Innehåll
2 Regeringens vilsenhet om arbetslöshetsförsäkringen
3 Kristdemokraternas principiella syn på arbetslöshetsförsäkringen
4 Arbetsvillkoret
5 Allmänna villkor för rätt till försäkring
6 Tidsbegränsad ersättningstid
7 Finansieringen
8 Familjehem
9 Minskade kostnader för arbetslöshetsförsäkringen
10 Offentliga tillfälliga arbeten (OTA) och resursarbeten
11 Generationsväxling
12 Hemställan
Den socialdemokratiska regeringen förmår inte vidta de åtgärder för att få fart på företag och företagande som skulle vara det effektivaste sättet att minska kostnaden för arbetslöshetsförsäkringen. När företagen växer kommer ju också människor i arbete. Tillväxtbefrämjande åtgärder ger ett varmare företagsklimat. De kristdemokratiska förslagen på detta område utvecklas bl a i motioner om den ekonomiska politiken, näringspolitiken och arbetsmarknadspolitiken.
Den obligatoriska arbetslöshetsförsäkring som utformades av den tidigare fyrklöverregeringen, hade alla förutsättningar att fungera på ett tillfredsställande sätt. Den socialdemokratiska regeringen avskaffade denna försäkring i ett av de ideologiskt betingade återställarbesluten. Sedan har a-kassan befunnit sig i ett moras med ständigt förändrade regler och upprivande av tagna beslut vad gäller ersättningsnivåer och villkor. Många har också ställts utanför försäkringssystemet. Detta har varit till stor skada för de enskilda medborgarna och arbetsmarknadens funktionssätt i stort.
Socialdemokraternas och Centerns sänkning av ersättningsnivån i a-kassa och KAS har inneburit en hård ekonomisk påfrestning för många hushåll. Samtidigt har kommunernas socialbidragskostnader ökat lavinartat när många tvingats gå till socialbyrån. Detta i sin tur har minskat de ekonomiska möjligheterna för kommunerna att behålla personal inom omsorgen och skolan vilket i sin tur lett till fler arbetslösa.
Regeringens hantering av regelsystemet i a-kassan har tagit sig närmast tragikomiska uttryck. På uppseendeväckande dåligt beslutsunderlag har man i riksdagen drivit igenom ett antal ändringar i arbetsvillkor och dagpenningberäkning. Ändringar som man sedan tvingats återta innan de skulle trätt i kraft. Den särskilda utredningen om villkoren i en ny allmän arbetslöshetsförsäkring (ARBOM) fick inte nödvändig arbetsro. När utredningen till slut var klar visade det sig att detta till stor del var bortkastad tid. Istället genomfördes hastiga förhandlingar med LO och Centerpartiet vilket utgjorde grunden för hur a-kassan utformades i sin nuvarande form.
I våras beslutade riksdagen på regeringens förslag om en ny sammanhållen arbetslöshetsförsäkring vars ikraftträdande sker successivt. Vi menar att denna försäkring inte uppfyller de krav som vi kristdemokrater anser att man ska ställa på en arbetslöshetsförsäkring värd namnet.
Arbetslöshetsförsäkringen är ett viktigt och nödvändigt inslag i det svenska välfärdssystemet. Vid en period av arbetslöshet ska inte den som står till arbetsmarknadens förfogande behöva förlora möjligheten till försörjning. Arbetslöshetsförsäkringen ska bygga på en rimlig inkomstrelaterad ersättningsnivå, incitament för att hitta ett nytt arbete och ge trygghet för att våga pröva något nytt.
Kristdemokraterna har under lång tid pläderat för en allmän obligatorisk arbetslöshetsförsäkring med rimlig ersättningsnivå, en nivå som innebär att den arbetslöse inte ska behöva komplettera med socialbidrag. Alla som står till arbetsmarknadens förfogande skall på detta sätt finnas inom försäkringssystemet, något som inte gäller idag. Det ska också finnas en från parterna på arbetsmarknaden fristående kassa dit den som inte vill tillhöra ett fackförbund kan ansluta sig. Denna kassa ska administreras av staten.
Arbetslöshetsförsäkringen är tänkt att vara en omställningsförsäkring som finansieras genom avgifter som betalas både av arbetsgivare och arbetstagare. Den höga arbetslöshetsnivån har lett till att försäkringen sedan flera år tillbaka är kraftigt underfinansierad. Bristen täcks över statsbudgeten. Från kristdemokratiskt håll anser vi det angeläget att arbetslöshetsförsäkringen åter blir en omställningsförsäkring som finansieras genom avgifter. Genom avgiftsfinansiering uppnås ett bättre samband mellan lönebildning och arbetslöshet. På så sätt förbättras arbetsmarknadens funktionssätt. Genom branschvisa avgifter som återspeglar arbetslösheten inom sektorn skapas incitament för övergångar till sektorer med bättre framtidsmöjligheter. På så sätt skapas en bättre struktur i arbetslöshetsförsäkringen.
