Miljöpartiet de gröna anser att revisorernas förslag 1997/98:RR8 är korrekt i sin analys. I stort sett är den bra. Vi kan dock dela Birgitta Hambréus reservation att det inte nödvändigtvis är så att samordning med EU av nationella regionalpolitiska insatser ger de bästa resultaten. Då EU:s kriterier för stöd skiljer sig från de nationella kriterierna anser Miljöpartiet att vi måste behålla en möjlighet till att kunna värdera behoven enligt nationella målblock. Våra nationella intressen är ju inte helt överensstämmande med EU:s. Om syftet är att öka lokalt och regionalt inflytande kanske två parallella system ger största utdelningen.
Vi anser att de regionalpolitiska insatserna inte helt skall tas bort. Om olika villkor tillämpas inom samma målområde borde möjligheterna till stöd öka. Detsamma gäller om regionerna är olika. Revisorerna anser att regeringen som uppdragstagare har ett stort ansvar för att olika regionala förutsättningar beaktas och tas till vara. En samordning där EU bestämmer villkoren för de geografiska områdena, vilket också EU gör, stämmer inte överens med att regeringen skall ansvara för att olika regionala förutsättningar beaktas. Behåll därför de nationella regionalpolitiska insatserna. Låt inte strävanden efter synergieffekter mellan system i EU och Sverige spoliera möjligheter som vi nationellt har byggt upp till att bredda och tillvarata regionala särdrag.
Regeringen bör dock verka för att ett enklare ansökningsförfarande kommer till stånd. Det måste bli lättare för små organisationer och föreningar att kunna ansöka om EU-stöd. Dessa har ju inte del av den stab av professionell hjälp som de offentliga aktörerna har.
Om ansökansproblematiken kan lösas genom så kallade ramprogram och detta leder till största möjliga frihet till fördelning inom regionen bör så mycket som möjligt av EU-stödet slussas via ramprogrammen. Regionerna bör själva göra sina prioriteringar, och utformningen av programmen bör vara mindre detaljerade. Först då kan man uppnå en differentiering av programmen, i stället för den likriktning som idag förekommer. Dessutom måste de hinder som vår nationella lagstiftning ställer upp beaktas.
I skogslänen måste en ökad förädling av träråvaror till för att få snurr på hjulen och ekonomin. Många skogsfastigheter är små, och hot om omarrondering vilar tungt över bygder som exempelvis Dalarna. Projektidéer som har med förädling att göra ligger i träda då hot om att i många fall helt bli av med en för liten skogsfastighet blir verklighet. Den regionala särarten med små skogsfastigheter skulle kunna bli en tillgång både vad gäller programidéer och som realtillgång för att klara likviditetskrisen som är ett problem (då stöd utbetalas i efterskott). Den nationella lagstiftningen sätter här effektivt stopp för nytänkande och positivt utnyttjande av stöd. Eftersom EU-stöd utbetalas i efterhand och ränta för lån och krediter inte heller är stödberättigad uppstår ofta likviditetsproblem. Denna fråga bör lösas av regeringen. Miljöpartiet vill att regeringen ger möjligheter till förskottsutbetalning, vilket några remissinstanser framhåller som möjligt att göra. Detsamma hävdar revisorerna. De fyra centrala myndigheterna (Nutek, AMS, Jordbruksverket, Fiskeriverket) ansvarar för utbetalning av strukturfondsmedel i efterskott mot rekvisition. Myndigheten kontrollerar att detta överensstämmer med gällande regler. Om så ej är fallet får stöd inte utbetalas. Här uppkommer frågan om behovet av att kunna vara säker på att stöd betalas ut för ett godkänt projekt. Denna fråga berör inte bara överprövning och jävsfrågor utan också skadeståndsrättsliga aspekter samt även skydd för enskilda. Dessa frågor måste utvecklas ytterligare.
De centrala myndigheterna måste samordna sina rutiner vid administration av ansökningar och redovisningar. En organisation skall ej behöva sätta sig in i olika system för att få stöd för ett projekt som råkar falla under var sin central myndighets fond. Härvidlag skall samordning eftersträvas. Här är det fråga om vår egen nationella samordning och problem mellan de fyra olika myndigheterna i det svenska systemet.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att avslå förslag om en total samordning mellan EU:s regionalpolitiska insatser och nationella regionalpolitiska insatser,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att få till stånd ett enklare ansökningsförfarande,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att största möjliga del av EU-stöden bör fördelas via ramprogram,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en översyn bör göras av den nationella lagstiftning som innebär hinder för genomförandet av projektidéer,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regeringen utreder möjligheter till lösning av likviditetsproblem som uppstår före utbetalning av EU-stöd,
att riksdagen begär att regeringen utreder möjligheter till lösning av problem som uppstår på grund av ej utbetalt stöd vid beviljat projekt,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att samordna ansökningsrutiner för projekt som faller under de fyra centrala myndigheterna Nutek, AMS, Jordbruksverket och Fiskeriverket.
|
Barbro Johansson (mp) |