Motion till riksdagen
1997/98:A21
av Olof Johansson m.fl. (c)

med anledning av prop. 1997/98:62 Regional tillväxt - för arbete och välfärd

Innehåll

1 Sammanfattning  3

2 Inledning  4

3 Politik för regioner i tillväxt och utveckling  5

4 Ett decentraliserat Sverige  6

4.1 Landsbygden visar vägen  6

4.2 Ökad livskvalitet  7

4.3 Lokal gemenskap  7

5 Från regional avveckling till regional utveckling  8

5.1 Den kommunala skatteutjämningen  8

5.2 Kommunikationer  8

5.3 Fungerande postservice i hela landet  9

5.4 Teleförbindelser  9

5.5 Drift och underhåll av vägnätet  10

5.6 Upprustning av grusvägnätet  11

5.7 Enskilda vägar  11

5.8 Järnvägar  12

5.9 Inlandsbanan  12

5.10 Biltrafiken  13

5.11 Flygtrafiken  13

6 Utbildning  14

6.1 Eftergymnasial utbildning  14

6.2 Högskolor som motor i regional utveckling  15

6.3 Distansutbildning och decentraliserad utbildning  15

6.4 Lärcentra på landsbygden  16

7 Näringslivspolitik  17

7.1 Jord- och skogsbruk  17

7.2 Energiomställning  18

7.3 Mindre och medelstora företag  19

7.4 Tjänsteföretag  20

7.5 Kvinnors företagande  21

7.6 Turism  22

7.7 Mångsyssleri  23

8 Offentlig service  24

8.1 Statliga verk, myndigheter och bolag  24

8.2 Medborgarkontor/samhällets hus  25

8.3 Övrig service  25

9 Regionalpolitik  25

9.1 Större regionalt självbestämmande  25

9.2 Regionala utvecklingsplaner/tillväxtavtal  26

9.3 Samordning mellan olika sektorsorgan  27

9.4 Lilla regionalpolitiken  27

9.5 Företagsstöd  28

9.6 Decentralisera medlen  28

9.7 Sociala avgifter  28

9.8 Transportbidrag  29

9.9 Vinsterna från vattenkraften  29

10 Resursområden  30

11 Skärgården  30

12 EU:s strukturfondsmedel  0

13 Kulturell infrastruktur  31

13.1 Lokal utvecklingskraft  32

14 Hemställan  32

1 Sammanfattning

Den regionala utvecklingen går åt fel håll. Obalanserna ökar. Kraftfulla åtgärder måste till för att vända utvecklingen. De punktinsatser som föreslås i regeringens proposition är otillräckliga. Centerpartiet efterfrågar en nationell målsättning för regional utveckling. Alla delar i samhället måste styra åt samma håll för att den negativa befolkningsutvecklingen skall kunna vändas i områden som avfolkas.

Staten måste garantera fungerande kommunikationer över hela landet. Det gäller t.ex. postservice och effektiva system för telekommunikationer. I motionen ställs krav på en snabb utbyggnad av bredbandskapaciteten. Anslutningskostnaden bör vara densamma över hela landet. Underhållet av det finmaskiga vägnätet måste prioriteras.

Utbildningsnivån och närheten till universitet och högskolor är avgörande för regionernas utvecklingskraft. Centerpartiet vill öka möjligheterna till distansutbildning och utveckla lärcentra på landsbygden. För att öka möjligheter att rekrytera personer med högre utbildning bör möjligheten att kunna avskriva studieskulder för dem som flyttar till regionalpolitiskt prioriterade områden utredas.

Bristen på arbete är den tydligaste konsekvensen av den regionala obalansen. En uthållig ekonomisk tillväxt måste kombineras med en näringspolitik som underlättar för dem som vill starta och driva företag. Nödvändiga åtgärder är bl a en reformerad företagsbeskattning, färre regler och mindre byråkrati samt ökad tillgång till riskkapital. Centerpartiet anser att mer måste göras för att underlätta för kvinnors företagande. Låne­möjligheterna måste förbättras och satsningarna på kvinnliga resurscentrum måste permanentas.

Situationen på arbetsmarknaden är akut. Dagens arbetsmarknadspolitik fungerar inte särskilt väl. Centerpartiet föreslår därför att försöks­verksamheten med friare användning av de arbetsmarknadspolitiska medlen skall utvidgas till att gälla hela landet.

För att stärka landsbygdsfrågorna föreslår Centerpartiet att NUTEK:s regionalpolitiska verksamhet och Glesbygdsverket slås samman till ett ”regionalpolitiskt” verk. Statliga verk och myndigheter måste ta tydligt regionalpolitiskt ansvar. Tillgången till myndighets- och servicefunktioner skall förbättras genom fler medborgarkontor. I motionen föreslås ökad samverkan för att kunna behålla basservicen även på mindre orter.

I dag ligger alltför många funktioner och beslut som styr den regionala utvecklingen på nationell nivå. Centerpartiet vill att besluten decentraliseras till regioner, kommuner och lokala beslutsgrupper. Förslaget om regionala utvecklingsplaner är ett steg i denna riktning. Statens uppgift är att ha ett övergripande ansvar, inte styra i detaljer.

I propositionen föreslås höjda sociala avgifter för tjänsteföretag och för jord- och skogsbruksföretag i Norrlands inland. Förslaget är ologiskt och måste avvisas. Detsamma gäller regeringens förslag att ge bidrag för transport av oförädlade träråvaror. Effekterna blir minskad lokal vidare­förädling vilket Centerpartiet inte kommer att medverka till.

2 Inledning

Människor och företag ska ha likvärdiga villkor i alla delar av landet. Regional balans är en förutsättning för människors valfrihet när det gäller boende och arbete. Varje orts och landsdels speciella karaktär skall tas till vara för att utveckla näringsliv och kulturell mångfald.

Tyvärr går den regionala utvecklingen åt fel håll. Obalanserna ökar. De större städerna, residensorter och högskoleorter växer, medan de glesare områdena blir allt glesare. Den regionala obalansens tydligaste konsekvens är bristen på arbete. Kraftfulla åtgärder måste till för att vända utvecklingen och öka arbetstillfällena i hela landet.

Sverige behöver en stark ekonomisk tillväxt. Marknadsekonomin tenderar att verka koncentrerande. Därför måste den kompletteras med åtgärder som motverkar koncentrationen utan att tillväxten i ekonomin försämras. Staten har det övergripande ansvaret att förena målen om stark ekonomisk tillväxt och regional balans.

Förslagen i regeringens regionalpolitiska proposition är långt ifrån tillräckliga.

Centerpartiet saknar konkreta åtgärder och nödvändiga strukturför­än­d­ringar i propositionen. Regeringens politik är ofullständig. Det är tydligt att regeringen inte tagit till sig de alarmerande siffror som senare års befolkningsutveckling visar.

Sett ur ett längre perspektiv har befolkningsomflyttningen mellan storstads­regioner och glesbygdsregioner varit betydande. Omfördelningen inom län och kommuner är dramatisk. Städers och tätorters tillväxt sker på bekostnad av närområdena. Statistiken över befolkningsutvecklingen har centerpartiet tidigare redovisat i rapporten Riv hindren för tillväxt i hela Sverige, februari 1998.

Den regionala bilden inger både oro och hopp. Den betydande befolkningsomflyttningen är allvarlig. Samtidigt finns det en kreativitet och entusiasm att ta till vara den egna bygden och dess möjligheter. Med ny teknik öppnar sig nya möjligheter. Människor behöver inte flytta till arbete. Möjligheterna till distansarbete ökar. I stället är det nya faktorer som styr människors bosättning, till exempel behovet av en annan livskvalitet.

Kreativitet och utveckling kan inte kommenderas fram. I stället måste samhället svara för en basservice och en infrastruktur som gör det möjligt att utveckla verksamheter utanför de större tillväxtregionerna. De avstånds­nackdelar som finns måste minska. Förbättrade kommunika­tionsmöjligheter är en självklar del i detta. Lika viktigt är en väl utvecklad och tillgänglig service. För att klara detta måste nya former prövas.

Den utvecklingspotential och den entusiasm som finns i de mindre kommunerna, i tätorter och på landsbygden måste tas till vara. Det finns här en framtidstro som rätt understödd kan generera tillväxt och utveckling. Sverige har inte råd att avstå från denna möjlighet.

3 Politik för regioner i tillväxt och utveckling

Ofta förknippas regionalpolitik med stöd och bidrag. Regionalpolitiken har därmed gett intrycket att vissa regioner är bidragstagare och andra bidragsgivare. Denna beskrivning har skapat motsättningar. I stället för att betrakta regionalpolitiken som bidragspolitik måste regionalpolitiken ses som ett medel att skapa likvärdiga möjligheter till utveckling och tillväxt.

Bristen på regional balans medför höga kostnader för samhället. Ett aktuellt exempel är det stora antalet outhyrda lägenheter runt om i landet. De kostar miljardbelopp varje år i uteblivna hyresintäkter.

En politik för regioner i tillväxt ger utrymme för olika lösningar och olika utvecklingsstrategier. Varje kommun och län har sina visioner om den egna utvecklingen. Tyvärr har centralt formulerade och beslutade regelverk inte gett tillräckligt utrymme för lokala strategier. En politik för utveckling i hela landet är en politik som bygger på decentralisering. Varje regions unika förutsättningar och möjligheter måste tas till vara. Stort lokalt själv­bestämmande ger utrymme för lokalt framtagna och beslutade utvecklings­planer.

De större städerna har fått vidkännas avsaknaden av en fungerande regionalpolitik. Storstäderna har stora problem med trängsel, trafik- och miljöproblem. Ökad segregation och ökad arbetslöshet är en direkt följd av befolkningskoncentration. Mycket av detta hade kunnat förhindras. Inom de större städerna finns områden som har likartade problem som de glesbebodda områdena, t.ex. dålig service, hög arbetslöshet och dryga socialbidrags­kostnader. Detta utgör särskilda problem som måste uppmärksammas mer.

En regionalpolitik under parollen Hela Sverige skall leva måste även fokusera på de förhållanden som är inom tillväxtregionerna. Det behövs inom dessa områden, i likhet med i glesbygden, särskilda insatser. Detta får dock lösas vid sidan om den regionalpolitiska ramen.

Förslagen i denna motion bidrar till ett bättre näringlivsklimat och förbättrad service, även för de områden som inom de större städerna drabbats av försämrad service och ökad arbetslöshet. Enklare regler för mindre företag, minskat byråkratiskt krångel och bättre samordning mellan olika samhällssektorer är inte bara en glesbygdsfråga utan är minst lika viktigt för utvecklingen av de mindre företagen i hela landet.

Några övergripande utgångspunkter måste känneteckna en ny regionalpolitik. Den skall:

Sverige måste få en politik som leder till utveckling i alla regioner. Vårt land har inte råd att avstå den utvecklingspotential som finns i hela landet. Hela Sverige skall leva måste vara ledstjärna för en politik för regional rättvisa och utveckling. För att detta skall lyckas måste ansvaret för den regionala utvecklingen bli tydligare. Samtliga politiska områden måste samverka och ta sitt ansvar. Det behövs därför konkreta mål för den regionala utvecklingen på samma sätt som för budgetsanering och minskad arbetslöshet. Det som ovan anförts om mål och medel för den regionala utvecklingen bör ges regeringen till känna.

4 Ett decentraliserat Sverige

Sverige ser idag annorlunda ut än för 10–15 år sedan. Det traditionella industriella samhällets betydelse minskar. Sverige är starkt på väg in i informations- eller kunskapssamhället. Det ökar möjligheterna till ett decentraliserat samhälle under förutsättning att de politiska besluten går i samma riktning.

