Den höga arbetslösheten är oacceptabel, ca 650 000 personer är arbetssökande. Trots stora insatser minskar inte arbetslösheten tillräckligt snabbt. Arbetsmarknadspolitiken måste förnyas liksom villkoren för förvärvsarbetet och uppbyggnaden av trygghetssystemen.
De ekonomiska förutsättningarna har förbättrats radikalt under det senaste året. Genom Centerpartiets samarbete med regeringen har räntan sänkts till nära hälften, inflationen är den lägsta i hela OECD och statens behov av nettoupplåning kan upphöra. Det har gjort det möjligt att tillgodose några centerkrav som att sänka arbetsgivaravgifterna i två steg, att införa rätt till tjänstledighet vid nystart av företag och att göra direktavdrag för investeringar på alternativ energi. Dessutom ges nu möjlighet att ta ut större delen av inkomsten som kapitalinkomst för att nämna några viktiga förändringar. Den speciella satsningen i vårbudgeten på kvinnligt och kooperativt företagande var mycket viktig och bör få en fortsättning. Många arbeten kan komma till i en kooperativ företagsform som speciellt attraherar kvinnor.
Satsningen på ”det ekologiskt uthålliga Sverige” kommer också att ge många nya gröna jobb samtidigt som möjligheterna för kvinnor att bredda sin arbetsmarknad ökar. I Agenda 21-arbetet upprättas lokala handlingsprogram. Kvinnor har kunskaper om hur den lokala närmiljön fungerar, som måste tas till vara. Det ökar samtidigt möjligheterna att komma till rätta med de problem som många upplever i obalansen mellan tillgängliga resurser och otillfredsställda behov.
En miljard till småföretagen är en viktig insats för att öka andelen småföretagare. Företagandet är extremt lågt i Sverige. Endast 6 % av arbetskraften är egna företagare, vilket kan jämföras med OECD-ländernas genomsnitt 1,5 %. Oförmågan att anpassa samhällets insatser till kvinnors och mäns olika behov har inneburit att nyföretagandet bland kvinnor är mycket lågt i Sverige. Det kräver nytänkande och en fokusering på vad som kan ge nya arbeten. Vad som driver och uppmuntrar människor till att bli företagare och vilka hinder som fortfarande finns är frågor som måste besvaras. Människors kreativa förmåga måste tas till vara och deras önskemål om ökad flexibilitet måste tillgodoses. Möjligheten att påverka både arbetstidens förläggning och längd måste öka.
Politiken måste bidra med förutsättningarna för ökad kreativitet. Sverige är det land som efter Tyskland lämnar flest patentansökningar per million invånare. Idéerna måste kunna omsättas i verkligheten. Genom fler små och växande företag skapas den stora chansen att åstadkomma välstånd och ökad sysselsättning.
Kvinnliga uppfinnare behöver särskilt stöd. Ofta uppfinner kvinnor hjälpmedel och metoder för att underlätta arbetet på sin arbetsplats. Att de har en idé som kan tillämpas generellt är det inte många som tänker på. NUTEK och ALMI bör inom sina ansvarsområden ta särskilda initiativ för att söka upp och stötta kvinnliga uppfinnare. Uppfinnarna bör också stöttas vid produktutveckling och marknadsföring.
Vi vill ha en allmän försäkring som ska täcka oväntat inkomstbortfall under de förvärvsaktiva åren.
Centerpartiet anser att ett nytt trygghetssystem ska ge grundtrygghet åt var och en, därutöver en inkomstrelaterad del vars storlek är baserad på den inkomst man har som företagare eller anställd. Den bör ge ersättning vid arbetslöshet, sjukdom, arbetsskada och förtidspension.
I den arbetslivs- och ohälsorelaterade försäkringen vill Centerpartiet stärka arbetslinjen. Det övergripande målet ska vara rehabilitering och stimulans till arbete. Principen ska vara att arbete alltid ska löna sig mer än bidrag. Den som efter upprepade erbjudanden inte är beredd att ta aviserat arbete ska kunna utförsäkras.
Den som däremot utan egen förskyllan står utanför arbetsmarknaden, är sjuk eller på annat sätt är tillfälligt eller långvarigt oförmögen att försörja sig ska omfattas av det generella systemet.
