Målet för regionalpolitiken måste vara att öka den enskildes möjligheter att fritt välja arbete och bostadsort. Politiska insatser kan i begränsad omfattning utjämna skillnaderna i levnadsvillkor mellan olika delar av landet. Istället bör regionalpolitiken utformas så att olika bygders och regioners unika förutsättningar att skapa goda levnadsvillkor tas tillvara.
Från Folkpartiet liberalernas sida har vi därför under drygt ett decennium varit pådrivande för en allmän förändring av regionalpolitiken. Tidigare handlade den om lokaliseringspolitik: regional balans skulle åstadkommas genom att centralt placerade beslutsfattare identifierade vilka investeringar som var på gång och såg till att dessa förlades till problemdrabbade regioner. Grundtanken var att sysselsättning kunde planeras fram genom myndighetsbeslut.
Den förändring vi länge förespråkat innebär en övergång till mobiliseringspolitik: regionalpolitikens mål uppnås genom att satsa på den enskilda människan och hennes förmåga till skapande. Varje region har sina styrkor, sina unika möjligheter. Dessa kan endast tas tillvara genom lokala initiativ. Tyngdpunkten ligger i decentralisering, nyetableringar, småföretag och lokal samverkan.
Mobilisering av lokala resurser kan inte kommenderas fram genom politiska beslut. Men regionalpolitiken kan på olika sätt stödja, underlätta och stimulera utveckling. Denna ambition innebär att en lång rad områden som inte i snäv mening brukar kategoriseras som regionalpolitik blir allt viktigare. Skapande förutsätter kontakter och utbyte, därför är kommunikationer väsentliga. Utbildning och forskning, liksom ett vitalt kulturutbud, blir också viktiga ingredienser. En allmän politik som underlättar små- och nyföretagande blir av central betydelse.
Folkpartiet liberalernas politik för att förverkliga målet att öka den enskildes möjligheter att fritt välja arbete och bostadsort sammanfaller därför med huvudinriktningen på vår politik – en politik för mänsklig växt.
Den regionala balansen är starkt beroende av lägre räntenivåer och ett investeringsvänligt klimat. Regionalpolitiska stödformer blir verkningslösa om inte de grundläggande ekonomiska förutsättningarna för tillväxt kan skapas.
Av avgörande betydelse för olika bygders och regioners möjligheter att erbjuda goda levnadsmiljöer är att den ekonomiska politiken skapar goda betingelser för företagande och företagare. Idag hotas därför den regionala utvecklingen av regeringens brist på insikt om förutsättningar för livskraftiga småföretag. Om riskkapital dubbelbeskattas, extra arbetsinsatser drabbas av hög marginalskatt och arbetsmarknaden görs inflexibel genom föråldrade regleringar kommer de regionalpolitiska medlen inte att kunna bidra till resursmobilisering. Vi har i vår småföretagarmotion utvecklat vår politik för fler jobb i småföretagen. Vad vi här anfört om mobilisering av lokala resurser bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Närheten till naturlandskap och till andra människor är ett viktigt inslag i vardagslivet för de människor som bor i vårt lands glest bebodda bygder. I dessa delar av vårt land lever vår nedärvda både särpräglade och alltfort livskraftiga folkkultur kvar; en kultur som också utgör en vital del av vårt lands historiska rötter, och som är ett av våra bidrag till mångfalden i Europeiska gemenskapen.
När initiativkraftiga människor satsar ensamma eller tillsammans, då blir det utveckling. Mycket av den mänskliga kraften finns på landsbygden. I små kommuner där förutsättningarna för många utomstående betraktare verkar obefintliga, startar en positiv process. Denna vitalitet och växtkraft är en tillgång för hela vårt samhälle. Den blir alltmer påtaglig i en tid då vi vet att vi måste få Sverige på fötter igen, då det krävs tillväxt i ekonomin för att arbetslösheten skall kunna pressas ner.
Landsbygden skall inte bara bevaras. Det gäller också att utnyttja den stora potential som vår landsbygd besitter. Det gäller att nå en balanserad utveckling, där storstadsområdena avlastas och där landsbygdens fina miljö utnyttjas för tillväxt. Landsbygden erbjuder värdefulla resurser, passande infrastruktur och aktiva människor. Ett nyskapande sker idag, där landsbygden går i täten i fråga om demokratiutveckling, företagande, kultursatsningar och servicelösningar.
