I betänkandet behandlas regeringens proposition Högskolans ledning, lärare och
organisation (prop. 1996/97:141) samt ett drygt 50-tal motionsyrkanden med
anknytning till propositionen.
Samtliga förslag i propositionen tillstyrks. Med anledning av ett antal
motionsyrkanden föreslår utskottet ett tillkännagivande till regeringen om att
det bör göras en översyn av studentinflytandet på alla nivåer inom högskolan,
i ett vidare perspektiv än enbart den formella representationen i högskolornas
beslutsorgan. Studenternas representation i högskolestyrelserna bör enligt
utskottet utökas från nuvarande minst två platser till minst tre.
De viktigaste förändringar i fråga om ledningen av högskolorna som utskottet
tillstyrker är följande. Högskolestyrelsernas ansvar för de långsiktiga
frågorna och för den interna resursfördelningen förtydligas. Rektor skall inte
längre vara ordförande i högskolestyrelsen, utan till ordförande bör
regeringen utse någon som inte är anställd vid högskolan. Kriterier för vilka
personer som regeringen bör utse till ledamöter i högskolestyrelserna skall
inte längre anges i högskolelagen. Även styrelsen för Sveriges
lantbruksuniversitet skall kunna ha högst 15 ledamöter (mot i dag högst 14).
Rektor skall liksom hittills utses av regeringen efter förslag av
högskolestyrelsen. Innan styrelsen avger sådant förslag skall den höra
lärarna, de anställda och studenterna vid lärosätet, men detta behöver inte
nödvändigtvis ske genom en valförsamling.
Utskottet avstyrker ett motionsyrkande (m) om att högskolornas ställning som
myndigheter skall utredas.
De viktigaste förändringarna av tjänsteorganisationen för lärarna är
följande. En tillsvidareanställd lektor som har professorskompetens skall
anställas som professor. Hans eller hennes kompetens skall prövas på samma
sätt som när en anställning som professor har utlysts, dvs. av fakultetsnämnd
som därvid skall anlita minst två sakkunniga. De mindre och medelstora
högskolorna skall inte längre behöva Högskoleverkets tillstånd för att få
anställa professorer. Möjligheten för regeringen att inrätta professurer vid
universitet och högskolor försvinner. I en professors arbetsuppgifter skall
det normalt ingå både undervisning och forskning. Kravet att lektor skall ha
pedagogisk skicklighet förs in i högskolelagen (det har hittills stått i
högskoleförordningen). Som alternativ till vetenskaplig eller konstnärlig
skicklighet införs ?annan skicklighet? som behörighetsgrund för anställning
som lektor. Tillsvidareanställning skall vara den normala anställningsformen
för lektorer och adjunkter, men en första anställning som lektor eller adjunkt
skall kunna tidsbegränsas till ett år. Nuvarande regler att första anställning
som lektor kan tidsbegränsas till tre år försvinner. Tjänst som
forskarassistent kan innehas i högst fyra år i stället för som i dag sex år.
Lärarkategorierna nordisk lektor och utländsk lektor avskaffas, men
arbetsuppgifterna kan i stället utföras inom ramen för anställning som lektor
eller adjunkt. Alla lärosäten skall av regeringen tilldelas rekryteringsmål
avseende könsfördelningen bland nyrekryterade professorer. Målen skall
bestämmas med utgångspunkt i rekryteringsunderlaget. Lärarna vid universitet
och högskolor blir skyldiga att till arbetsgivaren anmäla alla bisysslor -
inte bara dem som gäller forskning och utvecklingsarbete eller har viss
omfattning och varaktighet - inom tjänstens ämnesområde.
Utskottet tillstyrker också regeringens förslag om nya principer för
fördelning av resurser till forskning och forskarutbildning vid universiteten.
Resurserna skall i fortsättningen fördelas till fyra större vetenskapsområden
- humanistisk-samhällsvetenskapligt, medicinskt, naturvetenskapligt respektive
tekniskt - i stället för som hittills till ett flertal fakulteter. Mindre och
medelstora högskolor skall efter en kvalitativ prövning och beslut av
Högskoleverket kunna få sig tilldelat ett eller flera vetenskapsområden. Dessa
högskolor får då rätt att anordna forskarutbildning och att utfärda
doktorsexamen inom området i fråga samt kan få ett eget anslag för forskning
och forskarutbildning. Varje universitet, liksom varje högskola som har rätt
att anordna forskarutbildning, skall inrätta minst en fakultetsnämnd. I övrigt
får lärosätena själva bestämma vilka fakultetsnämnder som skall finnas och om
deras ansvarsområden.
Lagändringarna träder i kraft den 1 januari 1999, utom beträffande
högskolestyrelsens sammansättning, där ändringen träder i kraft den 1 januari
1998.
Samtliga partier utom Socialdemokraterna har reserverat sig på en eller
flera punkter.
Propositionen
Regeringen har i proposition 1996/97:141 Högskolans ledning, lärare och
organisation föreslagit
1. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i
högskolelagen (1992:1434),
2. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1982:764) om vissa läkartjänster vid upplåtna enheter, m.m.,
3. att riksdagen godkänner vad regeringen förordar om att en
tillsvidareanställd lektor som är behörig att anställas som professor skall
anställas som professor (avsnitt 7.1.1),
4. att riksdagen godkänner vad regeringen förordar om att en högskola inte
längre skall behöva Högskoleverkets tillstånd för att anställa professorer och
om att möjligheten för regeringen att inrätta professorstjänster vid
universitet och högskolor skall tas bort (avsnitt 7.1.1),
5. att riksdagen godkänner principerna för uppställande av rekryteringsmål
för professorer (avsnitt 7.2.1),
6. att riksdagen godkänner vad regeringen anför om indelning i veten-
skapsområden och om principer för fördelning av resurser till forskning och
forskarutbildning (avsnitt 8).
Lagförslagen återfinns som bilaga 1 respektive 2 till detta betänkande.
Motionerna
Motioner väckta med anledning av propositionen
1996/97:Ub30 av Gunnar Goude m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utvärdering av den föreslagna förändringen av högskolans ledning,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om studentrepresentation i styrelser och andra beslutande organ inom
högskolan,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av åtgärder för att öka rörligheten i anställning av
forskare och lärare vid universitet och högskolor,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om åtgärder för ökad jämställdhet mellan kvinnor och män vid
anställning som lärare och forskare,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om åtgärder för att underlätta tvärvetenskaplig samverkan mellan ämnen
inom olika vetenskapsområden.
1996/97:Ub31 av Beatrice Ask m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i
högskolelagen (1992:1434) i enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen avslår regeringens förslag om att en tillsvidareanställd
lektor som är behörig att anställas som professor skall anställas som
professor i enlighet med vad som anförts i motionen,
3. att riksdagen avslår regeringens förslag om att en högskola inte längre
skall behöva Högskoleverkets tillstånd för att anställa professorer i enlighet
med vad som anförts i motionen,
4. att riksdagen avslår regeringens förslag om principerna för uppställande
av rekryteringsmål för professorer i enlighet med vad som anförts i motionen,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att forskarutbildning inte bör anordnas vid fler lärosäten än att
en hög kvalitet kan garanteras,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att tjänster som professor, biträdande professor, lektor,
forskarassistent och adjunkt i första hand bör vara tidsbegränsade,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av ett ökat studentinflytande inom högskolan,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om jämställdhet,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en fördjupad analys av frågan om en särskild myndighetsform för
högskola och universitet,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om inrättande av professurer och tillsättning av nya
professorstjänster,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om det statliga resursfördelningssystemet,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om högskolestyrelsernas uppgifter,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att rektor skall utses av styrelsen,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om regeringens tillsättning av ordföranden i universitetens och
högskolornas styrelser,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om varierade styrsystem vid olika lärosäten,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om tidsbegränsade professorstjänster under en första period av sex år,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om omprövning av gällande bestämmelser för professorernas
undervisningsskyldighet.
1996/97:Ub32 av Andreas Carlgren m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om studentrepresentationen i högskolestyrelserna,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om pedagogisk utbildning för lärare,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behörighetsgrunden "annan yrkesskicklighet",
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om representationen av kvinnor och män i styrelser och nämnder samt
genusforskning,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utredningsuppdrag till Högskoleverket.
1996/97:Ub33 av Elver Jonsson och Anne Wibble (fp) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av
att stärka och säkra nordiska lektorstjänster i Norden.
1996/97:Ub34 av Britt-Marie Danestig-Olofsson m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en översyn av poänggivande uppdragsutbildning,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att studenter skall vara representerade med minst en tredjedel av
ledamöterna i alla beslutande organ i högskolan,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om val av rektor,
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om hur ökad rörlighet kan
uppnås enligt vad i motionen anförts,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om obligatoriska kursutvärderingar i samarbete mellan lärare och
studenter,
7. att riksdagen hos regeringen begär förslag om reglering av
högskolelärares engagemang i uppdragsutbildning,
8. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en obligatorisk pedagogisk
utbildning för universitetslärare,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en uppföljning av villkoren för små fakulteter och
forskningsområden.
1996/97:Ub35 av Margitta Edgren m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att återkomma till riksdagen med en strategi för hur man på sikt
säkerställer behovet av kompetenta högskollärare,
2. att riksdagen avslår regeringens förslag till ny fakultetsorganisation
och de förändringar av högskolelagen som det innebär,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ny fakultetsorganisation och tilläggsdirektiv till utredningen om
den svenska forskningspolitiken,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om antalet ledamöter i högskolornas styrelser,
5. att riksdagen avslår regeringens förslag om att slopa den precisering i
högskolelagen som anger att regeringen bör välja personer med bakgrund i sådan
verksamhet som har betydelse för högskolans utbildnings- eller
forskningsuppdrag,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om samarbete i nätverk mellan högskolor och universitet,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om antalet sakkunniga och deras kompetenser,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om bedömning av professorer vid de mindre och medelstora högskolor som
saknar fakultet,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om obligatorisk valförsamling vid utseende av rektorskandidater,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om möjligheten att "kalla" till professorstjänst och konfidentiell
behandling under ärendets beredning,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om pedagogisk utbildning av högskollärare,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att största restriktivitet skall gälla för andra behörighetskrav än
vetenskaplig och pedagogisk skicklighet för anställning som lektor,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om rekryteringsmål för alla lärarkategorier,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att postdoktorala stipendier skall kunna användas även vid en annan
institution inom Sverige,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om möjligheten att inneha forskarassistenttjänst på deltid och i
gengäld under en längre tid,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att nuvarande biträdande professorer automatiskt sakkunnigbedöms
för anställning som professor.
1996/97:Ub36 av Inger Davidson m.fl. (kd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om högskolans ledning,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om högskolans lärare,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om jämställdhet.
Motioner från allmänna motionstiden 1996
1996/97:Ub445 av Maud Ekendahl och Gullan Lindblad (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av en vårdvetenskaplig fakultet.
1996/97:Ub451 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en utveckling av fakultetsorganisationen.
Utskottet
Inledning
Styrningen av de statliga universiteten och högskolorna förändrades kraftigt
den 1 juli 1993 sedan riksdagen antagit den dåvarande borgerliga regeringens
förslag till ny högskolelag (1992:1434). För att följa upp reformen i olika
avseenden tillsatte regeringen i december 1993 en särskild utredare, som antog
namnet Utredningen om uppföljning av 1993 års universitets- och högskolereform
(RUT -93). Utredningens slutbetänkande Reform och förändring; organisation och
verksamhet vid universitet och högskolor efter 1993 års universitets- och
högskolereform överlämnades i februari 1996 (SOU 1996:21).
Tjänsteorganisationen för lärarna förändrades inte på något genomgripande
sätt år 1993, även om lagregleringen förändrades och alla professorer
garanterades samma starka anställningsskydd som tidigare hade tillkommit de
professorer som utnämnts av regeringen med fullmakt. År 1995 ansåg den
nuvarande socialdemokratiska regeringen att det fanns behov av en översyn av
lärartjänsterna, varför en särskild utredare tillkallades. Denne antog namnet
Högskollärarutredningen och avlämnade i december 1996 betänkandet Lärare för
högskola i utveckling (SOU 1996:166).
Regeringens proposition Högskolans ledning, lärare och organisation (prop.
1996/97:141) bygger i huvudsak på förslagen från dessa två utredningar.
Därutöver tas i propositionen upp ett förslag från Kvinnovåldskommissionen om
ett tillägg i högskolelagens 1 kap. 5 §, ett förslag som också framförts av
Arbetsgruppen för jämställdhet mellan kvinnor och män inom högre utbildning
och forskning (JÄST-gruppen) och av Utredningen om insatser för kvinno- och
jämställdhetsforskning. Regeringen lägger vidare fram förslag om principer för
uppställande av rekryteringsmål för nyrekryterade professorer. Till grund för
detta ligger en utredning från Högskoleverket. Även Förvaltningspolitiska
kommissionen har aktualiserat en fråga som också tagits upp av RUT -93,
nämligen högskolornas ställning som myndigheter. Regeringen redovisar i
propositionen sin syn på den frågan.
Utöver de förslag som regeringen vill få riksdagens ställningstagande till
redovisas i propositionen regeringens bedömningar i ett antal frågor som rör
högskolans ledning, lärare och organisation. Många av bedömningarna har inte
föranlett några motionsyrkanden och tas därför inte upp av utskottet i det
följande.
1 Högskolornas ställning som myndigheter
De statliga universiteten och högskolorna är formellt sett myndigheter. Både
RUT -93 och Förvaltningspolitiska kommissionen har i sina betänkanden fört
fram tanken på en egen offentligrättslig ställning för dessa lärosäten (SOU
1996:21 resp. 1997:57). Båda utredningarna påpekar att lärosätenas verksamhet
bara till en liten del innebär myndighetsutövning i vedertagen mening. RUT -93
anser att universitetens och högskolornas särart och traditionella
självförvaltning måste kunna hävdas utan att deras ställning som statliga
ifrågasätts. Enligt Förvaltningspolitiska kommissionen borde myndighetsformens
flexibilitet kunna tillgodose universitetens och högskolornas behov av
särskilda lösningar när det gäller anslagsfrågor och ekonomisk styrning samt
ett större handlingsutrymme i ekonomiska frågor (SOU 1997:38 resp. 1997:57).
Likväl förordar kommissionen att frågorna om universitetens och högskolornas
särskilda behov av autonomi och rörelsefrihet för samverkan med andra
klarläggs.
I propositionen redogör regeringen för sin bedömning av denna fråga.
Regeringen anser inte att man bör överväga att införa någon särskild
offentligrättslig form för de statliga högskolorna. Genom att staten
garanterar forskningens och undervisningens frihet och god kvalitet i
verksamheten samt upprätthåller rättssäkerhet och främjar inflytande och insyn
har lärosätena möjlighet att i sin verksamhet vara oberoende av externa
intressenter. Verksamheten inom universitet och högskolor varierar
visserligen, men består huvudsakligen av forskning och utbildning finansierad
av statsmedel. En grundläggande utgångspunkt är att den offentligt
finansierade högskolan tjänar ett allmänt samhälleligt intresse och att en
verksamhet som i så stor utsträckning är beroende av offentliga medel måste
styras och kontrolleras av det allmänna. Myndighetsformen rymmer numera stor
flexibilitet, och mål- och resultatstyrningen ger myndigheterna stor
handlingsfrihet. Genom en särskild högskolelag och en särskild
högskoleförordning har statsmakterna markerat särarten i universitetens och
högskolornas verksamhet, jämfört med vanliga myndigheter.
Mot regeringens bedömning framförs invändningar i motion 1996/97:Ub31 (m)
yrkande 9. Motionärerna anser att styrning och kontroll av högskolorna från
det allmännas sida är sämre än ett utökat självbestämmande för lärosätena. Det
krävs en fördjupad analys av denna komplicerade fråga. Att förändra
högskolornas myndighetsform kräver möjligen en grundlagsändring, menar
motionärerna.
U t s k o t t e t delar regeringens uppfattning och föreslår att riksdagen
avslår motionärernas yrkande. Det är självklart att det allmänna måste utöva
styrning över en så omfattande offentligt finansierad verksamhet som denna,
som dessutom har så stor betydelse för hela samhället. Det regelverk som finns
i form av högskolelag, högskoleförordning och regeringsföreskrifter av olika
slag återspeglar en avvägning mellan central styrning och lokal autonomi.
Större och mindre förändringar i den avvägningen har skett många gånger under
åren, och kommer sannolikt även i fortsättningen att behöva ske. Den stora
flexibilitet som nu finns inom ramen för myndighetsformen ger - som regeringen
påpekar - tillräckligt utrymme för särarten i universitetens och högskolornas
verksamhet. Remissbehandlingen av Förvaltningspolitiska kommissionens
betänkande I medborgarnas tjänst (SOU 1997:57) pågår. Om den skulle ge
regeringen anledning till en annan bedömning av denna fråga, utgår utskottet
från att regeringen återkommer till riksdagen.
2 Högskolans ledning
2.1 Högskolestyrelse
Bakgrund
Vid 1977 års högskolereform fick varje statlig högskoleenhet en styrelse i
vilken det ingick dels företrädare för allmänna intressen, dels företrädare
för verksamheten, vilka skulle vara lärare, dels företrädare för de anställda
och för studenterna vid högskolan. Riksdagens beslut om detta var enhälligt
(prop. 1975:9, bet. UbU17, rskr. 179). I högskolelagen (1977:218) angavs att
det i högskolestyrelsen skulle ingå företrädare för allmänna intressen och
företrädare för verksamheten samt att de anställda och studenterna hade rätt
att ingå (prop. 1976/77:59, bet. UbU20, rskr. 246). Närmare regler om
styrelsens sammansättning gavs i högskoleförordningen (1977:263). Styrelsen
för en högskoleenhet skulle ha antingen 18 eller 15 ledamöter. Det högre
antalet gällde för högskoleenheter med förvaltningschef, det lägre för övriga.
I båda fallen var en tredjedel av ledamöterna (sex resp. fem) företrädare för
allmänna intressen, medan fyra resp. tre var företrädare för verksamheten
(lärare). Anställda och studenter hade tre företrädare vardera i båda typerna
av styrelse. Därtill kom rektor och i förekommande fall förvaltningschef.
Riket indelades i sex högskoleregioner med var sin regionstyrelse. Två
tredjedelar av antalet ledamöter i regionstyrelserna var företrädare för
allmänna intressen.
Förvaltningscheferna försvann ur högskolestyrelserna efter riksdagsbeslut
våren 1984 (prop. 1983/84:52, bet. UbU10, rskr. 114) och ersattes med
ytterligare en företrädare för verksamheten. Sättet att utse företrädarna för
allmänna intressen ändrades också. Dessa hade tidigare utsetts av kommun och
landsting där lärosätet var beläget, men skulle nu i stället utses av
regeringen. Genom denna förändring markerades enligt föredragande statsrådet
varje högskoleenhets ställning som nationell institution. Hon anförde också
att det var naturligt att företrädarna för allmänna intressen hämtades även
utanför de politiska partierna, t.ex. från arbetsmarknadsorganisationerna,
näringslivet och kulturområdet.
