Utskottet behandlar i detta betänkande dels regeringens skrivelse 1997/98:85
med redogörelse för verksamheten inom Europarådets ministerkommitté
under år 1997, dels redogörelse till riksdagen 1997/98:ER1 från Sveriges
delegation vid Europarådets parlamentariska församling om verksamheten
under 1997, dels en motion väckt under den allmänna motionstiden 1997/98.
Utskottet föreslår att skrivelsen och redogörelsen läggs till handlingarna samt
att motionen, som bl.a. rör skydd genom Europarådet för människor, oavsett
kön, etniskt ursprung, religion, kultur eller sexuell identitet, besvaras.
2 Skrivelsen
Regeringen yrkar i skrivelse 1997/98:85 att riksdagen tar del av redogörelsen
för verksamheten inom Europarådets ministerkommitté under år 1997.
3 Redogörelsen
Riksdagens Europarådsdelegation överlämnar redogörelse 1997/98:ER1 från
Sveriges delegation vid Europarådets parlamentariska församling för
riksdagens kännedom.
4 Motionen
1997/98:U210 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Europarådet i högre grad bör uppmärksamma också nya
utsatta grupper och utgöra ett skydd för människor, oavsett kön, etniskt
ursprung, religion, kultur eller sexuell identitet,
5 Utskottet
5.1 Sammanfattning av skrivelsen
5.1.1 Inledning
Europarådet bildades efter andra världskrigets slut av tio likasinnade länder i
Västeuropa, däribland Sverige. Krigets grymheter och erfarenheterna av
nazism och fascism hade skapat en insikt om behovet av samarbete för att
värna respekten för demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatens
principer. Den 5 maj 1949 öppnades Europarådets stadga för under-
tecknande.
Ministerkommittén är Europarådets beslutande och verkställande organ.
Den består av medlemsländernas utrikesministrar och representerar således
medlemmarnas regeringar. När ministrarna inte är samlade sköter deras
ställföreträdare, ambassadörerna i Strasbourg, det löpande arbetet.
Den parlamentariska församlingen har rådgivande uppgifter samt spelar en
central roll som idégivare och debattforum.
Europarådets ordinare budget uppgick till ca 980 miljoner franska franc.
Denna kraftiga ökning i förhållande till siffran för 1996, 845 miljoner,
berodde på att 1997 var första året som Ryssland deltog fullt ut i
finansieringen. Sveriges bidragsandel var 2,33 %. Under kalenderåret
utbetalades för svenskt vidkommande via Utrikesdepartementet sammanlagt
ca 33,5 miljoner kronor till organisationens verksamhet.
5.1.2 Verksamheten i ministerkommittén
5.1.2.1 Medlemskretsen
Under 1997 tillkom inga nya medlemmar. Uppmärksamheten koncentrerades
i stället på att i medlemskretsen befästa respekten för demokrati, mänskliga
rättigheter och rättsstatens principer. Detta skedde dels inom ramen för
ministerkommitténs övervakning av efterlevnaden av gjorda åtaganden, dels
genom konkreta samarbets- och biståndsinsatser för att komma till rätta med
definierade problemområden.
Ansökningar om medlemskap föreligger för närvarande från Armenien,
Azerbajdzjan, Bosnien-Hercegovina, Georgien och Vitryssland. Samtliga
dessa länder har tillträtt Europarådets kulturkonvention och beviljats
gäststatus i den parlamentariska församlingen, vilket utgör naturliga steg på
vägen mot fullvärdigt medlemskap.
Vad gäller Vitryssland beslutade emellertid den parlamentariska
församlingen i januari, mot bakgrund av den i demokratiskt hänseende
ogynnsamma utvecklingen i landet, att frysa såväl behandlingen av dess
medlemskapsansökan som dess gäststatus i församlingen. Parlamentarikerna
valde att inte helt avskaffa gäststatusen eftersom de önskade behålla viss
kontakt med vitryska kollegor för att kunna stödja positiva
utvecklingstendenser. Till skillnad från övriga kandidatländer inbjöds
Vitryssland inte att delta vid toppmötet i oktober.
Monaco meddelade kring årsskiftet 1997/98 sin avsikt att ansöka om
medlemskap i Europarådet. En delegation kommer att besöka Strasbourg för
att diskutera frågan.
Om nämnda stater och Förbundsrepubliken Jugoslavien så småningom
upptas som fullvärdiga medlemmar har Europarådet i bokstavlig mening
blivit en alleuropeisk organisation.
Övervakning av efterlevnaden av medlemsstaternas åtaganden
Ministerkommitténs övervakningsprocess utgör ett politiskt komplement till
de traditionella rättsliga instrumenten på området. Den har tillskapats mot
bakgrund av senare års förskjutning av kriterierna för medlemskap i
Europarådet, från krav på en fungerande demokrati till utfästelser att så snart
som möjligt uppfylla villkoren och visa prov på god vilja i den riktningen.
En effektiv och kontinuerlig granskning i efterhand - i kombination med
stödåtgärder för att angripa de svaga punkter som identifieras under
granskningens gång - är av största betydelse för Europarådets fortsatta
trovärdighet.
Samarbets- och biståndsprogram
För att Europarådets grundläggande principer skall få önskat genomslag är
det en angelägen uppgift att stödja såväl nya medlemsländer som
kandidatländer med utbildning och rådgivning.
Samarbets- och biståndsprogrammen är huvudsakligen inriktade på
uppbyggnad av ett fungerande rättssamhälle och förankring av de mänskliga
rättigheterna i det rättsliga och politiska systemet liksom på utbyte på
regional och lokal nivå. Målet är att utveckla och konsolidera demokratisk
säkerhet i hela Europa.
Den kostnadskrävande utvidgningen österut har sammanfallit med
finansiell åtstramning i medlemsstaterna och åtföljande restriktivitet även när
det gäller Europarådets budget.
På grund av den ansträngda budgetsituationen har överskottsmedel i form
av outnyttjade anslag och överskjutande inkomster flera år i rad tagits i
anspråk för integrationen av Central- och Östeuropa i stället för att betalas
tillbaka till medlemsläderna. Sverige har också lämnat frivilliga bidrag,
senast i april 1997 då 1 miljon kronor beviljades till projekt i Baltikum och
Bosnien-Hercegovina.
En betydande del av stödinsatserna äger rum i samverkan med EU
och/eller Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE). Under
1997 kom detta till konkret uttryck bl.a. i Albanien. Samordningen
organisationerna emellan syftar till ett effektivt utnyttjande av de
kompetensmässiga och ekonomiska resurser som står till buds.
5.1.2.2 Samarbete med icke-medlemsländer och andra organisationer
Med FN samarbetar Europarådet främst när det gäller mänskliga rättigheter
och bekämpande av tortyr. Rådet är observatör i FN:s kommission för
mänskliga rättigheter och har kontakt med flera av FN:s fackorgan.
Under 1996 antogs en uppdaterad överenskommelse om relationerna
mellan Europarådet och EU, genom vilken utökat samarbete - bl.a. i form av
deltagande i varandras möten - möjliggörs.
Europarådet och OSSE verkar i hög grad för likartade mål, dvs. respekt för
demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatens principer. Europarådets
styrka ligger i det system av rättsligt bindande konventioner som byggts upp
och som bl.a. garanterar individens rättigheter på grundval av demokratiska
värderingar. OSSE:s inriktning är i första hand att med utgångspunkt från ett
säkerhetspolitiskt perspektiv arbeta med konfliktförebyggande, icke-militär
krishantering och återuppbyggnad efter konflikter. Båda organisationerna
bidrar aktivt med olika former av stöd till de nya demokratierna i Europa.
