I denna motion tänker jag ta upp frågan om hur vi skall organisera vårt svenska samhälle och framförallt hur vår arbetstid skall se ut i framtiden. Det är rimligt att fundera lite mer över det och göra de ändringar som är nödvändiga. Det är enligt min mening nu angeläget att arbetslagstiftningen ändras så att arbetstiden kortas och att det blir möjligt att använda arbetstiden mera flexibelt. Jag presenterar här några synpunkter och funderingar på ett arbete som utförts i en av våra svenska kommuner om hur framtiden skulle kunna se ut. Denna framtidsvision hänger mycket samman med hur vi använder vår tid, till arbete – informellt arbete – fritid och familj.
Bakgrunden till de funderingar jag presenterar här är saker som tränger sig på och som har fångat min uppmärksamhet. Några iakttagelser. Det är uppseendeväckande att så många människor går arbetslösa och att det finns så många arbetsuppgifter som borde göras men inte görs. Det är något fel när vi inte har råd med vården och skolan, när vi har råd med så mycket annat som egentligen är mindre viktigt. Det behövs mer människor i vården och i skolan men istället avskedas människor och för många innebär det arbetslöshet. Detta är motsättningar i vårt samhälle som inte går att ge någon riktigt bra förklaring på. I bakhuvudet har jag också mina och Centerpartiets visioner om lokalsamhället och ett samhälle där alla behövs.
Allt detta kom fram och stod ganska klart för mig när jag hörde ett radioprogram om arbetslöshet och nya lösningar för att få ett bättre fungerande samhälle. En intervju med professor Lars Ingelstam, där han visade på att det inte var omöjligt utan snarare motiverat att ändra arbetstidens längd. I samma program presenterades också ett arbete som gjorts i Marks kommun om en vision om hur man ville att det skulle se ut i kommunen och hur den skulle fungera om så där en 20 till 25 år. Det var många människor med olika bakgrund och uppgift i kommunen som deltog i detta arbete. Jag kommer att presentera tankar från detta arbete och bygga mycket av mitt resonemang på det som denna grupp kom fram till, eftersom jag tycker att mycket av det som redovisas där stämmer med vad jag tycker är rätt.
Det jag egentligen vill få fram med denna motion är nödvändigheten av att vi förändrar vår syn på arbetet och hur lång vår arbetstid skall vara. De regler som styr arbetstidens längd är gamla och speglar en föråldrad syn på tillvaron. Det som har skett under de senaste 30 till 40 åren är att industrijobb har försvunnit i takt med den tekniska utvecklingen. Det handlar här kanske om en miljon ”förlorade” jobb. Men man behöver inte nödvändigtvis se det som förlorade jobb utan som nya möjligheter. Det finns annat att göra och som är viktigt att göra om samhället planeras på rätt sätt. Färre människor i tillverkningen innebär billigare prylar, och det är ju bra. Men så är det inte med allt vi gör. I många arbeten går det inte att minska ner det mänskliga arbetet. Så är det inom sjukvård, vård av gamla, skola och utbildning. Inom dessa arbeten behövs ungefär lika mycket arbetskraft nu som tidigare. Det går inte att rationalisera omvårdnad på samma sätt som i tillverkningsindustrin. Det kostar förhållandevis mer i dag att vårda och utbilda. Därav den paradox som vi ser idag, att många går arbetslösa men vi har inte råd att anställa dem i vård och utbildning. Observera att samtidigt har vi råd med en massa andra saker som inte är lika nödvändiga.
Arbetstiden kortades under 1950-, 1960- och 1970-talet. Någon gång omkring 1980 slutade vi att korta arbetstiden, utan att ha gjort klart för oss att den ideala längden på arbetstiden uppnåtts. När vi kommer in på 1990-talet ökar den faktiska arbetstiden. Frågan är varför detta händer och varför det tillåts hända när samtidigt arbetslösheten ökar. Arbetstiden ökar bl.a. på grund av att det arbetas mer övertid nu än tidigare. Samtidigt som många är arbetslösa sliter andra ut sig. Det är ju inte så det borde vara.
Man måste ställa frågan om det som sker inte går att göra något åt eller om det går att ändra. Hur ser framtiden ut? Får vi ta den som den är? Så är det naturligtvis inte. Vi kan påverka vad som kommer att ske och skall naturligtvis också göra det. Jag vill instämma i vad gruppen i Marks kommun avslutar sitt arbete med. ”Framtiden inträffar inte. Framtiden uppstår genom mänskliga handlingar och val.” Här skulle jag ha kunnat sluta min motion, men jag har valt att referera lite av de visioner som finns i arbetsgruppens beskrivning av framtiden.
