Trafikutskottets betänkande
1997/98:TU04

Nollvisionen och det trafiksäkra samhället

Innehåll

1997/98
TU4

Sammanfattning

I betänkandet behandlas proposition 1996/97:137 Nollvisionen och det
trafiksäkra samhället. Vidare behandlas bortemot 70 motionsyrkanden som väckts
med anledning av propositionen och under den allmänna motionstiden hösten
1996.
Regeringen föreslår i propositionen en ny inriktning av
trafiksäkerhetsarbetet med utgångspunkt i den s.k. nollvisionen. Det
långsiktiga målet för trafiksäkerhetsarbetet föreslås vara att ingen skall
dödas eller skadas allvarligt till följd av trafikolyckor inom
vägtransportsystemet. För att nå detta mål föreslås att vägtranportsystemets
utformning och funktion anpassas till de krav som följer av nollvisionen.
Ansvaret för trafiksäkerheten bör vara delat mellan trafikanterna och de s.k.
systemutformarna. Till sistnämnda kategori hör bl.a. väghållare,
fordonstillverkare och de som ansvarar för yrkesmässiga vägtransporter.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag.
Motionsyrkandena gäller - som brukar vara fallet i utskottets
trafiksäkerhetsbetänkanden - en mängd frågor om bl.a. utbildning och
behörighet för fordonsförare, fordon och fordons utrustning samt om
trafikföreskrifter.
I utbildningsfrågorna framhåller utskottet - med anledning av tre motioner -
att en av Vägverket planerad minskning av antalet orter, där förarprov får
avläggas, inte skall genomföras i avvaktan på  en utredning om
körkortsutbildning som aviseras i propositionen.
Bland utrustningsfrågorna behandlas  i år också en fråga om vissa
fordonsförares utrustning, nämligen cykelhjälm. Utskottet finner det angeläget
att hjälmanvändningen ökar men är i likhet med regeringen inte berett att nu
förorda tvingande bestämmelser härom. Motioner om hjälmtvång avstyrks därför.
Enligt propositionen bör kommunerna få ökade befogenheter att bestämma om en
hastighetsgräns på 30 km/tim inom tättbebyggt område. Utskottet är av samma
mening och avstyrker motionsyrkanden som går emot regeringens bedömning i
frågan.
Till betänkandet är fogat tio reservationer och ett särskilt yttrande.

Propositionen

Regeringen (Kommunikationsdepartementet) föreslår i proposition 1996/97: 137
att riksdagen godkänner att det långsiktiga målet för trafiksäkerheten skall
vara att ingen skall dödas eller skadas allvarligt till följd av trafikolyckor
inom vägtransportsystemet (nollvisionen) samt att vägtransportsystemets
utformning och funktion anpassas till de krav som följer av detta.

Motionerna

Motioner med anledning av propositionen
1996/97:T76 av Monica Öhman m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att de av Vägverket
påtänkta förändringarna inom körkortsutbildningen inte bör genomföras i
avvaktan på att ett nytt system för förarutbildning utreds.
1996/97:T77 av Per Westerberg m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om nollvisionen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om offentlig teknikupphandling,
3. att riksdagen hos regeringen begär en utredning rörande ett övertagande
av sjukpenningen vid trafikolycksrelaterade sjukpenningfall i enlighet med vad
som anförts i motionen.
1996/97:T78 av Björn Ericson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om direktiven till Utredningen om
det allmännas och näringslivets ansvar för trafiksäkerheten.
1996/97:T79 av Mats Odell m.fl. (kd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om bälten i bussar,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om 30 km hastighetsbegränsning inom tättbebyggt område.
1996/97:T80 av Margareta Andersson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lag om cykelhjälm.
1996/97:T81 av Michael Stjernström (kd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om hastigheter inom tättbebyggt område,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om den samhällsekonomiska notan,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om målsättningen för koldioxidutsläppen.
1996/97:T82 av Leif Carlson och Nils Fredrik Aurelius (båda m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
att de av Vägverket aviserade förändringarna av körkortsutbildningen ej
genomförs, i avvaktan på ett nytt system för stegvis förarutbildning.
1996/97:T83 av Dag Ericson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att införa ett krav på
obligatorisk användning av cykelhjälm.
1996/97:T84 av Kenth Skårvik m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att alkohol- och drogaspekten bör få större utrymme i
trafiksäkerhetsarbetet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att ny teknik måste utredas grundligt så att användningen kan ske
utan inskränkning i den personliga integriteten.
1996/97:T85 av Elisa Abascal Reyes och Gunnar Goude (båda mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om målen för trafiksäkerhetsarbetet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att barns trafiksäkerhet skall utgöra ett särskilt reformområde i
det nationella trafiksäkerhetsprogrammet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en opartisk granskning av hur den del av riksdagens
trafiksäkerhetsmål som berör barns problem i trafiken har genomförts i det
praktiska trafiksäkerhetsarbetet,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att vägtrafikkungörelsen skall ändras så att Vägverket får helt
entydig rätt att även av miljöskäl sänka den maximalt tillåtna hastigheten på
vägar,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att länsstyrelse skall ges rätt att sänka den maximalt tillåtna
hastigheten på vägar av såväl hälso- och säkerhets- som miljöskäl,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att kommuner skall ges rätt att sänka den maximalt tillåtna
hastigheten på vägar av såväl hälso- och säkerhets- som miljöskäl,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att regeringen snarast skall återkomma med förslag om
försöksverksamhet med alkolås som tidigare utlovats,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förbättrad trafiksäkerhetsinformation, inriktad på att få flera att
i högre grad kunna utnyttja trafiksäkrare trafikslag,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att hälften av det statliga bidraget till Nationalföreningen för
trafiksäkerhetens främjande (NTF) skall användas  till att informera om
trafiksäker kollektivtrafik m.m.,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om skolskjutsar,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om körkort,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att förbättra planeringen av trafikmiljön,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att tunga bilar är ett hot mot småbilsutvecklingen och om behovet
av att utveckla trafiksäkrare småbilar,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av skärpta trafiksäkerhetsnormer för bilar,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om tätare bromskontroller för tunga fordon,
16. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagändring om att
farligt gods i första hand skall gå per järnväg eller till sjöss med särskilt
säkra fartyg,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att transport av farligt gods skall betraktas som miljöfarlig
verksamhet och därmed prövas enligt miljöskyddslagen.
1996/97:T86 av Sivert Carlsson m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om det ideella trafiksäkerhetsarbetet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om det kommunala ansvaret,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om gränsvärden för droger,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om uppkörningsorter.
1996/97:T87 av Sigge Godin m.fl. (fp, c, v, mp, kd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett heltäckande trafiksäkerhetsprogram med tydlig inriktning på att
bekämpa alkohol och andra droger i trafiken,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om betydelsn av frivilligorganisationernas roll i
trafiksäkerhetsarbetet.
1996/97:T88 av Lisbeth Staaf-Igelström m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inriktningen
för trafiksäkerhetsarbetet vid skolskjutsning.
Motioner från den allmänna motionstiden 1996
1996/97:T208 av Elving Andersson m.fl. (c) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om motorvärmare och katalysatorvärmare,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om krockkuddar.
1996/97:T213 av Mats Odell m.fl. (kd) vari yrkas
3. (delvis) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om trafiksäkerhet,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om det kommunala trafiksäkerhetsarbetet.
1996/97:T214 av Kenth Skårvik m.fl. (fp) vari yrkas
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att regeringen snarast bör genomföra Vägverkets förslag till
skärpta krav på att bilförare skall lämna företräde åt gående vid
övergångsställe.
1996/97:T301 av Elver Jonsson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om utmärkning av
landskapsgränserna längs de större vägarna.
1996/97:T331 av Sivert Carlsson (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av stöd och stimulans till utvecklings- och
försöksverksamhet syftande till mindre saltanvändning vid halkbekämpning,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om finansiering inom ramen för hållbar utveckling.
1996/97:T401 av Elizabeth Nyström och Maud Ekendahl (båda m) vari yrkas att
riksdagen beslutar ändra vägtrafikkungörelsen så att det blir möjligt att
svänga höger vid rödljus i enlighet med vad som anförts i motionen.
1996/97:T402 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag till sådan ändring i lagstiftningen att möjligheterna
för motorcykelekipage att synas i trafiken ökas.
1996/97:T403 av Maud Ekendahl och Elizabeth Nyström (båda m) vari yrkas att
riksdagen beslutar om en lagändring så att ett flexibelt "blåljus" får
användas av tjänstgörande deltidsbrandmän i enlighet med vad som anförts i
motionen.
1996/97:T404 av Lennart Fremling (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ta bort undantaget för
yrkesförare att använda bilbälte.
1996/97:T407 av Mona Berglund Nilsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lag beträffande
användande av cykelhjälm.
1996/97:T408 av Carl Erik Hedlund (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär en översyn av bestraffningen av hastighetsöverträdelser i enlighet med
vad som anförts i motionen.
1996/97:T410 av Christer Erlandsson (s) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag till sådan ändring i lagstiftningen att ingen annan
än polismyndighet har tillgång till bilregistret.
1996/97:T411 av Hans Hoff m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om körkortsåterkallelse.
1996/97:T412 av Hans Hoff m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om problemet med obetalda
felparkeringsavgifter.
1996/97:T413 av Bengt Silfverstrand m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär en undersökning som belyser
mobiltelefonmarknaden i Sverige och de konsekvenser användning av biltelefon
under körning har på trafiksäkerheten,
2. att riksdagen hos regeringen begär en sådan ändring i
vägtrafikförordningen att telefonering under bilkörning enbart får ske med
s.k. handsfree-utrustning fr.o.m. den 1 juli 1997.
1996/97:T414 av Christina Pettersson (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om persontransport i
buss på motorväg.
1996/97:T415 av Bengt Silfverstrand och Johnny Ahlqvist (båda s) vari yrkas
att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagändring innebärande att
stillastående lastfordon skall vara försedda med väl synlig ljusanordning.
1996/97:T416 av Marie Granlund och Lars-Erik Lövdén (båda s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
åtgärder mot obetalda felparkeringsavgifter.
1996/97:T417 av Birgit Friggebo (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ändring av tiometersregeln
till en femmetersregel vid parkering i gathörn.
1996/97:T418 av Carl G Nilsson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om ökade möjligheter att byta
utländskt körkort till svenskt körkort.
1996/97:T419 av Anders Svärd (c) och Karl-Erik Persson (v) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
att Tullängsskolan i Örebro ges behörighet att utfärda körkort för personbil.
1996/97:T420 av Christer Erlandsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av
trafiksäkerhetskampanjer i våra storstadsområden för att öka trafiksäkerheten
och minska olycksfallsriskerna.
1996/97:T421 av Lennart Hedquist (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om avgiftsnedsättning för
körkortsprov och körkort för dem som helt eller delvis anlitat professionell
körskola för sin körkortsutbildning.
1996/97:T532 av Thomas Julin m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ändra
lagstiftningen så att det av trafiksäkerhetsskäl blir möjligt att kombinera
halvljus och varselljus på motorcyklar.
1996/97:L713 av Yvonne Ruwaida m.fl. (mp) vari yrkas
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Vägverket i samråd med Konsumentverket och Naturvårdsverket bör
verka för att konsumenterna får tillgång till miljödeklarationer för
personbilar.
Skrivelser från kommuner m.m.
Utskottet har mottagit skrivelser från ett flertal kommuner med synpunkter på
den i tre motioner behandlade frågan om Vägverkets planer på att minska
antalet mottagningsorter för förarprov. I den frågan har utskottet också hört
Vägverkets generaldirektör, Jan Brandborn, vid två tillfällen.