Europarådet och OSSE kommer under 1998 att ägna betydande
uppmärksamhet åt att utveckla det ömsesidiga samarbetet. Representanter på
olika nivåer möts regelbundet för att diskutera frågor av gemensamt intresse.
5.1.2.3 100:e ministerkommittémötet - förberedelser för toppmötet
Europarådet höll sitt 100:e ministerkommittémöte den 6 maj under
ordförandeskap av Finlands utrikesminister Tarja Halonen. Den svenska
delegationen leddes av utrikesminister Lena Hjelm-Wallén. Överst på
dagordningen stod förberedelserna för Europarådets andra toppmöte.
Den 6 maj utvecklade Frankrike inför ministerkommittén sina tankar om
dagordningen för toppmötet och angav därvid fyra huvudområden:
demokrati och mänskliga rättigheter, mänsklig värdighet och sociala frågor,
medborgares säkerhet samt utbildning och kulturell mångfald i ett
demokratiskt perspektiv.
Utrikesminister Hjelm-Wallén underströk i sitt inlägg bl.a. betydelsen av
en koncentrerad agenda för toppmötet, den vikt Sverige fäster vid
konsolidering och utveckling av Europarådets existerande rättsliga
instrument samt organisationens roll på det sociala området, inte minst vad
gäller skydd av barn. Hon uttryckte också förhoppningen att dödsstraffet
skall vara avskaffat i hela Europa till rådets 50-årsjubileum 1999.
Ministrarna var eniga om att ett politiskt bokslut behövde göras av vad
som skett efter det första toppmötet i Wien i oktober 1993 samtidigt som
man, med sikte på det stundande 50-årsjubileet, borde ta ut färdriktningen
för organisationens framtida arbetsuppgifter och dess roll bland andra
internationella institutioner i Europa.
Ryssland betonade sitt intresse för toppmötesförberedelserna och inbjöd
till ett planeringsmöte i S:t Petersburg, vilket ägde rum den 10-11 juni.
Vid det 100:e mötets slut avlöste Frankrike Finland som ordförande i
ministerkommittén och övertog samtidigt ledningen i den arbetsgrupp för
toppmötet som inrättats tidigare under våren.
5.1.2.4 Toppmötet
Europarådet är en organisation i förvandling. Sedan 1989 har
medlemsantalet nära nog fördubblats, från 23 till för närvarande 40 stater.
Samtidigt står både EU och NATO inför viktiga utvidgningsprocesser. OSSE
har breddat sina aktiviteter. Allt detta påverkar självfallet Europarådets
verksamhet.
Det andra toppmötet skall ses bl.a. mot ovannämda bakgrund. Avgörande
för beslutet att hålla toppmötet var dock främst en insikt om behovet att dels
konsolidera de framsteg som gjorts, dels dra upp riktlinjerna för
Europarådets arbete under de närmaste åren.
Vid mötet den 10-11 oktober var samtliga 40 medlemsländer, liksom
kandidatländerna Armenien, Azerbajdzjan, Bosnien-Hercegovina och
Georgien, representerade av sina stats- eller regeringschefer. Den svenska
delegationen leddes av statsminister Göran Persson.
Samtliga deltagare i toppmötet betonade Europarådets betydelse och
vikten av respekt för demokratiska spelregler, mänskliga rättigheter och
rättsstatens principer.
Statsminister Persson poängterade i sitt anförande det viktiga samspelet
mellan Europarådet och andra internationella organisationer, i första hand
EU och OSSE. Han underströk Östersjösamarbetets betydelse. Statsministern
tog också upp behovet av att förstärka Europarådets dubbla roll som
övervakare av medlemsstaternas förpliktelser och som stöd i strävandena att
efterleva ingångna åtaganden. För att uppnå ambitiösa mål krävs emellertid
resurser, vilka medlemmarna måste vara beredda att ställa till förfogande.
Vidare betonades den vikt Sverige fäster dels vid att den nya
Europadomstolen blir ett effektivt instrument i kampen för mänskliga
rättigheter, dels vid att barns behov av skydd i bred bemärkelse blir föremål
för särskild uppmärksamhet.
Toppmötet resulterade i en politisk deklaration samt en handlingsplan med
följande fem huvudrubriker.
- Demokrati och mänskliga rättigheter
- Sociala frågor
- Medborgares säkerhet
- Demokratiska värden och kulturell mångfald
- Strukturer och arbetsmetoder.
Slutdokumenten avspeglar väl svenska prioriteringar. Bland många viktiga
ämnen kan speciellt nämnas den nya domstolen för mänskliga rättigheter,
övervakningen av efterlevnaden av medlemsstaternas åtaganden och
särskilda insatser för skydd av barn.
Vad gäller förslagen i handlingsplanen om dels ett förbud mot kloning av
människor, dels en intensifierad kamp mot korruption och organiserad
brottslighet vidtog ministerkommittén redan vid sitt möte i november
konkreta åtgärder genom att anta ett tilläggsprotokoll respektive ett antal
riktlinjer.
Ett särskilt program för skydd av barn
I förhandlingarna inför toppmötet drev Sverige särskilt frågan om barns
villkor. Belgien föreslog på ett tidigt stadium en text om skydd av barn och
kriminalisering av barnpornografi under huvudrubriken medborgares
säkerhet. Sverige önskade emellertid se barnfrågorna återspeglade även i ett
vidare perspektiv med positiva förtecken. Efter förhandlingar fick också ett
program för att tillvarata barns intressen sin plats under huvudrubriken
sociala frågor i handlingsplanen.
Regeringen har utfäst sig att lämna ett frivilligt bidrag på 500 000 kr för
programmets upprättande. I samband med ministerkommitténs novem-
bermöte tillkännagav Norge - efter samråd med Sverige - att man aktivt
önskar delta i utformningen av programmet liksom att man ställer 1 miljon
norska kronor till förfogande för dess genomförande.
Efter samråd mellan Europarådets sekretariat och berörda i de svenska och
norska regeringskanslierna om programmets inriktning lyfts ärendet under
våren 1998 till ministerkommitténivå. Tanken är att ett förslag för den
närmaste tvåårsperioden skall lanseras när ministrarna samlas till sitt 102:a
möte i maj.
År 1999 kommer Sverige att vara värd för en familjeministerkonferens
inom Europarådets ram. Den skall ha ett positivt barninriktat tema och
förväntas dels göra en första utvärdering av programmet, dels ge ett
värdefullt bidrag till det fortsatta arbetet.
5.1.2.5 101:a ministerkommittémötet - uppföljning av toppmötet
Den 6 november höll Europarådet sitt 101:a ministerkommittémöte med den
franske Europaministern Pierre Moscovici som ordförande. Sveriges
delegation leddes av statssekreterare Gunnar Lund.
Huvudtema den 6 november var uppföljning av toppmötesbesluten. Många
ämnen i slutdokumenten berördes, men på ordförandelandets önskemål
kretsade debatten huvudsakligen kring en av handlingsplanens huvud-
rubriker, nämligen strukturer och arbetsmetoder.
