1 Sammanfattning
2 Ytterst kompetenta människor ...
3 ... som har präglats av nedgången i ekonomin
4 Informationssamhällets barn ...
5 ... är mer vuxna än sina föräldrar
6 Nu vill de bygga morgondagens samhälle
7 Nya värden i en ny tid
8 Ungdomar genomför ett ekologiskt lyft
8.1 Skatteväxling
8.2 Ökad ungdomsrepresentation i FN
9 Stimulera de unga entreprenörerna
9.1 Självanställning
9.2 Entreprenörskap och lärlingsutbildning i gymnasieskolan
10 Låt de unga bygga samhället underifrån
10.1 Lokala styrelser med elevmajoritet
10.2 Utveckla en samhällstruktur som välkomnar ungdomar
11 Ungdomar ställer krav på omtanke
11.1 Grundtrygghet
11.2 Se över reglerna på arbetsmarknaden
12 Vår ekonomiska styrka avgörs av de unga
12.1 Billigare bostäder
12.2 Ett nytt studiefinansieringssystem
13 Hemställan
Dagens unga är mer kompetenta och i vissa avseenden mer mogna än sin föräldrageneration. Denna vuxenhet bland de unga måste på ett bättre sätt tas tillvara.
Det gäller exempelvis ungdomars miljöarbete, entreprenörsanda och interationella engagemang. Vuxna förebilder och ett samhälle som genomyras av omtanke är avgörande för att öka den unga generationens framtidstro. Det handlar om att ta ett stort personligt ansvar som förälder eller lärare. Det gäller också att låta de unga bygga morgondagens samhälle underifrån, exempelvis genom att öka elevinflytandet i gymnasieskolan.
Idag finns tyvärr tendenser till hinder på arbetsmarknaden och brister i de olika trygghetssystemen som försvårar för de unga att bli en del av samhällsgemenskapen. Centerpartiet vill undanröja sådana brister, exempelvis genom ökad grundtrygghet i trygghetsystemen.
Morgondagens ekonomiska styrka avgörs av de unga. Centerpartiet anser att en ny bostadspolitik och ett nytt studiefinansieringssystem är avgörande för att ge den unga generationen förutsättningar att leda utvecklingen in i framtiden.
Det sägs ibland att dagens ungdomar är den första generationen som kommer att ha det sämre än sina föräldrar. Ett sådant uttryck är givetvis en förenkling av verkligheten, eftersom alla individer gör olika bedömningar av innebörden i begreppet ”sämre”. Dessutom finns det undersökningar som pekar på att dagens ungdomar har större framtidstro än på länge. Docent Bi Puranen som nyligen gjort en omfattande undersökning bland unga människor mellan 19 och 25 år sammanfattar sina slutsatser i en tidningsintervju: ”Det är ytterst kompetenta människor med stor förmåga att se de stora sammanhangen och ha en uppfattning om vad som kan och bör göras”.
Orsaken till att man ändå kan tala om att dagens ungdomar har det sämre än sina föräldrar har att göra med den generella utvecklingen i det svenska samhället. Fram till början av 1970-talet var Sverige i många avseenden ett land på frammarsch. Sverige var en ledande industrination som kunde garantera full sysselsättning och vi hade en ekonomisk tillväxt som kunde fördelas rättvist i ett välutvecklat folkhem.
Redan i mitten av 70-talet började bekymren hopa sig, bl a beroende på det svenska oljeberoendet. Den akuta ekonomiska krisen var ett faktum i början av 90-talet. Moder Svea tycktes inte längre kapabel att leverera den tillväxt som folkhemmet byggde på. Välfärden började naggas i kanten. Exempelvis var den kommunala service som många ungdomar vant sig vid inte längre en självklarhet och många började också inse att de inte var garanterade jobb efter avklarad utbildning. Det är självklart att de unga människor som växt upp under de senaste två decennierna präglats av den nedåtgående spiral som kännetecknat det svenska samhället. Deras ungdomstid står i detta avseende i skarp kontrast till deras föräldrars upplevelser under de svenska ”guldåren” på 50- och 60-talen. Ibland talas det t o m om ett ”generationskrig” mellan 40-talister och 70-talister. Detta generationskrig har bl a yttrat sig i debatten om vårt framtida pensionssystem. Många ungdomar befarar att de kommer att få betala både sin egen och sina föräldrars pensioner.