Vi har den högsta kvinnliga förvärvsfrekvensen i EU, men vi har en tudelad arbetsmarknad. Männen finns inom teknik, tillverkning, byggverksamhet och kvinnorna inom vård, omsorg och olika serviceyrken. Kvinnorna dominerar också bland de offentliganställda, där stora besparingar genomförs. Mönstret måste brytas annars finns stor risk för ökad kvinnoarbetslöshet som kan leda till ett A- och B-lag på arbetsmarknaden. Invandrarna har tillhört förlorarna på den svenska arbetsmarknaden. Det gäller i hög grad invandrar- och flyktingkvinnor. Speciella insatser krävs för att förhindra att dessa invandrarkvinnor blir en grupp som står vid sidan om samhälle och arbetsmarknad. Om kvinnorna som grupp blir kvar i låglöneyrken kommer ej heller målet med en jämställd arbetsmarknad att uppnås.
När kvinnor vänder sig till arbetsförmedlingen får de ofta erbjudanden om att ”kallas vid behov”-arbeten, de får kortare arbetsmarknadsutbildningar och deltar inte lika ofta som män i projektanställningar. Kvinnorna kommer ej heller i fråga för de ”dyrare” arbetsmarknadsinsatserna i samma utsträckning som männen. Denna snedvridna fördelning av arbetsmarknadsinsatser måste rättas till.
Den offentliga sektorn kommer att vara kvinnors viktigaste arbetsgivare under lång tid. Vi vet också att kvinnors arbete med vård, utbildning och omsorg är områden som behöver förstärkas, eftersom de i sig är grundläggande samhällsfunktioner. Det finns också många kvinnor vars goda utbildning och erfarenheter inom vård- och omsorgssektorn behöver tas tillvara bättre. Extra riktade arbetsmarknadsinsatser för att förstärka kvinnornas situation inom den offentliga sektorn behövs i likhet med de insatser som gjorts för att stimulera byggandet på arbetsmarknaden. Redan förra året har vi föreslagit att dessa skall vara av minst samma omfattning som de som i huvudsak riktats till männen, t.ex. ROT-programmet. Det tillskott på 4 miljarder som vårbudgeten upptog för den offentliga verksamheten för innevarande år är därför en mycket viktig åtgärd. En fortsatt satsning är nödvändig.
Arbetsmarknadspolitiken är alltför stelbent. Synen på förvärvsarbetet och dess uppläggning måste förändras. Många olika förslag måste prövas. Förra året föreslog vi att arbetstagare skulle få möjlighet till ett s k friår för att kunna pröva en företagsidé eller för att skaffa sig högre kompetens, utan att behöva riskera sin anställning. I vårpropositionen 1997 fanns denna möjlighet med. Tjänstledighetsperioden uppgår dock endast till sex månader med början 1 jan 1998. Detta är inte tillräckligt. Vi menar att alla anställda borde få möjlighet till tjänstledighet för nyföretagande samt ekonomiskt stöd i form av t ex a-kassa under tiden, något som också ger utrymme för nyanställningar på lediga platser. Detta bör kunna ske både på hel- och deltid. Förut-sättningarna för nyföretagande skulle därmed kunna förbättras ytterligare.
En ny form av företagande kan utvecklas från idén om s k självanställning. Enligt Företagarnas Riksorganisation finns idag ca 310 000 ”soloföretag”. En majoritet av dessa anses kunna välja denna förenklade form för att spara tid och pengar. Självanställning innebär företagande utan företag och förvärvsarbete utan anställning. Självanställning är en generell åtgärd som inte förutsätter offentliga subventioner, bidrag eller skattelättnader. Förenkling är det som motiverar förslaget. Självanställningen är ett enpersonsföretagande med schabloniserade kostnadsavdrag och skatter och avgifter. Man etablerar sig som självanställd genom att öppna ett självanställningskonto hos ett kontoförande organ och erhåller därmed ett självanställningsbevis. Alla intäkter betalas in till det kontoförande organet och krediteras självanställningskontot. Detta organ betalar en självanställningsskatt. Det kontoförande organet svarar för all information rörande självanställningen till myndigheter och andra. Med självanställning slipper man bokföring och revisorer, årsredovisningar till PRV, skatteinbetalningar och kan helt ägna sig åt att utföra sina arbetsuppgifter. Förslaget om självanställning bör prövas.
