I betänkandet behandlas ett drygt 30-tal motionsyrkanden om trafiksäkerhet och
vissa andra frågor med anknytning till vägtrafiken, som väckts under den
allmänna motionstiden hösten 1997. Trafiksäkerhetsfrågor har under detta
riksmöte också behandlats i utskottets betänkande 1997/98:TU4 med anledning av
proposition 1996/97:137 Nollvisionen och det trafiksäkra samhället.
Motionsyrkandena gäller bl.a. nollvisionen, trafiknykterhet, användning av
cykelhjälm, hastighetsbestämmelser, fordonskontroll och kontroll av
lastsäkring, vägskyltar med reklam för småföretag på landsbygden och
parkeringsfrågor. Med anledning av en s-motion med krav på förbättrade
möjligheter för polisen att kontrollera lastsäkring på lastbilar framhåller
utskottet frågans betydelse för transportsäkerheten, men också för
rättssäkerheten. Regeringen bör därför enligt utskottet låta utreda frågan. I
övrigt avstyrks samtliga motionsyrkanden, i många fall med hänvisning till
pågående utredningsarbete m.m.
Till betänkandet är fogat åtta reservationer. Bakom dessa står i fyra fall m-
ledamöterna, i två fall c- och mp-ledamöterna, i ett fall m-, c- och fp-leda-
möterna samt i ett fall m- och fp-ledamöterna.
Till betänkandet är också fogat två särskilda yttranden, det ena av m-
ledamöterna och det andra av c-ledamoten.
Motioner från den allmänna motionstiden 1997
1997/98:T202 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förbättrad trafiksäkerhet.
1997/98:T210 av Ingbritt Irhammar och Birgitta Hambraeus (båda c) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om trafiksäkerhet och körkortsutbildningen.
1997/98:T213 av Mats Odell m.fl. (kd) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om trafiksäkerhet,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om trafiksäkerheten på vägarna,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om det kommunala trafiksäkerhetsarbetet.
1997/98:T214 av Kenth Skårvik m.fl. (fp) vari yrkas
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att regeringen snarast bör förelägga riksdagen Vägverkets förslag
till skärpta krav på att bilförare skall lämna företräde åt gående vid
övergångsställe,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en strategiplan för bekämpning av alkohol, narkotika och farliga
mediciner i trafiken,
11. att riksdagen hos regeringen begär förslag som innebär att AB Svensk
Bilprovnings monopol i fråga om kontrollbesiktningar upphävs,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om s.k. flygande inspektioner.
1997/98:T231 av Elving Andersson m.fl. (c) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om parkeringsavgifter,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om krav på att nya bilar skall förses med motorvärmare och
katalysatorvärmare.
1997/98:T301 av Elver Jonsson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om utmärkning av
landskapsgränserna längs de större vägarna.
1997/98:T349 av Birgitta Carlsson och Eskil Erlandsson (båda c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
att använda kalkkross som halkbekämpning.
1997/98:T401 av Olle Lindström (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om att bibehålla nuvarande
uppkörningsorter för körkort.
1997/98:T402 av Maud Ekendahl och Elizabeth Nyström (båda m) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär att flygande besiktningar på vägarna slopas i
enlighet med vad som anförts i motionen.
1997/98:T403 av Lars Björkman och Elizabeth Nyström (båda m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
harmonisering av trafikmärken och deras innebörd.
1997/98:T408 av Jan Backman (m) vari yrkas att riksdagen beslutar att ändra
vägtrafikkungörelsen i enlighet med vad som anförts i motionen.
1997/98:T409 av Jan Backman och Ingvar Eriksson (båda m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av ändringar i de föreskrifter som styr tillämpningen av 46 § väglagen
så att småföretagare på landsbygden effektivt kan uppmärksamma de vägfarande på
sin verksamhet.
1997/98:T413 av Rolf Dahlberg (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär
förslag till lag om förbud mot körning med sommardäck på bilar under
vintermånaderna.
1997/98:T414 av Marie Granlund och Lars-Erik Lövdén (båda s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
åtgärder mot obetalda felparkeringsavgifter.
1997/98:T415 av Conny Öhman och Berndt Sköldestig (båda s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
regler för uppsättande av vägskyltar utanför tätorter längs allmänna vägar.
1997/98:T416 av Hans Hoff och Claes-Göran Brandin (båda s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av att polisman ges möjlighet att kontrollera låsta eller plomberade
lastbärare i syfte att kontrollera lastsäkringar.
1997/98:T417 av Elver Jonsson och Torsten Gavelin (båda fp) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär en samlad översyn av vägskyltningen med en sådan
utformning att hög trafiksäkerhet och en positiv regionalpolitisk ambition kan
förverkligas.
1997/98:T418 av Sven Bergström (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om att överklagandereglerna i
vägtrafikkungörelsen och vägmärkesförordningen bör ändras.
1997/98:T419 av Peter Weibull Bernström (m) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att
hastighetsbegränsningen på motorväg och motortrafikled generellt bör höjas till
130 km/tim.
1997/98:T421 av Ingrid Skeppstedt och Kjell Ericsson (båda c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av en översyn och ändring av Vägverkets regler för vägvisning.
1997/98:T422 av Ola Sundell (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om generell hastighetsbegränsning.
1997/98:T423 av Bengt Kronblad m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om reflexsele i fordon.
1997/98:T425 av Martin Nilsson och Tomas Eneroth (båda s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av lagstiftning för att säkerställa bruket av vinterdäck vid halt
väglag vintertid.
1997/98:T427 av Ingbritt Irhammar och Marianne Andersson (båda c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vägskyltning.
1997/98:T428 av Charlotta L Bjälkebring (v) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag till hur skallskador vid cykling kan minskas.
1997/98:T429 av Helena Nilsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en lag om att bära
cykelhjälm.
1997/98:T431 av Anders Ygeman (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om ändring av
hastighetsbestämmelserna.
1997/98:T915 av Göthe Knutson (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om parkeringsmarknaden och parkeringsbolagen,
2. att riksdagen beslutar upphäva lagen om kontrollavgifter avseende privat
tomtmark och hos regeringen begär förslag till ny lag i enlighet med vad som
anförts i motionen.
1997/98:Sk699 av Agne Hansson (c) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om krav på att nya bilar skall förses med motorvärmare och
katalysatorvärmare.
1997/98:So345 av Barbro Westerholm m.fl. (fp) vari yrkas
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att få människor att på frivillig väg använda cykelhjälm i större
utsträckning.
Utskottet
1 Inledning
I sitt av riksdagen godkända betänkande 1997/98:TU4 behandlade utskottet
proposition 1996/97:137 Nollvisionen och det trafiksäkra samhället samt ett
70-tal motionsyrkanden som hade väckts med anledning av propositionen och under
den allmänna motionstiden hösten 1996.
Det nämnda betänkandet inleds med en redogörelse för trafiksäker-hetsarbetets
mål, inriktning och bedrivande. I anslutning därtill redovisas antalet dödade,
svårt skadade och lindrigt skadade i trafiken under vart och ett av åren
1986-1996. I betänkandet behandlades och tillstyrktes därefter förslaget i den
nämnda propositionen att riksdagen skulle godkänna att det långsiktiga målet
för trafiksäkerheten skall vara att ingen skall dödas eller skadas allvarligt
till följd av trafikolyckor inom vägtransportsystemet (nollvisionen) samt att
vägtransportsystemets utformning och funktion anpassas till de krav som följer
härav.
I det nu föreliggande betänkandet behandlar utskottet motionsyrkanden om
trafiksäkerhet och vissa andra vägtrafikfrågor, som väcktes under den all-männa
motionstiden vid innevarande riksmöte, dvs. i september 1997. För
bakgrundsuppgifter hänvisas främst till det nämnda betänkandet 1997/98: TU4.
2 Övergripande trafiksäkerhetsfrågor
I motion T213 (kd) framhålls att den av riksdagen fastställda nollvisionen inte
kan bestridas. Det är i grunden en etisk fråga - betonar motionärerna - att
inte acceptera att människor får sätta livet till eller bli skadade för livet i
trafiken. Vikten av trafikanternas acceptans av nollvisionen måste dock
understrykas. Skall nollvisionen förverkligas, kommer det att krävas beslut och
åtgärder som, åtminstone i förstone, inte kommer att vara populära bland
trafikanterna. Lyckas inte nollvisionens företrädare få trafikanternas
acceptans, riskerar vi - säger motionärerna - att hela nollvisionen går om
intet.