Inom forskningen brukar begreppet ”social exkludering” användas för att beskriva det utanförskap som många undomar drabbas av till följd av att de aldrig etablerat sig på arbetsmarknaden och därför inte får någon ”inträdesbiljett” vare sig till a-kassa, föräldraförsäkring eller sjukkassa och som därmed blir hänvisad till socialbidrag vid arbetslöshet. Denna sociala exkludering gäller inte, som man kan tro, endast de ungdomar som kommit ut på arbetsmarknaden perioden efter den stigande arbetslösheten på 1990-talet. Exempelvis inom gruppen födda 1970, som tog steget ut på arbetsmarknaden 1988 när Sverige hade världens lägsta arbetslöshet, har en fjärdedel någon gång varit beroende av socialbidrag.
Den höga ungdomsarbetslösheten är en faktor som späder på intrycket av att unga människor exkluderas från samhällsgemenskapen. I augusti i år var drygt 110 000 ungdomar i åldern 18–24 år arbetslösa.
Samtidigt är dagens ungdomar upplysta och medvetna. De har fördelar av att vara barn av en unik period av fred, frihet, enormt materiellt välstånd och trygghet för alla. En väl utbyggd barnomsorg, en skola för alla och ett rikt fritidsutbud är bara några av de självklarheter som dagens ungdomar växt upp med. Likaså har de som är unga idag kunnat ta del av fördelarna i det framväxande informationssamhället. Datorn fanns redan på plats i det samhälle som 70-talisterna föddes till. 80-talistgenerationen, som är dagens tonåringar, ser inte det digitala samhället som en nyhet, utan en självklarhet.
Industrisamhället var visserligen i nedgång när dessa ungdomar såg dagens ljus, men de har istället kunnat ta del av möjligheterna i det nya samhället. Att resa, studera och jobba utomlands är upplevelser som många unga idag tar för givna, men som var otänkbara för deras föräldrar. Exempelvis studerar idag 50–60 procent av studenterna vid högskolan i Jönköping utomlands minst en termin, vilket bl a beror på skolans växande möjligheter till utbytesprogram världen över. Totalt söker sig årligen över 20 000 svenska ungdomar till någon form av studier utomlands, vilket inte minst är en följd av EU:s s k ERASMUS-program.
Dagens unga är alltså en synnerligen berest och världsvan generation. Inom ungdomsforskningen pekar man på en ungdomsgeneration som å ena sidan är mer upplyst, medveten och mer ”vuxen” än någon generation tidigare men som å andra sidan exkluderas av de vuxna.
De faktorer som ofta förknippas med vuxenlivet, t ex arbete, bostad och familjebildning verkar vara ett allt sämre mått på om en människa är vuxen eller inte. Arbetslöshet, bostadsbrist och allt längre utbildningstid gör att många ungdomar, rent statistiskt, kan tyckas bli vuxna allt senare. Man talar om en förlängd ungdomstid. Men skenet bedrar. I vissa avseenden blir ungdomarna vuxna allt tidigare. Puberteten inträffar exempelvis tidigare i dag, vid ca 12 års ålder mot ca 16 år vid seklets början. Risken är alltså att vuxenvärlden, medvetet eller omedvetet, sätter etiketten ”ung” på en grupp individer som i själva verket är vuxna och kanske i vissa avseenden mer ”mogna” än vuxengenerationen själv. ”Måtte tiden vara på deras sida i väntan på faktisk vuxenhet. Det är alltför lätt att bli uttråkad, trött och besviken”, skriver ungdomsforskaren Mats Trondman i en artikel.