I ett framtida ekologiskt och decentraliserat samhälle med stärkt medborgarroll krävs en ökad flexibilitet på arbetsmarknaden. En stärkt medborgarroll innebär en ökad delaktighet på olika områden. Detta förutsätter att människors arbetstid formas mer flexibelt samtidigt som en arbetstidsförkortning blir än mer aktuell.
Allt fler delar i dag vår uppfattning om fördelarna med förkortad arbetstid. De främsta skälen är att livskvalitén ökar liksom jämställdheten och att arbetslösheten faktiskt kan minska.
I Växjö kommun har de anställda inom kommunen fått välja mellan förkortad arbetstid och löneökningar, vilket lett till ökad flexibilitet men också nyanställningar. Även exempel från länder som Finland, Tyskland och Nederländerna visar att förkortad arbetstid är ett riktigt vägval.
Arbetet med flexibel och förkortad arbetstid måste fortsätta och påskyndas. Målet är att alla ska få en normalarbetstid på 30 timmar per vecka vilket i sin tur ger utrymme för en arbetsdag på sex timmar.
Antalet övertidstimmar som tas ut av redan anställda är stort. Det uppgår till ca 2 % av antalet arbetade timmar. Om dessa timmar till en del istället kunde ersättas med nyanställningar skulle tiotusentals nya arbeten tillkomma. Arbetstiden bör dessutom kunna förläggas mer flexibelt.
I Arbetstidskommitténs betänkande föreslås av majoriteten i kommittén att övertidsuttaget ska sänkas till 100 timmar per år från dagens 200 timmar per år. Detta skall ses som ett viktigt steg mot att generellt sänka arbetstiden. Vi anser att övertidsuttaget ska begränsas till 100 timmar.
Tillgänglig statistik visar att det fortfarande finns betydande löneskillnader mellan kvinnor och män. Först med en öppen redovisning av lönestatistik som visar skillnaderna mellan mans- och kvinnolöner kan problem och orättvisor angripas. Lönediskrimineringen drabbar kvinnor inom alla yrkesgrupper. Den är dock tydligast inom de kvinnodominerade yrkesområdena. Barnmorskedomen i Arbetsdomstolen har satt löneskillnaderna mellan könen i fokus. Än en gång har vi fått svart på vitt hur de yrkesgrupper där kvinnor dominerar värderas lägre än de områden där män dominerar.
Det finns skillnader i lön mellan kvinnor och män som arbetar i lika arbeten, trots att deras ålder, yrkeserfarenhet och utbildning är jämförbara. Enligt Löneskillnadsutredningen uppgick denna skillnad till mellan 2 och
8 %. Lika lön för likvärdigt arbete ska gälla. Genom könsuppdelad lönestatistik uppnås detta lättare.
Arbetsvärdering är en bra metod för att uppnå lika lön för likvärdigt arbete.
Arbetsvärderingen ska vara könsneutral, omfatta både prestationer och krav samt utformas tillsammans mellan arbetsgivare och de anställda på arbetsplatsen .
Det krävs en ökad öppenhet inom företag och branscher beträffande lönesättningen. Först med en öppen löneredovisning med lönestatistik som visar skillnaderna mellan mans- och kvinnolöner kan problem och orättvisor angripas med kraft.
Det gäller också att sätta hårdare press på avtalsslutande parter. Det är deras ansvar att se över både metoder och principer inför kommande löneförhandlingar för att löneskillnaderna ska kunna elimineras. Det krävs ökade utbildningsinsatser på arbetsvärderingsområdet. Inom utbildningar som leder till personalledande befattningar skall kurser med detta innehåll ingå på högskolenivå.
Vi vet att kvinnor och män beskriver verkligheten på olika sätt och tolkar information olika. Därför är det nödvändigt att båda könen finns representerade i olika instanser som har att avgöra frågor om jämställdhet på arbetsmarknaden. Sammansättningen av domare i Arbetsdomstolen har varit sned utifrån könsaspekten.
