Utskottet behandlar i detta betänkande regeringens skrivelse 1997/98:60
Berättelse om verksamheten i Europeiska unionen under 1997 samt motioner väckta
med anledning av skrivelsen. Därtill behandlas ett antal motionsyrkanden från
allmänna motionstiden 1997/98. Motionerna tar bl.a. upp frågor kring
utvidgningen, reformer av vissa gemensamma politikområden, frågor kring EMU,
unionens budget, miljö- och energifrågor samt olika aspekter av unionens
relationer med omvärlden.
Som underlag för utskottets överväganden har yttranden inhämtats från andra
utskott.
Utskottet konstaterar i betänkandet att under 1997 fattades många avgörande
beslut för unionens framtida utveckling. En viktig milstolpe var beslutet att
fördjupa utvidgningsprocessen genom att inleda genomgången av unionens
regelverk med samtliga kandidatländer. Likaså var slutförandet av
fördragsöversynen i regeringskonferensen och utrikesministrarnas undertecknande
av Amsterdamfördraget ett viktigt steg mot en utvidgad och fördjupad union. Vid
ett extraordinärt möte om sysselsättningen manifesterade unionens stats- och
regeringschefer sitt engagemang i sysselsättningsfrågorna, något som också
återspeglas i förändringar i Amsterdamfördraget vad gäller dessa frågor.
Slutligen kan konstateras att under 1997 togs även viktiga steg mot
förverkligandet av valutaunionen och införandet av en gemensam valuta.
Utskottet har vid ett flertal tillfällen behandlat frågor kring utvidgningen av
EU. Utskottet har därvid framhållit att utvidgningen av unionen med länder i
Central- och Östeuropa samt Cypern är en historisk uppgift för EU och dess
medlemsstater. Att utsträcka samarbetet till dessa länder bidrar till en ökad
politisk och ekonomisk stabilitet och är, enligt utskottets uppfattning, ett
viktigt steg på vägen för att lägga grunden för en bestående freds- och
säkerhetsordning i Europa. Utskottet finner att de frågor som väckts med
anledning av utvidgningen har fått en utförlig genomlysning av de utredningar
som regeringen tillsatte och vilkas resultat presenterades hösten 1997.
Utskottet betonar också vikten av att utvidgningsprocessen inte stannar upp och
att de länder som inte inleder medlemskapsförhandlingar i en första omgång
snarast får tillfälle att göra detta, i synnerhet gäller detta Lettland och
Litauen. Utskottet betonar i betänkandet behovet av reformer när det gäller den
gemensamma jordbrukspolitiken och även vad avser den gemensamma struktur- och
regionalpolitiken. Dessutom lyfter utskottet fram behovet av fortsatta
ansträngningar för att uppnå en gradvis integrering och ett bredare
samarbetsområde mellan EU och Ryssland. Därvid spelar det partnerskaps- och
samarbetsavtal som trädde i kraft under 1997 en grundläggande roll.
Utskottet konstaterar i betänkandet att regeringen i skrivelsen, förutom att
lämna en utförlig presentation av verksamheten i EU under året, även redogör
för sitt agerande i olika frågor som EU hade att hantera under 1997 och i
synnerhet vad avser de av Sverige prioriterade frågorna. Skrivelsen utgör,
enligt utskottets mening, en innehållsrik och värdefull redovisning av fakta,
och utskottet vill framhålla att den spelar en viktig roll i informations- och
samrådsprocessen kring EU-frågorna mellan riksdagen och regeringen.
Samtliga motioner som behandlas i föreliggande betänkande avstyrks eller
anses besvarade. Med det som anförts i betänkandet föreslår utskottet att
riksdagen lägger regeringens skrivelse 1997/98:60 Berättelse om verksamheten i
Europeiska unionen under 1997 till handlingarna.
Reservationer och särskilda yttranden har på enskilda avsnitt i betänkandet
lämnats av Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna, Centerpartiet,
Vänsterpartiet, Miljöpartiet de gröna och Kristdemokraterna.
2 Skrivelsen
Regeringen redogör i skrivelse 1997/98:60 för verksamheten i Europeiska unionen
under 1997 i enlighet med 10 kap. 1 § riksdagsordningen. Skrivelsen behandlar
den övergripande utvecklingen inom unionen, det ekonomiska och sociala
samarbetet, unionens förbindelser med omvärlden, inkluderande den gemensamma
utrikes- och säkerhetspolitiken, samarbetet i rättsliga och inrikes frågor,
unionens institutioner, svenska språkets ställning samt rekrytering av svenska
medborgare till unionens institutioner.
Regeringen yrkar i skrivelsen att riksdagen tar del av Berättelse om
verksamheten i Europeiska unionen under 1997.
3 Motionerna
Motioner väckta med anledning av regeringens skrivelse 1997/98:69
1997/98:U25 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att regeringen bör verka för att allt material av väsentlig
betydelse som ligger till grund för ställningstaganden i samarbetet i såväl
första som andra och tredje pelaren skall följa sexveckorsregeln,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att lobbyverksamhetens olika sidor inom EU skall kartläggas och
registreras,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om regeringens försök att slutföra det multilaterala
investeringsavtalet (MAI) utan dialog och utan diskussion om landspecifika
reservationer för Sveriges del med riksdagen,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att regeringen, inför nästa omgång förhandlingar om
fördragsändringar, som svenskt mål sätter upp att det blir möjligt för enskilda
stater att införa och upprätthålla högre miljöstandard när det gäller varor
inom EU:s inre marknad,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige inom EU måste försvara sin rätt att utforma en egen
regionalpolitik.
1997/98:U26 av Bodil Francke Ohlsson m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att regeringen bör återkomma med en skrivelse kring vilka faktiska
förändringar som EU-medlemskapet haft för medborgarna, hur de demokratiska
möjligheterna påverkats och vilka konsekvenser EU haft såväl på den offentliga
som den privata ekonomin,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige bör verka för att EU i högre grad inriktar sig på frågor
som inte kan lösas på nationell nivå, i första hand miljöfrågor, och arbeta för
att tona ned samarbetet inom områden som passar bättre på nationell eller
regional nivå,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att en folkomröstning skall avgöra om Sverige skall gå med i EMU,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om konvergensprogrammets krav på en minskad arbetslöshet och krav på
minskad miljöskuld,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att en prioriterad fråga för Sverige att driva i EU skall vara att
ställa hårda miljökrav och krav på att varor är närproducerade vid varje
upphandling,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om redovisningen av de faktiska kostnaderna för EU-medlemskapet,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om EU:s bidragssystem,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av att Sverige verkar för att utvecklingen av förnyelsebara
energikällor prioriteras,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige verkar för att miljöfrågornas roll inom EU stärks och
får en större tyngd och avgörande betydelse inom EU:s alla politikområden,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att arbetet med en omställning av vattenförsörjningssystem inom EU
ges högsta prioritet,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige skall avstå från sitt observatörskap i VEU,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att inte godkänna MAI-avtalet i dess nuvarande form,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av att inte tillåta någon inskränkning i svenska språkets
ställning inom EU.
Övriga motioner
1997/98:U41 av Eva Zetterberg m.fl. (v) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en oberoende utvärdering av EU:s östutvidgning.
1997/98:U43 av Bodil Francke Ohlsson m.fl. (mp) vari yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av att snabbt lösa EU:s institutionella frågor.
1997/98:U210 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om verksamheten inom Europeiska unionen,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om hanteringen av EU:s strukturfonder, behovet av program för
vänortssamarbete och horisontellt samarbete samt om behovet av en offensiv
gemensam regionalpolitik inom EU,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att EU bör utveckla ett särskilt partnerskap med Ryssland.
1997/98:U501 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige i EU skall ge högsta prioritet åt unionens utvidgning,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en reform av EU:s gemensamma jordbrukspolitik och riktlinjer för
EU:s struktur- och regionalpolitik.
1997/98:U505 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om östutvidgningens prioritet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om subsidiaritetsprincipen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att arbeta för att få något EU-organ placerat i Sverige.
1997/98:U609 av Göran Lennmarker m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att regeringen inom ramen för EU:s Medelhavspolitik betonar kravet
på mänskliga rättigheter och demokrati i dialogen med de associerade länderna.
1997/98:U618 av Eva Goës och Ragnhild Pohanka (mp) vari yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige aktivt bör styra och stödja aktionsplaner samt EU:s
PHARE- och TACIS-program så att dessa utvecklar och förändrar energisystemet i
ekologiskt hållbar riktning och inte stöder nya kärnkraftverk.
1997/98:U636 av Eva Zetterberg m.fl. (v) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att den svenska regeringen i EU skall agera för att upprätta ett
handelsavtal mellan EU och Kuba.
1997/98:U802 av Sten Tolgfors (m) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vikten av att
Sverige verkar för att lyfta fram Östersjöperspektivet inom EU:s olika program
och samarbetsområden,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av att Sverige agerar för att den förestående utvidgningen av
EU realiseras och följs av nya utvidgningsomgångar.
1997/98:U803 av Bengt Hurtig m.fl. (v) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att regeringen bör verka för att en järnväg längs Norrlandskusten
med förbindelse mot Murmansk och Archangelsk blir ett av EU:s TEN-projekt.
1997/98:U805 av Erling Bager (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om svenskt stöd till
Nordsjösamarbetet.
1997/98:Fi218 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om samarbete mellan de nordiska länderna för att mobilisera ekonomiskt
stöd från EU för bekämpning av miljöproblemen i Östersjöområdet.
1997/98:A460 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om den svenska Europapolitiken,
23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om gränsregionalt samarbete.
4 Ärendets beredning, yttranden från andra utskott, betänkandets disposition
Den nu föreliggande skrivelsen behandlas av utrikesutskottet. Utrikesutskottet
har berett övriga utskott tillfälle att yttra sig över skrivelsen samt de
motioner som behandlas i anslutning till denna i de delar som har samband med
respektive utskotts beredningsområde. Utrikesutskottet har erhållit yttranden
över skrivelsen jämte motionerna från finansutskottet, näringsutskottet och
arbetsmarknadsutskottet. I de frågor som inte faller inom utrikesutskottets
primära beredningsområde har relevanta avsnitt ur de andra utskottens yttranden
refererats eller citerats relativt utförligt. Yttrandena återges också i sin
helhet i bilaga 1 till betänkandet.
Även bedömningar i de övergripande frågor som faller inom respektive utskotts
beredningsområde och som utskotten har presenterat i sina yttranden redovisas i
betänkandet. Därutöver har utrikesutskottet även i vissa fall refererat eller
citerat egna betänkanden eller betänkanden från andra utskott i de delar som
berör frågor som även behandlas i föreliggande betänkande.
I betänkandets avsnitt 5 tas inledningsvis upp frågor av övergripande
karaktär och frågor kring utvidgningen med länderna i Öst- och Centraleuropa
och Cypern samt några frågor inom Agenda 2000. Därefter tas vissa frågor inom
EG-samarbetet upp till behandling: sysselsättning, EMU, vissa budgetfrågor,
transporter, energi- och miljöfrågor samt reformer av struktur- och
regionalpolitiken och den gemensamma jordbrukspolitiken. I nästföljande avsnitt
behandlas unionens externa relationer inkluderande den gemensamma utrikes- och
säkerhetspolitiken. I ett avslutande avsnitt behandlas språkfrågan och frågan
om lokalisering av EU-organ.
Regeringens skrivelse är omfattande och täcker alla delar av
unionssamarbetet. I sammanfattningarna av skrivelsen i detta betänkande
fokuseras dels på vissa övergripande frågor, dels på vad som framgår av
skrivelsen i de delar som behandlas i föreliggande betänkande.
Skrivelsen innehåller således avsevärt mer och bredare information än vad som
framgår av sammanfattningarna i detta betänkande. För den läsare som söker
information på andra områden än de som behandlas i detta betänkande hänvisas
således till regeringens skrivelse.
5 Utskottet
5.1 Allmänna överväganden och vissa övergripande frågor
Skrivelsen
I skrivelsen framhåller regeringen att under Sveriges tredje år som medlem i
Europeiska unionen präglades verksamheten i EU av arbetet med att förbättra och
fördjupa samarbetet samt att förbereda unionen på att ta emot nya medlemmar.
Regeringen framhåller att fred är Europeiska unionens yttersta syfte.
Erfarenheterna från återkommande europeiska storkrig och två världskrig ligger
bakom uppbyggandet av det som i dag är EU. Den grundläggande tanken är att
genom integration och samarbete knyta Europas länder och folk så nära varandra
att krig inte skall kunna uppkomma. I skrivelsen konstateras att EU-samarbetet
har varit framgångsrikt. Historiska fiender har försonats. I dag är det
omöjligt att tänka sig ett krig mellan EU:s medlemsländer.
Regeringen anför vidare att den historiska uppgiften nu är att överbrygga den
politiska och ekonomiska klyftan mellan väst och öst och att skapa ett Europa
präglat av fred och välfärd, utan murar mellan länder och folk. Under 1997
fattade EU vid sitt toppmöte i Luxemburg i december det avgörande beslutet att
inleda förhandlingsprocessen med de tio länder i Central- och Östeuropa samt
Cypern vilka ansökt om medlemskap. Det viktigaste motivet för denna förestående
utvidgning är detsamma som en gång banade väg för den europeiska integrationen,
att genom ekonomiskt och politiskt samarbete minska risken för krig och
konflikter. Detta är en politik som också ger Sverige ökad trygghet och
säkerhet.
Samtidigt med arbetet att utvidga unionen fördjupas och effektiviseras
samarbetet, framhåller regeringen vidare. EU strävar efter att tydligare
inrikta sig på de områden som upplevs som mest relevanta av medborgarna. Dit
hör exempelvis frågor om fred, sysselsättning, arbetet för en god miljö,
jämställdhet och kamp mot brottslighet. Det är en utveckling av samarbetet som
Sverige starkt stöder.
Vidare anför regeringen att under 1997 fattades viktiga beslut för att bättre
samordna kampen mot arbetslösheten. Vid det extra toppmötet i Luxemburg i
november antogs omfattande riktlinjer för sysselsättningspolitiken som i allt
väsentligt överensstämmer med svenska ambitioner på området.
Den ekonomiska och monetära unionen (EMU) övergår den 1 januari 1999 till den
tredje etappen. En gemensam centralbank upprättas och en gemensam valuta
införs. Det är i svenskt intresse, menar regeringen, att valutaunionen blir
framgångsrik.
EU fortsätter att utveckla den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken
(GUSP). Regeringen menar att genom denna samverkan kan medlemsländerna
tillsammans få ett större inflytande och spela en mer aktiv roll på den
världspolitiska scenen än om länderna hade agerat vart och ett för sig. Det
gäller särskilt ett mindre medlemsland som Sverige. Genom att påverka den
gemensamma politiken har Sverige kunnat få större inflytande också i andra
internationella organisationer. EU är världens största biståndsgivare och
verkar aktivt för att förebygga och bilägga konflikter i världen. EU tar ett
särskilt stort ansvar i återuppbyggnadsarbetet i forna Jugoslavien, för
Albanien samt spelar en aktiv roll i exempelvis Mellanöstern och vid de stora
sjöarna i Afrika (Rwanda och Burundi).
En grundläggande princip för samarbetet är att beslut skall fattas så nära
medborgarna som möjligt. Regeringen menar att ett fördjupat europeiskt
samarbete är nödvändigt och rationellt på vissa områden medan andra frågor
hanteras bäst i medlemsländerna och värnar om denna s.k. närhetsprincip i EU-
arbetet. Detta innebär t.ex. att EU-budgeten endast skall finansiera åtgärder
när EU-nivån innebär ett mervärde jämfört med nationella åtgärder och nationell
finansiering. Regeringen framhåller i skrivelsen att en god avvägning mellan
den europeiska och den nationella kompetensen är i allas intresse och stärker
medborgarnas förtroende för samarbetet inom EU.
Regeringen konstaterar vidare att under 1997 har Sverige på ett framgångsrikt
sätt kunnat föra fram sina synpunkter inom en mängd områden, inte minst i
samband med förhandlingarna om Amsterdamfördraget och beslutet om att inleda
utvidgningsprocessen. Sveriges inflytande står väl i nivå med det som
jämförbara medlemsländer har, framhåller regeringen i skrivelsen.
Under första halvåret 1997 prioriterades det reformarbete som fördes inom
regeringskonferensens ram och som resulterade i Amsterdamfördraget. Under andra
halvåret prioriterades arbetet inför det extra toppmötet om sysselsättningen,
som hölls i november, samt förberedelserna för beslutet om att inleda
utvidgningsprocessen, vilket fattades i december. Vidare prioriterades följande
områden under 1997:
- arbetet med försurningsstrategin,
- inom kemikalieområdet har betydande ansträngningar gjorts vad gäller de s.k.
övergångslösningarna,
- ökad öppenhet och insyn i EU:s institutioner,
- kampen mot den organiserade brottsligheten, bl.a. narkotikabekämpning,
- på konsumentområdet har bl.a. aktiva insatser gjorts beträffande hälsa och
livsmedelssäkerhet,
- förberedelserna av den tredje etappen av EMU, bl.a. i förhandlingarna om
stabilitets- och tillväxtpakten samt
- unionens arbete för att främja fred och utveckling i världen.
EU:s stats- och regeringschefer samlades som brukligt till två möten inom
Europeiska rådet under året. Vidare genomfördes ett extraordinärt toppmöte om
sysselsättningen i Luxemburg i november.
Vid Europeiska rådets ordinarie möte i Amsterdam i mitten av juni 1997 enades
stats- och regeringscheferna om ett nytt fördrag. Det nya fördraget kom att
kallas Amsterdamfördraget och innebär nya villkor för samarbetet på en rad
områden. Det gäller till exempel de av Sverige prioriterade frågorna om
sysselsättningen, miljön, öppenheten, jämställdheten, konsumentpolitiken och
utrikes- och säkerhetspolitiken framhåller regeringen. Viktiga reformer
beslutades också när det gäller hur EU skall skapa fri rörlighet för personer
inom EU och effektivare bekämpa internationell brottslighet.
Regeringen bedömer att Amsterdamfördraget innebär väsentliga förbättringar av
samarbetet inom EU på en rad områden. Framför allt gäller det sysselsättningen,
som får en betydligt mer framskjuten plats i fördraget. De svenska kraven har i
stor utsträckning tillgodosetts även inom de andra områden Sverige prioriterat
menar regeringen.
Syftet med det extra toppmötet om sysselsättningen var att i enlighet med den
nya sysselsättningsavdelningen i Amsterdamfördraget utarbeta gemensamma
riktlinjer för ökad sysselsättning.
De antagna riktlinjerna ligger väl i linje med svensk politik menar
regeringen. Det gäller särskilt åtgärder för att, framför allt genom
utbildning, stärka individens ställning på arbetsmarknaden och prioriteringen
av frågan om jämställdhet mellan män och kvinnor.
Ett centralt element i den nya avdelningen är en aktiv övervakning av
medlemsstaternas sysselsättningspolitik.
Sysselsättningsriktlinjerna följs upp av nationella handlingsplaner, och en
första avstämning av dessa sker vid Europeiska rådets möte i Cardiff i juni
1998.
Europeiska rådets möte i Luxemburg den 12-13 december 1997 var historiskt
menar regeringen. Vid mötet gav EU beskedet att de tio kandidatländerna från
Öst- och Centraleuropa samt Cypern är välkomna att bli medlemmar så snart de
uppfyllt villkoren för medlemskap. Sverige och Danmark bedrev ett intensivt
arbete under hösten 1997 för att alla ansökarländer skulle inkluderas i
utvidgningsprocessen från dess start. Enligt det föreliggande förslaget från
kommissionen skulle förhandlingar endast inledas med sex av kandidatländerna.
Den kompromiss som antogs vid mötet innebär att utvidgningsprocessen inleds
gemensamt med alla länder. Alla länder deltar i genomgången av EU:s regelverk.
Sex länder - Estland, Polen, Tjeckien, Ungern, Slovenien och Cypern - får
starta de konkreta förhandlingarna först, med möjlighet för de övriga att
ansluta sig. Regeringen framhåller i skrivelsen att resultatet innebär att
väsentliga element i det gemensamma förslaget från Sverige och Danmark fått
gehör.
Vidare fortsatte förberedelserna för EMU. En resolution antogs om samordning
av ekonomisk politik, externa aspekter av EMU och rådets dialog med Europeiska
centralbanken (ECB).
Sverige, Danmark och Finland undertecknade i december 1996 ett
anslutningsavtal till Schengensamarbetet samtidigt som Norge och Island
undertecknade samarbetsavtal. Schengensamarbetet löper parallellt med och har
en nära koppling till EU, vars regler inom samma områden automatiskt ersätter
motsvarande Schengenregler. I linje härmed beslutades vid Europeiska rådet i
Amsterdam i juni 1997 att Schengensamarbetet skall införlivas i EU. Därför är
till Amsterdamfördraget fogat ett särskilt protokoll som reglerar
Schengensamarbetets införlivande i EU.
För den nordiska anslutningen till det operativa samarbetet inom
Schengensamarbetet var det under 1997 viktigt att snabbt lösa frågan om hur
Schengens informationssystem (SIS) skall uppgraderas inför utvidgningen till de
nordiska länderna, framhåller regeringen. Tidtabellen för utvecklingen av det
nya informationssystemet, SIS II, drog ut på tiden, men i oktober 1997
beslutades att det nuvarande informationssystemet skall uppgraderas för att
rymma de nordiska länderna år 2000.
Genom Norges och Islands samarbetsavtal med Schengenländerna från december
1996 säkerställdes den nordiska passunionens fortbestånd menar regeringen.
Avtalsförhandlingarna kännetecknades av stor förståelse för Norges och Islands
önskemål om deltagande understryker regeringen i skrivelsen. Enligt
Amsterdamfördragets protokoll om införlivandet av Schengensamarbetet i EU skall
Norge och Island associeras till genomförandet av Schengenregelverket genom
särskilda avtal, baserade på samarbetsavtalen från 1996. I en gemensam
förklaring till Amsterdamfördragets Schengenprotokoll anges att parterna skall
vidta alla nödvändiga åtgärder för att dessa avtal skall kunna träda i kraft
samtidigt med Amsterdamfördraget. Europeiska rådet uttalade i sina slutsatser
från toppmötet i Amsterdam att de lösningar som uppnåtts i regeringskonferensen
gör det möjligt att bibehålla den nordiska passunionen inom ramen för ett
bredare europeiskt samarbete om fri rörlighet för personer. Målsättningen att
avtalen med Norge och Island skall kunna träda i kraft samtidigt med
Amsterdamfördraget upprepades vid Europeiska rådets möte i Luxemburg i december
1997.
Motionerna
I partimotion U25 (v) yrkande 1 konstaterar motionärerna att det särskilda
protokollet om de nationella parlamenten i Amsterdamfördraget innebär att de
skall erhålla handlingar från kommissionen minst sex veckor före beslut i
ministerrådet. Enligt protokollet berör nyordningen endast förslag från
kommissionen angående rättsakter och gemensamma ståndpunkter, påpekar
motionärerna. Motionärerna anför att detta är otillräckligt och menar att alla
dokument av väsentlig betydelse som ligger till grund för ställningstaganden
inom samarbetet i både första och tredje pelaren bör följa sexveckorsregeln.
I partimotion U25 (v) yrkande 6 anför motionärerna att de transnationella
företagen och deras organisationer har många personer verksamma för
lobbyverksamhet. Dessa har upparbetade kanaler till kommissionens tjänstemän
och företrädare för de nationella regeringarna och kan lätt komma i kontakt med
beslutsfattare och förslagsställare, menar motionärerna. Däremot har
miljörörelse, fackföreningar, konsumentrörelse och andra organisationer i långt
mindre utsträckning denna möjlighet, framhålls det i motionen. Motionärerna
menar att detta ger en obalans på den politiska arenan i EU-systemet och att
lobbyverksamhetens inflytande på besluten inom EU därför bör kartläggas
grundligt.
I motionen framförs därför förslag om att regeringen bör ge Utredningen om
folkstyret i Sverige inför 2000-talet tilläggsdirektiv med innebörden att
kartlägga hur lobbyverksamheten påverkar besluten inom EU. Utredningen bör även
presentera förslag på hur obalanserna i tillgång till beslutsfattare kan
åtgärdas.
I motion U26 (mp) yrkande 1 konstateras att regeringens skrivelse om
verksamheten inom Europeiska unionen 1997 ger en översiktlig bild av
utvecklingen inom EU under året. Motionärerna saknar emellertid en mer
djupgående analys av vilka effekter EU-medlemskapet har haft och har på det
svenska samhället och de enskilda medborgarna. De vill därför att regeringen
återkommer med en skrivelse om vilka förändringar EU-medlemskapet medfört för
medborgarna, hur möjligheter till demokratiskt inflytande har påverkats och
vilka konsekvenser medlemskapet haft på såväl den offentliga som den privata
ekonomin.
I motion U26 (mp) yrkande 2 hävdar motionärerna att Sverige bör verka för att
unionen i högre grad inriktar sig på frågor som inte kan lösas på nationell
nivå, i första hand miljöfrågor, och tona ned samarbetet inom områden som
passar bättre på nationell eller regional nivå.
Motionärerna bakom motion U505 (fp) yrkande 3 menar att EU endast skall ägna
sig åt frågor där de lokala, regionala och nationella nivåerna inte räcker
till. De slår fast att EU måste vara effektivt, vilket innebär att unionen
skall ägna sig åt rätt frågor. På dessa områden behöver unionen större
befogenheter. Exempel på sådana områden är enligt motionärerna ekonomiska
styrmedel för en bättre miljö, bl.a. miljöskatter, befogenheter när det gäller
bekämpandet av den gränsöverskridande brottsligheten samt inom den gemensamma
utrikes- och säkerhetspolitiken. Områden som är exempel på motsatsen är beslut
som rör den enskilde och hans familj, jordbrukspolitiken samt alkoholpolitiken.
Subsidiaritetspincipen skall gälla, menar motionärerna, och föreslår
inrättandet av en kompetenskatalog.
Utskottets överväganden
I den aktuella skrivelsen lämnar regeringen en utförlig redovisning av
verksamheten inom EU under 1997. Utskottet kan, liksom regeringen, konstatera
att under 1997 fattades många avgörande beslut för unionens framtida
utveckling.
Efter omfattande förhandlingar kunde EU:s stats- och regeringschefer vid sitt
möte i Amsterdam i juni 1997 enas om ändringar i grundfördragen. Dessa
ändringar, formulerade i Amsterdamfördraget, har, enligt utskottets mening,
stor betydelse för att göra samarbetet mer relevant för medborgarna, för att
förstärka och effektivisera samarbetet samt för att lägga grunden för en
fortsatt utvidgningsprocess. Regeringen har i proposition 1997/98:58 förelagt
Amsterdamfördraget för riksdagens godkännande. Utskottet har behandlat
propositionen i betänkande 1997/98:UU13 och riksdagen beslutade att godkänna
fördraget den 29 april 1998 (rskr. 1997/98:197). I betänkandet framhåller
utskottet bl.a. följande:
Regeringen har i den nu aktuella propositionen lämnat en redogörelse för
resultatet i regeringskonferensen samt för vissa konstitutionella
förutsättningar för Sveriges tillträde till fördraget. I propositionen
framhåller regeringen att när det gällde utvecklingen av de delar inom EU-
samarbetet som är relevanta för medborgarna, som sysselsättning, miljö,
öppenhet, jämställdhet mellan kvinnor och män samt konsumentskydd, kommer
unionen att få en klarare inriktning. Vidare framhåller regeringen att framsteg
har skett när det gäller möjligheterna till krishantering.
Utskottet kan för sin del konstatera att framsteg har skett på de områden som
riksdagen i sin behandling av regeringens skrivelser, 1995/96:30 EU:s
regeringskonferens 1996 och 1996/97:80 Berättelse om verksamheten inom
Europeiska unionen 1996, angav som angelägna att ta upp i regeringskonferensen
(bet. 1995/96:UU13 och bet. 1996/97:UU13). Utskottet vill framhålla att
Sveriges agerande i regeringskonferensen starkt har bidragit till fokuseringen
på sakfrågor som är viktiga för medborgarna. Detta gäller även unionens
förstärkta möjligheter till humanitära insatser och krishantering där
Amsterdamfördraget, enligt utskottets uppfattning, lägger grunden för ett
förstärkt samarbete på området. Eftersom framsteg har skett på många av de
områden där det finns svenska intressen måste förhandlingsresultatet i sin
helhet betraktas som gott samtidigt som det innebär viktiga steg framåt för det
europeiska samarbetet.
Många av de frågor som ryms inom ramen för EU-samarbetet är angelägna ur ett
svenskt perspektiv. I en så omfattande förhandling som en regeringskonferens -
med ett stort antal deltagande stater - är det, enligt utskottets uppfattning,
emellertid centralt att det sker en prioritering för att goda resultat skall
kunna uppnås. Utskottet menar att den prioritering som under förhandlingarna, i
samråd med riksdagen, gjordes till vissa områden (sysselsättning, miljö,
öppenhet, jämställdhet, konsumentfrågor, krishantering) betydde mycket för
slutresultatet. Konkreta svenska förslag presenterades på dessa områden utom
beträffande konsumentfrågor, där Sverige i stället gav stöd till ett finskt
förslag.
Enligt utskottets uppfattning har den aktiva svenska förhandlingslinjen och
den starka prioritering som skett varit betydelsefulla faktorer som lagt
grunden för de svenska framgångarna i förhandlingarna.
Ett viktigt skäl för Sverige att bli medlem i Europeiska unionen var att
endast genom medlemskapet har Sverige möjlighet att påverka utvecklingen i
centrala frågor i en alltmer internationaliserad värld. Som EU-medlem har
Sverige säte och stämma i unionens beslutande organ och därmed möjlighet att
direkt påverka beslut. Utskottet menar att utfallet av regeringskonferensen
visar att Sverige har kunnat ge avgörande bidrag i förhandlingarna och påverka
dessa i en riktning som svarar både mot svenska intressen och mot behovet av
att bygga ett effektivare och för medborgarna mer relevant europeiskt
samarbete.
Sverige medverkar som EU-medlem även i den för freden och avspänningen i
Europa mycket betydelsefulla utvidgningen av EU till de öst- och
centraleuropeiska kandidatländerna samt Cypern. Efter regeringskonferensens
avslutande har unionen fattat ett antal betydelsefulla beslut för att ta
ytterligare steg i denna riktning.
Det historiska beslutet att inleda medlemskapsprocessen med de tio
kandidatländerna från Öst- och Centraleuropa samt Cypern fattades vid
Europeiska rådets möte i Luxemburg i december 1997. Därmed fortsätter
integrationsprocessen mellan Öst- och Västeuropa, en process som, enligt
utskottets uppfattning, lägger grunden för en bestående freds- och
säkerhetsordning i Europa.
Utskottet vill även framhålla att kommissionen under 1997 presenterade en
omfattande rapport om utvidgningen, Agenda 2000. Den innehåller en
framtidsinriktad genomgång av unionens olika politikområden med avseende på av
utvidgningen förväntade effekter samt förslag på hur förmedlemskapsstrategin
skall förstärkas. Enligt utskottets uppfattning utgör kommissionens rapport och
förslag en god grund för den vidare analysen och de fortsatta diskussionerna i
medlemskretsen om vilka reformer av unionens politik som kan behövas inför den
kommande utvidgningen. Behov av reformer föreligger främst vad avser den
gemensamma jordbrukspolitiken och vad avser den gemensamma regional- och
strukturpolitiken. Utöver den allmänna rapporten noterar utskottet att
kommissionen under 1997 även presenterade rapporter om de olika
kandidatländerna ur ett medlemskapsperspektiv.
Utskottet noterar vidare att stats- och regeringscheferna i november 1997
under Luxemburgs ordförandeskap genomförde ett extraordinärt möte om
sysselsättningen. Ett syfte var att i enlighet med den nya
sysselsättningsavdelningen i Amsterdamfördraget utarbeta gemensamma riktlinjer
för ökad sysselsättning. Utskottet kan konstatera att de antagna riktlinjerna
ligger väl i linje med svensk politik. Det gäller särskilt åtgärder för att,
framför allt genom utbildning, stärka individens ställning på arbetsmarknaden
och prioriteringen av frågan om jämställdhet mellan män och kvinnor.
Under 1997 togs viktiga steg mot förverkligandet av valutaunionen och
införandet av en gemensam valuta. Stabilitets- och tillväxtpakten antogs vid
Europeiska rådets möte i Amsterdam i juni 1997 och genom en rådsförordning
införs en förstärkning av övervakningen av de offentliga finanserna samt en
övervakning och samordning av den ekonomiska politiken. En annan förordning
behandlar förfarandet vid alltför stora budgetunderskott. Sammantaget skapar
dessa gemensamma beslut grunden för valutaunionen och för införandet av en
gemensam valuta. Utskottet delar regeringens uppfattning att det är i svenskt
intresse att valutaunionen blir framgångsrik samtidigt som det är utskottets
och riksdagens uppfattning att Sverige inte bör delta från starten 1999 (bet.
1997/98:FiU9).
Utskottet noterar avslutningsvis i denna del att arbetet med en svensk och
gemensam nordisk anslutning till Schengensamarbetet fortsatte under 1997.
Utskottet framhåller att Amsterdamfördraget medför att Schengensamarbetet på
sikt överförs till EU. En förutsättning för svenskt deltagande i
Schengensamarbetet är att den fria rörligheten i Norden kan bevaras.
Utskottet konstaterar att regeringen i skrivelsen, förutom att lämna en
utförlig presentation av verksamheten i EU under året, även redogör för sitt
agerande i olika frågor som EU hade att hantera under 1997 och i synnerhet vad
avser de av Sverige prioriterade frågorna. Skrivelsen utgör en innehållsrik och
värdefull redovisning av fakta och utskottet vill framhålla att den spelar en
viktig roll i informations- och samrådsprocessen mellan riksdagen och
regeringen i enlighet med bestämmelserna i 10 kap. 1 § riksdagsordningen.
Två av de utskott som har avlämnat yttranden över regeringens skrivelse till
utrikesutskottet har utöver ställningstaganden till motionsyrkanden även
redovisat vissa synpunkter på utvecklingen vad gäller respektive utskotts
beredningsområde under 1997.
Finansutskottet framhåller sålunda i sitt yttrande 1997/98:FiU3y:
Utskottet vill inledningsvis, i likhet med vad utskottet anförde i sitt
yttrande över förra årets skrivelse (1996/97:FiU3y), framhålla att regeringens
skrivelse om verksamheten i Europeiska unionen fyller en viktig funktion.
Utskottet noterar särskilt att regeringen redovisar Sveriges ställningstagande
och agerande i de frågor som behandlas i skrivelsen i större utsträckning i
årets skrivelse än i tidigare skrivelser. Utskottet förutsätter att regeringen
även framdeles lägger stor vikt vid att redovisa Sveriges agerande i
skrivelsen.
Utskottet kan konstatera att verksamheten inom de områden som behandlas i
skrivelsen och som berör utskottet redovisas på ett tillfredsställande sätt.
Utskottet vill dock erinra om att som ett resultat av den regeringskonferens
som avslutades i juni 1997 i Amsterdam kommer rådets befogenhet att inhämta den
statistik som behövs för gemenskapens verksamhet att regleras i fördraget (jfr
prop. 1997/98:58 Amsterdamfördraget s. 157-158). En mer utförlig redovisning av
verksamheten inom statistikområdet kan således vara påkallad i kommande års
skrivelser.
Utrikesutskottet delar finansutskottets uppfattning att en utförligare
redovisning av statistikområdet är påkallad i kommande års skrivelser.
Näringsutskottet anför i sitt yttrande 1997/98:NU4y:
För att stärka näringsutskottets bevakning av EU-frågorna har utskottet
tillsatt tre arbetsgrupper med vardera fem sex ledamöter från partierna samt en
sekreterare från utskottskansliet. Tre bevakningsområden har prioriterats:
energi, forskning och inre marknaden. I skrivelsen återfinns under flera
avsnitt frågor inom näringsutskottets (och de tre nämnda gruppernas)
beredningsområde: inre marknadens utveckling, metoder att minska tekniska
handelshinder, turism, näringspolitik, energipolitik, forskning och den
gemensamma handelspolitiken. Det som sägs i skrivelsen under några av dessa
avsnitt har alltså varit föremål för en mer omfattande bevakning från
näringsutskottets sida. Näringsutskottet har dock inte funnit anledning att i
detta sammanhang, som en följd av utskottets mer fördjupade bevakning, redovisa
några ställningstaganden i dessa delar med utgångspunkt från regeringens
skrivelse.
De sakfrågor som näringsutskottet valt att uppmärksamma i yttrandet är därmed
uteslutande föranledda av de aktuella motionsyrkandena. Dessa tar sikte på EU:s
insatser för att underlätta omställningen av energisystemen i Östeuropa, den
fortsatta utvecklingen av förnybara energikällor inom unionen och slutligen de
pågående förhandlingarna inom OECD (Organization for Economic Cooperation and
Development) om ett multilateralt investeringsavtal som berör Sveriges hållning
inom såväl den gemensamma som den nationella handelspolitiken.
I partimotion U25 (v) yrkande 1 åberopas det protokoll i Amsterdamfördraget som
medför att de nationella parlamenten skall erhålla handlingar från kommissionen
minst sex veckor före beslut i ministerrådet. Motionärerna yrkar att denna
regel skall gälla även beträffande den tredje pelaren.
Utskottet behandlade denna fråga i betänkande 1997/98:UU13 Amsterdamfördraget
på grundval av vad konstitutionsutskottet anförde i sitt yttrande 1997/98:KU9y.
I yttrandet framhöll konstitutionsutskottet att sexveckorsfristen enligt
protokollet om de nationella parlamentets roll gäller även förslag inom den
tredje pelaren, i den mån kommissionen lagt fram förslaget. Utrikesutskottet
delade konstitutionsutskottets uppfattning att någon åtgärd med anledning av
yrkandet inte var påkallad.
Utrikesutskottet vidhåller sin uppfattning och anser att motion U25 (v) yrkande
1 är besvarad.
I samma motion yrkande 6 begärs att lobbyverksamheten inom EU skall kartläggas.
Utskottet noterar att lobbyverksamheten inom EU har varit förmål för
uppmärksamhet under senare år. Enligt vad utskottet erfarit förekommer sådan
verksamhet både från intresseorganisationer som är representerade på Europanivå
och från större företag och branschorganisationer.
När det gäller parlamentet har utskottet inhämtat att ett arbete har
genomförts internt för att skärpa regelsystemet kring lobbyverksamheten. Detta
utmynnade under 1997 i ett betänkande (Betänkande om ordningsregler för
lobbyister, A4-0107/97) från Europaparlamentets utskott för arbetsordningen,
valprövning och ledamöters immunitet. I betänkandet presenterades ett förslag
om upprättande av en uppförandekod när det gäller lobbyverksamheten. Förslaget
antogs och de nya reglerna har införts i parlamentets arbetsordning.
De nya bestämmelserna gäller för ambassader, konsulat, representationer för
stater och regioner, affärsdrivande organisationer och utövare av offentliga
angelägenheter som kommer i kontakt med personal och ledamöter i
Europaparlamentet. Bestämmelserna innehåller krav på att sådana representanter
som nämndes ovan skall låta registrera sig och de skall uppge vems eller vilkas
intressen de företräder. Vidare skall lobbyisternas uppträdande präglas av
ärlighet, rättvisa och öppenhet och de skall inte i vinstsyfte sprida dokument
som erhållits från parlamentet till tredje part.
Utskottet ser positivt på dessa förändringar och att lobbyverksamheten omges
av vissa regler samt att det sker under en större öppenhet.
Motionärerna efterlyser en kartläggning och anför i sammanhanget att
Utredningen om folkstyret i Sverige inför 2000-talet bör ges tilläggsdirektiv
med innebörden att kartlägga hur lobbyverksamheten påverkar besluten inom EU.
Utskottet noterar att enligt direktiven (kommittédirektiv 1997:101) för den
nämnda utredningen skall den belysa de nya förutsättningar, problem och
möjligheter som det svenska folkstyret möter inför 2000-talet. Därvid skall
utredningen bl.a. särskilt studera Sverige i Europeiska unionen och överväga på
vilket sätt Sverige - inom ramen för unionens nuvarande beslutsformer - kan
förbättra de svenska medborgarnas inflytande över och delaktighet i samarbetet
inom EU. I kommitténs uppgift ingår även att belysa på vilket sätt erfarenheter
från kommunal och regional verksamhet kan tillföras EU-arbetet.
I direktiven konstateras vidare att beslutsfattare utsätts för påverkan av
olika slag och att detta inte är något nytt. Flera företag och organisationer
använder numera professionell expertis för att påverka. Enligt direktiven skall
kommittén söka klargöra begreppen och definiera vad som menas med lobbying. I
uppdraget ingår också att kartlägga och sammanfatta erfarenheter från andra
länder samt eventuellt lämna förslag till åtgärder på området.
Enligt vad utskottet inhämtat har kommittén för avsikt att i rapportform även
problematisera och belysa lobbyverksamheten inom EU med tonvikt på regionala
och kommunala verksamheter.
Utskottet menar att därmed torde motionärernas syfte med yrkande 6 vara
uppfyllt och menar att något riksdagens tillkännagivande i denna fråga ej är
erforderligt.
Med det anförda betraktar utskottet motion U25 (v) yrkande 6 som besvarad.
I motion U26 (mp) yrkande 1 begärs en skrivelse från regeringen om vilka
förändringar EU-medlemskapet medfört för medborgarna, hur möjligheter till
demokratiskt inflytande har påverkats och vilka konsekvenser medlemskapet haft
på såväl den offentliga som den privata ekonomin.
Utskottet konstaterar inledningsvis att i föreliggande skrivelse redogör
regeringen för verksamheten inom EU under 1997 och av denna kan utläsas
effekter som medlemskapet har på många samhällsområden. Utskottet noterar även
att denna skrivelse är den tredje i ordningen och att motsvarande redogörelser
har avlämnats till riksdagen för åren 1995 och 1996, dvs. sedan Sverige blev
medlemsland i Europeiska unionen.
Vidare vill utskottet framhålla att regeringen i skrivelsen redovisar
Sveriges bidrag till EU:s budget liksom återflödet till Sverige. Regeringen
framhåller emellertid i skrivelsen att redovisningen av EU-budgeten inte är
upplagd på ett sådant sätt att återflödet är lätt avläsbart.
Utskottet vill understryka att återflödet är ett mått, dock inte ett
uttömmande sådant, på de fördelar som tillkommer Sverige till följd av
medlemskapet i EU. Betydelsen av att Sverige är med och påverkar Europas
framtid är central men inte en i kvantitativa termer mätbar storhet. Likaså är
tillgången till den inre marknaden av betydelse för den ekonomiska
utvecklingen.
Utskottet vill även påminna om att inför medlemskapet genomfördes ett flertal
utredningar inom olika områden för att utröna vilka effekter medlemskapet
skulle få för Sveriges vidkommande. De har publicerats i SOU-serien. Vidare
vill utskottet framhålla att inför regeringskonferensen om en fördragsöversyn
tillsattes en parlamentarisk utredning, EU96-kommittén, vilken bl.a. hade som
uppgift att genomföra studier av de frågor som skulle komma att behandlas i
konferensen och vilka effekter de skulle få för Sverige. Även dessa rapporter
har publicerats i SOU-serien (se bet. 1996/97:UU13, s. 19 f.).
Utskottet konstaterar vidare att regeringen genomfört ett antal studier kring
effekterna av den utvidgning av medlemskretsen som man förväntar skall inledas
i början av nästa årtionde. Dessa studier omfattar konsekvenserna för den
gemensamma jordbrukspolitiken av WTO-åtagandena och en östutvidgning (SOU
1996:71), EU:s jordbrukspolitik, miljön och regional utveckling (SOU 1997:74),
alternativa utvecklingsvägar för EU:s gemensamma jordbrukspolitik (SOU
1997:50), svensk strategi för EU:s jordbruk i framtiden (SOU 1997:102),
konsekvenser inom regional- och strukturpolitik av utvidgningen (SOU 1997:160),
miljön i ett utvidgat EU (SOU 1997:149), jordbrukspolitiken och östutvidgningen
(SOU 1997:150), säkerhetspolitiska konsekvenser av utvidgningen (SOU 1997:43),
konsekvenser inom samarbetet i rättsliga och inrikes frågor (SOU 1997:159),
konsekvenserna för personers fria rörlighet (SOU 1997:153) och
samhällsekonomiska konsekvenser (SOU 1997:156).
Vidare vill utskottet peka på att en parlamentarisk kommitté har tillkallats
för att belysa de nya förutsättningar, problem och möjligheter som det svenska
folkstyret möter inför 2000-talet. Kommittén, vilken tagit sig namnet
Demokratiutredningen, skall när det gäller Sverige i EU bl.a. överväga på
vilket sätt Sverige - inom ramen för EU:s nuvarande beslutsformer - kan
förbättra de svenska medborgarnas inflytande över och delaktighet i samarbete
inom EU.
Utskottet konstaterar att de centrala frågor som Sverige och unionen har haft
att hantera under senare år har blivit ordentligt genomlysta ur olika aspekter
genom de studier och utredningar som har genomförts eller är under
genomförande.
Utskottet anser att motion U26 (mp) yrkande 1 är besvarad med vad som ovan
anförts.
I motion U26 (mp) yrkande 2 yrkar motionärerna att Sverige bör verka för att
unionen i högre grad inriktar sig på frågor som inte kan lösas på nationell
nivå, i första hand miljöfrågor. I motion U505 (fp) yrkande 3 framhåller
motionärerna att på vissa områden behöver unionen större befogenheter och på
andra områden kan frågorna i högre grad avgöras på nationell nivå. Motionärerna
föreslår även inrättandet av en kompetenskatalog.
Utskottet behandlade liknande yrkanden i sitt betänkande 1996/97:UU13 med
anledning av regeringens skrivelse om verksamheten inom EU under 1996.
Utskottet framhöll i betänkandet följande:
Subsidiaritets- eller närhetsprincipen regleras i Romfördragets art. 3b.
Principen innebär att på områden där gemenskapen inte ensam är behörig - dvs.
på områden där kompetensen är delad mellan medlemsländerna och kommissionen -
skall gemenskapen vidta en åtgärd endast om målen för den planerade åtgärden
bättre kan uppnås på gemenskapsnivå.
Det bör framhållas att principen varken tilldelar eller fråntar gemenskapen
beslutsbefogenheter utöver de som redan följer av fördragen. Den inverkar
därför inte på den gällande kompetensfördelningen mellan EG och
medlemsstaterna. Principen reglerar i stället utövandet av dessa befogenheter
när kompetensen är delad. Regleringen av vilka kompetensområden som skall
hanteras på EU-nivå ligger i fördragen under de olika substanskapitlen och kan
därvid i princip endast ändras vid en regeringskonferens, dvs. alla
medlemsländer måste vara överens.
Utskottet anförde vidare:
Som utskottet tidigare har konstaterat är det viktigt att det, inom de områden
där gemenskapskompetens råder, finns ett regelsystem som är enhetligt, som
tillämpas och där sanktionsmöjligheter finns. Detta är fallet med direktiv och
förordningar som har rättslig verkan i medlemsländerna och där EG-domstolen
utgör högsta rättsvårdande instans. Inte minst för små och medelstora länder är
det ett grundläggande intresse att EG:s karaktär av rättsgemenskap upprätthålls
med ett starkt regelverk och starka institutioner. Det är viktigt inte minst ur
konsumentsynpunkt men även allmänt för att upprätthålla önskvärda miniminivåer
vad gäller hälsa, miljö och säkerhet.
