I vårpropositionen aviserade regeringen den så kallade generationsväxlingen. Generationsväxlingen innebär att en person som har tillsvidareanställning och uppnått en viss ålder kan välja att frivilligt avstå sin anställning till förmån för att någon yngre arbetslös får anställning på arbetsplatsen. Regeringen återkom i budgetproposition med konkret modell för hur detta ska gå till.
Den svenska arbetsmarknaden har under 90-talet förändrats dramatiskt. Andelen sysselsatta har minskat kraftigt. Omstruktureringarna i såväl privata företag som offentlig verksamhet har varit omfattande. Detta är mest påtagligt i offentliga sektorn. Men också inom andra delar av svensk arbetsmarknad har medelåldern stigit på ett anmärkningsvärt sätt.
Effekterna av den fallande sysselsättningen har därför blivit att ungdomarna har fått det särskilt svårt att komma in i arbetslivet. Många har inte fått chansen medan andra enbart har kunnat pröva på arbetslivet under korta vikariat.
Därför har vi i stora delar av landet en ungdomsarbetslöshet på 15–20
procent. I vissa delar av landet är ungdomsarbetslösheten så hög som 40 procent. Samtidigt kan vi konstatera att många äldre på arbetsmarknaden gärna skulle vilja sluta innan de har uppnått åldern för ålderspension. Det är två skäl man anför för detta önskemål: För det första känner sig många slitna och trötta efter ett långt arbetsliv. För det andra anser man att det är en dålig start av vuxenlivet att tvingas gå arbetslös under flera år, och skulle därför gärna lämna plats för någon yngre om det kan ske på rimliga ekonomiska villkor.
Regeringens förslag i budgetpropositionen innebär att den som har uppnått 63 år och varit anställd på arbetsplatsen de senaste tre åren kan lämna plats för någon yngre under förutsättning att den personen är mellan 20–35 år och långstidsarbetslös. Dessutom krävs att Länsarbetsnämnden godkänner överenskommelsen mellan arbetsgivaren och arbetstagaren. Regeringen föreslår också att arbetsgivaren ska betala 25 % av kostnaden för den ersättning som utgår till den arbetstagare som träffar överenskommelse om generationsväxling.
Det finns två villkor i regeringens förslag som kan motverka den avsedda generationsväxlingen. Det är dels den så kallade finansieringsavgiften, d.v.s. de 25 % som arbetsgivaren ska betala, dels kravet på att den som ska ersätta den person som slutar skall ha varit långstidsarbetslös.
När det gäller finansieringsavgiften är det sannolikt att vissa arbetsgivare är beredda att betala den eftersom generationsväxlingen underlättar en föryngring och ett generationsskifte där många annars går i pension under kort tid. Så är läget på många håll inom sjukvården och äldreomsorgen. Då kan det vara ekonomiskt intressant ur arbetsgivarens intresse att betala den här avgiften. Är det i stället fråga om exempelvis byggbranschen med små arbetsplatser och begränsad orderstock och därmed kort framförhållning, är det inte särskilt sannolikt att merparten av arbetsgivarna där kan eller vill betala den här avgiften. Det innebär att personkresten som kan komma ifråga begränsas. Åtgärden får mindre effekt än avsett och dessutom kommer många arbetstagare som är i den här åldern att känna sig orättvist behandlade.
Beträffande kriteriet långtidsarbetslös bör det ersättas av begreppet långstidsinskriven. På så sätt utesluts inte den som gjort något tillfälligt inhopp på en arbetsplats men i övrigt varit utan arbete under lång tid.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ersätta kriteriet långtidsarbetslös med långtidsinskriven.
|
Hans Karlsson (s) |
|
|
Inger Lundberg (s) |
Maud Björnemalm (s) |
|
Nils-Göran Holmqvist (s) |
Helena Frisk (s) |
|
Håkan Strömberg (s) |