I propositionen sägs att närings- och regionalpolitikens uppgift är att ge alla regioner möjligheter att utvecklas på bästa sätt utifrån de egna förutsättningarna.
Vi delar uppfattningen att de utvecklingsmöjligheter som finns i varje region bör tas till vara och stödet från samhället behöver därför vara anpassat så att det förstärker de resurser och de krafter som finns lokalt och regionalt. Det gäller inte minst att se till och på ett positivt sätt nyttja de möjligheter som finns i regionernas närområde.
Stora delar av de områden i vårt land som har behov av ett mera omfattande regionalpolitiskt stöd, t.ex. de s.k. Skogslänen, gränsar till Norge, ett land med mycket god tillväxt och en expanderande ekonomi.
Västra Värmland har under ett flertal år tappat arbetstillfällen bl.a. på grund av nedskärningar och rationaliseringarna inom skogsbruket, massa- och pappersindustrin samt verkstadsindustrin. Utflyttning och befolkningsminskning hotar välfärden och kommunernas attraktionskraft i etableringshänseende.
Några av de möjligheter som vår region, Värmland, har är att kunna dra nytta av den starka expansion som sker på andra sidan gränsen och då specifikt i Oslo. Det naturliga området för tillväxt blir därmed en gränsöverskridande region, med alla de begränsningar och möjligheter som den ”yttre EU- gränsen” ger.
Det finns sedan ett flertal år ett gränsregionalt samarbetsområde, ARKO, som har tagit sitt namn från de två städerna i gränsområdet (Arvika och Kongsvinger). I detta värmländska samarbete deltar 4 svenska kommuner: Arvika, Eda, Sunne och Torsby samt 7 norska kommuner. I regionen bor ca 120 000 människor. ARKO-samarbetet har kontor i Morokulien, mitt på riksgränsen mellan Norge och Sverige, och har såväl norsk som svensk adress och telefon. Där finns numera också ett gemensamt svenskt-norskt arbetsförmedlingskontor.
Gränstrakterna mellan Hedmarks fylke i Norge och Värmland kännetecknas av en stor kulturell samhörighet. Historiskt sett har riksgränsens dragning genom området varit oklar. Befolkningen i området talar i stort sett samma språk, man gifter sig över gränsen. En betydande arbetspendling förekommer, såväl inom regionen som utåt. Från den norska delen av ARKO-regionen pendlar man i stor omfattning till Osloregionen och från den svenska delen till Karlstad. Ett antal studerande reser över gränsen för utbildning, såväl på gymnasie- som högskolenivå.
Dagligvaruhandeln över gränsen är mycket omfattande och utgör för närvarande en stor del av omsättningen för servicenäringen. Biblioteken i ARKO-kommunerna utväxlar böcker, skolklasser besöker varandra och har gemensamma idrottstävlingar, författare ger ut gemensamt producerad litteratur.
För regionen gemensamma problem är de tidigare nämnda strukturomvandlingarna inom skogsbruk, trä- och verkstadsindustri, en betydande arbetslöshet men också svårigheter att rekrytera högutbildad personal, då det är få utbildningsplatser inom högre utbildning. En avsevärd utflyttning, främst av yngre personer, riskeras då området ligger mellan starkare tillväxtcentra såsom Oslo i väster och Mälardalen i öster. Bristfällig standard på delar av infrastrukturen kan ytterligare bidra till att fördjupa regionens problem.
ARKO-områdets styrka ligger främst i en gemensam kulturell och historisk bakgrund och samhörighet. Det finns en utvecklingsbar industristruktur (trä, gjuteri, plast, glas), tillgång till stabil arbetskraft, gemensam arbetsmarknad, resurser inom jord och skog, utvecklad vidareförädling av jordbruksprodukter, utvecklingsbar infrastruktur, stor genomfartstrafik, stor – och gemensam – turismpotential, med stora närmarknader. Riksgränsen är också en tillgång för regionen.
Genom regionen löper järnvägslinjen Stockholm–Oslo. Den är en del av Nordiska triangeln som förbinder Skandinaviens huvudstäder, och som ännu inte har snabbtågsstandard hela vägen, samt linjen Oslo–Kongsvinger–Trondheim, som i sin förlängning knyter an till den i propositionen föreslagna satsningen på Stockholm–Östersund (och vidare i Atlantbaneprojektet mot Trondheim).
Större riksvägar i regionen är RV 2 och RV 20 i Norge samt RV 6l och RV 45 i Sverige. Gränspassagen vid Morokulien (RV2/RV 61) är den näst efter Svinesund mest trafikerade gränsövergången längs den norsk-svenska gränsen. Den nya norska storflygplatsens lokaliseringen norr om Oslo kommer att innebära ökad närhet till ARKO-regionen och en betydelsefull förstärkning av kommunikationsstrukturen. Det är därför angeläget att de planerade förbättringarna på RV 2/RV 61 kommer till stånd då färdigställande av nya flygplatsen vid Gardermoen förväntas resultera i ökad trafik.
För att bättre kunna ta till vara den tillväxtpotential som regionen har med tanke på ett närmare och djupare samarbete med bl.a. Norge är det viktigt att dels hitta förutsättningarna för rätt avvägda stimulansåtgärder, dels komma till rätta med några av de hinder som i dag finns.
Behoven kan närmast sammanfattas i följande punkter:
i avvaktan på ett eventuellt nordiskt transportstödsystem som möjliggör ökad integration mellan öst-västliga marknader, bibehålls nuvarande transportbidrag,
ökade satsningar på investeringar i vägnätet för att förstärka kommunikationerna mellan regioner på båda sidor av gränsen,
satsning på snabbpendeltåg på sträckan Oslo–Stockholm för att förverkliga TEN-projektet samt för att underlätta pendling för arbete och studier inom gränsregionen,
få en harmonisering och samordning av regler för arbetslöshetsförsäkringen, socialförsäkringen, beskattning och avdragsrätt m.m. i syfte att förenkla för arbetspendling, såväl daglig pendling som veckopendling till/från arbetsplatser belägna i andra kommuner än gränskommuner (t.ex. byggnadsarbetare som tillfälligt arbetare på byggarbetsplatser i Oslo och Gardermoen),
ökade möjligheter till en friare användning av stimulans- och arbetsmarknadspolitiska medel för att stödja näringslivsutveckling genom lokala samverkansprojekt och partnerskap över riksgränsen,
belysa och följa upp på vilket sätt förändringar av EU:s regler och utformande av stöd/strukturfonder påverkar förutsättningarna för gränssamarbete.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av särskilda åtgärder för utveckling av ARKO-regionen.
|
Torgny Danielsson (s) |
|
|
Lisbeth Staaf-Igelström (s) |
Ann-Kristine Johansson (s) |
|
Frank Lassen (s) |
Marina Pettersson (s) |