Utskottet

1 Trafiksäkerhetsarbetets nuvarande mål och inriktning
I ett beslut år 1982 (prop. 1981/82:81, bet. TU19, bet. TU26, rskr. 231)
fastställde riksdagen följande mål för trafiksäkerhetsarbetet:
*  Det totala antalet dödade och skadade i trafiken skall fortlöpande minskas.
*  Risken  att  dödas  och skadas i trafiken skall fortlöpande minskas för
alla trafikantkategorier.
*  Risken  att  dödas  och  skadas  i trafiken skall minskas i högre grad för
de oskyddade  trafikanterna  än  för de skyddade.  Barnens problem skall
särskilt beaktas.
De sålunda fastställda målen för trafiksäkerhetsarbetet bekräftades i
riksdagens trafikpolitiska beslut år 1988 (prop. 1987/88:50 bil. 1, bet. TU16,
rskr. 201) och  år 1993 (prop. 1992/93:161, bet. TU29, rskr. 426).
I det sistnämnda beslutet fastställdes en inriktning som bl.a. innebar att
trafikanten sattes i centrum för trafiksäkerhetsarbetet och att Vägverket,
polisen och kommunerna utpekades som huvudaktörer inom trafiksäkerhetsområdet.
Med anledning av riksdagsbeslutet uppdrog regeringen åt Vägverket att utarbeta
ett nationellt trafiksäkerhetsprogram. År 1994 redovisade Vägverket,
Rikspolisstyrelsen och Svenska Kommunförbundet ett nationellt
trafiksäkerhetsprogram för perioden 1995-2000.
Våren 1996 beslutade riksdagen (prop. 1995/96:131, bet. TU8, rskr. 231) att
Vägverket som statens företrädare på central nivå skall ha ett samlat ansvar,
s.k. sektorsansvar, för hela vägtransportsystemets miljöpåverkan,
trafiksäkerhet m.m.
Våren 1997 beslutade riksdagen (prop. 1996/97:53, bet. TU7, rskr. 174) att
godkänna en inriktning som bl.a. innebär att åtgärder i infrastrukturen under
åren 1998-2007 skall utformas med utgångspunkt i högsta ambition för
trafiksäkerheten. Av riksdagsbeslutet framgår att utgångspunkten för
transportinfrastrukturens utveckling bör vara att inga människor skall dödas
eller skadas allvarligt i olyckor inom transportsystemet.
2 Det nuvarande operativa trafiksäkerhetsarbetet
I propositionen framhålls att dagens operativa trafiksäkerhetsarbete baseras
på det nationella trafiksäkerhetsprogrammet för åren 1995-2000. I programmet
läggs särskild vikt vid tio s.k. reformområden inom vilka insatser vidtas för
att lösa olika trafiksäkerhetsproblem. Dessa områden är värdering av
trafiksäkerhet, trafiknykterhet, färre hastighetsöverträdelser, färre andra
regelöverträdelser, säkrare trafikmiljö, användning av skyddsutrustning i bil,
säkrare bilar, synbarhet i trafik, användning av cykelhjälm samt räddning,
vård och rehabilitering. För varje reformområde har konkreta verksamhetsmål
ställts upp, såsom bl.a. minskad andel onyktra i polisens kontroller, minskad
andel hastighetsöverträdelser och ökad andel cyklister som använder hjälm.
Målen kan följas upp och utvärderas både på nationell, regional och lokal nivå
och gör trafiksäkerhetsarbetet mer konkret och begripligt för alla inblandade.
3 Antalet dödade och skadade i trafiken åren 1986-1996
Utvecklingen i fråga om antalet dödade och skadade personer vid
polisrapporterade olyckor från år 1986 har varit följande.
_____________________________________________________________
År       Antal dödade                Antal svårt skadade   Antal lindrigt
skadade
1986     844         5 804           15 810
1987     787         5 423           15 044
1988     813         5 869           16 969
1989     904         5 790           17 741
1990     772         5 501           16 996
1991     745         4 832           16 225
1992     759         4 705           16 022
1993     632         4 334           15 407
1994     589         4 221           16 862
1995     572         3 965           17 208
1996     537                    3 83716 973
_____________________________________________________________
Det bör påpekas att antalet skadade i vägtrafikolyckor är betydligt större än
vad polisrapporterna visar, eftersom åtskilliga olyckor - särskilt sådana med
lindriga personskador - inte kommer till polisens kännedom.
4 Nollvisionens trafiksäkra samhälle
4.1 Regeringens bedömningar och förslag
Regeringen föreslår att riksdagen godkänner att det långsiktiga målet för
trafiksäkerheten skall vara att ingen skall dödas eller skadas allvarligt till
följd av trafikolyckor inom vägtransportsystemet (nollvisionen) samt att
vägtransportsystemets utformning och funktion anpassas till de krav som följer
av detta.
Regeringen framhåller att utvecklingen av trafiksäkerheten inom
vägtransportsystemet under 1990-talet i huvudsak överensstämmer med de av
riksdagen fastställda målen.Enligt nuvarande trafiksäkerhetspolitiska mål
skall antalet dödade och skadade i trafiken fortlöpande minskas. Detta innebär
i sin yttersta konsekvens, betonar regeringen, att inga människor skall dödas
eller skadas i trafiken. Den s.k. nollvisionen förtydligar denna inriktning
genom att ange att ingen på sikt skall dödas eller skadas allvarligt till
följd av trafikolyckor inom vägtansportsystemet. Nollvisionen förutsätter inte
att alla olyckor som leder till egendomsskador eller att alla lindriga
personskador måste elimineras. Sådana trafikolyckor utgör en mindre väsentlig
del av trafiksäkerhetsproblemet, trots att de i vissa fall kan medföra stora
kostnader för stat, landsting, kommuner och individer. Utifrån ett
folkhälsoperspektiv är det av största betydelse, betonar regeringen, att de
händelser som fokuseras i trafiksäkerhetsarbetet är sådana som medför att
människor dödas eller skadas allvarligt.
Regeringen understryker att nollvisionen anger inriktningen och det
långsiktiga målet för trafiksäkerhetsarbetet. Det är inte möjligt att i
nuläget till fullo uppskatta de långsiktiga kostnaderna för genomförandet av
nollvisionen. Detta beror främst på att kostnaderna i stor utsträckning
påverkas av vilka slags åtgärder som kommer att vara möjliga att vidta i det
framtida arbetet, bl.a. med hänsyn till vad som kan accepteras av allmänheten
och till den tekniska utvecklingen. Från en etisk utgångspunkt kan det inte
accepteras, framhåller regeringen, att människor dödas eller skadas allvarligt
i samband med förflyttningar inom vägtransportsystemet. Människans fysiska
förutsättningar att tåla yttre våld vid trafikolyckor bör vara normgivande vid
utformningen av vägtransportsystemet. Med den utgångspunkten kan det
trafiksäkra samhället på sikt växa fram.
Under rubriken Ett delat ansvar för trafiksäkerheten framhåller regeringen att
nollvisionen förutsätter en ny ansvarsfördelning för vägtransportsystemets
trafiksäkerhet. Hittills har så gott som hela ansvaret åvilat den enskilde
trafikanten. En sådan ensidig ansvarsfördelning är inte konstruktiv när
utgångspunkten är att ingen på sikt skall dödas eller skadas allvarligt i
trafiken.  Ansvaret för trafiksäkerheten bör enligt regeringen vara delat
mellan trafikanterna och de s.k. systemutformarna. Med systemutformare avses
offentliga och privata organ som ansvarar för utformning och drift av olika
delar av vägtransportsystemet, såsom väg, fordon och transporttjänster, samt
de som ansvarar för olika stödsystem för en säker vägtrafik, såsom regelverk,
utbildning, information, övervakning, räddning, vård och rehabilitering.
Regeringen betonar att systemutformarna alltid bör ha det yttersta ansvaret
för vägtransportsystemets hela säkerhetsnivå. Trafikanterna är liksom tidigare
skyldiga  att visa hänsyn, omdöme och ansvar i trafiken samt att följa
trafikreglerna. Om trafikanterna inte tar sin del av ansvaret - på grund av
t.ex. bristande kunskap, acceptans eller förmåga - eller om personskador
uppstår eller riskerar att uppstå av andra orsaker, måste systemutformarna
vidta ytterligare åtgärder i den mån detta krävs för att motverka att
människor dödas eller skadas allvarligt. Regeringen betonar att ett fortsatt
arbete i enlighet med de sålunda angivna principerna kräver förtydliganden. En
utredning kommer att tillsättas i syfte att bl.a. klargöra hur det allmännas
och näringslivets ansvar för trafiksäkerheten kan och bör preciseras.
Under rubriken Inriktningen av trafiksäkerhetsarbetet  framhåller regeringen
att Vägverket, polisen och kommunerna i huvudsak bör verka för
-  att medborgarnas förutsättningar, behov och krav blir utgångspunkten för
det långsiktiga målinriktade trafiksäkerhetsarbetet,
-  att berörda beslutsfattare inom privat och offentlig sektor stimuleras till
att ta ett ökat ansvar för trafiksäkerheten,
-  att berörda offentliga och privata organ stimuleras till att integrera
trafiksäkerhetshänsyn i alla delar av verksamheten som påverkar
vägtransportsystemets utformning och funktion,
-  att medborgarna stimuleras till att ställa krav på trafiksäkra produkter
och tjänster,
-  att trafikanternas intresse och möjlighet att följa trafikregler och visa
hänsyn, omdöme och ansvar i trafiken ökas.
Under rubriken Inriktningen för de åtgärder som bör vidtas framhåller
regeringen  att Vägverket, polisen och kommunerna i huvudsak bör verka för
-  att en effektiv och resultatinriktad avvägning sker mellan olycks- och
skadeförebyggande åtgärder,
-  att de mest utsatta trafikantgruppernas behov av trafiksäkerhet blir
styrande vid val av åtgärder,
-  att hastigheten tillsammans med vägens och fordonens tekniska standard på
sikt anpassas till de krav som är berättigade från trafiksäkerhets- och
miljösynpunkt.
Under rubriken Det framtida operativa trafiksäkerhetsarbetet framhåller
regeringen att Vägverket, polisen och kommunerna bör vidareutveckla och
fullfölja den redovisade inriktningen och basera arbetet på en mål- och
resultatstyrning som syftar till att på sikt uppnå en säker vägtrafik. I
sammanhanget meddelar regeringen att den i april 1997 uppdrog åt Vägverket att
tillsammans med närmast berörda utarbeta ett nationellt trafiksäkerhetsprogram
för åren 1998-2007. Arbetet bör baseras på en modell som syftar till att uppnå
säker vägtrafik inom ramen för de s.k. reformområden som parterna väljer att
ange för det framtida arbetet.
4.2 Motionsförslag
I motion T213 (kd) framhålls att Kristdemokraterna ställer sig bakom
nollvisionen. Varje trafikolycka med allvarliga konsekvenser är en stor
tragedi för den enskilde, för de anhöriga och för samhället. På inget annat
område där det råder ett  samspel mellan  teknik och människa accepteras det,
heter det i motionen, att det varje år dör ett hundratal människor därför att
tekniken fallerar. Nollvisionen är därför etiskt försvarbar och nödvändig,
betonar motionärerna.
I motion T77 (m) framhålls  att grundidén bakom nollvisionen som strategi är
god. Motionärerna säger sig vara positivt inställda till strävan att minska
antalet olyckor och eliminera risken för långvarig ohälsa till följd av
trafik-olyckor. Regeringen bör dock ha i åtanke, betonar motionärerna, att en
strategi  för trafiksäkerhetsarbetet måste omfatta alla de delar som påverkar
trafiksäkerheten. Den viktbaserade skatten på motorfordon leder till att bilar
med tyngre kaross eller extra säkerhetsutrustning beskattas hårdare och  i
strid mot målsättningarna för trafiksäkerhetsarbetet. Kommunikationskommittén
har också, framhåller motionärerna, i sitt slutbetänkande föreslagit åtgärder
som innebär att innehavet av tyngre fordon blir dyrare.
I motion T84 (fp) framhålls att alkohol- och drogaspekten bör få större
utrymme i trafiksäkerhetsarbetet. Kampen mot rattfylleriet får vi aldrig
någonsin ge upp, betonar motionärerna. Genom poliskontroller och informations-
kampanjer bör vi kunna få fler att avstå från bilkörning efter intag av
alkohol, narkotika och påverkande mediciner.
I motion T85 (mp) säger sig motionärerna förutsätta (yrkande 1) att dagens
trafiksäkerhetsmål ligger fast och får funktionen av delmål då de nu
kompletteras med ett långsiktigt mål, nollvisionen.
I motion T85 (mp) framhålls vidare (yrkande 2) att barns trafiksäkerhet bör
utgöra ett särskilt reformområde i det nationella trafiksäkerhetsprogrammet.
Motionärerna erinrar om att barnens problem skall beaktas särskilt enligt nu
gällande trafiksäkerhetsmål och betonar att barns säkerhet i trafiken är en
fråga som behandlas styvmoderligt i propositionen.
Enligt yrkande 3 i motion T85 (mp) bör riksdagen besluta att ge regeringen i
uppdrag att tillsätta en opartisk kommission för att granska hur den del av
riksdagens trafiksäkerhetsmål som berör barns problem i trafiken har
genomförts i det praktiska trafiksäkerhetsarbetet.
Enligt yrkande 8 i motion T85 (mp) bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna vad i motionen anförts om förbättrad
trafiksäkerhetsinformation, inriktad på att få flera att i högre grad kunna
utnyttja trafiksäkrare trafikslag. Motionärerna framhåller att en viktig del
av informationsarbetet är att visa på att kollektivtrafiken utgör ett
säkerhetsmässigt fördelaktigt alternativ till det individuella handhavandet av
fordon. I motion T85 (mp) framhålls också (yrkande 9) att hälften av det
statliga bidraget till Nationalför-eningen för trafiksäkerhetens främjande
(NTF) bör användas till att informera om trafiksäker kollektivtrafik.
I motion T86 (c) framhålls (yrkande 1) att det ideella trafiksäkerhetsarbetet
inte lyfts fram tillräckligt i propositionen.  Det ideella
trafiksäkerhetsarbete som bedrivs via olika organisationer och föreningar har
stor betydelse för att utbilda och upplysa och för att förändra negativa
beteenden i trafiken. Detta arbete har därför en given plats i nollvisionens
strategi och är omistligt för att visionen skall kunna nås.
I motion T86 (c) framhålls vidare (yrkande 3) att drogbekämpning är en av de
viktigaste frågorna i trafiksäkerhetsarbetet. Motionärerna betonar att det är
ytterst angeläget att införa gränsvärden för droger och mediciner vid sidan av
de alkoholhaltiga dryckerna. Regeringen bör därför snarast återkomma till
riksdagen med förslag till gränsvärden för droger.
I motion T87 (fp, c, v, mp, kd) framhålls att det behövs ett heltäckande