Någon har sagt att en generation bygger vårt samhälle medan en annan får skörda dess frukter. De unga fick inte vara med och bygga folkhemmet. Men de bjöds på frukterna och tog dem för självklara. Stärkta av välfärdssamhällets fördelar och utan ansvar för nackdelarna har de också utvecklats till kritiska betraktare. De tycker exempelvis att de materiella värdena fick ta över i välfärdssamhället, medan de icke-materiella fick stå tillbaka. Därför engagerar de sig i miljöfrågorna och därför värnar de mer om relationer än sina föräldrar. Dagens unga vill och kan bygga morgondagens samhälle. Men bara om vuxenvärlden låter dem lära sig av de vuxnas misstag och dra egna slutsatser.
Orsaken till att de äldre exkluderar de unga kan bero på att det politiska systemet i alltför hög grad lever kvar i det gamla samhället. Istället för att välkomna de nybyggen som de unga redan har planer på försöker politiken trycka in de unga i ett gammalt system. Konkret finns det anledning att vara självkritisk på flera områden inom politiken. Formade exempelvis de äldre politikerna en bostadspolitik som mer byggde på deras materiella värderingar och mindre på de yngres icke-materiella värderingar, vilket resulterade i bostadsbyggande med en så hög standard att de unga inte hade råd att bo? Har utbildnings- och arbetsmarknadspolitiken konstruerats för att sätta ungdomar i sysselsättning, snarare än att uppmuntra den entreprenörsanda som de unga bär på? Finns det lagar och regler på arbetsmarknaden som hindrar, snarare än underlättar för de unga att få jobb? Har utbildningspolitiken präglats av industrisamhällets katederundervisning, snarare än det nya kunskapssamhällets krav på friare undervisning? Varför har det förts en politik som riskerar att ställa unga arbetslösa utanför socialförsäkringssystemen? Byggde folkhemmet på en tillväxttakt och en jakt på välstånd som de unga av idag inte är beredda att betala priset för?
I sammanhanget ska man komma ihåg att det viktigaste är inte hur vi konstruerar de nya systemen och skapar bästa möjliga förutsättningar för de unga i varje detalj. Det viktiga är att de unga är delaktiga i det samhällsbygge som håller på att ta form. Då kommer de unga att se till att de värden som gick förlorade i det gamla samhället bättre tillvaratas i det nya samhället.
Den ungdomspolitiska kommittén slår i sitt betänkande bl a fast att: ”samhället ska underlätta för unga att leva ett självständigt liv”. I begreppet självständighet lägger kommittén bl a rätten till en bostad, rätten till ett arbete osv. Ingen kan tvivla på att unga människor har dessa behov. Men frågan är om ungdomars självständighet är att betrakta som det viktigaste kravet i en tid när inte bara ungdomar utan också andra människor skriker efter gemenskap, delaktighet och social samvaro? När forskningen pekar på att familjen går före jobbet för alltfler ungdomar klingar ungdomskommitténs krav om självständighet lite ihåligt, nästan som en motsats till det som ungdomarna själva säger. Givetvis har vi människor behov av både självständighet och gemenskap. Men självständighet kan inte uppnås om det inte finns gemenskap. Om ungdomar uppfattar att de är exkluderade från samhällsgemenskapen låter politikens krav på självständighet åt de unga som en fortsättning på ett misslyckande, snarare än ett förslag om förändring till det bättre. De ungdomar som växt upp i välfärdssamhällets splittrade familjer och som alldeles för ofta saknat vuxna förebilder har troligen också svårt att ta till sig ett politiskt krav om ökad självständighet. För att forma ett samhälle på de ungas villkor måste vi inse att det är de ungas värderingar och inte de invanda klyschorna som ska styra utvecklingen. Det internationaliserade informationssamhällets barn har inte samma förväntningar och krav som det nationella folkhemsbyggets barn hade på sin tid.