När det gäller den andra frågan, vilken nivå som skall ha kompetens på olika
områden, noterar utskottet att i den omnämnda motion U505 (fp) yrkande 3 hävdas
att EU behöver större befogenheter beträffande bl.a. miljöskatter, bekämpning
av gränsöverskridande brottslighet samt inom den gemensamma utrikes- och
säkerhetspolitiken. Däremot vill man minska denna när det gäller t.ex.
jordbrukspolitiken och således återföra detta kompetensområde till nationell
nivå.
Utskottet ser här anledning att upprepa vad som anfördes i betänkande
1996/97:UU13 med anledning av ett liknande yrkande:
Till gemenskapsnivån har medlemsländerna i samförstånd beslutat att föra frågor
som är av gränsöverskridande karaktär och som bäst löses på denna nivå. Det
gäller bl.a. delar av handelspolitiken. På andra områden är kompetensen delad,
t.ex. beträffande miljöfrågor, frågor kring den inre marknaden samt
arbetsmiljö- och arbetsrättsområdena. Utskottet finner att gemensamma
regelsystem är nödvändiga på dessa områden.
Utskottet anförde vidare:
När det gäller vilken nivå som skall hantera olika kompetensområden, är det
enligt utskottets uppfattning en fråga där det finns anledning att allmänt sett
ha beredskap att göra omprövningar. I vissa fall kan det i framtiden komma att
finnas anledning att stärka den överstatliga kompetensen inom gemenskapen och i
andra fall att återföra kompetenser till den nationella nivån. Olika delar av
samarbetet måste alltid kunna förändras i riktning mot mer eller mindre
överstatlighet beroende på hur den europeiska verkligheten samt
medlemsländernas behov och gemensamma ambitioner utvecklar sig.
Vidare menar motionärerna att en kompetenskatalog bär upprättas.
Konstitutionsutskottet anförde i sitt yttrande 1995/96:KU5y med anledning av
regeringens skrivelse om regeringskonferensen att det knappast är möjligt att i
fördragstext göra någon exakt och uttömmande beskrivning av gemenskapens
kompetens, även om denna i princip skall framgå av fördraget. Att upprätta en
fullständig kompetenskatalog ter sig därför vanskligt, menade
konstitutionsutskottet och ville därför inte förespråka en sådan åtgärd.
Konstitutionsutskottet påpekade dock att det finns sammanställningar över de
områden där EG har beslutsbefogenheter.
Utrikesutskottet delade konstitutionsutskottets bedömning och upprepade vad
som hade framhållits tidigare i betänkande 1996/97:UU13, att regleringen av
vilka kompetensområden som skall hanteras på EU-nivå är uttryckt i Romfördraget
under de olika substanskapitlen.
Utrikesutskottet ser inte skäl att ändra sin bedömning på denna punkt.
Utskottet noterar att även när det gäller bekämpning av gränsöverskridande
brottslighet liksom vad gäller den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken
kommer Amsterdamfördraget att medföra ett förstärkt samarbete, helt i linje med
de önskemål som framförs i motion U505 (fp) yrkande 3. Utrikesutskottet har i
betänkande 1997/98:UU13 Amsterdamfördraget utförligt redogjort för dessa
förändringar i grundfördragen och välkomnar fördragets bidrag till ett
förstärkt EU-samarbete.
Vad gäller miljöfrågornas hantering inom EU vill utskottet erinra om att
genom Amsterdamfördraget slås den grundläggande principen om hållbar utveckling
fast i fördragets målartiklar. I enlighet med principens övergripande betydelse
görs det klart att miljöhänsynen skall integreras i politiken på alla områden.
Vidare noterar utskottet att miljögarantin stärks och kommer att omfatta viss
möjlighet till nya nationella bestämmelser även efter det att harmoniserad
lagstiftning har införts i EU. Utskottet vill understryka att Sverige under
regeringskonferensen var pådrivande i arbetet med att ge miljöfrågorna en mer
framskjuten plats i fördraget.
Med vad som anförts ovan avstyrker utskottet motion U505 (fp) yrkande 3 och
anser att motion U26 (mp) yrkande 2 är besvarad.
5.2 Agenda 2000 och utvidgningen
Skrivelsen
I skrivelsen från regeringen framhålls att kommissionen den 16 juli 1997
presenterade sitt meddelande Agenda 2000. Kommissionen föreslår i Agenda 2000
att förhandlingar om EU-medlemskap skall inledas med Estland, Polen, Slovenien,
Tjeckien och Ungern. Enligt tidigare beslut skall förhandlingar också inledas
med Cypern. En årlig genomgång av framstegen i de länder som inte ingick i den
första gruppen - Lettland, Litauen, Bulgarien, Rumänien och Slovakien - får
enligt kommissionens förslag avgöra när man kan inleda förhandlingar med dessa
länder.
Kommissionens bedömning baseras på de kriterier som antogs av Europeiska
rådet i Köpenhamn 1993: de politiska kraven (dvs. institutioner som garanterar
demokrati, rättssäkerhet, mänskliga rättigheter och skydd av minoriteter), en
fungerande marknadsekonomi och förmåga att klara konkurrensen på den gemensamma
marknaden samt möjlighet att påta sig medlemskapets förpliktelser. Inget
kandidatland uppfyller i dag helt dessa krav framhåller regeringen och menar
att det finns uppenbara problem i alla kandidatländer t.ex. då det gäller
kvaliteten på deras förvaltningar och rättssystem. Enligt kommissionens
bedömning borde emellertid de länder som den föreslår förhandlingar med, på
vissa villkor, kunna uppfylla kraven för medlemskap på medellång sikt, dvs. fem
till sex år.
Vid Europeiska rådet i Amsterdam i juni 1997 gavs utrikesministrarna i
uppdrag att under hösten förbereda en rapport till Europeiska rådets möte i
Luxemburg i december om kommissionens yttranden och Agenda 2000.
Hur beslutet i Luxemburg skulle utformas påverkar förhållandet mellan Europas
länder för en lång tid framöver konstaterar regeringen i skrivelsen. Sverige
har därför förordat en gemensam förhandlingsstart för alla kandidatländer som
uppfyller Köpenhamnskriterierna för en demokratisk stat, dvs. i dagsläget alla
utom Slovakien. Sverige delar i många avseenden kommissionens bedömningar av de
enskilda länderna, men det går inte att bortse från att bedömningarna i många
avseenden är statiska. Utvecklingen i många kandidatländer går snabbt framåt
menar regeringen, och på kort tid kan den inbördes rangordningen mellan
länderna förändras. Genom att låta samtliga kandidatländer inleda förhandlingar
samtidigt och låta dessa fortsätta efter varje lands individuella
förutsättningar, beaktar man det dynamiska elementet framhåller regeringen.
Processen blir heltäckande och lämnar ingen utanför. En motsatt inriktning
skulle däremot kunna ge en mycket negativ reaktion i kandidatländerna och
medverka till att reformprocessen bromsas. Det skulle även kunna ge direkta
effekter på utländska investeringar etc.
En samtidig start innebär däremot inte att länderna samtidigt inträder som
medlemmar. Inträdeskraven skall, framhåller regeringen, vara rigoröst uppfyllda
innan medlemskap blir aktuellt. Förhandlingstakten bör avpassas efter ländernas
förutsättningar, och varje kandidatland måste behandlas individuellt och
granskas utifrån objektiva kriterier.
Under hösten har en ökad förståelse för den svenska synen vuxit fram bland
medlemsländerna anför regeringen.
Europeiska rådet fattade i Luxemburg beslutet om den förestående anslutnings-
och förhandlingsprocessen. Resultatet stämmer i stora delar överens med det
förslag som Sverige och Danmark gemensamt presenterade före toppmötet menar
regeringen. Det innebär att anslutnings- och förhandlingsprocessen i enlighet
med fördragets stadganden (artikel O) inleds samtidigt med samtliga elva
kandidatländer den 30 mars 1998. För hela förhandlingsprocessen finns en
gemensam ram som innefattar de elva kandidatländerna. Under 1998 får samtliga
kandidatländer en av kommissionen ledd genomgång av unionens regelverk. För de
sex länder som kommissionen sommaren 1997 rekommenderade för förhandlingar
upprättas individuella mellanstatliga konferenser. För övriga fem
kandidatländer äger genomgången rum inom ramen för den s.k.
förmedlemskapsstrategin, som syftar till att stödja samtliga kandidatländers
anpassning till de krav EU-medlemskapet ställer. Ett extra stöd om 100 miljoner
ecu utfästes för de fem kandidatländer som inte får inleda mellanstatliga
konferenser direkt.
Kommissionen kan genom regelbundna rapporter, som görs för samtliga elva
kandidatländer, med början redan år 1998 rekommendera att mellanstatliga
konferenser öppnas med ett eller flera av de fem återstående kandidatländerna.
Beslut om en sådan övergång tas av medlemsstaterna i allmänna rådet. Endast de
länder som uppfyller de politiska kriterierna får inleda mellanstatliga
konferenser.
I en särskild uppmaning riktad till Cypern ombeds dess regering att i
handling visa sin vilja att inkludera representanter för den turkcypriotiska
befolkningen i sin förhandlingsdelegation.
Europeiska rådet bekräftade att Turkiet har ett medlemskapsperspektiv på lång
sikt. Mot den bakgrunden kom medlemsländerna överens om att ange en strategi
för att föra Turkiet närmare unionen på alla områden. Förslaget ligger i linje
med de svenska idéer om en särskild Turkietstrategi som lades fram under hösten
framhåller regeringen.
I samband med sina yttranden över de centraleuropeiska och baltiska
kandidatländerna presenterade kommissionen även ett förslag till förstärkt
förmedlemskapsstrategi. Denna bygger i första hand vidare på den strategi som
utformades efter Europeiska rådets möten i Köpenhamn 1993 och Essen 1994 och
som syftade till att underlätta och påskynda de central- och östeuropeiska
kandidatländernas EU-anpassning.
Kommissionens förslag till ny strategi består av tre delar, varav
Europaavtalen alltjämt utgör en, och utvidgat deltagande i gemenskapsprogrammen
en annan. Den tredje delen består av en ram för samverkan med varje
kandidatland, kallad partnerskap för anslutning (accession partnership). Ett
sådant skall upprättas för samtliga berörda länder, oberoende av om de anses
mogna för förhandlingar eller ej.
Två centrala aspekter på medlemskapsförberedelserna står i centrum för den
förstärkta strategin framhåller regeringen: stärkandet av den institutionella
och administrativa kapaciteten i kandidatländerna samt utvecklandet av
infrastrukturen i vid mening.
För Phareprogrammet har nya riktlinjer utarbetats. Enligt den föreslagna
fördelningen skall ca 30 % av insatserna förutses gå till institutions-
uppbyggnad och resterande till investeringsstöd. Den faktiska fördelningen
kommer emellertid att variera både från land till land och över tiden. Dessutom
skall man, så långt möjligt, kombinera utveckling av infrastrukturen med
förstärkning av institutionerna.
Jordbrukets konkurrenskraft skall, enligt kommissionens förslag, öka genom en
ökad marknadsorientering med sänkta priser, vilket skall gynna konsumenterna
men även underlätta utvidgningen och nästa runda med
världshandelsorganisationen WTO. Prissänkningarna kompenseras i huvudsak genom
direktstöd till jordbrukarna. Budgetmässigt innebär förslagen för EU
besparingar på 3,7 miljarder ecu genom ett minskat prisstöd och utgifts-
ökningar på 12,5 miljarder ecu för direktstöd och kompletterande åtgärder. Med
en ökad konkurrenskraft avser kommissionen också säkra livsmedel av hög
kvalitet och en miljöanpassad produktion i vilken hänsyn tas till djurens
välfärd. En skälig levnadsstandard för jordbrukarna är fortfarande en viktig
utgångspunkt. Det föreslås också att miljömål integreras i den gemensamma
jordbrukspolitiken.
Regeringen menar att förslagen är ett steg i rätt riktning, då man inriktar
sig på prissänkningar och inte på ytterligare produktionsbegränsningar. De är
dock i flera delar inte så långtgående som är önskvärt. En genomgripande reform
av CAP, innebärande en marknadsanpassning, bör i stället förespråkas menar
regeringen. Det är också angeläget att reformer påbörjas innan nya
medlemsstater ansluts, så att dessa ges möjligheter att delta i
jordbrukspolitiken och konkurrera på lika villkor. Målet är ett jordbruk som
verkar på marknadsmässiga villkor och som samtidigt fyller högt ställda
miljökrav.
Kommissionen föreslår ett tak för hur mycket direktstöd ett jordbruksföretag
totalt får ta emot per år. Dessutom är avsikten att medlemsstaterna skall få
möjlighet att differentiera direktstöden efter företagsstorlek på nationell
nivå (s.k. modulering) enligt vissa gemensamma regler.
Från svensk sida finns en tveksamhet till förslagen framhåller regeringen.
Skälet är att de, om de genomförs, riskerar att hindra utvecklingen av ett
konkurrenskraftigt jordbruk, eftersom strukturrationaliseringen kan motverkas
och konkurrensen snedvridas. Förslagen kan även innebära betydande kontroll-
problem.
Kommissionen föreslår en förstärkning och utökning av de miljöåtgärder som
infördes 1992. Denna inriktning är positiv menar regeringen, som anser att de
miljötjänster som jordbrukarna utför behövs och att ersättning för dessa bör
vara en allt viktigare del av politiken. Stöden bör utformas som en ersättning
för de specifika miljötjänster som jordbrukarna utför åt samhället i övrigt.
Miljöersättning och andra miljöåtgärder bör vara frikopplade från
marknadsordningarna, därför att riktade miljöåtaganden inom miljöprogrammen är
mer ändamålsenliga.
Nuvarande programperiod för EU:s regional- och strukturpolitiska insatser
löper ut år 1999 och en ny programperiod avses påbörjas år 2000. Förslag till
inriktning på nästa programperiod och förändringar av nuvarande politik
presenterades av Europeiska kommissionen Agenda 2000.
Förslagen i Agenda 2000 inriktas på att koncentrera, effektivisera och
förenkla de regional- och strukturpolitiska insatserna. En geografisk
koncentration av insatser eftersträvas liksom en reducering av antalet mål och
gemenskapsinitiativ. De ekonomiskt minst utvecklade länderna och regionerna
samt perifert belägna och glest befolkade regioner ges högst prioritet.
Förslagen syftar också till ett ökat ansvar för medlemsländerna i enlighet med
närhetsprincipen samt effektivare kontroll och uppföljning.
Regeringen ställer sig positiv till förslagen om koncentration och
effektivare kontroll och uppföljning. Budgeten för regional- och
strukturpolitiska insatser bör reduceras menar regeringen, vilket kan uppnås
bl.a. genom att koncentrera, effektivisera och förenkla insatserna. Regeringen
anser att man så långt möjligt skall decentralisera ansvar för programarbete
och genomförande, vilket ligger i linje med närhetsprincipen.
Kommissionen föreslår vidare i Agenda 2000 att taket för de egna medlen bör
uppgå till 1,27 % av BNI för perioden 2000-2006. Detta är samma relation till
BNI som 1999, det sista året då nuvarande beslut gäller. Enligt kommissionens
bedömningar skall utnyttjandet dock bli 1,22 % för den senare delen av
perioden. Jordbruksriktlinjen, som innebär att taket för jordbruksutgifterna
tillåts öka med 74 % av EU:s samlade BNI-tillväxt, föreslås bibehållas
oförändrad. Strukturutgifterna föreslås bibehållas på nuvarande nivå, 0,46 % av
EU:s samlade BNI. Dessutom föreslås utgiftsnivån för strukturfonderna, liksom
nu, vara ett mål i sig.
Regeringen menar att förslaget ej i tillräcklig utsträckning beaktar en
kommande utvidgning. Regeringens ståndpunkt är att taket för gemenskapens
budget, även efter en fullständig utvidgning, bör vara 1,27 % av gemenskapens
samlade BNI. Utgifterna för jordbrukspolitiken och för strukturpolitiken bör
minska, och dessa politikområden bör reformeras mer långtgående än vad
kommissionen föreslår. Vidare bör budgetnivåerna inte kopplas till BNI utan
fastställas i nominella termer. Därtill bör utgiftsmålet för strukturutgifterna
avskaffas framhåller regeringen i skrivelsen.
Regeringen menar att även finansieringen av budgeten bör ses över. En
korrigeringsmekanism bör införas för att undvika att enskilda medlemsstater får
stå för en orimlig finansieringsbörda.
Regeringen beslutade i början av 1997 om sju utredningar inför EU:s kommande
utvidgning för att analysera utvidgningens konsekvenser inom områdena
säkerhetspolitik, samhällsekonomi, jordbruk, regional utveckling, miljö,
personers fria rörlighet samt samarbetet i rättsliga och inrikes frågor.
Utredningarna lades fram under november och december 1997.
Motionerna
Centerpartiet anför i sin motion U210 (c) yrkande 8 (delvis) från allmänna
motionstiden att utvidgningen av EU till länderna i Öst- och Centraleuropa,
inklusive Baltikum, innebär en historisk möjlighet för EU att medverka till
ökad stabilitet och säkerhet på den europeiska kontinenten. Därvid får inte
geopolitisk diskriminering eller stormaktshänsyn tillåtas styra utvidgningen.
Unionen skall följa tydliga och objektiva villkor som kvalifikationsgrund för
kandidatländerna. Vidare framhålls i motionen att Centerpartiet stödjer
ansträngningarna att intensifiera unionens stöd till kandidatländerna inför
anslutningen.
Motionärerna menar även att parallellt med utvidgningen skall unionen söka
fördjupa samarbetet med övriga partnerländer i unionens närhet. Ryssland,
Vitryssland och Ukraina skall ha möjligheter att fördjupa samarbetet med EU och
därvid gå utöver vad som regleras i dagens olika former av avtal med EU.
I samma motion yrkande 19 anförs att för att även de länder som i dag inte
tillhör EU skall ha en chans att utveckla sin inhemska produktion måste
nuvarande handelshinder tas bort. En viktig åtgärd i det sammanhanget är att
EU:s partnerskaps- och samarbetsavtal med Ryssland snarast ratificeras av EU-
länderna. Vidare framhålls i motionen att Sverige bör intensifiera
ansträngningarna att knyta ett demokratiskt Ryssland närmare till övriga
Europa. Den potential som finns i samarbetet med Ryssland måste tas tillvara,
menar motionärerna som också anser att EU har ett betydande ansvar för att
Ryssland kan få del av den inre marknaden och för ett närmare politiskt
samarbete. Motionärerna menar att den övergripande målsättningen måste vara att
parallellt med unionens historiska utvidgningsprocess till länderna i Central-
och Östeuropa bör EU - i likhet med Nato - ägna stor möda åt att utveckla ett
särskilt partnerskap med Ryssland och att detta bör ges regeringen till känna.
I partimotion U501 (m) yrkande 1 från allmänna motionstiden anförs att EU skall
ha en strategi för snar utvidgning så att de nya demokratier som uppfyller
kraven snarast kan bli medlemmar. Det har stor betydelse för länderna själva
men även för hela Europas frihet, säkerhet och stabilitet, menar motionärerna.
Vidare framhålls i motionen att framtida medlemsländer måste uppfylla höga
krav vad gäller respekten för mänskliga rättigheter och demokrati.
Förhandlingsprocessen för utvidgningen måste vägledas av principen att varje
kandidatland skall bedömas på egna meriter. Motionärerna framhåller som
särskilt viktigt att ett baltiskt land, Estland, skall påbörja
medlemskapsförhandlingarna tidigt. Genom att snarast möjligt inleda
förhandlingar med ett baltiskt land understryker EU att medlemskapsprocessen
avser samtliga kandidatländer, oavsett deras geopolitiska situation.
Motionärerna begär ett riksdagens tillkännagivande om att Sverige i EU skall ge
unionens utvidgning högsta prioritet.
I samma motion yrkande 2 framhålls att kommissionens förslag till
förändringar av den gemensamma jordbrukspolitiken inte är särskilt
genomgripande. Motionärerna anför att EU behöver en långsiktig strategi för den
gemensamma jordbrukspolitiken som en del av den inre marknaden och att reform-
arbetet bör koordineras med WTO. Därigenom skulle en sund världsmarknad för
jordbruksprodukter kunna etableras. I stället för att höja subventionsnivåerna
för nya medlemmar bör de nuvarande sänka subventionerna så att de kan
konvergera till en gemensam enhetlig nivå genom en successiv anpassning.
Producenterna måste ges rimlig till att anpassa sig till den nya politiken
samtidigt som full marknadsanpassning bör kunna uppnås på längre sikt, menar
motionärerna.
Motionärerna finner inte heller kommissionens förslag till förändringar av
struktur- och regionalpolitiken särskilt genomgripande. Struktur- och
regionalstöd borde betraktas som övergångslösningar och inte som permanenta
subsidier.
När det gäller ekonomierna i Öst- och Centraleuropa får inte införandet av
struktur- och regionalstöd innebära en ny form av centralplanering, anför
motionärerna. Det stöd som erhålls från EU skall gå till svaga och eftersatta
regioner. Det bör i första hand bestå av ekonomiskt stöd för att bygga upp och
stärka institutioner för en fungerande marknadsekonomi, viss fysisk
infrastruktur som inte kan marknadsfinansieras, utbildning samt viss miljövård.
Vidare menar motionärerna att stöden inte får vara annat än en
övergångslösning.
Motionärerna begär ett riksdagens tillkännagivande om vad som i motionen
anförts om en reform av EU:s gemensamma jordbrukspolitik och riktlinjer för
unionens struktur- och regionalpolitik.
I motion U505 (fp) yrkande 1 framhålls att det är en stor framgång att ett
baltiskt land är med i första omgången av länder som inleder
medlemskapsförhandlingar med EU. Motionärerna menar att EU:s huvuduppgift är
att möjliggöra utvidgningen och anför att det krävs en koncentration på denna
uppgift och en vilja att driva på de förändringar som krävs för att
utvidgningen skall vara möjlig. Exempel på sådana förändringar som krävs är
enligt motionärerna en inskränkning av vetorätten, förstärkning av
Europaparlamentet på ministerrådets bekostnad och reformer av den gemensamma
jordbrukspolitiken samt av regional- och strukturpolitiken.
Motionärerna bakom motion U802 (m) yrkande 5 finner det glädjande att Estland
finns med i den första grupp av länder som förhandlar om medlemskap i EU.
Sverige får dock inte ge upp ambitionen att alla baltiska stater skall kunna
bli medlemmar i EU, menar motionären. Därvid bör särskilt svenskt stöd riktas
till Lettland och Litauen. Motionären anför också att det för Sveriges del är
viktigt att agera så att den första utvidgningsomgången verkligen realiseras
samt att den följs av ytterligare utvidgningsomgångar.
I motion U805 (fp) anförs att Regionernas Europa har blivit ett begrepp;
exempel på sådana är Östersjöregionen och Nordsjöregionen. Motionären
konstaterar att Östersjösamarbetet utvecklas i snabb takt och tillförs resurser
i finansiella och administrativa termer. Däremot, menar motionären, märks inte
det svenska engagemanget på samma sätt inom Nordsjösamarbetet. I motionen yrkas
att regeringen skall visa ett större engagemang i Nordsjösamarbetet och att
detta måste komma till uttryck såväl i nationella budgetsammanhang som i det
europeiska samarbetet.
I partimotion Fi218 (c) yrkande 5 framhåller Centerpartiet att det är av vikt
att de nordiska länderna samarbetar för att mobilisera ekonomiskt stöd från EU
för bekämpning av miljöproblemen i Östersjöområdet.
I motion U618 (mp) yrkande 5 anförs att EU:s insatser för Östeuropa skall vara
ekologiskt hållbara genom att bidrag till miljövänliga energislag prioriteras
framför stöd till nya kärnkraftverk. Motionärerna anser att det är viktigt att
Sverige verkar för att kärnavfall, utbrända bränsleelement, atomreaktorer etc.
omhändertas på ett tillförlitligt sätt. I motionen anförs att Sverige aktivt
bör styra och stödja aktionsplaner samt EU:s PHARE- och TACIS-program så att
dessa utvecklar och förändrar energisystemet i ekologiskt hållbar riktning och
inte stödjer nya kärnkraftverk.
I motion U41 (v) yrkande 3 med anledning av proposition 1997/98:70 Att utveckla
ett grannlandssamarbete - Sveriges utvecklingssamarbete med Central- och
Östeuropa 1999-2001 - anförs att det finns både för- och nackdelar med ett
medlemskap i EU och att Sverige borde dela med sig av sina nyvunna erfarenheter
från medlemskapsförhandlingar och ett färskt medlemskap. Sverige bör då
redovisa alla aspekter i allsidiga analyser för de länder som eftersträvar
medlemskap, menar motionärerna. De begär ett riksdagens tillkännagivande att en
oberoende utredning av unionens utvidgning bör genomföras.
I motion U43 (mp) yrkande 5 - tillika med anledning av regeringens proposition
om östsamarbetet - anför motionärerna att i regeringskonferensen som ledde till
Amsterdamfördraget misslyckades medlemsstaterna med att lösa de institutionella
frågorna. Motionärerna menar att det är av vikt att unionens medlemsländer
snabbt löser de institutionella frågorna, innan anslutningsförhandlingarna
avancerat för långt.
Utskottets överväganden
Utskottet har vid ett flertal tillfällen behandlat frågor kring utvidgningen av
EU. Utskottet har därvid framhållit att utvidgningen av unionen med länder i
Central- och Östeuropa samt Cypern är en historisk uppgift för EU och dess
medlemsstater. Att utsträcka samarbetet till dessa länder bidrar till en ökad
politisk och ekonomisk stabilitet och är enligt utskottets uppfattning ett
viktigt steg på vägen för att lägga grunden för en bestående freds- och
säkerhetsordning i Europa. I sitt betänkande 1996/97:UU13 anförde utskott:
Utskottet vill framhålla att sammanlänkningen av länderna och människorna i
östra och västra Europa, för att på så sätt bana väg för ett ökat välstånd och
en allomfattande freds- och säkerhetsordning på den europeiska kontinenten, är
den historiska uppgift som åligger EU och unionens medlemsländer. Målet måste
vara att göra krig i Europa otänkbart, att befästa demokratins idé, att säkra
kontinentens miljö och att forma ett europeiskt samarbete för dess medborgare.
Utskottet vill även anföra att utvidgningen är ett historiskt tillfälle för
unionen och dess medlemsländer att bidra till inre stabilitet och välstånd i de
länder som står i begrepp att bli medlemmar i EU. På samma sätt som
medlemskapet i det dåvarande EG bidrog till att befästa demokratin i de före
detta diktaturerna i Grekland, Spanien och Portugal under sjuttio- och
åttiotalen bidrar själva integrationsprocessen och möjligheten till medlemskap
i EU till inre politisk stabilitet, till demokratins befästande och till att de
nödvändiga ekonomiska reformerna fortskrider. Möjligheten till medlemskap har
... både en stabiliserande och en pådrivande inverkan på de enskilda ländernas
inre politiska liv. Det är lätt att föreställa sig att signaler till något
eller några av dessa länder om att medlemskap ej är möjligt eller uppskjuts på
en osäker framtid skulle kunna riskera att bl.a. leda till att reformarbetet
bromsas eller helt stannar upp och att inre politisk oro uppstår. Det är därför
enligt utskottets uppfattning av särskild vikt att det kontinuerligt görs
framsteg i utvidgningsprocessen.
Det är med stor tillfredsställelse som utskottet nu kan konstatera, vilket även
regeringen gör i skrivelsen, att utvidgningsprocessen har tagit ytterligare och
avgörande steg framåt. Det har skett dels genom beslutet att starta genomgång
av regelverket för samtliga kandidatländer, dels att vissa länder har inlett
förhandlingar inom ramen för individuella mellanstatliga konferenser och dels
att länderna, i synnerhet de som ej inleder mellanstatliga konferenser i den
första omgången, blir föremål för ett särskilt riktat ekonomiskt stöd för att
underlätta deras anpassning till och inträde i EU.
En särskild fråga i sammanhanget är Cypern. Förhandlingar om ett cypriotiskt
medlemskap inleddes 30-31 mars 1998. Detta var i överensstämmelse med den
utfästelse som Europeiska rådet hade gjort 6 mars 1995.
Cyperns medlemskapsförhandlingar kompliceras av den alltjämt olösta
Cypernfrågan. Det är utskottets förhoppning att de båda parterna genom
förhandlingar skall kunna närma sig varandra. Utskottet vill understryka
betydelsen av att de FN-ledda fredssamtalen snarast återupptas och vill även
framhålla betydelsen av alla de internationella ansträngningar som görs för att
få parterna till förhandlingsbordet.
Om dessa ansträngningar lyckas skapas enligt utskottets mening
förutsättningar för att Republiken Cypern kan företrädas av en delegation som
representerar hela öns befolkning. Enligt utskottets mening är det önskvärt att
så sker. Utskottet noterar i sammanhanget att den medlemskapsansökan som
godtagits av EU omfattar hela republiken Cypern. Utskottet ser därvid positivt
på den alltjämt öppna inbjudan till turkcypriotiskt deltagande i den
cypriotiska förhandlingsdelegationen som president Clerides framförde 12 mars
1998.
I motion U41 (v) yrkande 3 begär motionärerna ett riksdagens tillkännagivande
om att en oberoende utredning av unionens utvidgning genomförs.
Utskottet vill inledningsvis framhålla att regeringen i början av 1997
beslutade om sju utredningar inför unionens kommande utvidgning. Utredningarna
resulterade, som framhållits tidigare i detta betänkande, i ett antal rapporter
som har publicerats i SOU-serien. Utvidgningens konsekvenser belyses i dessa
rapporter inom områdena säkerhetspolitik, samhällsekonomi, jordbruk, regional
utveckling, miljö, personers fria rörlighet samt inom samarbetet i rättsliga
och inrikes frågor. Rapporternas innehåll presenteras mer utförligt i
regeringens skrivelse.
Utskottet menar att dessa rapporter utgör utförliga analyser av utvidgningens
effekter på ett antal viktiga områden.
Utöver dessa analyser har Kommerskollegium genomfört och presenterat två
utredningar om effekterna av en kommande utvidgning. Dessa studier omfattar
dels handelspolitiska effekter av unionens utvidgning, dels effekterna på
varors fria rörlighet ur ett inremarknads- och konsumentperspektiv.
Dessutom har kommissionen inom ramen för sitt förberedelsearbete sammanställt
och publicerat ett antal rapporter. Huvudrapporten Agenda 2000 innehåller såväl
en framtidsinriktad genomgång av unionens olika politikområden som en översikt
av utvidgningens förväntade effekter på unionen. Denna rapport kompletteras av
yttranden över de enskilda länderna och deras förmåga att på sikt bli medlemmar
av unionen.
Utskottet finner att utvidgningsfrågan har blivit belyst ur en mångfald olika
infallsvinklar och på ett tämligen uttömmande sätt. Samtidigt är det, som
utskottet har framhållit i tidigare betänkanden, viktigt att understryka att
utvidgningen är en process. Utvecklingen i framtiden kommer till stor del att
bero på utvecklingen i de enskilda länderna och beredskapen respektive
beredvilligheten i dessa länder att genomföra de åtgärder som krävs för att bli
ett medlemsland i EU liksom av de nuvarande medlemsstaternas förmåga att
genomföra nödvändiga anpassningar. Det innebär att det även framgent kommer att
finnas behov av såväl uppföljning av tidigare studier som nya utredningar kring
utvidgningsprocessen.
Med det anförda anser utskottet att motion U41 (v) yrkande 3 är besvarad.
I motion U501 (m) yrkande 1 begärs att Sverige i EU skall ge unionens
utvidgning högsta prioritet och i motion U43 (mp) yrkande 5 menar motionärerna
att det är av vikt att unionens medlemsstater snabbt löser de institutionella
frågorna. I motion U802 (m) yrkande 5 anförs att Sverige bör agera så
ytterligare utvidgningsomgångar genomförs.
Utskottet har ovan framhållit den vikt som Sverige lägger vid utvidgningen
och att riksdagen vid ett flertal tillfällen uttalat sig i denna riktning
(bl.a. i bet. 1996/97:UU16 och bet. 1997/98:UU13). Utskottet delar den
uppfattning som kommer till uttryck i motion U501 (m) yrkande 1 och kan också
konstatera att Sverige inom EU under 1997 har gett högsta prioritet åt
utvidgningen. Under andra halvåret 1997 när frågan om vilka länder som skulle
omfattas av förhandlingar var Sverige pådrivande i medlemskretsen för en
gemensam förhandlingsstart för alla länder som uppfyller de politiska kraven,
vilket även blev det slutgiltiga politiska beslutet vid Europeiska rådets möte
i Luxemburg.
Utskottet kan också konstatera att de beslut som har fattats innebär att alla
kandidatländer som uppfyller kraven omfattas av samma process och att de bedöms
efter samma måttstock. Slutmålet är att alla kandidatländer skall bli
medlemmar. Hur lång tid det tar blir beroende av hur snabbt anpassningen i
respektive land kan ske. Inget land får enligt utskottets mening fördröjas av
andra länder som inte kommit lika långt i sina interna reformer.
Utskottet kan vidare konstatera att processen är densamma för alla
kandidatländer. Förhandlings- och anslutningsprocessen inleddes, i enlighet med
unionsfördragets artikel O, samtidigt för alla elva kandidatländer den 30 mars
1998. För hela förhandlingsprocessen finns en gemensam ram som innefattar alla
kandidatländer och som inleds med en av kommissionen ledd genomgång av unionens
regelverk. Mellanstatliga konferenser har också upprättats för sex av
kandidatländerna omfattande de länder som kommissionen 1997 rekommenderade för
medlemskap, dvs. i den första utvidgningsomgången.
När det gäller processen för alla elva kandidatländerna skall kommissionen
under 1998 avge en rapport om utvecklingen i länderna och därefter regelbundet.
Kommissionen kan därvid rekommendera ministerrådet att mellanstatliga
konferenser öppnas med ytterligare kandidatländer. Ministerrådet fattar sedan
beslut i frågan. För Sveriges vidkommande är det enligt utskottets mening av
största betydelse att Lettland och Litauen, och andra länder som inte ingår i
den första gruppen, snarast kan inleda förhandlingar om medlemskap. Utskottet
menar, liksom motionärerna bakom motion U802 (m) yrkande 5, att det är av vikt
att utvidgningsprocessen inte stannar upp efter det att den första gruppen av
kandidatländer har erhållit unionsmedlemskap.
Det är emellertid inte bara kandidatländerna som har att gå igenom en
förändringsprocess innan en utvidgning kan äga rum. När det gäller den
nuvarande medlemskretsen skall det ske förändringar vad gäller vissa
institutionella frågor. Medlemsstaterna diskuterade i anslutning till
regeringskonferensen om ett nytt fördrag vilka förändringar som behövs för att
unionen skall kunna fungera med upp till elva nya medlemsländer.
Som regeringen konstaterar i proposition 1997/98:58 om Amsterdamfördraget
nådde regeringskonferensen inte sina mål på detta område. Regeringen framhåller
i nämnda proposition att det hade varit en fördel för utvidgningsprocessen om
dessa frågor hade fått en varaktig lösning redan i samband med denna
regeringskonferens. Utskottet instämmer i regeringens uppfattning men
konstaterar samtidigt att dessa frågor kommer att diskuteras igen i anslutning
till utvidgningen eftersom medlemsstaterna i Amsterdamfördraget (Protokoll
D.11) åtagit sig att återkomma till dessa frågor. Därmed torde syftet med
motion U43 (mp) yrkande 5 vara tillfredsställt anser utskottet.
Med vad som ovan anförts betraktar utskottet motionerna U501 (m) yrkande 1,
U802 (m) yrkande 5 och U43 (mp) yrkande 5 som besvarade.
I motion U501 (m) yrkande 2 understryks vikten av genomgripande reformer av den
gemensamma jordbrukspolitiken och föreslås vissa riktlinjer för unionens
struktur- och regionalpolitik. Även i motion U505 (fp) yrkande 1 framhålls att
reformer av den gemensamma jordbrukspolitiken och av struktur- och
regionalpolitiken är nödvändiga inför utvidgningen.
Arbetsmarknadsutskottet har i sitt yttrande 1997/98:AU7y till utrikesutskottet
behandlat vissa yrkanden om den gemensamma regional- och strukturpolitiken.
Arbetsmarknadsutskottet anför allmänt vad gäller denna del av unionens politik
följande:
Den gemensamma regional- och strukturpolitiken är det viktigaste instrumentet
för att minska obalanserna och skillnaderna i ekonomisk utveckling mellan
regionerna i EU. På så sätt kan en högre grad av social och ekonomisk
sammanhållning inom unionen skapas. Dessutom är minskade regionala skillnader
en nödvändighet om alla regioner inom unionen till fullo skall kunna dra nytta
av den inre marknaden och andra tillväxtinriktade åtgärder.
För svensk del har medlemskapet i EU inneburit en betydande ökning av
resurserna för regionalt och lokalt utvecklingsarbete.
En ny period för EU:s regional- och strukturpolitik avses gälla för åren
2000-2006. En koncentration av strukturfondspolitiken till de länder och
regioner som är minst ekonomiskt utvecklade och en minskning av budgetanslaget
för denna politik bör eftersträvas. Detta innebär sannolikt att de geografiskt
avgränsade målområdena kommer att begränsas, detta även för svensk del. Sverige
bör dock inrikta sig på att, inom ramen för en minskad totalbudget, öka
återflödet i förhållande till andra medlemsländer. En ökad decentralisering av
programarbete m.m. är också eftersträvansvärd.
Arbetsmarknadsutskottet framhåller i yttrandet att utskottet nyligen har
behandlat regeringens proposition 1997/98:62 Regional tillväxt - för arbete och
välfärd samt ett stort antal motioner med avseende på regionalpolitiska frågor
och fortsätter:
Som regeringen uttalar i den regionalpolitiska propositionen bör åtgärderna
inom regional- och strukturpolitiken enligt utskottets mening inriktas på att
åstadkomma regional balans, understödja sysselsättningstillväxt, stärka
konkurrenskraften hos främst småföretagen och på kompetensutveckling. Politiken
bör också inriktas på lika möjligheter för kvinnor och män. Samordningen med
den nationella regionalpolitiken bör öka.
Arbetsmarknadsutskottet anser att motion U501 (m) yrkande 2 bör avstyrkas.
Jordbruksutskottet har nyligen i betänkande 1997/98:JoU23 behandlat regeringens
proposition 1997/98:12 Riktlinjer för Sveriges arbete med jordbruks- och
livsmedelspolitiken inom Europeiska unionen. I betänkandet tar utskottet
ställning till regeringens förslag vad gäller den framtida inriktningen av den
gemensamma jordbrukspolitiken och även till frågor rörande utvidgningen och
jordbrukspolitiken.
Jordbruksutskottet framhåller i betänkandet att det är angeläget att de
Central- och Östeuropeiska länderna blir fullvärdiga medlemmar av EU så snart
som möjligt och fortsätter:
Utgångspunkten bör vara att EU:s grundprinciper om en gemensam inre marknad och
en gemensam jordbrukspolitik även skall omfatta de nya medlemsländerna. En
östutvidgning försvåras med nuvarande jordbrukspolitik och understryker behovet
av att den gemensamma jordbrukspolitiken reformeras. För att underlätta en
utvidgning, men också för att underlätta de nya medlemsländernas förberedelser
och anpassning till ett EU-medlemskap, är det angeläget att reformerna påbörjas
så snart som möjligt. Övergångsåtgärder kan emellertid bli nödvändiga, bl.a.
eftersom det finns stora skillnader mellan kandidatländerna och EU.
Övergångsåtgärderna bör dock av bl.a. konkurrensskäl i största möjliga mån
begränsas.
När det gäller inriktningen av den framtida gemensamma jordbrukspolitiken
framhåller jordbruksutskottet att den måste utgå från konsumenternas
efterfrågan och ge dem bättre möjligheter att påverka inriktningen och
storleken på produktionen av livsmedel och andra jordbruksvaror och fortsätter:
Samtidigt är det angeläget att förutsättningar skapas för jordbruksföretagen
att agera på en konkurrensutsatt marknad. Därmed kan jordbrukspolitiken övergå
från att i huvudsak ha varit producentstyrd till att främst styras av
konsumenternas efterfrågan. De livsmedel som erbjuds konsumenterna skall
dessutom vara säkra från hälsosynpunkt. Det är företagens uppgift att ansvara
för att inte några livsmedel som kan skada människors hälsa släpps ut på
marknaden. Samhället bör dock genom lagstiftning formulera vissa grundkrav
avseende livsmedlens kvalitet. Vidare bör marknadsmässiga och från
konsumentsynpunkt skäliga priser ingå som ett mål för jordbrukspolitiken.
Priserna på jordbruksprodukter och livsmedel skall i första hand bestämmas av
utbud och efterfrågan på marknaden. I detta sammanhang bör även
tillgängligheten när det gäller viktigt information om t.ex. prisskillnader och
livsmedlens olika kvalitetsegenskaper uppmärksammas. Sverige bör vidare inom EU
verka för att en hållbar jordbruks- och livsmedelsproduktion uppnås. Som
framhålls i propositionen är jordbruks- och livsmedelssektorn viktig i
omställningen till ett ekologiskt hållbart samhälle, eftersom all jordbruks-
och livsmedelsproduktion förutsätter ett brukande av naturresurserna. En
ekologiskt hållbar jordbruks- och livsmedelsproduktion är en produktion som är
resursbevarande, miljöanpassad och etiskt godtagbar. Avslutningsvis delar
utskottet regeringens uppfattning att EU skall medverka till att förbättra den
globala livsmedelssäkerheten i enlighet med deklarationen från konferensen om
livsmedelssäkerhet i Rom. En reform av den gemensamma jordbrukspolitiken är en
förutsättning för att kunna bidra till detta mål. Därigenom ökar möjligheterna
för en ekonomisk utveckling och minskad fattigdom i u-länderna, vilket är en
viktig del av arbetet med att förbättra livsmedelssäkerheten. För att målet
skall uppnås bör EU inom jordbruks- och livsmedelssektorn verka för bl.a. en
ökad liberalisering av handeln på jordbruksområdet.
Utrikesutskottet noterar arbetsmarknads- och jordbruksutskottens uppfattningar
och vill för sin del anföra att de av kommissionen aviserade reformerna av den
gemensamma jordbrukspolitiken och den gemensamma regional- och
strukturpolitiken utgör steg i rätt riktning för att förbereda unionen för den
kommande utvidgningen. De är dock enligt utskottets uppfattning, vilket även
regeringen framhåller i skrivelsen som sin uppfattning, inte tillräckligt
långtgående.
Utrikesutskottet finner även att regeringen har framfört dessa uppfattningar
vid möten i ministerrådet och konstaterar att vad motionärerna vill uppnå är i
linje med svensk politik på området. Därmed torde syftet med motionerna U501
(m) yrkande 2 och U505 (fp) yrkande 1 vara uppfyllt, och utrikesutskottet anser
att något riksdagens tillkännagivande med anledning av dessa två motioner i
berörda delar inte är nödvändigt.
Utrikesutskottet anser att motionerna U501 (m) yrkande 2 och U505 (fp) yrkande
1 med det anförda är besvarade.
I motion U210 (c) yrkande 8 (delvis) menar motionärerna att Ryssland,
Vitryssland och Ukraina skall ha möjligheter att fördjupa samarbetet med EU och
därvid gå utöver vad som regleras i dagens olika avtal med EU. I samma motion
yrkande 19 framhåller motionärerna att EU bör ägna stor möda åt att utveckla
ett särskilt partnerskap med Ryssland.
Utskottet delar motionärernas uppfattning om att Ryssland, Vitryssland och
Ukraina skall ha möjligheter att fördjupa sitt samarbete med EU och att
särskild kraft bör inriktas på att förstärka och fördjupa relationerna med
Ryssland.
Utskottet noterar att regeringen i skrivelsen framhåller att relationerna
till Ryssland intar en central roll för EU och att ett gott förhållande mellan
EU och ett demokratiskt Ryssland är av avgörande betydelse för stabiliteten i
Europa. Utskottet delar denna uppfattning samt uppfattningen att ett
övergripande mål bör vara att integrera Ryssland i europeiska
samarbetsstrukturer och inte skapa nya skiljelinjer i Europa.
Utskottet vill i sammanhanget framhålla att en utvidgning av EU, bl.a. med de
till Ryssland gränsande baltiska staterna och Polen, kommer att främja en
dynamisk ekonomisk utveckling i hela regionen och därmed även ha positiva
ekonomiska effekter för Ryssland.
Utskottet konstaterar vidare, liksom regeringen i skrivelsen, att ett PSA-
avtal (Partnerskaps- och samarbetsavtal) mellan gemenskaperna och deras
medlemsstater och Ryssland ingicks 1994. Avtalet syftar till att skapa en bas
för politisk dialog, främja handel och investeringar, stärka politiska och
ekonomiska friheter och till att ge en ram för gradvis integrering mellan EU
och Ryssland och ett bredare samarbetsområde mellan EU och Ryssland. Avtalet
trädde i kraft 1 december 1997. Vidare kan utskottet konstatera att unionen år
1995 även antagit en Rysslandsstrategi och en handlingsplan för Ryssland år
1996. Utskottet noterar att regeringen aktivt har deltagit i arbetet med
utarbetandet av Rysslandsstrategin och handlingsplanen och att Sverige inom EU
verkar för ett snabbt genomförande av handlingsplanen. Vidare noterar utskottet
att Sverige på bilateral grund har utbyte med Ryssland inom samtliga de områden
som täcks av handlingsplanen och på så sätt ger ett särskilt stöd till EU:s
arbete vad gäller relationerna till Ryssland.
Slutligen konstaterar utskottet i denna del att Tacis-programmet för Ryssland
1997 uppgick till 128 miljoner ecu och avsåg insatser inom
företagsrestrukturering, utbildning, socialt reformarbete, transporter, energi,
miljö samt stöd till förbättringar av kärnsäkerheten.
Vad gäller Ukraina kan utskottet, liksom regeringen i skrivelsen, konstatera
att unionen fortsatt ägnade betydande uppmärksamhet åt relationerna med denna
stat under 1997. Prioriteringarna för bidrag till en demokratisk och ekonomisk
reformutveckling i Ukraina fortsatte att gälla. I september 1997 hölls det
första toppmötet mellan EU och Ukraina, där såväl EU:s ordförandeskap som
kommissionen betonade vikten av att Ukraina genomför ekonomiska och sociala
reformer. Utskottet noterar vidare att unionens PSA-avtal med Ukraina beräknas
träda i kraft under 1998 vilket kommer att ytterligare bidra till att utveckla
relationerna mellan unionen och Ukraina.
Även utvecklingen i Vitryssland är föremål för uppmärksamhet från unionens
sida. Ministerrådet har i upprepade slutsatser och uttalanden intagit
ståndpunkter med anledning av den rådande bekymmersamma konstitutionella,
politiska och ekonomiska situationen i landet. Grava inskränkningar av de
grundläggande friheterna och kränkningar av de mänskliga rättigheterna har
förekommit. Utskottet ser allvarligt på utvecklingen i dessa delar vad
beträffar Vitryssland. Det är positivt att unionen har markerat sin uppfattning
genom att tills vidare avbryta genomförandet av interimsavtalet, skjuta upp
ingåendet av PSA-avtal och dra tillbaka unionens stöd för Vitrysslands
medlemskap i Europarådet. Utskottet menar emellertid att när förhållandena i
Vitryssland medger, dvs. när förändringar i demokratisk riktning har
genomförts, respekten för de grundläggande friheterna och de mänskliga
rättigheterna har återupprättats och andra åtgärder i demokratisk riktning har
genomförts, bör unionen ha beredskap för att upprätta ett långtgående samarbete
med Vitryssland.
Med vad som ovan anförts betraktar utskottet motion U210 (c) yrkandena 8
(delvis) och 19 som besvarade.