trafiksäkerhetsprogram med tydlig inriktning på att bekämpa alkohol och andra
droger i trafiken. Det krävs, betonar motionärerna, både en förändrad
lagstiftning som ger tydliga gränsvärden och ett opinionsarbete för att
förhindra såväl knark som mediciner i trafiken. Ett viktigt led att nå
framgång i detta arbete är en bred folklig förankring. Frivilligorganisationer
gör redan i dag betydande insatser som behöver uppmuntras och stärkas.
I motion T420 (s) betonas vikten  av kampanjer i stortstadsområdena  för att
öka trafiksäkerheten och minska olycksfallsriskerna där.
4.3 Utskottets ställningstagande
Utskottet delar regeringens  uppfattning att det långsiktiga målet för
trafiksäkerhetsarbetet bör vara att ingen skall dödas eller skadas allvarligt
till följd av trafikolyckor inom vägtransportsystemet. Utskottet ställer sig
sålunda bakom den s.k. nollvisionen. I likhet med regeringen anser utskottet
att det från etisk synpunkt inte kan accepteras att människor dödas eller
skadas allvarligt i samband med förflyttningar inom vägtransportsystemet.
Utskottet anser vidare, liksom regeringen, att vägtransportsystemets
utformning och funktion bör anpassas till de krav som följer av nollvisionen.
Människans fysiska förutsättningar att tåla yttre våld vid trafikolyckor bör
vara normgivande vid utformningen av vägtransportsystemet. Ansvaret för
trafiksäkerheten bör vara delat mellan trafikanten och de s.k.
systemutformarna. Det är även enligt utskottets mening angeläget att det
allmännas och näringslivets ansvar för trafiksäkerheten utreds och preciseras.
Med det sagda tillstyrker utskottet regeringens förslag att riksdagen
godkänner att det långsiktiga målet för trafiksäkerhetsarbetet skall vara att
ingen  dödas eller skadas allvarligt till följd av trafikolyckor inom
vägtransportsy-stemet samt  att vägtransportsystemets utformning och funktion
anpassas till de krav som följer av denna  nollvision. I motion T213 (kd)
framhålls, som nämnts, att nollvisionen är etiskt försvarbar och nödvändig.
Syftet med motionen, i den delen, torde genom utskottets ställningstagande få
anses tillgodosett. Yrkandet, i berörd del, bör därför lämnas utan åtgärd från
riksdagens sida och avstyrks följaktligen.
Med anledning av synpunkterna i motion T77 (m) på kostnader för innehav av
tyngre fordon  vill utskottet erinra om att regeringen tillsatt en utredning
med uppgift att göra en översyn av vägtrafikens samlade beskattning omfattande
såväl lätta som tunga fordon (dir. 1996:37). Översynen skall koncen-treras
till vad som är den lämpligaste avvägningen mellan försäljningsskatt,
fordonsskatt, energi- och koldioxidskatt. Utredningsuppdraget skall redovisas
före utgången av innevarande år.  En trafikpolitisk proposition, på grundval
av Kommunikationskommitténs förslag, kommer att föreläggas riksdagen  i
februari 1998. I avvaktan på regeringens förslag med anledning av det nämnda
utredningsarbetet avstyrker utskottet motion T77 (m) yrkande 1.
I motion T86 (c) framhålls att det ideella trafiksäkerhetsarbetet  är
omistligt om vi skall nå nollvisionen. Regeringen borde därför ha lyft fram
det arbetet mer än vad som skett i propositionen. Även i motion T87 (fp, c, v,
mp, kd) betonas betydelsen av frivilligorganisationernas roll i
trafiksäkerhetsarbetet.
I propositionen framhålls att skilda former för samverkan etablerats mellan
olika intressenter för att genomföra det nationella trafiksäkerhetsprogrammet.
Samordningen på nationell och regional nivå sker i huvudsak, framhålls det,
mellan Vägverket, polisen och kommunerna. Även länsstyrelserna, landstingen
och NTF och dess medlemsorganisationer har viktiga roller i
trafiksäkerhetsarbetet. Avtal har slutits bl.a. mellan Vägverket och NTF på
såväl central som regional nivå. I propositionen betonas vidare att
trafiksäkerhetsarbetet bör ta fasta på att alla individer har en personlig
nollvision. Till stöd för ett ökat folkligt engagemang finns bl.a. NTF och
dess lokala, regionala och centrala medlemsorganisationer. Genom att dels öka
medborgarnas kunskap och insikt om samspel och skaderisker i trafiken, dels
stödja medborgarnas krav på att bl.a. vägar, fordon och vägtransporter är
trafiksäkra, kan dessa organisationer aktivt bidra till en säkrare trafik.
Utskottet delar regeringens och motionärernas uppfattning om det stora
värdet av det ideella trafiksäkerhetsarbetet. Med hänvisning härtill och till
vad utskottet i övrigt  anfört torde syftet med de motionsyrkanden som nu är i
fråga få anses tillgodosett. Yrkandena bör därför lämnas utan någon riksdagens
åtgärd och avstyrks följaktligen.
Trafiknykterhetsfrågor behandlas i motionerna T84 (fp), T86 (c) och T87 (fp,
c, v, mp, kd). Utskottet finner i likhet med motionärerna att insatser mot
trafikonykterhet, på grund av alkohol eller andra droger, är mycket angelägna.
Trafiknykterheten utgör också ett av de tio reformområdena i det nationella
trafiksäkerhetsprogrammet. Av Vägverkets senaste årliga
trafiksäkerhetsrapport till regeringen framgår att arbetet inom reformområdet
under år 1996 bl.a. omfattade kampanjer, information och utbildning med
inriktning mot två huvudmålgrupper: ungdomar och alkoholproblematiker. Därvid
har även andra droger än alkohol uppmärksammats. Av propositionen framgår att
Brottsförebyggande rådet år 1996 i utredningen Från 0,5 till 0,2 promille
utvärderade effekterna av den ändrade lagstiftningen om trafiknykterhetsbrott
som genomfördes den 1 juli 1990. Dödsolyckorna i vägtrafiken minskade med 8 %
under en treårsperiod som följde efter reformen. Av propositionen framgår
vidare att Drograttfylleriutredningen i sitt betänkande Droger i trafiken (SOU
1996:125) bl.a. föreslår ändrade bestämmelser för att skapa förutsättningar
för en effektivare bekämpning av rattfylleri och grovt rattfylleri i de fall
föraren är påverkad av annat medel än alkohol. Frågan bereds för närvarande
inom Regeringskansliet.
I avvaktan på regeringens förslag med anledning av
Drograttfylleriutredningens betänkande och med hänvisning till vad utskottet i
övrigt nu anfört torde syftet med de berörda yrkandena få anses tillgodosett.
Dessa bör sålunda kunna lämnas utan åtgärd från riksdagens sida och avstyrks
därför.
Nollvisionen förtydligar, som framhålls i propositionen, det nuvarande
trafiksäkerhetspolitiska målet att antalet dödade och skadade i trafiken
fortlöpande skall minskas. Det målet ligger sålunda fast. Något riksdagens
uttalande härom, som begärs i motion T85 (mp), synes därför inte erforderligt.
I motion T85 (mp) erinras vidare om att nuvarande trafiksäkerhetspolitiska mål
innebär att barns trafiksäkerhet särskilt skall beaktas. Motionärerna vill att
frågan skall utgöra ett särskilt reformområde i det nationella
trafiksäkerhetsprogrammet. Vidare begär motionärerna en opartisk granskning av
hur den del av riksdagens trafiksäkerhetsmål som berör barns problem i
trafiken har genomförts i det praktiska trafiksäkerhetsarbetet.
I den nämnda trafiksäkerhetsrapporten från Vägverket framhålls att barns och
vuxnas risker i trafiken kan användas som mått när det gäller målformuleringen
att barns problem särskilt skall beaktas. Riskerna skall ju minska mer för
barn än för vuxna. Så har också faktiskt skett de senaste åren. Detsamma
gäller skaderiskerna. Trafiksäkerhetsprogrammets reformområden omfattar bl.a.
oskyddade trafikanter, dvs. inte minst barn. Av rapporten fram-går t.ex. att
kampanjer, information och utbildning om användning av cykelhjälm genomförts i
samarbete med NTF och med inriktning på pensionärer och skolungdomar. Som ett
annat exempel på ett reformområde av betydelse för barn kan nämnas
Skyddsutrustning i bil. Projektet syftar till att alla människor som färdas i
bil skall vara fastspända, antingen med speciella skyddsanordningar för barn
eller med bilbälten. Utskottet vill vidare framhålla att det delar regeringens
uppfattning att Vägverket, polisen och kommunerna bör verka för att de mest
utsatta trafikantgruppernas behov av trafiksäkerhet blir styrande vid val av
de åtgärder som bör vidtas för att en på sikt säker vägtrafik skall kunna
uppnås.
I motion T85 (mp) framhålls också att trafiksäkerhetsinformationen i större
utsträckning bör inriktas mot att få flera att i högre grad utnyttja
trafiksäkrare trafikslag.
I regleringsbrevet för Vägverket för år 1997 uppdras åt verket att för
regeringen redovisa en sammanhållen strategi för information och utbildning i
syfte att påverka värderingar, attityder och beteende hos allmänhet och
beslutsfattare för en bättre miljö, högre trafiksäkerhet och större användning
av kollektivtrafik. Uppdraget har nyligen redovisats. Med anledning av mp-
motionens krav på att ?hälften av det statliga bidraget till NTF? bör användas
för att informera om trafiksäker kollektivtrafik m.m. vill utskottet erinra om
riksdagens beslut år 1992 att statsbidraget till NTF skulle upphöra (prop.
1991/92:100 bil. 7, bet. TU10, rskr. 140).  Vägverket upphandlar emellertid
NTF:s tjänster i enlighet med ett mellan parterna gällande avtal.
Vad utskottet sålunda anfört synes ägnat att tillgodose de yrkanden i motion
T85 (mp) som nu är i fråga. Någon riksdagens åtgärd synes  inte påkallad,
varför motionsyrkandena avstyrks.
Utskottet delar den i motion T420 (s) uttalade uppfattningen om betydelsen av
kampanjer för att öka trafiksäkerheten och minska olycksfallsriskerna.
Självfallet gäller det sagda inte minst storstadsområden. Något riksdagens
uttalande i frågan synes inte erforderligt, varför motionen avstyrks.
5 Säkrare biltrafik
5.1 Förarutbildningen
Regeringen framhåller att  nollvisionens synsätt innebär att systemutformarna
tar det huvudsakliga ansvaret för att förebygga skaderisker inom
vägtransportsystemet och  att det ansvaret även gäller
förarutbildningssystemet. Regeringen betonar vidare att nyblivna bilförare,
oavsett ålder, uppvisar betydligt högre olycksrisker jämfört med erfarna
förare. Regeringens bedömning i fråga om förarutbildningen sammanfattas
sålunda: En hög och jämn utbildningsnivå bör eftersträvas för nya
trafiklärare. Ökade krav bör ställas på handledare och elever i samband med
privat övningskörning. Det bör utredas om utbildning i första hjälpen bör ingå
som ett obligatoriskt, praktiskt moment i förarutbildningen. Förutsättningarna
för att introducera en körkortsutbildning i etapper - en ?stegvis
körkortsutbildning? - som  ger körkortsaspiranten möjlighet att erhålla
erfarenhet av bilkörning under förhållandevis säkra former bör utredas.
Regeringens sålunda redovisade bedömning har inte föranlett några
motionsledes framförda invändningar.
5.1.1 Minskning av antalet mottagningsorter för förarprov
Till Vägverkets uppgifter hör att ansvara för frågor om körkort,
förarutbildning och förarprov. Verket förrättar i dag förarprov på 29 orter
med förarprovskontor och på 109 mottagningsorter utan permanent bemanning.  I
en cirkulärskrivelse den 5 mars 1997 till länsstyrelserna meddelade verket
att man avsåg att förändra förarprovet, såväl körprov som teoriprov, i syfte
att förbättra trafiksäkerheten. Körprovet skulle enligt skrivelsen modifieras
så att det på ett bättre sätt kan avspegla den kunskap som
körkortsaspiranterna enligt utbildningsplanerna skall ha tillägnat sig. Det
innebär, betonades  det i skrivelsen, att proven så långt möjligt måste
förrättas på orter som har tillräckliga trafikmiljömässiga förutsättningar. I
skrivelsen framhölls också att teoriprovet skulle datoriseras under år 1998 i
syfte att öka kvaliteten och säkerheten.  Till skrivelsen var fogad en
förteckning av vilken framgick att antalet orter, där förarprov kan avläggas,
planerades minska från 138 till 43. Planerna har sedemera reviderats så att de
nu gäller en minskning av antalet orter i fråga från 138 till 66.
I tre motioner, T76 (s), T82 (m) och T86 (c) kritiseras Vägverkets planer.
I motion T76 (s) framhålls att planerna har mött stark kritik från
kommuner, länsstyrelser, trafikskolor och körkortsaspiranter. Motionärerna
erinrar om regeringens uttalande att en utgångspunkt för en eventuell
reformering av körkortsutbildningen bör vara att den i stor utsträckning kan
accepteras av medborgarna. Eftersom regeringen avser att utreda ett nytt
utbildningssystem för förarutbildningen, bör riksdagen enligt motionärerna som
sin mening ge regeringen till känna att de av Vägverket påtänkta
förändringarna inte bör genomföras i avvaktan på att ett nytt system för
förarutbildning utreds.
Även i motion T82 (m) framhålls att de av Vägverket aviserade förändringarna
av körkortsutbildningen inte bör  genomföras i avvaktan på ett nytt system för
förarutbildning.
I motion T86 (c) betonas vikten av att körkortsutbildning ges nära dem som
berörs och i deras trafikmiljöer. En begränsning av antalet uppkörningsorter
riskerar att leda till att avstånden till utbildningsanordnare ökar. Därmed
kommer fler att välja att övningsköra som ?privatister? till men för
trafiksäkerhetsarbetet.  Dessa synes nämligen särskilt frekventa i
olycksstatistiken. Riksdagen bör därför uttala att antalet uppkörningsorter
inte bör minskas.
Utskottet delar motionärernas uppfattning att den av Vägverket planerade
minskningen av antalet orter, där förarprov får avläggas, inte skall
genomföras i avvaktan på den aviserade utredningen om ett nytt system för
utbildningen i fråga. Utskottet har dock ingen erinran mot en datorisering av
teoriprovet inom ramen för nuvarande antal mottagningsorter. Vad utskottet
sålunda anfört - och som innebär att syftet med motionerna T76 (s), T82 (m)
och T86 (c) yrkande 4 torde få anses tillgodosett - bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.
5.1.2 Ökad differentiering av körkort
I motion T85 (mp) framhålls att en ökad differentiering av körkort innebär
fördelar och att frågan därom bör utredas. I takt med att livets olika skeden
inträder, förändras de individuella förutsättningarna för god körförmåga,