De unga som idag tar steget ut på arbetsmarknaden är barn av en generation där förvärvsarbete hos båda föräldrarna är självklart och där kraven på jämställdhet i hemmet därmed är högre. Samtidigt drömmer de unga om mer tid med familjen än vad deras föräldrar hann med. Att förena krav på tillräckligt med tid för familjen med krav på jämställdhet mellan könen kan tyckas vara en omöjlig uppgift. Kanske kan vi lyckas med den uppgiften om de unga kan jobba på en flexibel arbetsmarknad, ha möjlighet till distansarbete och att ha tillgång till stor valfrihet när det gäller barnomsorg. Det internationaliserade informationssamhället bjuder just på sådana inslag. Möjligheterna till mer flexibla och förkortade arbetstider har ökat. Allt oftare handlar förvärvsarbetet om att utföra ett visst antal tjänster, inte att vara på jobbet under en viss tid. Den moderna tekniken ger också möjligheter till distansarbete och goda kommunkationsmöjligheter, oavsett var man bor.
Den ökade invandringen i kombination med det ökande resandet bland inte minst den unga befolkningen visar att vi lever i ett alltmer internationaliserat samhälle. Det gäller för samhället att ta vara på de fördelar som detta nya samhälle bjuder. Utbyte mellan länder och folk är inte längre en möjlighet för några få. Vi är alla en del av det, såväl på jobbet som i vardagen i övrigt.
Det är angeläget att samhället kan frigöra de resurser som är allra viktigast för den ungdomsgeneration som nu tar plats i det internationaliserade informationssamhället. Unga kvinnor och unga invandrare som utgör en växande andel på arbetsmarknaden måste tillåtas göra på sitt sätt och tas tillvara för de speciella kompetenser som de besitter. Förmodligen har unga kvinnor inte alls samma syn på exempelvis ledarskap och organisationsutveckling i ett företag som de äldre män som länge dominerat arbetsmarknaden. Likaså har många invandrare en stor kompetens, inte minst språkkunskaper, som bättre måste tas tillvara på en alltmer internationaliserad arbetsmarknad.
Konkret måste exempelvis tillgängligheten till datorer i skolan förbättras för att alla ska ha likvärdiga möjligheter i informationssamhället. Det vore också önskvärt om skolan i högre utsträckning än idag exempelvis kunde låna ut datorer till de ungdomar som inte redan har tillgång till datorer i hemmet.
Likaså måste möjligheterna till språkresor och internationellt ungdomsutbyte öka och stimuleras i exempelvis gymnasieskolan för att de unga ska stå rustade i det framväxande internationaliserade samhället. Utbytesprogram mellan svenska gymnasieskolor och gymnasieskolor i andra delar av världen behöver inte kosta särskilt mycket, men tillför mycket för såväl den enskilde studenten som för samhället i stort.
Dagens unga har lärt sig att värdesätta naturen från barnsben. De har gått i mulleskolan och skött om maskkomposten i skolan. Många av dem har tagit sina kunskaper med sig hem och exempelvis lärt sina föräldrar att källsortera.
För fem år sedan när FN:s miljökonferens, UNCED genomfördes i Rio de Janeiro fanns hundratals ungdomar på plats, inte minst från Sverige, för att påverka världens makthavare för en bättre global miljö. Ungdomar från hela världen förenas idag i en tanke om att vrida konsumtions- och livsstilsmönster i en riktning som bättre står i samklang med vad vårt jordklot långsiktigt kan tåla. Många ungdomar har, efter Riokonferensen, aktivt jobbat för att verkställa och följa upp FN-dokumenten i sin närmiljö. På många håll finns det skäl att påstå att en aktiv ungdomsopinion varit helt avgörande för att det lokala Agenda 21-arbetet har kunnat komma i gång.
