I betänkandet behandlar utskottet proposition 1997/98:63 En reformerad
yrkestrafiklagstiftning och ett 40-tal motionsyrkanden. Dessa har väckts med
anledning av propositionen samt under de allmänna motionstiderna åren 1996 och
1997.
I propositionen föreslås en ny yrkestrafiklag och en ny lag om biluthyrning
samt vissa följdändringar i andra lagar. Det huvudsakliga syftet med förslagen
är att skapa en sammanhållen författningsstruktur för yrkestrafiken.
Utöver en allmän översyn och modernisering av lagstiftningsområdet innebär
förslagen en ytterligare harmonisering med EG:s regelverk.
De allmänna bestämmelserna om trafiktillstånd preciseras och förtydligas.
Kraven på tillräckliga ekonomiska resurser för att driva yrkesmässig trafik
höjs väsentligt.
Propositionen innehåller även särskilda förslag avseende taxi, såsom att
taxibehörigheten enligt körkortslagstiftningen slopas och byggs in i den
särskilda taxiförarlegitimationen. Vidare föreslås bl.a. att den s.k.
brytpunkts-taxan utmönstras i syfte att underlätta jämförelse och kontroll av
priset för en taxiresa.
Vad gäller uthyrning av fordon föreslås vissa skärpningar beträffande kraven
vid uthyrning av tyngre bussar och fordon för taxitrafik.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag och avstyrker, på ett undantag när,
samtliga motionsyrkanden. Undantaget skall ses mot bakgrund av EU-regler om att
innehavare av körkort för tunga lastbilar och bussar från 45 års ålder och
därefter vart tionde år måste visa att de uppfyller de medicinska kraven för
dessa körkortsbehörigheter. Med anledning av en s-motion framhåller utskottet
att regeringen bör överväga lämpligheten av att låta även taxiförare omfattas
av en bestämmelse att från viss ålder kunna visa att de medicinska kraven för
behörigheten fortfarande är uppfyllda.
Utskottet föreslår också en mindre komplettering av en bestämmelse i
regeringens förslag till lag om biluthyrning.
Till betänkandet är fogade 15 reservationer och ett särskilt yttrande.
Propositionen
Regeringen (Kommunikationsdepartementet) föreslår i proposition 1997/98: 63 att
riksdagen antar regeringens förslag till
1. yrkestrafiklag,
2. lag om biluthyrning,
3. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),
4. lag om ändring i skatteregisterlagen (1980:343),
5. lag om ändring i utsökningsregisterlagen (1986:617),
6. lag om ändring i lagen (1987:24) om kommunal parkeringsövervakning,
7. lag om ändring i ordningslagen (1993:1617),
8. lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200),
9. lag om ändring i lagen (1994:953) om åligganden för personal inom
hälso- och sjukvården,
10. lag om ändring i lagen (1996:637) om försöksverksamhet med rätt för
kommunala aktiebolag att bedriva uppdragsverksamhet inom sådan trafik som avses
i lagen (1985:449) om rätt att driva viss linjetrafik,
11. lag om upphävande av lagen (1979:560) om transportförmedling,
12. lag om upphävande av lagen (1985:450) om buss- och taxivärderingsnämnden.
Lagförslagen är fogade som bilaga 1 till betänkandet.
Motionerna
Motioner med anledning av propositionen
1997/98:T5 av Mats Odell m.fl. (kd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om Vägverkets roll vid auktorisation av kursanordnare i enlighet med
vad som föreslagits i motionen,
2. att riksdagen avslår regeringens förslag att höja kapitalkraven för åkare,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag som leder till att offentliga
huvudmän avvecklar sin näringsverksamhet inom området där det finns en
fungerande marknad,
4. att riksdagen avslår regeringens förslag att höja åldersgränsen för
taxiförarlegitimation från 19 till 21 år.
1997/98:T6 av Per Westerberg m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om principer för yrkestrafiklagstiftningen,
2. att riksdagen avslår regeringens förslag att utöka offentliga subjekts
rätt att driva trafik i enlighet med vad som anförts i motionen,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om auktorisation av utbildningsanordnare,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om de ekonomiska kraven på åkeriföretagen,
7. att riksdagen avslår regeringens förslag att ge länsstyrelserna rätt att
utfärda regionala föreskrifter i enlighet med vad som anförts i motionen,
8. att riksdagen beslutar om förändring av 2 kap. 19 § YTL i enlighet med vad
som anförts i motionen,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om brytpunktstaxan,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om trafik i de nordiska länderna,
11. att riksdagen beslutar om ett förenklat registreringsförfarande för
biluthyrning i enlighet med vad som anförts i motionen.
1997/98:T7 av Kenth Skårvik m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att det klart i yrkestrafiklagen anges att trafikansvariga också
skall finnas när statliga och kommunala organ utövar yrkestrafik,
2. att riksdagen beslutar att andra stycket i 2 kap. 9 § i regeringens
förslag till yrkestrafiklag skall utgå och att de preciserade kapitalkraven
även fortsättningsvis anges i förordning,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att EU:s miniminivå skall gälla beträffande de ekonomiska
kapitalkraven för att bedriva yrkestrafik,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av att föra in centrala definitioner på
kommunikationsområdet i lag och att dela upp vissa kungörelser i lagar och
förordningar,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om tydligt tillämpningsområde för regionala föreskrifter,
7. att riksdagen beslutar att föreslagna lagar skall träda i kraft den 1
januari 1999 i stället för den 1 oktober 1998 såsom regeringen föreslagit.
1997/98:T8 av Sylvia Lindgren och Kristina Nordström (båda s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
att krav på hälsokontroll för taxiförare likställs med körkortsbehörighet C,
CE, D eller DE.
1997/98:T9 av Karl-Erik Persson m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att de ekonomiska kraven måste kunna underlåtas i särskilda fall,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att trafiktillstånden skall vara tidsbegränsade.
1997/98:T10 av Elving Andersson m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen avslår regeringens förslag avseende förhöjt kapitalkrav för
taxiverksamhet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om likartade regler vid ansökan om tillstånd som för återkallelse av
trafiktillstånd,
3. att riksdagen avslår regeringens förslag avseende ålderskrav om 21 år för
erhållande av taxiförarlegitimation,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om obligatorisk anslutning till beställningscentral,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om undantag från taxiförarlegitimation för förare av personbil i
linjetrafik.
1997/98:T11 av Elisa Abascal Reyes (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att återkomma till riksdagen med förslag på förbättrade möjligheter
för myndigheterna att kontrollera taxiförares arbetspass,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag som ger
länsstyrelserna möjlighet att begära tillfälligt tillståndsstopp hos regeringen
av marknadsskäl,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag på lag som
ger länsstyrelserna möjlighet att ingripa mot missvisande taxor,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om obligatorisk information om klagoinstans i taxibilar.
Motioner från den allmänna motionstiden 1996
1996/97:T903 av Carl-Johan Wilson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en utredning av
taxibranschen.
1996/97:T905 av Sylvia Lindgren och Sven-Åke Nygårds (båda s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
kapital inom åkeribranschen.
1996/97:T907 av Sylvia Lindgren m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att taxiföretag skall tillhöra beställningscentral,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att på prov införa någon form av ?yrkestrafiknämnd?.
1996/97:T914 av Inga Berggren m.fl. (m, c, fp, kd) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om regler för
färdskrivare.
1996/97:T915 av Elisa Abascal Reyes m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en kontrollstation för taxi,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att ge Delegationen för transporttelematik i uppdrag att utreda
införandet av ny teknik inom taxibranschen.
Motioner från den allmänna motionstiden 1997
1997/98:T412 av Marie Granlund (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om att taxiföretag skall tillhöra
beställningscentral.
1997/98:T430 av Lars U Granberg och Ulf Kero (båda s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn
och uppstramning av möjligheten till användning av fasta taxor.
1997/98:T432 av Carin Lundberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ny
taxekonstruktion för taxi.
1997/98:T922 av Barbro Johansson (mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utreda möjligheterna
till en ettårig försöksverksamhet där kvinnor får åka taxi till lokaltrafiktaxa
kvällar och nätter, samt sätta verksamheten i relation till samhällets
kostnader för våldtäkt.
Uppvaktning
Företrädare för Svenska Taxiförbundet har inför utskottet lämnat synpunkter på
vissa taxifrågor som behandlas i propositionen.
Utskottet
1 Inledning
Med yrkesmässig trafik avses enligt den nu gällande yrkestrafiklagen (1988:
263) trafik i vilken personbil, lastbil, buss, terrängmotorfordon eller
traktortåg med förare ställs till allmänhetens förfogande mot betalning för
transport av personer eller gods. Yrkesmässig trafik enligt lagen får drivas
endast av den som har trafiktillstånd och kan avse linjetrafik, taxitrafik,
beställningstrafik med buss eller godstrafik.
Som framhålls i propositionen har verksamheten inom den yrkesmässiga
trafiken, sedd i ett historiskt perspektiv, varit omgärdad av regler. Sedan
länge pågår dock en omfattande avreglering. Till en början, under 1970-talet,
gällde denna endast godstrafiken, men sedan mitten av 1980-talet har även
persontrafiken steg för steg avreglerats. Till grund för den utveckling som
skett ligger uppfattningen att en sund konkurrens mellan olika trafikföretag i
förening med ett riktigt utformat kostnadsansvar leder till att resurserna
utnyttjas effektivare och till en bättre fördelning av transportarbetet mellan
olika transportgrenar. En viktig förutsättning för avregleringen har också
varit en skärpning av kraven på trafikutövarnas personliga och ekonomiska
lämplighet. En avreglering ligger även i linje med strävandena efter
förenklingar av regelsystemet i stort.
Propositionen är baserad på betänkandet Ny yrkestrafiklagstiftning (SOU
1996:93) som 1995 års yrkestrafikutredning överlämnade till regeringen i maj
1996. Betänkandet har remissbehandlats.
2 Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås en ny yrkestrafiklag och en ny lag om biluthyrning
samt vissa följdändringar i nu gällande lagar. Det huvudsakliga syftet med
förslagen är att skapa en sammanhållen författningsstruktur för yrkestrafiken.
Utöver en allmän översyn och modernisering av lagstiftningsområdet innebär
förslagen en ytterligare harmonisering med EG:s regelverk.
De allmänna bestämmelserna om trafiktillstånd preciseras och förtydligas.
Kraven på tillräckliga ekonomiska resurser för att driva yrkesmässig trafik
höjs väsentligt. Vidare föreslås olika åtgärder för att förbättra tillsynen,
bl.a. ökade möjligheter att få uppgifter ur olika register. Vissa skärpningar
av straffbestämmelserna föreslås också.
Propositionen innehåller även särskilda förslag avseende taxi, såsom att
taxibehörigheten enligt körkortslagstiftningen slopas och byggs in i den
särskilda taxiförarlegitimationen. Vidare föreslås bl.a. att den s.k.
brytpunkts-taxan utmönstras i syfte att underlätta jämförelse och kontroll av
priset för en taxiresa.
Vad gäller uthyrning av fordon föreslås vissa skärpningar beträffande kraven
vid uthyrning av tyngre bussar och fordon för taxitrafik.
Det föreslås vidare att regelverket om transportförmedling upphävs.
De nya lagarna och följdändringarna föreslås träda i kraft den 1 oktober
1998. Näringsidkare som erhållit trafiktillstånd enligt äldre regler får dock
tiden till den 1 januari 2001 att uppfylla de höjda kapitalkraven.
3 Offentliga subjekts rätt att bedriva yrkesmässig trafik
I motion 1997/98:T6 (m) framhålls att den svenska regleringen av yrkestrafiken
måste vara i linje med europeisk lagstiftning. Staten får inte gynna en
särskild näring eller bransch framför någon annan. Reglerna måste också
utformas så att svensk transportnäring inte får konkurrensnackdelar. Vidare
måste reglerna vara enkla och bygga på tydliga och klara principiella
ställningstaganden. Tillsynen och tillståndsgivningen måste vara organiserad så
att byråkrati och krångel undviks. Företagsamheten får inte hindras av
svårtolkade regler eller hämmande principer.
Motionärerna understryker också att regleringen principiellt bör bygga på
att yrkestrafiken bedrivs säkert och professionellt. Staten skall utöva
tillsyn, bl.a. genom att regelmässigt utföra kontroller på fordon och utfärda
tillstånd för dem som skall vara yrkesverksamma som förare. Regelverket skall
vara utformat som ett ramverk, och allmänt bör gälla att offentlig sektor inte
själv skall producera nödvändig utbildning eller själv utföra transporter.
I motion 1997/98:T5 (kd) framhålls att det inte har legat inom
yrkestrafikutredningens direktiv att utreda frågan om den kommunala
näringsverksamhetens berättigande. Det är dock angeläget, betonar motionärerna,
att regeringen återkommer med förslag som leder till att offentliga huvudmän
avvecklar sin näringsverksamhet inom områden där det finns en fungerande
marknad och i stället utvecklar sin beställarkompetens.
Regeringens förslag till ny yrkestrafiklag synes utskottet i långa stycken
ägnat att tillgodose de önskemål som uttalas i m-motionen. Vad gäller
offentliga subjekts rätt att bedriva yrkesmässig trafik, som ju också behandlas
i kd-motionen, vill utskottet till en början peka på lagen (1997:734) om ansvar
för viss kollektiv persontrafik. Enligt denna skall det för att främja en
tillfredsställande trafikförsörjning i varje län finnas länstrafikansvariga som
ansvarar för den lokala och regionala linjetrafiken för persontransporter. De
länstrafikansvarigas uppgifter skall handhas av en trafikhuvudman.
Länstrafikansvariga är landstinget och kommunerna i länet gemensamt. I
Stockholms län är det landstinget och på Gotland är det kommunen som har
länstrafikansvaret.
Enligt utskottets mening bör de länstrafikansvariga, med det politiska och
ekonomiska ansvar de har för den lokala och regionala linjetrafiken, själva
bestämma hur de skall fullgöra den uppgift som är lagd på dem. Enligt vad
utskottet erfarit upphandlas numera bortemot 80 % av kollektivtrafiken i länen.
En annan lag av betydelse i sammanhanget är lagen (1996:637) om
försöksverksamhet med rätt för kommunala aktiebolag att bedriva
uppdragsverksamhet inom sådan trafik som avses i lagen (1985:449) om rätt att
driva viss linjetrafik. För att ett kommunalt aktiebolag skall få bedriva
uppdragsverksamhet i en annan kommun eller annat landsting uppställs i lagen
ett antal krav i syfte att ge de kommunala och privata aktörerna lika
konkurrensvillkor. Sålunda föreskrivs att uppdragsverksamheten skall drivas på
affärsmässiga grunder. Som underlag för uppdragsersättningen skall en ekonomisk
kalkyl upprättas. Kalkylen skall innehålla samtliga relevanta direkta och
indirekta kostnader samt intäkter (2 §). I aktiebolagets årsredovisning skall
kostnaderna, intäkterna och resultatet av uppdragsverksamheten redovisas
särskilt (3 §). En kommun eller ett landsting får inte stödja
uppdragsverksamheten på ett sådant sätt att konkurrensen hämmas eller i övrigt
tillämpa annat konkurrensbegränsande förfarande (4 §).
Utskottet delar regeringens uppfattning att regleringen för myndigheter i
yrkestrafiksammanhang bör vara densamma som för andra subjekt inom näringen.
Det innebär - som framgår av olika enskildheter i förslaget till ny
yrkestrafiklag - att offentliga och privata rättssubjekt likställs i fråga om
rätten att utöva yrkesmässig trafik.
Som framhålls i propositionen får de ytterligare problem som kan hänga samman
med de offentliga aktörerna på transportmarknaderna lösas genom regler i
kommunallagen, konkurrenslagen, lagen om offentlig upphandling och annan
lagstiftning, främst näringsrättslig sådan.
Utskottet kan mot bakgrund av det anförda inte ställa sig bakom kraven enligt
motionerna 1997/98:T5 (kd) yrkande 3 och 1997/98:T6 (m) yrkande 1 på
riksdagsuttalanden mot offentliga organs engagemang i den yrkesmässiga
trafiken. Yrkandena avstyrks följaktligen.
Frågan om offentliga organs roll i utbildningsverksamhet inom
yrkestrafiksektorn återkommer utskottet till i det följande under avsnitt 3.2
Yrkeskunnande.
