Motion till riksdagen
1997/98:A27
av Lena Sandlin m.fl. (s)

med anledning av prop. 1997/98:62 Regional tillväxt - för arbete och välfärd


Åtgärder för förbättring av utbildningsmöjligheter utanför högskoleorter m m

Universitets och högskolors roll för det omgivande samhället, den s k tredje uppgiften, har starkt betonats under senare år, nu senast i budgetpropositionen. Vi finner detta mycket positivt. Ny kompetens för utveckling kan genom detta föras ut på ett mycket verkningsfullt sätt. Regeringens förslag i denna proposition om att den decentraliserade utbildningen och distansutbildningen skall byggas ut är också mycket positivt. Vi anser dock att 1 500 platser för detta ändamål är en låg ambition. Vi förutsätter att regeringen kommer att återkomma till antalet utbildningsplatser för detta ändamål i samband med behandlingen av DUKOMs förslag.

Precis som regeringen framhåller i propositionen, bedriver Umeå universitet redan idag omfattande utbildning utanför universitetsorten. Exempel på sådana utbildningsinsatser som startat är data- och elektronik­ingenjörutbildning i Pajala, 120 p och naturresurser och miljöteknik, 160 p i Storuman. Båda är utbildningar som tagits fram av Umeå universitet i samarbete med berörda kommuner utifrån kommunernas strategiska behov. Umeå universitet har långtgående planer på att utöka denna verksamhet. Västerbotten är ett län med långa avstånd. De utbildningssatsningar som Umeå universitet planerar tillsammans med berörda kommuner är av stor regionalpolitisk betydelse och svarar väl mot behoven på den lokala arbetsmarknaden. De flesta insatserna är inriktade mot stödområde 1. Men genom användning av modern IT kommer även andra kommuner att kunna ta del av dessa kompetensutvecklingsprojekt. Umeå universitet är berett att senast år 2000 starta utbildningsprojekt i Västerbottens län i en omfattning av 460 årsplatser.

Motsvarande ambitioner har Umeå universitet mot övriga kommuner i Norrland. Ett arbete har inletts och särskilt intensivt är arbetet tillsammans med ett flertal kommuner i Norrbotten. Det är tydligt att Pajala-utbildningen har öppnat vägen för denna form av utbildningsinsatser. I dessa fall är det inte endast Umeå universitet som bör stå för utbildningen. Ett samarbete med Luleå tekniska högskola är också önskvärt. Umeå universitet förväntas svara för de insatser som för närvarande är under planering i Norrbotten och som svarar mot cirka 180 årsstudieplatser med start senast år 2000. Umeå universitet har en ambition att inleda denna typ av samarbete även med Mitthögskolan. I Västernorrland beräknas utbildningsprojekt kunna starta i en omfattning av 60 platser under samma tid. Det innebär att det är önskvärt att kunna starta utbildningsprojekt senast år 2000 i en total omfattning av 700 årsstudieplatser.

Eftersom det är en komplicerad process att planera och utveckla de längre riktade utbildningarna, torde det inte vara möjligt att i någon större utsträckning starta sådana projekt om man inte redan är igång med planeringen. Förberedande arbeten måste göras i respektive kommun i form av förberedande behörighetsutbildningar, lokalplaneringar och andra infrastrukturinsatser i kommunerna. Även beredningen vid universitetet kräver en ordentlig framförhållning. Eftersom ett flertal kommuner och Umeå universitet redan är långt framme med sådana förarbeten torde det, enligt vår mening, betyda att Umeå universitet är särskilt väl förberett för att under denna angivna tidsperiod starta utbildningar inom angiven ram. Vi föreslår att regeringen prioriterar Umeå universitet vid fördelningen av dessa utbildningsplatser.

I propositionen uppmärksammar regeringen problemet med merkostnader för externt distribuerad utbildning. Däremot ges ingen lösning på detta problem. Vi menar att regeringen bör återkomma i vårpropositionen med ett klargörande. I denna proposition förutsätter regeringen att dessa kostnader i nuläget skall täckas av länsmedel eller kommunala medel.

I propositionen föreslås vidare att det skall inrättas en delegation för IT-baserad distansutbildning av särskild regionalpolitisk betydelse. Meningen är att denna delegation skall ansvara för utvecklingen och genomförandet av IT-baserad utbildning samt att vara en central upphandlare av riktade utbildningar. Vi menar att det är ett tankefel att införa en central upphandlare. Dialogen mellan de externa intressena och universiteten eller högskolan pågår kontinuerligt och den kan inte ersättas av en central förhandlingsfunktion. Dessutom anser vi att detta förslag talar emot de ambitioner som regeringen har, nämligen att universiteten skall vara mer aktiva i samspelet med omvärlden, den s k tredje uppgiften. Riktade utbildningar torde vara ett mycket effektivt verktyg för att tillgodose de strategiska behov som finns inom kommunerna och för att föra ut de forskande institutionernas kunnande och senaste rön. Det är svårt att tänka sig hur detta skulle kunna skötas av en central myndighet. Många kommuner har betonat att de i stor utsträckning själva vill ha nära kontakt med de universitet och högskolor som man är intresserad av att samverka med. Vi föreslår därför att delegationens uppgifter koncentreras till att stimulera utveckling och användande av IT i olika former i undervisningen.

Regeringen föreslår vidare att ett nationellt utvecklingscentrum skall införas för att stödja och utveckla modern informationsteknik inom distansutbildningen. Ledningen för centrumet skall uppdras åt den tidigare nämnda delegationen. Delegationen och centrumet skall gemensamt utgöra en myndighet. Vidare föreslår regeringen att delegation och centrum skall lokaliseras till Härnösand. Man betonar närheten till en högskola som själv arbetar med distansstudier med hjälp av IT och som har lärarutbildning. En ensidig koppling till lärarutbildning är enligt vår mening svår att förstå. Det finns orter som har lärarutbildningar, utbildningar inom teknik, humaniora, samhälls­vetenskap, vård m m och som har stor erfarenhet av omfattande IT-baserad distansutbildning. Enligt vår mening bör orter som svarar upp mot dessa kriterier övervägas som lokaliseringsort för det föreslagna centrumet.

Enligt propositionen ska utbildninganordnare kunna vända sig till detta centrum för att få stöd och hjälp i samband med sina projekt. Centrumet skall även kunna ha egen produktion av generellt användbara IT-läromedel. Vi vill framhålla att användning av IT blir alltmer integrerad i all undervisning som bedrivs av universitet och högskolor. Detta innebär att en utveckling av använd­ningen av IT i undervisning sker i nära samverkan med den utbild­nings- och forskningsverksamhet som bedrivs på institutionerna. Endast om utvecklingen av IT-användning sker i nära samverkan med institutioner där det finns såväl ämneskompetens som kompetens och erfarenhet om de aktuella kursmomenten kan en tillräcklig kvalitet i IT-användningen garanteras. Det är därför av största vikt att de resurser som kommer att kanaliseras till det föreslagna centrumet blir tillgängliga för utveckling av IT-användningen vid samtliga universitet och högskolor i landet.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förbättringar av utbildningsmöjligheter utanför högskoleorter m.m.

Stockholm den 24 mars 1998

Lena Sandlin (s)

Mats Lindberg (s)

Carin Lundberg (s)

Rinaldo Karlsson (s)