I motion U805 (fp) yrkas att regeringen skall visa ett större engagemang i
Nordsjösamarbetet och att detta måste komma till uttryck såväl i nationella
budgetsammanhang som i det europeiska samarbetet.
Utskottet vill inledningsvis framhålla att Nordsjöprogrammet omfattar, vad
gäller Sverige, västra Götalands län, Hallands län och Värmlands län, dvs. ett
mindre omfattande geografiskt område än Östersjöprogrammet. Vidare kan
utskottet konstatera att genom ett Interreg II C-program har 1,5 miljoner ecu
fördelats på Nordsjöprogrammet från EU. Dessutom kan dessa län i västra Sverige
delta i samtliga Interreg II C-program som Sverige berörs av.
Utskottet har vidare inhämtat att enligt regeringens uppfattning återspeglar
den ekonomiska fördelningen mellan Östersjöprogrammet och Nordsjöprogrammet
förutom programmens geografiska utbredning även ekonomiska prioriteringar såväl
inom EU som från svensk sida.
Enligt utskottets mening är den fördelning som sker rimlig och visar att
Nordsjöprogrammet uppmärksammas av regeringen. Utskottet menar att något
riksdagens tillkännagivande ej är nödvändigt med anledning av motion U805 (fp).
Med vad som ovan anförts avstyrker utskottet motion U805 (fp).
I motion Fi218 (c) yrkande 5 menar motionärerna att de nordiska länderna skall
samarbeta för att mobilisera stöd från EU för bekämpning av miljöproblemen i
Östersjöområdet.
Utskottet behandlade en liknande motion i betänkande 1996/97:UU16 och framhöll
därvid följande:
Nya möjligheter att minska europeiska och svenska miljöproblem har öppnat sig
genom Sveriges medlemskap i den europeiska unionen. Sveriges miljöpolitik
inriktas bl.a. på att utveckla möjligheterna till internationell samverkan för
att minska gränsöverskridande föroreningar och bidra till en långsiktigt
hållbar utveckling i regionen. Detta har satt spår inom TACIS-samarbetet för
länderna inom Oberoende staters samvälde (OSS) där en ny EU-förordning för
samarbetsprogrammet har förhandlats fram. I den nya EU-förordningen nämns nu
miljösektorn som ett av de prioriterade samarbetsområdena. Vid behandlingen av
den nya förordningen hörde Sverige till de medlemsstater som drev kraven på att
miljöfrågorna skulle ges större utrymme och att cross border-samarbete skulle
inkluderas i programmet.
Den av statsministern sammankallade regeringskonferensen om
Östersjösamarbetet, som ägde rum i Visby i maj månad 1996, beslutade om en
vidgad samverkan bl.a. för förbättring av miljön. Vid utrikesministrarnas möte
senare samma år inom ramen för Östersjörådet antogs ett omfattande
handlingsprogram för Östersjöregionen, som framförhandlades under det svenska
ordförandeskapet i Östersjörådet 1995/96. Handlingsprogrammet innefattar
åtaganden från medlemsländerna på tre områden, bl.a. avseende förbättring av
miljön.
Vidare är det regeringens uppfattning att det samarbete på miljöområdet som
påbörjades genom Ronnebytoppmötet 1990 ytterligare bör fördjupas och breddas.
Bl.a. eftersträvar regeringen att en regional Agenda 21 utarbetas. Uppdatering
av det gemensamma Åtgärdsprogrammet för Östersjön har redan påbörjats och
kommer att följas upp av HELCOM (The Baltic Marine Environment Protection
Commission) och föreläggas HELCOM:s miljöministermöte år 1998. I
statsrådsberedningen har ett rådgivande organ - statsministerns Östersjöråd -
inrättats. Rådets arbete kommer att koncentreras till fem områden, bl.a.
samarbete för att skydda miljön runt Östersjön. En fond omfattande 1 miljard
kronor har skapats genom regeringens sysselsättningsproposition (prop.
1995/96:222, bet. FiU 1995/96:15, rskr. 1995/96:307).
Vidare kan framhållas att de nordiska länderna har enats om att upprätta en
särskild miljölåneordning i den nordiska investeringsbanken. Ordningen
finansieras av de nordiska länderna och uppgår till 100 miljoner ecu.
Utlåningen kommer att avse angelägna miljöprojekt i det nordiska närområdet. I
detta sammanhang kan också omnämnas de insatser på miljöområdet som genomförs
även av multilaterala finansieringskällor som Världsbanken och EBRD.
Regeringen finner det angeläget att möjligheterna till samfinansiering mellan
bilaterala och multilaterala program och projekt tas till vara. Det gäller
särskilt program som kräver stora investeringar, t.ex. inom energi-, transport-
och miljöområdena.
Utskottet finner att motionens syfte ligger i linje med vad som ovan
redovisats.
Med det anförda anser utskottet att motion Fi218 (c) yrkande 5 är besvarad.
I motion U618 (mp) yrkande 5 anförs att Sverige aktivt bör styra och stödja
aktionsplaner samt EU:s PHARE- och TACIS-program så att dessa utvecklar och
förändrar energisystemet i ekologiskt hållbar riktning och inte stödjer nya
kärnkraftverk.
Näringsutskottet behandlar detta yrkande i sitt yttrande 1997/98:NU4y till
utrikesutskottet och lämnar inledningsvis vissa kompletterande upplysningar:
Kommissionen har ett för PHARE och TACIS gemensamt kärnsäkerhetsprogram, som
har till huvudsyfte att förbättra teknisk utrustning, utbildning och
administrativa rutiner för att höja säkerheten vid existerande kärnkraftverk i
Central- och Östeuropa. I några fall har stöd till avslutande av arbetena vid
inte helt färdigbyggda kärnkraftverk aktualiserats, nämligen då dessa kan
möjliggöra stängning av i drift varande, mindre säkra anläggningar. Även
åtgärder för att ta hand om avfall m.m. ingår i kärnsäkerhetsprogrammet.
Inom ramen för de reguljära landprogrammen bidrar PHARE och TACIS till
utvecklingen på energiområdet under förutsättning att detta ingår i
mottagarländernas prioriteringar. Effektivare energianvändning (inkl.
sparåtgärder) har dominerat insatserna. När det gäller själva energipolitiken,
t.ex. frågan om eventuell utbyggnad av kärnkraften, har kommissionen betonat
att denna, liksom i EU:s egna medlemsstater, faller under den nationella
kompetensen. Detta hindrar inte att länderna själva i många fall velat ha hjälp
med att åstadkomma en mer balanserad fördelning på olika energikällor. I PHARE
kan man räkna med att den s.k. förstärkta förmedlemskapsstrategin inför
utvidgningen, som skall styra den framtida inriktningen av programmet, kommer
att leda till ökat stöd till en rad infrastrukturprojekt på energiområdet;
syftet är att bidra till kandidatländernas EU-anpassning.
I arbetsplanen för det nyligen bildade samarbetsrådet mellan EU och Ryssland,
byggd på en överenskommelse om partnerskap och samarbete (PSA-avtal), framgår
att förstärkt samarbete skall etableras inom bl.a. miljöområdet och
kärnsäkerheten. Under våren 1998 kommer därutöver ett G 8-möte (Förenta
staterna, Kanada, Japan, Ryssland, Tyskland, Frankrike, Italien och
Storbritannien) att äga rum i Moskva som helt skall ägnas åt energifrågan.
Vid energiministerrådet i december 1997 beslutades om en ettårig förlängning
av programmet för energisamarbete med tredje land (SYNERGY). Programmet ger i
huvudsak stöd till informations- och utbildningsaktiviteter, och ambitionen är
att ytterligare införliva länder i Central- och Östeuropa i det europeiska
energisamarbetet.
Näringsutskottet anför vidare i sitt yttrande:
Näringsutskottet kan konstatera att mycket stora ansträngningar görs från EU:s
sida - manifesterat i tillförsel av betydande finansiella resurser - i syfte
att åstadkomma förbättringar på både kort och lång sikt i Östeuropas
energiförsörjning. Många av åtgärderna är av tvingande, historiska skäl
inriktade på att förbättra kärnsäkerheten och att mildra avfallsproblemen kring
kärnkraftverken, men också som i fallet Tjernobyl att förhindra ytterligare
läckage av radioaktivitet. De långsiktiga ambitionerna i EU:s insatser på
energiområdet för Östeuropa synes ligga i linje med den inriktning som
motionärerna förordar, samtidigt som näringsutskottet erinrar om att
gemenskapens strävanden härvidlag med nödvändighet måste fullgöras under
hänsynstagande till det kärnkraftsberoende som föreligger. Många av de aktuella
staterna är nämligen uteslutande hänvisade till kärnkraften för sin
energiförsörjning - ett förhållande som på kort sikt inte går att påverka, men
på lång sikt är en omständighet som måste vägas in i EU:s omställningsprogram
för berörda länder.
Med det sagda avstyrker näringsutskottet den nämnda motionen i här berörd del.
Utrikesutskottet delar näringsutskottets uppfattning och avstyrker motion U618
(mp) yrkande 5.
5.3 Visst samarbete inom ramen för Europeiska gemenskapen - EG
Skrivelsen
Ekonomiska och monetära unionen
Regeringen framhåller i skrivelsen att förberedelserna för starten av den
tredje etappen av EMU intensifierades under året. Viktiga beslut kopplade till
införandet av den gemensamma valutan fattades i samband med Europeiska rådets
möten i juni i Amsterdam och i december i Luxemburg.
EMU-processen dominerades under det första halvåret 1997 av följande frågor:
- förhållandet mellan EU-länder som deltar i valutaunionen och länder som står
utanför (ERM 2),
- säkerställandet av budgetdisciplin i den tredje etappen (stabilitets- och
tillväxtpakten) samt
- eurons legala status.
I Amsterdam inbjöds rådet och kommissionen av Europeiska rådet att förbereda en
rapport om förberedelserna inför tredje etappen till toppmötet i Luxemburg.
Denna rapport innehöll avsnitt om
- samordning av ekonomisk politik (Euro-X),
- externa aspekter av euron (artikel 109) samt
- organisation av rådets dialog med den europeiska centralbanken.
Därutöver har bl.a. övergångsregler för senare medlemmar, euromyntens
utformande, tillsättandet av Europeiska centralbankens direktion och
tidtabellen för beslut om deltagare i valutaunionen våren 1998 varit föremål
för diskussion under det gångna året. Vid det informella Ekofinrådets möte i
september beslutades att samtidigt som stats- och regeringscheferna redovisar
vilka medlemsstater som skall delta i valutaunionen från start så kommer de
bilaterala omräkningskurserna mellan de deltagande medlemsstaternas valutor att
kungöras.
Vid Europeiska rådets möte i Madrid i december 1995 ombads Ekofinrådet att
studera relationerna mellan valutaunionen och de EU-länder som inte deltar.
Denna begäran följdes av ett omfattande arbete inom rådet, kommissionen och
Europeiska monetära institutet (EMI) med att utforma en växelkursmekanism som
kan träda i kraft då den tredje etappen av EMU startar. En resolution om ERM 2
antogs av Europeiska rådet i Amsterdam i juni 1997.
Vid Europeiska rådets möte i Dublin i december 1996 enades stats- och
regeringscheferna om huvudelementen i stabilitets- och tillväxtpakten. De
uppdrog åt Ekofinrådet att slutföra förhandlingarna om pakten i tid till
Europeiska rådets möte i Amsterdam i juni 1997. Under våren 1997 fördes
omfattande förhandlingar för att lösa de resterande frågorna om pakten. Ett
flertal utestående förhandlingsfrågor fick sin lösning vid det informella
Ekofinrådsmötet i Noordwijk i april 1997. Stabilitets- och tillväxtpakten
antogs planenligt vid Europeiska rådets möte i Amsterdam samt vid det
efterföljande Ekofinrådsmötet sommaren 1997.
Stabilitets- och tillväxtpakten syftar till att säkerställa varaktig
budgetdisciplin i tredje etappen av EMU. Pakten föreskriver både förebyggande
och avskräckande åtgärder och består av två rådsförordningar och en vägledande
resolution från Europeiska rådet. Den omfattar samtliga medlemsstater, med
viktiga inskränkningar för dem som inte deltar i valutaunionen.
I resolutionen från Europeiska rådet utfäster sig medlemsstaterna,
kommissionen och rådet att strikt och punktligt tillämpa bestämmelserna i
pakten. Medlemsstaterna åtar sig att respektera det medelfristiga målet för den
offentliga sektorns finanser nära balans eller överskott.
Under våren 1997 lade kommissionen fram en rekommendation till allmänna
riktlinjer för hur den ekonomiska politiken skall bedrivas innevarande år. På
grundval av denna rekommendation presenterade rådet ett utkast till allmänna
riktlinjer, vilket behandlades av Europeiska rådets möte i Amsterdam i juni
1997. Slutsatserna från mötet i Amsterdam låg sedan till grund för en
rekommendation som antogs av Ekofinrådet i juli. En uppföljning av 1996 års
allmänna riktlinjer skedde när man utarbetade nu gällande riktlinjer.
Enligt resolutionen om tillväxt och sysselsättning, som antogs av Europeiska
rådet i Amsterdam i juni 1997, skall de allmänna riktlinjerna stärkas och
utvecklas vad gäller sysselsättningen. Resolutionen uppmanar rådet att beakta
de fleråriga sysselsättningsprogrammen såsom det var tänkt i Essenförfarandet,
när de allmänna riktlinjerna formuleras. Denna förstärkta samordning av den
ekonomiska politiken skall komplettera bestämmelserna i den nya avdelningen om
sysselsättning. Från svensk sida har man verkat för att sysselsättningsfrågan
ges större utrymme i de allmänna riktlinjerna framhåller regeringen, vilket
ligger väl i linje med synen på sysselsättningspolitiken som en integrerad del
av den ekonomiska politiken i stort.
De allmänna riktlinjerna är av stor betydelse då dessa anger inriktningen på
och målen för den ekonomiska politiken för gemenskapen och medlemsstaterna
under det kommande året. I riktlinjerna, vilka antogs i juli 1997, betonas
vikten av en fortsatt stabilitetsinriktad politik i unionen. Uppnådda resultat
i fråga om pris- och växelkursstabilitet måste befästas. Budgetkonsolideringen
bör drivas vidare och utan avsteg från uppsatta mål. Ju mer
budgetkonsolideringen bedrivs med sikte på de medelfristiga målen i
stabilitets- och tillväxtpakten, desto mer kan penningpolitiken och de monetära
förhållandena understödja tillväxt och sysselsättning.
Europeiska rådet uppdrog i juni i Amsterdam åt ministerrådet och kommissionen
att granska den ekonomiska samordningen i tredje etappen av EMU och ange hur
den kan förbättras. Vid Europeiska rådets möte i Luxemburg mottogs en rapport
om förberedelserna för den tredje etappen av EMU, och en resolution antogs om
samordning av den ekonomiska politiken samt om artiklarna 109 och 109b i
fördraget.
I resolutionen slås fast att EMU kommer att stärka banden mellan ekonomierna
i de länder som deltar i eurosamarbetet. Det anges i resolutionen att
övergången till en gemensam valuta kräver en förstärkt övervakning och
samordning från gemenskapens sida av den ekonomiska politiken i medlemsstaterna
inom euroområdet. Det fastslås vidare att det kommer att finnas ett starkt
ömsesidigt beroende mellan deltagande och icke deltagande medlemsstater
eftersom samtliga ingår i den inre marknaden. Samordningen inbegriper
övervakning av den makroekonomiska utvecklingen i medlemsstaterna för att
säkerställa varaktig konvergens och av utvecklingen av eurons växelkurs,
övervakning av den offentliga sektorns finanser och av budgetpolitiken i
enlighet med fördraget och stabilitets- och tillväxtpakten, övervakning av
medlemsstaternas strukturpolitik inom arbets-, varu- och tjänstemarknaderna
samt av kostnads- och pristrender, särskilt i den mån det påverkar
möjligheterna att uppnå varaktig icke-inflatorisk tillväxt och skapa
arbetstillfällen, främjande av skattereformer för att höja effektiviteten och
åtgärder för att motverka skadlig skattekonkurrens.
I resolutionen fastslås att Ekofinrådet står i centrum för samordningen av
medlemsstaternas ekonomiska politik och att det är det enda organ som kan fatta
beslut. Vid Europeiska rådet beslutades dock att ministrarna från de stater som
ingår i valutaunionen får mötas informellt för att diskutera frågor som har
samband med det särskilda ansvar som de delar för den gemensamma valutan.
Däremot skall frågor av gemensamt intresse alltid diskuteras av ministrarna
från samtliga medlemsstater.
Vidare framhåller regeringen att den under hösten 1997 lade fram förslag till
riksdagen om Sveriges förhållning till deltagande i valutaunionen.
Regeringen föreslog i propositionen att Sverige inte bör införa euron då den
tredje etappen av EMU inleds den 1 januari 1999, men att Sverige bör hålla
dörren öppen för ett senare deltagande. Största möjliga handlingsfrihet bör
upprätthållas inför framtiden. Arbetet med de praktiska förberedelserna kommer
att fortsätta. Vidare framförs att om regeringen senare finner att Sverige bör
delta, skall frågan underställas svenska folket för prövning. Det är önskvärt
att en sådan prövning sker i ett allmänt val, men det kan inte heller uteslutas
att det i stället kan ske genom ett extraval eller en folkomröstning. Därefter
ankommer det på riksdagen att fatta slutligt beslut.
Riksdagen fattade sedermera beslut i enlighet med regeringens förslag
konstaterar regeringen i skrivelsen.
Som nybliven medlem i EU presenterade Sverige i juni 1995 ett
konvergensprogram för den ekonomiska politiken. Regeringen framhåller att det
övergripande syftet med programmet är att Sverige skall uppfylla
konvergenskriterierna för deltagande i den ekonomiska och monetära unionen
(EMU) oavsett om Sverige ansluter sig till valutaunionen eller inte. I
konvergensprogrammet redovisades ett konsolideringsprogram för de offentliga
finanserna på 118 miljarder kronor i budgetförstärkande åtgärder till och med
år 1998 för att uppnå de budgetpolitiska målen. Det ursprungliga
konsolideringsprogrammet utökades till 126 miljarder kronor i april 1996. Denna
utökning noterades inom EU. I konvergensprogrammet angavs vidare att regeringen
varje halvår skall göra avstämningar.
Den fjärde avstämningen av konvergensprogrammet, vilken gjordes i samband med
den ekonomiska vårpropositionen i april 1997, visade att de offentliga
finanserna förbättrats snabbare än vad som förutsattes i konvergensprogrammet,
trots en svagare tillväxt. Inga nya budgetförstärkande åtgärder bedömdes
behövas för att målen i konvergensprogrammet skulle uppnås. Prognosen för de
offentliga finanserna under 1998 visade på ett överskott. Regeringen framhåller
att inom ramen för de budgetpolitiska målen fanns det därför utrymme för det
åtgärdsprogram för att reducera arbetslösheten som föreslogs i den ekonomiska
vårpropositionen.
Den femte avstämningen gjordes i samband med budgetpropositionen i september
1997. Även denna avstämning visade att de offentliga finanserna fortsatte att
förbättras snabbare än vad som beräknades i konvergensprogrammet. Med ett
finansiellt sparandeunderskott 1997 på 1,6 % av BNP, beräknat enligt EU:s
redovisningsprinciper, och en fortsatt fallande bruttoskuldkvot bedöms Sverige
uppnå konvergenskriterierna för de offentliga finanserna. Den pågående
konjunkturuppgången förväntas förstärkas i år vilket, inom ramen för målet om
balans i de offentliga finanserna, ger utrymme för de åtgärder som föreslogs i
budgetpropositionen för 1998.
Inre marknaden
Vid Europeiska rådet i Dublin beslutades att kommissionen skulle utarbeta en
målinriktad handlingsplan för att förbättra funktionen av den inre marknaden.
Inremarknadsministrarna har vid ett flertal tillfällen framfört sina synpunkter
på innehållet i kommissionens förslag till handlingsplan framhåller regeringen
i skrivelsen. Handlingsplanen antogs på Europeiska rådets möte i Amsterdam och
innehåller fyra strategiska mål som är likvärdiga och måste fullföljas
parallellt till den 1 januari 1999. Målen innebär att reglerna skall
effektiviseras, orsakerna till snedvridning av konkurrensen skall analyseras,
sektoriella hinder för marknadsintegration skall avskaffas och den inre
marknaden skall vara till nytta för samtliga medborgare. För att man skall
följa utvecklingen kommer handlingsplanen att avrapporteras vid varje möte i
Europeiska rådet fram till december 1998. Inriktningen av handlingsplanen
ligger väl i linje med Sveriges syn på hur arbetet skall drivas vidare på den
inre marknaden och vad som framkom av skrivelsen om Sverige och den inre
marknaden (skr. 1996/97:83), som överlämnades till riksdagen i början av mars
1997.
I enlighet med handlingsplanens tidsplan inkom Sverige med underlag om
genomförandeläget den 1 oktober. Dessutom har Sverige i enlighet med
handlingsplanen utsett Kommerskollegium till samordningscentral som skall
tillse att problem mellan myndigheter i olika medlemsstater och kommissionen
blir lösta inom rimliga tidsfrister. Kommerskollegium utsågs även till central
kontaktpunkt dit företag och medborgare kan vända sig med inremarknadsproblem,
framhåller regeringen.
Enligt handlingsplanen för den inre marknaden skall kommissionen var sjätte
månad genomföra en revision av den inre marknaden för att se hur
medlemsstaterna, rådet och kommissionen uppfyller sina skyldigheter enligt
planen. Informationen sammanställs i form av en s.k. resultattavla som
redovisar tre huvudsakliga delar:
- genomförande av inre marknadsdirektiv i nationell lagstiftning,
- problemlösning och effektiv tillämpning i medlemsstaterna,
- genomförande av åtgärderna i handlingsplanen, gällande såväl EU:s
institutioner som medlemsstaterna.
Kommissionen kommer kontinuerligt att redogöra för hur näringslivet och
medborgarna i medlemsländerna upplever den inre marknaden och undersöka ett
specifikt område på den inre marknaden. Det första område som tas upp är
offentlig upphandling. Regeringen framhåller att den ställer sig positiv till
resultattavlan och dess utformning såsom den presenterats i den första utgåvan.
Den ger en bra överblick över den inre marknadens funktion och redogör för
återstående problem menar regeringen. Vid ett flertal tillfällen har regeringen
emellertid påtalat vikten av att kriterierna för redovisningen måste vara
klara, objektiva och förutsebara.
I Europa uppmärksammas alltmer betydelsen av en väl fungerande
marknadskontroll, dvs. kontrollen av att alla produkter som säljs på den inre
marknaden uppfyller gällande krav på säkerhet och funktion. Bland annat har
kommissionen pekat på behovet av gemensamma principer för kontrollen. I
handlingsplanen för den inre marknaden utpekas marknadskontroll som ett
prioriterat område.
EU:s metod för regelförenkling, Simpler Legislation for the Internal Market
(SLIM), gick in i sin andra fas (SLIM II) under 1997. De nya områden som skall
analyseras är moms, finansiella tjänster (bankväsendet), tullnomenklaturen för
handel med tredje land och lagstiftningen som rör gödningsmedel. Sverige deltar
med en representant i tullnomenklaturgruppen. Parallellt med SLIM II pågår
arbetet med att genomföra de förslag till förenklingar som framkommit i SLIM I.
Sverige har vid ett flertal tillfällen framfört att SLIM är ett viktigt
initiativ och att det är angeläget att uppnå konkreta resultat. Kommissionen
presenterade en sammanställning över dagsläget i sin rapport KOM (97) 618.
En särskild arbetsgrupp, Business Environment Simplification Task Force
(BEST), tillsattes av kommissionen på uppmaning av Europeiska rådet i
Amsterdam. Gruppens uppgift är att arbeta med regelförenkling för små och
medelstora företag. Sverige representeras av en småföretagare, och gruppens
slutliga rapport skall ges in till Europeiska rådets möte i juni 1998.
Kommissionens förslag om ändring av upphandlingsdirektiven har under år 1997
diskuterats i en rådsarbetsgrupp. Förslaget innebär att GPA-reglerna
(Government Procurement Agreement) skall införlivas i upphandlingsdirektiven.
Förslaget är nu färdigbehandlat i arbetsgruppen.
Kommissionen presenterade i november 1996 en grönbok om offentlig
upphandling. Regeringen har i ett yttrande över grönboken framfört att det
viktigaste är att medlemsländerna snarast genomför upphandlingsdirektiven och
att det blir en likartad tillämpning av reglerna i alla berörda länder samt att
det är angeläget att kommissionen noggrant följer upp genomförandet av
upphandlingsdirektiven. I yttrandet förs också fram att regeringen anser att
det finns ett stort behov av att utreda vilka miljökrav som får ställas i
upphandlingssammanhang, eftersom det är viktigt att i framtiden kunna ta större
hänsyn till miljön.
Av skrivelsen framgår vidare att kommissionen under 1998 skall presentera en
handlingsplan när det gäller offentlig upphandling.
EU:s budget
EU-budgeten omfattar Europeiska gemenskapens samtliga förväntade inkomster och
utgifter. I viss utsträckning kan också utgifter avseende unionens utrikes- och
säkerhetspolitiska samarbete samt samarbetet i rättsliga och inrikes frågor
hanteras inom ramen för EU-budgeten. Budgeten finansieras huvudsakligen av de
s.k. egna medlen, vilka utgörs av avgifter från medlemsländerna. Övriga
inkomster ger bidrag till finansieringen och utgörs av eventuellt överskott
från föregående år, diverse gemenskapsskatter, räntor på böter, EES-ländernas
bidrag och diverse övriga inkomster.
Vid Europeiska rådets möte i Edinburgh 1992 träffades en överenskommelse om
gemenskapsbudgetens utveckling och finansiering under perioden 1993-1999.
Överenskommelsen har därefter formaliserats i rådets beslut om gemenskapens
egna medel, vilket under 1996 antogs i enlighet med fördraget. Beslutet
fastställer budgetens totala volymutveckling genom att fastställa utvecklingen
för uttaget av egna medel. Taket är fastställt i förhållande till gemenskapens
samlade BNI. Beslutet innebär att budgetens högsta möjliga omslutning under
perioden ökar från 1,20 % av BNI till 1,27 % 1999. Principerna för fördelningen
mellan medelsslagen fastställs också i egna medelsbeslutet. Där anges en
successiv förskjutning av tyngdpunkten från momsbasavgiften mot BNI-avgiften.
Detta tar sig uttryck i att momsbasuttaget under perioden 1995-1999 minskas i
lika steg från 1,4 % 1994 till 1 % 1999, samt att taket för uttaget av
momsbasavgift under samma period för medlemsländer med BNI per capita lägre än
90 % av gemenskapsgenomsnittet sänks till 50 % 1995 och för övriga sänks i lika
steg under perioden från 55 % till 50 % av BNI 1999. Detta är uttryck för en
önskan att åstadkomma större progressivitet i uttaget från medlemsländerna. I
beslutet förlängs också den brittiska budgetreduktionen.
För svensk del innebär beslutet att vår andel av finansieringen av budgeten
kan förväntas öka under perioden.
Sverige får enligt anslutningsfördraget under de fyra första åren av
medlemskapet en successivt minskande återbetalning av delar av avgiften enligt
den s.k. infasningsöverenskommelsen.
Avgiften för 1997 uppgick enligt preliminärt utfall för statsbudgeten till
20 181 miljoner kronor. Återbetalningen till följd av
infasningsöverenskommelsen motsvarade 661 miljoner kronor. Nettoavgiften blev
därmed 19 520 miljoner kronor.
EU:s budget omfattade år 1997 ca 89,1 miljarder ecu i s.k.
åtagandebemyndiganden, vilket motsvarar ca 760 miljarder kronor. Ungefär
hälften av utgifterna går till jordbruksstöd under utgiftskategori 1 och
omkring en tredjedel till olika former av strukturstöd såsom regional- och
arbetsmarknadsstöd under utgiftskategori 2. EU-budgeten finansierar inom ramen
för utgiftskategori 3 dessutom olika åtgärder som hänger samman med den inre
marknaden, t.ex. forskning och utveckling, miljöåtgärder, kulturstöd och
investeringar i infrastruktur. Vidare finansieras utrikespolitiska åtgärder
(kategori 4), främst i form av bistånd, samt administrationskostnader för EU:s
olika institutioner (kategori 5). Utgiftskategorierna 3-5 tar i anspråk ca 5 %
vardera av EU-budgeten.
Regeringen understryker i skrivelsen att Sverige generellt driver en
återhållsam budgetpolitik inom EU. Det anförs att en förbättrad budgetdisciplin
vid användningen av EU:s medel bör prioriteras. Besparingen som
Europaparlamentet och rådet enades kring innebär att de svenska
avgiftsinbetalningarna under 1998 minskar med 300 miljoner kronor jämfört med
vad som blivit fallet med kommissionens ursprungliga budgetförslag. Även om
regeringen skulle vilja se mer strukturellt inriktade besparingar - framför
allt genom förändringar av jordbruks- och strukturfondspolitiken och genom att
minska åtagandebemyndiganden på andra områden - ligger den överenskomna
besparingen väl i linje med svenska intressen framhåller regeringen i
skrivelsen.
Med återflöde brukar normalt avses de utgifter på EU:s budget som riktar sig
mot ett särskilt medlemsland. Regeringen menar att det inte är möjligt att
beskriva hela EU-budgeten i sådana termer. Redovisningen av EU-budgeten är inte
heller upplagd på ett sådant sätt att återflödet för ett enskilt land är lätt
avläsbart. Återflödet är intressant bl.a. som ett uttryck för hur man använder
de resurser som medlemsländerna genom sina betalningar till budgeten ställer
till EU:s förfogande. För 1997 finns ännu inga sammanställningar över budgetens
utfall i detta perspektiv.
Kommissionen har dock överlämnat en sammanställning över utgifterna för 1996
fördelade på medlemsländerna. I sammanställningen framgår att det faktiska
återflödet till Sverige 1996 uppgick till 1 260 miljoner ecu (mecu) eller 10,8
miljarder kronor vid kursen 8,60 kr/ecu, vilket är den kurs som redovisas för
betalningarna 1996. I detta belopp ingår den s.k. infasnings-
återbetalningen i enlighet med anslutningsfördraget. Infasningen uppgick 1996
till ca 3,6 miljarder kronor.
Kontrollen över hur EU:s budgetmedel används har givits stor uppmärksamhet
även under 1997. EG-fördraget föreskriver att medlemsstaterna skall bekämpa
bedrägerier som riktar sig mot unionens finansiella intressen. Medlemsstaterna
har också förbundit sig att låta nationella förvaltningar samarbeta med
kommissionen för att skydda medlemsstaterna mot bedrägerier.
I den förra fördragsöversynen som beslutades i Maastricht infördes för första
gången en särskild bestämmelse i fördraget, artikel 209a, som klargjorde
medlemsstaternas ansvar att skydda EU-medlen mot bedrägerier. Kampen mot
bedrägerier och andra oegentligheter med EU:s medel har fortsatt stått mycket
högt på unionens dagordning, vilket har resulterat i flera viktiga tillägg till
dessa bestämmelser framhåller regeringen.
Beslut om att införa horisontella regler för att bekämpa bedrägerier, dvs.
som berör samtliga sektorer och som inte avser rent straffrättsliga åtgärder,
ingår numera också bland de frågor som till följd av regeringskonferensen skall
beslutas med kvalificerad majoritet i rådet. Tidigare krävdes enhällighet,
vilket innebar att viktiga beslut om åtgärder kunde blockeras av en enskild
medlemsstat.
En straffrättslig konvention om skydd för EG:s finansiella intressen
(bedrägerikonventionen) skrevs under av medlemsstaterna den 26 juli 1995 (EGT
C nr 316, 27.11.1995, s. 48). Konventionen innebär att staterna åtar sig att
straffbelägga olika former av bedrägerier som skadligt kan påverka EU:s budget.
Ett första protokoll till konventionen med bestämmelser om korruption som kan
inverka menligt på EG:s finanser undertecknades den 27 september 1996 (EGT C nr
313, 23.10.1996, s. 1).
Den arbetsgrupp som tagit fram dessa instrument har under året färdigställt
ett andra protokoll till bedrägerikonventionen. Protokollet undertecknades den
19 juni 1997 (EGT C nr 221, 19.7.1997, s. 11).
Under 1997 har flera viktiga åtgärder beslutats inom ramen för kommissionens
program för förbättrad styrning och kontroll, SEM 2000 (Sound and Efficient
Management), i linje med de rekommendationer som Europeiska rådet ställde sig
bakom i december 1996. Den särskilda gruppen med personliga representanter för
finansministrarna har under året sammanträtt tre gånger under
kommissionsledamöterna Gradins och Liikanens ledning. Uppgiften har varit att
följa arbetet samt försöka lösa vissa utestående frågor. Lägesrapporter har
lämnats till Ekofinrådet i juni och november 1997. Den senare rapporten
överlämnades även till Europeiska rådet i Luxemburg i december.
De viktigaste framstegen har gjorts inom strukturfondsområdet. Ett annat
viktigt område där åtgärder inletts är transitområdet, dvs.
förtullningssystemet för varor och tjänster inom EU. Ett gemensamt datoriserat
system för samtliga tullkontor t.ex. är under uppbyggnad. Ett tredje område är
den utvecklade dialogen mellan revisionsrätten, kommissionen och
medlemsstaterna.
Energi- och miljöfrågor
Av skrivelsen framgår att energiarbetet under 1997 har dominerats av
behandlingen av kommissionens förslag till direktiv om gemensamma regler för en
inre marknad för naturgas (gasmarknadsdirektivet). Ett motsvarande direktiv för
el antogs av rådet i december 1996. Elmarknadsdirektivet skall vara genomfört i
nationell lagstiftning till februari 1999.
Regeringen noterar i skrivelsen att gasmarknadsdirektivet syftar till att
skapa gemensamma regler för en inre marknad för gas. Det innehåller allmänna
regler för sektorns organisation och för tillträde till marknaden, liksom
regler för lagring, överföring och distribution av naturgas. Under en
tioårsperiod får gaskunderna gradvis rätt att utnyttja andras gasledningar för
att kunna köpa gas på marknaden i stället för att vara beroende av ett
monopolföretag. Efter tioårsperioden skall minst 33 % av gasmarknaden vara
öppen för konkurrens. Vidare skall då alla kraftproducenter och alla andra
gaskunder med en årlig gaskonsumtion som överstiger 5 miljoner kubikmeter vara
berättigade att utnyttja andras gasledningar.
Vidare konstateras att i november 1996 presenterade kommissionen en grönbok
om en strategi för förnybara energikällor. Ministermötet i maj 1997 enades om
en resolution i vilken rådet uppmanade kommissionen att utarbeta en strategi
för att främja dessa energikällor.
I strategin föreslås bl.a. som ett indikativt mål att medlemsstaterna fram
till år 2010 fördubblar andelen förnybara energikällor till 12 % av den totala
energianvändningen. Kommissionen anser att politiken bör inriktas på att främja
användningen av biomassa, vindkraftverk och solenergi. Enligt kommissionen kan
strategin bidra till att skapa ett konkurrenskraftigt energisystem för hela
Europa med betydande möjligheter för export av kunnande och investeringar till
tredje land.
Vidare framgår av skrivelsen att vid energirådsmötet i december 1997 enades
ministrarna även om en tvåårig budget för ALTENER II-programmet, vilket innebär
en fortsättning och utvidgning av ALTENER som löpte ut 1997. Regeringen
konstaterar att programmets övergripande mål är att bidra till att skapa de
nödvändiga villkoren för en aktionsplan för förnybara energikällor särskilt vad
gäller de legala, socio-ekonomiska och administrativa villkoren. Programmet
skall också bidra till att uppmuntra privata och offentliga investeringar i
produktion och användning av energi från sådana energikällor. ALTENER utgör en
betydelsefull del av EU:s strategi för att minska gemenskapens koldioxidutsläpp
från energisektorn.
Rådet enades den 27 maj om slutsatser om klimatförändringar och
energipolitik. I stora drag innebär slutsatserna att EU, med hänvisning till
främst FN:s klimatkonvention, på ett tidigt stadium skall medverka i
utformningen av klimatpolitiken i de delar som är relevanta för energiområdet.
Dessa delar omfattar bl.a. initiativ kring förnybara energikällor och
energieffektiviseringar.
Regeringen konstaterar vidare att två för Sverige viktiga TEN-studier på
energiområdet är under genomförande. Det är den s.k. Baltic Ring för el och
Nordic Grid för gas.
Under 1997 har hållits fyra miljöministerrådsmöten. Vidare arrangerades i
april ett informellt ministermöte om miljön och de små och medelstora
företagen.
Regeringen framhåller i skrivelsen att försurning är ett allvarligt
miljöproblem i Sverige och konstaterar att merparten av de luftföroreningar som
bidrar till försurningen kommer från andra länder (ca 80 %). Av dessa kommer ca
50 % från övriga EU-stater. Mot denna bakgrund är det naturligt att se
försurningen som en prioriterad miljöfråga i EU-arbetet, anför regeringen. I
mars 1995 lyckades Sverige få gehör för att kommissionen skulle få i uppgift
att ta fram en strategi för att begränsa utsläppen av försurande ämnen.
Kommissionen presenterade sitt meddelande, KOM (97) 88, om en strategi för att
bekämpa försurningen i mars 1997. Vid utarbetandet av strategin deltog en
svensk nationell expert framhåller regeringen.
I EU:s femte miljöhandlingsprogram sägs att utsläppen av försurande ämnen
skall minskas så att kritiska belastningsgränser inte överskrids någonstans i
unionen. Detta är också det långsiktiga målet i kommissionens strategi, men i
denna fastställs också ett delmål som innebär en minskning av den areal som
består av oskyddade ekosystem med 50 % till år 2010. Kommissionens meddelande
innebär långtgående åtgärder och kommer att medföra en betydlig förbättring för
svensk del, menar regeringen. Om strategin genomförs kommer 1,6 % av Sveriges
yta att vara över den kritiska belastningsgränsen år 2010 jämfört med 23 % år
1990.
Under året har det pågått förhandlingar om ett protokoll till FN:s
ramkonvention för klimatförändringar. Frågan behandlades vid konventionens
tredje partsmöte som ägde rum i Kyoto i december 1997. Förhandlingarna har
förberetts i en förhandlingsgrupp som tillsattes av det första partsmötet i
Berlin 1995. Vid mötena i gruppen förhandlades bl.a. om bindande
utsläppsreduktioner för alla industriländer (de s.k. annex-1-länderna) samt
gemensamma åtgärder för att bekämpa klimatförändringarna.
EU har varit drivande under det globala förhandlingsarbetet konstaterar
regeringen. EU:s ståndpunkter har förberetts i en särskild rådsarbetsgrupp, ad
hoc-gruppen för klimatfrågor. Under hösten 1996 började gruppen mer konkret
diskutera ett förhandlingsbud för EU vad gäller bindande utsläppsreduktioner.
Ståndpunkterna utvecklades vidare under det nederländska ordförandeskapet våren
1997. I rådsslutsatser i mars och juni 1997 presenterades EU:s förslag till
reduktionsåtaganden: att alla industriländer skall minska sina sammanvägda
utsläpp av koldioxid, metan och dikväveoxid med 15 % till år 2010 och med minst
7,5 % till år 2005. I rådsslutsatserna i mars presenterades också en indikativ
bördefördelning för hur EU skulle kunna fördela ett gemensamt mål. Det
betonades dock att denna fördelning skulle omarbetas beroende på utfallet av
förhandlingarna i Kyoto.
Sverige fick, i likhet med Finland och Österrike, i samband med inträdet i EU
rätten att till utgången av 1998 tillämpa sina strängare regler på vissa
specificerade delar av kemikalieområdet. Liksom under år 1996 har kommissionen
haft två möten med de tre nya medlemsländerna om läget beträffande de olika
övergångslösningarna på kemikalieområdet. Unionen har förbundit sig att under
övergångstiden se över de gemensamma reglerna. Detta arbete har pågått under
året, och både Regeringskansliet och myndigheterna i Sverige arbetar aktivt för
att EU:s regler skall anpassas till den svenska säkerhetsnivån. Regeringen
menar att positiva resultat redan har uppnåtts i fråga om klassificeringen av
enskilda ämnen. Översynen är dock inte slutförd, och slutliga beslut i flera av
frågorna kan inte väntas förrän under 1998. Kemikalieinspektionen har lagt ned
stora resurser på att ta fram ett faktaunderlag som kan användas vid
revideringen av de rättsakter från vilka Sverige har undantag. Av betydelse för
de svenska undantagen är det förslag till ändring av direktivet om
klassificering och märkning av farliga beredningar som nu behandlas i rådet och
parlamentet framhåller regeringen. I övrigt kommer de flesta av undantagen att
kunna behandlas av kommissionen genom beslut enligt kommittéförfaranden. Detta
gäller t.ex. det så kallade begränsningsdirektivet (76/769/EEG) som behöver
ändras med hänsyn till de strängare svenska reglerna för PCP, arsenik, kadmium
och tennorganiska föreningar. För att få underlag till en revidering av
bestämmelserna för dessa ämnen har kommissionen anlitat konsultföretag som gör
en miljö- och hälsomässig bedömning av ämnena. Dessutom skall för- och
nackdelar med ytterligare begränsningar belysas. De första utkasten till
rapporter har blivit tillgängliga under hösten.
Kommissionen har under 1997 arbetat med ett förslag till ändring av
direktivet om batterier och ackumulatorer som innehåller farliga ämnen. Bl.a.
diskuteras en utvidgning av direktivets tillämpningsområde till att omfatta
alla batterier, liksom införande av avvecklingsmål för kadmium och kvicksilver
i batterier.
Den globala FN-konventionen om biologisk mångfald är en viktig utgångspunkt
för arbetet inom unionen på detta område menar regeringen. Kommissionen har
under året i samråd med medlemsstaterna arbetat med att utveckla en strategi
för biologisk mångfald. Med utgångspunkt från tidigare erfarenheter av arbete
med nationella strategier har Sverige agerat för att integrera bevarandet och
det hållbara nyttjandet av den biologiska mångfalden framför allt inom de
areella näringarna. Sverige har då betonat principen om sektorsintegrerat
miljöansvar.
Den svenska linjen har vunnit gott gehör i medlemskretsen framhåller
regeringen. I det förslag till strategi som finns har sektorsansvaret för den
biologiska mångfalden förts in som en bärande princip. Strategin inriktas i
första hand på sektorer med en stor grad av gemensamhetspolitik, som t.ex.
jordbruk och fiske, men behandlar även andra sektorer som naturvård, bistånd,
turism, skog etc. där den kommer att utgöra en grund för utvecklandet av
sektorsvisa aktionsplaner inom relevanta sektorer. Strategin beräknas bli
antagen under första delen av 1998. Kommissionen har även arbetat fram en
rapport till partsmötet inom ramen för konventionen om biologisk mångfald. I
denna redovisas EU:s hittillsvarande arbete med och erfarenheter av att
genomföra konventionen.
Vidare konstaterar regeringen i skrivelsen att ministerrådet har under året
behandlat två nya förslag från kommissionen om skärpta avgaskrav för nya
fordon. Förslagen har tagits fram genom det s.k. Auto/Oilprogrammet och avser
personbilar och lätta lastbilar och bussar.
För båda förslagen drev Sverige aktivt, och fick gehör för, två viktiga
principer:
- Ett gemensamt system för hållbarhetskrav i kombination med tillverkar-ansvar
skall införas inom EU. Hållbarhetskrav kommer att gälla för samtliga fordon
som godkänts enligt direktivet.
- Särskilda kallkörningskrav skall införas för nya bensindrivna fordon vilka
införs med början år 2002.
Förslagen innebär i övrigt att avgaskraven för samtliga berörda fordon skärps
med början år 2000. En indikativ kravnivå för år 2005 införs för att kunna
gynnas med ekonomiska styrmedel. Vidare kommer krav om datoriserade
felindikeringssystem för avgasreningsutrustningen att införas.
Miljöministrarna kom i december 1996 överens om en gemensam ståndpunkt i
fråga om översynen av det femte miljöhandlingsprogrammet. Översynens förslag
till aktionsplan har under 1997 behandlats av Europaparlamentet enligt
medbeslutandeförfarandet. I juli antog parlamentet ett trettiotal förslag till
ändringar av vilka kommissionen accepterade hälften. Rådets behandling pågår
och ett förlikningsförfarande förbereds. Regeringen förutser dock att ett
slutligt beslut bör kunna fattas under 1998.
Motionerna
EMU, inre marknaden, budget
I motion U26 (mp) yrkande 3 FiU hävdar motionärerna att ett svenskt deltagande
i EMU innebär stora inskränkningar i Sveriges möjligheter att bedriva en
självständig ekonomisk politik och anser att frågan bör föregås av en
folkomröstning.
I samma motion yrkande 4 FiU menar motionärerna att det i
konvergensprogrammet som presenterades 1995 även ingick krav på minskad
arbetslöshet och minskad miljöskuld. Motionärerna menar att dessa krav inte har
uppfyllts och att de i fortsättningen måste prioriteras högre.
I motion U26 (mp) yrkande 5 FiU menar motionärerna att gemenskapens regler
för offentlig upphandling har inverkat negativt på möjligheten att ställa
miljökrav i upphandlingssammanhang. Motionärerna instämmer med regeringen att
det behövs en utredning om vilka miljökrav som får ställas i dessa sammanhang.
Motionärerna vill dock gå längre och menar att en prioriterad fråga för Sverige
borde vara att det inom gemenskapen skall vara möjligt att ställa hårda
miljökrav och krav på att varor är närproducerade vid varje upphandling, även
om detta innebär begränsningar av den inre marknaden.
I motion U26 (mp) yrkande 6 FiU menar motionärerna att regeringens
beskrivning av Sveriges budgetbidrag lämnar vissa luckor. De efterlyser en
redovisning där även kostnader för ökad administration och resor tas med i
beräkningen.
Transporter, energi, miljö
Motionärerna bakom motion U803 (v) yrkande 3 framhåller att för att
Barentssamarbetet skall kunna byggas ut och få ekonomisk vikt för regionen och
för att minska behovet av regionalpolitiskt stöd måste en hållbar infrastruktur
byggas upp. Därvid är det särskilt viktigt att det existerande järnvägsnätet
förstärks så att gods- och persontrafik mellan norra Skandinavien och
Murmansk/Archangelsk kan ske, menar motionärerna. Ett sådant utvecklingsprojekt
utgör öppnandet av en järnvägsförbindelse via finska Salla till Murmansk och
via Kostmus till Archangelsk, en spårviddsväxlingsstation i Haparanda och en
framtida Botniabana och Norrbotniabana. Motionärerna yrkar att regeringen skall
verka för att dessa planer skall kunna bli projekt inom TEN (transeuropeiska
nätverk inom infrastruktur) och därmed erhålla EU-stöd.
Motionärerna bakom motion U26 (mp) yrkande 8 är kritiska till att det s.k.
ITER-projektet ännu hålls vid liv och anser att EU i stället borde prioritera
omfattande forskning om utveckling av förnyelsebara energikällor.
I partimotion U25 (v) yrkande 9 konstateras att miljöskyddskraven får en viss
särställning genom de nya skrivningarna i Amsterdamfördraget och skall beaktas
vid beslut inom olika politikområden. Motionärerna ser detta som ett framsteg.
