I proposition 1997/98:27 föreslås en lagstadgad rätt för arbetstagare till ledighet för att bedriva näringsverksamhet. Lagen är huvudsakligen tvingande för arbetsgivaren. Enligt regeringen skall denna lag få till följd att fler företag bildas och sysselsättningen ökar bland annat genom att en ledig arbetstagare möjligen ersätts av en arbetslös. Rätten till ledighet beskrivs också som en del av arbetsmarknadspolitiken.
En företagsexpansion som Sverige så väl behöver förutsätter att företagens villkor förbättras. I dag finns alltför många hinder och regler för att företagandet skall kunna utvecklas. En alltför omfattande arbetsrättslagstiftning liksom alltför höga skatter och otidsenliga konfliktregler är några exempel på villkor för företagen och företagandet, som hämmar tillväxten. Här behövs förändringar för att företagen skall nyanställa och för att fler företag skall startas.
Rätt till ledighet för att starta företag kommer inte att ge några nya arbeten. Många av remissorganen till den promemoria vari det nu aktuella förslaget först presenterades är också mycket tveksamma till att nya arbeten skapas. LO skriver i sitt remissvar ”att det finns åtskilliga andra förslag till sysselsättningsskapande åtgärder som borde komma i fråga framför detta.”. NUTEK tror inte att förslaget kommer att medföra någon nyanställning. Arbetslivsinsitutet anser att benägenheten att starta egen näringsverksamhet kommer att öka högst marginellt. SAF, Arbetsgivarverket och Företagarna avstyrker också att lagen införs.
Det är anmärkningsvärt att regeringen, trots den massiva kritiken mot förslaget, ändå beslutar sig för att föreslå att denna rätt till ledighet införs. Att tvärtemot vad de flesta ser som företagens problem i dag – alltför många regler – införa ytterligare regler, är inte bara förvånansvärt utan visar också att regeringen inte förstår företagens villkor. Den nya möjligheten till ledighet blir dessutom extra besvärlig för de små företagen. De småföretag som regeringen säger sig vilja gynna. Regeringens brist på småföretagarpolitik framstår här i klar dager genom den typ av åtgärder som nu föreslås.
Den omfattande ledighetslagstiftning som redan finns orsakar i dag stora problem och kostnader för framför allt mindre företag. En ytterligare utbyggd ledighetslagstiftning är att gå helt fel väg. I stället för att bygga ut ledighetslagstiftningen borde den minska.
Enligt propositionen skall rätt till ledighet inte ges om arbetstagarens verksamhet konkurrerar med arbetsgivarens verksamhet. Det kan emellertid vara svårt att på förhand bedöma om så blir fallet. Många företag bedriver verksamhet med olika inriktning och kan ingå i företagsgrupper. Medarbetare kan också ha arbetat inom flera olika verksamhetsgrenar inom företaget och därigenom skaffat sig erfarenhet från olika delar av företaget. Detta visar på svårigheten med vad som menas med konkurrens med arbetsgivarens verksamhet. Konkurrensklausulen är oklar och kommer att ge upphov till stora tillämpningsproblem. Att en anställd i ett företag får behörighet att starta ett företag är rent generellt illegal konkurrens.
Propositionen är ytterligare ett exempel på regeringens misslyckade företags- och arbetsmarknadspolitik. Regeringen har i och för sig det lovvärda syftet att det skall startas och utvecklas fler företag i Sverige, men det är orimligt att starta denna process med att ytterligare försämra villkoren för dem, som redan finns. Lagen i sin helhet bör avslås.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen avslår lagen om rätt till ledighet för att bedriva näringsverksamhet av skäl som anförts i motionen.
|
Per Unckel (m) |
|
|
Kent Olsson (m) |
Patrik Norinder (m) |
|
Christel Anderberg (m) |
Anna Åkerhielm (m) |
|
Per Bill (m) |
Olle Lindström (m) |
|
Ulf Melin (m) |
Jan Backman (m) |
|
Ulf Kristersson (m) |
Annika Jonsell (m) |