En första grundläggande förändring som gjorts i det samhälle som beskrivs är att man genomfört en skatteväxling för att skapa förutsättningar för en ny utveckling. Förändringen innebär att icke förnybara råvaror beskattas mer och arbete mindre. Förändringen gör också att vissa varor som är mer umbärliga och varor som smutsar ner miljön eller förbrukar icke förnybara råvaror blir dyrare. Däremot har vård, omsorg, skola, teaterbesök och annat som är viktigt blivit billigare. Man har kunnat utveckla vård, skola och omsorg med mer människor i verksamheten eftersom arbetskraften blivit förhållandevis billigare. Kvaliteten har därmed höjts väsentligt.
Arbetstiden har kortats ner och en större andel av vår tid går åt till att medverka i föreningslivet, kooperativ verksamhet i närområdet och olika nätverk. På det sättet har en del av den samhälleliga servicen kommit att bli allas angelägenhet med en större gemenskap människor emellan. Genom en kortare arbetstid och en sänkning av arbetskostnaden har fler jobb kommit till så att arbetslösheten är låg. Genom omläggningen av arbetet med kortare arbetstid och mer hemarbete har människors livsstil också förändrats. Man har mer tid för upplevelser, samvaro med andra. Man ställer större krav på livskvalitén i stället för en ensidig fokusering på materiell konsumtion.
Tillverkningsindustrin, som inte sysselsätter särskilt många människor, har genomgått en teknisk förändring. På grund av att skatter ändrats utvecklas nya produkter som inte förstör miljön och återanvänds nästan i sin helhet. Kretsloppssamhället fungerar och gör att allt material används igen och avfallshögarna växer inte längre. Ett ekologiskt lokalsamhälle har växt fram i stadsdelen och i byn. Sambandet stad och land har utvecklats på många sätt. Staden med service, kultur och arbetstillfällen och landsbygden med öppna landskap och natur. Genom den nya tekniken har många arbeten flyttats ut till människorna. Kretsloppet fungerar också så att näringsämnen som transporteras in till staden genom maten kommer tillbaka som slam från reningsverket. Cirkeln är sluten. Näringsämnen har kommit tillbaka dit där de hör hemma och är därigenom en tillgång och inte en miljöbelastning. En bit in på 2000-talet kommer det att finnas många småföretag, betydligt fler än idag, som kompletterar de stora företagen som också utvecklats. Genom den internationalisering som skett har marknaderna vidgats och i många fall har exporten blivit större tack vare att vi kunde möta den ökade miljömedvetenheten som växt sig stark i Europa med miljöriktiga varor. Annars har den lokala produktionen av de varor man behöver hemmavid ökat och blivit mer påtaglig. Transporterna har därmed minskat.
Jordbruket har utvecklats mot att använda mindre av gifter och inköpta näringsämnen. Genom att slam från tätorterna nu kan användas till livsmedelsproduktionen har behovet av handelsgödsel minskat. Centerpartiet tog i början på 90-talet initiativet till en målsättning för den ekologiska odlingen, målsättningen har höjts efterhand och nu odlas ungefär en fjärdedel av jordbruksarealen ekologiskt. Svenska ekologiska livsmedel har blivit efterfrågade i hela Europa. Skogen är fortfarande vår viktigaste exportnäring men utgör också en källa till vederkvickelse för människor eftersom naturvård och produktion av virke går hand i hand. Skogen ger exportintäkter. Skogen ger också råvara till en stor del av den energi vi behöver. I övrigt har energianvändningen effektiviserats så att den totala åtgången av energi minskat betydligt. Energins miljöpåverkan är nu minimal. Många bilar körs på biobaserade drivmedel, bränsleförbrukningen har radikalt minskats och fler transporter går på järnväg.
Det har hänt mycket, det mesta är positivt och slutsatsen är att människor mår bättre, är gladare och miljön förstörs inte. Vi har lärt oss att bruka i stället för att förbruka.
Ja, det var visionen om framtiden och lite av vad jag och många med mig väntar sig av den. Men det viktigaste är att vi kan och skall påverka framtiden. Det måste vi göra nu. Jag vill få en diskussion om hur vi använder vår tid och vilka regler som då ska finnas på arbetsmarknaden. Det är naturligtvis inte så att arbetstidens längd inte är något absolut, utan något vi kan påverka. Den lilla berättelsen om framtiden ska tjäna som exempel på att det är mycket vi kan göra och allt inte går att räkna i kronor och ören. Det är många andra värden som skall räknas in för att vi som människor skall må bra och för att miljö och natur skall bevaras.
Arbetslösheten är ett gissel och det är vår uppgift att lösa problemet så att alla människor kan känna att de behövs. Regeringen bör få i uppdrag att utreda hur förändringar ska göras med arbetstiden, beskattningen av arbetet och andra frågor som påverkar efterfrågan på arbete. Förslag på hur samhället ska skapa förutsättningar för sysselsättning och välbefinnande.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utredning om förändring av arbetstider i enlighet med vad som anförts i motionen,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna behovet av en skatteväxling för att möjliggöra framväxten av det nya kretsloppsanpassade samhället.1
|
Lennart Brunander (c) |
1 Yrkande 2 hänvisat till SkU.