Sedan 1971 har de fria trossamfunden haft samhällets aktiva stöd även ekonomiskt.
Under 1990-talet har detta dock minskat som följd av påfrestningarna på statens ekonomi.
Verksamhetsbidraget, som stöder församlingars verksamhet, har i stort legat still på drygt 50 miljoner kronor under 1990-talet. Med tanke på att invandrarsamfunden under samma period vuxit kraftigt har det dock blivit en markerad minskning räknat per betjänad person. I budgetpropositionen anges att minskningen över tre år är ca 20 %, från 78 kr per person budgetåret 1994/95 till ca 62 kr 1997. Totalt betjänas 865 000 personer varav 365 000 tillhöriga invandrarsamfunden.
Mot bakgrund av statens kärva ekonomi kan man ha förståelse för den här utvecklingen även om det med hänsyn till integrationspolitiken är olyckligt att bidraget legat still trots att invandrarsamfunden på knappt 10 år ökat med närmare 25 %.
Utvecklingen av lokalbidragen inger dock betydande bekymmer. Mot bakgrund av deras sysselsättningseffekt blir situationen än mer oroväckande. Det ordinarie bidraget har minskat från ca 15 miljoner kronor till 2,5 miljoner. Nu föreslås i budgeten en ytterligare minskning med drygt 1,5 miljoner varav merparten faller på detta anslag. Pengarna har använts för att stötta resurssvaga församlingar över hela landet som behöver utökade lokaler för att driva en effektiv verksamhet.
Denna neddragning har under perioden 1992/93–1994/95 kompenserats med extra sysselsättningmedel om 80 miljoner kronor, vilket givetvis har varit ett mycket välkommet bidrag. Enligt regeringen har de haft god sysselsättningseffekt. Regeringen anser nu att de ”mest trängande lokalbehoven” har tillgodosetts, varför hela det arbetsmarknadspolitiska anslaget tas bort liksom i stort sett resten av det ordniarie lokalbidraget.
Enligt uppgift från SST, Samarbetsnämnden för statsbidrag till trossamfunden, stämmer dock inte regeringens beskrivning av det återstående byggbehovet. Det är fortfarande stort.
Det förefaller därmed mindre väl underbyggt att nu avsluta insatserna med arbetsmarknadspolitiska medel. Om man tar hänsyn till den extremt höga arbetslösheten inom byggbranschen och dessutom utväxlingen av insatta medel – ca 30 % statsbidrag kompletteras med 70 % egeninsats – borde ytterligare medel via arbetsmarknadsbudgeten väl kunna motiveras. Det rör sig dessutom om mycket små summor i relation till hela budgeten för arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Vi föreslår att regeringen i princip ställer motsvarande medel till förfogande som under den tidigare omnämnda treårsperioden. Satt i relation till den överenskommelse som regeringen ingått med Svenska kyrkan om ett sysselsättningsprogram för perioden 1998–2000 förefaller detta förslag rimligt.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ställa arbetsmarknadspolitiska medel till de fria trossamfundens förfogande för lokalbyggnation.
|
Berndt Ekholm (s) |
Berit Löfstedt (s) |