I propositionen anges att en stor del av de områden i Sverige där regionalpolitiska åtgärder är angelägna har en gles och i vissa fall bristfällig infrastruktur. Därför anges att en tidigareläggning av åtgärder för att förbättra rv 45 samt att forcera bärighetssatsningen på vägnätet med sammantaget 1 000 miljoner kronor.
För Värmlands vidkommande är det väsentligt att en kraftig förbättring av vägnätet kommer till stånd. Därför är det välkommet med förstärkta resurser.
Tyvärr så börjar satsningen på rv 45 norr om Värmland. Rv 45 är en strategiskt mycket viktig väg, men tyvärr har vägen många sträckor av undermålig standard mellan Göteborg och Dalgränsen. Därför är det angeläget att upprustning också sker på rv 45 genom Värmland.
Goda kommunikationer är en förutsättning för en positiv utveckling.
Därför föreligger det stora behov av investeringar på infrastrukturen i Värmland. I Vägverkets nationella väghållningsplan framhålls bl.a. att det är angeläget med en högklassig förbindelse från Stockholm och västerut mot Örebro–Karlstad–Oslo.
Ur värmländsk synvinkel kan konstateras att satsningen på E 18 sträcker sig fram till Örebro men inte längre. Det finns flera sträckor där det finns behov av en kraftigt höjd standard.
En sådan sträcka på denna väg, som fortfarande har alltför låg standard, är delen Töcksfors–Hån, nära norska gränsen, i Årjängs kommun. Sträckan är sedan länge prioriterad och det är nödvändigt att denna snarast åtgärdas.
En annan viktig väg, som delvis har låg standard, är riksväg 61. Det är främst sträckorna förbi Åmotsfors men också i Arvika och Charlottenberg som behöver en upprustning. Riksväg 62, som sträcker sig genom Klarälvsdalen, är en annan viktig väg med behov av upprustning på vissa sträckor.
Anslaget till drift och underhåll har varit och är otillräckligt.
Värmland har ett av landets längsta grusvägnät. Stora delar av vägnätet har dålig bärighet och trafikstandard. Detta är till stor nackdel för det värmländska näringslivet med betoning på skogsnäringarna.
Skogsnäringarna har vid ett otal tillfällen krävt bättre bärighet och framkomlighet på angivna vägar, då kravet på färsk råvara och ”just-in-time” leveranser är ett villkor för utveckling i näringen.
Därför är det till stort men när många vägar (ca 130 mil av Värmlands 485 vägar) är avstängda för tung trafik under tjällossning.
Det finns många vägar med undermålig standard. Exempel på sådana vägar är sträckan Södra Ny–Ölserud i Säffle kommun, sträckan Stommen–Väng i Va Fågelviks församling och Bön–Ivarsbyn i Östervallskogs församling, Årjängs kommun med många flera.
Behovet av bärighetsförstärkning, beläggning och andra kvalitetsförbättringar på de värmländska vägarna är således stora. Därför är det angeläget att Värmland får en betydligt högre tilldelning av anslag än vad som för närvarande är fallet.
Även på järnvägssidan krävs ytterligare investeringar. På Värmlandsbanan är det nödvändigt med investeringar på sträckan Vretstorp–Hasselfors, som skulle medföra ca 10 min kortare restid mellan Karlstad och Stockholm. I sammanhanget måste påpekas det mycket stora behovet av förbättringsåtgärder på järnvägen Nordlänken–Norge/Vänerbanan, Mellerud–Kil–Karlstad.
Sammanfattning av åtgärdsbehov:
E 18, ny sträckning Hån–Töcksfors
Åtgärder på rv 45 även på sträckan rv 45–Dalgränsen.
Åtgärder på vägarna Rv 61, 62 och 63
Upprustning och beläggning av grusvägar
Upprustning och ökad kapacitet på Värmlandsbanan samt på banan Mellerud–Kil–Karlstad.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att nödvändiga resurser tilldelas Värmland för åtgärdande av de angivna projekten.
|
Kjell Ericsson (c) |