I betänkandet behandlas ett sjuttiotal motionsyrkanden om olika alkoholfrågor
från den allmänna motionstiden 1996. Samtliga motionsyrkanden avstyrks. Till
betänkandet har fogats 26 reservationer.
Motionerna
1996/97:So602 av Sten Andersson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om försäljning av
alkoholprodukter.
1996/97:So603 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om information och upplysning om drogmissbruk och dess
skadeverkningar,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om skolans ansvar,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om inriktningen av alkoholpolitiken,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förändringar av alkohollagen.
1996/97:So609 av Ann-Kristine Johansson och Helena Frisk (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
försäljning av folköl.
1996/97:So614 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder mot det
ökade ungdomsfylleriet.
1996/97:So618 av Yvonne Ruwaida m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att ansvarsbestämmelserna vad gäller otillåten marknadsföring av
alkohol måste skärpas och att företag som inte följer gällande regelsystem
skall riskera ett kännbart bötesstraff,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Alkoholinspektionens tillsynskontroll på alkoholområdet skall
utvidgas till att även omfatta tillsynen av marknadsföringen av
alkoholdrycker,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att bestämmelserna om marknadsföring av alkoholdrycker skall föras
in i alkohollagen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att bestämmelser skall införas i gällande lagstiftning som
förbjuder indirekt alkoholreklam.
1996/97:So619 av Tuve Skånberg och Åke Carnerö (kd) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett
kraftfullt åtgärdsprogram för att förebygga, upptäcka och beivra hembränning.
1996/97:So627 av Margareta Sandgren och Göran Magnusson (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av en översyn av reglerna för serveringstillstånd.
1996/97:So630 av Sven-Åke Nygårds och Kurt Ove Johansson (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
att jämställa åldersgränsen vid inköp på Systembolaget med myndighetsåldern.
1996/97:So640 av Yvonne Ruwaida m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tydlig
alkoholpolitisk målsättning i instruktionerna från regeringen till
Alkoholsortimentsnämnden.
1996/97:So642 av Elver Jonsson (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av att skyndsamt utarbeta en strategi för att hävda en
bättre folknykterhet och folkhälsa,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att "alkoholfria zoner" upprättas i enlighet med vad som anförts i
motionen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att folkhälsoperspektivet skall vara ledande och Sveriges
grundläggande hållning i alkoholfrågor hävdas i förhandlingarna med EU,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att de minskade samhällsutgifter som kan härledas till reducerat
alkoholbruk skall komma kultur- och ungdomsverksamhet till godo.
1996/97:So647 av Carl-Johan Wilson (fp) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär en sådan ändring av aktuell lag att ett system med ansvarig
alkoholsäljare införs i enlighet med vad som anförts i motionen.
1996/97:So650 av Dag Ericson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om avgift för tillsynen av
försäljningen av folköl.
1996/97:So655 av Thomas Julin m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av ett heltäckande förslag om insatser för att minska
alkoholkonsumtionen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av utvärdering av ANT-undervisningen i grundskola och
gymnasium,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av ANT-utbildning i yrkesutbildningar,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av utökad information till föräldrar,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om särskilda insatser för punktnykterhet,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ökad tyngd för kommunernas riktlinjer för serveringstillstånd,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av en utvärdering av hur kommunerna uppfyllt sitt
alkoholpolitiska ansvar i samband med övertagandet av beslutanderätten om
serveringstillstånd,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om insatser för att förhindra försäljning av folköl till minderåriga,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av insatser mot illegal alkoholhantering,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om marknadsföring av alkoholdrycker.
1996/97:So656 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av en samlad redogörelse från regeringen till riksdagen om
vad som gjorts och behöver göras för att minska totalkonsumtionen av alkohol,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om upplysning och opinionsbildning om alkohol,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om alkohol och kvinnor,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om önskvärdheten i att Systembolaget skall ha möjlighet att avvisa
alkoläsken ur sitt sortiment,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om Systembolagets möjlighet att kunna överklaga
Alkoholsortimentsnämndens beslut,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av ett samlat program mot olaglig sprittillverkning och
spritförsäljning,
1996/97:So659 av Holger Gustafsson och Tuve Skånberg (kd) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
en lag om varningstext på alkoholförpackningar, som sakligt belyser risken för
skador vid graviditet, under uppväxttiden, i trafiken och på arbetsplatsen.
1996/97:So660 av Berndt Ekholm (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om möjligheter för kommunerna att
införa tillsynsavgifter för försäljning av folköl.
1996/97:So662 av Eva Arvidsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett förtydligande
av 6 kap. 9 § alkohollagen.
1996/97:So663 av Per Rosengren (v) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om att avgiftsbelägga teknisk
sprit med 2 kr per liter som skall användas till insatser för grava
alkoholmissbrukare och för att skapa alternativa alkoholfria ungdomsmiljöer.
1996/97:So666 av Göran Magnusson m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att undanta alkoholdrycker och tobak från den inre marknadens
kommersiella regler,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av att i EU-samarbetet bättre uppmärksamma alkohol- och
tobaksfrågorna.
1996/97:So668 av Elver Jonsson (fp) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om alkoläsken,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ett alkoholpolitiskt
program i avsikt att förbättra folkhälsan och för att begränsa medicinska och
sociala problem.
1996/97:So669 av Roland Larsson m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om nya metoder för alkoholpolitiken,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om tillståndsgivning för folkölsförsäljning,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om alkoholreklamen,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om WHO:s etiska regler och handlingsplan,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om det lokala engagemanget i det preventiva arbetet,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om alkoholproducenternas ansvar,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ANT-undervisningen,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om insatserna för ungdomar.
1996/97:So670 av Göran Magnusson m.fl. (s, c, fp, v, mp, kd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om åtgärder för att kraftfullt skapa resurser för att sänka
alkoholkonsumtionen med 25 %.
1996/97:So672 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av att utveckla en plan för att uppfylla WHO:s Europamål
att minska alkoholkonsumtionen med 25 % till år 2 000,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att utveckla en strategi för att nå normalkonsumenter,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om nödvändigheten av att befrämja tillkomsten av alkoholfria
nöjesställen för ungdomar,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Skolverket bör få i uppdrag att befrämja ANT-undervisning i
skolor samt i den högre utbildningen,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att utveckla samarbetet mellan student- och högskoleledningen för
att minska alkoholbruket bland studenter,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om informationsinsatser,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om restriktioner i marknadsföring av alkohol,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om alkoholreklam,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av att erbjuda utbildning till kommunernas
alkoholhandläggare,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att de regler som gällde till årsskiftet 1994/95 för försäljning av
öl klass II skall återinföras,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om hembränning och smuggling.
1996/97:Ub246 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om droger.
1996/97:Ub247 av Karin Pilsäter (fp) vari yrkas
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om riktlinjer till Systembolaget.
1996/97:N14 av Göran Hägglund m.fl. (kd) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en fortsatt restriktiv alkoholpolitik.
1996/97:N238 av Yvonne Ruwaida m.fl. (mp)
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om Vin & Sprits marknadsföring gentemot branschfolk i Sverige.
Utskottet
Inriktningen av alkoholpolitiken
Allmänt
I motion So603 av Gullan Lindblad m.fl. (m) begärs ett tillkännagivande om vad
i motionen anförts om inriktningen av alkoholpolitiken (yrkande 7).
Motionärerna framhåller att den övervägande delen av Sveriges befolkning är
fullt kapabel att ta ansvar för sin egen alkoholkonsumtion, utan restriktioner
och regler. Detta bör vara vägledande för den svenska alkoholpolitiken. Den
svenska alkoholpolitiken har i alltför hög utsträckning koncentrerats till
totalkonsumtionen, vilket inneburit att det verkliga problemet med
överkonsumtion inte tillräckligt uppmärksammats. Det finns inget klart samband
mellan totalkonsumtion och alkoholskador, menar motionärerna. Enligt
motionärerna är det viktigt att de åtgärder som vidtas för att minska
alkoholkonsumtionen inte uppfattas som trakasserier av den del av befolkningen
som inte har problem med sin alkoholkonsumtion.
