Motion till riksdagen
1997/98:A314
av Inger Segelström m.fl. (s)

Kvinnors arbete


I augusti i år hände det som vi länge befarat, kvinnornas arbetslöshetsnivå översteg männens. Under hela 90-talet har situationen varit den omvända. Mäns arbetslöshet har varit högre än kvinnornas. Anledningen till detta är att i krisens början försvann i första hand arbeten inom industrin och byggsektorn, branscher där de flesta anställda är män. Men i takt med att nedskärningarna drabbat den gemensamma sektorn har kvinnors arbetslöshet ökat. Och nu är kvinnornas arbetslöshet högre än männens.

Trots den höga arbetslösheten ser vi dock att under 90-talet har kvinnorna befäst sin ställning på arbetsmarknaden och ökat sin arbetstid. Fler kvinnor arbetar heltid eller längre deltider. Färre kvinnor betecknar sig som hemarbetande. Kvinnorna är dock överrepresenterade i de tillfälliga jobben eller de jobb som de kallas till vid behov, dvs springvikariat. Fler kvinnor än män tar de tillfälliga jobben som finns och de utbildar sig i en högre grad än vad män gör. 63 % av de sökande till Kunskapslyftet är kvinnor. Män är i större utsträckning arbetslösa på heltid medan kvinnor i betydligt större utsträckning är deltidsarbetslösa. Enligt en nyligen publicerad rapport till EG-kommissionen konstateras att det blir allt vanligare att män tar sig in i kvinnodominerade yrken. Däremot är det så att kvinnor inte i lika stor utsträckning ger sig in i typiska mansyrken.

Vi tror på goda grunder att vi ska lyckas halvera den öppna arbetslösheten till år 2000. Konjunkturuppgången är stark. Kunskapslyftet, omställningen av Sverige till ett ekologiskt hållbart samhälle och energiomställningen ger fler och nya jobb. Den sanerade ekonomin ger oss nu möjlighet att satsa på den gemensamma sektorn. Det betyder bättre kvalité i vård och omsorg av barn och äldre och fler jobb för framför allt kvinnor. Men då måste miljarderna till kommuner och landsting gå till jobben. De får inte användas till att minska pensionsskulder eller andra behov i den kommunala verksamheten. Nu måste vi i första hand se till så att vi så snabbt som möjligt får så många som möjligt i arbete. Det måste vara det mest prioriterade för oss alla.

Målet om den halverade arbetslösheten måste omfatta både kvinnor och män. Det innebär som vi ser det att kvinnorna ska ges lika möjligheter på arbetsmarknaden som männen. Könssegregeringen på arbetsmarknaden måste brytas upp.

Ökade resurser till vård, omsorg och skola är bra men räcker inte för att rejält minska kvinnors arbetslöshet. Kvinnor måste in i de nya branscher och jobb som växer fram. Därför är det naturligtvis oerhört glädjande att så många kvinnor finns i Kunskapslyftet men för att bryta könssegregeringen och ge möjlighet till icke könsbundna val måste vi tidigt skapa sådana miljöer i skolorna så att flickorna vågar ge sig in i det nya. Fortfarande är det så att yrkesvalen är starkt könsbundna. Detta hämmar både enskilda individer och växtkraften i arbetslivet. Många kvinnor börjar sina studier efter det att barnen vuxit upp och det finns mer tid för dem själva. De studiestödsregler vi har i dag är inte anpassade efter det. Vi anser att detta förhållande bör finnas med i de kommande övervägandena om ett nytt studiestödssystem.

Nedskärningarna inom exempelvis den gemensamma sektorn har lett till att vi fått en allt äldre arbetskraft inom området. För att skapa förutsättningar för att tillgodose behovet av kompetent arbetskraft under kommande år anser vi att det vore värdefullt att pröva ett arbetsbyte mellan generationerna under vissa givna förutsättningar. Den äldre arbetskraften har behov av kompetens­utveck­ling. Den yngre har behov av att hålla uppe sin yrkeskunskap i av­vaktan på det kommande generationsskiftet. Genom att ge dem som är äldre än 45 år och har minst 15 års arbete inom området möjlighet till att studera med a-kassa under två år skulle yngre yrkeskunniga få möjlighet till arbete. Detta skulle vara en överbryggningsåtgärd som skulle vara positiv för alla parter. Detta skulle också vara en åtgärd som skulle ha stor betydelse för många kvinnor.

Fortfarande är det så att kvinnor i mindre utsträckning än män får tillgång till kompetensutveckling i jobbet. Därigenom cementeras de manliga struk­turerna och kvinnors kunskaper och erfarenheter tas inte till vara till men för produktivitet och effektivitet på arbetsplatserna. Vi har inte råd att inte ta till vara kvinnors kunskaper, engagemang och vilja till att lära sig nytt.

Fortfarande är det så att kvinnors arbete är lägre värderat än mäns. Trots försöksverksamheter och i praktisk handling genomförda förhandlingar där man använt sig av arbetsvärdering som metod ser vi ytterst få framsteg. Fortfarande är det könet som bestämmer lönen. Vi förutsätter att parterna tar ett än större ansvar för att bryta kvinnors underordning när det gäller lönerna. Och vi förutsätter att staten även fortsättningsvis genom särskilt avsatta medel fortsätter att stödja JämO, liksom andra institut, myndigheter och intresserade i deras arbete med att utveckla arbetsvärderingsmodeller och genomföra projekt inom området.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

  1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om målet om en halverad öppen arbetslöshet,

  2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om särskilda insatser inom skolan för att göra det möjligt för flera att göra icke könsbundna yrkesval,

  3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att behovet av studiemedel även efter 45 års ålder beaktas i de kommande övervägandena om nytt studiemedelssy­stem,1

  4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om insatser för att stimulera parterna till en ökad kompetensutveckling i arbetet samt att en förutsättning för denna stimulans ska vara att den kommer båda könen till del i lika omfattning,

  5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att äldre än 45 år med minst 15 års arbete inom sitt område ges möjlighet till att studera med a-kassa under två år, under förutsättning att en yngre yrkeskunnig ersätter den studielediga,

  6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att särskilda medel avsätts för projekt och verksamheter som syftar att bryta den könssegregerade arbetsmarknaden,

  7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att särskilda medel avsätts till att stödja projekt och verksamheter som syftar till att utveckla och implementera modeller för arbetsvärdering,

  8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att arbetsmarknadspolitiska medel fördelas efter enskildas behov och inte efter kön.

Stockholm den 1 oktober 1997

Inger Segelström (s)

Birthe Sörestedt (s)

Monica Green (s)

Elisebeht Markström (s)

Agneta Brendt (s)

Eva Arvidsson (s)

Siw Wittgren-Ahl (s)

1 Yrkande 3 hänvisat till UbU.

Gotab, Stockholm 1997