I detta betänkande ställer sig utskottet bakom det i proposition 1996/97:157
framlagda förslaget till lag om tilldelning av spårkapacitet. Förslaget syftar
till att genomföra rådets direktiv av den 19 juni 1995 om tilldelning av
järnvägsinfrastrukturkapacitet och uttag av infrastrukturavgifter. I lagen
föreskrivs att Tågtrafikledningen, som är en enhet inom Banverket, skall kunna
besluta om tilldelning av tåglägen på andra spåranläggningar än statens. Lagen
gäller endast internationella sammanslutningar av järnvägsföretag som utför
internationell trafik samt järnvägsföretag som utför internationella
kombinerade godstransporter. Spårinnehavaren får rätt att ta ut avgifter för
nyttjandet av spåranläggningen.
Lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1998.
Propositionen
Regeringen (Kommunikationsdepartementet) föreslår i proposition 1996/97: 157
att riksdagen antar regeringens förslag till lag om tilldelning av
spårkapacitet. Lagförslaget är fogat som bilaga till betänkandet.
Motionen
1996/97:T67 av Per Westerberg m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om tilldelning av spårkapacitet till inhemska järnvägsföretag,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om rätt att överklaga av tågtrafikledningen fattat beslut.
Utskottet
1. Direktivet om tilldelning av järnvägsinfrastrukturkapacitet och uttag av
infrastrukturavgifter
Rådets direktiv 95/19/EG behandlar tilldelning av infrastrukturkapacitet och
uttag av infrastrukturavgifter. Direktivets bestämmelser omfattar endast
internationella sammanslutningar av järnvägsföretag som utför internationell
trafik samt järnvägsföretag som utför internationella kombinerade
godstransporter.
Syftet med direktivet är att definiera de principer och förfaranden som
skall tillämpas vid tilldelningen av järnvägsinfrastrukturkapacitet och uttag
av avgifter för användningen av denna kapacitet. Varje medlemsstat skall utse
ett tilldelningsorgan, som skall ha kännedom om alla tillgängliga tåglägen.
Tilldelningen av tåglägen skall ske på rättvisa och icke-diskriminerande
grunder samt, med vissa undantag, på ett sätt som ger optimal och effektiv
användning av infrastrukturen. Ingen diskriminering får heller ske vid uttag
av infrastrukturavgifter för likvärdiga tjänster på samma marknad. Beslut om
tilldelning av infrastrukturkapacitet och uttag av infrastrukturavgifter skall
kunna överklagas hos en oberoende instans av domstolskaraktär.
2. Den svenska regleringen
Statens spåranläggningar definieras som de spåranläggningar som tillhör staten
och som drivs och förvaltas av Banverket. Det innebär att det finns statligt
ägda spåranläggningar som faller utanför denna definition samt dessutom
kommunalt och privat ägda anläggningar. De spåranläggningar som här är av
intresse är statens spår som inte förvaltas av Banverket, t.ex. av Statens
järnvägar förvaltade spår och spår som upplåtits med nyttjanderätt såsom
Inlandsbanan. Det gäller vidare den planerade Arlandabanan och förbindelsen
över Öresund.
Trafikavgifter för trafik på statens spåranläggningar består av en fast
avgift, rörliga avgifter och en trafikledningsavgift. Det finns i svensk rätt
inga särskilda regler om uttag av avgifter för trafik på andra
spåranläggningar än statens spåranläggningar.
I fråga om statens spåranläggningar är det Tågtrafikledningen, som är en
enhet inom Banverket med självständig ställning, som beslutar om
banfördelning, trafikledning och tilldelning av tåglägen samt fastställer
tidtabellerna. Vid tilldelning av tåglägen måste Tågtrafikledningen beakta att
statens spåranläggningar utnyttjas effektivt samt att fördelningen sker på ett
konkurrensneutralt och icke-diskriminerande sätt.
3. Regeringens förslag
Det svenska medlemskapet i EU innebär att vi har åtagit oss att införa de
regler som behövs för att syftet med direktivet skall uppnås. Regeringen
föreslår därför att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget
till lag om tilldelning av spårkapacitet. I lagen föreskrivs att
Tågtrafikledningen, som är en enhet inom Banverket, skall kunna besluta om
tilldelning av tåglägen på andra spåranläggningar än statens spåranläggningar.