I anslutning till förslaget år 1987 att avskaffa regionstyrelserna föreslog
regeringen att högskolestyrelserna skulle få en majoritet av företrädare för
allmänna intressen. I övrigt skulle i styrelserna ingå rektor samt tre
företrädare för de anställda och en företrädare för studenterna. Sammanlagt
skulle styrelserna normalt ha 11 ledamöter (prop. 1986/87:127).
Utbildningsutskottet tillstyrkte att allmänföreträdarna fick majoritet men
ansåg att företrädare för verksamheten fortfarande skulle ingå i styrelserna
och att studenterna skulle ha två företrädare (bet. UbU 1987/88:1). Moderata
samlingspartiet, Folkpartiet och Centerpartiet lade i skilda reservationer
fram andra förslag om sammansättningen. Utskottet ansåg också att företrädare
för de anställda inte skulle vara ledamöter i styrelserna men ha närvaro- och
yttranderätt. Styrelserna borde enligt utskottet kunna ha 11, 13 eller 15
ledamöter. Lärosätena borde få nominera företrädare för allmänna intressen i
styrelsen, och en dialog borde ske mellan Regeringskansliet och berört
lärosäte, innan allmänföreträdare utsågs av regeringen. Riksdagens beslut
följde utskottets förslag (rskr. 1987/88:1).
Hösten 1992 antog riksdagen en ny högskolelag (1992:1434) som trädde i kraft
den 1 juli 1993 (prop. 1992/93:1, bet. UbU3, rskr. 103). I den nya lagen
förekommer inte begreppen företrädare för allmänna intressen och företrädare
för verksamheten. Regeringen utser rektor och flertalet av styrelsens övriga
ledamöter, och vidare har lärare och studenter vid högskolan rätt att vara
representerade med ledamöter. Företrädare för de anställda har närvaro- och
yttranderätt. I högskoleförordningen (1993:100) gavs närmare föreskrifter om
sammansättningen. Till att börja med skulle styrelserna ha högst 13 ledamöter.
Antalet ökades till högst 15 sedan den nya (socialdemokratiska) regeringen i
budgetpropositionen 1995 anmält att den avsåg att komplettera styrelserna med
politiska företrädare för nationella, regionala eller lokala intressen (prop.
1994/95:100 bil. 9 s. 81, bet. UbU15, rskr. 353). Vidare infördes i
högskoleförordningen en bestämmelse om att studenterna har rätt till minst två
representanter.
I den nya högskolelagen fördes in en bestämmelse om kriterier för
regeringens val av ledamöter i högskolestyrelserna. Enligt 2 kap. 4 §
högskolelagen bör regeringen välja personer med bakgrund i sådan verksamhet
som är av betydelse för högskolans utbildnings- eller forskningsuppdrag.
En högskolestyrelses uppgifter finns reglerade i 2 kap. 2 § högskolelagen.
Där sägs att styrelsen skall ha inseende över högskolans alla angelägenheter
och svara för att dess uppgifter fullgörs. För ledningen närmast under
styrelsen skall varje högskola ha en rektor. I högskoleförordningen har
regeringen närmare föreskrivit vilka ärenden som styrelsen själv skall fatta
beslut i. Där anges också att det är rektor som skall besluta i vissa ärenden,
bl.a. tillsättning av lärare. Beslutandet i sådana ärenden kan styrelsen inte
ta över. För övrigt bestämmer styrelsen själv i vilka ärenden den skall fatta
beslut.
Frågan om vem som skall vara ordförande i högskolestyrelsen har hittills
inte varit reglerad i högskolelagen. För universitet och högskolor under
Utbildningsdepartementet har det ansetts som det normala att rektor är
styrelsens ordförande, men det har förekommit att regeringen utsett någon
annan än rektor till ordförande i högskolestyrelse. Sedan den 1 juli 1993 sägs
det i högskoleförordningen att rektor är styrelsens ordförande (2 kap. 1 §). I
förordningen (1993:221) för Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) sägs att
regeringen bestämmer vem som skall vara ordförande i styrelsen (2 kap. 1 §).
Ordföranden har ända sedan SLU inrättades varit en annan person än rektor.
RUT -93 föreslår i sitt slutbetänkande Reform och förändring (SOU 1996:21)
att rektor inte skall vara ordförande i högskolestyrelsen.
Regeringens förslag och bedömningar
Regeringen anser att högskolestyrelsens ansvar behöver förtydligas. Styrelsen
skall enligt regeringens uppfattning ansvara för de långsiktiga frågorna,
vilket ställer krav på styrelseledamöternas kompetens och engagemang. Den bör
också ha ett övergripande ansvar för den interna resursfördelningen.
Regeringen avser att komplettera 2 kap. 2 § högskoleförordningen i enlighet
med detta. I propositionen påpekas också att det är angeläget att
högskolestyrelserna har god insyn i lärosätenas uppdragsverksamhet och i
förekommande fall deras finansförvaltning. Regeringen avser att medverka till
att styrelserna stärks i sin roll som ansvariga för verksamheten och kommer
att följa upp hur styrelsernas arbete utvecklas.
Regeringen föreslår att det skrivs in i högskolelagen att ordföranden i
högskolestyrelse skall utses av regeringen, som därvid bör utse någon som inte
är anställd vid den högskola som uppdraget avser. En kvalificerad och erfaren
extern ordförande skulle kunna tillföra arbetet i högskolestyrelsen mycket i
form av kunskaper, erfarenheter och kontakter, anser regeringen. Om
ordföranden hämtas utifrån markeras också tydligare skillnaden mellan å ena
sidan styrelsens uppdrag att ansvara för de mer långsiktiga, strategiska
frågorna och å andra sidan rektors uppdrag som högskolans chef och ansvarig
för den direkta verksamheten och driften av högskolan. Det är enligt
regeringen rimligt att styrelsens dagordning bestäms av en person som har sin
huvudsakliga verksamhet utanför högskolan.
Bestämmelsen att regeringen till ledamöter i högskolestyrelserna bör utse
personer med bakgrund i sådan verksamhet som är av betydelse för högskolans
forsknings- och utbildningsuppdrag föreslås utgå ur högskolelagen. Enligt
regeringen ligger det i sakens natur att personer med sådan bakgrund utses.
Till skillnad från vad riksdagen tidigare tillkännagivit som sin mening
(bet. UbU 1987/88:1, rskr.1) anser regeringen inte att högskolorna bör ha
något inflytande över nomineringen av de ledamöter som regeringen utser. RUT-
93 ansåg det viktigt att Regeringskansliet inför förordnande av nya ledamöter
diskuterar med de berörda lärosätena vilka erfarenheter och vilken kompetens
som i första hand bör finnas hos de ledamöter som skall ingå i styrelsen.
Som nämnts är antalet ledamöter i högskolestyrelserna enligt
högskoleförordningen (1993:100) numera maximerat till högst 15 inklusive
ordföranden. För Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) gäller dock att antalet
ledamöter inklusive ordföranden skall vara högst 14. Regeringen avser att
ändra i förordningen för SLU (1993:221) så att antalet styrelseledamöter även
där får uppgå till högst 15.
Motionerna och utskottets bedömning
Fem motioner tar upp behovet av ökat studentinflytande i högskolan. Enligt
motion 1996/97:Ub31 (m) yrkande 7 behövs ett ökat studentinflytande framför
allt i planerings- och genomförandefasen inom både grund- och
forskarutbildningen. Studenterna skall enligt motionärerna utvärdera
undervisningens kvalitet och sina egna prestationer som ett inslag i den
kontinuerliga uppföljningen och utvärderingen av universiteten och
högskolorna. Formerna för utvärdering och omdömen ur ett studentperspektiv kan
enligt motionärerna variera. Enligt motion 1996/97:Ub32 (c) yrkande 1 bör
studentrepresentationen i högskolestyrelsen öka och på sikt utgöra en
tredjedel av styrelsens ledamöter. Vänsterpartiet hänvisar i motion
1996/97:Ub34 till riksdagens beslut om försöksverksamheter med föräldra-
respektive elevmajoritet i lokala styrelser på skolområdet och föreslår att
studenterna blir representerade med minst en tredjedel av ledamöterna i alla
beslutande organ inom högskolan (yrkande 2). Vidare anser motionärerna att
varje kurs på högskolan skall utvärderas och att utvärderingarna skall ske i
samarbete mellan studenter och lärare (yrkande 5). Motionärerna lägger stor
vikt vid kursutvärdering som pedagogisk merit för lärare. Också i motion
1996/97:Ub30 (mp) yrkande 2 sägs att studentinflytandet bör stärkas i
styrelser och andra organ. Styrelsen skall tillsättas på det sätt som
regeringen föreslagit men bestå av en tredjedel allmänföreträdare, en
tredjedel lärare och en tredjedel studenter. Rektor skall enligt motionen
räknas in i lärargruppen. I den femte motionen 1996/97:Ub36 (kd) yrkande 1
(delvis) sägs att ingen av grupperna lärare och rektor, studenter eller
samhällsföreträdare bör få egen majoritet i styrelsen. Det är angeläget att
studenternas inflytande ökar.
U t s k o t t e t anser att det är viktigt att stärka studenternas
inflytande och delaktighet i hela verksamheten inom universitet och högskolor.
I dag är studenterna garanterade två platser i högskolestyrelse,
fakultetsnämnd och beslutsorgan som behandlar utbildningsfrågor samt en plats
i tjänsteförslagsnämnd. Lärosätena har stor frihet att inrätta beredande
organ, och det finns ingen nationell reglering av studenternas inflytande i
sådana organ. De farhågor som har uttryckts av företrädare för doktoranderna
inom högskolan, att studentinflytandet över lärartillsättningar skulle minska
om tjänsteförslagsnämnderna avskaffas och besluten tas över av
fakultetsnämnder, återspeglar sannolikt just detta.
Enligt utskottets mening bör studenternas representation i
högskolestyrelserna utökas till minst tre. Det formella inflytandet genom
beslutsorganen är dock inte det viktigaste. Studenternas intresse och
kompetens bör tas till vara i högskolans vardagsarbete, inte minst när det
gäller kvalitetssäkring och utvärdering av utbildningen. Utskottet anser att
det bör göras en översyn av studentinflytandet på alla nivåer inom högskolan,
i detta vidare perspektiv.
Utskottet föreslår att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97: Ub30
yrkande 2, 1996/97:Ub31 yrkande 7, 1996/97:Ub32 yrkande 1, 1996/97:Ub34
yrkandena 2 och 5 samt 1996/97:Ub36 yrkande 1 (i denna del) som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet här har anfört.
Bestämmelsen i högskolelagen om kriterier för regeringens utseende av
ledamöter i högskolestyrelserna bör enligt motion 1996/97:Ub35 (fp) yrkande 5
kvarstå.
U t s k o t t e t anser att riksdagen bör bifalla regeringens förslag och
avslå motionsyrkandet. När förslaget till ny högskolelag behandlades i
riksdagen påminde utskottet, apropå förslaget om kriterier för regeringens val
av styrelseledamöter, om följande yttrande i proposition 1986/87:127 av den
dåvarande regeringen:
Den rekrytering utifrån, som en högskolestyrelse behöver, avser personer som
först och främst har ett starkt personligt engagemang för högskolans
utveckling och därutöver är särskilt förtrogna med områden som på olika sätt
har anknytning till högskolans eget verksamhetsområde.
Det finns således en god överensstämmelse mellan det som sägs i den nuvarande
högskolelagen och det som vägledde regeringens handlande innan bestämmelsen
fördes in i lagen. Utskottet instämmer med regeringen att bestämmelsen inte
behövs i lagen. Riksdagen bör enligt utskottets mening anta regeringens
förslag till lag om ändring i högskolelagen (1992:1434) såvitt avser 2 kap. 4
§.
Ett antal övriga förslag om högskolestyrelserna förs fram i motionerna.
Vikten av att styrelsernas ansvar förtydligas understryks i motion
1996/97:Ub31 (m) yrkande 12. Styrelsernas huvuduppgift bör enligt motionärerna
vara att ansvara för de långsiktiga frågorna och att medverka till att
kreativa forsknings- och utbildningsmiljöer skapas. Däremot skall styrelsen
inte ha huvudansvaret för den dagliga verksamheten, vilket i stället är
rektors uppgift, säger motionärerna.
U t s k o t t e t anser att riksdagen bör avslå motionsyrkandet, eftersom
det i allt väsentligt överensstämmer med regeringens bedömning, så som den
redovisas i propositionen. Ett tillkännagivande av riksdagen behövs därför
inte. Regeringens förslag innebär att styrelsens roll stärks, vilket utskottet
anser mycket viktigt. När det gäller strategiska och långsiktiga frågor om
lärosätets utveckling blir det styrelsen som har ansvaret. Självfallet kan
styrelsen ge rektor i uppdrag att utforma förslag i sådana frågor, men
ansvaret kan inte överlåtas.
Samma motion, 1996/97:Ub31 (m), för i yrkande 15 fram tanken att man kan ha
varierade styrsystem vid universitet respektive mindre och medelstora
högskolor.
U t s k o t t e t avstyrker yrkandet. I principiella frågor som t.ex.
högskolestyrelsens ansvar och rektors ansvar och principerna för styrelsens
sammansättning bör enligt utskottets mening samma regler gälla för alla
statliga lärosäten. Högskoleförordningen ger enligt utskottets mening
tillräckligt utrymme för varje högskolestyrelse att besluta om den inre
organisationen vid lärosätet, som också faktiskt varierar med hänsyn bl.a.
till lärosätets storlek och inriktning. Med de ändringar som regeringen
föreslår i propositionen när det gäller fakultetsindelningen ökar detta
utrymme ytterligare.
Enligt motion 1996/97:Ub35 (fp) yrkande 4 finns det ingen anledning att
maximera antalet ledamöter i högskolestyrelserna till 15. Behovet av ledamöter
kan variera utifrån den omfattning på verksamheten som de olika högskolorna
har.
U t s k o t t e t avstyrker motionsyrkandet. Bestämmelsen i
högskoleförordningen - och den planerade ändrade bestämmelsen i förordningen
om Sveriges lantbruksuniversitet - tvingar inte regeringen att utse samma
antal ledamöter i styrelserna för lärosäten av helt olika storlek. Utskottet
har erfarit att regeringen för många högskolor inte heller har utnyttjat det
maximala antalet ledamöter.
I motion 1996/97:Ub31 (m) yrkande 14 tillstyrks regeringens förslag om att
högskolestyrelsens ordförande bör vara en person som inte är anställd vid
lärosätet. Motionärerna anser dock att regeringen därvid inte bör kunna utse
en aktiv politiker eller politiskt tillsatt tjänsteman till ordförande. Också
i motion 1996/97:Ub36 (kd) tillstyrks att ordföranden skall hämtas utifrån,
men motionärerna vill att högskolan själv skall utse denna person (yrkande 1
delvis).
U t s k o t t e t instämmer i det som regeringen anfört om ordförande och
föreslår att riksdagen avslår de två motionsyrkandena. Utskottet anser inte
att det finns någon anledning att en person, av det skälet att han eller hon
är aktiv politiker, inte skulle kunna utses till ordförande.
Om man värnar om det kollegiala inflytandet borde högskolorna åtminstone få
nominera de ledamöter som regeringen utser i högskolestyrelserna, heter det i
motion 1996/97:Ub36 (kd) yrkande 1 (delvis). Samma åsikt framförs - dock utan
yrkande - i motion 1996/97:Ub31 (m).
U t s k o t t e t avstyrker motion 1996/97:Ub36 (kd) yrkande 1 i denna del.
Utskottet noterar att regeringen inte delar den uppfattning som kom till
uttryck i utbildningsutskottets betänkande UbU 1987/88:1, där utskottet
anförde följande:
Högskoleenhet bör få nominera personer att ingå i dess styrelse som
företrädare för allmänna intressen. Självfallet bör även andra än
högskoleenhet kunna nominera. Beträffande den fortsatta handläggningen av
frågan om allmänföreträdare i styrelsen förutsätter utskottet att en dialog
kommer till stånd mellan regeringskansliet och berörd högskoleenhet innan
allmänföreträdare utses av regeringen. Det är viktigt att de som är verksamma
inom en högskoleenhet har ett starkt förtroende för allmänföreträdarna i
högskolestyrelsen.
Utskottet har erfarit att regeringen under åren därefter och fram till 1993
hanterade utseendet av företrädare för allmänna intressen i
högskolestyrelserna i dialog med respektive högskolas rektor. Namnförslag
inhämtades dock även från annat håll. När ledamöter skulle utses i samtliga
högskolestyrelser efter den nya lagens tillkomst tillämpades enligt uppgift
inte något formellt nomineringsförfarande eller någon systematisk dialog med
högskolorna. År 1995, då högskolestyrelserna utökades med politiska
företrädare för nationella, regionala eller lokala intressen, gav regeringen
däremot riksdagspartierna tillfälle att nominera sådana. Enligt utskottets
mening finns det ingen anledning att riksdagen gör något tillkännagivande till
regeringen i denna fråga.
Uppdragsutbildningen nämns i propositionen som ett område för styrelsen,
vilket enligt motion 1996/97:Ub34 (v) yrkande 1 är en viktig markering.
Motionärerna anser att den poänggivande uppdragsutbildningen är en gråzon -
bl.a. förekommer det att lärosäten felaktigt räknar in uppdragsutbildning i
underlaget för ersättningen från staten och därmed får dubbel betalning - och
de vill att den ses över.
U t s k o t t e t avstyrker yrkandet. Enligt vad utskottet erfarit bereder
Utbildningsdepartementet för närvarande frågor om uppdragsutbildningens
ställning, vilket gör det tillkännagivande som begärs i motionen obehövligt.
2.2 Rektor
RUT -93 föreslog att rektor skulle utses av högskolestyrelsen i stället för
som nu av regeringen. Samråd med lärarna, övriga anställda och studenterna
borde enligt RUT -93 vara ett obligatoriskt inslag i proceduren, men det borde
vara högskolestyrelsens sak att välja form för samrådet. Ordningen med en
valförsamling - som i dag är obligatorisk - skulle kunna bibehållas av de
lärosäten som så önskar.
Regeringen redovisar i propositionen sin bedömning av förslagen. Den innebär
att rektor liksom hittills skall utses av regeringen efter förslag av
högskolestyrelsen. Högskolestyrelsen skall vara skyldig att samråda med
lärare, övriga anställda och studenter, men användande av en valförsamling
skall inte längre vara obligatoriskt.
Förslaget från RUT -93 att rektor skall utses av högskolestyrelsen förordas
i motion 1996/97:Ub31 (m) yrkande 13. Att låta styrelsen utse rektor skulle
enligt motionärerna renodla rektorns förhållande till styrelsen.
I både motion 1996/97:Ub35 (fp) yrkande 9 och motion 1996/97:Ub34 (v)
yrkande 3 föreslås att det skall förbli obligatoriskt att anlita valförsamling
innan högskolestyrelsen inger sitt förslag om rektor till regeringen.
U t s k o t t e t avstyrker dessa tre yrkanden med hänvisning till
följande.
Från den 1 juli 1977 har inom hela det statliga högskoleväsendet gällt att
rektor tillsätts av regeringen efter förslag från lärosätet. Dessförinnan
gällde vid universiteten och vissa fackhögskolor att rektor utsågs genom val
inom lärosätet, medan det för andra fackhögskolor, t.ex. Farmaceutiska
institutet och Jordbrukets högskolor, var regeringen som utsåg rektor. En
överväldigande majoritet av de remissinstanser som yttrat sig över RUT -93:s
förslag har anfört att rektor även framdeles bör utses av regeringen. Eftersom
varje högskola är en myndighet med ett nationellt uppdrag inom utbildning och
forskning och rektor är denna myndighets främste företrädare anser utskottet
liksom regeringen att det är naturligt att rektor utses av regeringen.