4 Regler om trafiktillstånd
4.1 Trafikansvariga
Regeringen föreslår att bestämmelserna om trafikansvarig utökas bl.a. så att
det hos alla juridiska personer som bedriver yrkesmässig trafik - inklusive
offentliga organ - skall finnas en eller flera som är trafikansvariga.
I motion 1997/98:T6 (m) framhålls att regeringens förslag att utöka
bestämmelserna om trafikansvariga så att offentliga subjekt skall ha rätt att
bedriva yrkesmässig trafik är mycket olyckligt. Motionärerna yrkar därför
avslag på förslaget till ny yrkestrafiklag i den delen.
I motion 1997/98:T7 (fp) framhålls att det klart bör anges i den nya
yrkestrafiklagen att trafikansvariga också skall finnas när statliga och
kommunala organ utövar yrkestrafik.
Utskottet vill med anledning av dessa motionsyrkanden erinra om att frågan om
trafikansvariga hos juridiska personer regleras i 5 § i den nuvarande
yrkestrafiklagen. Bestämmelsen gäller aktiebolag, handelsbolag eller ekonomiska
eller ideella föreningar. Offentliga organ, som har tillstånd till yrkesmässig
trafik, behöver sålunda inte enligt nu gällande regler utse någon som har
särskilt ansvar för trafikutövningen.
Enligt 2 kap. 3 § i förslaget till ny yrkestrafiklag skall det hos juridiska
personer som har trafiktillstånd finnas en eller flera personer som har
särskilt ansvar för att verksamheten utövas i enlighet med gällande regler och
god branschsed samt på ett trafiksäkert sätt (trafikansvariga). I 2 kap. 4 §
anges i 7 punkter de trafikansvariga i olika former av juridiska personer.
Enligt punkt 5 är trafikansvariga i statliga och kommunala organ den eller de
som organet har utsett.
Regeringens förslag innebär inte att offentliga subjekt får någon annan eller
större rätt att bedriva yrkesmässig trafik än de har nu. Det innebär endast
att statliga och kommunala organ, om de bedriver yrkesmässig trafik, likställs
med privata rättssubjekt i fråga om kravet på trafikansvariga. Med det sagda
avstyrker utskottet m- och fp-motionerna i nu behandlade delar.
4.2 Yrkeskunnande
Enligt 2 kap. 5 § i regeringens förslag till ny yrkestrafiklag får
trafiktillstånd endast ges till den som med hänsyn till yrkeskunnande,
ekonomiska förhållanden och gott anseende bedöms vara lämplig att driva
verksamheten.
I 2 kap. 8 § anges att kravet på yrkeskunnande skall anses uppfyllt av den
som har godkänts vid ett skriftligt prov som anordnats av Vägverket. Vidare
anges i denna bestämmelse bl.a. att provet skall omfatta kunskaper om främst
rättsregler, företagsledning och ekonomisk ledning av företag, tekniska normer
och driftsförhållanden samt trafiksäkerhet.
I motion 1997/98:T6 (m) framhålls att Vägverket bör bemyndigas att införa ett
system med auktorisation av kursanordnare som även ges rätten att examinera.
Vägverket bör enligt motionärerna ha en granskande och kontrollerande roll
gentemot de utbildningsanordnare som innehar auktorisation.
I motion 1997/98:T5 (kd) framhålls att Vägverket bör auktorisera kursanordnare
som står för kurser med visst angivet innehåll. Vägverket bör sedan ta hand om
examinationen som en uppföljning av själva utbildningen.
I propositionen framhålls att de olika branschorganisationerna inom
yrkestrafiksektorn och vissa fristående utbildare driver kurser för blivande
tillståndshavare. Sådan utbildning tillhandahålls av bl.a. Svenska
Åkeriförbundet, Svenska Bussbranschens Riksförbund och Svenska Taxiförbundet.
Fram t.o.m. år 1994 stod de också för examinationen efter genomgången
utbildning. Enligt de nuvarande bestämmelserna i yrkestrafikförordningen (1988:
1503) är det Vägverket som anger kraven för blivande tillståndshavare och som
också examinerar dessa. Vägverkets föreskrifter baseras på EG-regler.
Regeringen framhåller att relativt kort tid har gått sedan dessa regler
infördes i den svenska lagstiftningen. Den ordning som nu gäller bör därför
prövas ytterligare och utvärderas, samtidigt som eventuella ändringar och
förbättringar får ske inom ramen för Vägverkets bemyndigande. Auktorisation av
kursanordnare - eller annan nyordning bör därför inte ske nu.
Utskottet ansluter sig för sin del till regeringens sålunda angivna
uppfattning. Härav följer att 2 kap. 8 § i regeringens förslag till
yrkestrafiklag tillstyrks medan motionsyrkandena avstyrks.
4.3 De ekonomiska kraven
4.3.1 Bakgrund
Enligt nu gällande yrkestrafiklag får trafiktillstånd ges endast till den som
med hänsyn till yrkeskunnande, ekonomiska förhållanden, vilja och förmåga att
fullgöra sina skyldigheter mot det allmänna samt andra omständigheter av
betydelse bedöms vara lämplig att driva verksamheten. I yrkestrafikförordningen
ges regler för hur prövningen av den sökandes ekonomiska förhållanden skall gå
till. Som ett minsta krav skall därvid gälla att sökanden förfogar över ett
kapital och reserver om minst 30 000 kr per fordon eller 1 500 kr per ton av
högsta tillåtna vikt för fordon som avses användas vid godstrafik respektive 1
500 kr per sittplats i fordon som avses användas vid persontrafik, beroende på
vilket belopp som är lägst.
De sålunda återgivna ekonomiska kraven motsvarar - framhålls det i
propositionen - de minimikrav på ekonomiska resurser som följer av EU-rådets
direktiv 96/26/EG. Grundtanken bakom införandet av de ekonomiska kraven inom EU
har varit att eftersträva en likabehandling av näringsidkare på
transportområdet i de olika länderna. För de enskilda ländernas del tillkommer
syftet att ge tillståndsmyndigheten ett verktyg för att kontrollera att en
sökande har möjligheter att driva en transportverksamhet på ett ekonomiskt
försvarbart sätt. Samtidigt ger det sökanden en möjlighet att redan före
driftstarten få en överblick över sina egna förutsättningar att driva rörelsen
vidare efter ett inledande skede.
4.3.2 Regeringens överväganden och förslag
Regeringen förordar att kapitalkraven höjs väsentligt och att de tas in i den
nya yrkestrafiklagen. Regeringen framhåller att EU:s krav på ekonomiska
resurser inte omfattar taxiverksamhet. Generellt sett kan kapitalkrav ha
negativa effekter från etableringssynpunkt och därmed för konkurrenstrycket i
branschen. Icke desto mindre bör taxiverksamheten omfattas av ett förhöjt
kapitalkrav, eftersom det är nödvändigt att åtgärda de omfattande problem med
skatteundandraganden som har noterats inom taxi. Valfriheten enligt gällande
regler - att i stället för det fasta beloppet per fordon bestämma beloppskravet
utifrån en viss summa per ton av högsta tillåtna vikt för fordon i godstrafik
respektive visst belopp per sittplats i fordon i persontrafik, beroende på
vilket belopp som är lägst - medför i många fall alltför låga belopps- krav.
Den bestämmelsen bör därför mönstras ut. Detta är även i överensstämmelse med
ett nu föreliggande förslag till ändring av det nämnda direktivet 96/26/EG.
2 kap. 9 och 10 §§ i det genom propositionen framlagda förslaget till ny
yrkestrafiklag har följande lydelser:
9 §. Den som söker trafiktillstånd skall ha tillräckliga ekonomiska resurser
för att på ett tillbörligt sätt kunna starta och driva företaget. Vid
prövningen härav skall främst likviditet och soliditet beaktas.
Om inte särskilda skäl föranleder annat skall sökanden anses ha tillräckliga
resurser, om han förfogar över kapital och reserver om minst 100 000 kronor
för ett fordon och 50 000 kronor för varje därutöver tillkommande fordon.
10 §. Den som innehar trafiktillstånd skall kunna styrka att han fortlöpande
uppfyller kravet på ekonomiska resurser enligt 9 §.
Punkt 5 i lagförslagets ikraftträdande- och övergångsbestämmelser har följande
lydelse:
I fråga om den som har erhållit trafiktillstånd enligt äldre bestämmelser
tillämpas kapitalkraven i 5 b § yrkestrafikförordningen intill utgången av år
2000.
4.3.3 Motionsförslag
I motion 1997/98:T6 (m) framhålls att en oförutsedd händelse snabbt kan
förändra ett litet företags ekonomiska ställning. Om en droskägare drabbas av
motorhaveri kan kostnaden uppgå till omkring 50 000 kr. En sådan utgift skulle
för många företagare innebära återkallande av trafiktillståndet vid en
bokstavstolkning. Motionärerna betonar att tillfälliga ekonomiska problem inte
bör få medföra en sådan följd. Regeringens förslag till övergångsbestämmelse
innebär att nu verksammma tillståndshavare erbjuds en övergångstid på drygt två
år. I de fall en tillståndshavare inte uppfyller kapitalkraven bör en
vandelsprövning genomföras som undanröjer de eventuella tolkningsproblem som
bestämmelsen kan innebära.
I motion 1997/98:T9 (v) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad motionärerna anfört om att de ekonomiska kraven måste kunna
underlåtas i särskilda fall. De fall som motionärerna åsyftar är i huvudsak av
samma slag som anges i den nämnda m-motionen.
I motion 1997/98:T10 (c) yrkas att riksdagen avslår regeringens förslag
avseende förhöjt kapitalkrav för taxiverksamhet. Motionärerna erinrar om att
EU:s krav på trafikutövares ekonomiska resurser inte omfattar taxiverksamhet.
I motion 1997/98:T7 (fp) framhålls (yrkande 3) att de av regeringen föreslagna
kapitalkraven är för höga. De kan skapa problem för de mindre företagen inom
yrkestrafiken och därigenom verka hämmande för en aktiv konkurrens. Sverige
bör, betonar motionärerna, hålla fast vid EU:s minimikrav även i
fortsättningen. Det förutses att minimikraven kan komma att höjas inom en nära
framtid.
Mot den angivna bakgrunden anser motionärerna att det exakta penningbeloppet
även fortsättningsvis bör anges i en förordning så att ändringar i lagen inte
blir nödvändiga varje gång nivån justeras i framtiden. Enligt fp-motionens
yrkande 2 bör därför riksdagen besluta att andra stycket i 2 kap. 9 § i
regeringens förslag till yrkestrafiklag skall utgå.
I motion 1997/98:T5 (kd) yrkas att riksdagen avslår regeringens förslag att
höja kapitalkraven för åkare. Motionärerna framhåller att åkeriföretagen är en
småföretagsbransch, där nästan 60 % av tillståndshavarna är enbilsåkare. Det
finns ingen anledning att ytterligare höja tröskeln för nya aktörer, respektive
försvåra för befintliga att kunna fortsätta sin verksamhet.
I motion 1996/97:T905 (s) framhålls att effektiva etableringströsklar bör
införas för att man skall kunna komma till rätta med problemen inom
åkeribranschen. Inom EU har flera stater valt att lägga sina krav långt högre
än EU:s minimikrav. Redan i dag har t.ex. Portugal ett krav på ca 2,5 miljoner
kronor i baskapital, Italien ca 540 000 kr och Nederländerna ca 185 000 kr.
Ytterligare länder har valt att lägga sig högre än EU:s minimikrav.
4.3.4 Utskottets ställningstagande
Utskottet delar regeringens uppfattning att kapitalkraven i fråga bör höjas.
Vad gäller beloppsgränsen framhålls i propositionen att minimikravet för fordon
som omfattas av direktivet 96/26/EG kan förväntas komma att höjas till 9 000
ecu för det första fordonet och 5 000 ecu för varje tillkommande fordon.
(Köpkurs för 1 ecu var den 11 mars 1998 8 kronor 64 öre). Redan på grund härav
måste således, som regeringen påpekar, de svenska beloppsgränserna för sådana
fordon avsevärt höjas. De beloppsgränser som regeringen föreslår, 100 000 kr
för det första fordonet och 50 000 kr för varje därutöver tillkommande fordon,
synes utskottet väl avvägda.
Utskottet ansluter sig också till de överväganden som enligt regeringen talar
för att taxiverksamheten bör omfattas av det förhöjda kapitalkravet.
Som framhålls i propositionen är de krav som i ekonomiskt hänseende ställs på
den som ansöker om tillstånd till yrkesmässig trafik eller den som redan
innehar ett sådant tillstånd av avgörande betydelse för verderbörandes
möjligheter att driva sin yrkesverksamhet. Utskottet delar därför regeringens
uppfattning att föreskrifterna härom bör tas in i lagen, med bemyndigande för
regeringen att meddela verkställighetsföreskrifter. Utskottet har inte heller
någon erinran mot att regeringen överlåter den befogenheten åt en
förvaltningsmyndighet.
Den föreslagna bestämmelsen i 2 kap. 10 §, att den som innehar
trafiktillstånd skall kunna styrka att han fortlöpande uppfyller kravet på
ekonomiska resurser enligt 2 kap. 9 §, bör inte innebära - vill utskottet
understryka - att kravet måste vara uppfyllt i varje enskilt ögonblick. Vid
tillämpningen är det väsentligt att se till syftet med bestämmelsen.
Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet regeringens förslag
till ny yrkestrafiklag såvitt gäller 2 kap. 5 § andra stycket, 9 och 10 §§ samt
punkten 5 ikraftträdande- och övergångsbestämmselserna. Enligt den förstnämnda
bestämmelsen skall den som söker trafiktillstånd bl.a. kunna styrka att han
uppfyller kravet på ekonomiska resurser enligt 9 §. Utskottets
ställningstagande innebär att syftet med motionerna 1996/97:T905 (s), 1997/98:
T6 (m) yrkande 6 och 1997/98:T9 (v) yrkande 1 torde få anses tillgodosett. De
behöver därför inte föranleda någon riksdagens åtgärd och avstyrks
följaktligen. Motionerna 1997/98:T5 (kd) yrkande 2, 1997/98:T7 (fp) yrkandena
2 och 3 och 1997/98:T10 (c) yrkande 1 avstyrks.
4.4 Vandelskravet
Enligt 6 § i den nu gällande yrkestrafiklagen får trafiktillstånd ges endast
till den som med hänsyn till yrkeskunnande, ekonomiska förhållanden, vilja och
förmåga att fullgöra sina skyldigheter mot det allmänna, laglydnad i övrigt
samt andra omständigheter av betydelse bedöms vara lämplig att driva
verksamheten.
Sedan den 1 januari 1995 gäller vidare enligt 14 a § yrkestrafiklagen att
fordon i taxitrafik får föras endast av den som har särskild förarlegitimation.
Sådan förarlegitimation får ges till den som innehar föreskriven
körkortsbehörighet och som med hänsyn till yrkeskunnande och laglydnad bedöms
vara lämplig att tjänstgöra som förare i taxitrafik.
Förutom dessa bestämmelser om lämplighetsprövning finns i yrkestrafiklagen
också regler om återkallelse av trafiktillstånd och taxiförarlegitimation då
förutsättningar för tillståndet och legitimationen inte längre föreligger. Så
är fallet, framgår det av lagtexten, t.ex. om det har förekommit allvarliga
missförhållanden i den trafikrörelse som tillståndshavaren driver eller om
innehavaren av legitimationen genom brottslig gärning visat sig olämplig att
tjänstgöra som förare i taxitrafik.
Motsvarigheter till de nu angivna reglerna återfinns i regeringens förslag
till ny yrkestrafiklag. I motiveringen till förslaget i den delen framhåller
regeringen:
I fråga om misstanke om ett begånget brott skall utgöra grund för avslag på en
ansökan om tillstånd respektive ingripande mot ett trafiktillstånd eller en
taxiförarlegitimation skiljer sig situationen vid en ansökan ofta från den vid
en ifrågasatt återkallelse av ett befintligt tillstånd eller legitimation. Det
förekommer vidare i praxis vid bedömningen av andra slag av tillstånd att
skillnad görs mellan ansökningsärenden och återkallelseärenden. Prövnings-
myndigheten bör därför, när misstanke finns om att ett brott begåtts, kunna
åberopa detta förhållande som grund för att avslå en ansökan, medan det som
regel bör krävas ett lagakraftvunnet avgörande i skuldfrågan innan en slutlig
återkallelse av ett tillstånd eller en legitimation kan ske.