Under rubriken Det kommunala trafiksäkerhetsarbetet framhåller motionärerna
att de oskyddade trafikanternas situation särskilt måste upp-märksammas. Dessa
drabbas särskilt vid besparingar som medför minskad vägbelysning m.m. Både
cyklister och fotgängare är mycket utsatta i trafiken. Detta gäller i synnerhet
i tätorter.
De sålunda motionsledes aktualiserade frågorna behandlades av utskottet i det
inledningsvis nämnda betänkandet 1997/98:TU4. Utskottet ställde sig i
betänkandet bakom den s.k. nollvisionen. I likhet med regeringen fann utskottet
att det från etisk synpunkt inte kan accepteras att människor dödas eller
skadas allvarligt i samband med förflyttningar inom vägtrans-portsystemet.
Utskottet delade också regeringens uppfattning att nollvisionen anger
inriktningen och det långsiktiga målet för trafiksäkerhetsarbetet. Det var
enligt regeringen och utskottet inte möjligt att i nuläget uppskatta de
långsiktiga kostnaderna för genomförandet av nollvisionen. Kostnaderna
påverkades nämligen i stor utsträckning av vilka slags åtgärder som skulle
komma att visa sig möjliga att vidta i det framtida arbetet, bl.a. med hänsyn
till vad som kan accepteras av allmänheten och till den tekniska utveck-lingen.
Utskottet har inte frångått sin sålunda redovisade uppfattning.
I fråga om de oskyddade trafikanternas situation hänvisade utskottet till
regeringens i propositionen uttalade avsikt att låta kommunerna få utökade
befogenheter att besluta om en hastighetsgräns på 30 km/tim. Utskottet
vidhåller sin uppfattning att sådana hastighetsbegränsningar synes ägnade att i
betydande utsträckning tillgodose syftet med de krav på förbättringar av de
oskyddade trafikanternas situation som framförs i den nu aktuella kd-motionen.
Syftet även med övriga nu aktuella kd-yrkanden torde också få anses
tillgodosett med hänvisning till vad utskottet anfört. Yrkandena 3, 12 och 13 i
motion T213 (kd) bör därför kunna lämnas utan någon riksdagens åtgärd och
avstyrks följaktligen.
I motion T202 (m) framhålls att den s.k. nollvisionen i grunden är en riktig
strategi. Inte minst innebär den ett delvis nytt synsätt i
trafiksäkerhetsarbetet. Det är dock viktigt - betonar motionärerna - att
formulera visionen så att den kan uppfattas som möjlig att uppnå. Vi är
positiva till strävandet att minska antalet olyckor och eliminera risken för
långvarig ohälsa till följd av trafik-olyckor. En sådan strategi måste dock
omfatta alla delar som påverkar trafiken. Den viktbaserade skatten på
motorfordon missgynnar tyngre, och därmed trafiksäkrare, bilar. Skatten bör
därför ändras och utformas så att säkra och bränslesnåla bilar gynnas.
Den i motion T202 (m) väckta frågan om skatten på motorfordon behandlades
också i utskottets betänkande 1997/98:TU4. Utskottet avstyrkte ett yrkande med
samma innebörd som det nu aktuella med hänvisning till att resultatet av en
utredning borde avvaktas. Utredningen (dir. 1996:37) har till uppgift att göra
en översyn av vägtrafikens samlade beskattning omfattande såväl lätta som tunga
fordon. Översynen skall koncentreras till vad som är den lämpligaste
avvägningen mellan försäljningsskatt, fordonsskatt samt energi- och
koldioxidskatt i syfte att förbättra den samlade styreffekten med avseende på
trafik och miljö. Utredningsuppdraget skall redovisas senast den 30 oktober
1998. Utskottet anser alltjämt att utredningens resultat bör avvaktas. Detsamma
gäller den trafikpolitiska proposition som regeringen aviserat senare under
vårsessionen. Med det sagda avstyrks m-motionen i nu behandlad del.
3 Trafiknykterhet
I motion T214 (fp) framhålls att man bör sträva efter en nollvision även när
det gäller rattfylleri. Det skulle innebära, säger motionärerna, att alla kör
bil med noll promille i kroppen. Narkotika och bilkörning är minst lika
oförenliga med varandra som alkohol och bilkörning, fortsätter motionärerna.
Praktiska svårigheter och lagtekniska oklarheter förhindrar emellertid en
effektiv bekämpning. Folkpartiet förordar rutinmässig kontroll, nollgräns samt
enhetligt straffvärde. Motionärerna betonar också vikten av att man
uppmärksammar förekomsten av farliga mediciner i trafiken. Regeringen bör
snarast möjligt återkomma till riksdagen med förslag om vilka åtgärder som bör
vidtas.
I det nämnda betänkandet 1997/98:TU4 behandlades tre motionsyrkanden om
trafiknykterhetsfrågor. Utskottet betonade, i likhet med motionärerna, att
insatser mot trafikonykterhet - på grund av alkohol eller andra droger - är
mycket angelägna. Trafiknykterheten utgör också, erinrade utskottet, ett s.k.
reformområde inom ramen för det nationella trafiksäkerhetsprogram som ligger
till grund för pågående trafiksäkerhetsarbete. Av Vägverkets senaste årliga
trafiksäkerhetsrapport till regeringen framgår att arbetet inom reform- området
under år 1996 bl.a. omfattade kampanjer, information och utbild-ning med
inriktning mot två huvudmålgrupper: ungdomar och alkohol-problematiker.
Utskottet erinrade också om att Brottsförebyggande rådet år 1996 i utredningen
Från 0,5 till 0,2 promille hade utvärderat effekterna av den ändrade
lagstiftning om trafiknykterhetsbrott som genomfördes den 1 juli 1990.
Dödsolyckorna i vägtrafiken hade minskat med 8 % under en treårsperiod. Vidare
fäste utskottet uppmärksamheten på att Drogratt-fylleriutredningen i sitt
betänkande Droger i trafiken (SOU 1996:125) bl.a. hade föreslagit ändrade
bestämmelser för att skapa förutsättningar för en effektivare bekämpning av
rattfylleri och grovt rattfylleri i de fall föraren är påverkad av annat medel
än alkohol. Frågan var under beredning i Regeringskansliet.
Enligt vad utskottet nu erfarit avser regeringen att senare i år förelägga
riksdagen en proposition på grundval av Drograttfylleriutredningens betänkande.
I sammanhanget bör också nämnas att regeringen avser att inom kort, i en
proposition om en ny körkortslag m.m., föreslå införande av en möjlighet att
under en försöksperiod i vissa fall ersätta återkallelse av körkort på grund av
trafiknykterhetsbrott med en körkortsbehörighet för ett fordon utrustat med
alkolås. Nuvarande bestämmelse i körkortslagen om skyldighet för läkare att
rapportera körkortshavare, som av medicinska skäl är olämplig att ha körkort,
avses få en motsvarighet i den nya körkortslagen. I avvaktan på de nämnda
propositionerna och med hänvisning till vad utskottet i övrigt nu anfört torde
syftet med yrkandet i fp-motionen få anses tillgodosett. Yrkandet bör därför
kunna lämnas utan någon riksdagens åtgärd och avstyrks följaktligen.
4 Utrustningsfrågor
I motionerna T428 (v) och T429 (c) framhålls att krav på obligatorisk
användning av cykelhjälm bör införas.
I motion So345 (fp) framhålls att en omfattande användning av cykelhjälm bör
eftersträvas. Användningen bör dock vara frivillig. Intensifierade insatser
behövs för att nå alla cyklister med budskap i syfte att öka hjälman-
vändningen.
Frågan om obligatorisk användning av cykelhjälm behandlades i propo-sitionen om
nollvisionen, 1996/97:137, och i utskottets betänkande 1997/98: TU4. Regeringen
framhöll som sin uppfattning att ökad hjälmanvändning tills vidare borde
åstadkommas genom information och som en del i myndigheters och näringslivets
kvalitetssäkring av transporter. En tvingande bestämmelse borde införas först
när det kunde anses att tillräckligt många accepterar lagstiftning på området.
Utskottet betonade för sin del vikten av att cyklister använder hjälm. I likhet
med regeringen fann dock utskottet inte tiden mogen för att införa några
tvingande bestämmelser. Hjälmanvändningen skulle främjas på det sätt som
regeringen hade förordat. Det var emellertid enligt utskottet angeläget att
Vägverket noga följde utvecklingen och att frågan om tvingande bestämmelser
övervägdes på nytt, om hjälmanvändningen inte fick godtagbar omfattning.