4.1 Landsbygden visar vägen

Människors ökade utbildning, deras efterfrågan på möjligheten att ta ansvar för närområdet och önskningar om en annan livsmiljö har på många håll lett till en spännande utveckling. Särskilt på landsbygden börjar nya arbetssätt ta form. Lokala utvecklingsgrupper, hembygds- och idrottsföreningar söker sig nya vägar att lösa gemensamma angelägenheter. Otraditionella metoder och arbetssätt har på många håll inneburit att man kunnat behålla och utveckla den service som invånarna önskar. Den lokala sammanhållningen och inslag av nya former att fatta beslut genererar kreativitet och mervärde. Anonymiteten försvinner, det egna ansvaret och möjligheterna blir tydligare samtidigt som de sociala banden stärks.

Viljan och önskan att kunna ta större ansvar för den lokala och regionala utvecklingen stöter på sina håll på svårigheter. Sverige är inte organiserat för nya tiders krav om decentralisering, ansvar och inflytande över den egna närmiljöns utveckling.

Näringspolitik, utveckling av kommunikationer och regionalpolitik inklusive landsbygdsutveckling måste bättre kopplas samman med frågor om markanvändning och miljö. Samordning mellan ekonomisk planering och fysisk planering måste prioriteras och det lokala perspektivet stärkas.

4.2 Ökad livskvalitet

Den personliga livskvaliteten ökar i betydelse. Inte minst märks detta i en ökad efterfrågan på upplevelseturism. Närhet till natur och rekreation har för många ökat i betydelse. Flera företag uppger att närhet till natur och kultur har ökat i betydelse vid placering av verksamheter. Tillgången till natur och kultur räcker dock inte. Tillgängligheten till kommunikationer och utbildning måste även finnas. Av denna anledning är kommunikationsfrågorna och utbildningsfrågorna fundamentala för den regionala utvecklingen.

Förändrad efterfrågan på boendemiljö skapar möjligheter. I detta finns även en form av livskvalitet som utgår från mer av lokal gemenskap och ansvarstagande. Människor som bor och arbetar tillsammans känner varandra. Här har man även kontroll och uppsyn av varandra och varandras barn. Det egna ansvaret blir en del i det gemensamma ansvaret. Barn och äldre känner varandra. Vård och hjälp till de äldre kan utföras av anhöriga eller personer som under längre tid känt varandra. Detta skapar kvalitet och närhet.

4.3 Lokal gemenskap

Individen uppnår en ökad livskvalitet genom samspelet med andra människor. Detta kan till stor del uppnås i små, frivilliga gemenskaper som hushållet, föräldragruppen, föreningen eller småföretaget. All mänsklig verksamhet måste grundas på respekt för individens frihet.

Människor vill delta i samhällslivet och ta ett större ansvar för sin egen och andras välfärd. Förutsättningar för detta måste skapas genom att vända perspektivet för demokratins och välfärdens utveckling till att ta sin utgångspunkt i ett ”nerifrån- och upp-perspektiv”. Det är mycket svårt att driva utvecklingen framåt genom centrala direktiv och central planering. Rättvisa skapas bäst om människor har likartade möjligheter.

Centerpartiet har alltid arbetat för decentralisering, ökad delaktighet i besluten och god möjlighet att påverka sin egen situation. Under senare år har alltmer av makten flyttats från nationell till lokal nivå. Detaljreglering och nationell styrning har minskat gentemot den kommunala verksamheten. Det är dags att gå vidare och öka det lokala inflytandet.

Landsbygdsrörelsen är ett exemplet på lokalt ansvarstagande och entre­prenörskap. Runt om i landet jobbar tusentals utvecklingsgrupper. Grunden för grupperna är strävan att få ett bra samspel mellan kommunförvaltningen och byarna i syfte att stärka det lokala inflytandet över planeringen och vända en negativ befolkningsutveckling.

5 Från regional avveckling till regional utveckling

Det är inte de enskilda åtgärderna i sig som kan bryta den negativa utvecklingen. I stället är det omfattningen och förmågan att styra åt samma håll som är det avgörande.

Förmågan att samordna och se nya lösningar måste känneteckna den över­gripande politiken. Först då ökar benägenheten att bryta upp sektorsgränser och se samordningsvinster. Tyvärr har regeringen inte förmått någotdera i de förslag som presenteras i propositionen.

För den regionala utvecklingen är det viktigt att det finns en väl funge­rande kommunal service i hela landet.

5.1 Den kommunala skatteutjämningen

Det kommunala skatteutjämningssystemet förändrades för drygt två år sedan. Det tidigare hade fler problem och brister och förändringen var nödvändig. Genom Centerpartiets försorg innebar beslutet att en avstämning skulle göras efter två år. Detta arbete sker nu.

Utvärderingar av skatteutjämningssystemet indikerar tydligt att viktningen av olika faktorer inom utjämningssystemet inte motsvarar de faktiska kostnaderna samt att det missgynnat de kommuner som haft negativ befolkningsutveckling, hög arbetslöshet och hög medelålder.

Skatteutjämningen mellan kommunerna måste förändras så att större vikt ges åt befolkningsstrukturen och kommuner som har befolkningsminskning. Förändrad sysselsättning och hög arbetslöshet slår med dagens system igenom direkt. Det bör därför byggas in en bromsmekanism så att effekten neutraliseras under en övergångstid. Omställningen kan inte ske omedelbart, så som det förutsätts idag. En övergångsperiod skulle leda till en smidigare intäkts- och kostnadsanpassning. Kriterierna för t.ex. kollektivtrafik och familjeomsorg bör förändras. Det kommunala skatteutjämnings-systemet behöver förändras för att nå en bättre regional balans. Detta bör ges regeringen till känna.

5.2 Kommunikationer

Väl fungerande kommunikationer och tillgänglighet är en av de absolut viktigaste förutsättningarna för att bryta koncentrationen. Om fler skall ha möjlighet att bosätta sig utanför tätorterna är möjligheten till kommunikationer avgörande. Regeringens förslag på detta område är välkomna men inskränker sig till mindre justeringar. 10 miljoner kronor till projektering av en internationell fraktflygplats på Kallax i Luleå, ny flygplats till Pajala och upprustning av inlandsvägen är välkomna förslag. Förslaget om byggandet av Botniabanan är dock inget nytt förslag utan har redan beslutats av riksdagen.

5.3 Fungerande postservice i hela landet

Möjligheten till god post- och kassaservice är en av förutsättningarna för en god utveckling och tillväxt i hela landet. Alla måste garanteras denna service till enhetliga priser och rimliga distributionstider. Geografiskt differentierad prissättning kan ej accepteras.

Lokal service och regional rättvisa hotas av Postens agerande. Först har portot höjts samtidigt som en stor del av postservicen försämrats. Nu aviseras omfattande nedläggningar av 1 100 postkontor, vilket medför ytterligare försämrad service. Mindre orter och förortsområden tappar sin mest grundläggande samhällsservice, en fungerande postdistribution. Detta är oacceptabelt. Regeringen måste därför medverka till att posten tar ansvar för en bra postservice i hela landet.

På flera håll genomförs indragningar av service, t ex utdelning av post, på landsbygden. Posten måste ta sitt regionalpolitiska ansvar. Bolagiseringen av posten har inte visat sig ge de vinster i ökad service som reformen förutsatte. Bolagiseringar som gjorts under senare tid har ej varit förenliga med en hög ambition inom regionalpolitiken. Flera regioner har drabbats hårt. Ambitionen om regional utveckling riskeras om inte en god basservice kan garanteras.

Om inte postens service i de mer glesbefolkade delarna kan upprätthållas måste medel säkerställas för upphandling där även andra aktörer ges möjlighet att svara för denna service.

Lantbrevbäringen står för en viktig del av servicen på landsbygden och måste säkerställas. På flera håll pågår olika projekt där lantbrevbärare även svarar för annan service. Denna utveckling är värd att stödja. Tyvärr aviserar posten avsikten att ta ut avgifter för de abonnenter som ligger utanför de ordinarie färdrutterna. Detta kan inte accepteras. Likvärdiga villkor måste gälla i hela landet.

För många äldre på landsbygden är det en trygghet när lantbrevbäraren dagligen kommer förbi deras hem. Även utvecklandet av post i butik har fallit väl ut. Det visar sig att både postservicen och lanthandeln kunnat räddats tack vare samordning. Vad som ovan anförts om en väl fungerande postservice i hela landet bör ges regeringen till känna.

5.4 Teleförbindelser

En utveckling där fler väljer att arbeta på distans eller telependla kan rätt understödd betyda mycket för den regionala utvecklingen. En sådan utveckling har stor betydelse för att vända den inomregionala obalansen till balans.

Möjligheterna till telependling har betydelse för att fler skall kunna bo kvar och arbeta på distans och är sannolikt en viktig del för möjligheten till utflyttning. För dessa är tillgången till goda elektroniska kommunika­tions­möjligheter till rimliga priser nödvändig. En snabb utbyggnad av den elektroniska infrastrukturen måste prioriteras. Ett brett utbud av tjänster till låga priser ger nya och spännande förutsättningar för en offensiv utveckling.

Centerpartiet har påtalat att de rättsliga reglerna måste ses över för att underlätta och påskynda utvecklingen av distansarbete. Till detta hör den arbetsrättsliga lagstiftningen, arbetstidslagen samt försäkringsfrågor. Detta utredningsuppdrag genomförs nu.

För att utveckla möjligheterna till telependling krävs hög överförings­kapacitet via det ordinarie nätet. På sikt kan möjligen även andra lösningar finnas, exempelvis via satellit eller via elnätet. Utvecklingen går relativt snabbt, men för tillfället förefaller det mest sannolika och effektiva att öka kapaciteten på redan befintligt nät. Möjligheten till ISDN (integrated services digital network) och andra lösningar med hög kapacitet är en del. Centerpartiet har i åtskilliga sammanhang framfört krav om enhetstaxa för ISDN-anslutning. Detta krav kvarstår.

Tillgången till nya tjänster och möjligheterna till ökad kapacitet får inte begränsas till några få större orter utan måste så långt möjligt garanteras i hela landet. I telelagen finns definierat vad som skall ingå i de samhällsomfattande tjänsterna, eller det så kallade basutbudet. Basutbudet, dvs det utbud som skall tillhandahållas även på icke kommersiella grunder, måste innefatta en möjlighet för större befolkningsgrupper att utnyttja avancerade teletjänster.

Idag finns nya tekniska lösningar för att avsevärt öka kapaciteten i accesnätet, dvs koppartrådarna. ADSL- (asymetric digital subscriber line) baserade tjänster och VDSL (very high-bitrate digital subscriber line) ger möjligheter till bredbandskommunikation via accesnätet. Utbyggnad av denna teknik är angelägen. Den måste bli tillgänglig i hela landet till samma kostnad. Med detta öppnar sig nya möjligheter för höghastighets-överföring, vilket är angeläget för de många nya företag som finns inom bland annat informationsbranschen. Möjligheterna till överföring med den kapacitet som ADSL erbjuder är en konkurrensfaktor när företag väljer etableringsort. En bred utbyggnad av den nya tekniken måste genomföras.

För att få en snabb utbyggnad av ADSL i hela landet bör det övervägas att införa enhetstaxa för anslutning. Utbyggnaden av ny teknik för avancerade teletjänster måste ske i hela landet och påskyndas. Regeringen bör därför återkomma till riksdagen med förslag om en snabb utbyggnad av ADSL. Enhetstaxa för anslutning bör tillämpas. Detta bör ges regeringen till känna.