Det nuvarande obligatoriet att använda valförsamling inför förslag om rektor
infördes den 1 juli 1988 efter att regeringen i budgetpropositionen samma år
informerat riksdagen om sin avsikt att ändra högskoleförordningen på denna
punkt (prop. 1987/88:100 bil. 10 s. 206; SFS 1988:811). Samtidigt trädde den
tidigare beslutade ändringen i kraft att företrädarna för allmänna intressen
skulle ha majoritet i högskolestyrelserna. Några skäl anfördes inte i
propositionen, och utbildningsutskottet berörde inte saken i något betänkande.
När det gäller valförsamlingens sammansättning noterar utskottet att de regler
som gällt sedan den 1 juli 1993 inte garanterar att andra anställda än lärare
får något inflytande på nomineringen av rektor. Så var däremot fallet åren
1977-1993. Utskottet har erfarit att de valförsamlingar som verkat de senaste
åren vanligen har bestått även av företrädare för andra anställda än lärarna,
men att undantag finns. Det framgår av propositionen att regeringen, liksom
motionärerna, anser att såväl studenter och lärare som övriga anställda bör
konsulteras innan högskolestyrelsen avger sitt förslag om rektor. Enligt
propositionen skall högskolestyrelsen fastställa en ordning för hur lärare,
övriga anställda och studenter skall höras inför styrelsens beslut om att
föreslå rektor. Enligt utskottets mening kan en sådan ordning även innefatta
valförsamling eller något annat representativt organ. Däremot skall
förfarandet inte regleras centralt lika utförligt som hittills. Utskottet
delar regeringens uppfattning och anser således att riksdagen inte bör göra
något uttalande om att detta obligatoriskt skall ske genom en valförsamling.
2.3 Utvärdering av förändringen
Förslaget till förändring av ledningsorganisationen är enligt motion
1996/97:Ub30 (mp) väl värt att pröva. Högskoleverket bör få i uppdrag att
följa upp och utvärdera förändringen samt avge rapport tre år efter den nya
organisationens genomförande (yrkande 1).
U t s k o t t e t avstyrker yrkandet. Enligt propositionen kommer regeringen
att följa upp hur styrelsernas arbete utvecklas. Det finns inte anledning för
riksdagen att närmare uttala sig om på vilket sätt detta skall ske.
3 Lärarna i högskolan
3.1 Inledning
Tjänsteorganisationen för lärare vid universitet och högskolor har under de
senaste 20 åren genomgått flera väsentliga förändringar. Vid 1977 års
högskolereform sammanfördes en rad läroanstalter och utbildningar i den nya
högskolan. Man tog inte då något samlat grepp om lärartjänsteorganisationen,
utan högskoleförordningens bestämmelser om lärare återspeglade de äldre
läroanstalternas och utbildningarnas tjänstekategorier. Således fanns det 27
olika lärartjänster vid universitet och högskolor inklusive Sveriges
lantbruksuniversitet. För de olika lärarkategorierna gällde olika bestämmelser
bl.a. om tjänstgöringsskyldighet, undervisningens förläggning under året och
åligganden utöver undervisningsskyldighet. Bestämmelserna var
svåröverskådliga.
En enklare och enhetligare tjänstestruktur infördes den 1 juli 1986 (prop.
1984/85:57, bet. UbU9, rskr. 115). Flertalet av de tidigare
lärartjänstekategorierna ersattes med fyra tjänster: professor, lektor,
adjunkt och forskarassistent. En enhetlig och mer generell reglering av
lärartjänsternas innehåll infördes, så att varje lärares tjänstgöring skulle
kunna inrymma forskning. Lärosätena fick större frihet i fråga om fördelningen
av arbetsuppgifterna mellan olika lärare. Det fanns enligt föredragande
statsrådet principiella skäl för detta, men förändringen motiverades också av
att det var viktigt att kunna möta kraven på effektivt utnyttjande av
begränsade resurser. Tanken på särskilda befordringstitlar, avsedda som
stimulans för lektorer och adjunkter att förkovra sig i sin yrkesverksamhet,
diskuterades i propositionen men avfärdades med hänvisning till att parterna
hade träffat avtal om ett system med lönefält. Statsrådet räknade med att det
inom ramen för de lokala löneförhandlingarna skulle bli möjligt att ta hänsyn
till särskilt värdefulla pedagogiska eller vetenskapliga insatser. På denna
punkt hade utbildningsutskottet en annan uppfattning. Utskottet ansåg att det
borde införas någon form av befordran och stimulans utöver det som ligger i
systemet med lönefält och de reguljära eller extra tjänsterna som professor.
Ett antal frågor i detta sammanhang borde enligt utskottet övervägas
ytterligare av regeringen. Riksdagen gav som sin mening regeringen till känna
det utskottet anfört i denna fråga.
Våren 1991 godkände riksdagen ett förslag från regeringen att alla tjänster
som professor fr.o.m. den 1 juli 1993 skulle inrättas och tillsättas av
respektive högskola (prop. 1990/91:150 del II bil. 7, bet. UbU21, rskr. 389).
Regeringen skulle alltså från den angivna tidpunkten inte längre vare sig
inrätta eller tillsätta professurer.
Den 1 juli 1993 trädde en ny högskolelag (1992:1434) och en ny
högskoleförordning (1993:100) i kraft. Lärartjänsteorganisationen var
ditintills reglerad i högskoleförordningen. Nu fördes vissa bestämmelser om
lärare in i högskolelagen (3 kap.). Där anges i 1 § vad som får ingå i
tjänsten som lärare vid högskolorna (att handha utbildning, forskning eller
konstnärligt utvecklingsarbete samt administrativa uppgifter). I övrigt
regleras i lagen endast tjänsterna som professor och lektor. Ditintills hade
de professorer som utnämnts av regeringen med fullmakt haft ett särskilt
starkt anställningsskydd. Nu utvidgades detta till att gälla alla innehavare
av tjänst som professor. Om lektor sägs i den nya lagen att en lektor skall
vara vetenskapligt kompetent, utom i de fall då tjänsten avser konstnärlig
verksamhet. I den nya högskoleförordningen infördes en bestämmelse om att en
lektor som har visat särskild skicklighet skall kunna ges ställning - inom
ramen för sin lektorstjänst - som biträdande professor. Inga avgörande
förändringar i fråga om tjänsteorganisationen skedde i övrigt år 1993.
Tio år efter lärartjänstereformen 1986 ansåg regeringen att det fanns skäl
att, utifrån de erfarenheter som gjorts, göra en översyn. Vissa brister hade
påtalats, exempelvis alltför låg värdering av grundutbildningsuppgifter och
otillräcklig mångfald i forskningen. Det saknades, ansåg regeringen,
tillräckliga incitament för lärare att prioritera utveckling och förnyelse av
utbildningens innehåll och metoder. Vid tillsättning av lektorstjänster vägde
den vetenskapliga meriteringen i de flesta fall tyngst. För adjunkter som inte
avlägger doktorsexamen fanns ingen befordringsmöjlighet. Andra problem var
bristande jämställdhet mellan kvinnor och män och låg lärarrörlighet mellan
högskolorna. Reglerna för tjänstetillsättningar hade också kritiserats för att
vara alltför detaljerade. I januari 1996 tillsatte regeringen
Högskollärarutredningen (dir. 1996:3), som i december samma år redovisade sina
förslag i betänkandet Lärare för högskola i utveckling (SOU 1996:166).
Förslagen i den nu aktuella propositionen är när det gäller lärartjänsterna
grundade på Högskollärarutredningens betänkande och remissbehandlingen av
detta.
3.2 Lärarkategorier m.m.
Som skäl för en reform av lärartjänsteorganisationen pekar regeringen i
propositionen på tre saker. För det första har utländska bedömare som
utvärderat svensk forskning påpekat de negativa effekterna av att det svenska
systemet i realiteten har två karriärvägar, en forskningsinriktad med
professur som slutmål och en undervisningsinriktad med mycket begränsade
möjligheter till forskning. För det andra hämmas forskningen av att så liten
andel som 14 % av de tillsvidareanställda lärarna är professorer. För det
tredje måste pedagogisk skicklighet ges en större vikt än för närvarande, både
vid meritvärdering i samband med anställning och vid arbetets bedrivande.
Regeringen vill därför att en enda karriärväg skapas, där arbetsuppgifterna
på alla nivåer innehåller både forskning och utbildning och där det sker
successiva prövningar av lärarens/forskarens kompetens. Till skillnad från
Högskollärarutredningen föreslår regeringen inte att några nya
lärarkategorier skall införas.
När det gäller professorer är regeringens förslag följande.
En tillsvidareanställd lektor som är behörig att anställas som professor
skall anställas som professor. Om riksdagen godkänner detta avser regeringen
att införa bestämmelser därom i högskoleförordningen.
Anställning som professor under en tid av högst tre år, s.k. gästprofessor,
skall kunna ges till en person som är behörig att anställas som professor och
som skall anställas som gästlärare, dvs. inte är anställd vid lärosätet. Detta
förslag medför ändring av 3 kap. 3 § i högskolelagen.
En högskola skall inte längre behöva Högskoleverkets tillstånd för att
anställa professorer. Detta medför ändring i högskoleförordningen.
Möjligheten för regeringen att inrätta professorstjänster vid universitet
och högskolor skall tas bort. Detta medför också ändring i
högskoleförordningen.
Regeringen meddelar också sin avsikt att ändra högskoleförordningen så att den
pedagogiska skickligheten skall vägas in i lika hög grad som den vetenskapliga
vid prövning av behörighet för anställning som professor. Befordringstiteln
biträdande professor bör inte kunna delas ut i fortsättningen, anser
regeringen.
Moderata samlingspartiet yrkar i motion 1996/97:Ub31 yrkande 2 avslag på
regeringens förslag om befordran av professorskompetenta lektorer till
professorer. Lärarbristen får enligt motionärerna inte åtgärdas genom att man
gör om lektorerna till professorer med en alltför stor
undervisningsskyldighet. Motionärerna påpekar också att regeringen glömt att
finansiera den fördubbling av antalet professorer som regeringen själv
förväntar sig som en följd av förslagen i propositionen. Motion 1996/97:Ub35
(fp) för fram förslaget att biträdande professorer automatiskt skall
sakkunnigbedömas för anställning som professor (yrkande 17).
U t s k o t t e t anser att riksdagen bör avslå motionsyrkandena och
godkänna vad regeringen förordat om befordran av tillsvidareanställda lektorer
som är professorskompetenta. Det mycket begränsade antalet professorer vid
svenska universitet och högskolor har i flera internationella utvärderingar av
svensk forskning påtalats som ett hinder för mångfald, rörlighet och
förnyelse. Den nuvarande ordningen medför att många mycket skickliga forskare
och lärare under lång tid är utan möjlighet att söka en högre tjänst, därför
att ingen sådan kan väntas bli ledig. Detta är knappast stimulerande till goda
insatser inom utbildning och forskning. Utskottet vill framhålla att
regeringens förslag inte rör någon automatisk befordran. Den
tillsvidareanställda lektor som vill bli professor måste själv ansöka om att
få sin kompetens som professor prövad. Prövningen skall ske på samma sätt och
med samma kriterier som vid ett vanligt anställningsförfarande för professur,
vilket bl.a. innebär att minst två sakkunniga, normalt hämtade utanför den
berörda högskolan, skall bedöma ansökan. Frågan om de nuvarande biträdande
professorerna skall bli prövade utan att behöva ansöka är enligt utskottets
mening inte av det slag som riksdagen bör avgöra.
Avslag yrkas i motion 1996/97:Ub31 (m) också på regeringens förslag att mindre
och medelstora högskolor skall kunna anställa professorer utan att behöva
Högskoleverkets tillstånd (yrkande 3). Motionärerna anser att en
kvalitetssäkring är nödvändig vid tillsättning av nya professorstjänster.
Högskoleverket bör få uppdraget att granska och bedöma den berörda högskolans
kvalitet inom det berörda forsknings- och utbildningsområdet innan tillstånd
beviljas (yrkande 10). Enligt motionärerna är det ologiskt att de mindre och
medelstora högskolorna skall kunna anställa professorer utan sådan prövning,
men däremot inte tilldelas vetenskapsområde och därmed rätt att anordna
forskarutbildning innan Högskoleverket beviljat tillstånd. Även i motion
1996/97:Ub36 (kd) sägs att kvalitetskontrollen försvinner när mindre och
medelstora högskolor skall få anställa professorer utan tillstånd från
Högskoleverket (yrkande 2 delvis).
U t s k o t t e t anser att riksdagen bör avslå motionsyrkandena och
godkänna vad regeringen förordar om att en högskola inte längre skall behöva
Högskoleverkets tillstånd för att anställa professorer. Utskottet behandlar
längre fram i detta betänkande regeringens förslag att en prövning av den
vetenskapliga miljön vid en högskola skall göras innan högskolan tilldelas
vetenskapsområde och rätt att anordna forskarutbildning.
Möjligheten för regeringen att inrätta professorstjänster vid universitet
och högskolor togs bort den 1 juli 1993 (prop. 1990/91:150 bil. II, bet.
UbU21, rskr. 389). Den återinfördes den 1 juli 1995 efter förslag i
budgetpropositionen för att göra det möjligt att prioritera vissa nationellt
angelägna forskningsområden samt garantera tillgången på vetenskapligt
kompetenta forskare, t.ex. inom vissa områden där forskning inte finns
tillfredsställande representerad (prop. 1994/95:100 bil. 9, bet. UbU12, rskr.
354). Regeringens möjlighet skulle utnyttjas restriktivt. Utskottet anser att
riksdagen bör godkänna regeringens förslag att denna möjlighet nu åter tas
bort.
De senaste åren har kraven för behörighet att anställas som lektor varit
reglerade dels i högskolelagen (1992:1434), dels i högskoleförordningen
(1993:100). Regeringen föreslår i propositionen förändringar av dessa krav på
fyra punkter.
Kravet att en lektor skall ha pedagogisk skicklighet har hittills stått i
högskoleförordningen. Motsvarande krav när det gäller professor står däremot i
högskolelagen. Regeringen föreslår nu att detta krav även beträffande lektor
förs in i högskolelagen (3 kap. 5 §).
I den nämnda paragrafen i högskolelagen sägs också att en lektor skall ha
vetenskaplig kompetens, utom i de fall då tjänsten avser konstnärlig
verksamhet. Nu föreslår regeringen att det skall införas ett alternativt
behörighetskrav, nämligen ?annan yrkesskicklighet?. Därmed menas skicklighet
förvärvad genom yrkesverksamhet utanför högskolan och som har anknytning till
det ämne inom vilket läraren skall arbeta vid högskolan.
Regeringen vill få rätt att föreskriva om undantag från kraven på
vetenskaplig kompetens eller annan yrkesskicklighet i nyss angivna bemärkelse.
Detta föreslås också föras in i 3 kap. 5 § högskolelagen. Denna rätt avser
regeringen att utnyttja till att ge regler om att en adjunkt, som visat
särskild pedagogisk skicklighet eller skicklighet avseende ledning, utveckling
och samverkan, skall kunna anställas som lektor även om han eller hon inte
uppfyller de nämnda behörighetskraven.
I högskoleförordningen sägs f.n. att man för behörighet att anställas som
lektor skall ha avlagt doktorsexamen. Regeringen avser att förtydliga
förordningen så att det framgår att vetenskaplig kompetens för lektor skall
innebära avlagd doktorsexamen eller motsvarande vetenskapliga kompetens.
Utländsk forskarutbildning, licentiatexamen enligt äldre bestämmelser och
övrig vetenskaplig meritering utan avlagd doktorsexamen, t.ex. efter
industriforskning, bör enligt regeringen också, efter prövning, kunna ge
vetenskaplig behörighet som lektor.
I motion 1996/97:Ub32 (c) yrkande 3 tillstyrks regeringens förslag om
behörighetsgrunden ?annan yrkesskicklighet? i princip, men motionärerna anser
att viss akademisk meritering bör krävas även för lektorer som rekryteras på
den grunden. Största restriktivitet bör enligt motion 1996/97:Ub35 (fp)
yrkande 12 gälla för andra behörighetskrav än vetenskaplig och pedagogisk
skicklighet för anställning som lektor.
U t s k o t t e t anser att riksdagen bör bifalla regeringens förslag om
behörighetsvillkor för lektor inom högskolan och avslå motionsyrkandena. När
det gäller behörighetsgrunden ?annan yrkesskicklighet? vill utskottet anföra
följande.
Grundutbildningar inom högskolan skall enligt högskolelagen bygga på
vetenskaplig eller konstnärlig grund samt på beprövad erfarenhet. I de fall då
utbildningen bygger på konstnärlig grund är det sedan länge accepterat att
lektorer inte behöver ha vetenskaplig kompetens. I stället ställs där krav på
konstnärlig skicklighet. Flera andra utbildningar - t. ex. inom teknik-, vård-
, undervisnings- och medieområdena - bygger till betydande del på beprövad
erfarenhet. Där behövs lärare med erfarenhet från yrkesområdet i fråga. Under
perioden 1977-1993 har det inom högskoleväsendet funnits lektorer som varit
behöriga i kraft av ?kompetens av annat slag?.
Vid reformeringen av lärartjänsteorganisationen år 1985 anförde
utbildningsutskottet att en väsentlig förutsättning för att genomgången
forskarutbildning skall kunna krävas av den som söker en högre lärartjänst är
att det förekommer en för tjänstens verksamhetsområde relevant forskning och
forskarutbildning (prop. 1984/85:57, bet. UbU9 s. 9, rskr. 115). Utskottet
utgår nu liksom då från att universiteten och högskolorna kommer att ta sitt
ansvar för att utbildningen bedrivs med hög kvalitet både när det gäller
vetenskaplig grund och yrkesmässiga kvalifikationer. Det framgår av
propositionen att regeringen anser att lärosätet, innan en anställning lyses
ut, bör besluta om en anställningsprofil. Av denna bör framgå ämnesområdet
samt vilka behörighets- och bedömningsgrunder som skall gälla. Utskottet
förutsätter att ?annan yrkesskicklighet? kommer att gälla som behörighetsgrund
bara när det gäller en lektor som skall undervisa i en utbildning där beprövad
erfarenhet är väsentlig. Det är alltså inte fråga om att denna
behörighetsgrund skall utnyttjas för att komma förbi brist på vetenskapligt
kompetenta sökande.
Vikten av pedagogisk utbildning av högskolans lärare tas upp i flera motioner.
