Motion till riksdagen

1997/98:A309

av Birger Schlaug m.fl. (mp)

Utgiftsområde 13, 14 och 19, Arbetsmarknad m.m.

1 Inledning

Det är orealistiskt att tro att problemen på arbetsmarknaden kan lösas bara med ökad ekonomisk tillväxt. Framtidens arbetsmarknad ser inte ut som den vi varit vana vid. Den enskilt viktigaste åtgärden för att förbättra sysselsättningen är därför en förkortad arbetstid. En arbetstidsförkortning till 35 timmar per vecka bör genomföras fram till sekelskiftet. Det bör ske genom en kombination av lagstiftning och kollektivavtal. Miljöpartiets förslag till arbetstidsförkortning återfinns i en särskild partimotion.

Åtgärder behövs för att stärka framför allt de små och medelstora företagens konkurrensmöjligheter, bland annat vad gäller riskkapitalförsörjning och skatteregler.

En ekologisk omställning till ett kretsloppssamhälle är nödvändig för att Sverige på sikt skall kunna bevara och förstärka sin internationella konkurrenskraft. Sverige måste ta täten i denna omställning. Endast härigenom kan de framtida arbetena tryggas. En skatteväxling med höjda skatter på energi- och naturresursförbrukning och lägre skatter på arbete, i storleksordningen 100 miljarder kronor fram till år 2010, måste genomföras.

Välfärdens kärna, tjänsteutbudet i kommuner och landsting har en stor betydelse för sysselsättningen. Miljöpartiets budgetförslag leder till ökade ekonomiska ramar för kommunsektorn, vilket gör att 15.000 jobb kan räddas fram till år 2000.

Arbetsmarknadspolitiken måste förnyas. En total omorganisation av arbetsmarknadspolitiken på lokal nivå behövs med sammanslagning av arbetsförmedling, försäkringskassan och delar av kommunernas socialtjänst.

De olika ersättningssystemen vid arbetslöshet, ohälsa och utbildning måste samordnas och delvis slås ihop för att undvika den nuvarande splittringen. Kvalifikationskraven för att få a-kassa måste mildras. Ersättningsnivån i
a-kassan bör höjas till 85 % för låginkomsttagare och finansieras genom successivt lägre procentuell ersättning vid högre inkomster, s.k. brutet tak. En bortre parentes i a-kassan är acceptabel endast om det klart framgår vad som skall komma därefter. Vi föreslår att ersättning skall utgå som ett grundskydd efter a-kasseperiodens utgång, lika för alla, på en nivå som ungefär motsvarar grundskyddet i förtidspensioneringen, inklusive bostadstillägg.

Vissa reformer behövs i arbetsrätten. Vi vill förlänga möjligheten till visstidsanställning vid arbetsanhopning från 6 månader till 1 år. Undantag från turordningsregler bör medges för 2 personer i företag med högst 10 anställda. Blockadåtgärd för att teckna kollektivavtal mot enmans- och familjeföretag utan utomstående anställda bör inte vara tillåten.

Det av riksdagen beslutade målet om en halvering av den öppna arbetslösheten till 4 procent år 2000 bör kompletteras med ett mål för den totala arbetslösheten, inklusive personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Målet bör vara att den totala arbetslösheten uppgår till högst 7 procent år 2000.

2 Arbetsmarknadspolitiken

Arbetsmarknadspolitiken är ett komplement till den allmänna ekonomiska politiken, näringspolitiken och utbildningspolitiken. Arbetsmarknadspolitikens uppgift kan sägas vara att fungera som ett slags ”olja i maskineriet” på arbetsmarknaden. Avsikten är att tillse att arbetsgivarnas behov av arbetskraft med rätt kompetens och utbildning tillgodoses. De arbetssökande får stöd i form av kompetensutveckling, m.m. som de behöver för att så snabbt som möjligt åter komma in i ett marknadsbetalt arbete. Arbetsmarknadspolitikens instrument är bland annat arbetsförmedling och arbetsmarknadspolitiska insatser av olika slag.

Det säger sig självt att arbetsmarknadspolitikens uppgift blir utomordentligt svår när den ekonomiska politiken och näringspolitiken misslyckats så att nära 13 procent av arbetskraften är utan ordinarie arbete. I det här läget är det viktigt att det finns en genomtänkt strategi för arbetsmarknadspolitiken dels på kort och medellång sikt, dels på lång sikt.

