Svensk företagshälsovård har sedan statsbidragen upphörde genomgått en strukturförändring, som i allt väsentligt varit positiv både för de anställda och företagen. Statskontoret kunde i en undersökning 1997 påvisa att tre av fyra anställda hade tillgång till företagshälsovård, att kundföretagen var nöjda, att dialogen med företagen hade förstärkts och att tjänsterna anpassats efter efterfrågan.
Företagshälsovården har således utvecklats positivt ur såväl företagens som de anställdas synvinkel och dessutom utvecklats till en viktig resurs i företagens arbetsmiljöarbete.
Sverige har tillsammans med ett antal andra länder ratificerat ILO-konventionen nr 161 om företagshälsovård. Konventionen trädde i kraft 1988-02-17 och har ratificerats av följande stater: Sverige, Finland, Tyskland, Bosnien-Hercegovina, Brasilien, Kroatien, Tjeckien, Guatemala, Ungern, Mexico, San Marino, Slovakien, Slovenien, Uruguay och Jugoslavien. Konventionen innehåller en mängd detaljerade bestämmelser som för dagens svenska företagshälsovård är främmande och otidsenliga. Om konventionens bestämmelser skulle tillämpas strikt vore det att direkt motverka den positiva utveckling som svensk företagshälsovård genomgått sedan flera år.
Den svenska lagstiftningen (arbetsmiljölagen, lagen om allmän försäkring m.m.) innehåller regler om företagshälsovård, arbetsgivarens ansvar för arbetsmiljö och rehabilitering och om samverkan mellan arbetsgivare och arbetstagare. Dessutom finns inom större delen av den privata arbetsmarknaden av avtal om företagshälsovård. Eftersom dessa avtal träffas på förbundsnivå ger de i motsats till konventionsreglerna stort utrymme för lokala lösningar.
ILO-konventionen bör därför sägas upp och detta måste ske mellan 1998-02-17 och 1999-02-17. Sker ingen uppsägning förlängs giltigheten under ytterligare tio år. Med tanke på hur den svenska lagstiftningen utvecklats, företagshälsovården förändrats och kollekitviavtalen utformats vore det direkt skadligt att vara bunden till en konvention, vars regelverk inte längre tillämpas.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om uppsägning av ILO-konventionen om företagshälsovård.
|
Carl Erik Hedlund (m) |