Utskottet avstyrkte med hänvisning till de sålunda återgivna övervägandena tre
motionsyrkanden om obligatorisk hjälmanvändning.
Utskottet har inte ändrat uppfattning och avstyrker därför de nu aktuella c-
och v-yrkandena om obligatorisk användning av cykelhjälm. Utskottets
ställningstagande innebär att syftet med yrkandet i fp-motionen torde få anses
tillgodosett. Yrkandet kan därför lämnas utan åtgärd och avstyrks med det
sagda.
I motion T423 (s) framhålls att risken att råka ut för en trafiklolycka är tre
gånger större per kilometer i mörker än i dagsljus. Så länge man befinnner sig
i ett fordon, är man skyddad av detta. Fordonet i sin tur uppmärksammas av
medtrafikanter genom sitt eget ljus och sina egna reflexanordningar. När
föraren däremot går ut vid ett ofrivilligt stopp med sitt fordon är han/hon
oskyddad och syns mycket dåligt. För att motverka detta problem bör föraren ha
ett ljusreflekterande material på sig. I varje bil bör finnas tillgång till
minst en reflexsele.
Utskottet vill med anledning av detta motionsyrkande erinra om att
skyldighet att medföra reflexsele vid färd med buss eller lastbil gällde
enligt 11 § fordonskungörelsen (1972:595) från den 1 juli 1990 till den 1
september 1993, då bestämmelsen upphävdes (prop. 1992/93:161, bet. 1992/93:
TU29, rskr. 1992/93:426). Utskottet är inte nu berett att förorda att tvingande
bestämmelser om reflexsele återinförs men förutsätter att frågan övervägs i
samband med en inom Kommunikationsdepartementet pågående översyn av
vägtrafikbestämmelser. Som framhölls i det sistnämnda riksdagsbeslutet finns
det inget som hindrar förare att frivilligt medföra och vid behov använda
reflexsele. Med det sagda avstyrker utskottet motionen.
I motion T413 (m) yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag om
förbud mot körning med sommardäck på bilar under vintermånaderna.
I T425 (s) framhålls att det behövs lagstiftning för att säkerställa
användning av vinterdäck vid halt väglag vintertid.
Vägverket har enligt vad utskottet erfarit föreslagit att bestämmelser av det
slag som motionärerna önskar skall införas. Förslaget bereds för närvarande
inom Regeringskansliet. Utskottet anser att resultatet av beredningen bör
avvaktas och är inte berett att nu föreslå någon riksdagens åtgärd med
anledning av de nämnda motionerna. Dessa avstyrks följaktligen.
I motionerna T231 (c) och Sk699 (c) framhålls att utsläppen av miljöfarliga
ämnen vid kallstart av en bil är höga, även om bilen är utrustad med en
katalysator. Därför bör åtgärder som minskar utsläppen vid bl.a. kallstarter
prövas. Krav på att nya bilar skall förses med motorvärmare och kataly-
satorvärmare måste införas, betonar motionärerna.
I det nämnda betänkandet 1997/98:TU4 behandlade utskottet ett motions-
yrkande med samma innebörd som de nu aktuella. Utskottet framhöll att Vägverket
inom ramen för sitt sektorsansvar hade fastställt ett miljöprogram, omfattande
bl.a. ett projekt med benämningen Färre kallstarter. Man sökte bl.a. påverka
utvecklingen av bilar i sådan riktning att problemet med kallstarter kunde
reduceras. Vägverket hade också tillsammans med Naturvårdsverket och
Konsumentverket undersökt de samhällsekonomiska effekterna av motorvärmare.
Projektet väntades bli slutredovisat under hösten 1997. Katalysatorvärmare
fanns än så länge endast på försökstadiet.
Den sålunda förutskickade slutredovisningen föreligger numera med den i
november 1997 av Konsumentverket framlagda rapporten 1997:29 Användning av
motorvärmare vid kallstart - ett samverkansprojekt mellan Konsumentverket,
Naturvårdsverket, Vägverket, NUTEK, Kommunikations-forskningsberedningen och
Motortestcenter (MTC). Under rubriken Slut-satser och rekommendationer
framhålls ?sammantaget - - - att användning av motorvärmare i tätort ger en
positiv miljöeffekt och kan rekommenderas. Detta grundas på den stora kolväte-
och partikelreduktionen jämfört med en mindre ökning av NoX och ökade utsläpp
från elproduktion. Det kan inte heller sägas vara någon miljönackdel att
använda motorvärmare utanför tätorter om det sker med miljömässigt optimal
inkopplingstid. Dess stora miljöfördelar har dock tidigare överskattats.? Något
krav på att nya bilar skall vara utrustade med motorvärmare och
katalysatorvärmare framförs inte i rapporten.
Utskottet är inte heller för sin del berett att förorda sådana krav. Motions-
yrkandena härom avstyrks följaktligen.
5 Trafikföreskrifter
5.1 Hastighetsgränser
Grundläggande bestämmelser om hastighetsgränser återfinns i 64 och 147 §§
vägtrafikkungörelsen (VTK, 1972:603).
Enligt 64 § första stycket gäller inom tättbebyggt område att fordon inte får
föras med högre hastighet än 50 km/tim. Utom tättbebyggt område får fordon -
enligt 64 § andra stycket - inte föras med högre hastighet än 70 km/tim
(bashastighet). Av 64 § tredje stycket framgår att Vägverket får föreskriva att
högsta tillåtna hastighet skall vara 90 eller 110 km/tim.
Enligt 147 § VTK får lokala trafikföreskrifter meddelas med avvikelse från 64
§. Lokala trafikföreskrifter gäller för en viss väg eller vägsträcka eller för
samtliga vägar inom ett visst område. Sådana föreskrifter kan innebära att
högsta tillåtna hastighet inom tättbebyggt område är lägre eller högre än
50 km/tim. De kan vidare innebära att högsta tillåtna hastighet utom
tättbebyggt område är lägre än 70, 90 eller 110 km/tim. Beslut om avvikelser
från 64 § skall vara motiverade av hänsyn till trafiksäkerheten,
framkomligheten eller miljön. De lokala trafikföreskrifterna meddelas av
länsstyrelsen i fråga om vägar avsedda för genomfartstrafik och av kommunen i
fråga om övriga vägar.
I proposition 1996/97:137 Nollvisionen och det trafiksäkra samhället framhöll
regeringen som sin bedömning att inriktningen bör vara att den faktiska
hastigheten inom tättbebyggt område på sikt bör uppgå till 30
km/tim vid tider och platser där gående och cyklister på ett planlagt sätt
blandas med biltrafik. Som ett led i denna inriktning borde kommunerna få
utökade befogenheter att som första instans besluta om en hastighetsgräns på 30
km/tim inom tättbyggt område. Kommunerna skulle alltså enligt regeringen ges
rätt att besluta om hastighetsbegränsningar för samtliga vägar - även vägar för
genomfartstrafik - inom tättbebyggt område i den egna kommunen. Regeringens
bedömning föranledde inte någon erinran från riksdagens sida (bet. 1997/98:TU4,
rskr. 1997/98:11). Erforderliga ändringar i VTK bereds för närvarande inom
Regeringskansliet.
I motion T202 (m) framhåller motionärerna att tanken på att ge kommunerna
utökade befogenheter att som första instans besluta om en hastighetsgräns på 30
km/tim inom särskilt utsatta och trafikanpassade områden i princip är riktig.
Vi är dock kritiska till - säger motionärerna - en generell hastighets-gräns på
30 km/tim i tätort.
Som motionärena själva framhåller är det meningen att hastighets-
begränsningen till 30 km/tim skall gälla ?inom särskilt utsatta och trafik-
anpassade områden?. Det är sålunda inte fråga om att 30 km/tim skulle gälla som
en generell hastighetsgräns i tätorter utan endast ?vid tider och platser där
gående och cyklister på ett planlagt sätt blandas med biltrafik?. Med det
anförda finner utskottet syftet med motionsyrkandet i nu berörd del till-
godosett. Det bör därför inte föranleda någon riksdagens åtgärd och avstyrks i
motsvarande del.
Hastighetsgränser utom tättbebyggt område behandlas i motionerna T422 (m), T419
(m) och T431 (s).
Enligt den förstnämnda motionen har Vägverket föreslagit att hastig-heten
på landets 90-vägar generellt skall sänkas till 70 km/tim. En sådan sänkning
kommer, säger motionären, att öka kostnaderna för enskilda och företag som har
sin verksamhet i glesbygd.
I motion T419 (m) framhålls att högsta tillåtna hastighet på motorväg och
motortrafikled generellt bör höjas till 130 km/tim.