Ett av Frankrike lanserat förslag om att tillsätta en kommitté av visa
personer för att bidra med såväl konkreta reformidéer som visioner för
Europarådets framtida verksamhet vann gehör. Några grundtankar bakom
förslaget är att organisationen behöver förändras dels för att motsvara de
krav som utvidgningen medfört, dels för att kunna reagera snabbare vid
politiska kriser i medlemsländerna. I sammanhanget poängterades på nytt
vikten av en väl fungerande samverkan mellan Europarådet och andra
internationella aktörer, främst EU och OSSE.
Statssekreterare Lund underströk i sitt inlägg behovet av strukturella
reformer inom Europarådet. Han tog upp det av Sverige, och Norge,
prioriterade särskilda programmet för barn. Vidare anknöt han till
utrikesminister Hjelm-Walléns appell vid majmötet om ett snabbt
avskaffande av dödsstraffet i samtliga medlemsländer.
I enlighet med vad som uppdragits åt dem i toppmötets handlingsplan
antog ministrarna dels ett antal vägledande principer för kampen mot
korruption och organiserad brottslighet, dels ett tilläggsprotokoll med förbud
mot kloning av människor till konventionen om mänskliga rättigheter och
biomedicin.
Ministrarna beslutade att fortsätta behandla toppmötesdokumenten vid
sina kommande möten och instruerade ställföreträdarna att närmast
avrapportera vid det 102:a ministerkommittémötet i maj 1998.
I samband med ministerkommittémötet öppnades den europeiska
konventionen om medborgarskap för undertecknande, med Sverige som en
av 15 undertecknare. Konventionen innehåller principer och regler rörande
alla aspekter på medborgarskap.
I direkt anslutning till mötet överlämnade Frankrike ordförandeskapet i
ministerkommittén till Tyskland.
Översyner av Europarådets verksamhet
Som framgått ägnade det 101:a mötet stor uppmärksamhet åt Europarådets
strukturer och arbetsmetoder. Ett principbeslut fattades om att tillsätta en
kommitté av visa personer för att granska möjligheterna att reformera
organisationen.
Kommitténs mandat är huvudsakligen inriktat på att förstärka
Europarådets politiska profil och förbättra dess effektivitet, genomslagskraft
och synlighet. Uppdraget kan delas in i fyra huvudområden: relationerna till
EU och OSSE, beslutsfattande inom organisationen, aktiviteter och program
samt finansiering och budget.
En interimsrapport skall avges till ministerkommittén redan vid dess möte
i maj och en slutrapport i november 1998.
Sedan tidigare pågår separata översyner av Europarådets sociala sektor och
ungdomssektorn.
5.1.3 Europakonventionen och dess övervakningsorgan
5.1.3.1 En ny domstol för mänskliga rättigheter
Den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och
de grundläggande friheterna (Europakonventionen) har ratificerats av
samtliga Europarådets medlemsstater utom Ryssland. Konventionen och dess
11 tilläggsprotokoll utgör ett av de mest effektiva internationella skydden för
de mänskliga rättigheterna i världen. Det unika med systemet, i förhållande
till andra regelverk på området, är de övervakningsorgan som etablerats
enligt konventionen.
För närvarande övervakar tre organ att staterna fullgör sina åtaganden
enligt konventionen, nämligen den europeiska kommissionen för de
mänskliga rättigheterna (Europakommissionen), den europeiska domstolen
för de mänskliga rättigheterna (Europadomstolen) och Europarådets
ministerkommitté.
Genom det på toppmötet i Wien 1993 beslutade tilläggsprotokoll 11 till
Europakonventionen genomförs en radikal reform i syfte att rationalisera
övervakningssystemet och förkorta de nuvarande långa handläggnings-
tiderna, som kan uppgå till 5-6 år innan ett slutligt avgörande fälls. Den
ökade måltillströmningen beror på utvidgningen av konventionsstatskretsen
liksom en större medvetenhet bland de berörda staternas medborgare. För
närvarande registreras ca 5 000 klagomål per år hos kommissionen.
Reformen innebär att den nuvarande kommissionen och domstolen ersätts
med en instans, en permanent domstol med heltidsanställda ledamöter för
prövning av såväl individuella som mellanstatliga klagomål. Minister-
kommitténs framtida uppgift blir begränsad till att granska efterlevnaden och
verkställigheten av den nya domstolens domar.
Den nya domstolen träder i funktion den 1 november 1998 och kommer att
bestå av en ledamot från varje konventionsstat. Till svensk domare har
nyligen valts presidenten i kammarrätten i Göteborg Elisabeth Palm.
5.1.3.2 Det löpande arbetet
Samtliga medlemmar av Europarådet har undertecknat Europakonventionen.
Kroatien, Lettland, Makedonien (f.d. jugoslaviska republiken Makedonien),
Moldova och Ukraina ratificerade den under 1997. Som nämnts ovan är
Ryssland nu den enda medlemsstaten som inte ratificerat konventionen.
I målet Persson mot Sverige antog ministerkommittén en slutresolution
sedan regeringen kunnat redovisa att erforderliga lagstiftningsåtgärder
vidtagits genom att riksdagen antagit lagen (1996:981) om besöks-
inskränkningar vid viss tvångsvård, vilken trädde i kraft den 1 januari 1997.
Under året avgjorde Europadomstolen fyra mål mot Sverige. I samtliga fall
ogillades påståendena om att Sverige kränkt Europakonventionen.
Målet Rolf Gustafsson mot Sverige (dom den 1 juli) rörde rätt till
brottsskadeersättning enligt brottsskadelagen (1978:413) och den fråga som
prövades var om den tidigare Brottsskadenämnden var att anse som en
domstol i Europakonventionens mening. Europadomstolen, som konstate-
rade att rätten till brottsskadeersättning var en civil rättighet, fann att
Brottsskadenämndens prövning tillgodosåg de krav som konventionen
uppställer på en domstolsprövning och att något konventionsbrott således
inte ägt rum.
Målet Anne-Marie Andersson mot Sverige (dom den 27 augusti) rörde
överlämnandet av viss information om klagandens personliga förhållanden
från en psykiater till socialnämnden på orten. Klaganden gjorde gällande att
hon inte i förväg kunnat få åtgärden prövad av domstol och att detta
förhållande, samt att hon även i övrigt saknat ett inhemskt rättsmedel, stred
mot konventionen. Europadomstolen, som bl.a. konstaterade att det saknades
en "rätt" för klaganden enligt inhemsk lag att förhindra att informationen
överfördes på det sätt som skett, kom till slutsatsen att någon
konventionskränkning inte hade ägt rum.
Målet M.S. mot Sverige (dom den 27 augusti) rörde liknande frågor.
Dessutom prövades i detta fall klagandens påstående om att en
försäkringskassas inhämtande av information från ett sjukhus i samband med
att kassan prövade en begäran från klaganden om arbetsskadeersättning bl.a.
kränkt hennes rätt till respekt för privatlivet. Inte heller i det avseendet an
Europadomstolen att någon konventionskränkning ägt rum.
Den fjärde domen (den 30 oktober), målet Paez mot Sverige, rörde
klagandens avvisning till Peru och den risk som han påstod förelåg för att
han skulle gripas och torteras vid återkomsten. Sedan klaganden fått
uppehållstillstånd i Sverige avskrev Europadomstolen målet från vidare
handläggning.
