Den arbetslöse kan i dag bli föremål för ca 20 olika åtgärder av arbetsmarknadskaraktär.
Dessa åtgärder har tillkommit under en följd av år och är ibland både överlappande och motstående. Det är därför inte underligt om den enskilde ofta inte kan förstå systemet eller skillnaden mellan olika åtgärder. Men även de som är verksamma inom systemet professionellt har problem med åtgärderna, deras användning och finansieringsformerna. Ibland kan detta även leda till en ”dragkamp” mellan olika huvudmän. T.ex. kan en person som anmält intresse för Kunskapslyftet få erbjudan om annan åtgärd från AF.
En förenkling av regelverket skulle utan tvekan hälsas med tillfredsställelse av alla parter.
Jag vill därför föreslå att regeringen låter utreda möjligheterna att dels slå ihop de flesta av åtgärderna till en arbets/yrkesförberedande kompetenshöjningsåtgärd som kan bestå av olika komponenter lokalt anpassade, dels utreder möjligheterna att skapa ett enhetligt ersättningssystem för alla som deltar i sådan åtgärd samt att beslut om ersättning sker hos en huvudman. Ersättningen bör anpassas till socialbidragsnormen, men inte ersättas av socialbidraget.Tvärtom bör ersättningen för ett aktivt deltagande i en kompetenshöjande och arbetsförberedande åtgärd vara högre än ett passivt uppburet socialbidrag.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utredning med syfte att förenkla regelverket som styr de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna.
|
Frank Lassen (s) |
Jarl Lander (s) |