I motion 1997/98:T10 (c) framhålls att den sålunda angivna ordningen är
principiellt betänklig. Rättssäkerhetsskäl talar enligt motionärerna för att
det inte skall vara en diskrepans mellan erhållande av tillstånd/legitimation
och återkallelse. I båda fallen bör således ärendet bedömas på samma grunder.
Även vid ansökan om tillstånd/legitimation måste grunden för ett avslag vara
ett lagakraftvunnet avgörande.
Enligt 6 § polisregisterkungörelsen (1969:38) får Rikspolisstyrelsen, om det
är av särskild betydelse för brottsspaning, i polisregister föra in uppgifter
om den som är misstänkt för brott och om någon annans personliga förhållanden.
I 16 a § stadgas att en länsstyrelse får ha terminalåtkomst till polisregister
för upplysning i ärende om körkortstillstånd, trafiktillstånd enligt
yrkestrafiklagen samt tillstånd till uthyrningsrörelse enligt lagen (1979:561)
om biluthyrning. Åtkomsten skall begränsas till att avse uppgift om den som
ansöker om körkortstilstånd, trafiktillstånd eller tillstånd till
uthyrningsrörelse förekommer i registret eller inte. En prövningsmyndighet kan
givetvis inte grunda ett beslut på obestyrkta uppgifter. Lika självklart är att
ett beslut om avslag på en ansökan kan överklagas. Vad utskottet nu anfört
synes utskottet ägnat att i huvudsak tillgodose syftet med motion 1997/98:T10
(c) yrkande 2. Yrkandet bör inte föranleda någon riksdagens åtgärd och
avstyrks därför.
I sammanhanget bör nämnas att 16 a § polisregisterkungörelsen enligt
propositionen förutom ansökningärenden i fråga om trafikttillstånd och
tillstånd till biluthyrningsverksamhet i fortsättningen bör omfatta tillsyn av
bl.a. också tillståndshavare och trafikansvarig samt ärenden som rör såväl
ansökan som tillsyn beträffande taxiförarlegitimation.
4.5 Tidsbegränsade tillstånd
Regeringen föreslår att 2 kap. 14 § i förslaget till ny yrkestrafiklag får
följande lydelse: Trafiktillstånd gäller tills vidare. Om det finns särskilda
skäl, kan tillståndet begränsas till viss tid eller vissa transporter.
I motion 1997/98:T9 (v) framåller motionärerna att de ställer sig frågande till
regeringens förslag att trafiktillstånden inte skall tidsbegränsas.
Förutsättningar ändras med tiden, säger motionärerna, varför det finns en risk
att trafiktillstånden blir inaktuella efter en tid. En generell tidsbegränsning
innebär inte att man tar onödiga resurser i anspråk, såsom regeringen
framhåller i sin motivering till förslaget. Vad en tidsbegränsning däremot
innebär, är att man försäkrar sig om att oseriösa trafikanter inte skall kunna
slinka genom byråkratin och därigenom behålla sitt tillstånd år efter år.
Trafiktillstånden bör därför tidsbegränsas.
Regeringen framhåller, som motionärerna påpekar, att generellt tidsbegränsade
tillstånd till yrkestrafik skulle ta onödiga resurser i anspråk och tillägger
att utrymmet därigenom minskas för tillsyn av de tillståndshavare som det finns
anledning att kontrollera. En generell tidsbegränsning medför även onödig
byråkrati, betonar regeringen.
Den löpande tillsynen från länsstyrelsens sida bör dessutom - fortsätter
regeringen - vara så omfattande och regelbunden att den redan därigenom fyller
samma funktion som en tidsbegränsning. Till detta kommer möjligheten att - när
tillstånd meddelas eller senare - förena tillståndet med nödvändiga villkor
enligt 2 kap. 12 § i förslaget till yrkestrafiklag. 2 kap. 14 § innebär ju
dessutom att tillstånd kan tidsbegränsas då det föreligger särskilda skäl,
t.ex. då de ekonomiska förhållandena kräver det.
Utskottet ansluter sig till de överväganden som enligt regeringen talar för
att trafiktillstånd som huvudregel skall gälla utan tidsbegränsning.
Regeringens förslag till ny yrkestrafiklag tillstyrks därför, såvitt avser 2
kap. 14 §. Yrkande 2 i v-motionen avstyrks. Vad utskottet anfört synes dock
ägnat att i inte obetydlig utsträckning tillgodose syftet med motionsyrkandet.
5 Linjetrafik
Enligt 8 § i den nu gällande yrkestrafiklagen får tillstånd till linjetrafik
inte ges om det görs sannolikt att den avsedda trafiken i betydande mån skulle
komma att skada förutsättningarna för att driva järnvägstrafik eller trafik
enligt lagen (1985:449) om rätt att driva viss linjetrafik. Tillstånd får
alltid ges, om en avsevärt bättre trafikförsörjning därigenom skulle uppnås.
I 11 § i den nämnda lagen stadgas att tillstånd till linjetrafik skall prövas
på nytt, om statens järnvägar eller en trafikhuvudman begär det, senast tio år
från dagen för tillståndet och därefter vart tionde år.
Regeringen föreslår att bestämmelser med i huvudsak det återgivna innehållet
skall omfattas av 2 kap. 16 och 17 §§ i den nya yrkestrafiklagen.
Mot bakgrund av utredningsförslag om slopande av den s.k. skadlighets-
prövningen framhåller regeringen att den ämnar återkomma till den frågan i den
trafikpolitiska proposition som skall föreläggas riksdagen under våren 1998.
Den sålunda aviserade propositionen, 1997/98:56 Transportpolitik för en
hållbar utveckling, lades på riksdagens bord den 6 mars 1998. Regeringen
förelägger riksdagen bl.a. ett förslag till lag om ändring i förslaget till ny
yrkestrafiklag. Enligt det nya lagförslaget slopas den skadlighetsprövning som
gäller till förmån för järnvägstrafiken. Denna ändring medför, säger
regeringen, att kvarstående skadeprövning endast omfattar den busslinjetrafik
som bedrivs inom länen och som trafikhuvudmännen inte behöver särskilt
tillstånd för. Den föreslagna ändringen bör enligt regeringen träda i kraft
den 1 januari 1999, dvs. tre månader efter det att den nya yrkestrafiklagen
föreslås träda i kraft.
Skadlighetsprövningen behandlas i motionerna 1997/98:T6 (m) yrkandena 3 och 4
samt 1997/98:T7 (fp) yrkande 4. Enligt dessa yrkanden bör skadlighetsprövningen
slopas inte bara för järnvägstrafiken utan också för den nämnda
busslinjetrafiken. Utskottet återkommer senare i vår till dessa yrkanden i
sitt betänkande med anledning av den transportpolitiska propositionen. I
avvaktan härpå tillstyrker utskottet regeringens förslag till ny yrkestrafiklag
i den nu föreliggande propositionen såvitt avser 2 kap. 16 och 17 §§.
6 Taxifrågor
6.1 Inledning
Våren 1988 beslutade riksdagen att taxitrafiken skulle avregleras med verkan
fr.o.m. den 1 juli 1990 (prop. 1987/88:50 bil. 1, prop. 1987/88:78, bet.
1987/88:TU15, rskr. 1987/88:166). Då slopades bl.a. behovsprövningen av
tillstånden, indelningen i trafikområden, kommenderingsplanerna och den
obligatoriska anslutningen till en beställningscentral. Någon av staten
fastställd maximitaxa skulle inte heller finnas. Däremot infördes bestämmelser
om att länsstyrelserna, som är tillståndsmyndigheter för den yrkesmässiga
trafiken, skulle skärpa prövningen av de tillståndssökandes lämplighet och den
uppföljande kontrollen av lämpligheten.
I 1992 års budgetproposition kritiserades länsstyrelsernas insatser i fråga
om lämplighetsprövningen och den uppföljande kontrollen av denna. I
propositionen framhölls främst behovet av att skärpa efterlevnaden av det
existerande regelverket, inte att skärpa regelverket som sådant. Det
betonades också att beslutet om avreglering skulle stå fast. Riksdagen anförde
ingen annan mening (bet. 1992/93:TU1, rskr. 1992/93:2). Samtidigt uttalade
riksdagen att det krävdes en snabb utredning av möjligheterna att skärpa
reglerna ytterligare i syfte att sanera taxibranschen så att kunderna skulle
kunna åka säkert till en rimlig kostnad.
Regeringen beslutade i december 1992 om krav på godkänt prov i yrkes-kunnande
för taxiförare. Den förare som uppfyllde Vägverkets krav skulle erhålla en
legitimation, som skulle finnas i fordonet, väl synlig för passageraren.
Beslutet trädde dock i kraft först den 1 januari 1995, sedan det förenats med
krav på en vandelsprövning. Ett riksdagsbeslut härom fattades i maj 1994 och
innebar att legitimation för taxiförare bara får ges till den som med hänsyn
till yrkeskunnande och laglydnad bedöms vara lämplig (prop. 1993/94:168, bet.
1993/94:TU29, rskr. 1993/94:310).
6.2 Övergripande strukturfrågor
6.2.1 Motionsförslag
I motion 1997/98:T11 (mp) framhålls att myndigheterna har begränsade
möjligheter att kontrollera att taxiförarna tar raster enligt de regler som
gäller. Ingen vet egentligen, säger motionärerna, hur vanligt det är med
arbetspass som överskrider det högsta tillåtna antalet timmar. Alltför långa
arbetspass kan bero på att arbetsgivaren har för få förare anställda, att en
stor del av lönen är provision eller, i fall då föraren är ägare till fordonet,
för höga avgifter till en beställningscentral. Konkurrensen i taxibranschen får
inte vara så hård att människor på ett uppenbart sätt far illa. Regeringen bör
därför överväga möjligheterna att tillfälligt införa stopp för utfärdande av
nya tillstånd efter begäran av länsstyrelse. Detta innebär, säger motionärerna,
att en länsstyrelse bör kunna vända sig till regeringen och begära att inga nya
tillstånd utfärdas för trafik i ett område under en viss tid, t.ex. sex
månader, för att minska överetableringen och de därmed förenade regelbrotten.
Vidare bör en noggrann översyn göras av nuvarande möjligheter för myndigheterna
att kontrollera taxiförarnas körtider.
I motion 1996/97:T915 (mp) erinras (yrkande 1) om att regeringen, under de år
som gått efter beslutet om avreglering av taxi, vid ett antal tillfällen
återkommit till riksdagen med anledning av problem som är en följd av
avregleringen. Nu är, säger motionärerna, signalerna från många i branschen att
något gått snett så pass starka att en samlad utvärdering måste ske.
Vidare framhålls i motionen (yrkande 2) att Delegationen för
transporttelematik bör få i uppdrag att utreda införandet av ny teknik inom
taxibranschen. Med befintlig teknik skulle man, säger motionärerna, kunna
införa ett system för taxi som bygger på samverkan. Eftersom själva konceptet
taxi till stor del består av ett basutbud, där konkurrensen i dag är som
hårdast, bör man utreda om samverkan i stället för konkurrens är ett bättre
alternativ för kunderna, för miljön, för småföretagarna och för de medelstora
företagarna i branschen. En modell som för närvarande utarbetas bygger just på
principen om samverkan om basutbudet. Enkelt förklarat går modellen ut på att
basutbud beställs på samma telefonnummer. Sedan går beställningen via satellit
till den taxi som är närmast. Denna modell förutsätter någon form av
prisreglering av basutbudet. För övrigt utbud skulle fortsatt fri konkurrens
gälla.
I motion 1996/97:T903 (fp) framhålls att en utredning bör göras av hur
avregleringen påverkat taxibranschen. Det behövs, säger motionären, en samlad
bedömning av hur taxiföretag av olika storlek kan överleva, hur den florerande
kriminella verksamheten kan stävjas och hur den taxiåkande allmänheten kan
skyddas mot skrupelfria taxiförare som debiterar hutlösa priser om kunden
verkar godtrogen eller aningslös.
I motion 1996/97:T907 (s), med rubriken Avreglering av taxi, framhålls att
inrättande av en yrkestrafiknämnd, bestående av ledamöter med stor vana vid
yrkestrafikfrågor och underställd länsstyrelsen, skulle kunna vara en effektiv
åtgärd för att komma till rätta med ekonomisk brottslighet och andra
olagligheter inom taxibranschen.
6.2.2 Utskottets ställningstagande
Statsmakterna har alltsedan taxinäringen avreglerades med verkan från den 1
juli 1990 vidtagit ett flertal åtgärder i syfte att komma till rätta med vissa
missförhållanden inom näringen. Av Yrkestrafikutredningens betänkande Ny
yrkestrafiklagstiftning (SOU 1996:93) framgår att utredningsarbetet har
omfattat en fullständig genomgång av själva författningsmaterian. Parallellt
härmed har förhållandena inom de olika branscherna undersökts. Alternativa
förslag till lösningar har konkretiserats och beskrivits. Den nu föreliggande
propositionen baseras, som utskottet framhållit inledningsvis, på det nämnda
utredningsbetänkandet, som överlämnades till regeringen i maj 1996.
I två motioner, 1996/97:T903 (fp) och 1996/97:T915 (mp) (yrkande 1), som
väcktes under den allmänna motionstiden hösten 1996, finns yrkanden om en
grundlig utredning av taxinäringen för att man skall komma till rätta med
missförhållanden. Utskottet anser att syftet med dessa motionsyrkanden
tillgodoses genom Yrkestrafikutredningens betänkande och är därför inte berett
att nu föreslå någon ytterligare utredning. I sammanhanget bör också nämnas
Branchsaneringsutredningens huvudbetänkande Branchsanering - och andra metoder
mot ekobrott (SOU 1997:111).
Förslaget till ny yrkestrafiklag innebär att länsstyrelsen utövar tillsyn
över att tillståndshavare bedriver verksamheten enligt gällande bestämmelser
och över att innehavare av taxiförarlegitimation uppfyller de krav som gäller
för legitimationen. Önskemålet om en yrkestrafiknämnd i varje län enligt
motion 1996/97:T907 (s) torde kunna tillgodoses genom organisatoriska
åtgärder hos länsstyrelserna. Utskottet förutsätter att sådana åtgärder
övervägs och finner därför inte något riksdagens uttalande erforderligt.
Utskottet kan konstatera att motionerna 1996/97:T915 (mp) yrkande 2 och
1997/98:T11 (mp) yrkande 2 - med krav på statliga åtgärder för att begränsa
utbud och etablering inom taxibranschen - inte är förenliga med 1988 års
riksdagsbeslut om avreglering av taxinäringen. Utskottet anser att det beslutet
skall stå fast.
Vad gäller synpunkterna på taxiförares arbetstider i motion 1997/98:T11 (mp)
vill utskottet framhålla att bestämmelser härom återfinns i förordningen
(1994:1297) om vilotider vid vissa vägtransporter inom landet. Tillsyn över
förordningens efterlevnad utövas av Vägverket och polisen. Utskottet finner det
angeläget att tillsynen utövas så att regelöverträdelserna blir så få som
möjligt och förutsätter att tillsynen har en sådan inriktning. Något sådant
riksdagens uttalande som begärs i motionen torde sålunda inte vara
erforderligt.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionerna 1996/97: T903
(fp), 1996/97:T907 (s) yrkande 2, 1996/97:T915 (mp) och 1997/98:T11 (mp)
yrkandena 1 och 2.
6.3 Taxiförarlegitimation
6.3.1 Regeringens överväganden och förslag
Som utskottet framhållit i det föregående föreskrivs i nu gällande
yrkestrafiklag att fordon i taxitrafik får föras endast av den som har särskild
förarlegitimation. I körkortslagen (1977:477) finns dessutom regler om
taxiförarbehörighet. För sådan behörighet krävs att sökanden uppnått 19 års
ålder samt att han med godkänt resultat genomgått såväl ett praktiskt som ett
teoretiskt prov. Redan när den särskilda förarlegitimationen infördes,
uppmärksammades nackdelarna med dubbla behörighetskrav, framhåller regeringen.
Det framstår därför som naturligt att nu försöka samla alla bestämmelser som
rör de särskilda krav som i olika avseenden ställs på en taxiförare inom samma
lagstiftning. Bestämmelsernas nära samband med övrig reglering av yrkestrafiken
leder till att den önskvärda renodlingen bäst tillgodoses inom
yrkestrafiklagstiftningens ram.
