Utskottet behandlar i detta betänkande regeringens skrivelse 1997/98:69 Sverige
i Förenta nationerna samt motioner väckta med anledning av skrivelsen och ett
antal andra motionsyrkanden. Motionerna rör bl.a. inriktningen på FN:s arbete
och reformprocessen, utvidgningen av säkerhetsrådet, det fredsfrämjande arbetet
samt folklig insyn och delaktighet i FN-arbetet. Utskottet besvarar eller
avstyrker samtliga motionsyrkanden.
Utskottet välkomnar den möjlighet som regeringen genom FN-skrivelsen ger
riksdagen att följa och debattera förutsättningarna för FN-arbetet. I
betänkandet konstateras att det råder stor samstämmighet mellan regering och
riksdag vad gäller vikten av att hålla en hög svensk FN-profil. Liksom
regeringen anser utskottet att organisationens styrka ligger i dess
universalitet och att den bygger på en bred syn på säkerhet som beaktar såväl
politiska, militära, ekonomiska, sociala som andra faktorer. Utskottet
välkomnar det svenska finansieringsprojektet och anser att såväl nya som gamla
förslag till finansieringskällor för FN förutsättningslöst bör studeras. I
kommande skrivelser skulle utskottet också gärna se en redogörelse för
samarbetet med folkrörelserna i FN-arbetet.
Utskottet föreslår att riksdagen lägger regeringens skrivelse 1997/98:69
Sverige i Förenta nationerna till handlingarna.
Till betänkandet har fogats 8 reservationer och ett särskilt yttrande.
Skrivelsen
Regeringen lämnar i skrivelse 1997/98:69 en redogörelse för Förenta nationernas
verksamhet och olika aspekter på svensk FN-politik efter FN:s 50-årsjubileum.
Dessutom redovisas ett antal frågor som regeringen anser vara av särskild
betydelse i det fortsatta svenska FN-arbetet.
Motionerna
Motioner väckta med anledning av regeringens skrivelse 1997/98:69
1997/98:U27 av Göran Lennmarker m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om FN:s huvuduppgifter.
1997/98:U28 av Karl-Göran Biörsmark m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om FN:s reformarbete för att säkerställa fred och säkerhet även när det
gäller inomstatliga konflikter,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige skall arbeta för att ett femte mål för FN:s verksamhet
införs som fokuserar valfrågor,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige i FN skall arbeta för att en samordnande funktion för
FN:s arbete i valfrågor införs,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om uppföljning av FN-konferenserna.
1997/98:U29 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om internationella transaktionsskatter,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om den demokratiska insynen i Världsbankens verksamhet,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om folkrörelsernas delaktighet i FN:s verksamhet,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ungdomens medverkan i FN-arbetet,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en ungdomsrepresentant i den svenska FN-delegationen,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att u-länderna bör garanteras en starkare ställning i ett utvidgat
säkerhetsråd,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vetorätten i FN:s säkerhetsråd,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om tjänstetillsättningssystemet när det gäller att tillgodose såväl
behovet av ökad kompetens som förbättrad kvinnorepresentation inom FN,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om representation av parlamentariker i svenska delegationer i olika FN-
sammanhang,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att ett ekonomiskt säkerhetsråd bör förberedas via svenska initiativ
inom FN-arbetet.
1997/98:U30 av Bodil Francke Ohlsson och Marianne Samuelsson (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att göra FN miljövänligt,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en multinationell snabbinsatsstyrka,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att FN bör agera även när interna angelägenheter påverkar
internationell säkerhet.
Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1997/98
1997/98:U210 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att miljöarbetet inom FN bör ha en egen exekutivkommitté i den nya
organisation som aviseras och om ett FN:s råd för hållbar utveckling,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om den nyligen inrättade snabbinsatsstyrkan SHIRBRIG och om att
Sveriges bidrag till denna styrka bör kunna öka på sikt.
1997/98:U221 av Bodil Francke Ohlsson m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige
verkar för att vattenfrågan inlemmas i säkerhetsrådets arbetsområde som ett
?icke militärt hot mot fred och säkerhet?.
1997/98:U303 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om formerna för utseende av generalsekreterare i FN,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om representation i samband med olika FN-konferenser, exempelvis MR-
kommissionens konferens i Genève.
1997/98:U408 av Eva Zetterberg m.fl. (v, c, fp, mp, kd) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att den svenska regeringen tillsammans med andra länder vid
generalförsamlingens session hösten 1997 verkar för en speciell
nedrustningssession i generalförsamlingen hösten 1998.
1997/98:U412 av Eva Goës m.fl. (mp) vari yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige bör ta initiativ internationellt för en reform av IAEA-
Atomenergikommissionen och verka för inrättandet av en solenergikommission inom
FN.
1997/98:U637 av Marie Wilén (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om permanent ungdomsrepresentation
i den svenska FN-delegationen.
1997/98:Fi209 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om införandet av ett ekonomiskt säkerhetsråd i FN.
1997/98:A203 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om permanent ungdomsrepresentation i den svenska FN-delegationen.
Övrig motion
1997/98:U56 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige i FN:s säkerhetsråd än intensivare försöker finna
möjligheter för FN att förhindra massakrer av den typ som äger rum i Algeriet,
Colombia etc.,
Utskottet
Sammanfattning av skrivelsen
Inledning
I skrivelsen lämnar regeringen en redogörelse för Förenta nationernas
verksamhet och olika aspekter på svensk FN-politik. Det betonas att FN:s styrka
ligger i att organisationen bygger på en bred syn på säkerhet, som beaktar
såväl politiska, militära, ekonomiska, sociala som andra faktorer. Sverige ser
således FN som ett viktigt säkerhetspolitiskt instrument, inte minst för att
förebygga konflikter mellan och inom stater.
FN:s betydelse understryks också av att de stora hoten mot människors
säkerhet och framtid är globala och måste hanteras gemensamt. De nordiska
ländernas samsyn i dessa frågor har lagt grunden för ett nära samarbete bland
annat om behovet och utformningen av reformer i FN. EU:s ställning i FN har
blivit alltmer central, som politisk aktör, finansiär och förhandlingspartner
till u-landsgrupperna och Förenta staterna. Sveriges medlemskap i EU medför
därför ett fördjupat ansvar och större möjligheter att påverka arbetet inom FN-
systemet. I många frågor finns också ett nära samband mellan det svenska
engagemanget i FN och i det europeiska säkerhetspolitiska samarbetet.
Reformer
Behovet av att stärka och effektivisera FN stod i centrum för medlemsstaternas
diskussioner vid organisationens femtioårsjubileum 1995. Sveriges statsminister
tog initiativ till att bilda en grupp av 16 stats- och regeringschefer för att
följa upp förslag från kommissionen för globalt samarbete och för att främja
FN-reformer.
Reformarbetet fortsatte efter jubileet huvudsakligen i fem arbetsgrupper
under generalförsamlingen. Tre av dessa grupper har sedermera avslutat sitt
arbete. Grupperna behandlade stärkande av FN-systemet, den fredsfrämjande
verksamheten och utvecklingssamarbetet. Resultaten har dock blivit begränsade.
Sedan Kofi Annan tillträtt som generalsekreterare den 1 januari 1997 tog
reformprocessen ny fart och fick en ny inriktning. Generalsekreteraren
presenterade under året två rapporter om hur FN skall kunna reformeras.
Verksamheten skall fokuseras kring fyra kärnområden: fred och säkerhet,
humanitära frågor, ekonomiska och sociala frågor samt utvecklingsarbete.
Mänskliga rättigheter skall behandlas som en integrerad del i all verksamhet.
Denna funktionella uppdelning skall genomsyra FN:s organisation i dess helhet.
Vid den allmänna debatten i generalförsamlingen 1997 uttalades överlag stöd
för de förändringar som generalsekreteraren föreslagit. Genom två resolutioner
antog generalförsamlingen senare under året huvuddelen av generalsekreterarens
reformprogram.
Bland de förslag som antogs kan följande nämnas. Inrättandet av en tjänst som
ställföreträdande generalsekreterare med särskilt ansvar för utveckling och
utvecklingsfinansiering samt för FN:s insatser för återuppbyggnad av
konflikthärjade länder. FN:s humanitära samordnares roll befästes och dennes
kontor (OCHA) får en mer fokuserad uppgift när det gäller humanitära
policyfrågor. Ett särskilt segment inom det ekonomiska och sociala rådet
(Ecosoc) inrättas för att bättre styra denna verksamhet. De humanitära
fältinsatserna övertas av andra FN-organ.
På utvecklingsområdet skall FN-organen gemensamt ta fram ramar för insatser i
mottagarländer och verka under en FN-chef i ett gemensamt FN-hus.
Medlemsstaterna bekräftade också sin skyldighet enligt FN-stadgan att betala
sina bidrag i tid och utan villkor.
Bland frågor som kommer att behandlas under våren 1998 finns införandet av
ett nytt finansieringssystem för FN:s utvecklingsverksamhet, övergången till
mål- och resultatstyrning, inriktningen på församlingssessionen år 2000
(Millenium Assembly) och en översyn av FN:s och fackorganens stadgor.
Reformarbetet fortsätter även under hösten 1998 då bl.a. beslut skall fattas om
en ny personalpolitik och hur miljöfrågorna och hållbar utveckling skall
hanteras i FN:s verksamhet.
Generalförsamlingens president lade i mars 1997 fram ett förslag om att
utvidga säkerhetsrådet med fem nya ständiga medlemmar utan vetorätt. Av dessa
platser skulle två gå till industrialiserade länder och tre till
utvecklingsländer i Afrika, Asien och Latinamerika. De fem nya medlemmarna
skulle utses i ett val. Fyra icke-ständiga platser skulle tillkomma för Afrika,
Asien, Latinamerika och Östeuropa. Rådet skulle därmed utökas från dagens 15
till 24 medlemmar. I skrivelsen tar regeringen inte ställning till förslaget
men anger att det är angeläget att stärka säkerhetsrådet genom en utvidgning
som gör det mer representativt för FN:s hela medlemskrets.
Regeringen arbetar för att generalförsamlingsmötet år 2000 skall konkretisera
de åtaganden som gjorts vid 1990-talets stora FN-konferenser. Mötet kommer att
bli ett viktigt tillfälle att lägga fast inriktningen på FN:s framtida arbete.
Fred och säkerhet
Fredsfrämjande verksamhet
FN:s första uppgift enligt stadgan är att förhindra krig. Den fredsfrämjande
verksamheten omfattar alla faser av en konflikt: förebyggande åtgärder,
fredsskapande insatser för att begränsa eller lösa en pågående konflikt,
fredsbevarande operationer, fredsframtvingande insatser och fredsbyggande efter
en konflikt.
Regeringen har betonat att FN i större utsträckning bör inrikta verksamheten
på tidiga insatser och konfliktförebyggande.
För att möjliggöra en snabbare insats i konfliktsituationer samarbetar
Sverige för närvarande med fem andra länder för att bygga upp en multinationell
snabbinsatsstyrka till FN:s förfogande (SHIRBRIG). Brigaden eller delar av den
skall kunna ställas till FN:s förfogande inom 15-30 dagar efter nationellt
beslut, för tjänstgöring under högst sex månader, exempelvis i en förebyggande
insats. Det finns också inom FN långt framskridna planer på att etablera ett
rörligt högkvarter som med kort varsel skall kunna grupperas och leda nya
operationer i fält.
Sverige anser att civilpoliser kommer att spela en allt viktigare roll i
framtida operationer, inte minst för att förebygga konflikter. Sverige har,
såväl i FN:s säkerhetsråd som nationellt, tagit initiativ för att utveckla
denna kapacitet.
Regeringen ser det också som angeläget att utveckla FN:s och regionala
organisationers instrument för att förebygga konflikter. En särskild studie,
Konfliktförebyggande verksamhet (Ds 1997:18), har nyligen kartlagt dessa frågor
och presenterat förslag till åtgärder. En handlingsplan är under utarbetande.
Det är 50 år sedan den första fredsbevarande FN-operationen inleddes. Över
70 000 svenskar har hittills deltagit i sådana insatser. I dag pågår 17 olika
FN-missioner runt om i världen. Sverige deltar i elva av dessa.
Den nya generationens fredsfrämjande insatser äger oftast rum i andra typer
av konflikter än de traditionella, mellanstatliga. Detta ställer nya och större
krav på FN. Civila och militära ansträngningar måste samordnas bättre, såväl i
fält som vad gäller analys och planering i New York. Det är också angeläget att
FN:s fredsfrämjande samarbete med regionala och subregionala organisationer
ytterligare förbättras.
Utbildning av personal för internationella fredsfrämjande insatser är ett
annat prioriterat område för Sverige. Det nordiska militära samarbetet inom FN
kommer att utvecklas ytterligare. I år inrättas en samarbetsstruktur (NORDCAPS)
för gemensam övning och utbildning, materielsamarbete och samtränade styrkor
för internationella insatser.
Nedrustning
FN:s arbete för nedrustning, rustningsbegränsning och rustningskontroll är nära
förbundet med organisationens huvuduppgift att upprätthålla internationell fred
och säkerhet. I skrivelsen ges en beskrivning av vad som skett på
nedrustningsområdet de senaste åren och vilka frågor som särskilt engagerar
Sverige.
Frågor om massförstörelsevapen, framför allt kärnvapen, är fortsatt centrala.
Det är ett för Sverige prioriterat mål att alla massförstörelsevapen
fullständigt avskaffas. De senaste åren har viktiga framsteg skett på detta
område.
Icke-spridningsfördraget (NPT) förlängdes 1995 på obestämd tid och har
erhållit i det närmaste universell anslutning. Förenta staterna och Ryssland
har markerat att de är beredda att skära ned sina strategiska
kärnvapenarsenaler ytterligare genom ett START III-avtal. Vidare öppnades 1996
för undertecknande av fördraget om fullständigt förbud mot kärnsprängningar.