I motion So656 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs ett tillkännagivande om
behovet av en samlad redogörelse från regeringen om vad som gjorts och behöver
göras för att minska totalkonsumtionen av alkohol (yrkande 1). Även om mycket
gjorts för att motverka alkoholens skadeverkningar måste ansträngningarna för
att minska den totala alkoholkonsumtionen fortsätta. Målet måste vara att
minska konsumtionen med 25 % i enlighet med WHO:s rekommendation, även om det
inte kan uppnås fram till år 2000. Alkoholpolitiska kommissionens förslag som
följts upp av regeringen har förutsättningar att lyckas om de leder till
konkreta insatser. Folkhälsoinstitutet har en nyckelroll i detta arbetete.
Regeringen bör enligt motionärerna snarast ge riksdagen en samlad redogörelse
av vad som har gjorts och vad som ytterligare behöver göras för att uppnå
målet, dvs. en minskad totalkonsumtion av alkohol.
I motion So642 av Elver Jonsson (fp) yrkas att riksdagen ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att folkhälsoperspektivet skall vara
vägledande för Sveriges grundläggande hållning i alkoholfrågor och hävdas i
föhandlingarna med EU (yrkande 3). Motionären anser det viktigt att slå fast
att alkoholpolitiska frågor är en social fråga och inte en fråga om service
eller näringspolitik. Detta bör Sverige hävda i förhandlingarna med EU. Det
finns också, menar motionären, anledning för Sverige att söka få till stånd en
nordisk samordning av en sådan inriktning av alkoholpolitken.
I motion So666 av Göran Magnusson m.fl. (s) begärs tillkännagivanden om vad
som anförts om att undanta alkoholdrycker från den inre marknadens
kommersiella regler och om behovet av att i EU-samarbetet bättre uppmärksamma
alkoholfrågorna (yrkandena 1 och 2). Motionärerna anför att en grundprincip i
svensk alkoholpolitik har varit att begränsa det privata vinstintresset genom
statliga monopol. Nu återstår endast Systembolagets detaljhandelsmonopol,
vilket det enligt motionärerna finns anledning att slå vakt om. En
förutsättning för att sänka alkoholkonsumtionen är att alkoholdrycker inte
betraktas som vilken vara som helst. Hanteringen måste omgärdas med särskilda
regler för att en bättre folkhälsa skall kunna uppnås. Motionärerna anser det
angeläget att Sverige i det europeiska samarbetet för fram krav på att
särskilda handelsregler skall gälla för bl.a. alkohol och att Sverige verkar
för att problem orsakade av alkohol- och tobaksbruk uppmärksammas på ett
bättre sätt än tidigare.
I motion So669 av Roland Larsson m.fl. (c) begärs ett tillkännagivande om
behovet av nya alkoholpolitiska metoder (yrkande 1). Motionärerna anför att
medlemskapet i EU har förändrat förutsättningar att använda priset som ett
alkoholpolitiskt instrument. En ny alkoholpolitik behövs där övriga
alkoholpolitiska instrument kan utvecklas och förstärkas och nya möjligheter
kan prövas. Motionärerna framhåller att det skett och sker en dramatisk ökning
av starkölskonsumtionen och att det därför är av största vikt att Sverige i
förhandlingarna rörande gränshandeln med alkohol verkar för att behålla
nuvarande regler. Motionärerna begär också ett tillkännagivande om vad som
anförts om WHO:s etiska regler och handlingsplan (yrkande 5). Enligt
motionärerna är det viktigt att de etiska principer och den handlingsplan som
under 1995 antagits av de europeiska WHO-länderna följs. Bl.a. fastslogs att
alla människor har rätt till ett familjeliv och yrkesliv fritt från olyckor,
våld och andra negativa konsekvenser av alkohol. Barn och ungdomar skall så
långt som möjligt skyddas från marknadsföring av alkoholdrycker. Åtgärder för
att främja hälsa genom kontroller av tillgången på alkohol och genom
beskattning nämns i handlingsplanen liksom rätten till vård, information och
förebyggande insatser inom bl.a. arbetslivet och utbildningsväsendet.
I motion So668 av Elver Jonsson (fp) yrkas att riksdagen hos regeringen begär
ett alkoholpolitiskt program för att förbättra folkhälsan och för att begränsa
medicinska och sociala probelm (yrkande 3). Motionären anser det beklagligt
att regeringen ännu inte förelagt riksdagen den breda alkoholpolitiska
proposition som under en längre tid utlovats.
I motion So672 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs ett tillkännagivande om en
plan för att uppfylla WHO:s Europamål om att minska alkoholkonsumtionen
(yrkande 1). För att motverka alkoholskadorna krävs enligt motionärerna en
allmän välfärdspolitik och jämställdhet mellan kvinnor och män. Alla måste
t.ex. tillförsäkras rätten till arbete, bostad och en bra livsmiljö. Därtill
behövs varierande insatser för vård och stöd till personer som utvecklat ett
beroende av alkohol. Enbart reglering och lagar eller enbart förebyggande
arbete är var för sig inte tillräckligt. Det är endast lämpliga kombinationer
av olika insatser som kan ge resultat, anser motionärerna.
I motion N14 av Göran Hägglund m.fl. (kd) hemställs om ett tillkännagivande om
vad som anförts om en fortsatt restriktiv alkoholpolitik (yrkande 3).
Motionärerna delar regeringens inställning i skrivelsen 1996/97 Sverige och
den inre marknaden om behovet av att även fortsättningsvis eftersträva
införselrestriktioner på alkohol och tobak. Alkoholpolitiken skall även
fortsättningsvis vara restriktiv, anser motionärerna. Skulle EG-domstolen döma
ut Systembolagets försäljningsmonopol är det viktigt att de åtgärder som måste
vidtas till följd därav inte leder till en uppluckring av den restriktiva
alkoholpolitiken.
Bakgrund
Målet för den svenska politiken att begränsa alkoholens skadeverkningar ligger
fast, uttalar regeringen i budgetpropositionen 1996/97:1. Denna målsättning
uppnås främst genom att på olika sätt begränsa alkoholens tillgänglighet.
Alkoholpolitiken vilar på den s.k. totalkonsumtionsmodellen som formulerats av
Världshälsoorganisationen (WHO) och som ligger till grund för Europaregionens
aktionsplan för att minska alkoholkonsumtionen. Sverige har anslutit sig till
denna aktionsplan. Planen rekommenderar länderna att utveckla en allsidig
alkoholpolitik med åtgärder inriktade på såväl hela befolkningen som på
speciella riskgrupper.
Förutsättningarna att bedriva en traditionell svensk alkoholpolitik har dock
ändrats i och med Sveriges anslutning till den Europeiska unionen.
Avskaffandet av monopolen för import, export, tillverkning och partihandel av
och med alkoholdrycker och ändrade regler för införsel av alkohol medför
enligt regeringen krav på en förnyelse av alkoholpolitiken. Eftersom
förutsättningarna för att använda prisinstrumentet som alkoholpolitiskt medel
troligen kommer att försvagas anser regeringen att de förebyggande insatserna
blir än viktigare. Information, opinionsbildning och andra alkoholförebyggande
insatser, framför allt på lokal och regional nivå, får ökad betydelse i
ansträngningarna att förändra dryckesvanorna i vårt land. Som ett led i detta
arbete fick Folkhälsoinstitutet år 1994 regeringens uppdrag att leda och
samordna ett förstärkt alkohol- och drogförebyggande arbete. En nationell
ledningsgrupp tillkallades som har utarbetat en nationell handlingsplan för
alkohol- och drogförebyggande insatser. Utskottet återkommer i det följande
till olika alkoholförebyggande insatser.
WHO:s Europaregion har vid en konferens i Paris i december 1995 antagit en
europeisk alkoholpolitisk stadga (European Charter on Alcohol). Dokumentet
innehåller etiska principer och mål samt övergripande handlings- och
genomförandeprogram för det alkoholförebyggande arbetet. Sverige har tagit
aktiv del i detta arbete, och slutresultatet som godkändes av 46 europeiska
länder stämmer enligt socialministerns uppfattning väl överens med
inriktningen av den svenska alkoholpolitiken.
