I budgetpropositionen (utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv s. 14) betonar regeringen vikten av att fler människor inom de svagaste grupperna på arbetsmarknaden får del av de statliga insatserna på området så att de kan få och behålla ett arbete. Samtidigt har regeringen i år, liksom i förra årets budgetproposition, glömt bort att det också krävs särskilda insatser för att arbetshandikappade skall kunna göra sig gällande på dagens mycket tuffa arbetsmarknad. De arbetsmarknadspolitiska åtgärderna för arbetslösa har fyrdubblats under 1990-talet. Samtidigt har antalet arbetshandikappade som fått tillgång till de särskilda handikappåtgärderna, Samhall och lönebidrag, legat oförändrat och t o m minskat under de allra senaste åren (från 81 000 till 77 000).
Det mycket stora behovet av jobb för personer med funktionshinder har bland annat påvisats av den särskilda SCB-studie som redovisats tidigare i år. Enligt studien är det endast varannan (55%) funktionshindrad i yrkesverksam ålder som har arbete, att jämföra med nära tre av fyra (71%) av befolkningen i övrigt. I vissa grupper som utvecklingsstörda och psykiskt funktionshindrade är det så få som 12 respektive 22% som har arbete. För många i dessa grupper har Samhalljobben en avgörande betydelse för möjligheten att bli delaktiga i arbetslivet.
Mot den här bakgrunden är det mycket svårt att förstå varför regeringen nu inför 1998 väljer att ytterligare öka de ekonomiska resultatförbättringskraven på Samhall, vilket också innebär att antalet arbetstillfällen för arbetshandikappade kommer att fortsätta att minska. För andra året i rad föreslår regeringen nu att Samhall inte skall få någon kompensation för de arbetshandikappade anställdas löneutveckling. Detta är dessutom något som inte går att utläsa av texten (utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv
s. 65–67) i budgetpropositionen. Alla tidigare regeringar sedan Samhalls start 1980 har givit koncernen en sådan kompensation för löneutvecklingen i enlighet med vad som i princip alltjämt gäller för anställda med lönebidrag.
Jag anser det självklart att arbetshandikappade måste kunna få del av den allmänna löneutvecklingen i samhället. Samtidigt är det dock helt orimligt och orealistiskt att ställa krav på Samhall och de anställda med arbetshandikapp att hämta hem detta genom ytterligare effektiviseringar. Arbetshandikappet innebär ju att den anställde på grund av sitt funktionshinder har en nedsatt arbetsförmåga. Dessutom innebär målsättningen för Samhall att i det fall arbetsförmågan stärks skall den arbetshandikappade om möjligt lämna Samhall för en övergång till anställning hos en annan arbetsgivare. Betydelsen av att Samhall får denna kompensation för löneutvecklingen har nyligen också understrukits av regeringens egen särskilde Samhallutredare i den s k LOSAM-utredningen (SOU 1997:64 s. 185). Den särskilde utredaren framhåller bl a också att Samhall måste tillföras ytterligare medel för personalutvecklingsinsatser m m.
Innevarande år ställdes Samhall inför mycket kraftiga ekonomiska resultatförbättringskrav från statsmakterna, vilket i stort har inneburit en tredubbling av kraven jämfört med vad som gällde tidigare år under 1990-talet. Sammantaget har det handlat om en förbättring med 535 miljoner kr (11%) jämfört med 1996. Samhall har tvingats genomföra ett mycket omfattande åtgärdsprogram med struktur- och organisationsförändringar, företagssammanläggningar, avveckling av 45 fabriker, allmänna besparingar m m för att klara detta. Samtidigt har koncernen under en längre tid haft anställningsstopp och minskat antalet arbetstillfällen för arbetshandikappade med ca 2 700. Åtgärdsprogrammet har uppenbarligen slitit hårt på de Samhallanställda och även försämrat kvaliteten på koncernens personalutveckling, sociala stödinsatser m m, vilket ju också i våras vidimerats av regeringens egen s k LOSAM-utredning.
Mot denna bakgrund är det nu orimligt att ställa ytterligare kraftiga effektiviseringskrav på Samhall. Kvaliteten på Samhalljobben riskerar då att utarmas betydligt. Samhalls möjlighet att klara de ytterligare resultatförbättringskrav som regeringen föreslår blir därför att 1998 minska antalet arbetstillfällen för arbetshandikappade med enligt uppgift ytterligare ca 700. Detta vore dock mycket olyckligt med tanke på dagens stora behov av jobb för arbetshandikappade. Dessutom utnyttjar man då heller inte Samhalls affärsmässiga möjligheter att skapa fler jobb. Samhall har i sitt planeringsunderlag till regeringen erbjudit sig att för 180 miljoner kronor skapa 1 500 nya jobb för arbetshandikappade. Det viktigaste är enligt min mening att Samhall nu inför 1998 inte tvingas minska antalet jobb ytterligare.
Skulle regeringens förslag till Samhallanslag för 1998 förverkligas innebär det en total minskning med ca 3 400 arbetstillfällen för arbetshandikappade under åren 1997–1998. Detta leder till mänskliga tragedier för arbetshandikappade som befinner sig utanför arbetslivet och långt bak i arbetslöshetsköerna. Arbetslösheten i denna grupp ökar därmed. Även om regeringen räknar med en viss ökning (1 000–2 000) av lönebidragsanställda, så kommer dessa jobb inte Samhalls målgrupp till godo. Lönebidrag och Samhall har inte samma målgrupp eftersom möjligheterna till lönebidrag alltid skall prövas innan en anställning hos Samhall aktualiseras. Dessutom är det osäkert om fler lönebidragsanställningar verkligen kommer personer med svårare funktionshinder till del i denna tid av rekordarbetslöshet.
En minskning av Samhalljobben innebär också en ökad belastning på anslagen för a-kassa, socialförsäkringar m m. 3 400 färre Samhalljobb betyder en fördyring under budgetåret 1998 med i storleksordningen 100 miljoner kronor på dessa kontantstödssystem.
I första hand förordar jag att Samhall skall kunna bibehålla ett oförändrat antal arbetstillfällen för arbetshandikappade och att Samhallanslaget för 1998 därför får ett minskat sparbeting om 50 miljoner kronor. Därutöver anser jag att Samhalls möjligheter att erbjuda ytterligare 1 500 arbetstillfällen bör utnyttjas. Det sistnämnda kan finansieras genom överflyttning av motsvarande medel från anslaget för arbetslöshetsersättningen inom utgiftsområde 13. Enligt Samhalls planeringsunderlag inför 1998 till regeringen (Koncernplanering 1998, bilaga 3) innebär varje nytt Samhalljobb en minskad belastning på statsbudgeten/socialförsäkringssystemet med 53 000 kr, då de arbetshandikappade som rekryteras till Samhall antingen är långtidsarbetslösa och uppbär ersättning från a-kassa eller är långtidssjukskrivna och uppbär sjukersättning från försäkringskassan.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen under anslaget B 6 Bidrag till Samhall AB för budgetåret 1998 anvisar 50 miljoner kronor utöver vad regeringen föreslagit eller således 4 406 419 miljoner kronor,
att riksdagen begär att Samhall skall få ett tillskott av ytterligare 1 500 arbetstillfällen för arbetshandikappade.
|
Kenth Skårvik (fp) |
Sigge Godin (fp) |