Regeringen framhåller att den nuvarande åldersgränsen för taxibehörigheten
framstår som mindre tilltalande mot bakgrund av de strängare regler som EG:s
körkortsdirektiv innebär. Det särskilda ansvar som är förknippat med
yrkesmässig personbefordran talar starkt för att behörighetskraven skärps.
Regeringen föreslår därför att det införs en 21-årsgräns för erhållande av
taxiförarlegitimation. Sådan skall enligt 3 kap. 1 § i regeringens förslag
till ny yrkestrafiklag krävas för behörighet att köra en personbil eller en
lätt lastbil inte bara i taxitrafik utan också i linjetrafik. 21-års-gränsen
kombineras med ett krav på innehav av körkort antingen med behörighet B (bl.a.
personbil och lätt lastbil) under en sammanhängande tid av minst två år eller
med behörighet D ( som gäller buss och med behörighetsåldern 21 år). Härigenom
kan sökanden förväntas ha övat upp sin praktiska körförmåga tillräckligt och
även ha uppnått tillräcklig erfarenhet i övrigt.
6.3.2 Motionsförslag
I motion 1997/98:T10 (c) framhåller motionärerna att de inte har något att
erinra mot kravet på körkort med B-behörighet under en obruten tid av två år
eller på körkort med D-behörighet för taxiförarlegitimation. Det finns dock
inte tillräckligt starka skäl, säger motionärerna, för att därutöver föreslå
en åldersgräns om 21 år. Regeringens förslag i den delen bör därför avslås.
Enligt motion 1997/98:T5 (kd) är den nuvarande åldersgränsen lämplig och bör
inte höjas till 21 år. Motionärerna yrkar därför avslag på regeringens förslag
i den delen och framhåller, som en konsekvens av denna ståndpunkt, att det bör
räcka med att man har innehaft körkort med B-behörighet under ett år.
I motion 1997/98:T8 (s) framhålls att enligt nuvarande regler skall en
körkortshavare med behörighet C (bl.a. tung lastbil), CE, D (buss) eller DE,
som har nått 65 års ålder, vid förnyelse av sitt körkort kunna visa att de
medicinska kraven för innehavet fortfarande är uppfyllda. Ett läkarintyg skall
alltså, säger motionärerna, ges in vid det förnyande av körkortet som skall ske
vart tionde år. Det borde vara självklart att persontransporter är minst lika
viktiga som t.ex. transporter av kartonger och paket. Kravet på den som kör
persontransporter måste därför i hälsohänseende vara minst lika högt som kravet
på den chaufför som ombesörjer godshantering.
I motion 1997/98:T10 (c) framhålls att det bör finnas en möjlighet till
undantag från kravet på taxiförarlegitimation för förare av personbil i
linjetrafik, om trafiken är ett led i att utveckla nya småskaliga former av
kollektivtrafik i glesbygdsområden. Motionärerna befarar att det utan sådant
undantag kan bli problem med att i glesbygden upprätthålla kollektivtrafik och
utveckla nya småskaliga former av kollektivtrafik.
6.3.3 Utskottets ställningstagande
Utskottet delar regeringens uppfattning att det särskilda ansvar som är
förknippat med yrkesmässig personbefordran starkt talar för att
behörighetskraven för att föra taxi skärps. Det innebär, som nämnts, främst att
behörighetsåldern höjs från 19 år till 21 år. Regeringens förslag till ny
yrkestrafiklag tillstyrks följaktligen såvitt avser 3 kap. 3 §. Motionerna
1997/98:T5 (kd) yrkande 4 och 1997/98:T10 (c) yrkande 3 avstyrks.
I proposition 1997/98:124 om en ny körkortslag, som lades på riksdagens bord
den 12 mars 1998, föreslår regeringen att 3 kap. 12 § skall få följande
lydelse:
Behörigheten C, CE, D eller DE gäller tills det att körkortshavaren fyller 45
år och därefter för perioder om högst 10 år, om körkortshavaren har visat att
de medicinska kraven för att ha sådan behörighet är uppfyllda.
Förslaget skall ses mot bakgrund av EG:s körkortsdirektiv, som i ifrågavarande
avseende endast gäller de nämnda behörigheterna. Mot bakgrund av direktivet och
motion 1997/98:T8 (s) anser utskottet att regeringen bör överväga lämpligheten
av att låta även innehavare av taxilegitimation omfattas av en bestämmelse att
fr.o.m. en viss ålder kunna visa att de medicinska kraven för legitimationen
fortfarande är uppfyllda. Regeringen bör snarast möjligt för riksdagen
redovisa resultatet av sina överväganden.
Vad utskottet nu anfört - och som torde tillgodose syftet med motion
1997/98:T8 (s) - bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Enligt 8 kap. 1 § i regeringens förslag till ny yrkestrafiklag får regeringen
eller den myndighet som regeringen bestämmer medge undantag från lagen.
Undantag får förenas med villkor. Enligt utskottets mening bör den i motion
1997/98:T10 (c) väckta frågan om undantag från kravet på taxiförarlegitimation
i vissa fall prövas i den ordning som det sålunda föreslagna lagrummet innebär.
Med det anförda finner utskottet syftet med motionsyrkandet till väsentlig del
tillgodosett. Det bör därför inte föranleda någon riksdagens åtgärd och
avstyrks följaktligen.
6.4 Taxefrågor
6.4.1 Regeringens överväganden och förslag
Långt före genomförandet av avregleringen av taxi har enligt propostionen en
s.k. brytpunkstariff använts. En sådan består av två tariffvärden, dels ett
pris per körd sträcka (kr/km), dels ett pris per använd tidsenhet (kr/tim).
Dessa parametrar jämförs kontinuerligt i taxametern, och en uppräkning av
priset sker enligt den parameter, sträcka eller tid, som momentant genererar
den snabbaste ökningen av beloppet.
Regeringen erinrar om att den av samhället fastställda maximitaxan upphörde
vid avregleringen av taxinäringen år 1990. I stället infördes en skyldighet
för taxiåkaren att låta passageraren före färden få kännedom om den taxa som
tillämpas (14 § i den nu gällande yrkestrafiklagen). Till grund för
bestämmelsen låg uppfattningen att priset är den viktigaste enskilda faktorn
som styr kundens val på en fri marknad. En tydlig redovisning av den taxa som
tillämpas borde för taxinäringens del innebära att den som håller ett högt pris
i förhållande till konkurrenterna blir utan köruppdrag och därmed tvingad att
sänka priset eller att låta sig bli utträngd från marknaden. Så har emellertid
inte skett. Som en följd härav har det blivit svårt att tillämpa priset som en
konkurrensfaktor i de fall då inte fasta priser används för vissa bestämda
körningar. En starkt bidragande orsak till svårigheterna är - betonar
regeringen - brytpunktstariffen. För en transport som debiteras enligt
brytpunktstariff kan nämligen priset inte, även om sträcka och tid är kända
eller uppskattade, bedömas med ledning av angivet pris per km och pris per
timme. Anledningen härtill är att grunderna för taxameterns beräkning
förändras hela tiden beroende på hur fordonet framförs. Inte heller efter
färden kan någon bedömning av priset göras, eftersom det då skulle krävas en
redovisning av hur beräkningsgrunderna har förändrats under uppdraget.
Regeringen säger sig dela Yrkestrafikutredningens slutsats att användandet av
brytpunkstaxan utgör ett allvarligt hinder för en positiv utveckling mot en
taxinäring på lika konkurrensvillkor för samtliga trafikutövare och att den
därför bör utmönstras. Utöver nu gällande bestämmelse om skyldigheten att låta
passagerare före färden få kännedom om den taxa som tillämpas, bör därför
krävas att prisuppgiften skall möjliggöra prisjämförelser mellan olika
alternativ och att ?taxan skall vara uppbyggd så att priset för transporten
dels enkelt kan bedömas före färden, dels med kännedom om körd sträcka och
nyttjad tid enkelt kan bedömas efter färden?. I 2 kap. 19 § andra stycket i
förslaget till ny yrkestrafiklag anges utöver det sålunda citerade att taxan
inte får vara uppbyggd så att grunderna för prisets bestämmande förändras under
färden.
6.4.2 Motionsförslag
I motion 1997/98:T6 (m) framhålls att brytpunktstaxan medger en prissättning
som fungerar bra i de miljöer där trafiksituationen växlar under dygnet och i
geografin. Regeringens ambition att underlätta för kunden att göra
prisjämförelser går inte att genomföra, eftersom det knappast är praktiskt
genomförbart att stoppa en taxibil på gatan, läsa prisinformationen och be
föraren vänta under det att man stoppar ytterligare en bil för att kontrollera
priset och därefter göra sitt val. Det torde inte heller vara enklare för
kunden att göra ett val mellan fyra olika taxibolag, där en använder
sträcktariff, den andre summatariff, den tredje tidstariff och den fjärde fasta
priser. I stället måste man förlita sig på att de flesta kunder genom
erfarenhet kan välja det taxiföretag som anses vara bäst, i fråga om såväl pris
som kvalitet. Det är också uppenbart att kunden kan be föraren att lämna ett
beräknat pris för färden. De problem som förekommer med kunder som är på
tillfälligt besök och därför inte kan göra rimlighetsbedömningar eller välja
ett taxiföretag på grundval av erfarenhet är av annan art och måste lösas inom
ramen för den tillsyn som skall bedrivas. Det ligger självfallet i de seriösa
företagens intresse att branschen inte förknippas med lurendrejeri eller
ekonomisk brottslighet. Taxesättningen måste få bestämmas med utgångspunkt i
det enskilda företagets bedömningar av hur den medverkar till att ge en god
möjlighet att erhålla rimlig ersättning för utfärd tjänst.
Motionärerna yrkar att riksdagen dels som sin mening ger regeringen till
känna vad de anfört om taxesättning för taxi, dels beslutar om sådan ändring i
regeringens förslag till yrkestrafiklag att i 2 kap. 19 § andra stycket andra
meningen utgår. Den meningen lyder: Taxan får inte vara uppbyggd så att
grunderna för prisets bestämmande förändras under färden.
I motion 1997/98:T11 (mp) framhålls att ett stort taxiföretag i Stockholm
använder taxebeteckningar som är ägnade att vilseleda kunden i fråga om priset
på en resa. Regeringen bör enligt motionärerna återkomma till riksdagen med
förslag på hur länsstyrelserna skall kunna tvinga taxiföretagen att ha
tydligare taxor. Detta bör utformas som en generell föreskrift, eftersom det är
svårt att i förväg förutsäga vilken form av mindre lämpliga taxor som kan
uppkomma.
I motion 1997/98:T432 (s) framhålls att det med den taxekonstruktion som bryt-
punktstaxan utgör är närmast omöjligt för en kund att, med stöd av
informationen som ges på taxibilens ruta, sluta sig till vad en taxiresa kan
komma att kosta. För att kunderna skall kunna avgöra skillnaderna mellan olika
taxiföretag krävs jämförpriser, betonar motionärerna. Det förutsätter att
priserna enbart är baserade på körsträckan eller på tid.
I motion 1997/98:T430 (s) framhålls att det är allmänt känt att allt fler
förare inom taxinäringen efterfrågar möjligheten att kunna köra svart. Den
möjligheten ges enligt motionärerna nästan uteslutande i samband med att bilen
man kör har så många ?fastprismöjligheter? som möjligt och att inte allt
behöver rapporteras in. Vissa fasta taxor, som gäller för t.ex. flygtaxi och
färdtjänst, är svåra att ersätta med taxameterkörningar. Men den fråga vi
ställer oss, säger motionärerna, är om det måste finnas andra fasta taxor än
just för flygtaxi och färdtjänst. Motionärerna vill ha en översyn och
uppstramning av möjligheten att använda fasta taxor.
I motion 1997/98:T922 (mp) med rubriken Kvinnotaxi framhålls att lokaltrafiken
är byggd så att kvinnor får gå av i mörkret om kvällen eller på natten, ofta på
en busshållplats långt från bostaden eller vid en ensligt belägen
tunnelbanestation. På privat initiativ erbjuder några taxibolag s.k. tjejtaxa
efter en viss tid på kvällen, fortsätter motionären. Men även om det blir
billigare än normalt, så har tyvärr inte alla råd med taxiresan. Lokala
lösningar i England och i Tyskland med att låta kvinnor åka taxi hem på
kvällen till en låg fast kostnad har minskat antalet våldtäkter. Motionären
vill att regeringen skall låta utreda möjligheterna till en ettårig
försöksverksamhet i Stockholm och Göteborg inom vars ram kvinnor får åka taxi
till lokaltrafiktaxa kvällar och nätter. Kostnaden för verksamheten bör därvid
sättas i relation till samhällets kostnader för våldtäkt.
6.4.3 Utskottets ställningstagande
Utskottet ansluter sig till de överväganden som enligt regeringen talar för att
brytpunktstaxan utmönstras och för att taxebestämmelsen i den nya
yrkestrafiklagen skall utformas i enlighet med regeringens förslag.
Möjligheten för en resenär att enkelt kunna bedöma priset för en transport
innebär enligt utskottets mening en fördel i förhållande till den ordning som
användningen av brytpunktstaxa innebär. Priset får därmed den betydelse som
konkurrensfaktor som förutsattes då riksdagen beslutade om avregleringen.
Av det sålunda redovisade ställningstagandet följer att utskottet inte kan
ställa sig bakom yrkandena 8 och 9 i motion 1997/98:T6 (m), som båda syftar
till brytpunkstaxans bevarande.
Den av regeringen föreslagna ordningen synes utskottet ägnad att tillgodose
syftet med kravet på tydligare taxor enligt motion 1997/98:T11 (mp) yrkande 3.
Enligt utskottets mening bör priset för en taxiresa kunna baseras både på
körsträcka och på tid, så länge som grunderna för prisets bestämmande inte
förändras under färden. Utskottet delar därför inte den i motion 1997/98: T432
(s) uttalade uppfattningen att priset måste baseras antingen på körsträcka
eller på tid.
Som framhålls i propositionen utgör fasta priser en konkurrensfaktor av
betydelse. Utskottet kan därför inte ställa sig bakom kravet i motion
1997/98:T430 (s) på att begränsa användningen av fasta priser. Möjligheterna
till fusk är inte begränsade till körningar med fasta priser.
Utskottet är inte berett att förorda sådan försöksverksamhet i fråga om
taxiresor för kvinnor som föreslås i motion 1997/98:T922 (mp).
Sammanfattningsvis avstyrker utskottet motionerna 1997/98:T6 (m) yrkandena 8
och 9, 1997/98:T11 (mp) yrkande 3, 1997/98:T430 (s), 1997/98: T432 (s) och
1997/98:T922 (mp). Regeringens förslag till ny yrkestrafiklag tillstyrks,
såvitt avser 2 kap. 19 §.
6.5 Regionala föreskrifter
6.5.1 Regeringens överväganden och förslag
Regeringen framhåller att betingelserna för taxitrafiken naturligt nog inte är
likartade i alla delar av landet. Så har t.ex. en taxiåkare i glesbygd ofta en
större andel samhällsbetalda resor än storstadsåkaren. I gengäld har den senare
en större andel körningar till och från flygplatser, järnvägsstationer, större
sjukhus m.m. Landsbygdens omfattande behov av transporter finansierade av det
allmänna medför även stora skillnader gentemot storstadstrafiken vad gäller
kontantdelen av transporterna, beställningssätt och anonymitet gentemot
kunderna. Det är just förekomsten av en stor andel kontanttransaktioner och
anonymitet mellan trafikutövare och kunder som anses vara en bidragande orsak
till de stora problem inom taxibranschen som framför allt påvisats i
storstadsområden.
Länsstyrelserna med sin lokala förankring och goda lokalkännedom bör enligt
regeringen bemyndigas att för storsstadslänen meddela sådana ytterligare
föreskrifter för branschen som kan motiveras av särskilda förhållanden. Vid
avgränsningen av tillämpningsområdet talar främst konkurrensskäl för att sådana
föreskrifter skall gälla för trafiken i länet och inte enbart för de tillstånd
som beviljats av länsstyrelsen i aktuellt län. Föreskrifterna skall således
knytas till verksamhetsområdet och gälla för den tillståndshavare eller förare
som är verksam inom länet.