I motion T431 (s) framhålls att högsta tillåtna hastighet på motorvägar som
regel bör vara 140 km/tim. Motionären betonar att riskerna vid framförande av
fordon ökar vid mörker, dålig sikt och dåligt väglag. Med hjälp av ny teknik
skulle väglags- och siktkänsliga hastighetsbestämmelser kunna införas. Genom en
sådan teknik skulle hastighetsgränsen kunna sänkas till exempelvis 120 km/tim
vid mörker och ytterligare vid halka eller andra förhållanden som höjer risken
för olyckor.
Som utskottet framhållit är 70 km/tim bashastighet på vägar utanför tätt-
bebyggt område. Vägverket får dock för sådana vägar föreskriva att högsta
tillåtna hastighet skall vara 90 eller 110 km/tim. Sådan föreskrift, som kan
begränsas till att avse vissa trafikförhållanden, kan verket självfallet ändra
så att 70 km/tim resp. 90 km/tim i stället skall gälla. En översyn av nu
gällande hastighetsbestämmelser pågår för närvarande inom Vägverket.
Med användning av väginformatik ökar möjligheterna att finna en ändamålsenlig
anpassning av hastighetsbestämmelserna till skiftande trafikförhållanden.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionerna T419 (m),
T422 (m) och T431 (s).
5.2 Trafikföreskrifter i övrigt
I motion T214 (fp) framhålls att regeringen snarast möjligt bör förelägga
riksdagen ett förslag om skärpta krav på att bilförare skall lämna företräde
åt gående vid övergångsställe i enlighet med ett förslag av Vägverket.
Enligt vad utskottet erfarit överväger regeringen att införa en bestämmelse
av det begärda slaget. Syftet med motionsyrkandet synes sålunda tillgodosett.
Det bör därför inte föranleda någon riksdagens åtgärd och avstyrks
följaktligen.
Motion T403 (m) har rubriken EU-harmonisering av trafikregler. Motio-närerna
framhåller att reglerna för körning i rondell (cirkulationsplats) inte är
enhetliga i Europa eller inom EU. I flertalet länder i fråga tillämpar man,
liksom i Sverige, en regel som innebär att fordon inne i rondellen har
företräde framför fordon som är på väg in. Vissa länder, bl.a. Frankrike,
tillämpar dock en motsatt regel. Motionärerna betonar att en harmonisering av
reglerna brådskar med tanke inte minst på de höga hastigheter som kan förekomma
i vissa rondeller.
Internationellt överenskomna regler för landsvägstrafiken i Europa återfinns
i en konvention, den s.k. Wienkonventionen, som ingåtts inom ramen för
samarbetet i FN:s ekonomiska kommission för Europa (ECE). Inom den ramen sker
också ett fortlöpande harmoniseringsarbete. Sådant arbete bedrivs dock inte för
närvarande inom EU. Utskottet förutsätter att regeringen överväger
möjligheterna att söka tillgodose motionärernas önskemål i samband med Sveriges
deltagande i ECE-arbetet och finner därför inte någon riksdagens åtgärd
erforderlig med anledning av motionen. Denna avstyrks med det sagda.
6 Kontroll av fordon, fordons last och av körtider
I motion T214 (fp) yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag som innebär
att AB Svensk Bilprovnings (ASB) ensamrätt att utföra kontroll-besiktningar
upphävs.
Utskottet vill med anledning av detta motionsyrkande erinra om att riksdagen
våren 1994 godkände att fristående, ackrediterade besiktningsföretag i
konkurrens fr.o.m. den 1 januari 1995 skulle få utföra den kontrollbesiktning
av fordon som ASB har monopol på (prop. 1993/94:167, bet. 1993/94:TU35, rskr.
1993/94:433).
I december 1994 beslutade riksdagen, med ändring av sitt beslut under våren
samma år, att ASB borde få utföra kontrollbesiktningar med ensamrätt till den 1
januari 1996. Tiden fram till den 1 januari 1996 skulle enligt beslutet
användas för att skapa rådrum för regeringen att försäkra sig om att en
avreglering av kontrollbesiktningen inte ledde till en försämrad
trafiksäkerhet, miljö, service eller ökade kostnader.
I december 1995 godkände riksdagen vad regeringen förordade i budget-
propositionen om att ASB skulle ha fortsatt ensamrätt att utföra
kontrollbesiktningar (prop. 1996/97:1 utg.omr. 22, bet. 1996/97:TU1, rskr.
1996/97: 115). Från trafiksäkerhetsmässiga samt miljö- och regionalpolitiska
synpunkter kan en sådan lösning - betonades det i riksdagsbeslutet - bäst anses
tillgodose landets och fordonsägarnas behov av en kompetent och en väl
fungerande besiktningsorganisation.
Utskottet är för sin del inte berett att förorda en omprövning av 1995 års
riksdagsbeslut. Motionsyrkandet avstyrks följaktligen.
Två motionsyrkanden gäller flygande inspektion. Sådan sker enligt 91 §
fordonskungörelsen (1972:595) för kontroll av beskaffenhet och utrustning av
motordrivet fordon eller släpfordon som anträffas på väg eller under sådana
omständigheter att det finns anledning att anta att fordonet är bristfälligt.
Kontrollen utförs av polisen.
I motion T214 (fp) yrkande 12 framhålls att det är viktigt för trafiksäkerheten
att flygande inspektioner genomförs i planerad omfattning för kontroll av
fordonens tekniska skick och av förarnas körtider.
I motion T402 (m) framhålls att de flygande inspektionerna bör slopas.
Motionärerna säger att Vägverket varje år vill att ca 100 000 flygande
inspektioner skall utföras på personbilar. Eftersom nya och begagnade bilar med
jämna mellanrum genomgår kontroller hos AB Svensk Bilprovning, är det inte
rimligt att belasta polisen - som har viktigare arbete att utföra - med alla
dessa flygande inspektioner.
Riksdagen ställde sig i juni 1993 bakom uttalanden i proposition 1992/93: 161
(bet. 1992/93:TU29, rskr. 1992/93:426) om utglesning av intervallen för
kontrollbesiktning och om en ökning av antalet flygande inspektioner från 60
000 till 120 000 per år. Utglesningen gäller från den 1 januari 1998 och
innebär, i fråga om personbilar och lätta lastbilar, kontrollbesiktning efter
tre år, fem år och därefter varje år. Dessförinnan gällde intervallen två år,
fyra år och därefter varje år.
Av Vägverkets trafiksäkerhetsrapport 1996 framgår att antalet
fordonskontroller genom flygande inspektion år 1996 uppgick till 91 568, vilket
innebar att det fastställda målet - 120 000 - inte nåddes. Kör- och
vilotidskontroller på väg genomfördes emellertid till ett antal av 85 255,
vilket innebär att det uppsatta målet på 80 000 överträffades.
Utskottet vidhåller sin uppfattning att utglesningen av intervallen för
kontrollbesiktning bör medföra en ökning av antalet flygande besiktningar.
Utskottet delar vidare den i motion T214 (fp) uttalade uppfattningen att
flygande inspektioner bör genomföras i planerad omfattning och förutsätter att
regeringen verkar för att så skall ske. Med det sagda finner utskottet syftet
med yrkande 12 i fp-motionen tillgodosett. Yrkandet bör därför inte föranleda
någon riksdagens åtgärd och avstyrks följaktligen. Även motion T402 (m)
avstyrks.
I motion T416 (s) framhålls att bristande säkring av last utgör ett omfattande
säkerhetsproblem för landsvägs- och sjötransporter. Vid en trafikkontroll har
polisen, säger motionärerna, inte rätt att gå in i låst eller plomberat utrymme
utan att först ha erhållit åklagares beslut om husrannsakan, såvida man inte
via fraktsedel eller motsvarande vet att lasten innehåller farligt gods. För
att åklagare skall kunna besluta om husrannsakan förutsätts misstanke om
brott. Att lasten i en lastbärare möjligen kan vara bristfälligt förankrad har
enligt uppgift ej ansetts som tillräcklig grund för husrannsakan. Denna
begränsning av polisens kontrollmöjlighet kan innebära, betonar motionärerna,
att mindre seriösa företag använder låst eller plomberad lastbärare enbart för
att försvåra eller undgå kontroll. Det är därför av stor vikt för
trafiksäkerheten att ifrågavarande hinder för polisens kontroll av lastsäkring
snarast undanröjs.