Skärgården är en av vårt lands största tillgångar. Arbetet för att skapa drägliga villkor och förutsättningar för människor som vill bo, arbeta och verka i skärgården måste fortsätta. Politiska beslut kan undanröja hinder för en positiv utveckling. Rätt beslut kan medverka till att stimulera ökad kreativitet, enskilda initiativ och lokal mobilisering.
Fiske och jordbruk har varit basnäringar i kombination med annan småföretagsamhet. Livskraftigt fiske är fortfarande en viktig förutsättning för en levande skärgård. Småföretag ger befolkningen service och arbetstillfällen. Den anpassningsförmåga som utmärker de små företagen måste stimuleras och uppmuntras. Särskilt viktigt är att medverka till en utveckling av kvinnligt företagande och nysatsningar.
Inte minst den nya informationsteknologin ger möjligheter, och i verksamheter där geografiska avstånd spelar allt mindre roll har skärgårdsområdena en unik chans att hävda sig i konkurrens med andra områden i fråga om nyetableringar och företagande.
Tillgången på låg- och mellanstadieskolor i skärgården är av väsentlig betydelse. Med skolpengssystemet där bidragen följer eleven finns större förutsättningar att bevara små skolor även i skärgården. Skärgårdsbefolkningen har samma rätt till social välfärd och omsorg som människor på fastlandet.
Goda kommunikationer måste skapas och vidmakthållas för att skärgårdsboendet skall kunna bli en realitet. Olika samverkansmöjligheter, fantasi, god vilja och förutsättningar för okonventionella lösningar är ett måste, i skärgården liksom i den traditionella glesbygden.
Många skärgårdskommuner är oerhört beroende av turism och sommargäster. För det lokala näringslivets överlevnad är sommarmånadernas verksamhet helt avgörande. Goda förutsättningar för att driva turistanläggningar privat måste skapas. I samverkan mellan konstnärer och kulturskapare kan också skärgårdens speciella kultur tas tillvara. I det moderna skärgårdslivet är hemslöjd, musik, hantverk och gamla brukningsmetoder viktiga inslag. Inte minst hembygds- och slöjdföreningar har en viktig funktion som kulturbärare.
Vad som anförts om skärgårdens betydelse och utveckling bör riksdagen som sin mening ge regeringen tillkänna.
Utbildningsnivån hos befolkningen blir allt viktigare för att en region skall kunna hävda sig och utvecklas. Människor kommer i framtiden att behöva utbilda sig många gånger under sin livstid då metoder, teknik och kunskap fort blir inaktuella. Den hårda konkurrensen på exportmarknaden kräver dessutom att våra exportprodukter innehåller en hög teknisk och kvalitativ nivå. För att klara dessa krav måste högre utbildning bli tillgänglig för fler så att vi i Sverige kan skaffa oss en högre allmänkompetens än genomsnittet i vår omvärld. Tid och plats är de begränsande faktorerna i sammanhanget. Distansutbildning är en metodik som kan ge fler människor tillgång till högre utbildning, vidareutbildning och fortbildning.
Av speciell vikt för landsbygden är att högskolorna tar sitt ansvar för distansundervisning. Att etablera en god distansundervisning som kräver en egen metodik är en krävande uppgift. Dessutom måste bristen på daglig direktkontakt med lärare kompenseras genom en hög kvalitet på den teknik man använder liksom läromedel, veckoslutsmöten, snabba lärarreaktioner, resurser för resor m.m.
En god distansundervisning kräver en stark basorganisation hos den högskola som anordnar den. Vinsten är att studenterna med hjälp av IT-teknik kan få tillgång till internationella lärare, levande distansnätverk, internationella databaser och därigenom en bättre utbildning. På sikt är vi i Folkpartiet liberalerna övertygade om att första året i många ämnen kan ges via distansmetodik inom högskolan.
Statens skola för vuxna i Härnösand (SSVH) har en mycket väl fungerande distansundervisning som bygger på nätverkstanken. Genom en avancerad IT-pedagogik skapas nätverk inte bara mellan lärare och elever utan också mellan eleverna i respektive utbildning. SSVH kan därför vara ett gott exempel på hur utvecklad IT-teknik skapar motorer i en utveckling och spridning av distanspedagogik för en gymnasial nivå. På samma sätt kan de distansnätverk som redan finns t ex mellan universitetet i Umeå, Mitthögskolan, högskolan i Luleå, universiteten i Linköping och Uppsala vara inspiratörer till de högskolor och universitet som ännu inte kommit i gång.