betonar motionärerna. Detta kan innebära en trafiksäkerhetsrisk. Den risken
behöver dock inte medföra att vederbörandes körkort återkallas eller att man
helt avstår från åtgärd. En ökad differentiering av körkorten skulle ge
människor möjlighet att förbli aktiva förare ytterligare en tid, samtidigt som
samhället skulle få möjlighet att anpassa körkorten till de individuella
förutsättningarna. Som exempel anger motionärerna dagkörkort för äldre.
I propositionen framhålls att senare års forskning har visat att det
sannolikt finns en koppling mellan demens och olycksrisk i trafiken. Problemet
kan komma att öka i takt med att gruppen äldre blir allt större. Frågan om
äldres problem i trafiken bör därför enligt regeringen närmare utredas.
Utskottet förutsätter att utredningen överväger den i mp-motionen
aktualiserade frågan. I avvaktan på utredningens resultat avstyrker utskottet
motionsyrkandet.
5.1.3 Utbyte av utländska körkort
I motion T418 (m) behandlas utbyte av utländska körkort. Enligt körkortslagen
(1977:477) gäller ett utländskt körkort som är utfärdat i en EES-stat i
Sverige enligt sitt innehåll. Även andra utländska körkort gäller i Sverige -
såsom huvudregel - enligt sitt innehåll. Om körkortet är utfärdat i en stat
utanför EES-området gäller körkortet inte i Sverige om innehavaren är
folkbokförd här sedan mer än ett år.  Ett körkort som är utfärdat i en EES-
stat, Schweiz eller Japan, och som gäller i Sverige får bytas ut mot ett
likvärdigt svenskt körkort, om körkortshavaren är folkbokförd i Sverige sedan
minst 185 dagar. Motionären framhåller att dessa bestämmelser t.ex. innebär
att en till Sverige återflyttad svenskamerikan, som kört bil i USA i många år,
får köra i Sverige under ett år men att han därefter måste genomgå hela
proceduren med körkortsprov för att få ett i Sverige giltigt körkort.
Motionären finner denna ordning orimlig. Om ett utländskt körkort är giltigt
under ett år, bör det  i normalfallet, betonar han, vara möjligt att byta ut
det mot ett svenskt på samma sätt som gäller för körkort utfärdade i ett EU-
land, Schweiz eller Japan.
En motion med samma yrkande som det nu aktuella behandlas med viss
utförlighet i utskottets av riksdagen godkända betänkande 1995/96:TU14 (rskr.
195). Utskottet vidhåller sin där uttalade uppfattning om det berättigade i
att göra skillnad mellan utländska körkorts giltighet och utbytbarhet på sätt
som nu gällande regler innebär. Med det sagda avstyrker utskottet motion T418
(m).
5.1.4 Vissa övriga körkortsfrågor
I motion  T419 (c, v) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att Tullängsskolan i Örebro bör ges behörighet
att utfärda körkort för personbil. Motionärerna framhåller att skolan har
befogenhet att utbilda och examinera långtradarchaufförer, busschaufförer och
lärare till trafikskolor. Befogenheten omfattar dock inte, betonar
motionärerna, examination för ett jämförelsevis avsevärt mindre omfattande
personbilskörkort. Motionärerna finner det angeläget att elever, som utbildas
för behörighet att föra tunga fordon, som förberedelse och som ett första steg
inom ramen för skolans verksamhet  kan examineras för B-behörighet, dvs.
körkort för personbil.  Därför borde det vara naturligt att skolan skulle
kunna bedöma när - under utbildningen för behörighet att framföra tunga fordon
- tillräcklig kunskap uppnåtts för att erhålla körkort för personbil.
Motionärernas önskemål att elever i Tullängsskolan skall kunna avlägga
förarprov där för behörighet att föra personbil, såsom en etapp på vägen mot
behörighet för tyngre fordon, har numera tillgodosetts, enligt vad utskottet
erfarit. Motionen kan sålunda lämnas utan någon riksdagens åtgärd och avstyrks
därför.
I motion T421 (m) begärs sänkta avgifter för körkortsprov och körkort som
kompensation för den fördyring som den nyligen beslutade mervärdesskatten på
yrkesmässig körkortsutbildning innebär.
Avgifterna behövs, vill utskottet framhålla, för att täcka Vägverkets
kostnader för de tjänster det är fråga om. Utskottet kan därför inte ställa
sig bakom motionärens krav och avstyrker motionen.
5.2 Kvalitetssäkring av vägtransporter, tjänsteresor och arbetsresor
Med kvalitetssäkring avses enligt propositionen system för att säkerställa
kvaliteten på privata och offentliga organs produkter och tjänster.
Kvalitetssäkringen omfattar organisatorisk struktur, ansvar och rutiner. De
senaste åren har många företag och offentliga förvaltningar arbetat med att
införa en sådan kvalitetssäkring på miljöområdet i sin verksamhet. Vissa har
även påbörjat ett arbete med att från miljö- och trafiksäkerhetssynpunkt
kvalitetssäkra de transporter för vilka företaget eller myndigheten ansvarar.
Regeringen framhåller att statliga myndigheter och bolag bör kvalitetssäkra
sina vägtransporter, de anställdas tjänsteresor och resor till och från
arbetet. Det är även önskvärt att andra offentliga organ och näringslivet på
motsvarande sätt kvalitetssäkrar sina transporter. Om detta sker på ett
organiserat och utbrett sätt  bör det kunna leda till betydande effekter på
trafiksäkerheten.
I motion T79 (kd) anknyter motionärerna till regeringens sålunda återgivna
uttalanden och framhåller vikten av  att  det införs krav på säkerhetsbälten i
bussar. Det finns standarder för bussbälte i Europa, säger motionärerna, men
vi saknar nödvändiga politiska beslut i Sverige.
I motion T414 (s) framhålls att förbud bör införas mot att transportera
resenärer stående i buss vid färd på motorväg.
Inom EU har, enligt vad utskottet inhämtat, direktiv antagits om att alla
bussar - med undantag för dem som har platser för stående - skall vara
utrustade med säkerhetsbälten på alla sittplatser. Vägverket inleder i höst
ett arbete med att föra över direktivets innehåll till svenska bestämmelser.
Utskottet  förutsätter att regeringen överväger möjligheterna att införa det i
s-motionen aktualiserade förbudet. Med det anförda finner utskottet syftet med
motionerna T79 (kd) yrkande 1 och T414 (s) till väsentlig del tillgodosett.
Yrkandena bör sålunda kunna lämnas utan någon riksdagens åtgärd och avstyrks
följaktligen.
I motion T85 (mp) framhålls att Vägverket bör ges i uppdrag att utarbeta en
kvalitetssäkring för skolskjutsar som kommunerna kan utgå från i
upphandlingar.
I motion T88 (s) framhålls att regeringen bör utforma regler som innebär ett
förbättrat skydd för skolbarnen under deras resor till och från skolan.
Som Kommunförbundet konstaterat måste  kommunerna vid upphandling av t.ex.
skolskjutsar säkerställa att transporterna sker på ett trafiksäkert sätt.
Enligt vad utskottet erfarit prövar man inom Kommunförbundet, med bistånd av
Vägverket, möjligheterna att med väginformatik genomföra kontroll- och
uppföljningssystem för de offentligt upphandlade vägtransporterna.
Verksamheten sker i samarbete med bl.a. ett antal transportutövare och gäller
t.ex. fordonsbaserad hastighetskontroll.
Barnens säkerhet i samband med skolskjutsar är, vill utskottet understryka,
i hög grad en fråga om att se till att på- och avstigning kan ske på ett
säkert sätt. Utskottet förutsätter att även den frågan noggrant följs inom
ramen för berörda myndigheters och kommunernas trafiksäkerhetsarbete.
Med hänvisning till det anförda finner utskottet att motionerna T85 (mp)
yrkande 10 och T88 (s) nu kan lämnas utan någon riksdagens åtgärd. De avstyrks
följaktligen.
5.3 Väginformatik och annan ny teknik
5.3.1 Regeringens bedömningar
Regeringen framhåller att det  inom områdena fordon och väginformatik i dag
förekommer flera intressanta tekniska  systemlösningar, vilka effektivt kan
bidra till en förbättrad miljö och trafiksäkerhet. Problemet är att det i dag
inte finns någon naturlig efterfrågan på dessa lösningar. Från samhällets sida
föreligger dock ett starkt intresse av att sådana tillämpningar introduceras
som effektivt kan bidra till att de trafikpolitiska målen uppnås.
Förutsättningarna bör därför utredas för att i trafiksäkerhetsfrämjande syfte
inrätta en organisation med uppgift att stödja privata och offentliga organ
vid upphandling av fordon, väginformatik och annan ny teknik. Vidare bör
Sverige delta aktivt i EU:s vidareutveckling av standarder och berörda
direktiv inom områdena fordon, väginformatik och körkort.
5.3.2 Motionsförslag
I motion T77 (m) framhåller motionärerna att de är kritiska till tanken att
inrätta en organisation av det angivna slaget. Utveckling av fordon,
väginformatik och annan ny teknik inom fordonsområdet är enligt motionärerna i
huvudsak en angelägenhet för marknaden. Redan i dag finns dessutom en rad
statliga organisationer som helt eller delvis arbetar med liknande frågor,
t.ex. Konsumentverket och NUTEK.
I motion T84 (fp) framhåller motionärerna att de välkomnar användning av
väginformatik och annan ny teknik som kan främja trafiksäkerhet och
effektivitet i transportsystemet. Konsekvenserna av dessa möjligheter måste
dock undersökas grundligt, betonar motionärerna, så att man inte inför system
som kränker den personliga integriteten.
I motion T85 (mp) framhålls att ett regeringsförslag om alkolås hade utlovats
redan till år 1993. Riksdagen bör enligt motionärerna nu uttala att regeringen
snarast bör underställa riksdagen ett förslag i frågan.
I motion T413 (s) begärs en undersökning som belyser mobiltelefonmarknaden i
Sverige och de konsekvenser användning av biltelefon under körning har för
trafiksäkerheten. Vidare begär motionärerna en ändring i vägtrafikkungörelsen
som innebär att telefonering under bilkörning endast får ske med s.k.
handsfree-utrustning.
5.3.3 Utskottets ställningstagande
Utskottet delar regeringens uppfattning om vikten av att effektiva
tillämpningar av väginformatik  och annan ny teknik utvecklas och introduceras
som ett led i nollvisionens förverkligande.
Som regeringen framhåller råder av  tradition den ordningen att staten
efterfrågar produkter och ny teknik, som uppfyller vissa funktionella krav men
som inte naturligt finns på marknaden. Som exempel på sådan teknik som är av
betydelse i detta sammanhang anges i propositionen
-  elektroniskt körkort, som bl.a. kan användas för behörighetskontroll,
-  alkolås, som kan hindra onyktra förare att starta bilen,
-  intelligenta  farthållare,  som  bl.a.  kan  kopplas  till  någon  form  av
avståndsavkänning till  i första  hand  framförvarande fordon och som i
kritiska situationer sänker bilens hastighet,
-  intelligenta bältespåminnare, som t.ex. kan göra att fordonet i fråga
endast kan föras i låga hastigheter om förare eller passagerare  inte
använder  bilbälte.
Utskottet anser att teknik av det angivna slaget kan ha stor betydelse för
trafiksäkerheten och har inget att erinra mot en utredning av
förutsättningarna för att inrätta  en organisation med uppgift att stödja
privata och offentliga organ vid upphandling av fordon, väginformatik och
annan ny teknik inom fordonsområdet. Av det anförda följer att utskottet
avstyrker motion T77 (m) yrkande 2, vari tanken på en organisation av det
nämnda slaget tillbakavisas.
I likhet med regeringen - och de motionärer som står bakom motion T84 (fp) -
anser utskottet att den personliga integriteten är viktig att beakta vid
utveckling och introduktion av väginformatik, såsom  t.ex. elektroniska
körkort och intelligenta farthållare. Något riksdagens uttalande i den frågan,
som begärs i fp-motionen, synes inte erforderligt, varför yrkandet härom
avstyrks.
Enligt vad utskottet erfarit avser regeringen att återkomma till riksdagen i
frågan om alkolås i en proposition om ändrad körkortslagstiftning, som kommer
att föreläggas riksdagen senare i höst. I avvaktan härpå avstyrker utskottet
motion T85 (mp) yrkande 7.
Med anledning av motion T413 (s) om användning av mobiltelefoner i trafiken
vill utskottet fästa uppmärksamheten på det som sägs i propositionen om att
utvecklingen inom väginformatiken innebär att förarmiljön och förarens
beteende påverkas. Redan i dag förekommer bildskärmar i bilar för bl.a.
navigering, framhåller regeringen. Även förekomsten av bl.a. mobiltelefon och
fax i bilen medför en förändrad förarmiljö. Regeringen betonar att det närmare
bör klarläggas hur denna utveckling påverkar och kommer att påverka föraren
från trafiksäkerhetssynpunkt. Även utskottet finner för sin del sådana
klarlägganden angelägna. I avvaktan på resultatet härav avstyrker utskottet
motion T413 (s).
5.4 Trafiksäkrare småbilar
I motion T85 (mp) framhåller motionärerna att kraven på bränslesnålhet av
miljöskäl och ekonomiska skäl stimulerar användningen av mindre, lättare men
dessvärre mindre trafiksäkra bilar. Det är därför särskilt viktigt att
trafiksäkerheten hos små eller lätta bilar avsevärt förbättras. Skärpta
säkerhetsnormer bör stegvis införas.
Enligt vad utskottet inhämtat har inom EU antagits  direktiv om att alla nya
personbilar fr.o.m. den 1 oktober 1998 skall kunna motstå frontalkollisioner
och sidokollisoner på sätt som närmare anges i direktiven (96/79/EG och
96/27/EG). Inom Vägverket pågår arbete med att införliva direktiven med svensk
rätt. Därmed torde syftet med motionsyrkandena komma att tillgodoses utan
någon riksdagens åtgärd.  Yrkandena avstyrks därför.
5.5 Vissa utrustningsfrågor
I motion T208 (c) framhålls ( yrkande 3) att katalysatorer är så gott som utan
verkan vid kallstarter. Åtgärder som minskar utsläppen vid bl.a. kallstarter
bör därför prövas. Motionärerna vill att nya bilar skall  vara utrustade med
motorvärmare och katalysatorvärmare. Regeringen bör förelägga riksdagen
förslag härom.
Vägverket har inom ramen för sitt sektorsansvar fastställt ett miljöprogram,
som bl.a. omfattar ett projekt med benämningen Färre kallstarter. Man söker
bl.a. påverka utvecklingen av bilar i sådan riktning att problemet med
kallstarter reduceras. Verket har också tillsammans med Naturvårdsverket och