Under rubrikerna Prisinformation, Utmärkning och identifikation av taxifordon
och Lokalkännedom ger regeringen tre exempel på vad regionala föreskrifter kan
innehålla.
Lokala föreskrifter - t.ex. tillämpade priser mellan en flygplats och stadens
centrum - skall ses som ett komplement till bestämmelserna i yrkestrafiklagen
och Vägverkets verkställighetsföreskrifter.
Det är angeläget, framhåller regeringen, att ett fordon kan härledas till ett
bestämt företag eller en bestämd beställningscentral. Syftet härmed är att
kunderna inte skall förväxla olika företag/centraler. Vidare är en klar
identifikation betydelsefull från konkurrenssynpunkt. Föreskrifter om en sådan
utmärkning bör därför kunna falla in under tillämpningsområdet för
länsstyrelsernas föreskriftsrätt.
Under rubriken Lokalkännedom framhåller regeringen att länsstyrelserna i
förekommande fall bör få meddela de grundläggande föreskrifterna om vilka krav
på lokalkännedom som kan anses behövliga.
8 kap. 2 § i regeringens förslag till ny yrkestrafiklag har i nu aktuell del
följande lydelse:
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare
föreskrifter i de avseenden som anges i denna lag samt meddela föreskrifter om
1. taxitrafik såvitt gäller prisinformation, utmärkning av fordon och den
lokalkännedom som taxiförare bör ha.
6.5.2 Motionsförslag
I motion 1997/98:T6 (m) framhålls att de regionala föreskrifter som
länsstyrelserna föreslås få utfärda kommer att leda till problem för
taxiföretag som är verksamma i flera län. Ett företag, som t.ex. Askim Särö
Taxi, som har sin naturliga hemmamarknad i två län kan få svårigheter om
bestämmelserna utformas på olika sätt i de två länen. Det är mot denna bakgrund
rimligt att Vägverket utfärdar generella föreskrifter som gäller hela riket.
Dessa bestämmelser måste dock utformas på ett sätt som inte i onödan höjer
kostnaden för den enskilda företagaren.
I motion 1997/98:T7 (fp) framhåller motionärerna att de stöder tanken på att
länsstyrelserna skall få utfärda regionala föreskrifter för taxitrafiken. Av
rättssäkerhetsskäl är det emellertid viktigt, betonar motionärerna, att
lagstiftningen är tydlig vad gäller tillämpningsområdet. Det räcker då inte som
precisering att de regionala föreskrifterna skall gälla för trafiken i länet,
såsom regeringen föreslår. Det får inte vara så att nya regler skall bli
tillämpliga så fort en taxibil passerar en länsgräns vid en enstaka körning.
Det måste vara helt klart när de olika länsstyrelsernas föreskrifter skall vara
tillämpliga. En möjlighet är då att låta länsföreskrifterna vara tillämpliga på
sådan taxitrafik som ligger under den föreskrivande länsstyrelsens
tillsynsansvar.
6.5.3 Utskottets ställningstagande
Utskottet delar regeringens uppfattning att regionala föreskrifter i vissa fall
kan behövas i storstadslänen som komplement till yrkestrafiklagens
bestämmelser. Som framhålls i propositionen är det i och för sig möjligt att
utvidga Vägverkets bemyndigande att meddela föreskrifter för verkställigheten
av yrkestrafikförordningens bestämmelser till att omfatta en rätt för verket
att för storstadslänen meddela sådana ytterligare föreskrifter som kan
motiveras av särskilda förhållanden. Det är emellertid, som regeringen anför,
länsstyrelserna som har den lokala förankringen och därmed den bästa kännedomen
om de lokala förhållandena. Utskottet anser därför att de särregler det är
fråga om bör meddelas på länsnivå.
Vidare anser utskottet i likhet med regeringen att tillämpningsområdet för de
regionala föreskrifterna bör avgränsas så att det gäller trafiken i länet och
inte enbart de tillstånd som beviljats av länsstyrelsen i aktuellt län.
De regionala föreskrifternas inriktning på prisinformation, utmärkning av
fordon och den lokalkännedom som taxiförare bör ha synes utskottet väl avvägd.
Av det anförda följer att utskottet avstyrker motionerna 1997/98:T6 (m)
yrkande 7 och 1997/98:T7 (fp) yrkande 6. Regeringens förslag till ny
yrkestrafiklag tillstyrks såvitt avser 8 kap. 2 § punkt 1.
6.6 Beställningscentraler m.m.
Regeringen säger sig hysa förhoppningen att de åtgärder som föreslås i
propositionen på ett verksamt sätt skall förbättra situationen inom
yrkestrafiken i allmänhet och taxitrafiken i synnerhet. Regeringen delar dock
den oro över missförhållandena inom taxibranschen - främst i storstadsområdena
- som framförts från många håll. Därvid har hävdats att en obligatorisk
anslutning till en beställningscentral som en förutsättning för att få
tillstånd till taxitrafik skulle undanröja många av de negativa effekter som
uppstått inom näringen. Bland annat skulle taxiresenären ges ökade möjligheter
att vid behov komma i kontakt med taxiföretaget eller den enskilde föraren
efter färden. Även samhällets möjligheter att utöva tillsyn och effektiv
kontroll skulle underlättas.
Regeringen framhåller mot bakgrund av det anförda att en särskild utredare
kommer att tillkallas för att undersöka förutsättningarna för och effekterna av
att införa krav på obligatorisk anslutning till en beställningscentral eller
annat gemensamt organ.
I motion 1997/98:T10 (c) framhålls att riksdagen redan nu bör uttala sin
principiella inställning om att obligatorisk anslutning till
beställningscentral inte kan komma i fråga.
I motionerna 1996/97:T907 (s) och 1997/98:T412 (s) framhålls att taxiföretagen
i de större städerna bör inordnas i beställningscentraler.
Utskottet väljer att i detta sammanhang också behandla motion 1997/98:T11 (mp)
yrkande 4 enligt vilket regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag
till lagtext om att det i taxibilar måste finnas skriftlig information om vart
en kund kan vända sig med eventuella klagomål.
Utskottet ansluter sig till de överväganden som enligt regeringen talar för en
utredning av frågan om beställningscentraler. Utskottet förutsätter att även
den i mp-motionen aktualiserade frågan övervägs i samband med utredningen. Med
det anförda torde syftet med motionerna 1996/97:T907 (s) yrkande 1,
1997/98:T412 (s) och 1997/98:T11 (mp) yrkande 4 få anses tillgodosett.
Motionsyrkandena bör därför inte föranleda någon riksdagens åtgärd och avstyrks
följaktligen. Av utskottets ställningstagande följer vidare att motion
1997/98:T10 (c) yrkande 4 avstyrks.
6.7 Internordisk taxitrafik
I motion 1997/98:T6 (m) framhålls att ett svenskt taxiföretag med dagens regler
kan köra en värmlänning till Oslo, men inte ta upp någon passagerare i bilen
för resan tillbaka till Sverige. Detta problem kommer att understrykas i år då
en ny stor internationell flygplats öppnas i Norge. På samma sätt kommer en
åkare i Malmö att kunna transportera en kund till Kastrup när Öresundsbron står
klar, men inte få ta kunder tillbaka. En samordning av denna trafik skulle leda
till lägre kostnader, effektivare energianvändning och minskade påfrestningar
på miljön. Motionärerna vill att regeringen vidtar åtgärder som skapar
möjligheter att åstadkomma en sådan samordning.
Enligt vad utskottet erfarit pågår ett arbete i Regeringskansliet - i
samverkan med motsvarande organ i Danmark och Norge - som syftar till att
utröna möjligheterna till en sådan samordning som motionärerna önskar. Frågan
har också uppmärksammats i Nordiska rådet. Utskottet anser att resultatet av
det pågående arbetet bör avvaktas och avstyrker därför motionsyrkandet.
7 Biluthyrning
7.1 Bakgrund
Regeringen framhåller att biluthyrningssektorn inte har kommit att diskuteras i
så hög grad som den egentliga yrkestrafiksektorn. Anledningen till detta får
antas vara att branschen, på ett fåtal undantag när, fungerar
tillfredsställande. Regler om biluthyrning finns för närvarande i lagen
(1979:561) om biluthyrning. Författningsregleringen av biluthyrningen har stora
likheter med den som finns i yrkestrafiklagen och yrkestrafikförordningen.
Således finns det också i biluthyrningslagen bestämmelser om tillståndskrav och
villkor för tillstånd, prövning av sökandens lämplighet och möjlighet att vid
missförhållanden varna tillståndshavaren eller återkalla tillståndet.
Skillnaderna i regelverkens uppbyggnad ligger främst i att
biluthyrningsinstitutet är långt mindre detaljreglerat.
Av propositionen framgår att Lagrådet i sitt yttrande över det till rådet
remitterade förslaget till ny biluthyrningslag föreslagit en ytterligare
minskning av lagens detaljföreskrifter. Det gäller prövningen av andra än dem
som driver biluthyrningsrörelse eller som har särskilt ansvar för verksamheten.
Lagrådet anser att det inte föreligger någon anledning att ställa andra krav på
dessa personer än som gäller för näringsverksamhet i allmänhet och att
kostnaderna för det allmänna och för enskilda skulle minska om någon prövning
inte skedde beträffande dem.
7.2 Regeringens överväganden och förslag
Regeringen föreslår att riksdagen antar en ny lag om biluthyrning, som skall
träda i kraft den 1 oktober 1998, då den nu gällande lagen skall upphöra att
gälla. I lagförslaget ställs krav på att den som förhyr en buss avsedd för
fler än 17 personer inklusive föraren skall ha ett yrkesförarkompetensbevis.
En annan nyhet, i förhållande till den nu gällande lagen, är en bestämmelse om
att taxifordon endast får hyras ut till den som har tillstånd att bedriva
taxitrafik.
I den fråga som Lagrådet tar upp i sitt yttrande framhåller regeringen att
nuvarande regler om lämplighetsprövning, som gäller för såväl yrkestrafiken i
stort som för biluthyrningsbranschen, infördes med verkan från den 1 januari
1989. Avsikten med att utöka den personkrets som skulle prövas var bl.a. att
komma till rätta med bulvanförhållanden. Det finns ingen utvärdering av om det
är den utökade prövningen som bidragit till att problemen inom
biluthyrningsbranschen är få, eller om prövningen saknar betydelse för detta
förhållande. Utan en sådan analys finns inte tillräckligt underlag - betonar
regeringen - för att nu ändra den gällande ordningen. Regeringen hänvisar
också till sitt förslag om en väsentlig höjning av de ekonomiska kraven för att
få bedriva yrkesmässig trafik och framhåller att det mot den bakgrunden kan
finnas särskild anledning att behålla ett starkt skydd mot bulvanförhållanden
även för biluthyrningsbranschen. Några förslag i avreglerande riktning har inte
heller framförts från branschen eller från prövningsmyndigheterna.
7.3 Motionsförslag
I motion 1997/98:T6 (m) framhålls att Småföretagardelegationen i sitt
betänkande Bättre och enklare regler (SOU 1997:186) anför att den omfattande
specialreglering som omgärdar biluthyrning kan reformeras, eftersom
förhållandena i branschen är stabila och problemen är få. Enligt
utredningsbetänkandet föreslår Vägverket att nuvarande krav på tillstånd slopas
för att ersättas av ett krav på registrering av verksamheten. Detta skulle
underlätta för den som vill etablera sig i näringen och ändå möjliggöra
övervakning från myndigheternas sida. Småföretagardelegationen, vars betänkande
framlades i december 1997, föreslår att förslaget till förenklat
registreringsförfarande för biluthyrning inarbetas i det kommande lagförslaget.
Motionärerna framhåller att Moderata samlingspartiet delar den uppfattningen.
7.4 Utskottets ställningstagande
Utskottet anser i likhet med regeringen att det behövs ett starkt skydd mot
bulvanförhållanden i biluthyrningsbranschen och att gällande ordning för
lämplighetsprövning därför inte bör ändras nu. Av detta ställningstagande
följer att utskottet avstyrker motion 1997/98:T6 (m) yrkande 11.
Av propositionen framgår att lagrådsremissens förslag till en bestämmelse om
bemyndiganden i 25 § i förslaget till ny biluthyrningslag hade följande
lydelse:
Regeringen får föreskriva eller i enskilda fall medge undantag från denna lag.
Undantag får förenas med villkor. Regeringen får också meddela ytterligare
föreskrifter i de avseenden som anges i denna lag. Detsamma gäller i fråga om
registrering av tillståndsinnehav.
Regeringen får överlåta de nämnda befogenheterna åt förvaltningsmyndighet.
I sitt yttrande över lagförslaget i denna del framhåller Lagrådet (s. 208-209 i
propositionen):
Efter mönster av förslaget till yrkestrafiklag föreslås här, att regeringen -
eller myndighet vartill regeringen överlåter befogenheten - får föreskriva
eller i enskilda fall medge undantag från lagen samt i så fall förena
undantaget med villkor. Medan en sådan möjlighet torde behövas enligt
yrkestrafiklagen, har något praktiskt behov av motsvarande möjlighet enligt
lagen om biluthyrning inte påvisats. Av konstitutionella skäl bör man vara
försiktig med att ge regeringen möjlighet att dispensera från lag. Bestämmelsen
bör därför utgå. Första och andra styckena kan då dras samman och paragrafen
ges följande lydelse: ?Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
får meddela ytterligare föreskrifter i de avseenden som anges i denna lag samt
meddela föreskrifter i fråga om registrering av tillståndsinnehav.?
Regeringen följde rådet, varför 25 § i det förslag till ny biluthyrningslag som
regeringen förelägger riksdagen har den av Lagrådet föreslagna lydelsen. Nu har
det visat sig att det praktiska behov, som Lagrådet talar om, föreligger.
Enligt 6 § militära vägtrafikkungörelsen (1974:97) gäller inte 1979 års
biluthyrningslag, och inte heller en förordning om biluthyrning, i fråga om
uthyrning av bil eller traktortåg till Försvarsmakten eller i fråga om
tillhandahållande av bil och förare mot ersättning vid militära övningar.
Enligt 4 § vägtrafikförordningen (1995:137) för räddningskåren under utbildning
och höjd beredskap gäller biluthyrningslagstiftningen inte heller i fråga om
uthyrning av bilar eller terrängmotorfordon till Statens räddningsverk,
länsstyrelsen eller kommunen vid utbildning av räddningskåren. De nämnda
bestämmelserna har meddelats med stöd av 5 kap. 1 § i 1979 års
biluthyrningslag, som enligt regeringens förslag skall upphöra att gälla den 1
oktober 1998, om riksdagen antar förslaget till ny biluthyrningslag.
Utskottet har i fråga om det sakliga innehållet i förslaget till ny
biluthyrningslag ingen annan erinran än den som framgår av vad utskottet nu
anfört. Utskottet återkommer i det följande till frågan vid vilken tidpunkt
den nya biluthyrningslagen, och andra av regeringen föreslagna lagar, bör
träda i kraft. I avvaktan härpå föreslår utskottet att riksdagen antar
regeringens förslag till lag om biluthyrning, utom ikraftträdandebestämmelsen
och med den ändring som framgår av bilaga 2 till detta betänkande. Ändringen
innebär att 25 § får den lydelse som föreslogs i lagrådsremissen.
8 Förslaget till ny yrkestrafiklag i övrigt utom ikraftträdandebestämmelsen
Regeringens förslag till ny yrkestrafiklag har - i de delar som inte
behandlats i det föregående - inte givit utskottet anledning till erinran.
Utskottet återkommer dock i det följande till frågan vid vilken tidpunkt den
nya yrkestrafiklagen bör träda i kraft. I avvaktan härpå tillstyrker utskottet
att riksdagen antar regeringens förslag till yrkestrafiklag i de delar som inte
behandlats ovan, med undantag för ikraftträdandebestämmelsen.
9 Regeringens förslag till ändringar i nu gällande lagar
Utskottet har överlämnat de i propositionen föreslagna ändringarna i 7 och 19
§§ skatteregisterlagen (1980:343), som omfattas av mom. 4 i regeringens
hemställan, till skatteutskottet för samordning med förslag om andra ändringar
i samma paragrafer som riksdagen skall behandla senare i vår.