Vad gäller de nya skrivningarna i artikel 100a 4 inskränks enligt
motionärerna däremot tillämpningen i förhållande till den ordning som är
fastställd enligt nu gällande formuleringar i EG-fördraget. Vänsterpartiet ser
detta som ett misslyckande för Sveriges förhandlare. De lyckades inte, menar
motionärerna, med att skapa en ovillkorlig rätt för medlemsstaterna att införa
och upprätthålla högre miljökrav beträffande varor på den inre marknaden samt
att få till stånd ett rimligt tvistlösningsförfarande. Därför vill motionärerna
att regeringen inför nästa regeringskonferensen bör ha som mål att det skall
vara möjligt för enskilda medlemsstater att införa och upprätthålla en högre
miljöstandard inom det egna landet.
Motionärerna bakom motion U26 (mp) yrkande 10 menar att en prioriterad fråga
för Sverige vad gäller EU:s femte miljöprogram måste vara att miljöfrågornas
roll inom EU stärks och får en större tyngd och avgörande betydelse inom
unionens alla politikområden.
Vidare framhåller motionärerna i samma motion yrkande 11 att enligt
undersökningar av vattensituationen framgår att vattenuttaget i Europa är
större än regenerationen av nytt vatten. Därför, menar motionerna, måste
arbetet med en omställning av vattenförsörjningssystem ges högsta prioritet
inom EU.
Regional- och strukturpolitik
I partimotion U25 (v) yrkande 10 framhåller motionärerna att den nationella
regionalpolitiken är av mycket större betydelse än den EU-finansierade.
Samtidigt har kommissionen en gransknings- och interventionsrätt vad gäller den
nationella regionalpolitiken. Motionärerna konstaterar att det har skett, och
sker, en prövning av kommissionen av vissa statliga stödprogram i Sverige.
Motionärerna menar att den svenska regionalpolitiken har en försumbar inverkan
på den inre marknaden och anser att Sverige måste försvara sin rätt att utforma
en egen regionalpolitik.
Centerpartiet anför i motion U210 (c) yrkande 17 från allmänna motionstiden
att den svenska hanteringen av unionens strukturfondsmedel kännetecknas av
byråkrati och finner det märkligt att något Interregprogram för
Östersjöregionen inte har förverkligats. Motionärerna menar att regeringen
skyndsamt bör se över den nationella administrationen av EU:s strukturfonder.
Vidare är resurserna inom de horisontella programmen för bland annat
vänortssamarbete alltför knappt tilltagna vilket gör att många goda projekt
inte kan förverkligas, framhåller motionärerna.
När det gäller stundande förhandlingar om gemenskapsbudgeten för perioden
2000-2006 menar Centerpartiet att Sverige bör verka för en offensiv gemensam
regionalpolitik som syftar till att göra perifert belägna områden långsiktigt
bärkraftiga och som särskilt tar fasta på gränsregionalt samarbete i unionens
ytterområden. I detta sammanhang, framhåller motionärerna, är det viktigt att
Sverige får gehör för en gemensam Östersjöpolitik där Östersjöregionen ses som
ett integrerat område i behov av en integrerad politik. Motionärerna yrkar att
vad som anförts om hanteringen av strukturfonderna, behovet av program för
vänortssamarbete och horisontellt samarbete samt behovet av en offensiv
gemensam regionalpolitik bör ges regeringen till känna.
Motionärerna bakom partimotion A460 (c) yrkande 22 konstaterar att under de
närmaste åren står unionen inför betydande uppgifter. Den gemensamma budgeten
för nästa period skall förhandlas fram, jordbruks-, regional- och
biståndspolitiken reformeras, den gemensamma valutan introduceras,
Amsterdamfördraget förverkligas och kontakterna med länder utanför unionen
intensifieras.
Centerpartiet anser i motionen att regeringen och svenska institutioner inte
tillräckligt väl förmått att göra medborgarna delaktiga i denna viktiga
process. På den gemensamma jordbrukspolitikens och den gemensamma
regionalpolitikens områden har den svenska regeringen intagit ståndpunkter som
på ett allvarligt sätt hotar förutsättningarna för levande regioner, menar
motionärerna. När så dessa ståndpunkter kombineras med krav på sänkt svensk
medlemsavgift riskerar den svenska regeringen att försena eller underminera
förutsättningarna för ett brett stöd inom EU för utvidgningen. Motionärerna
efterlyser mer av helhetssyn i den svenska Europapolitiken och begär ett
riksdagens tillkännagivande med denna innebörd. I yrkande 23 i samma motion
anförs att Sverige bör verka för en offensiv gemensam regionalpolitik inom EU
som syftar till att göra perifert belägna områden långsiktigt bärkraftiga och
som särskilt tar fasta på gränsregionalt samarbete i unionens ytterområden.
I motion U26 (mp) yrkande 7 framhåller motionärerna att de. liksom
regeringen, är positiva till att regeringen bedriver en återhållsam
budgetpolitik inom EU och att förbättrad budgetdisciplin vid användning av
unionens medel är en prioriterad fråga. Däremot är motionärerna kritiska till
unionens bidragssystem som de menar karakteriseras av rundvandring av pengar
från medlemsstat till EU och sedan tillbaka till medlemsstaten. Motionärerna
menar att Sverige har bättre förutsättningar att styra pengar till angelägna
projekt i Sverige. Kostnader för administration skulle då också bortfalla.
Utskottets överväganden
Sysselsättning
Utrikesutskottet noterar att inga motioner har väckts i den del i utskottets
ärende som berör sysselsättningsfrågorna. Samtidigt står det klart att
avgörande steg har tagits inom denna del av unionssamarbetet under 1997.
Arbetsmarknadsutskottet uppmärksammar detta i sitt yttrande 1997/98:AU7y till
utrikesutskottet och anför därför följande:
Arbetsmarknadsutskottet vill påminna om att utskottet nyligen i ett annat
yttrande till utrikesutskottet behandlat regeringens proposition om
Amsterdamfördraget vad beträffar sysselsättningsfrågor, frågor om jämställdhet
mellan kvinnor och män samt en del sociala frågor. I den del regeringens
skrivelse om verksamheten i EU under 1997 avser Amsterdamfördraget hänvisar
utskottet till vad som sagts i det tidigare yttrandet (yttr. 1997/98:AU6y).
Utskottet ser det som en betydande framgång för svenskt vidkommande att
sysselsättningsfrågorna nu fått en ökad tyngd i EU-samarbetet och att formerna
för samarbetet blivit fastlagda i Amsterdamfördraget. Det är vidare positivt
att dessa nya former för samarbetet kunnat börja tillämpas i förtid genom att
Europeiska rådet antagit riktlinjer för sysselsättningspolitiken för år 1998.
Riktlinjerna bygger på fyra grundidéer, nämligen att förbättra möjligheterna
till inträde på arbetsmarknaden (anställbarhet), att utveckla företagarandan,
att uppmuntra företagens och de anställdas anpassningsförmåga och att stärka
jämställdheten. Utskottet anser att den svenska sysselsättningspolitiken ligger
väl i linje med sysselsättningsriktlinjerna. Det handlar bland annat om att ta
till vara de betydande resurser som kan mobiliseras i ett samhälle där ingen
ställs utanför arbetslivet på grund av kön, etnisk tillhörighet, ålder, sexuell
läggning eller funktionshinder.
Regeringen kommenterar riktlinjerna och den svenska sysselsättningspolitiken
i den nationella handlingsplanen för sysselsättning som finns intagen som
bilaga 4 i 1998 års ekonomiska vårproposition.
Arbetskraftens anställbarhet skall främjas genom att aktiva åtgärder, såsom
utbildning och kompetensutveckling, prioriteras framför passivt kontantstöd.
Utskottet anser att detta är angeläget.
Det är vidare viktigt att göra det lättare för människor att starta och att
driva företag. I detta sammanhang vill utskottet peka på att en ny lag om rätt
till ledighet för att bedriva näringsverksamhet trädde i kraft vid årsskiftet.
Syftet med lagen är att stödja nyföretagande genom att underlätta för
arbetstagare att starta och bedriva näringsverksamhet. Som regeringen anför i
nyss nämnda proposition bör medlemsstaternas skatte- och bidragssystem utformas
på ett gynnsamt sätt för sysselsättningen.
Behovet av anpassning av förhållandena på arbetsmarknaden till nya
förutsättningar är uppenbart. Såväl utbildning av ungdomar inom ramen för den
reguljära utbildningen som kompetensutveckling i arbetslivet måste anpassas
till den kommande efterfrågan på arbetskraft. Även arbetsorganisationer och
arbetsformer måste moderniseras som en anpassning till ändrade förhållanden. En
politik som främjar anpassningsförmågan hos företag och anställda är därför
betydelsefull. Här spelar arbetsmarknadens parter en viktig roll.
Utskottet menar att det är positivt att ökad jämställdhet lyfts fram som en
del i sysselsättningspolitiken.
Enligt uppgift från Arbetsmarknadsdepartementet har Sverige tillsammans med
Storbritannien och Italien nyligen presenterat en gemensam satsning mot
arbetslösheten. Satsningen syftar till att få till stånd ett utbyte av
arbetslösa praktikanter mellan de tre länderna och att jämföra arbetslösas
möjligheter att bli företagare.
Sammanfattningsvis kan sägas att resultatet av de nya former för samarbete på
sysselsättningsområdet som införs genom Amsterdamfördraget, och som redan innan
fördraget trätt i kraft har tillämpats i praktiken, hittills väl har motsvarat
svenska förväntningar.
Utrikesutskottet delar arbetsmarknadsutskottets bedömningar och vill för sin
del även hänvisa till utskottets betänkande 1997/98:UU13 Amsterdamfördraget.
Resultatet vad avser sysselsättningsfrågan i regeringskonferensen samt motioner
på området behandlas i nämnda betänkande.
EMU, inre marknaden, budget
I skrivelsen behandlas ett stort antal frågor som faller inom finansutskottets
beredningsområde. Finansutskottet konstaterar, vilket även har framgått
tidigare i detta betänkande, i sitt yttrande 1997/98:FiU3y till
utrikesutskottet att områden som berör utskottet och som behandlas i skrivelsen
redovisas på ett tillfredsställande sätt.
I motion U26 (mp) yrkande 3 hävdas att ett svenskt deltagande i EMU bör föregås
av en folkomröstning.
Utrikesutskottet förmodar att vad motionärerna avser är en folkomröstning inför
ett eventuellt svenskt deltagande i valutaunionen, dvs. införandet av den
gemensamma valutan. Som medlem i Europeiska unionen är Sverige redan deltagare
i EMU-samarbetet men hittills endast i fas två i samarbetet, konvergensstadiet.
Utskottet vill vidare erinra om att rådet i sammansättning av stats- och
regeringschefer vid ett möte i maj 1998 konstaterat att 11 medlemsländer
uppfyller de nödvändiga villkoren för valutaunionen och kan genomföra denna med
början den 1 januari 1999 samtidigt som den tredje fasen av EMU inleds.
Finansutskottet, som behandlar denna fråga i sitt yttrande 1997/98:FiU3y till
utrikesutskottet, framhåller följande med anledning av ovanstående yrkande:
Utskottet anförde följande i sitt av riksdagen den 5 december 1997 godkända
betänkande 1997/98:FiU9 om Sverige och den ekonomiska och monetära unionen:
Utskottet delar regeringens uppfattning att, om det efter den 1 januari 1999
bedöms lämpligt att Sverige deltar i valutaunionen, frågan skall underställas
svenska folket för prövning. Som regeringen anför är det önskvärt att en sådan
prövning sker i ett allmänt val, men det kan inte helt uteslutas att det i
stället kan ske genom ett extraval eller en folkomröstning. Därefter ankommer
det på riksdagen att fatta slutligt beslut.
Utskottet såg i sitt yttrande 1997/98:FiU1y till KU om Riksbankens ställning
ingen anledning att ändra sin uppfattning i denna fråga och ser inte heller
denna gång någon anledning till omprövning.
Finansutskottet anser att motionen i berörd del bör avstyrkas.
Utrikesutskottet delar finansutskottets uppfattning och avstyrker motion U26
(mp) yrkande 3.
I motion U26 (mp) yrkande 4 understryks konvergensprogrammets krav på en
minskad arbetslöshet och en minskad miljöskuld.
Finansutskottet anför i sitt yttrande 1997/98:FiU3y följande:
I budgetpropositionen för år 1998 angavs att regeringens viktigaste uppgift är
att öka sysselsättningen och minska arbetslösheten. Vidare redovisades i
budgetpropositionen en satsning på att bygga om Sverige i en ekologiskt hållbar
riktning.
Regeringen har vid fem tillfällen, i bilagor till vår- respektive
budgetpropositionerna, lämnat halvårsvisa avstämningar av konvergensprogrammet.
Vid det senaste tillfället, i budgetpropositionen hösten 1997, fanns en
underbilaga med rubriken ?Miljöhänsyn i den ekonomiska politiken?.
I budgetpropositionen hösten 1996 angav regeringen att man varje halvår
kommer att inför riksdagen redovisa en avstämning i förhållande till målet om
en halverad öppen arbetslöshet till år 2000 (prop. 1996/97:1, s. 44). Sådana
avstämningar har lämnats i bilagor till vår- respektive budgetpropositionen
under år 1997.
Utskottet kan således konstatera att regeringens politik syftar dels till att
minska arbetslösheten, dels till en omställning i en ekologiskt hållbar
riktning. Utskottet kan också notera att regeringen fortlöpande lämnar
avstämningar om konvergensprogrammet samt i förhållande till målet om en
halverad öppen arbetslöshet.
Någon riksdagens åtgärd är inte påkallad med anledning av motion U26 (mp)
yrkande 4 som således bör avstyrkas.
Utrikesutskottet delar finansutskottets bedömning och avstyrker motion U26 (mp)
yrkande 4.
I motion U26 (mp) yrkande 5 menar motionärerna att Sverige skall verka för
kravet att varor är närproducerade vid varje upphandling.
Finansutskottet anför i sitt yttrande följande med anledning av detta yrkanden:
Utskottet behandlade motioner angående miljöhänsyn vid upphandling i sitt
betänkande 1997/98:FiU7 om ändringar i lagen om offentlig upphandling
(s. 13-15). I betänkandet framhölls att den omfattande offentliga upphandlingen
bör vara ett effektivt instrument för att påverka utbudet på marknaden så att
beståndet av produkter snabbare kan anpassas till kraven på ekologisk
hållbarhet.
Utskottet kunde konstatera att regeringen vidtar ett antal åtgärder för att
miljöhänsyn i större utsträckning skall kunna tas vid offentlig upphandling.
Utskottet redovisade t.ex. att regeringen avsåg att inrätta en delegation som
bl.a. skulle vara pådrivande för en miljöanpassad offentlig upphandling.
Utskottet kan nu konstatera att delegationen har inrättats genom ett
regeringsbeslut i januari 1998 (dir. 1998:8).
Utskottet finner inte någon riksdagens åtgärd påkallad av motion U26 (mp)
yrkande 5 som därmed bör avstyrkas.
Utrikesutskottet har ingen annan uppfattning och avstyrker motion U26 (mp)
yrkande 5.
I motion U26 (mp) yrkande 6 efterlyser motionärerna en redovisning av Sveriges
kostnader för EU-medlemskapet där även kostnader för ökad administration och
resor tas med i beräkningen.
Finansutskottet anför i sitt yttrande följande:
Av skrivelsen framgår att Sveriges avgift till EU under år 1997 enligt
preliminärt utfall för statsbudgeten uppgick till 20 181 miljoner kronor.
Återbetalningen till följd av infasningsöverenskommelsen motsvarar 661 miljoner
kronor och redovisas på inkomsttitel 7000. På statsbudgeten bruttoredovisas det
återflöde som administreras av svenska myndigheter, vilket innebär att
betalningar från kommissionen redovisas mot inkomsttitel, medan de
utbetalningar svenska myndigheter gör på kommissionens vägnar redovisas mot
anslag på statsbudgetens utgiftssida. Alla betalningar av detta slag från
kommissionen till svenska myndigheter redovisas under inkomsttitel 6000 vars
preliminära utfall år 1997 uppgår till ca 8 700 miljoner kronor.
Det bör noteras att svenska myndigheter inte administrerar samtliga utgifter
på EU-budgeten som riktar sig till Sverige och som alltså borde ingå i termen
återflöde. Exempel på återflöde som inte går över statsbudgeten är
forskningsstöd inom ramprogrammet för forskning.
Som utskottet påpekade i yttrandet över förra årets skrivelse om verksamheten
i EU är återflödet till Sverige bara ett mått, och inte ens det bästa, på vad
Sverige får ut av medlemskapet i EU. Vid sidan av betydelsen av att Sverige är
med och påverkar Europas framtid, har t.ex. tillgången till den inre marknaden
betydelse för vår ekonomis utveckling.
Vidare kan utskottet notera att redovisningen i skrivelsen av EU:s budget och
av återflödet till Sverige är mer detaljerad än i tidigare års skrivelser (jfr
skr. 1995/96:190 s. 48-50 och skr. 1996/97:80 s. 96-99).
Den svenska regeringen har tillsammans med andra medlemsländer i Ekofinrådet
aktualiserat ett tak för medlemsavgiften som bl.a. syftar till att minska
Sveriges nettobidrag till EU.
Utskottet finner inte något tillkännagivande av det slag som förordas i den
nu aktuella motionen påkallat. Motion U26 (mp) yrkande 6 bör således avstyrkas.
Utrikesutskottet noterar vad finansutskottet anfört och avstyrker motion U26
(mp) yrkande 6.
Transporter, energi och miljö
I motion U803 (v) yrkande 3 anför motionerna att regeringen bör verka för att
en järnväg längs Norrlandskusten blir ett av EU:s TEN-projekt.
Utskottet behandlade ett motsvarande yrkande i sitt betänkande 1996/97:UU13
och anförde då följande:
Trafikutskottet har nyligen i sitt betänkande 1996/97:TU7 Trafikpolitikens
inriktning behandlat liknande yrkanden. Utskottet konstaterar i nämnda
betänkande att de olika länderna i Barentsregionen - Norge, Sverige, Finland
och Ryssland - för diskussioner i syfte att undersöka möjligheterna att
förbättra kommunikationerna i regionen.
Angående en eventuell utbyggnad av Botniabanan längs Norrlandskusten till
Luleå och en utbyggnad av Haparandabanan framhåller trafikutskottet i sitt
betänkande att Sverige har ett centralt läge i Barentsregionen och att i
regionen finns goda förutsättningar för en dynamisk utveckling. För att möta
näringslivets behov av ökade godsflöden mellan Skandinavien och nya
exportmarknader på Nordkalotten är det därför angeläget med effektiva
gränsöverskridande transportmöjligheter, anför utskottet. För järnvägen innebär
detta krav på god banstandard för längre och tyngre tåg med högre axellaster.
En standardhöjning av järnvägen mellan Haparanda och Boden kan därför framstå
som angelägen, menar trafikutskottet. Vidare krävs en smidig anpassning till de
finska och ryska järnvägarna som har en större spårvidd än järnvägarna i
Västeuropa.
Vidare konstaterar trafikutskottet att Länsstyrelsen i Norrbottens län samt
Vägverkets och Banverkets nordligaste regioner har initierat ett
utredningsarbete om möjligheterna att förbättra infrastruktur och
kommunikationer.
Trafikutskottet anför att det förutsätter att resultatet av detta
utredningsarbete kommer att ligga till grund för framtida beslut om
infrastrukturprojekt men framhåller att utskottet inte är berett att nu ta
något initiativ med anledning av de motioner som behandlar en utbyggnad av
Haparandabanan.
Utrikesutskottet noterar vad trafikutskottet anfört och vill för sin del
fram- hålla vad utskottet uttalade i betänkande 1996/97:UU16 Sveriges samarbete
med Central- och Östeuropa:
En angelägen uppgift är att utveckla infrastrukturen i regionen. Utskottet
har inhämtat att transportministrarna i Barentsrådet genomförde ett möte i
Archangelsk i september 1996 för att diskutera utvecklingen av regionens
transportsystem och prioriteringar mellan olika projekt. Ministrarna kom då
överens att inlemma alla projekt under en gemensam rubrik, den s.k.
euroarktiska korridoren, som föreslogs bli en transportkorridor i nivå med de
övriga nio alleuropeiska transportkorridorerna. En sådan lösning möjliggör ett
större engagemang från unionens sida. Bland de projekt som kan komma att
utvecklas i den euroarktiska korridoren hör gränspassager, hamnar samt väg- och
järnvägsförbindelser.
Därutöver vill utrikesutskottet hänvisa till att trafikutskottet i sitt
betänkande 1997/98:TU10 Transportpolitik för en hållbar utveckling tillstyrkt
en utbyggnad av Botniabanan längs Norrlandskusten och förutsatt att Sverige
deltar aktivt i det internationella samarbetet vad gäller bl.a. utvecklingen av
kommunikationerna i Barentsregionen och den arktiska regionen.
Med vad som ovan anförts anser utrikesutskottet att motion U803 (v) yrkande 3
är besvarad.
I motion U26 (mp) yrkande 8 anförs att EU borde prioritera omfattande forskning
om utveckling av förnybara energikällor.
Näringsutskottet behandlar detta yrkande i sitt betänkande 1997/98:NU4y och
lämnar inledningsvis vissa kompletterande upplysningar. Näringutskottet
framhåller därvid att kommissionen har presenterat ett förslag till flerårigt
ramprogram för energi. Avsikten är att rådet i maj 1998 skall fatta beslut om
det fleråriga ramprogrammet. Näringsutskottet noterar att kommissionen lyfter
fram tre huvudmålsättningar för programmet:
- att förbättra gemenskapens försörjningstrygghet,
- att bidra till en förbättrad konkurrenskraft,
- att åstadkomma ett förbättrat miljöskydd genom att öka det internationella
samarbetet på energiområdet, att fortsatt främja förnybara energikällor och
att ytterligare stimulera en effektiv energianvändning.
Näringsutskottet fortsätter:
Avsikten är också att rådet vid samma beslutstillfälle i maj 1998 skall
diskutera förslagen i kommissionens vitbok om en strategi och en handlingsplan
för gemenskapen för att främja förnybara energikällor. Denna plan är en del av
gemenskapens insatser för att uppfylla EU:s klimatåtaganden efter
klimatkonferensens tredje partsmöte i Kyoto. Programmet enligt vitboken är
sektorsövergripande till sin karaktär och skall bidra till måluppfyllelse inom
en rad områden som t.ex. sysselsättning, miljö, forskning, regionalpolitik och
jordbrukspolitik. Planerna är att en omfattande koordination, som innefattar
finansiella åtaganden, skall etableras mellan åtgärder vidtagna på
gemenskapsnivå och existerande nationella strategier. Principerna för
utformningen av programmet påminner om uppbyggnaden av ramprogrammet för
energi. Den tidshorisont som vitboken överblickar utsträcker sig, som tidigare
nämnts, fram till år 2010.
Det brittiska ordförandeskapet har energi och miljö som sitt tema, och vid
energirådsmötet i maj 1998 kommer rådet att anordna en öppen debatt om energi
och miljö. Ordförandeskapets ambition är att åstadkomma enighet om
rådsslutsatserna om energi och miljö och som kan överlämnas till
miljöministrarna.
Näringsutskottet anför vidare i sitt yttrande:
Näringsutskottet gör bedömningen att förutsättningarna för att effektivisera
resursinsatserna i syfte att öka användningen av förnybara energikällor och att
åstadkomma en förbättrad energieffektivitet, i enlighet med de intentioner som
anmäls i berättelsen för år 1997, kan vinna väsentliga framsteg under de
närmaste åren. Den nödvändiga förstärkningen av insatserna realiseras genom
kraven på långsiktighet och samordning av olika finansieringskällor i enlighet
med kommande rådsbeslut. Ordförandeskapets prioritering av dessa frågor är ur
svensk synpunkt glädjande. Den politiska uppmärksamhet som på detta sätt skapas
är enligt näringsutskottets uppfattning nödvändig för att få de nationella
resursinsatserna infogade på ett strukturerat sätt med de gemensamma
åtgärderna. Det arbete som ordförandeskapet och rådet inom kort igångsätter
enligt nyss angivna riktlinjer sträcker sig också över den tidsperiod under
vilken Sverige kommer att inneha ordförandeskapet i rådsarbetet. Detta ger
enligt näringsutskottets mening goda möjligheter för svenskt vidkommande att
påverka den fortsatta prioriteringen av dessa frågor.
Med det anförda avstyrker utskottet den aktuella motionen i här berörd del.
Utrikesutskottet har inget att anföra utöver vad näringsutskottet anfört och
avstyrker motion U26 (mp) yrkande 8.
Motionärerna bakom motion U25 (v) yrkande 9 är kritiska till de nya
skrivningarna i artikel 100a.4 i EG-fördraget och menar att regeringen skall
verka för en uppstramning av artikeln inför nästa regeringskonferens. I motion
U26 (mp) yrkande 10 anför motionärerna att Sverige skall verka för att
miljöfrågorna får en större tyngd och avgörande betydelse inom unionens alla
poli-
tikområden.
Utskottet vill framhålla att hållbar utveckling slås fast som ett
övergripande mål för hela EU och kravet på att integrera miljöaspekter i den
politik som bedrivs på andra samarbetsområden fördragsfästs. Dessa förändringar
ligger i linje med de förslag som Sverige presenterade under
regeringskonferensen. De ligger även i linje med motionärernas önskemål i
motion U26 (mp) yrkande 10. Utskottet konstaterar således att vad motionärerna
eftersträvar redan är uppfyllt. Vidare vill utskottet framhålla att det delar
motionärernas synpunkt att det är viktigt att arbeta vidare med dessa frågor
inom EU.
Utskottet noterar att motionärerna ifrågasätter värdet av ändringarna i
Amsterdamfördraget av artikel 100a.4. Utskottets uppfattning är att den nya
lydelsen av artikeln innebär väsentliga förändringar, både genom förtydliganden
av tidigare oklarheter och en utvidgning av tillämpningsområdet för
bestämmelsen. Utskottet vill framhålla att genom ändringarna klarläggs bl.a.
rätten att under vissa förutsättningar införa nationella regler på områden där
det redan finns harmoniserade regler.
Utskottet vill även framhålla att det är vid ett eventuellt införande av nya
nationella regler inom ett område med ett harmoniserat regelsystem som
hänvisning görs till att förutsättningar i form av vetenskapligt stöd och
landspecifika problem skall föreligga. Utskottet vill understryka att för redan
befintliga nationella regler gäller inte detta krav.
Andra viktiga nyheter som utskottet vill peka på är att miljögarantin kan
tillämpas på rättsakter som beslutas av kommissionen efter delegation från
rådet och parlamentet, och att kommissionen får en tidsfrist för beslut när
regeln åberopas av en medlemsstat. Det klargörs även att en medlemsstat inte
behöver ha röstat mot en rättsakt för att åberopa miljögarantin.
Med anledning av vad som i motionens yrkande 9 sägs om fastställandet av
svenska mål inför nästa omgång förhandlingar om fördragsändringar, vill
utskottet understryka att några sådana förhandlingar inte är omedelbart
förestående. Emellertid är det utskottets övertygelse att regeringen i det
löpande EU-samarbetet aktivt verkar för fortsatta framsteg på miljöområdet.
Enligt utskottets bedömning utgör de förändringar inom miljöpolitiken som
följer av Amsterdamfördraget en betydelsefull och positiv utveckling av de
grundläggande principerna för EU:s politik. Enligt utskottets mening är det nu
angeläget att verka för att det nya innehållet i EG-fördraget blir praktisk
verklighet när Amsterdamfördraget träder i kraft.
Utskottet noterar slutligen att på svenskt initiativ uppmanade Europeiska
rådet vid sitt möte i december 1997 kommissionen att utarbeta en strategi för
hur miljöskyddskraven skall integreras i unionens olika politikområden i syfte
att nå målet om en hållbar utveckling. Kommissionens strategi kommer enligt vad
utskottet inhämtat att presenteras inför Europeiska rådets möte i juni 1998.
Med vad som ovan anförts avstyrker utskottet motion U25 (v) yrkande 9 och anser
att motion U26 (mp) yrkande 10 är besvarad.
I motion U26 (mp) yrkande 11 begärs ett riksdagens tillkännagivande om att
arbetet med en omställning av vattenförsörjningssystem inom EU ges högsta
prioritet.
Utskottet vill med anledning av detta yrkande inledningsvis framhålla att på
inbjudan av rådet och Europaparlamentets miljöutskott, presenterade
kommissionen under våren 1997 ett förslag till ramdirektiv för Europeiska
gemenskapens vattenpolitik.
Det övergripande syftet med förslaget är att skydda ytvatten, flodmynningar,
kustvatten, i vissa avseenden även territorialvatten och andra havsområden samt
grundvatten i EU-området. I detta ligger enligt vad utskottet inhämtat att
ekosystemen i vattnet - och landområden beroende av sådant vatten - skall
skyddas. Däri ligger även att en ekologiskt hållbar vattenkonsumtion skall
främjas genom ett långsiktigt skydd av de tillgängliga vattenresurserna, både
med avseende på kvantitet och kvalitet.
Direktivets syften skall uppnås på i huvudsak fyra sätt:
- föreskrifter ges om förfaranden som skall säkerställa att vattenfrågor som
f.n. inte behandlas tillfredsställande identifieras och att åtgärder skall
vidtas,
- föreskrifter ges även om insamling och analys av tillståndet för vattenmiljön
vilket skall medföra att behöriga myndigheter erhåller ett fullständigare
beslutsunderlag,
- föreskrifter ges om öppenhet, insyn, och allmänhetens deltagande,
- ett över hela gemenskapen gripande nätverk för utbyte av information och
kunskap skall upprättas.
Utskottet vill framhålla att direktivförslaget utgår från att
utsläppsminskningar skall genomföras dels genom att regler om gränsvärden för
utsläpp från enskilda förorenande källor tillämpas, dels genom att
miljökvalitetsnormer fastställs för att begränsa den sammanlagda effekten av
enskilda källors föroreningar. Sådana miljökvalitetsnormer omfattar både
vattnets kvalitet och kvantitet.
Utskottet konstaterar att på grundval av direktivet kommer medlemsstaterna
att behöva identifiera myndigheter som för respektive avrinningsområde ansvarar
för direktivets genomförande, bl.a. vad avser upprättande av åtgärdsprogram och
planer för att uppnå de fastställda miljökvalitetsnormerna.
Utskottet välkomnar förslaget och ser det som ett mycket värdefullt bidrag
till arbetet med vattenfrågor inom EU. Särskilt värdefullt anser utskottet det
vara att man inför miljökvalitetsnormer som ett nytt styrinstrument samt att
man kombinerar regler om miljökvalitetsnormer med regler om gränsvärden för
utsläpp.
Med det anförda anser utskottet att motion U26 (mp) yrkande 11 är besvarad.
Regional- och strukturpolitik
Motionärerna bakom motion U25 (v) yrkande 10 menar att Sverige måste försvara
sin rätt att utforma sin egen regionalpolitik.
Arbetsmarknadsutskottet behandlar detta yrkande i sitt yttrande 1997/98:AU7y
och framhåller att varken regering eller riksdag har annat än mycket begränsade
möjligheter att påverka den nationella stödområdesindelningen eftersom den
numera bestäms av regler som utfärdas av kommissionen. Arbetsmarknadsutskottet
avstyrker motion U25 (v) yrkande 10.
Utrikesutskottet delar arbetsmarknadsutskottets bedömning och vill för sin
del anföra att de regionalpolitiska frågorna var föremål för omfattande
uppmärksamhet under medlemskapsförhandlingarna. Förhandlingsresultatet inom
detta område bedömdes i sin helhet som gott för Sveriges vidkommande och
innebar att additionella resurser tillfördes vissa regioner i Sverige som en
följd av medlemskapet i EU.
Med det anförda avstyrker utrikesutskottet motion U25 (v) yrkande 10.
I motion U210 (c) yrkande 17 begärs ett riksdagens tillkännagivande om vad som
anförs i motionen om hanteringen av EU:s strukturfonder, behovet av program för
vänortssamarbete och horisontellt samarbete samt om behovet av en offensiv
gemensam regionalpolitik inom EU. I motion A460 (c) yrkande 22 efterlyses en
helhetssyn i den svenska Europapolitiken och i yrkande 23 ett riksdagens
tillkännagivande om vad som anförs i motionen om gränsregionalt samarbete.
Arbetsmarknadsutskottet framhåller i sitt yttrande till utrikesutskottet att
större förändringar i organisationen kring strukturfondsarbetet bör vänta till
nästa programperiod för åren 2000-2006.
Arbetsmarknadsutskottet anför i sitt yttrande:
Vad gäller Centerpartiets uppfattning att regionalpolitiken inom EU särskilt
bör ta fasta på gränsregionalt samarbete i unionens ytterområden vill utskottet
peka på att särskild prioritet skall ges gemenskapsinitiativ som innebär
transnationellt och gränsöverskridande samarbete enligt förslag som
kommissionen lämnat inför nästa programperiod för åren 2000-2006. I den s.k.
positionspromemoria som regeringen upprättat i juni förra året och som anger
den svenska regeringens positioner inför förhandlingarna med kommissionen sägs
att de gemenskapsinitiativ som förordas för Sveriges del bör kunna inriktas på
gränsöverskridande samarbete med bl.a. Finland, Danmark och Norge samt
transnationellt samarbete dels med Östersjöstater och främst Barentsregionen i
Ryssland, dels mellan perifera regioner och ekonomiskt starka regioner i övriga
EU-länder.
Arbetsmarknadsutskottet anför vidare följande:
Centerpartiet tar också upp frågan om EU:s budget för regionalpolitik vid
utvidgningen av antalet medlemsländer. Regeringen har i denna fråga i nämnda
positionspromemoria anfört följande. Utgångspunkten för översynen av EU:s
regional- och strukturpolitik bör vara att regelverket, liksom budgeten,
utformas så att det kan tillämpas så snart kandidatländerna blir medlemmar. Det
påverkar valet av kriterier för olika typer av prioriteringar.
Medlemsutvidgningen kommer att ställa stora krav på omprioriteringar framför
allt på längre sikt. För att möjliggöra detta måste insatserna minska bland
nuvarande medlemsländer. Utvidgningen bör genomföras med minskad eller
oförändrad totalbudget och med minskad strukturfondsbudget. I denna fråga har
utskottet samma inställning som regeringen.
Arbetsmarknadsutskottet hänvisar i övrigt till vad som sägs i betänkande
1997/98:AU11 och avstyrker motionerna U210 (c) yrkande 17 samt A460 (c)
yrkandena 22 och 23.
Utrikesutskottet delar de bedömningar som arbetsmarknadsutskottet redovisar och
vill för sin del anföra att de övergripande målen för Sveriges politik när det
gäller EU:s budget och dess olika utgiftsområden redovisas i proposition
1994/95:40 om budgeteffekter av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen m.m.
(bet. 1994/95:FiU5, rskr. 1994/95:67). Målen innebär att Sverige skall
eftersträva en begränsning av den svenska avgiften.
Inför den nya programperioden för åren 2000-2006 är det utrikesutskottets och
regeringens uppfattning att unionens kostnader bör rymmas inom det tak på 1,27
% av medlemsländernas samlade BNI som gäller för närvarande för unionens
budget. Kopplingen till BNI innebär till yttermera visso en automatisk ökning
av tillgängliga resurser.
Enligt utrikesutskottets uppfattning är ett viktigt element i regeringens
politik att det måste ske en reformering av de dominerande utgiftsområdena
jordbrukspolitiken och regional- och strukturpolitiken. En sådan reformering är
enligt utskottets uppfattning nödvändig inför utvidgningen men även av andra
skäl. Dels är utgiftsnivåerna för höga allmänt sett, dels föreligger behov av
att anpassa jordbrukspolitiken till konsumenternas önskemål, och insatser som
finansieras via strukturfonderna bör förenklas och koncentreras.
Utrikesutskottet konstaterar vidare att en av målsättningarna med unionens
regional- och strukturpolitik är att utjämna inkomstskillnader mellan olika
regioner i Europa. Enligt utskottets mening innebär solidariteten mellan
medlemsländerna att insatserna i framtiden i stor utsträckning kommer att
behöva riktas mot Central- och Östeuropa. I det perspektivet är det enligt
utskottets mening viktigt att inte alltför stora utgifter binds upp till de
nuvarande medlemsländerna.
Utskottet konstaterar vidare att Sverige tillhör de största
nettobidragsgivarna till unionen. Bördefördelningen i dag återspeglar enligt
utskottets uppfattning inte medlemsländernas relativa välfärd. En viktig
målsättning bör därför enligt utskottets mening vara att åstadkomma en
rimligare bördefördelning mellan medlemsländerna.
Utrikesutskottet avstyrker med det anförda motionerna U210 (c) yrkande 17 samt
A460 (c) yrkandena 22 och 23.
I motion U26 (mp) yrkande 7 framför motionärerna kritik mot unionens
bidragssystem som de menar karakteriseras av rundgång av pengar från
medlemsstat till EU och sedan tillbaka till medlemsstaten. Sverige har bättre
förutsättningar att styra pengar till angelägna projekt i Sverige anför
Miljöpartiet i motionen.
Arbetsmarknadsutskottet konstaterar i sitt yttrande vad gäller ytterligare
åtgärder mot fusk och oegentligheter med EU:s budgetmedel att regeringen i 1998
års ekonomiska vårproposition föreslår att det införs svenska lagregler om
kontroll och tillsyn av strukturstöd i de fall lagregler inte redan är
upprättade. Arbetsmarknadsutskottet anser mot bakgrund därav att motion U26
(mp) yrkande 7 bör avstyrkas.
Utrikesutskottet delar arbetsmarknadsutskottets bedömningar och avstyrker
motion U26 (mp) yrkande 7.
5.4 Unionens förbindelser med omvärlden och den gemensamma utrikes- och
säkerhetspolitiken
Skrivelsen
Regeringen konstaterar i skrivelsen att under 1997 har medlemsstaterna
genomfört gemensamma démarcher i ett antal olika frågor. En god sammanhållning
har, menar regeringen, bidragit till en tydlig attityd i den politiska dialogen
med länder där brister i respekten för de mänskliga rättigheterna förekommer.
Uppföljningen av EU:s förbindelser med Kuba och med Kina är exempel på detta.
EU har bl.a. enats om gemensamma ståndpunkter om stöd till
konfliktförebyggande i Afrika, om EU:s deltagande i de internationella
insatserna i Albanien, samt om fortsatta sanktioner mot Burma (Myanmar) och
Nigeria mot bakgrund av brister i respekten för de mänskliga rättigheterna. EU
har också enats om att gemensamt följa upp FN:s sanktioner mot UNITA i Angola
och mot Sierra Leone.
EU-insatser inom ramen för GUSP genomförs genom beslut av rådet om gemensamma
åtgärder. De finansiella medel som behövs tas som regel från ett särskilt
anslag i gemenskapsbudgeten (30 miljoner ecu under 1997). Under året har EU på
detta sätt lämnat stöd till fredsprocessen i Mellanöstern och till OSSE:s
insatser för valprocessen i Bosnien-Hercegovina. Vidare har EU deltagit i det
internationella samfundets ansträngningar i området kring de stora sjöarna i
Afrika. Betydande bidrag till röjning av antipersonella minor har också
lämnats, framhåller regeringen i skrivelsen.
Regeringen noterar att inom ramen för den gemensamma utrikes- och
säkerhetspolitiken har unionens medlemsländer samordnat sin politik på ett
antal områden av säkerhetspolitisk betydelse.
Till de viktigaste frågorna hör enligt regeringen förberedelserna för EU:s
utvidgning till Öst- och Centraleuropa. Europeiska rådets beslut vid toppmötet
i Luxemburg har direkt relevans för utvecklingen i Sveriges närområde.
Vidare framhåller regeringen att Balkan även under 1997 har stått högt på
EU:s dagordning. EU har såsom den enskilt största bidragsgivaren aktivt stött
fredsprocessen i Bosnien-Hercegovina, framför allt genom
återuppbyggnadsinsatser. Efter den svåra krisen i Albanien i början av 1997 har
EU bidragit till återuppbyggnads- och säkerhetsinsatser i landet. EU har också
givit finansiellt stöd till den polisrådgivningsinsats (MAPE) som VEU genomför
inom ramen för OSSE:s övergripande mandat i Albanien. EU:s egen
övervakningsinsats i Balkanområdet (ECMM) har verksamt bidragit till
fredsprocessen i Bosnien och Kroatien. En ECMM-grupp har även tjänstgjort i
Albanien.
EU fortsatte under 1997 att utveckla relationerna med Ryssland i syfte att
stärka Rysslands demokratiska och ekonomiska reformer och att integrera landet
i de europeiska samarbetsstrukturerna framhåller regeringen vidare. Under året
har genomförandet av EU:s handlingsplan för Ryssland fortsatt. EU ägnade också
betydande uppmärksamhet åt relationerna med Ukraina, där framför allt insatser
för att stärka den stagnerande reformprocessen stått i fokus. Oenighet kring
genomförandet av 1995 års överenskommelse mellan EU och Ukraina att stänga
kärnkraftverket Tjernobyl senast år 2000 har fortsatt utgjort en stötesten i
relationerna konstaterar regeringen.
I OSSE samordnar EU-kretsen sina ståndpunkter inom flertalet områden
framhåller regeringen i skrivelsen. Stor uppmärksamhet har under 1997 ägnats
främjandet av demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatliga principer,
bl.a. genom unionens fältmissioner på Balkan.
EU och VEU har under året upprättat närmare institutionella relationer i
enlighet med utfallet av EU:s regeringskonferens. Samarbetet handlar framför
allt om att utveckla arbetsrelationerna mellan EU och VEU så att EU effektivt
skall kunna använda sig av VEU för att göra insatser vid kriser.
Vidare framhålls i skrivelsen att unionens även samarbetar inom
nedrustningsområdet. I FN:s generalförsamling intog EU-länderna en gemensam
hållning i flertalet resolutioner och beslut som fördes till omröstning. På
kemvapenområdet verkade EU bl.a. genom démarcher i USA och Ryssland för dessa
länders ratificering av C-vapenkonventionen.
Beredning av möjliga stödinsatser i Medelhavsområdet och i konfliktområden,
exempelvis i Afrika, pågår löpande.
Regeringen understryker i skrivelsen att inom EU:s gemensamma utrikes- och
säkerhetspolitik intar de mänskliga rättigheterna (MR) en framträdande plats.
Samarbetet kring dessa frågor är intensivt och frågor om mänskliga rättigheter
kommer in som ett viktigt element i ett ökat antal utrikes- och
biståndspolitiska överväganden anför regeringen. Stärkandet av och skyddet för
de mänskliga rättigheterna ses som en viktig konfliktförebyggande och
fredsbevarande insats. EU:s politik i detta avseende stämmer väl överens med
Sveriges traditionella syn på dessa frågor menar regeringen. MR-frågor kommer i
EU upp i en rad bilaterala och regionala sammanhang.
Vidare konstateras i skrivelsen att inom nedrustningsområdet skedde under
året ett nära samarbete inom EU mellan medlemsstaterna. I den inledande
allmänna debatten i FN:s generalförsamlings första utskott, där
nedrustningsfrågorna behandlas, höll ordförandelandet i EU ett gemensamt
anförande. EU:s medlemsländer intog en gemensam hållning i fråga om 17 av de 22
resolutioner och beslut som fördes till omröstning i generalförsamlingen. I två
fall var röstfördelningen mellan EU-länderna helt splittrad med såväl ja- som
nej-röster och avståenden. Det ena fallet gällde resolutionen om
Internationella domstolens rådgivande yttrande om lagligheten av hot om eller
användning av kärnvapen.
Arbetet för att stärka det internationella atomenergiorganets (IAEA),
safeguards-system (kärnämneskontroll) fortsatte under året. Förhandlingarna i
Wien om ett s.k. modellprotokoll slutfördes. EU-länderna utarbetade därefter
gemensamt mandat för kommissionen att förhandla med IAEA om tilläggsprotokoll
till safe-guards-avtalen med organisationen på basis av modellprotokollet.
Förhandlingsmandaten antogs av rådet den 1 december. IAEA:s kärnämneskontroll
utgör ett viktigt element i stärkandet av den internationella icke-
spridningsregimen på kärnvapenområdet.
Mellan EU-länderna sker vidare ett regelbundet och mycket omfattande
samarbete i FN-frågor. Medlemsstaternas delegationer i FN-huvudstäderna New
York, Genève, Wien, Nairobi m.fl. förbereder och samordnar under
ordförandeskapets ledning EU:s ställningstaganden, anföranden m.m. i praktiskt
taget alla aktuella ärenden. Ett intensivt samarbete förekommer också vid
större konferenser, vissa fackorgans styrelsemöten och kommittémöten etc. EU är
därigenom sedan ett antal år en av huvudaktörerna i FN.
Sverige upprätthåller sin traditionellt mycket aktiva roll i FN-sammanhang
framhåller regeringen i skrivelsen. Som medlem i den betydelsefulla EU-gruppen
kan Sverige sägas ha vunnit i inflytande, även om den nationella profilen
kanske i vissa fall blivit mindre framträdande. Huvudregeln är att när det
råder enighet i en fråga framförs endast EU:s gemensamma ståndpunkt, medan det
annars står varje medlemsland fritt att i samråd med ordförandeskapet framföra
egna nationella synpunkter.
EU-samordningen sträcker sig inte till FN:s säkerhetsråd, utan varje medlem
svarar där för sina egna ställningstaganden.
Europeiska unionens gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik präglar i stor
utsträckning verksamheten inom OSSE. Samråd och utarbetande av gemensamma
ståndpunkter inom unionen sker inom merparten av OSSE:s verksamhetsområden.
Unionen har också regelbundna möten med associationsländerna i aktuella frågor.
Frågorna om rustningskontroll inom OSSE är normalt inte föremål för EU-
samordning. Starkast märks unionens samordning i frågor som rör OSSE:s
operativa verksamhet i fält menar regeringen.
Vad gäller Östersjösamarbetet är det till stor del centrerat kring
Östersjöstaternas råd (CBSS - Council of the Baltic Sea States). I detta råd är
Europeiska kommissionen medlem sedan starten 1992. Rådet består i övrigt av de
fem nordiska länderna, de tre baltiska staterna, Polen, Ryssland och Tyskland.
Rådet ger härmed unika möjligheter för samordnade insatser för regionens
utveckling framhåller regeringen. Kommissionens ?Östersjöinitiativ?, som
sedermera fastställdes av Europeiska rådet och lades fram vid Östersjöstaternas
regeringschefsmöte i Visby 1996, tar fasta på detta förhållande.
Som en uppföljning av initiativet och Visbymötet, antog utrikesministrarna i
Kalmar den 2-3 juli 1996 ett handlingsprogram inom områdena mellanfolkligt
samarbete, medborgerlig säkerhet, ekonomiskt samarbete samt miljö. Huvuddelen
av programmet berör frågor av betydelse för anpassningen av kandidatländerna
till EU menar regeringen.
Kommissionen bidrar till genomförandet av Visbyprocessen genom att delta
aktivt i den av regeringscheferna initierade aktionsgruppen mot organiserad
brottslighet samt genom att under verksamhetsåret 1996/97 leda den viktiga
arbetsgruppen för ekonomiskt samarbete. Kommissionen har tagit initiativ till
att organisera ett näringslivsråd (Baltic Sea Business Advisory Council) för
att stärka det ekonomiska samarbetet i regionen. Detta förberedde under hösten
tillsammans med det s.k. Baltic Sea Business Summit (sammanslutning av
företagsledare i Östersjöregionen) förslag som överlämnades vid det toppmöte
mellan Östersjöstaternas regeringschefer som ägde rum i Riga i januari 1998.
Regeringen framhåller i skrivelsen att en viktig aspekt på samarbetet i
Östersjöstaternas råd är att Ryssland är medlem. Ett förstärkt regionalt
samarbete grannländer emellan ökar den politiska stabiliteten i området. Det
finska initiativet under 1997 till en ?nordlig dimension? befäster ytterligare
de möjligheter och behov som finns för en fortgående integrering av alla länder
i norr. I denna process spelar EU en allt viktigare roll.