En arbetsgrupp inom Socialdepartementet har lämnat förslag till en strategi
för Sveriges EG-arbete i frågor som gäller folkhälsa och hälso- och sjukvård.
Förslagen presenteras i departementsskrivelsen Strategi för Sveriges EG-arbete
i frågor som gäller folkhälsa och hälso- och sjukvård (Ds 1997:4). Inom det
alkoholpolitiska området föreslår arbetsgruppen att Sverige bör verka för
gemensam kunskapsuppbyggnad och kunskapssammanställning av
alkoholkonsumtionens och alkoholvanornas förändring mellan olika länder och
grupper inom länderna. En gemensam europeisk kunskapsuppbyggnad är önskvärd på
lång sikt som grund för framtida åtgärder inom EU. Motivet till att
arbetsgruppen anser att EU bör agera på området är att frågor som berör varors
fria rörlighet också handlar om fri rörlighet för alkohol. Alkoholfrågan har
också samband med den fria rörligheten för personer som kan leda till ökat
resande mellan medlemsstaterna. Sverige bör också verka för forskning om
alkoholskadornas sociala utveckling i olika länder och om de
samhällsekonomiska effekterna av alkoholmissbruk, anser arbetsgruppen. Enligt
arbetsgruppen är det angeläget att arbetet med en europeisk alkoholpolitik
bygger på den positiva utveckling som inletts i flera länder där man
framgångsrikt minskat sin alkoholkonsumtion. Successivt bör alkoholfrågan få
mindre tonvikt på jordbruks- och skattepolitik och mera på folkhälsopolitik.
På kort sikt anser arbetsgruppen att Sverige inom EU bör verka för åtgärder
mot alkoholens risker för tredje man, t.ex. alkohol och trafiksäkerhet,
alkohol och säkerhet på arbetsplatser, alkohol och barn samt alkohol under
graviditet. Vidare bör Sverige verka för höjda miniminivåer på punktskatter
för öl, vin och spritdrycker.
I syfte att få till stånd en diskussion inom EU har socialministern i brev
till Europeiska kommissionen föreslagit att kommissionen skall ta initiativ
till att göra jämförande undersökningar och analyser av alkoholproblemens
omfattning i samtliga EU-länder. Analysen bör också inkludera en jämförelse av
ländernas nationella politik och åtgärder för att förebygga såväl missbruket i
sig som dess hälsomässiga och sociala konsekvenser. Sådana undersökningar och
analyser kan enligt socialministern dels tjäna som underlag för vidare
diskussion inom EU om olika gemensamma åtgärder på alkoholpolitikens område
sett ur folkhälsosynpunkt, dels som fördjupade argument för en svensk
alkoholpolitik inom EU. Socialministern fick ett positivt svar på sina förslag
från den för bl.a. folhälsofrågor ansvarige kommissionären som innebär att
kommissionen är beredd att finansiera sådana länderjämförande undersökningar
inom alkoholpolitikens område och att också prioritera dessa frågor. Enligt
uppgift från Socialdepartementet har Sverige hos EG-kommissionen ansökt om
medel för att genomföra undersökningarna.
När det gäller privatinförsel av alkohol från annat EU-land uppnådde Sverige
vid medlemskapsförhandlingarna ett undantag från EG-reglerna som möjliggör
begränsningar i den införsel av alkohol som kan ske utan att den resande skall
betala svensk skatt. Vid ministerrådsmötet i slutet av år 1996 beslutades att
Sverige skulle få behålla sina nuvarande strängare regler beträffande
privatpersoners rätt att införa alkohol. Enligt kommissionens uppfattning
skall det svenska undantaget upphöra den 30 juni 2000, då kommissionen skall
ha lagt fram en rapport om den fortsatta tillämpningen. Den svenska
inställningen har varit och är alltjämt att undantaget från EG-reglerna som
Sverige uppnått vid medlemskapsförhandlingarna inte är tidsbegränsat. Danmark
och Finland har accepterat att tillämpa EG:s införselregler fr.o.m. den 31
december 2003.
Utskottets bedömning
Totalkonsumtionens samband med alkoholskadorna har enligt utskottet stöd i
såväl svensk som internationell alkoholforskning. Ökad tillgänglighet medför
ökad konsumtion. Ju mer alkohol det dricks i ett samhälle desto fler
storkonsumenter kommer det att finnas och desto fler kommer att få skador av
sitt drickande.
Att överkonsumtionen av alkohol medför omfattande sociala och medicinska
problem är väl känt liksom att kostnaderna för samhället är höga. Lidandet för
den enskilde och dennes anhöriga är mycket stort. Särskilt utsatta är barn
till missbrukare. Missbruket av alkohol har också en stark koppling till våld
och andra former av brott och ligger bakom ett stort antal olyckor samt i
många fall orsakar en alltför tidig död.
Av dessa skäl för Sverige sedan en längre tid tillbaka en restriktiv
alkoholpolitik som syftar till att begränsa alkoholens skadeverkningar genom
en minskad totalkonsumtion (främst genom att på olika sätt begränsa
tillgängligheten). Utskottet ställer sig ånyo bakom denna målsättning som
också ligger väl i linje med WHO:s hälsostrategi för Europa. Motion So603 (m)
yrkande 7 avstyrks.
Inriktningen av den svenska alkoholpolitiken stämmer väl överens med de
etiska principer och mål samt övergripande handlings- och genomförandeprogram
för det alkoholförebyggande arbetet som under 1995 antagits av WHO:s
Europaregion. Motion So669 (c) yrkande 5 är tillgodosedd och avstyrks därför.
Den svenska alkoholpolitiken bygger enligt utskottet på en väl avvägd
kombination av höga skatter, restriktioner i form av detaljhandelsmonopol,
tillverknings- och partihandelstillstånd, regler för servering, öppethållande,
åldersgränser för inköp, begränsningar av privatinförsel,
marknadsföringsregler, alkoholförebyggande insatser såsom information,
opinionsbildning m.m. samt behandlingsinsatser. Sveriges anslutning till den
europeiska unionen har emellertid ändrat förutsättningarna för att bedriva en
traditionell svensk alkoholpolitik. En ökad marknadsanpassning och begränsning
av gränskontrollen gentemot övriga EU-länder medför sannolikt att
alkoholpriset inte längre kommer att kunna få samma betydelse när det gäller
att begränsa konsumtionen som hittills. Innehållet i alkoholpolitiken måste i
så fall anpassas härtill. Som framhålls i motion So669 (c) måste övriga
alkoholpolitiska instrument utvecklas och förstärkas samt nya möjligheter
prövas. En samlad redogörelse från regeringen om vad som gjorts och framdeles
behöver göras för att minska alkoholkonsumtionen skulle enligt utskottet vara
välkommen. En alkoholpolitisk proposition kan enligt uppgift förväntas under
nästkommande år. Något tillkännagivande till regeringen behövs inte med
anledning av motion So656 (fp) yrkande 1.
Utskottet anser att information, utbildning, opinionsbildning och andra
alkoholförebyggande insatser framför allt på lokal och regional nivå måste få
ökad betydelse. Denna inställning delas också av regeringen. Utskottet kan
också konstatera att mycket görs när det gäller det alkoholförebyggande
arbetet. I det följande återkommer utskottet till dessa frågor.
Sociala hänsyn måste enligt utskottet fortfarande vara vägledande vid
marknadsföring och försäljning av alkoholdrycker. Det åligger
Alkoholinspektionen som har ansvar för tillståndsgivning, tillsyn och
sanktioner att kontrollera alkoholhanteringen och aktörerna på marknaden. Ur
alkoholpolitisk synpunkt är det enligt utskottet viktigt att behålla
Systembolagets detaljhandelsmonopol liksom nuvarande undantagsregler för
privatpersoners rätt att införa alkohol. Ett avgörande från EG-domstolen om
detaljhandelsmonopolet väntas inom kort.
Utskottet vill också betona vikten av en effektiv samordning av samhällets
olika insatser inom alkoholområdet. Den nationella ledningsgruppen för det
alkohol- och drogförebyggande arbetet har här en viktig uppgift.