Sjöfartsverket redovisade i april 1997 ett regeringsuppdrag avseende
lastsäkring. Arbetet hade bedrivits i en arbetsgrupp med företrädare för
Sjöfartsverket, Kustbevakningen, Järnvägsinspektionen, Vägverket,
Generaltullstyrel-sen, Rikspolisstyrelsen, Svenska Åkeriförbundet, Sveriges
Redareförening, Sveriges Hamn- och Stuveriförbund, Sjöassuradörernas förening,
Sveriges Industriförbund och Institutet för transportforskning (TFK). I
arbetsgruppens rapport framhålls under rubriken Tillsyn att den tillsyn som
polisen, Järnvägsinspektionen och Sjöfartsverket kan utöva när det gäller
säkring av last aldrig kan drivas så långt att man kan säkerställa att
lastsäkringen alltid är tillfredsställande. Tillsynen kan i praktiken endast
vara av stickprovskaraktär. Arbetsgruppen övergår härefter till en principiell
fråga som gäller tillsynen av lastsäkring och framhåller att Sjöfartsverket,
Kustbevakningen och Järnvägsinspektionen har rätt till tillträde till fartyg,
lastbärare, fordon, lokaler m.m., som behövs för att tillsynen skall kunna
genomföras. Arbetsgruppen fortsätter:
I det arbete, som föregått denna rapport, har framkommit att vid tillsynen av
vägfordon, som utförs av polisen, anser denna sig inte ha rätt till tillträde
till ett stängt utrymme på en lastbil. Polisen kan inte bereda sig tillträde
dit med mindre än att skäl för husrannsakan föreligger. Eftersom brister i
lastsäkring på en lastbil är ett brott, som straffas med böter, föreligger
aldrig skäl för husrannsakan. Enligt vad som uppgivits vid arbetsgruppens
arbete är detta i praktiken inte ett större problem eftersom en chaufför, som
blir stoppad under färd, mycket sällan motsätter sig att en kontroll sker.
Frågan om reglering av polisens möjligheter att kontrollera lastsäkring på en
lastbil och de begränsningar, som anses ligga i denna, är sannolikt en
rättsstatlig fråga, som inte lämpligen utreds i detta sammanhang.
Frågan om lastsäkring har tidigare behandlats av utskottet, bl.a. i det av
riksdagen godkända betänkandet 1990/91:TU7 om ett motionsledes fram-ställt krav
på lastsäkringsintyg, som ett led i ansträngningarna att komma till rätta med
problemet bristande lastsäkring. Utskottet sade sig därvid dela motionärens och
remissinstansernas uppfattning att förekomsten av brist-fällig lastning eller
säkring av gods utgör ett allvarligt problem. Utskottet ställde sig dock inte
bakom kravet på någon riksdagens åtgärd men sade sig förutsätta att man inom
Regeringskansliet följde utvecklingen inom området i fråga och vidtog de
åtgärder som kunde komma att visa sig erforderliga.
Utskottet vidhåller sin uppfattning att god lastsäkring är mycket viktig
från transportsäkerhetssynpunkt och finner den i motion T416 (s) aktua-liserade
frågan om vidgade möjligheter för polisen att kontrollera lastsäkring
angelägen. Utskottet är emellertid medvetet om att frågan också rymmer
rättssäkerhetsaspekter som måste vägas mot intresset av ökad transport-
säkerhet. Regeringen bör enligt utskottets mening se till att en sådan
avvägning görs och därefter redovisa resultatet för riksdagen. Vad utskottet nu
anfört, och som innebär att syftet med motion T416 (s) torde få anses
tillgodosett, bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
7 Vägmärken och vägskyltar
Vägmärken och vägskyltar för reklam o.d. behandlas i fem motioner.
I motion T409 (m) framhålls att för många små företag på landsbygden är
möjligheten att visa potentiella kunder att man finns till en viktig
förutsättning för att man över huvud taget skall kunna överleva. 46 § väglagen
(1971:948) innebär, betonar motionärerna, en allvarlig begränsning av denna
möjlighet. Första och andra styckena av denna paragraf har följande lydelse:
Inom ett avstånd av 50 meter från ett vägområde får inte utan länsstyrelsens
tillstånd skyltar eller därmed jämförliga anordningar för reklam, propaganda
eller liknande ändamål finnas uppsatta utomhus.
I samband med tillstånd får länsstyrelserna meddela de föreskrifter som
behövs med hänsyn till trafiksäkerheten.
Motionärerna framhåller att flera länsstyrelser tillämpar bestämmelsen på ett
sätt som inte visar förståelse för de små företagens villkor och över-
levnadsmöjligheter. Motionärerna yrkar att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ändringar i de
föreskrifter som styr tillämpningen av 46 § väglagen så att småföretagare på
landsbygden effektivt kan uppmärksamma de vägfarande på sin verksamhet.
I motion T415 (s) framhålls att ett problem för många nya småföretag, som
etablerar sig utanför tätorter och i glesbygd, har visat sig vara svårigheter
med att få Vägverkets tillstånd att sätta upp en vägskylt vid allmän väg som
talar om var verksamheten bedrivs. Sammanfattningsvis kan konstateras, betonar
motionärerna, att de regler som i dag tillämpas när det gäller att sätta upp en
vägskylt, som talar om att en verksamhet finns till, motverkar samhällets
strävan att underlätta för småföretag utanför tätorter.
I motion T417 (fp) framhålls att vad många småföretagare, handlare, innehavare
av hantverksbutiker och andra näringsidkare upplever i lands-bygdsområden är
att regelsystemet för vägskyltning är alltför fyrkantigt och byråkratiskt.
Riksdagen bör enligt motionärerna hos regeringen begära en samlad översyn av de
bestämmelser som gäller för vägskyltningen med en sådan inriktning att hög
trafiksäkerhet och en positiv regionalpolitisk ambition kan förverkligas.
I motion T421 (c) framhålls att många småföretag på landsbygden är beroende av
marknadsföring för sin fortsatta existens. Det är därför angeläget för dem att
få sätta upp skyltar med vägvisning till sina företag. Motionärerna erinrar om
att Vägverket är ansvarig myndighet vad gäller vägvisning, som regleras i
vägmärkesförordningen (1978:1001). Vi har i dag en situation, betonas det i
motionen, där bl.a. länsstyrelsen arbetar för utveckling av landsbygden, medan
Vägverket är restriktivt när det gäller skyltar för att marknadsföra
verksamheter. Det behövs därför en översyn och ändring av Vägverkets regler för
vägvisning.
I motion T427 (c) framhålls att alltför många turistföretag för en ojämn kamp
med Vägverket om att få sätta upp skyltar. Vägverkets hållning är ohållbar,
betonar motionärerna. Det måste vara bättre för trafiksäkerheten att bli
informerad i god tid än att bromsa alltför snabbt när man upptäcker något
intressant efter vägen. En diskussion bör därför inledas med Vägverket om
principer för skyltning.
Som framgår av motionerna regleras frågor som gäller vägmärken och vägskyltar
för reklam o.d. i bl.a. vägmärkesförordningen och väglagen. Bestämmelser av
betydelse i sammanhanget återfinns dessutom i bl.a. natur-vårdslagen
(1964:822). Som en allmän princip för trafikanvisningar genom vägmärken enligt
vägmärkesförordningen - t.ex. lokaliseringsmärken för vägvisning - gäller att
vägmärkena skall tjäna trafikanternas intressen. Näringsidkares intressen kan
tillgodoses genom de bestämmelser om skyltar för reklam, propaganda eller
liknande ändamål som återfinns i väglagen och naturvårdslagen. Till grund för
dessa bestämmelser ligger främst hänsynen till trafiksäkerheten och
landskapsbilden. Inom Vägverket pågår en översyn av vägmärkesförordningen som
väntas bli klar senare i vår. I samband därmed berörs även de regler i övrigt
för vägskyltar som aktualiseras genom de motioner som nu är i fråga. Enligt vad
utskottet erfarit överväger Vägverket att tillåta vägskyltar för reklam o.d. i
glesbygd och turistområden i större utsträckning än för närvarande. Utskottet,
som ser positivt på denna inriktning av översynen, anser att resultatet av
denna bör avvaktas och avstyrker därför motionsyrkandena.
Motion T301 (fp) gäller utmärkning av landskapsgränser. Motionären erinrar om
att indelningen i landskap är äldre än länsindelningen och framhåller att den
fortfarande har stor kulturell betydelse. För att hålla traditionen vid liv
vore det bra, betonar motionären, om man längs våra större vägar kunde märka ut
landskapsgränserna utöver den nuvarande markeringen av länsgränser och
kommungränser.