För landsbygden är det speciellt viktigt att nätverk kan etableras. När samverkan råder mellan ortens företagare, grundskolan, komvux, gymnasieskolan och högskolan ökar regionen som helhet sin kompetens genom att invånarna stärker och moderniserar sina kunskaper.
Folkpartiet liberalerna vill etablera postgymnasial utbildning som normalnivå, d v s minst hälften i varje årskull går vidare till sådan utbildning i t ex högskola. Här fyller de regionala högskolorna en dubbel funktion. Dels behöver de studerande inte lämna regionen för att få högre utbildning samt fort- och vidareutbildning. Dels får det lokala näringslivet tillgång till den kompetens som man annars kanske inte haft varken råd eller mod att skaffa sig.
Ett flexibelt gymnasium är en viktig del i att öka allmänkompetensen. Att alla elever får plats på gymnasiet, med en inriktning de själva valt, är därför ett viktigt mål. Genom den snabba utbyggnaden av gymnasiekolan som skett under de senaste åren har Sverige kommit ett stort steg närmare detta mål. Men fortfarande saknas en flexibel och väl utvecklad lärlingsutbildning.
Utveckling av distansmetodik även för gymnasister skulle bl a underlätta för landsbygdens ungdomar att slippa tröttsamma bussresor till närmaste gymnasieort. En gymnasieskola i landsbygd kan också vara så mycket mera än en skollokal. Lärare och elever liksom lokaler och utrustning kan fungera som en allmän kompetenshöjande resurs för orten.
Modern informationsteknik (IT) är ett verktyg som används alldeles för lite i dagens utbildningar. Den som saknar kunskap om IT kommer att vara handikappad på framtidens arbetsmarknad. Folkpartiet liberalernas ambition är att alla skall ha moderna kunskaper och då ingår kunskap om informationsteknik som en självklarhet. Vi har tidigare myntat begreppet ”en dator till varje barn” som ett uttryck för denna ambition. Med det menar vi att alla skolor skall rustas med tekniska möjligheter, lärarna skall fortbildas, bildskärmspedagogiken skall utvecklas interaktivt och datorer skall användas som hjälpmedel i alla ämnen. Vad vi här anfört om utbildningens betydelse bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Tillgång till kultur är en mycket viktig förutsättning för att skapa utvecklingskraft och en anda av kreativitet i landsbygderna. För det första är kultur i sig en kreativ verksamhet, och skapande och utvecklingskraft inom detta område leder lätt till samma tendenser för andra. För det andra utgör kulturyttringar ofta viktiga inslag i en nödvändig omprövning – ett exempel är de bygdespel, som inte sällan samlat medborgarna till gemenskap och nytänkande. För det tredje är tillgång till kultur en viktig förutsättning för att kunna attrahera och behålla nya landsbygdsinnevånare. Kultur är därför ingen lyx, som kan ges lägre prioritet än andra ansträngningar att utveckla landsbygden.
Regionalpolitiska medel bör kunna användas för kulturella insatser på landsbygden. Dessa möjligheter kan inrymmas inom länsanslagets ram för projektverksamhet. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
I dag håller man på att pröva nya former för att samordna servicen i landsbygden. Det innebär t.ex. att statliga verk och myndigheter som post, arbetsförmedling, lokalkontor för länsstyrelse och ALMI samverkar med kommunen, så att både personal- och lokalkostnader kan pressas. Inte sällan handlar det om att finna smidiga och informella lösningar för att kunna säkerställa en god service. Det är viktigt att sådana förslag uppmuntras och prövas, och inte kvävs av traditionellt tänkande.
I linje med Folkpartiet liberalernas allmänna krav om en förnyelse av den offentliga sektorn anser vi att man bör pröva ytterligare vägar för att säkerställa service. Till exempel bör det bli regel att statliga myndigheter måste pröva möjligheterna att köpa tjänster från privata företag i syfte att utröna om detta kan medföra att en verksamhet kan förbättras/bevaras.
För att öka lönsamheten i landsbygdsbutiken eftersträvar den att bli central för fler serviceslag. Biblioteksverksamhet, post- och apoteksärenden är exempel på service som sköts via butiken. Det är i detta sammanhang viktigt att betona att butiker som tar på sig ansvaret för dessa verksamheter driver dem på lång sikt så att inte bygden står utan service bara något år efter det att den ordinarie offentliga verksamheten försvunnit.
Ibland brukar det hävdas att reformer av den offentliga sektorn – innefattande decentralisering av besluten och ökad valfrihet för den enskilde – främst skulle vara ett intresse för boende i tätorter. Det är där man har flera skolor, daghem och vårdcentraler att välja mellan, påpekar man. Detta är ett felaktigt synsätt.