Enligt utskottets mening bör Sverige som medlem i EU - inom ramen för
bestämmelserna i Romfördraget - stå fast vid och driva en restriktiv
alkoholpolitik. Att detta också är regeringens inställning har visats inte
minst genom ansträngningarna att slå vakt om detaljhandelsmonopolet och
fortsatta begränsningar i den privata resandeinförseln från andra EU-länder. I
den strategi för Sveriges EG-arbete i frågor rörande folkhälsa och hälso- och
sjukvård som utarbetats inom Socialdepartementet ingår frågor som rör alkohol
och narkotika som väsentliga komponenter. Utskottet ser också mycket positivt
på de initiativ som tagits när det gäller att få till stånd länderjämförande
undersökningar om alkoholproblemens omfattning och alkoholpolitikens
utformning i samtliga EU-länder. Avsikten är att undersökningarna och
analyserna skall tjäna som underlag för vidare diskussion inom EU om olika
gemensamma åtgärder på alkoholpolitikens område sett ur ett
folkhälsoperspektiv. Sverige har också tagit initiativ till frågan om
begränsningar i marknadsföringen och försäljningen av s.k. alkoläskprodukter,
vilket utskottet återkommer till i det följande.
Sammanfattningsvis anser utskottet att motionerna So642 (fp) yrkande 3,
So666 (s) yrkandena 1 och 2, So669 (c) yrkande 1, So668 (fp) yrkande 3, So672
(v) yrkande 1 och N14 (kd) yrkande 3 i allt väsentligt är tillgodosedda genom
den förda politiken och att något tillkännagivande till regeringen därför inte
behövs. Motionerna avstyrks.
Detaljhandelsmonopolet
Systembolagets verksamhet
I motion So603 av Gullan Lindblad m.fl. (m) yrkas att Systembolagets
försäljningsmonopol successivt skall avvecklas. Avvecklingen bör samordnas med
införandet av ett licensieringsförfarande för försäljning motsvarande det som
finns i Storbritannien med s.k. off licence-butiker (yrkande 8 delvis).
I motion So602 av Sten Andersson (m) hemställs att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om försäljning av
alkoholprodukter. Motionären anser att svenskar liksom övriga européer själva
bör få avgöra var man vill inhandla alkoholdrycker.
I motion Ub247 av Karin Pilsäter (fp) begärs ett tillkännagivande om vad i
motionen anförts om riktlinjer till Systembolaget (yrkande 9). För att
upprätthålla en basservice i utsatta förortscentrum krävs enligt motionären
bl.a. en ändring i riktlinjerna till Systembolaget, så att kravet på en butik
per kommun inte är överordnat kravet på rimlig basservice i olika delar av de
större storstadskommunerna.
Alkoläsk m.m.
I motion So656 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Systembolaget
skall ha möjlighet att avvisa alkoläsken ur sitt sortiment (yrkande 5) och att
Systembolaget skall kunna överklaga Alkoholsortimentsnämndens beslut (yrkande
6). Motionärerna ser allvarligt på den ökade marknadsföringen och
försäljningen av alkoläsk. En dryck som motionärerna menar främst har ungdomar
som målgrupp. Den stora faran med alkoläsken är att barn och ungdomar kan
lockas till ett beroende av alkohol på ett mycket försåtligt sätt - eftersom
de inte ens känner att det är alkohol de dricker. Systembolagets beslut att
inte sälja alkoläsk godtogs inte av Alkoholsortimentsnämnden, som ansåg att
beslutet utgjorde ett handelshinder enligt Romfördraget. Motionärerna anser
att frågan bör prövas av EG-domstolen. Det skulle, enligt motionärerna, vara
olyckligt om Alkoholsortimentsnämndens rättstillämpning leder till en
uppfattning att beslut som grundar sig på den svenska alkohollagstiftningen är
stridande mot EG-rätten utan att EG-domstolen har fått möjlighet att tolka den
svenska lagstiftningens förenlighet med EG-rätten. Systembolaget bör ges
möjlighet att överklaga Alkoholsortimentsnämndens beslut med hänvisning till
att tidigare rättsfall tyder på att den svenska lagstiftningen faller utanför
tillämpningsområdet för artikel 30.
Även i motion So668 av Elver Jonsson (fp) (yrkande 2) anser motionären att det
vore önskvärt att Systembolaget sorterade ut alkoläsken, som blivit en stor
försäljningssuccé, ur sitt sortiment och fick möjlighet att överklaga
Alkoholsortimentsnämndens beslut som innebär att detta förhindras.
I motion So640 av Yvonne Ruwaida m.fl. (mp) begärs ett tillkännagivande om
behovet av tydlig alkoholpolitisk målsättning i instruktionerna från
regeringen till Alkoholsortimentsnämnden. Motionärerna anser att
instruktionerna för Alkoholsortimentsnämnden måste kompletteras med ett
uttalat alkoholpolitiskt mål. Därigenom skulle nämnden kunna förhindra
försäljning av produkter som riskerar att öka den totala alkoholkonsumtionen,
t.ex. vin i stora plastdunkar. Vin på storpack leder enligt motionärerna till
ökad konsumtion, eftersom vinet får mer vardagskaraktär.
Bakgrund och tidigare behandling
Motioner om att avskaffa detaljhandelsmonopolet har behandlats av utskottet
vid flera tidigare tillfällen. I betänkande 1993/94:SoU22 uttalade utskottet
att det ur alkoholpolitisk synpunkt är mycket viktigt att behålla
Systembolaget AB:s detaljhandelsmonopol, eftersom detta bidrar till att
begränsa alkoholdryckernas tillgänglighet och därmed alkoholskadorna.
Utskottet var därför inte berett att föreslå någon ändring beträffande
Systembolaget. Med det sagda avslogs de då aktuella motionerna. Utskottet
vidhöll denna inställning i betänkandena 1994/95:SoU9 och 1995/96:SoU3.
Riksdagen följde utskottet.
Regeringens inställning, som delas av samtliga riksdagspartier med undantag av
Moderata samlingspartiet, är att Systembolagets detaljhandelsmonopol är ett av
de viktigaste inslagen i den restriktiva svenska alkoholpolitiken.
Frågan om Systembolagets ensamrätt till detaljhandel med alkoholdrycker
strider mot EG-rätten (Rom fördragets artiklar 30 och 37) kommer att prövas av
EG-domstolen under innevarande höst (mål C-189/95, Allmänna åklagaren mot
Harry Franzén).
Enligt avtalet mellan staten och Systembolaget skall en övergripande
målsättning för bolaget vid förläggning av försäljningsställen vara att i
princip varje kommun som gör framställning om en systembutik skall beviljas
detta. Vidare stadgas att beslut om att etablera eller lägga ned en
systembutik skall grundas på en samlad bedömning utifrån företagsekonomiska,
servicemässiga och alkoholpolitiska överväganden. Förläggningen av
systembutiker skall ske på ett sådant sätt att sociala olägenheter i
möjligaste mån undviks. Bolaget skall också inhämta yttrande från
kommunfullmäktige och polismyndigheten innan beslut fattas om
butiksetablering.
Den s.k. alkoläsken har blivit en stor försäljningssuccé särskilt bland
ungdomar såväl i Sverige som i övriga Europa. Alkoläsken introducerades på den
svenska marknaden (Systembolaget) under hösten 1996. Systembolaget vägrade
till en början att sälja produkten med hänvisning till dess skaderisker
särskilt för barn och ungdomar. Systembolagets vägran överklagades till
Alkoholsortimentsnämnden som med hänvisning till EG-rätten (Rom-fördragets
artikel 30) ålade Systembolaget att sälja alkoläskprodukter. Socialministern
har (i ett pressmeddelande den 30 maj i år) uttalat att kraftfulla insatser
måste vidtas när det gäller alkoläsken. Till en början måste krav ställas på
att producenter och distributörer tar sitt ansvar och bestämmer sig för att
sluta sälja produkten. Vid ministerrådsmötet i Luxemburg den 5 juni 1997 tog
socialministern upp frågan om hur man kan komma till rätta med de problem som
den s.k. alkoläsken skapar framför allt bland barn och ungdomar.
