Att minska arbetslösheten är riksdagens och regeringens främsta uppgift. Efter en svag utveckling på arbetsmarknaden börjar situationen nu att ljusna. Arbetslösheten har under de senaste månaderna vänt nedåt och sysselsättningen börjar stiga. Därmed ökar möjligheterna att klara målet att halvera den öppna arbetslösheten till sekelskiftet.
De arbetsmarknadspolitiska åtgärderna är av stor betydelse för möjligheterna att få in arbetssökande i reguljärt arbete. Genom att de arbetssökande rustas för att möta de kompetensbehov som finns på arbetsmarknaden ökar möjligheterna för en snabb och effektiv tillsättning av de lediga platserna. Inte minst regeringens utbildningssatsning, Kunskapslyftet, är viktig i detta sammanhang.
Regeringen anser att det är särskilt viktigt att bekämpa långtidsarbetslösheten och att motverka långa tider utan reguljärt arbete. De arbetsmarknadspolitiska medlen måste därför användas mer strategiskt för att prioritera bekämpningen av långtidsarbetslösheten.
Inom utgiftsområde 14 A2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder ryms medel för otraditionella insatser. Vid användning av otraditionella medel skall speciellt invandrares och ungdomars behov uppmärksammas. Även arbetslösa kvinnor som berörs av strukturförändringar inom offentlig sektor ska uppmärksammas.
Trots att vi nu ser att arbetslösheten är på väg att minska så vet vi att problemen för många arbetslösa, särskilt de långtidsarbetslösa, kommer att kvarstå under lång tid. Många av dem som varit arbetslösa under flera år tycker ibland att de inte får tillräcklig förståelse och hjälp från arbetsförmedlingen. De tycker inte att de har någon instans att vända sig till.
Det är många kvinnor som läst in både gymnasiekompetens och andra kurser, men på grund av att de är över 45 år har de svårt att få arbete på arbetsmarknaden. Många går på ALU för att få nya dagar. Men på grund av att de för tillfället har ett ALU-jobb så ges de inte möjligheter att t.ex. vikariera för någon som får ledigt för att läsa på Kunskapslyftet. Men kanske skulle många av dessa tjänster vara en bra möjlighet för just denna grupp.
Detta är exempel på frågor som många långtidsarbetslösa kvinnor anser att de inte får möjlighet att diskutera och föra fram. Bland annat för att de anser att arbetsförmedlingen bara hänvisar till regler och bestämmelser. De önskar att de hade någon att vända sig till, som har en annan ställning än vad arbetsförmedlingen har och som kan föra deras synpunkter vidare.
Både för de arbetslösa och för arbetsförmedlingen vore det värdefullt om det på försök med de otraditionella medlen, kunde tillsättas ett särskilt ombud, en ”arbetslöshetsombudsman”. Det viktiga är inte benämningen utan möjligheten att pröva en form där de långtidsarbetslösa känner att deras synpunkter tas till vara.
I budgetpropositionen framhåller regeringen fördelarna med en fortsatt decentralisering till den lokala nivån. Arbetsförmedlingsnämndernas delaktighet i planering och uppföljning av den arbetsmarknadspolitiska verksamheten ska stärkas. De otraditionella medlen kan användas för att utveckla den lokala samverkan.
Det lokala inflytandet är avgörande för att anpassa arbetsmarknadspolitiken till lokala förutsättningar, men ska vägas mot att dess mål måste vara en väl fungerande arbetsmarknad för hela Sverige.
Arbetsförmedlingsnämnderna kan, om förutsättningar ges, bli ett bra arbetsmarknadspolitiskt instrument där arbetsgivare och fackliga företrädare möter stat och kommun. Regleringsbrevens utformning har hittills givit begränsat handlingsutrymme för initiativ anpassade till de lokala förutsättningarna och förhållandena. Arbetsförmedlingsnämndens ansvar och befogenheter måste förtydligas. I dag finns till exempel ingen formell reglering mellan arbetsförmedlingsnämnden och arbetsförmedlingens chef. Arbetsförmedlingsnämndens utökade ansvar måste följas av utökade befogenheter. Om inte arbetsförmedlingsnämnderna ges ett reellt ansvar och utökade befogenheter finns risk för att intresset avtar från alla parter.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en arbetslöshetsombudsman,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en starkare lokal förankring av arbetsmarknadspolitiken.
|
Sonia Karlsson (s) |