Icke-offentlig arbetsförmedling är tillåten i Sverige sedan den 1 juli 1993. Personaluthyrning och icke-offentlig arbetsförmedling har begränsad omfattning i Sverige i dag, men marknaden för dem är betydligt större. Både stora och små företag har behov av tillfällig hjälp som sekreterare, telefonist, försäljare, chaufför och mycket annat. Det är särskilt för små företag en trygghet att kunna anlita tillfällig personal i samband med sjukfrånvaro o.d.
I ett meddelande den 27 februari 1996 förklarade AMS (nr 5/1996) att man ansåg att anställda vid uthyrningsföretag inte var ersättningsberättigade för a-kassa samtidigt som de på ett eller annat sätt var knutna till ett personaluthyrningsföretag och väntade på uppdrag. Detta innebär att reglerna för s.k. fyllnadsstämpling tillämpas strängare för anställda inom sådana företag än för andra anställda med motsvarande arbetsvillkor t.ex. för s.k. springvikarier inom sjukvården. De som drabbades av AMS-åtgärden var främst deltidsarbetande kvinnor inom kontor och administration. Det är enligt vår mening inte acceptabelt att anställda inom personaluthyrningsföretag skall behandlas sämre än anställda inom andra företag.
För att exemplifiera problemet: En kund önskar hyra in en receptionist på halvtid fyra timmar per dag. Personaluthyrningsföretaget hyr ut en person under den tid som kunden önskar, men har ingen kund som efterfrågar passande tjänst för resten av dagen. På grund av a-kassornas regler får den anställde då inte lyfta arbetslöshetsersättning för den resterande tiden – fyra timmar per dag. Lösningen blir att personen i fråga antingen tackar nej till uppdraget och går arbetslös och på a-kassa eller tackar ja till anställningen men då för den arbetade halvtiden erhåller en lön som är betydligt lägre än arbetslöshetsersättningen.
Det anmärkningsvärda är dessutom att AMS bygger upp en verksamhet med personaluthyrning i offentlig regi genom olika projekt som anammat uthyrningsföretagens affärsidé men vilka tillkommer genom arbetsmarknadsåtgärder. Tjänsterna är de samma, men i dessa fall betalar staten praktikanternas hela uppehälle i form av utbildningsbidrag, en ersättning som är identisk med den ersättning som den arbetslöse skulle ha fått via a-kassan. I skenet av de riktlinjer som AMS slagit fast rörande ersättning till anställda i privata personaluthyrningsföretag är detta naturligtvis både orättvist och konkurrenssnedvridande.
I det av massarbetslöshet drabbade Sverige borde alla goda krafter enas om att inte dra undan benen för personaluthyrningsföretag vilka fyller ett behov av en smidig och fungerande arbetsmarknad. Uthyrningsverksamheten främjar dessutom tillkomsten av nya jobb. Reglerna måste vara sådana att det alltid skall löna sig att arbeta och att det alltid skall löna sig bättre att arbeta något än inte alls.
Regeringen bör snarast lägga fram förslag som rättar till dessa skevheter och där personer som fyllnadsstämplar behandlas lika.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ersättningsrätten för anställda vid personaluthyrningsföretag.
|
Isa Halvarsson (fp) |
Barbro Westerholm (fp) |