Regeringen konstaterar att kommissionen stödjer CBSS:s MR-kommissarie genom
sekondering av personal från de baltiska staterna och Ryssland. Bidrag till den
gemensamma satsningen på reformering av universiteten i Tartu, Riga och Vilnius
genom EuroFaculty har lämnats av samtliga medlemmar i CBSS.
Europeiska unionen har också på andra sätt visat Östersjöregionen fortsatt
uppmärksamhet framhåller regeringen i skrivelsen. Det gränsöverskridande
regionala samarbetet (Cross Border Cooperation, CBC) har vidareutvecklats,
bl.a. genom utökade möjligheter att stödja småskaliga samarbetsprojekt mellan
de vid Östersjön belägna EU-staterna och Estland, Lettland, Litauen och Polen.
Riktlinjer har också utarbetats för bidrag till CBC-projekt i vilka man kan
kombinera samarbetsprogrammen för de centraleuropeiska och baltiska staterna
(PHARE) respektive Ryssland och övriga OSS-länder (TACIS) med varandra och med
EU:s särskilda program för regional fysisk planering, Interreg II C. För att
avhjälpa vissa brister i den administrativa kapaciteten, framför allt i de
baltiska staterna, har kommissionen gett särskilt stöd till de regionala och
lokala organ som skall ansvara för genomförandet av projekten i CBC-programmen.
Vad gäller partnerskapet Europa-Medelhavet (den s.k. Barcelonaprocessen)
framhåller regeringen i skrivelsen att syftet är att skapa en bas för
samarbetet mellan EU och tolv icke-medlemsländer i Medelhavsregionen: Marocko,
Algeriet, Tunisien, Egypten, Israel, Jordanien, Syrien, Libanon, Turkiet,
Cypern och Malta samt den palestinska myndigheten.
Samarbetet skall omfatta politisk dialog, säkerhetspolitik, ekonomiskt och
finansiellt stöd till partnerländerna och utbyte på de kulturella, sociala och
tekniska områdena. Den politiska dialogen skall främja utvecklingen av
demokratiska institutioner och respekten för mänskliga rättigheter. Den skall
också tjäna som instrument för säkerheten i regionen. Barcelonaprocessen är
inte avsedd att ersätta andra åtgärder för fred, stabilitet och utveckling i
området. Däremot kan den bidra till att göra dessa framgångsrika. Motsatsen kan
emellertid inträffa, dvs. att Barcelonaprocessen påverkas av en negativ
utveckling i andra processer som berör regionen. Sålunda försvårades det
politiska och säkerhetspolitiska arbetet under året i Barcelonaprocessen genom
avsaknaden av framsteg i fredsprocessen i Mellanöstern.
Ministermötet på Malta i april skulle ha ägnats åt att granska processen
sedan november 1995 och ange prioriteringar för det kommande arbetet men kom i
stället huvudsakligen att ägnas diskussioner om åtgärder för att åter få i gång
fredsprocessen. Ett möte mellan Yassir Arafat och den israeliska
utrikesministern Levy kom till stånd.
Trots ett politiskt trögare förhandlingsklimat sökte partnerländerna under
1997 att, inom ramen för den politiska dialogen, fortsätta arbetet med att
genomföra ett antal förtroende- och säkerhetsskapande åtgärder. Dessa
innefattade upprättandet av ett nätverk mellan politiska forskningsinstitut i
Europa och Medelhavsländerna samt ett system för att förhindra och bemästra
katastrofer. Andra förtroende- och säkerhetsskapande åtgärder mellan
partnerländerna har diskuterats under året inklusive möjligheten att på lång
sikt upprätta en säkerhetsstadga för Medelhavet.
Inom ramen för det ekonomiska och finansiella partnerskapet har arbetet med
att bedöma investeringshinder och att främja investeringar hos de tolv sydliga
parterna i Medelhavsregionen fortsatt. En konferens om privata investeringar
hölls i London i mars 1997. En analys görs av de sydliga parternas behov i
fråga om ekonomisk modernisering. Ett expertmöte med detta syfte hölls i
Bryssel i mars 1997. Ett Europa-Medelhavsenergiforum inrättades i maj 1997 i
syfte att stärka energisamarbetet runt Medelhavet. Dess allmänna syfte är att
bidra till att organisera och övervaka energisamarbetet samt utgöra en
permanent ram för dialog och informationsutbyte.
Frihandel och ekonomiskt stöd är två viktiga komponenter i EU:s politik för
Medelhavsområdet menar regeringen. EU har inlett förhandlingar om
associeringsavtal med en rad Medelhavsländer i syfte att på sikt skapa ett
frihandelsområde runt Medelhavet. Som ett första steg skall frihandel för
industrivaror vara införd till år 2010. Hittills har avtal slutits med Israel,
Marocko och Tunisien år 1995, med Jordanien i april 1997 samt med den
palestinska myndigheten i juli 1997. Sverige ratificerade de tre förstnämnda
under 1996 och kommer att ratificera avtalet med Jordanien under första
halvåret 1998. Med undantag av interimsavtalet med den palestinska
myndigheten, vilket är ett gemenskapsavtal och således inte behöver godkännas
av EU-ländernas parlament, har de övriga avtalen ännu inte trätt i kraft
eftersom ratificeringsprocessen i EU-länderna inte avslutats.
Förhandlingar om associeringsavtal pågår med Egypten, Libanon och Algeriet.
Förberedande samtal har under året förts med Syrien.
EU har anslagit 4 685 miljoner ecu för perioden 1996-1999 till
utvecklingssamarbetet med länderna i Medelhavsregionen. Av detta svarade
Sverige under 1997, genom sin medlemsavgift till EU, för 170 miljoner kronor.
Angående unionens relationer till Kuba framhåller regeringen i skrivelsen att
den 2 december 1996 antog rådet en gemensam ståndpunkt som klargör EU:s
politik. I ståndpunkten fastställs att EU vill uppmuntra en fredlig
övergångsprocess till pluralistisk demokrati, respekt för mänskliga rättigheter
och grundläggande friheter samt en hållbar återhämtning och förbättring av det
kubanska folkets levnadsstandard. Vidare uttrycker EU en stark önskan att bli
Kubas partner i den fortskridande öppningen i den kubanska ekonomin samtidigt
som det slås fast att ett närmare samarbete kommer att vara beroende av att
läget förbättras vad avser de mänskliga rättigheterna.
Under 1997 har unionen gjort ansträngningar för att följa upp den gemensamma
ståndpunkten genom att söka få till stånd en resultatinriktad och konstruktiv
dialog med den kubanska regeringen. Det har särskilt gällt respekten för
mänskliga rättigheter och demokrati, där EU protesterat mot fängslanden av
dissidenter och företrädare för människorättsorganisationer. Trots att inga
påtagliga resultat kan påvisas är rådet ense om att stå fast vid den gemensamma
ståndpunkten. Den 3 december 1997 upprepade rådet att EU:s mål när det gäller
Kuba fortfarande är att främja en process i enlighet med den gemensamma
ståndpunkten såsom den fastställdes den 2 december 1996 framhåller regeringen.
Förhandlingar om ett multilateralt investeringsavtal pågår sedan hösten 1995
i OECD framhåller regeringen vidare i skrivelsen. Tidsfristen för
förhandlingarna har utsträckts till OECD:s ministermöte våren 1998. I
förhandlingarna deltar OECD-länderna och kommissionen, men avtalet skall även
vara öppet för andra länder att ansluta sig.
Målsättningen med avtalet är att skapa säkra, icke-diskriminerande,
förutsättningar för utländska investerare och investeringar. Det skall finnas
en hög nivå på åtaganden om investeringsliberalisering och skydd av
investeringar samt en effektiv tvistlösningsmekanism konstaterar regeringen.
Sedan förhandlingarnas början har stora steg tagits mot ett färdigt avtal.
Textförslag har presenterats för flertalet av de element som skall bygga upp i
avtalet. Vissa frågor kvarstår emellertid att lösa; t.ex. tilldrar sig miljö,
arbetstagares rättigheter och extraterritoriell tillämpning av lagar på
investeringsområdet stort intresse i förhandlingarna. Nyckelproblemen inför
slutfasen av förhandlingarna gäller i vilken utsträckning olika typer av
undantag skall medges från huvudregeln om icke-diskriminering. Regeringen menar
att det är av stor vikt att ett avtal kommer till stånd med så liberala och
bindande regler som möjligt och att länder utanför OECD-kretsen ansluter sig
till avtalet.
Motionerna
Motionärerna bakom motion U26 (mp) yrkande 12 menar att genom
Amsterdamfördraget kopplas VEU närmare EU, och EU ges befogenhet att utföra
militära operationer utanför EU:s territorium. Motionärerna är kritiska till
denna utveckling och anser att Sverige skall avstå från sitt observatörskap i
VEU.
I motion U210 (c) yrkande 8 (delvis) från allmänna motionstiden framhåller
Centerpartiet att unionen bör utnyttja de möjligheter fördraget ger att
samverka i humanitära uppdrag, räddningsinsatser, krishantering och
fredsbevarande insatser, i de fall utvecklingen i unionens omvärld så kräver.
Motionärerna menar att VEU i vissa fall bör kunna användas för att genomföra
unionens beslut. Därvid krävs att alla medlemsländer som deltar, även
observatörsländer som Sverige, fullt ut skall kunna medverka i planering och
beslutsfattande, anför motionärerna.
I motion U609 (m) yrkande 1 konstaterar motionärerna att EU har en strategi för
samarbetet med länderna runt Medelhavet och har upprättat eller kommer att
upprätta Europa-Medelhavsavtal med dessa länder. Inom ramen för dessa avtal
upprättas en dialog i politiska frågor och motionärerna menar att det är
viktigt att frågor om mänskliga rättigheter och demokrati betonas starkare i
denna dialog. Den hittillsvarande utvecklingen har inte visat att respekten för
mänskliga rättigheter och utvecklingen mot demokrati har kommit så långt som
det är rimligt att kräva.
Motionärerna bakom motion U636 (v) yrkande 2 konstaterar att Kuba har
omfattande kontakter med EU genom olika humanitära insatser och att en politisk
dialog finns. Däremot saknas ett handelsavtal mellan Kuba och EU, menar
motionärerna. Det framhålls vidare i motionen att sådana avtal finns med övriga
länder i Latinamerika och skulle vara av stort värde också för Kuba.
I motion U802 (m) yrkande 2 anförs att Sverige måste se den historiska
möjlighet som samarbetet mellan länderna kring Östersjön ger. Det ligger i
Sveriges ekonomiska och säkerhetspolitiska intresse att stödja sina grannländer
runt Östersjön, menar motionären. Vidare anförs att Sverige bör ha en utrikes-
och säkerhetspolitik med stark europeisk identitet. I detta ligger inte endast
en ambitiös och klar EU-politik, utan även en tydlig strategi för
Östersjöländernas samarbete och integration, framhålls det i motionen.
Motionären begär att regeringen verkar för att Östersjöperspektivet lyfts fram
inom unionens olika program och samarbetsområden.
I partimotion U25 (v) yrkande 8 tar motionärerna upp förhandlingarna om ett
multilateralt investeringsavtal, det s.k. MAI. Motionärerna menar att Sverige
jämfört med många andra länder begärt att få landspecifika reservationer trots
att regeringen säger sig lägga vikt vid ett så liberalt och bindande
investeringsavtal som möjligt. Motionärerna anför vidare att Europaparlamentet
i sitt betänkande om detta avtal rekommenderar unionen och medlemsstaterna att
ej godkänna nuvarande avtalsförslag. Motionärerna har intrycket att regeringen
avser att slutföra förhandlingarna om detta avtal utan dialog med riksdagen och
utan att diskutera vilka landspecifika reservationer Sverige skall ha och
finner detta oacceptabelt.
Även i motion U26 (mp) yrkande 13 tar motionärerna upp det multilaterala
avtalet om investeringar, MAI, och konstaterar att Europaparlamentet i en
resolution har rekommenderat medlemsländerna att inte godkänna avtalet i dess
nuvarande form. Motionärerna instämmer i detta och anser att Sverige inte skall
godkänna MAI-avtalet med den nuvarande utformningen.
Utskottets överväganden
I motion U26 (mp) yrkande 12 framför motionärerna synpunkten att Sverige skall
avstå från sitt observatörskap i VEU. Motionärerna bakom motion U210 (c)
yrkande 8 (delvis) menar däremot att VEU i vissa fall bör kunna användas för
att genomföra unionens beslut vid krishantering och fredsbevarande insatser.
Utskottet har behandlat liknande yrkanden i betänkande 1996/97:UU13
Verksamheten inom Europeiska unionen 1996 och i betänkande 1997/98:UU13
Amsterdamfördraget. Utskottet konstaterade där att en ökad arbetsfördelning
mellan FN och regionala organisationer har öppnat nya möjligheter för preventiv
diplomati. Utskottet framhöll att särskilt OSSE, som knutits närmare FN, har
skaffat sig en bred erfarenhet. Även andra regionala organisationer, i Europa
främst EU och Nato, utför värdefullt konfliktförebyggande arbete, utifrån sina
olika utgångspunkter. Utskottet menade att EU-länderna, för att säkra freden i
Europa, också i fortsättningen måste lägga ner betydande arbete på
fredsbevarande verksamhet, katastrofhjälp, evakueringsinsatser och
krishantering och fortsatte:
Utskottet anser att det är väsentligt för Sverige att kunna följa den
säkerhetspolitiska diskussion som förs mellan de europeiska stater som i olika
former deltar i VEU. Därvid vill utskottet särskilt framhålla att Sverige i VEU
kan bidra med betydande erfarenheter från en mångårig erfarenhet av
fredsbevarande och fredsfrämjande insatser, katastrofhjälp och humanitära
insatser. Utskottet menar att Sverige måste vara berett att ta sin del av
ansvaret för dessa uppgifter. Att så är fallet visas bl.a. av svenskt
deltagande i den fredsbevarande insatsen i Bosnien liksom det svenska
engagemanget i Partnerskap för fred och i VEU.
Utskottet konstaterar att genom Amsterdamfördraget erhåller Sverige och
övriga observatörer i VEU rätt att bidra till en insats som EU tagit initiativ
till och, när så sker, rätt att delta fullt ut i planering och beslutsfattande
i VEU. Sverige och andra medlemsstater är emellertid inte skyldiga att delta.
Beslut om deltagande är i varje enskilt fall ett nationellt beslut. För svenskt
vidkommande är en förutsättning för deltagande med svensk trupp att det
föreligger ett mandat beslutat av FN eller OSSE.
Enär VEU:s fördrag innehåller en förpliktelse om militärt bistånd som inte är
förenlig med Sveriges militära alliansfrihet har utskottet vid flera tillfällen
uttalat att medlemskap i VEU inte skulle gagna svenska säkerhetspolitiska
intressen. Däremot är det riksdagens uppfattning att observatörskap är
förenligt med Sveriges militära alliansfrihet. Observatörskap i VEU ger Sverige
den nödvändiga insynen i verkställigheten av de EU-beslut som har
försvarspolitiska implikationer.
Utskottet ser inte skäl att ändra sina bedömningar på detta område och
avstyrker motion U26 (mp) yrkande 12. Utskottet anser att motion U210 (c)
yrkande 8 (delvis) är besvarad.
I motion U609 (m) yrkande 1 begärs ett riksdagens tillkännagivande om att
regeringen inom EU:s Medelhavspolitik betonar kravet på mänskliga rättigheter
och demokrati i dialogen med de associerade länderna.
Utskottet konstaterar inledningsvis i denna fråga att i unionens samarbete
med ett antal Medelhavsländer (Marocko, Algeriet, Tunisien, Egypten, Jordanien,
Israel, Libanon, Syrien, Turkiet, Malta, Cypern och den palestinska
myndigheten) Barcelonaprocessen inför främjandet av respekten för de mänskliga
rättigheterna och demokrati som en mycket viktig del. Utskottet noterar att i
den förklaring som de deltagande 27 ländernas utrikesministrar antog i
Barcelona i november 1995 fastslås att ministrarna är:
- - - övertygade om att det övergripande målet att runt Medelhavet skapa ett
område med dialog, utbyte och samarbete som garanterar fred, stabilitet och
välstånd, kräver förstärkt demokrati och respekt för de mänskliga
rättigheterna, en hållbar balanserad ekonomisk och social utveckling, åtgärder
för att kämpa mot fattigdomen och främjandet av en större förståelse mellan
olika kulturer.
Mot denna bakgrund pågår inom ramen för Barcelonaprocessens politiska och
säkerhetspolitiska partnerskap en fortlöpande diskussion om och
informationsutbyte runt alla aspekter på demokrati och mänskliga rättigheter.
Utskottet behandlade ett liknande yrkande i sitt betänkande 1996/97:UU13. I
betänkandet framhöll utskottet följande:
Utskottet vill inledningsvis framhålla att bristen på respekt för de mänskliga
rättigheterna i enskilda länder ständigt är föremål för uppmärksamhet inom den
gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. Det framgår även av regeringens
skrivelse där regeringen anför att EU:s politik när det gäller skyddet av de
mänskliga rättigheterna stämmer väl överens med Sveriges traditionella syn i
dessa frågor.
Vidare vill utskottet erinra om att ett av målen (art. J.1 andra stycket i
Unionsfördraget) för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, vilket
även anförts tidigare i detta betänkande, är att utveckla och befästa
demokratin och rättsstatsprincipen samt respekten för de mänskliga
rättigheterna och de grundläggande friheterna. Motsvarande mål gäller även för
utvecklingssamarbetet (art. 130u.2 i Romfördraget).
I de avtal som unionen upprättar med tredje land (Europaavtal,
partnerskapsavtal, Europa-Medelhavsavtal samt biståndsavtal) ingår särskilda
artiklar där det framhålls att parterna skall beakta och respektera de
mänskliga rättigheterna. På grundval av dessa avtal kan en politisk dialog
föras mellan parterna, dvs. skulle brott mot de mänskliga rättigheterna
förekomma i ett samarbetsland kan det påtalas inom ramen för dialogen med det
aktuella samarbetslandet.
Mot bakgrund av vad som ovan anförts vill utskottet framhålla att när det är
nödvändigt att påtala brister i respekten för de mänskliga rättigheterna i ett
samarbetsland, utgör de medel som står till förfogande genom EU-samarbetet ett
värdefullt komplement till de möjligheter som finns att i bilaterala kontakter
påtala bristerna. Enligt utskottets mening ger således avtalen mellan EU och
tredje land ytterligare en, inte minst för Sverige, värdefull möjlighet att
påverka regeringar i länder där brister i respekten för - eller brott mot - de
mänskliga rättigheterna förekommer. Utskottet ser även positivt på unionens
allmänna politik när det gäller de mänskliga rättigheterna där skyddet och
stärkandet av dessa är en viktig konfliktförebyggande och fredsbevarande
insats.
Vidare vill utskottet anföra att i reglerna för unionens biståndssamarbete med
de sydliga partnerländerna, MEDA-förordningen ingår en paragraf som ställer
krav på respekt för demokratins och rättsstatens principer samt respekt för de
mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. I paragrafen fastslås
att EU kan vidta sanktioner mot de länder som inte uppfyller dessa
grundläggande förutsättningar för MEDA-samarbetet.
Vidare noterar utskottet att på initiativ av Europaparlamentet upprättades
1996 en särskild budgetlinje, MEDA demokratisamarbete, för insatser i de länder
som omfattas av MEDA-förordningen. Detta särskilda anslag syftar till att ge
stöd till insatser inom demokratifrämjande, insatser som avser främjande av de
mänskliga rättigheterna samt insatser för att förstärka det civila samhället.
År 1996 fördelades 9 miljoner ecu och år 1997 8 miljoner ecu till projekt inom
följande områden: politiska, medborgerliga och socio-ekonomiska rättigheter
samt stöd till särskilt utsatta grupper. Förutom detta kan stöd till insatser
för att främja de mänskliga rättigheterna ges inom ramen för de ländervisa
indikativa programmen. Under 1996-1997 pågick, för att nämna ett exempel,
sjutton projekt för att främja respekten för de mänskliga rättigheterna i
Turkiet till en kostnad av 2,1 miljoner ecu.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion U609 (m) yrkande 1 är
besvarad.
I motion U636 (v) yrkande 2 framhåller motionärerna att ett handelsavtal ej har
upprättats mellan EU och Kuba och att ett sådant avtal skulle vara av stort
värde också för Kuba.
Utskottet konstaterar inledningsvis i denna del att situationen när det
gäller efterlevnaden av de mänskliga rättigheterna i Kuba är
otillfredsställande. Utskottet konstaterar att regeringen såväl bilateralt som
multilateralt genom FN och EU agerat för att respekten för de mänskliga fri-
och rättigheterna och demokratin på Kuba skall förbättras. Vidare har utskottet
erfarit att regeringen såväl som andra företrädare för Sverige vid flera
tillfällen tagit upp situationen beträffande läget för de mänskliga
rättigheterna med den kubanska regeringen. Genom EU har gjorts konkreta
framställningar till förmån för fängslade företrädare för oberoende
människorättsorganisationer och dissidenter. Utskottet har även inhämtat att
inom EU-kretsen pågår lokalt på Kuba ett arbete med att utvidga och fördjupa
samarbetet på detta område.
Utskottet konstaterar vidare att unionen har antagit en gemensam ståndpunkt
som klargör unionens politik gentemot Kuba, vilket även framgår av regeringens
skrivelse. I december 1997 bekräftade ministerrådet att det vidhåller sina
ställningstaganden i den gemensamma ståndpunkten.
Målet för EU är att uppmuntra en övergångsprocess till en pluralistisk
demokrati och till att respekten för de mänskliga rättigheterna upprätthålls
samt att en hållbar förbättring av det kubanska folkets levnadsstandard kommer
till stånd. Vidare uttalas i ståndpunkten en klar önskan om att unionen kan bli
partner i den fortskridande öppningen i den kubanska ekonomin samtidigt som det
slås fast att ett närmare samarbete kommer att vara beroende av att läget
beträffande de mänskliga rättigheterna förbättras.
Detta innebär emellertid inte att allt samarbete med Kuba från unionens sida är
uteslutet. Utskottet vill framhålla att Kuba erhåller ett omfattande
katastrofbistånd från unionen. Vidare kan noteras att Kuba kan komma att ingå i
det regionala samarbete som unionen försöker bygga upp i det karibiska området
inom ramen för Lomésamarbetet. Utskottet ser positivt på att unionen med dessa
medel kan etablera samarbete inom olika områden med Kuba. Utskottet vill
framhålla att detta även ger möjlighet till en fortsatt dialog mellan
företrädare för unionen och Kuba.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion U636 (v) yrkande 2 är
besvarad.
I motion U802 (m) yrkande 2 begär motionären att regeringen verkar för att
Östersjöperspektivet lyfts fram inom unionens olika program och
samarbetsområden.
Utskottet delar motionärernas uppfattning och vill i detta sammanhang
framhålla att det mest värdefulla bidraget från svensk sida i denna riktning
utgör initiativet till det möte med Östersjöstaternas regeringschefer som
sammankallades i Visby i maj månad 1996. Till mötet inbjöds även kommissionens
ordförande och mötet anses ha befäst kommissionens intresse för det regionala
samarbetet i Östersjöområdet. Ett nytt regeringschefsmöte ägde rum i januari
1998 i Riga. Utskottet konstaterar att Europeiska kommissionen genom aktiva
insatser i Östersjöstaternas råd och i Barentsrådet markerar den vikt den
tillmäter den regionala dimensionen av samarbetet med Central- och Östeuropa.
Utskottet vill vidare framhålla att integrationsarbetet i hela dess bredd
utgör en viktig del i arbetet med att främja utvecklingen och sammanhållningen
i Östersjöregionen. Utskottet konstaterar att två Östersjöländer ingår i den
första omgången av kandidatländer som inleder en genomgång av regelverket inför
medlemskapsförhandlingar. Utskottet noterar att även de övriga två
kandidatländerna i regionen, Lettland och Litauen, efter bl.a. svensk
tillskyndan i förhandlingarna inom EU även de kommer att vara föremål för en
prövning vad gäller unionens regelverk med möjlighet att starta förhandlingar
när förhållandena så medger. Vidare noterar utskottet att särskilda
ansträngningar kommer att göras i syfte att underlätta den interna
omställningen och bana väg för en ökad integration för de länder som inte i
första omgången kan inleda medlemskapsförhandlingar,. Kommissionen har för
detta byte avsatt 100 miljoner ecu som bland andra kommer Lettland och Litauen
till del.
Utskottet noterar vidare att regeringen i proposition 1997/98:70 Att utveckla
ett grannlandssamarbete framhåller att Sverige skall ägna särskild
uppmärksamhet åt att förebygga risken för en tudelning av Östersjöregionen. En
betydande faktor i det sammanhanget är enligt regeringen att den s.k. andra
vågen av kandidatländer så snart som möjligt får inleda förhandlingar. Det blir
en viktig uppgift att se till att dessa länder får ett så omfattande stöd som
möjligt i sina förberedelser för medlemskapet. Detta kan ske, menar regeringen,
genom att fördela stödinsatserna så att extra hjälp ges åt de länder som har
störst behov.
Vidare framhåller regeringen i propositionen att Sverige också bör agera för
att PHARE- och Tacisprogrammen, som kanaliseras till den decentraliserande
nivån och som spelar en viktig roll för svenska aktörers insatser, ökar.
Utskottet har erfarit att den svenska ambitionen härvidlag givit resultat vid
utarbetandet av Phareprogrammets nya riktlinjer. I riktlinjerna sägs
uttryckligen att gränsöverskridande och interregionalt samarbete skall kunna
ske mellan kandidatländer och även mellan kandidatländer och OSS-stater utöver
det samarbete som redan existerar mellan dessa länder och unionens
medlemsländer. Utskottet menar att denna nya möjlighet är av stor betydelse när
det gäller samverkan i Östersjöregionen i syfte att främja integrationen.
Utskottet har även erfarit att den svenska regeringen i samarbete med de
danska och finska regeringarna noga följer att EU-relaterade aktiviteter i
Östersjöregionen tillförsäkras en långsiktig finansiering.
Med vad som ovan anförts betraktar utskottet motion U802 (m) yrkande 2 som
besvarad.
I motionerna U25 (v) yrkande 8 och U26 (mp) yrkande 13 tar motionärerna upp
förhandlingarna om ett multilateralt investeringsavtal (MAI).
Näringsutskottet behandlar dessa motioner i berörda delar i sitt yttrande
1997/98:NU4y till utrikesutskottet.
Inledningsvis lämnar näringsutskottet i sitt yttrande vissa kompletterande
upplysningar. I debatten vid sessionen i Strasbourg den 10 mars 1998 i samband
med behandlingen av det i motionerna nämnda betänkandet om MAI-avtalet (A4-
0073/98) underströk kommissionär Sir Leon Brittan att förhandlingarna är långt
ifrån avslutade och att de största framstegen i förhandlingarna oftast görs
under de sista månaderna när det gäller internationella avtal. Han underströk
vidare, framhåller näringsutskottet i sitt yttrande, att EU behöver MAI-avtalet
eftersom unionen sammantaget och globalt sett är den största investeraren och
att 50 % av dess investeringar går till OECD-länder. Samtidigt menade Brittan
att EU är det område som är mest öppet för invest-eringar från tredje land
varför det ligger i unionens intresse att det antas tydliga regler som bygger
på öppenhet och icke-diskriminering.
Kommissionären betonade i sitt framträdande vikten av att avtalet kan göra
det möjligt att skydda miljön såväl nu som i framtiden samt att arbetsnormer
respekteras av investerare. Han underströk också att avtalet måste göra det
möjligt att bevara den ekonomiska och sociala integration som EU bygger på. Det
behövs därför en särskild klausul i MAI som tillåter detta såväl inom unionen
som gentemot de länder som ansökt om medlemskap. Vidare framhölls att
kommissionen noga kommer att analysera i vilken mån avtalet överensstämmer med
andra internationella avtal och med unionens interna politik innan det
överlämnas till rådet och parlamentet för godkännande. Dessutom skall
parlamentet få ge sitt samtycke till avtalet innan det får träda i kraft.
Samtidigt betonades av Brittan att det inte är kommissionens avsikt att nå fram
till ett avtal till varje pris. Viktigt är att uppnå ett avtal som främjar
unionens intressen och skyddar u-länderna.
Näringsutskottet redogör vidare i sitt yttrande för ett interpellationssvar
med anledning av sju interpellationer framställda av företrädare för
Vänsterpartiet och Miljöpartiet om MAI-avtalet. Dessa besvarades den 27 mars
1998 av handelsminister Leif Pagrotsky. Handelsministern framhöll inledningsvis
i sitt interpellationssvar att den ursprungliga tidplanen för MAI-
förhandlingarna om avslut i april 1998 inte skulle komma att uppfyllas.
Handelsministerns bedömning var i stället att förhandlingarna kommer att
utsträckas ett eller ett par år. Han framhöll vikten av att riksdagen hålls
informerad och är med i diskussionen om det avtal som successivt växer fram och
om de svenska reservationer som begärts mot bakgrund av avtalet. Det
underströks i svaret att avtalet inte gäller för Sverige innan det har godkänts
av riksdagen. Han förklarade också att regeringen har för avsikt att
fortsättningsvis visa stor öppenhet beträffande förhandlingarna. Avtalet skall
utvärderas av någon som är fristående från Regeringskansliet innan det lämnas
över till riksdagen för beslut. Dessutom, fortsatte statsrådet, är avsikten att
redan innan förhandlingarna slutförts göra oberoende konsekvensanalyser av
delområden i det föreslagna avtalet.
Näringsutskottet noterar vidare i sitt yttrande att handelsministern i sitt
svar framhöll att MAI-avtalet är ett försök att åstadkomma tydliga regler och
överenskommelser i en globaliserad ekonomi. Strävan från regeringens sida är,
poängterades det, att ett avtal skall innebära en begränsning av företagens
möjligheter att pressa fram eftergifter från regeringar vad gäller miljö- och
arbetsrättskrav. Han betonade att Sverige driver på i förhandlingarna för att
särskild hänsyn skall kunna tas till individuella utvecklingsländers problem om
och när dessa önskar bli medlemmar av MAI. Sverige kommer också, anfördes det,
att verka för att en bredare krets av länder involveras i den fortsatta
förhandlingsprocessen.
Enligt näringsutskottet framkom i ett inlägg av handelsministern under denna
interpellationsdebatt att regeringen planerar att hålla en hearing om MAI-
förhandlingarna i juni 1998.
Näringsutskottet anför i sitt yttrande vidare:
Näringsutskottet vill inledningsvis understryka att det svenska stödet för MAI
och det aktiva deltagandet i förhandlingarna inom OECD är i linje med det
traditionella svenska engagemanget för en fri och öppen världshandel baserad på
gemensamma regler. Målet med förhandlingarna är att skapa ett avtal med hög
standard på åtaganden om investeringsliberalisering, att värna om icke-
diskriminering och investeringsskydd samt att åstadkomma en effektiv
tvistlösningsmekanism. Bristen på överskådliga, lätt tillgängliga regler och
ett sammanhängande gemensamt synsätt har inneburit ett stort mått av osäkerhet
och oförutsägbarhet för både offentliga och privata aktörer på marknaden. Ett
enhetligt multilateralt regelverk för investeringar skulle alltså innebära
minskad osäkerhet och en kraftig förenkling jämfört med den nuvarande
situationen. Det skulle också på ett positivt sätt påverka flödet av
internationella investeringar till utvecklingsländerna. Näringsutskottet vill i
anslutning till dessa påpekanden om de bakomliggande motiven till
förhandlingarna erinra om att det från svensk sida förespråkas att bestämmelser
skall införas i avtalet som skall förbjuda s.k. positiv diskriminering på
miljö- och arbetsrättsområdet samt att skrivningar skall inarbetas i avtalet så
att statens normala regleringsmöjligheter på t.ex. miljöområdet inte kan
ifrågasättas.
Näringsutskottet konstaterar att den omfattande diskussion som förevarit om
bl.a. miljöhänsyn och arbetsrättsliga frågeställningar samt, för EU:s
vidkommande, avtalets förenlighet med fördragen och i övrigt MAI-avtalets
överensstämmelse med andra viktiga internationella avtal har lett till att
förhandlingarna kraftigt försenats. Det talas nu om en tidsutdräkt på ett till
två år. Enligt näringsutskottets uppfattning hade det varit en styrka om ett
enhetligt, globalt regelverk för investeringar hade kunnat förhandlas fram inom
ramen för Världshandelsorganisationen (WTO). Näringsutskottet noterar den
utfästelse som görs från regeringens sida att hålla riksdagen informerad om
förhandlingsläget och att avtalet blir föremål för utvärdering innan det
föreläggs riksdagen för beslut.
Näringsutskottet menar att eftersom MAI-avtalet långt ifrån är färdigförhandlat
saknas anledning för riksdagen att göra något särskilt uttalande i frågan.
Näringsutskottet avstyrker de aktuella motionerna i berörda delar.
Utrikesutskottet delar de bedömningar som framförs av näringsutskottet.
Utöver vad näringsutskottet anfört vill utrikesutskottet framhålla att
information om MAI-förhandlingarna har givits kontinuerligt såväl av OECD som
av den svenska regeringen. Regeringen har vidare informerat riksdagen, bl.a. i
de berättelser om verksamheten inom EU (skrivelserna 1995/96:160, 1996/97:80
och 1997/98:60) som tillställts riksdagen.
Utrikesutskottet konstaterar sammanfattningsvis att enligt regeringens
bedömning är inte ett avslut av MAI-förhandlingarna nära förestående. Utskottet
gör ingen annan bedömning i denna fråga och ser därför inte skäl att redan nu
uttala sig om ett eventuellt resultat av dessa. Utskottet konstaterar dessutom
att vid OECD:s ministerrådsmöte den 28 april 1998 beslutade organisationen att
förhandlingarna om MAI-avtalet skall återupptas först i oktober 1998.
Sammantaget ger detta enligt utskottets mening tillräckligt med tid för
riksdagen att ta del av frågeställningarna kring avtalet och till att föra en
dialog i dessa frågor med regeringen.
Vidare noterar utskottet att regeringen har uttalat att den har för avsikt
att även fortsättningsvis informera riksdagen om utvecklingen av
förhandlingarna, att ett slutförhandlat avtal kommer att föreläggas riksdagen
för beslut samt att regeringen innan dess skall låta genomföra en oberoende
utvärdering av avtalet och dess innehåll. Utskottet ser inget skäl att påfordra
något ytterligare agerande från regeringens sida.
Avslutningsvis vill utrikesutskottet understryka vad kommissionär sir Leon
Brittan sade vid Europaparlamentets behandling av MAI-avtalet den 10 mars 1998.
Han påpekade då att det är viktigt att ett avtal även skyddar u-ländernas
intressen. Utskottet delar denna uppfattning och finner det naturligt att denna
tanke genomsyrar ett framtida avtal.
Med vad som ovan anförts avstyrker utskottet motionerna U25 (v) yrkande 8 och
U26 (mp) yrkande 13.
5.5 Institutioner, språk och lokalisering av EU-organ
Skrivelsen
Regeringen framhåller i skrivelsen att svenskans ställning som ett av de
officiella EU-språken är av stor principiell betydelse för Sverige. God
kommunikation på det egna språket med EU:s institutioner är ett effektivt medel
för fortsatta strävanden efter större öppenhet i och djupare demokratisk
förankring av EU-samarbetet. Regeringen fortsätter därför även efter de första
årens medlemskap att fästa stor vikt vid att tolkning och översättning till och
från svenska fungerar på ett fullgott sätt inom institutionerna.
De inledande svårigheter svenskan som nytt språk medfört för institutionerna
hanteras nu allt smidigare, även om problemen kvarstår på vissa områden
konstaterar regeringen i skrivelsen. Tolkning till och från svenska, och det
andra nya språket finska, förekommer ännu inte i samma utsträckning som för
övriga jämförbara EU-språk, t.ex. danska, grekiska och portugisiska. Arbetet
med uppbyggnaden av de svenska översättartjänsterna hos kommissionen och rådet
kan i det närmaste betraktas som avslutat, men för tolktjänsterna finns behov
av ytterligare rekrytering. Det kommer även att krävas ytterligare några år av
inarbetning för att kvaliteten på tjänsterna skall bli fullgod. Detta gäller
främst för tolktjänsterna, där institutionernas rekryteringsarbete försvårats
av bristande underlag konstaterar regeringen. En del av de nya inom den svenska
tolktjänsten är yngre, nyutbildade tolkar som ännu inte hunnit bli rutinerade.
Inom EU sker tolkning normalt till tolkens modersmål, och den svenska
tolktjänsten tolkar därför företrädesvis till svenska. Till de tjänster som
krävs för att svenskan skall fungera som officiellt EU-språk hör därför även
tolkning från svenska till övriga språk. Detta arbete utförs huvudsakligen av
tolkar med andra modersmål. Det är därför angeläget att se över kunskaperna i
passiv svenska hos tolkar med andra modersmål inom institutionerna. SCIC
genomför för närvarande intern utbildning i svenska där 13 tolkar deltar. Dessa
kommer att komplettera utbildningen med studievistelser i Sverige. SCIC har
även tagit initiativ som riktar sig till unga svenska tolkar som, efter att ha
godkänts vid prov, garanteras minst 50 tolkdagar per år samt pedagogiskt stöd
och uppföljning. SCIC har under 1997 subventionerat utbildning av
konferenstolkar i Sverige och lämnat pedagogiskt bistånd i olika former
konstaterar regeringen. Intresse finns för att samverka med svenska
institutioner vid utbildning av tolkar, med såväl svenska som andra språk som
modersmål, för att tillgodose framtida behov inom EU-institutionerna. Ett mer
djupgående sådant samarbete kommer eventuellt att kunna genomföras under 1998
framhåller regeringen. I Sverige har utbildning av konferenstolkar med EU-
inriktning skett under 1997 vid Tolk- och översättarinstitutet vid Stockholms
universitet. En ytterligare utbildningsomgång påbörjas under hösten 1998.
Kvaliteten på översättningar till svenska av rättsakter och andra
principiellt viktiga dokument har under år 1997 förbättrats avsevärt i
förhållande till tidigare år menar regeringen. Översättare och juristlingvister
inom institutionerna börjar nu tillsammans med ansvariga tjänstemän inom den
svenska statsförvaltningen finna former för samarbete för att säkerställa
korrekta och kvalitetsmässigt hållbara översättningar. En del arbete är dock
fortfarande utestående innan ett fullgott resultat kan uppnås, särskilt vad
gäller tidsaspekten, framhåller emellertid regeringen. Att översättningar till
svenska av rättsakter fortfarande ofta inte föreligger förrän ganska sent i
beslutsprocessen medför en hel del komplikationer i arbetet hos institutionerna
och i den svenska förvaltningen.
De språkprinciper som fastställts gälla som svensk policy 1996 har givits ut
i ett cirkulär (EU-sekr./cirk. 6:1996) med riktlinjer för hur de som företräder
Sverige i olika EU-forum skall förhålla sig i situationer då en fullgod tolk-
eller översättningstjänst inte erbjuds av EU:s institutioner. Arbete med en
utvärdering av hur språkpolicyn fungerat har inletts under senhösten 1997,
upplyser regeringen i skrivelsen.
Motionerna
I yrkande 14 i motion U26 (mp) anges att Europeiska patentorganisationen (EPO)
har drivit frågan att endast en mindre del av ett patent skall behöva
översättas till det lands språk i vilket man söker patent. Hela patentet skall
endast översättas till engelska, tyska och franska. Detta skulle innebära en
inskränkning i svenska språkets ställning i EU menar motionärerna som sedan
skulle kunna komma att följas av ytterligare inskränkningar. Därför framhåller
motionärerna att det är av vikt att inte göra något avkall på svenska språkets
ställning inom EU och de begär ett riksdagens tillkännagivande om att
regeringen inte skall tillåta någon inskränkning i svenska språkets ställning
inom EU.
I motion U505 (fp) yrkande 4 hävdas att nästa decentraliserade kontor som
kommissionen utlokaliserar bör förläggas till Sverige. Motionärerna konstaterar
att det finns elva sådana kontor men inget är lokaliserat till Sverige. Om ett
EU-organ placeras i Sverige skulle det inte bara skapa nya arbetstillfällen
utan även underlätta förankringen av EU hos det svenska folket, menar
motionärerna.
Utskottets överväganden
När det gäller det svenska språkets ställning som ett av de officiella språken
i EU framhåller regeringen i skrivelsen att frågan är av stor principiell
betydelse för Sverige. Regeringen framhåller att god kommunikation på det egna
språket med EU:s institutioner är ett effektivt medel för fortsatta strävanden
efter större öppenhet och djupare demokratisk förankring av EU-samarbetet.
Därför fortsätter regeringen även efter de första årens medlemskap att fästa
stor vikt vid att tolkning och översättning till och från svenska fungerar på
ett fullgott sätt inom unionens institutioner. Utskottet delar denna
uppfattning och noterar att en utvärdering av resultaten av den svenska
inställningen i språkfrågan har inletts i Regeringskansliet under hösten år
1997.
Angående motion U26 (mp) yrkande 14 noterar utskottet inledningsvis att den
europeiska patenträttskonventionen (EPC) som trädde i kraft 1977 bygger på ett
EG-initiativ. Konventionen omfattar emellertid inte bara EG-medlemsländer.
Utöver de femton EU-medlemsländerna omfattar konventionen även Liechtenstein,
Monaco och Schweiz. Syftet med konventionen är att centralisera och förbilliga
utfärdandet av patent. En patentsökande kan genom ett enhetligt
prövningsförfarande erhålla patent i så många av de anslutna länderna som
sökanden önskar. När ett patent är meddelat av Europeiska
patenträttsorganisationen (EPO) gäller det i vart och ett av de länder som
sökanden begärt. I varje sådant land får patentet samma rättsställning som om
det vore meddelat av den nationella patentmyndigheten med rättsverkningar
enligt den nationella lagstiftningen. Utskottet vill här framhålla att Sverige
var anslutet till konventionen långt före medlemskapet i EU.
Som motionärerna påpekar har det inom EPO diskuterats att endast översätta
vissa delar av patent till nationella språk i de länder där patentet skall
gälla. I dag gäller att de anslutna länderna kan kräva att sökanden
tillhandahåller en fullständig översättning av hela patentet till nationella
språk i alla länder där det skall gälla. Enligt vad utskottet erfarit är
diskussionerna inom EPO - som inte är ett EU-organ - ännu inte avslutade.
Utskottet konstaterar att kommissionen i en grönbok har föreslagit att
unionen får ökat inflytande när det gäller patent med giltighet i
medlemsstaterna. Viktiga delar i kommissionens grönbok är att patenten skall
gälla i alla medlemsstater och inte som enligt EPO-förfarandet i de länder
sökanden väljer. En följd av detta skulle bli att alla patent i samtliga fall
översätts till alla officiella språk inom EU. Diskussionen om att begränsa
översättningarna till vissa delar av patenten har av rationalitetsskäl därför
aktualiserats även i detta sammanhang.
Utskottet konstaterar att alltsedan inträdet i EU har den svenska hållningen
varit att hävda det svenska språkets ställning som officiellt EU-språk. Syftet
med denna inställning har varit att förmå unionens institutioner att ta sitt
fulla ansvar och garantera att fullgoda tjänster erbjuds för tolkning och
översättning till och från svenska.
En avvikelse i EU-sammanhang bör enligt utskottets uppfattning endast göras
om det finns synnerliga skäl. Utskottet konstaterar att inom det
industritekniska området förekommer en del texter av teknisk natur som endast
är av intresse för en begränsad krets tillverkare och där engelska som
arbetsspråk är vanligt förekommande. Utskottet noterar att det av unionens
medlemsstater ibland av kostnadsskäl ansetts alltför resurskrävande att
översätta sådana texter till alla de elva officiella språken. Utskottet utgår
ifrån att när regeringen har att ta ställning till frågan om översättning av
patent i EU-sammanhang kommer den svenska inställningen i språkfrågan att
utgöra ett viktigt inslag bland de överväganden som måste göras för att
åstadkomma en rimlig ordning på detta område.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion U26 (mp) yrkande 14 är
besvarad.
Motionärerna bakom motion U505 (fp) yrkande 4 menar att nästa decentraliserade
kontor som kommissionen utlokaliserar bör förläggas till Sverige.
Utskottet vill i denna fråga framhålla att det är ett starkt svenskt intresse
att ett EU-organ etableras i Sverige. Utskottet vill framhålla att arbete i
denna riktning pågår kontinuerligt, och utskottet konstaterar att regeringen
ger frågan hög prioritet.
Utskottet har inhämtat att en utgångspunkt i regeringens arbete med denna
fråga är att det bör vara ett organ som har som syfte att effektivisera
unionens arbete och att Sverige, vid val av placering, har så stora komparativa
fördelar att landet framstår som en trovärdig kandidat. Utskottet delar denna
bedömning.
Enligt utskottets uppfattning skulle en lokalisering av ett lämpligt
gemenskapsorgan till Sverige förutom vissa arbetstillfällen medföra bl.a.
positiva sidoeffekter beträffande EU-kompetens i Sverige. Som motionärerna
framhåller skulle det även innebära en starkare förankring av EU hos svenska
folket.
Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion U505 (fp) yrkande 4 är
besvarad.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande EU-handlingar som tillställs de nationella
parlamenten
att riksdagen förklarar motion 1997/98:U25 yrkande 1 besvarad med vad utskottet
anfört,
2. beträffande lobbyverksamheten inom EU
att riksdagen förklarar motion 1997/98:U25 yrkande 6 besvarad med vad utskottet
anfört,
3. beträffande skrivelse om EU-medlemskapets konsekvenser
att riksdagen förklarar motion 1997/98:U26 yrkande 1 besvarad med vad utskottet
anfört,
4. beträffande unionens respektive medlemsstaternas befogenheter
att riksdagen med avslag på motion 1997/98:U505 yrkande 3 förklarar motion
1997/98:U26 yrkande 2 besvarad med vad utskottet anfört,
res. 1 (fp, kd)
5. beträffande utredning om utvidgningen
att riksdagen förklarar motion 1997/98:U41 yrkande 3 besvarad med vad utskottet
anfört,
6. beträffande utvidgningens prioritet m.m.
att riksdagen förklarar motionerna 1997/98:U43 yrkande 5, 1997/98:U501 yrkande
1 och 1997/98:U802 yrkande 5 besvarade med vad utskottet anfört,
7. beträffande reformer av gemensamma politikområden
att riksdagen förklarar motionerna 1997/98:U501 yrkande 2 och 1997/98:U505
yrkande 1 besvarade med vad utskottet anfört,
8. beträffande unionens relationer med Ryssland, Vitryssland och
Ukraina
att riksdagen förklarar motion 1997/98:U210 yrkandena 8 (delvis) och 19
besvarad med vad utskottet anfört,
9. beträffande Nordsjösamarbetet
att riksdagen avslår motion 1997/98:U805,
10. beträffande miljöarbetet i Östersjöområdet
att riksdagen förklarar motion 1997/98:Fi218 yrkande 5 besvarad med vad
utskottet anfört,
11. beträffande unionens östbistånd och ekologisk hänsyn
att riksdagen avslår motion 1997/98:U618 yrkande 5,
res. 2 (mp)
12. beträffande folkomröstning om valutaunionen
att riksdagen avslår motion 1997/98:U26 yrkande 3,
13. beträffande konvergensprogrammet
att riksdagen avslår motion 1997/98:U26 yrkande 4,
res. 3 (mp)
14. beträffande miljöhänsyn vid offentlig upphandling
att riksdagen avslår motion1997/98:U26 yrkande 5,
res. 4 (mp)
15. beträffande Sveriges kostnader för EU-medlemskapet
att riksdagen avslår motion 1997/98:U26 yrkande 6,
res. 5 (v, mp)
16. beträffande ny järnväg längs vissa delar av Norrlandskusten
att riksdagen förklarar motion 1997/98:U803 yrkande 3 besvarad med vad
utskottet anfört,
17. beträffande forskning och utveckling av förnybara energikällor
att riksdagen avslår motion 1997/98:U26 yrkande 8,
res. 6 (mp)
18. beträffande miljöfrågorna i EG-fördraget
att riksdagen med avslag på motion 1997/98:U25 yrkande 9 förklarar motion
1997/98:U26 yrkande 10 besvarad med vad utskottet anfört,
res. 7 (v, mp)
19. beträffande omställning av vattenförsörjningssystem
att riksdagen förklarar motion 1997/98:U26 yrkande 11 besvarad med vad
utskottet anfört,
20. beträffande nationell regionalpolitik
att riksdagen avslår motion 1997/98:U25 yrkande 10,
res. 8 (v)
21. beträffande unionens regional- och strukturpolitik
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:U210 yrkande 17 och 1997/98:A460
yrkandena 22 och 23,
res. 9 (c, kd)
22. beträffande unionens bidragssystem
att riksdagen avslår motion 1997/98:U26 yrkande 7,
23. beträffande VEU:s roll och Sveriges relation till VEU
att riksdagen med avslag på motion 1997/98:U26 yrkande 12 förklarar motion
1997/98:U210 yrkande 8 (delvis) besvarad med vad utskottet anfört,
res. 10 (v, mp)
24. beträffande de mänskliga rättigheterna i unionens Medelhavs-
politik
att riksdagen förklarar motion 1997/98:U609 yrkande 1 besvarad med vad
utskottet anfört,
res. 11 (m, kd)
25. beträffande handelsavtal mellan unionen och Kuba
att riksdagen förklarar motion 1997/98:U636 yrkande 2 besvarad med vad
utskottet anfört,
26. beträffande Östersjöperspektivet i unionens olika program och
samarbetsområden
att riksdagen förklarar motion 1997/98:U802 yrkande 2 besvarad med vad
utskottet anfört,
27. beträffande multilateralt investeringsavtal (MAI)
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:U25 yrkande 8 och 1997/98:U26 yrkande
13,
res. 12 (v, mp, kd)
28. beträffande svenskans ställning som officiellt språk inom EU
att riksdagen förklarar motion 1997/98:U26 yrkande 14 besvarad med vad
utskottet anfört,
29. beträffande EU-kontor i Sverige
att riksdagen förklarar motion 1997/98:U505 yrkande 4 besvarad med vad
utskottet anfört,
30. beträffande regeringens skrivelse
att riksdagen lägger regeringens skrivelse 1997/98:60 Berättelse om
verksamheten i Europeiska unionen under 1997 till handlingarna.
Stockholm den 14 maj 1998
På utrikesutskottets vägnar
Viola Furubjelke
I beslutet har deltagit: Viola Furubjelke (s), Göran Lennmarker (m), Inga-Britt
Johansson (s), Nils T Svensson (s), Berndt Ekholm (s), Inger Koch (m), Urban
Ahlin (s), Helena Nilsson (c), Bertil Persson (m), Karl-Göran
Biörsmark (fp), Tone Tingsgård (s), Eva Zetterberg (v), Agneta Brendt (s), Lars
Hjertén (m), Bodil Francke Ohlsson (mp), Ingrid Näslund (kd) och Magnus
Johansson (s).
Reservationer
1. Unionens respektive medlemsstaternas befogenheter (mom. 4)
Karl-Göran Biörsmark (fp) och Ingrid Näslund (kd) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 17 börjar med ?Utskottet
ser här? och på s. 18 slutar med ?yrkande 2 är besvarad? bort ha följande
lydelse:
Utskottet menar att tilltron till EU bland medborgarna i medlemsländerna
undergrävs såväl av att unionen inte är kapabel att fatta beslut i genuint
gemensamma frågor som att unionen fattar beslut i frågor som den inte borde
syssla med. Det är därför inte enbart av principiell vikt att rätt fråga
handläggs på rätt plats. Ett sätt att på sikt åstadkomma detta är enligt
utskottets uppfattning införandet av en kompetenskatalog, som utifrån
närhetsprincipen klarar ut på vilka nivåer besluten skall fattas.
Utskottet menar att Sverige bör verka för att EU endast skall ägna sig åt
frågor där de lokala, regionala och nationella beslutsnivåerna inte räcker
till.
Vidare anser utskottet att EU måste vara effektivt. Det betyder att
beslutsmaskineriet måste vara effektivt. Men det innebär också att EU skall
ägna sig åt rätt frågor. Det finns i dag frågor där beslutsmöjligheterna på EU-
nivån enligt utskottets mening är för små. Ett exempel på frågor där
möjligheterna är för små är ekonomiska styrmedel för en bättre miljö. Det finns
också frågor där möjligheterna att besluta är för stora.
Utskottet tillstyrker därmed motion U505 (fp) yrkande 3 och anser att motion
1997/98:U26 (mp) yrkande 2 är besvarad med vad utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under moment 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande unionens respektive medlemsstaternas befogenheter
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:U505 yrkande 3 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört samt förklarar motion
1997/98:U26 yrkande 2 besvarad med vad utskottet anfört,
2. Unionens östbistånd och ekologisk hänsyn (mom. 11)
Bodil Francke Ohlsson (mp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 34 börjar med
?Utrikesutskottet delar? och på s. 34 slutar med ?U618 (mp) yrkande 5? bort ha
följande lydelse:
Utrikesutskottet noterar näringsutskottets bedömning men vill för sin del
anföra att enligt utrikesutskottets uppfattning agerar inte EU tillräckligt för
att möjliggöra en omställning till miljövänliga energislag i Östeuropa.
Målsättningen för unionens biståndsprogram inom ramen för PHARE- och TACIS-
programmen bör vara ett förändrat energisystem i ekologiskt hållbar riktning så
att befintliga kärnkraftverk kan stängas och nya ej byggas.
Utskottet tillstyrker därmed motion U618 (mp) yrkande 5.
dels att utskottets hemställan under moment 11 bort ha följande lydelse:
11. beträffande unionens östbistånd och ekologisk hänsyn
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:U618 yrkande 5 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Konvergensprogrammet (mom. 13)
Bodil Francke Ohlsson (mp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 50 börjar med
?Utrikesutskottet delar? och som på s. 50 slutar med ?U26 (mp) yrkande 4? bort
ha följande lydelse:
Utrikesutskottet noterar vad finansutskottet anfört men vill för sin del
framhålla att trots den ekonomiska återhämtningen i Sverige under de senaste
åren har inte tillräckliga åtgärder vidtagits inom miljöområdet.
Utrikesutskottet konstaterar att miljöskulden ökar och att arbetet mot en
minskad miljöskuld borde prioriteras högre.
Utskottet tillstyrker därmed motion U26 (mp) yrkande 4.
dels att utskottets hemställan under moment 13 bort ha följande lydelse:
13. beträffande konvergensprogrammet
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:U26 yrkande 4 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Miljöhänsyn vid offentlig upphandling (mom. 14)
Bodil Francke Ohlsson (mp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 50 börjar med
?Utrikesutskottet har ingen? och som på s. 50 slutar med ?U26 (mp) yrkande 5?
bort ha följande lydelse:
Utrikesutskottet noterar vad finansutskottet anfört men vill för sin del
framhålla att enligt utrikesutskottets uppfattning är gemenskapens regelverk om
offentlig upphandling, i dess nu gällande utformning, till nackdel för
möjligheten att bedriva miljövänlig upphandling. Utskottet menar att det inom
gemenskapen skall vara möjligt att ställa hårda miljökrav och krav på att varor
är närproducerade vid varje upphandling, även om detta innebär begränsningar av
den inre marknaden.
Utskottet tillstyrker därmed motion U26 (mp) yrkande 5.
dels att utskottets hemställan under moment 14 bort ha följande lydelse:
14. beträffande miljöhänsyn vid offentlig upphandling
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:U26 yrkande 5 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. Sveriges kostnader för EU-medlemskapet (mom. 15)
Eva Zetterberg (v) och Bodil Francke Ohlsson (mp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 51 börjar med
?Utrikesutskottet noterar? och som på s. 51 slutar med ?U26 (mp) yrkande 6?
bort ha följande lydelse:
Utrikesutskottet noterar vad finansutskottet anfört men vill för sin del
framhålla att enligt utrikesutskottets uppfattning är Sveriges medlemsavgift
till EU inte den enda kostnadsökning som EU-medlemskapet medfört. För att en
mer rättvisande bild skall erhållas anser utskottet att det är angeläget att
även kostnader för administration och resor som föranleds av EU-medlemskapet
tas med i kommande redovisningar.
Utskottet tillstyrker därmed motion U26 (mp) yrkande 6.
dels att utskottets hemställan under moment 15 bort ha följande lydelse:
15. beträffande Sveriges kostnader för EU-medlemskapet
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:U26 yrkande 6 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
6. Forskning och utveckling av förnybara energikällor (mom. 17)
Bodil Francke Ohlsson (mp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 53 börjar med
?Utrikesutskottet har inget? och som på s. 53 slutar med ?U26 (mp) yrkande 8?
bort ha följande lydelse:
Utrikesutskottet noterar vad näringsutskottet anfört men vill för sin del
framhålla att enligt utrikesutskottets uppfattning tar inte unionen
utvecklingen av förnybara energikällor på tillräckligt allvar. Utskottet menar
att det nyss antagna gasmarknadsdirektivet är ett exempel på hur fossila
bränslen fortfarande gynnas inom EU. Utskottet menar även att bristen på
framsteg vad gäller forskning och utveckling av förnybara energikällor kan
komma att äventyra avvecklingen av kärnkraft i Sverige.
Utskottet tillstyrker därmed motion U26 (mp) yrkande 8.
dels att utskottets hemställan under moment 17 bort ha följande lydelse:
17. beträffande forskning och utveckling av förnybara energikällor
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:U26 yrkande 8 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
7. Miljöfrågorna i EG-fördraget (mom. 18)
Eva Zetterberg (v) och Bodil Francke Ohlsson (mp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 53 börjar med ?Utskottet
noterar att? och som på s. 54 slutar med ?yrkande 10 är besvarad? bort ha
följande lydelse:
Vad gäller den nya lydelsen, efter Amsterdamfördragets ikraftträdande, av
artikel 100a.4 i EG-fördraget menar utskottet att trots de nya skrivningarna i
artikeln kommer det att bli mycket svårt för ett enskilt medlemsland att införa
strängare miljöregler än vad som gäller i EU i övrigt. Enligt utskottets mening
kommer en sådan regel alltid, i någon mening, att kunna sägas hindra den inre
marknadens funktion. Utskottet anser även att det torde vara svårt för det
enskilda medlemslandet att bevisa att en miljöregel måste införas av skäl som
är specifika för just det medlemslandet.
Utskottets uppfattning är att inför ett miljöhot som kan bekräftas på
internationell nivå bör ett enskilt medlemsland kunna införa strängare
miljöregler genom politiska beslut, även om det problem som åsyftas inte är
landspecifikt. Det är i betydande utsträckning en politisk fråga, menar
utskottet, vilka risker en regering vill utsätta sitt lands befolkning för.
Utskottet vill därför framhålla vikten av att regeringen har som mål att det
skall vara möjligt för enskilda medlemsstater att införa och upprätthålla en
högre miljöstandard inom det egna landet. Regeringen bör redan nu ges uppdraget
att verka för en ny och skarpare skrivning av artikel 100a.4 så att en
förändring kan komma till stånd i den riktning som utskottet eftersträvar.
Med det anförda tillstyrker utskottet motion U25 (v) yrkande 9 och anser att
motion U26 (mp) yrkande 10 är besvarad.
dels att utskottets hemställan under moment 18 bort ha följande lydelse:
18. beträffande miljöfrågorna i EG-fördraget
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:U25 yrkande 9 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört samt förklarar motion
1997/98:U26 yrkande 10 besvarad med vad utskottet anfört,
8. Nationell regionalpolitik (mom. 20)
Eva Zetterberg (v) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 55 börjar med
?Utrikesutskottet delar? och som på s. 55 slutar med ?U25 (v) yrkande 10? bort
ha följande lydelse:
Utrikesutskottet noterar vad arbetsmarknadsutskottet anfört men vill för sin
del framhålla att enligt utrikesutskottets uppfattning talar mycket för att det
bör finnas en någorlunda gemensam strategi när det gäller regionalpolitiken
inom EU. Utskottet menar att den ingående kontroll av den nationella
regionalpolitiken som kommissionen utövar inte är förenlig med
subsidiaritetsprincipen. Utskottet vill i detta sammanhang framhålla att
Sverige genom en förordning tvingats stoppa regionalt utvecklingsstöd till
områden som tidigare godkänts av kommissionen som strukturomvandlingsområden.
Utskottet menar att regeringen bör verka för en ändring av beslutanderätten
över den nationella strukturpolitiken.
Med det anförda tillstyrker utskottet motion U25 (v) yrkande 10.
dels att utskottets hemställan under moment 20 bort ha följande lydelse:
20. beträffande nationell regionalpolitik
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:U25 yrkande 10 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
9. Unionens regional- och strukturpolitik (mom. 21)
Helena Nilsson (c) och Ingrid Näslund (kd) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 56 börjar med
?Utrikesutskottet delar de? och som på s. 57 slutar med ?yrkandena 22 och 23?
bort ha följande lydelse:
Utrikesutskottet noterar vad arbetsmarknadsutskottet anfört men vill för sin
del framhålla att enligt utrikesutskottets uppfattning bör Sverige verka för en
offensiv gemensam regionalpolitik inom EU. Regionalpolitiken bör enligt
utskottets mening syfta till att göra perifert belägna områden långsiktigt
bärkraftiga och särskilt ta fasta på gränsregionalt samarbete i unionens
ytterområden.
Utskottets uppfattning är att på den gemensamma regionalpolitikens område har
regeringen intagit ståndpunkter som på ett allvarligt sätt hotar
förutsättningarna för levande regioner. När detta kombineras med krav på en
sänkt medlemsavgift finns det risk för att ett brett stöd för en utvidgning av
EU försenas eller undermineras. Utskottet menar att det behövs mer av
helhetssyn och bättre förankring av den svenska Europapolitiken.
Utskottet vill framhålla att det är olyckligt att regeringen förespråkar att
budgeten för strukturfondspolitiken bör minska även med beaktande av kommande
utvidgning av antalet medlemsländer. Det kommer även framdeles, när EU:s
utvidgning till länderna i Central- och Östeuropa äger rum, att behövas en
solidarisk utjämningspolitik inom hela EU. Utskottet menar att med en minskad
budget kommer sannolikt de geografiska klyftorna att öka.
När det gäller en inom EU gemensam Östersjöpolitik är det enligt utskottets
uppfattning viktigt att Sverige får gehör för att Östersjöregionen ses som ett
integrerat område som skall vara föremål för en integrerad politik.
Utskottet tillstyrker med det anförda motionerna U210 (c) yrkande 17 och A460
(c) yrkandena 22 och 23.
dels att utskottets hemställan under moment 21 bort ha följande lydelse:
21. beträffande unionens regional- och strukturpolitik
att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:U210 yrkande 17 och
1997/98:A460 yrkandena 22 och 23 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
10. VEU:s roll och Sveriges relation till VEU (mom. 23)
Eva Zetterberg (v) och Bodil Francke Ohlsson (mp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 64 börjar med ?Utskottet
konstaterar att? och som på s. 64 slutar med ?yrkande 8 (delvis) är besvarad?
bort ha följande lydelse:
Utrikesutskottet konstaterar att Amsterdamfördraget medför en avsevärd
integration av VEU och EU. Sveriges observatörskap i VEU skiljer sig inte
enligt utskottets uppfattning i något väsentligt avseende från statusen som
fullvärdig medlem. Utskottets uppfattning är att Sverige skall avstå från sitt
observatörskap i VEU.
Med det anförda tillstyrker utskottet motion U26 (mp) yrkande 12 och anser
att motion U210 (c) yrkande 8 (delvis) är besvarad.
dels att utskottets hemställan under moment 23 bort ha följande lydelse:
23. beträffande VEU:s roll och Sveriges relation till VEU
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:U26 yrkande 12 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört samt förklarar motion
1997/98:U210 yrkande 8 (delvis) besvarad med vad utskottet anfört,
11. De mänskliga rättigheterna i unionens Medelhavspolitik (mom. 24)
Göran Lennmarker, Inger Koch, Bertil Persson och Lars Hjertén (alla m) och
Ingrid Näslund (kd) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 65 börjar med ?Utskottet
behandlade ett? och på s. 66 slutar med ?yrkande 1 är besvarad? bort ha
följande lydelse:
Utrikesutskottet menar att mänskliga rättigheter och demokrati är ett viktigt
inslag inom ramen för EU:s Medelhavspolitik.
Med det anförda tillstyrker utskottet motion U609 (m) yrkande 1.
dels att utskottets hemställan under moment 24 bort ha följande lydelse:
24. beträffande de mänskliga rättigheterna i unionens
Medelhavspolitik
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:U609 yrkande 1 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
12. Multilateralt investeringsavtal (MAI) (mom. 27)
Eva Zetterberg (v), Bodil Francke Ohlsson (mp) och Ingrid Näslund (kd) anser
dels att den del av utskottets betänkande på s. 70 börjar med ?Utrikesutskottet
delar? och på s. 70 slutar med ?yrkande 13? bort ha följande lydelse:
Utrikesutskottet noterar vad näringsutskottet anfört men vill för sin del
framhålla att utrikesutskottet finner att den information som regeringen lämnat
till riksdagen varit mycket kortfattad eller framställt MAI-avtalet i
förskönande ordalag. Utskottet finner vidare att informationen inte varit
tillräcklig för att riksdagens ledamöter grundligt skall kunna sätta sig in i
frågan.
Utskottet menar att regeringens agerande hittills i denna fråga har skapat
intrycket att regeringen strävar efter att slutförhandla det mycket
kontroversiella avtalet utan att samråda med riksdagen. Utskottet noterar att
ett stort antal organisationer runt om i världen har protesterat mot avtalets
utformning, och denna våg av protester har medverkat till att förhandlingarna
nu tar en paus.
Utskottet menar att riksdagen måste ges möjlighet att utförligt diskutera
MAI-avtalet innan det slutförhandlas.
Med det anförda tillstyrker utskottet motionerna U25 (v) yrkande 8 och U26
(mp) yrkande 13.
dels att utskottets hemställan under moment 27 bort ha följande lydelse:
27. beträffande multilateralt investeringsavtal (MAI)
att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:U25 yrkande 8 och 1997/98:U26
yrkande 13 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
Särskilda yttranden
1. EU-handlingar som tillställs de nationella parlamenten (mom. 1)
Eva Zetterberg (v) anför:
Vänsterpartiet anser att allt material av väsentlig betydelse, inte bara
förslag från kommissionen, borde vara de nationella parlamenten till handa
senast sex veckor innan frågorna kommer upp på ministerrådets dagordning. Det
är av största vikt att de nationella parlamenten även får möjlighet att i god
tid ta del av de förslag som kommer från ett eller flera medlemsländer.
2. Skrivelse om EU-medlemskapets konsekvenser (mom. 3)
Bodil Francke Ohlsson (mp) anför:
Miljöpartiet anser att även om regeringen har presenterat ett antal utredningar
och konsekvensstudier kring medlemskapet saknas en ordentlig genomlysning av
vilka förändringar EU-medlemskapet medfört för medborgarna, hur möjligheter
till demokratisk inflytande har påverkats och vilka konsekvenser medlemskapet
haft på såväl den offentliga som den privata ekonomin. Detta saknas även i
föreliggande skrivelse om verksamheten inom EU under 1997. Miljöpartiet framför
därför förslaget att skrivelsen till nästa år innefattar en beskrivning av
helhetsbilden vad gäller EU-medlemskapets ekonomiska och demokratiska
konsekvenser.
3. Unionens respektive medlemsstaternas befogenheter (mom. 4)
Bodil Francke Ohlsson (mp) anför:
Amsterdamfördraget medför enligt Miljöpartiets uppfattning en utveckling mot en
allt större och icke önskvärd överstatlighet. Detta gäller alla tre pelarna i
samarbetet. Dessutom införs möjligheten till s.k. flexibel integration, vilket
öppnar för en mindre grupp medlemsländer att driva fram ett mer överstatligt
samarbete.
Miljöpartiet anser att många frågor i stället kan återföras till nationell
nivå och att unionen i högre utsträckning borde ägna sig åt frågor som inte kan
lösas på nationell nivå, i första hand miljöfrågor.
4. Omställning av vattenförsörjningssystem (mom. 19)
Bodil Francke Ohlsson (mp) anför:
Miljöpartiet finner att vattensituationen i Europa är mycket oroväckande.
Vattenuttaget är alltför stort i förhållande till regenerationen av nytt
vatten: 30 % mindre mängd vatten förnyas än vad som används. Även om vi ännu
inte ser vattenbristen tydligt eller upplever den som ett hot måste arbete med
en omställning av vattenförsörjningssystem inom EU ges högsta prioritet.
5. Unionens bidragssystem (mom. 22)
Bodil Francke Ohlsson (mp) anför:
I motionen framförs kritik mot unionens bidragssystem. Enligt Miljöpartiets
uppfattning karakteriseras bidragssystemet av rundgång av pengar från
medlemsstat till EU och sedan tillbaka till landet i fråga. Miljöpartiet menar
att pengarna i stället bör gå direkt till angelägna projekt i Sverige. Vi anser
också att fusk och andra oegentligheter med EU:s budgetmedel måste stoppas.
Arbetsmarknadsutskottets yttrande att ytterligare åtgärder bör vidtas mot
fusk och oegentligheter visar enligt vår uppfattning att problemets art inte
analyserats tillräckligt. När det gäller en rättvis fördelning av EU:s medel är
även det faktum att avståndet ökar mellan beslutsfattare och de som berörs av
besluten ett problem. Om beslut fattas på alltför hög nivå är kännedomen om
regionala och lokala förutsättningar inte tillräckligt stor.
Finansutskottets yttrande
1997/98:FiU3y
Verksamheten i Europeiska unionen under
1997 (skr. 1997/98:60)
Till utrikesutskottet
Utrikesutskottet har beslutat bereda bland andra finansutskottet tillfälle att
yttra sig över regeringens skrivelse 1997/98:60 om verksamheten i Europeiska
unionen under 1997 jämte de motioner som har samband med utskottets
beredningsområde. Finansutskottet yttrar sig över skrivelsen och fyra yrkanden
i den med anledning av skrivelsen väckta motionen 1997/98:U26 (mp).
Finansutskottet föreslår att de i yttrandet behandlade motionsyrkandena
avstyrks. Till yttrandet har fogats 5 avvikande meningar.
Regeringens skrivelse
Enligt riksdagsordningen 10 kap. 1 § skall regeringen fortlöpande informera
riksdagen om vad som sker inom ramen för samarbetet i Europeiska unionen samt
varje år till riksdagen lämna en skrivelse med berättelse över verksamheten i
Europeiska unionen. Årets skrivelse, 1997/98:60, som rör verksamheten under år
1997, behandlar Europeiska unionens övergripande utveckling, det ekonomiska och
sociala samarbetet, unionens förbindelser med omvärlden, det rättsliga och
inrikes samarbetet samt unionens institutioner, svenska språket och rekrytering
av svenskar.
Följande avsnitt i skrivelsen berör finansutskottets beredningsområde:
3 Agenda 2000, i vad avser
3.4 EU:s budget
3.5.4 Ett större och bättre Europa
4 Den ekonomiska och monetära unionen (EMU)
7 Inre marknadens utveckling, i vad avser
7.6 Offentlig upphandling
9 Fri rörlighet för tjänster och kapital, i vad avser
9.1 Finansiella tjänster
11 Tillväxt och sysselsättning
13 EU:s budget
14 Åtgärder mot fusk och andra oegentligheter
23 Konsumentpolitik, i vad avser
23.6 Finansiella tjänster
Bilaga 6 EU-budgeten 1997
Motionsyrkandena
Motion med anledning av skrivelse 60
1997/98:U26 av Bodil Francke Ohlsson m.fl. (mp) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att en folkomröstning skall avgöra om Sverige skall gå med i EMU,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om konvergensprogrammets krav på en minskad arbetslöshet och krav på
minskad miljöskuld,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att en prioriterad fråga för Sverige att driva i EU skall vara att
ställa hårda miljökrav och krav på att varor är närproducerade vid varje
upphandling,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om redovisningen av de faktiska kostnaderna för EU-medlemskapet.
Utskottet
Utskottet vill inledningsvis, i likhet med vad utskottet anförde i sitt
yttrande över förra årets skrivelse (1996/97:FiU3y), framhålla att regeringens
skrivelse om verksamheten i Europeiska unionen fyller en viktig funktion.
Utskottet noterar särskilt att regeringen redovisar Sveriges ställningstagande
och agerande i de frågor som behandlas i skrivelsen i större utsträckning i
årets skrivelse än i tidigare skrivelser. Utskottet förutsätter att regeringen
även framdeles lägger stor vikt vid att redovisa Sveriges agerande i
skrivelsen.
Utskottet kan konstatera att verksamheten inom de områden som behandlas i
skrivelsen och som berör utskottet redovisas på ett tillfredsställande sätt.
Utskottet vill dock erinra om att som ett resultat av den regeringskonferens
som avslutades i juni 1997 i Amsterdam kommer rådets befogenhet att inhämta den
statistik som behövs för gemenskapens verksamhet att regleras i fördraget (jfr
prop. 1997/98:58 Amsterdamfördraget s. 157-158). En mer utförlig redovisning av
verksamheten inom statistikområdet kan således vara påkallad i kommande års
skrivelser.
Utskottet övergår nu till att behandla de motionsyrkanden som berör utskottets
område.
Folkomröstning om Sveriges deltagande i EMU
Motionen
Enligt motion U26 (mp) innebär ett svenskt deltagande i EMU stora
inskränkningar i Sveriges möjligheter att bedriva en självständig ekonomisk
politik. Frågan är därför av en sådan art att ett svenskt inträde i EMU måste
föregås av en folkomröstning (yrkande 3).
Finansutskottets ställningstagande
Utskottet anförde följande i sitt av riksdagen den 5 december 1997 godkända
betänkande 1997/98:FiU9 om Sverige och den ekonomiska och monetära unionen:
Utskottet delar regeringens uppfattning att, om det efter den 1 januari 1999
bedöms lämpligt att Sverige deltar i valutaunionen, frågan skall underställas
svenska folket för prövning. Som regeringen anför är det önskvärt att en sådan
prövning sker i ett allmänt val, men det kan inte helt uteslutas att det i
stället kan ske genom ett extraval eller en folkomröstning. Därefter ankommer
det på riksdagen att fatta slutligt beslut.
Utskottet såg i sitt yttrande 1997/98:FiU1y till KU om Riksbankens ställning
ingen anledning att ändra sin uppfattning i denna fråga och ser inte heller
denna gång någon anledning till omprövning.
Motion U26 (mp) yrkande 3 bör således avstyrkas.
Konvergensprogrammet
Motionen
I motion U26 (mp) erinras om att Sverige i juni 1995 presenterade ett
konvergensprogram med det övergripande syftet att Sverige skall uppfylla
konvergenskriterierna. Motionärerna vill påminna om att konvergensprogrammet
innehöll ytterligare två krav: krav på en minskad arbetslöshet samt krav på
minskad miljöskuld. Dessa krav har enligt motionärerna inte uppfyllts och måste
i det fortsatta arbetet prioriteras högre (yrkande 4).
Finansutskottets ställningstagande
I budgetpropositionen för år 1998 angavs att regeringens viktigaste uppgift är
att öka sysselsättningen och minska arbetslösheten. Vidare redovisades i
budgetpropositionen en satsning på att bygga om Sverige i en ekologiskt hållbar
riktning.
Regeringen har vid fem tillfällen, i bilagor till vår- respektive
budgetpropositionerna, lämnat halvårsvisa avstämningar av konvergensprogrammet.
Vid det senaste tillfället, i budgetpropositionen hösten 1997, fanns en
underbilaga med rubriken ?Miljöhänsyn i den ekonomiska politiken?.
I budgetpropositionen hösten 1996 angav regeringen att man varje halvår
kommer att inför riksdagen redovisa en avstämning i förhållande till målet om
en halverad öppen arbetslöshet till år 2000 (prop. 1996/97:1, s. 44). Sådana
avstämningar har lämnats i bilagor till vår- respektive budgetpropositionen
under år 1997.
Utskottet kan således konstatera att regeringens politik syftar dels till att
minska arbetslösheten, dels till en omställning i en ekologiskt hållbar
riktning. Utskottet kan också notera att regeringen fortlöpande lämnar
avstämningar om konvergensprogrammet samt i förhållande till målet om en
halverad öppen arbetslöshet.
Någon riksdagens åtgärd är inte påkallad av motion U26 (mp) yrkande 4 som
således bör avstyrkas.
Offentlig upphandling
Motionen
Enligt motion U26 (mp) har EU:s regler för offentlig upphandling inverkat
negativt på möjligheten att ställa miljökrav i upphandlingssammanhang.
Motionärerna instämmer i regeringens skrivning om att det behövs en utredning
kring vilka miljökrav som får ställas men vill gå ett steg längre. Motionärerna
anser att en prioriterad fråga för Sverige att driva i EU skall vara att göra
det möjligt att ställa hårda miljökrav och krav på att varor är närproducerade
vid varje upphandling, även om detta innebär begränsningar av den inre
marknaden (yrkande 5).
Finansutskottets ställningstagande
Utskottet behandlade motioner angående miljöhänsyn vid upphandling i sitt
betänkande 1997/98:FiU7 om ändringar i lagen om offentlig upphandling (s.
13-15). I betänkandet framhölls att den omfattande offentliga upphandlingen bör
vara ett effektivt instrument för att påverka utbudet på marknaden så att
beståndet av produkter snabbare kan anpassas till kraven på ekologisk
hållbarhet.
Utskottet kunde konstatera att regeringen vidtar ett antal åtgärder för att
miljöhänsyn i större utsträckning skall kunna tas vid offentlig upphandling.
Utskottet redovisade t.ex. att regeringen avsåg att inrätta en delegation som
bl.a. skulle vara pådrivande för en miljöanpassad offentlig upphandling.
Utskottet kan nu konstatera att delegationen har inrättats genom ett
regeringsbeslut i januari 1998 (dir. 1998:8).
Utskottet finner inte någon riksdagens åtgärd påkallad av motion U26 (mp)
yrkande 5 som därmed bör avstyrkas.
EU:s budget och återflödet till Sverige
Motionen
I motion U26 (mp) hävdas att regeringens redovisning av EU:s budget lämnar
vissa luckor. Även om Sveriges avgift och i viss mån också återflödet
redovisas, anser motionärerna att även ökade administrativa kostnader,
resekostnader etc. måste tas med i beräkningen för att det klart skall framgå
vad det kostar Sverige att vara medlem i unionen (yrkande 6).
Finansutskottets ställningstagande
Av skrivelsen framgår att Sveriges avgift till EU under år 1997 enligt
preliminärt utfall för statsbudgeten uppgick till 20 181 miljoner kronor.
Återbetalningen till följd av infasningsöverenskommelsen motsvarar 661 miljoner
kronor och redovisas på inkomsttitel 7000. På statsbudgeten bruttoredovisas det
återflöde som administreras av svenska myndigheter, vilket innebär att
betalningar från kommissionen redovisas mot inkomsttitel, medan de
utbetalningar svenska myndigheter gör på kommissionens vägnar redovisas mot
anslag på statsbudgetens utgiftssida. Alla betalningar av detta slag från
kommissionen till svenska myndigheter redovisas under inkomsttitel 6000 vars
preliminära utfall år 1997 uppgår till ca 8 700 miljoner kronor.
Det bör noteras att svenska myndigheter inte administrerar samtliga utgifter
på EU-budgeten som riktar sig till Sverige och som alltså borde ingå i termen
återflöde. Exempel på återflöde som inte går över statsbudgeten är
forskningsstöd inom ramprogrammet för forskning.
Som utskottet påpekade i yttrandet över förra årets skrivelse om verksamheten
i EU är återflödet till Sverige bara ett mått, och inte ens det bästa, på vad
Sverige får ut av medlemskapet i EU. Vid sidan av betydelsen av att Sverige är
med och påverkar Europas framtid, har t.ex. tillgången till den inre marknaden
betydelse för vår ekonomis utveckling.
Vidare kan utskottet notera att redovisningen i skrivelsen av EU:s budget och
av återflödet till Sverige är mer detaljerad än i tidigare års skrivelser (jfr
skr. 1995/96:190 s. 48-50 och skr. 1996/97:80 s. 96-99).
Den svenska regeringen har tillsammans med andra medlemsländer i Ekofinrådet
aktualiserat ett tak för medlemsavgiften som bl.a. syftar till att minska
Sveriges nettobidrag till EU.
Utskottet finner inte något tillkännagivande av det slag som förordas i den
nu aktuella motionen påkallat. Motion U26 (mp) yrkande 6 bör således avstyrkas.
Stockholm den 2 april 1998
På finansutskottets vägnar
Jan Bergqvist
I beslutet har deltagit: Jan Bergqvist (s), Sören Lekberg (s), Lars Tobisson
(m), Bo Nilsson (s), Lennart Hedquist (m), Arne Kjörnsberg (s), Sonia Karlsson
(s), Fredrik Reinfeldt (m), Carl B Hamilton (fp), Susanne Eberstein (s), Johan
Lönnroth (v), Kristina Nordström (s), Mats Odell (kd), Sven-Erik Österberg (s),
Göran Lindblad (m), Ronny Korsberg (mp) och Andreas Carlgren (c).
Avvikande meningar
1. Folkomröstning om Sveriges deltagande i EMU (v, mp)
Johan Lönnroth (v) och Ronny Korsberg (mp) anser att finansutskottets
ställningstagande under rubriken Folkomröstning om Sveriges deltagande i EMU
bort ha följande lydelse:
Utskottet ser stora risker med EMU och är positivt till att Sverige inte
kommer att införa euron när den tredje etappen av EMU inleds den 1 januari
1999. Ett svenskt deltagande i EMU skulle innebära stora inskränkningar i
Sveriges möjligheter att bedriva en självständig ekonomisk politik. Med de
långtgående demokratiska ambitioner som finns i Sverige kan det inte vara
rimligt att avstå från en folkomröstning om EMU.
Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Utskottet anser således att motion U26 (mp) yrkande 3 bör tillstyrkas.
2. Folkomröstning om Sveriges deltagande i EMU (c)
Andreas Carlgren (c) anser att finansutskottets ställningstagande under
rubriken Folkomröstning om Sveriges deltagande i EMU bort ha följande lydelse:
Ett medlemskap i en ekonomisk och monetär union, med en gemensam valuta, är
ett stort steg. Det är således viktigt att ett eventuellt svenskt EMU-
medlemskap föregås av en folkomröstning. Det finns dock ingen anledning att
utlysa en folkomröstning förrän ett medlemskap eventuellt skulle aktualiseras
av en regering eller en majoritet i riksdagen.
Utskottet finner således inte att riksdagen bör göra något tillkännagivande
med anledning av motion U26 (mp) yrkande 3. Motionen bör därmed avstyrkas.
3. Konvergensprogrammet (v, mp)
Johan Lönnroth (v) och Ronny Korsberg (mp) anser att finansutskottets
ställningstagande under rubriken Konvergensprogrammet bort ha följande lydelse:
Sverige presenterade i juni 1995 ett konvergensprogram med det övergripande
syftet att Sverige skall uppfylla konvergenskriterierna. Utskottet vill erinra
om att konvergensprogrammet innehöll ytterligare två krav: krav på en minskad
arbetslöshet samt krav på minskad miljöskuld. Utskottet anser att dessa krav
inte har uppfyllts och att de i det fortsatta arbetet måste prioriteras högre.
Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Motion U26 (mp) yrkande 4 bör därmed tillstyrkas.
4. Offentlig upphandling (v, mp)
Johan Lönnroth (v) och Ronny Korsberg (mp) anser att finansutskottets
ställningstagande under rubriken Offentlig upphandling bort ha följande
lydelse:
Utskottet delar uppfattningen i motion U26 (mp) att EU:s regler för offentlig
upphandling har inverkat negativt på möjligheten att ställa miljökrav i
upphandlingssammanhang. Utskottet instämmer i regeringens skrivning om att det
behövs en utredning kring vilka miljökrav som får ställas. I likhet med motion
U26 (mp) anser utskottet dock att ytterligare steg bör tas. Utskottet anser att
en prioriterad fråga för Sverige att driva i EU skall vara att göra det möjligt
att ställa hårda miljökrav och krav på att varor är närproducerade vid varje
upphandling, även om detta innebär begränsningar av den inre marknaden.
Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Motion U26 (mp) yrkande 5 bör således tillstyrkas.
5. EU:s budget och återflödet till Sverige (v, mp)
Johan Lönnroth (v) och Ronny Korsberg (mp) anser att finansutskottets
ställningstagande under rubriken EU:s budget och återflödet till Sverige bort
ha följande lydelse:
Utskottet anser att avsnitten i regeringens skrivelse om EU:s budget lämnar
vissa luckor. Utskottet noterar att det inte, även om Sveriges avgift och i
viss mån också återflödet redovisas, görs någon komplett redovisning av hur
mycket EU-medlemskapet kostar Sverige. För att en sådan redovisning skall vara
rättvisande måste även de ökade administrativa kostnaderna och resekostnaderna
för den statliga förvaltningen tas med i beräkningen.
Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Motion U26 (mp) yrkande 6 bör således tillstyrkas.
Näringsutskottets yttrande
1997/98:NU4y
Berättelse om verksamheten i Europeiska
unionen under 1997
Till utrikesutskottet
Utrikesutskottet har berett näringsutskottet tillfälle att yttra sig över
regeringens skrivelse 1997/98:60 med berättelse om verksamheten i Europeiska
unionen under 1997 jämte motioner, i de delar som berör näringsutskottets
beredningsområde. Näringsutskottet yttrar sig över sammanlagt fyra yrkanden som
återfinns dels i de två motionerna 1997/98:U25 (v) och 1997/98: U26 (mp) väckta
med anledning av skrivelsen, dels i motion 1997/98:U618 (mp) från den allmänna
motionstiden.
Näringsutskottet föreslår att de i yttrandet behandlade motionsyrkandena
avslås. Till yttrandet har fogats 3 avvikande meningar (mp; v, mp).
Skrivelsen
I skrivelsen redogör regeringen för verksamheten i Europeiska unionen under år
1997 i enlighet med riksdagsordningens 10 kap. 1 §. Skrivelsen behandlar
Europeiska unionens övergripande utveckling, det ekonomiska och sociala
samarbetet, unionens förbindelser med omvärlden, det rättsliga och inrikes
samarbetet samt unionens institutioner, svenska språket och rekrytering av
svenskar.
Motionerna
De motioner som väckts med anledning av skrivelse 1997/98:60 och som behandlas
här är följande:
1997/98:U25 av Gudrun Schyman m.fl. (v) såvitt gäller yrkandet (8) att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
regeringens försök att slutföra det multilaterala investeringsavtalet (MAI)
utan dialog och utan diskussion om landspecifika reservationer för Sveriges del
med riksdagen.
1997/98:U26 av Bodil Francke Ohlsson m.fl. (mp) såvitt gäller yrkandena att
riksdagen
8. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten
av att Sverige verkar för att utvecklingen av förnyelsebara energikällor
prioriteras,
13. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att
inte godkänna MAI-avtalet i dess nuvarande form.
Den motion från allmänna motionstiden som behandlas här är
1997/98:U618 av Eva Goës och Ragnhild Pohanka (båda mp) såvitt gäller yrkandet
(5) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige aktivt bör styra och stödja aktionsplaner samt EU:s
PHARE- och TACIS-program så att dessa utvecklar och förändrar energisystemet i
ekologiskt hållbar riktning och inte stöder nya kärnkraftverk.
Näringsutskottet
Inledning
För att stärka näringsutskottets bevakning av EU-frågorna har utskottet
tillsatt tre arbetsgrupper med vardera fem-sex ledamöter från partierna samt en
sekreterare från utskottskansliet. Tre bevakningsområden har prioriterats:
energi, forskning och inre marknaden. I skrivelsen återfinns under flera
avsnitt frågor inom näringsutskottets (och de tre nämnda gruppernas)
beredningsområde: inre marknadens utveckling, metoder att minska tekniska
handelshinder, turism, näringspolitik, energipolitik, forskning och den
gemensamma handelspolitiken. Det som sägs i skrivelsen under några av dessa
avsnitt har alltså varit föremål för en mer omfattande bevakning från
näringsutskottets sida. Näringsutskottet har dock inte funnit anledning att i
detta sammanhang, som en följd av utskottets mer fördjupade bevakning, redovisa
några ställningstaganden i dessa delar med utgångspunkt från regeringens
skrivelse.
De sakfrågor som näringsutskottet valt att uppmärksamma i yttrandet är därmed
uteslutande föranledda av de aktuella motionsyrkandena. Dessa tar sikte på EU:s
insatser för att underlätta omställningen av energisystemen i Östeuropa, den
fortsatta utvecklingen av förnybara energikällor inom unionen och slutligen de
pågående förhandlingarna inom OECD (Organization for Economic Cooperation and
Development) om ett multilateralt investeringsavtal som berör Sveriges hållning
inom såväl den gemensamma som den nationella handelspolitiken.
Näringsutskottet behandlar i det följande de nämnda motionsyrkandena
tillsammans med korresponderande avsnitt i skrivelsen under tre rubriker:
Omställningen av energisystemen i Östeuropa, Utveckling av förnybara
energikällor och Det multilaterala investeringsavtalet.
Omställningen av energisystemen i Östeuropa
Motionerna
I motion 1997/98:U618 (mp) anförs att EU:s insatser för Östeuropa skall vara
ekologiskt hållbara genom att bidrag till miljövänliga energislag prioriteras
framför stöd till nya kärnkraftverk. Motionärerna anser att det är viktigt att
Sverige verkar för att kärnavfall, utbrända bränsleelement, atomreaktorer etc.
omhändertas på ett tillförlitligt sätt. Det konstateras att Sverige bidrar
genom såväl bilaterala som multilaterala insatser till omställningen av
energisystemen i Östeuropa. Inom ramen för EU:s program PHARE (Poland and
Hungary Aid for Restructuring of the Economies) och TACIS (Technical Assistance
to the Commonwealth of Independent States and Georgia) medverkar Sverige till
att utveckla och förändra energisystemet i bl.a. Ryssland. Förhoppningsvis,
sägs det, kan den ryska energipolitiken påverkas i rätt riktning.
Skrivelsen
I skrivelsen (s. 212) sägs att TACIS-programmet spelar en viktig roll i EU:s
ansträngningar att understödja Rysslands demokratiska och ekonomiska
reformprocesser. TACIS-programmet för år 1997 uppgick till ca 128 miljoner ecu
och inriktades på företagsrestrukturering, utbildning, socialt reformarbete,
transporter, energi och miljö. I programmet ingår fortsatt stöd till
förbättrandet av kärnsäkerheten. Även ett utökat regionalt samarbete vid
Rysslands västgränser är en del i TACIS-samarbetet.
Regeringen erinrar om att kommissionen, G 7-länderna (Förenta staterna,
Kanada, Japan, Tyskland, Frankrike, Italien och Storbritannien) och Ukraina år
1995 upprättade ett Memorandum of Understanding med bl.a. ett ömsesidigt
åtagande att stänga kärnkraftverket i Tjernobyl senast år 2000. Uppfyllandet av
förpliktelserna i detta dokument beskrivs i skrivelsen som en stötesten i
relationerna mellan EU och Ukraina. Under år 1997 har beslutats att en ny
sarkofag över den havererade reaktorn i Tjernobyl skall byggas. EU har
förbundit sig att bidra finansiellt till detta projekt, där även Sverige avser
att bidra bilateralt. Ett nytt TACIS-program för år 1998 som omfattar
samarbetsprojekt inom institutionsbyggnad, ekonomiska reformer och utveckling
av den privata sektorn samt energi och miljö är under förhandling.
Vissa kompletterande uppgifter
Kommissionen har ett för PHARE och TACIS gemensamt kärnsäkerhetsprogram, som
har till huvudsyfte att förbättra teknisk utrustning, utbildning och
administrativa rutiner för att höja säkerheten vid existerande kärnkraftverk i
Central- och Östeuropa. I några fall har stöd till avslutande av arbetena vid
inte helt färdigbyggda kärnkraftverk aktualiserats, nämligen då dessa kan
möjliggöra stängning av i drift varande, mindre säkra anläggningar. Även
åtgärder för att ta hand om avfall m.m. ingår i kärnsäkerhetsprogrammet.
Inom ramen för de reguljära landprogrammen bidrar PHARE och TACIS till
utvecklingen på energiområdet under förutsättning att detta ingår i
mottagarländernas prioriteringar. Effektivare energianvändning (inkl.
sparåtgärder) har dominerat insatserna. När det gäller själva energipolitiken,
t.ex. frågan om eventuell utbyggnad av kärnkraften, har kommissionen betonat
att denna, liksom i EU:s egna medlemsstater, faller under den nationella
kompetensen. Detta hindrar inte att länderna själva i många fall velat ha hjälp
med att åstadkomma en mer balanserad fördelning på olika energikällor. I PHARE
kan man räkna med att den s.k. förstärkta förmedlemskapsstrategin inför
utvidgningen, som skall styra den framtida inriktningen av programmet, kommer
att leda till ökat stöd till en rad infrastrukturprojekt på energiområdet;
syftet är att bidra till kandidatländernas EU-anpassning.
I arbetsplanen för det nyligen bildade samarbetsrådet mellan EU och Ryssland,
byggd på en överenskommelse om partnerskap och samarbete (PCA - Partnership and
Cooperation Agreement), framgår att förstärkt samarbete skall etableras inom
bl.a. miljöområdet och kärnsäkerheten. Under våren 1998 kommer därutöver ett G
8-möte (Förenta staterna, Kanada, Japan, Ryssland, Tyskland, Frankrike, Italien
och Storbritannien) att äga rum i Moskva som helt skall ägnas åt energifrågan.
Vid energiministerrådet i december 1997 beslutades om en ettårig förlängning
av programmet för energisamarbete med tredje land (SYNERGY). Programmet ger i
huvudsak stöd till informations- och utbildningsaktiviteter, och ambitionen är
att ytterligare införliva länder i Central- och Östeuropa i det europeiska
energisamarbetet.
Näringsutskottets ställningstagande
Näringsutskottet kan konstatera att mycket stora ansträngningar görs från EU:s
sida - manifesterat i tillförsel av betydande finansiella resurser - i syfte
att åstadkomma förbättringar på både kort och lång sikt i Östeuropas
energiförsörjning. Många av åtgärderna är av tvingande, historiska skäl
inriktade på att förbättra kärnsäkerheten och att mildra avfallsproblemen kring
kärnkraftverken, men också som i fallet Tjernobyl att förhindra ytterligare
läckage av radioaktivitet. De långsiktiga ambitionerna i EU:s insatser på
energiområdet för Östeuropa synes ligga i linje med den inriktning som
motionärerna förordar, samtidigt som näringsutskottet erinrar om att
gemenskapens strävanden härvidlag med nödvändighet måste fullgöras under
hänsynstagande till det kärnkraftsberoende som föreligger. Många av de aktuella
staterna är nämligen uteslutande hänvisade till kärnkraften för sin
energiförsörjning - ett förhållande som på kort sikt inte går att påverka, men
på lång sikt är en omständighet som måste vägas in i EU:s omställningsprogram
för berörda länder.