Hittills har det undertecknats av närmare 150 stater, däribland de fem
kärnvapenmakterna och Sverige. Viktiga fortsatta delmål är ett förbud mot
framställning av uran och plutonium för kärnvapen och ett avtal om negativa
säkerhetsgarantier.
I FN:s nedrustningskommission (UNDC) har ett arbete inletts för att utarbeta
principer om kärnvapenfria zoner. Sverige har tillsammans med övriga EU-länder
framlagt förslag till sådana principer.
1997 trädde konventionen om förbud mot kemiska vapen i kraft. Också Förenta
staterna och Ryssland, som är de största innehavarna av kemiska vapen, har nu
anslutit sig till konventionen. Förhandlingarna om kontroll av konventionen om
förbud mot biologiska vapen har också intensifierats under 1997.
Nedrustningsarbetet i FN har kommit att inriktas alltmer även på
konventionella vapen. UNDC har under 1997 påbörjat ett arbete om riktlinjer för
rustningsbegränsning och nedrustning vad gäller konventionella vapen.
Inom den s.k. Ottawaprocessen utarbetades i Oslo en konvention om totalförbud
mot antipersonella minor (truppminor). Den undertecknades i Ottawa i december
1997 av 122 stater, däribland Sverige. Varje år i FN:s generalförsamling lägger
Sverige fram en resolution om konventionen om särskilt inhumana vapen.
Resolutionen uppmanar till anslutning till konventionens reviderade protokoll
II om landminor, som förhandlades fram under svenskt ordförandeskap. Sistnämnda
protokoll syftar inte till totalförbud av landminor (dvs. både antipersonella
minor och exempelvis stridsvagnsminor) utan reglerar användningen av dessa.
Sverige i säkerhetsrådet
I oktober 1996 invaldes Sverige - med 153 av 181 avgivna röster - som medlem i
FN:s säkerhetsråd för perioden 1997-1998. Det är tredje gången som Sverige tar
plats i rådet.
I säkerhetsrådet har Sverige vägletts av ett program som utrikesministern
redovisade för riksdagen den 24 oktober 1996. Viktiga uppgifter har varit att
verka för tidiga, helst förebyggande, och väl samordnade och balanserade FN-
insatser i konfliktsituationer och att få till stånd ett öppnare säkerhetsråd
som på ett bättre sätt konsulterar och informerar icke-rådsmedlemmar.
Folkrätten, mänskliga rättigheter och humanitära frågor ges särskild vikt. Det
överordnade målet är att FN och säkerhetsrådet så effektivt som möjligt skall
utföra sin huvuduppgift att upprätthålla internationell fred och säkerhet.
Ett fyrtiotal konflikter världen över behandlades under det första året av
mandatperioden.
I Europa pågår fredsbevarande FN-operationer för närvarande i Cypern,
Bosnien-Hercegovina, Kroatien, Makedonien och Georgien.
På grundval av en rapport från generalsekreteraren kommer såväl
säkerhetsrådet som generalförsamlingen att inleda en brett upplagd diskussion
om samlade åtgärder för att främja afrikansk säkerhet och utveckling.
Säkerhetsrådet har även särskilt uppmärksammat utvecklingen i Stora
sjöregionen. I detta arbete verkar Sverige för politisk försoning och betonar
särskilt humanitära frågor och mänskliga rättigheter. Sverige har lett
säkerhetsrådets arbete med åtgärder för att stärka den internationella
krigsförbrytardomstolen för Rwanda.
Säkerhetsrådet har konstaterat att förutsättningar inte funnits för att häva
de sanktioner som tidigare införts mot Irak och Libyen. Sverige anser det
angeläget att verka för att det fastställs tydliga förutsättningar för när
sanktioner skall kunna hävas. En viktig prioritet är att uppnå lösningar som
begränsar sanktionernas humanitära sidoeffekter. Sverige verkar samtidigt för
ett fast och enigt uppträdande från säkerhetsrådets sida för att säkerställa
att Irak efterlever rådets resolutioner.
Rådet ägnar kriget i Afghanistan fortlöpande uppmärksamhet, men parternas
ovilja att beakta FN:s uppmaningar har tvingat fram en omprövning av hur
fredsarbetet bör läggas upp.
Israels bosättningspolitik har diskuterats vid två tillfällen i
säkerhetsrådet, men förslagen till beslut har fallit på stormaktsveton. Frågan
har därefter förts vidare till ett brådskande extra möte i generalförsamlingen.
På svenskt initiativ antog säkerhetsrådet under Sveriges första
ordförandemånad i juli 1997 ett ordförandeuttalande om åtgärder för att fler
och kvalificerade civilpoliser skall kunna ställas till FN:s förfogande.
Det har stått klart att politiska förutsättningar saknats för att ta upp
vissa frågor i säkerhetsrådet. Ett exempel har varit händelseutvecklingen i
Algeriet.
Humanitära frågor
I skrivelsen betonas att många av de humanitära katastrofer som ägt rum på
senare tid omgärdas av svårlösta politiska problem och brutala övergrepp mot
civilbefolkningen. Detta gör FN:s roll särskilt viktig och innebär att
humanitära frågor i ökande grad diskuteras i säkerhetsrådet. Även humanitära
problem till följd av naturkatastrofer har ökat.
Det pågående reformarbetet har givit FN-sekretariatet en mer fokuserad
humanitär roll. Sverige kommer att fortsätta sitt arbete för reformer av den
humanitära verksamheten bland annat vad gäller skydd och säkerhet för humanitär
personal vid humanitära katastrofer, ökat skyddsansvar för FN vad gäller
internflyktingar och humanitära insatsers förhållande till konfliktlösning och
effektivitet i det humanitära arbetet.
I ett stort antal konflikthärjade länder är antipersonella minor ett
allvarligt humanitärt hinder för fredlig återuppbyggnad. Sverige tillhör de
länder som ger mest betydande bidrag på detta område.
Ekonomiska och sociala frågor
För närvarande pågår genomförande och uppföljning av de stora FN-konferenserna
som hållits under 1990-talet. Inför millennieskiftet kan framväxten av i viss
mån nya frågekomplex skönjas. Dit hör globaliseringens konsekvenser och den
framtida finansieringen av utvecklingsinsatser.
Generalsekreterarens reformsträvanden på det ekonomiska och sociala området
inom FN ligger nära den svenska linjen. Inom FN-sekretariatet har tre
avdelningar slagits samman till det nya DESA (Department for Economic and
Social Affairs) i syfte att förstärka FN-sekretariatets normativa och
analytiska funktion. Den mer operationella verksamheten skall överföras till
fonder och program.
Generalsekreteraren har tagit initiativ för att stärka FN:s ekonomiska och
sociala råd (Ecosoc) i dess roll som policyskapare. Sverige stöder dessa
förslag, liksom tankarna på att slå samman eller lägga ner några av Ecosocs
underorgan.
Utvecklingssamarbete
Sveriges stöd till FN:s utvecklingssamarbete och till de internationella
finansieringsinstitutionerna är mycket omfattande. Av den totala svenska
biståndsbudgeten går drygt en tredjedel till utvecklingssamarbete genom
multilaterala organisationer. Runt 3 miljarder kronor utbetalas som
basbudgetstöd via UD och 1,5 miljarder kronor som s.k. multibistöd till program
och projekt via Sida. Av de medel som utbetalas via UD utgör hälften stöd till
FN-organ. Merparten av återstoden går till utvecklingsbanker, främst
Världsbanken.
Samordning av FN:s utvecklingssamarbete, inledningsvis UNDP/UNFPA, Unicef och
WFP, har påbörjats genom tillskapandet av UNDG (UN Development Group). Fokus i
verksamheten skall ligga på landnivå. För varje land skall ett s.k. UNDAF (UN
Development Assistance Framework) utarbetas, med riktlinjer för samtliga FN-
aktiviteter, inklusive fackorganens.
Regeringen poängterar i skrivelsen att ett litet antal länder, däribland
Sverige och andra nordiska länder, i dag svarar för en oproportionerligt stor
andel av bidragen till FN:s utvecklingssamarbete. Att söka korrigera detta
missförhållande är högt prioriterat i svensk FN-politik. Skevheten förstärks av
Sveriges låga andel av FN:s upphandling och av att rekryteringen av svenskar
till FN i många fall är otillräcklig.
Generalsekreteraren kommer under 1998 att utveckla sitt förslag om ett nytt
finansieringssystem för utvecklingsverksamheten. Även inom FN:s fonder och
program, och i Ecosoc, pågår en diskussion om detta. Avsikten är att dagens
frivilliga bidrag skall kompletteras med exempelvis fleråriga förhandlade
bidrag.
Mänskliga rättigheter
Redan i organisationens stadga slås fast att en av dess viktigaste uppgifter är
att verka för att främja respekten för de mänskliga rättigheterna.
I flertalet av de situationer som behandlas i FN:s säkerhetsråd förekommer
omfattande övergrepp mot mänskliga rättigheter. Sverige fäster i rådet särskild
vikt vid frågor som rör dessa rättigheter, inte minst på grund av deras
betydelse i arbetet för att förebygga konflikter.
Femtioårsminnet i år av antagandet av den allmänna förklaringen om de
mänskliga rättigheterna kommer att högtidlighållas världen över. I Sverige sker
detta i första hand genom praktiska och framåtblickande åtgärder. Exempel på
sådana åtgärder är de två regeringsskrivelserna Mänskliga rättigheter i svensk
utrikespolitik respektive Demokrati och mänskliga rättigheter inom svenskt
utvecklingsbistånd ( Skr. 1997/98:89 och Skr. 1997/98:76).
Sverige har aktivt stött FN:s generalsekreterares avsikt att genom sitt
reformprogram ge de mänskliga rättigheterna en ännu mer framträdande roll i
alla berörda delar av FN:s verksamhet. Sverige försöker på olika sätt bevaka
att dessa förslag också genomförs, bl.a. när FN under 1998 särskilt följer upp
slutdokumentet från 1993 års världskonferens om mänskliga rättigheter i Wien.
Sverige värnar om kommissionen för mänskliga rättigheters särskilda
mekanismer för övervakning och rådgivning. Mekanismerna omfattar oberoende
rapportörer, särskilda representanter och arbetsgrupper samt fältoperationer.
De avser antingen situationen för de mänskliga rättigheterna i enskilda länder
eller angelägna tematiska ämnen.
En central uppgift fullgörs av de kommittéer som inrättats för att övervaka
och granska att stater som anslutit sig till konventioner om de mänskliga
rättigheterna också omsätter sina internationella åtaganden i nationell
lagstiftning och praxis. Sverige verkar för att dessa kommittéer skall ges
ökade resurser och för att det material som produceras genom FN:s arbete för de
mänskliga rättigheterna skall följas upp på ett bättre sätt.
Folkrätt
De senaste åren har arbetet på det folkrättsliga området fokuserats på att
inrätta en permanent internationell brottmålsdomstol. Idén om en sådan domstol
fick ökat stöd i samband med att grymheterna i kriget i det f.d. Jugoslavien
och folkmordet i Rwanda ledde till att säkerhetsrådet inrättade internationella
krigsförbrytardomstolar för dessa länder. Sedan 1994 har en särskild kommitté
diskuterat ett förslag till domstolsstadga som utarbetats av FN:s
folkrättskommission. Beslut har fattats om att sommaren 1998 hålla en konferens
i Rom för att slutförhandla och anta domstolens stadga. Sverige har varit
pådrivande i arbetet och leder förhandlingarna om ett av kapitlen i stadgan.
Bland andra folkrättsliga ärenden som nämns i skrivelsen är en av
generalförsamlingen 1997 antagen konvention om icke-sjöfartsanvändning av
internationella vattenvägar, liksom en konvention mot terroristbombningar.
Arbete på en konvention mot nukleär terrorism inleds 1998.
Finanser och administration
FN finansieras med obligatoriska medlemsavgifter dels för den reguljära
verksamheten, dels för de fredsbevarande operationerna. Sverige skall 1998
bidra med 133 respektive 253 miljoner kronor. Framför allt FN:s humanitära
insatser och utvecklingssamarbetet finansieras därutöver med frivilliga bidrag.
Den 31 december 1997 var medlemsstater skyldiga FN 473 miljoner US-dollar för
den reguljära verksamheten och 1 600 miljoner US-dollar för den fredsbevarande
verksamheten. FN är i sin tur skyldigt länder som bidragit med trupp till
fredsbevarande operationer omkring 750 miljoner US-dollar, däribland Sverige,
vars fordran uppgår till ca 250 miljoner kronor.
Förenta staterna intar en särställning, då innehållandet av bidrag förenas
med krav på nedskärningar och förändringar av verksamheten. Amerikanska
kongressen beslutade ensidigt 1995 att sänka landets bidragsdel till
fredsbevarande operationer från 31 % till 25 %. Hösten 1997 ställde USA krav på
negativ tillväxt av FN-systemets samtliga budgetar för att reglera skulden. Om
ingen betalning görs under första halvåret 1998 riskerar Förenta staterna att
under hösten förlora sin rösträtt i generalförsamlingen enligt FN-stadgans
artikel 19 (två års obetalda bidrag).
Sveriges andel sänks årligen, från 1,23 % (1997) till 1,079 % (2000). Denna
sänkning beror på den svenska ekonomins ställning i början av 1990-talet och
den höga dollarkursen.
Sverige eftersträvar en helhetslösning av FN:s finansiella problem. EU har
presenterat ett förslag i reformarbetsgruppen för FN:s finanser som bygger på
fyra grundprinciper: full och ovillkorlig skuldbetalning, reviderade
bidragsskalor, skärpt tillämpning av stadgans regel om förlorad rösträtt på
grund av obetalda bidrag samt införandet av incitament för att betala i tid och
påföljder (ränta) vid sen inbetalning.