Socialministern föreslog att man inom EU antingen förbjuder eller begränsar
den nuvarande marknadsföringen av produkten eller alternativt undersöker
möjligheten att höja skattesatsen för alkoläsken så att den motsvarar den
skattesats som gäller för spritdrycker. Enligt socialministern väckte frågan
stort intresse och hon fick positiva reaktioner från flera kolleger.
Socialministern kommer inom kort att träffa kommissionär Padraig Flynn från
Europeiska kommissionen för att ytterligare diskutera vad som kan göras i
frågan.
Socialministern och näringsministern har på frågor i riksdagen under
sommaren om näringslivsstöd till bryggerier som producerar alkoläsk svarat att
de inom kort kommer att föreslå regeringen att besluta om ett uppdrag till
Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK), där NUTEK föreslås lämna förslag
till åtgärder som säkerställer att alkoholpolitiska aspekter kan beaktas i
stödgivningen, t.ex. i fråga om alkoläsk.
Alkoholsortimentsnämnden inrättades den 1 januari 1995 i samband med att
Sverige blev medlem i EU och samtliga monopol med undantag av Systembolagets
deltaljhandelsmonopol avskaffades. Alkoholsortimentsnämnden skall säkerställa
att detaljhandelsmonopolet fungerar icke-diskriminerande gentemot
leverantörer. Nämndens uppgift är att pröva besvär över Systembolagets beslut
att avvisa eller avföra viss alkoholdryck från bolagets sortiment. Ärenden i
nämnden kan väckas endast av den leverantör av spritdryck, vin eller starköl
vars produkt avvisats från eller avförts ur bolagets sortiment. Nämnden skall
pröva om bolaget följt vad som sägs i avtalet mellan staten och Systembolaget
om att bolagets produkturval får grundas endast på en bedömning av produktens
kvalitet, särskilda risker för skadeverkningar av produkten, kundernas
efterfrågan och andra affärsmässiga samt etiska hänsyn samt att någon
favorisering inte skett av inhemska produkter. Nämndens beslut får enligt
förordningen med instruktion för Alkoholsortimentsnämnden (SFS 1994:2048) inte
överklagas.
Enligt statens avtal med Systembolaget AB skall bolaget utöva sin verksamhet
så att samhälleliga, sociala och medicinska skadeverkningar av
alkoholkonsumtion i möjligaste mån förebyggs. Innebörden av avtalets regler om
produkturval skall - när det gäller Systembolagets möjligheter att avvisa
produkter med hänvisning till bl.a. produktens förpackning, marknadsföring och
produktinformation - klargöras av den utredare som har regeringens uppdrag att
göra en översyn av bestämmelserna om marknadsföring av alkoholdrycker.
Utskottets bedömning
Systembolagets ensamrätt till detaljhandel med sprit, vin och starköl är
enligt utskottet ett av de viktigaste inslagen i den restriktiva svenska
alkoholpolitiken. Frågan om detaljhandelsmonopolet strider mot EG-rätten
kommer dock inom kort att prövas av EG-domstolen. Utskottet avstyrker bifall
till motionerna So603 (m) yrkande 8 delvis och So602 (m). Även motion Ub247
(fp) yrkande 9 avstyrks.
I likhet med regeringen och motionärerna ser utskottet med oro på den
omfattande försäljningen av den s.k. alkoläsken särskilt bland ungdomar. Olika
åtgärder måste vidtas för att komma till rätta med försäljningen. Utskottet är
positivt till att socialministern fört upp frågan om begränsningar i
marknadsföring och försäljning av alkoläsk på EU-nivå. Att de svenska
förslagen har mottagits positivt från flera hälsoministrar är
tillfredsställande, och det är ytterst angeläget att frågan drivs vidare med
oförminskad styrka från svenskt håll. Det är också menar utskottet angeläget
att få producenter och distributörer att ta sitt ansvar. I detta sammanhang
kan noteras att frågan om näringslivsstöd till bryggerier som bl.a. tillverkar
alkoläsk är ifrågasatt och diskuteras inom Regeringskansliet. Regeringen har
också nyligen tillsatt en särskild kommitté med uppgift att verka för
samarbete mellan olika företag, branschorganisationer,
försäkringsbolag, berörda myndigheter m.fl. när det gäller alkoholförebyggande
arbete. Systembolagets möjligheter att avvisa produkter med hänvisning till
bl.a. produktens förpackning, marknadsföring och produktinformation kommer att
tas upp av den utredare som har regeringens uppdrag att göra en översyn av
bestämmelserna om marknadsföring av alkoholdrycker. Mot bakgrund av de
åtgärder som vidtagits eller förbereds för att begränsa försäljningen och
marknadsföringen av alkoläskprodukter anser utskottet att något
tillkännagivande till regeringen med anledning av motionerna So656 (fp)
yrkandena 5 och 6 och So668 (fp) yrkande 2 inte behövs.
Utskottet är inte nu berett att förorda någon ändring i instruktionerna för
Alkoholsortimentsnämnden vars huvudsakliga syfte är att säkerställa att
detaljhandelsmonopolet fungerar icke-diskriminerande gentemot leverantörer.
Motion So640 (mp) avstyrks.
Marknadsföring
I motion So618 av Yvonne Ruwaida m.fl. (mp) yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ansvarsbestämmelserna
vad gäller otillåten marknadsföring av alkohol måste skärpas och att företag
som inte följer gällande regelsystem skall riskera ett kännbart bötesstraff
(yrkande 1). Alkoholinspektionen måste få en starkare ställning inom
alkoholområdet. Olika slag av reklam är en väsentlig del av alkoholindustrins
många gånger mycket aggressiva försäljningsmetoder. Alkoholinspektionen bör,
enligt motionärerna, överta kontrollen av marknadsföringen av alkoholdrycker
från Konsumentverket för att effektivt kunna klara av uppgifterna att vara
kontrollerande, inspekterande och registrerande (yrkande 2). I samma motion
begärs tillkännagivande om att bestämmelserna om marknadsföring av
alkoholdrycker skall föras in i alkohollagen (yrkande 3). Därmed samlas det
alkoholpolitiska regelsystemet vad gäller marknadsföring och försäljning av
alkoholdrycker i en och samma lag. En tillståndshavare som inte följer
gällande marknadsföringsregler kan då förutom åtgärder enligt
marknadsföringslagen också riskera sitt tillstånd enligt alkohollagen. Vidare
begärs tillkännagivande om att i alkohollagen införa bestämmelser om förbud
mot indirekt alkoholreklam (yrkande 4). Exempelvis kan reklam för lättöl i TV
och i övriga media av konsumenterna uppfattas som reklam för varumärkets
starkölsprodukt. Motionärerna anser att Sverige bör införa lagregler som
begränsar indirekt alkoholreklam. Ett förbud bör införas för näringsidkare att
i marknadsföring som riktar sig till konsumenter använda varukännetecken som
till någon del är i bruk för en alkoholvara eller är inregistrerade eller
inarbetade för en sådan vara enligt varumärkeslagens bestämmelser.
Även i motion So655 av Thomas Julin m.fl. (mp) yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om marknadsföring av
alkoholdrycker (yrkande 13). Motionärerna anför att alkoholreklamen verkar ha
störst effekt på barn som ännu inte börjat dricka. Reklam för alkoholdrycker
står i strid med de mål samhället sagt sig vilja verka för. Därför måste sådan
reklam i alla former upphöra. Även Systembolaget skall omfattas av
reklamförbudet. Smygreklam för alkohol med hjälp av kläder, prylar m.m. skall
inte tillåtas. Enligt motionärerna bör lagen med vissa bestämmelser om
marknadsföring av alkoholdrycker (SFS 1978:763) ändras så att all reklam för
alkoholdrycker stoppas. Genom satellitsända TV-program kringgås lagen om
reklamförbud för alkohol i vissa länder. Sverige bör därför inom EU agera för
att varje land skall ha rätt att reglera kommersiella budskap i TV-sändningar
riktade till den egna befolkningen.