Enligt motion 1996/97:Ub32 (c) yrkande 2 bör man överväga att göra pedagogisk
utbildning till ett obligatorium för högskolans lärare, eftersom den
frivilliga utbildningen inte fått det genomslag som den borde. Motionärerna
tänker sig en utbildning som omfattar 20 veckor och som kan genomföras i
omgångar under de två första åren som läraren har fast anställning. I
motionerna 1996/97:Ub35 (fp) yrkande 11 och 1996/97:Ub34 (v) yrkande 8 sägs
att det i framtiden måste ställas krav på pedagogisk utbildning för
högskollärarna. Motionärerna hänvisar till förslaget från Högskoleutredningen
(?Grundbulten?, SOU 1992:1). Enligt folkpartimotionen skulle en obligatorisk
sådan utbildning handla bl.a. om metodik, presentationsteknik, ämnesdidaktik,
kunskap om jämställdhet t.ex. mäns och kvinnors olika sätt att uttrycka sig,
seminarieledning, handledarskap och examinering. I vänstermotionen begärs
förslag från regeringen om en obligatorisk pedagogisk utbildning om 20 poäng
under de två första anställningsåren, med ett innehåll liknande det som anges
i folkpartimotionen. I motion 1996/97:Ub36 (kd) yrkande 2 (delvis) framförs
att det vore rimligt att högskolelärare vidareutbildas i pedagogik även efter
att de trätt i tjänst. Även i motion 1996/97: Ub30 (mp) påtalas behovet av en
ordnad högskollärarutbildning, så att även studenter i högskolan kan få
handledning och undervisning av professionella, väl utbildade lärare. I
motionen finns dock inget yrkande om detta. Vid förra riksmötet har yrkanden
från Miljöpartiet om högskollärarutbildning avslagits av riksdagen (bet.
1996/97:UbU3, rskr. 99).
U t s k o t t e t föreslår att riksdagen avslår motionerna.
Liksom motionärerna och regeringen anser utskottet att utvecklingen av
högskollärarnas pedagogiska skicklighet är en angelägenhet av största vikt.
Det program som föreslogs av Högskoleutredningen innebar en obligatorisk
utbildning om sex veckor under första tjänstgöringsåret och därefter två
veckor per år under fem år, alltså totalt 16 veckor. Medel för att förverkliga
detta program anslogs av riksdagen, på förslag av den dåvarande regeringen,
fr.o.m. budgetåret 1992/93 (prop. 1992/93:42, bet. UbU5, rskr. 159). Den
särskilda medelsanvisningen upphörde den 30 juni 1996. I den senaste
ekonomiska vårpropositionen har regeringen aviserat vissa förslag för att
garantera kvaliteten i den pågående utbyggnaden av högskolan. Förslagen avser
att tillgodose dels lärares kompetensutveckling, dels högskolans och det
omgivande samhällets behov av forskarutbildade (prop. 1996/97:150 s. 113). Det
kan alltså förväntas att den budgetproposition som framläggs i dagarna kommer
att innehålla sådana förslag. Utskottet har erfarit att förslag om att göra
deltagande i pedagogisk utbildning till ett tjänsteåliggande för lärarna
hittills inte har tagits upp i de centrala kollektivavtalsförhandlingarna på
högskoleområdet. - Lärosätena har i regleringsbrevet för budgetåret 1997
ålagts att intensifiera det pedagogiska utvecklingsarbetet och aktivt arbeta
med undervisningens förnyelse inom såväl grundutbildning som
forskarutbildning. Lärarna skall erbjudas utbildning och fortbildning i
pedagogik och inom jämställdhetsområdet. Av varje lärosätes årsredovisning
skall framgå omfattning och inriktning av det pedagogiska utvecklingsarbetet
och antalet lärare som deltagit i kurser inom de nämnda områdena. Enligt vad
utskottet inhämtat kommer Högskoleverket inom kort att få ett uppdrag av
regeringen att utvärdera bl.a. lärarnas fortbildning och vidareutbildning i
pedagogik och i jämställdhetsfrågor. Mot denna bakgrund anser utskottet inte
att riksdagen nu bör göra något tillkännagivande i enlighet med
motionsyrkandena. Utskottet utgår från att regeringen utifrån högskolornas
årsredovisningar och Högskoleverkets utvärdering kommer att överväga om det
behövs centrala initiativ av något slag för att tillgodose det behov av
pedagogisk utveckling som enligt utskottets bedömning uppenbarligen finns på
många håll inom högskolan.
Regeringen anser att de regler som gäller för den övriga arbetsmarknaden när
det gäller tidsbegränsning av anställning i princip bör kunna tillämpas även
på lärare inom högskolan. Högskoleförordningen innehåller ett stort antal
specialregler om att lärare kan förordnas med tidsbegränsning. Vissa av dessa
särskilda regler bör enligt regeringens uppfattning avskaffas. Högskolorna bör
sträva efter att öka antalet lärare med tillsvidareförordnande. Dessa lärare
är normalt mer delaktiga i högskolans hela verksamhet än vad tillfälligt
anställda lärare är, enligt regeringen.
Tidsbegränsad första anställning bör dock kunna tillämpas, anser regeringen.
Enligt lagen om anställningsskydd (1982:80) får parterna på arbetsmarknaden
träffa avtal om provanställning i högst sex månader. I dag får en första
anställning som lektor tidsbegränsas till högst tre år, medan en anställning
som adjunkt inte kan tidsbegränsas. Med tanke på högskolans speciella
arbetsformer anser regeringen att det kan finnas behov av en längre prövotid
än sex månader, men den bör inte vara längre än ett år. En första anställning
som lektor respektive adjunkt bör enligt regeringens bedömning få
tidsbegränsas till högst ett år.
De ändringar i högskoleförordningen som regeringen har för avsikt att göra
kräver inget beslut av riksdagen.
Moderata samlingspartiet framför i motion 1996/97:Ub31 åsikten att
tjänsterna vid universitet och högskolor i första hand bör vara tidsbegränsade
(yrkande 6). Professorsförordnandet bör vara tidsbegränsat till en första
period om sex år. Detta ser motionärerna som en kvalitetssäkring, eftersom
alla duktiga docentkompetenta forskare inte blir fullgoda professorer. När den
första perioden om sex år fullföljts bör professorn kunna ansöka om ett
livstidsförordnande, varvid en ny bedömning av vederbörandes kvalifikationer
måste göras (yrkande 16). Med hänvisning till behovet av rörlighet säger
Miljöpartiet i motion 1996/97:Ub30 att tidsbegränsat förordnande, t.ex. på
högst sex år med möjlighet till nytt förordnande i treårsperioder därefter,
bör bli möjligt eller rekommenderas för fler anställningar (yrkande 3).
U t s k o t t e t, som delar regeringens uppfattning när det gäller
tidsbegränsning, föreslår att riksdagen avslår motionsyrkandena.
Anställningen som forskarassistent har sedan lång tid haft till syfte att ge
nyexaminerade doktorer möjlighet att meritera sig vetenskapligt. De har alltid
varit tidsbegränsade. Fram till lärartjänstereformen 1986 var förordnandetiden
högst sex (tre plus tre) år. Den minskades då till högst fyra (två plus två)
år, för att vid 1993 års högskolereform återgå till högst sex år.
Tidsbegränsningen till högst fyra år sammanlagt ansågs nämligen på ett
olyckligt sätt begränsa möjligheterna att behålla kvalificerade personer
(prop. 1992/93:1 s. 54).
I den nu aktuella propositionen gör regeringen bedömningen att anställningen
som forskarassistent bör tidsbegränsas till högst fyra år. Liksom hittills
skall det finnas möjlighet till förlängning om särskilda skäl föreligger,
såsom sjukdom eller föräldraledighet.
I motion 1996/97:Ub35 (fp) yrkande 16 anför motionärerna att det måste ges
större utrymme att inneha denna tjänst på deltid och i gengäld under en längre
tid. Detta kan gälla dem som har svårt att förena heltidsarbete med ansvar
för omsorgen om växande barn.
U t s k o t t e t anser att riksdagen bör avslå yrkandet.
Föräldraledighetslagen (1995:584) ger den som har vårdnaden om ett barn som
inte fyllt åtta år rätt till delledighet. Föräldraledighet anges i
högskoleförordningen som ett sådant särskilt skäl som kan motivera förlängning
av förordnande som forskarassistent utöver f.n. sex år. Som nyss nämnts avser
regeringen att bibehålla en sådan möjlighet även när förordnandetiden
begränsas till fyra år.
Regeringen anser att lärarkategorierna nordisk respektive utländsk lektor bör
avskaffas och att arbetsuppgifterna i stället kan utföras inom ramen för
anställning som lektor eller adjunkt.
De nordiska lektorernas viktiga roll som förmedlare av kunskaper om språk,
kultur och samhällsförhållanden i de nordiska länderna framhålls i motion
1996/97:Ub33 (fp). De nordiska språklektorerna har en central ställning i
arbetet för en nordisk språkförståelse, ett av fundamenten i den nordiska
samhörigheten, säger motionärerna. Det är därför viktigt att stärka och säkra
tjänster som nordisk lektor.
U t s k o t t e t avstyrker motionen. Både lektorstjänster och tjänster som
nordisk lektor inrättas enligt nuvarande bestämmelser genom lokala beslut. Ett
bibehållande av centrala bestämmelser om nordisk lektor som en särskild
lärarkategori garanterar således inte att sådana tjänster finns i tillräcklig
omfattning eller ens över huvud taget. Utskottet anser att riksdagen bör kunna
utgå från att lärosätena känner ansvar för att utbildning anordnas i de
nordiska språken och att undervisningen i dessa språk meddelas av lärare med
adekvata kvalifikationer.
Den största skillnaden mellan tjänsten som nordisk lektor och den vanliga
tjänsten som lektor är att tjänst som nordisk lektor varit tidsbegränsad till
sammanlagt högst sex år. För behörighet har krävts att sökanden till tjänst
som nordisk lektor haft det språk i vilket han eller hon skall undervisa som
sitt modersmål och under åren närmast före förordnandet huvudsakligen har
vistats i det land där språket talas. Vidare har krävts pedagogisk skicklighet
och viss forskarutbildning.
Motiven för nuvarande tidsbegränsning av anställningen som nordisk lektor
har enligt regeringen försvagats med dagens kommunikationsmöjligheter.
Utskottet instämmer i detta. Med regeringens förslag kommer en första
anställning som lektor eller adjunkt i nordiska språk - liksom i alla andra
ämnen - att kunna tidsbegränsas till ett år.
Utskottet utgår från att ett lärosäte i anställningsprofilen för rekrytering
av en lektor eller adjunkt i ett annat nordiskt språk kan ta upp krav på att
den sökande har detta språk som modersmål och på senare tid har vistats i det
land där det talas.
Regeringen förslår två förändringar av högskolelagens bestämmelser om lärares
arbetsuppgifter. Enligt 3 kap. 1 § högskolelagen skall en lärare följa
utvecklingen inom det egna ämnesområdet. Regeringen föreslår att det förs in
att läraren också skall följa den samhällsutveckling i övrigt som har
betydelse för lärarens arbete vid högskolan. I en professors arbetsuppgifter
skall det, utom inom det konstnärliga området, normalt ingå både utbildning
och forskning. Detta föreslås bli infört som ett andra stycke i 3 kap. 2 §
högskolelagen.
I sammanhanget redovisar regeringen också sina bedömningar i några andra
frågor, där det inte krävs något beslut av riksdagen. Regeringen framhåller
att det ankommer på varje högskola att fördela uppgifter inom utbildning,
forskning och konstnärligt utvecklingsarbete samt administrativa uppgifter
m.m. mellan sina lärare i ett flerårsperspektiv. Det skall härvidlag inte
finnas någon direkt koppling mellan lärarkategori och arbetsuppgifter. När
antalet professorer ökar till följd av förslagen om befordran av
professorskompetenta lektorer till professorer blir det möjligt att fördela
arbetsuppgifter på ett mer flexibelt sätt. En sådan flexibilitet och en
jämnare fördelning av arbetsuppgifter mellan olika lärarkatergorier främjar en
god kvalitet i verksamheten. Regeringen konstaterar att det kommer att finnas
anledning att ompröva nu gällande kollektivavtal, som föreskriver en mycket
låg undervisningsskyldighet för professorer.
Enligt motion 1996/97:Ub31 (m) får en sådan omprövning inte syfta till att
professorerna skall tvingas ha en undervisningsbörda liknande lektorernas
(yrkande 17 delvis). Studenterna behöver redan tidigt i sin grundutbildning
möta välrenommerade professorer, men precis som alltid är kvalitet viktigare
än kvantitet, heter det i motionen.
U t s k o t t e t föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till lag
om ändring i högskolelagen (1992:1434) såvitt avser 3 kap. 1 § och 2 § andra
stycket, samt att riksdagen avslår motion 1996/97:Ub31 yrkande 17 om
tillkännagivande i denna del.
Sedan lång tid tillbaka har professorer varit garanterade att med viss
regelbundenhet få utrymme för längre, sammanhängande perioder för forskning
(numera även för konstnärligt utvecklingsarbete) - s.k. sabbatsterminer.
Eftersom det inte skall finnas någon direkt koppling mellan lärarkategori och
arbetsuppgifter anser regeringen att dessa bestämmelser skall utgå ur
högskoleförordningen.
Moderata samlingspartiet motsätter sig i motion 1996/97:Ub31 med bestämdhet
regeringens förslag på denna punkt (yrkande 17 delvis). I motion 1996/97:Ub36
(kd) sägs att förslaget är kontraproduktivt eftersom det begränsar professorns
utrymme för egen forskning (yrkande 2 delvis).
U t s k o t t e t föreslår att riksdagen avslår motionsyrkandena.
Högskollärarutredningen skriver (SOU 1996:166 s. 71 f.) att det måste vara den
enskilda högskolans sak att, inom ramen för sina samlade resurser och sin
verksamhetsplanering, ta ställning också till utrymmet för längre
sammanhängande perioder för olika ändamål. Vad gäller utrymme för
kompetensutveckling kan det vara naturligt att träffa lokala avtal med de
fackliga organisationerna. Utskottet delar regeringens och utredningens
uppfattning i denna fråga.
3.3 Rekryteringsmål och anställningsprocedur
I propositionen Jämställdhet mellan kvinnor och män inom utbildningsområdet
anmälde regeringen sin avsikt att för varje lärosäte sätta upp mål för
könsfördelningen bland nyrekryterade professorer (prop. 1994/95:164, bet.
UbU18, rskr. 405). Regeringen lägger nu för riksdagens godkännande fram
förslag till principer för uppställande av rekryteringsmål för professorer.
Samtliga universitet och vissa statliga och enskilda högskolor skall ges mål
avseende könsfördelningen bland nyrekryterade professorer. Målen skall gälla
treårsperioder med början under perioden 1997-1999. Vart och ett av dessa
lärosäten skall ges ett enda samlat mål, som beräknas med utgångspunkt från
rekryteringsunderlaget. Rekryteringsunderlaget uppskattas utifrån dels andelen
kvinnor respektive män bland det totala antalet docentkompetenta lektorer vid
fakulteterna i landet, dels den nuvarande fördelningen av lärosätets
professurer över fakulteterna. De lärosäten som regeringen avser att sätta upp
rekryteringsmål för är dels samtliga statliga lärosäten som får eget anslag
till forskning och forskarutbildning, dels den stiftelseägda Chalmers tekniska
högskola AB och Stiftelsen Högskolan i Jönköping, som får statligt anslag för
forskning och forskarutbildning, dels också högskolorna i Karlstad, Växjö och
Örebro samt Mitthögskolan, som enligt regeringen inom några år kan förväntas
ansöka om universitetsstatus.
Vid sin behandling av den nyss nämnda jämställdhetspropositionen uttalade
utskottet, med anledning av motionsyrkanden från Folkpartiet och
Kristdemokraterna, att mål för rekrytering borde formuleras också för andra
tjänster som lärare och forskare inom högskolan än professorer, i syfte att nå
en jämnare könsfördelning på fler nivåer (bet. 1994/95:UbU18 s. 41). Riksdagen
ställde sig bakom utskottets uppfattning (rskr. 1994/95:405). Enligt den
proposition som utskottet nu behandlar avser regeringen att ge varje lärosäte,
utom de konstnärliga vilka har en alltför liten rekrytering, i uppdrag att
sätta upp egna mål i fråga om könsfördelningen bland nyrekryterade inom övriga
lärarkategorier.
Om något lärosäte inte uppfyller de av regeringen uppställda
rekryteringsmålen beträffande professorer kan regeringen komma att föreslå att
medel inom lärosätets anslag för forskning och forskarutbildning hålls inne
såsom reservation. Dessa medel bör då endast få användas till kostnader för
ytterligare nyanställda professorer av underrepresenterat kön.
Moderata samlingspartiet yrkar i motion 1996/97:Ub31 avslag på regeringens
förslag om principer för uppställande av rekryteringsmål för professorer
(yrkande 4). De anser att kvotering och bestraffningar i form av frysta anslag
är oacceptabla redskap för att främja jämställdhet, som motionärerna betraktar
som ett mycket viktigt mål (yrkande 8). Folkpartiet anser enligt motion
1996/97:Ub35 att lärosätena bör formulera och tillämpa rekryteringsmål på alla
lärarkategorier (yrkande 13). Motionärerna anför också att frågan om
eventuella sanktioner får resas senare, om det visar sig att andelen kvinnliga
professorer inte ökar tillräckligt. Miljöpartiet avvisar i motion 1996/97:Ub30
användning av sanktioner mot lärosäten som inte uppnår rekryteringsmålen
(yrkande 4). Motionärerna anser att jämställdheten motverkas av bestämmelsen
att företräde till anställning som forskarassistent skall ges åt den som
avlagt doktorsexamen högst fem år före ansökningstidens utgång.
Meritvärderingen vid anställning bör generellt sett ses över med hänsyn till
skillnader i meriteringsförutsättningar mellan män och kvinnor. Även
Kristdemokraterna, som stöder regeringens förslag om att uppställa
rekryteringsmål, anser att regeringen bör avstå från att blockera en del av
medlen för de lärosäten som inte lyckas uppnå målen (motion 1996/97:Ub36
yrkande 3).
U t s k o t t e t föreslår att riksdagen godkänner de principer för
uppställande av rekryteringsmål för professorer som redovisas i propositionen.
Motionsyrkandena avstyrks. Att rekryteringsmål skall uppställas har riksdagen
tagit ställning till genom det nyss nämnda uttalandet våren 1995. Yrkande 13 i
motion 1996/97:Ub35 är enligt utskottets uppfattning tillgodosett med vad
regeringen anfört i propositionen. Såväl Högskollärarutredningen som JÄST-
gruppen har ställt sig bakom tanken att lärosätenas förmåga att uppfylla
rekryteringsmålen tillmäts betydelse vid statsmakternas resursfördelning.
Centerpartiet framhåller i motion 1996/97:Ub32 att de senaste årens satsningar
på genusforskning bör utvecklas, som ett led i ett långsiktigt arbete på att
förbättra jämställdheten. Könsfördelningen i styrelser och nämnder som utser
kandidater till forskarutbildning och lärartjänster bör samtidigt ses över
(yrkande 4).
U t s k o t t e t föreslår att riksdagen avslår yrkandet. Samtliga statliga
lärosäten har i regleringsbrev för budgetåret 1997 ålagts att erbjuda lärarna
utbildning och fortbildning inom jämställdhetsområdet. Regeringen redovisar i
propositionen sin uppfattning att sakkunniga vid anställning av professorer
och lektorer skall utses så att båda könen är företrädda, om inte synnerliga
skäl föreligger. I statsbudgeten för 1997 för utgiftsområde 16 Utbildning och
universitetsforskning har det gjorts en omfattande satsning på genusforskning,
bl.a. genom upprättande av ett sekretariat för genusforskning vid Göteborgs
universitet, genom inrättande av ett tema Genus vid Linköpings universitet och
genom att de centrum/forum för kvinnliga forskare och kvinnoforskning som
finns vid nio lärosäten fått utökade medel (prop. 1996/97:1 utg.omr. 16).
