Inom det arbetsmarknadspolitiska området ryms många olika åtgärder. Den arbetslöse kan idag omfattas av ca 20 olika åtgärder av arbetsmarknadskaraktär. Dessa åtgärder har tillkommit under en lång följd av år och är ibland både överlappande och ibland motstående.
Det kan ibland vara svårt för den enskilde att förstå eller se någon skillnad mellan de olika åtgärderna. Men även de som är professionellt verksamma i systemen har problem med åtgärderna, deras användning och hur de skall finansieras både av den enskilde och samhället.
De vanligaste åtgärderna är eller förväntas bli beredskapsarbete, API, ALU, resursarbete, utvecklingsgaranti, KUP (18–20 år) och 55+. Dessutom förekommer det även en viss ”dragkamp” mellan olika huvudmän om den arbetslöse. Det har förekommit att en arbetslös som anmält sitt intresse för kunskapslyftet fått erbjudande om annan åtgärd från AF.
För att underlätta både för myndigheter och den arbetslöse är det nödvändigt med en förenkling av regelverket. Man torde kunna slå ihop de flesta åtgärderna till en ”arbetsförberedande (yrkesförberedande) kompetenshöjning”. Det är nämligen detta som alla åtgärder syftar till. Dessutom bör det skapas ett enhetligt ersättningssystem för alla som deltar i åtgärder med en prövning hos en huvudman.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av förändringar av regelverket för arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
|
Kjell Ericsson (c) |
Eskil Erlandsson (c) |