I motion So669 av Roland Larsson m.fl. (c) begärs ett tillkännagivande om vad
som anförts om alkoholreklamen (yrkande 4). Alkoholreklamen har enligt
motionärerna funnit nya marknader i och med EU-inträdet. I media görs dagligen
reklam för vissa namngivna vinsorter som marknadsförs med det nummer de har i
Systembolagets försäljningskatalog. För övriga produkter är en sådan
marknadsföring inte möjlig.
I motion So672 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs tillkännagivanden om vad i
motionen anförts om restriktioner i marknadsföringen av alkohol och om
alkoholreklam (yrkandena 9 och 10). Motionärerna vill införa en skyldighet för
tillverkare och partihandlare att bedriva reklam och andra
marknadsföringsåtgärder på sådant sätt att de inte står i strid med
bestämmelserna i 3 kap. 4 § alkohollagen, där det stadgas att försäljning av
drycker som omfattas av denna lag skall skötas på ett sådant sätt att skador i
möjligaste mån förhindras. Alkoholintressena har under senare tid på olika
sätt sökt kringgå reklamförbudet. Tidningarnas vin-, öl-, och spritspalter är
ett exempel. Likadana förpackningar av öl oavsett alkoholstyrka är ett annat.
Möjligheterna att kringgå reklamförbudet måste begränsas menar motionärerna
som också kan tänka sig ett förbud mot all ölreklam. Sverige bör dessutom i EU
verka för en internationell begränsning av alkoholreklam i etermedia, i
sportsammanhang m.m.
I motion N238 av Yvonne Ruwaida m.fl. (mp) yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Vin & Sprits
marknadsföring gentemot branschfolk i Sverige (yrkande 1). Motionärerna
påpekar att sedan monopolet i leverantörsled avskaffades har statligt helägda
Vin & Sprit AB inlett en aggressiv marknadsföring av sina produkter. Det
gäller framför allt mot branschfolk, eftersom marknadsföringen av drycker
direkt mot konsumenterna är omgärdad av en rad regler. Motionärerna anser att
den aggressiva marknadsföringen av alkohol från ett helstatligt bolag är
oacceptabel och bör upphöra. Vin & Sprit AB bör, som ett helägt statligt
bolag, åläggas att redovisa offentligt vad man gör för att regeringens mål om
alkoholkonsumtion minskad med 25 % till år 2000 skall kunna uppnås.
Bakgrund
Enligt lagen (1978:763) med vissa bestämmelser om marknadsföring av
alkoholdrycker (alkoholreklamlagen) råder förbud mot kommersiell annonsering
av alkoholdrycker i Radio och TV. Lagen förbjuder också kommersiella annonser
för spritdrycker, vin och starköl i periodiska skrifter. Alkoholreklamlagen
avser näringsidkares marknadsföring av alkoholdrycker till konsumenter.
Förbudet gäller således inte facktidskrifter som vänder sig huvudsakligen till
näringsidkare i deras egenskap av tillverkare eller distributör av
alkoholdrycker. Förbudet gäller inte heller i fråga om skrift som
tillhandahålls endast på försäljningsställe, dvs. i huvudsak på restauranger
och i Systembolagets butiker. En förutsättning är dock att denna reklam och
annan tillåten reklam för alkoholdrycker skall vara särskilt måttfull.
Konsumentverket har utfärdat riktlinjer för tillämpningen av
alkoholreklamlagen (KOVFS 1979:5). Riktlinjerna tar upp frågor om bl.a.
reklammedel och marknadsföringens innehåll och utformning. Direktreklam och
utomhusreklam får inte användas. Enligt riktlinjerna får inte heller
reklamfilm användas. För öl klass II gäller att reklam får förekomma även i
dagspress m.m., dock med beaktande av reglerna om särskild måttfullhet. Lättöl
som inte är en alkoholdryck i alkohollagens mening får marknadsföras fritt
under förutsättning att det klart framgår att marknadsföringen avser lättöl.
I alkohollagen finns bestämmelser om förbud mot att ge bort eller bjuda på
alkoholdrycker för reklamändamål eller att på ett serveringställe förmå någon
att konsumera alkohol.
Regeringen har genom beslut den 18 april 1996 tillkallat en särskild utredare
för att göra en översyn av bestämmelserna om marknadsföring av alkoholdrycker
bl.a. utifrån de förändringar som skett på alkoholpolitikens område sedan
Sverige blev medlem i Europeiska unionen. I uppdraget ingår också att utforma
förslag till de författningsregleringar som bedöms nödvändiga.
För att effektivt kunna begränsa alkoholens skadeverkningar anser regeringen
att samhället även forstättningsvis måste ha en omfattande kontroll över att
kommersiella vinstintressen på alkoholhandelsområdet inte ges fritt spelrum.
Vid marknadsföring och försäljning av alkoholdrycker måste socialt motiverade
alkoholpolitiska hänsyn fortfarande vara vägledande. Enligt regeringen finns
det också skäl att överväga om tillsynen över marknadsföringsreglerna skall
föras över från Konsumentverket till Alkoholinspektionen. En utgångspunkt för
översynen skall vara att överväga om bestämmelserna i alkoholreklamlagen bör
föras in i alkohollagen. Om så sker kan en tillståndshavare som inte följer
gällande marknadsföringsregler förutom åtgärder enligt marknadsföringslagen
också riskera sitt tillstånd enligt alkohollagen. Utredarens arbete skall vara
slutfört till den 1 oktober 1997.
På EU-nivå finns inte något förbud mot reklam för alkoholdrycker. Det s.k. TV-
direktivet om samordning av vissa bestämmelser som fastställts i
medlemsstaternas lagar och andra författningar om utförandet av
sändningsverksamhet för television (direktiv 89/522/EEG, 3 oktober 1989)
innehåller dock vissa begränsningar (måttfullhetskriterium) när det gäller
alkoholreklam i TV-sändningar. TV-direktivet har varit föremål för översyn.
Någon ändring när det gäller alkoholreklam är inte aktuell. Sveriges
ståndpunkt var att alkoholreklam skulle förbjudas.
I den tidigare lagen om handel med drycker (LHD) fanns en bestämmelse (16 §)
om att detaljhandelsbolaget är skyldigt att verka för att reklam och andra
marknadsföringsåtgärder för spritdrycker, vin och starköl inte bedrivs på sätt
som uppenbarligen står i strid med det i 7 § första stycket angivna syftet. Av
7 § första stycket LHD framgick att försäljning av drycker som omfattades av
denna lag skulle skötas på sådant sätt att skador i möjligaste mån
förhindrades. I alkohollagen finns en bestämmelse (3 kap. 4 §) med motsvarande
innebörd som i 7 § första stycket LHD. Någon bestämmelse som motsvarar 16 §
LHD finns däremot inte. Regeringen ansåg att en sådan bestämmelse var
överflödig, eftersom det i alkoholreklamlagen finns regler om att särskild
måttfullhet skall iakttas vid marknadsföring av alkoholdrycker och att reklam
o.d. inte får vara påträngande eller uppmana till bruk av alkohol (prop.
1994/95:89). Detta gäller självfallet även detaljhandelsbolaget, sades det i
propositionen. Utskottet, som konstaterade att bestämmelserna i
alkoholreklamlagen gäller alla näringsidkares marknadsföring av
alkoholdrycker, delade regeringens bedömning och avstyrkte motionsyrkanden om
att i lagen införa en bestämmelse om att tillverkare och partihandlare måste
följa vad som sägs i 3 kap. 4 § alkohollagen. Riksdagen följde utskottet (bet.
1994/95:SoU9).
Bolagsordningen för Vin & Sprit AB innehåller bestämmelser om särskild
kontroll, i form av rätt för riksdagens förvaltningsstyrelse alternativt
regeringen att utse revisorer samt riksdagsledamöters rätt att närvara vid
bolagsstämman. Ägandet av bolaget förvaltas av Finansdepartementet medan
företagets ledning handhar den löpande förvaltningen av bolagets
angelägenheter.
Utskottets bedömning
Utskottet konstaterar att flertalet av de frågeställningar som aktualiseras i
motionsyrkandena faller inom ramen för direktiven för Kommittén för översyn av
bestämmelserna om marknadsföring av alkoholdrycker. Utskottet anser att
regeringens överväganden med anledning av det pågående utredningsarbetet bör
avvaktas innan riksdagen tar något initiativ i dessa frågor. Utskottet
avstyrker därför motionerna So618 (mp) yrkandena 1-4, So655 (mp) yrkande 13,
So669 (c) yrkande 4, So672 (v) yrkandena 9 och 10 och N238 (mp) yrkande 1.
