Det svenska biståndet är ett viktigt instrument för solidaritet och ansvarstagande gentemot utvecklingsländerna, Östersjöländerna samt länder i Europa. Den industrialiserade världen som utgör cirka en femtedel av jordens befolkning använder fyra femtedelar av jordens resurser; inte minst detta faktum stärker betydelsen av insatser från svensk sida.
Kontakten mellan människor ger oftast livslång personlig vänskap över gränser och ökar förståelsen för andras kulturer och beteende. Det är viktigt att människor möts i samförstånd och arbetar för gemensamma mål. Det ger en ökad förståelse för våra olika levnadsstilar och motverkar rasism och våld. Ett sätt att uppnå dessa viktiga mål är att ge människor möjligheten att genom samhällets försorg få göra frivilligarbete ute i världen, s.k. volontärtjänst. Speciellt för unga personer skulle detta vara en viktig insats och erfarenhet att göra världen bättre för kommande generationer. Vi skulle i Sverige få många goda ”ambassadörer” som med bred erfarenhet och stort kunnande från världens olika hörn på ett sakligt sätt skulle kunna berika samhällsdebatten här hemma.
Aktuella verksamhetsområden bör vara inom sjuk- och hälsovård, praktiskt hantverksarbete, jordbruksutbyggnad, rent vatten-projekt, energiområdet, skolprojekt, ekologisk odling, läran om fair trade-uppbyggnad, bykooperativ osv. Egentligen är det bara fantasin som sätter gränserna i alla de välbehövliga olika projekt som vore möjliga.
Man skulle med t.ex. arbetslöshetsersättningen kunna få en grundutbildning och därefter göra tjänst i utlandet. När utbildningen var klar skulle man under erfaren ledning skickas ut för arbete i utlandet, i första hand under cirka ett år. Grundutbildningen skulle innehålla både teoretiska och praktiska inlärningskunskaper på skilda områden såsom länderkunskap, kulturmönster, sedvänjor, inriktning av utsedda projekt, förutsättningar för uppdraget, språk, mänskliga relationer, maskinkunskap, arbeta i gruppövningar under svåra förhållanden, mänsklig respekt för varandra, m.m.
I dag etablerade organisationer med t.ex. inriktning på ungdomar skulle kunna få denna möjlighet. Dessa organisationer har redan i dag en etablerad kunskap och internationella kontakter. Många ungdomar skulle på detta sätt få möjlighet att verkligen få göra en insats till gagn för både dem själva och samhället. Verksamheten bör rymmas inom arbetsmarknadsområdets budgetramar.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om frivilligarbete i utlandet.
|
Ronny Olander (s) |
|
|
Siw Wittgren-Ahl (s) |
Marie Granlund (s) |
Gotab, Stockholm 1997