Riksdagens revisorer har granskat starta-eget-bidraget på förslag av riksdagens arbetsmarknadsutskott. Det är mycket välmotiverat med tanke på den expansion som denna åtgärd uppvisat under senare år. Dessutom ligger åtgärden i gränslandet mellan arbetsmarknads- och näringspolitiken vilket gör att särskilda problem uppstår. Granskningen har belyst situationen på ett värdefullt sätt.
Vänsterpartiet kan i huvudsak dela revisorernas förslag och överväganden men vill göra ett antal förtydligande och kompletteringar. Även revisorerna har – i synnerhet efter att ha tagit del av remissvaren – nyanserat sina bedömningar i flera fall. Stöd till nyföretagande är nödvändigt men kan också innebära problematiska avvägningar, inte minst när det gäller inom området oerfarna arbetslösa.
Vi menar att starta-eget-bidraget i huvudsak har positiva effekter och skall uppfattas som ett individstöd av arbetsmarknadspolitiskt slag som ger ekonomisk trygghet under en övergångsperiod. Näringspolitiska missgrepp av typen snedvriden konkurrens som leder till nedskärning av annan företagsamhet menar vi är av helt marginell natur.
Visserligen kan vi dela AMS uppfattning att de fördelningspolitiska målen bör avse samtliga åtgärder och ALMI:s synpunkt att den företagsekonomiska analysen skall vara avgörande, men vi vill starkt understryka revisorernas påpekande om vilka grupper som prioriteras. Allt talar för att särskilda insatser måste till för att ta till vara den beredskap till nyföretagande som kvinnor och invandrare besitter. Det är viktigt att insatserna kan kombineras med arbetsmarknadsutbildning och arbetslivsutveckling för individuell utbildning och vägledning. Vi är övertygade om att såväl kvinnor som invandrare får en väsentligt bättre andel av starta-eget-volymen med riktade insatser av detta slag.
Vi menar att en övergripande samhällsekonomisk analys borde genomföras av effekterna av starta-eget-bidraget. Det borde innefatta såväl samhällskostnader som effekterna för nyföretagande, sysselsättning och försörjningsnivå. Regionala effekter och skillnader mellan tätort och glesbygd borde uppmärksammas.
Starta-eget-bidragens effekt i samband med kooperativbildning borde närmare utredas. I många fall är kooperativbildning ett viktigt inslag både vid övertagande och nybildning av verksamheter. Erfarenheterna visar att den kooperativa formen särskilt passar för kvinnors företagsamhet. Det handlar ofta om andra bevekelsegrunder för företagandet där verksamhetens innehåll står i förgrunden, inte den kortsiktiga ekonomiska avkastningen. Just samarbetet och delaktigheten i ett kollektivt företagsarbete betonas. En anpassning av förberedelser och vägledning till en ”starta vårat”-utformning är viktig att uppnå.
Förutom för arbetslösa borde ett utvidgat starta-eget-bidrag kunna införas med ett regelverk utformat efter mönster från utbildningsvikariaten. Detta vore ett värdefullt komplement till den rätt till ledighet för att bedriva näringsverksamhet som regeringen föreslagit.
Enligt vår uppfattning bör möjligheterna till förlängning göras något mer generösa än vad som är vanligt enligt dagens praxis. Det avgörande är då företagets ekonomiska förutsättningar efter förlängningen. Det är också viktigt att konkurrensförhållanden inte talar emot i det enskilda fallet. Särskilt viktigt är dock att bra förberedelser görs och att en intensiv uppföljning görs i samband med denna åtgärd.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om de fördelningspolitiska målen,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om övergripande samhällsekonomisk analys,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kooperativbildning,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utvidgat starta-eget-bidrag,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förlängning av starta-eget-bidrag.
|
Hans Andersson (v) |
Ingrid Burman (v) |
Gotab, Stockholm 1997