5.5 Drift och underhåll av vägnätet

Det finns uppenbara brister i det svenska vägnätet. Främst har underhållet släpat efter. Förslaget i propositionen om att tidigarelägga insatserna för upprustning av väg 45, samt för ytterligare satsningar på bärighetsförbättrande åtgärder är därför välkommet. Principen måste vara att väg- och järnvägskapitalet skall förvaltas på ett sådant sätt att värdet av gjorda investeringar inte urholkas. Det krävs därför en strategi för drift och underhållsåtgärder.

Alltför ofta klaras inte underhållet av det allmänna vägnätet. Upprustning av vägnätet är en ytterst angelägen regionalpolitisk fråga. Dåligt underhållna vägar är till stort men för de boende och näringslivet utmed dessa vägar. För att vidmakthålla vägkapitalet måste insatser för drift och underhåll prioriteras. Avstängningar eller dålig framkomlighet innebär betydande merkostnader för näringslivet. Längre restider, försämrad framkomlighet och högre underhållskostnader drabbar självfallet även persontransporterna.

Det infrastrukturbeslut som riksdagen fattade 1997 innebär en ekonomisk ram för den kommande planperioden. Riksdagens beslut är i allt väsentligt bra. Det finns dock anledning att fråga sig om den ekonomiska ramen som lagts fast klarar de behov som finns. Beslutet togs i en tid då riksdagen var fullt upptagen med att fullfölja ett ambitiöst saneringsprogram av de offentliga finanserna. Vi kan nu konstatera att målet med saneringsarbetet som Centerpartiet och regeringen tagit ansvar för håller på att uppnås.

Kommunikationskommittén, den statliga utredning som låg till grund för infra­strukturbeslutet, pekade i sitt första delbetänkande på att sysselsätt­­­­-nings-, näringslivs- eller regionalpolitiska skäl kunde föranleda medel utöver ramen. Det finns skäl som talar för att inför nästa planperiod tillföra mer medel för att klara delar av de upprustningsbehov som finns.

Bärighetshöjande åtgärder såsom tjälsäkring och beläggning av grusvägar är av mycket stor betydelse. Andelen vägar som avstängs på grund av tjällossning måste kraftigt reduceras, inte minst med tanke på skogsindustrins transportbehov och de enskildas möjligheter att bo och verka på landsbygden.

5.6 Upprustning av grusvägnätet

I Sverige finns drygt 2 000 mil allmän väg som inte är hårdbelagd. Detta finmaskiga vägnät utgör en betydande verksamhetsförutsättning för våra största industrier. Det är således av största vikt att detta vägnät håller en god standard. Detta vägnät utgör även en start eller ett slut på flertalet av de transporter som utförs. Om investeringar i större transportförbindelser skall få avsedd effekt är vidmakthållandet av det finmaskiga vägnätet av betydelse. Det vägnät som idag inte är hårdbelagt utgör särskilda problem och bör hårdbeläggas. Riksdagen bör uttala att det bör läggas fast en tioårig plan för hårdbeläggning av grusvägar med trafik på 150 fordon per dygn eller mer.

5.7 Enskilda vägar

Det enskilda vägnätet är för många boende på landsbygden förbindelsen till det allmänna vägnätet. Det enskilda vägnätet är även förutsättningen för tillgänglighet till natur och rekreation. Det enskilda vägnätet är viktigt inte bara för de boende utan är i vidare mening en förutsättning för utveckling av näringslivet, ökad sysselsättning och ökad tillgänglighet.

Bidragen till de enskilda vägarna är en liten men viktig del för att upprätthålla en hög tillgänglighet. Sveriges vägnät består av ca 9 800 mil statlig väg, 3 700 mil kommunala gator och vägar och ca 28 000 mil enskilda vägar varav 7 400 erhåller statsbidrag. Det statsbidragsberättigade enskilda vägnätet berör ca en miljon av Sveriges befolkning och närmare 50 % av den totala skogs- respektive åkerarealen. Var fjärde gods- eller persontransport genereras från enskilda vägar. En stor del av alla transporter som sker startar eller slutar på en enskild väg. Minskade bidrag leder endast till fler avstängda vägar. En sådan utveckling vore olycklig.

Ca 220 000 fritidsbostäder är direkt berörda av det statsbidragsberättigade enskilda vägnätet. Möjligheten för alla att använda det enskilda vägnätet är delvis avgörande för att utveckla turistnäringen. Turistnäringen har en stor utvecklingspotential som kan bidra med många värdefulla arbetstillfällen på landsbygden. Goda kommunikationsmöjligheter är då en förutsättning. För att kunna utnyttja allemansrätten måste människor i stor utsträckning färdas på dessa vägar och de kan därför med fog kallas för allemansvägar. Nivån för bidrag till de enskilda vägarna måste hållas på minst oförändrad nivå. Centerpartiet anser att även enskilda vägar skall återfå möjligheten att få del av medel avsatta för bärighetshöjande åtgärder, d.v.s. det så kallade bärighetsanslaget. Detta bör ges regeringen till känna.

5.8 Järnvägar

Även på järnvägssidan finns obalanser. Indragna linjer och nattågsförbindelser medför försämrade kommunikationer, till men för den regionala utvecklingen. Både privatpersoner och näringsliv behöver god tillgänglighet till goda järnvägsförbindelser. För näringslivet handlar det även om hög tillförlitlighet.

Regeringens förslag om finansiering av den första delen av Botniabanan är välkommet. För att denna investering skall få avsedd effekt behöver den norra delen, dvs Nordbotniabanan, fullföljas. Centerpartiet har i sin transportpolitiska motion anfört att det bör läggas fast en plan för utveckling av infrastrukturen i Europas nordligaste områden.

Centerpartiet anser att järnvägens konkurrensmöjligheter måste stärkas. Med det nyligen fattade infrastrukturbeslutet kommer satsningar att göras som bland annat medger högre axeltryck. Dock tar det ett antal år innan dessa investeringar ger resultat.

Konkurrenssituationen för den långväga godstrafiken på järnväg behöver uppmärksammas. I partimotionen med anledning av proposition 1997/98:56 Transportpolitik för en hållbar utveckling redovisar vi våra förslag på trafikområdet.

5.9 Inlandsbanan

Inlandsbanan utgör en viktig del i den nationella infrastrukturen. Inlandsbanan kan mycket väl vara den transportförbindelse som löser delar av inlandets transportbehov. Det är avgörande att Inlandsbanan tillförsäkras ett årligt stöd till banhållningen. Regeringen gör bedömningen att det bör uppgå till 50 miljoner kronor per år. Upprustning och mer enhetlig standard över hela banan kan innebära nya snabba och tillförlitliga transporter både för person- och godstransporter.

5.10 Biltrafiken

Genom Centerpartiets aktiva arbete och påverkan har reseavdraget höjts från 13 till 15 kronor per mil. Detta har varit viktigt att åstadkomma för att kompensera dem som har långa arbetsresor. För de boende på landsbygd och i glesbygd kompenserar reseavdraget inte för de många mil som läggs ned exempelvis för resor till och från affären, service och att skjutsa barn till och från idrott, föreningsliv, etc.

Boende långt från de områden där de större infrastrukturinvesteringarna sker kan inte nyttiggöra sig dessa satsningar. Kostnader som uppstår på grund av långa avstånd och avsaknad av valfrihet måste kompenseras. Detta kan inte endast ske via ett höjt rese-avdrag utan måste ske på annat vis. Att bo på landsbygden innebär att man måste ha bil, oftast behöver man dessutom två. En sådan kompensation kan lättast hanteras via skattsedeln med avdragsmöjligheter som knyts till boende och möjligheter att utnyttja allmänna kommunikationer. Detta bör snarast utredas. Utgångspunkten bör vara att definiera en basservice och finna ett system som innebär ett differentierat avdrag beroende på avstånd och tillgång till basservice. Regeringen bör därför tillsätta en utredning med uppgift att utreda möjligheterna för ett glesbygdsavdrag för dem som inte har tillgång till kollektivtrafik.

5.11 Flygtrafiken

För vissa regioner i landet är flyget det mest realistiska transportalternativet. Samtidigt är resandeunderlaget många gånger lågt och ekonomin för de aktuella flygplatserna därför hårt ansträngd. Idag utgår driftsbidrag till kommunala flygplatser i skogslänen, från Torsby till Gällivare.

Driftbidraget till dessa flygplatser är helt avgörande för fortsatt verksamhet. Inte minst för näringslivets utveckling är tillgången till bra flygförbindelser nödvändig. En avveckling eller minskning av stödet skulle få allvarliga konsekvenser för stora regioner. Vår slutsats är att driftbidrag till kommunala flygplatser måste bibehållas och utvecklas. Regeringens förslag till nytt stöd till driften av de kommunala flygplatserna är därför välkommet.

Erfarenheterna efter avregleringen av den svenska inrikes flygtrafiken visar tydligt hur orter med stort resandeunderlag varit vinnarna. Där har den ökade konkurrensen inneburit bättre service och lägre priser. På andra, mindre orter har utvecklingen varit den omvända. Dessa orter har fått se färre turer och högre priser. Särskilt gäller detta i Norrlands inland, men även på andra orter är effekterna betydande. Det bör således införas ett system för statlig upphandling av flygtrafiktjänster som är regionalpolitiskt viktiga men kommersiellt mindre intressanta. Finansieringen av en sådan upphandling kan ske genom att en avgift tas ut på övriga inrikes flygresor. Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med förslag.

6 Utbildning

6.1 Eftergymnasial utbildning

I diagrammet nedan framgår mycket tydligt hur utbildningstraditionen och närheten till universitet eller högre utbildning påverkar utbildningsstrukturen i regionen. Sverige behöver som nation fler personer med eftergymnasial utbildning. Eftersom nivån ser olika ut från län till län måste satsningar göras på de orter och i de län som har lägst utbildningsnivå. Det behövs satsningar på fler högskoleplatser och decentraliserad utbildning.

Utbildningsstruktur Tabellen anger fördelningen i procent mellan olika utbildningsnivåer

för gy.utb

< 9 år

för gy.utb
9 år

gy. utb.
högst 2 år

gy.utb.

