Det övergripande målet med den socialdemokratiska IT-politiken är att alla skall ges samma möjligheter, även om vi har olika förutsättningar, att använda informationstekniken. Samma möjligheter betyder både kunskap för att kunna använda tekniken och tillgång till tekniken. Detta är en förutsättning för att man skall kunna tala om IT som ett verktyg i demokratins tjänst. Här ser vi att Skaraborg har stora möjligheter att tillsammans med Industriförbundet och IT-branschen ge ”lantbruksbygd” språnget in i informationssamhället. Med den infrastruktur som Skaraborg har med livsmedels- och tillverkningsindustrin ser vi en utmaning i att just IT-projekten kan ta form i den branschen.
De undersökningar som gjorts visar att klyftorna idag är stora mellan olika grupper. Det finns en klyfta mellan kvinnor och män, äldre och yngre, glesbygdsbor och stadsbor, arbetare och tjänstemän och mellan lågutbildade och högutbildade.
Undersökningar visar att en tredjedel av LO:s medlemmar använder dator i sitt arbete, medan nästan alla TCO-medlemmar och SACO-medlemmar använder datorer. De stora skillnaderna mellan arbetare och tjänstemän går igen i vilka som har dator i hemmet.
Även bland barnfamiljer är tillgången till dator mycket vanligare bland tjänstemän än bland arbetare. Detta sätter sina spår hos barnen. Erfarenheter av datoranvändning är en viktig resurs i arbetslivet och samhället i övrigt. Barn till arbetare får ett kunskapshandikapp som kan vara svårt att ta igen. Utan åtgärder kommer dagens ojämlikheter att gå igen i nästa generation.
För att informationssamhället inte skall utvecklas till ett klassamhälle, med ökade klyftor mellan dem som har kunskaper och möjligheter att använda informationstekniken och dem som ställts vid sidan, måste skolan och hela utbildningssystemet mobiliseras för att överbrygga klyftorna. Här kommer den aviserade IT-satsningen väl till pass.
I samband med budgetpropositionen finns en avstämning av målet om att halvera den öppna arbetslösheten. Där redogörs för den IT-satsning som regeringen med Industriförbundet och företrädare för IT-branschen nu satsar på inom arbetsmarknadsutbildningen. Vi delar uppfattningen om att det råder brist på kompetent och yrkesutbildad IT-personal.
Informationstekniken förändrar vårt dagliga liv, vårt sätt att arbeta och var vi väljer att bo. Redan idag är det möjligt att arbeta hemma med hjälp av sin dator, medan arbetsplatsen finns någon helt annanstans och att handla på de elektroniska marknadsplatserna på Internet. Informationssamhället innehåller både möjligheter och faror.
Informationsteknik, ofta kallat IT, innebär att man använder dator- och teleteknik för att samla in, lagra, bearbeta, presentera och distribuera bild, ljud och text i stora mängder, helt oberoende av de geografiska avstånden. Gamla gränser mellan datateknik, telekommunikation och ljud- och bildförmedling suddas ut.
Ett bra exempel är Internet. Det är ett löst sammanhållet nätverk av databasnätverk som man kan koppla upp sig på om man har en dator och ett modem på jobbet eller hemma. Den som har information att förmedla kan koppla in en databas på nätet eller om man vill starta en diskussion om någon speciell fråga kan man öppna en elektronisk konferens på Internet.
Nya vägar för hur tekniken kan användas öppnas hela tiden. Ändå är det inte tekniken som är det mest intressanta, utan vad vi använder den till. Det är användarnas behov och nytta som skall styra utvecklingen, inte tekniken i sig. Vi måste ställa krav på tekniken och forma den efter våra behov. Vi måste också se till att det inte är tekniker som styr utan att användarvänligheten kommer i första hand.
IT har en lyskraft av spänning och vision om ett förändrat samhälle, men att påstå att allt ska bli bra, bara alla får en dator hemma och tillgång till Internet är tyvärr alltför naivt. Ett samhälle som till stor del bygger på kunskap och förmågan att hantera stora mängder information riskerar lätt att utvecklas till ett sårbart samhälle med växande klyftor mellan olika grupper av människor, ett samhälle där de starka kan höras och se till att deras frågor belyses.
De välutbildade och engagerade, varav de flesta idag är yngre män, är eller blir IT-användare utan att det krävs några politiska åtgärder eller insatser från samhället. Andra grupper som inte kan eller vill delta riskerar samtidigt att hamna utanför.
För att skolan ska lyckas överbrygga klyftorna räcker det inte med att köpa datorer till skolorna. Lärarna behöver utbildas, pedagogiken behöver anpassas och kvalificerade datorprogram för nya sätt att inhämta kunskap behöver tas fram.
För att informationssamhället inte skall utvecklas till ett klassamhälle, med ökade klyftor mellan dem som har kunskaper och möjligheter att använda informationstekniken och dem som ställts vid sidan, måste vi använda skolan och hela utbildningssystemet för att överbrygga klyftorna.
Vi ser möjligheterna i den nya tekniken. Precis som när industrialismen tog fart vill vi utnyttja informationstekniken för att skapa arbetstillfällen och utveckla välfärden. Men vi måste också se till att det blir ett demokratiskt redskap där fler kan bli delaktiga i utvecklingen.
Många kvinnor känner sig omkörda av männen inom t.ex. förvaltningar. Sekreterare och kontorister som hade en oerhörd kunskap har plötsligt rationaliserats bort för att männen snabbare tog till sig datatekniken. Det borde vara kvinnorna som hade erövrat IT. Nu kommer de skaraborgska kvinnorna att få ytterligare en chans.
Den kommunala vuxenutbildningen, studieförbunden, folkhögskolorna och arbetsmarknadsutbildningen har ett särskilt ansvar för att vuxna inte hamnar på efterkälken. Nu kan de få möjlighet med den IT-utbildning som aviseras från den 1 december 1997.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Skaraborg skall ta del av IT-satsningen med utbildning inom ramen för arbetsmarknadsutbildning.
|
Monica Green (s) |
|
|
Kjell Nordström (s) |
Birgitta Johansson (s) |
|
Urban Ahlin (s) |
Anders Nilsson (s) |