Det övergripande målet måste vara att åter få ner den totala arbetslösheten till rimliga nivåer. Det räcker inte med målet att halvera den öppna arbetslösheten. Även antalet personer som är beroende av arbetsmarknadspolitiska åtgärder måste på sikt minskas. Enligt Miljöpartiets uppfattning är det knappast möjligt att åstadkomma detta med traditionella metoder som ökad ekonomisk tillväxt. Att dela på jobben genom en arbetstidsförkortning framstår i stället som alltmer nödvändigt.

3 ... på lång sikt

I ett läge där arbetsmarknaden åter är i balans kommer arbetsmarknadspolitikens främsta uppgifter att gälla de personer som av olika skäl är svårplacerade på den ordinarie arbetsmarknaden. Även detta kommer dock att vara en stor och svår uppgift. Framtidens arbetsmarknad kommer att på många sätt skilja sig från det vi varit vana vid. Kompetens och utbildning blir allt viktigare samtidigt som många arbeten som tidigare kunde utföras av personer med låg utbildning, andra arbetshandikapp, hälso- eller sociala problem försvinner. Det finns därför en stor risk att gruppen utanförstående blir väsentligt högre än vi tidigare varit vana vid. Många av dem som slagits ut under den nuvarande massarbetslösheten, kan få det mycket svårt att komma igen.

För dessa grupper måste flera olika strategier användas. Den främsta strategin måste givetvis vara att så långt möjligt hjälpa individen att övervinna sitt arbetshandikapp. Här kommer utbildning, kompetensutveckling och olika slag av rehabiliterande insatser in. Framför allt för yngre arbetslösa måste detta vara huvudalternativet, utom i det fåtal fall när arbetshandikappet är så stort och permanent att det bedöms utsiktslöst att personen någonsin skall kunna få ett marknadsbetalt arbete på den ordinarie arbetsmarknaden. För dessa personer kommer ett mer permanent samhällsstöd att behövas.

Även för många äldre arbetslösa kommer utsikterna att komma tillbaka till den ordinarie arbetsmarknaden att vara mycket små, även om stora åtgärder på kompetensutveckling och rehabilitering sätts in. Det kan många gånger vara inhumant att mer eller mindre tvinga på en individ sådana åtgärder om utsikten till att få arbete ändå är mycket liten.

I de fall där chanserna till ett ordinarie arbete är mycket liten, men där individen ändå har kvar en betydande arbetsförmåga, måste i stället andra lösningar sökas. Sämst är fortsatt passiv sysslolöshet som ger individen en känsla av att inte vara behövd. För dessa grupper av människor är det angeläget att utveckla nya former av lokala, samhällsstödda arbetsmarknader, där var och en kan få göra insatser efter sin förmåga samtidigt som mycket samhällsnyttigt arbete blir utfört.

4 ... och på kort

På kort och kanske medellång sikt, så länge den nuvarande massarbetslösheten består, är arbetsmarknadspolitikens uppgift än svårare. Nu handlar det inte bara om människor som av olika skäl är svårplacerade på den ordinarie arbetsmarknaden utan också om en stor mängd fullt arbetsföra och välutbildade personer som inte kan få jobb. Detta är ett stort samhällsekonomiskt slöseri. För dessa grupper måste inriktningen i ökad utsträckning vara att ta tillvara deras arbetsförmåga för samhällsnyttiga insatser hellre än passiv sysslolöshet. Det måste dock göras på ett sådant sätt att individen inte låses in i dessa insatser. Insatserna måste också vara så utformade att de medger ett aktivt jobbsökande och kompetensutveckling i syfte att snarast komma tillbaka på den ordinarie arbetsmarknaden.

5 Utgiftsområde 13 – Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet

5.1 A1 Bidrag till arbetslöshetsersättning

Följande förslag till förändringar i arbetslöshetsförsäkringen medför ekonomiska konsekvenser under detta anslag.

5.11. För optimistisk bedömning

Regeringens bedömning av arbetslösheten 1999 och framför allt 2000 är, som vi närmare motiverat i vår ekonomisk-politiska motion, alltför optimistisk. Vi bedömer att den öppna arbetslösheten kommer att bli högre med regeringens politik, vilket ökar kostnaderna på detta anslag med åtminstone 1.500 miljoner kronor 1999 och 3.000 miljoner kronor 2000.

5.12. Ersättning med brutet tak

Ersättningen i arbetslöshetsförsäkringen bör vara 85 procent för inkomster upp till 4,2 basbelopp och för inkomstdelar därutöver 40 procent. I samband med förändringen höjs också grundbeloppet i försäkringen till 246 kr/dag.