3 år

efter gy. utb <3 år

efter gy. utb > 3år

forskar-
utbildning

år 1996

Stockholms län

7,97

11,26

28,21

15,03

16,83

17.00

1,11

Uppsala län

10,89

11,14

30,57

11,7

16,04

15,54

2,7

Södermanlands län

16,72

12,34

36,98

11,45

12,69

8,49

0,27

Östergötlands län

14,65

12,06

34,97

12,24

13,45

10,77

0,75

Jönköpings län

18,29

13,69

35,65

10,66

12,04

8,34

0,17

Kronobergs län

16,16

12,31

36,86

10,77

13,41

9,21

0,26

Kalmar län

18,26

13,83

37,40

9,87

11,5

8,09

0,17

Gotlands län

17,67

11,95

39,33

10,01

10,46

9,64

0,22

Blekinge län

18,87

10,60

37,44

10,28

12,42

9,33

0,19

Skåne län

14,20

12,59

32,27

12,41

13,91

11,94

0,89

Hallands län

16,23

11,57

35,29

11,80

13,74

10,00

0,37

Gbg och Bohus län

11,65

11,98

30,11

13,58

15,53

13,95

1,09

Älvsborgs län

17,77

13,68

35,49

11,04

12,33

8,43

0.28

Skaraborgs län

16,77

14,15

38,35

10,64

11,21

8,04

0,15

Värmlands län

15,33

11,82

39,41

10,80

12,67

8,85

0,23

Örebro län

15,68

11,65

37,18

11,28

13,60

9,29

0,28

Västmanlands län

13,57

13,39

36,88

12,44

13,18

9,17

0,33

Kopparbergs län

15,96

12,09

39,43

11,06

11,92

8,51

0,25

Gävleborgs län

16,69

13,82

38,77

10,27

11,86

7,67

0,19

Västernorrlands län

14,19

12,09

40,04

10,50

13,36

8,96

0,22

Jämtlands län

12,73

11,13

41,68

9,95

13,62

9,99

0,19

Västerbottens län

12,04

8,58

40,24

9,93

15,76

11,63

1,05

Norrbottens län

12,49

9,41

42,92

11,47

13,20

9,41

0,38

Möjligheten att rekrytera personer med adekvat utbildning är ibland avgörande för var ett företag väljer att expandera eller lokalisera sin verksamhet. För att få fler att bosätta sig i regionalpolitiskt prioriterade områden anser Centerpartiet att det bör prövas en möjlighet att skriva av studieskulder. Detta är förenat med betydande kostnader, men det bör prövas att införa en ordning där studieskulden skrivs av under exempelvis en tioårsperiod för dem som flyttar till regionalpolitiskt prioriterade områden. Regeringen bör tillsätta en utredning med uppgift att utreda frågan om förändringar i studie­stödssystemet i regionalpolitiskt syfte. Detta bör ges regeringen till känna.

6.2 Högskolor som motor i regional utveckling

De mindre och medelstora högskolorna har betytt mycket för den regionala utvecklingen. Centerpartiet har under lång tid arbetat för att utveckla dessa högskolor. Dessa högskolor har många gånger stått för en vidareutveckling och varit nydanande.

Centerpartiet har under förra mandatperioden i regeringsställning och under denna mandatperiod medverkat till stora satsningar på högskole­utbildning. Satsningarna som nu genomförs med 60 000 nya platser och ökade forskningsanslag skall inte i första hand ses som regionalpolitiskt betingade. Utgångspunkterna har i stället varit deras roll i det nationella utbildningssystemet.

Samtidigt utgör dessa högskolor viktiga utvecklingscentrum som bidrar till den regionala utvecklingen. Tillgången till kvalificerad utbildning och forskning är en allt viktigare del i ”regionernas infrastruktur”. Utan möjligheter till utbildning sker en kompetensutflyttning och nyetableringar av företag försvåras.

De mindre och medelstora högskolorna har många gånger ett nära och bra utvecklat samarbete med det lokala näringslivet. Högskolans tredje uppgift är mycket viktig. Den består i att vara överbryggande mellan forskning, utbildning samt samhälls- och näringsliv. Detta är av stor betydelse för kunskaps- och kompetensöverföring samt för utvecklandet av nya produkter och nya branscher. I detta sammanhang är möjligheterna att bedriva forskning på eget programansvar avgörande. Forskningsresurserna för de mindre och medelstora högskolorna måste öka. Detta kan ske genom omfördelning av sektorsmedel eller genom att mer resurser tillförs.

Den offentligt finansierade forskningen är starkt centraliserad, 95 procent av forskningen sker vid universiteten och fackhögskolorna. Centerpartiet anser att forskningsmiljöerna vid de mindre och medelstora högskolorna skall utvecklas. För detta krävs ökade fasta forskningsanslag till dessa högskolor. Vissa högskolor har även nått en sådan bredd och ett sådant djup i sin forskningsverksamhet att de kan utses till universitet.

6.3 Distansutbildning och decentraliserad utbildning

På de flesta orter har möjligheten till distansutbildning eller decentraliserad utbildning varit betydelsefull. Det har gett möjligheter till högskolestudier utan att behöva flytta från orten. Många har även kunna kombinera det med fortsatt yrkesverksamhet.

Möjligheterna till denna form av utbildning har visat sig särskilt värdefulla för de något äldre studerande som av familje- eller arbetsmarknadsskäl inte kunnat flytta till den ordinarie högskoleorten. Även för dem som sedan tidigare har en utbildning bidrar distansutbildning till att de kan vidareutbilda sig utan att flytta. För högskolornas del är distansutbildning och decentrali­serad utbildning något man gärna ser mer av. Resurstilldelningssystemet måste ses över så att denna utbildning underlättas. Möjligheterna att bredda rekryteringsunderlaget ökar.

Vid fördelning av de återstående 15 000 högskoleplatserna bör särskild vikt läggas vid satsningar på distansutbildning. Förslaget i propositionen om 1 500 platser för distansutbildning fram till år 2000 är enligt vår mening en för låg ambitionsnivå. Resurstilldelningssystemet till högskolorna bör därför förändras så att det ökar tillgången till distansutbildningsplatser. Detta bör ges regeringen till känna.

Vidare bör högskolan ges ett särskilt uppdrag att anordna utlokaliserad utbildning i utsatta kommuner. En sådan satsning får finansieras i särskild ordning eller med öronmärkta resurser inom resurstilldelningssystemet. Detta bör ges regeringen till känna.

6.4 Lärcentra på landsbygden

Skolan är rätt använd mer än en arbetsplats för barnen på dagen. Den kan även utgöra en samlingsplats för de människor som bor i området och därmed bidra till sociala mötesplatser.

Flera landsbygdsskolor är nedläggningshotade. Det behövs en extra insats för att bevara dessa. Skolan skall utvecklas till ett lärcentrum på landsbygden. När skolan fungerar som en skola mitt i byn eller som ett kulturcentrum ökas kontakterna och därmed känslan av delaktighet. Skolans lokaler erbjuder möjligheter till ett rikt utbud av olika verksamheter. Möjligheter till samordning är betydande. En förutsättning är dock att det finns tillgång till datakommunikation. Exempelvis innebär detta tillgäng­lighet till olika bibliotek och tillgång till stora delar av landets samlade resurser av litteratur. Ökad samverkan mellan de kommunala biblioteken, länsbibliotek och de mer vetenskapliga biblioteken är angelägen. Via fjärrlånesystem kan den enskilde få en näst intill obegränsad möjlighet att ta del av speciallitteratur. Med utvecklande av skolan till lärcentrum ökas möjligheterna för distansutbildning och decentraliserad utbildning.

Genom samverkan och samnyttjande med en allmän samlingslokal, som t.ex. en bygdegård, ökar förutsättningarna att utveckla skolan/samlings­lokalen till ett lär- och utvecklingscentrum.

Möjligheterna att förstärka skolans betydelse som mötesplats och att öppna skolan för människor i närområdet bör i närsamhället ökas om skolans lokaler upplåts till olika föreningar och enskilda utan kostnad. Ofta svarar bildningsförbunden för viktiga kulturella aktiviteter och blir till en social samlingspunkt. Folkbildningen stimulerar människor att öka sin kunskap, utveckla det sociala nätverket och verkar för gemenskap och bidrar därmed till den lokala utvecklingen.

Folkbildningen bidrar till ett lokalt kulturutövande som tillsammans med skola och barnomsorg ger möjlighet till ett aktivt kulturliv. Folkbildningen bidrar till en viktig kulturell infrastruktur i orter och delar av vårt land där de stora kulturinstitutionerna inte når ut. Mer behöver göras för att stimulera och utveckla lärcentrum på landsbygden med möjlighet till distansutbildning. Detta bör ges regeringen till känna.

7 Näringslivspolitik

Sverige behöver fler företag och fler företag som växer. Den vikande arbetsmarknaden på landsbygden är en viktig förklaring till den höga flyttfrekvensen. De lokala arbetsmarknaderna måste breddas. Den ekonomiska utvecklingen har hittills inte varit tillräckligt stark för att generera sysselsättningsökning utanför de större tillväxtområdena. För att en ökad ekonomisk aktivitet skall skapa fler jobb på landsbygden måste tillväxten vara långvarigt uthållig och kraftig. Centerpartiet har medverkat till sanering av de offentliga finanserna. Detta har bidragit till kraftigt sänkt ränta och stabil valuta. Detta är fundamentalt för möjligheterna till en uthållig ekonomisk tillväxt som förmår generera sysselsättningsexpansion i hela landet.

Ökad ekonomisk aktivitet och en uthållig tillväxt måste kompletteras med en näringspolitik som underlättar för människor att starta eget och för företag att växa. Allt tyder på att det är i de många nystartade och i de många mindre företagen som de nya arbetstillfällena kommer.

Landsbygden präglas av ett småskaligt näringsliv. Här finns traditioner och entreprenörsanda att bygga vidare på. En näringslivspolitik som gör det möjligt för de mindre företagen att expandera är således särskilt viktig för landsbygden.

7.1 Jord- och skogsbruk

Även om jord- och skogsbruket inte primärt är en stor arbetsgivare är den indirekta sysselsättningen betydande. Inräknat distribution, förädling och försäljning sysselsätter jordbruket 340 000 personer. På landsbygden är jord- och skogsbruket grundförutsättningen för ett öppet landskap och grunden för en basservice. En översyn av jordförvärvslagen bör göras i akt och mening att stärka sambandet mellan ägande, brukande och boende. Detta bör ges regeringen till känna.

Det finns en stor sysselsättningspotential i dessa basnäringar. Skogen är t.ex. Sveriges största exportnäring. Med ökade insatser för forskning och utveckling kan förädlingsvärdet ökas. Sverige ligger efter flera andra länder när det gäller förädlade trävaror. Insatser för produktutveckling och marknadsföring kan mycket väl resultera i ett fördubblat exportvärde.

För att belysa den potential som finns med vidareförädling kan Danmark tjäna som exempel. Den danska trävaruindustrins vidareförädling är ekonomiskt av samma omfattning som den samlade svenska sågverks­näringen, trots att man i stort sett saknar egen råvara. Italiensk träförädlings­industri omsätter årligen 220 miljarder kronor, baserad på en import om cirka 20 miljarder kronor.

Satsningar på energiomställning och utvecklande av bioenergi kommer att medföra ökad efterfrågan och därmed ökad sysselsättning. Detta är inte minst av värde för att utveckla de små och lokala arbetsmarknaderna på lands­bygden.

Svenskt jordbruk har uppenbara konkurrensnackdelar gentemot våra grannländer och främsta konkurrentländer. Samtidigt håller svenska jordbruksprodukter hög miljökvalitet. Efterfrågan på dessa produkter är stor, både nationellt och internationellt. Samtidigt skall man inte blunda för den priskänslighet som finns. Konkurrenskraften ligger inte bara i miljökvalitet utan en stor del är självfallet relaterat till priset. Med likartade konkurrens­möjligheter som våra konkurrentländer kan efterfrågan på svenska livsmedel öka. I detta ligger en stor sysselsättningspotential. Sverige har inte råd att avstå denna.

I utredningen, En livsmedelsstrategi för Sverige (SOU 1997:167), framhålls att det särskilt är några faktorer som hämmar utvecklingen av svensk livsmedelsindustri. Sett i jämförelse med våra konkurrentländer har svenskt jordbruk betydligt högre skatter och avgifter. Landshövding Gunnar Björk har i utredningen föreslagit en rad åtgärder för att stärka svensk jord­bruksnärings konkurrenskraft. Utredningens intentioner måste genomföras.

