Regeringen föreslår att kommunerna fr.o.m. 1998 skall ges möjlighet att åta sig att inom 100 dagar erbjuda arbetslösa ungdomar mellan 20–24 år en aktiverande och utvecklande insats på heltid. Detta under förutsättning att ungdomarna står till arbetsmarknadens förfogande.
Efter de 100 dagarna tar kommunerna efter avtal med staten, över ansvaret för ungdomarnas utvecklingsinsatser.
Enligt förslaget skall de kommuner som åtagit sig ett aktiveringsansvar se till att individuellt anpassade utvecklingsinsatser sätts in senast inom 100 dagar. Verksamheten bör syfta till att utveckla den enskildes möjligheter att i framtiden försörja sig själv. Det lokala facket skall i de fall verksamheten är förlagd till en arbetsplats ha rätt till samråd med kommunen innan anvisning sker. Undanträngning av ordinarie arbetstillfällen liksom inlåsningseffekter skall motverkas.
Utvecklingsgarantin för ungdomar är positiv. Inriktningen är att underlätta för ungdomar mellan 20 och 24 år att med utvecklande insatser kunna öka sina möjligheter att skaffa sig ett arbete på den reguljära arbetsmarknaden.
(Egentligen vore uttrycket yngre vuxna en betydligt riktigare beteckning för en grupp personer som varit myndiga under en period på mellan 2 och 6 år.)
För att det ska bli möjligt för kommunerna att föreslå utvecklande insatser för denna grupp ungdomar bör tydligt framgå att verksamheten även skall kunna förläggas inom privat sektor. Detta för att kunna erbjuda utvecklande insatser med skälig hänsyn till den enskildas individuella önskemål och förutsättningar.
Det är också av utomordentligt stor vikt att berörda parter lokalt organiserar sig så att de arbetssökande (20–24 år) inte hamnar i en rundgång. De statliga och kommunala insatserna måste ansvarsmässigt knytas i hop.
För att arbetsförmedlingen skall kunna intensifiera arbetet och kunna upprätta handlingsplaner med god kvalitet har regeringen uttalat att de medel för tillfälliga personalförstärkningar som regeringen föreslagit under förevarande anslag ska kunna användas till förstärkning av arbetsförmedlingarnas arbete med ungdomar (yngre vuxna).
Det är viktigt att en stor del av de extra personalresurser som i propositionen föreslås att arbetsförmedlingarna skall få, avsättes för gruppen 20–24 år och för det gemensamma arbetet med kommunerna.
Det är också angeläget att de otraditionella medlen skall kunna ställas direkt till arbetsförmedlingsnämndernas förfogande så att man där kan avgöra i vilken grad resurserna för 20–24-åringar behöver förstärkas.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att individuellt anpassade utvecklingsinsatser även skall kunna göras i privat sektor under kommunens ansvar,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att en stor del av de extra personalresurser som föreslås till arbetsförmedlingarna avsätts för 20–24-åringarna och för det gemensamma arbetet med kommunerna,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att de otraditionella medlen ställs direkt till arbetsförmedlingsnämndernas förfogande.
|
Sonia Karlsson (s) |