Parallellt med att beslut fattades om bidragsskalan förhandlade
medlemsstaterna om FN:s programbudget för perioden 1998-1999. Budgeten
fastställdes till 2 532 miljoner US-dollar. Av nuvarande ca 10 000 tjänster
inom FN-sekretariatet avskaffas en tiondel.
Sammanfattning av motionerna
I motion U27 (m) begärs ett tillkännagivande om FN:s huvuduppgifter. Dessa bör
enligt motionärerna vara följande:
1. Den första och viktigaste uppgiften är säkerhetsrådets arbete med att
upprätthålla internationell fred och säkerhet. En central uppgift för FN
härvidlag är att på ett kompetent sätt leda humanitära fredsbevarande
operationer. För detta behövs en kraftfullt förbättrad ledningsförmåga.
2. Att säkra den internationella rätten så att grundläggande mänskliga
rättigheter efterlevs. Att inrätta en permanent internationell domstol för
brottmål är nu det mest angelägna.
3. Hela FN:s verksamhet i de olika underorganen måste ses över inför det
pågående reformarbetet. Den internationella byråkratin måste minskas och
effektiviteten stärkas till gagn för framför allt u-länderna. Organisationer
som UNHCR, Unicef och vissa andra organ måste samordna och effektivisera sin
verksamhet i de internationella insatserna i samband med katastrofer och krig.
Den samordning som skall ske på landnivå med ett gemensamt ?FN-hus? bör enligt
motionärerna även genomföras i New York, vad gäller de organ som arbetar inom
samma områden.
4. FN har en viktig uppgift för att främja den snabba tillväxt som är den
nödvändiga förutsättningen för att inom rimlig tid utrota fattigdomen i u-
länderna. Här har gjorts många fel i det förflutna och det finns viktiga
uppgifter som främst eller enbart måste hanteras inom FN-systemets ram.
Världsbanken och IMF har nyckelroller för att utrota fattigdom respektive säkra
det internationella betalningssystemet. Det viktigaste bidraget till u-
ländernas utveckling är den globala frihandeln. Världshandelsorganisationen WTO
spelar här en avgörande roll. FN måste givetvis vara med, dock utan att vara
huvudfinansiär och/eller organisatör.
Motionärerna bakom U28 (fp) vill i yrkande 1 ha ett tillkännagivande om att
FN:s reformarbete för att säkerställa fred och säkerhet även skall inriktas på
agerande vid inomstatliga konflikter. Under senare tid har FN och andra
internationella aktörer stått handlingsförlamade inför de upprepade massakrerna
i Bosnien, Rwanda, Burundi, Demokratiska republiken Kongo och Algeriet. FN-
stadgan bör ändras och det är, enligt motionärerna, en utmaning att försöka
finna en formulering som ger säkerhetsrådet möjlighet att agera även vid
inomstatliga konflikter utan att inkräkta alltför mycket på staters
suveränitet.
I yrkande 2 begärs ett tillkännagivande om att FN:s fyra mål skall kom-
pletteras med ett femte mål för FN:s verksamhet som fokuserar på valfrågor. Ett
resultat av de rapporter som FN:s generalsekreterare presenterat om FN:s
reformarbete är att verksamheten skall fokuseras på fyra kärnområden: fred och
säkerhet, humanitära frågor, ekonomiska och sociala frågor samt
utvecklingsarbete. Enligt motionärerna bör dessa mål kompletteras med ett femte
kärnområde som är inriktat på valfrågor.
I yrkande 3 begärs att Sverige skall verka för att en samordnande funktion
för valfrågor inrättas.
Vikten av att följa upp de FN-konferenser som hållits runt om i världen under
1990-talet betonas i motionen. Det sociala toppmötet i Köpenhamn,
kvinnokonferensen i Peking, befolkningskonferensen i Kairo, habitatkonferensen
i Istanbul och klimatkonferensen i Kyoto har alla resulterat i en rad
resolutioner och handlingsprogram som väntar på att bli genomförda.
Motionärerna anser att det i FN:s framtida verksamhet inte bör vara prioriterat
att arrangera flera konferenser. Bristande resurser och svag handlingskraft vad
gäller uppföljningen bör i stället åtgärdas. Det är angeläget att Sverige
verkar för att FN-konferensernas mål och handlingsprogram verkligen uppfylls
(yrkande 4).
I motion U29 (v) yrkande 1 begär motionärerna att regeringen skall redovisa den
analys som motionärerna förutsätter har gjorts av Carlsson-Ramphal-rapportens
förslag om internationella transaktionsskatter för att ge FN nya inkomstkällor.
Förslaget gällde framför allt skatt på valutatransaktioner, 10 öres skatt på
flygbiljetter och avgifter för att använda globala resurser, t.ex. på
båttransporter.
Motionärerna vill i yrkande 2 ha en förbättrad demokratisk insyn i
Världsbanken. Insynen för närvarande inskränker sig till den som förmedlas via
de olika ländernas och ländergruppernas representanter. Motionärerna hänvisar
till utskottets behandling av tidigare motioner i ämnet, varvid bl.a. uttalats
att utskottet förutsätter att samråd med riksdagen kommer att ske och att
regelbunden information lämnas i världsbanksfrågor. Detta har emellertid inte
skett och motionärerna begär nu ett tillkännagivande om den demokratiska
insynen i Världsbankens verksamhet.
Motionärerna vill i yrkande 4 att folkrörelseaspekten i FN-arbetet förstärks
och att regeringen i kommande skrivelser delger riksdagen hur arbetet i den
riktningen fortgår. Det går, anser Vänsterpartiet, inte att bedriva ett bra FN-
arbete utan att göra det svenska folket delaktigt. I skrivelsen saknas en
diskussion om folkrörelsernas roll i FN:s arbete. Det finns därför anledning
att ställa frågan hur regeringen skall förmå det svenska folket att bli
delaktigt i och påverka FN-arbetet.
En annan fråga som lyfts fram i motionen är ungdomens medverkan i FN-arbetet.
Ungdomsperspektivet saknades i tidigare FN-skrivelser från regeringen och finns
inte heller med i årets skrivelse, trots att riksdagen begärt detta. Det finns
många organisationer som PeaceQuest, Ungdomens Röda Kors och politiska
ungdomsförbund som har mycket att bidra med när det gäller att utforma dagens
och framtidens svenska FN-politik. I yrkande 5 begärs att FN-arbetet bland
ungdomen redovisas och rapporteras i regeringens skrivelse om FN.
Vänsterpartiet anser också att det bör ingå en ungdomsrepresentant i den
svenska FN-delegationen (yrkande 6).
I yrkande 7 vill motionärerna ha ett tillkännagivande om att u-länderna bör
ges en starkare ställning i säkerhetsrådet. I dag handlar världspolitiken inte
om öst och väst utan snarare om förhållandet mellan nord och syd. Det handlar
om skuldkrisen, demokratiutveckling, konfliktförebyggande, konfliktdämpande och
konfliktlösande åtgärder. Den överväldigande delen av dessa problem berör u-
länderna. Därför måste självfallet fler u-länder finnas representerade i FN:s
säkerhetsråd.
Vad gäller vetorätten i säkerhetsrådet borde den utifrån principiella
utgångspunkter avskaffas (yrkande 8). Frågan om vetorätten är känslig och
svårlöst. Vänsterpartiet anser att utgångspunkten för en diskussion måste vara
att vissa länders regeringar inte skall ha några särskilda privilegier framför
andra i FN när det gäller beslut om ingripande i internationella konflikter.
I yrkande 9 efterlyser motionärerna en beskrivning av kvinnorepresentationen
i FN-organen i regeringens skrivelse. Kvinnorepresentationen i FN är fortsatt
dålig och innebär att mycket kunskap och erfarenhet som kvinnor besitter inte
kommer FN till del. I skrivelsen förklaras i allmänna ordalag att man försöker
införa ett kvinnoperspektiv i FN-arbetet, men det finns inte något konkret
angivet om hur detta bör gå till.
Motionärerna begär i yrkande 10 att representationen av parlamentariker i FN-
sammanhang ökar. Ett exempel på dålig representation är att många NGO-
representanter deltar vid FN:s kommission för mänskliga rättigheter varje år.
Däremot deltar inte några riksdagsledamöter som representanter för Sveriges
riksdag. Detta är otillfredsställande. Sverige bör, enligt motionärerna, föregå
med gott exempel och i FN-sammanhang representeras av parlamentariker och då
med en könsfördelning som motsvarar den svenska riksdagens könssammansättning.
Även i motion U303 (v) yrkande 7 begär Vänsterpartiet ökat deltagande av
parlamentariker vid betydelsefulla FN-konferenser. Motionärerna lyfter fram
samma exempel som ovan, nämligen att parlamentariker saknas i den svenska
representationen under MR-kommissionens årliga konferens.
Ett annat ämne som Vänsterpartiet saknar i regeringens skrivelse är
kommentarer till frågan om ett ekonomiskt säkerhetsråd. Det kalla krigets
avspänning mellan tungt rustade stormakter har följts av andra motsättningar
som uppstått eller fördjupats. Till formen har motsättningarna varit av etnisk
eller religiös karaktär. Diskriminering har emellertid inte bara haft etnisk,
religiös grund utan har också bestått i ekonomisk exploatering av människor,
orättvis fördelning av resurser m.m. Hoten mot freden består inte enbart i
militära spänningar. Att värna om freden innebär att man också värnar om
världens resurser, om miljön och om att åstadkomma en ekonomiskt rättvis
fördelning. I motion U29 (v) yrkande 11 begär motionärerna att Sverige tar
initiativ inom FN till att ett ekonomiskt säkerhetsråd förbereds. Samma yrkande
framställer Vänsterpartiet i motion Fi209 (v) yrkande 21. Motionärerna hänvisar
i den motionen till rapporten A Call to Action, där det föreslås att ett
ekonomiskt säkerhetsråd skall inrättas, som är mer representativt och effektivt
än nuvarande G-7-gruppen och Bretton Woods-institutionerna. Rådet bör utveckla
en långsiktig strategisk politik för att stödja en stabil och balanserad
utveckling i världen och för att säkra stabiliteten mellan de stora
internationella organisationernas olika målsättningar.
I motion U30 (mp) yrkande 1 begärs ett tillkännagivande om att göra FN mer
miljövänligt. Den som besöker FN i New York kan inte undgå att märka de stora
mängder engångsmaterial som används. FN som internationell arbetsplats måste
föregå med gott exempel i miljöavseende.
Irakkrisen ställde FN:s konfliktförebyggande insatser och fredsinsatser på
sin spets. Miljöpartiet menar att krig och våld inte får användas av FN som ett
sätt att lösa konflikter. Motionärerna begär i yrkande 2 beträffande FN:s
multinationella snabbinsatsstyrka, SHIRBRIG, att alla insatser måste planeras
och utföras i FN:s regi. Varje insats skall betraktas som unik och fordra nya
överväganden och beslut i Sveriges riksdag.
Motionärerna begär i yrkande 4 ett tillkännagivande om att FN bör agera även
när interna konflikter påverkar internationell säkerhet. Det är viktigt att FN
kan ingripa i interna konflikter trots att länderna ofta åberopar respekt för
landets integritet. Lokala konflikter kan få föröda ett land och dess
civilbefolkning i åratal därför att FN-stadgans ord om att ?förebygga och
undanröja hot mot freden? och att ?undertrycka angreppshandlingar och andra
fredsbrott?, inte gäller interna konflikter.
I partimotionen U56 (v) behandlas FN:s hantering av interna konflikter i
yrkande 4. Motionärerna begär att Sverige i FN:s säkerhetsråd än intensivare
försöker finna möjligheter för FN att förhindra massakrer av den typ som äger
rum i Algeriet, Colombia etc. Vad som fattas är politisk vilja. FN har de
verktyg som behövs och Sverige och FN måste lyssna till de rapporter och
varningssignaler som kommer om konflikter.
I partimotionen U210 (c) yrkande 1 begär motionärerna ett tillkännagivande om
att miljöarbetet inom FN bör få en egen exekutivkommitté i den nya organisation
som aviseras. På sikt bör dagens säkerhetsråd kompletteras med ett FN:s råd för
hållbar utveckling.
I yrkande 3 anförs att Sverige bör arbeta för att den nyligen inrättade
snabbinsatsstyrkan SHIRBRIG successivt byggs ut och för att fler länder
uppmuntras delta. Centerpartiet anser också att Sveriges bidrag till denna
styrka bör kunna öka på sikt.
I motion U221 (mp) begärs ett tillkännagivande om att Sverige skall verka för
att vattenfrågan inlemmas i säkerhetsrådets arbetsområde som ett ?icke-
militärt hot mot fred och säkerhet?. Motionärerna menar att klyftan mellan
tillgång och efterfrågan på tillgängligt vatten konstant ökar i många delar av
världen. De största spänningarna och striderna om vattenresurser har hittills
uppstått inom länder, men risken för konflikter och fientligheter mellan länder
ökar. Motionärerna menar att allt arbete inom FN kan beskrivas som ett arbete i
fredens tjänst. Sverige bör därför verka för att FN och säkerhetsrådet ännu
starkare kopplar samman vattenförsörjningsfrågor med hot mot fred och säkerhet
och risk för konflikter. FN och säkerhetsrådet har all anledning att behandla
vattenfrågor särskilt i sitt arbete. Det enklaste skulle vara om de globala
vattenproblemen togs upp som en permanent punkt på säkerhetsrådets dagordning.
I motion U303 (v) yrkande 3 framhåller motionärerna att formerna för att utse
FN:s generalsekreterare måste ändras.