För bibehållen och helst ökad sysselsättning inom livsmedelsindustrin behövs bättre utvecklingsmöjligheter och villkor. Jordbruks- och livsmedelssektorn genererar sysselsättning för 340 000 personer. I ovan nämnda utredning finns även andra förslag som möjliggör förbättrade konkurrensmöjligheter för svenskt jordbruk och svensk livsmedelsindustri. Forskning och utveckling samt exportfrämjande åtgärder är synnerligen viktigt för livsmedelssektorns expansion. Det bör understrykas att för en expansion inom livsmedelsindustrin måste industrin ha tillgång till konkurrenskraftiga råvaror. Detta kan inte ske utan att jordbruket är konkurrenskraftigt och har rimliga konkurrensvillkor gentemot andra länders jordbruk. De medel som regeringen föreslår för utveckling av jordbruks­sektorn är långt ifrån tillräckliga. Centerpartiet anser att regeringen snarast bör återkomma med förslag i enlighet med intentionerna i den s.k. Björksa utredningen. Det bör ske senast i samband med budgetpropositionen för 1999. Detta bör ges regeringen till känna.

Möjligheterna till småskalig livsmedelsproduktion måste utvecklas. Närproducerade livsmedel är ofta efterfrågade. Inte minst då man vet vilka råvaror man får, men också för att många anser att de långa transporterna utgör ett miljöproblem. Upphandlingsregler måste kunna tolkas så att det finns möjligheter att väga in miljöhänsyn och upphandla närproducerade livsmedel.

7.2 Energiomställning

Energisystemets negativa miljöpåverkan måste minska genom energisparande, effektiv energianvändning och en omställning till förnybar energi. Energiomställningen har påbörjats genom att avvecklingen av kärnkraften har inletts. Omställningen innebär en övergång från storskalig elproduktion till ett småskaligt decentraliserat energisystem. Detta ger tydliga signaler. Entreprenörer och nyföretagande på energimarknaden kan nu ges utrymme att utveckla nya idéer anpassade för ett uthålligt energisystem. Biobränsle kommer att ha en central roll.

En ökad användning och förädling av biobränslen kommer att innebära att arbetstillfällen skapas i de delar av landet som nu har ett bekymmersamt sysselsättningsläge. Särskilt skogslänen kommer att bli vinnare när ett kretsloppsanpassat energisystem utvecklas. Även för jordbruksnäringen finns här nya avsättningsmöjligheter för energiråvaror.

Med en gemensam nationell kraftsamling kan energiomställningen utgöra en plattform för en förnyelse som ger Sverige en plats i den internationella utvecklingens frontlinje. Det är en utveckling som hela landet tjänar på.

7.3 Mindre och medelstora företag

De större orterna och tillväxtområdena kännetecknas av ett diversifierat näringsliv. Detta saknas ofta på landsbygden. Ett alltför ensidigt näringsliv på landsbygden gör att sysselsättningen är mer känslig för konjunktursvackor eller omstruktureringar av verksamheter. Alternativ sysselsättning saknas ofta. Den höga arbetslösheten och höga säsongsarbetslösheten kan förklaras med detta. Samtidigt kännetecknas landsbygden ofta av ett småskaligt företagande och en entreprenörsanda. Därför är satsningar riktade mot nya företag och mindre företag av särskild vikt på landsbygden. Det behövs fler nya företag som breddar arbetsmarknaden. Traditionen av entreprenörsanda skapar förutsättningar att bygga vidare på.

Centerpartiet arbetar för att mer av politiken inriktas på att skapa goda förutsättningar för ett småskaligt diversifierat näringsliv. Detta ger utrymme för nya företag och för små och medelstora företag att växa. En småföre­tagar­orienterad politik gynnar näringslivsutvecklingen på lands­bygden. Särskilda insatser för mindre företag måste ske parallellt med att det bedrivs en generell näringspolitik som bidrar till goda betingelser för företagande.

Företagsklimatet i Sverige måste förbättras. Flera åtgärder har vidtagits för att underlätta för de mindre företagen. Sänkt arbetsgivaravgift, förändrad och förenklad arbetsrätt, lättnader i dubbelbeskattningen etc är exempel på detta. Med förbättrade statsfinanser ökas utrymmet till ytterligare skattelättnader. Förenklingar i lagar och regler är ett annat prioriterat område. Ett alltför omfattande regelverk är en av de mest hämmande faktorerna för de mindre företagen. Företagsbeskattningen måste reformeras för att leda till fler anställningar och för att underlätta att bygga upp eget kapital. Detta bör ges regeringen till känna.

I småföretagardelegationens rapport återfinns ett antal förslag till förenklingar och förbättringar. Det föreslås bland annat enklare regler och snabbare handläggningstider vid patentansökningar samt att det införs ett särskilt patentskydd för enklare uppfinningar. Även möjligheten att införskaffa F-skattsedel måste förenklas. Rigorösa regler måste förenklas och ersättas av uppföljning i stället för restriktivitet vid beviljande av F-skatt­sedel. Deklarationen för mindre företag måste förenklas. Åtgärder som underlättar för de mindre och medelstora företagen är således påkallade. Inte minst för att förbättra de regionala arbetsmarknaderna. Detta bör ges regeringen till känna.

Den regionala riskkapitalförsörjningen för de mindre företagen måste förbättras. Regeringen betonar med rätta ALMI:s stora betydelse i detta sammanhang. För att ALMI på ett bättre sätt skall kunna svara upp mot efterfrågan på riskkapital bör ytterligare medel tillföras. Ytterligare 400 miljoner kronor bör anslås till ALMI:s lånefond fram till år 2000. Regeringen bör därför återkomma till riksdagen med förslag om ökade resurser till lånefonden. För att ALMI på ett tillfredsställande sätt skall leva upp till sina åtaganden bör 80 miljoner kronor tillföras i driftskapital. Regeringen bör i samband med 1999 års budgetproposition återkomma till riksdagen med ett sådant förslag. Detta bör ges regeringen till känna.

Den regionala riskkapitalförsörjningen kan även förbättras genom att stimulera lokala mötesplatser efter modell med regionala aktietorg, innovationsmarknader etc, för att möjliggöra för lokala placerare att investera i lokala företag. Regeringen bör även ta initiativ som gör det möjligt att använda det nya pensionssystemets premiereserv för att bygga upp regionala fonder. Detta bör ges regeringen till känna.

Samarbetet mellan mindre och medelstora företag och högskolor och universitet måste utvecklas. Det har stor betydelse bland annat för teknik­spridning. Ökade möjligheter till lärlingsutbildning och undervisning i entreprenörskap är frågor som Centerpartiet driver för att underlätta utvecklingen inom de mindre och medelstora företagen.

Det vore en fördel för de enskilda företagarna om de kunde vända sig till en aktör där de kunde få råd och vägledning. I dag är det en mängd aktörer som erbjuder företagare rådgivning och finansiering. En bättre samordning och samsyn på de olika aktörernas roller och verksamhet gör det även lättare att följa upp effekterna av de insatser som görs.

Det är lokalt man känner behoven och vet önskemålen. Ett alltför tungrott och stelt regelverk inom arbetsmarknadspolitiken hindrar lokala lösningar. Som ett led i att öka flexibiliteten föreslår regeringen försöksverksamhet med en friare användning av de arbetsmarknadspolitiska medlen i Värmlands, Dalarnas, Gävleborgs och Jämtlands län.

Tyvärr förmår regeringen bara genomföra en halvhjärtad reform. Regeringens passiva agerande i denna fråga är svårbegriplig. Situationen på arbetsmarknaden är allvarlig. Det är uppenbart att dagens arbets­marknads­politik inte fungerar särskilt väl i rådande konjunktur. Därmed borde det vara enkelt att låta den ökade friheten omfatta hela landet. Ett minimikrav är att den friare användningen omedelbart bör omfatta de regionalpolitiskt prioriterade områdena. De arbetslösa har inte råd att vänta på försöks­verksamhet och utvärderingar. Vad som ovan anfört om en friare användning av de arbetsmarknadspolitiska medlen bör ges regeringen till känna.

7.4 Tjänsteföretag

Utvecklingen och tillväxten inom tjänstesektorn har gått snabbt. Främst är det inom den industrinära tjänstesektorn som de nya företagen och de nya arbetstillfällena kommit. Även inom andra sektorer ökar tjänste- eller kunskapsinnehållet i produktionen. Dessa företag är oftast relativt oberoende av avstånd. Möjligheterna att använda IT är ofta det avgörande. Centerpartiets förslag om bredbandsutbyggnad underlättar för dessa företag.

Tjänsteföretag och kunskapsföretag har andra problem. Investeringar i humankapital måste värderas efter samma principer som investeringar i realkapital. Möjligheterna att starta företag skulle avsevärt förbättras om det infördes en möjlighet till skattefritt sparande för att starta eget. Även inom vård­området och s.k. hushållsnära tjänster finns en stor sysselsättnings­potential. Detta bör ges regeringen till känna.

Inte minst inom vård- och omsorgssektorn har det utvecklats många kooperativ. Ofta har dessa startats för att behålla exempelvis barnomsorgs­verk­samhet. Kommunerna kan här bidra till förbättrad service och nyföre­tagande genom att stötta sådan privatisering.

7.5 Kvinnors företagande

Många nya kooperativ växer fram som ett svar på lokala behov och fyller en stor och viktig funktion på landsbygden. Samhället har ett ansvar att stödja dessa former av samverkan och kan genom detta nyttja gemensamma resurser på ett bättre sätt. Centerpartiet har både i den förra regeringen och genom samarbetet med nuvarande regering bidragit till att stärka den kooperativa rådgivningen.

Kooperativa företag har visat sig vara särskilt attraktiva för kvinnor. Det kooperativa företagandet har expanderat kraftigt de senaste åren. Ett sätt att snabbt öka kvinnors företagande och därmed skapa fler arbetstillfällen är att uppmuntra och utveckla det kooperativa företagandet. Den kooperativa företagsformen måste därför stödjas och utvecklas med bland annat bättre rådgivning och genom projektinriktade åtgärder.

De särskilda lån för kvinnor som infördes under förra mandatperioden hade stor betydelse och har lett till många nya arbetstillfällen. Det visar sig att efterfrågan på lån till kvinnor är stor. Även den arbetsmarknadspolitiska åtgärden att starta eget har visat sig mycket populär bland kvinnor. Dessa stöd måste bevaras och utvecklas.

På många håll i landet finns idag en uppbyggd samverkan mellan privat, offentlig och ideell sektor, i dagligt tal kallad den sociala ekonomin. Den sociala ekonomin tar ofta ansvar för arbetsuppgifter som den privata sektorn inte vill satsa pengar i och där den offentliga sektorn inte tycker sig ha råd men som ändå behöver utföras för att medborgarna skall må bra. Genom samarbete kan många viktiga uppgifter utföras, inte minst inom det sociala området, som stärker det lokala samhället. Centerpartiet anser att den sociala ekonomin bör stärkas och därför är det viktigt att offentligt stöd ges till olika rådgivningscentrum runt om i hela landet.

Centerpartiet anser att mer måste göras för att satsa på kvinnors företagande. Det arbete som inleddes av förra regeringen med Börje Hörnlund (c) i spetsen har gett mycket goda resultat. Pengar anslogs bland annat till kvinnliga affärsrådgivare, kvinnliga resurscentrum, lån till kvinnor och starta-eget-bidrag. Den nuvarande regeringen har fortsatt detta arbete med bland annat förlängt starta-eget-bidrag för kvinnor.

Resultaten låter inte vänta på sig. Av de nya företag som startas årligen ägs nu drygt 25 procent av kvinnor. Ökningen bedöms fortsätta. I januari 1997 hade knappt 4 000 arbetslösa kvinnor fått starta-eget-bidrag. I januari 1998 är siffran närmare 6 500.