Förslaget innebär jämfört med regeringens förslag ökade bruttoutgifter med 300 miljoner kronor årligen.

5.13. Höjt tak i arbetslöshetsförsäkringen

Ett enhetligt tak bör införas i sjuk-, föräldra- och arbetslöshetsförsäkringarna. Taket bör motsvara en inkomstnivå på 6,5 basbelopp, vilket med vårt förslag till ersättningsnivåer enligt ovan betyder ett tak på 619 kr/dag år 1998. För arbetslöshetsförsäkringens del innebär detta ett höjt tak, eftersom det nuvarande ersättningstaket, 580 kr/dag, uppnås redan vid inkomster på ca 5,3 basbelopp.

Förslaget innebär med vår utformning av ersättningsnivåerna enligt ovan ökade bruttoutgifter med ca 630 miljoner kronor årligen.

5.14. Kortare kvalificeringstid

Det är viktigt att de allmänna försäkringarna blir så heltäckande som möjligt och att färre utestängs genom de kvalificeringsregler som ställs upp för olika försäkringar. Vi anser att kvalifikationstiden för a-kassa bör sänkas från sex till fyra månaders arbete.

Förslaget beräknas, jämfört med regeringens förslag, medföra ökade kostnader med 500, 600 resp 700 miljoner kronor åren 1998–2000.

5.15. Minskad arbetslöshet på grund av arbetstidsförkortning

Miljöpartiets förslag om en sänkt arbetstid till 35 timmar per vecka, som presenteras i en separat motion, beräknas medföra minskade bruttoutgifter i arbetslöshetsförsäkringen med 5.100 miljoner kronor 1998, 11.900 miljoner kronor 1999 och 12.200 miljoner kronor 2000.

5.16. OTA

Åtgärden OTA – Offentligt Tillfälligt Arbete – även benämnd ”55-plus” har inte blivit någon succé. Vi föreslår att den upphör vid årsskiftet 1997/98. De som redan är inne i åtgärden bör dock få fullfölja avtalad tid i åtgärden, om de så önskar. Beräknad besparing är 25 miljoner kronor 1998 och 50 miljoner kronor vardera 1999 och 2000.

5.17. Totalt

Totalt minskar utgiftsbehovet på anslaget A 1 Bidrag till arbetslöshetsersättning med 3.795 miljoner kronor 1998, 9.020 miljoner kronor 1999 och 7.720 miljoner kronor 2000.

5.2 Generationsväxling

Den föreslagna ”generationsväxlingen” där 63- och 64-åringar med arbete skall erbjudas ”förtidspension” med ersättning motsvarande sjukpenningnivå om deras arbete övertas av en ungdom är ett kortsiktigt och dåligt förslag. Möjligheterna till fusk med övertagandevillkoret är stora, särskilt i något större företag som normalt har en personalomsättning där man även normalt anställer ungdomar. Generationsväxlingen liksom den tillfälliga avgångsersättningen kan ses som en sämre variant av arbetstidsförkortning där vissa får en 100 % kortare arbetstid och flertalet ingen förkortning alls. Även om regeringen anser sina åtgärder som tillfälliga är risken stor att de kommer att följas av flera om inte arbetslösheten kan lösas på annat sätt. Om några år kan vi då ha en helt ny situation på arbetsmarknaden där större delen av de äldre över 55–60 år permanent hamnar utanför arbetsmarknaden. Det kommer att bli mycket dyrbart för den förvärvsarbetande mellangenerationen som med sina skatter skall försörja ett allt större antal ”100-procentiga arbetstidsförkortare”. En långt bättre lösning, både mänskligt och ekonomiskt, är givetvis att göra en måttlig förkortning av arbetstiden för alla arbetande så att fler kan få arbete och också orkar arbeta fram till pensionsåldern.

Miljöpartiet avvisar därför regeringens förslag till generationsväxling.

5.3 Budgettabell 1

Vi föreslår följande fördelning av anslag inom utgiftsområde 13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet.