Med det sagda avstyrker näringsutskottet den nämnda motionen i här berörd
del.
Utveckling av förnybara energikällor
Motionen
Miljöpartiet de gröna ser allvarligt på att EU:s arbete med energifrågor inte i
tillräcklig grad inriktas på förnybara energikällor, framhålls det i motion
1997/98:U26 (mp). Motionärerna vill fästa uppmärksamhet på att det
gasmarknadsdirektiv som är under utarbetande kan innebära att Sverige blir
ytterligare beroende av fossila energikällor. Det riktas också kritik mot att
ITER-projektet (International Thermonuclear Experimental Reactor) ännu hålls
vid liv. I stället borde EU stödja och prioritera en mer omfattande forskning
och utveckling av förnybara energikällor som t.ex. solceller.
Skrivelsen
I skrivelsen (s. 129) sägs att energiarbetet under år 1997 har dominerats av
behandlingen av kommissionens förslag till direktiv om gemensamma regler för en
inre marknad för naturgas (gasmarknadsdirektivet). Direktivet innehåller
allmänna regler för sektorns organisation och för tillträde till marknaden,
liksom regler för lagring, överföring och distribution av naturgas. Under en
tioårsperiod får gaskunderna gradvis rätt att utnyttja andras gasledningar för
att kunna köpa gas på marknaden i stället för att vara beroende av ett
monopolföretag. Efter tioårsperioden skall minst en tredjedel av gasmarknaden
vara öppen för konkurrens. Vidare skall då alla kraftproducenter och alla andra
gaskunder med en årlig gaskonsumtion som överstiger 5 miljoner kubikmeter vara
berättigade att utnyttja andras gasledningar.
I november 1996 presenterade kommissionen en grönbok om en strategi för
förnybara energikällor. Vid ministermötet i maj 1997 förelåg enighet om en
resolution i vilken rådet uppmanade kommissionen att utarbeta en strategi för
att främja dessa energikällor. I strategin, som kommissionen överlämnade i form
av en vitbok (KOM/97/599) till rådet i början av december 1997, föreslås bl.a.
som ett indikativt mål att medlemsstaterna fram till år 2010 fördubblar andelen
förnybara energikällor till 12 % av den totala energianvändningen. Kommissionen
anser att politiken bör inriktas på att främja användningen av biomassa,
vindkraft och solenergi. Enligt kommissionen kan strategin bidra till att skapa
ett konkurrenskraftigt energisystem för hela Europa med betydande möjligheter
för export av kunnande och investeringar till tredje land.
Vid energirådsmötet i december 1997 enades ministrarna om en tvåårig budget
för ALTENER II-programmet (Alternative Energy), vilket innebär en fortsättning
och utvidgning av det första ALTENER-programmet som löpte ut år 1997.
Programmets övergripande mål är att bidra till att skapa de nödvändiga
villkoren för en aktionsplan för förnybara energikällor, särskilt vad gäller de
legala och administrativa villkoren. Programmet skall också bidra till att
uppmuntra privata och offentliga investeringar i produktion och användning av
energi från sådana energikällor. ALTENER-programmet utgör en betydelsefull del
av EU:s strategi för att minska gemenskapens koldioxidutsläpp från
energisektorn.
Vid nyssnämnda rådsmöte presenterade kommissionen också ett förslag till
ramprogram för energi (KOM/97/550). Enligt förslaget inordnas där bl.a.
programmen SAVE II (Special Action for Vigorous Energy Efficiency), SYNERGY
(finansierar internationella samarbetsprojekt med tredje land för utveckling
och implementering av energikällor) och ALTENER II samt delar av THERMIE
(demonstrations- och spridningsprogram inriktat på icke-nukleär energi i det
fjärde ramprogrammet för forskning och utveckling) i syfte att skapa en mer
samlad struktur. Ambitionen är att ramprogrammet skall möjliggöra tydligare
prioriteringar och bättre samordning av gemenskapens arbete inom energiområdet.
Vissa kompletterande uppgifter
Avsikten är att rådet i maj 1998 skall fatta beslut om det nyssnämnda,
fleråriga ramprogrammet (1992-2002) för energisektorn. Kommissionen lyfter fram
tre huvudmålsättningar för programmet: att förbättra gemenskapens
försörjningstrygghet, att bidra till en förbättrad konkurrenskraft och att
åstadkomma ett förbättrat miljöskydd. Det handlar bl.a. om att öka
internationellt samarbete på energiområdet, att fortsatt främja förnybara
energikällor och att ytterligare stimulera en effektiv energianvändning.
Avsikten är också att rådet vid samma beslutstillfälle i maj 1998 skall
diskutera förslagen i kommissionens vitbok om en strategi och en handlingsplan
för gemenskapen för att främja förnybara energikällor. Denna plan är en del av
gemenskapens insatser för att uppfylla EU:s klimatåtaganden efter
klimatkonferensens tredje partsmöte i Kyoto. Programmet enligt vitboken är
sektorsövergripande till sin karaktär och skall bidra till måluppfyllelse inom
en rad områden som t.ex. sysselsättning, miljö, forskning, regionalpolitik och
jordbrukspolitik. Planerna är att en omfattande koordination, som innefattar
finansiella åtaganden, skall etableras mellan åtgärder vidtagna på
gemenskapsnivå och existerande nationella strategier. Principerna för
utformningen av programmet påminner om uppbyggnaden av ramprogrammet för
energi. Den tidshorisont som vitboken överblickar utsträcker sig, som tidigare
nämnts, fram till år 2010.
Det brittiska ordförandeskapet har energi och miljö som sitt tema, och vid
energirådsmötet i maj 1998 kommer rådet att anordna en öppen debatt om energi
och miljö. Ordförandeskapets ambition är att åstadkomma enighet om
rådsslutsatserna om energi och miljö och som kan överlämnas till
miljöministrarna.
Näringsutskottets ställningstagande
Näringsutskottet gör bedömningen att förutsättningarna för att effektivisera
resursinsatserna i syfte att öka användningen av förnybara energikällor och att
åstadkomma en förbättrad energieffektivitet, i enlighet med de intentioner som
anmäls i berättelsen för år 1997, kan vinna väsentliga framsteg under de
närmaste åren. Den nödvändiga förstärkningen av insatserna realiseras genom
kraven på långsiktighet och samordning av olika finansieringskällor i enlighet
med kommande rådsbeslut. Ordförandeskapets prioritering av dessa frågor är ur
svensk synpunkt glädjande. Den politiska uppmärksamhet som på detta sätt skapas
är enligt näringsutskottets uppfattning nödvändig för att få de nationella
resursinsatserna infogade på ett strukturerat sätt med de gemensamma
åtgärderna. Det arbete som ordförandeskapet och rådet inom kort igångsätter
enligt nyss angivna riktlinjer sträcker sig också över den tidsperiod under
vilken Sverige kommer att inneha ordförandeskapet i rådsarbetet. Detta ger
enligt näringsutskottets mening goda möjligheter för svenskt vidkommande att
påverka den fortsatta prioriteringen av dessa frågor.
Med det anförda avstyrker utskottet den aktuella motionen i här berörd del.
Det multilaterala investeringsavtalet
Motionerna
Regeringens beskrivning av det multilaterala investeringsavtalet MAI
(Multilateral Agreement on Investment) måste sägas vara något av ett rekord i
skönmålning, heter det i partimotionen 1997/98:U25 (v). Regeringen säger sig,
anför motionärerna, vilja lägga stor vikt vid ett så liberalt och bindande
investeringsavtal som möjligt. I en kritisk ton konstateras att Sverige jämfört
med många andra länder har begärt ganska få landspecifika reservationer. I
motionen påpekas att 560 frivilligorganisationer från hela världen har riktat
skarp kritik mot avtalet. Den analys som gjorts, fortsätter motionärerna, om
detta avtal i ett betänkande i Europaparlamentet - framlagt i början av år 1998
- utmynnade i en resolution där unionen och medlemsstaterna rekommenderades att
ej underteckna nuvarande avtalsförslag. Regeringen har tydligen avsett att
slutföra förhandlingarna om detta avtal utan att föra någon dialog med
riksdagen, hävdar motionärerna och anser att ett sådant arbetssätt är
oacceptabelt.
I motion 1997/98:U26 (mp) påstås att regeringen inte nämner MAI-avtalet i
skrivelsen. Det är uppenbart, sägs det, att detta är ett led i försöken att
sopa detta odemokratiska och i många avseenden skamliga avtal under mattan.
Även i denna motion hänvisas till resolutionen från EU-parlamentet att
medlemsländerna inte skall godkänna avtalet i nuvarande form, och det
understryks att Miljöpartiet kräver att regeringen hörsammar detta krav.
Skrivelsen
Under rubriken Den gemensamma handelspolitiken (s. 200) beskrivs de
förhandlingar som pågått sedan hösten 1995 i OECD om ett multilateralt
investeringsavtal. I förhandlingarna deltar OECD-länderna, där EU:s
medlemsländer också företräds av kommissionen. Avsikten är att avtalet även
skall vara öppet för andra länder att ansluta sig till. Målsättningen är att
skapa säkra, icke-diskriminerande, förutsättningar för utländska investerare
och investeringar. Ambitionen är att det skall finnas en hög nivå på åtaganden
om investeringsliberalisering och skydd av investeringar samt en effektiv
tvistlösningsmekanism. Den ursprungliga tidsplanen för förhandlingarnas
avslutande har inte hållit, och i skrivelsen sägs att tidsfristen för
förhandlingarna har utsträckts till OECD:s ministermöte våren 1998.
Av skrivelsen framgår att vissa frågor kvarstår att lösa. Så tilldrar sig
t.ex. frågorna om miljö, arbetstagares rättigheter och extraterritoriell
tillämpning av lagar på investeringsområdet stort intresse i förhandlingarna.
Nyckelproblemen inför slutfasen av förhandlingarna gäller, sägs det, i vilken
utsträckning olika typer av undantag skall medges från huvudregeln om icke-
diskriminering. Sverige lägger stor vikt vid, framhåller regeringen, att ett
avtal med så liberala och bindande regler som möjligt kommer till stånd och att
länder utanför OECD-kretsen ansluter sig till det.
Vissa kompletterande uppgifter
I debatten vid sessionen i Strasbourg den 10 mars 1998 i samband med
behandlingen av det i motionerna nämnda betänkandet om MAI-avtalet (A4-0073/98)
- föredragande var den tyske företrädaren Wolfgang Kreissl-Dörfler (De gröna) -
underströk kommissionär Sir Leon Brittan att förhandlingarna är långt ifrån
avslutade och att de största framstegen i förhandlingarna oftast görs under de
sista månaderna när det gäller internationella avtal. Han underströk vidare att
EU verkligen behöver MAI-avtalet eftersom unionen sammantaget är den största
investeraren i hela världen och att 50 % av dess investeringar går till OECD-
länder. Samtidigt är EU det område som är mest öppet för investeringar från
tredje land varför det ligger i unionens intresse att det antas tydliga regler
som bygger på öppenhet och icke-diskriminering, sade han.
Kommissionären ville betona vikten av att avtalet kan göra det möjligt att
skydda miljön såväl nu som i framtiden samt att arbetsnormer respekteras av
investerare. Han underströk också att avtalet måste göra det möjligt att bevara
den ekonomiska och sociala integration som EU bygger på, och att det behövs en
särskild klausul i MAI som tillåter detta såväl inom unionen som gentemot de
länder som ansökt om medlemskap. Vidare framhölls att kommissionen noga kommer
att analysera i vilken mån avtalet överensstämmer med andra internationella
avtal och med unionens interna politik innan det överlämnas till rådet och
parlamentet för godkännande. Dessutom skall parlamentet få ge sitt samtycke
till avtalet innan det får träda i kraft. Samtidigt betonades att det inte är
kommissionens avsikt att nå fram till ett avtal till varje pris. Viktigt är att
uppnå rätt sorts MAI-avtal som främjar unionens intressen och skyddar u-
länderna.
I ett interpellationssvar den 27 mars 1998 med anledning av sju
interpellationer framställda av företrädare för Vänsterpartiet och Miljöpartiet
om MAI-avtalet sade handelsminister Leif Pagrotsky inledningsvis att tidsplanen
för MAI-förhandlingarna inte håller och att något avtal inte skulle vara
möjligt att träffa i april 1998 enligt de ursprungliga intentionerna.
Handelsministerns bedömning var i stället att förhandlingarna kommer att
utsträckas ett eller ett par år. Han framhöll vikten av att riksdagen hålls
informerad och är med i diskussionen om det avtal som successivt växer fram och
om de svenska reservationer som begärts mot bakgrund av avtalet. Det
underströks i svaret att avtalet inte gäller för Sverige innan det har godkänts
av riksdagen. Han förklarade också att regeringen har för avsikt att
fortsättningsvis visa stor öppenhet beträffande förhandlingarna. Avtalet skall
utvärderas av någon som är fristående från Regeringskansliet innan det lämnas
över till riksdagen för beslut. Dessutom, fortsatte statsrådet, är avsikten att
redan innan förhandlingarna slutförts göra oberoende konsekvensanalyser av
delområden i det föreslagna avtalet.
Leif Pagrotsky menade att MAI-avtalet är ett försök att åstadkomma tydliga
regler och överenskommelser i en globaliserad ekonomi. Strävan från regeringens
sida är, poängterades det, att ett avtal skall innebära en begränsning av
företagens möjligheter att pressa fram eftergifter från regeringar vad gäller
miljö- och arbetsrättskrav. Han betonade att Sverige driver på i
förhandlingarna för att särskild hänsyn skall kunna tas till individuella
utvecklingsländers problem om och när dessa önskar bli medlemmar av MAI.
Sverige kommer också, anfördes det, att verka för att en bredare krets av
länder involveras i den fortsatta förhandlingsprocessen.
Under denna interpellationsdebatt framkom också i ett inlägg av
handelsministern att regeringen planerar att hålla en hearing om MAI-
förhandlingarna i juni 1998.
Näringsutskottets ställningstagande
Näringsutskottet vill inledningsvis understryka att det svenska stödet för MAI
och det aktiva deltagandet i förhandlingarna inom OECD är i linje med det
traditionella svenska engagemanget för en fri och öppen världshandel baserad på
gemensamma regler. Målet med förhandlingarna är att skapa ett avtal med hög
standard på åtaganden om investeringsliberalisering, att värna om icke-
diskriminering och investeringsskydd samt att åstadkomma en effektiv
tvistlösningsmekanism. Bristen på överskådliga, lätt tillgängliga regler och
ett sammanhängande gemensamt synsätt har inneburit ett stort mått av osäkerhet
och oförutsägbarhet för både offentliga och privata aktörer på marknaden. Ett
enhetligt multilateralt regelverk för investeringar skulle alltså innebära
minskad osäkerhet och en kraftig förenkling jämfört med den nuvarande
situationen. Det skulle också på ett positivt sätt påverka flödet av
internationella investeringar till utvecklingsländerna. Näringsutskottet vill i
anslutning till dessa påpekanden om de bakomliggande motiven till
förhandlingarna erinra om att det från svensk sida förespråkas att bestämmelser
skall införas i avtalet som skall förbjuda s.k. positiv diskriminering på
miljö- och arbetsrättsområdet samt att skrivningar skall inarbetas i avtalet så
att statens normala regleringsmöjligheter på t.ex. miljöområdet inte kan
ifrågasättas.
Näringsutskottet konstaterar att den omfattande diskussion som förevarit om
bl.a. miljöhänsyn och arbetsrättsliga frågeställningar samt, för EU:s
vidkommande, avtalets förenlighet med fördragen och i övrigt MAI-avtalets
överensstämmelse med andra viktiga internationella avtal har lett till att
förhandlingarna kraftigt försenats. Det talas nu om en tidsutdräkt på ett till
två år. Enligt näringsutskottets uppfattning hade det varit en styrka om ett
enhetligt, globalt regelverk för investeringar hade kunnat förhandlas fram inom
ramen för Världshandelsorganisationen (WTO). Näringsutskottet noterar den
utfästelse som görs från regeringens sida att hålla riksdagen informerad om
förhandlingsläget och att avtalet blir föremål för utvärdering innan det
föreläggs riksdagen för beslut.
Med hänvisning till det nu sagda och att MAI-avtalet långt ifrån är
färdigförhandlat saknas enligt näringsutskottets uppfattning anledning för
riksdagen att göra något särskilt uttalande i frågan. De aktuella motionerna
avstyrks alltså i här berörda delar.
Stockholm den 21 april 1998
På näringsutskottets vägnar
Birgitta Johansson
I beslutet har deltagit: Birgitta Johansson (s), Christer Eirefelt (fp),
Reynoldh Furustrand (s), Karin Falkmer (m), Sylvia Lindgren (s), Mikael
Odenberg (m), Marie Granlund (s), Chris Heister (m), Dag Ericson (s), Lennart
Beijer (v), Nils-Göran Holmqvist (s), Eva Goës (mp), Göran Hägglund (kd), Laila
Bäck (s), Hans Hoff (s), Sten Tolgfors (m) och Kerstin Warnerbring (c).
Avvikande meningar
1. Omställningen av energisystemen i Östeuropa
Eva Goës (mp) anser att näringsutskottets ställningstagande i avsnittet om
omställningen av energisystemen i Östeuropa bort ha följande lydelse:
Näringsutskottet instämmer i det som sägs i motion 1997/98:U618 (mp) om att
Sverige på ett aktivt sätt inom ramen för PHARE- och TACIS-programmen, liksom i
andra sammanhang, bör stödja omställningen av energisystemen i Östeuropa i
ekologiskt hållbar riktning. Innebörden i detta är enligt näringsutskottets
uppfattning att resurser i första hand skall gå till utveckling av miljövänliga
energislag framför fortsatta investeringar i nya kärnkraftsreaktorer. Även om
de senare insatserna är motiverade av att mindre säkra reaktorer kan stängas
av, blir effekten att berörda länder även fortsättningsvis låses in i ett
fortsatt kärnkraftsberoende. Det är av största vikt att denna onda cirkel bryts
vid de beslutstillfällen som nu inträder både i samband med utvidgningen och
inom ramen för det förstärkta samarbetet mellan EU och Ryssland genom den
nyligen träffade överenskommelsen om partnerskap och samarbete.
Med det anförda tillstyrker näringsutskottet den nämnda motionen i berörd
del.
2. Utveckling av förnybara energikällor
Eva Goës (mp) anser att näringsutskottets ställningstagande i avsnittet om
utveckling av förnybara energikällor bort ha följande lydelse:
Näringsutskottet kan konstatera med ledning av den beskrivning som lämnas i
årsberättelsen att tyngdpunkten i energiarbetet har legat på behandlingen av
gasmarknadsdirektivet. Detta visar på ett tydligt och olyckligt sätt vilka
prioriteringar som gäller i det gemensamma energiarbetet. Den nuvarande
dominansen för fossila bränslen och kärnkraft i Europa präglar de
energipolitiska programmen och tränger undan de nödvändiga, framtidsinriktade
investeringarna i förnybara energikällor. De planerade, enorma europeiska
investeringarna i nya gasnät och kabelnät för elöverföring kommer enligt
näringsutskottets mening allvarligt att påverka möjligheterna att genomföra
energiomställningen i vårt land på det sätt som avsetts. Det ankommer nu på den
svenska regeringen att försöka utöva inflytande på andra medlemsländer och
tillsammans med dem få till stånd en omorientering av de energipolitiska
programmen till förmån för en kraftfull resursförstärkning på förnybara
energikällor. Enligt näringsutskottets uppfattning föreligger det för
närvarande ett gynnsamt tillfälle för ett sådant alliansskapande arbete inför
det svenska ordförandeskapet i rådsarbetet under våren 2001.
Det sagda innebär att utskottet tillstyrker motion 1997/98:U26 (mp) i här
aktuell del.
3. Det multilaterala investeringsavtalet
Lennart Beijer (v) och Eva Goës (mp) anser att näringsutskottets
ställningstagande i avsnittet om det multilaterala investeringsavtalet bort ha
följande lydelse:
Näringsutskottet vill i likhet med vad som sägs i motionerna 1997/98:U25 (v)
och 1997/98:U26 (mp) uttrycka sin oro för det sätt på vilket förhandlingarna i
OECD om ett multilateralt investeringsavtal (MAI) har bedrivits.
Förhandlingarna har förts i tysthet och den nödvändiga demokratiska insynen i
processen har varit undermålig. Riksdagen bör enligt näringsutskottets
uppfattning uttala att förhandlingarna i fortsättningen skall föras med ledning
av en fördjupad dialog med riksdagen. Det föreliggande avtalsutkastet uppvisar
enligt näringsutskottets mening mycket stora brister där hänsyn inte tas till
miljö- och kulturfrågor samt sociala frågor. Dessutom framstår avtalets
förhållande till konventioner om skydd för mänskliga rättigheter som ytterst
oklart. Så här långt är det investerarens rätt till en oavkortad
handlingsfrihet som har styrt utformningen av avtalet. Inriktningen på det
fortsatta förhandlingsarbetet måste därför vara att hävda staters rätt att på
demokratisk grund besluta om regelverk som syftar till skydd mot t.ex.
miljöförstöring, djurplågeri och utnyttjande av arbetskraft, utan att det
uppfattas som handelshinder. Näringsutskottet vill i detta sammanhang också
uttala tvivel om räckvidden i EU:s gemensamma positioner i dessa delar i de
fortsatta förhandlingarna; den gemensamma handelspolitiken tar i alltför liten
utsträckning hänsyn till utvecklingsländernas behov och förutsättningar.
Med hänvisning till det sagda tillstyrker näringsutskottet motionerna
1997/98:U25 (v) och 1997/98:U26 (mp) i här berörda delar.
Arbetsmarknadsutskottets yttrande
1997/98:AU7y
Berättelse om verksamheten i Europeiska unionen under 1997
Till utrikesutskottet
Utrikesutskottet har den 26 mars berett fyra av riksdagens utskott, däribland
arbetsmarknadsutskottet, tillfälle att yttra sig över regeringens skrivelse
1997/98:60 Berättelse om verksamheten i Europeiska unionen under 1997, över de
motioner som väckts med anledning av skrivelsen och över elva motioner väckta
under den allmänna motionstiden under hösten 1997, i de delar de berör
respektive utskotts beredningsområde.
Utskottet yttrar sig i det följande över valda delar av avsnittet 11 Tillväxt
och sysselsättning samt avsnittet 21 Regional- och strukturpolitik. Utskottet
yttrar sig också över motionerna
1997/98:U501 (m) (yrk. 2 delvis),
1997/98:U210 (c) (yrk. 17 delvis),
1997/98:A460 (c) (yrk. 22 delvis och 23 delvis),
1997/98:U25 (v) (yrk. 10),
1997/98:U26 (mp) (yrk. 7 delvis).
Sysselsättningspolitik
Skrivelsen
Resultaten av sysselsättningsmötet i Luxemburg i november 1997 visar redan nu
betydelsen av de nya fördragsbestämmelserna om sysselsättning. Redan innan
fördraget träder i kraft har förutsättningar skapats för att bestämmelserna
skall få genomslag i praktiken. Bl.a. antog Europeiska rådet slutsatser om
sysselsättningsriktlinjer för 1998 och angav en konkret uppföljning av dessa.
Europeiska rådet ställde sig också bakom Europeiska investeringsbankens
sysselsättningsinitiativ.
Utskottets ställningstagande
Några motioner har inte väckts i denna del i utrikesutskottets ärende.
Arbetsmarknadsutskottet vill påminna om att utskottet nyligen i ett annat
yttrande till utrikesutskottet behandlat regeringens proposition om
Amsterdamfördraget vad beträffar sysselsättningsfrågor, frågor om jämställdhet
mellan kvinnor och män samt en del sociala frågor. I den del regeringens
skrivelse om verksamheten i EU under 1997 avser Amsterdamfördraget hänvisar
utskottet till vad som sagts i det tidigare yttrandet (yttr. 1997/98:AU6y).
Utskottet ser det som en betydande framgång för svenskt vidkommande att
sysselsättningsfrågorna nu fått en ökad tyngd i EU-samarbetet och att formerna
för samarbetet blivit fastlagda i Amsterdamfördraget. Det är vidare positivt
att dessa nya former för samarbetet kunnat börja tillämpas i förtid genom att
Europeiska rådet antagit riktlinjer för sysselsättningspolitiken för år 1998.
Riktlinjerna bygger på fyra grundidéer, nämligen att förbättra möjligheterna
till inträde på arbetsmarknaden (anställbarhet), att utveckla företagarandan,
att uppmuntra företagens och de anställdas anpassningsförmåga och att stärka
jämställdheten. Utskottet anser att den svenska sysselsättningspolitiken ligger
väl i linje med sysselsättningsriktlinjerna. Det handlar bland annat om att ta
till vara de betydande resurser som kan mobiliseras i ett samhälle där ingen
ställs utanför arbetslivet på grund av kön, etnisk tillhörighet, ålder, sexuell
läggning eller funktionshinder.
Regeringen kommenterar riktlinjerna och den svenska sysselsättningspolitiken
i den nationella handlingsplanen för sysselsättning som finns intagen som
bilaga 4 i 1998 års ekonomiska vårproposition.
Arbetskraftens anställbarhet skall främjas genom att aktiva åtgärder, såsom
utbildning och kompetensutveckling, prioriteras framför passivt kontantstöd.
Utskottet anser att detta är angeläget.
Det är vidare viktigt att göra det lättare för människor att starta och att
driva företag. I detta sammanhang vill utskottet peka på att en ny lag om rätt
till ledighet för att bedriva näringsverksamhet trädde i kraft vid årsskiftet.
Syftet med lagen är att stödja nyföretagande genom att underlätta för
arbetstagare att starta och bedriva näringsverksamhet. Som regeringen anför i
nyss nämnda proposition bör medlemsstaternas skatte- och bidragssystem utformas
på ett gynnsamt sätt för sysselsättningen.
Behovet av anpassning av förhållandena på arbetsmarknaden till nya
förutsättningar är uppenbart. Såväl utbildning av ungdomar inom ramen för den
reguljära utbildningen som kompetensutveckling i arbetslivet måste anpassas
till den kommande efterfrågan på arbetskraft. Även arbetsorganisationer och
arbetsformer måste moderniseras som en anpassning till ändrade förhållanden. En
politik som främjar anpassningsförmågan hos företag och anställda är därför
betydelsefull. Här spelar arbetsmarknadens parter en viktig roll.
Utskottet menar att det är positivt att ökad jämställdhet lyfts fram som en
del i sysselsättningspolitiken.
Enligt uppgift från Arbetsmarknadsdepartementet har Sverige tillsammans med
Storbritannien och Italien nyligen presenterat en gemensam satsning mot
arbetslösheten. Satsningen syftar till att få till stånd ett utbyte av
arbetslösa praktikanter mellan de tre länderna och att jämföra arbetslösas
möjligheter att bli företagare.
Sammanfattningsvis kan sägas att resultatet av de nya former för samarbete på
sysselsättningsområdet som införs genom Amsterdamfördraget, och som redan innan
fördraget trätt i kraft har tillämpats i praktiken, hittills väl har motsvarat
svenska förväntningar.
Regional- och strukturpolitik
Skrivelsen
I skrivelsen lämnas en redogörelse för målområden och gemenskapsinitiativ.
Motionerna
Moderata samlingspartiet anför i motion U501 följande. Struktur- och
regionalstöd bör betraktas som övergångslösningar. Medlemsavgift och stöd bör
på sikt kvittas mot varandra. I takt med att stödområdet kommit i kapp skall
stödet avvecklas. Det stöd som erhålls från EU skall gå till svaga och
eftersatta regioner. Sådant stöd bör i första hand avse hjälp att bygga upp och
stärka institutioner för en fungerande marknadsekonomi, viss fysisk
infrastruktur som inte kan marknadsfinansieras, utbildning samt viss miljövård.
Det finns också ett utrymme för gemensamma insatser vad gäller de
transeuropeiska nätverken (yrk. 2 delvis).
Centerpartiet menar i motion U210 att den svenska hanteringen av EU:s
strukturfondsmedel kännetecknas av omfattande byråkrati. Regeringen bör
skyndsamt se över den nationella administrationen av EU:s strukturfonder.
Sverige bör verka för en offensiv gemensam regionalpolitik inom EU som syftar
till att göra perifert belägna områden långsiktigt bärkraftiga och som särskilt
tar fasta på gränsregionalt samarbete i unionens ytterområden (yrk. 17 delvis).
Centerpartiet för fram motsvarande tankegångar också i motion A460 (yrk. 23
delvis). Därutöver anför partiet i den senare motionen följande. På den
gemensamma jordbrukspolitikens och den gemensamma regionalpolitikens områden
har den svenska regeringen intagit ståndpunkter som på ett allvarligt sätt
hotar förutsättningarna för levande regioner. När dessa ståndpunkter kombineras
med krav på sänkt medlemsavgift riskerar den svenska regeringen dessutom att
försena eller underminera förutsättningarna för ett brett stöd inom EU för den
historiska utvidgningen (yrk. 22).
Vänsterpartiet anför i motion U25 följande. EG:s fördrag begränsar den ?lilla?
nationella regionalpolitiken. I framtiden kan delar av regionalpolitiken
stoppas av kommissionen samtidigt som stödet från EU sannolikt kommer att dras
ned på grund av kostnaderna för EU:s utvidgning. Det är av utomordentlig vikt
att regeringen försvarar Sveriges rätt att utforma en egen regionalpolitik
(yrk. 10).
Bodil Francke Ohlsson m.fl. (mp) är i motion U26 kritiska till EU:s
bidragssystem. Motionärerna anser att det innebär en rundvandring av pengar
mellan EU och medlemsstaterna. Ytterligare åtgärder måste vidtas mot fusk och
oegentligheter med EU:s budgetmedel (yrk. 7).
Utskottets ställningstagande
Den gemensamma regional- och strukturpolitiken är det viktigaste instrumentet
för att minska obalanserna och skillnaderna i ekonomisk utveckling mellan
regionerna i EU. På så sätt kan en högre grad av social och ekonomisk
sammanhållning inom unionen skapas. Dessutom är minskade regionala skillnader
en nödvändighet om alla regioner inom unionen till fullo skall kunna dra nytta
av den inre marknaden och andra tillväxtinriktade åtgärder.
För svensk del har medlemskapet i EU inneburit en betydande ökning av
resurserna för regionalt och lokalt utvecklingsarbete.
En ny period för EU:s regional- och strukturpolitik avses gälla för åren
2000-2006. En koncentration av strukturfondspolitiken till de länder och
regioner som är minst ekonomiskt utvecklade och en minskning av budgetanslaget
för denna politik bör eftersträvas. Detta innebär sannolikt att de geografiskt
avgränsade målområdena kommer att begränsas, detta även för svensk del. Sverige
bör dock inrikta sig på att, inom ramen för en minskad totalbudget, öka
återflödet i förhållande till andra medlemsländer. En ökad decentralisering av
programarbete m.m. är också eftersträvansvärd.
Utskottet har i dagarna behandlat regeringens proposition 1997/98:62 Regional
tillväxt - för arbete och välfärd och ett stort antal motioner som är väckta
med anledning av den eller under allmänna motionstiden hösten 1997 (bet.
1997/98:AU11).
Som regeringen uttalar i den regionalpolitiska propositionen bör åtgärderna
inom regional- och strukturpolitiken inriktas på att åstadkomma regional
balans, understödja sysselsättningstillväxt, stärka konkurrenskraften hos
främst småföretagen och på kompetensutveckling. Politiken bör också inriktas på
lika möjligheter för kvinnor och män. Samordningen med den nationella
regionalpolitiken bör öka.
En del av de synpunkter som förs fram av motionärerna i detta ärende har
också aktualiserats i det regionalpolitiska betänkandet. Detta gäller frågor om
den allmänna inriktningen av EU:s regional- och strukturpolitik (motionerna
U210 yrk. 17 delvis, U501 yrk. 2 och A460 yrk. 22 och 23), frågor om
administrativa förenklingar för strukturfonderna (U210 yrk. 17 delvis) och
frågor om EU:s inverkan på den nationella regionalpolitiken (U25 yrk. 10 och
U26 yrk. 7 delvis). I korthet sägs i betänkandet bl.a. att större förändringar
i organisationen kring strukturfondsarbetet bör vänta till nästa programperiod.
Utskottet påpekar också att varken regeringen eller riksdagen har annat än
mycket begränsade möjligheter att påverka den nationella stödområdesindelningen
eftersom den numera bestäms av regler som utfärdas av kommissionen. Utskottet
hänvisar i övrigt till vad som sagts i betänkandet i avsnitten 4.2
Stödområdesfrågor och 6. EG:s strukturfonder. Arbetsmarknadsutskottet anser att
utrikesutskottet bör avstyrka de nu berörda motionsyrkandena.
Vad gäller Centerpartiets uppfattning att regionalpolitiken inom EU särskilt
bör ta fasta på gränsregionalt samarbete i unionens ytterområden vill utskottet
peka på att särskild prioritet skall ges gemenskapsinitiativ som innebär
transnationellt och gränsöverskridande samarbete enligt förslag som
kommissionen lämnat inför nästa programperiod för åren 2000-2006. I den s.k.
positionspromemoria som regeringen upprättat i juni förra året och som anger
den svenska regeringens positioner inför förhandlingarna med kommissionen sägs
att de gemenskapsinitiativ som förordas för Sveriges del bör kunna inriktas på
gränsöverskridande samarbete med bl.a. Finland, Danmark och Norge samt
transnationellt samarbete dels med Östersjöstater och främst Barentsregionen i
Ryssland, dels mellan perifera regioner och ekonomiskt starka regioner i övriga
EU-länder. Även motionerna U210 och U460 i berörda delar bör avstyrkas.
Centerpartiet tar också upp frågan om EU:s budget för regionalpolitik vid
utvidgningen av antalet medlemsländer. Regeringen har i denna fråga i nämnda
positionspromemoria anfört följande. Utgångspunkten för översynen av EU:s
regional- och strukturpolitik bör vara att regelverket, liksom budgeten,
utformas så att det kan tillämpas så snart kandidatländerna blir medlemmar. Det
påverkar valet av kriterier för olika typer av prioriteringar.
Medlemsutvidgningen kommer att ställa stora krav på omprioriteringar framför
allt på längre sikt. För att möjliggöra detta måste insatserna minska bland
nuvarande medlemsländer. Utvidgningen bör genomföras med minskad eller
oförändrad totalbudget och med minskad strukturfondsbudget. I denna fråga har
utskottet samma inställning som regeringen. Motionen A460 yrkande 22 i berörd
del bör avstyrkas.
Slutligen vad gäller det som sägs i motion U26 om att ytterligare åtgärder
måste vidtas mot fusk och oegentligheter med EU:s budgetmedel konstaterar
utskottet att regeringen i 1998 års ekonomiska vårproposition föreslår att det
införs svenska lagregler om kontroll och tillsyn av sådana strukturstöd som
inte redan i dag omfattas av sådan lagstiftning. Utskottet anser mot bakgrund
därav att motionen i berörd del bör avstyrkas.
Stockholm den 23 april 1998
På arbetsmarknadsutskottets vägnar
Johnny Ahlqvist
I beslutet har deltagit: Johnny Ahlqvist (s), Elver Jonsson (fp), Sten Östlund
(s), Berit Andnor (s), Ingvar Johnsson (s), Kent Olsson (m), Martin Nilsson
(s), Elving Andersson (c), Laila Bjurling (s), Patrik Norinder (m), Sonja
Fransson (s), Hans Andersson (v), Kristina Zakrisson (s), Christel Anderberg
(m), Barbro Johansson (mp), Anna Åkerhielm (m) och Michael Stjernström (kd).
Avvikande meningar
1. Den allmänna inriktningen av regional- och strukturpolitiken
Kent Olsson, Patrik Norinder, Christel Anderberg och Anna Åkerhielm (alla m)
anser att utskottets ställningstagande i avsnittet Regional- och
strukturpolitik, i den del det avser den allmänna inriktningen av EU:s
regional- och strukturpolitik, bort ha följande lydelse:
Kommissionens förslag om ändringar av regional- och strukturfondspolitiken
inför nästa programperiod åren 2000-2006 är inte särskilt genomgripande. De
nuvarande medlemsländerna beräknas år 2006 ta 70 % av strukturfonderna i
anspråk. Regional- och strukturstöd borde vara övergångslösningar men tenderar
att bli permanenta subsidier. Enligt utskottet borde Sverige agera för en
avveckling av stödet i takt med att stödområdenas situation förbättras.
Det bör också betonas att stöden inte får innebära centralplanering och
snedvridning av ekonomierna i Central- och Östeuropa.
Utskottet delar Moderaternas uppfattning att det är meningslöst för
medlemsländerna att först betala in avgifter till EU för att sedan få tillbaka
dem i form av strukturstöd. På sikt bör därför medlemsavgifter och stöd kvittas
mot varandra. Det är dock viktigt att påpeka att eventuella nationella stöd
inte får strida mot EU:s konkurrensneutralitet.
Stödet från EU bör inriktas på svaga eller eftersatta regioner. Det kan också
stimulera till samverkan över nationsgränserna. I första hand bör stödet bestå
av hjälp att bygga upp och stärka institutioner för en fungerande
marknadsekonomi, viss fysisk infrastruktur som inte marknadsfinansieras,
utbildning samt viss miljövård. Den nationella planeringen och nationella
monopol har ofta snedvridit transportsystemen, främst avseende järnvägen,
eldistribution och i viss mån vägnätet. Även här kan EU ha en konstruktiv roll
i de gränsöverskridande förbindelserna. Moderaternas motion U501 i berörd del
bör tillstyrkas.
2. EU:s regional- och strukturpolitik
Elving Andersson (c) och Michael Stjernström (kd) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnittet Regional- och
strukturpolitik, styckena 6-8, i den del det behandlar förslag från
Centerpartiet, bort ha följande lydelse:
Den omfattande byråkrati som kännetecknar den svenska hanteringen av EU:s
strukturfondsmedel har utsatts för en stark kritik. Utskottet anser därför att
regeringen skyndsamt bör se över den nationella administrationen av EU:s
strukturfonder.
Utskottet är vidare oroat över att EG-kommissionen förespråkar en minskning
av de horisontella stödprogrammen. Sverige bör i de pågående förhandlingarna
med EG-kommissionen om strukturfondspolitiken verka för en offensiv gemensam
regionalpolitik inom EU som syftar till att göra perifert belägna områden
långsiktigt bärkraftiga och som särskilt tar fasta på gränsregionalt samarbete
i unionens ytterområden.
På den gemensamma regionalpolitikens område har regering intagit ståndpunkter
som på ett allvarligt sätt hotar förutsättningarna för levande regioner. När
detta kombineras med krav på en sänkt medlemsavgift finns det risk för att ett
brett stöd för en utvidgning av EU försenas eller undermineras.
Slutligen vill utskottet framhålla att det är olyckligt att regeringen
förespråkar att budgeten för strukturfondspolitiken bör minska även med
beaktande av kommande utvidgning av antalet medlemsländer. Det kommer även
framdeles att behövas en solidarisk utjämningspolitik inom hela EU. Med en
minskad budget kommer sannolikt de geografiska klyftorna att öka. Utskottet
förordar med det anförda ett tillstyrkande av motionerna U210 yrkande 17 i
motsvarande del och U460 yrkandena 22 och 23, bägge i motsvarande delar.
3. Den nationella stödområdesindelningen
Hans Andersson (v) anser att utskottets ställningstagande i avsnittet Regional-
och strukturpolitik, i det stycke som börjar med ?En del av de? såvitt det
avser motion U25, bort ha följande lydelse:
Den nationella regionalpolitiken har en större betydelse än den EU-
finansierade. Genom EG:s fördrag begränsas den ?lilla? regionalpolitiken
(artiklarna 92 och 93 i EG-fördraget). Regeringen har nyligen utfärdat en
förordning som förbjuder att regionalt utvecklingsstöd utbetalas inom de
områden i Sverige som har godkänts av EG-kommissionen som
strukturomvandlingsområden. Enligt utskottet innebär detta en oacceptabel
inskränkning i den nationella beslutanderätten till men för den regionala
utvecklingen. Det är av utomordentlig vikt att regeringen försvarar Sveriges
rätt att utforma en egen regionalpolitik. Detta bör enligt utskottet ges
regeringen till känna. Med det anförda tillstyrker utskottet motion U25 yrkande
10. Övriga i detta avsnitt behandlade motioner bör avstyrkas.
4. Kostnader för EU m.m.
Barbro Johansson (mp) anser att utskottets ställningstagande i avsnittet
Regional- och strukturpolitik, i den del det behandlar motion U26, bort ha
följande lydelse:
Utskottet är kritiskt till EU:s bidragssystem eftersom det medför en onödig
rundvandring av pengar. Sverige har bättre förutsättningar än EU att styra
pengar till verkligt angelägna projekt i svenska regioner än vad EU har.
Åtgärder måste också enligt utskottet vidtas mot fusk och andra oegentligheter
med EU:s budgetmedel. Detta bör ges regeringen till känna. Utskottet
tillstyrker motion U26 yrkande 7 i berörd del. Övriga motioner behandlade i
detta avsnitt avstyrks.
Särskilda yttranden
1. Sysselsättningspolitik
Kent Olsson, Patrik Norinder, Christel Anderberg och Anna Åkerhielm (alla m)
anför:
Hög och ihållande arbetslöshet är ett problem som plågar många av EU:s
medlemsstater. Det innebär dock inte att problemen kan lösas gemensamt.
Arbetsmarknadens regler och funktionssätt avgörs i allt väsentligt på
nationell nivå. Ansvaret för att reformera arbetsmarknaden och bringa ned det
höga skattetrycket på arbete och företagande ligger t.ex. hos de enskilda
länderna. Förutsättningarna för en gemensam sysselsättningspolitik kommer att
bli än mindre vid en utvidgning av antalet medlemsländer. Centralt reglerad
arbetsmarknad och löneavtal kan få förödande konsekvenser för bräckliga
ekonomier i snabb tillväxt.
Arbetstagarnas trygghet i den traditionella europeiska modellen har byggt på
regler som styr anställning och friställande. Sådana regler har delvis varit
kontraproduktiva. Sverige är ett exempel på ett land med en stel arbetsmarknad,
hög arbetslöshet och låga reallöner. Stora grupper har här ställts utanför
arbetsmarknaden. Tryggheten bör i stället komma genom att det finns ett rikt
utbud av anställningsmöjligheter så att varje individ kan hitta det som passar
henne eller honom. För att detta skall vara möjligt krävs en union där företag
kan skapas och växa. En fortsatt fördjupning av den inre marknaden och ett
undanröjande av kvarvarande nationella hinder för företagande och monopol är
det bästa sättet att på unionsnivå angripa arbetslösheten. Sverige bör verka
för att EU-samarbetet får denna inriktning.
2. Sysselsättningspolitik
Hans Andersson (v) anför:
En ny avdelning om sysselsättning har införts i EG-fördraget. Liksom
majoriteten i utskottet tycker jag att det är bra att dessa frågor nu behandlas
mer samordnat, regelbundet och institutionaliserat, men jag vill samtidigt
betona att fördelarna inte får överdrivas. Jag återkommer till vad jag tidigare
sagt i samband med behandlingen av regeringens proposition om
Amsterdamfördraget, nämligen att EMU-processen, med prisstabilitetsmål och
budgetdisciplin, är överordnad kampen mot arbetslösheten. Konvergenskrav och
stabilitetspakt motverkar enligt min mening arbetet för en god
sysselsättningsutveckling.