Kvinnor startar och driver företag annorlunda än män. För många kvinnor är möjligheten att starta eget ett sätt att utveckla en idé eller att bryta arbetslösheten. Med bra stödsystem och målmedvetet arbete kan kvinnors företagande utvecklas än mer.

De kvinnliga affärsrådgivare som finns i 111 kommuner är en viktig resurs. Kommunerna måste tydligare stärka deras funktion och arbete. Kvinnliga affärsrådgivare måste vara en naturlig del i kommunernas arbete med näringslivsutveckling. Deras arbete måste integreras i kommunernas näringslivskontor.

ALMI-Företagspartner skall stärka och utveckla kvinnors företagande. Arbetet med detta har kommit olika långt i de olika regionerna. ALMI behöver tydligare och mer målmedvetet arbeta med att utveckla kvinnors företagande.

För att öka resurserna för lån till kvinnors företag föreslogs i den så kallade tillväxtpropositionen att ALMI skall avsätta en särskild ram inom sin totala kapitalmängd. Erfarenheterna har varit goda och verksamheten bör fortsätta. Inom denna ram bör det även finnas möjligheter för lån till kvinnor som avser att starta kooperativa företag.

Satsningarna med kvinnliga resurscentrum på länsnivå måste nu permanentas och vidareutvecklas. Detta bör ges regeringen till känna.

Idag finns det ett nationellt resurscentrum som har till uppgift att samordna länens olika insatser och på central nivå påverka olika verk, myndigheter, organisationer på ett för kvinnorna positivt sätt. Det nationella centrumet bör ha en stark roll för att kunna vara en offensiv och viktig aktör gentemot myndigheter och organisationer. Erfarenheterna är goda. Detta nationella centrum, som nu ligger inom NUTEK, bör permanentas. Samtidigt bör detta centrums självständighet garanteras. Detta bör ges regeringen till känna.

7.6 Turism

Sverige har alla möjligheter att utvecklas som turistland. Kultur och natur är efterfrågade, båda finns rikligt i Sverige. Naturturism eller ekoturism ökar. Sveriges allemansrätt och vår vidsträckta natur ger stora förutsättningar.

Turismen ger nya möjligheter för landsbygden. Med ökade satsningar kan detta mycket väl generera ökad sysselsättning. Ofta är det här fråga om mindre företag. Centerpartiets näringspolitik med inriktning på de mindre och medelstora företagen gynnar en sådan utveckling.

För mindre företag inom turismbranschen finns dock flera problem. Samordningen mellan olika aktörer och myndigheter inom turismen måste förbättras. Bristen på samordning är ett av de största hindren för en god utveckling. Små företag har mindre möjligheter och ofta sämre kunskaper om marknadsanalys och marknadsföring. Därför behövs kunskap och kompetensuppbyggnad för dessa. Idag finns forskning och utbildning på flera håll. Det är angeläget att den utbildning och forskning som sker inom området sker i dialog med de mindre företagen. Detta bör ges regeringen till känna.

Ett problem som många mindre företag uppger är bestämmelserna om skyltning. Ett stelbent resonemang om att trafiksäkerheten försämras då det sätts upp skyltar har på många håll resulterat i att dessa företag ställer ut bilar eller kärror med text. En översyn av nuvarande regler måste göras med ambitionen att det skall bli lättare att få sätta upp vägskyltar om lokala evenemang och sevärdheter. Detta bör ges regeringen till känna.

Även livsmedelslagstiftningen ställer till problem för många mindre företag. Lagstiftningen om livsmedelshantering tar inte hänsyn till exempelvis mindre kaffestugor eller enklare matställen. Det kan inte vara rimligt att belasta dessa med samma krav som gäller för restauranger. Lagstiftningen måste bli mer flexibel inom detta område. Detta bör ges regeringen till känna.

Efterfrågan på kulturupplevelser är stor. Den nära och lokala bygde­kulturen och naturen vidmakthålls av hembygdsrörelser, utvecklingsgrupper etc. Den ideella sektorn kan med rätt förutsättningar generera entreprenör­skap och sysselsättning. Centerpartiet anser att medel bör kunna kanaliseras direkt till denna nivå. Det engagemang som här finns för den lokala kulturen ger möjligheter att utveckla besöksnäringen på orten och inom kommunernas turismsatsningar.

7.7 Mångsyssleri

Entreprenörsandan måste tas till vara. På många mindre orter är det relativt vanligt att kombinera olika verksamheter. En person kan vara både anställd och vid sidan om driva eget företag. Detta ”mångsyssleri” är för många både livskvalitet och en nödvändighet. Mångsyssleri är ett entreprenörskap som ger stor frihet och som är en livs- eller sysselsättningsstrategi. På orter där arbetsmarknaden sviktat har mångsyssleri många gånger blivit den enda möjligheten att klara sin utkomst.

Mindre näringsidkare har ofta olika verksamheter som kräver tillsyn. Tillsynsavgifter från olika myndigheter kan om de adderas till varandra bli relativt dryga.

Transfereringssystemen, exempelvis arbetslöshetsersättning, socialför­säk­ringar etc., ger små eller ringa utrymme för kombinations­sysselsättning. Transfereringssystemen måste i högre grad ta hänsyn till att människor inte är endera anställda eller företagare. Det måste finnas ett skyddsnät även för dem som är mångsysslare. Företagarens sociala situation måste uppmärk­sammas.

På mindre orter är det många gånger svårt att få heltidsarbete. Deltidsjobb är det enda som kan erbjudas. Många gånger är det en förlust för den enskilde att ta dessa, vilket resulterar i att arbetet inte utförs. Arbetslös­hetsförsäkringen måste därför utformas på ett sådant sätt att deltidsanställda inte missgynnas. Detta bör ges regeringen till känna.

8 Offentlig service

8.1 Statliga verk, myndigheter och bolag

I en statlig utredning, Regionalpolitik för hela Sverige, belyses att främst de mindre kommunerna har fått bära en stor del av de statliga besparingarna. Större orter och residensstäder har klarat sig bäst. Besparingar i statliga verk och myndigheter har verkat koncentrerande. Verksamheter i främst de mindre kommunerna har lagts ned. På regionkontoren har verksamheterna bibehållits eller till och med utökats. Därmed har mindre kommuner tappat viktiga servicefunktioner och kompetens.

Funktioner som exempelvis polis, åklagare, de mindre domstolarna, kronofogden och lantmäterifunktioner är viktiga för den lokala servicen samtidigt som dessa funktioner, både direkt och indirekt, svarar för värdefulla arbetstillfällen.

I en undersökning, Staten i omvandling, som statskontoret gjorde 1996 framgår det att 25 procent av alla statsanställda finns i Stockholmsregionen. Stockholms, Göteborgs och Bohus län, Skånes samt Uppsala län hade tillsammans 95 procent av de statsanställda.

För att regionalpolitiken skall vara framgångsrik krävs en väl fungerande infrastruktur och samhällsservice i alla regioner. De beslut som fattas inom olika samhällssektorer har stor betydelse för bl.a. tillväxt, sysselsättning och service i landets olika delar och därmed för den långsiktiga regionala utvecklingen. Bristen på samordning mellan olika samhällssektorer är påtaglig. Med bolagiseringar, avregleringar och privatiseringar har myndigheter och verk i större utsträckning ett ansvar för organisationen av den egna verksamheten. Ett svåröverblickat lapptäcke av olika organisationer och geografisk indelning har blivit följden. Nästan alltid har omor­gan­isa­tioner och regionaliseringar varit till nackdel för kommuner utanför residensstäderna. Detta slår nu igenom med kraft i befolknings­utvecklingen.

Den samhällsekonomiska nyttan med flera av de förändringar som skett inom statlig administration kan starkt ifrågasättas. Flera stora regioner har drabbats hårt. Ytterst är det statsmakten som inte förmått ta det regionalpolitiska ansvaret. Myndigheter, verk och bolag måste ha ett tydligare ansvar för den regionala utvecklingen. Beslut om omorganisation eller omlokalisering måste alltid föregås av en regionalpolitisk konse­kv­ens­analys. Beslut om större förändringar av statliga verksamheter i prioriterade områden, stödområden, skall tas av regeringen.

För att stärka landsbygdsfrågorna bör NUTEK:s regionalpolitiska verksamhet flyttas till ett sammanhållet ”regionalpolitiskt” verk tillsammans med Glesbygdsverket. Detta bör ges regeringen till känna.

Med beaktande av den ensidiga koncentrationen av statliga verksamheter bör det läggas fast en plan för utlokalisering av statliga verk, myndigheter och bolag. På detta område krävs ett betydligt kraftfullare agerande från regeringens sida. Formuleringarna i propositionen har använts många gånger tidigare och har visat sig vara till intet förpliktigande.

De verk och myndigheter som även framgent har sin huvudsakliga verksamhet i storstadsområdena skall utreda vilka verksamheter som kan utlokaliseras. Samtliga bör ha som uppdrag att minst 10 procent av arbetsstyrkan skall förläggas till stödområden. Detta bör ges regeringen till känna.

Affärsdrivande verk och statliga bolag har en flora av dotterbolag. Exempelvis har Telia och Posten startat ett antal nya bolag under senare år. I verksamheter där staten har ett ägarinflytande måste regionalpolitiska hänsyn prioriteras. Huvudregeln skall vara att nya verksamheter utlokaliseras. Detta bör ges regeringen till känna.

8.2 Medborgarkontor/samhällets hus

På flera håll har man inom kommunen samlokaliserat olika myndighets- och servicefunktioner. Öppettiderna har förbättrats och servicenivån höjts. Fyrpartiregeringen inledde försöksverksamheten med medborgarkontor/sam­hällets hus. Det är nu fyra år sedan försöket inleddes. Med tanke på de goda erfarenheterna av försöken måste det enligt Centerpartiet vara rimligt att nu permanenta verksamheten med medborgarkontor/samhällets hus. I stället föreslår regeringen av någon oförklarlig anledning att försöksverksamheten skall förlängas till år 2002. Vad som ovan anförts om att permanenta verksamheten med medborgarkontor bör ges regeringen till känna.

8.3 Övrig service

Den nära och vardagliga servicen är många gånger en livsnerv i de mindre samhällena. En bygd som har sin affär kvar har en basservice. Tyvärr har denna möjlighet inte tagits till vara tillräckligt. Lanthandeln kan mycket väl svara för annan samhällsservice som post- och kassaservice, spel etc. Konsumentverket driver olika projekt för att olika aktörer såsom bank, post, ATG skall använda samma tekniska system. Detta är exempel på att det med större samordning går att klara service och tillgänglighet.

Det är först när flera sektorer samverkar som servicen kan klaras. Alltför ofta har samhällets sektorer gjort förändringar och neddragningar i servicen var för sig. Detta har fått katastrofala följder på landsbygden. Om det finns ett krav på samordning kanske fyra arbetstillfällen kan räddas i stället för att alla åtta försvinner.

9 Regionalpolitik

9.1 Större regionalt självbestämmande

I dag ligger alltför många funktioner och beslut som styr den regionala utvecklingen på nationell nivå. Besluten måste decentraliseras till regioner och kommuner. Statens uppgift är att ha övergripande ansvar, inte att styra i detaljer.

Det regionala ansvaret måste bli tydligare. Mycket av det som påverkar den regionala utvecklingen ligger idag utanför regionalpolitikens domäner. Behoven av att samverka och prioritera är uppenbara, samtidigt har detta försvårats genom en stark sektorsorganisation. Många av besluten ligger utanför den politiska nivån och därmed utanför politisk debatt och möjligheter att utkräva politiskt ansvar.