För närvarande är tre mål mot Sverige under handläggning i Europa-
domstolen. Dessutom har klaganden i målet Torgny Gustafsson mot Sverige,
sedan domstolen under 1996 avkunnat sin dom, begärt att målet skall tas upp
till omprövning. Något definitivt beslut om omprövning har ännu inte fattats.
Två mål mot Sverige, Holm och Lennart Gustafsson, avvaktar slutbehandling
i ministerkommittén.
Under 1997 registrerades 4 750 nya klagomål hos kommissionen, varav
146 mot Sverige. Motsvarande siffror för 1996 var 4 758 och 169. Från att
kontinuerligt ha ökat under senare år har tillströmningen av klagomål,
åtminstone tillfälligtvis, stabiliserats.
Under året hänsköts 119 mål till Europadomstolens prövning. Av de
sammanlagt 664 mål som domstolen avgjort sedan den tillkom rör 36
klagomål mot Sverige. En redogörelse för de domar som dittills meddelats i
mål mot Sverige finns bl.a. i bilaga till proposition 1995/96:126 Förnyad
förklaring enligt artikel 46 i Europakonventionen.
5.1.4 Arbetet inom ramen för verksamhetsprogrammet
I syfte att diskutera innehållet i och skapa riktlinjer för det mellanstatliga
verksamhetsprogrammet anordnar Europarådet regelbundet återkommande
s.k. fackministerkonferenser inom nitton olika områden. Ministrar med
ansvar för utbildnings- respektive familjefrågor började mötas redan 1959,
och sedan har nya områden tillkommit undan för undan.
Under 1997 arrangerades följande sex konferenser: den 21:a justitie-
ministerkonferensen i Prag den 10-11 juni, den 25:e konferensen för
ministrar med ansvar för familjefrågor i Wien den 16-18 juni, den 19:e
utbildningsministerkonferensen i Kristiansand den 22-24 juni, den 11:e
konferensen för ministrar med ansvar för regional utveckling och planering i
Limassol den 16-17 oktober, den 4:e jämställdhetsministerkonferensen i
Istanbul den 13-14 november och den 5:e konferensen för ministrar
ansvariga för massmediefrågor i Thessaloniki den 11-12 december.
5.1.4.1 Mänskliga rättigheter och demokratifrågor
Nationella minoriteter
Europarådets ramkonvention för skydd av nationella minoriteter, som
öppnades för undertecknande den 1 februari 1995, hade vid årsskiftet
1997/98 ratificerats av 15 stater. Konventionen trädde i kraft den 1 februari
1998. Bland de medlemmar som ratificerat den kan nämnas Danmark,
Finland, Spanien och Ungern.
Frågan om Sverige skall ratificera ramkonventionen har behandlats av
Minoritetsspråkkommittén (Jo 1995:03), som avgav sitt betänkande i
december 1997 (SOU 1997:193). I sina slutsatser rekommenderar kommittén
en svensk ratifikation.
Konventionen är den första folkrättsligt bindande multilaterala
överenskommelsen rörande minoritetsfrågor i allmänhet. Den slår fast vissa
grundläggande principer som konventionsstaterna åtar sig att efterleva till
skydd för de nationella minoriteterna. I Europarådet anses ett sådant skydd
vara en viktig utgångspunkt för att bygga ett stabilt, demokratiskt och säkert
Europa. De principer som kommer till uttryck i konventionen skall
förverkligas genom nationell lagstiftning och en lämplig regeringspolitik.
Det åligger ministerkommittén att övervaka att principerna efterlevs. En
särskild expertkommitté (CAHMEC) slutförde under 1997 sitt uppdrag att
överväga formerna för övervakningen. Som ett resultat av CAHMEC:s arbete
antog ministerkommittén den 17 september en resolution om de närmare
detaljerna i ramkonventionens övervakningsmekanism.
Kamp mot rasism och främlingsfientlighet
Inom flera av Europarådets verksamhetsgrenar bedrevs under året arbete för
att motverka rasism, främlingsfientlighet och etnisk diskriminering. Det
gäller bl.a. områdena arbetsmarknad, socialpolitik, mänskliga rättigheter och
migration.
Huvudansvaret låg emellertid på kommissionen mot rasism och intolerans
(ECRI), som har ägnat mycket tid åt att utarbeta s.k. länderrapporter, dvs.
redovisningar av situationen vad gäller rasism, främlingsfientlighet och
etnisk diskriminering i skilda medlemsländer samt förslag till åtgärder för att
förbättra förhållandena i varje enskilt land.
EU beslutade under 1997 att inrätta ett s.k. observatorium mot rasism och
främlingsfientlighet. I observatoriets stadgar uttalas att det skall ha ett när
samarbete med Europarådet, som också skall ha en plats i dess styrelse. Detta
ligger i linje med Sveriges uppfattning alltsedan frågan om ett observatorium
först aktualiserades, nämligen att de båda organisationernas resurser på
området i största möjliga utsträckning bör samordnas i syfte att undvika
dubbelarbete och ta tillgänglig kompetens till vara.
I slutdokumentet från toppmötet i oktober manade stats- och regerings-
cheferna till en intensifiering av kampen mot rasism, främlingsfientlighet,
antisemitism och intolerans.
Sociala stadgan
Den europeiska sociala stadgan uppmärksammades under året på flera sätt.
Ett välbesökt kollokvium om dess framtid, organiserat av Europarådet, ägde
rum i maj i Strasbourg. I april antog den parlamentariska församlingen en
rekommendation (nr 1324) i vilken alla medlemsstater uppmanas att
ratificera stadgan och dess protokoll samt den reviderade stadgan. Stadgans
betydelse framhölls också i den slutdeklaration som antogs vid toppmötet i
oktober.
Vidare har stadgan fått en ny roll i EU-sammanhang. Som ett resultat av de
diskussioner som under EU:s regeringskonferens fördes om sociala
rättigheter införs genom Amsterdamfördraget hänvisningar till den
europeiska sociala stadgan både i ingressen till Unionsfördraget och i
inledningen till det socialpolitiska kapitlet i EG-fördraget.
Under året undertecknades och ratificerades 1961 års sociala stadga av
Polen som tjugoförsta stat, och först av staterna i Central- och Östeuropa.
Den reviderade sociala stadgan undertecknades under 1997 av Rumänien,
Litauen, Slovenien och Storbritannien. Antalet undertecknande stater uppgår
därmed till tolv. Det krävs tre ratifikationer för att den skall träda i kraft,
vilket beräknas komma att ske under 1998. Sannolikt kommer även 1995 års
tilläggsprotokoll om ett kollektivt klagomålsförfarande att träda i kraft 1998.
I proposition 1997/98:82 föreslås att riksdagen godkänner att Sverige
ratificerar såväl den reviderade stadgan som tilläggsprotokollet.
Övervakningsförfarandet har stärkts sedan 1993 då de första
rekommendationerna antogs av ministerkommittén. Även om det ofta tar tid
innan någon förändring med anledning av rekommendationerna rapporteras
finns det flera positiva resultat beträffande fall som kritiserats sedan lång t
tillbaka.
Regeringskommittén består av representanter för regeringarna i de länder
som ratificerat stadgan. Varje övervakningscykel avslutas med att
ministerkommittén tar ställning till förslag från regeringskommittén som rör
dels en resolution om tillämpningen av stadgan, dels utkast till
rekommendationer riktade till enskilda länder angående särskilt allvarliga
brott mot stadgan. I januari beslöt ministerkommittén att anta det förslag som
regeringskommittén lagt fram i slutet av 1996.