De lagförslag, som omfattas av mom. 3 och 5-10 i regeringens hemställan och
som alla avser ändring i nu gällande lagar har inte givit utskottet anledning
till erinran. Även för dessa gäller dock att utskottet återkommer till frågan
om vid vilken tidpunkt lagändringarna bör träda i kraft. I avvaktan härpå
tillstyrker utskottet att riksdagen antar lagförslagen utom den
ikraftträdandebestämmelse som återfinns i vart och ett av dem.
10 Motionsförslag om tidpunkt för ikraftträdande av regeringens lagförslag m.m.
I motion 1997/98:T7 (fp) yrkas att riksdagen beslutar att föreslagna lagar
skall träda i kraft den 1 januari 1999 i stället för den 1 oktober 1998 som
regeringen föreslagit. Motionärerna framhåller att branschen behöver
ytterligare tre månader före ikraftträdandet för information och anpassning.
Eftersom nästan ett halvår kan beräknas förflyta mellan dagen för riksdagens
beslut och dagen för ikraftträdandet, har utskottet för sin del ingen erinran
mot regeringens förslag till ikraftträdandebestämmelser i de lagförslag som
omfattas av mom. 1-3 och 5-10 i regeringens hemställan. Utskottet tillstyrker
följaktligen dessa förslag. Vidare tillstyrker utskottet regeringens förslag
till lag om upphävande av lagen (1979:560) om transportförmedling och till lag
om upphävande av lagen (1985:450) om buss- och taxivärderingsnämnden. De båda
lagarna bör enligt förslagen upphöra att gälla vid utgången av september 1998.
Motion 1997/98:T7 (fp) yrkande 7 avstyrks.
11 Övriga frågor
I motion 1997/98:T7 (fp) tar motionärerna upp ett påpekande av Lagrådet om
hänvisningar i lag till föreskrifter som meddelas av regeringen. ?Detta är en
teknik som i princip inte bör komma till användning?, säger Lagrådet, ?eftersom
riksdagen blir bunden av regeringens föreskrifter och lagändringar behövs om
regeringsförfattningen ersätts av en ny sådan.? Vi delar Lagrådets
uppfattning, säger motionärerna, att de centrala definitionerna inom
kommunikationsområdet bör tas in i lag. Den nuvarande fordonskungörelsen bör
delas upp i en fordonslag och en fordonsförordning.
I direktiven för Trafikregisterutredningen (dir. 1996:117) framhålls att en
samlad översyn bör göras av bestämmelserna på trafikregisterområdet.
Huvudsyftet är att förenkla, modernisera och effektivisera regelsystemet.
Översynen skall även bringa regelsystemet i samklang med regeringsformens
regler om normgivningsmakten och med Sveriges internationella åtaganden och
EG:s regelverk. Vidare framhålls att förhållandevis omfattande definitioner
ingår i ett flertal av trafikförfattningarna. Det kan finnas anledning överväga
- framhålls det - om inte en ökad klarhet och översiktlighet kan vinnas genom
att sammanföra definitionerna till en särskild författning. Ut-skottet
förutsätter att utredningens överväganden även omfattar frågan huruvida en
sådan författning bör ha lagform. Utredningsarbetet skall redovisas senast den
1 oktober 1998.
Utskottet anser att resultatet av utredningen bör avvaktas och är därför inte
berett att föreslå någon riksdagens åtgärd med anledning av motionsyrkandet.
Detta avstyrks följaktligen.
I motion 1996/97:T914 (m, c, fp, kd), med rubriken Krav på färdskrivare,
framhålls att i och med Sveriges inträde i EU blev vissa EG-förordningar
gällande svensk rätt, bl. a. de om harmonisering av viss social lagstiftning
(3820/85) och om färdskrivare (3821/85). Reglerna innebär bl.a. att i fordon
som används för vägtransporter av passagerare eller gods skall installeras en
färdskrivare, dock inte om fordonet väger mindre än 3,5 ton. Även om vikten
överstiger den gränsen kan undantag medges om transporten sker inom en radie av
fem mil från det ställe där fordonet normalt är stationerat.
Reglerna medför - framhåller motionärerna - att hantverkare som transporterar
anställda och material till arbetsställen ofta måste installera en färd-
skrivare i företagsbilen. Begränsningen till fem mil för att undantag skall
kunna göras från reglerna framstår som mindre väl anpassad till svenska
förhållanden. Inte minst i de norra delarna av vårt land är långa transporter
vanliga.
Motionärerna vill att regeringen skall verka för att reglerna ändras i första
hand så att de inte täcker fall där det är arbetet på annan ort - och inte
transporten i sig - som är huvudsaken med färden. I andra hand bör
avståndsbegränsningen justeras så att den bättre passar nordiska förhållanden.
Enligt vad utskottet erfarit har man från fransk sida tagit upp frågan om en
översyn av reglerna i fråga. Utskottet förutsätter att regeringen därvid söker
åstadkomma en för svenska förhållanden så ändamålsenlig ordning som möjligt.
Med det sagda finner utskottet syftet med motionen i huvudsak tillgodosett. Den
bör därför kunna lämnas utan någon riksdagens åtgärd och avstyrks följaktligen.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande offentliga subjekts rätt att bedriva yrkesmässig
trafik
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:T5 yrkande 3 och 1997/98:T6 yrkande 1,
res. 1 (m, fp)
2. beträffande trafikansvariga
att riksdagen med avslag på motionerna 1997/98:T6 yrkande 2 och 1997/98:T7
yrkande 1 antar regeringens förslag till yrkestrafiklag såvitt avser 2
kap. 3 och 4 §§,
3. beträffande yrkeskunnande
att riksdagen med avslag på motionerna 1997/98:T5 yrkande 1 och 1997/98:T6
yrkande 5 antar det under mom. 2 nämnda lagförslaget såvitt avser 2 kap. 8
§,
res. 2 (m, fp)
4. beträffande de ekonomiska kraven
att riksdagen med avslag på motionerna 1996/97:T905, 1997/98:T5 yrkande 2,
1997/98:T6 yrkande 6, 1997/98:T7 yrkandena 2 och 3, 1997/98:T9 yrkande
1 och 1997/98:T10 yrkande 1 antar det under mom. 2 nämnda lagförslaget
såvitt avser 2 kap. 5 § andra stycket, 9 och 10 §§ samt ikraftträdande-
och övergångsbestämmelserna till lagen punkten 5,
res. 3 (m)
res. 4 (c)
res. 5 (fp)
5. beträffande vandelskravet
att riksdagen avslår motion 1997/98:T10 yrkande 2,
6. beträffande tidsbegränsade tillstånd
att riksdagen med avslag på motion 1997/98:T9 yrkande 2 antar det under mom. 2
nämnda lagförslaget såvitt avser 2 kap. 14 §,
res. 6 (v)
7. beträffande linjetrafik
att riksdagen antar det under mom. 2 nämnda lagförslaget såvitt avser 2 kap. 16
och 17 §§,
8. beträffande övergripande strukturfrågor inom taxinäringen
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:T903, 1996/97:T907 yrkande 2,
1996/97:T915 samt 1997/98:T11 yrkandena 1 och 2 ,
res. 7 (mp)
9. beträffande taxiförarlegitimation
att riksdagen med avslag på motionerna 1997/98:T5 yrkande 4 och
1997/98:T10 yrkande 3 antar det under mom. 2 nämnda lagförslaget såvitt
avser 3 kap. 3 §,
res. 8 (c)
10. beträffande medicinska krav
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:T8 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
11. beträffande undantag från kravet på taxiförarlegitimation
att riksdagen avslår motion 1997/98:T10 yrkande 5,
12. beträffande taxefrågor
att riksdagen med avslag på motionerna 1997/98:T6 yrkandena 8 och 9,
1997/98:T11 yrkande 3, 1997/98:T430, 1997/98:T432 och 1997/98: T922 antar
det under mom. 2 nämnda lagförslaget såvitt avser 2 kap. 19 §,
res. 9 (m)
res. 10 (mp)
13. beträffande regionala föreskrifter
att regeringen med avslag på motionerna 1997/98:T6 yrkande 7 och 1997/98:T7
yrkande 6 antar det under mom. 2 nämnda lagförslaget såvitt avser 8 kap. 2
§ punkt 1,
14. beträffande beställningscentraler m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:T907 yrkande 1, 1997/98: T10 yrkande 4,
1997/98:T11 yrkande 4 och 1997/98:T412,
res. 11 (m, c, fp)
res. 12 (mp)
15. beträffande internordisk taxitrafik
att riksdagen avslår motion 1997/98:T6 yrkande 10,
res. 13 (m, c, fp)
16. beträffande biluthyrning
att riksdagen med avslag på motion 1997/98:T6 yrkande 11 antar regeringens
förslag till lag om biluthyrning, utom ikraftträdandebestämmelsen, med den
ändringen att 25 § får i bilaga 2 som Utskottets förslag betecknade
lydelse,
res. 14 (m)
17. beträffande förslaget till yrkestrafiklag i övrigt
att riksdagen antar det under mom. 2 nämnda lagförslaget i de delar det inte
omfattas av vad utskottet hemställt ovan med undantag för
ikraftträdandebestämmelsen,
18. beträffande regeringens förslag till ändring i nu gällande
lagar
att riksdagen antar de genom propositionen framlagda förslagen till
a) lag om ändring i sekretesslagen (1980:100) utom
ikraftträdandebestämmelsen,
b) lag om ändring i utsökningsregisterlagen (1986:617) utom
ikraftträdandebestämmelsen,
c) lag om ändring i lagen (1987:24) om kommunal parkeringsövervakning utom
ikraftträdandebestämmelsen,
d) lag om ändring i ordningslagen (1993:1617) utom
ikraftträdandebestämmelsen,
e) lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200) utom
ikraftträdandebestämmelsen,
f) lag om ändring i lagen (1994:953) om åligganden för personal inom
hälso- och sjukvården utom ikraftträdandebestämmelsen,
g)) lag om ändring i lagen (1996:637) om försöksverksamhet med rätt för
kommunala aktiebolag att bedriva uppdragsverksamhet inom sådan trafik som
avses i lagen (1985:449) om rätt att driva viss linjetrafik utom
ikraftträdandebestämmelsen,
19. beträffande tidpunkt för ikraftträdande m.m.
att riksdagen med avslag på motion 1997/98:T7 yrkande 7
dels antar ikraftträdandebestämmelsen i vart och ett av de under mom. 2,
16 och 18 nämnda lagförslagen,
dels antar de genom propositionen framlagda förslagen till
a) lag om upphävande av lagen (1979:560) om transportförmedling,
b) lag om upphävande av lagen (1985:450) om buss- och
taxivärderingsnämnden,
res. 15 (m, c, fp)
20. beträffande hänvisningar i lag till föreskrifter som meddelas av
regeringen
att utskottet avslår motion 1997/98:T7 yrkande 5,
21. beträffande krav på färdskrivare
att riksdagen avslår motion 1996/97:T914.
Stockholm den 17 mars 1998
På trafikutskottets vägnar
Monica Öhman
I beslutet har deltagit: Monica Öhman (s), Per Westerberg (m), Håkan Strömberg
(s), Jarl Lander (s), Per Erik Granström (s), Tom Heyman (m), Sivert Carlsson
(c), Hans Stenberg (s), Birgitta Wistrand (m), Kenth Skårvik (fp), Monica Green
(s), Karl-Erik Persson (v), Lena Sandlin (s), Lars Björkman (m), Elisa Abascal
Reyes (mp), Christina Axelsson (s) och Claes-Göran Brandin (s).
Reservationer
1. Offentliga subjekts rätt att bedriva yrkesmässig trafik (mom. 1)
Per Westerberg (m), Tom Heyman (m), Birgitta Wistrand (m), Kenth Skårvik (fp)
och Lars Björkman (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar med ?Regeringens
förslag? och slutar med ?avsnitt 3.2 Yrkeskunnande? bort ha följande lydelse:
Som framhålls i motion 1997/98:T6 (m) måste ett antal olika krav ställas på
det svenska arbetet med reglering av yrkestrafiken. Våra regler måste för det
första vara i linje med europeisk lagstiftning. Staten får inte gynna en
särskild näring eller bransch framför någon annan. För det andra måste reglerna
utformas så att den svenska yrkestrafiken inte får konkurrensnackdelar. För det
tredje måste reglerna vara enkla och bygga på tydliga och klara principiella
ställningstaganden. För det fjärde måste tillsynen och tillståndsgivningen vara
organiserad så att byråkrati och krångel undviks. Företagsamheten får inte
hindras av svårtolkade regler eller hämmande principer.
Principiellt skall - som motionärerna framhåller - regleringen bygga på att
yrkestrafiken bedrivs säkert och professionellt. Staten skall utöva tillsyn
bl.a. genom att utfärda tillstånd för dem som skall vara yrkesverksamma som
förare. Regelverket skall vara utformat som ett ramverk, och allmänt bör gälla
att offentlig sektor inte själv skall producera nödvändig utbildning eller
själv utföra transporter.
Vad utskottet nu anfört - och som innebär att motion1997/98:T6 (m) yrkande 1
tillstyrks - bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Utskottets ställningstagande innebär att syftet med motion 1997/98:T5 (kd)
yrkande 3 torde få anses tillgodosett. I den motionen framhålls att det inte
är acceptabelt att kommunala förvaltningar eller bolag skall tillåtas bedriva
yrkesmässig trafik där det finns en fungerande marknad.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande offentliga subjekts rätt att bedriva yrkesmässig trafik
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:T6 yrkande 1 och med anledning av
motion 1997/98:T5 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
2. Yrkeskunnande (mom. 3)
Per Westerberg (m), Tom Heyman (m), Birgitta Wistrand (m), Kenth Skårvik (fp)
och Lars Björkman (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med ?Utskottet
ansluter? och slutar med ?motionsyrkandena avstyrks? bort ha följande lydelse:
Utskottet ansluter sig för sin del till den i m-motionen uttalade
uppfattningen att Vägverket bör bemyndigas att införa ett system med
auktorisation av kursanordnare som även ges rätten att examinera. Vägverkets
roll blir då att ha en granskande och kontrollerande funktion gentemot de
utbildningsanordnare som har auktorisation.
2 kap. 8 § i regeringens förslag till yrkestrafiklag bör med anledning av
motion 1997/98:T6 (m) yrkande 5 utformas i enlighet med vad som framgår av
bilaga 3 till detta betänkande.
Vidare bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet
anfört.
Utskottets ställningstagande innebär att syftet med motion 1997/98:T5 (kd)
yrkande 1 i huvudsak torde få anses tillgodosett.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande yrkeskunnande
att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:T5 yrkande 1 och 1997/98:T6
yrkande 5
dels antar 2 kap. 8 § i det genom propositionen framlagda förslaget till
yrkestrafiklag med den ändringen att paragrafen erhåller i bilaga 3 såsom
Reservanternas förslag betecknade lydelse,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. De ekonomiska kraven (mom. 4)
Per Westerberg, Tom Heyman, Birgitta Wistrand och Lars Björkman (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med ?Med hänvisning
? och slutar med ?yrkande 1 avstyrks? bort ha följande lydelse:
Som framhålls i motion 1997/98:T6 (m) måste frågan om återkallelse av ett
trafiktillstånd, på grund av att kravet på ekonomiska resurser inte är
uppfyllt, bedömas med beaktande av den vandel som tillståndshavaren ådagalagt
under hela den tid som tillståndet omfattar. Prövningsmyndigheten bör sålunda
göra en helhetsbedömning av vandeln och inte återkalla ett trafiktillstånd
endast på grund av att tillståndshavaren har tillfälliga ekonomiska problem.
Vad utskottet nu anfört - och som innebär att motion 1997/98:T6 (m) yrkande 6
tillstyrks och att syftet med motion 1997/98:T9 (v) yrkande 1 torde få anses
tillgodosett - bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Övriga motionsyrkanden avstyrks.