Frågor om infrastruktur, närings- och arbetsmarknadspolitik, utbildning etc har stor betydelse för den regionala utvecklingen. Tyvärr finns få möjligheter att fatta besluten i de demokratiskt valda församlingarna. Besluten fattas inom respektive sektor utan föregående debatt. Den politiska nivån avkrävs handling för att möta en negativ utveckling. Samtidigt förfogar man inte över alla de medel som är nödvändiga. Knivskarpa gränser mellan olika myndigheter och sektorer är ett effektivt hinder för samarbete. Den sektorsvisa övergången från en länsbaserad organisation till ett färre antal storregioner innebär att ett svåröverskådligt mönster med olika geografiska indelningar uppstår. Möjligheterna till sektorsövergripande samarbete och rationalisering försvåras. Folklig insyn och demokratisk påverkan på regional nivå är näst intill obefintlig. Det föreligger ett demokratiskt underskott i en sektorsvis organisation.

Legitimiteten i beslut på den regionala nivån minskas när medborgarna inte har möjlighet att ta del av en öppen och offentlig debatt. Frågor som rör den regionala utvecklingen bör föras från sektorsmyndigheten till en samlad länsförvaltning. Möjligheterna till samordning, flexibilitet och utvecklande av det demokratiska innehållet i regionerna eller länen har allt att vinna på en sådan reform. Denna reform innebär att mer av makt, resurser och ansvar flyttas till ett länsorgan och att det regionala självbestämmandet ökar.

9.2 Regionala utvecklingsplaner/tillväxtavtal

Propositionens förslag om att inrätta regionala tillväxtavtal ligger i linje med Centerpartiets förslag om regionala utvecklingsplaner. Det är ett steg på vägen mot förstärkt länsdemokrati med direktvalda regionsparlament.

Genom att samla mer resurser och ansvar på ett länsorgan ökar möjlig­he­terna för ett samlat utvecklingsarbete som bygger på regionalt/länsvisa framtagna utvecklingsplaner. Framtagande av strategiska utvecklingsplaner skall ske med brett partnerskap där kommuner, landsting, länsstyrelser, sektorsmyndigheter, näringslivets och de anställdas organisationer med flera medverkar. På länsplanet beslutade strategier föreläggs regeringen för förhandling och fastställelse inklusive tilldelning av ekonomiska ramar. Roller, ansvar och gränsdragningar blir härigenom tydligare.

Regeringens förslag om tillväxtavtal är ett steg i rätt riktning. Centerpartiet anser dock att regeringen inte tillräckligt lagt vikt vid samordning och engagerande av de olika aktörerna. Arbetet måste inriktas på att ge resultat. Nya administrativa dokument och rapporter är ingen betjänt av. Att engagera ungdomar i arbetet med utvecklingsplanerna är viktigt för att få in nya idéer i arbetet för regional utveckling.

Genom stärkt sektorssamordning både på regional och central nivå nås ett större genomslag för regionalpolitiskt hänsynstagande. Helhetslösningar blir lättare att genomföra. Det ger också förutsättningar för tidiga avstämningar, vilket på sikt innebär effektivare utnyttjande av resurserna.

Regionalt utvecklingsarbete kräver resurser. Dessa skall gå till utveck­lings­inriktat arbete, inte till onödig byråkrati och onödigt krångel. De medel som ställs till förfogande måste kunna hanteras med stort lokalt själv­bestämmande. Resurser för att genomföra ett regionalt utvecklingsarbete får inte samtidigt följas av alltmer komplicerade regelverk och betungande administra­tion.

En modell som bygger på regionala utvecklingsplaner får inte leda till att större regioner gynnas på bekostnad av de mindre. Medel måste alltid fördelas efter kriterier som är rättvisa och accepterade. Utvecklingskapital behövs i hela landet. Resursfördelningen måste dock tillmäta den regionala problembilden stor betydelse.

9.3 Samordning mellan olika sektorsorgan

Största möjliga regionala och lokala samordning måste eftersträvas för de medel som går ut till olika regioner. Det är på den lokala nivån man bäst känner förutsättningarna och vet vilka åtgärder och insatser som leder till tillväxt och utveckling. Detta gäller såväl medel för arbetsmarknadspolitik, näringslivspolitik, infrastruktur, dvs medel inom den ”stora regionalpolitiken” som medel avsedda för regionalpolitiska satsningar inom den ”lilla regionalpolitiken”.

För att mer kunna uppmärksamma och utveckla landsbygdsperspektivet måste det sektorsövergripande arbetet stärkas. De starka sektorsgränserna ger ett snävt perspektiv, som oftast är till nackdel för glesbygden. Dessa sektorsgränser måste brytas ner. Delar av myndigheters och verks funktioner bör förläggas till ett läns- eller regionorgan.

Som ett led i att stärka samordningen bör förändringar ske inom Regeringskansliet. Statsrådet som har det övergripande ansvaret för regionalpolitiken bör ha en stärkt roll. Inom Regeringskansliet bör det även inrättas ett organ som har ett övergripande ansvar för den regionala utvecklingen. Detta organ kan väl kopplas till statsrådsberedningen och där svara för samordning mellan de olika departementen. Med detta förtydligas den politiska ambitionen. Erfarenheter visar att det är först när samtliga politikområden drar åt samma håll som resultat kan nås. Detta bör ges regeringen till känna.

9.4 Lilla regionalpolitiken

Den så kallade ”lilla regionalpolitiken” omfattar drygt 3,6 miljarder kronor (1998). Området omfattar olika former av regionalpolitiska företagsstöd, medel som länsstyrelserna förfogar över för regional projektverksamhet och för en del av medfinansieringen av EG:s strukturfondsprogram. Även transportstödet räknas som ett regionalpolitiskt stöd och syftar till att kompensera företag för merkostnader som uppstår på grund av långa avstånd.

Målsättningar om att vända den negativa befolkningsutvecklingen och skapa tillväxt i hela landet kan inte klaras ensamt av den ”lilla regional­politiken”. Denna utgör dock ett viktigt komplement och ”smörjmedel” till den ”stora regionalpolitiken”, dvs åtgärder inom andra samhällssektorer för att skapa förutsättningar och möjligheter till en regional utveckling.

9.5 Företagsstöd

Merparten av företagsstöden är inriktade på att främja expansion och ökad sysselsättning i företag i regionalpolitiskt prioriterade områden. I stödet ingår:

Företagsstöden är enligt vår mening viktiga då de är tillväxtorienterade och bidrar till landets ekonomiska utveckling. Stöden är en av de viktigaste förutsättningarna för att bibehålla och utveckla servicen, och för att underlätta nya företagsetableringar. Om inte den ekonomiska tillväxten skall stanna i några tillväxtområden utan komma även andra områden till del förutsätter det kompensation för avståndsnackdelar. Det är i huvudsak inom dessa områden som det krävs ökade satsningar.

9.6 Decentralisera medlen

Om den ”lilla regionalpolitiken” skall få avsedd effekt måste hanteringen vara effektiv. Det tämligen rigorösa regelverk som idag omger de olika stöden försvårar ett optimalt utnyttjande. Det måste blir enklare att hantera dessa medel. Mer av besluten och tillämpningen måste ske lokalt.

Därutöver anser vi att de medel som idag finns inom ramen för den ”lilla regionalpolitiken” är väl motiverade men alltför knappa. Centerpartiet anser att mer medel för den regionala utvecklingen måste ställas till förfogande. Totalt handlar det om miljardbelopp som måste prioriteras om mellan olika sektorer. Mycket av detta handlar om omfördelning. När det gäller resurser för regional utveckling och utjämning måste dock den ekonomiska ramen höjas. Vi föreslår därför att anslaget till småföretagarstöd, s.k. Hörnlundpengar, höjs med 500 miljoner kronor fr o m 1999. Detta bör ges regeringen till känna.

9.7 Sociala avgifter

De flesta är överens om att det är i den privata tjänstesektorn som de nya jobben ska komma och att den påverkas positivt om arbetskraftskostnaderna kan minskas genom t.ex. avgiftsnedsättningar. De har varit motivet för sänkningen av arbetsgivaravgifterna i Norrlands inland.

Nedsättning av socialavgifter är en regionalpolitisk stödform som syftar till att kompensera företagen i Norrlands inland för konkurrensnackdelar i form av liten lokal marknad, långa avstånd, ogynnsamma värderleksförhållanden och gleshet. Nedsättningen är åtta procentenheter.

Trots vetskapen om detta föreslår regeringen en höjning av de sociala avgifterna för lokal service samt för jord- och skogsbruk. Förslaget är fullständigt ologiskt och måste avvisas.

9.8 Transportbidrag

Förslaget i propositionen om att transportbidrag även skall utgå för sjötransporter är bra. Ur energi- och miljösynpunkt är sjötransporter att föredra framför transporter på landsväg.

Enligt regeringens proposition (sid 126) är syftet med transportbidragen bland annat att ”stimulera till höjd förädlingsgrad i transportbidragsområdets näringsliv.” Det är därför förvånande att regeringen på samma uppslag i propositionen föreslår att även transporter av oförädlade råvaror från kustkommunerna skall ha rätt till transportbidrag. Förslaget rimmar synnerligen illa med det uttalade syftet för transportbidrag.

Det är av största vikt att de medel som anslås till regional utveckling satsas på de områden där behoven är som störst. Råvaror skall förädlas lokalt. Vetskapen om att de stora kustsågverken i dagsläget expanderar kraftigt, i kombination med strävan att öka förädlingsgraden i de aktuella områdena, leder till att förslaget om transportstöd för oförädlad träråvara måste avslås.

För att säkerställa konkurrenssituationen för mindre sågverk och träindustri i inlandet bör riksdagen uttala att transportbidrag i dessa områden även skall kunna utgå till produkter med en måttlig grad av vidareförädling. Exempel på detta kan vara hyvlade och impregnerade trävaror.

Centerpartiet accepterar inte att transportbidragszon 1 upphör. (Zon 1 omfattar följande kommuner: Malung, Orsa, Vansbro, Älvdalen, Bollnäs, Hudiksvall, Ljusdal, Nordanstig, Ovanåker, Söderhamn, Arvika, Ede, Sunne, Säffle, Torsby och Årjäng.) Även dessa områden är i behov av insatser för att kompensera för långa avstånd. Riksdagen bör avslå förslaget att transport­bidragszon 1 skall upphöra liksom förslaget om att lägsta transportstöds­avstånd skall vara 401 kilometer.

9.9 Vinsterna från vattenkraften

I stora delar av Norrland har de stora älvarna exploaterats för utvinning av elkraft. Detta har gagnat hela Sverige genom tillförseln av elkraft. De negativa konsekvenserna, i form av förstörda naturvärden som i sin tur medfört försämrade villkor för t.ex. turism, har begränsats till områdena runt de exploaterade älvarna. Centerpartiet har i över tjugo år drivit kravet på att del av vinsterna från vattenkraften bör återföras till länet för att ekonomiska resurser skall skapas för näringslivsutveckling. Detta skulle på ett avgörande sätt tillföra kapital för att främja investeringar i näringslivet, vägar, kommunikationer, etc.

Riksdagen bör besluta om att en del av vattenkraftsvinsterna, motsvarande 1 öre/kWh, skall återföras till Norrlandslänen och berörda vattenkrafts­kommuner. Formerna för detta bör närmare utredas. Detta bör ges regeringen till känna.