Det finns inga bestämmelser som hindrar Vägverket från att vid sidan av
nuvarande utmärkning av kommun- och länsgränser även utmärka t.ex. vattendrag,
minnesmärken och landskapsgränser. Utskottet är dock för sin del inte berett
att förorda någon skyldighet för Vägverket att svara för sådan utmärkning.
Motionen avstyrks därför.
8 Parkeringsfrågor
I motion T231 (c) föreslås olika åtgärder i syfte att stimulera användningen av
miljövänliga fordon. En sådan åtgärd är att se till att kommunerna får
möjlighet att kunna undanta t.ex. elbilar från parkeringsavgifter på offentlig
plats.
Motion T408 (m) gäller parkering nära gathörn och övergångsställen. Motionären
vill att den nu gällande tiometersregeln skall ersättas med en femmetersregel.
I motion T414 (s) begärs åtgärder mot obetalda felparkeringsavgifter.
Motionärerna framhåller att nuvarande system för betalning av obetalda
felparkeringsavgifter bygger på ett strikt ägaransvar. I flera uppmärksammade
fall har det visat sig, säger motionärerna, att barn stått som ägare till
bilen, medan det i själva verket varit föräldrarna som nyttjat den och därvid
ofta felparkerat. Utmätningsbara tillgångar hos barnet saknas. Olika lösningar
bör prövas för att åtgärda missbruket. En sådan lösning skulle kunna vara att
införa körförbud för bilar då ägaren har resterande felparkeringsavgifter
överstigande ett visst belopp.
I motion T915 (m) framhålls att flera parkeringsbolag bedriver sin verksamhet
på ett oseriöst sätt med stora olägenheter för de parkerande bilisterna som
följd. Motionärerna vill att riksdagen upphäver lagen om kontrollavgift vid
olovlig parkering (1984:318), som gäller s.k. tomtmarksparkering, och hos
regeringen begär ett förslag till ny lag som säkerställer att
parkeringsövervakningen på tomtmark sker på ett seriöst sätt.
Vägverket redovisade i december 1997 ett regeringsuppdrag att lämna förslag
till enklare och mer enhetliga parkeringsbestämmelser. Frågan bereds för
närvarande i Regeringskansliet.
Utskottet förutsätter att frågan om parkering nära gathörn och
övergångsställen övervägs i samband med den nämnda beredningen. I avvaktan på
resultatet av denna avstyrker utskottet motion T408 (m).
Vad utskottet nu sagt gäller också motion T414 (s) om åtgärder mot obetalda
felparkeringsavgifter.
Även motion T231 (c) yrkande 4 om elbilars undantagande från parkeringsavgift
avstyrks i avvaktan på resultatet av den nämnda beredningen.
De privata parkeringsbolagens verksamhet, som aktualiseras i motion T915 (m),
behandlades utförligt i utskottets av riksdagen godkända betänkande
1995/96:TU3. Utskottet framhöll därvid bl.a. att ett arbete pågick med att
skapa etiska regler som skulle vara normgivande då markägare upphandlar ett
parkeringsbolags tjänster och som skulle gälla för de kommunala och privata
parkeringsbolagen. Sådana regler har numera fastställts, enligt vad utskottet
erfarit. Vägverkets förslag till enklare och mer enhetliga
parkeringsbestämmelser omfattar även lagen om kontrollavgift vid olovlig
parkering och därmed parkeringsbolagens verksamhet. Det nämnda bered-
ningsarbetet i Regeringskansliet omfattar därför även sådana frågor som
behandlas i motion T915 (m). I avvaktan på resultatet av beredningen avstyrks
motionen.
9 Övriga frågor
I det nämnda betänkandet 1997/98:TU4, som godkändes av riksdagen i oktober
1997, framhöll utskottet att en av Vägverket planerad minskning av antalet
orter, där förarprov får avläggas, inte borde genomföras i avvaktan på en av
regeringen aviserad utredning om ett nytt system för körkorts-utbildningen. Vad
utskottet sålunda anförde gav riksdagen som sin mening regeringen till känna.
I motionerna T210 (c) och T401 (m), tar motionärerna avstånd från en
minskning av antalet uppkörningsorter. Med hänvisning till riksdagens
tillkännagivande i frågan finner utskottet syftet med motionsyrkandena
tillgodosett. Dessa bör därför inte föranleda någon riksdagens åtgärd och
avstyrks följaktligen.
I motion T202 (m) erinrar motionärerna om att de våren 1997 föreslog att
sjukskrivningar som kan hänföras till trafikolyckor skall bekostas av den
obligatoriska trafikskadeförsäkringen. Förslaget bör enligt motionärerna ut-
redas för att möjligen tillämpas i Sverige. En sådan förändring kommer att
medföra ökat tryck på såväl konsumenten som producenten av trans-portsystemen.
Om förslaget genomförs skulle det också innebära att för-säkringsbranschen får
intresse av att medfinansiera ambulanshelikoptrar. Fordonsproducenter får även
incitament att erbjuda lösningar där trafik-informatiken, t.ex. vägradar,
utvecklas snabbare.
I det nämnda betänkandet 1997/98:TU4 behandlade utskottet ett motions- yrkande
med samma innebörd som det nu aktuella. Utskottet erinrade därvid om att
riksdagen i juni 1997 hade avslagit ett yrkande i en m-motion som bl.a. innebar
att socialförsäkringen inte skall omfatta trafikskador (prop. 1996/97:150, bet.
1996/77:FiU20, rskr. 1996/97:284). Utskottet sade sig för sin del inte vara
berett att förorda en omprövning av riksdagsbeslutet och avstyrkte därför det i
betänkandet 1997/98:TU4 aktuella m-yrkandet. Utskottet är inte heller nu berett
att ompröva det nämnda riksdagsbeslutet år 1997 och avstyrker därför motion
T202 (m) yrkande 7 i den del som nu är i fråga.
I motion T349 (c) framhålls att vägsalt, som används vid vinterväglag, påverkar
miljön negativt och ökar rostangreppen på våra bilar. Dessutom blir vägarna
skvättiga och tråkiga att köra på och mycket smutsiga. En vinterväg som inte
saltas är också mycket vackrare att se och trevligare att köra på. Motionärerna
erinrar om att saltning används för att bilolyckor på grund av halka skall
undvikas och betonar det angelägna i att antalet olyckor minskar. Vägverket
har enligt motionärerna med goda resultat provat halkbekämpning på vägar med
kalkstenskross i stället för salt. Det alternativet för halk-bekämpning bör
därför användas i mycket större utsträckning än nu, betonar motionärerna,
eftersom det är bättre för miljön än saltning.
Kalkstenskross för halkbekämpning har, enligt vad utskottet erfarit, i likhet
med grus och sand den nackdelen att effekten är kortvarig, ofta mindre än en
timma, på en livligt trafikerad väg. Därefter måste nytt kalk eller grus eller
ny sand spridas över vägbanan för att halkbekämpningen skall vara fortsatt
effektiv. Salt, däremot, kan ge en effekt som varar veckovis, om inte ny snö
faller. För trafiksäkerhetens och framkomlighetens skull kan salt enligt
Vägverkets bedömning inte undvaras på de mest trafikerade vägarna.
Saltanvändningen har emellertid minskat kraftigt på senare år, särskilt på
mindre trafikerade vägar. År 1994 användes 420 000 ton per år, men nu är siktet
inställt på 200 000 ton år 2001 och 150 000 ton år 2007. Med en sålunda minskad
saltförbrukning bedöms de negativa effekterna på miljön bli försumbara.
Vägverket arbetar kontinuerligt med att prova nya material för halkbekämpning
för att därigenom minska saltförbrukningen med bibehållande av god
trafiksäkerhet och framkomlighet.
Med hänvisning till det anförda finner utskottet syftet med motion T349 (c)
tillgodosett. Motionen bör därför inte föranleda någon riksdagens åtgärd och
avstyrks följaktligen.
I motion T418 (c) begärs ändring av bestämmelser om överklagande i
vägtrafikkungörelsen (VTK) och vägmärkesförordningen (1978:1001,VMF).
Motionären hänvisar till 169 § VTK, vari stadgas att beslut enligt kungörelsen
av polismyndighet eller väghållningsmyndighet inom ett område får överklagas
hos länsstyrelsen. Länsstyrelsens beslut får överklagas hos Vägverket. Verkets
beslut i ett överklagat ärende får inte överklagas. De statliga
väghållningsmyndigheterna får överklaga en polismyndighets eller länsstyrelses
beslut i fråga om lokala trafikföreskrifter och undantag från sådana
föreskrifter. Liknande regler om överklagande finns - tillägger motionären - i
89 § VMF.
