I medlemskapsförhandlingarna inför det svenska inträdet i EU den 1 januari 1995, fastställdes också de regler som skulle gälla för att Sverige skulle få del av EU:s strukturfonder.
Med nära två års erfarenhet av hur detta EU-stöd fungerar i den svenska verkligheten, kan konstateras:
När det gäller stöd till företagsinvesteringar (små- och medelstora företag) är endast det s.k. landsbygdsstödet godkänt och förhandlat med Kommissionen inom ramen för statsstödsreglerna.
Landsbygdsstödet gäller för investeringar på högst 800 000 kronor. Av de beslut som respektive länsstyrelse fattar, kan 30 % återsökas från EU:s strukturfonder inom mål 2, 5b och 6.
Icke så när det gäller större investeringar upp till 20 miljoner kronor. Sådana kan få nationellt stöd (lokaliseringsbidrag) men får i dag inte användas tillsammans med EU-medel.
Enligt vår uppfattning bör Sverige begära en omförhandling med Kommissionen, i syfte att också 30 % av lokaliseringsbidragen skall kunna återsökas från EU:s strukturfonder.
För att Sverige fullt ut skall kunna dra nytta av en sådan eventuell förändring av lokaliseringsstödet, bör även den nationella stödområdesindelningen anpassas till de geografiska målområdena, dvs. de kommuner som ingår i EU:s olika målområden bör också ingå i det nationella stödområdet.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en omförhandling med EU-kommissionen vad avser reglerna för stöd ur EU:s strukturfonder, samt en därav betingad förändring av det svenska, nationella stödområdet.
|
Axel Andersson (s) |
|
|
Sigrid Bolkéus (s) |
Karl Hagström (s) |
|
Sinikka Bohlin (s) |
Widar Andersson (s) |
|
Agneta Brendt (s) |
Gotab, Stockholm 1997