10 Resursområden

Inom regionalpolitiken finns särskilda långsiktiga stödområden, stödområde 1 och 2, samt tillfälliga stödområden. Medel för insatser enligt dessa är endast nationella medel.

De nuvarande stödområdena är enligt Centerpartiets uppfattning i all huvudsak korrekt geografiskt avgränsade. Det kan dock finnas skäl att göra vissa mindre justeringar. Detta motiveras bl.a. av att dessa stödområdens sämre relativa läge i förhållande till andra i stort bestått.

Centerpartiet avstyrker dock förslaget att överlåta till regeringen att fatta beslut om förändring och inplacering i stödområden.

11 Skärgården

Skärgården har unika möjligheter. Flera av våra tidigare förslag bidrar till bättre förutsättningar för en uthållig tillväxt och en levande skärgård.

I det svenska skärgårdsområdet bor året runt cirka 85 000 människor. Den bofasta befolkningen och deras verksamheter ger liv åt kustsamhällen och skapar underlag för service. De traditionella näringarna jord, skog och fiske innebär att både natur- och kulturlandskapet vårdas. Detta bidrar till det rörliga friluftslivets behov av tillgänglighet till land och vatten. Mark och vattenresurser skall brukas uthålligt. Brukarintressen måste säkerställas. Det behövs ett ökat lokalt inflytande över tillämpningen av strandskydds­bestäm­melserna när det gäller det lokala näringslivet och traditionella boende­former.

Servicen behöver utvecklas. Kommersiell service, butiker och kollektiv­trafik, postgång, vägar, färjor etc är av stor vikt för det dagliga livet och för att näringslivet skall fungera. Genom samordning, samverkan och lokala lösningar kan den offentliga och privata servicen utvecklas. Inte minst är de små skolorna viktiga för utvecklingen.

Skärgårdsboende skall ha möjlighet till större inflytande över sin egen bygd. Detta kan utvecklas med kommundelsnämnder eller ökat inflytande i den kommunala planerings-processen. Skärgårdsbefolkningen skall ha rätt att initiera särskilda skärgårdsråd där alla ”skärgårdsplanerande” myn­digheter skall samråda mellan sig och med skärgårdsborna.

Det måste vara möjligt för de fastboende att ha rimliga bostadskostnader. Fastighetstaxeringen för de fastboende i skärgårdsområdena måste förändras och fastighetsskatten sänkas. Centerpartiet motsatte sig den genomförda höjningen av fastighetsskatten och har i olika sammanhang krävt att den skall sänkas. Regeringen bör lägga förslag om en sänkning av fastighetsskatten. Detta bör ges regeringen till känna.

12 EU:s strukturfondsmedel

Sverige bör verka för en offensiv gemensam regionalpolitik inom EU, en politik som syftar till att göra perifert belägna områden långsiktigt bärkraftiga och som särskilt tar fasta på gränsregionalt samarbete i unionens ytterområden. De nuvarande sju målen torde kunna minskas. För detta talar effektivitetsskäl och en strävan att minska administrationen och öka insynen. Det avgörande är att satsningarna når de områden där stöden behövs och gör störst nytta.

Av vikt är att de områden som idag är föremål för mål 6-stöd, i likvärdig utsträckning kan erhålla stöd. På samma sätt får inte en omdefiniering av målen innebära att förutsättningarna för att områden som idag omfattas av mål 2 och 5b försämras. Även fortsättningsvis bör dessa områden ha möjlighet att erhålla stöd.

I samband med de förhandlingar som pågår mellan Sverige och kommis­sionen har regeringen föreslagit mindre medel samt att vissa universitets­städer och större orter skall inkluderas i stödområdena. Centerpartiet mot­sätter sig minskade anslag. Att införa kuststäderna i Norrland i stödområden riskerar att dränera medel från de områden som bäst behöver stöd för den lokala utvecklingen.

Regelverket för EU:s nuvarande strukturfonder är krångligt. Sverige bör därför eftersträva enklare och klarare regelverk med färre nivåer. Den omfattande byråkrati som kännetecknar den svenska hanteringen av EU:s strukturfondsmedel har utsatts för en förödande kritik. Kommuner och landsting som söker samarbetsprojekt i Östersjöregionen hindras i sina ambitioner av den svenska byråkratin. Den nationella administrationen av EU:s strukturfonder måste förenklas avsevärt.

Sammanfattningsvis anser Centerpartiet att regelverket runt EU:s struktur­fonder måste förenklas och att nuvarande geografiska omfattning för EU:s målområden bör behållas även för den kommande programperioden. Detta bör ges regeringen till känna.

13 Kulturell infrastruktur

Tillgången till och utbudet av kultur är en viktig del i en orts samlade infrastruktur och betyder mycket för ortens profil. Vid fördelning av de statliga kulturanslagen måste kultur i alla delar av landet tillgodoses. Kultursatsningar skapar ofta framtidstro och gemenskap och är en viktig drivkraft för en orts utveckling. Dessutom genererar det sysselsättning till en låg kostnad. Den kulturella infrastrukturen måste utvecklas.

Kultur tillsammans med utbildning och en bra arbetsmarknad är ofta en viktig orsak till att människor flyttar. Ungdomar som flyttar för studier och arbete får på högskoleorter ett rikt kulturutbud. Att sedan lämna detta och flytta till orter utan detta utbud är sällan ett alternativ.

Många gånger handlar det inte om den institutionaliserade kulturen, utan om ett allmänt nöjesutbud som dansställen, pubar och biografer. De mindre orterna kan inte konkurrera med de större i fråga om den institutionaliserade kulturen men kan väl skapa andra mötesplatser med möjligheter till rika kulturupplevelser. Satsningar på allmänna samlingslokaler och föreningsliv är exempel på detta. I detta sammanhang bör inte minst understrykas den kommunala musikskolans roll.

Mer av de större kulturinstitutionernas utbud måste komma alla till del. Det gäller både de nationella scenerna och länsteatrarna. Därför är förslaget i propositionen om att anslå 30 miljoner kronor för att öka tillgängligheten till det institutionella kulturutbudet välkommet.

13.1 Lokal utvecklingskraft

Regionalpolitiken måste präglas av ett nerifrån och upp-perspektiv i stället för ett uppifrån och ner-perspektiv. Regionalpolitiken måste i högre utsträckning bejaka och skapa förutsättningar för samt ta till vara det lokala engagemang som de lokala utvecklingsgrupperna utgör.

En bygdepolitik måste utvecklas som bygger på att de lokala förutsättningarna och möjligheterna i större utsträckning styr samhällsplaneringen. Här kan även de aktiva och de boende ges större möjligheter att delta i planeringsarbetet, därmed ökar förankringen. Detta förutsätter dock att det starka sektorstänkande som finns idag luckras upp för att i stället utgå från ett lokalt tvärsektoriellt arbetssätt. Med en sådan förändring kan den lokala kraften mobiliseras, det lokala engagemanget stärkas och de lokala initiativen och idéerna tas till vara.

Inom kommunernas och länsstyrelsernas utvecklingsarbete måste den lokala nivån tas med. Det behövs även regelförändringar som möjliggör ett mer lokalt utvecklingsarbete. En översyn bör göras av exempelvis plan- och bygglagen etc. Vi anser att en fjärde planeringsnivå bör införas. Kommunerna måste ges större frihet när de gäller regler om strandskydd. Vad som ovan anförts om en fjärde planeringsnivå och strandskydd bör ges regeringen till känna.

De offentliga organen måste i betydligt större utsträckning samarbete med och ge utrymme för de lokala utvecklingsgrupperna. Regeringens perma­nen­tande av resurserna till folkrörelserådet Hela Sverige skall leva är bra och innebär att mer medel ställs till förfogande för lokalt utvecklings­arbete, samtidigt som de resurser som ställs till förfogande skapar ett större mervärde om den lokala nivån ges möjlighet att disponera dessa. Vi anser även att medel bör kunna ställas till förfogande och kanaliseras direkt till de lokala utvecklings­grupperna.

14 Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

  1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om mål för den regionala utvecklingen,

  2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förändringar av det kommunala skatteutjämningssystemet,

  3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om väl fungerande postservice i hela landet,

  4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att regeringen skyndsamt skall återkomma med förslag om en snabb utbyggnad av ASDL,

  5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en enhetstaxa för anslutning till teletjänster,

  6. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en tioårig plan för hårdbeläggning av grusvägar med trafik på 150 fordon per dygn eller mer,

  7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att enskilda vägar även fortsättningsvis skall få del av anslaget för bärighetshöjande åtgärder,

  8. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att låta utreda frågan om ett glesbygdsavdrag för dem som inte kan utnyttja kollektivtrafik,

  9. att riksdagen hos regeringen begär att den snarast återkommer till riksdagen med förslag till ett system för statlig upphandling av flygtrafiktjänster i enlighet med vad som anförts i motionen,

  10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utredning om förändringar av studiestöd­systemet,

  11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ökad tillgång till högskoleplatser för distansutbildning,

  12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utlokaliserad utbildning till utsatta kommuner,

  13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utveckla lärcentrum på landsbygden med möjlighet till distansundervisning,

  14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av jordförvärvslagen,

  15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om jordbrukets och livsmedelsindustrins konkurrensvillkor,

  16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om reformering av företagsbeskattningen,

  17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förbättrat och förenklat regelverk för företag och företagare,

  18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett ökat anslag till ALMI:s lånefond,

  19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att anslå ytterligare 80 miljoner kronor till ALMI:s driftskapital,

  20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om regionala fonder,

  21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en friare användning av de arbetsmarknadspolitiska medlen,

  22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att underlätta för tjänste- och kunskapsföretag,

  23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att permanenta och vidareutveckla kvinnliga resurscentrum på länsnivå,

  24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att permanenta och säkerställa självständigheten för det nationella kvinnliga resurscentrumet,

  25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av förbättringar av samordningen mellan olika aktörer och myndigheter inom turismen,

  26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av nuvarande regler för skyltning i anslutning till väg,

  27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ökad flexibilitet i lagstiftningen om livsmedelshantering,

  28. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utformningen av arbetslöshetsförsäkringen,

  29. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett sammanhållet ”regionalpolitiskt” verk,

  30. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utlokalisering av statliga verk, myndigheter och bolag,

  31. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om regionalpolitiska hänsynstaganden till statliga bolag och affärsdrivande verk,

  32. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att permanenta verksamheten med medborgarkontor,

  33. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att stärka samordningen för regional utveckling,

  34. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att öka anslaget till småföretagarstöd med 500 miljoner kronor,

  35. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändringar i lagen (1990:912) om nedsättning av socialavgifter,

  36. att riksdagen avslår förslaget om transportstöd för oförädlade träråvaror,

  37. att riksdagen avslår förslaget om att transportbidragszon 1 skall upphöra liksom förslaget om att lägsta transportsstödsavstånd höjs till 401 kilometer,

  38. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vinsterna från vattenkraften,

  39. att riksdagen avslår förslaget att regeringen skall ges rätt att besluta om vilka orter som skall ingå i stödområden,

  40. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sänkt fastighetsskatt,

  41. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om EU:s strukturfonder och målområden,

  42. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en fjärde planeringsnivå,

  43. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om strandskydd.

Stockholm den 23 mars 1998

Olof Johansson (c)

Helena Nilsson (c)

Andreas Carlgren (c)

Per-Ola Eriksson (c)

Agne Hansson (c)

Elving Andersson (c)

Marianne Andersson (c)

Ingbritt Irhammar (c)

Elanders Gotab, Stockholm 2002