Motionärerna bakom flerpartimotionen U408 (v, c, fp, mp, kd) vill i yrkande 3
att den svenska regeringen tillsammans med andra länder under
generalförsamlingens session 1997 verkar för en speciell nedrustningssession
hösten 1998. Vid en sådan skulle alla frågor beträffande nedrustning tas upp,
såsom kärnvapenkontroll, ny start på förhandlingarna om konventionella styrkor
i Europa, bättre kontroll av vapenhandeln, omställning av vapenproduktionen
till civil verksamhet samt en ny säkerhetsordning under FN:s ledning. Det
sistnämnda i enlighet med förslag framfört i generalsekreterarens
reformprogram, vilket presenterades den 14 juli 1997.
I motion U412 (mp) vill motionärerna i yrkande 5 att Sverige tar initiativ till
en reform av IAEA (Atomenergikommissionen) och verkar för inrättande av en
solenergikommission inom FN. IAEA agerar aktivt för att sprida kärnkraften i
världen. Motionärerna anser att det är fel och ologiskt av Sverige att
okritiskt delta i IAEA:s verksamhet. Sverige bör ta initiativ till en
förändring av artikel 1 i IAEA:s fördrag.
I partimotion A203 (c) yrkande 2 begärs ett tillkännagivande om att regeringen
skall inrätta en permanent ungdomsrepresentation i den svenska FN-delegationen.
Den svenska regeringen har ställt sig bakom resolutioner som förordat ökad
ungdomsrepresentation, men har ännu inte inrättat en permanent sådan i den egna
delegationen. Flera andra länder, bl.a. Norge, Danmark och Holland, har
ungdomsdelegater i sina respektive FN-delegationer.
Även i den enskilda motionen U637 (c) begär motionären att det skall finnas en
permanent ungdomsrepresentation i den svenska delegationen i FN. Under 1997 års
generalförsamling fanns inte någon ungdomsrepresentant i delegationen, vilket
är förvånande, då ungdomsfrågor fanns på dagordningen.
Utskottets överväganden
Övergripande och institutionella frågor
FN:s verksamhet
I regeringens skrivelse 1997/98:69 Sverige i Förenta nationerna ges en
kortfattad men innehållsrik beskrivning av svensk FN-politik. Regeringen
redovisar också de frågor som anses vara av särskild betydelse i det fortsatta
FN-arbetet.
Utskottet vill inledningsvis betona det stora värdet av att riksdagen
regelbundet får information om, och tillfälle att ge synpunkter på, det svenska
agerandet inom FN:s mångskiftande verksamhet. Det råder en stor samstämmighet
mellan regering och riksdag vad gäller vikten av att hålla en hög svensk profil
i FN-arbetet. Utskottet delar regeringens uppfattning att FN:s styrka ligger i
organisationens universalitet och att den bygger på en bred syn på säkerhet som
beaktar såväl politiska, militära, ekonomiska, sociala som andra faktorer.
FN:s generalsekreterare, Kofi Annan, har sedan sitt tillträde i januari 1997
presenterat två rapporter om hur FN skall kunna reformeras. Grundtanken är att
stärka FN:s arbete på de fyra kärnområden som följer av FN-stadgan: fred och
säkerhet; humanitära frågor; ekonomiska och sociala frågor samt
utvecklingssamarbete. Mänskliga rättigheter är relevanta för samtliga
arbetsområden och föreslås därför behandlas tvärsektoriellt. Reformförslagen
innebär organisatoriska förändringar för att effektivisera FN:s samarbete på
dessa kärnområden.
Utskottet har i betänkandena 1996/97:UU15 Internationellt
utvecklingssamarbete och 1997/98:UU2 Utgiftsområde 7 Internationellt bistånd
uttalat sitt stöd för generalsekreterarens reformförslag. Många av dessa bygger
på förslag från de två nordiska FN-projekten.
Moderata samlingspartiet har i motion U27 (m) begärt ett tillkännagivande
rörande FN:s fyra huvuduppgifter: Upprätthållandet av fred och säkerhet är den
viktigaste uppgiften och i detta sammanhang är det, enligt motionärerna, en
central uppgift för FN att förbättra förmågan att leda humanitära
fredsbevarande operationer. En annan viktig uppgift att säkra den
internationella rätten genom inrättande av en permanent internationell domstol
för brottmål. Vidare bör verksamheten i FN:s underorgan ses över och samverkan
ske både på lokal och central nivå. Slutligen bör FN främja en snabb tillväxt i
u-länderna för att inom rimlig tid utrota fattigdomen. I detta sammanhang
spelar enligt motionärerna också Världsbanken, IMF och WTO viktiga roller.
Utskottet konstaterar att regeringen fäster stor vikt vid att den humanitära
hjälpen når sina mottagare på ett snabbt och effektivt sätt. En god
koordinering mellan berörda humanitära organisationer är en förutsättning för
att så skall kunna ske. Som ett resultat av reformeringen av FN-sekretariatet
har en ökad fokusering och renodling skett av FN:s humanitära koordinators
funktion. Sverige har stött detta arbete. Koordinatorn har nu möjlighet att
koncentrera sig på att utarbeta riktlinjer för den humanitära verksamheten och
samordning av denna. Den samordningskommitté som finns för de större
organisationerna på det humanitära området, främst FN-organisationer, har också
fått en tydligare styrande roll i den nya FN-organisationen. I denna ingår nu
även FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter liksom FN:s samordnare för
internflyktingfrågor. Dessa organisationer ser nu över sin verksamhet i syfte
att bli effektivare.
Utskottet ser med gillande att Sverige har en aktiv roll i arbetet för
förstärkt effektivitet och samordning på det humanitära området och noterar att
Utrikesdepartementet i samarbete med FN-sekretariatet anordnade ett seminarium
i början av april i år i Saltsjöbaden i syfte att dra lärdom av den humanitära
samordningen vid större humanitära katastrofer.
Utskottet konstaterar vidare att Sverige är aktivt i arbetet med att upprätta
en internationell brottmålsdomstol. Utskottet har vid ett flertal tillfällen,
senast i betänkande 1996/97:UU12, uttalat sitt stöd för detta arbete. Om allt
går som planerat kommer beslut om att inrätta domstolen att kunna fattas
sommaren 1998 i Rom.
Beträffande kraven på att Sverige skall verka för att det sker en bättre
samordning av FN:s underorgan på landnivå och centralt vill utskottet hänvisa
till sina tidigare ställningstaganden. Senast i betänkande 1997/98:UU2 uttalade
utskottet sitt stöd för generalsekreterarens reformprogram. I detta ingår bl.a.
den lokala och centrala koordineringen av FN:s underorgan som en viktig
komponent. Arbetet med att samordna FN-organen i programländerna har inletts
liksom ansträngningarna för att förbättra samrådet centralt.
Vikten av ekonomisk utveckling i u-länderna och FN och andra internationella
aktörers betydelse för att främja en sådan beskrivs mer utförligt nedan i
kapitlet Ekonomisk utveckling i u-länder. I den moderata kommittémotionen
poängteras i detta sammanhang vikten av en snabb ekonomisk tillväxt för att
utrota fattigdomen i u-länderna. I betänkande 1997/98:UU9 Fattigdomsbekämpning
i Sveriges utvecklingssamarbete förklarade sig utskottet dela regeringens
uppfattning såvitt avser den ekonomiska tillväxtens betydelse:
Regeringen framhåller också i skrivelsen att det är interaktionen mellan
ekonomisk utveckling och en socialt acceptabel fördelning som skapar de bästa
förutsättningarna för fattigdomsbekämpning. Det som eftersträvas är inte bara
tillväxt i allmänhet utan vad som skulle kunna kallas en rättvis och jämlik
tillväxt, där tillväxtens innehåll är av avgörande betydelse.
Utskottet delar inte motionärernas förenklade synsätt om den snabba tillväxtens
betydelse. Till skillnad från dem, anser utskottet inte att det avgörande är
hur snabb tillväxten är utan dennas reella innebörd och fördelning. Avgörande
för ett framgångsrikt bekämpande av fattigdom är också huruvida ett lands
beslutsfattare har den politiska viljan och förmågan att bedriva en politik som
gynnar folkflertalet.
Sammanfattningsvis kan konstateras att många av de synpunkter som framförs i
motion U27 (m) i stora delar utgör väl känd svensk FN-politik. Något krav på
att just de i motionen nämnda områdena bör utgöra FN:s huvuduppgifter kan
utskottet emellertid inte ställa sig bakom. FN:s huvudsakliga uppgifter finns
nedlagda i stadgan och utskottet ser inte skäl att förespråka ändringar i
denna.
Motion U27 (m) avstyrks därmed.
I en motion, U28 (fp) yrkandena 2 och 3, begärs att Sverige skall verka för att
ett mål för FN införs som fokuserar på valfrågor samt föreslås att en
samordnande funktion i FN för dessa frågor inrättas.
Renodlade valfrågor behandlas redan operativt och normativt inom FN. Stöd
har via FN givits till genomförande av cirka 70 val. FN är ofta engagerat i
valgenomförandet. Det gäller i synnerhet i de fall när valen utgör en del i en
fredsprocess och FN deltar i en fredsbevarande operation. Exempel på sådana är
Kambodja och Västsahara. Därtill arbetar UNDP i många fall med att ge stöd till
uppbyggnaden av demokratiska institutioner som valmyndigheter, parlament m.m.
Ett betydelsefullt arbete för att skapa goda förutsättningar för val utförs
också av de organ som särskilt arbetar med att främja de mänskliga
rättigheterna såsom yttrandefrihet, mötesfrihet m.m.
Inom FN:s sekretariat finns en enhet för valstöd som har en viss
koordinerande roll när FN engageras i genomförande av val. Enheten arbetar
också med generella metodfrågor. Detta arbete är viktigt för att skapa
tydlighet och internationell enhetlighet kring valgenomförande. För närvarande
pågår ett arbete för att utveckla en heltäckande handbok för valgenomförande
mellan enheten för valstöd och bl.a. International IDEA.
En tendens finns också mot att regionala organisationer tar ett allt större
ansvar för genomförande av val. Exempel på sådana är OSSE i Europa och OAS i
Latinamerika. I detta sammanhang finns också anledning att erinra om det
viktiga arbete som utförs av ovan nämnda International IDEA och andra enskilda
institut vilka arbetar med främjandet av demokrati och rättvisa val.
Utskottet anser att valfrågor blir väl tillgodosedda inom FN och andra
organisationer och finner därför varken skäl att förorda något nytt femte mål
för FN:s verksamhet eller att en särskild ny samordnande funktion för dessa
frågor tillskapas inom FN. Förhållandena i varje enskilt land måste avgöra om
FN, någon regional organisation eller annan valstödjande organisation
lämpligast skall engageras.
Därmed avstyrker utskottet motion U28 (fp) yrkandena 2 och 3.
Säkerhetsrådet, generalsekreteraren
Utskottet noterar som positivt att Sverige nu, med vunna erfarenheter från
medlemskapet i säkerhetsrådet, med större insikt kan verka för att stärka FN:s
handlingskraft i centrala frågor om fred och säkerhet. I detta sammanhang är
rådets arbetsformer och dess representativitet naturligtvis centrala frågor.
I motion U29 (v) yrkandena 7 och 8 begärs att u-länderna skall ges en starkare
ställning i säkerhetsrådet samt att Sverige skall verka för att vetorätten
avskaffas.
I den arbetsgrupp under generalförsamlingen som behandlar utvidgningen och
sammansättningen av säkerhetsrådet diskuteras nu bl.a. det totala antalet
medlemmar i ett utvidgat råd.
I ett gemensamt nordiskt anförande om säkerhetsrådets sammansättning och
andra därtill relaterade frågor, hösten 1997 i generalförsamlingen, framhölls
vikten av att globala och regionala perspektiv inkluderas i beslutsfattandet.
Vidare betonades vikten av att de valda, icke ständiga medlemmarna även
fortsättningsvis utgör majoritet i rådet. De säkerställer rådets
representativitet - inte enbart geografiskt - utan även mellan olika
erfarenheter och synsätt, mellan länder av skilda storlekar och med större
eller mindre inflytande. Norden önskar även se en utvidgning av antalet
ständiga medlemmar. I anförandet noterades att det synes föreligga starkt stöd
för att Tyskland och Japan blir nya ständiga medlemmar tillsammans med
representanter från Afrika, Asien och Latinamerika.
Utskottet delar regeringens uppfattning om att en balanserad utvidgning bör
komma till stånd med både ständiga och icke-ständiga medlemmar. Samtidigt bör
vederbörlig hänsyn tas till utvidgningens effekter på rådets arbetsformer och
effektivitet.
Av relevans för effektiviteten och beslutsförmågan är också frågan om
vetorätten. Sverige har understrukit vikten av att säkerhetsrådet behåller sin
effektivitet, varför regeringen anser att vetorätten i sin nuvarande form inte
bör utvidgas till ett antal nya stater.
Utskottet ställer sig bakom regeringens ställningstaganden i dessa frågor.
Därmed anser utskottet motion U29 (v) yrkandena 7 och 8 besvarad.
I motion U303 (v) yrkande 3 hävdas att formerna för att utse FN:s
generalsekreterare måste ändras.
Utskottet har tidigare uttalat sig i denna fråga. I betänkande 1996/97:UU12
anförde utskottet att det stöder en ökad öppenhet kring formerna för valet av
generalsekreterare och även ser positivt på en förlängd mandatperiod för denne.
Utskottets uppfattning i denna fråga kvarstår oförändrad.
Motion U303 (v) yrkande 3 anses därmed besvarad.
Finansiella frågor
FN finansieras med obligatoriska medlemsavgifter, dels för den reguljära
verksamheten, dels för de fredsbevarande operationerna. Framför allt FN:s
humanitära insatser och utvecklingssamarbete finansieras därutöver med
frivilliga bidrag.