Vissa termer och förkortningar
--------------------------------------------------------
|Associationsavtal |EG:s associationsavtal enligt Rom-|
| |fördragets artikel 238. Överenskom-|
| |melserna är baserade på ömsesidighet|
| |vad gäller rättigheter och|
| |skyldigheter, men medger vanligen|
| |viss förmånsbehandling av den|
| |associerade parten.|
| |Associationsavtal finns med bl.a.|
| |Turkiet och Cypern. Sedan 1991 har|
| |särskilda associationsavtal, s.k.|
| |Europaavtal, undertecknats med|
| |Polen, Ungern, Tjeckien m.fl.|
| |central- och östeuropeiska stater.|
| |Europaavtalen innehåller en referens|
| |till framtida EU-medlemskap. Jämför|
| |Europaavtal. |
--------------------------------------------------------
|Associerade |Länder och territorier utanför|
|transoceana |gemenskapen med associationsstatus|
|länder och |på grund av sina juridiska|
|territorier |bindningar med vissa medlemsstater|
| |(t.ex. Martinique med Frankrike). |
--------------------------------------------------------
|Benelux |Ekonomisk union etablerad genom|
| |Haagöverenskommelsen 1948 mellan|
| |Belgien, Nederländerna och|
| |Luxemburg. |
--------------------------------------------------------
|Beslut |Är bindande för dem de riktar sig|
| |till. Beslut har t.ex. fattats om|
| |införande av system för informa-|
| |tionsutbyte om vattenkvalitet. |
--------------------------------------------------------
|BNI/BNP |Bruttonationalinkomst/Bruttonationalprodukt.|
--------------------------------------------------------
|Bulletin of the |En EG-publikation som redogör för|
|European |kommissionens och andra gemenskaps-|
|Communities |institutioners arbete. Publiceras 11|
| |gånger om året. |
--------------------------------------------------------
|CAP/PAC |Common Agricultural Policy/Politique|
| |Agricole Commune - EG:s gemensamma|
| |jordbrukspolitik. I artikel 39 i|
| |Romfördraget fastställs att gemen-|
| |skapens jordbrukspolitik syftar till|
| |att öka produktionen av|
| |jordbruksprodukter, garantera|
| |jordbrukare en dräglig levnads-|
| |standard, stabilisera jord- |
| |bruksmarknaderna samt garantera|
| |rimliga priser för konsumenterna.|
| |Knappt 60 % av EG:s totala budget|
| |går till CAP. |
--------------------------------------------------------
|CE |Communauté Européenne (CE)/Euro-|
| |peiska gemen-skapen (EG). |
--------------------------------------------------------
|CECA |Communauté Européenne du Charbon et|
| |de l'Acier/Europeiska kol- och|
| |stålgemenskapen (EKSG). |
--------------------------------------------------------
|CELEX |EG-kommissionens rättsdatabas. Inne-|
| |håller i full text bl.a. EG:s grund-|
| |läggande traktater (t.ex. Rom-|
| |fördraget), sekundär lagstiftning|
| |(förordningar, direktiv, beslut,|
| |etc.), avtal mellan EG och tredje|
| |land samt rättsfallen från EG-|
| |domstolen. |
--------------------------------------------------------
|CERN |Conseil Européen pour la Recherche|
| |Nucléaire/ European Organization for|
| |Nuclear Research - Europeiska|
| |atomforskningscentret med säte utan-|
| |för Genève. Bildades 1954 för att|
| |utföra och koordinera forskning inom|
| |partikelfysik. |
--------------------------------------------------------
|CFP |Common Fisheries Policy - EG:s|
| |gemensamma fiskeripolitik. Enligt|
| |dess grundläggande bestämmelser|
| |skall fiskeresurserna mellan EU:s|
| |medlemsstater fördelas utifrån|
| |följande kriterier: traditionellt|
| |fiske, förlust av fiskemöjligheter|
| |på grund av införande av 200-|
| |milsgräns för fiskezoner, priori-|
| |tering av områden som är starkt|
| |beroende av fiske (Irland, norra|
| |Storbritannien). |
| | |
--------------------------------------------------------
|CIS | |
| |Custom Information System.|
| |Konvention undertecknad i juli 1995|
| |syftande till att möjliggöra ett|
| |gemensamt agerande av|
| |tullmyndigheterna i EU och utbyte av|
| |information för brottsbekämpande|
| |verksamhet. |
| | |
--------------------------------------------------------
|Citizen´s | |
|Europe/Europe des |Medborgarnas Europa. Blev i mitten|
|Citoyens |av 1980-talet ett samlingsnamn för|
| |de fördelar som de enskilda|
| |medborgarna i EG skulle få av den|
| |inre marknaden. Medborgarnas Europa|
| |har ingen egen tidtabell. Det syftar|
| |på alla de åtgärder på|
| |arbetsmarknadens, socialpolitikens,|
| |konsumentpolitikens, ut-bildningens,|
| |miljöns och den fria rörlighetens|
| |områden som direkt gagnar de|
| |enskilda EU-medborgarna. |
| | |
--------------------------------------------------------
|Cohesion |EU:s målsättning att uppnå ekonomisk|
|(Sammanhållning) |och social utjämning inom|
| |gemenskapen. Detta påverkar all|
| |verksamhet inom unionen men bedrivs|
| |främst genom de tre strukturfonderna|
| |- regionalfonden, socialfonden och|
| |jordbruksfondens utvecklingssektion.|
| |Enligt Unionsfördraget i Maastricht|
| |skall en särskild utjämningsfond|
| |(cohesion fund) för de ekonomiskt|
| |mindre utvecklade medlemsstaterna|
| |inrättas. |
--------------------------------------------------------
|Community Support |Utfästelser gjorda av EG-|
|Frameworks (CSFs) |kommissionen till medlemsländerna om|
| |på vilka områden och med hur mycket|
| |regionalfonderna kan användas för|
| |nationella regionalpolitiska|
| |stödåtgärder. Som regel lämnar EU|
| |bidrag motsvarande högst 70 % av|
| |totalkostnaderna för ett projekt. |
--------------------------------------------------------
|Coreper |Comité des Représentants|
| |Permanents/Committee for Permanent|
| |Representatives: de ständiga|
| |representanternas kommitté som|
| |består av medlemsstaternas EG-|
| |ambassadörer och deras|
| |ställföreträdare. Coreper|
| |sammanträder varje vecka och har|
| |till huvuduppgift att förbereda|
| |ministerrådets möten. Kommittén|
| |leder hela den mångfald|
| |arbetsgrupper som bearbetar|
| |kommissionens förslag inför behand-|
| |ling i ministerrådet. |
| | |
--------------------------------------------------------
|COREU |Correspondence Européen, EU:s in-|
| |terna kommunikationsnät för det|
| |utrikespolitiska samarbetet mellan|
| |medlemsstaterna. |
| | |
--------------------------------------------------------
|Correspondence |Motsvarande Euro-Info-Centres inom|
|Centres |EU som vänder sig till tredje land|
| |med prioritering av EFTA-länderna|
| |och länderna i Central- och|
| |Östeuropa. |
| | |
--------------------------------------------------------
|Council of |EU:s ministerråd. Se ministerrådet.|
|Ministers | |
--------------------------------------------------------
|Davignonrapporten |EG:s medlemsstater ingick i oktober|
| |1970 en överenskommelse om att|
| |inleda ett närmare och oförbindligt|
| |utrikespolitiskt samarbete. Rikt-|
| |linjerna till detta samarbete hade|
| |skisserats i en rapport av Etienne|
| |Davignon, belgisk diplomat och|
| |sedermera framträdande ledamot av|
| |EG-komissionen. Beslutet om närmare|
| |utrikespolitiskt samarbete inom|
| |gemenskapen var bl.a. ett avgörande|
| |skäl för Sveriges beslut att inte|
| |ansöka om EG-medlemskap vid denna|
| |tidpunkt. |
| | |
--------------------------------------------------------
|Delors |Europeiska rådet tillsatte 1988 en|
|Plan/Report |kommitté under ledning av EG-kommis-|
| |sionens dåvarande president Jacques|
| |Delors med uppgift att utreda och|
| |föreslå steg i riktning mot en|
| |ekonomisk och monetär union, EMU. På|
| |våren 1989 presenterade kommittén|
| |sitt förslag som rekommenderar att|
| |EMU införs i tre faser och omfattar|
| |gemensam penning- och valutapolitik,|
| |samordning av den ekonomiska|
| |politiken, gemensam centralbank och|
| |en enhetlig valuta. |
| | |
--------------------------------------------------------
|DG |Directorate General -|
| |generaldirektorat. EG-kommissionens|
| |sekretariat är organiserat i sju|
| |stabsfunktioner och 23 general-|
| |direktorat (GD) för olika fack-|
| |områden. Dessa är externa förbin-|
| |delser (GD I), ekonomi och finans|
| |(GD II), inre marknad och|
| |industripolitik (GD III), konkurrens|
| |(GD IV), sysselsättning, arbets-|
| |marknads- och socialpolitik (GD V),|
| |jordbruk (GD VI), transporter (GD|
| |VII), bistånd (GD VIII), personal|
| |och administration (GD IX),|
| |information, kommunikation och|
| |kultur (GD X), miljö, nukleär-|
| |säkerhet och civilskydd (GD XI),|
| |vetenskap, forskning och utveckling|
| |(GD XII), informationsteknologi och|
| |innovation (GD XIII), fiske (GD|
| |XIV), finansinstitutioner och|
| |direkta skatter (GD XV),|
| |regionalpolitik (GD XVI), energi (GD|
| |XVII), kredit och investeringar (GD|
| |XVIII), budget (GD XIX), revision|
| |(GD XX), tullunion och indirekta|
| |skatter (GD XXI), samordning av|
| |strukturpolitiken (GD XXII) och|
| |företagspolitik, handel, turism och|
| |kooperation (GD XXIII). |
| | |
--------------------------------------------------------
|Direktiv |Är bindande för EU:s medlemsstater|
| |när det gäller målen som skall|
| |uppnås, men ger varje stat valfrihet|
| |beträffande medlen. Ofta innehåller|
| |direktiven åtaganden om tid för|
| |införande. |
| | |
--------------------------------------------------------
|Dublinkonventionen|EU:s konvention om asyl under-|
| |tecknades i Dublin 11 juni 1990 av|
| |11 medlemsstater. |
| | |
--------------------------------------------------------
|EC |European Community - Europeiska ge-|
| |menskapen. Se EG. |
| | |
--------------------------------------------------------
|ECB/ECBS |European Central Bank/European Cent-|
| |ral Bank System - den europeiska|
| |centralbanken respektive det|
| |europeiska centralbankssystemet|
| |(inkl. de nationella|
| |centralbankerna) som avses upprättas|
| |i EMU:s fas tre i slutet av 1990-|
| |talet (jämför EMU). |
| | |
--------------------------------------------------------
|Ecofin |Ministerrådsmöte i EU sammansatt av|
| |medlemsstaternas ekonomi- och|
| |finansministrar. Är tillsammans med|
| |General Affairs Council (som be-|
| |handlar frågor av allmän och|
| |utrikespolitisk karaktär) ett av de|
| |viktigaste ministerrådsmötena i EU.|
| | |
--------------------------------------------------------
|EDF |European Development Fund -|
| |Europeiska utvecklingsfonden som|
| |förvaltar EU:s biståndsmedel till|
| |AVS/ACP-staterna under|
| |Lomékonventionen. Har sitt säte i|
| |Luxemburg. Medel tillskjuts i|
| |femårsramar knutna till Lomékon-|
| |ventionen. |
| | |
--------------------------------------------------------
|EEA |1. European Environment Agency -|
| |Europeiska miljöbyrån med säte i Kö-|
| |penhamn. Dess roll är främst|
| |rådgivande till EG i miljöfrågor|
| |samt ett informationscenter för|
| |statistik över miljösituationen i|
| |medlemsstaterna. |
--------------------------------------------------------
| |2. European Economic Area -|
| |Europeiska ekonomiska samarbets-|
| |området. Se EES. |
--------------------------------------------------------
|EEG |Europeiska ekonomiska gemenskapen.|
| |Se EG/EC/CE. |
--------------------------------------------------------
|EES |Europeiska ekonomiska samarbets-|
| |området, be- |
| |stående av EG:s och EFTA:s samtliga|
| |medlemsstater. Avtalet om att|
| |upprätta EES trädde i kraft den 1|
| |januari 1994. Avtalet omfattar de|
| |fyra friheterna samt angränsande|
| |politikområden (t.ex. utbildnings-|
| |och forskningssamarbete). Det om-|
| |fattar också de legala och|
| |institutionella frågor som ligger|
| |till grund för avtalet. Avtalet|
| |bygger på EG:s regelverk - acquis|
| |communautaire - exklusive den|
| |gemensamma jordbrukspolitiken,|
| |fiskepolitiken, handelspolitiken och|
| |skattepolitiken, m.fl. områden.|
| |Medlemmar är Island, Norge och|
| |Liechtenstein. |
--------------------------------------------------------
|EFTA |European Free Trade Association -|
| |den europeiska|
| |frihandelssammanslutningen som|
| |grundades 1960. |
| |Medlemmar är Island, Norge, Schweiz|
| |och Liechtenstein. Sverige,|
| |Finland, Österrike, Danmark,|
| |Portugal och Storbritannien var|
| |medlemmar av EFTA fram till dess de|
| |anslutit sig till EG/EU. |
--------------------------------------------------------
|EG-fördraget |Detta fördrag som slöts år 1957 om|
| |den europeiska ekonomiska|
| |gemenskapen (EEG), med senare|
| |tillägg och ändringar, kan kallas|
| |EG:s grundlag och regeringsform.|
| |Till sin egentliga natur är|
| |fördraget en överenskommelse mellan|
| |stater som behåller sin nationella|
| |handlingsfrihet, men samtidigt är|
| |beredda att på klart angivna villkor|
| |och inom precist definierade områden|
| |begränsa eller avstå från sin|
| |suveräna handlingsfrihet och|
| |överlämna denna till gemenskapen. |
--------------------------------------------------------
|EG/EC/CE |Europeiska gemenskapen (EG)/European|
| |Community (EC)/Communauté Européenne|
| |(CE). Består av EKSG, EEG och|
| |Euratom. EG:s medlemsstater är|
| |Belgien (1951), Frankrike (1951),|
| |Italien (1951), Luxemburg (1951),|
| |Nederländerna (1951), Tyskland (1951|
| |för Västtyskland och 1990 för f.d.|
| |DDR), Danmark (1973), Irland (1973),|
| |Storbritannien (1973), Grekland|
| |(1981), Portugal (1986), Spanien|
| |(1986), Sverige (1995), Finland|
| |(1995) samt Österrike (1995). Se|
| |också EU. |
--------------------------------------------------------
|EG-domstolen |Court of Justice of the European|
| |Communities, med säte i Luxemburg.|
| |Är högsta uttolkare av EG-fördragen|
| |och gemenskapens lagstiftning.|
| |Domstolen består av 15 ledamöter och|
| |9 generaladvokater (vars uppgift det|
| |är att i varje mål framlägga ett|
| |förslag till beslut) och har ca 600|
| |anställda. |
--------------------------------------------------------
|EG-kommissionen |Är ett utredande, förslagsställande,|
| |verkställande och övervakande organ.|
| |Kommissionen består av 20 ledamöter|
| |- två från vart och ett av de fem|
| |stora medlemsstaterna (Frankrike,|
| |Italien, Spanien, Storbritannien och|
| |Tyskland), en från vart och ett av|
| |de övriga. Ledamöterna i kom-|
| |missionen nomineras av|
| |medlemsstaterna och utses för en|
| |femårsperiod. Kommissionen leds av|
| |en president som väljs för en period|
| |av två år. Varje ledamot har ett|
| |eller flera ansvarsområden.|
| |Kommissionen biträds av ett|
| |sekretariat som är organiserat i|
| |stabsfunktioner, generaldirektorat|
| |(jämför DG) och andra enheter. Ca 13|
| |000 tjänstemän arbetar i|
| |kommissionen, vars säte är Bryssel.|
--------------------------------------------------------
|EG:s regelverk |Acquis communautaire, det samlade|
| |regelverket inom EG bestående av|
| |grundfördragen, förordningar,|
| |direktiv, och domstolsavgöranden. |
--------------------------------------------------------
|EGT |Europeiska gemenskapens officiella|
| |tidning. EG:s sammanställning av|
| |direktiv, förordningar, etc. som|
| |antagits av ministerrådet. Kan|
| |jämföras med Svensk|
| |författningssamling i Sverige. |
--------------------------------------------------------
|EIB |European Investment Bank -|
| |Europeiska inve-steringsbanken är|
| |ett självständigt EG-organ med egen|
| |förvaltning. Etablerades i och med|
| |Rom-fördraget, med syftet att till|
| |speciellt utsatta och mindre|
| |utvecklade regioner i EG:s|
| |medlemsstater ge lån främst för|
| |investeringar i infrastruktur,|
| |energisektorn och industriell|
| |modernisation. Lån ges också till|
| |staterna i Central- och Östeuropa|
| |och till de stater som är anknutna|
| |till Lomékonventionen. Banken har|
| |sitt säte i Luxemburg. Styrelsen|
| |består av de 15 medlemsstaternas|
| |finans- och ekonomiministrar. |
--------------------------------------------------------
|EIS |European Information System. EU:s|
| |datainformationsnät som skall|
| |regleras i en konvention och som|
| |syftar till att underlätta|
| |kontrollen vid gemenskapens yttre|
| |gränser. Den skall utgöra ett|
| |komplement till konventionen om de|
| |yttre gränserna. |
--------------------------------------------------------
|Ekonomiska och |Är ett rådgivande organ inom EU med|
|sociala kommittén |representanter från arbetsmarknadens|
| |parter, producent- och konsumentint-|
| |ressen, jordbruk, m.m. Kommittén har|
| |189 ledamöter och ett sekretariat|
| |med säte i Bryssel med ca 500|
| |anställda. |
--------------------------------------------------------
|EKSG |Europeiska kol- och stålgemenskapen.|
| |Bildades 1951 genom det s.k.|
| |Parisfördraget. De sex ur-sp-|
| |rungliga medlemsstaterna - Belgien,|
| |Frankrike, Italien, Luxemburg,|
| |Nederländerna och Västtyskland -|
| |samordnade sina befogenheter att|
| |be-stämma i frågor som påverkar pro-|
| |duktion och distribution av kol och|
| |stål i den nya organisationen. |
--------------------------------------------------------
|EMS |Europeiska monetära|
| |systemet/European Monetary System -|
| |EG:s monetära samarbetssystem|
| |skapades 1978/79 och är lagfäst i|
| |Europeiska enhetsakten från 1987.|
| |Samarbetet inriktas på att|
| |vidareutveckla växelkursmekanismen,|
| |ERM, och främja ömsesidigt|
| |ekonomisk-politiskt närmande, s.k.|
| |konvergens. EMS består av en|
| |gemensam valuta, ecu,|
| |växelkursmekanismen, ERM, den mo-|
| |netära samarbetsfonden, EMCF, samt|
| |kreditstödsfacili-teter. |
--------------------------------------------------------
|EMU |Economic and Monetary Union - EU:s|
| |ekonomiska och monetära union. En av|
| |EG:s två regeringskonferenser, som|
| |inleddes i december 1990, behandlade|
| |EMU. EMU är tänkt att genomföras i|
| |tre faser: den första innebär dels|
| |upprättandet av den inre marknaden|
| |och införandet av fria kapital-|
| |rörelser mellan EU-staterna, dels|
| |att alla valutor knyts till|
| |växelkursmekanismen i EMS. Fas två|
| |innebär huvudsakligen en|
| |förstärkning av den ekonomisk-poli-|
| |tiska samordningen och fas tre|
| |skapandet av en gemensam|
| |centralbank, att man låser växel-|
| |kurserna mellan medlemsstaterna och|
| |att en enhetlig valuta införs. Den|
| |enhetliga valutan kommer att kallas|
| |?euro?. Den tredje fasen skall|
| |enligt Unionsfördraget inledas|
| |senast 1999. |
--------------------------------------------------------
|Enhetsakten |Acte Unique. Reviderade 1987 EG:s|
| |gemenskapsfördrag - Romfördraget och|
| |Parisfördraget. Innebar ökad an-|
| |vändning av majoritetsbeslut, för-|
| |stärkning av Europaparlamentets roll|
| |och fördragsfäste målet att till ut-|
| |gången av 1992 upprätta den inre|
| |marknaden. Fördragsfäste även om-|
| |rådena miljö, arbetsmiljö,|
| |regionalstöd och forskning samt det|
| |europeiska utrikespolitiska|
| |samarbetet, EPS (numera GUSP). |
--------------------------------------------------------
|EPU |European Political Union - EG:s|
| |politiska union. En central|
| |målsättning alltsedan Kol- och|
| |stålgemenskapens tillkomst 1951 har|
| |varit att skapa en politisk union. I|
| |Romfördraget från 1957 framhålls|
| |också de fördragsslutande parternas|
| |beslutsamhet att ?lägga grunden till|
| |ett ständigt fastare förbund mellan|
| |de europeiska folken?. Denna|
| |målsättning bekräftades i och med|
| |enhetsakten från 1987. I december|
| |1990 inleddes en av två|
| |regeringskonferenser för att|
| |behandla EG:s allmänpolitiska och|
| |institutionella utveckling i|
| |riktning mot en ?politisk union?.|
| |Resultatet av denna konferens och|
| |den om ekonomisk och monetär union|
| |blev överenskommelsen i Maastricht i|
| |december 1991 om skapandet av|
| |Europeiska unionen. |
--------------------------------------------------------
|ERM |Exchange Rate Mechanism - växelkurs-|
| |samarbetet inom EMS. Inom ERM har|
| |varje valuta en fastställd|
| |centralkurs uttryckt i ecu. På|
| |grundval av denna bestämmer man|
| |kurser gentemot de andra valutorna i|
| |systemet. Grekland deltar ej i ERM.|
--------------------------------------------------------
|EU |Europeiska unionen, dvs. den påbyg-|
| |gnad och fördjupning av gemenskaps-|
| |arbetet som överenskoms i Maastricht|
| |i december 1991. Begreppet EU|
| |används om den övergripande helhet|
| |som omfattas av Maastrichtfördraget.|
| |Av de tre s.k. pelare som unionen|
| |vilar på är det pelare två (gemensam|
| |utrikes- och säkerhetspolitik) och|
| |pelare tre (området för rättsliga|
| |frågor och inrikes angelägenheter)|
| |som bildar unionens nya samarbets-|
| |områden. Begreppet EG betecknar|
| |också fortsättningsvis det|
| |traditionella ekonomiska samarbetet|
| |inom unionen (dvs. EG, EKSG samt|
| |Euratom). |
--------------------------------------------------------
|Euratom |European Atomic Energy Community -|
| |Europeiska atomenergigemenskapen.|
| |Bildades i samband med EEG i Rom|
| |1957. Euratom har gemensamma regler|
| |om frågor som berör kärnsäkerhet och|
| |kärnenergi, i vilka ingår en|
| |gemensam marknad för|
| |uranförsörjning, reaktorer och delar|
| |av reaktorer. Fungerar som|
| |kontrollorgan och driver ett|
| |europeiskt fusionsforskningsprogram.|
--------------------------------------------------------
|Euro-Info-Centres |Inom ramen för den EG-aktionsplan|
| |som särskilt inriktas på att öka|
| |möjligheterna för små och medelstora|
| |företag att tillgodogöra sig|
| |fördelarna av den inre marknaden,|
| |har informationskontor, s.k. Euro-|
| |Info-Centres, upprättats i medlems-|
| |staterna. Syftar främst till att|
| |möjliggöra bättre information mellan|
| |företagen samt mellan företagen och|
| |allmänheten. |
--------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------
|Europaavtal |Associationsavtal mellan EU och|
| |vissa stater i Central- och|
| |Östeuropa. Avtal har undertecknats|
| |med Polen, Ungern, Tjeckien, Estland|
| |m.fl. central- och östeuropeiska|
| |stater. |
| |Europaavtalen innebär att ett fri-|
| |handelsområde skall upprättas inom|
| |tio år. EG åtar sig att å sin sida|
| |avveckla handelshinder för industri-|
| |varor redan inom fem år. Avtalen|
| |innehåller vidare regler om|
| |arbetstagares rörlighet,|
| |investeringar, tjänstehandel,|
| |konkurrensrätt, ekonomiskt samar-|
| |bete, kulturellt utbyte och en|
| |utrikespolitisk dialog. I avtalens|
| |inledande avsnitt anges också att de|
| |skall ses som ett första steg på|
| |vägen mot ett framtida EU-med-|
| |lemskap. Jämför Association Agre-|
| |ements. |
--------------------------------------------------------
|Europaparlamentet |Är rådgivande, kontrollerande och i|
| |vissa fall - t.ex. i budgetfrågor -|
| |medbeslutande organ. Består av 626|
| |ledamöter, valda direkt för fem år.|
| |Parlamentet håller vanligen sina|
| |sessioner en vecka varje månad (utom|
| |i augusti) i Strasbourg. Normalt|
| |möts utskott och partigrupper i|
| |Bryssel. Huvuddelen av parlamentets|
| |sekretariat, som har ca 3 000|
| |anställda, finns i Luxemburg. |
--------------------------------------------------------
|Europarådet |Dess stadgar undertecknades 1949 i|
| |London. Syftet är att samarbeta inom|
| |en rad områden: mänskliga|
| |rättigheter, sociala frågor,|
| |utbildning, kultur, ungdomsfrågor,|
| |hälsofrågor och naturvård. Organi-|
| |sationen har i dag 39 medlemmar,|
| |senast upptogs Ryssland som medlem.|
| |Har sitt säte i Strasbourg. Rådets|
| |generalsekreterare är f.n. svensken|
| |Daniel Tarschys. |
--------------------------------------------------------
|European |Europarådets konvention om de mänsk-|
|Convention on |liga rättigheterna och de|
|Human Rights |grundläggande friheterna. Se|
| |Europarådet. |
--------------------------------------------------------
|European Court of |Europeiska domstolen för mänskliga|
|Human Rights |rättigheter. Domstolen, med säte i|
| |Strasbourg, skall se till att|
| |Europarådets konvention från 1950 om|
| |de mänskliga rättigheterna|
| |efterföljs. |
--------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------
|European |I varje EU-stat finns ett antal|
|Documentation |informationscentrum med uppgift att|
|Centre |tillhandahålla information om EG:s|
| |regelverk, institutioner etc. Är|
| |oftast knutna till universitet eller|
| |högskolor. |
--------------------------------------------------------
|European |Europeiska miljöbyrån. Upprättades|
|Environmental |1974 med syftet att fungera som ett|
|Bureau |informationsnätverk för miljöfrågor|
| |i Europa, främst i EU:s medlems-|
| |stater. Består i dag av ca 200|
| |miljöorganisationer. Har sitt säte i|
| |Bryssel. |
--------------------------------------------------------
|Europeiska rådet |Detta EU:s toppmöte, som tillkom på|
| |informell basis 1974, består av|
| |medlemsstaternas stats- och|
| |regeringschefer och EG-kommissionens|
| |ordförande. Europeiska rådet|
| |stadgefästes först i enhetsakten|
| |1987 och förs i det nya unions-|
| |fördraget in i den formella|
| |beslutshierarkin. Skall sammanträda|
| |två gånger per år för att bl.a. ge|
| |politiska impulser i arbetet och|
| |behandla större frågor. |
--------------------------------------------------------
|Europol |EU-organ för polissamarbete inom|
| |ramen för Maastrichtavtalets tredje|
| |pelare för att förhindra och bekämpa|
| |terrorism, narkotikahandel och annan|
| |internationell brottslighet. Ett|
| |första steg är informationssamarbete|
| |kring illegal narkotikahandel genom|
| |narkotikaenheten (Europol Drugs|
| |Unit). |
--------------------------------------------------------
|EU:s sociala |Antogs av alla EG-stater utom|
|stadga |Storbritannien i form av en|
| |deklaration 1989. Betraktas som ett|
| |politiskt instrument med ?moraliska|
| |förpliktelser? för medlemsstaterna|
| |att se till att de grundläggande|
| |sociala rättigheter som stadgan|
| |behandlar garanteras i respektive|
| |stat. Den ger också en uppmaning|
| |till kommissionen att lägga fram|
| |förslag till direktiv och|
| |rekommendationer eller på andra sätt|
| |söka genomföra innehållet i stadgan|
| |som bl.a. omfattar arbetsmarknads-|
| |och yrkesutbildningsfrågor,|
| |jämställdhet, arbetsmiljö- och|
| |handikappfrågor. Har följts upp via|
| |ett speciellt handlingsprogram. |
--------------------------------------------------------
|Fusionsfördraget |Fusionsfördraget. Överenskommelser|
| |från 1965 som samlade de tre ge-|
| |menskapsfördragen - EKSG, EEG och|
| |Euratom - under gemensam kontroll av|
| |en kommission och ett ministerråd.|
| |Överenskommelsen trädde i kraft i|
| |juli 1967. |
--------------------------------------------------------
|Förordning |Antas av EU-rådet på förslag från|
| |kommissionen. Är omedelbart bindande|
| |för alla medlemsstater liksom för|
| |företag och enskilda inom EU.|
| |Förordning tar över nationell lag. |
--------------------------------------------------------
|Förstainstansrätten|EG:s förstainstansrätt - EG-|
| |domstolens lägre instans som|
| |handlägger konkurrensärenden, EKSG-|
| |mål samt arbetsrättsliga frågor|
| |mellan och inom gemenskapens|
| |institutioner. Besluten kan|
| |överklagas hos domstolens högre|
| |instans. 15 domare. |
--------------------------------------------------------
|GUSP/CFSP |Den gemensamma utrikes- och säker-|
| |hetspolitik som EU:s medlemsstater|
| |utvecklar inom ramen för fördraget|
| |om Europeiska unionen (eng. Common|
| |Foreign and Security Policy). |
--------------------------------------------------------
|Gymnich |Informellt utrikesministermöte inom|
| |EU varje halvår, som ägnas en allmän|
| |diskussion om övergripande utrikes-|
| |politiska frågor. Uppkallat efter|
| |den by utanför Bonn där det första|
| |mötet ägde rum. |
--------------------------------------------------------
|Harmonisering |EU-term som syftar på ändring av|
| |nationell lagstiftning så att den|
| |överensstämmer med EG:s regelverk. |
--------------------------------------------------------
|Icke- |Bekräftelse från EG-kommissionen att|
|ingripandebesked |ett förfarande inte strider mot EG:s|
| |konkurrensregler. |
--------------------------------------------------------
|IGC |Inter-governmental Conference; den|
| |regerings-konferens mellan EU:s|
| |medlemsstater som enligt|
| |Maastrichtfördraget inkallades 1996|
| |för att undersöka vilka bestämmelser|
| |i fördraget som skall revideras för|
| |att de i fördraget angivna målen|
| |skall kunna uppfyllas. Konferensen|
| |inleddes i Turin den i mars 1996 och|
| |avslutades i Amsterdam i juni 1997.|
--------------------------------------------------------
|IMF |International Monetary Fund - Inter-|
| |nationella valutafonden med säte i|
| |Washington DC, USA. Upprättades 1947|
| |genom Bretton Woods-överens-|
| |kommelsen. |
--------------------------------------------------------
|INFO 92 |EG-kommissionens vitboksdatabas.|
| |Presenterar med en sammanfattning|
| |innehåll, syfte, användningsområde,|
| |m.m. av de 289 förslagen i EG:s|
| |vitbok. Uppgifter lämnas vidare om|
| |var i beslutsprocessen förslagen|
| |befinner sig, ikraftträdandedatum,|
| |referens till var de är publicerade,|
| |m.m. |
--------------------------------------------------------
|Interreg |EG:s regionalpolitiska program för|
| |stöd till gränsregioner mellan|
| |medlemsstaterna. Programmet syftar|
| |främst till att förbereda ekonomiskt|
| |mindre utvecklade gränsregioner för|
| |den ökade konkurrensen i och med|
| |upprättandet av den inre marknaden.|
--------------------------------------------------------
|ISO |International Organization for Stan-|
| |dardization - internationella|
| |standardiseringsorganisationen. |
--------------------------------------------------------
|JO/OJ/EGT |Journal Officiel/Official Journal-|
| |/Europeiska gemenskapernas|
| |officiella tidning. Se EGT. |
--------------------------------------------------------
|Kommitologin |EU:s kommittésystem. Som ett led i|
| |strävan att effektivisera|
| |beslutsprocessen i EG-organen, få|
| |ett snabbare beslutsfattande och|
| |lösa upp blockeringar på grund av|
| |motsättningar mellan medlemsländerna|
| |tillsätts kommittéer med olika|
| |status. Vissa har beslutanderätt,|
| |andra är bara rådgivande. |
--------------------------------------------------------
|Lomékonventionen |Ramavtal för EU:s bistånd till de 70|
| |s.k. AVS-staterna i Afrika,|
| |Västindien och Stillhavsområdet.|
| |Lomékonventionen är ett avtal om|
| |handel, samarbete och bistånd. De|
| |viktigaste inslagen i konventionen|
| |gäller handelslättnader, kom-|
| |mersiellt, ekonomisk-finansiellt och|
| |industriellt samarbete samt bestäm-|
| |melser avsedda att stabilisera|
| |utvecklingsländernas |
| |exportinkomster. Den nuvarande|
| |fjärde konventionen (Lomé IV) slöts|
| |1990 för tio år. Biståndsåtaganden|
| |under konventionen förvaltas av|
| |Europeiska utvecklingsfonden (EDF).|
| |Jämför ACP/AVS och EDF. |
--------------------------------------------------------
|Luxemburg- |Vid två EG-möten i januari 1966|
|kompromissen |beslutades efter franskt villkor att|
| |viktiga beslut i ministerrådet även|
| |fortsättningsvis skulle fattas|
| |enhälligt, dvs. varje medlemsstat|
| |kunde inlägga veto mot beslut vars|
| |genomförande den ansåg skada dess|
| |nationella intressen. Detta beslut,|
| |som både brukades och missbrukades|
| |under de följande åren, utgjorde en|
| |av de främsta anledningarna till att|
| |EG:s besluts-kraft försvagades fram|
| |till 1987 då enhetsakten införde|
| |ökad användning av majoritetsbeslut.|
--------------------------------------------------------
|Luxemburgprocessen|Startade med en gemensam deklaration|
| |i anslutning till ministermötet|
| |EFTA-EG i Luxemburg år 1984, om att|
| |skapa ett breddat och fördjupat|
| |samarbete parterna emellan. |
--------------------------------------------------------
|Medbeslutande- |EU-uttryck som syftar på Europa-|
|proceduren |parlamentets medbeslutande i|
| |beslutsprocessen. I och med |
| |Maastrichtfördraget infördes en ny|
| |beslutsprocedur (artikel 189c) som|
| |för första gången ger parlamentet|
| |vetorätt inom ett femtontal områden,|
| |såsom inre marknadsfrågor,|
| |utbildning, kultur, hälsovård,|
| |konsumentskydd, transport,|
| |kommunikation, forskning och miljö.|
| |Jämför Cooperation procedure. |
--------------------------------------------------------
|Meddelanden |Skrivelser som används av EG-kom-|
| |missionen för att exempelvis|
| |informera medlemsländerna eller|
| |lägga fram förslag om förordningar,|
| |beslut, direktiv osv. |
--------------------------------------------------------
|Ministerrådet |EU:s utrikesministrar och|
| |fackministrar sammanträder i rådet.|
| |Antar rekommendationer, fattar|
| |beslut om budget, direktiv och|
| |förordningar. |
--------------------------------------------------------
|NAC |North Atlantic Council - Nord-|
| |atlantiska rådet består av de 16|
| |Nato-staternas utrikesministrar.|
| |Håller regelbundet återkommande|
| |möten. |
--------------------------------------------------------
|NACC |North Atlantic Cooperation Council -|
| |Nordatlantiska samarbetsrådet är ett|
| |samrådsforum för säkerhetsfrågor|
| |mellan Natos medlemsstater, de f.d.|
| |Warszawapaktsstaterna och OSS-|
| |staterna. |
--------------------------------------------------------
|Nato |North Atlantic Treaty Organization -|
| |den nordatlantiska försvarsorgani-|
| |sationen, även kallad Atlantpakten,|
| |grundades 1949 med säte i Bryssel.|
| |De 16 medlemmarna är Island, Norge,|
| |USA, Kanada och Turkiet samt de 15|
| |medlemsstaterna i EU med undantag|
| |för Sverige, Finland, Österrike och|
| |Irland. |
--------------------------------------------------------
|Notices |Icke bindande tillkännagivanden av|
| |EG-kom-missionen: tolkning av gäl-|
| |lande bestämmelser. |
--------------------------------------------------------
|NPT |Icke-spridningsfördraget (Non|
| |Proliferation Treaty) - avtal om|
| |icke-spridning av kärnvapen. |
--------------------------------------------------------
|Närhetsprincipen |Även benämnd|
| |subsidiaritetsprincipen. Denna EU-|
| |princip går ut på att endast det som|
| |inte kan göras effektivt på|
| |nationell, regional eller lokal nivå|
| |skall göras på gemenskapsnivå. Dvs.|
| |beslut inom gemenskapen bör fattas|
| |så nära medborgarna som möjligt.|
| |Principen fördragsfästes i och med|
| |Maastrichtavtalet om en europeisk|
| |union men har redan tidigare varit|
| |vägledande för arbetet på många|
| |områden. |
--------------------------------------------------------
|OECD |Organization for Economic Coope-|
| |ration and Development - Organi-|
| |sationen för ekonomiskt samarbete|
| |och utveckling. Hette ursprungligen|
| |OEEC - Organization for European|
| |Economic Cooperation (organisationen|
| |för europeiskt ekonomiskt samarbete)|
| |- och skapades 1948 för att främja|
| |återuppbyggnaden i Europa efter|
| |kriget. OECD, som har sitt säte i|
| |Paris, omfattar i dag 24|
| |?västekonomier? (Europa,|
| |Nordamerika, Japan, Australien och|
| |Nya Zeeland) och ägnar sig främst åt|
| |informationsutbyte, analys och viss|
| |samordning av ett brett spektrum av|
| |ekonomiska frågor. |
--------------------------------------------------------
|OSS |Oberoende staters samvälde (f.d.|
| |Sovjetunionen). Oberoende staters|
| |samvälde (OSS) är en lös samarbets-|
| |organisation mellan de f.d. Sovjet-|
| |repub-likerna utom Georgien och de|
| |tre baltiska staterna Estland,|
| |Lettland och Litauen. Organisationen|
| |har sitt säte i Vitrysslands|
| |huvudstad Minsk. |
--------------------------------------------------------
|OSSE/OSCE |Organization for Security and|
|Organisationen |Cooperation in Europe, tidigare ESK,|
|för säkerhet och |den europeiska|
|samarbete i |säkerhetsorganisationen. Kallas|
|Europa |ibland Helsingforsprocessen då|
| |arbetet inleddes i Helsingfors 1975.|
| |Omfattar alla stater i Europa och|
| |det forna Sovjetunionen samt USA och|
| |Kanada. Till ämnen som behandlas|
| |inom OSSE hör säkerhetsfrågor av|
| |militär och politisk art; eko-|
| |nomiskt, vetenskapligt, teknologiskt|
| |och miljömässigt samarbete liksom|
| |frågor med anknytning till det|
| |humanitära och kulturella området,|
| |ofta kallade ESK:s/OSSE:s mänskliga|
| |dimension. Arbetet leds av ett|
| |ordförandeland som till sitt stöd|
| |har en generalsekreterare och tre|
| |institutioner - ett sekretariat i|
| |Prag, ett konfliktlösningscenter i|
| |Wien och ett demokratistödscenter i|
| |Warszawa. |
--------------------------------------------------------
|Parisstadgan |Slutdokument från ESK:s (numera|
| |OSSE) toppmöte i Paris i november|
| |1990, som beseglade försoningen|
| |mellan Öst- och Västeuropa. Är|
| |tillsammans med Helsingfors-|
| |dokumentet från 1975 grunddokument|
| |för ESK:s (OSSE:s) verksamhet. |
--------------------------------------------------------
|PFF/PFP |Partnerskap för fred/Partnership for|
| |Peace; samarbete på det|
| |fredsbevarande området i vilket|
| |deltar Natostaterna och nästan alla|
| |stater i Central- och Östeuropa samt|
| |Sverige och Finland. |
--------------------------------------------------------
|PHARE |Poland and Hungary Aid for|
| |Restructuring of the Economies - den|
| |del av EU-staternas tekniska bistånd|
| |till samtliga central- och|
| |östeuropeiska stater, som|
| |kanaliseras via EU:s budget och|
| |administreras av EG-kommissionen.|
| |Har i takt med den politiska|
| |utvecklingen utsträckts till alla|
| |staterna i Central- och Östeuropa.|
| |1992 uppgick detta bistånd till 1|
| |miljard ecu. |
--------------------------------------------------------
|POCO |Politiska kommittén, som består av|
| |chefstjänstemän från|
| |medlemsstaternas utrikesdepartement,|
| |är högsta tjänstemannaorgan för det|
| |utrikespolitiska samarbetet mellan|
| |EU-staterna. |
--------------------------------------------------------
|PPP |Polluter Pays Principle. EG:s miljö-|
| |princip om att ?förorenaren|
| |betalar?. |
--------------------------------------------------------
|Proportionality |En EU-princip ofta använd av EG:s|
| |domstol för att hindra|
| |oproportionella åtgärder (i form av|
| |importförbud, tullar, o.d.) av en|
| |medlemsstat mot en annan. |
--------------------------------------------------------
|REGEN |EG:s energiprogram med syfte att|
| |utvidga den inre energimarknaden|
| |till ekonomiskt mer eftersatta|
| |regioner inom gemenskapen. Ett annat|
| |syfte är att uppmuntra till större|
| |gasanvändning än hittills för att på|
| |så vis undvika ett alltför stort|
| |oljeberoende. |
--------------------------------------------------------
|Regionkommittén |Inrättades genom Maastrichtfördraget|
| |och består av företrädare för|
| |lokala och regionala organ (i|
| |Sverige kommuner och landsting) . |
--------------------------------------------------------
|Rekommendationer |Recommendations and Opinions. An-|
|och yttranden |tagna av EU-rådet på förslag från|
| |kommissionen. Saknar legal verkan|
| |och är således inte bindande. |
--------------------------------------------------------
|Revisionsrätten |Har sitt säte i Luxemburg. Är EG:s|
| |högsta revisionsorgan. Domstolen har|
| |15 ledamöter och ett sekretariat med|
| |drygt 300 anställda. |
--------------------------------------------------------
|Rådgivande |Rådgivande kommittéer upprättade av|
|kommitté |EG-kommissionen. Deras uppgift är|
| |att ge råd och yttra sig över|
| |specifika frågor: exempelvis yttrar|
| |sig EG:s rådgivande kommitté för|
| |konsumentfrågor (Consumer´s|
| |Consultative Committee) över förslag|
| |till beslut som rör konsumentfrågor.|
--------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------
|Rådssekretariatet |EU-ministerrådets sekretariat med|
| |över 2 300 anställda (som leds av en|
| |generalsekreterare). Råds-|
| |sekretariatet bistår ministerrådet,|
| |Coreper och dem underställda|
| |arbetsgrupper i beslutsberedningen.|
| |Har sitt säte i Bryssel. |
--------------------------------------------------------
|Sammanhållning |Se Cohesion |
--------------------------------------------------------
|Samarbetsproceduren|I Europeiska enhetsakten från 1987|
| |fick Europaparlamentet större|
| |möjlighet att påverka EG:s|
| |lagstiftning genom det s.k.|
| |samarbetsförfarandet (artikel 189c).|
| |Detta tillämpas inom de områden där|
| |ministerrådet fattar beslut med|
| |majoritet. Det gäller framför allt|
| |den s.k. harmoniseringen av EG:s|
| |lagar för den inre marknaden.|
| |Dessutom gäller det vissa andra|
| |områden, forskningsprogram, den|
| |regionala fonden samt vissa sociala|
| |frågor. Allt som allt handlar det om|
| |ett tiotal artiklar i Romfördraget.|
| |Samarbetsförfarandet utsträcks i|
| |Maastrichtfördraget till att gälla|
| |omkring 15 nya områden, samtidigt|
| |som det bibehålls för tre gamla.|
| |Jämför Medbeslutandeproceduren. |
--------------------------------------------------------
|Schengen |Överenskommelse 1985 mellan|
| |Beneluxländerna, Frankrike och|
| |Tyskland med syftet att avskaffa|
| |gränskontrollerna för persontrafik|
| |staterna emellan, samt etablera ökad|
| |kontroll vid de externa gränserna,|
| |gemensam viseringspolitik och utökat|
| |informationsutbyte. Flera andra EU-|
| |stater har sedermera anslutit sig|
| |till avtalet. Sverige avser, som ett|
| |första steg, att bli observatör i|
| |Schengensamarbetet. |
--------------------------------------------------------
|SIS |Schengen Information System. Ett|
| |datainformationsnät som syftar till|
| |att underlätta kontrollen av|
| |Schengenstaternas yttre gränser.|
| |Systemet utgör modell för EIS som på|
| |sikt skall omfatta samtliga EU-|
| |stater. |
--------------------------------------------------------
|Standing |Konferens, med säte i Strasbourg,|
|Conference of |som bildades 1987 och som i dag|
|Local and |samlar delegater från den regionala|
|Regional |och kommunala nivån i Europarådets|
|Authorities of |medlemsstater. Har som syfte att|
|Europe |stödja regionalt och lokalt|
| |samarbete i Europa. |
--------------------------------------------------------
|Strukturfonderna |För perioden 1994-99 kommer de tre|
| |strukturfonderna (regionalfonden,|
| |socialfonden och|
| |utvecklingssektionen av jordbruks-|
| |fonden) att disponera ca 1 300 mil-|
| |jarder kronor för regionala|
| |utvecklingsprogram med syfte att|
| |utjämna de regionala och lokala|
| |ojämlikheterna inom gemenskapen.|
| |Bidragen går huvudsakligen (70 %)|
| |till de fattigaste regionerna men|
| |även till industriregioner på|
| |tillbakagång liksom till|
| |landsbygdsutveckling och sysselsät-|
| |tningsskapande projekt i de rikare|
| |medlemsstaterna. Ytterligare bidrag|
| |för dessa ändamål kan erhållas i|
| |form av lån från EIB. |
--------------------------------------------------------
|Subsidiaritetsprincipen|Se Närhetsprincipen. |
--------------------------------------------------------
|TACIS |Technical Assistance to the|
| |Commonwealth of Independent States|
| |and Georgia. EG-kommissionens bis-|
| |tåndsprogram för staterna i forna|
| |Sovjetunionen (utom de tre baltiska|
| |staterna, som faller under PHARE-|
| |programmet). 1992 uppgick detta|
| |bistånd till 450 miljoner ecu,|
| |katastrofbistånd oräknat. |
--------------------------------------------------------
|TBTs |Technical Barriers to Trade -|
| |tekniska handelshinder. Syftar på|
| |problem som uppstår genom att skilda|
| |stater har olika regler om hur en|
| |produkt skall vara beskaffad i fråga|
| |om t.ex. dimensioner,|
| |säkerhetsordningar och|
| |märkningsbestämmelser. |
--------------------------------------------------------
|Trojka |Trepartsgrupp inom EU:s utrikes-|
| |ministerråd bestående av den|
| |tidigare, den pågående och den|
| |kommande ordförandeskapsstaten|
| |assisterade av EG-kommissionen.|
| |Trojkan företräder ofta EU gemensamt|
| |i utrikespolitiska sammanhang. |
--------------------------------------------------------
|VEU/WEU |Västeuropeiska unionen/Western Euro-|
| |pean Union - organisation för|
| |försvars- och säkerhetspolitiskt|
| |samarbete, som upprättades 1948.|
| |Medlemmar är EU:s medlemsstater utom|
| |Irland och Danmark (som dock båda är|
| |observatörer). Sverige är|
| |observatör. |
--------------------------------------------------------
|Visegradstaterna |En beteckning på de fyra central-|
| |europeiska staterna Polen, Ungern,|
| |Tjeckien och Slovakien. Dessa ut-|
| |vecklar ett allt närmare samarbete,|
| |med bl.a. frihandelsplaner, och|
| |söker samtidigt gemensamt ett|
| |närmande till EU och EFTA. Bl.a. har|
| |man med EU förhandlat fram|
| |associationsavtal, s.k. Europaavtal|
| |(se detta ord). |
--------------------------------------------------------
|VHO/WTO |World Trade Organization, den|
| |internationella |
| |världshandelsorganisationen som|
| |omfattar, förstärker och utvidgar|
| |det hittillsvarande regelverket inom|
| |GATT (General Agreement on Tariffs|
| |and Trade). |
--------------------------------------------------------
Innehållsförteckning
1 Sammanfattning....................................1
2 Skrivelsen........................................2
3 Motionerna........................................2
Motioner väckta med anledning av regeringens skrivelse 1997/98:692
Övriga motioner...................................4
4 Ärendets beredning, yttranden från andra utskott, betänkandets
disposition 5
5 Utskottet.........................................6
5.1 Allmänna överväganden och vissa övergripande frågor6
Skrivelsen......................................6
Motionerna......................................9
Utskottets överväganden........................11
5.2 Agenda 2000 och utvidgningen.................18
Skrivelsen.....................................18
Motionerna.....................................22
Utskottets överväganden........................25
5.3 Visst samarbete inom ramen för Europeiska gemenskapen EG34
Skrivelsen.....................................34
Ekonomiska och monetära unionen..............34
Inre marknaden...............................37
EU:s budget..................................39
Energi- och miljöfrågor......................41
Motionerna.....................................44
EMU, inre marknaden, budget....................44
Transporter, energi, miljö.....................45
Regional- och strukturpolitik..................46
Utskottets överväganden........................47
Sysselsättning.................................47
EMU, inre marknaden, budget....................48
Transporter, energi och miljö..................51
Regional- och strukturpolitik..................55
5.4 Unionens förbindelser med omvärlden och den gemensamma utrikes- och
säkerhetspolitiken
57
Skrivelsen.....................................57
Motionerna.....................................62
Utskottets överväganden........................64
5.5 Institutioner, språk och lokalisering av EU-organ70
Skrivelsen.....................................70
Motionerna.....................................72
Utskottets överväganden........................72
Hemställan.......................................74
Reservationer......................................76
1. Unionens respektive medlemsstaternas befogenheter (mom. 4)76
2. Unionens östbistånd och ekologisk hänsyn (mom. 11)77
3. Konvergensprogrammet (mom. 13)................77
4. Miljöhänsyn vid offentlig upphandling (mom. 14)78
5. Sveriges kostnader för EU-medlemskapet (mom. 15)78
6. Forskning och utveckling av förnybara energikällor (mom. 17)79
7. Miljöfrågorna i EG-fördraget (mom. 18)........79
8. Nationell regionalpolitik (mom. 20)...........80
9. Unionens regional- och strukturpolitik (mom. 21)80
10. VEU:s roll och Sveriges relation till VEU (mom. 23)81
11. De mänskliga rättigheterna i unionens Medelhavspolitik (mom. 24)82
12. Multilateralt investeringsavtal (MAI) (mom. 27)82
Särskilda yttranden................................83
1. EU-handlingar som tillställs de nationella parlamenten (mom. 1)83
2. Skrivelse om EU-medlemskapets konsekvenser (mom. 3)83
3. Unionens respektive medlemsstaternas befogenheter (mom. 4)83
4. Omställning av vattenförsörjningssystem (mom. 19)83
5. Unionens bidragssystem (mom. 22)..............84
Bilaga 1
Finansutskottets yttrande 1997/98:FiU3y............85
Näringsutskottets yttrande 1997/98:NU4y...........92
Arbetsmarknadsutskottets yttrande 1997/98:AU7y...103
Bilaga 2
Vissa termer och förkortningar....................111