Omfattningen och inriktningen av denna verksamhet skall framgå av lärosätenas
årsredovisningar. Innan några erfarenheter har vunnits av dessa satsningar och
innan regeringen har lagt fram sitt budgetförslag bör riksdagen enligt
utskottets mening inte ta någon ställning till ytterligare satsningar på
genusforskning.
När det gäller anställningsförfarandet redovisar regeringen i propositionen
bedömningen att ansvaret för att utarbeta och avge förslag i ärenden om
anställning av professor och lektor bör åvila fakultetsnämnderna eller
motsvarande organ. Föreskrifterna om särskilda tjänsteförslagsnämnder bör tas
bort. Vid anställning av professor eller lektor skall alltid minst två
sakkunniga anlitas. Normalt skall dessa hämtas utanför den berörda högskolan,
och om inte synnerliga skäl föreligger skall båda könen vara företrädda. De
sakkunniga skall - liksom i dag - avge skriftliga utlåtanden om de sökandes
skicklighet när det gäller de bedömningsgrunder som har beslutats skall gälla
för det aktuella anställningsärendet. Fakultetsnämnden skall kunna inbjuda en
person som inte sökt en ledig professur att göra detta (?kalla?). Den inbjudna
personen behandlas då på samma sätt som andra sökande.
I motion 1996/97:Ub35 (fp) framförs tre förslag angående förfarandet vid
anställning av professor. Vid varje bedömning skall det finnas tre sakkunniga.
En av dessa skall bedöma de sökandes pedagogiska skicklighet och två skall
vara ämnessakkunniga, anser motionärerna. Alla ansträngningar skall göras för
att få sakkunniga av båda könen (yrkande 7). När professorer skall anställas
vid mindre och medelstora högskolor bör bedömningen tills vidare ske inom
ramen för nätverkssamarbete med motsvarande fakultet, anser motionärerna
(yrkande 8). Vidare vill de att det även i fortsättningen skall vara möjligt
att ?kalla? en professor på ett sådant sätt att den inbjudna personen
behandlas konfidentiellt (yrkande 10).
U t s k o t t e t föreslår att riksdagen avslår yrkandena. Det är enligt
utskottets mening viktigt att såväl den pedagogiska som den vetenskapliga
skickligheten hos varje sökande bedöms vid anställning av professor eller
lektor. Utskottet anser det inte klarlagt att det skulle vara lämpligt att
lägga ansvaret för bedömning av den pedagogiska skickligheten på endast en av
de sakkunniga. När det gäller att båda könen skall vara företrädda
sammanfaller motionärernas uppfattning med regeringens. Det framgår av
propositionen
(s. 44) att varje lärosäte skall ha en anställningsordning, fastställd av dess
styrelse. De mindre och medelstora högskolor som vill anställa professorer
kommer liksom lärosäten som har fakultet att vara skyldiga att anlita minst
två sakkunniga i varje sådant ärende. Det ligger i dessa högskolors intresse
att slå vakt om att de professorer de anställer har legitimitet i
vetenskapssamhället. Högskolorna har sedan lång tid haft kontakter med
fakulteterna vid något av universiteten. Utskottet utgår från att
högskolestyrelserna kommer att utforma sina anställningsordningar på ett sätt
som tillgodoser behovet av kompetens vid bedömning av sökande till professur.
Högskollärarutredningen anför i sitt betänkande att det från vissa fakulteter,
främst inom teknik- och vårdområdena, hävdas att högskolorna måste kunna
rekrytera också forskare i näringslivet som befinner sig i en sådan position i
förhållande till sin arbetsgivare och sin arbetsmiljö, att de inte kan
förväntas offentligt anmäla sitt intresse för en ledig professur. Utredningen
har efter viss tvekan föreslagit att en fakultetsnämnd (motsvarande) som vill
rekrytera en person av det nyss nämnda slaget till en professur, skall kunna
på grundval av underhandskontakter föreslå rektor att anställa vederbörande
(SOU 1996:166
s. 95). Regeringen har inte anslutit sig till utredningens förslag, utan gjort
bedömningen att den som blir inbjuden att söka en anställning som professor
skall behandlas på samma sätt som andra sökande. Det är vad som också gäller i
dag. Utskottet har samma uppfattning som regeringen i denna fråga.
3.4 Bisysslor
Lärare vid de statliga universiteten och högskolorna har sedan år 1986 haft en
rätt att inneha bisysslor som går utöver vad som gäller generellt för statligt
anställda enligt lagen om offentlig anställning (1994:260). Denna utvidgade
rätt regleras i 3 kap. 7 § högskolelagen (1992:1434). Läraren får vid sidan av
sin tjänst inneha anställning eller uppdrag eller utöva verksamhet som avser
forskning eller utvecklingsarbete inom tjänstens ämnesområde, om läraren inte
därigenom skadar allmänhetens förtroende för högskolan. Sådan bisyssla skall
hållas klart åtskild från lärarens tjänsteutövning.
I högskoleförordningen (1993:100) har regeringen föreskrivit att en lärare i
vars tjänst kan ingå forskning är skyldig att underrätta högskolan om sina
bisysslor av nämnvärd omfattning och varaktighet inom tjänstens ämnesområde (4
kap. 24 §). Läraren har rätt att på begäran få besked av arbetsgivaren om en
bisyssla anses förenlig med bestämmelsen i högskolelagen (4 kap.
23 §).
Bestämmelser om s.k. arbetshindrande bisyssla finns i kollektivavtal. Sådana
bisysslor är inte tillåtna. Vid myndighet som bedriver affärs- eller
uppdragsverksamhet får de anställda, enligt samma kollektivavtal, inte heller
som bisyssla utöva verksamhet som faller inom eller berör myndighetens område.
Sådant kallas konkurrensbisyssla.
Riksrevisionsverket (RRV) har i åtskilliga rapporter under senare år tagit
upp frågan om högskolelärarnas bisysslor. RRV har bl.a. hävdat att gällande
bestämmelser är dåligt kända inom högskolan och att de inte efterlevs särskilt
väl. Enligt slutrapporten Bisysslor inom universitet och högskolor ger
regelverket inte heller högskolan tillräckligt utrymme för att effektivt
förebygga och beivra otillåtna bisysslor (RRV 1995:45 s. 12). Högskollärar-
utredningen har därför haft i uppdrag att överväga frågan huruvida högskolans
lärare generellt bör åläggas att rapportera sina bisysslor till arbetsgivaren.
Regeringen ansluter sig till utredningens slutsats att de nuvarande reglerna
i högskoleförordningen bör ändras. Läraren bör bli skyldig att till
arbetsgivaren anmäla alla bisysslor - inte bara sådana som avser forskning
eller utvecklingsarbete - inom tjänstens ämnesområde, och oavsett deras
varaktighet och omfattning.
Vänsterpartiet, som välkomnar detta, föreslår i sin motion 1996/97:Ub34
yrkande 7 att riksdagen skall begära ett förslag om hur en reglering av
lärares engagemang i poänggivande utbildning i privat regi, s.k.
uppdragsutbildning, kan utformas.
U t s k o t t e t anser att riksdagen bör avslå yrkandet mot bakgrund av
följande. Frågor om hur såväl utbildning i privat regi på högskolenivå - där
alltså högskolan inte är anordnare - som uppdragsutbildning skall behandlas i
examenshänseende är f.n. under beredning inom Utbildningsdepartementet.
Motionsyrkandet handlar dock inte om det, utan om lärares engagemang i
verksamhet i privat regi. Sådan verksamhet skiljer sig i princip från
uppdragsutbildning. I det förra fallet handlar det om bisyssla för den
enskilda läraren. Medverkan i uppdragsutbildning, som lärosätet åtagit sig att
anordna åt en uppdragsgivare, utgör arbete i lärarens tjänst vid lärosätet och
kan inte anses som bisyssla.
En bisyssla är otillåten om den är förtroendeskadlig, arbetshindrande eller
konkurrerar med arbetsgivarens verksamhet. Den skyldighet som regeringen avser
att införa för lärarna vid högskolan att anmäla alla ämnesanknutna bisysslor
till arbetsgivaren kommer att ge möjligheter för varje lärosäte att påtala om
undervisning i kurser i privat regi på högskolenivå skadar förtroendet för
lärosätet. Utskottet anser inte att det finns skäl för riksdagen att ta
initiativ till en central reglering av detta. Konkurrensbisyssla - som det
skulle kunna vara fråga om ifall lärosätet anordnar uppdragsutbildning inom
samma område - är bara tillåten efter beslut av regeringen i det enskilda
fallet.
Utskottet anser det självklart att de statliga universiteten och högskolorna
alltid skall prioritera den verksamhet som de har statens uppdrag att bedriva.
I ett läge där det råder brist på kvalificerade lärare inom ett ämnesområde
bör de tillgängliga lärarkrafterna tas i anspråk för lärosätets reguljära
utbildning. Uppdragsutbildning får inte tillåtas dra bort de bästa lärarna
från den undervisning som de i normala former antagna studenterna har rätt
till.
3.5 Övrigt
Folkpartiet efterlyser i motion 1996/97:Ub35 en strategi för att på sikt
säkerställa behovet av kompetenta högskollärare mot bakgrund av den stora
utökningen av antalet högskolestuderande. I motionen välkomnas att antalet
professorer fördubblas och att andelen kvinnliga professorer skall tredubblas
inom de närmaste tio åren, men regeringens förslag i propositionen löser inte
högskolans rekryteringsproblem (yrkande 1). En förutsättning för att
högskolorna skall klara sin lärarförsörjning är att det finns ett tillräckligt
antal disputerade forskare som vill söka sig till högskolan som lärare.
U t s k o t t e t anser att riksdagen bör avslå yrkandet. Regeringen har i
den ekonomiska vårpropositionen aviserat förslag i budgetpropositionen för
budgetåret 1998 som avser att tillgodose bl.a. högskolans och det omgivande
samhällets behov av fler forskarutbildade (prop. 1996/97:150 s. 112). Samtliga
lärosäten med forskarutbildning har i regleringsbrev för år 1997 ålagts att
sträva efter att, med beaktande av förutsättningarna inom varje
fakultetsområde eller motsvarande, öka antalet doktorsexamina.
Rekryteringsproblemen är således väl kända, både i regeringen och på
lärosätena. Utskottet förutsätter därför att såväl regeringen som de olika
lärosätena vidtar eller föreslår de åtgärder som de bedömer behövliga och
effektiva för att säkerställa högskolans tillgång på kvalificerade lärare inom
olika områden.
Vänsterpartiet anser att regeringens förslag i propositionen behöver
kompletteras med åtgärder för att stimulera rörlighet. Fler internationella
bedömare har påtalat att forskares rörlighet i Sverige är lägre än i många
andra länder (motion 1996/97:Ub34 yrkande 4). I motion 1996/97:Ub35 (fp)
yrkande 15 föreslås, som en åtgärd som bidrar till ökad rörlighet, att de
postdoktorala stipendierna skall kunna användas även vid en annan institution
inom Sverige, alltså inte bara vid utländskt universitet.
U t s k o t t e t anser att riksdagen bör avslå båda yrkandena. När det
gäller de postdoktorala stipendierna avslog riksdagen ett likadant yrkande
våren 1995 (bet. 1994/95:UbU18 s. 32). Motionärerna syftar på de postdoktorala
stipendierna för kvinnor som infördes efter förslag i den nyss nämnda
jämställdhetspropositionen, och som fördelats på de fyra forskningsråden under
Utbildningsdepartementet. Utskottet hänvisar även nu till att avsikten med
dessa stipendier är att de skall underlätta för kvinnor i forskarkarriären att
skaffa sig internationella meriter. I propositionen (s. 35) redovisar
regeringen sin avsikt att, i enlighet med Högskollärarutredningens förslag,
underlätta för högskolorna att för en begränsad tid anställa lärare från andra
högskolor. Ett lärosäte skall kunna besluta om tidsbegränsad anställning i
högst tre år som lektor eller adjunkt för en lärare som är tillsvidareanställd
vid en annan högskola. Lärares rörlighet mellan högskolor angavs i direktiven
till Högskollärarutredningen som ett övergripande mål för förändringsarbetet
(SOU 1996:166 s. 117). De förändringar av lärartjänsterna som regeringen på
grundval av utredningen har föreslagit, och som utskottet i det föregående har
tagit ställning till, kan komma att påverka rörligheten, men det går enligt
utskottets uppfattning inte att på förhand säga på vilket sätt eller hur
mycket. Utskottet är därför inte berett att förorda att riksdagen gör ett
tillkännagivande i enlighet med motion 1996/97:Ub34 yrkande 4.
4 Vetenskapsområden och principer för fördelning av resurser till forskning
och forskarutbildning
Inledning
Enligt gällande regler beslutar riksdagen om vid vilka lärosäten det skall
finnas fakulteter och om fakultetsindelningen vid vart och ett av dessa. För
närvarande har tio statliga lärosäten någon fakultet. Samtliga är numera
universitet, sedan regeringen beslutat att också Karolinska institutet, Kungl.
Tekniska högskolan och Luleå tekniska universitet fr.o.m. den 1 januari 1997
skall ha rätt att ha denna benämning.
För varje lärosäte med fakultet inom Utbildningsdepartementets ansvars-
område beslutar riksdagen om ett samlat anslag för forskning och
forskarutbildning. Anslaget är uppdelat i en anslagspost för varje fakultet
och en post för lokalkostnader. Det finns i dag elva olika slag av fakulteter.
Antalet fakulteter vid ett lärosäte varierar från åtta vid Lunds universitet
till endast en fakultet vid Kungl. Tekniska högskolan.
Ansvaret för forskning, forskarutbildning och, i allmänhet, grundutbildning
inom fakultet åvilar fakultetsnämnden. Högskolelagen föreskriver att flertalet
ledamöter i en fakultetsnämnd skall utses genom val bland vetenskapligt
kompetenta lärare inom fakulteten. Formellt avser begreppet fakultet således i
dag dels en enhet för statsmakternas resurstilldelning, dels en valförsamling
för val till fakultetsnämnd.
Regeringens förslag
I propositionen läggs fram förslag till nya principer för fördelning av medel
för forskning och forskarutbildning. Regeringen anser att det är angeläget att
underlätta för universitet och högskolor att göra egna prioriteringar och att
ge dem bättre förutsättningar för tvärvetenskapligt samarbete. Detta skulle
vara möjligt om resurser till forskning och forskarutbildning fördelades till
några få, stora och sammanhållna vetenskapsområden, i stället för till ett
flertal fakulteter av varierande storlek.
Sålunda föreslår regeringen att samma indelning i vetenskapsområden som
tillämpas för forskningsråden under Utbildningsdepartementet skall användas
vid beslut om resurser till forskning och forskarutbildning vid universitet
och högskolor. Det är också lämpligt att använda samma benämningar på
vetenskapsområdena, anser regeringen. Enligt förslaget skall riksdagen alltså
framöver besluta om resurser till forskning och forskarutbildning vid
lärosätena med fördelning på fyra större vetenskapsområden, nämligen
humanistisk-samhällsvetenskapligt, medicinskt, naturvetenskapligt och tekniskt
vetenskapsområde.
Med en sådan vidare indelning i forskningsområden kommer anslagsposten till
humanistisk-samhällsvetenskapligt område att svara mot nuvarande poster till
teologisk, juridisk, humanistisk, samhällsvetenskaplig och filosofisk
fakultet. Anslagsposten till medicinskt område kommer att motsvara nuvarande
poster till medicinsk, odontologisk och farmaceutisk fakultet. Anslagsposterna
till naturvetenskapligt och till tekniskt område, slutligen, kommer att svara
mot nuvarande poster till respektive fakulteter.
Regeringen anser att medel för lokalkostnader m.m. vid universiteten, liksom
i dag, bör anvisas i en särskild anslagspost. Likaså bör resurser för
konstnärligt utvecklingsarbete även i fortsättningen anvisas i en särskild
anslagspost för varje lärosäte där detta bedrivs. - Inte heller för Sveriges
lantbruksuniversitet som ligger inom Jordbruksdepartementets ansvarsområde
föreslås någon ändring i nuvarande ordning. Lantbruksuniversitetet får
resurser för forskning, forskarutbildning och grundutbildning i ett samlat
anslag.
När det gäller mindre och medelstora högskolor erinrar regeringen om att
dessa - som en följd av förslag i budgetpropositionen för år 1997 - tilldelats
permanenta och ökade resurser för forskning i ett samlat anslag med en
anslagspost för varje högskola. Regeringen föreslår nu att en högskola som
inte är ett universitet efter ansökan till och beslut av Högskoleverket skall
kunna få ett eller flera av respektive humanistisk-samhällsvetenskapligt,
medicinskt, naturvetenskapligt och tekniskt vetenskapsområde. Högskolan i
fråga får därmed rätt att anordna forskarutbildning och att utfärda
doktorsexamen inom tilldelade vetenskapsområden. Denna rättighet bör enligt
regeringen kunna ges till en högskola som har uppnått tillräcklig bredd och
specialisering på sin grundutbildning och forskning i ett antal näraliggande
ämnen inom något av de fyra vetenskapsområdena. Regeringen framhåller att
forskningen vid högskolan inte behöver och naturligtvis ofta inte kan spänna
över hela vetenskapsområdet.
Efter det att en högskola tilldelats ett eller flera vetenskapsområden, kan
regeringen föreslå riksdagen att högskolan skall ges ett eget anslag för
forskning och forskarutbildning med anslagsposter för dessa vetenskapsområden
samt i förekommande fall en post för övrig forskning vid högskolan.
I propositionen anför regeringen beträffande fakultetsnämnder att de skall
ha en särskild uppgift att ansvara för att kvaliteten inom forskning och
utbildning upprätthålls. De skall vidare ha ett särskilt ansvar för
forskarutbildningens kvalitet och effektivitet. Varje universitet, liksom
varje högskola som har rätt att anordna forskarutbildning, skall därför
inrätta minst en fakultetsnämnd. Det är emellertid av vikt, betonar
regeringen, att varje lärosäte kan anpassa sin organisation efter de lokala
förutsättningarna och efter de nya krav som ställs inom forskning,
forskarutbildning och grundutbildning. Lärosätena bör därför själva få besluta
om vilka fakultetsnämnder som skall finnas och om deras ansvarområden, dvs.
vilka ämnesområden inom lärosätet som var och en av nämnderna skall ansvara
för.
Regeringen påpekar att alla mindre och medelstora högskolor numera har
permanenta resurser för forskning. En högskola skall därför ha särskilda organ
för den grundutbildning och forskning som inte hör till ansvarsområdet för
någon fakultetsnämnd vid högskolan.