De unga som på ett naturligt sätt tar med sig både det lokala och globala miljöarbetet ut i livet måste uppmuntras. Runt om i landet finns massor av exempel på hur unga människor kombinerar sitt miljöengagemang med egenföretagande. På så sätt blir deras engagemang lite av ett lyft både för miljöarbetet och samhällsekonomin i stort. De unga lever efter en livsfilosofi som bygger på att ekologi och ekonomi går hand i hand. Det är angeläget att uppmuntra dessa ungdomars engagemang genom en ekonomisk politik som gynnar det energieffektiva företagandet. Genom införandet av skatteväxling, dvs ökat skatteuttag på naturresurser och minskat skatteuttag på arbete, underlättar man för de unga människor som idag är pionjärer i formandet av ett nytt, energisnålt småföretagarsamhälle. Detta bör ges regeringen till känna.
För att uppmuntra unga människors globala engagemang måste ungdomar beredas permanent plats i den svenska delegationen inför FN:s generalförsamling. Den svenska regeringen har ställt sig bakom FN-resolutioner som förordar ökad ungdomsrepresentation i FN, men har ännu inte inrättat permanent ungdomsrepresentation i den egna delegationen. Flera av våra grannländer, bl a Norge, Danmark och Holland har redan ungdomsdelegater i sina respektive FN-delegationer. Vad som ovan sagts om ungdomsrepresentation i FN bör ges regeringen till känna.
Ungdomar ställer ofta krav på flexibilitet. Till skillnad från föräldragenerationen är de mindre inriktade på att ha samma jobb hela livet. Kravet på flexibilitet kan unga människor finna i sin roll som entreprenör. De snabba förändringarna på en globaliserad arbetsmarknad ställer också krav på att den unga arbetskraften kan vidareutbilda sig, omskola sig och på andra sätt anpassa sig i sin yrkesroll. AMS pekar nu på tendenser till brist på arbetskraft inom vissa branscher. Det är ett misslyckande om inte utbildningsväsendet och de arbetsmarknadspolitiska insatserna tillsammans kan leva upp till de förväntningar som ungdomarna har och de krav som den nya arbetsmarknaden ställer. Satsningarna på s k kvalificerad yrkesutbildning som redan påbörjats kan vara ett sätt att möta nya krav på arbetsmarknaden. Men ytterligare åtgärder torde komma att behövas. Det är angeläget att exempelvis ta tillvara den särskilda ”input” som entreprenörer med invandrarbakgrund kan ge i formandet av en bättre fungerande arbetsmarknad. Riksdagen bör ge regeringen till känna vad som ovan har sagts vad gäller tendenserna till brist på arbetskraft inom vissa branscher.
Inställningen till att starta eget företag är positiv bland unga människor. Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA) genomförde nyligen en enkätundersökning bland drygt 1000 ungdomar som visar att över 60 procent av gruppen 19–29 år kan tänka sig att starta eget företag. Emellertid uttrycker dessa ungdomar en relativt stor okunskap om hur man startar ett företag. Det som ger sken av att vara okunskap kan också vara en känsla bland ungdomarna att det är krångligt att starta företag. Därför är det angeläget att undanröja sådana hinder, allra helst genom att generellt underlätta för alla som vill starta eget.
Ett alternativ för att snabbt få fler ungdomar att starta eget är att införa en enklare företagsform för unga företagare. Exempelvis kan man tänka sig s k självanställning med schabloniserade kostnadsavdrag och schabloniserade skatter/avgifter. Riksdagen bör hos regeringen begära förslag om utredning av utformningen av en sådan enklare företagsform.
Ungdomar utövar redan idag ett entreprenörskap på sin fritid. De extraknäcker på helger, jobbar som idrottsledare osv. Dessa positiva sidor bland ungdomar måste uppmärksammas och exempelvis genomsyra gymnasieutbildningen. Idag finns också gymnasieskolor som särkilt satsar på entreprenörskap i utbildningen. Erfarenheterna från dessa skolor måste tas tillvara.