En förnyad offentlig sektor är också ett intresse för landsbygden. Dels för att den är en viktig arbetsgivare, icke minst för kvinnor i landsbygden, dels för att det är än viktigare där med lokalt anpassade och flexibla lösningar när tryggheten skall garanteras. Med stora och centralstyrda organisationer finns en stor risk att förhållanden i mer tätbefolkade delar av landet får styra verksamheternas utformning.
Husläkarsystemet, där den enskilde ges möjlighet att själv välja läkare och etableringsfrihet råder, skapar möjligheter för flexiblare vård i större närhet av boendeorten i landsbygden. Ett exempel är att det borde bli förenat med mindre byråkrati att skapa små två-läkarstationer i landsbygden.
På många mindre orter har småföretagen en stor betydelse för att skapa livskraft i bygden. Ofta är företagen knutna till den särskilda känsla som kan finnas på olika orter: ”företagarandan” utgör en del av den lokala kulturen.
Småföretagen ger också en mer differentierad arbetsmarknad än när orter domineras av ett stort företag. Detta ökar möjligheterna för återflyttning till bygden, t.ex. efter studier. En differentierad arbetsmarknad är nödvändig för att klara det s.k. medföljarproblemet: Att båda makar behöver arbete i närheten av bostadsorten.
En politik som gynnar mindre företag är därför också en politik som säkerställer möjligheter till sysselsättning och utkomst i landsbygden. Lantbruksföretagens villkor styrs till stor del av EU:s jordbrukspolitik. Våra många kritiska synpunkter på denna utvecklas i vår jordbruksmotion. Vi vill här endast peka på den stora betydelse som lantbruksföretagen har för landsbygdens utveckling, både företagen som sådana och den viktiga miljöskapande funktion som lantbruket utgör.
En ekonomisk politik som befrämjar allmän tillväxt är nödvändig också för småföretagen. Det är vidare viktigt att svensk exportindustri har goda möjligheter och väljer att investera i Sverige, i många fall är landsbygdens mindre företag underleverantörer till större företag. Därför är exempelvis EU-medlemskapet, en skattepolitik som befrämjar tillväxt och satsningar på utbildning och infrastruktur viktig.
Småföretagen tyngs i dag av skatter, krångel, byråkrati och en lagstiftning som är illa anpassad till deras verksamhetsformer. Vi har i motionen Fler och växande företag föreslagit en rad förändringar som väsentligt skulle förbättra situationen. Där förslår vi bland annat att:
Arbetsgivaravgifterna i den privata tjänstesektorn sänks med 16 miljarder, eller ca fem procentenheter.
Arbetsgivaravgifterna för tjänster riktade mot hushållen slopas helt
Fåmansbolagen får nya skatteregler
Riskkapitalförsörjningen förbättras bland annat genom slopad dubbelbeskattning
Krånglet minskar bland annat genom att en förenklad självdeklaration för företagare införs, reglerna för F-skatten förenklas och en ny Förenklingskommission tillsätts — med hög politisk prioritet
Arbetsmarknadslagarna anpassas efter småföretagens behov, med bland annat ändrade turordningsregler och slopad facklig vetorätt mot entreprenader
Trygghetssystemen anpassas efter småföretagarens villkor
De selektiva företagsstöden minskar och etableringshinder undanröjs
De kommunala bolagen avvecklas.
Den moderna informationstekniken möjliggör att företag inom exempelvis data- och tjänstenäringarna kan etablera sig i landsbygdsområden. Samtidigt finns inom dessa branscher ett särskilt stort behov av personkontakter – när det gäller tjänstenäringarna ingår kundkontakten som en logiskt nödvändig del av verksamheten. Behovet av persontransporter är därför extra stort.
Vi anser det naturligt att de stödformer som utgår för s.k. mjuka investeringar (exempelvis i marknadsföring) skall kunna användas för att stödja sådana tjänsteresor för företagare eller anställda i landsbygden. Därmed bör vissa olägenheter som uppstått i samband med att persontransportstödet avskaffades undanröjas. Sker inte detta bör ett återinförande av persontransportstödet, utformat så att även mindre företag kan dra nya av det, övervägas.