Alkoholförebyggande åtgärder
I motion So603 av Gullan Lindblad m.fl. (m) yrkas att riksdagen ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om information och upplysning om
drogmissbruk och dess skadeverkningar (yrkande 1). Motionärerna anser att det
viktigaste instrumentet i kampen mot alkohol- och drogmissbruk är
opinionsbildning och information. Informationen om alkohol och
alkoholrelaterade skador skall vara baserad på fakta och kunskap. Det är
därvid väsentligt att sådan sammanställs och utvärderas för att på ett
effektivt sätt kunna användas i opinionsarbetet. Kampanjer för information om
alkoholens skadeverkningar är ett sätt att få ungdomar att minska sin
alkoholkonsumtion och att t.ex. övergå från starköl till svagare alternativ.
Samtidigt är det viktigt att den information som ges inte uppfattas som
förbudsivrande och förmynderi.
I samma motion begärs ett tillkännagivande om vad som anförts om skolans
ansvar (yrkande 4). Motionärerna pekar på att många elever har svårt att
?hänga med? under den känsliga högstadietiden vilket i vissa fall gör att de
försöker hävda sig genom att bruka alkohol och andra droger. Enligt
motionärerna är det av yttersta vikt att undervisning om alkoholens
skadeverkningar återfinns i skolans läroplan.
I motion So614 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) begärs tillkännagivande om
åtgärder mot det ökade ungdomsfylleriet (yrkande delvis). Motionärerna anser
att lärare, skolkuratorer och i viss mån även läkare har stora brister när det
gäller kunskap om ANT. Enligt motionärerna finns det numera dock
utomordentligt material och moderna metoder för en kvalitativt god
undervisning om ANT. Det borde därför finnas goda förutsättningar för att en
kvalitativt god utbildning och information kan sättas in med omedelbar verkan.
En annan åtgärd är att ungdomar tillsammans med vuxna ges möjlighet att skapa
platser för nöjen och umgänge utan alkohol.
I motion So642 av Elver Jonsson (fp) begärs tillkännagivanden om vad i
motionen anförts om behovet av en strategi för bättre folknykterhet och
folkhälsa, om s.k. alkoholfria zoner och om att minskade samhällsutgifter till
följd av minskat alkoholbruk skall komma kultur- och ungdomsverksamhet till
godo (yrkandena 1, 2 och 6). Det ideella och folkliga arbetet för en bättre
folknykterhet måste främjas, anser motionären. som också pekar på att det
råder en allvarlig brist på alkoholfria miljöer för ungdomar. Ett första steg
när framtidens alkoholpolitik skall utformas måste vara att skapa alkoholfria
zoner för barn och ungdomar liksom i arbetslivet, i trafiken, för gruppen
redan alkoholskadade och för blivande mödrar.
I motion So655 av Thomas Julin m.fl. (mp) begärs tillkännagivanden om vad i
motionen anförts om behovet av heltäckande förslag om insatser för att minska
alkoholkonsumtionen, om behovet av att utvärdera ANT-undervisningen i
grundskola och gymnasium, om behovet av ANT-utbildning för olika
yrkeskategorier, om behovet av utökad information till föräldrar samt behovet
av särskilda insatser för punktnykterhet (yrkandena 1, 2 och 4-6).
Motionärerna anser det anmärkningsvärt att regeringen, trots aviserad
proposition, ännu inte lagt fram ett heltäckande förslag om insatser för att
minska alkoholkonsumtionen. En ökad satsning på information och ANT-
undervisning behövs för att motverka glorifieringen av missbruket. All
upplysning och information måste syfta till att påverka människors attityder
och beteenden. En allmänt hållen kunskapsförmedling är därvid inte
tillräcklig, anser motionärerna. Ungdomar måste mötas av samma budskap i
skolan, av polisen, av socialtjänsten, på fritiden och av kommunernas
kulturrepresentanter för att missbruk och riskbeteenden skall kunna minska.
När det gäller ANT-undervisningen bör Skolverket ges i uppdrag att utvärdera
omfattningen och inriktningen av denna form av undervisning i grundskolor och
gymnasier. Det är också enligt motionärerna av största vikt att
grundutbildningen för de grupper som ansvarar för ANT-undervisningen
innehåller grundläggande kunskaper och metoder för detta arbete. I dag är det
endast tre av sexton lärarhögskolor i landet som har obligatorisk ANT-
undervisning i kursplanen. Även i socionomutbildning, läkar- och
sjuksköterskeutbildningen måste alkohol- och narkotikafrågor få större utrymme
än i dag. Vidare anser motionärerna att det är viktigt att föräldrar får
kontinuerlig information om alkohol och dess skadeverkningar och att särskilda
insatser görs för att skapa alkoholfria miljöer.
I motion So656 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs ett tillkännagivande om
vad som anförts om upplysning och opinionsbildning om alkohol (yrkande 2).
Motionärerna anför att upplysning och opinionsbildningen om alkohol måste
intensifieras och samordnas med den övriga alkoholpolitiken och
hälsoupplysningen. Detta gäller i synnerhet om alkoholen blir mer
lättillgänglig och prisinstrumentet inte kan användas som tidigare.
Alkoholupplysningen skall inte bara riktas mot missbruket utan måste belysa
effekterna av allt alkoholbruk och verka för en minskad totalkonsumtion.
Opinionsbildning mot langning av alkohol måste pågå oavbrutet, och större
kampanjer bör regelbundet återkomma och genomföras i samverkan mellan stat,
kommuner och ideella föreningar. Vidare anser motionärerna att lärare och
elever skall aktiveras för att öka kunskaperna om alkohol, narkotika och
tobak. ANT-undervisningen har kommit på undantag i en del skolor under senare
år. Skolverket bör stödja denna undervisning med kommentarer och
referensmaterial. Riksdagen bör följa upp att Skolverket tar denna sin uppgift
på allvar. Varje skola bör utveckla handlingsprogram för elevarbete med
hälsofrågor där ANT-frågorna skall ha en framträdande roll. Lärare,
ungdomsledare och andra, som i sitt arbete kommer i kontakt med tonåringar,
måste i sin yrkesutbildning och fortbildning få gedigna kunskaper om alkohol
och övriga beroendeframkallande medel, anser motionärerna. Stat och kommun bör
i samverkan med näringsliv och organisationer stödja förekomsten av
alkoholfria miljöer. Särskilt stöd bör ges till skapandet av alkoholfria
träffpunkter för ungdomar.
I samma motion hemställs om ett tillkännagivande om vad som anförts om
kvinnor och alkohol (yrkande 4). Enligt motionärerna är nuvarande
missbrukarvård inte anpassad till en ökande andel kvinnliga missbrukare. Det
är därför viktigt att förebyggande program och behandlingsprogram för kvinnor
med alkoholproblem utvecklas. Erfarenheterna vid Karolinska institutet bör
därvid tas till vara.
I motion So669 av Roland Larsson m.fl. (c) hemställs om ett tillkännagivande
om behovet av ett lokalt engagemang i det preventiva arbetet (yrkande 6).
Motionärerna anför att Folkhälsoinstitutets roll i det förebyggande arbetet
skall bygga på nära samverkan med folkrörelser och nykterhetsorganisationer.