De sålunda återgivna överklagandereglerna bör, framhåller motionären, bringas
i bättre överensstämmelse med numera tillämpade principer och ändras så att
överklaganden av länsstyrelsens beslut skall ske hos allmän förvaltningsdomstol
i stället för som nu hos Vägverket.
Frågan om domstolsprövning av förvaltningsärenden behandlas i departe-
mentspromemorian Fortsatt översyn av förvaltningsprocessen (Ds 1997:29), som
ligger till grund för en inom Regeringskansliet pågående beredning av förslag
till riksdagen.
I avvaktan på ifrågavarande proposition är utskottet inte för sin del
berett att föreslå någon riksdagens åtgärd med anledning av motion T418 (c).
Motionen avstyrks därför.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande övergripande trafiksäkerhetsfrågor
att riksdagen avslår motion 1997/98:T213 yrkandena 3, 12 och 13,
2. beträffande skatten på motorfordon
att riksdagen avslår motion 1997/98:T202 yrkande 7 i denna del,
res. 1 (m, fp)
3. beträffande trafiknykterhet
att riksdagen avslår motion 1997/98:T214 yrkande 10,
4. beträffande användning av cykelhjälm
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:T428, 1997/98:T429 och 1
997/98:So345 yrkande 14,
5. beträffande användning av reflexsele
att riksdagen avslår motion 1997/98:T423,
6. beträffande användning av vinterdäck vid halt väglag vintertid
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:T413 och 1997/98:T425,
7. beträffande användning av motorvärmare och katalysator-värmare
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:T231 yrkande 6 och 1997/98:Sk699
yrkande 2,
res. 2 (c, mp)
8. beträffande hastighetsgräns på 30 km/tim i tätort
att riksdagen avslår motion 1997/98:T202 yrkande 7 i denna del,
9. beträffande hastighetsgränser utom tättbebyggt område
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:T419, 1997/98:T422 och
1997/98:T431,
10. beträffande företräde åt gående vid övergångsställe
att riksdagen avslår motion 1997/98:T214 yrkande 9,
11. beträffande EU-harmonisering av trafikregler
att riksdagen avslår motion 1997/98:T403,
res. 3 (m)
12. beträffande AB Svensk Bilprovnings ensamrätt att utföra
kontrollbesiktningar
att riksdagen avslår motion 1997/98:T214 yrkande 11,
res.4 (m, c, fp)
13. beträffande flygande inspektion
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:T214 yrkande 12 och 1997/98:T402,
14. beträffande kontroll av lastsäkring
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:T416 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
15. beträffande vägmärken och vägskyltar för reklam o.d.
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:T409, 1997/98:T415, 1997/98:T417,
1997/98:T421 och 1997/98:T427 yrkande 1,
16. beträffande utmärkning av landskapsgränser
att riksdagen avslår motion 1997/98:T301,
17. beträffande parkering nära gathörn
att riksdagen avslår motion 1997/98:T408,
res. 5 (m)
18. beträffande åtgärder mot obetalda felparkeringsavgifter
att riksdagen avslår motion 1997/98:T414,
19. beträffande elbilars undantagande från parkeringsavgift
att riksdagen avslår motion 1997/98:T231 yrkande 4,
res. 6 (c, mp)
20. beträffande de privata parkeringsbolagens verksamhet
att riksdagen avslår motion 1997/98:T915,
res. 7 (m)
21. beträffande minskning av antalet orter där förarprov får
avläggas
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:T210 yrkande 4 och 1997/98:T401,
22. beträffande sjukskrivning vid trafikolyckor
att riksdagen avslår motion 1997/98:T202 yrkande 7 i denna del,
res. 8 (m)
23. beträffande kalkstenskross för halkbekämpning
att riksdagen avslår motion 1997/98:T349,
24. beträffande ändring av bestämmelser om överklagande i
vägtrafikkungörelsen
att riksdagen avslår motion 1997/98:T418.
Stockholm den 17 februari 1998
På trafikutskottets vägnar
Monica Öhman
I beslutet har deltagit: Monica Öhman (s), Per Westerberg (m), Håkan Strömberg
(s), Jarl Lander (s), Per Erik Granström (s), Tom Heyman (m), Krister Örnfjäder
(s), Sivert Carlsson (c), Birgitta Wistrand (m), Monica Green (s), Karl-Erik
Persson (v), Lena Sandlin (s), Lars Björkman (m), Elisa Abascal Reyes (mp),
Christina Axelsson (s), Claes-Göran Brandin (s) och Torsten Gavelin (fp).
Reservationer
1. Skatten på motorfordon (mom. 2)
Per Westerberg (m), Tom Heyman (m), Birgitta Wistrand (m), Lars Björkman (m)
och Torsten Gavelin (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med ?Den i? och
slutar med ?behandlad del? bort ha följande lydelse:
Som framhålls i motion T202 (m) baseras den nuvarande fordonsskatten på
fordonens vikt. Därmed missgynnas de tunga, och trafiksäkra, bilarna. Reglerna
leder till att färre personer kör säkrare bilar, vilket i sin tur leder till
svårare olyckor samt onödiga skador, olycksfall och dödsfall. Såväl sam-
hällsekonomiskt som statsfinansiellt orsakar det nuvarande systemet stora
förluster. Skatten bör därför, som framhålls i motionen, ändras och utformas så
att säkra och bensinsnåla bilar gynnas.
Vad utskottet nu anfört, och som innebär att motion T202 (m) yrkande 7 i nu
berörd del tillstyrks, bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande skatten på motorfordon
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:T202 yrkande 7 i denna del som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Användning av motorvärmare och katalysatorvärmare
(mom. 7)
Sivert Carlsson (c) och Elisa Abascal Reyes (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med ?Den sålunda?
och slutar med ?avstyrks följaktligen? bort ha följande lydelse:
Som framhålls i motionerna T231 (c) och Sk699 (c) är utsläppen från
förbränningsmotorer höga vid kallstarter även om katalysator används. Därför
bör även enligt utskottets mening åtgärder som minskar utsläppen vid bl.a.
kallstarter prövas. Att minska den miljöförstöring som kallstarter innebär
ligger även väl i linje med de miljömål som riksdagen ställt sig bakom. Krav på
att nya bilar skall förses med motorvärmare och katalysatorvärmare bör nu
införas.
Vad utskottet nu anfört, och som innebär att motionerna T231 (c) yrkande 6
och Sk699 (c) yrkande 2 tillstyrks, bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande användning av motorvärmare och katalysator-värmare
att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:T231 yrkande 6 och
1997/98:Sk699 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
3. EU-harmonisering av trafikregler (mom. 11)
Per Westerberg, Tom Heyman, Birgitta Wistrand och Lars Björkman (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med ?Inter-
nationellt överenskomna? och slutar med ?det sagda? bort ha följande lydelse:
Utskottet delar den i motion T403 (m) uttalade uppfattningen att det i hela
Europa behövs enhetliga vägmärken och trafikregler för körning i rondell
(cirkulationsplats). Regeringen bör enligt utskottets mening skyndsamt ta
initiativ på det internationella planet i syfte att åstadkomma en
harmonisering av såväl vägmärken som deras innebörd.
Vad utskottet nu anfört - och som innebär att motion T403 (m) tillstyrks -
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:
11. beträffande EU-harmonisering av trafikregler
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:T403 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
4. AB Svensk Bilprovnings ensamrätt att utföra kontrollbesikt-ningar (mom. 12)
Per Westerberg (m), Tom Heyman (m), Sivert Carlsson (c), Birgitta Wi-strand
(m), Lars Björkman (m) och Torsten Gavelin (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med ?Utskottet är?
och slutar med ?avstyrks följaktligen? bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening bör riksdagen nu ompröva sitt beslut att låta AB
Svensk Bilprovning ha fortsatt ensamrätt att utföra kontrollbesiktningar. Som
framhålls i motion T214 (fp) har det visat sig att bilprovningen är alltför
känslig för störningar i samband med semestrar, sjukdom och nya regelverk m.m.
Utskottet delar därför motionärernas uppfattning att bilprovningen, med hänsyn
till kundens bästa, snarast möjligt bör konkurrensutsättas. I likhet med
motionärerna anser inte heller utskottet att en avmonopolisering skulle skapa
några problem i glesbygden. Tvärtom synes en konkurrensutsatt fordonsprövning
kunna medföra lokala lösningar som tillfredsställer också människor i
glesbygden. Regeringen bör snarast möjligt återkomma till riksdagen med förslag
till avmonopoliseringen.
