Trots statsmakternas uttalade ambitioner om regional balans tycks de statliga verken och myndigheterna gå i rakt motsatt riktning. Gävleborgs län är ett slående exempel. Här har stora arbetsgivare som Posten, SJ, Vägverket och Telia skurit ner och centraliserat mycket hårt under hela 90-talet. Och efter nedläggningen av I 14 i Gävle och F 15 i Söderhamn är det nu aktuellt med stora neddragningar inom kronofogdemyndigheten och Lantmäteriverket.
Hårdast drabbade av denna utveckling är kommunerna i Hälsingland där också åklagarväsendet, tullen, kriminalvården, länsstyrelsen m fl drastiskt förändrat sin närvaro. Verksamheten har skurits ner mycket hårt och i vissa fall helt försvunnit. En utveckling som innebär färre arbetstillen, försämrad service och ökad otrygghet för medborgarna. Det rimmar mycket illa med ambitionerna om att hela Sverige skall leva och utvecklas.
Det mest tydliga, mest aktuella och mest absurda exemplet på hur tokigt det kan bli är kronofogdemyndighetens aktuella planer på nerdragning av verksamhet. För Hälsinglands del har aviserats en halvering av personalen i både Söderhamn och Hudiksvall. Kontoret i Ljusdal avvecklas helt. I Bollnäs försvann kontoret redan för några år sedan.
Detta sker trots att den indrivningsverksamhet som kronofogdemyndighetens personal arbetar med är klart ”lönsam” för samhället. Enligt uppgift generar verksamheten dryga 7 miljarder kronor medan kostnaderna för verksamheten uppgår till mellan en och två miljarder kronor för hela landet. Det är närmast en självklarhet att personal måste finnas på plats fysiskt för att kunna verkställa en indrivning. Om personal försvinner blir det också mindre pengar som kan drivas in.
För Söderhamns del har regeringen efter nedläggningen av F 15 satt igång ett särskilt arbete för att söka lokalisera ny statlig verksamhet till kommunen. Strävan är att åstadkomma 350 nya arbetstillfällen till kommunen. Att lokalisera nya statliga jobb och flytta arbetstillfällen från andra platser till Söderhamn kostar naturligtvis åtskilliga miljoner.
Därför är det ytterst utmanande att samtidigt som detta sker så flyttar kronofogden bort 10-talet jobb från Söderhamn och lika många i Hudiksvall. Arbetstillfällen som det inte kostar någonting att bevara, utan som tvärtom tar in pengar till statskassan. Den ena statliga handen förefaller här inte veta vad den andra gör. Någon helhetssyn från samhällets sida är det minst av allt tal om. Det är inte att undra på att människors förtroende för politisk verksamhet som resulterar i absurditeter av detta slag, urholkas i snabb takt.
En utveckling av detta slag går helt på tvärs med de intentioner om regional balans och väl fungerande samhällsservice som åtskilliga gånger uttalats från riksdag och regering. Senast i REKO-STAT-utredningen ”Regionalpolitik för hela Sverige” betonas detta. Här framhålls att regionalpolitiska hänsyn och samordning måste genomsyra beslut som på olika sätt påverkar möjligheterna till regional utveckling, både på central och regional nivå.
I takt med den moderna IT-teknikens utveckling har det dessutom blivit mycket lättare att sköta administrativa uppgifter av olika slag från en liten ort eller rent av ute på landsbygden lika väl som att sitta i ett regioncentra eller i en storstad. Mot den bakgrunden finns det ingen anledning att centralisera verksamhet i statlig regi på det sätt som skett under senare år. I stället skulle statliga myndigheter och verk precis som privata företag av olika slag gjort, kunna utlokalisera ett betydande antal arbetsuppgifter till regioner och platser med obalans på arbetsmarknaden.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att statliga verk och myndigheter tar sitt ansvar för regional balans och god service till medborgarna i hela vårt land.
|
Sven Bergström (c) |