Det lokala näringslivet kan ofta erbjuda tillgång till ny teknik och annan kapitalkrävande utrustning som skolan saknar resurser för. Ett utökat samarbete mellan skola och näringsliv kan alltså vidga kunskapsinhämtningen bland eleverna. Genom den lärlingsutbildning som redan är på gång kan entreprenörstänkandet och kopplingen skola-näringsliv få ökat genomslag i gymnasieskolan. Men det finns också behov av att gymnasieskolans utbildningar generellt inriktas mer mot entreprenörskap. Detta framgår av den utvecklingsplan om gymnasieskolan som riksdagen tidigare har antagit. Regeringen bör snarast återkomma med initiativ i denna riktning. Detta bör ges regeringen till känna.
Många människor utövar makt genom att avstå från makt. Ungefär så beskriver Maktutredningen flykten från partipolitiken. Särskilt gäller denna flykt de unga. Men det är inte säkert att de ungas engagemang har minskat bara för att t ex de politiska ungdomsförbunden tappar medlemmar. Engagemanget tar sig andra uttryck. Aktionsgrupper, skolprojekt, miljöriksdagar, demonstrationer och antivåldskampanjer osv är exempel på att ungdomar går in i andra grupper än de traditionella när de vill påverka.
Kulturaktiviteter av olika slag, såsom musik, dans och amatörteater utgör viktiga inslag i en ung människas utveckling. För många ungdomar är musiken en livsstil. Genom musiken kommer unga människor samman, inte bara för att lyssna på musiken och musicera själva, utan också för att söka sin identitet och ge uttryck för värderingar. Den aktivitet som pågår i olika musik-, dans- eller teatergrupper är ovärderlig för att ungdomsgenerationen ska kunna forma det framtida samhället. Likaså är exempelvis idrotten en aktivitet som lockar tusentals ungdomar. Den gemenskap och kultur som bildas kring idrottsutövandet är en viktig del i ungdomars strävanden mot att forma morgondagens samhälle. Det är angeläget att ungdomar genom olika kultur- och fritidsaktiviteter kan forma sina egna värderingar och därmed bygga det framtida samhället på sitt sätt.
Skolan är kanske den plats där ett lokalt engagemang grundas mest naturligt. Det är viktigt att elever i framförallt gymnasieskolan ges stort inflytande i sådana frågor som tidigare varit förbehållna rektor och skolstyrelse. Idag genomförs försök med lokala styrelser med elevmajoritet på ett antal gymnasieskolor. Dessa försök måste givetvis utvärderas, men inriktningen bör vara att sådana lokala styrelser med elevmajoritet införs generellt.
På en del håll i landet har s k ungdomsråd eller liknande organ bildats för att ungdomar ska få större inflytande i kommunpolitiken. Det är viktigt att sådana organ verkligen ger ökat inflytande och inte får karaktären av skendemokrati. Centerpartiet anser också att ungdomskommitténs förslag om att på försök sänka rösträttsåldern till 16 år i ett antal kommuner är positivt. Men demokratins former och exempelvis partipolitikens arbetssätt måste dessutom omprövas i vidare mening så att de ungas engagemang kan tas tillvara. Olika försök som gjorts i partier och andra organisationer med s k mentorskapsprogram eller ledarskapsprojekt kan fungera som goda exempel för att utveckla nya arbetssätt som bättre än idag uppmuntrar de ungas engagemang.
Det finns skäl att misstänka att delar av vår samhällsstruktur, t ex alltför stora kommuner med svåröverskådliga beslutsprocesser direkt eller indirekt avskräcker unga människor från att engagera sig i lokala samhällsfrågor. Det är angeläget att den förnyelse som pågår ute i landet exempelvis genom delning av stora kommuner fortsätter för att därigenom öka förutsättningarna för ökad närhet mellan engagerade ungdomar och lokala beslutsfattare. Detta bör ges regeringen till känna.
Behovet av vuxna förebilder utpekas ofta som avgörande för att unga människor ska få en bra start i livet. De unga tror på framtiden om de ser att de vuxna i deras omgivning gör det. Ungdomar har rätt att ställa krav på omtanke från vuxenvärlden. Egentligen ställer unga människor inga andra krav på sin omgivning – ungdomar behöver sällan tillgång till exempelvis sjukvård – än att det finns goda förebilder bland föräldrar, lärare och andra vuxna. Vi har alla ett personligt ansvar för att verkligen uppträda som förebilder. I en enkät som Barnombudsmannen genomförde för ett par år sedan bland trettonåringar svarar de allra flesta att orsaken till exempelvis mobbning i skolan är avsaknaden av vuxna som bryr sig.
