Regeringen föreslår att alla ungdomar i åldrarna 20–24 år skall garanteras någon form av sysselsättning efter 99 dagars väntan. Kommunen erbjuds träffa överenskommelse med länsarbetsnämnden och därmed överta ansvaret för sysselsättning eller kompetenshöjande verksamhet. Kommunerna är inte tvingade till detta. Kommunen får som ersättning av staten ett bidrag avseende 150 kronor per dag och ungdom i sysselsättning. Om ungdomen ej tidigare haft socialbidrag får kommunen 100 procent statlig ersättning av ungdomens ersättning, med 1 967 kr/mån. Om vederbörande har pågående socialbidrag byter bidraget namn till "utvecklingsersättning" och innebär 3 000 kronor plus hyresersättning. Kommunen får då ingen ersättning av detta belopp (förlust).
Det regeringen åter gör är att fixa arbetslösheten för ungdomarna genom att lyfta bort dem från socialbidraget och döpa om ersättningen (socialbidrag till ungdom är cirka 2 000 kronor plus hyra).
Samtidigt tvingas ungdomen in i en kompetenshöjande verksamhet. För detta arbete får kommunen betalt från staten med 150 kronor per dag och sysselsatt person!
Eftersom systemet bygger på frivillighet råder stor osäkerhet om hur många kommuner som kommer att ingå avtal med länsarbetsnämnden. Dessutom måste man se regeringens påhitt som ett uttryck för förakt mot ungdomen och arbetslösheten.
Vad regeringen åter gör – i stället för att angripa arbetslösheten på ett mer strukturellt plan – är att exportera problemet till kommunerna och deras arbetsförmedlingsnämnder.
Arbetslösheten löser man endast genom att angripa dess orsaker. Vi måste få till stånd förändringar inom arbetslagstiftningen och lönebildningen. Vi måste få till stånd ett förändrat skattesystem då det även för en ungdom, i alla avseenden, är bättre med ett lågavlönat arbete, som ger möjlighet att försörja sig själv, än att finna sig i att bli omhändertagen och bedövad av kommunernas utvecklingsersättning.
Det är hög tid att göra en utvärdering avseende vilka åtgärder som på kort och lång sikt ger resultat. Samt att klara ut avgränsningen och samordningen mellan stat, kommuner och andra aktörer för att uppnå största möjliga effektivitet.
Regeringen bör alltså ompröva förslaget om ungdomsgaranti och i stället utnyttja befintliga stödformer och generella strukturella förändringar, som ger möjlighet till verkliga arbetstillfällen inte bara statistiskt tricksande.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ompröva ungdomsgarantin.
|
Göran Lindblad (m) |