Lagen gäller endast internationella sammanslutningar av järnvägsföretag som
utför internationell trafik samt järnvägsföretag som utför internationella
kombinerade godstransporter. Spårinnehavaren får rätt att ta ut avgifter för
nyttjandet av spåranläggningen. Lagen föreslås träda i kraft den 1 januari
1998.
Föreskriften om skyldighet för en spårinnehavare att upplåta sin
spåranläggning för viss trafik får anses innebära en inskränkning i dennes
möjligheter att förfoga över sin egendom, framhåller regeringen. Härtill
kommer möjligheten för Tågtrafikledningen att fastställa avtalsvillkoren i
händelse av tvist mellan spårinnehavaren och trafikutövaren. Det senare får
anses innebära ett ingrepp i parters inbördes ekonomiska förhållanden.
Vid den avvägning som regeringen gjort mellan de motstående intressen som
finns i dessa frågor har beaktats att det är av stor betydelse för den inre
marknaden att transportsektorn uppnår en större integration. Järnvägarna utgör
en viktig del av gemenskapens transportsektor. Det är därför enligt regeringen
viktigt att säkerställa att trafikutövare och de internationella grupperingar
som de bildar kan dra full nytta av de nya tillträdesrätterna. De ingrepp som
drabbar innehavare av enskilda spåranläggningar får anses som ringa,
framhåller regeringen, då det sannolikt är få trafikutövare som kommer att
utnyttja de möjligheter som lagen ger. Spårinnehavaren har också möjlighet att
kompensera sig ekonomiskt för upplåtelsen. De beslut som Tågtrafikledningen
fattar får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.
4. Motionsförslag
I motion T67 (m) framhålls att regeringens lagförslag, i enlighet med rådets
direktiv, endast omfattar internationella sammanslutningar av järnvägsföretag
som utför internationell trafik samt järnvägsföretag som utför internationella
kombinerade transporter. Enligt motionen bör lagen utvidgas till att även
omfatta inhemska järnvägsföretag. Det är i dag förenat med problem för
fristående järnvägsoperatörer att trafikera spåranläggningar som drivs av
annan operatör. Förslaget att utvidga lagen skulle möjliggöra konkurrens på
lika villkor även mellan de inhemska järnvägsföretagen. Skyldigheten för
spårinnehavare att upplåta sin spåranläggning innebär en klar inskränkning i
ägares rätt att förfoga över sin egndom. Motionärerna anser därför att det är
av stor vikt att det beslut som fattas av Tågtrafikledningen kan överklagas
till en juridiskt prövande instans i de fall frivilliga avtal ej kan slutas.
5. Utskottets ställningstagande
Utskottet delar regeringens uppfattning att riksdagen bör anta förslaget till
lag om tilldelning av spårkapacitet i syfte att genomföra rådets direktiv
95/19/EG. Härigenom får Tågtrafikledningen, som är en enhet inom Banverket,
möjlighet att besluta om tåglägen på andra spåranläggningar än statens. Lagen
gäller endast internationella sammanslutningar av järnvägsföretag som utför
intenationell trafik samt järnvägsföretag som utför internationella
kombinerade transporter. Spårinnehavaren får rätt att ta ut avgifter för
nyttjandet av spåranläggningen.
Något skäl att utvidga lagen till att även omfatta inhemska järnvägsföretag,
vilket begärs i motionen, anser utskottet inte föreligga. Den av regeringen
föreslagna lagen uppfyller enligt utskottets mening väl kraven i direktivet.
Självfallet är det viktigt att det finns konkurrensneutrala och icke-
diskriminerande villkor på de konkurrensutsatta delarna av järnvägsmarknaden.
Kommunikationskommittén har i sitt slutbetänkande Ny kurs i trafikpolitiken
(SOU 1997:35) lämnat förslag som syftar till att säkerställa
konkurrensneutralitet och samhällsekonomisk effektivitet på vissa delar av det
järnvägsnät som inte förvaltas av Banverket. Regeringen har för avsikt att
framlägga en proposition med anledning av detta betänkande i början av nästa
år.