Förslag till anslag 1998 och beräkningar 1999 och 2000, mkr
13	Ekonomisk trygghet	Regeringen			Miljöpartiet
	vid arbetslöshet	Förslag	Beräknat	Beräknat	Avvikelse från regeringen
		1998	1999	2000	1998	1999	2000

Totalt utgiftsområdet		42723	33541	25280	-3795	-9020	-7720

Anslag
A1	Bidrag till arbetslöshetsersättning	40681,3	31535,3	23874,3	-3795	-9020	-7720
A2	Bidrag till lönegarantiersättning	2042	2005,8	1405,8

6 Utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv

6.1 A 1 Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader

Vi har i en tidigare kommittémotion föreslagit att arbetsförmedlingar och försäkringskassor på lokal nivå slås samman och kommunaliseras. Arbetsmarknadsverket behålls som en radikalt bantad organisation för centrala statliga uppgifter. Sammanslagningen av verksamheterna på lokal nivå bör leda till avsevärda minskningar i de administrativa kostnaderna på sikt. För år 2000 har vi räknat med kostnadsbesparingar på ca 5 procent eller 180 miljoner kronor.

6.2 A 2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder

Anslagsförbrukningen på området arbetsmarknadspolitiska åtgärder minskar av flera skäl med Miljöpartiets politik.

6.21. Minskad arbetslöshet på grund av sänkt arbetstid

Vårt förslag till arbetstidsförkortning, som presenteras i en separat motion, beräknas medföra att behovet av arbetsmarknadspolitiska åtgärder minskar med 1.300 miljoner kronor 1998, 7.900 miljoner kronor 1999 och 18.300 miljoner kronor 2000.

6.22. Minskad arbetslöshet på grund av ökade ramar för kommunerna

Vårt förslag till ökade ekonomiska ramar för kommunsektorn, som presenteras i vår ekonomisk-politiska motion, beräknas medföra att behovet av arbetsmarknadspolitiska åtgärder minskar med 750 miljoner kronor 1998, 1.380 miljoner kronor 1999 och 2.498 miljoner kronor 2000.

6.23. Minskad arbetslöshet på grund av ökade resurser till Samhall

Föreslagen ökning av anslaget till Samhall (B 6) leder till minskat anslagsbehov till anslaget A 2 på 50 miljoner kronor per år.

6.24. Totalt

Totalt minskar anslagsbehovet på anslaget A 2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder med 2.100 miljoner kronor 1998, 9.330 miljoner kronor 1999 och 20.848 miljoner kronor 2000.

6.3 A 3 Särskilda åtgärder för arbetshandikappade

Anslaget bör tillföras ytterligare 200 miljoner kronor årligen bland annat för att möjliggöra bibehållande av platsantal hos allmännyttiga organisationer.

6.4 B 6 Bidrag till Samhall AB

Anslaget bör tillföras ytterligare 100 miljoner kronor årligen för att undvika alltför kraftiga neddragningar inom Samhalls verksamhetsområde.

6.5 Kommuners ansvar för ungdomar

Vi avvisar regeringens förslag till lag om kommuners ansvar för ungdomar mellan 20 och 24 år. Det är fel att göra en särskild lagstiftning för en viss åldersgrupp på arbetsmarknaden. Risken är att lagen gör mer skada än nytta, till exempel genom att skapa nya inlåsningeffekter för ungdomarna.

6.6 Budgettabell 2

Vi föreslår följande fördelning av anslag inom utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv.

Förslag till anslag 1998 och beräkningar 1999 och 2000, mkr
14	Arbetsmarknad och arbetsliv	Regeringen			Miljöpartiet
		Förslag	Beräknat	Beräknat	Avvikelse från regeringen
		1998	1999	2000	1998	1999	2000

Totalt utgiftsområdet		47542	49370	48663	-1800	-9030	-20728

Anslag
A1	Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader	4118,6	3609,3	3681,2			-180
A2	Arbetsmarknadspolitiska åtgärder	21043,8	23463,2	22955,5	-2100	-9330	-20848
A3	Särskilda åtgärder för arbetshandikappade	6596,8	6728,7	6863,3	200	200	200
A4	Europeiska socialfonden	2100,6	1838,5	1252,6
A5	Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering	11,3	11,6	12
A6	Vissa kostnader för införandet av en allmän och sammanhållen arbetslöshetsförsäkring	51,5	61,8	67,4
B1	Arbetarskyddsverket	365,2	375	386,3
B2	Arbetslivsinstitutet	208,4	208,7	209
B3	Bidrag och uppdrag inom arbetslivsområdet m.m.	261,5	266,3	271,7
B4	Rådet för arbetslivsforskning	24,8	25,5	26,3
B5	Forskning och utveckling inom arbetslivsområdet	212,2	216,9	221,5
B6	Bidrag till Samhall AB	4356,4	4262,4	4262,4	100	100	100
B7	AmuGruppen AB	9,5	7,5	4,4
B8	Arbetsdomstolen	15,9	16,3	16,9
B9	Statens förlikningsmannaexpedition	2,3	2,4	2,5
B10	Statens nämnd för arbetstagares uppfinningar	0,1	0,1	0,1
B11	Bidrag till Stiftelsen Utbildning Nordkalotten	4,1	4,1	4,1
B12	Internationella avgifter	24,2	24,2	24,2
C1	Jämställdhetsombudsmannen	13,9	14,4	14,7