Den oberoende expertkommittén har nio ledamöter, varav för närvarande
två från Norden (en från Finland och en från Norge). Expertkommitténs
slutsatser från granskningen av 1995 års tillämpningsrapporter behandlades
under året vid fyra möten i regeringskommittén. Expertkommittén hade
funnit 94 fall av negativa slutsatser, dvs. konstaterade brott mot stadgan.
Kritiken mot Sverige gällde regler om minderåriga (artikel 7),
mödraledighet (artikel 8), regler om migrerande arbetstagare (artikel 18 och
19). Under behandlingen i regeringskommittén kunde beträffande vissa av
dessa situationer anföras att vi antingen redan har ändrat reglerna (arbetstid
m.m. för minderåriga) eller utredde frågan (domstolsprövning av beslut om
utvisning enligt terroristlagen). Avseende kritiken mot att Sverige inte har
sex veckors obligatorisk mödraledighet lyckades vi liksom tidigare få
förståelse för att inget behov av sådana regler föreligger i vårt system för
föräldraledighet. Regeringskommitténs granskning ledde för svensk del inte
till något beslut om åtgärd, men i några av fallen beslöt kommittén att
avvakta en förnyad bedömning av expertkommittén.
5.1.4.2 Sociala frågor och livskvalitet
Under 1997 pågick en översyn av Europarådets sociala dimension. Ann-
Cathrine Haglund, tidigare ordförande i den svenska delegationen till
parlamentariska församlingen, utredde i början av året på generalsekreterare
Tarschys initiativ den verksamhet som anknyter till styrkommittéerna för
social trygghet, socialpolitik respektive arbetsmarknadsfrågor.
Uppföljningsarbetet i den relevanta rapportörgruppen har ännu inte
avslutats, men mycket tyder på att en ny kommitté med övergripande ansvar
för sociala frågor enligt Haglunds förslag kommer att ersätta nämnda tre
styrkommittéer, samtidigt som ett system med underordnade, flexibla
expertgrupper med relativt få ledamöter inrättas.
5.1.5 Arbetet inom ramen för partsavtalen
Vid sidan om den verksamhet som finansieras över den ordinarie budgeten
har inom Europarådet etablerats ett antal s.k. partsavtal. Dessa bygger på
principen om frivillig anslutning. De medlemsländer som så önskar förbinder
sig att delta i aktiviteter inom ramen för respektive avtal liksom att på för
varje avtal föreskrivet sätt bidra till finansieringen.
- Det svenska deltagandet i filmstödsfonden "Eurimages" och det
europeiska audiovisuella observatoriet bekostas av Svenska filminstitutet
respektive Kulturdepartementet. Avgifter till övriga partsavtal där Sverige
är medlem utbetalas via Utrikesdepartementets budget. Följande
verksamheter är de viktigaste:
- Partsavtalet på social- och hälsoområdet
- Europafarmakopén
- Europarådets sociala utvecklingsfond
- Pompidougruppen för narkotikafrågor
- Filmstödsfonden "Eurimages"
- Kommissionen för demokrati genom lag (Venedigkommissionen)
- Det europeiska audiovisuella observatoriet
- Europarådets Nord/Sydcentrum.
5.2 Sammanfattning av redogörelsen
5.2.1 Europarådets roll i det europeiska samarbetet
Europarådet har i nära femtio år verkat för ett Europa grundat på demokrati,
mänskliga rättigheter och respekt för rättsstatens principer. Sverige tillhörde
grundarna när Europarådets stadgar undertecknades av tio västeuropeiska
stater i London den 5 maj 1949. Sedan dess har det politiska landskapet
förändrats och i dag är Europarådet med sina fyrtio medlemsländer på väg att
uppfylla sin alleuropeiska kallelse med nästan samtliga europeiska stater som
medlemmar.
Europarådet har tre huvudorgan: ett beslutande och verkställande organ -
ministerkommittén, ett rådgivande organ - den parlamentariska
församlingen, ett organ för samarbete på lokal och regional nivå - den
europeiska kongressen för lokala och regionala organ, kommunalkongressen
CLRAE. Den parlamentariska församlingen har för närvarande 286
ledamöter och lika många suppleanter som utsetts av de 40 medlems-
ländernas parlament. Dessutom deltar med gäststatus parlamentariska
delegationer från fyra stater som ansökt om medlemskap (Armenien,
Azerbajdzjan, Bosnien-Hercegovina och Georgien) samt som observatörer
parlamentariker från Israel och fr.o.m. 1997 Kanada.
Sedan tillkomsten 1949 har den parlamentariska församlingen som
debattforum inom Europarådets ram bidragit till att främja fred och frihet,
mänskliga rättigheter och social rättvisa i Europa. Även om församlingen i
första hand har en rådgivande funktion har parlamentarikerna varit
pådrivande i många frågor, bl. a. för tillkomsten av konventioner. Under
senare år har den parlamentariska församlingen tagit initiativ till
utvidgningen av Europarådet, bidragit till att förbereda kandidatländer för
medlemskap och bedömt om villkoren för medlemskap är uppfyllda.
En huvudfråga för den parlamentariska församlingen är att säkerställa att
Europarådets grundläggande värderingar inte försvagas - och därigenom
dess trovärdighet - när medlemsantalet växer. Församlingen följer två vägar
för att stödja de nya medlemsländerna i deras strävan att uppfylla sina
åtaganden om en demokratisk samhällsutveckling. Man har under 1997
utvecklat granskningsproceduren och inrättat ett nytt utskott, "monitoring
committee", som metodiskt och återkommande granskar hur medlems-
staterna efterlever sina åtaganden och tillämpar Europarådets principer om
demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatens principer. Samtidigt stödjer
man utvecklingen av de nya medlemsstaternas lagstiftning och rättsväsende
genom utbildningsprogram, studiebesök, rådgivning till nybildade parlament,
seminarier för lagstiftare. Ministerkommittén har en egen gransknings-
procedur.
Europarådet som högtidlighåller sitt femtioårsjubileum den 5 maj 1999
står inför stora utmaningar. Förändringarna i omvärlden ställer nya krav på
organisationen. Frågan om dess inriktning och roll i det europeiska
samarbetet engagerar just nu medlemsstaternas regeringar och parlament och
var anledning till det andra toppmötet med deltagande av Europarådets stats-
och regeringschefer, vilket ägde rum i Strasbourg den 10-11 oktober.
Initiativet till toppmötet kom ursprungligen från den parlamentariska
församlingen. Toppmötets resultat, en deklaration och en handlingsplan som
prioriterar fyra kärnområden för verksamheten samt organisatoriska
reformer, får betydelse också för den parlamentariska församlingens
verksamhet.
5.2.2 Den parlamentariska församlingens verksamhet under 1997
5.2.2.1 Möten
Europarådets parlamentariska församlings session 1997 var fördelad på fyra
delsessioner vilka samtliga hölls i Strasbourg. Delsessionerna ägde rum den
27-31 januari, den 21-25 april, den 23-27 juni och den 22-26 september.
Ständiga utskottet som beslutar å församlingens vägnar mellan
delsessionerna sammanträdde den 19 mars, den 28 maj och den 7 november.
En s.k. minisession hölls i Bukarest den 26-28 maj med deltagande av
ständiga utskottet och tre fackutskott.