Konsumentverket undersökt de samhällsekonomiska effekterna av motorvärmare.
Projektet väntas bli slutredovisat under hösten 1997. Preliminära resultat
tyder på att användning av motorvärmare i tätort bör stimuleras på olika sätt.
Katalysatorvärmare finns, enligt vad utskottet erfarit, än så länge endast på
försöksstadiet. I avvaktan på resultatet av det nämnda projektarbetet
avstyrker utskottet motionsyrkandet.
I motion T208 (c) framhålls också (yrkande 5) att det i Sverige och Europa
inte finns några egentliga föreskrifter om hur krockkuddar skall fungera och
hanteras. Motionärerna framhåller att barn som  sitter i en barnstol i
framsätet är oskyddade om krockkudden löses ut. I USA har under de senaste två
åren 22 barn omkommit på det sättet. Eftersom krockkuddar innehåller
miljöskadliga ämnen bör av föreskrifterna också framgå hur kuddarna skall
skrotas eller tas om hand.
Enligt föreskrifter som utfärdats av Vägverket skall en bil som är utrustad
med krockkudde på sittplats för passagerare vara försedd med ett märke som på
ett tydligt sätt varnar för den fara det innebär att montera och använda
bakåtvänd skyddsanordning för denna sittplats. Verket har också givit ut en
broschyr i vilken varnas för risken i fråga. Dessutom avser Vägverket att inom
kort  sända information till alla de bilägare som har fordon utrustade med
luftkuddar. Föreskrifter om skrotning eller annan sluthantering av krockkuddar
medelas av Sprängämnesinspektionen och Arbetarskyddsstyrelsen. Med det anförda
finner utskottet syftet med motionsyrkandet tillgodosett. Detta bör därför
inte föranleda någon riksdagens åtgärd och avstyrks följaktligen.
I motion T403 (m) framhålls att brandväsendet i viss utsträckning använder sig
av deltidsanställda brandmän, som har ordinarie arbeten vid sidan av
brandkårstjänsten. I samband med en utryckning kan dessa brandmän  snabbt
behöva bege sig till en brandstation i egna bilar. Enligt motionärerna bör
bilarna i fråga därvid vara utrustade med ett flexibelt blåljus som lätt
uppmärksammas av övriga trafikanter.
Enligt fordonskungörelsen (1972:595) får endast utryckningsfordon utrustas
med larmanordning. I syfte att upprätthålla den allmänna respekten för
utryckningsfordon är det enligt utskottets mening angeläget att
larmanordningar används restriktivt. Motionen avstyrks med det sagda.
I motion T404 (fp) framhålls att förare i yrkesmässig trafik för
personbefordran är undantagna från skyldighet att använda bilbälte. Motionären
vill att undantaget skall upphävas.
Enligt vad utskottet erfarit bereder man för närvarande inom
Regeringskansliet den fråga som motionären aktualiserar. I avvaktan på
resultatet härav avstyrker utskottet motionen.
I motion T415 (s) framhålls att det i Skåne är mycket vanligt att traktorer
och släpfordon parkeras på vägbanan vid lastning av sockerbetor. Flera svåra
olyckor har inträffat där personbilar och en motorcykel bakifrån i mörker kört
in i sådana traktorer eller släpfordon. Motionärerna betonar att det behövs
bestämmelser om väl synligt, roterande varningsljus på stillastående
lastfordon.
Enligt vad utskottet inhämtat innebär gällande bestämmelser inget hinder mot
att traktorerna och släpfordonen i fråga utrustas i enlighet med motionärernas
önskemål. Utskottet är dock inte för sin del  berett att förorda tvingande
regler härom för alla lastfordon och avstyrker därför motionen.
5.6 Säkrare bromsar på tunga lastbilar och bussar
I motion T85 (mp) framhålls att var tredje tung lastbil och var fjärde buss
för närvarande underkänns vid kontrollbesiktningar på grund av felaktigheter i
bromssystemet enligt de nya EU-anpassade besiktningsregler som numera gäller.
Riksdagen bör enligt motionärerna uppdra åt regeringen att överväga om
bromskontrollen av lastbilar, lastbilssläp och bussar skall ske var sjätte
månad eller efter ett visst antal körda mil som motsvarar en
sexmånadersfrekvens för ett fordon med normal årlig körsträcka.
Vägverket har på uppdrag av regeringen och i samråd med Rikspolisstyrelsen
och AB Svensk Bilprovning utrett förutsättningarna för att införa skärpta krav
på tunga fordons bromsar. Frågan bereds för närvarande inom Regeringskansliet.
I avvaktan på resultatet härav avstyrker utskottet motionsyrkandet.
6 Säkrare gång- och cykeltrafik
6.1 Hastigheter inom tättbebyggt område m.m.
Enligt 64 § första stycket vägtrafikkungörelsen (VTK) får fordon inte föras
med högre hastighet än 50 km/tim inom tättbebyggt område. Enligt 147 § VTK får
lokala trafikföreskrifter med avvikelse från den angivna huvudregeln meddelas,
om det är motiverat med hänsyn till trafiksäkerheten, framkomligheten eller
miljön. Föreskrifterna meddelas av länsstyrelsen i fråga om vägar avsedda för
genomfartstrafik och av  kommunen i fråga om övriga vägar.
Regeringen framhåller att inriktningen bör vara att den faktiska hastigheten
inom tättbebyggt område på sikt bör uppgå till högst 30 km/tim vid tider och
platser där gående och cyklister på ett planlagt sätt blandas med biltrafik.
Som en del i denna inriktning bör kommunerna ges rätt att som första instans
besluta om hastighetsbegränsningar för samtliga vägar - även för
genomfartstrafik - inom tättbebyggt område. De effekter som uppstår med
anledning av den nya inriktningen och de ändrade bestämmelserna bör
utvärderas.
I motion T79 (kd) framhåller motionärerna att 30-skylten i trafiken i dag
accepteras och respekteras mer än någon annan hastighetsbegränsning.
Trafikanterna vet att skylten endast finns i anslutning till skolor och
daghem. Den fungerar oftast som den är tänkt att göra, dvs. som en signal om
att låg hastighet är välmotiverad. Om man generellt skulle bestämma att
hastigheten inom tätort skulle vara 30 km/tim, finns det en risk att denna
effekt går förlorad.
I motion T213 (kd) framhålls att de oskyddade trafikanternas situation måste
särskilt uppmärksammas i det kommunala trafiksäkerhetsarbetet.
I motion T81 (kd) framhålls att bilar som körs i 30 km/tim drar ca 15 % mer
bensin än bilar som körs i 50 km/tim och därvid även släpper ut 15 % mer
koldioxid. Kostnaden för Sveriges bilister skulle öka med 1,8 miljarder
kronor, om regeringens planer genomförs, betonar motionärerna, och det skulle
vara oacceptabelt för bilisterna. Vidare innebär de ökade koldioxidutsläppen
att det blir omöjligt att nå det av riksdagen fastställda målet i fråga om
nivån på dessa utsläpp.
Utskottet delar regeringens uppfattning att det finns starka hälso- och
trafiksäkerhetspolitiska skäl för att en långsiktig utveckling påbörjas som
innebär att den faktiska hastigheten vid blandtrafik inom tättbebyggt område
bör uppgå till 30 km/tim. En sådan inriktning kommer att medföra att
tätorternas gatunät i högre grad anpassas till gåendes och cyklisters villkor.
Utskottet har därför för sin del ingen erinran mot att kommunerna ges utökade
befogenheter att besluta om en hastighetsgräns på 30 km/tim i enlighet med vad
regeringen anför.
Utskottet vill dock i likhet med regeringen betona att den grundläggande
förutsättningen för hastighetsbegränsningar - att en ändrad färdhastighet
skall vara motiverad av hänsyn till trafiksäkerheten, framkomligheten eller
miljön - även gäller framgent. Det är också, som regeringen framhåller, av
stor vikt att kommunernas vidgade möjligheter att införa 30-begränsningar
hanteras på ett sådant sätt att det går att försäkra sig om att begränsningen
i hög grad accepteras och efterlevs. För att långsiktigt säkerställa detta
krävs en samordning och samverkan mellan byggnadstekniska åtgärder,
väginformatik, trafikövervakning, opininionsbildning och riktad
trafikantinformation.
Som framgår av propositionen har Statens väg- och
transportforskningsinstitut beräknat att med de sänkta hastigheterna skulle
antalet trafikdödade i tättbebyggt område kunna minskas med ca 70 % och
antalet svårt skadade med ca 60 %. Utskottet vill också understryka, med
anledning av motion T81 (kd), att det finns beräkningar som tyder på att en
hastighetsbegränsning till 30 km/tim leder till att  antalet resor inom
tättbebyggt område minskar med ca  9 % i fråga om personbil, ökar med 11 % när
det gäller buss och ökar med 12 % beträffande cykel.
Vad utskottet sålunda anfört synes ägnat att tillgodose syftet med motion
T213 (kd) yrkande 13 om att de oskyddade trafikanternas situation särskilt
måste uppmärksammas i det kommunala trafiksäkerhetarbetet. Det yrkandet kan
sålunda lämnas utan åtgärd från riksdagens sida. Yrkandet avstyrks
följaktligen. Med hänvisning till det anförda avstyrks också motionerna T79
(kd) yrkande 2 och T81 (kd).
I motion T86 (c) yrkas att riksdagen som sin mening skall ge regeringen till
känna vad i motionen anförts om det kommunala ansvaret. Motionärerna utgår
från vad regeringen anför om att kommunerna bör få utökade befogenheter att
som första instans besluta hastighetsgränser till 30 km/tim. Detta bör enligt
motionärerna förtydligas så att det klart framgår att det är den kommunala
nivån som är beslutsinstans.
Att kommunen som första instans beslutar om en hastighetsgräns innebär, vill
utskottet klargöra, att beslutet i fråga kan överklagas och ändras i en högre
instans, dvs. i första hand länsstyrelsen. Med det sagda torde syftet med
motionsyrkandet få anses tillgodosett. Det bör därför kunna lämnas utan någon
riksdagens åtgärd och  avstyrks följaktligen.
I motion T214 (fp framhålls att regeringen snarast bör genomföra Vägverkets
förslag till skärpta krav på att bilförare skall lämna företräde åt gående vid
övergångsställe.
I propositionen framhålls att regeringen överväger att införa en bestämmelse
av det begärda slaget. Syftet med motionsyrkandet synes sålunda tillgodosett.
Det bör därför inte föranleda någon riksdagens åtgärd och avstyrks
följaktligen.
I motion T401 (m) framhålls att högersväng vid rött ljus bör tillåtas om inte
korsande trafik hindras eller försvåras. Motionärerna framhåller att regler
härom finns i flera delstater i USA. Reglerna  medför att trafiken flyter
smidigare och att köerna blir kortare.
Ett genomförande av motionärernas förslag synes utskottet förenat med stora
risker för gående, eftersom övergångsställen ofta anläggs i anslutning till
gatukorsningar. Framkomligheten torde vid behov i stället kunna underlättas
genom att ett särskilt körfält anläggs för trafik som svänger till höger. Med
det sagda avstyrker utskottet motionen.
I motion T85 (mp) framhåller motionärerna att de välkomnar de utökade
möjligheterna för kommunerna att besluta hastighetsbegränsningar till 30
km/tim inom tättbebyggt område. Vi ser dessa möjligheter, säger motionärerna,
som första steget i en utveckling mot full befogenhet för kommuner och
länsstyrelser att införa hastighetssänkningar av trafiksäkerhets- och
miljöskäl. Motionärena vill (yrkandena 4-6) att vägtrafikkungörelsen (VTK)
skall ändras så att Vägverket, länsstyrelserna och kommunerna får rätt att
sänka den maximalt tillåtna hastigheten på vägar av  hälso- eller säkerhets-
eller miljöskäl.
Som utskottet framhållit inledningsvis i detta avsnitt innehåller 64 §
första stycket vägtrafikkungörelsen (VTK) en bestämmelse som säger att fordon
inte får föras med högre hastighet än 50 km/tim inom tättbebyggt område.
Enligt samma paragrafs andra stycke gäller att utom tättbebyggt område får
fordon inte föras med högre hastighet än 70 km/tim (bashastighet). Vägverket
får dock - enligt 64 § tredje stycket - föreskriva att högsta tillåtna
hastighet skall vara 90 eller 110 km/tim. Även 147 § VTK har delvis berörts i
inledningen till detta avsnitt. Enligt den bestämmelsen får lokala
trafikföreskrifter meddelas med avvikelser från 64 § första stycket (dvs.
lägre eller högre än 50 km/tim)  eller med begränsning till lägre hastighet än
som följer av bl.a. 64 § andra stycket (dvs. lägre än 70 km/tim) eller
föreskrifter som har meddelats med stöd av 64 § tredje stycket (dvs. lägre än
90 eller 110 km/tim), om det är motiverat av hänsyn till trafiksäkerheten,
framkomligheten eller miljön. De lokala trafikföreskrifterna meddelas av
länsstyrelsen i fråga om vägar avsedda för genomfartstrafik och av kommunen i
fråga om övriga vägar.
De sålunda återgivna bestämmelserna synes utskottet i huvudsak tillgodose
önskemålen enligt yrkandena 4, 5 och 6 i motion T85 (mp). Någon riksdagens
åtgärd torde sålunda inte vara erforderlig, varför yrkandena avstyrks.
6.2 Användning av cykelhjälm
Regeringen framhåller att ett långsiktigt hållbart vägtransportsystem bl.a.
bör innefatta en ökad cykeltrafik inom tättbebyggt område. Detta riskerar dock
att medföra ett ökat antal skadefall, något som inte är förenligt med vare sig
nollvisionen eller samhällets strävan att nå ett långsiktigt hållbart
vägtransportsystem. Därför bör dödsfalls- och skaderiskerna motverkas genom i
första hand lägre hastigheter vid blandtrafik inom tättbebyggt område,
separering av biltrafik och gång- och cykeltrafik samt en utbredd användning
av cykelhjälm. Ökad användning av hjälm bör tills vidare åstadkommas genom
information och som en del i myndigheters och näringslivets kvalitetssäkring
av transporter. En tvingande bestämmelse bör införas först när det kan anses
att tillräckligt många accepterar lagstiftning på området.
I motionerna T80 (c), T83 (s) och T407 (s) framhålls att krav på obligatorisk
användning av cykelhjälm bör införas.
Utskottet vill i likhet med regeringen och motionärerna understryka vikten
av att cyklister använder hjälm. Som regeringen framhåller bör dock inte några
tvingande bestämmelser införas nu. En ökad hjälmanvändning bör tills vidare
åstadkommas genom information samt som en del i myndigheters och näringslivets
kvalitetssäkring av transporter. Utskottet finner det angeläget att Vägverket
noga följer utvecklingen och att frågan om  tvingande bestämmelser övervägs på
nytt, om hjälmanvändningen inte får godtagbar omfattning. Med det sagda finner
utskottet att motionerna nu bör lämnas utan åtgärd från riksdagens sida. De