Domarnas personliga erfarenheter och värderingar har ofrånkomligt betydelse för tolkning och bedömning av bevisfrågor. En jämn könsfördelning måste eftersträvas. Det kan ske genom att domstolen i könsdiskrimineringsmål utökas med två experter på diskrimineringsjuridik och/eller jämställdhetsfrågor, enligt JämO:s förslag.
Alltför få kvinnor är företagare. Vårt mål är att hälften av alla företag ska drivas av kvinnor. Oförmågan att anpassa samhällets insatser till kvinnors och mäns olika behov har inneburit att nyföretagandet bland kvinnor i Sverige är mycket lågt. Av de företag som startas årligen ägs drygt 25 % av kvinnor. Enligt en nyligen presenterad prognos från Internationella handelshögskolan i Jönköping skulle siffran uppgå till 40 % inom en femårsperiod. För att minska arbetslösheten genom ökat företagande krävs att kvinnor får lika goda förutsättningar som män att starta och driva företag.
Skillnader mellan kvinnors och mäns sätt att driva företag har inte avspeglats i samhällets sätt att se på företagandet. Många insatser har varit direkt inriktade på mäns villkor. Agerandet har troligen berott på bristande kunskaper om kvinnors företagande.
De stödsystem som finns har framför allt utvecklats inom regionalpolitiken. Fyrpartiregeringen satsade stort på kvinnors företagande. Pengar anslogs bl a till kvinnliga affärsrådgivare, till kvinnliga resurscentrum och till kvinnolån. Särskilda medel anslogs även till forskning om kvinnors företagande. De olika insatserna har bl.a. resulterat i att de kvinnliga företagarna synliggjorts och kvinnolånen har lett till att tusentals företagare fått hjälp. I vårpropositionen avsattes tio miljoner till kvinnligt företagande och tio miljoner till kooperativt företagande efter ett centerinitiativ.
Kvinnors företagande är fortfarande osynligt. Fortfarande är den vanligaste bilden av ett företag, ett mindre industriföretag, en manlig arbetsplats eller stora multinationella koncerner. De kvinnliga förebilderna i näringslivet är få. Könsuppdelad statistik finns på området men den behöver förfinas. Bland annat behöver olika företagsformer redovisas.
NUTEK har enligt sin slutrapport, Kvinnors företagande, visat att mycket går att göra för att öka kvinnors företagsamhet. NUTEK:s önskemål om fortsatt finansiering av arbetet med 10 miljoner kr per år i tre år bör tillmötesgås genom omfördelningar inom
NUTEK:s medel 1998 därefter bör ökade resurser tillföras. De olika verksamheter man föreslår skulle effektivt stödja kvinnors företagande. Även förslaget att fullfölja det forskningsprojekt man lagt ut på stiftelsen Forum för Småföretagsutveckling bör tillgodoses inom ramen för NUTEK:s anslag för 1998, och därefter bör ytterligare medel tillföras.
I dag finns i samtliga län någon form av resurscentrum, både regionala och lokala som på olika sätt arbetar för att ta tillvara kvinnors resurser. Det finns också jämställdhets-experter i varje län och dessutom ett antal kommunala kvinnliga affärsrådgivare. De mål och riktlinjer som gavs för resurscentrens arbete var att använda ett underifrånperspektiv, att utgå från kvinnors behov och att arbeta processinriktat. Resurscentrum har funnits en kort tid och det finns ett stort behov både på det nationella, regionala och lokala planet av nationella stödinsatser för att fullfölja det påbörjade arbetet.
Därför anser vi att det nationella resurscentret ska vara en egen myndighet med ett eget budgetansvar. De regionala resurscentren ska via regleringsbrev till länsstyrelserna garanteras ekonomiska förutsättningar för att utföra ett konstruktivt arbete.
Tjänstesektorn kommer att växa. De nya arbeten som kommit till under senare tid har till övervägande del varit inom tjänstesektorn. Kvinnors företag finns till närmare 60 % i den sektorn. Den kan ge många nya arbetstillfällen i samhället när den offentliga sektorn förändras. Bland gruppen offentliganställda har många valt att ta steget ut till egen verksamhet. Detta har ofta skett i kooperativ form och gällt både barn-, handikapp- och äldreomsorg. En bättre beredskap för detta bör finnas. Det krävs rådgivning till dem som står i begrepp att starta eget. Kvinnliga affärsrådgivare finns i en del kommuner. De utgör ett viktigt komplement till de regionala resurscentrumen. Vi föreslår därför kvinnliga affärsrådgivare i varje kommun.