Utskottet noterar att litet antal länder, däribland Sverige och andra
nordiska länder, svarar för en oproportionerligt stor andel av de frivilliga
bidragen till FN:s utvecklingssamarbete. Skevheten förstärks av Sveriges låga
andel av FN:s upphandling och att rekryteringen av svenskar till FN i många
fall är otillräcklig. I skrivelsen framhålls vidare att generalsekreteraren
under 1998 kommer att utveckla sitt förslag om ett nytt finansieringssystem för
utvecklingsverksamheten. Den nya ställföreträdande generalsekreteraren Louise
Fréchette har ett särskilt ansvar för att följa upp reformfrågor. Hon har bl.a.
fått i uppdrag att studera och lägga fram förslag om nya finansieringskällor
för FN:s ekonomiska och sociala verksamhet. Ett förslag är att dagens
frivilliga bidrag skall kompletteras med fleråriga förhandlade bidrag. En
diskussion pågår också om alternativa finansieringskällor och FN:s samarbete
med den privata sektorn.
Utskottet konstaterar att FN:s svåra finansiella kris fortsätter.
Huvudorsaken är att medlemsstaterna inte uppfyller sitt stadgeenliga
betalningsansvar. USA är en av de största gäldenärerna men det finns också ett
antal andra stora och små länder som inte betalar i tid eller fullt ut. Enligt
uppgift i skrivelsen uppgick medlemsstaternas skuld till FN vid årsskiftet
1997/98 till 473 miljoner US-dollar för den reguljära verksamheten och 1 600
miljoner US-dollar för den fredsfrämjande verksamheten.
Förslag om att närmare studera internationella transaktionsskatter har
framförts i motion U29 (v) yrkande 1.
Utskottet delar regeringens uppfattning att man måste eftersträva en
helhetslösning på FN:s finansiella problem. Utskottet finner EU:s förslag,
vilket presenteras i skrivelsen, intressant. Det bygger på fyra grundprinciper:
full och ovillkorlig skuldbetalning, reviderade bidragsskalor, skärpt
tillämpning av stadgans regel om förlorad rösträtt vid obetalda bidrag samt
införande av incitament för att betala i tid och påföljder (ränta) vid för sen
betalning. Därtill måste, vilket utskottet framförde i betänkande 1995/96:UU1
FN inför framtiden, kompletterande finansieringskällor övervägas. De förslag
som framlagts av bl.a. Kommissionen för globalt samarbete, t.ex. om skatt på
internationella valutatransaktioner och avgifter på internationella
flygbiljetter, var enligt utskottets uppfattning väl värda att studera.
Utskottet har inhämtat att regeringen har initierat ett projekt i syfte att
i nära samarbete med givar- och mottagarländerna samt företrädare för det
multilaterala systemet, diskutera förslag till bl.a. FN:s och
utvecklingsbankernas finansiering. Arbetet skall bygga vidare på de nordiska
FN-projekten. Finansieringsprojektet presenterades nyligen vid FN i New York.
Utskottet har tidigare, senast i betänkande 1997/98:UU2 Internationellt
utvecklingssamarbete, framfört att det är viktigt med en jämnare
bördefördelning mellan givare. I samma betänkande betonades vikten av
rationalisering och effektivitet samt upprepade utskottet sitt stöd för
försöken att finna alternativa finansieringskällor. Utskottet ser i detta
sammanhang positivt på det nya initiativ som tagits av regeringen att närmare
studera förslag till FN-finansiering. De förslag t.ex. om samfinansiering
mellan privata näringslivet och FN, internationella transaktionsskatter och
avgifter på internationella flygbiljetter som framlagts bör därvid
förutsättningslöst studeras så att klarhet kan nås om för- och nackdelar med
olika alternativ.
Med detta anser utskottet motion U29 (v) yrkande 1 besvarad.
Fredsfrämjande verksamhet
FN:s första uppgift enligt stadgan är att upprätthålla fred. Den fredsfrämjande
verksamheten omfattar alla faser av en konflikt. Förebyggande åtgärder,
fredsskapande insatser för att begränsa eller lösa en pågående konflikt,
fredsbevarande operationer, fredsframtvingande insatser och fredsbyggande efter
en konflikt. Utskottet ställer sig bakom regeringens uppfattning att FN i
större utsträckning bör inrikta verksamheten på tidiga insatser och
konfliktförebyggande åtgärder. Utskottet delar också regeringens uppfattning
att det är angeläget att utveckla FN:s och regionala organisationers instrument
för att förebygga konflikter.
Ett led i arbetet för att möjliggöra en snabbare insats i konfliktsituationer
och förhindra att de förvärras utgör arbetet med att sätta upp en
multinationell snabbinsatsstyrka SHIRBRIG (The Multinational UN Standby Forces
High Readiness Brigade) som skall kunna ställas till FN:s förfogande inom 15-30
dagar för insatser under högst sex månader. Brigaden är sammansatt av
nationella enheter inom ramen för FN:s beredskapssystem UNSAS (UN Standby
Arrangement System). En annan viktig komponent i det fredsbevarande arbetet är
användandet av civilpoliser. Utskottet stöder Sveriges deltagande i SHIRBRIG
liksom det svenska rådsinitiativ som tagits för att utveckla kapaciteten att
kunna använda civilpoliser i en högre utsträckning i framtida fredsfrämjande
operationer.
I tre motioner tas frågan om FN:s möjligheter att agera i interna konflikter
upp. I motion U28 (fp) yrkande 1 begärs att Sverige skall verka för att FN-
stadgan ändras för att möjliggöra ingripande i inomstatliga konflikter.
Motionärerna bakom U30 (mp) yrkande 4 begär att säkerhetsrådets möjligheter att
agera i konflikter inom ett lands gränser förbättras vid omfattade kränkningar
av mänskliga rättigheter. Som exempel på ett land där FN borde kunna agera
nämns Algeriet. I motion U56 (v) yrkande 4 anförs att Sverige i FN:s
säkerhetsråd än intensivare bör försöka finna möjligheter för FN att förhindra
massakrer av den typ som äger rum i Algeriet, Colombia etc.
Utskottet har i en offentlig utfrågning den 19 mars 1998 på temat Mänskliga
rättigheter i interna konflikter - det civila samhällets roll, med en
expertpanel bl.a. penetrerat frågan om vilka möjligheter som ges med nuvarande
FN-stadga för säkerhetsrådet att agera i interna konflikter. Utgångspunkten i
FN-stadgans artikel 2:7 är att FN inte skall ingripa i staters inre
angelägenheter. Det viktiga undantaget från denna regel är att säkerhetsrådet
kan ingripa om situationen är så allvarlig att den utgör ett hot mot
internationell fred och säkerhet. Rådet har med visst stöd i stadgan genom
praxis i utökad utsträckning utnyttjat möjligheten att intervenera i interna
konflikter. Det finns en tendens att betrakta humanitära katastrofer och
omfattande kränkningar av de mänskliga rättigheterna som internationella
angelägenheter.
Gränsen mellan renodlad inomstatlig konflikt och mellanstatlig konflikt är
inte knivskarp. Ofta finns en inblandning på ett eller annat sätt i form av
handelsintressen, strategiska intressen, militär- och exportintressen etc. från
närliggande stater. Denna inblandning kan medföra risker för den regionala och
internationella säkerheten.
Utskottet noterar att Sverige i arbetet inom säkerhetsrådet fäster stor vikt
vid frågor som rör mänskliga rättigheter. Därmed verkar Sverige för att
kränkningar av mänskliga rättigheter även i inomstatliga konflikter skall
uppmärksammas. Rådet har redan ingripit i ett antal interna konflikter. Vad
gäller Algeriet konstaterar regeringen i skrivelsen att de politiska
förutsättningarna för ett ingripande inte förelegat.
I folkpartimotionen begärs att Sverige skall verka för att FN-stadgan ändras
så att det blir enklare för rådet att ingripa i interna konflikter. Utskottet
anser inte att detta är en framkomlig väg. Det politiska stöd som nu i vissa
fall saknas för ett rådsingripande skulle också saknas för en stadgeändring.
Svårigheter att identifiera de parter i interna konflikter som gör sig skyldiga
till MR-brott och deras relativa okänslighet för internationella påtryckningar
är också ett problem. Det är enligt utskottets uppfattning därför viktigt att
arbeta för att skapa politiska förutsättningar för rådsingripande i särskilt
allvarliga fall av kränkningar av de mänskliga rättigheterna i interna
konflikter. Utskottet vill i detta sammanhang också framhålla vikten av att
använda preventiv diplomati och medling och andra icke-militära insatser för
att lösa konflikter. I det konfliktförebyggande arbetet inom ett land spelar
vidare det civila samhället en viktig roll.
Med detta avstyrker utskottet motion U28 (fp) yrkande 1 samt anser motionerna
U30 (mp) yrkande 4 och U56 (v) yrkande 4 besvarade.
Två motioner behandlar den nyligen upprättade snabbinsatsstyrkan SHIRBRIG. I
motion U30 (mp) yrkande 2 krävs att alla insatser av denna styrka måste
planeras och utföras i FN:s regi samt beslutas av Sveriges riksdag. I motion
U210 (c) yrkande 3 begärs att Sverige skall verka för att SHIRBRIG successivt
byggs ut.
Enligt statuterna skall styrkan endast kunna tas i anspråk för insatser efter
beslut av FN:s säkerhetsråd och förutsatt att insatsen sker enligt FN-stadgans
kapitel VI om fredlig lösning av konflikter. I detta kapitel, artikel 36, ges
säkerhetsrådet befogenhet att ingripa om det kan antagas att internationell
fred och säkerhet är i fara. De nationella truppenheterna kan endast ställas
till förfogande efter nationellt beslut i varje enskilt land. För Sveriges del
innebär detta beträffade fredsframtvingande insatser, enligt FN-stadgans
kapitel VII, att sådana enligt regeringsformen 10 kap. 9 § kräver riksdagens
beslut. Vad gäller fredsbevarande insatser kan regeringen enligt lagen
(1992:1153) om väpnad styrka utomlands efter framställning av FN eller OSSE
besluta om sådan. SHIRBRIG avser insatser enligt kapitel VI, dvs. traditionell
?peacekeeping?, varför sistnämnda lag torde vara tillämplig.
För närvarande deltar sju länder förutom Sverige i SHIRBRIG. Dessa är
Argentina, Danmark, Kanada, Nederländerna, Norge, Polen och Österrike.
Styrkommittéen för SHIRBRIG, vilken består av representanter för de
deltagande länderna, har bedömt det vara angeläget att diskutera en utvidgning
av antalet deltagare. Efter ett svensk initiativ har redan under hösten 1997 en
förfrågan gått ut till ytterligare 14 av FN:s medlemsländer om eventuellt
intresse att delta i samarbetet. Hittills har fyra av dessa förklarat sig vara
intresserade.
Den svenska enheten till SHIRBRIG är avsedd att rekryteras ur den svenska
snabbinsatsstyrka som enligt tidigare beslut skall upprättas inom Försvars-
makten och som omfattar två kompanier. Den skall vara etablerad till 1 juli
1998. I januari i år uppdrog regeringen åt Försvarsmakten att under våren
redovisa förslag till hur dess internationella engagemang kan ökas. Häri ingår
även ett uppdrag att se på möjligheten att utöka snabbinsatsstyrkan till en hel
bataljon.
Av det ovanstående framgår att riksdagens beslut inte torde komma att
erfordras, när svenskt deltagande i SHIRBRIG aktualiseras.
Därmed avstyrker utskottet motion U30 (mp) yrkande 2 och anser motion U210 (c)
yrkande 3 besvarad med vad utskottet anfört.
Nedrustning
I motion U408 (v, c, fp, mp, kd) yrkande 3 begärs att Sverige skall verka för
en speciell nedrustningssession i FN:s generalförsamling hösten 1998.
Utskottet konstaterar att Sverige tillsammans med övriga EU-länder aktivt har
agerat för att skapa förutsättningar för sammankallande av en sådan konferens,
Special Session on Disarmament (SSOD IV). Detta arbete bedrivs främst inom FN:s
nedrustningskonferens (UNDC). Enligt den tågordning som generalförsamlingen i
två resolutioner hösten 1996 och 1997 beslutade skulle UNDC komma överens om
målsättningen och agendan för en sådan konferens. Därefter skulle
generalförsamlingen besluta om tidpunkt för konferensen. UNDC behandlade frågan
vid sina substansmöten 1996 och 1997 men någon enighet kunde inte nås. Inte
heller vid årets nyligen avslutade substansmöte lyckades man enas om agenda för
mötet. Efter tre år avförs frågor normalt från dagordningen om enighet ej
uppnåtts. Det beslutades därför vid årets möte att frågan om SSOD IV skall
återföras till generalförsamlingen för beslut om dess vidare hantering.
Utskottet ställer sig bakom de svenska ansträngningarna att försöka nå
samstämmighet avseende utformandet av SSOD IV:s målsättning och agenda och
förutsätter att regeringen kommer att fortsatt verka för att en särskild
nedrustningssession kommer till stånd.
Med detta anser utskottet motion U408 (v, c, fp, mp, kd) yrkande 3 besvarad.
Ekonomisk utveckling i u-länder
I motionerna U29 (v) yrkande 11 och Fi209 (v) yrkande 21 begärs att Sverige
skall ta initiativ till att ett ekonomiskt säkerhetsråd inrättas. Förslaget
härrör från Kommissionen för globalt samarbete.
Utskottet har vid flera tidigare tillfällen betonat vikten av att u-ländernas
ekonomiska intressen omhändertas på ett bättre sätt än tidigare av det
internationella samfundet.
I betänkande 1995/96:UU1 FN inför framtiden, anförde utskottet:
En av FN-systemets viktigaste uppgifter är att främja den ekonomiska
utvecklingen i u-länderna. I detta sammanhang spelar särskilt Världsbanken och
den internationella valutafonden IMF, centrala roller. På handelsområdet har
världshandelsorganisationen WTO en nyckeluppgift i arbetet att främja u-
ländernas tillträde till i-ländernas marknader. Dessa organisationer har en
självklar plats även i det framtida globala samarbetet.