avstyrks följaktligen.
6.3 Fysisk samhällsplanering
Regeringen framhåller att länsstyrelserna har ansvar för att avsätta de
resurser som krävs för att statens intressen avseende bl.a. de nationella
trafiksäkerhetsmålen skall kunna tillgodoses på ett tidigt stadium i den
regionala och lokala planprocessen. En översyn bör ske av de råd och
riktlinjer som finns för att stödja den kommunala trafik- och
bebyggelseplaneringen, bl.a. med utgångspunkt i nollvisionen. Det bör utredas
hur de miljökonsekvensbeskrivningar som upprättas i samband med detaljplaner
och arbetsplaner kan kompletteras med en beskrivning där framför allt risken
för dödsfall och allvarliga skadefall till följd av trafikolyckor framgår.
I motion T85 (mp) framhålls vikten av att man i den kommunala planeringen ser
till att trafikfällor i första hand aldrig byggs och i andra hand åtgärdas.
Motionärerna betonar att den kanske allra viktigaste uppgiften för den fysiska
planeringen av våra tätorter framöver är att återskapa och hävda stadsmiljöer
som är säkra, hälsosamma och tillgängliga för människor som vistas utomhus.
Trafiksäkerheten för gång- och cykeltrafikanter är inte minst viktig i det
sammanhanget.
Vad regeringen anför om att den kommunala trafik- och bebyggeleplaneringen
bör utgå från nollvisionen synes utskottet väl ägnat att tillgodose syftet med
motionsyrkandet. Detta bör därför lämnas utan någon riksdagens åtgärd och
avstyrks följaktligen.
7 Säkrare motorcykelåkande
I motion T402 (m) framhålls att motorcyklar skulle synas bättre i trafiken om
de var försedda med dubbla ljus i form av en triangel.
Även i motion T532 (mp) behandlas frågan om ökad synbarhet för
motorcyklister. Motionärerna vill att det på motorcyklar skall vara tillåtet
att kombinera halvljus och varselljus.
Vägverket har enligt vad utskottet erfarit föreslagit regeringen en ändring i
vägtrafikkungörelsen (1972:603) som skulle göra det möjligt att tillgodose
motionärernas önskemål. Frågan bereds för närvarande inom Regeringskan-
sliet. I avvaktan på resultatet av beredningen avstyrker utskottet motionerna.
8 Generella åtgärder för en säkrare vägtrafik
Under rubriken Räddning och akutsjukvård vid bl.a. vägtrafikolyckor
framhåller regeringen att ett snabbt och effektivt omhändertagande är av stor
betydelse för att lindra effekterna av en vägtrafikolycka För att minimera
insatstiderna och för att kunna erbjuda en hög och jämn kvalitet vid det akuta
omhändertagandet av bl.a. trafikskadade personer bör förutsättningarna för ett
sammanhängande system med ambulanshelikoptrar utredas närmare.
Under rubriken Konsumentupplysning framhåller regeringen att det är av stor
betydelse att olika trafikantgrupper ges möjlighet att kunna välja de mest
trafiksäkra produkterna. Underlag bör tas fram och förmedlas så att en
opartisk och saklig konsumentupplysning kan uppnås inom
trafiksäkerhetsområdet.
I motion L713 (mp) framhålls att Vägverket i samråd med Konsumentverket och
Naturvårdsverket bör verka för att konsumenterna får tillgång till
miljödeklarationer för personbilar.
Av propositionen framgår att regeringen i oktober 1996 uppdrog åt Vägverket
och Konsumentverket att i samarbete med Naturvårdsverket årligen ge ut en
samlad lättillgänglig konsumentinformation om bilar. Informationen skall
omfatta ett system för märkning av bilar. Avsikten är att den skall underlätta
såväl privatpersoners som företags val av bilar med goda trafiksäkerhets- och
miljöegenskaper, med beaktande av det hushållsekonomiska perspektivet. Det
anförda synes utskottet ägnat att tillgodose syftet med motions-yrkandet.
Detta bör därför inte föranleda någon riksdagens åtgärd och avstyrks
följaktligen.
Under rubriken Nytt hälsomått framhåller regeringen att det finns behov av att
på ett mer nyanserat och adekvat sätt kunna beskriva de verkliga
hälsoförluster som uppstår inom vägtransportsystemet i samband med
trafikolyckor. Ett nytt hälsomått bör tas fram för personskador som anger risk
för dödande och invalidiserande personskada och som baseras på de prognos- och
diagnossystem som används inom hälso- och sjukvården.
I motion T77 (m) framhålls att den del av sjukskrivningarna som kan hänföras
till trafikolyckor bör bekostas av trafikskadeförsäkringen. En sådan
förändring skulle, betonar motionärerna, medföra ökat tryck på såväl
konsumenten som producenten av transportsystemen. Samtidigt sammanfaller detta
med behovet av ett nytt hälsomått. Vårt förslag kan också innebära, säger
motionärerna, att försäkringsbranschen får intresse av att medfinansiera
ambulanshelikoptrar. Fordonsproducenter får incitament att erbjuda lösningar
där trafikinformatiken, t.ex. vägradar, som system snabbare kan utvecklas.
Riksdagen avslog i juni 1997 ett yrkande i en m-motion som bl.a. innebar att
socialförsäkringen inte skall omfatta trafikskador (prop. 1996/97:150, bet.
FiU20, rskr. 284).  Utskottet är för sin del inte berett att förorda en
omprövnig av riksdagsbeslutet i fråga och avstyrker därför motion T77 (m)
yrkande 3.
9 Körkortsåterkallelser
I motion T408 (m), med rubriken Ändrade påföljder för hastighetsöverträdelser,
framhålls att en  återkallelse av körkort - om än tillfällig -  i många fall
är en alltför sträng påföljd vid överträdelse av bestämmelser om högsta
tillåtna hastighet. Återkallelsen i förening med böter för fortkörningen
innebär enligt motionären ett dubbelt straff, som för glesbygdsbor är något av
en katastrof.
Enligt 16 § punkt 4 körkortslagen (1977:477) skall ett körkort återkallas
bl.a. i fall då körkortshavaren vid förandet av ett motordrivet fordon har
överskridit högsta tillåtna hastighet, kört mot rött ljus, underlåtit att
iaktta stopplikt, kört om vid övergångsställe eller brutit mot någon annan
från trafiksäkerhetssynpunkt väsentlig regel, allt om öveträdelsen inte kan
anses som ringa. En av polisen konstaterad  överträdelse av bestämmelse om
högs-ta tillåtna hastighet behöver sålunda i många fall inte innebära att
körkortet återkallas. Utskottet vill understryka att körkort återkallas i
trafiksäkerhetens intresse och inte för att straffa körkortshavaren.
Regeringen avser, enligt vad utskottet erfarit, att under hösten 1997
förelägga riksdagen förslag om en ändrad körkortslagstiftning på grundval av
det arbete som utförts av 1994 års körkortsutredning och som bl.a. omfattar
slutbetänkandet En körkortsreform (SOU 1996:114). I avvaktan på propositionen
och med hänvisning till vad utskottet i övrigt nu anfört avstyrks motion T408
(m)
Motion T411 (s) har rubriken Förbud att köra bil under påverkan av vissa
mediciner. Motionärerna  framhåller att ett  körkort bör återkallas om
körkortshavaren står under behandling med medicin som påverkar
trafiksäkerheten negativt.
Enligt 17 a § körkortslagen skall en läkare, som vid undersökning av en
körkortshavare finner denne av medicinska skäl  uppenbart olämplig att inneha
körkort, anmäla saken till den länsstyrelse som utfärdat körkortet. Denna  kan
återkalla körkortet. Någon anmälan behöver inte göras om det kan antas att
körkortshavaren kommer att följa läkarens anvisning att avstå från att köra
körkortspliktigt fordon. Av föreskrifter som beslutats av Vägverket efter
samråd med Socialstyrelsen framgår att regelbundet, läkarordinerat bruk av
vissa medel skall prövas från trafiksäkerhetssynpunkt. Om bruket bedöms
innebära en trafiksäkerhetsrisk föreligger hinder för innehav av körkort,
hinder som skall anmälas till länsstyrelsen. Med hänvisning till det anförda,
som synes ägnat att tillgodose syftet med motionen, och i avvaktan på
propositionen om ändrad körkortslagstiftning avstyrker utskottet motion T411
(s).
10 Vägtransporter av farligt gods
I motion T78 (s) utgår motionären från uppgiften i propositionen att
regeringen avser att tillsätta en utredning i syfte att klargöra det allmännas
och näringslivets ansvar för trafiksäkerheten. Motionären framhåller att det
är angeläget från miljö- och säkerhetssynpunkt att finna en ändamålsenlig
lösning på frågan om transporterna av flygbränsle från Värtahamnen till
Arlanda. Den aviserade utredningen bör ges i uppdrag att även se över hur man
skall kunna förmå de organ som ansvarar för transporttjänster att i syfte att
minska olycksriskerna och uppnå nollvisionen välja det mest trafiksäkra och
miljövänliga transportsättet.
Utskottet förutsätter att den av regeringen aviserade utredningen om det
allmännas och näringslivets ansvar för trafiksäkerheten kommer att
uppmärksamma även  transporter  av farligt gods och därmed  den i motion T78
(s) aktualiserade frågeställningen. I avvaktan på resultatet av utredningen
avstyrker utskottet motionen.
I motion T85 (mp) framhålls (yrkande 16) att det finns skäl för myndigheterna
att ta alternativa transportsätt i beaktande när tillstånd till transport av
farligt gods ges. Lagen (1982:821) om transport av farligt gods bör ändras i
enlighet med det sålunda angivna ändamålet. Vidare framhåller motionärerna
(yrkande 17) att transport av farligt gods bör betraktas som miljöfarlig
verksamhet  och därmed prövas enligt miljöskyddslagen (1969:387).
Enligt lagen om transport av farligt gods gäller som huvudregel att sådan
transport får ske utan tillstånd men endast på de villkor som anges i lagen
eller med stöd av i denna meddelade föreskrifter. Därmed hänvisas till
synnerligen omfattande regelverk för vart och ett av de olika transportslagen.
Reglerna baseras på  internationella överenskommelser med en mycket bred
internationell tillämpning, bl.a. inom EU. Undantag från huvudregeln gäller
enligt lagens 10 §, vari stadgas att regeringen, eller myndighet som
regeringen bestämmer får förbjuda vissa slag av transporter eller föreskriva
att vissa slag av transporter får ske endast efter tillstånd eller
förhandsanmälan. Av 147 § vägtrafikkungörelsen framgår vidare att kommunerna
får meddela lokala trafikföreskrifter om förbud mot trafik, bl.a. med fordon
som har last av viss beskaffenhet. Miljöskyddslagen utgör, enligt vad
utskottet erfarit, en del av den miljöbalk som regeringen avser att förelägga
riksdagen förslag om i höst.
Med det sagda samt i avvaktan på förslaget till miljöbalk och resultatet av
den  aviserade utredningen om det allmännas och näringslivets ansvar för
trafiksäkerheten avstyrker utskottet motion T85 (mp) yrkandena 16 och 17.
11 Parkeringsfrågor
I motionerna T412 (s) och 416 (s) begärs åtgärder mot obetalda
felparkeringsavgifter. I den förstnämnda motionen framhålls att personer med
många obetalda felparkeringsavgifter i viss utsträckning hyr ut sina bilar.
Förhyraren kan undandra sig betalning för felparkeringsavgifter, eftersom
anmaningar härom tillställs bilens ägare. Denne är oftast helt utan medel, i
de fall motionärerna avser. Bilarnas värde är ofta så lågt att utmätning inte
lönar sig. I vissa fall är barn registrerade som ägare till bilarna i fråga. I
den sistnämnda motionen framhålls att olika lösningar bör prövas för att
åtgärda missbruket. Som exempel på en sådan lösning nämns körförbud för bilar
där ägaren har resterande felparkeringsavgifter överstigande ett visst belopp.
Motion T417 (fp) avser parkering i gathörn. Motionären framhåller att den
gällande tiometersregeln är godtycklig och att den bör ersättas med en
femmetersregel, som tillämpas i många andra länder.
Enligt 1997 års regleringsbrev för Vägverket skall verket senast den 31
december 1997 redovisa förslag till enklare och mer enhetliga
parkeringsbestämmelser. Utskottet förutsätter att Vägverket vid fullgörandet
av sitt uppdrag bl.a. överväger de i motionerna aktualiserade frågorna. I
avvaktan på resultatet av uppdraget avstyrker utskottet motionerna.
12 Vägsalt
I motion T331 (c) framhålls (yrkande 1) att det behövs stöd och stimulans till
utvecklings- och försöksverksamhet syftande till minskad saltanvändning vid
halkbekämpning. Motionären betonar attt  vägsaltningen har negativa
miljöeffekter och att försöksverksamheten bör omfatta användning av
kalkprodukter. Finansiering bör enligt motionens yrkande 2 ske inom ramen för
en hållbar utveckling.
Enligt vad utskottet erfarit har Vägverket på senare år minskat användningen
av vägsalt. Så har bedömts kunna ske utan men för trafksäkerheten. Inom verket
pågår ett utvecklingsarbete i syfte att finna alternativ till saltet för
halkbekämpning. Kalk används liksom sand som ett friktionsmedel men bedöms ha
vissa negativa miljöeffekter. Utskottet är med hänvisning till det anförda
inte berett att förorda någon riksdagens åtgärd med anledning av motion T331
(c). Motionen avstyrks därför.
13 Vägtrafikfrågor i övrigt
I motion T410 (s) framhålls att bestämmelserna om bilregistret bör vara så
utformade att endast polismyndighet har tillgång till registret. Motionären
framhåller att en inbrottstjuv genom att vända sig till registret på ett
enkelt sätt kan få besked om namn och hemadress på ägaren till en bil som
t.ex. finns på en långtidsparkering vid en flygplats.
Nuvarande regler om tillgång till bilregistret behövs enligt utskottets
mening för bl.a. handeln med bilar. Utskottet kan därför inte ställa sig bakom
motionärens förslag och avstyrker motionen.
Motion T301 (fp) gäller utmärkning av landskapsgränser. Motionären erinrar om
att indelningen i landskap är äldre än länsindelningen och framhåller att den
fortfarande har stor kulturell betydelse. För att hålla traditionen vid liv
vore det bra, betonar motionären, om man längs våra större vägar kunde märka
ut landskapsgränserna utöver den nuvarande markeringen av länsgränser och
kommungränser.
Det finns inga bestämmelser som hindrar Vägverket från att vid sidan av
nuvarande utmärkning av kommun- och länsgränser även utmärka t.ex. vattendrag,
minnesmärken och landskapsgränser. Utskottet är dock för sin del inte berett
att förorda någon skyldighet för Vägverket att svara för sådan utmärkning.
Motionen avstyrks därför.

