Sörmland är det län som haft den sämsta sysselsättningsutvecklingen i Sverige sedan 1970 trots läget mellan ett antal starka tillväxtcentra såsom Storstockhom, Uppsala och Norrköping-Linköping. Länet har en av landets lägsta bruttoregionalprodukter. Siffrorna för länet påminner därmed mer om motsvarande siffror för Sydeuropa än det svenska riksgenomsnittet.
Regionen är av tradition konjunkturkänslig med ett starkt beroende av framför allt basindustrier inom järn-, stål- och skogsindustri. Därutöver kännetecknas regionen av tillverkningsindustri – med huvudkontor på annan ort – och en lägre andel små företag än rikssnittet. Antalet offentliganställda i är likaså relativt lågt.
De senaste årens investeringar i infrastrukturen kommer med stor sannolikhet leda till icke oväsentliga förbättringar. Den under borgerlig regering beslutade Svealandsbanan kommer att radikalt bredda arbetsmarknaden i den norra länsdelen liksom pågående och just avslutade investeringar i Europavägarna.
Trots det finns några av landets mest lönsamma infrastrukturinvesteringar att göra i Sörmland. Allt enligt regeringens egna utredningar och beräkningar. Den största av dem är utbyggnaden av den s.k. Nyköpingslänken av järnvägen mellan Östergötland och Stockholm. Trots att det är Sveriges mest lönsamma järnvägsinvestering har den av regering och riksdagsmajoritet prioriterats bort. Detta är helt oacceptabelt. I synnerhet som den väsentligt skulle stärka en ytterst utsatt region med svag ekonomi och sysselsättning.
Även de ”felande länkarna” på Europavägarna genom länet bör omfattas av ett sådant uttalande från riksdagen. Detta är motiverat med ett ”stråktänkande” i investeringarna, som främst tillgodoser sysselsättningen och därmed näringslivets behov.
Förutsättningarna för ökad regional tågtrafik på banan från Vingåker över Katrineholm, Flen, Gnesta mot Stockholm bör prövas i samband med att delar av tågtrafiken mot Göteborg som avses ledas över Enköping–Västerås–Örebro–Hallsberg och vidare mot Göteborg frigör spårkapacitet.
Sysselsättningsläget är starkt förknippat med de stora konkjunktursvängningarna i främst basindustrierna. Dessa näringsgrenars relativa tillbakagång i löneläge, arbetskraftsintensitet m.m. har starkt påverkat länet.
Det är centralt att de högskolesatsningar som görs kan stärka industristrukturen och tjänstenäringarna i länet. Ett utpräglat industrilän måste ges ökade möjligheter att stegvis gradera upp produkter, tekniker, kunskaper och metoder i ett samarbete med högskolan. Detta ger också möjligheter till profilering av högskolan.
Vidare bör länets förutsättningar att bli ett starkt trafiknav för näringslivet kunna utnyttjas bättre. Den planerade upprustningen av TGOJ-banan från Bergslagen ner till Oxelösund kan väsentligen stärka både hamnens utveckling och industristrukturen. Men det förutsätter ett starkt samarbete mellan tänkta kunder, transportföretagen och myndigheter över länsgränserna.
Stockholm-Skavsta flygplats kommer – med nuvarande utveckling – att utvecklas till Sveriges näst största fraktflygplats kompletterad med charter och lågprisflyg. Dess utveckling tillsammans med övrig infrastruktur kan ge betydande sysselsättningseffekter i regionen. Nära kundkontakter är centrala. Ett nära samarbete myndigheter–flygplats–företag över länsgränserna bör komma till stånd för att backa upp utvecklingen och framför allt undanröja hinder för densamma.
Regionens länsindelning är inte alldeles adekvat med tanke på möjligheterna till en tillväxtregion runt Mälaren liksom förutsättningarna att utnyttja högskola respektive infrastrukturen för en nödvändig sysselsättningsökning inom näringslivet med ett stigande teknik- och kunskapsinnehåll.
Det finns starka skäl att – i avvaktan på vidare utveckling i regionfrågan – skapa starka länsöverskridande samarbeten i naturliga näringsregioner. Mälardalen är en naturlig enhet med tanke på de nya snabbtågen och utbyggda Europavägarna. Det gäller att utnyttja det kraftcentrum triangeln Eskilstuna–Västerås–Örebro kan bli såväl näringslivsmässigt som högskolemässigt. Men även även de mycket naturliga samarbetena mellan de södra länsdelarna och Norrköping–Linköping liksom regionen upp mot Södertälje–Stockholm finns ytterst starka skäl att systematiskt utveckla.
Om nuvarande länsindelning hjälpligt skall fungera krävs dessa nära samarbeten för länets sysselsättning och företag.
Nyföretagandet sviktar i länet. Under senare år har det startats i genomsnitt 2,9 företag/1000 invånare i länet jämfört med riksgenomsnittet på 3,5 procent d.v.s. riksnittet ligger hela 20 procent högre enligt siffror från Statistiska centralbyrån.
Starka skäl finns för att stötta och uppmuntra ”Nyföretagarcentra” i länets kommuner. I de län där nyföretagandet trendmässigt ökat fungerar samarbetet länsstyrelse/länsarbetsnämnd – nyföretagarcentra – Almiföretagen – handelskammrarna/företagarna väl. Det måste ankomma på länsstyrelsen – som statligt övergripande organ – att upparbeta ett starkare samarbete mellan parterna i syfte att öka nyföretagandet i länet.
Enligt en SAF rapport – i form av en omfattande enkätundersökning bland företag – befanns Sörmland vara ett av landets krångligaste och svåraste län i kontakter med myndigheter och politiker.
Starka skäl finns även här att ta initiativ till att systematiskt undersöka och undanröja skälen härtill. Det finns ett talesätt som säger att de egna företagarna är de bästa ambassadörerna för att få nya företag till orten. Det gör resultatet av SAF rapporten än allvarligare.
Återkommande siffror visar att utbildningsnivån i Sörmland i allmänhet är lägre än rikssnittet. Detsamma visar även övergångarna från gymnasiet till högre utbildning (5–10 procent lägre än riket). Variationerna i länet är mycket stora. Även fortbildningen av företagare är brister.
I länet hade 1994 endast 8 procent högskoleutbildning (12 procent i riket), 11 procent kortare högskoleutbildning (13 procent i riket), 47 procent gymnasial utbildning (44 procent i riket) och 34 procent folk- och grundskola (riket 31 procent).
Högskolesatsningarna runt Mälaren respektive bättre pendlingsmöjligheter kommer sannolikt att förbättra siffrorna något – på naturlig väg.
Ett tungt ansvar faller även på länsarbetsnämnden.
Det finns dock skäl för att överväga ytterligare satsningar på distansundervisning med hjälp av IT och s.k. interaktiva skärmar. Det ger möjligheter att delta i undervisningen och diskussionerna på föreläsningar/seminarier på distans. Det har visat sig ge betydande utbildningseffekter för småbarnsföräldrar och småföretagare med små möjligheter att vistas på universitet någon längre tid – men ger ändå möjligheter att delta i ett brett utbildningsutbud. Hudiksvall kan i många avseenden tjäna som en förebild för detta.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om investeringar i vägar och järnvägar,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om länsindelningen och länsövergripande samarbete,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om framgångsrikt nyföretagande och näringslivsutveckling,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ökade möjligheter till effektiv distansundervisning.
|
Per Westerberg (m) |