Regeringens förslag till yrkestrafiklag tillstyrks såvitt avser 2 kap. 5 §
andra stycket, 9 och 10 §§ samt punkten 5 i ikraftträdande- och
övergångsbestämmelserna.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande de ekonomiska kraven
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:T6 yrkande 6, med anledning av
motion 1997/98:T9 yrkande 1 samt med avslag på motionerna 1996/97:T905,
1997/98:T5 yrkande 2, 1997/98:T7 yrkandena 2 och 3 samt 1997/98:T10
yrkande 1
dels antar det under mom. 2 nämnda lagförslaget såvitt gäller 2 kap. 5 §
andra stycket, 9 och 10 §§ samt ikraftträdande- och
övergångsbestämmelserna till lagen punkten 5,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. De ekonomiska kraven (mom. 4)
Sivert Carlsson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med ?Utskottet
ansluter? och på s. 12 slutar med ?yrkande 1 avstyrks? bort ha följande
lydelse:
Utskottet ansluter sig vidare till de överväganden som enligt c-motionen
talar för att innehavare av taxilegitimation inte bör omfattas av det förhöjda
kapitalkravet. Detta bör framgå av förslaget till ny yrkestrafiklag. I
förslaget bör också anges att regeringen får meddela föreskrifter om
kapitalkrav för innehavare av taxiförarlegitimation.
Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet regeringens förslag
till ny yrkestrafiklag såvitt gäller 2 kap. 5 § andra stycket, 2 kap. 9 § med
den ändringen att paragrafen erhåller i bilaga 3 såsom Reservantens förslag
betecknade lydelse, 2 kap. 10 § samt ikraftträdande- och
övergångsbestämmelserna till lagen punkten 5.
Övriga nu aktuella motionsyrkanden avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande de ekonomiska kraven
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:T10 yrkande 1 samt med avslag på
motionerna 1996/97:T905, 1997/98:T5 yrkande 2, 1997/98:T6 yrkande 6,
1997/98:T7 yrkandena 2 och 3 och 1997/98:T9 yrkande 1 antar det under
mom. 2 nämnda lagförslaget såvitt gäller 2 kap. 5 § andra stycket, 9 §
med den ändringen att paragrafen erhåller i bilaga 3 såsom Reservantens
förslag betecknade lydelse och 10 § samt ikraftträdande- och
övergångsbestämmelserna till lagen punkten 5,
5. De ekonomiska kraven (mom. 4)
Kenth Skårvik (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med ?Utskottet
delar? och på s. 12 slutar med ?yrkande 1 avstyrks? bort ha följande lydelse:
Utskottet delar den i motion 1997/98:T7 (fp) uttalade uppfattningen att de av
regeringen föreslagna ekonomiska kraven är alltför höga och att de riskerar att
skapa problem för de mindre företagen inom yrkestrafiken. Kraven kan därigenom
verka hämmande för en aktiv konkurrens. Sverige bör som motionärerna framhåller
hålla fast vid EU:s minimikrav på detta område även i fortsättningen. Eftersom
minimikravet inom EU väntas bli höjt inom en nära framtid, anser utskottet att
det exakta beloppet inte bör anges i lagen, såsom regeringen föreslår, utan
även fortsättningsvis i en förordning så att ändringar i lagen inte blir
nödvändiga varje gång nivån justeras i framtiden.
Med hänvisning till det anförda bör 2 kap. 9 § i regeringens förslag till ny
yrkestrafiklag ändras så att andra stycket utgår.
Vad utskottet nu anfört - och som torde tillgodose syftet med motion
1997/98:T7 (fp) yrkandena 2 och 3 - bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.
Övriga motionsyrkanden avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande de ekonomiska kraven
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:T7 yrkandena 2 och 3 samt med
avslag på motionerna 1996/97:T905, 1997/98:T5 yrkande 2, 1997/98:T6
yrkande 6, 1997/98:T9 yrkande 1 och 1997/98:T10 yrkande 1
dels antar det under mom. 2 nämnda lagförslaget såvitt avser 2 kap. 5 §
andra stycket, 9 § med den ändringen att andra stycket utgår, 10 § och
ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till lagen punk- ten 5,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
6. Tidsbegränsade tillstånd (mom. 6)
Karl-Erik Persson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14 börjar med ?Utskottet
ansluter? och slutar med ?med motionsyrkandet? bort ha följande lydelse:
Utskottet delar den i motion 1997/98:T9 (v) uttalade uppfattningen att
trafiktillstånd generellt bör begränsas till viss tid. Som framhålls i motionen
ändras förutsättningar med tiden så att trafiktillstånd efter en tid kan bli
inaktuella. En regelbundet återkommande omprövning av trafiktillstånden synes
utskottet vara ett effektivt sätt att försäkra sig mot att oseriösa
trafikutövare får behålla sina tillstånd år efter år.
Regeringen bör enligt utskottets mening återkomma till riksdagen med förslag
till bestämmelser om giltighetstid för trafiktillstånd. I avvaktan på sådant
förslag bör riksdagen anta regeringens förslag till ny yrkestrafiklag såvitt
avser 2 kap. 14 §.
Vad utskottet nu anfört - och som innebär att syftet med motion 1997/98: T9
(v) yrkande 2 torde få anses tillgodosett - bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande tidsbegränsade tillstånd
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:T9 yrkande 2
dels antar det under mom. 2 nämnda lagförslaget såvitt avser 2 kap. 14 §,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
7. Övergripande strukturfrågor inom taxinäringen (mom. 8)
Elisa Abascal Reyes (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17 börjar med ?I två? och
slutar med ?yrkandena 1 och 2? bort ha följande lydelse:
Som framhålls i motion 1997/98:T11 (mp) har myndigheterna för närvarande
begränsade möjligheter att kontrollera att yrkesförarna tar de raster som de
bör ta och att de inte kör för länge. Många förare kör alltför långa pass.
Detta kan bero på att åkeriföretaget inte håller sig till reglerna och ställer
krav på föraren att även han skall bortse från dem. Det kan också bero på att
arbetsgivaren och arbetstagaren sinsemellan avtalat att lönen till stor del
skall utgå i form av provision. Ju längre föraren kör, desto större blir lönen.
Alltför långa pass kan också bero på att föraren är ansluten till en
beställningscentral och att kostnaderna för att tillhöra centralen blir för
höga. Alltför långa pass drabbar den enskilde föraren i form av ökad risk för
arbetsskador och samhället i form av högre risker med utslitna och trötta
förare med efterföljande konsekvenser.
Utskottet delar mot bakgrund av det anförda motionärernas uppfattning att
det måste finnas möjlighet för fler att verka inom taxinäringen. Konkurrensen
får inte vara så hård att människor på ett uppenbart sätt far illa. Regeringen
bör därför överväga möjligheterna att tillfälligt införa stopp för utfärdande
av nya trafiktillstånd för taxi, efter begäran från en länsstyrelse. En
länsstyrelse bör sålunda kunna vända sig till regeringen med begäran om att
inga nya tillstånd utfärdas för trafik i ett område under en viss tid, t.ex.
sex månader, för att minska överetablering.
Vidare delar utskottet motionärernas uppfattning att en noggrann översyn bör
göras av berörda myndigheters möjligheter att kontrollera yrkesförarnas
körtider. Regeringen bör även överväga möjligheten att införa regler som
innebär att ansvar inte bara läggs på den enskilde föraren utan också på dennes
arbetsgivare, om det kan påvisas att den sistnämnde systematiskt
överexploaterar sina förare.
Vad utskottet nu anfört - och som innebär att motion 1997/98:T11 (mp)
yrkandena 1 och 2 tillstyrks - bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.
De övriga motionsyrkanden som nu är i fråga väcktes under den allmänna
motionstiden år 1996 och har mot bakgrund av 1995 års yrkestrafikutredning och
den nu föreliggande propositionen förlorat något av sin aktualitet. Yrkandena
avstyrks därför.
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:
8. beträffande övergripande strukturfrågor inom taxinäringen
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:T11 yrkandena 1 och 2 samt med
avslag på motionerna 1996/97:T903, 1996/97:T907 yrkande 2 och 1996/97:T915
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
8. Taxiförarlegitimation (mom. 9)
Sivert Carlsson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 18 börjar med ?Utskottet
delar? och på s. 19 slutar med ?yrkande 3 avstyrks? bort ha följande lydelse:
Vad gäller viss ålder och körvana som krav för taxiförarlegitimation delar
utskottet den i c-motionen uttalade uppfattningen, dvs. att det skall räcka med
två års innehav av B-behörighet eller innehav av D-behörighet. Det innebär
lägst 20 respektive 21 års ålder.
Som en följd av detta ställningstagande bör 3 kap. 3 § i regeringens förslag
till ny yrkestrafiklag utformas på sätt som framgår av bilaga 3 till detta
betänkande.
Motion 1997/98:T5 (kd) yrkande 4 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:
9. beträffande taxiförarlegitimation
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:T10 yrkande 3 och med avslag på
motion 1997/98:T5 yrkande 4 antar det under mom. 2 nämnda lagförslaget
såvitt gäller 3 kap. 3 § med den ändringen att paragrafen får i bilaga 3
som Reservantens förslag betecknade lydelse,
9. Taxefrågor (mom. 12)
Per Westerberg, Tom Heyman, Birgitta Wistrand och Lars Björkman (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 21 börjar med ?Utskottet
ansluter? och på s. 22 slutar med ?2 kap. 19 §? bort ha följande lydelse:
Utskottet erinrar om att enbart brytpunktstariff användes under den tid som
taxinäringen var reglerad och taxorna fastställdes av myndigheterna. Eftersom
tariffen vid färd under en viss hastighet (den s.k. brytpunkten) beräknar
priset per tidsenhet och över samma hastighet beräknar priset per körd sträcka
gör den att kunden vid trafikköer betalar för tidsåtgången och vid faktisk färd
för sträckan. Efter avregleringen år 1990 har i stort sett hela branschen
fortsatt att använda en sådan taxekonstruktion. Anledningen är delvis historisk
men den främsta förklaringen är att taxan medger en prissättning som fungerar
bra i de miljöer där trafiksituationen växlar under dygnet och i geografin. Av
samma orsak används brytpunktstariff i många länder såväl inom som utom Europa.
En brytpunktstaxa kan kanske uppfattas som tekniskt svår. Men vad regeringen
säger om att kunden bör kunna göra jämförelser framstår å andra sidan som
praktiskt taget omöjligt. Det är nämligen, enligt utskottets mening, knappast
praktiskt genomförbart att stoppa en taxibil på gatan, läsa prisinformationen
och be föraren att vänta medan man stoppar ytterligare en bil för att
kontrollera priset och därefter göra sitt val. Det torde inte heller vara
enklare för kunden att göra ett val mellan fyra olika taxibolag av vilka ett
använder sträcktariff, ett annat summatariff, ett tredje tidstariff och det
fjärde fasta priser. I stället måste man förlita sig på att de flesta kunder
genom erfarenhet kan välja det taxiföretag som anses vara bäst i fråga om såväl
pris som kvalitet. Det är också uppenbart att kunden kan be föraren att lämna
ett beräknat pris för färden. De problem som förekommer med kunder som är på
tillfälligt besök och därför inte kan göra rimlighetsbedömningar eller välja
ett företag på grundval av erfarenhet är av annan art och måste lösas inom
ramen för den tillsyn som skall bedrivas. Det ligger självfallet i de seriösa
företagens intresse att inte branschen förknippas med lurendrejeri eller
ekonomisk brottslighet. Taxesättningen måste få bestämmas med utgångspunkt i
det enskilda företagets bedömningar av hur den medverkar till att ge en god
möjlighet att erhålla rimlig ersättning för utförd tjänst.
Mot bakgrund av det anförda bör enligt utskottets mening 2 kap. 19 § andra
stycket ändras så att andra meningen utgår. Den lyder: Taxan får inte vara
uppbyggd så att grunderna för prisets bestämmande förändras under färden.
Vidare bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet nu
anfört om brytpunktstaxan.
Utskottets ställningstagande innebär att motion 1997/98:T6 (m) yrkandena 8
och 9 tillstyrks.
Övriga nu aktuella motionsyrkanden avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:
12. beträffande taxefrågor
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:T6 yrkandena 8 och 9 samt med
avslag på motionerna 1997/98:T11 yrkande 3, 1997/98: T430, 1997/98:T432
och 1997/98:T922
dels antar det under mom. 2 nämnda lagförslaget såvitt avser 2 kap. 19 §
med den ändringen att andra meningen i andra stycket utgår,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
10. Taxefrågor (mom. 12)
Elisa Abascal Reyes (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 21 börjar med ?Utskottet
ansluter? och på s. 22 slutar med ?2 kap. 19 §? bort ha följande lydelse:
Utskottet välkomnar regeringens förslag om avskaffande av brytpunktstaxan,
eftersom denna i stor utsträckning gör det krångligt för kunden att bedöma
priset på en resa. Utskottet vill dock förorda ytterligare en åtgärd enligt
följande.
I Stockholm tillämpar t.ex. ett av de största taxiföretagen en s.k. nattaxa,
som börjar kl. 16.00 och avslutas kl. 09.00. Detta innebär att större delen av
rusningstrafiken debiteras enligt nattaxa. Med namnet på taxan låter företaget
påskina att den högre taxan endast debiteras på natten, fastän den i själva
verket gäller t.ex. halvnio på morgonen eller kvart över fyra på eftermiddag-
en. Taxornas beteckningar får enligt utskottets mening inte tillåtas vilseleda
kunderna. Därför bör länsstyrelserna ges möjlighet att ingripa mot sådana
taxebeteckningar.
Utskottet tillstyrker nu regeringens förslag till taxebestämmelse i 2 kap.
19 §, men anser att regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag på hur
länsstyrelserna skall kunna få laglig möjlighet att tvinga taxiföretagen att ha
tydligare taxor. Bestämmelsen bör få en generell utformning, eftersom det är
svårt att i förväg veta vilka former av olämpliga taxor som kan uppkomma.
Vad utskottet nu anfört - och som innebär att motion 1997/98:T11 (mp) yrkande
3 tillstyrks - bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Övriga nu aktuella motionsyrkanden avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:
12. beträffande taxefrågor
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:T11 yrkande 3 samt med avslag på
motionerna 1997/98:T6 yrkandena 8 och 9, 1997/98:T430, 1997/98:T432 och
1997/98:T922
dels antar det under mom. 2 nämnda lagförslaget såvitt avser 2 kap. 19
§,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
11. Beställningscentraler m.m. (mom. 14)
Per Westerberg (m), Tom Heyman (m), Sivert Carlsson (c), Birgitta Wi- strand
(m), Kenth Skårvik (fp) och Lars Björkman (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 24 börjar med ?Utskottet
ansluter? och på s. 25 slutar med ?yrkande 4 avstyrks? bort ha följande
lydelse:
Utskottet ansluter sig till den i motion 1997/98:T10 (c) framförda meningen
att riksdagen nu bör uttala sin principiella uppfattning att obligatorisk
anslutning till en beställningscentral inte kan komma i fråga.
Vad utskottet nu anfört - och som innebär att yrkande 4 i motionen tillstyrks
- bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Övriga nu aktuella yrkanden avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:
14. beträffande beställningscentraler m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:T10 yrkande 4 samt med avslag på
motionerna 1996/97:T907 yrkande 1, 1997/98:T11 yrkande 4 och 1997/98:T412
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
12. Beställningscentraler m.m. (mom. 14)
Elisa Abascal Reyes (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 24 börjar med ?Utskottet
ansluter? och på s. 25 slutar med ?yrkande 4 avstyrks? bort ha följande ly-
delse:
Utskottet delar den i motion 1997/98:T11 (mp) uttalade uppfattningen att det
i varje taxibil bör finnas skriftlig information, vid sidan av
prisinformationen, om vart kunden kan vända sig med eventuella klagomål.
Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag till lagtext som
tillgodoser utskottets sålunda uttalade önskemål.
Vad utskottet nu anfört - och som innebär att motion 1997/98:T11 (mp) yrkande
4 tillstyrks - bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Övriga nu aktuella motionsyrkanden avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:
14. beträffande beställningscentraler m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:T11 yrkande 4 samt med avslag på
motionerna 1996/97:T907 yrkande 1, 1997/98:T10 yrkande 4 och 1997/98:T412
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
13. Internordisk taxitrafik (mom. 15)
Per Westerberg (m), Tom Heyman (m), Sivert Carlsson (c), Birgitta Wi-
strand (m), Kenth Skårvik (fp) och Lars Björkman (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 25 börjar med ?Enligt vad?
och slutar med ?därför motionsyrkandet? bort ha följande lydelse:
Utskottet delar motionärernas uppfattning att regeringen snarast möjligt bör
vidta åtgärder för att få till stånd en sådan samordning av taxitrafiken till
och från våra grannländer, enkannerligen Danmark och Norge, som aktualiseras i
motionen.