Alla inser numera att en fortsatt dålig lönebildning är ett av de största hindren för minskad arbetslöshet både inom den offentliga och privata sektorn. Den dåliga lönebildningen som under decennier kompenserats genom upprepade devalveringar, är en viktig förklaring till att krisen blev så djup och långvarig i Sverige.
Regeringen bygger sina ljusa kalkyler i budgetpropositionen på ett helt avgörande antagande om att lönebildningen nu måste fungera så mycket bättre än tidigare – även i den betydligt ljusare konjunktur som vi nu ser fram emot. De sammanlagda löneökningarna inklusive löneglidning och kostnaden för eventuella arbetstidsförkortningar, måste enligt regeringen begränsas till 3,5 procent. Annars kommer arbetslösheten att bli avsevärt större än den nu antagna. Svagheten är att inga som helst strukturella åtgärder vidtas för att kunna nå detta trendbrott i lönebildningen.
Den naturliga åtgärden är att successivt öka egenfinansieringen i a-kassan. Tanken är att ökad arbetslöshet som följer av dåligt fungerande lönebildning omedelbart ökar kostnaden för den enskildes a-kassefinansiering. Samtidigt sjunker kostnaden när arbetslösheten sjunker. Kristdemokraterna föreslår därför att egenfinansieringen blir 30 procent i den nya, allmänna och obligatoriska arbetslöshetsförsäkring som vi föreslår.
Vid utformandet av en ny arbetslöshetsförsäkring borde också den danska modellen för arbetsrätt och arbetslöshetsförsäkring studeras. I Danmark finns ett tydligt samband mellan dessa företeelser. En betydligt mer flexibel arbetsrätt som gör det lättare att gå in och ut på arbetsmarknaden har kombinerats med en generös arbetslöshetsersättning som ger trygghet i denna rörliga arbetsmarknadssituation.
I den allmänna debatten har mycket fokuserats på regelsystemet för arbetsvillkoret i arbetslöshetsförsäkringen. ARBOM-utredningen föreslog nio månader som arbetsvillkor, något riksdagen tidigare beslutat. ARBOM-utredningen är det mest genomarbetade förslaget för arbetslöshetsförsäkringens utformning. Vi ser inga bärande skäl att vad gäller arbetsvillkoret frångå detta, något riksdagen på regeringens förslag dock har gjort. Det är vidare angeläget att öka flexibiliteten vid beräkningen av arbetstiden så att man inte förlorar rätten till sin försäkring beroende på att man förlagt sin arbetstid mer fritt än vad regelsystemet tillåter. Allt arbete såsom säsong-, projekt- och deltidsarbete ska kvalificera för arbetslöshetsersättning. För att åstadkomma detta krävs att man slopar kravet på minsta antal arbetade timmar per månad. Det är den totala mängden arbete över en tidsperiod som bör vara försäkringsgrundande. I enlighet med ARBOM-utredningen föreslår vi också att man har en lägre tröskel för nytillträdande på arbetsmarknaden.
För att få rätt till ersättning vid arbetslöshet föreskrivs i lagen vissa allmänna villkor, dock inte att den arbetslöse själv aktivt söker arbete. En precisering på denna punkt med angivande av kriterier vad aktivt arbetssökande innebär, förstärker försäkringens karaktär av att vara en omställningsförsäkring.
Regeringen skrev i propositionen om en allmän och sammanhållen arbetslöshetsförsäkring (prop. 1996/97:107) att man skall lämna förslag om en treårig tidsbegränsad ersättningstid med giltighet från den 1 juli 1999. Dock har man ännu inte lyckats finna ett rimligt svar på frågan hur man skall behandla dem som blir utförsäkrade bortom en sådan parentes. För vår del vill vi understryka vikten av att arbetslöshetsförsäkringen skall ses som en omställningsförsäkring under en period när man skall rusta sig för ett annat arbete och/eller en annan inriktning för sitt arbetsliv.
Det är angeläget att inte öka osäkerheten och oron hos alla dem som trots stora ansträngningar inte lyckas få ett nytt arbete. Därför anser vi att man skall veta vilka åtgärder staten och kommunerna kan bidra med, när en utförsäkring blir aktuell. Därför har vi inväntat inbjudan till den av regeringen utlovade parlamentariska utredning som skall finna former för vilka åtgärder som kan bli aktuella efter det bortre parentestecknet. Vi avvaktar fortfarande en sådan inbjudan. För säkerhets skull vill vi här påminna regeringen om att man gjort en utfästelse om denna utredning.