Den möjlighet som finns i dag enligt högskoleförordningen att utse andra
personer än lärare vid den egna högskolan till ledamöter i fakultetsnämnden
bör enligt regeringens uppfattning utnyttjas oftare. För att understryka detta
föreslår regeringen att en regel införs i högskolelagen med innebörden att
flertalet ledamöter i en fakultetsnämnd skall vara vetenskapligt kompetenta
personer, men att de inte nödvändigtvis behöver vara lärare inom nämndens
ansvarsområde. Forskning och utbildning kan genom externa representanter
knytas närmare olika delar av samhällslivet, och meriterade forskare från
andra lärosäten kan tillföra den vetenskapliga verksamheten värdefulla
kunskaper.
Regeringen vill att riksdagen godkänner vad som anförts om indelning i
vetenskapsområden och om principer för fördelning av resurser till forskning
och forskarutbildning. Förslagen medför ändringar i högskolelagen (1992:1434)
såvitt avser 1 kap. 11 och 12 §§ samt 2 kap. 5, 5 a och 6 §§, vilka avses
träda i kraft den 1 januari 1999. Riksdagen föreslås anta lagändringarna.
Motionerna och utskottets bedömning
Enligt motionerna 1996/97:Ub31 (m) yrkande 1 och 1996/97:Ub35 (fp) yrkande 2
bör riksdagen avslå regeringens förslag till ändringar i högskolelagen i nu
berörd del. I den senare motionen framhåller motionärerna att de sedan länge
har pläderat för att systemet med fakulteter skall förnyas. Regeringens nu
framlagda förslag om ny organisation med indelning i vetenskaps-områden, m.m.
är emellertid inte färdigt, anser de. Förslaget bör därför inte genomföras.
Motionärerna befarar att mindre forskningsområden eller ämnen får svårare att
hävda sig i den nya organisationen. De föreslår att den nyligen tillsatta
utredningen om den svenska forskningspolitiken genom tilläggsdirektiv ges i
uppdrag att fortsatt analysera frågan om ny indelning i forskningsområden
(yrkande 3).
En modell för utveckling av fakultetsorganisationen utifrån lokala önskemål
skisseras i motion 1996/97:Ub451 (c) yrkande 8 som väcktes under den allmänna
motionstiden 1996. Motionärerna vill att en högskola, efter kvalitativ
prövning, skall få inrätta en fakultetsorganisation, där olika ämnesområden
kan ingå och samverka utan hinder av traditionella fakultetsgränser.
Finansiella resurser måste kopplas till detta.
U t s k o t t e t kan helt ställa sig bakom vad regeringen föreslagit om
indelning i vetenskapsområden och om principer för fördelning av resurser till
forskning och forskarutbildning. Sålunda instämmer utskottet i regeringens
bedömning att statsmakternas avvägningar angående resurstilldelningar mellan
forskningsområden bör kunna ske i vidare termer än för närvarande. Genom en
koncentration av resurstilldelningen till fyra vetenskapsområden underlättas
lärosätenas möjligheter att göra egna prioriteringar i fråga om forskning och
forskarutbildning samt att bedriva fakultets- och ämnesövergripande forskning.
Utskottet ser positivt på den frihet som lärosätena får genom regeringens
förslag att själva bestämma vilka fakultetsnämnder som skall finnas, utöver
den enda författningsreglerade, och vilka ansvars-områden dessa nämnder skall
ha. Det är också enligt utskottets mening tillfredsställande att forskningen
vid de mindre och medelstora högskolorna nu ges förutsättningar att utvecklas
till att omfatta egna vetenskapsområden med åtföljande rätt att anordna
forskarutbildning och att utfärda doktorsexamen.
Direktiven till utredningen om den svenska forskningspolitiken (dir.
1997:67) är vittomfattande. Inom ramen för kommittéuppdraget ryms frågor om
såväl utformning av den statliga forskningsorganisationen som statens anslag
till forskning. Enligt utskottets uppfattning finns det inget som hindrar att
utredningen - som antagit benämningen Forskning 2000 - tar upp här aktuella
frågor till övervägande om utredningen finner att detta är befogat. Uppdraget
skall redovisas till regeringen senast den 1 november 1998.
Utskottet bedömer att syftet med yrkandet i motion 1996/97:Ub451 om en
utveckling av fakultetsorganisationen är tillgodosett med det nu föreliggande
förslaget. Något uttalande från riksdagen med anledning av motionsyrkandet
behövs inte.
Sammanfattningsvis anser utskottet att riksdagen med avslag på nu behandlade
motionsyrkanden bör godkänna vad regeringen förordat om indelning i
vetenskapsområden och om principer för fördelning av resurser till forskning
och forskarutbildning. Riksdagen bör därmed också anta förslaget till ändring
av högskolelagen i nu berörda delar.
Behovet av en vårdvetenskaplig fakultet framhålls i motion 1996/97:Ub445 (m)
som väcktes under den allmänna motionstiden 1996. Enligt motionärerna bör en
vårdvetenskaplig miljö organiseras i en ny fakultet med möjlighet att inrätta
professurer inom ämnena arbetsterapi, medicinsk laboratoriemetodik, omvårdnad,
sjukgymnastik och social omsorg.
U t s k o t t e t avstyrker motionen. Utskottet vill påminna om att
landstingen i sin högskoleutbildning inte får anställa lärare som professorer
(12 kap. 5 § högskoleförordningen, 1993:100). Emellertid har regeringen, i
enlighet med ett riksdagsbeslut från våren 1994, godkänt avtal med sju
landsting om överföring av ansvaret för att anordna vårdhögskoleutbildningar
till statlig högskola. Ytterligare tre sådana avtal har slutits och avvaktar
regeringens godkännande. Vidare har Högskoleverket i rapporten
Högskoleutbildningar inom vård och omsorg (1997:2 R) rekommenderat regeringen
att förhandla med samtliga de landsting som önskar en överföring av
vårdhögskoleutbildningen till den statliga högskolan. Ärendet bereds nu i
Regeringskansliet. Under förutsättning att sådana avtal ingåtts och
vårdhögskolan således knutits till en statlig högskola kommer motionärernas
önskemål att kunna tillgodoses genom de nu aktuella regeringsförslagen.
Utskottet avser då främst de regler som ger varje statligt lärosäte rätt att
anställa professorer samt att besluta om antingen sina fakultetsnämnder eller
om de särskilda organ som skall finnas för sådan grundutbildning och forskning
som inte hör till ansvarsområdet för någon fakultetsnämnd vid högskolan.
Riksdagsuttalanden om kvalitetskrav vid utbyggnad av forskarutbildning begärs
i två motioner. I motion 1996/97:Ub31 (m) yrkande 5 betonas att
forskarutbildning inte bör anordnas vid fler lärosäten än att en hög kvalitet
kan garanteras. Motionärerna anser att det är fel tänkt av regeringen att
forskarutbildning skall påbörjas vid de mindre högskolorna i syfte att dessa
skall producera sina egna lärare. Enligt yrkande 11 i samma motion bör vid
tilldelning av ekonomiska och personella resurser fokus ligga på kvaliteten
och inte på kvantiteten. Det statliga resursfördelningssystemet skall vara
resultatkrävande. I motionen betonas att höga kvalitetskrav innebär att
forskning vid mindre högskolor måste koncentreras till ett eller flera
begränsade forskningsfält. Att utveckla dessa högskolors speciella profil är
en huvuduppgift för både det enskilda lärosätet och det statliga
resursfördelningssystemet. - I motion 1996/97:Ub35 (fp) yrkande 6 framhålls
att utbyggnaden av forskarutbildning och examensrätt vid de mindre och
medelstora högskolorna bör ske i en takt som säkerställer att kvalitetskraven
uppfylls. Motionärerna, som vill utreda fakultetsorganisationen ytterligare,
anser att samarbetet i nätverk mellan högskolor och universitet måste
fortsätta att utvecklas.
U t s k o t t e t har samma uppfattning som motionärerna att det är viktigt
att kvalitetskraven upprätthålls inom högre utbildning och forskning. Om detta
råder inga delade meningar. Utskottet vill peka på den garanti som ligger i
att Högskoleverket enligt regeringens förslag skall kvalitativt pröva huruvida
en högskola har den bredd och det djup i sin grundutbildning och forskning
inom näraliggande ämnen att ett vetenskapsområde får inrättas. Högskoleverket
har med andra ord att bedöma om det finns förutsättningar för
forskarutbildning på en hög vetenskaplig nivå inom ett eller flera
vetenskapsområden vid en högskola som inte är universitet. Utskottet vill
därutöver instämma i vad regeringen anfört i propositionen (s. 14) om att
lärosätena själva har ett stort ansvar för att utveckla och bibehålla lokala
inriktningar och profiler som förstärker mångfalden och bidrar till en
gemensam satsning på högre utbildning och forskning. Det är också, som
regeringen påpekar, angeläget att statsmakternas övergripande regler för
högskolornas organisation och resursfördelningssystemet är så utformade att de
främjar denna mångfald. Med det anförda avstyrker utskottet motionsyrkandena.
En uppföljning av villkoren för små fakulteter och forskningsområden begärs i
motion 1996/97:Ub34 (v) yrkande 9. Motionärerna ställer sig bakom regeringens
förslag om indelning i vetenskapsområden m.m., men är oroade över hur reformen
kan tänkas slå mot mindre forskningsområden. Risken är att deras villkor
försämras i den nya organisationen, menar de.
U t s k o t t e t avstyrker motionsyrkandet med hänvisning till att
regeringen i propositionen angett sin avsikt att för vissa lärosäten föreslå
särskilda uppdrag för forskning. De särskilda uppdragen skall bl.a. vid behov
säkerställa att forskning bedrivs vid något eller några lärosäten inom
ämnesområden som är av nationellt intresse. Uppdragen skall kunna avse både
större områden, såsom juridik och teologi, och enskilda mindre ämnen.
I motion 1996/97:Ub30 (mp) yrkande 5 efterfrågas åtgärder för att underlätta
tvärvetenskaplig samverkan mellan ämnen inom olika vetenskapsområden. En
åtgärd kan enligt motionärerna vara att ge högskolans ledning möjlighet att
reservera t.ex. viss procent av det totala anslaget till forskning och
forskarutbildning för stöd till sådan samverkan.
U t s k o t t e t anser att en samverkan inom högskolan mellan olika
vetenskapsområden underlättas med det nya systemet som utskottet i det
föregående tillstyrkt. Det enda krav som uppställs i förslaget till reglering
är att universiteten eller en högskola med ett eller flera vetenskapsområden
skall inrätta minst en fakultetsnämnd för forskning och forskarutbildning inom
dessa vetenskapsområden. Förslaget bygger på att universiteten och de aktuella
högskolorna skall ha full frihet att själva bestämma om de vill ha fler än en
fakultetsnämnd och vilket ansvarsområde varje nämnd i så fall skall ha. Enligt
författningskommentaren (prop. s. 60) behöver ett ansvarsområde inte
sammanfalla med ett vetenskapsområde. Det betyder att en fakultetsnämnds
ansvarsområde kan sträcka sig över flera vetenskapsområden, men att det också
t.ex. är möjligt att dela in vetenskapsområdena i flera ansvars-områden allt
efter vad universitetet eller högskolan finner ändamålsenligt. Någon
ytterligare reglering är utskottet inte berett att förorda. Riksdagen bör
således avslå motionsyrkandet.
Högskoleverket bör enligt motion 1996/97:Ub32 (c) yrkande 5 ges i uppdrag att
utreda ett system med s.k. kvalificeringstrappa som skapar förutsättningar för
högskolan att successivt utveckla bredd och djup. Motionärerna anser bl.a. att
erhållna examensrättigheter i fråga om magisterexamen med automatik bör
åtföljas av resurser för forskning och forskarutbildning.
Enligt u t s k o t t e t s mening kommer möjligheter till en successiv
utbyggnad av forskning och forskarutbildning att finnas med det föreslagna nya
systemet. Utskottet vill också erinra om det uppdrag om den svenska
forskningspolitiken som givits åt utredningen Forskning 2000. Såsom utskottet
i det föregående nämnt ryms inom uppdraget en mängd olika frågor rörande
forskning och forskningspolitik. Utskottet anser att utredningens resultat bör
avvaktas och föreslår att motionsyrkandet avslås av riksdagen.
5 Lagförslagen i övrigt
I propositionen föreslås ett antal ändringar i högskolelagen (1992:1434) som
inte har behandlats i det föregående.
Regeringen föreslår ett tillägg i 1 kap. 5 § högskolelagen att jämställdhet
mellan kvinnor och män alltid skall iakttas och främjas i högskolornas
verksamhet. Såväl Kvinnovåldskommissionen som JÄST-gruppen och Utredningen om
insatser för kvinno- och jämställdhetsforskning har framfört detta förslag.
U t s k o t t e t tillstyrker förslaget.
Det nuvarande andra stycket i 3 kap. 2 §, att professorstjänster skall finnas
inrättade i tillräcklig omfattning för att forskning och utbildning skall
kunna bedrivas på en hög kvalitativ nivå inom olika vetenskapsområden,
föreslås utgå.
U t s k o t t e t har ingen invändning.
Ett flertal ändringsförslag föranleds av att begreppet tjänst inte längre
skall användas, utan ersätts av begreppet anställning. Vidare föreslås ordet
befordringsgrund ersättas med bedömningsgrund. Ytterligare ett antal ändringar
är av uteslutande stilistisk natur.
Ändringarna i högskolelagen föreslås träda i kraft i fråga om 2 kap. 4 § den 1
januari 1998 och i övrigt den 1 januari 1999.
U t s k o t t e t föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till lag
om ändring i högskolelagen (1992:1434) i den mån det inte omfattas av vad
utskottet i det föregående har föreslagit.
Ändringar föreslås i propositionen också i lagen (1982:764) om vissa
läkartjänster vid upplåtna enheter, m.m. Ändringsförslagen innebär en språklig
bearbetning så att begreppet tjänst tas bort.
U t s k o t t e t tillstyrker regeringens förslag.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande högskolorna som myndigheter
att riksdagen avslår motion 1996/97:Ub31 yrkande 9,
res. 1 (m) - delvis
2. beträffande studentinflytandet i högskolan
att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:Ub30 yrkande 2,
1996/97:Ub31 yrkande 7, 1996/97:Ub32 yrkande 1, 1996/97:Ub34 yrkandena 2
och 5 samt 1996/97:Ub36 yrkande 1 (i denna del) som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. beträffande kriterier för regeringens utseende av ledamöter i
högskolestyrelserna
att riksdagen med avslag på motion 1996/97:Ub35 yrkande 5 antar regeringens
förslag till lag om ändring i högskolelagen (1992:1434) såvitt avser 2
kap. 4 §,
res. 2 (m, fp, kd)
4. beträffande högskolestyrelserna i övrigt
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Ub31 yrkandena 12, 14 och 15,
1996/97:Ub35 yrkande 4 och 1996/97:Ub36 yrkande 1 (i denna del),
res. 1 (m) - delvis
res. 3 (fp) - delvis
res. 4 (kd) - delvis
5. beträffande poänggivande uppdragsutbildning
att riksdagen avslår motion 1996/97:Ub34 yrkande 1,
6. beträffande formerna för att utse rektor
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Ub31 yrkande 13, 1996/97: Ub34
yrkande 3 och 1996/97:Ub35 yrkande 9,
res. 1 (m) - delvis
res. 3 (fp) - delvis
7. beträffande utvärdering av förändringen av högskolans ledning
att riksdagen avslår motion 1996/97:Ub30 yrkande 1,
res. 5 (mp) - delvis
8. beträffande befordran av lektor till professor
att riksdagen med avslag på motionerna 1996/97:Ub31 yrkande 2 och
1996/97:Ub35 yrkande 17 godkänner vad regeringen förordat om att en
tillsvidareanställd lektor som är behörig att anställas som professor
skall anställas som professor,
res. 1 (m) - delvis
res. 3 (fp) - delvis
9. beträffande professorer vid de mindre och medelstora högskolorna
m.m.
att riksdagen med avslag på motionerna 1996/97:Ub31 yrkandena 3 och 10 samt
1996/97:Ub36 yrkande 2 (i denna del) godkänner vad regeringen förordat om
att en högskola inte längre skall behöva Högskoleverkets tillstånd för
att anställa professorer och om att möjligheten för regeringen att
inrätta professorstjänster vid universitet och högskolor tas bort,
res. 6 (m, kd) - delvis
10. beträffande behörighetsgrunder för anställning som lektor
att riksdagen med avslag på motionerna 1996/97:Ub32 yrkande 3 och
1996/97:Ub35 yrkande 12 antar regeringens förslag till lag om ändring i
högskolelagen (1992:1434) såvitt avser 3 kap. 5 §,
11. beträffande pedagogisk utbildning av högskolans lärare
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Ub32 yrkande 2, 1996/97: Ub34
yrkande 8, 1996/97:Ub35 yrkande 11 och 1996/97:Ub36 yrkande 2 (i denna
del),
res. 3 (fp) - delvis
res. 7 (c, kd)
12. beträffande tidsbegränsning av anställning som lärare
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Ub30 yrkande 3 samt 1996/97:Ub31
yrkandena 6 och 16,
res. 8 (m, mp)
13. beträffande forskarassistenter
att riksdagen avslår motion 1996/97:Ub35 yrkande 16,
res. 3 (fp) - delvis
14. beträffande nordisk resp. utländsk lektor
att riksdagen avslår motion 1996/97:Ub33,
res. 3 (fp) - delvis
15. beträffande lärares arbetsuppgifter
att riksdagen med avslag på motion 1996/97:Ub31 yrkande 17 i denna del antar
regeringens förslag till lag om ändring i högskolelagen (1992:1434)
såvitt avser 3 kap. 1 § samt 2 § andra stycket,
res. 1 (m) - delvis
16. beträffande s.k. sabbatsterminer
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Ub31 yrkande 17 och 1996/97:Ub36
yrkande 2, båda i denna del,
res. 6 (m, kd) - delvis
17. beträffande rekryteringsmål avseende könsfördelningen bland
lärarna
att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på
motionerna 1996/97:Ub30 yrkande 4, 1996/97:Ub31 yrkandena 4 och 8,
1996/97:Ub35 yrkande 13 och 1996/97:Ub36 yrkande 3 godkänner principerna
för uppställande av rekryteringsmål för professorer,
res. 1 (m) - delvis
res. 9 (c, fp)
res. 5 (mp) - delvis
res. 4 (kd) - delvis
18. beträffande könsfördelningen i styrelser och nämnder samt
genusforskning
att riksdagen avslår motion 1996/97:Ub32 yrkande 4,
res. 10 (c) - delvis
19. beträffande förfarandet vid anställning av professor
att riksdagen avslår motion 1996/97:Ub35 yrkandena 7, 8 och 10,
res. 3 (fp) - delvis
20. beträffande bisysslor
att riksdagen avslår motion 1996/97:Ub34 yrkande 7,
res. 11 (v) - delvis
21. beträffande en strategi för att säkerställa behovet av
kompetenta högskolllärare
att riksdagen avslår motion 1996/97:Ub35 yrkande 1,
res. 3 (fp) - delvis
22. beträffande åtgärder för att stimulera rörlighet
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Ub34 yrkande 4 och 1996/97:Ub35
yrkande 15,
res. 3 (fp) - delvis
res. 11 (v) - delvis
23. beträffande indelning i vetenskapsområden, m.m.
att riksdagen med avslag på motionerna 1996/97:Ub31 yrkande 1, 1996/97:Ub35
yrkandena 2 och 3 samt 1996/97:Ub451 yrkande 8 dels godkänner vad
regeringen förordat om indelning i vetenskapsområden och om principer för
fördelning av resurser till forskning och forskarutbildning, dels antar
regeringens förslag till lag om ändring i högskolelagen (1992:1434)
såvitt avser 1 kap. 11 och 12 §§ samt 2 kap. 5,
5 a och 6 §§,
res. 12 (m, fp)
24. beträffande behovet av en vårdvetenskaplig fakultet
att riksdagen avslår motion 1996/97:Ub445,
25. beträffande kvalitetskrav vid utbyggnad av forskarutbildning
m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Ub31 yrkandena 5 och 11 samt
1996/97:Ub35 yrkande 6,
res. 1 (m) - delvis
res. 3 (fp) - delvis
26. beträffande uppföljning av villkoren för små fakulteter
att riksdagen avslår motion 1996/97:Ub34 yrkande 9,
res. 11 (v) - delvis
27. beträffande tvärvetenskaplig samverkan mellan vetenskapsområden
att riksdagen avslår motion 1996/97:Ub30 yrkande 5,
res. 5 (mp) - delvis
28. beträffande "kvalificeringstrappa" för högskolan
att riksdagen avslår motion 1996/97:Ub32 yrkande 5,
res. 10 (c) - delvis
29. beträffande högskolelagen i övrigt
att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i högskolelagen
(1992:1434) i den mån det inte omfattas av vad utskottet i det föregående
har hemställt,
30. beträffande lagen om vissa läkartjänster vid upplåtna enheter,
m.m.
att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1982:764)
om vissa läkartjänster vid upplåtna enheter, m.m.