Hemställan

Utskottet hemställer
1. beträffande den s.k. nollvisionen
att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på
motion 1996/97:T213 yrkande 3 i denna del godkänner att det långsiktiga
målet för trafiksäkerheten skall vara att ingen skall dödas eller skadas
allvarligt till följd av trafikolyckor inom vägtransportsystemet
(nollvisionen) samt att vägtransportsystemets utformning och funktion
anpassas till de krav som följer av detta,
2. beträffande kostnader för innehav av tyngre fordon
att riksdagen avslår motion 1996/97:T77 yrkande 1,
res. 1 (m)
3. beträffande det ideella trafiksäkerhetsarbetet
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:T86 yrkande 1 och 1996/97: T87 yrkande
2,
4. beträffande insatser mot trafikonykterhet
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:T84 yrkande 1, 1996/97:T86
yrkande 3 och 1996/97:T87 yrkande 1,
5. beträffande nuvarande trafiksäkerhetspolitiska mål m.m.
att riksdagen avslår motion 1996/97:T85 yrkandena 1-3 samt 8 och 9,
res. 2 (mp)
6. beträffande kampanjer för att öka trafiksäkerheten
att riksdagen avslår motion 1996/97:T420,
7. beträffande minskning av antalet mottagningsorter för förarprov
att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:T76, 1996/97: T82 och
1996/97:T86 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
8. beträffande ökad differentiering av körkort
att riksdagen avslår motion 1996/97:T85 yrkande 11,
res. 3 (mp)
9. beträffande utbyte av utländska körkort
att riksdagen avslår motion 1996/97: T418,
10. beträffande Tullängsskolan i Örebro
att riksdagen avslår motion 1996/97:T419,
11. beträffande sänkta avgifter för körkortsprov och körkort
att riksdagen avslår motion 1996/97:T421,
12. beträffande säkerhetsbälten i bussar
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:T79 yrkande 1 och 1996/97: T414,
13. beträffande kvalitetssäkring av skolskjutsar
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:T85 yrkande 10 och 1996/97: T88,
res. 4 (mp)
14. beträffande upphandling av fordon, väginformatik och annan ny
teknik inom fordonsområdet
att riksdagen avslår motion 1996/97:T77 yrkande 2,
res. 5 (m)
15. beträffande väginformatik och personlig integritet
att riksdagen avslår motion 1996/97:T84 yrkande 2,
16. beträffande alkolås
att riksdagen avslår motion 1996/97:T85 yrkande 7,
17.beträffande användning av mobiltelefon  i trafiken
att riksdagen avslår motion 1996/97:T:413,
18. beträffande trafiksäkrare småbilar
att riksdagen avslår motion 1996/97:T85 yrkandena 13 och 14,
res. 6 (mp)
19. beträffande motorvärmare och katalysatorvärmare
att riksdagen avslår motion 1996/97:T208 yrkande 3,
20. beträffande krockkuddar
att riksdagen avslår motion 1996/97:T208 yrkande 5,
21. beträffande utryckningsfordon
att riksdagen avslår motion 1996/97:T403,
22. beträffande skyldighet för förare i yrkesmässig trafik att
använda säkerhetsbälte
att riksdagen avslår motion 1996/97:T404,
23. beträffande roterande varningsljus  på stillastående
lastfordon
att riksdagen avslår motion 1996/97:T415,
24. beträffande säkrare bromsar på tunga lastbilar och bussar
att riksdagen avslår motion 1996/97:T85 yrkande 15,
res. 7 (mp)
25. beträffande hastigheter inom tättbebyggt område
att regeringen avslår motionerna 1996/97:T79 yrkande 2, 1996/97:T81 och
1996/97: T213 yrkande 13,
26. beträffande det kommunala ansvaret
att riksdagen avslår motion 1996/97:T86 yrkande 2,
27. beträffande företräde för gående vid övergångsställe
att riksdagen avslår motion 1996/97:T214 yrkande 7,
28. beträffande högersväng vid rött ljus
att riksdagen avslår motion 1996/97:T401,
29. beträffande hastighetsbestämmelser av hälso- och miljöskäl
att riksdagen avslår motion 1996/97:T85 yrkandena 4-6,
30. beträffande användning av cykelhjälm
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:T80, 1996/97:T83 och 1996/97:T407,
31. beträffande fysisk samhällsplanering
att riksdagen avslår motion 1996/97:T85 yrkande 12,
res. 8 (mp)
32. beträffande ökad synbarhet för motorcyklister
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:T402 och 1996/97:T532,
33. beträffande miljödeklarationer för personbilar
att riksdagen avslår motion 1996/97:L713 yrkande 24,
34. beträffande sjukskrivning vid trafikolyckor
att riksdagen avslår motion 1996/97:T77 yrkande 3,
res. 9 ( m)
35. beträffande ändrade påföljder för överträdelse av
hastighetsbestämmelser
att riksdagen avslår motion 1996/97:T408,
36. beträffande förbud att köra bil under påverkan av vissa
mediciner
att riksdagen avslår motion 1996/97:T411,
37. beträffande vägtransporter av flygbränsle till Arlanda
att riksdagen avslår motion 1996/97:T78,
38. beträffande tillståndskrav för vägtransporter av farligt gods
m.m..
att riksdagen avslår motion 1996/97:T85 yrkandena 16 och 17,
res. 10 (mp)
39. beträffande betalning av felparkeringsavgifter
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:T412 och 1996/97:T416,
40. beträffande parkering i gathörn
att riksdagen avslår motion 1996/97:T417,
41. beträffande vägsalt
att riksdagen avslår motion 1996/97:T331,
42. beträffande tillgång till bilregistret
att riksdagen avslår motion 1996/97:T410,
43. beträffande utmärkning av landskapsgränser
att riksdagen avslår motion 1996/97:T301.
Stockholm den 18 september 1997
På trafikutskottets vägnar
Monica Öhman
I beslutet har deltagit: Monica Öhman (s), Per Westerberg (m), Jarl Lander
(s), Per Erik Granström (s), Tom Heyman (m), Krister Örnfjäder (s), Sivert
Carlsson (c), Hans Stenberg (s), Birgitta Wistrand (m), Monica Green (s), Lena
Sandlin (s), Lars Björkman (m), Elisa Abascal Reyes (mp), Christina Axelsson
(s), Claes-Göran Brandin (s), Torsten Gavelin (fp) och Hanna Zetterberg (v).