Utmaningen i dag består emellertid i att skapa ett forum med tillräcklig
tyngd för att kunna utforma en långsiktig och konsekvent internationell politik
för en ekonomisk och ekologisk hållbar utveckling för att trygga en global
välfärd.
Utskottet vidhåller denna uppfattning och ställer sig också bakom regeringens
uttalande i utrikesdeklarationen 1996 att det är viktigt att det inom FN-
systemet utvecklas en möjlighet att demokratiskt hantera den internationella
ekonomin. Utskottet noterar vidare som positivt att det numera finns ett större
samråd mellan FN och Bretton Woods-institutionerna, bl.a. hölls för första
gången ett gemensamt möte mellan ECOSOC och dessa institutioner i april i år.
Med vad som ovan anförts anser utskottet motionerna U29 (v) yrkande 11 och
Fi209 (v) yrkande 21 besvarade.
Miljöfrågor
Många miljöproblem är gränsöverskridande till sin natur och måste därför lösas
i internationell samverkan. I ett antal motioner aktualiseras FN:s roll i det
miljöfrämjande arbetet. Motionerna U30 (mp) yrkande 1, U210 (c) yrkande 1 och
U221 (mp) behandlar bl.a. krav på att FN skall bli mer miljövänligt, att dagens
säkerhetsråd på sikt skall kompletteras med ett FN:s råd för hållbar utveckling
och att FN och säkerhetsrådet starkare skall koppla samman
vattenförsörjningsfrågor med hot mot fred och säkerhet. Det bästa vore enligt
motionärerna att säkerhetsrådet hade en permanent dagordningspunkt om de
globala vattenproblemen.
Miljö och hållbar utveckling spelar en central roll i FN:s arbete. Ett
uttryck för detta var bl.a. det uppföljningsmöte som hölls sommaren 1997 till
UNCED (Riokonferensen om miljö och utveckling 1992). Miljöfrågorna är en del av
den ekonomiska och sociala utvecklingen vilken sammanfattas i begreppet hållbar
utveckling. Det normativa arbetet med miljö och hållbar utveckling är samtidigt
en separat fråga som behandlas i FN:s kommission för hållbar utveckling (CSD)
och i FN:s särskilda miljöprogram (UNEP).
FN:s generalsekreterare aviserade i sitt reformförslag i juli 1997 att han
avser återkomma med förslag på området miljö och hållbar utveckling, inklusive
frågor som rör bebyggelse och bosättning. En särskild arbetsgrupp arbetar med
dessa frågor och förslag skall vara klara i juni i år för presentation vid
höstens generalförsamling.
Utskottet kommer med intresse att följa detta arbete och vill inte föregripa
de resultat som arbetsgruppen kan komma att framlägga rörande FN:s framtida
organisation för behandling av miljöfrågor.
Beträffande FN:s interna agerande vad gäller miljöfrågor har utskottet
inhämtat att det 1996 påbörjades ett återvinningsprogram inom organisationen.
Med detta anser utskottet motion U30 (mp) yrkande 1 och U210 (c) yrkande 1
besvarade.
Utskottet konstaterar att det bredare säkerhetsbegrepp som ligger till grund
för FN:s agerande också innefattar hänsynstagande till miljöfrågor. Rådet kan
därför när det behandlar enskilda länders situationer vad avser internationell
fred och säkerhet också komma att beakta aspekter som miljöhot. Säkerhetsrådet
har dock inte mandat att behandla generella miljöfrågor. Utskottet finner det
varken lämpligt eller möjligt att förespråka att de globala vattenproblemen tas
upp som en permanent punkt på säkerhetsrådets dagordning. Samma uppfattning
framfördes av utskottet i betänkande 1996/97:UU15 Internationellt
utvecklingssamarbete, med anledning av ett liknande yrkande.
Långsiktiga vattenförsörjningsfrågor behandlas således inom FN-systemet i
andra fora än säkerhetsrådet. Utskottet noterar som positivt att Sverige sedan
länge varit pådrivande för att föra upp frågor om vattenförsörjning i olika FN-
forum, men även i andra sammanhang som t.ex. i utvecklingsbankernas verksamhet.
Sverige bidrog t.ex. aktivt till att FN:s generalförsamling i sitt beslut vid
extramötet i juni 1997 om uppföljning av UNCED, fastställde att
sötvattensfrågorna skulle vara den prioriterade sektorsfrågan i
arbetsprogrammet för Kommissionen för hållbar utveckling (CSD) under 1998.
Sverige är dessutom pådrivande i såväl det multilaterala som det bilaterala
utvecklingssamarbetet på detta område. Det globala nätverket The Global Water
Partnership som har sitt sekretariat förlagt till Sida, tillkom bl.a. på
svenskt initiativ.
Utskottet stöder regeringens aktiva agerande för att främja
vattenförsörjningsfrågor bilateralt, inom FN-systemet och i andra fora.
Med det anförda avstyrker utskottet motion U221 (mp).
I motion U412 (mp) begär motionärerna i yrkande 5 att Sverige skall ta
initiativ till inrättande av en solenergikommission inom FN och till en reform
av IAEA för att organisationen skall upphöra med att aktivt sprida kärnkraften
i världen.
Tyngdpunkten i IAEA:s verksamhet gäller kontroll av att kärnämnen inte
används för icke-fredliga ändamål. Detta sker inom ramen för de s.k. safe-
guardsavtal som det åligger de kärnvapenfria staterna att ingå med IAEA enligt
Icke-spridningsfördraget (NPT). Fördraget har numera erhållit i det närmaste
universell anslutning. IAEA:s kontrollverksamhet i enlighet med NPT är av
avgörande betydelse för att förhindra kärnvapenspridning genom den möjlighet
som organisationen ges att inspektera ländernas kärntekniska verksamhet. Arbete
har för övrigt nyligen slutförts på IAEA:s s.k. modellprotokoll. Detta
modellprotokoll skall läggas till grund för tilläggsprotokoll till staters
safeguardsavtal med IAEA. Genom bestämmelserna i modellprotokollet utvidgas
IAEA:s kontrollmöjligheter avsevärt. Modellprotokollet utgör ett viktigt bidrag
till stärkandet av den internationella icke-spridningsregimen. Sverige har
deltagit mycket aktivt i utarbetandet av protokollet.
Inom ramen för IAEA:s verksamhet har under senare år också ett betydande
normskapande arbete skett på området för kärnsäkerhet. Bl.a. öppnades 1994 den
internationella kärnsäkerhetskonventionen för undertecknande. Denna trädde i
kraft 1996. Under innevarande år har vidare arbetet på konventionen om säker
hantering av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall slutförts. Konventionen
har nyligen öppnats för undertecknande. Sverige har aktivt deltagit i
förhandlingarna om båda dessa konventioner. Sverige är part i
kärnsäkerhetskonventionen och har som tredje stat undertecknat konventionen om
säker hantering av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall.
I IAEA:s stadga, artikel 2, sägs visserligen uttryckligen att ett mål för
organisationen är att verka för en ökad användning av kärnkraft.
Safeguardsverksamheten och kärnsäkerhetsfrågorna har dock alltmer kommit att
dominera IAEA:s verksamhet. Regeringen är inriktad på att aktivt verka för att
IAEA:s kapacitet och roll i dessa avseenden stärks. Denna politik har
utskottets stöd.
FN:s generalsekreterare har beslutat att under år 1998 undersöka
möjligheterna till reformer inom miljöområdet. Utskottet kan notera att
solenergin ännu inte har blivit kommersiellt gångbar, beroende på bristande
konkurrenskraft gentemot fossila bränslen och otillräckliga tekniska framsteg.
Det behövs mer forskning och utveckling av solenergin innan den kan bli ett
realistiskt alternativ till andra energikällor.
Utskottet följer med intresse utvecklingen på energiområdet och de
internationella initiativ som tas för att främja miljön men vill för närvarande
inte ställa sig bakom förslaget att ta initiativ till inrättande av en
solenergikommission inom FN.
Därmed avstyrks motion U412 (mp) yrkande 5.
Uppföljning av FN-konferensernas handlingsprogram
Motionärerna bakom U28 (fp) begär i yrkande 4 att Sverige verkar för att FN-
konferensernas mål och handlingsprogram genomförs.
Denna fråga har redan på olika sätt uppmärksammats av utskottet. För ett
halvår sedan lade utskottet ut ett forskningsuppdrag till forskare vid Umeå och
Lunds universitet för att bl.a. studera hur resultaten från de stora FN-
konferenserna genomförts i svensk inrikes- och utrikespolitik. Resultaten
kommer att redovisas under våren 1998.
Utskottet noterar att Sveriges ambition är att bl.a. inom ramen för EU-
samarbetet, men också nationellt, verka - både normativt och inom
utvecklingssamarbetet - för att i praktisk handling omsätta handlingsprogrammen
från de stora FN-konferenserna under 1990-talet (om miljö och hållbar
utveckling, befolkning och utveckling, mänskliga rättigheter, sociala frågor,
kvinnor samt boende- och bebyggelsefrågor). Exempel härpå är att Agenda 21 från
Riokonferensen nu tillämpas såväl internationellt som nationellt och lokalt.
Handlingsplanen från Pekingkonferensen ligger till grund för en integrering av
jämställdhetsperspektivet i utvecklingssamarbetet, vilket behandlas av
utskottet mer utförligt i betänkande 1997/98:UU15 Demokrati och mänskliga
rättigheter i Sveriges utvecklingssamarbete.
Utskottet ställer sig bakom regeringens strävanden härvidlag och anser att
det är mycket viktigt att omsätta resultaten från de stora FN-konferenserna i
praktiken. Det behövs dock, enligt utskottets uppfattning, en mer genomgripande
analys av huruvida handlingsplanerna från dessa konferenser avspeglar sig i den
svenska nationella och internationella politiken. Förhoppningsvis kan den
studie som utskottet begärt bidra härtill.
Därmed anser utskottet motion U28 (fp) yrkande 4 besvarad med vad utskottet
anfört.
Insyn och delaktighet i FN:s arbete
Ett antal motionsyrkanden behandlar frågor om inflytande och insyn i FN:s
verksamhet. I motion U29 (v) yrkande 4 begärs ett ökat inflytande inom FN för
folkrörelserna. I yrkandena 5 och 6 begärs att regeringen i kommande skrivelser
skall beskriva ungdomens medverkan i FN-arbetet samt begärs att en
ungdomsrepresentant ingår i FN-delegationen. Detta krav framförs också i
partimotionen A203 (c) yrkande 2 och enskilda motionen U637 (c).
I motionerna U29 (v) yrkande 10 och U303 (v) yrkande 7 begär Vänsterpartiet
ett ökat deltagande av parlamentariker vid betydelsefulla FN-konferenser och
vid MR-kommissionens årliga möte.
Representanter för folkrörelser och parlamentariker ingår sedan många år i den
svenska delegationen till FN:s generalförsamling. De kan då t.ex. delta i
generalförsamlingens tredje utskott, där de frågor som MR-kommissionen har
berett på teknisk nivå behandlas ur ett politiskt perspektiv och i första
utskottets arbete med nedrustningsfrågor. Parlamentariker och
organisationsföreträdare har även ingått i de svenska delegationerna till ett
antal FN-konferenser. Sådana exempel är världstoppmötet om social utveckling
och NPT:s gransknings- och förlängningskonferens, vilka båda hölls 1995.
Utskottet har inhämtat att det inom riksdagen pågår ett arbete med att
undersöka möjligheterna av ett ökat deltagande av parlamentariker i olika FN-
sammanhang.
I slutet av 1980- och under 1990-talet började det bli mer vanligt med
deltagande av enskilda organisationer i FN-sammanhang. Ett sådant inslag är de
parallella NGO-möten som hållits samtidigt som de stora FN-konferenserna
genomförts. Ofta har enskilda organisationer kunnat driva en mer aktiv och
självständig politik vid dessa parallella möten än om de varit medlemmar i den
officiella svenska delegationen. Utskottet noterar också att Sverige stöder att
svenska organisationer ges konsultativ status i FN:s ekonomiska och sociala råd
ECOSOC. För närvarande har ca 1 200 organisationer sådan status. De bereds
därmed möjlighet att delta i MR-kommissionens arbete, där de kan presentera
både muntliga och skriftliga inlägg. Folkrörelsernas aktiva deltagande i MR-
kommissionen brukar användas som förebild för hur ett utökat deltagande av
enskilda organisationer skulle kunna ske också i andra FN-sammanhang. Sverige
driver frågan om att överlag öka deltagandet av enskilda organisationer i FN:s
arbete. I generalsekreterarens reformförslag föreslås att det nuvarande
förvaltarskapsrådet omvandlas till ett forum där FN:s medlemsstater och
företrädare för det civila samhället skall kunna diskutera globala problem som
t.ex. miljöfrågor.
Deltagande av folkrörelserepresentanter i svenska delegationer till
generalförsamlingen har, som ovan nämnts, en lång tradition. Regeringen har
valt att låta Svenska FN-förbundet, som är en paraplyorganisation för alla i
detta sammanhang relevanta organisationer, föreslå lämplig organisation och
person att ingå i delegationen. Ungdomsrörelserna är alltså, liksom andra
enskilda organisationer, välkomna att söka den plats som står till förbundets
förfogande. Ibland kan därutöver föreligga särskilda skäl att inbjuda någon
speciell organisation, om en fråga av intresse för just den organisationen
behandlas av generalförsamlingen, exempelvis ungdomsfrågor. Till den 49:e
generalförsamlingen, hösten 1995, inbjöds sålunda en representant för
Landsrådet för Sveriges ungdomsorganisationer - LSU - att delta eftersom
tioårsfirandet av det internationella ungdomsåret sammanföll med FN:s eget
femtioårsjubileum.