Stockholm den 18 september 1997
På utbildningsutskottets vägnar
Jan Björkman
I beslutet har deltagit: Jan Björkman (s), Beatrice Ask (m), Bengt
Silfverstrand (s), Eva Johansson (s), Ingegerd Wärnersson (s), Rune Rydén (m),
Agneta Lundberg (s), Andreas Carlgren (c), Torgny Danielsson (s), Margitta
Edgren (fp), Tomas Eneroth (s), Britt-Marie Danestig (v), Majléne Westerlund
Panke (s), Hans Hjortzberg-Nordlund (m), Gunnar Goude (mp), Inger Davidson
(kd) och Margareta E Nordenvall (m).
Reservationer
1. Högskolorna som myndigheter, m.m. (mom. 1, 4, 6, 8, 15, 17 och 25)
Beatrice Ask, Rune Rydén, Hans Hjortzberg-Nordlund och Margareta E Nordenvall
(alla m) anför:
Vi anser i likhet med RUT -93 och Förvaltningspolitiska kommissionen att
frågan om högskolorna som myndigheter är så pass komplicerad att den kräver en
fördjupad analys. Det finns starka skäl som talar för en egen
offentligrättslig form för de statliga universiteten och högskolorna. Att
förändra högskolornas myndighetsform kräver möjligen en grundlagsändring.
Som framgår av reservation 2 anser vi att kriterier för regeringens utseende
av ledamöter i högskolestyrelserna bör stå kvar i högskolelagen. När det
gäller högskolestyrelserna i övrigt anser vi att det inte finns något hinder
för att universitet respektive mindre och medelstora högskolor har olika
styrsy-stem. En högskolestyrelses huvuduppgifter bör vara att ansvara för de
långsiktiga frågorna, medverka till att kreativa forsknings- och
utbildningsmiljöer skapas och aktivt driva på det viktiga tvärvetenskapliga
samarbetet. Huvudansvaret för den dagliga verksamheten är däremot rektors
uppgift. En prioriterad uppgift för styrelsen tillsammans med rektor bör vara
att arbeta aktivt med att knyta samman lärosätets verksamhet med det omgivande
samhället. Det vore förödande för verksamheten om det viktiga uppdraget som
ordförande i högskolestyrelse blev partipolitiserat. Regeringen bör till
ordförande inte kunna utse en aktiv politiker eller politiskt tillsatt
tjänsteman. Styrelsen och ordföranden skall enligt vår mening utses efter
samråd med den berörda högskolan eller universitetet.
Rektor för ett universitet eller en högskola bör enligt vår mening vara
självskriven ledamot av styrelsen och föredragande. Rektor bör utses av
styrelsen efter det att lärarnas, studenternas och övriga anställdas
synpunkter inhämtats. På det sättet renodlas rektors förhållande till
styrelsen. Stor frihet bör råda för hur de olika lärosätena tar fram sina
kandidater till befattningen som rektor - genom valförsamling eller på annat
sätt.
Vi avvisar förslaget att tillsvidareanställd lektor skall kunna befordras till
professor. Professorsuppgifter medför en förskjutning åt mer
forskningsverksamhet och mindre undervisning än att verka som lektor. En
professor skall kunna bedriva långsiktig forskning. Fler professorstjänster är
ett bra förslag, men de måste finansieras fullt ut. Det har regeringen inte
gjort.
När det gäller lärarnas arbetsuppgifter har vi inget emot regeringens förslag
till ändring i högskolelagens tredje kapitel. Vi anser dock att riksdagen bör
påtala att lärarbristen vid universitet och högskolor inte får åtgärdas genom
att man gör om lektorer till professorer och ger dem en undervisningsbörda
liknande den som lektorer har i dag, vilket är vad som antyds i propositionen.
Jämställdhet skall främjas - inte kvoteras eller tvingas fram. Vi avvisar
regeringens förslag till principer för uppställande av rekryteringsmål
avseende könsfördelningen bland lärarna. Det bör inte uppställas
rekryteringsmål vare sig för professorer eller för andra lärartjänster. Vår
utgångspunkt är att kompetensen skall avgöra vem som får en professorstjänst.
Kvotering är fel metod, och hot om indragna anslag är upprörande. Kvotering
leder till en nedvärdering av professorsyrket och det gynnar ingen. I stället
är det viktigaste att debatten om hur kompetens bedöms och värderas fortsätter
bland forskare och ansvariga. Kompetensen och detaljkunskaperna om personer
att anställa, lämpliga forskningsområden och resursfördelning finns i
forskarvärlden, inte i Regeringskansliet.
Vi anser att resurser till forskarutbildning bör koncentreras till ett antal
universitet och högskolor i syfte att en hög kvalitet skall kunna
upprätthållas. Forskarutbildning bör inte anordnas vid fler lärosäten än att
detta kan garanteras. Fokus vid tilldelning av ekonomiska och personella
resurser skall alltså ligga på kvaliteten, inte på kvantiteten. Det statliga
resursfördelningssystemet skall vara resultatkrävande. Ökad fokusering på
kvalitet innebär inte att mindre och medelstora högskolor sätts åt sidan. Men
forskning och forskarutbildning vid mindre enheter måste begränsas till ett
eller flera forskningsfält. Det är enligt vår mening helt fel att anordna
forskarutbildning vid de mindre högskolorna för att dessa skall producera sina
egna lärare. Vad vi här anfört om kvalitetskraven vid utbyggnad av
forskarutbildning bör riksdagen med bifall till motion 1996/97:Ub31 yrkandena
5 och 11 som sin mening ge regeringen till känna.
Mot bakgrund av det anförda anser vi att utskottet under momenten 1, 4, 6, 8,
15, 17 och 25 bort hemställa:
1. beträffande högskolorna som myndigheter
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Ub31 yrkande 9 som sin mening ger
regeringen till känna vad som ovan anförts,
4. beträffande högskolestyrelserna i övrigt
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Ub31 yrkandena 12, 14 och 15, med
anledning av motion 1996/97:Ub36 yrkande 1 i denna del och med avslag på
motion 1996/97:Ub35 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna
vad som ovan anförts,
6. beträffande formerna för att utse rektor
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Ub31 yrkande 13 och med avslag på
motionerna 1996/97:Ub34 yrkande 3 och 1996/97: Ub35 yrkande 9 som sin
mening ger regeringen till känna vad som ovan anförts,
8. beträffande befordran av lektor till professor
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Ub31 yrkande 2 och med avslag på
regeringens förslag och motion 1996/97:Ub35 yrkande 17 som sin mening ger
regeringen till känna vad som ovan anförts,
15. beträffande lärares arbetsuppgifter
att riksdagen dels antar regeringens förslag till lag om ändring i
högskolelagen (1992:1434) såvitt avser 3 kap. 1 § samt 2 § andra stycket,
dels med bifall till motion 1996/97:Ub31 yrkande 17 i denna del som sin
mening ger regeringen till känna vad som ovan anförts,
17. beträffande rekryteringsmål avseende könsfördelningen bland lärarna
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Ub31 yrkandena 4 och 8 och med
anledning av motionerna 1996/97:Ub30 yrkande 4 och 1996/97:Ub36 yrkande 3
avslår regeringens förslag till principer för uppställande av
rekryteringsmål för professorer samt avslår motion 1996/97:Ub35 yrkande
13,
25. beträffande kvalitetskrav vid utbyggnad av forskarutbildning m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Ub31 yrkandena 5 och 11 och med
anledning av motion 1996/97:Ub35 yrkande 6 som sin mening ger regeringen
till känna vad som ovan anförts,
2. Kriterier för regeringens utseende av ledamöter i högskolestyrelserna (mom.
3)
Beatrice Ask (m), Rune Rydén (m), Margitta Edgren (fp), Hans Hjortzberg-
Nordlund (m), Inger Davidson (kd) och Margareta E Nordenvall (m) anser dels
att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med ?Utskottet anser
att riksdagen? och slutar med ?2 kap. 4 §.? bort ha följande lydelse:
U t s k o t t e t anser att riksdagen bör bifalla motionsyrkandet och avslå
regeringens förslag. När förslaget till ny högskolelag behandlades i riksdagen
påminde utskottet, apropå förslaget om kriterier för regeringens val av
styrelseledamöter, om följande yttrande i proposition 1986/87:127 av den
dåvarande regeringen:
Den rekrytering utifrån, som en högskolestyrelse behöver, avser personer som
först och främst har ett starkt personligt engagemang för högskolans
utveckling och därutöver är särskilt förtrogna med områden som på olika sätt
har anknytning till högskolans eget verksamhetsområde.
Det finns således en god överensstämmelse mellan det som sägs i den nuvarande
högskolelagen och det som vägledde regeringens handlande innan bestämmelsen
efter beslut med stor majoritet i riksdagen fördes in i lagen. Utskottet anser
inte att det finns anledning att ta bort bestämmelsen. Regeringen bör
återkomma till riksdagen med förslag om hur den skall bibehållas i 2 kap. 4 §
högskolelagen.
dels att moment 3 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
3. beträffande kriterier för regeringens utseende av ledamöter i
högskolestyrelserna
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Ub35 yrkande 5 dels antar
regeringens förslag till lag om ändring i högskolelagen (1992:1434)
såvitt avser 2 kap. 4 §, dels som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
3. Högskolestyrelserna i övrigt, m.m. (mom. 4, 6, 8, 11, 13, 14, 19, 21, 22
och 25)
Margitta Edgren (fp) anför:
Som framgår av reservation 2 anser jag att kriterier för regeringens utseende
av ledamöter i högskolestyrelserna bör stå kvar i högskolelagen. När det
gäller högskolestyrelserna i övrigt vill jag påpeka att det inte finns någon
anledning att maximera antalet ledamöter i dessa till 15. Behoven kan variera
utifrån verksamhetens omfattning vid olika lärosäten.
Bestämmelserna om formerna för att utse rektor bör inte ändras på det sätt
regeringen tänker sig. För att säkerställa demokrati inom högskolorna och
autonomi för dessa bör det förbli obligatoriskt med en valförsamling som utser
rektorskandidater.
Folkpartiet liberalerna tycker att det är ett bra förslag att öka antalet
anställda professorer genom befordran av lektorer till professorer. Vi anser
att de personer som i dag har ställning som biträdande professor inte skall
behöva ansöka om att bli sakkunnigbedömda för anställning som professor, utan
sådan bedömning bör göras automatiskt.
Den pedagogiska skickligheten i högskolans lärarkår måste höjas. I dag är
pedagogisk utbildning av högskolans lärare frivillig, men i framtiden måste
det ställas krav på sådan. Jag ansluter mig till förslaget i
Högskoleutredningens slutbetänkande (SOU 1992:1) om en utbildning som bl.a.
handlar om metodik, presentationsteknik, ämnesdidaktik, kunskap om
jämställdhet, t.ex. mäns och kvinnors olika sätt att uttrycka sig,
seminarieledning, handledarskap och examinering.
Jag anser att det måste ges större utrymme för att inneha anställning som
forskarassistent på deltid, och då under längre tid än fyra år. Detta kan
gälla dem som har barn i åldrar som gör det svårt att förena heltidsarbete med
ansvar för omsorgen om växande barn. Det viktiga är då att den överenskomna
tidsplanen för forskarutbildningen hålls.
De nordiska lektorerna spelar en viktig roll som förmedlare av kunskaper om
språk, kultur och samhällsförhållanden i de nordiska länderna. En nordisk
språkförståelse är ett av fundamenten i den nordiska samhörigheten. Det är
därför djupt otillfredsställande att lektoraten vid våra universitet
nedprioriteras eller läggs ned.
När det gäller förfarandet vid anställning av professorer anser jag att det
vid varje anställning bör anlitas minst tre sakkunniga, av vilka en skall
bedöma den pedagogiska skickligheten och två skall vara ämnessakkunniga. Alla
ansträngningar skall göras för att få sakkunniga av båda könen. Bedömning för
anställning av professorer vid de mindre och medelstora högskolorna bör tills
vidare ske inom ramen för nätverkssamarbete med motsvarande fakultet. Detta är
följdriktigt då vi avstyrker förändringen av fakultetsorganisationen nu. Det
är vidare viktigt att förfarandet, när man inbjuder en person att söka en
professur (?kallar?), kan ske så att den inbjudna personen behandlas
konfidentiellt.
Folkpartiet liberalerna anser att det nu är hög tid att regeringen återkommer
till riksdagen med en strategi för att tillgodose behovet av kompetenta
högskollärare. Det största frågetecknet kring den pågående utökningen av
antalet studenter gäller om det kommer att finnas kompetenta lärare, och
förslagen i den nu aktuella propositionen löser inte rekryteringsproblemen.
En åtgärd som skulle kunna stimulera rörlighet i lärarkåren är att vidga
möjligheterna att använda de postdoktorala stipendierna för kvinnliga
doktorer. I dag kan stipendierna endast användas för vistelse vid utländskt
lärosäte. Syftet att vidga forskarens meriter och ge erfarenheter av andra
institutioner än den ?egna? borde kunna tillgodoses även inom Sverige.
Grundregeln vid en utbyggnad av forskarutbildningen vid de mindre och
medelstora högskolorna bör enligt vår mening vara att denna sker i en takt som
säkerställer att kvalitetskraven uppfylls. Samma kvalitetskrav skall gälla vid
alla högskolor och universitet. I linje med att vi avstyrker en förändring av
fakultetsorganisationen nu, vill vi att nätverkssamarbetet mellan högskolor
och universitet skall fortsätta att utvecklas. Riksdagen bör bifalla motion
1996/97:Ub35 yrkande 6.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att momenten 4, 6, 8, 11, 13, 14, 19,
21, 22 och 25 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
4. beträffande högskolestyrelserna i övrigt
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Ub35 yrkande 4 och med
avslag på motionerna 1996/97:Ub31 yrkandena 12, 14 och 15 och
1996/97:Ub36 yrkande 1 (i denna del) som sin mening ger regeringen till
känna vad som ovan anförts,
6. beträffande formerna för att utse rektor
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Ub35 yrkande 9, med anledning av
motion 1996/97:Ub34 yrkande 3 och med avslag på motion 1996/97:Ub31
yrkande 13 som sin mening ger regeringen till känna vad som ovan anförts,
8. beträffande befordran av lektor till professor
att riksdagen med bifall till regeringens förslag och motion 1996/97:Ub35
yrkande 17 och med avslag på motion 1996/97:Ub31 yrkande 2 dels godkänner
vad regeringen förordat om att en tillsvidareanställd lektor som är
behörig att anställas som professor skall anställas som professor, dels
som sin mening ger regeringen till känna vad som ovan anförts,
11. beträffande pedagogisk utbildning av högskolans lärare
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Ub35 yrkande 11 och med anledning
av motionerna 1996/97:Ub32 yrkande 2, 1996/97: Ub34 yrkande 8 och
1996/97:Ub36 yrkande 2 (i denna del) som sin mening ger regeringen till
känna vad som ovan anförts,
13. beträffande forskarassistenter
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Ub35 yrkande 16 som sin mening
ger regeringen till känna vad som ovan anförts,
14. beträffande nordisk respektive utländsk lektor
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Ub33 som sin mening ger
regeringen till känna vad som ovan anförts,
19. beträffande förfarandet vid anställning av professor
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Ub35 yrkandena 7, 8 och 10 som
sin mening ger regeringen till känna vad som ovan anförts,
21. beträffande en strategi för att säkerställa behovet av kompetenta
högskollärare
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Ub35 yrkande 1 som sin mening ger
regeringen till känna vad som ovan anförts,
22. beträffande åtgärder för att stimulera rörlighet
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Ub35 yrkande 15 och med anledning
av motion 1996/97:Ub34 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna
vad som ovan anförts,
25. beträffande kvalitetskrav vid utbyggnad av forskarutbildning m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Ub35 yrkande 6 och med anledning
av motion 1996/97:Ub31 yrkandena 5 och 11 som sin mening ger regeringen
till känna vad som ovan anförts,
4. Högskolestyrelserna i övrigt samt rekryteringsmål avseende könsfördelningen
bland lärarna (mom. 4 och 17)
Inger Davidson (kd) anför:
Som framgår av reservation 2 anser jag att kriterier för regeringens utseende
av ledamöter i högskolestyrelserna bör stå kvar i högskolelagen. När det
gäller högskolestyrelserna i övrigt anser jag att företrädare för högskolan,
forskare, lärare och studenter, skall ha ett avgörande inflytande och ansvar.
Det betyder bl.a. att de bör få nominera de ledamöter i styrelsen som utses av
regeringen. Med förslaget att regeringen även i fortsättningen skall utse både
styrelseordförande och rektor finns det en uppenbar risk att den politiska
styrningen av högskolornas verksamhet och inriktning ökar, vilket leder till
att villkoren för självständig forskning och högre utbildning i Sverige
äventyras. Vi kristdemokrater anser att högskolestyrelsens ordförande bör vara
en person som inte tidigare har anställning inom högskolan, men det bör vara
högskolan själv som skall utse denna person.