Ungdomar som tappat tron på vuxenvärlden söker ofta andra, mer destruktiva, metoder för att få uppmärksamhet. Ibland kan ungdomars rop på hjälp ta sig drastiska uttryck. Av alla ungdomar på 15–24 år har mellan 4 och 7 procent någon gång försökt begå självmord. Många ungdomar, som tappat fotfästet, dras lätt in i drogberoende, vilket riskerar att dra in de unga i en ond cirkel som är svår att ta sig ur. Därmed går avsaknaden av vuxna förebilder ut över de ungas hälsa. I en tid när medvetenheten om exempelvis behovet av friskvård är större än någonsin är det angeläget att uppmuntra de unga till en sund livsstil, istället för att låta dem dras ner av en alltför passiv vuxenvärld.
Den omtanke som de unga har rätt till måste också avspegla sig i de trygghetssystem som finns. När man blir arbetslös, sjuk eller av annan orsak inte kan försörja sig måste det finnas en grundtrygghet för alla, oavsett ålder. Statistiken visar idag skrämmande siffror över att många ungdomar lämnas utanför de generella trygghetssystemen.
Exempelvis har en tredjedel av den grupp som är födda 1974 varit beroende av socialbidrag innan de fyllt 21 år. Ett samhälle som på ett så avgörande sätt ställer de unga utanför riskerar att allvarligt försämra förutsättningarna för dessa grupper vad gäller jobb och framtidstro. Den politiska inriktningen i fråga om socialförsäkringssystemen måste nu vara att i första hand ge grundtrygghet åt de grupper, särskilt de unga, som saknar en sådan och i andra hand upprätthålla den standardgaranti som dagens system bygger på. Centerpartiet kommer i en särskild motion att utveckla principerna för grundtrygghet i socialförsäkringssystemen.
Av naturliga skäl har ungdomar kortare arbetslivserfarenhet att konkurrera med än den äldre arbetskraften. De senaste årens höga arbetslöshet har lett till att den yngsta arbetskraften fått ännu svårare att hävda sig på arbetsmarknaden. När konjunkturen nu ser ut att vända uppåt ökar förstås möjligheterna för de unga att få jobb igen. Men risken finns ändå att en stor grupp av den äldre arbetskraften kommer att gå i pension innan den unga generationen fått tillräckligt med erfarenheter att ta över. En SCB-studie som nyligen gjorts i Skåne visar att hälften av arbetskraften är födda före 1950. Liknande förhållanden råder troligen på flera håll i landet. Det finns skäl att misstänka att det finns regelverk som hindrar ungdomar att få fotfäste på arbetsmarknaden. Riksdagen bör begära förslag hos regeringen om en översyn av de regelverk som hänger samman med ungdomars svårigheter att få fotfäste på arbetsmarknaden.
Hur välfärden ska gestalta sig i framtiden avgörs i hög grad av de unga. Deras vilja att hugga i och ta ansvar, att starta företag och investera är avgörande. Många ungdomar efterfrågar inte i första hand fler offentliga tjänster eller högre bidrag. De oroar sig mer för att den gemensamma kakan äts upp av alltför höga ränteutgifter så att resurserna till skolan eller deras föräldrars äldreomsorg naggas i kanten. De unga eftersträvar ekonomiska prioriteringar till förmån för samhällets huvuduppgifter såsom vård, omsorg och skola.
Dagens ungdomar har växt upp i ett samhälle med världens högsta bostadsstandard och världens högsta boyta per person. Många av dem kan och vill inte betala priset för denna lyx, vare sig direkt via hyran eller indirekt via bostadssubventioner eller hög statsskuld. De vill hellre bo billigt. Det är angeläget att olika hinder för enklare och billigare boende undanröjs. Centerpartiet noterar med förvåning att regeringen inte avser att lägga någon bostadspolitisk proposition under innevarande år.