Vid de fyra delsessionerna debatterade församlingen rapporter och antog
rekommendationer till ministerkommittén, resolutioner och direktiv och
gjorde uttalanden i aktuella frågor. De rapporter som lades fram för
församlingen och det ständiga utskottet hade förberetts i de 13 fackutskotten
som sammanträtt i Europarådets kansli i Strasbourg, dess kontor i Paris eller
i något av medlemsländerna på inbjudan av respektive lands parlament.
Till talman (president) för församlingen omvaldes vid den första
delsessionen den tyska parlamentsledamoten Leni Fischer, kristdemokrat
(CDU).
5.2.2.2 Riksdagens delegation
Den svenska delegationen vid 1997 års session bestod av sex ordinarie
ledamöter: Jan Bergqvist (s), ordförande, Anders Björck (m), vice
ordförande, Berit Andnor (s), Göran Magnusson (s), Lisbet Calner (s) samt
Birger Hagård (m), och sex suppleanter: Sören Lekberg (s), Ingegerd
Wärnersson (s), Knut Billing (m), Inga-Britt Johansson (s), Olof Johansson
(c) samt Elisabeth Fleetwood (m).
Berit Andnor valdes till vice talman (vicepresident) i den parlamentariska
församlingen för 1997 och medlem av byrån. Församlingen har 18 vice
talmän. Birger Hagård var under 1997 fortsatt ordförande i utskottet för
juridiska frågor och mänskliga rättigheter. Inga-Britt Johansson var
ordförande i utskottet för jordbruksfrågor och landsbygdsutveckling.
Delegationen förberedde delsessionerna vid möten i riksdagen. Vid två
tillfällen hölls gemensamma möten med den svenska delegationen till
Europarådets kongress för lokala och regionala organ, CLRAE, som består
av kommun- och landstingspolitiker.
5.2.2.3 Utvidgningen, granskning av efterlevnaden av åtaganden
Att förbereda kandidatländer för medlemskap och stödja deras demokratiska
utveckling har utgjort en central del av den parlamentariska församlingens
arbete under 1990-talet. Övervakningen av att de numera 40 medlems-
länderna uppfyller medlemskapets krav på demokrati, mänskliga rättigheter
och rättsstatens principer var under 1997 en prioriterad uppgift som
engagerade parlamentarikerförsamlingen såväl som ministerrådet. Även
kommunalkongressen CLRAE har en roll som övervakare av att den lokala
självstyrelsen efterlevs.
Församlingen utarbetade under 1995 och 1996 en ny struktur för
granskning innebärande att de grannlaga granskningsuppgifterna som
tidigare legat på tre utskott sammanfördes till ett nyinrättat utskott. Beslut
om den nya kommittéstrukturen togs vid delsessionen i januari 1997.
Granskningsutskottet (monitoring committee) inledde sin verksamhet i april
och tog då över uppgifter från politiska och juridiska utskotten samt utskottet
för förbindelser med icke-medlemsländer. Det senare upphörde samtidigt
och uppgiften att bereda och bedöma ansökningar om medlemskap samt att
utreda förhållanden i kandidatländerna övergick till ett underutskott inom
politiska utskottet. Granskningsutskottets 65 ledamöter utses av de politiska
grupperna. Dess möten är inte öppna för andra än ledamöterna. Utskottets
uppgift är att kontinuerligt granska att alla medlemsländerna, nya såväl som
gamla, respekterar Europarådets principer om respekt för mänskliga
rättigheter, demokrati och rättsstatlighet och uppfyller de åtaganden som
gjorts i samband med medlemskap. Under 1997 granskades Albanien,
Estland, Litauen och Tjeckien.
De tre staterna i Kaukasusområdet Armenien, Azerbajdzjan och Georgien
är tillsammans med Bosnien-Hercegovina kandidater till medlemskap i
Europarådet. Deras parlament har gäststatus och deltar i den parlamentariska
församlingens verksamhet. Vitrysslands parlaments gäststatus (sedan 1992)
suspenderades av byrån i januari 1997 på rekommendation av politiska
utskottet. Den omedelbara anledningen var att president Lukasjenko efter en
grundlagsstridig folkomröstning avsatte det folkvalda parlamentet och själv
utsåg ett parlament som följaktligen saknar demokratisk legitimitet.
Församlingen har upprätthållit vissa kontakter med Vitryssland, bl.a. genom
en hearing i juni 1997.
5.2.2.4 Politiska frågor
Den parlamentariska församlingen ägnade under 1997 års session stor
uppmärksamhet åt politiska frågor, både mer långsiktiga aspekter som
förberetts i politiska utskottet och debatter i aktuella frågor som förts upp p
dagordningen enligt en "brådskande procedur". Situationen i politiska
krishärdar som Albanien, det forna Jugoslavien, Mellanöstern och Cypern
har varit återkommande teman liksom genomförandet av Daytonavtalet.
Församlingen har lagt tonvikten på civil återuppbyggnad, flyktingsituationen
och mänskliga rättigheter. Utvecklingen i Albanien följdes kontinuerligt av
församlingen genom parlamentarikerdelegationer som rapporterade till
delsessionerna och genom valobservation. Vidare har Albanien genom
församlingens program för parlamentariskt samarbete fått bistånd för att
främja en demokratisk utveckling, bl.a. genom utbildning av parlamentariker
och parlamentstjänstemän. Ett exempel på det parlamentariska biståndet är
riksdagens värdskap i november 1997 för ett studiebesök av det albanska
parlamentets nyutnämnde generalsekreterare.
5.2.2.5 Demokrati och mänskliga rättigheter
Kärnfrågorna för Europarådet, demokrati och mänskliga rättigheter, återkom
i många olika aspekter av församlingens verksamhet under 1997. Utöver
granskningen inför och efter medlemskap var det främst den fortsatta
förekomsten av dödsstraff i vissa av medlemsländerna som var föremål för
intensiv bevakning. Årets session inleddes med en debatt som föranletts av
rapporter om att avrättningar skett i Ryssland och i Ukraina trots att
regeringarna förbundit sig att inte tillämpa dödsstraffet i avvaktan på att det
kan avskaffas genom lagstiftning. Församlingen fortsatte sin bevakning av att
flyktingars och asylsökandes rättigheter beaktas även under svåra
förhållanden och att anslutningen till Europarådets konventioner om skydd
för nationella minoriteter och om historiska minoritetsspråk fortskrider. Ett
förslag till förbud mot kloning av människor i form av ett tilläggsprotokoll
till konventionen om biomedicin och mänskliga rättigheter antogs.
En ny domstol för mänskliga rättigheter kommer att inrättas fr.o.m. den 1
november 1998, enligt beslut vid Europarådets toppmöte. Den nya
domstolen blir heltidsarbetande och ersätter både den europeiska
kommissionen för mänskliga rättigheter och den nuvarande domstolen. Den
kommer att bestå av en domare från varje land som tillträtt
Europakonventionen. Regeringarna föreslår domarkandidater medan det är
den parlamentariska församlingen som utser domstolens ledamöter. Vid val
som förrättades i januari 1998 utsåg församlingen kammarrättspresident
Elisabeth Palm till svensk ledamot av domstolen.
5.2.2.6 Sociala och ekonomiska frågor m.m.
Också inom det sociala området bevakades rättigheterna för utsatta grupper.