En bättre könsfördelning bland högskolans lärarkår är angelägen, och jag
stöder regeringens förslag om rekryteringsmål avseende könsfördelningen bland
lärarna. Jag anser dock att regeringen bör avstå från att blockera en del av
medlen för forskning och forskarutbildning för de lärosäten som inte lyckas
uppnå målen. I ett första steg är det tillräckligt med tydlig uppföljning och
utvärdering av resultat. De informella hinder som begränsar kvinnors
möjligheter måste undanröjas. Exempelvis bör man ta hänsyn till kandidater med
föräldraansvar och ge dispens för tid som ägnats åt föräldraledighet och vård
av barn.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under momenten 4 och 17
bort hemställa:
4. beträffande högskolestyrelserna i övrigt
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Ub36 yrkande 1 i denna del och
med avslag på motionerna 1996/97:Ub31 yrkandena 12, 14 och 15 samt
1996/97:Ub35 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad som
ovan anförts,
17. beträffande rekryteringsmål avseende könsfördelningen bland lärarna
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Ub36 yrkande 3, med anledning av
regeringens förslag och motionerna 1996/97:Ub30 yrkande 4 och
1996/97:Ub31 yrkande 8 och med avslag på motion 1996/97:Ub31 yrkande 4
och 1996/97:Ub35 yrkande 13 som sin mening ger regeringen till känna vad
som ovan anförts,
5. Utvärdering av förändringarna av högskolans ledning, m.m. (mom. 7, 17 och
27)
Gunnar Goude (mp) anför:
Den uppföljning och utvärdering av förändringarna av högskolans ledning som
även utskottsmajoriteten vill ha bör utföras av ett organ som är fristående
från Regeringskansliet. Jag anser att Högskoleverket bör få i uppdrag att
genomföra uppföljningen och utvärderingen och avge rapport tre år efter den
nya organisationens genomförande. Detta bör riksdagen med bifall till motion
1996/97:Ub30 yrkande 1 som sin mening ge regeringen till känna.
Regeringens förslag om att ställa upp rekryteringsmål avseende
könsfördelningen bland professorer är värt att prövas, men jag ställer mig
avvisande till att i detta sammanhang skramla med sanktionsvapnet. Jag vill
också påpeka att för att metoden skall väcka respekt och trovärdighet måste
uppskattade förväntningsvärden beräknas korrekt, med beaktande av vanliga
överväganden vid sampling från olika stora grupper och liknande aspekter.
Regleringar får lätt oönskade konsekvenser som motverkar det man är ivrig att
åstadkomma. Regeln att företräde till anställning som forskarassistent skall
ges den som avlagt doktorsexamen högst fem år före ansökningstidens utgång
gynnar möjligheten för unga forskare att komma in i systemet, men utgör
samtidigt ett kraftigt hinder för unga kvinnliga forskare, som väntat med att
skaffa barn tills forskarutbildningen avslutats. Generellt bör
meritvärderingarna vid anställning som lärare i högskolan ses över med hänsyn
till skillnader i meriteringsförutsättningar för män och kvinnor. Med ett
meriteringssystem som inte missgynnar kvinnor minskar också behovet av
särbehandling. Jag anser att riksdagen, samtidigt som den godkänner
regeringens förslag om principer för rekryteringsmål för professorer, som sin
mening bör ge regeringen till känna vad jag här har anfört, vilket innebär
bifall till motion 1996/97:Ub30 yrkande 4.
Jag ställer mig bakom förslaget att medel till forskning och forskarutbildning
skall ges till fyra vetenskapsområden. Förslaget gynnar tvärvetenskapligt
arbete inom respektive område. Däremot kvarstår enligt min mening besvärande
hinder för tvärvetenskaplig samverkan mellan ämnen från olika
vetenskapsområden. Jag föreslår att riksdagen bifaller förslaget i motion
1996/97:Ub30 yrkande 5 att högskolans ledning skall få möjlighet att reservera
viss del av det totala anslaget till forskning och forskarutbildning för stöd
till projekt som sker i samverkan mellan olika vetenskapsområden.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under momenten 7, 17 och
27 bort hemställa
7. beträffande utvärdering av förändringen av högskolans ledning
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Ub30 yrkande 1 som sin mening ger
regeringen till känna vad som ovan anförts,
17. beträffande rekryteringsmål avseende könsfördelningen bland lärarna
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Ub30 yrkande 4, med anledning av
regeringens förslag och motionerna 1996/97:Ub31 yrkande 8 och
1996/97:Ub36 yrkande 3 och med avslag på motion 1996/97:Ub31 yrkande 4
och 1996/97:Ub35 yrkande 13 dels godkänner principerna för uppställande
av rekryteringsmål för professorer, dels som sin mening ger regeringen
till känna vad som ovan anförts,
27. beträffande tvärvetenskaplig samverkan mellan vetenskapsområden
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Ub30 yrkande 5 som sin mening ger
regeringen till känna vad som ovan anförts,
6. Professorer vid de mindre och medelstora högskolorna samt s.k.
sabbatsterminer (mom. 9 och 16)
Beatrice Ask (m), Rune Rydén (m), Hans Hjortzberg-Nordlund (m), Inger Davidson
(kd) och Margareta E Nordenvall (m) anför:
Vi anser att en kvalitetssäkring är nödvändig vid tillsättning av nya
professorstjänster. Det är inkonsekvent och ologiskt att mindre och medelstora
högskolor skall få anställa professorer utan någon prövning av den berörda
högskolans kvalitet inom det berörda forsknings- och utbildningsområdet,
samtidigt som en sådan prövning förutsätts innan högskolan tilldelas
vetenskapsområde och därmed rätt att anordna forskarutbildning. Enligt vår
mening bör Högskoleverket göra en sådan prövning innan en mindre eller
medelstor högskola får anställa professorer. Riksdagen bör med bifall till
motionerna 1996/97:Ub31 yrkandena 3 och 10 samt 1996/97:Ub36 yrkande 2 (i
denna del) som sin mening ge regeringen till känna vad som ovan anförts.
Regeringens förslag att reglerna om professorernas s.k. sabbatsterminer -
utrymme för återkommande, längre sammanhängande perioder för forskning -
skall utgå ur högskoleförordningen motsätter vi oss bestämt. Högskolan behöver
mer av flexibilitet och långsiktigt forskningsarbete, inte mindre. Vad vi här
har anfört bör riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:Ub31 yrkande 17
och 1996/97:Ub36 yrkande 2, båda i denna del, som sin mening ge regeringen
till känna.
Mot bakgrund av det anförda anser vi att utskottet under momenten 9 och 16
bort hemställa
9. beträffande professorer vid de mindre och medelstora högskolorna m.m.
att riksdagen dels godkänner vad regeringen förordat om att möjligheten för
regeringen att inrätta professorstjänster vid universitet och högskolor
tas bort, dels med bifall till motion 1996/97:Ub31 yrkandena 3 och 10 och
med anledning av motion 1996/97:Ub36 yrkande 2 i denna del avslår
regeringens förslag att en högskola inte längre skall behöva
Högskoleverkets tillstånd för att anställa professorer,
16. beträffande s.k. sabbatsterminer
att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:Ub31 yrkande 17 och
1996/97:Ub36 yrkande 2, båda i denna del, som sin mening ger regeringen
till känna vad som ovan anförts,
7. Pedagogisk utbildning av högskolans lärare (mom. 11)
Andreas Carlgren (c) och Inger Davidson (kd) anför:
Högskolelärares skicklighet kan inte mätas enbart i deras sakkunskap. Deras
förmåga att skapa en bra studentkontakt är minst lika viktig. Vi anser att man
bör överväga att göra pedagogiska studier till ett obligatorium för lärarna i
högskolan. En möjlighet är en utbildning som omfattar 20 veckor och som kan
genomföras i omgångar under de två första tjänstgöringsåren då läraren är fast
anställd. Utbildningen bör innefatta studier kring alternativa
inlärningsmetoder och examinationsformer, samtalsmetodik och ämnesdidaktik.
Det är naturligt att pedagogiska studier för högskolans lärare införs med
övergångsformer som tar hänsyn till lärares yrkeserfarenhet och
tjänstgöringstid. Vad vi nu anfört bör riksdagen med bifall till motionerna
1996/97: Ub32 yrkande 2 och 1996/97:Ub36 yrkande 2 i denna del samt med
anledning av motionerna 1996/97:Ub34 yrkande 8 och 1996/97:Ub35 yrkande 11 som
sin mening ge regeringen till känna.
Mot bakgrund av det anförda anser vi att utskottet under moment 11 bort
hemställa
11. beträffande pedagogisk utbildning av högskolans lärare
att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:Ub32 yrkande 2 och
1996/97:Ub36 yrkande 2 i denna del samt med anledning av motionerna
1996/97:Ub34 yrkande 8 och 1996/97:Ub35 yrkande 11 som sin mening ger
regeringen till känna vad som ovan anförts,
8. Tidsbegränsning av anställning som lärare (mom. 12)
Beatrice Ask (m), Rune Rydén (m), Hans Hjortzberg-Nordlund (m), Gunnar Goude
(mp) och Margareta E Nordenvall (m) anför:
Vi anser att lärartjänsterna vid svenska universitet och högskolor i första
hand skall vara tidsbegränsade. Organisationen skall präglas av flexibilitet
och rörlighet. Tidsbegränsningen av anställning som lärare bör ses som en
kvalitetssäkring. Att ge ett förordnande på livstid utan kvalitetsuppföljning
av hur individen i fråga fungerar på den berörda tjänsten är otidsenligt.
Efter den första förordnandeperioden bör en ny bedömning av vederbörandes
kvalifikationer göras. Vad vi nu anfört bör riksdagen med anledning av
motionerna 1996/97:Ub30 yrkande 3 och 1996/97:Ub31 yrkandena 6 och 16 som sin
mening ge regeringen till känna.
Mot bakgrund av det anförda anser vi att utskottet under moment 12 bort
hemställa
12. beträffande tidsbegränsning av anställning som lärare
att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:Ub30 yrkande 3 och
1996/97:Ub31 yrkandena 6 och 16 som sin mening ger regeringen till känna
vad som ovan anförts,
9. Rekryteringsmål avseende könsfördelningen bland lärarna (mom. 17)
Andreas Carlgren (c) och Margitta Edgren (fp) anför:
I dag är endast 8 % av landets professorer och bara 25 % av dess lektorer
kvinnor. Utskottet har tidigare ställt sig positivt till att införa
rekryteringsmål för alla kategorier av nyrekryterade lärare. Vi förutsätter
att de mål som regeringen nu avser att sätta upp när det gäller nyrekryterade
professorer innebär att de kvinnor som har de meriter som krävs kommer att bli
professorer. Målen måste fastställas i dialog med varje högskola och följas
upp under de närmaste åren. Skulle det visa sig att andelen professorer inte
ökar tillräckligt får frågan om sanktioner resas på nytt.
Mot bakgrund av det anförda anser vi att moment 17 i utskottets hemställan
bort ha följande lydelse:
17. beträffande rekryteringsmål avseende könsfördelningen bland lärarna
att riksdagen med bifall till regeringens förslag och motion 1996/97: Ub35
yrkande 13 och med avslag på motionerna 1996/97:Ub30 yrkande 4,
1996/97:Ub31 yrkandena 4 och 8 samt 1996/97:Ub36 yrkande 3 dels godkänner
principerna för uppställande av rekryteringsmål för professorer, dels som
sin mening ger regeringen till känna vad som ovan anförts,
10. Könsfördelningen i styrelser m.m. samt ?kvalificeringstrappa? för
högskolan (mom. 18 och 28)
Andreas Carlgren (c) anför:
Arbetet med att förbättra jämställdheten i högskolan måste ske långsiktigt. De
senaste årens satsningar på genusforskning bör utvecklas. Samtidigt måste
styrelser och nämnder som utser kandidater till forskarutbildning och
lärartjänster vid högskolorna ses över så att det blir en jämn könsfördelning.
Riksdagen bör därför bifalla motion 1996/97:Ub32 yrkande 4 om ett
tillkännagivande av denna innebörd.
Jag anser att ett system med s.k. kvalificeringstrappa bör införas, så att
fördelningen av forskningsanslag får ett allt starkare samband med den
akademiska kvalificeringsgrad som respektive högskola uppnått.
Resurstilldelningssystemet bör kompletteras med kriterier som ger fasta
forskningsresurser. Exempelvis bör godkända magister- eller professorsprogram
och erhållna examensrättigheter även leda till resurser för forskning och
forskarutbildning. Som föreslås i motion 1996/97:Ub32 yrkande 5 bör riksdagen
hos regeringen begära ett förslag om hur resurstilldelningssystemet på detta
sätt skall kunna kompletteras.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under momenten 18 och 28
bort hemställa
18. beträffande könsfördelningen i styrelser och nämnder samt
genusforskning
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Ub32 yrkande 4 som sin mening ger
regeringen till känna vad som ovan anförts,
28. beträffande ?kvalificeringstrappa? för högskolan
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Ub32 yrkande 5 som sin mening ger
regeringen till känna vad som ovan anförts,
11. Bisysslor, m.m. (mom. 20, 22 och 26)
Britt-Marie Danestig (v) anför:
Jag välkomnar regeringens förslag att alla ämnesanknutna biysslor skall
rapporteras. Det behövs dock enligt min mening en reglering av högskollärarnas
engagemang såväl i poänggivande utbildning i privat regi som i
uppdragsutbildning, verksamheter som i båda fallen påverkar tillgången på
lärare för högskolans reguljära utbildning och riskerar att urholka kvaliteten
i denna. Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag om hur en sådan
reglering kan utformas. Detta bör riksdagen med anledning av motion
1996/97:Ub34 yrkande 7 som sin mening ge regeringen till känna.
Flera internationella bedömare har påpekat som ett problem att forskares
rörlighet är lägre i Sverige än i många andra länder. Regeringens förslag till
ändringar i befattningsstrukturen för högskolans lärare - som Vänsterpartiet
stöder - behöver kompletteras med åtgärder för att stimulera rörlighet.
Riksdagen bör med bifall till motion 1996/97:Ub34 yrkande 4 göra ett
tillkännagivande om detta.
Det finns enligt min mening en risk för att villkoren för små fakulteter och
forskningsområden kommer att försämras i den nya organisationen med indelning
i större vetenskapsområden, till vilka resurser för forskning och
forskarutbildning fördelas. Jag anser det därför angeläget att en särskild
uppföljning genomförs av hur reformen slår mot dessa mindre forskningsområden,
vilket begärs i motion 1996/97:Ub34 yrkande 9. Riksdagen bör göra ett
uttalande i enlighet med vad jag här anfört.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under momenten 20, 22 och
26 bort hemställa
20. beträffande bisysslor
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Ub34 yrkande 7 som sin mening
ger regeringen till känna vad som ovan anförts,
22. beträffande åtgärder för att stimulera rörlighet
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Ub34 yrkande 4 och med avslag på
motion 1996/97:Ub35 yrkande 15 som sin mening ger regeringen till känna
vad som ovan anförts,
26. beträffande uppföljning av villkoren för små fakulteter
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Ub34 yrkande 9 som sin mening ger
regeringen till känna vad som ovan anförts,
12. Indelning i vetenskapsområden, m.m. (mom. 23)
Beatrice Ask (m), Rune Rydén (m), Margitta Edgren (fp), Hans Hjortzberg-
Nordlund (m) och Margareta E Nordenvall (m) anför:
Förslaget om indelning i vetenskapsområden och om principer för fördelning av
resurser till forskning och forskarutbildning bör enligt vår mening inte
godkännas av riksdagen. Det är ännu inte tillräckligt utrett vilka konse-
kvenser förslaget kommer att få. Mindre forskningsområden kan få svårare att
hävda sig i den föreslagna organisationen. Vi är inte heller säkra på att
forskningsrådens organisation, som tjänat som förebild, är optimal. Det är
viktigt, anser vi, att utbyggnaden av forskarutbildning vid högskolor som inte
är universitet sker med högt ställda krav på vetenskaplig kvalitet. Eftersom
regeringen nyligen tillsatt en utredning om den svenska forskningspolitiken
föreslår vi att det klart anges i tilläggsdirektiv att kommittén fortsatt
skall analysera och utreda dessa frågor. Riksdagen bör med bifall till våra
yrkanden i motionerna 1996/97:Ub31 och 1996/97:Ub35 avslå regeringens förslag
till ändringar i högskolelagen i berörda delar och som sin mening ge
regeringen till känna vad vi här har anfört.
Mot bakgrund av det anförda anser vi att utskottet under moment 23 bort
hemställa
23. beträffande indelning i vetenskapsområden, m.m.
att riksdagen dels med bifall till motionerna 1996/97:Ub31 yrkande 1 och
1996/97:Ub35 yrkande 2 och med avslag på motion 1996/97: Ub451 yrkande 8
avslår regeringens förslag om indelning i veten-skapsområden och
principer för fördelning av resurser till forskning och forskarutbildning
samt lag om ändring i högskolelagen (1992:1434) såvitt avser 1 kap. 11
och 12 §§ och 2 kap. 5, 5 a och
6 §§, dels med bifall till motion 1996/97:Ub35 yrkande 3 som sin mening
ger regeringen till känna vad som ovan anförts,
Regeringens lagförslag
Förslag till lag om ändring i högskolelagen (1992:1434)
Regeringens lagförslag
Förslag till lag om ändring i lagen (1982:764) om vissa läkartjänster vid
upplåtna enheter, m.m.
Innehållsförteckning
Sammanfattning........................................1
Propositionen.........................................2
Motionerna............................................3
Utskottet.............................................6
Inledning...........................................6
1 Högskolornas ställning som myndigheter............7
2 Högskolans ledning................................8
2.1 Högskolestyrelse..............................8
Bakgrund........................................8
Regeringens förslag och bedömningar............10
Motionerna och utskottets bedömning............11
2.2 Rektor.......................................14
2.3 Utvärdering av förändringen..................15
3 Lärarna i högskolan..............................15
3.1 Inledning....................................15
3.2 Lärarkategorier m.m..........................17
3.3 Rekryteringsmål och anställningsprocedur.....24
3.4 Bisysslor....................................27
3.5 Övrigt.......................................28
4 Vetenskapsområden och principer för fördelning av resurser till
forskning och forskarutbildning
29
Inledning......................................29
Regeringens förslag............................30
Motionerna och utskottets bedömning............32
5 Lagförslagen i övrigt............................35
Hemställan.........................................35
Reservationer........................................39
1. Högskolorna som myndigheter, m.m. (mom. 1, 4, 6, 8, 15, 17 och 25)39
2. Kriterier för regeringens utseende av ledamöter i
högskolestyrelserna (mom. 3)
41
3. Högskolestyrelserna i övrigt, m.m. (mom. 4, 6, 8, 11, 13, 14, 19,
21, 22 och 25)
42
4. Högskolestyrelserna i övrigt samt rekryteringsmål avseende
könsfördelningen bland lärarna (mom. 4 och 17)
44
5. Utvärdering av förändringarna av högskolans ledning, m.m. (mom. 7,
17 och 27)
45
6. Professorer vid de mindre och medelstora högskolorna samt s.k.
sabbatsterminer (mom. 9 och 16)
46
7. Pedagogisk utbildning av högskolans lärare (mom. 11)47
8. Tidsbegränsning av anställning som lärare (mom. 12)48
9. Rekryteringsmål avseende könsfördelningen bland lärarna (mom. 17)48
10. Könsfördelningen i styrelser m.m. samt kvalificeringstrappa för
högskolan (mom. 18 och 28)
49
11. Bisysslor, m.m. (mom. 20, 22 och 26)...........49
12. Indelning i vetenskapsområden, m.m. (mom. 23)..50
Regeringens lagförslag...............................52
Förslag till lag om ändring i högskolelagen (1992:1434)52
Förslag till lag om ändring i lagen (1982:764) om vissa läkartjänster
vid upplåtna enheter, m.m.
58