Sedan hösten 1997 praktiserar två högskolestuderande vid den svenska
representationen i New York under en termin och får därmed god insyn och
inblick i FN:s verksamhet. Utskottet anser att det är viktigt att ungdomar på
detta sätt kan få erfarenhet av FN-arbetet, det kan också ske t.ex. genom att
ungdomar ges möjlighet att delta i delegationen till generalförsamlingen.
Det finns vidare, vilket motionsvis påpekas av Vänsterpartiet, ett antal
organisationer som utför ett viktigt opinionsarbete för att främja intresset
bland ungdomar för FN-frågor. Utskottets ledamöter deltar regelbundet bl.a. i
utfrågningar och andra aktiviteter som arrangeras av sådana organisationer.
Utskottet delar regeringens uppfattning om vikten av ett brett deltagande av
parlamentariker, folkrörelser - inklusive ungdomsorganisationer - i FN-arbetet.
I betänkande 1995/96:UU1 FN inför framtiden, betonade utskottet att FN utan en
fast folklig förankring inte kan bli den organisation för främjande av fred,
frihet, säkerhet och ekonomisk rättvisa som vi alla vill att den skall vara.
Utskottet konstaterar även att det förekommer ett kontinuerligt och fruktbart
utbyte mellan regeringen, parlamentariker och företrädare för enskilda
organisationer om det svenska FN-arbetet. Utskottet utgår från att detta
samarbete kommer att vidareutvecklas och att regeringen, i samband härmed,
överväger att låta parlamentariker ingå i den svenska delegationen till MR-
kommissionen. Utskottet ser också gärna att regeringen i kommande skrivelser
redovisar samarbetet med folkrörelserna i FN-arbetet.
Med detta anser utskottet motionerna U29 (v) yrkandena 4-6 och 10, U303 (v)
yrkande 7, A203 (v) yrkande 2 och U637 (c) bevarade.
Med anledning av ett yrkande om kvinnorepresentationen inom FN - U29 (v)
yrkande 9 - vill utskottet anföra följande: Utskottet har i tidigare
betänkanden, senast i 1996/97:UU12 Mänskliga rättigheter m.m., som positivt
noterat den tjänst som tillsatts inom FN:s sekretariat med ansvar för
jämställdhetsfrågor, både i FN:s personalpolitik och i organisationens
verksamhet. Detta var ett initiativ som Sverige drev vid Pekingkonferensen.
Utskottet kan konstatera att andelen kvinnor på handläggande nivå inom FN är
fortsatt låg. Det senaste året har en marginell ökning av antalet kvinnor inom
denna kategori skett från 35,5 % i december 1997 till 36,8 % i januari 1998. På
högre nivåer (D1 och däröver) har dock en ökning under motsvarande tidsperiod
skett från 18,5 % till 22,6 %. Här kan noteras att andelen kvinnor på högre
nivå 1993 var 12,3%. Det har således nästan skett en fördubbling på 5 år.
Utskottet noterar med tillfredsställelse denna ökning och konstaterar att ett
antal av FN-systemets högsta tjänster, under den senaste tiden, tillsatts med
kvinnor. Sådana exempel är Louise Fréchette, som nyligen utsågs till Kofi
Annans ställföreträdare, den nya högkommissarien för de mänskliga
rättigheterna, Mary Robinson, Elisabeth Rehn som är generalsekreterarens
särskilda sändebud i Bosnien och Gro Harlem Brundtland, som sommaren 1998
tillträder som generaldirektör för Världshälsoorganisationen (WHO). Utskottet
behandlar i betänkande 1997/98:UU15 Demokrati och mänskliga rättigheter i
Sveriges utvecklingssamarbete, frågan om en integrering av ett
jämställdhetsperspektiv mellan män och kvinnor i FN:s verksamhet. Det
konstateras där att Sverige och EU-kretsen aktivt arbetar för att
jämställdhetsfrågor skall beaktas i all verksamhet inom FN.
Sverige ses i jämställdhetsfrågor ofta som ett föregångsland. Det är viktigt
att Sverige på grundval av detta goda anseende fortsätter att aktivt driva
jämställdhetsfrågor inom FN, liksom i andra internationella fora. Utskottet
utgår från att riksdagen i lämplig form kommer att hållas informerad om hur
arbetet fortskrider.
Därmed anser utskottet motion U29 (v) yrkande 9 besvarad.
I motion U29 (v) yrkande 2 krävs en förbättrad demokratisk insyn i
Världsbankens arbete.
Utskottet konstaterar att Världsbankens verksamhet förändrats under senare år.
Banken har nu deklarerat sin vilja att lämna den slutna kulturen bakom sig och
öppna sig mer mot omvärlden. Denna policy har emellertid ännu inte fått
genomslag fullt ut i det konkreta arbetet. Redan nu kan dock noteras att
låntagarländerna liksom det civila samhällets företrädare involveras på ett
aktivare sätt än tidigare, t.ex. i landstrategiprocesser. Ett annat initiativ
som ligger i linje med dessa strävanden är det triangelsamarbete mellan
Världsbanken, ett antal regeringar och det civila samhället i dessa länder.
Avsikten är bl.a. att öka berörda gruppers insyn och inflytande i ekonomiska
reformprocesser. Utskottet noterar också som positivt att Världsbankens
kontakter med den svenska riksdagen ökat. Bl.a. har dess president besökt
Stockholm och svenska parlamentariker har också nyligen besökt Världsbanken.
Riksdagen har under en rad år efterfrågat mer information om Världsbanken för
att förbättra beslutsunderlaget vid behandlingen av budgetpropositionen, senast
skedde detta i betänkande 1996/97:UU2 Utgiftsområde 7 Internationellt bistånd.
Utskottet har inhämtat att regeringen nu avser inkludera mer information om
utvecklingsbankerna i årsboken om det svenska internationella
utvecklingssamarbetet. Utskottet utgår från att detta löfte kommer att infrias.
Med detta anses motion U29 (v) yrkande 2 besvarad.
Avslutning
Sveriges starka engagemang i Förenta nationerna förblir en grundpelare i
utrikespolitiken. Genom FN är vi med och bygger den internationella
rättsordning som tryggar också vår egen säkerhet. FN är ett oundgängligt
redskap i kampen mot de långsiktiga hoten mot mänsklig överlevnad. Mot bakgrund
av den snabba politiska, ekonomiska och tekniska utvecklingen, vilken kan
sammanfattas som en ökande globalisering, ser dessa hot i dag annorlunda ut.
Utskottet vill därför understryka vikten av att rikta fokus på FN:s framtida
uppgifter. Det planerade millenniemötet i generalförsamlingen bör i detta
sammanhang kunna bli ett viktigt forum för dessa diskussioner.
Utskottet noterar med tillfredsställelse att regeringen tillmäter
framtidsfrågorna stor vikt. Både i skrivelsen och i utrikesdeklarationen i år
betonar regeringen dessa.
I detta sammanhang vill utskottet erinra om sina tidigare ställningstaganden
härvidlag. I betänkande 1995/96:UU1 FN anförde utskottet bl.a. följande:
Byggandet av fred och utveckling i en värld som präglas av ömsesidiga
beroendeförhållanden måste självfallet ha en mycket bred ansats. Många
konflikter bottnar djupast sett i fattigdom och social misär, kränkningar av de
mänskliga rättigheterna samt etniska och religiösa motsättningar som kan
förvärras ytterligare av katastrofer och miljöförstöring.
Utskottets inställning avspeglas väl i regeringens redogörelse för bredden och
djupet i det svenska FN-engagemanget.
När den svenska perioden i säkerhetsrådet nu närmar sig sitt slut kan
regeringen med än större kraft - och med vunna erfarenheter från rådsarbetet -
ägna sig åt mer långsiktiga och principiella frågor. En viktig sådan fråga är
hur FN:s möjligheter att agera i interna konflikter skall kunna förbättras. Den
folkliga förankringen och därmed FN:s legitimitet är en annan viktig fråga
liksom den nationella och internationella uppföljningen av beslut som fattas
inom FN. Enligt utskottets uppfattning lämpar sig dessa frågor väl för närmare
studier, som ett led i arbetet för att stärka och effektivisera organisationen.
Utskottet ställer sig sammanfattningsvis bakom de bedömningar och
prioriteringar som redovisas i regeringens skrivelse. Utskottet föreslår att
skrivelsen läggs till handlingarna.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande FN:s övergripande uppgifter
att riksdagen avslår motion 1997/98:U27
res.1 (m)
2. beträffande valfrågor inom FN
att riksdagen avslår motion 1997/98:U28 yrkandena 2 och 3,
res. 2 (fp)
3. beträffande säkerhetsrådet och vetorätten
att riksdagen förklarar motion 1997/98:U29 yrkandena 7 och 8 besvarade med vad
utskottet anfört,
4. beträffande utseende av generalsekreterare
att riksdagen förklarar motion 1997/98:U303 yrkande 3 besvarad med vad
utskottet anfört,
5. beträffande internationella transaktionsskatter
att riksdagen förklarar motion 1997/98:U29 yrkande 1 besvarad med vad utskottet
anfört,
res. 3 (m)
6. beträffande FN:s agerande i interna konflikter
att riksdagen med avslag på motion 1997/98:U28 yrkande 1 förklarar motionerna
1997/98:U30 yrkande 4 och 1997/98:U56 yrkande 4 besvarade med vad
utskottet anfört,
res. 4 (fp)
7. beträffande snabbinsatsstyrkan SHIRBRIG
att riksdagen med avslag på motion 1997/98:U30 yrkande 2 förklarar motion
1997/98:U210 yrkande 3 besvarad med vad utskottet anfört,
res. 5 (v, mp)
8. beträffande nedrustningssessionen SSOD IV
att riksdagen förklarar motion 1997/98:U408 yrkande 3 besvarad med vad
utskottet anfört,
9. beträffande ekonomiskt säkerhetsråd
att riksdagen förklarar motionerna 1997/98:U29 yrkande 11 och 1997/98:Fi209
yrkande 21 besvarade med vad utskottet anfört,
10. beträffande FN och miljöfrågor
att riksdagen förklarar motionerna 1997/98:U30 yrkande 1 och 1997/98:U210
yrkande 1 besvarade med vad utskottet anfört,
11. beträffande säkerhetsrådet och vattenförsörjningsfrågor
att riksdagen avslår motion 1997/98:U221
res. 6 (mp)
12. beträffande reform av IAEA och inrättande av
solenergikommission
att riksdagen avslår motion 1997/98:U412 yrkande 5,
res.7 (mp)
13. beträffande uppföljning av FN-konferenser
att riksdagen förklarar motion 1997/98:U28 yrkande 4 besvarad med vad utskottet
anfört,
14. beträffande insyn och delaktighet i FN:s arbete
att riksdagen förklarar motionerna 1997/98:U29 yrkandena 4-6 och 10,
1997/98:U303 yrkande 7, 1997/98:A203 yrkande 2 och 1997/98:U637 besvarade
med vad utskottet anfört,
res. 8 (c, v, mp)
15. beträffande kvinnorepresentation inom FN
att riksdagen förklarar motion 1997/98:U29 yrkande 9 besvarad med vad utskottet
anfört,
16. beträffande insyn i Världsbanken
att riksdagen förklarar motion 1997/98:U29 yrkande 2 besvarad med vad utskottet
anfört,
17. beträffande regeringens skrivelse 1997/98:69
att riksdagen lägger regeringens skrivelse 1997/98:69 Sverige i Förenta
nationerna till handlingarna.
Stockholm den 12 maj 1998
På utrikesutskottets vägnar
Viola Furubjelke
I beslutet har deltagit: Viola Furubjelke (s), Göran Lennmarker (m), Inga-Britt
Johansson (s), Nils T Svensson (s), Berndt Ekholm (s), Inger Koch (m), Urban
Ahlin (s), Helena Nilsson (c), Bertil Persson (m), Karl-Göran Biörsmark (fp),
Tone Tingsgård (s), Eva Zetterberg (v), Agneta Brendt (s), Lars Hjertén (m),
Bodil Francke Ohlsson (mp), Ingrid Näslund (kd) och Magnus Johansson (s).
Reservationer
1. FN:s övergripande uppgifter (mom. 1)
Göran Lennmarker, Inger Koch, Bertil Persson och Lars Hjertén (alla m) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 17 börjar med ?I betänkande
1997/98:UU9? och på s. 18 slutar med ?U27 (m) avstyrks därmed? bort ha följande
lydelse:
Utskottet anser liksom motionärerna att det är en viktig uppgift att främja
en snabb ekonomisk tillväxt, som är den nödvändiga förutsättningen för att
snabbt utrota fattigdomen i u-länderna. Endast genom att frigöra de
välståndsskapande krafterna i u-länderna kan dessa tack vare växande resurser
utrota fattigdomen. Utan tillväxt förblir människorna i fattigdom.
Det finns viktiga uppgifter som främst eller enbart måste hanteras inom FN-
systemets ram, men utskottet noterar med tillfredsställelse skrivelsens
positiva inställning till Världsbankens arbete med dess fattigdomsinriktning
och att banken övertagit många uppgifter som tidigare utförts av FN-organ. Även
IMF har en nyckelroll i uppgiften att säkra det internationella
betalningssystemet. I-ländernas viktigaste stöd till u-ländernas utveckling är
ändå den globala frihandeln, som ger u-länderna tillträde till i-ländernas
marknader. Inget annat bidrag har visat sig mera verksamt för en snabb
tillväxt.