Under senare år har staten och därmed ytterst skattebetalarna stått för en stor del vad gäller kostnaderna för arbetslöshetsförsäkringen. Företagens arbetsmarknadsavgift har likaså stått för en avsevärd del medan de enskildas medlemsavgifter till a-kassorna har utgjort en marginell andel av finansieringen. Målet måste vara en finansiering där egenavgifter och företagens arbetsgivaravgifter balanserar inkomster och utgifter över en konjunkturcykel. En modell där arbetsgivare och arbetstagare bär finansieringsansvaret för arbetslöshetsförsäkringen kommer också att vara ett incitament till en bättre fungerande lönebildning, något som i sig verkar för att belastningen på försäkringen minskar och för en bättre ekonomisk utveckling.
Vi föreslår att egenfinansieringen av arbetslöshetsförsäkringen ska vara 30 procent. För den enskilde kompenseras detta genom den tvåprocentiga sänkningen av egenavgiften i sjukförsäkringen som vi kristdemokrater också föreslår. Den kommer att ge en nettoförstärkning av köpkraften för de allra flesta inkomsttagare redan första året. Vid en fallande arbetslöshet 1999 och år 2000 minskar kostnaden för arbetslöshetsförsäkringen vilket ökar nettoförstärkningen av köpkraften. Den totala inkomstförstärkningen av arbetslöshetsförsäkringen för 1998 blir 9 500 miljoner kr.
En familjehemsförälder har som regel inte rätt att vara ansluten till ett fackförbund i sin egenskap av familjehemsförälder. Ersättning från a-kassan utgår inte trots gjorda inbetalningar. Arbetstagarbegreppet måste gälla även för familjehem och därmed möjliggöra ersättning från a-kassan.
Våra övriga förslag på näringslivs- och arbetsmarknadsområdet leder till att arbetslösheten sjunker vilket innebär minskade kostnader för bidrag till arbetslöshetsersättning. Vårt budgetförslag innebär bl a en satsning på sänkt skatt inom tjänstesektorn och en förstärkning av kommunernas och landstingens ekonomiska resurser som kommer att innebära personalförstärkningar ute i verksamheterna. Till detta tillkommer en rad företagsfrämjande och tillväxtorienterade åtgärder som bidrar till att ytterligare sänka arbetslösheten och därmed arbetslöshetsersättningen. En försiktig beräkning av vad våra sysselsättningsskapande åtgärder ger för effekt i form av minskade kostnader för arbetslöshetsförsäkringen ger en besparing på 2 500 miljoner kr. Förändrade arbetsvillkor i enlighet med ARBOM ger en ytterligare besparing på 900 miljoner kr.
Regeringen fullföljer den misslyckade satsningen på OTA-åtgärden också under 1998. Vidare genomförs nu s k resursarbeten som en ny åtgärd. Med våra förslag för att se till att skapa förutsättningar för ordinarie arbetstillfällen i kommuner och landsting blir dessa åtgärder obehövliga. Statskontoret har i sin nyligen gjorda utvärdering rekommenderat regeringen att avskaffa OTA som åtgärd. Vi instämmer i detta och anser att såväl OTA som resursarbeten skall mönstras ut ur den arbetsmarknadspolitiska arsenalen. I konsekvens med detta finns det då heller inget behov av den särskilda stimulansersättningen för OTA. Sammantaget innebär detta en besparing med 855 miljoner kr.
Regeringens förslag om en ny arbetsmarknadspolitisk åtgärd benämnd generationsväxling avvisas. Detta är ytterligare ett exempel på regeringens strategi att genom minskat arbetskraftsutbud komma tillrätta med den besvärande arbetslöshetsstatistiken. Tvärtom måste ansträngningarna ökas får att få fram fler arbetstillfällen så att fler kommer i arbete. Besparingen beräknas till 1 163 miljoner kr.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär förslag om en allmän obligatorisk arbetslöshetsförsäkring,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om arbetsvillkor för arbetslöshetsförsäkring i enlighet med ARBOM-utredningen,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om flexibilitet i arbetsvillkoret,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om komplettering av de allmänna villkoren för rätt till ersättning från arbetslöshetsförsäkringen,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om parlamentarisk utredning om tidsbegränsad arbetslöshetsförsäkring,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om arbetslöshetsförsäkringens finansiering,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att säkerställa familjehemsförälders rätt till a-kassa,
att riksdagen avslår regeringens förslag om generationsväxling,
att riksdagen avslår regeringens förslag om ändring i lagen (1997:485) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,
att riksdagen med följande ändringar i förhållande till regeringens förslag anvisar anslagen under utgiftsområde Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet enligt uppställning:
Anslag Regeringens förslag Anslagsförändring
A 1 Bidrag till arbetslöshetsersättning 40 681 334 - 14 918 000
|
Dan Ericsson (kd) |
|
|
Ulf Björklund (kd) |
Rose-Marie Frebran (kd) |
|
Holger Gustafsson (kd) |
Göran Hägglund (kd) |
|
Mats Odell (kd) |
Michael Stjernström (kd) |