C2	Särskilda jämställdhetsåtgärder	13,7	13,7	13,7
C3	Bidrag till kvinnoorganisationernas centrala verksamhet	3,4	3,4	3,4
D1	Stabsuppgifter vid Arbetsgivarverket	3	3	3
D2	Statliga tjänstepensioner m.m.	8042,9	8155,2	8308,8
D3	Bidrag till förnyelsefonder på det statligt reglerade området	57,9	57,9	57,9

7 Utgiftsområde 19 Regional utjämning och utveckling

7.1 Budgettabell 3

I avvaktan på regeringens regionalpolitiska proposition föreslår vi inga förändringar av föreslagna anslag inom utgiftsområde 19 Regional utjämning och utveckling.

Förslag till anslag 1998 och beräkningar 1999 och 2000, mkr
19	Regional utjämning	Regeringen			Miljöpartiet
	och utveckling	Förslag	Beräknat	Beräknat	Avvikelse från regeringen
		1998	1999	2000	1998	1999	2000

Totalt utgiftsområdet		3605	3585	3284	0	0	0

Anslag
A1	Regionalpolitiska åtgärder	1597,5	1623,5	1623,5
A2	Regionalpolitisk låneverksamhet	390	390	390
A3	Täckande av förluster på grund av kreditgarantier inom regionalpolitiken	12	11	10
A4	Ersättning för nedsättning av socialavgifter	415	410	430
A5	Transportbidrag	336	336	336
A6	Glesbygdsverket	23,4	24	24,6
A7	Statens institut för regional forskning	7,9	8,1	8,3
A8	Europeiska regionala utvecklingsfonden	748	782	462
A9	Utgifter för lokalisering av statliga arbetstillfällen till Söderhamn	75	0	0

8 Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen beslutar att för budgetåret 1998 anvisa anslagen under utgiftsområde 13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet enligt Miljöpartiets förslag i budgettabell 1,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om beräknad fördelning på anslag inom 13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet för budgetåren 1999 och 2000 enligt budgettabell 1,
att riksdagen beslutar att för budgetåret 1998 anvisa anslagen under utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv enligt Miljöpartiets förslag i budgettabell 2,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om beräknad fördelning på anslag under utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv för budgetåren 1999 och 2000 enligt budgettabell 2,
att riksdagen beslutar att för budgetåret 1998 anvisa anslagen under utgiftsområde 19 Regional utjämning och utveckling enligt Miljöpartiets förslag i budgettabell 3,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om beräknad fördelning på anslag under utgiftsområde 19 Regional utjämning och utveckling för budgetåren 1999 och 2000 enligt budgettabell 3,
att riksdagen beslutar att ersättningen i arbetslöshetsförsäkring fr.o.m. 1998 skall utgå med 85 % på inkomster upp till 4,2 basbelopp och med 40 % på överskjutande inkomstdelar,
att riksdagen beslutar att grundnivån i arbetslöshetsförsäkringen fr.o.m. 1998 skall vara 246 kr per dag,
att riksdagen beslutar att taket i arbetslöshetsförsäkringen skall utgöra 619 kr per dag 1998,
att riksdagen beslutar att kvalificeringstiden för a-kassa ändras från sex till fyra månaders arbete fr.o.m. 1998,
att riksdagen beslutar att åtgärden OTA upphör år 1998 i enlighet med vad som anförts i motionen,
att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1997:485) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,
att riksdagen avslår regeringens förslag om generationsväxling (ramanslaget A 1 Bidrag till arbetslöshetsersättning),
att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om kommuners ansvar för ungdomar mellan 20 och 24 år,
att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1997:580) om ändring i lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring.

Stockholm den 4 oktober 1997
Birger Schlaug (mp)
Marianne Samuelsson (mp)	Barbro Johansson (mp)

Gotab, Stockholm 2002