Utskottet delar de synpunkter som framförs i motion U27 (m) och föreslår att
riksdagen beslutar ge regeringen till känna vad i motionen anförts om FN:s
huvuduppgifter.
dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
1. beträffande FN:s övergripande uppgifter
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:U27 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
2. Valfrågor inom FN (mom. 2)
Karl-Göran Biörsmark (fp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 18 börjar med ?Utskottet
anser att? och på s. 18 slutar med ?yrkandena 2 och 3? bort ha följande
lydelse:
Förenta nationerna har stora behov av reformer, och utskottet välkomnar det
förändringsarbete som nu pågår och som syftar till att säkra och effektivisera
FN. En starkt bidragande faktor till reformarbetets ingångsättande är
generalsekreterare Kofi Annans beslutsamma agerande.
Under 1997 har generalsekreteraren presenterat två rapporter angående FN:s
reformarbete. Ett resultat av dessa rapporter är bl.a. att verksamheten skall
fokuseras på fyra kärnområden: fred och säkerhet, humanitära frågor, ekonomiska
och sociala frågor samt utvecklingsarbete. Utskottet menar att Sverige bör
arbeta för att ett femte kärnområde införs som fokuserar på valfrågor. Enligt
utskottets mening bör därför en samordnande funktion för valfrågor inrättas.
Utskottet tillstyrker därmed motion U28 (fp) yrkandena 2 och 3.
dels att moment 2 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
2. beträffande valfrågor inom FN
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:U28 yrkandena 2 och 3 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Internationella transaktionsskatter (mom. 5)
Göran Lennmarker, Inger Koch, Bertil Persson och Lars Hjertén (alla m) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 20 börjar med ?Därtill
måste, vilket? och på s. 21 slutar med ?yrkande 1 besvarad? bort ha följande
lydelse:
FN skall även fortsättningsvis finansieras genom avgifter från
medlemsländerna. Det är principiellt fel att införa beskattningsrätt för FN. En
sådan tillkommer medlemsländerna. Det ankommer på medlemslandet självt att
finna de bästa formerna för medlemsavgifternas finansiering. Det är inte en
uppgift för FN.
Förslagen om en särskild skatt på internationella valutatransaktioner eller
avgifter på internationella flygbiljetter är direkt olämpliga. Internationella
valutatransaktioner är viktiga, inte minst för att överföra sparande från i-
länder till u-länder. En sådan skatt, ofta kallad Tobinskatt efter förslagets
upphovsman, skulle bli kostsam för de u-länder som har högt tillflöde av
utländskt kapital; t.ex. skulle en sådan skatt för Vietnam kosta lika mycket
som det hittillsvarande årliga biståndet från Sverige.
En särskild avgift på internationella flygbiljetter är heller inte särskilt
välbetänkt. Strävan måste vara att bringa ner kontaktkostnaderna i stället för
att driva upp dem. Utbyte mellan folk och länder är ett viktigt inslag i
strävan att genom internationell samverkan främja demokrati, mänskliga
rättigheter och fred.
En skatt på valutatransaktioner eller en avgift på flygbiljetter är inte
lösningen på FN:s finansiella kris. Utskottet avstyrker därför motion U29
yrkande 1.
dels att moment 5 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
5. beträffande internationella transaktionsskatter
att riksdagen avslår motion 1997/98:U29 yrkande 1,
4. FN:s agerande i interna konflikter (mom. 6)
Karl-Göran Biörsmark (fp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 22 börjar med ?I
folkpartimotionen begärs? och på s 22 slutar med ?yrkande 4 besvarade? bort ha
följande lydelse:
Utvecklingen går mot allt färre väpnade konflikter mellan nationer till ett
ökande antal inomstatliga konflikter. Detta ställer nya krav på FN och skapar
förändrade förutsättningar för FN:s insatser. På flera håll, bl.a. i forna
Jugoslavien, Kosovo, Rwanda, Burundi, Algeriet m.fl. länder, har FN misslyckats
med den mycket angelägna uppgiften att göra insatser när det gäller
inomstatliga konflikter. Förklaringen till, eller ursäkten för, omvärldens
passiva hållning i dessa konflikthärdar har varit att FN inte skall lägga sig i
länders inre angelägenheter.
För att FN skall kunna bemöta den förändrade konfliktsituationen på olika
håll i världen är det angeläget att denna inställning ändras. Utskottet menar
därför att Sverige bör verka för att FN-stadgan ändras i linje med de förslag
som framförs i Carlsson/Ramphalrapporten Vårt globala grannskap så att det blir
möjligt för FN att vidta åtgärder även när det gäller inomstatliga konflikter.
Nationsgränser får inte utnyttjas som argument för att passivt se på när
människors säkerhet är allvarligt hotad. Utskottet menar att beslut om aktioner
som syftar till att säkra freden vid inomstatliga massakrer, krig och
allvarliga oroligheter skall kunna fattas av säkerhetsrådet utan att FN-stadgan
förhindrar detta. Åtgärder får endast vidtas när människors säkerhet är
allvarligt hotad och/eller ett internationellt agerande på humanitära grunder
anses vara nödvändigt.
Genom att Sverige tagit plats i säkerhetsrådet har vi en reell möjlighet att
påverka, framföra konstruktiva förslag och skapa ett gott samarbetsklimat.
Utskottet menar att Sverige bör arbeta för att FN:s handlingskraft, när det
gäller ingripande i inomstatliga konflikter, ökar.
Detta bör ges regeringen till känna.
Med det anförda tillstyrker utskottet motion U28 (fp) yrkande 1 samt anser
motionerna U30 (mp) yrkande 4 och U56 (v) yrkande 4 i allt väsentligt
tillgodosedda.
dels att moment 6 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
6. beträffande FN:s agerande i interna konflikter
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:U28 yrkande 1 och med anledning av
motionerna 1997/98:U30 yrkande 4 och 1997/98:U56 yrkande 4 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. Snabbinsatsstyrkan SHIRBRIG (mom. 7)
Eva Zetterberg (v) och Bodil Francke Ohlsson (mp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 22 börjar med ?De
nationella truppenheterna? och på s. 23 slutar med ?vad utskottet anfört? bort
ha följande lydelse:
I FN:s multinationella insatsstyrka SHIRBRIG finns för närvarande 7 länder,
men fler har visat intresse av att delta. Sverige har redan planer på att utöka
snabbinsatsstyrkan till en hel bataljon. Samma planer kan finnas hos övriga
deltagande länder, vilket betyder att FN får en slagkraftig insatsstyrka av
betydelse. De nationella truppenheterna kan endast ställas till förfogande
efter nationellt beslut i varje enskilt land. För Sveriges del innebär detta
beträffande fredsframtvingande insatser, enligt FN-stadgans kapitel VII, att
sådana enligt 10 kap. 9 § regeringsformen kräver riksdagens beslut. Ur
demokratisk synpunkt och med tanke på den betydelse de fredsbevarande
insatserna har såväl nationellt som internationellt, bör riksdagen besluta även
om dessa insatser, efter framställning av FN eller OSSE.
Därmed tillstyrker utskottet motion U30 (mp) yrkande 2 samt anser motion U210
(c) yrkande 1 besvarad med vad utskottet anfört.
dels att moment 7 i utskottet hemställan bort ha följande lydelse:
7. beträffande snabbinsatsstyrkan SHIRBRIG
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:U30 yrkande 2 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört samt förklarar motion
1997/98:U210 yrkande 3 besvarad med vad utskottet anfört,
6. Säkerhetsrådet och vattenförsörjningsfrågor (mom. 11)
Bodil Francke Ohlsson (mp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 25 börjar med
?Säkerhetsrådet har dock? och på s. 25 slutar med motion ?U221 (mp)? bort ha
följande lydelse:
När säkerhetsrådet bedömer en situation eller en viss handling som ?hot mot
freden eller fredsbrott eller angreppshandlingar? blir det möjligt att vidta de
åtgärder som sägs i kapitel VII i stadgan; noninterventionsprincipen sätts ur
spel.
När det gäller tolkningen av vad som är ett hot mot freden har säkerhetsrådet
ett betydande tolkningsutrymme. Rådet fastslog redan 1992 att ?icke militära
källor till instabilitet inom de ekonomiska, sociala och ekologiska områdena
har blivit ett hot mot fred och säkerhet?.
Tillgången på vatten, vårt viktigaste livsmedel, är en sådan källa. Sverige
har nu en kort tid kvar som medlem i säkerhetsrådet. Viktiga konflikter, som
säkerhetsrådet ingripit i under åren, har en nära koppling till ländernas
vattensituation. En av Sveriges prioriterade frågor i säkerhetsrådet har varit
konfliktförebyggande insatser, och arbete för att tackla
vattenförsörjningsproblemen i världen, är konfliktförebyggande.
Sverige bör utnyttja möjligheterna att påverka FN och säkerhetsrådet, så att
man ännu starkare kopplar samman vattenförsörjningsfrågorna med hot mot fred
och säkerhet och risk för konflikter, och att vattenfrågan inlemmas i
säkerhetsrådets arbetsområden som ett ?icke militärt hot mot fred och
säkerhet?.
Utrikesutskottet tillstyrker därmed motion U221 (mp).
dels att moment 11 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
11. beträffande säkerhetsrådet och vattenförsörjningsfrågor
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:U221 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
7. Reform av IAEA och inrättande av solenergikommission (mom. 12)
Bodil Francke Ohlsson (mp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 26 börjar med ?I IAEA:s
stadga? och på s. 26 slutar med ?U412 (mp) yrkande 5? bort ha följande lydelse:
IAEA:s safe-guard-verksamhet och arbete för kärnsäkerhet utesluter inte en
förändring av organisationens målsättning. Att verka för ökad användning av
kärnkraft, samtidigt som delar av världen har problem med hanteringen av använt
kärnbränsle och radioaktivt avfall, visar på bristande ansvar för kommande
generationers miljö. En ännu till största delen outnyttjad energikälla är
solen, vår tids största energikälla, som dessutom är förnybar och miljövänlig.
Att solenergin ännu inte blivit kommersiellt gångbar beror bl.a. på att
fossila bränslen är billiga och att energiavgifter ofta subventioneras. Det
beror också på att forskning och utveckling av solenergi inte fått tillräckligt
stöd. Vad som behövs är ett aktivt internationellt arbete för att föra fram
solenergin som ett realistiskt alternativ till andra energikällor.
Solenergin finns i så stort överflöd att den utan tvekan i framtiden skulle
kunna utgöra grunden för världens energiförsörjning. Att inrätta en
solenergikommission inom FN är ett första steg till att underlätta och
tillfredsställa världens alltmer ökande energibehov.
Utskottet ställer sig bakom förslaget att ta initiativ till inrättande av en
sol-energikommission inom FN och tillstyrker därmed motion U412 (mp) yrkande 5.
dels att moment 12 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
12. beträffande reform av IAEA och inrättande av solenergikommission
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:U412 yrkande 5 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
8. Insyn och delaktighet i FN:s arbete (mom. 14)
Helena Nilsson (c), Eva Zetterberg (v) och Bodil Francke Ohlsson (mp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 28 börjar med ?Utskottet
anser att? och på s. 28 slutar med ?delegationen till generalförsamlingen.?
bort ha följande lydelse:
Utskottet framhåller att regeringen varje år bör reservera plats för en
representant för ungdomsorganisationer i den svenska FN-delegationen.
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 28 börjar med ?Med detta
anser? och på s. 28 slutar med ?U637 (c) besvarade? bort ha följande lydelse:
Med detta tillstyrker utskottet motionerna A203 (c) yrkande 2, U29 (v) yrkande
6 och U637 (c) samt anser motionerna U29 (v) yrkandena 4 och 5 samt U303 (v)
yrkande 7 bevarade med vad utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under moment 14 bort ha följande lydelse:
14. beträffande insyn och delaktighet i FN:s arbete
att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:A203 yrkande 2, 1997/98:U29
yrkande 6 och 1997/98:U637 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört samt förklarar motionerna 1997/98:U29 yrkandena 4, 5 och
10 samt 1997/98:U303 yrkande 7 besvarade med vad utskottet anfört,
Särskilt yttrande
1. FN:s agerande i interna konflikter (mom. 6)
Eva Zetterberg (v) och Bodil Francke Ohlsson (mp) anser:
Frågan om FN:s möjligheter att ingripa i s.k. interna konflikter är föremål för
mycket diskussion. Självklart är det svårt att se hur FN inte kunnat agera
kraftfullt vad gäller att stävja våldet t.ex. i Algeriet, Kosovo eller
Colombia. Att ändra FN-stadgan löser knappast frågan, om den politiska viljan
saknas. Vad gäller Algeriet vet vi att regeringen gjort försök att väcka frågan
i säkerhetsrådet, men hittills inte haft framgång. Däremot efterlyser
Vänsterpartiet initiativ från den svenska regeringen för att i säkerhetsrådet
få till stånd en diskussion om insatser för att agera för att stoppa våldet i
Colombia.
Innehållsförteckning
Sammanfattning......................................1
Skrivelsen..........................................1
Motionerna..........................................2
Motioner väckta med anledning av regeringens skrivelse 1997/98:69 2
Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1997/98 3
Övrigt 4
Utskottet...........................................4
Sammanfattning av skrivelsen 4
Inledning 4
Reformer 4
Fred och säkerhet 6
Fredsfrämjande verksamhet 6
Nedrustning 6
Sverige i säkerhetsrådet 7
Humanitära frågor 8
Ekonomiska och sociala frågor 9
Utvecklingssamarbete 9
Mänskliga rättigheter 10
Folkrätt 10
Finanser och administration 11
Sammanfattning av motionerna 11
Utskottets överväganden 16
Övergripande och institutionella frågor 16
FN:s verksamhet 16
Säkerhetsrådet, generalsekreteraren 18
Finansiella frågor 19
Fredsfrämjande verksamhet 21
Nedrustning 23
Ekonomisk utveckling i u-länder 23
Miljöfrågor 24
Uppföljning av FN-konferensernas handlingsprogram 26
Hemställan 30
Reservationer......................................32
Särskilt yttrande..................................37