Vad utskottet nu anfört, och som innebär att motion T214 (fp) yrkande 11
tillstyrks, bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:
12. beträffande AB Svensk Bilprovnings ensamrätt att utföra
kontrollbesiktningar
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:T214 yrkande 11 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. Parkering nära gathörn (mom. 17)
Per Westerberg, Tom Heyman, Birgitta Wistrand och Lars Björkman (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16 börjar med ?Utskottet
förutsätter? och slutar med ?motion T408 (m)? bort ha följande lydelse:
Utskottet delar den i motion T408 (m) uttalade uppfattningen att väg-
trafikkungörelsen bör ändras så att nu gällande tiometersregel, i fråga om
parkering nära gathörn och övergångsställen, ersätts med en femmetersregel. Det
ankommer på regeringen att se till att ändringen genomförs.
Vad utskottet nu anfört, och som torde tillgodose syftet med motion T408 (m),
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse:
17. beträffande parkering nära gathörn
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:T408 som sin mening ge regeringen
till känna vad utskottet anfört,
6. Elbilars undantagande från parkeringsavgift (mom. 19)
Sivert Carlsson (c) och Elisa Abascal Reyes (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16 börjar med ?Även motion?
och slutar med ?nämnda beredningen? bort ha följande lydelse:
Utskottet anser i likhet med de motionärer som står bakom motion T231 (c)
att regeringen bör förelägga riksdagen förslag till sådana ändringar i
parkeringslagstiftningen som gör det möjligt för kommunerna att kunna undanta
t.ex. elbilar från parkeringsavgifter på offentlig plats.
Vad utskottet nu anfört, och som innebär att motion T231 (c) yrkande 4
tillstyrks, bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse:
19. beträffande elbilars undantagande från parkeringsavgift
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:T231 yrkande 4 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
7. De privata parkeringsbolagens verksamhet (mom. 20)
Per Westerberg, Tom Heyman, Birgitta Wistrand och Lars Björkman (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16 börjar med ?De privata?
och på s. 17 slutar med ?avstyrks motionen? bort ha följande lydelse:
Som framhålls i motion T915 (m) råder vissa missförhållanden i fråga om den
verksamhet som regleras av lagen om kontrollavgift vid olovlig parkering, dvs.
s.k. tomtmarksparkering eller privaträttslig parkering. Exempel på sådana
missförhållanden är förekomsten av s.k. nollavtal. Dessa bygger på att
fastighetsägaren får hela omsättningen från parkeringsverksamheten medan det
parkeringsbolag som han slutit avtal med får intäkterna från kon-
trollavgiften. En sådan ordning medför risk att parkeringsbolaget ser mindre
till det allmänna intresset av att ordna trafiken och mera till det egna
intresset av att maximera antalet inkomstbringande parkeringsanmärkningar.
Ett annat missförhållande, som påtalas i motion T915 (m), är att
parkeringsbolag i växande omfattning tjänar pengar på inkassoverksamhet.
Regeringen bör förelägga riksdagen förslag till sådana ändringar i lagen om
kontrollavgift vid olovlig parkering som gör det möjligt att ändra de privata
parkeringsbolagens verksamhet i enlighet med motionärens och utskottets nu
angivna önskemål.
Vad utskottet sålunda anfört, och som i väsentlig mån torde tillgodose syftet
med motion T915 (m), bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 20 bort ha följande lydelse
20. beträffande de privata parkeringsbolagens verksamhet
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:T915 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
8. Sjukskrivning vid trafikolyckor (mom. 22)
Per Westerberg, Tom Heyman, Birgitta Wistrand och Lars Björkman (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17 börjar med ?I det? och
slutar med ?i fråga? bort ha följande lydelse:
Utskottet delar den i motion T202 (m) uttalade uppfattningen att mycket talar
för att den del av sjukskrivningarna som kan hänföras till trafikolyckor bör
bekostas av den obligatoriska trafikskadeförsäkringen. Möjligheten att
genomföra motionärernas förslag bör enligt utskottets mening utredas. En
förändring i enlighet med förslaget torde komma att medföra ett ökat tryck på
såväl konsumenter som producenter av transportsystemen. Den skulle också
sammanfalla med behovet av ett nytt hälsomått. Vidare skulle förändringen
innebära att försäkringsbranschen får intresse av att medfinansiera
ambulanshelikoptrar. Fordonsproducenter skulle också få incitament att erbjuda
lösningar där trafikinformatiken, t.ex. vägradar, utvecklas snabbare.
Vad utskottet nu anfört, och som innebär att utskottet tillstyrker motion
T202 (m) yrkande 7 i den del som nu är i fråga, bör riksdagaen som sin mening
ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande lydelse:
22. beträffande sjukskrivning vid trafikolyckor
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:T202 yrkande 7 i denna del som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
Särskilda yttranden
1. Parkeringsövervakning
Per Westerberg, Tom Heyman, Birgitta Wistrand och Lars Björkman (alla m) anför:
I reservation 7 har vi påtalat vi påtalat vissa missförhållanden i fråga om de
privata parkeringsbolagens verksamhet, som regleras av lagen om kontroll-avgift
vid olovlig parkering (s.k. tomtmarksparkering). Vi kräver därför i
reservationen att regeringen förelägger riksdagen förslag till ändringar i
kontrollavgiftslagen i syfte att komma till rätta med missförhållandena.
Vi vill också framhålla vikten av att man undviker missförhållanden av
liknande slag inom den verksamhet som regleras av lagen (1976:206) om
felparkeringsavgift (s.k. offentligrättslig parkering). Som framgår av lagen
(1957:259) om rätt för kommun att ta ut avgift för vissa upplåtelser av
offentlig plats, m.m. får en kommun ta ut parkeringsavgifter ?i den omfattning
som behövs för att ordna trafiken?. Det kan enligt vår mening inte ha varit
lagstiftarens avsikt att kommunerna i första hand skall kunna använda
parkeringsavgifter som en möjlighet att balansera den egna budgeten och
bokslutet. Ett sådant synsätt tycks dock prägla vissa kommuners handläggning av
offentligrättsliga parkeringsfrågor. Ett färskt exempel från Stockholms kom-mun
styrker vår uppfattning att en översyn beträffande effekterna av lagen om
kontrollavgift vid olovlig parkering snarast bör genomföras.
2. Kalkstenskross för halkbekämpning (mom. 23)
Sivert Carlsson (c) anför:
Vintervägsaltningen ger negativa miljöeffekter. De primära miljöeffekterna är:
- förändrade markförhållanden,
- påverkan på vegetationen (uttorkning, näringsbrist etc.),
- förhöjd salthalt i grundvatten och brunnar,
- förhöjd salthalt i sjöar och vattendrag,
- ökad korrosion (fordon, broar, räcken, stolpar m.m.).
En känd åtgärd som minskar försurningens skadeverkningar är kalkning.
Vägverket, Statens väg- och transportforskningsinstitut, Svenska
kommunförbundet och flera kommuner har via olika projekt och försök arbetat för
minskad saltanvändning i vinterväghållningen bl.a. genom användning av
kalkstenskross och andra kalkprodukter.
Vid en sammantagen utvärdering konstateras att en övergång till kalkprodukter
ger klart positiva effekter från miljösynpunkt och att en fortsatt utvecklings-
och försöksverksamhet ytterligare kan effektivera och förbättra denna metod vid
halkbekämpning.
Verksamheter som bevisligen bidrar till bättre miljö, minskad försurning och
mindre korrosion och som befinner sig i ett utvecklings- och försöksskede bör
på olika sätt stödjas och stimuleras. Övergången från vägsalt till
kalkprodukter vid halkbekämpning är en sådan verksamhet. Anslag bör riktas till
denna utvecklings- och försöksverksamhet.
Innehållsförteckning
Sammanfattning......................................1
Motioner från den allmänna motionstiden 1997........2
Utskottet...........................................5
1 Inledning 5
2 Övergripande trafiksäkerhetsfrågor 5
3 Trafiknykterhet 6
4 Utrustningsfrågor 7
5 Trafikföreskrifter 9
5.1 Hastighetsgränser 9
5.2 Trafikföreskrifter i övrigt 11
6 Kontroll av fordon, fordons last och av körtider 11
7 Vägmärken och vägskyltar 14
8 Parkeringsfrågor 16
9 Övriga frågor 17
Hemställan 19
Reservationer......................................21
Särskilda yttranden................................25