Den kooperativa formen av företagande tilltalar kvinnor. Det har visat sig att det oftare är lättare för en liten grupp människor att övervinna den s.k. entreprenörströskeln och bilda ett kooperativt företag än det är för en enskild person att bli företagare. De små kooperativa företagen har expanderat under de senaste åren, men det krävs bättre kunskap hos rådgivare kring den kooperativa företagsformen.
I sysselsättningspropositionen och i budgeten och vårbudgeten 1997 har olika åtgärder initierats. De är inte helt utvärderade men varje kvinnolån ledde t ex till sysselsättning för 1,8 personer. Av låntagarna saknade nästan 58 % anställning när de tog lånet och 20 % skulle ha blivit arbetslösa. Vårbudgeten innehöll ett välkommet tillskott till kvinnligt och kooperativt företagande. Ytterligare insatser är nödvändiga:
En fortsatt och mer kraftfull satsning på kvinnligt och kooperativt företagande krävs
Ökade möjligheter att avsätta medel för små kooperativa företag i samband med boksluten.
En översyn av upplåningsmöjligheterna för nya kooperativ krävs. I dag krävs personlig borgen på 10 %. Detta medför problem då kooperativets medlemmar kan ha olika ekonomiska förutsättningar vid starten.
För alla företag är finansieringen en mycket viktig fråga. Länge har kvinnor efterfrågat banker och finansieringsinstitut med ett öppnare förhållningssätt till kvinnligt företagande. Att låna ut pengar till kvinnor är ofta säkert, andelen konkurser är låg. Det behövs ett kvinnoperspektiv som visar vägen till ett helhetstänkande, där det småskaliga projektet kan uppfattas som en styrka och inte ett hinder. I dag finns kvinnobanker världen över. En grundläggande utredning om att starta en kvinnobank har utförts på initiativ av bland andra 2:e vice talman Görel Thurdin. NUTEK måste tillsammans med initiativtagarna ges uppdraget att fortsätta utvecklingsarbetet med kvinnobanken. Medel till startkapital måste också beviljas från 1999.
Vi vill betona vikten av förslaget om att staten går in och garanterar mindre företags kreditvärdighet under en känslig utvecklingsperiod, även om förslaget är under utredning. Uppdraget till landshövdingarna att samordna de regionala åtgärderna för att motverka en fortsatt hög arbetslöshet bland kvinnor måste bl.a. resultera i att halva småföretagarstödet riktas till kvinnliga företagare.
Kunskapen kring kvinnors företagande måste öka genom systematisk forskning för att vi bättre ska förstå drivkraften till att kvinnor startar företag. För att se skillnaderna är en könsuppdelad statistik som beskriver företagandet nödvändig. Mer forskning är av yttersta vikt för att kunna förstå vilka faktorer som gynnar framväxten av ett stort antal entreprenörer.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om omfördelningen av arbetsmarknadsåtgärderna,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om riktade arbetsmarknadsinsatser för kvinnor inom den offentliga sektorn,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om möjlighet till tjänstledighet med ekonomiskt stöd vid start av företag,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om s.k. självanställning,1
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förkortad och flexibel arbetstid, med målet 30 timmars arbetsvecka som ger utrymme för sex timmars arbetsdag,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om begränsning av övertidsuttaget till 100 timmar,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om könsuppdelad statistik för att uppnå lika lön för lika och likvärdigt arbete,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utbildning på arbetsvärderingsområdet,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fördelningen av domare i Arbetsdomstolen,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kvinnliga affärsrådgivare i varje kommun,2
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ekonomiska förutsättningar för de nationella och de regionala resurscentrumen,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kooperativt företagande,2
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av alternativa banker och finansiering,2
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att halva småföretagsstödet bör riktas till kvinnor,2
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om forskning kring kvinnligt företagande.2
|
Ingbritt Irhammar (c) |
Margareta Andersson (c) |
1 Yrkande 4 hänvisat till SkU.
2 Yrkandena 10 och12–15 hänvisade till NU.
Gotab, Stockholm 1997