Vad motionärerna anfört i frågan bör enligt utskottets uppfattning riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.
Motion 1997/98:T6 (m) yrkande 10 tillstyrks med det sagda.
dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:
15. beträffande internordisk taxitrafik
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:T6 yrkande 10 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
14. Biluthyrning (mom. 16)
Per Westerberg, Tom Heyman, Birgitta Wistrand och Lars Björkman (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 26 börjar med ?Utskottet
anser? och på s. 27 slutar med ?i lagrådsremissen? bort ha följande lydelse:
Enligt Lagrådet kan regleringen av biluthyrningsverksamhet förenklas och
bringas till större likhet med den som gäller för annan näringsverksamhet.
Utskottet delar till fullo Lagrådets uppfattning.
Regeringen framhåller själv att branschen fungerar tillfredsställande.
Mot den angivna bakgrunden noterar utskottet med förvåning att regeringen
vill behålla regleringen i oförminskad omfattning i stället för att lägga fram
ett förslag som skulle underlätta för nyföretagande och därmed minska
arbetslösheten. Detta sker, märkligt nog, med hänvisning till att någon
utvärdering inte har skett av frågan om det är just de krångliga reglerna som
gör att branschen fungerar väl.
Utskottet anser att regeringen snarast möjligt bör återkomma till riksdagen
med ett nytt förslag till lag om biluthyrning som innebär en avreglering av
branschen.
Tills vidare godtar utskottet dock regeringens förslag med den ändring av 25
§ som framgår av bilaga 2 till detta betänkande.
Utskottet återkommer dock i det följande till frågan vid vilken tidpunkt den
nya biluthyrningslagen och övriga av regeringen föreslagna lagar bör träda i
kraft.
Vad utskottet nu anfört - och som innebär att syftet med motion 1997/98: T6
(m) yrkande 11 torde få anses tillgodosett - bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:
16. beträffande biluthyrning
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:T6 yrkande 11
dels antar regeringens förslag till lag om biluthyrning, utom
ikraftträdandebestämmelsen, med den ändringen att 25 § får i bilaga 2 som
Utskottets förslag betecknade lydelse,
dels som in mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
15. Tidpunkt för ikraftträdande m.m. (mom. 19)
Per Westerberg (m), Tom Heyman (m), Sivert Carlsson (c), Birgitta Wi-
strand (m), Kenth Skårvik (fp) och Lars Björkman (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 28 börjar med ?Eftersom
nästan? och slutar med ?yrkande 7 avstyrks? bort ha följande lydelse:
Utskottet delar den i motion 1997/98:T7 (fp) uttalade uppfattningen att de
som arbetar med yrkestrafik och biluthyrningsverksamhet behöver längre tid
än vad regeringen vill medge för att förbereda sig inför de nya lagarnas
ikraftträdande.
Den i motionen föreslagna tidpunkten för ikraftträdandet, den 1 januari 1999,
synes väl avvägd. Den tidpunkten för ikraftträdandet bör därför gälla för alla
de lagförslag som omfattas av mom. 1-3 och 5-10 i regeringens hemställan.
Vidare förordar utskottet att riksdagen antar regeringens förslag dels till
lag om upphävande av lagen (1979:560) om transportförmedling med den ändringen
att tidpunkten då lagen skall upphöra att gälla bestäms till utgången av år
1998, dels till lag om upphävande av lagen (1985:450) om buss- och
taxivärderingsnämnden med samma ändring.
Med det anförda tillstyrker utskottet motion 1997/98:T7 (fp) yrkande 7.
dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse:
19. beträffande tidpunkt för ikraftträdande m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:T7 yrkande 7
dels antar ikraftträdandebestämmelsen i vart och ett av de under mom. 2,
16 och 18 nämnda lagförslagen med den ändringen att tidpunkten för
ikraftträdandet bestäms till den 1 januari 1999,
dels antar de genom propositionen framlagda förslagen till
a) lag om upphävande av lagen (1979:560) om transportförmedling med den
ändringen att tidpunkten då lagen skall upphöra att gälla bestäms till
utgången av år 1998,
b) lag om upphävande av lagen (1985:450) om buss- och
taxivärderingsnämnden med den ändringen att tidpunkten då lagen skall
upphöra att gälla bestäms till utgången av år 1998,
Särskilt yttrande
De ekonomiska kraven (mom. 4)
Elisa Abascal Reyes (mp) anför:
Miljöpartiet de gröna finner det angeläget att ge tillståndsmyndigheten ett
verktyg för att kontrollera att de som söker och innehar trafiktillstånd kan
driva transportverksamheten på ett ekonomiskt försvarbart sätt. Jag har därför
ingen invändning mot regeringens förslag att väsentligt höja kraven på
ekonomiska resurser hos dem som vill ha tillstånd till yrkesmässig trafik.
Jag förusätter att frågan om återkallelse av ett trafiktillstånd, på grund av
att kravet på ekonomiska resurser inte är uppfyllt, bedöms med beaktande av den
vandel som tillståndshavaren ådagalagt under hela den tid som tillståndet
omfattar. Prövningsmyndigheten bör sålunda göra en helhetsbedömning av vandeln
och inte återkalla ett trafiktillstånd endast på grund av tillfällliga
ekonomiska problem som en tillståndshavare kan ha. Avsikten med det höjda
kravet på ekonomiska resurser är inte att försvåra veksamheten för de
tillståndshavare som sköter sig.
Propositionens lagförslag
1. Förslag till yrkestrafiklag
2. Förslag till lag om biluthyrning
3. Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)
4. Förslag till lag om ändring i skatteregisterlagen (1980:343)
5. Förslag till lag om ändring i utsökningsregisterlagen (1986:617)
6. Förslag till lag om ändring i lagen (1987:24) om kommunal
parkeringsövervakning
7. Förslag till lag om ändring i ordningslagen (1993:1617)
8. Förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200)
9. Förslag till lag om ändring i lagen (1994:953) om åligganden för personal
inom hälso- och sjukvården
10. Förslag till lag om ändring i lagen (1996:637) om försöksverksamhet med
rätt för kommunala aktiebolag att bedriva uppdragsverksamhet inom sådan trafik
som avses i lagen (1985:449) om rätt att driva viss linjetrafik
11. Förslag till lag om upphävande av lagen (1979:560) om transportförmedling
12. Förslag till lag om upphävande av lagen (1985:450) om buss- och
taxivärderingsnämnden
Av utskottet föreslagen ändring av 25 § i regeringens förslag till lag om
biluthyrning
25 §
-------------------------------------------------------
|Regeringens förslag |Utskottets förslag |
|25 § Regeringen eller den |25 § Regeringen får|
|myndighet som regeringen |föreskriva eller i|
|bestämmer får meddela |enskilda fall medge|
|ytterligare föreskrifter i |undantag från denna lag.|
|de avseenden som anges i |Undantag får förenas med|
|denna lag samt meddela |villkor. Regeringen får|
|föreskrifter i fråga om |också meddela ytterligare|
|registrering av |föreskrifter i de|
|tillståndsinnehav. |avseenden som anges i|
| |denna lag. Detsamma gäller|
| |i fråga om registrering av|
| |tillståndsinnehav. |
| | Regeringen får överlåta|
| |de nämnda befogenheterna|
| |åt förvaltnings-myndighet.|
| | |
-------------------------------------------------------
Av reservanterna föreslagna ändringar i regeringens förslag till yrkestrafiklag
Lagförslag till reservation 2
2 kap. 8 §
-------------------------------------------------------
|Regeringens förslag |Reservanternas förslag |
|8 § Kravet på |8 § Kravet på|
|yrkeskunnande skall anses |yrkeskunnande skall anses|
|uppfyllt av den som har |uppfyllt av den som har|
|godkänts vid ett |godkänts vid ett|
|skriftligt prov som an- |skriftligt prov som|
|ordnats av Vägverket. |anordnats av en av|
| |Vägverket auktoriserad|
| |utbildningsanordnare. |
-------------------------------------------------------
Provet skall avse de kunskaper som en tillståndshavare bör ha i fråga om främst
1. rättsregler,
2. företagsledning och ekonomisk ledning av ett företag,
3. tekniska normer och driftsförhållanden, och
4. trafiksäkerhet.
Kravet på yrkeskunnande skall även anses uppfyllt av den som kan visa ett
sådant bevis om yrkesmässig kompetens som har utfärdats av en annan stat inom
Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) i enlighet med rådets direktiv
96/26/EG av den 29 april 1996 om rätt att yrkesmässigt bedriva person- och
godstransporter på väg och om ömsesidigt erkännande av utbildnings-, examens-
och andra behörighetsbevis för att främja ett effektivt utnyttjande av dessa
transportörers etableringsrätt på området för nationella och internationella
transporter.
Lagförslag till reservation 4
2 kap. 9 §
-------------------------------------------------------
|Regeringens förslag |Reservantens förslag |
-------------------------------------------------------
9 § Den som söker trafiktillstånd skall ha tillräckliga ekonomiska resurser för
att på ett tillbörligt sätt kunna starta och driva företaget. Vid prövningen
härav skall främst likviditet och soliditet beaktas.
Om inte särskilda skäl föranleder annat skall sökanden anses ha tillräckliga
resurser, om han förfogar över kapital och reserver om minst 100 000 kronor
för ett fordon och 50 000 kronor för varje därutöver tillkommande fordon.
-------------------------------------------------------
| | Andra stycket gäller|
| |inte för innehavare av|
| |taxilegitimation. |
| |Regeringen meddelar de|
| |föreskrifter om ekonomiska|
| |resurser som i stället|
| |skall gälla för innehavare|
| |av taxilegitimation. |
-------------------------------------------------------
Lagförslag till reservation 8
3 kap. 3 §
-------------------------------------------------------
|Regeringens förslag |Reservantens förslag |
|3 § Taxiförarlegitimation |3 § Taxiförarlegitimation|
|får ges till den som |får ges till den som |
| 1. har fyllt 21 år, | 1. sedan minst två år|
| 2. sedan minst två år |har körkort med|
|har körkort med |behörigheten B eller har|
|behörigheten B eller har |körkort med behörigheten|
|körkort med behörigheten |D, |
|D, | 2. uppfyller de|
| 3. uppfyller de |medicinska krav som är|
|medicinska krav som är |nödvändiga med hänsyn till|
|nödvändiga med hänsyn till |säkerheten för passagerare|
|säkerheten för passagerare |och andra trafikanter, och|
|och andra trafikanter, och | 3. i fråga om|
| 4. i fråga om |yrkeskunnande och|
|yrkeskunnande och |laglydnad bedöms vara|
|laglydnad bedöms vara |lämplig att tjänstgöra som|
|lämplig att tjänstgöra som |förare i taxitrafik. |
|förare i taxitrafik. | Det som sägs i första|
| Det som sägs i första |stycket 1 om krav på|
|stycket 2 om krav på |innehav av körkort med be-|
|innehav av körkort med be- |hörigheten B sedan minst|
|hörigheten B sedan minst |två år gäl-ler inte den|
|två år gäl-ler inte den |som under de tre senaste|
|som under de tre senaste |åren har haft|
|åren har haft |taxiförarlegitimation och|
|taxiförarlegitimation och |som vid ansökan om ny|
|som vid ansökan om ny |sådan har körkort med|
|sådan har körkort med |behörigheten B. |
|behörigheten B. | |
-------------------------------------------------------
En taxiförarlegitimation gäller endast tillsammans med ett giltigt körkort.
Legitimationen får förenas med villkor som är motiverade av medicinska eller
andra skäl. Villkor får meddelas såväl i samband med att legitimationen
beslutas som senare under giltighetstiden.
Innehållsförteckning
Sammanfattning......................................1
Propositionen.......................................2
Motionerna..........................................2
Motioner med anledning av propositionen...........2
Motioner från den allmänna motionstiden 1996......4
Motioner från den allmänna motionstiden 1997......5
Uppvaktning.........................................5
Utskottet...........................................5
1 Inledning.......................................5
2 Propositionens huvudsakliga innehåll............6
3 Offentliga subjekts rätt att bedriva yrkesmässig trafik6
4 Regler om trafiktillstånd.......................8
4.1 Trafikansvariga.............................8
4.2 Yrkeskunnande...............................8
4.3 De ekonomiska kraven........................9
4.3.1 Bakgrund................................9
4.3.2 Regeringens överväganden och förslag...10
4.3.3 Motionsförslag.........................10
4.3.4 Utskottets ställningstagande...........11
4.4 Vandelskravet..............................12
4.5 Tidsbegränsade tillstånd...................13
5 Linjetrafik....................................14
6 Taxifrågor.....................................15
6.1 Inledning..................................15
6.2 Övergripande strukturfrågor...............15
6.2.1 Motionsförslag.........................15
6.2.2 Utskottets ställningstagande...........16
6.3 Taxiförarlegitimation......................17
6.3.1 Regeringens överväganden och förslag...17
6.3.2 Motionsförslag.........................18
6.3.3 Utskottets ställningstagande...........18
6.4 Taxefrågor.................................19
6.4.1 Regeringens överväganden och förslag...19
6.4.2 Motionsförslag.........................20
6.4.3 Utskottets ställningstagande...........21
6.5 Regionala föreskrifter.....................22
6.5.1 Regeringens överväganden och förslag..22
6.5.2 Motionsförslag.........................23
6.5.3 Utskottets ställningstagande...........23
6.6 Beställningscentraler m.m..................24
6.7 Internordisk taxitrafik....................25
7 Biluthyrning...................................25
7.1 Bakgrund...................................25
7.2 Regeringens överväganden och förslag.......26
7.3 Motionsförslag.............................26
7.4 Utskottets ställningstagande...............26
8 Förslaget till ny yrkestrafiklag i övrigt utom
ikraftträdandebestämmelsen 27
9 Regeringens förslag till ändringar i nu gällande lagar28
10 Motionsförslag om tidpunkt för ikraftträdande av regeringens
lagförslag m.m. 28
11 Övriga frågor.................................28
Hemställan.......................................30
Reservationer......................................33
1. Offentliga subjekts rätt att bedriva yrkesmässig trafik (m, fp)33
2. Yrkeskunnande (m, fp).........................33
3. De ekonomiska kraven (m)......................34
4. De ekonomiska kraven (c)......................35
5. De ekonomiska kraven (fp).....................35
6. Tidsbegränsade tillstånd (v)..................36
7. Övergripande strukturfrågor inom taxinäringen (mp)37
8. Taxiförarlegitimation (c).....................38
9. Taxefrågor (m)................................38
10. Taxefrågor (mp)..............................39
11. Beställningscentraler m.m. (m, c, fp)........40
12. Beställningscentraler m.m. (mp)..............40
13. Internordisk taxitrafik (m, c, fp)...........41
14. Biluthyrning (m).............................41
15. Tidpunkt för ikraftträdande m.m. (m, c, fp)..42
Särskilt yttrande..................................44
De ekonomiska kraven (mom. 4)....................44
Bilaga 1
Propositionens lagförslag..........................45
1. Förslag till yrkestrafiklag...................45
2. Förslag till lag om biluthyrning..............60
3. Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)65
4. Förslag till lag om ändring i skatteregisterlagen (1980:343)68
5. Förslag till lag om ändring i utsökningsregisterlagen (1986:617)72
6. Förslag till lag om ändring i lagen (1987:24) om kommunal
parkeringsövervakning 73
7. Förslag till lag om ändring i ordningslagen (1993:1617)74
8. Förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200)75
9. Förslag till lag om ändring i lagen (1994:953) om åligganden för
personal inom hälso- och sjukvården
76
10. Förslag till lag om ändring i lagen (1996:637) om försöksverksamhet
med rätt för kommunala aktiebolag att bedriva uppdragsverksamhet inom
sådan trafik som avses i lagen (1985:449) om rätt att driva viss
linjetrafik
77
11. Förslag till lag om upphävande av lagen (1979:560) om
transportförmedling 78
12. Förslag till lag om upphävande av lagen (1985:450) om buss- och
taxivärderingsnämnden
78
Bilaga 2
Av utskottet föreslagen ändring av 25 § i regeringens förslag till lag om
biluthyrning 79
Bilaga 3
Av reservanterna föreslagna ändringar i regeringens förslag till
yrkestrafiklag 80
Lagförslag till reservation 2....................80
Lagförslag till reservation 4....................81
Lagförslag till reservation 8....................82