I motionen framhålls att skyldigheten för spårinnehavare att upplåta sin
spåranläggning innebär en klar inskränkning i ägares rätt att förfoga över sin
egendom. Det är därför av stor vikt, sägs det i motionen, att beslut som
fattas av Tågtrafikledningen kan överklagas till en juridiskt prövande instans
i de fall frivilliga avtal inte kan slutas.
Av 11 § i lagförslaget framgår att Tågtrafikledningens beslut får överklagas
hos allmän förvaltningsdomstol. Motionen är således redan tillgodosedd i denna
del.
Med hänvisning till det anförda anser utskottet att riksdagen bör anta
regeringens förslag till lag om tilldelning av spårkapacitet och avslå
motionen.
Hemställan
Utskottet hemställer
beträffande lag om tilldelning av spårkapacitet
att riksdagen med avslag på motion 1996/97:T67 antar regeringens förslag till
lag om tilldelning av spårkapacitet.
res. (m)
Stockholm den 18 september 1997
På trafikutskottets vägnar
Monica Öhman
I beslutet har deltagit: Monica Öhman (s), Per Westerberg (m), Jarl Lander
(s), Per Erik Granström (s), Tom Heyman (m), Krister Örnfjäder (s), Sivert
Carlsson (c), Hans Stenberg (s), Birgitta Wistrand (m), Monica Green (s), Lena
Sandlin (s), Lars Björkman (m), Elisa Abascal Reyes (mp), Christina Axelsson
(s), Claes-Göran Brandin (s), Torsten Gavelin (fp) och Hanna Zetterberg (v).
Reservation
Lag om tilldelning av spårkapacitet
Per Westerberg, Tom Heyman, Birgitta Wistrand och Lars Björkman (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 3 börjar med ?Utskottet
delar? och på s. 4 slutar med ?avslå motionen? bort ha följande lydelse:
Regeringens förslag till lag om tilldelning av spårkapacitet omfattar i
enlighet med rådets direktiv endast internationella sammanslutningar av
järnvägsföretag som utför internationell trafik samt järnvägsföretag som utför
internationella kombinerade godstransporter. Som framhålls i motion T67 (m)
skulle en utvidgning av lagen, så att den även omfattar inhemska
järnvägsföretag, skapa en bättre situation på marknaden. Det är nämligen i dag
ofta förenat med problem för fristående järnvägsoperatörer att trafikera spår-
anläggningar som drivs av annan operatör än Banverket. Motionsförslaget
möjliggör konkurrens på lika villkor även mellan de inhemska
järnvägsföretagen. En sådan förändring skulle heller inte strida mot
andemeningen i rådets direktiv.
Utskottet anser att riksdagen nu bör godta det i propositionen framlagda
lagförslaget och samtidigt uppdra åt regeringen att återkomma med ett nytt
förslag i enlighet med de riktlinjer som anges i motionen. Det andra yrkandet
i motionen om rätt att överklaga av Tågtrafikledningen fattat beslut är redan
tillgodosett varför någon riksdagens åtgärd inte är erforderlig med anledning
av detta yrkande.
dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
beträffande lag om tilldelning av spårkapacitet
att riksdagen med anledning av regeringens förslag, med bifall till
motion 1996/97:T67 yrkande 1 och med avslag på motion 1996/97: T67
yrkande 2
dels antar regeringens förslag till lag om tilldelning av spårkapacitet,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Propositionens lagförslag
Förslag till lag om tilldelning av spårkapacitet
Innehållsförteckning
Sammanfattning........................................1
Propositionen.........................................1
Motionen..............................................1
Utskottet.............................................1
1. Direktivet om tilldelning av järnvägsinfrastrukturkapacitet och
uttag av infrastrukturavgifter
1
2. Den svenska regleringen 2
3. Regeringens förslag 2
4. Motionsförslag 3
5. Utskottets ställningstagande 3
Hemställan 4
Reservation...........................................5
Propositionens lagförslag.............................6