Hantverket spelar en viktig roll i landsbygden. Många landsbygdsbor är förtrogna med hantverkstekniker vilka är av stort värde för servicen för bofasta och fritidsboende. I själva verket är hantverkskunnande ofta en förutsättning för en väl fungerande försörjning i landsbygden. Vad vi här har anfört om småföretagens betydelse för landsbygdens utveckling bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Folkpartiets linje i regionalpolitiken utmärks av en långtgående decentralisering av besluten till regional nivå och förenkling och schablonisering av de regionalpolitiska stödformerna. Denna strategi var också huvudinriktningen i prop. 93/94:140 som låg till grund för riksdagens beslut om regionalpolitiken våren 1994. Vi välkomnar därför en fortsatt inriktning av de regionalpolitiska stödformerna i enlighet med denna linje. Vi är kritiska till den sänkning av nivån på nedsättningen av socialavgifterna som beslutades förra året. Sänkta arbetsgivaravgifter anser vi vara ett verksamt medel för att öka antalet jobb.
EU:s översyn av målområdena måste innebära att den ”lilla” regionalpolitiken anpassas så att inte effektiva satsningar i det mest utsatta delarna av landet motverkas. Folkpartiet ser med oro på utspädningen av de regionalpolitiska stöden till allt större områden i landet. Riksdagen bör som sin mening ge regeringen detta tillkänna.
De statliga verken och myndigheterna skall medverka till att de regionalpolitiska målen förverkligas. Statliga verk och myndigheters sektorssnäva och kortsiktiga rationaliseringar och besparingsiver får inte medföra onödig nedläggning av statliga funktioner och service. Det drabbar företag, människor, kompetensnivå, förnyelseförmåga och regionalt inflytande. Den nya tele- och datatekniken medger kvalificerad verksamhet över hela landet. Det krävs breda och noggranna konsekvensanalyser i verk och myndigheter, samt samråd med respektive länsmyndigheter, innan omstruktureringar vidtas. Mera av helhetssyn och tvärsektoriella avvägningar. Verk och myndigheter har till uppgift att så långt möjligt bedriva en effektiv service till gagn för befolkningen i respektive län. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen tillkänna.
De nya möjligheter för regionalpolitiska satsningar som öppnats genom medlemskapet i Europeiska unionen innebär att regionalpolitiken i snäv mening tillförs ytterligare medel. Dessa resurstillskott skall på effektivaste och mest ändamålsenliga sätt utnyttjas för att bidra till att de regionalpolitiska målen nås. Inom strukturfondernas olika målområden kommer nya former för lokalt och regionalt inflytande att byggas upp. Vi anser att detta kan leda till att spännande samarbetsmönster utvecklas. Men detta får inte innebära att byråkrati och målområden utvecklas så att det hämmar eller förhindrar en naturlig utveckling av småföretagandet. Den byråkrati som utvecklats i administrationen av målområdena måste med all kraft motverkas. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen tillkänna.
Förutsättningar för regionalpolitiken har ändrats drastiskt i och med Sveriges EU-medlemskap. Enligt Folkpartiets mening är det därför hög tid att man nu ser över hela regionalpolitiken för att se vilka krav och möjligheter EU-medlemskapet innebär och hur den framtida fördelningen av de samlade resurserna skall göras och hur byråkratin skall begränsas.
Det finns även andra skäl att se över regionalpolitiken bl a att pröva stödområdesindelningen. Det finns anledning att börja ifrågasätta systemet med tillfälliga stödområdesindelningar. Enligt vår mening är det inte rimligt att en bygd tvingas vara inplacerad i ett tillfälligt stödområde i 10 år. En diskussion bör därför föras om de tillfälliga stödområdena skall tillföras det permanenta stödområdet.
De delutredningar som verkat under senare tid måste sammanfogas till en helhet om de regionalpolitiska målen skall kunna uppnås.
Dessa frågor bör en regionalpolitisk utredning se över. Riksdagen bör därför uppdra åt regeringen att snarast tillsätta en parlamentarisk utredning med syfte att se över hela regionalpolitiken.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om det avgörande i att mobilisera lokala resurser,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utbildningens betydelse för den regionala utvecklingen,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kulturella insatser i landsbygden,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skärgårdens betydelse och utveckling,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om småföretagens betydelse för landsbygdens utveckling,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utspädningen av de regionalpolitiska stöden,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om de statliga verken och myndigheternas regionalpolitiska ansvar,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en parlamentarisk utredning i syfte att se över hela regionalpolitiken.
|
Sigge Godin (fp) |
|
|
Torsten Gavelin (fp) |
Lennart Rohdin (fp) |
|
Lennart Fremling (fp) |
Isa Halvarsson (fp) |
Gotab, Stockholm 1997