Reservationer

1. Kostnader för innehav av tyngre fordon (mom. 2)
Per Westerberg, Tom Heyman, Birgitta Wistrand och Lars Björkman (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med ?Med
anledning? och slutar med  ?motion T77 (m) yrkande 1? bort ha följande
lydelse:
Som framhålls i motion T77 (m) har vi ett skattesystem som verkar i en annan
riktning än trafiksäkerhetsarbetet. Den viktbaserade skatten på fordon leder
till att bilar med tyngre kaross eller med extra säkerhetsutrustning beskattas
hårdare. Förslag av Kommunikationskommittén skulle också, om de genomfördes,
fördyra innehavet av tyngre fordon. Skadorna kan bli mindre allvarliga om man
färdas i en tyngre och säkrare bil. De mål som kommittén satt upp rörande
bränsleförbrukningen motsäger målsättningen om det trafiksäkra samhället,
eftersom tyngre fordon med så låg bränsleförbrukning som 0,4 liter per mil
inte är tekniskt möjliga i dag.
Vad utskottet nu anfört - och som innebär att syftet med motion T77 (m)
yrkande 1 tillstyrks - bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande kostnader för innehav av tyngre fordon
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:T77 yrkande 1 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Nuvarande trafiksäkerhetspolitiska mål m.m. (mom. 5)
Elisa Abascal Reyes (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13 börjar med ?Nollvisionen
förtydligar,? och på s. 14 slutar med ?motionsyrkandena avstyrks? bort ha
följande lydelse:
Det av riksdagen fastställda nu gällande, övergripande
trafiksäkerhetspolitiska målet är att antalet dödade och skadade i trafiken
fortlöpande bör minska. Som framhålls i propositionen är nollvisionen den
yttersta konsekvensen av detta mål. Utskottet har i det föregående tillstyrkt
att riksdagen godkänner nollvisionen som ett långsiktigt mål för
trafiksäkerhetsarbetet. Det är enligt utskottets mening angeläget att det nu
gällande  trafiksäkerhetsmålet ligger fast och får funktionen av ett delmål
som kompletterar det nya långsiktiga målet.
Som framhålls i motion T85 (mp) utgör barns trafiksäkerhet inte något eget
reformområde i det nu gällande nationella trafiksäkerhetsprogrammet. Utskottet
finner detta anmärkningsvärt, inte minst mot bakgrund  av den  av riksdagen
fastställda målsättningen att barnens trafiksäkerhet särskilt skall beaktas
inom ramen för det övergripande trafiksäkerhetspolitiska målet.  Utskottet
delar motionärernas uppfattning att riksdagen nu bör uppmana regeringen att
verka för att barnens trafiksäkerhet  uppmärksammas genom ett särskilt
reformområde i det nationella trafiksäkerhetsprogrammet.  Utskottet anser
också - i likhet med de motionärer som står bakom motion T85 (mp) - att
riksdagen bör uppdra åt regeringen att tillsätta en opartisk kommission för
att granska hur den del av riksdagens trafiksäkerhetsmål som berör barns
problem i trafiken har genomförts i det praktiska trafiksäkerhets-arbetet.
Den som reser kollektivt undviker många av de risker som är förenade med
bl.a. den individuella bilkörningen. Utskottet delar den i motion T85 (mp)
uttalade uppfattningen att trafiksäkerhetsinformationen bör ges en sådan
inriktning att alternativ till bilåkandet, t.ex. tågresor, framställs som
attraktiva. Det är också angeläget att NTF:s resurser till mycket stor del
används för sådan information.
Vad utskottet nu anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna. Utskottets ställningstagande innebär att motion T85 (mp) yrkandena 1-3
och 8 tillstyrks. Det innebär vidare att syftet med motionens yrkande 9 torde
få anses tillgodosett.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
5. beträffande nuvarande trafiksäkerhetspolitiska mål m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:T85 yrkandena 1-3 och 8 samt med
anledning av motion 1996/97:T85 yrkande 9 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
3. Ökad differentiering av körkort (mom. 8)
Elisa Abascal Reyes (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16 börjar med ?I
propositionen? och slutar med  ?utskottet motionsyrkandet? bort ha följande
lydelse:
Utskottet delar den i motion T85 (mp) uttalade uppfattningen att en ökad
differentiering av körkort innebär stora fördelar och därför bör utredas. Som
framhålls i motionen förändras de individuella förutsättningarna för att vara
en god fordonsförare i takt med livets olika skeden.  Hög ålder kan vara
förenad med hög risk men får inte medföra att körkortet återkallas för alla
som nått en viss ålder. Den höjda risken bör i stället kunna motverkas genom
att mycket gamla förare tillåts köra endast under vissa förhållanden, t.ex.
bara i dagsljus.  Härigenom ges de möjlighet att fortsätta som aktiva förare
under ytterligare en tid.
Vad utskottet nu anfört - och som innebär att motion T85 (mp) yrkande 11
tillstyrks - bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:
8. beträffande ökad differentiering av körkort
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:T85 yrkande 11 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Kvalitetssäkring av skolskjutsar (mom. 13)
Elisa Abascal Reyes (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 18 börjar med ?Som
Kommunförbundet? och slutar med  ?avstyrks följaktligen? bort ha följande
lydelse:
Som framhålls i motion T85 (mp) måste det med   skolskjutsningen förenade
säkerhetsproblemet angripas från två håll. Det ena är förbättrade
bromskontroller för bl.a. bussar. Den frågan återkommer utskottet till i det
följande. Det  andra angreppssättet innebär förbättrad upphandling av
skolskjutsar i kommunerna. Utskottet anser i likhet med motionärerna att
Vägverket aktivt bör informera kommunerna om vilka krav de bör kunna ställa på
transportörerna att tillhandahålla högsta möjliga säkerhet för barn som färdas
med skolskjuts. Regeringen bör därför ge Vägverket i uppdrag att utarbeta en
kvalitetssäkring för skolskjutsar som kommunerna kan utgå från i
upphandlingar.
Vad utskottet nu anfört - och som innebär att motion T85 (mp) yrkande 10
tillstyrks - bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Utskottets
ställningstagande innebär att syftet med motion T88 (s) torde få anses
tillgodosett.
dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:
13. beträffande kvalitetssäkring av skolskjutsar
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:T85 yrkande 10 och med anledning
av motion 1996/97:T88 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
5. Upphandling av fordon, väginformatik och annan ny teknik inom
fordonsområdet (mom. 14)
Per Westerberg, Tom Heyman, Birgitta Wistrand och Lars Björkman (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 19 börjar med ?Som
regeringen? och på s. 20 slutar med  ?slaget tillbakavisas? bort ha följande
lydelse:
I likhet med de motionärer som står bakom motion T77 (m) ställer sig
utskottet tveksamt till tanken på att inrätta en organisation med uppgift att
stödja privata och offentliga organ vid upphandling av fordon, väginformatik
och annan ny teknik på fordonsområdet. Upphandlingen i fråga är enligt
utskottets mening en angelägenhet i huvudsak för marknaden. Som framhålls i
motionen finns det dessutom redan en rad  organ som helt eller delvis arbetar
med de uppgifter som den tilltänkta nya organisationen skulle ha,  bl.a.
Konsumentverket, Svenska Kommunförbundet och Närings- och
teknikutvecklingsverket (NUTEK).
Vad utskottet nu anfört - och som innebär att motion T77 (m) yrkande 2
tillstyrks - bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:
14. beträffande upphandling av fordon, väginformatik och annan ny teknik
inom fordonsområdet
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:T77 yrkande 2 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
6. Trafiksäkrare småbilar (mom. 18)
Elisa Abascal Reyes (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20 börjar med ?Enligt vad
utskottet inhämtat? och på s. 21 slutar med ?avstyrks därför? bort ha följande
lydelse:
När en tung, ofta stor och relativt trafiksäker bil krockar med en lätt,
liten bil så är det, som framhålls i motion T85 (mp), den lätta bilen som
åsamkas merparten av skadorna. Kraven på bränslesnålhet av miljöskäl och av
ekonomiska skäl stimulerar användningen av mindre, lättare men dessvärre
mindre trafiksäkra bilar. Det är därför, som betonas i motionen, särskilt
viktigt att trafiksäkerheten hos små eller lätta bilar avsevärt förbättras.
Skärpta säkerhetsnormer bör genom regeringens försorg stegvis införas.
Vad utskottet nu anfört - och som innebär att motion T85 (mp) yrkandena 13
och 14 tillstyrks - bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse:
18. beträffande trafiksäkrare småbilar
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:T85 yrkandena 13 och 14 som sin
mening ger regeringen till känna vad  utskottet anfört,
7. Säkrare bromsar på tunga lastbilar och bussar (mom. 24)
Elisa Abascal Reyes (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 22 börjar med ?Vägverket
har? och slutar med  ?utskottet motionsyrkandet? bort ha följande lydelse:
I likhet med de motionärer som står bakom motion T85 (mp) finner utskottet
färska uppgifter från AB Svensk Bilprovning om felfrekvensen på tunga
lastbilars och bussars bromsar mycket oroande. Utskottet delar därför
motionärernas uppfattning att regeringen bör överväga om bromskontrollen av
lastbilar, lastbilssläp och bussar skall ske var sjätte månad eller efter ett
visst antal körda mil som motsvarar en sexmånadersfrekvens för ett fordon med
normal årlig körsträcka.
Vad utskottet nu anfört - och som innebär att motion T85 (mp) yrkande 15
tillstyrks - bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 24 bort ha följande lydelse:
24. beträffande säkrare bromsar på tunga lastbilar och bussar
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:T85 yrkande 15 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
8. Fysisk samhällsplanering (mom. 31)
Elisa Abascal Reyes (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 26 börjar med ?Vad
regeringen? och slutar med  ?avstyrks följaktligen?  bort ha följande lydelse:
Utskottet delar den i motion T85 (mp) uttalade uppfattningen att den kanske
allra viktigaste uppgiften för den fysiska planeringen av våra tätorter
framöver är att återskapa och hävda stadsmiljöer som är säkra, hälsosamma och
tillgängliga för människor som vistas utomhus. Trafiksäkerheten för gång- och
cykeltrafikanter är inte minst viktig i det sammanhanget.
Säkerheten kan förbättras genom att man i ökad utsträckning skiljer gång-
och cykelbanor åt. De moderna snabba cyklarna har medfört att  antalet
olyckor till följd av sammanstötningar mellan cyklister och gående har ökat.
Kantstensparkeringen bör reduceras, något som ökar säkerheten för cyklister
utan tillgång till cykelbanor. Det är också angeläget att skilja cykeltrafik
från biltrafik med hänsyn till cyklisternas hälsa. Cyklisterna riskerar ju att
få i sig betydande mängder luftföroreningar från bilarna.
Genom  samplanering av  de olika trafikslagen kan resor med kollektivtrafik
underlättas väsentligt. Sådan samplanering bör i större utsträckning än nu
prägla planarbetet i såväl stat, landsting som kommun.
Vad utskottet nu anfört - och som innebär att motion T85 (mp) yrkande 12
tillstyrks - bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 31 bort ha följande lydelse:
31. beträffande fysisk samhällsplanering
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:T85 yrkande 12 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
9. Sjukskrivning vid trafikolyckor (mom. 34)
Per Westerberg, Tom Heyman, Birgitta Wistrand och Lars Björkman (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 27 börjar med ?Riksdagen
avslog? och slutar med  ?motion T77 (m) yrkande 3? bort ha följande lydelse:
Utskottet delar den i motion T77 (m) uttalade uppfattningen att mycket talar
för att den del av sjukskrivningarna som kan hänföras till trafikolyckor bör
bekostas av den obligatoriska trafikskadeförsäkringen. En sådan ordning
tillämpas i Finland, och möjligheterna att införa den även i Sverige bör
enligt utskottets mening utredas. I många delar skulle en sådan förändring
medföra ett ökat tryck på såväl konsumenter som på producenter av
transportsystemen. Den skulle också sammanfalla med  behovet av ett nytt
hälsomått. Vidare skulle förändringen innebära att försäkringsbranschen får
intresse av att medfinansiera ambulanshelikoptrar. Fordonsproducenter skulle
också stimuleras att erbjuda lösningar där trafikinformatiken, t.ex. vägradar,
som system snabbare utvecklas.
Vad utskottet nu anfört - och som innebär att motion T77 (m) yrkande 3
tillstyrks - bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 34 bort ha följande lydelse:
34. beträffande sjukskrivning vid trafikolyckor
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:T77 yrkande 3 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,


10. Tillståndskrav för vägtransporter av farligt gods  m.m.        (mom. 38)
Elisa Abascal Reyes (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 29 börjar med ?Med det? och
slutar med  ?motion T85 (mp) yrkandena 16 och 17? bort ha följande lydelse:
Som framhålls i motion T85 (mp) medför transporter av farligt gods på våra
vägar betydande risker för både miljö och hälsa. Visst farligt gods kan inte
transporteras på annat sätt, men i åtskilliga fall torde godset i stället
kunna transporteras på den betydligt säkrare järnvägen eller den likaledes
säkrare sjövägen. Det är enligt utskottets mening angeläget att transporterna
styrs till det transportslag som kan erbjuda den högsta säkerheten. Så kan ske
genom regler om att transporter av farligt gods måste föregås av en
tillståndsprövning i större omfattning än för närvarande. Regeringen bör
förelägga riksdagen förslag om ändring i  lagen (1982:821) om transport av
farligt gods i enlighet därmed.
Utskottet delar också motionärernas uppfattning att Sverige inom EU bör
verka för att vägtrafiken åläggs samma höga säkerhetskrav som järnvägstrafiken
och sjötrafiken. Samma tänkande som ligger bakom krav på dubbla skrov i
sjötrafiken bör också tillämpas på vägtrafiken.
Regeringen bör vidare förelägga riksdagen förslag om att transport av
farligt gods skall betraktas som miljöfarlig verksamhet och därmed prövas
enligt miljöskyddslagen (1969:387).
Vad utskottet nu anfört - och som innebär att  motion T85 (mp) yrkandena 16
och 17 tillstyrks - bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 38 bort ha följande lydelse:
38. beträffande tillståndskrav för vägtransporter av farligt gods m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:T85 yrkandena 16 och 17 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,


Särskilt yttrande


Insatser mot trafikonykterhet (mom. 4)
Torsten Gavelin (fp) anför:
En helt grundläggande trafikregel är att alkohol och bilkörning inte hör ihop.
Förutom alkohol gäller den regeln även andra droger, såsom narkotika och en
del mediciner. Det är väl känt och allmänt accepterat att kombinationen
bilkörning och alkohol ökar riskerna kraftigt, såväl för den påverkade själv
som för oskyldiga medtrafikanter.
Kampen mot rattfylleri får vi aldrig någonsin ge upp. Folkpartiet
liberalerna har i många år varit pådrivande i denna kamp. Genom
poliskontroller och informationskampanjer bör vi kunna få fler att avstå från
bilkörning efter intag av alkohol, narkotika och påverkande mediciner.




Innehållsförteckning
Sammanfattning........................................1
Propositionen.........................................2
Motionerna............................................2
Motioner med anledning av propositionen.............2
Motioner från den allmänna motionstiden 1996........4
Skrivelser från kommuner m.m..........................7
Utskottet.............................................7
1 Trafiksäkerhetsarbetets nuvarande mål och inriktning7
2 Det nuvarande operativa trafiksäkerhetsarbetet....8
3 Antalet dödade och skadade i trafiken åren 1986 19968
4 Nollvisionens trafiksäkra samhälle................8
4.1 Regeringens bedömningar och förslag...........8
4.2 Motionsförslag...............................10
4.3 Utskottets ställningstagande.................12
5 Säkrare biltrafik................................15
5.1 Förarutbildningen............................15
5.1.1 Minskning av antalet mottagningsorter för förarprov15
5.1.2 Ökad differentiering av körkort..........16
5.1.3 Utbyte av utländska körkort..............16
5.1.4 Vissa övriga körkortsfrågor..............17
5.2 Kvalitetssäkring av vägtransporter, tjänsteresor och arbetsresor
17
5.3 Väginformatik och annan ny teknik............19
5.3.1 Regeringens bedömningar..................19
5.3.2 Motionsförslag...........................19
5.3.3 Utskottets ställningstagande.............19
5.4 Trafiksäkrare småbilar.......................20
5.5 Vissa utrustningsfrågor......................21
5.6 Säkrare bromsar på tunga lastbilar och bussar22
6 Säkrare gång- och cykeltrafik....................22
6.1 Hastigheter inom tättbebyggt område m.m......22
6.2 Användning av cykelhjälm.....................25
6.3 Fysisk samhällsplanering.....................25
7 Säkrare motorcykelåkande.........................26
8 Generella åtgärder för en säkrare vägtrafik......26
9 Körkortsåterkallelser............................27
10 Vägtransporter av farligt gods..................28
11 Parkeringsfrågor................................29
12 Vägsalt.........................................29
13 Vägtrafikfrågor i övrigt........................30
Hemställan.........................................31
Reservationer........................................34
Särskilt yttrande....................................40