Den framtida bostadspolitiken måste vara utformad så att boendekostnaderna sjunker så att exempelvis behovet av bostadsbidrag till ungdomar minskar. En översyn av plan- och bygglagen i syfte att undanröja onödig reglering vid byggnation kan vara ett annat sätt att pressa ner bygg- och boendekostnader. Likaså måste konkurrenssituationen inom byggsektorn ses över så att byggmarknaden kan fungera på ett mer tillfredsställande sätt. Riksdagen bör hos regeringen begära förslag om en utredning som belyser konkurrensen inom byggsektorn.
Det framväxande kunskapssamhället ställer krav på de unga att studera under en allt längre del av sitt liv. Därför har den omfattande satningen på fler högskoleplatser över hela landet varit helt nödvändig. Många tvekar fortfarande att söka sig till högskolan. Inte minst är många oroade för att dra på sig höga studieskulder. Tveksamheten att vidareutbilda sig är ett problem både för den enskilde och samhället i stort. För den enskilde, som riskerar att få svårigheter att få jobb och för samhället i stort, eftersom vi riskerar brist på utbildad arbetskraft. För att tillmötesgå både samhällets krav på välutbildad arbetskraft samt att ge alla unga likvärdiga möjligheter att studera måste studiemedelssystemet ses över. Inriktningen måste vara att införa ett nytt studiefinansieringssystem som bygger på en höjd bidragsdel eller s k studieersättning som ger de studerande en minimiinkomst. Detta bör ges regeringen till känna.
I dagens studiestödssystem finns uppenbara administrativa brister som i kombination med de ovan beskrivna bristerna i socialförsäkringssystemen riskerar att ställa den enskilde studenten i ekonomiska svårigheter. Exempelvis har en student, som är arbetslös under sommaren, i många fall inte rätt till socialbidrag. Dessutom sker utbetalningarna av studiemedel i regel inte förrän en månad efter höstterminens start. Eftersom studenterna ofta har stora utgifter i form av böcker och annat studiematerial just i början av höstterminen upplevs detta tidsmässiga glapp vad gäller utbetalningen av studiemedel som särskilt besvärlig. Riksdagen bör hos regeringen begära förslag som syftar till att undanröja ovan beskrivna brister vad gäller utbetalning av studiemedel.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skatteväxling,1
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om permanent ungdomsrepresentation i den svenska FN-delegationen,2
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tendenserna till brist på arbetskraft inom vissa branscher,
att riksdagen hos regeringen begär förslag om en utredning om införandet av s.k. självanställning,1
att riksdagen hos regeringen begär förslag om en utredning som syftar till att se över de regler som hänger samman med ungdomars svårigheter att få fotfäste på arbetsmarknaden,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om entreprenörskap i gymnasieutbildningen,3
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att undanröja de hinder i samhällsstrukturen som kan avskräcka unga människor från att engagera sig i olika samhällsfrågor,4
att riksdagen hos regeringen begär förslag om en utredning som belyser konkurrensen inom byggsektorn,5
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett nytt studiefinansieringssystem,3
att riksdagen hos regeringen begär förslag om åtgärder för att undanröja bristerna i fråga om utbetalning av studiemedel.3
|
Olof Johansson (c) |
|
|
Helena Nilsson (c) |
Andreas Carlgren (c) |
|
Per-Ola Eriksson (c) |
Agne Hansson (c) |
|
Elving Andersson (c) |
Marianne Andersson (c) |
|
Ingbritt Irhammar (c) |
1 Yrkandena 1 och 4 hänvisade till SkU
2 Yrkande 2 hänvisat till UU
3 Yrkandena 6, 9 och 10 hänvisade till UbU
4 Yrkande 7 hänvisat till KU
5 Yrkande 8 hänvisat till BoU