Församlingen antog bl.a. rekommendationer om åtgärder för att bekämpa
barnarbete och mot utnyttjande av kvinnor genom kvinnohandel och
tvångsprostitution, om landsbygdskvinnors situation, om förbud mot
landminor samt om Tjernobylolyckans hälsoeffekter. På det ekonomiska
området debatterades EMU, europeisk luftfartspolitik och verksamheterna
inom Europeiska utvecklingsbanken EBRD och Organisationen för
ekonomiskt samarbete och utveckling OECD. Församlingen har uppdraget
att vara parlamentariskt forum för och granska verksamheten i mellanstatliga
regeringsorgan som OECD och EBRD och har också nära samarbete med
FN-organ. Som exempel på parlamentarikerförsamlingens breda verksamhet
kan vidare nämnas rapporterna till församlingen om parlament och medier,
europeisk kärnsäkerhet och rymdpolitik.
5.2.2.7 Toppmötet
Ett toppmöte med deltagande av Europarådets medlemsstaters stats- och
regeringschefer hölls i Strasbourg den 10-11 oktober. Initiativet kom
ursprungligen från den parlamentariska församlingen och försam-
lingspresidenten Leni Fischer. Ett syfte med mötet var att fastställa
Europarådets inriktning efter utvidgningen och dess roll i det nya europeiska
samarbetet. Förslag från den parlamentariska församlingen har inarbetats i
deklarationen och handlingsplanen som blev mötets resultat och som
rekommenderar åtgärder på fyra för Europarådet centrala områden:
demokrati och mänskliga rättigheter, social sammanhållning, medborgarnas
säkerhet, demokratiska värden och kulturell mångfald. På svenskt initiativ
ingår ett förslag till program för att tillvarata barns intressen i bred
bemärkelse. Även strukturer och arbetsmetoder skall ses över. Enligt beslut
vid toppmötet har en grupp av "visa personer" under ledning av förre
portugisiske presidenten Soares nyligen tillsatts för att ta sig an frågor som
rör Europarådets framtida organisation och struktur, politiska profil och
relationer till andra internationella organisationer (OSSE, EU) och föreslå
reformer. I gruppen ingår den parlamentariska församlingens president Leni
Fischer. Vid toppmötet togs vidare, som tidigare nämnts, det slutliga beslutet
om att inrätta en ny domstol för mänskliga rättigheter. En uppföljning av
toppmötets beslut har inletts i ministerkommittén såväl som i den
parlamentariska församlingen.
5.2.2.8 Besök och seminarier
Europarådets parlamentariska församlings president Leni Fischer besökte
Sverige den 20-21 november på inbjudan av riksdagens talman Birgitta
Dahl. Besöksprogrammet omfattade överläggningar med talmannen och
sammanträffande med representanter för riksdagspartierna, utrikesutskottet
och Europarådsdelegationen samt kabinettssekreteraren och barnombuds-
mannen. Leni Fischer höll ett anförande för riksdagsledamöter och
tjänstemän vid ett möte arrangerat av talmannens kvinnliga nätverk. Under
besöket fördes även samtal om det möte med europeiska talmän i
Stockholm den 12-13 juni 1998 som Birgitta Dahl kommer att vara värd
för, "Conference of Speakers and Presidents of European Parliamentary
Assemblies". I mötet som arrangeras i samarbete med Europarådets
parlamentariska församling deltar talmän i de nationella parlamenten i
Europarådets medlemsstater och i parlament med observatörs- eller
gäststatus samt presidenterna i ett antal europeiska interparlamentariska
församlingar - utöver Europarådets parlamentariska församling Europa-
parlamentet, Nordatlantiska församlingen, OSSE:s parlamentariska
församling, Västeuropeiska unionens församling, Beneluxrådet och Nordiska
rådet. Mötets tema är "utmaningar för de nationella parlamenten i ett
demokratiskt Europa under utvidgning".
Finska riksdagens Europarådsdelegation anordnade den 11-13 maj ett
seminarium till sjöss för parlamentarikerdelegationerna från länderna runt
Östersjön. Teman för seminariet var organiserad brottslighet, olaglig
invandring, avskaffande av dödsstraffet, rättigheter och skyldigheter för icke-
medborgare. Göran Magnusson och Sören Lekberg deltog. Delegationen var
också representerad vid en Europarådskonferens i Stockholm den 22-24
oktober inom ramen för Europarådets Nord-Balt Prison Project om fängelser
och fångvårdspolitik i de baltiska länderna. Svensk arrangör var
Kriminalvårdsstyrelsen.
5.3 Sammanfattning av motionen
Centerpartiet anser att Europarådet har spelat och alltjämt spelar en viktig
roll som väktare av de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna.
Europarådet bör, med Europakonventionen som grund, fokusera arbetet på
kampen mot rasism, främlingsfientlighet och antisemitism samt skydd för
nationella minoriteter. I partimotion U210 (c) yrkande 5 begär Centern att
Europarådet i högre grad skall uppmärksamma också nya utsatta grupper och
utgöra ett skydd för människor, oavsett kön, etniskt ursprung, religion, kultur
eller sexuell identitet.
5.4 Utskottets överväganden
I strävandena att bygga ett Europa grundat på frihet, demokrati, respekt för
rättsstatens principer och mänskliga rättigheter spelar Europarådet en central
roll. Detta har varit uppenbart inte minst under 1990-talet, då den politiska
utvecklingen ställt organisationen inför betydande utmaningar. Som framgår
av i detta betänkande behandlade skrivelse och redogörelse är Europarådet
nu på god väg att förverkliga målet att bli en alleuropeisk organisation där
Europas gamla och nya stater tillsammans slår vakt om de demokratiska
principerna för staters styrande.
Samtidigt som Europarådet verksamt bidragit till förändringen av Europas
politiska landskap håller organisationen själv på att få en ny identitet och
annorlunda uppgifter. Dessa frågor behandlades bl.a. vid toppmötet den
10-11 oktober 1997 i Strasbourg mellan Europarådsländernas stats- och
regeringschefer. En uppföljning av toppmötets beslut har, på sätt som
framgår av sammanfattningarna av skrivelsen respektive redogörelsen
tidigare i detta betänkande, inletts av ministerkommittén och den
parlamentariska församlingen.
Ett nytt element av särskild betydelse är organisationens på senare år
förändrade syn på vilka krav som skall ställas på medlemsstaterna. Som kan
utläsas av såväl skrivelse som redogörelse har en förskjutning ägt rum när
det gäller kriterierna för upptagande av nya medlemsstater i Europarådet,
från krav på en väl fungerande demokrati till det mera modesta önskemålet
att kandidatlandet skall utfästa sig att så snart som möjligt uppfylla villkore
och visa prov på god vilja i den riktningen. Som en konsekvens härav har
initiativ tagits för att säkerställa en effektiv övervakning - efter tillträdet
medlemsstaternas efterlevnad av gjorda åtaganden. Syftet är att detta skall
kombineras med stödåtgärder som skall påverka utvecklingen i positiv
riktning. Utskottet noterar i detta sammanhang att statsministern under
toppmötet tog upp behovet av att förstärka Europarådets dubbla roll som
övervakare av medlemstaternas förpliktelser och som stöd i strävandena att
efterleva ingångna åtaganden. För att uppnå de ambitiösa målen krävs
emellertid resurser, som medlemsstaterna måste vara beredda att ställa till
förfogande. Statsministern betonade också den vikt Sverige fäster vid att den
nya Europadomstolen blir ett effektivt instrument i kampen för mänskliga
rättigheter.
I november 1994 antog ministerkommittén, som ett komplement till redan
existerande instrument på området, en deklaration om efterlevnad av
medlemsstaternas åtaganden. Deklarationen följdes i maj 1995 upp med ett
beslut om en tillämpningsprocedur. Under 1996 togs ett viktigt steg framåt så
till vida att den reella övervakningen inleddes. Under 1997 har metoderna
härför utvecklats såväl av ministerkommittén som av den parlamentariska
församlingen, vilken sistnämnda utvecklat sin granskningsprocedur och
inrättat ett nytt utskott ("monitoring committee") med uppgift att metodiskt
och återkommande granska hur medlemsstaterna efterlever sina åtaganden.
Utrikesutskottet ser, vilket också framhölls i förra årets betänkande om
verksamheten inom Europarådet (bet. 1996/97:UU7), betydande fördelar
med den beskrivna utvecklingen men vill samtidigt framhålla vikten av att
såväl övervakningen av gjorda åtagandens efterlevnad som stödåtgärder
avseende behövande medlemsstater prioriteras.
Med anledning av skrivelsen och redogörelsen, som båda på ett utförligt
och informativt sätt skildrar verksamheten utifrån två kompletterande
perspektiv, noterar utskottet att även en rad andra ämnen av central politisk,
ekonomisk, kulturell och rättslig betydelse behandlades av Europarådet
under år 1997. Enligt utskottets uppfattning har verksamheten lämnat
betydande bidrag till framväxten av en ny och positiv ordning i Europa.
Europarådets roll är i denna nya ordning av central betydelse, i första hand i
samspel med EU och OSSE. Europarådet och OSSE verkar i hög grad för
likartade mål, dvs. respekt för demokrati, mänskliga rättigheter och
rättsstatens principer. Enligt utskottets uppfattning ligger Europarådets styrk
i det system av rättsligt bindande konventioner som byggts upp och som bl.a.
garanterar individens rättigheter på grundval av demokratiska värderingar
samt i det unika förhållandet att det finns permanenta organ för övervakning
av konventionsåtagandena. OSSE:s inriktning är i första hand att med
utgångspunkt från ett säkerhetspolitiskt perspektiv arbeta med konflikt-
förebyggande, icke-militär krishantering och återuppbyggnad efter konflikter.
Båda organisationerna bidrar aktivt med olika former av stöd till de nya
demokratierna i Europa.
Utskottet föreslår med det anförda att regeringens skrivelse 1997/98:85
med redogörelse för verksamheten inom Europarådets ministerkommitté
under år 1997 samt redogörelsen till riksdagen 1997/98:ER1 från Sveriges
delegation vid Europarådets parlamentariska församling om verksamheten
inom församlingen under 1997 läggs till handlingarna.
Europarådet bör, enligt Centerns partimotion U210 (c) yrkande 5, fokusera
sitt arbete på kampen mot rasism, främlingsfientlighet och antisemitism samt
på skydd för nationella minoriteter. Härvid bör i högre grad uppmärksammas
också nya utsatta grupper samt skyddet för människor, oavsett kön, etniskt
ursprung, religion, kultur eller sexuell identitet.
Enligt utskottets uppfattning kan man med fog säga att Europarådets
kärnverksamhet redan i dag i icke obetydlig utsträckning har den inriktning
som motionärerna efterfrågar. På många av de nämnda områdena pågår
dessutom en ständig och ambitiös utveckling av verksamheten, vilket bl.a.
framgår av de detaljerade redovisningarna i skrivelsens avsnitt 4 Arbetet
inom ramen för verksamhetsprogrammet och 5.1 Partsavtalet på social- och
hälsoområdet. Motsvarande skildring av den parlamentariska församlingens
arbete med de här relevanta problemen återfinns i redogörelsens avsnitt 4.3
Juridiska frågor och mänskliga rättigheter, 4.5 Sociala frågor, hälso- och
familjefrågor, 4.9 Befolknings- och flyktingfrågor samt 4.10 Jordbruk och
landsbygdsutveckling.
På ett mera övergripande plan behandlas vissa av de av motionärerna
berörda frågorna i den grupp av "visa personer" som till följd av beslut av
toppmötet tillsatts att arbeta under ledning av Portugals förre president,
Soares, och som har till uppgift att föreslå reformer inom hela Europarådets
verksamhetsområde. Sedan tidigare pågår också separata översyner av
Europarådets sociala sektor och av ungdomssektorn.
Utskottet anser att motion U210 (c) yrkande 5 kan besvaras med det anförda.
6 Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande regeringens skrivelse 1997/98:85
att riksdagen lägger regeringens skrivelse 1997/98:85 Redogörelse för
verksamheten inom Europarådets ministerkommitté under år 1997 till
handlingarna,
2. beträffande Europarådsdelegationens redogörelse
1997/98:ER1
att riksdagen lägger Redogörelse till riksdagen 1997/98:ER1 Från
Sveriges delegation vid Europarådets parlamentariska församling till
handlingarna,
3. beträffande skydd för vissa grupper
att riksdagen förklarar motion 1997/98:U210 yrkande 5 besvarad med
vad utskottet anfört.
Stockholm den 29 april 1998
På utrikesutskottets vägnar
Viola Furubjelke
I beslutet har deltagit: Viola Furubjelke (s), Göran Lennmarker (m), Inga-
Britt Johansson (s), Nils T Svensson (s), Berndt Ekholm (s), Inger Koch (m),
Urban Ahlin (s), Helena Nilsson (c), Carina Hägg (s), Bertil Persson (m),
Karl-Göran Biörsmark (fp), Eva Zetterberg (v), Lars Hjertén (m), Ingrid
Näslund (kd), Eva Thede (mp), Magnus Johansson (s) och Christina
Axelsson (s).
Förteckning över medlemsländer
Albanien
Moldova
Andorra
Nederländerna
Belgien
Norge
Bulgarien
Polen
Cypern
Portugal
Danmark
Rumänien
Estland
Ryssland
Finland
San Marino
Frankrike
Schweiz
Grekland
Slovakien
Irland
Slovenien
Island
Spanien
Italien
Storbritannien
Kroatien
Sverige
Lettland
Tjeckien
Liechtenstein
Turkiet
Litauen
Tyskland
Luxemburg
Ukraina
Makedonien (f.d. jugoslaviska
Ungern
republiken Makedonien)
Österrike
Malta
Innehållsförteckning
1 Sammanfattning 1
2 Skrivelsen 1
3 Redogörelsen 1
4 Motionen 1
5 Utskottet 2
5.1 Sammanfattning av skrivelsen 2
5.1.1 Inledning 2
5.1.2 Verksamheten i ministerkommittén 2
5.1.3 Europakonventionen och dess övervakningsorgan 7
5.1.4 Arbetet inom ramen för verksamhetsprogrammet 9
5.1.5 Arbetet inom ramen för partsavtalen 12
5.2 Sammanfattning av redogörelsen 12
5.2.1 Europarådets roll i det europeiska samarbetet 12
5.2.2 Den parlamentariska församlingens verksamhet under
1997 13
5.3 Sammanfattning av motionen 17
5.4 Utskottets överväganden 18
6 Hemställan 20
Bilaga: Förteckning över medlemsländer 21
z