Det är därför, menar motionärerna, nödvändigt att finna former för hur denna
samverkan skall bli bestående. För att det lokala arbetet ute i kommunerna
skall kunna leda till minskad alkoholkonsumtion bör det enligt motionärerna
finnas en lokal organisation som har initiativkraft och som kan utgöra en
sammanhållande funktion. För att detta arbete skall ge resultat krävs
uthållighet och långsiktighet. Den organisation och de kontaktnät som byggts
upp ute i länen får inte raseras. Då förloras tempo i detta viktiga arbete med
alternativa arrangemang, informationsinsatser och andra förebyggande lokala
insatser. För att behålla dagens relativt låga alkoholkonsumtion är det av
stor vikt att kunskapen och intresset för det alkoholförebyggande arbetet på
det lokala planet inte minskar. Vidare begärs tillkännagivanden om vad som
anförts om skolans ANT-undervisning och om insatserna för ungdomar (yrkandena
9 och 10). Motionärerna framhåller skolans viktiga roll när det gäller ANT-
undervisning. Skolans roll i det drogförebyggande arbetet har dock tonats ner
under de senaste åren vilket motionärerna inte kan accepteras. Enligt
motionärerna måste detta lösas med direktiv som styr denna undervisning
eftersom de frivilliga insatserna inte givit något resultat. Vidare bör
insatser göras för att få ungdomar att helt avstå från alkohol.
I motion So670 av Göran Magnusson m.fl. (s, c, fp, v, mp, kd) yrkas åtgärder
för att sänka alkoholkonsumtionen (yrkande 1 delvis). Bl.a. bör kraftfulla
insatser sättas in för att främja tillgången på alkoholfria miljöer. Ett
särskilt stöd för att upprusta föreningslivets lokaler bör införas.
Skolmyndigheterna åläggs genom statliga direktiv att förbättra skolornas ANT-
undervisning
I motion So672 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas tillkännagivanden om vad i
motionen anförts om behovet av att utveckla en plan för att nå
normalkonsumenter av alkohol, om behovet av alkoholfria nöjesställen för
ungdomar, om ANT-undervisningen, om samarbete mellan studenter och
högskoleledningen för att minska alkoholbruket bland studenter samt vad som
anförts om ökade informationsinsatser (yrkandena 2 och 5-8). Enligt
motionärerna är det är dags att utveckla en strategi som riktar sig till den
vuxne normalkonsumenten av alkohol, eftersom det är ur denna grupp som nya
missbrukare främst rekryteras. Målsättningen skall vara att förmå var och en
att sänka sin konsumtion och minska antalet tillfällen där alkohol brukas.
Samhället måste också satsa mer på alkoholfria nöjesställen för ungdomar,
t.ex. musikkaféer, aktivitetshus och liknande, för att möta det sydeuropeiska
dryckesmönstret och förlänga ungdomars alkoholfria tid. Vidare anser
motionärerna att arbetet med opinionsbildning och information förefaller ha
stagnerat. Detta gäller även skolornas ANT-undervisning. Skolverket måste nu
se till att skolornas ANT-verksamhet vidmakthålls. Det borde också vara
självklart att ämnet ANT finns med i lärarhögskolornas kursplaner.
Motionärerna finner det också angeläget att ett samarbete mellan
studentorganisationer och ledningen för respektive högskola snarast kommer
till stånd för att motverka den alkoholpositiva inställningen bland
högskolestudenter. Information om alkohol och dess skadeverkningar samt vård
och behandling bör även ingå som en obligatorisk del i den högre utbildningen
för hälso- och sjukvårdspersonal. Slutligen vill motionärerna prioritera breda
informationsinsatser om alkoholens skadliga effekter i trafiken, i
arbetslivet, under graviditeten och i tonåren.
Ett tillkännagivande om åtgärder mot drogmissbruk bland ungdomar framför
också i motion Ub246 (v) yrkande 4. Motionärerna anser bl.a. att en väl
fungerande och utbyggd fritidsverksamhet är ett viktigt inslag för att
motverka drogmissbruk.
Bakgrund och tidigare behandling
Den svenska alkoholpolitiken bygger på en kombination av höga skatter,
restriktioner (dvs. detaljhandelsmonopol, regler för servering av
alkoholdrycker, öppethållande, åldersgränser för inköp, införselregler,
tillverknings- och partihandelstillstånd samt regler för marknadsföring av
alkoholdrycker) och alkoholförebyggande insatser såsom information,
opinionsbildning och ANT-undervisning i skolorna.
Regeringen anför i budgetpropositionen 1996/97:1 att förutsättningarna för
användning av prisinstrumentet som alkoholpolitiskt medel troligen kommer att
försvagas framöver och att de förebyggande insatserna blir allt viktigare för
att motverka alkoholmissbrukets utbredning. Information, opinionsbildning och
andra förebyggande insatser, framför allt på lokal och regional nivå, får ökad
betydelse i ansträngningarna att förändra dryckesvanorna.
Folkhälsoinstitutet har sedan juni 1994 haft regeringens uppdrag att leda och
samordna ett förstärkt alkohol- och drogförebyggande arbete. Under
Folkhälsoinstitutets ledning sammankallades en nationell ledningsgrupp med
representanter för Alkoholinspektionen, Generaltullstyrelsen,
Landstingsförbundet, Riksförsäkringsverket, Rikspolisstyrelsen, Skolverket,
Svenska kommunförbundet, Socialstyrelsen, Systembolaget och Vägverket med CAN
och Undomsstyrelsen som adjungerade med uppgift att utarbeta en långsiktig
handlingsplan för att motverka negativa konsekvenser av att de traditionella
alkoholpolitiska instrumenten framöver kanske inte blir lika verkningsfulla
som hittills. Ledningsgruppen överlämnade i juni 1995 en handlingsplan till
regeringen Nationell handlingsplan för alkohol- och drogförebyggande insatser,
FHSI 1995:50. Riksdagen har för budgetåren 1994/95 och 1995/96 anslagit 75
respektive 74 miljoner kronor för olika alkohol- och drogpolitiska åtgärder.
Av dessa medel har sammanlagt 110 miljoner kronor överlämnats till
Folkhälsoinstitutet för att genomföra de i handlingsplanen angivna insatserna.
Ett huvudtema i handlingsplanen är att det krävs en lokal kraftsamling - i
kommunerna, i bostadsområdena, på arbetsplatserna, i skolorna, i hemmen - för
att möta riskerna för ökade alkohol- och narkotikaproblem. Den nationella
ledningsgruppens primära roll är att stödja och stimulera den verksamhet som
bedrivs lokalt. Ledningsgruppen träffas regelbundet för att diskutera och
följa upp arbetet med handlingsplanen.
Av Folkhälsoinstitutets årsredovisning för 1995/96 framgår att institutet
stött och utvecklat utbildningen på högskolenivå om drogundervisning, tobaks-,
alkohol- och drogprevention. Det har vidare skett en mobilisering och
utbildning av det professionella, ideella och lokala nätverket kring ungdomar
genom kurser och konferenser för skolpersonal, fältarbetare och fritidsledare
m.fl. Inom ramen för den särskilda alkohol- och narkotikasatsningen har två
kontaktpersoner i varje län utsetts. Syftet är att på regional nivå bygga upp
ett nätverk som dels skall samordna det alkohol- och drogförebyggande arbetet
i länen, dels fungera som en länk mellan länsnivå och nationell nivå.
Länskontaktpersonerna skall verka för att de förstärkta drogförebyggande
insatserna, som det beslutats om i den nationella handlingsplanen, blir lokalt
förankrade och genomförda. En rad s.k. utvecklingskonferenser har genomförts
för att stärka kompetensen och driva på utvecklingen. Därutöver har stöd
beviljats till utveckling av regionala och lokala drogförebyggande
handlingsprogram, samordningsgrupper, samråd kring beviljande av lokala
projektstöd samt för att genomföra konferenser och utbildning på regional och
lokal nivå.
Folkhälsoinstitutet utlyser och beviljar årligen stöd till lokala
drogförebyggande projekt. Projektstödet för 1995/96 utlystes med utgångspunkt
i den nationella handlingsplanen. Prioriterade områden var: barn och ungdomar
i riskzon, utsatta områden, insatser i arbetslivet, insatser i primärvården
samt insatser när det gäller graviditet och alkohol. En uppföljning av det
lokala projektstödet visar, enligt institutet, att det under verksamhetsåret
har bedrivits drogförebyggande arbete i alla län. Att mäta effekten av ett
lokalt enskilt projekt är dock svårt. Sammantaget har dock institutet fått
ökad kunskap om fungerande metoder när det gäller stöd för barn till
missbrukare, drogförebyggande arbete inom skolans område, insatser och
möjligheter till tidig upptäckt inom primärvården.
Regeringen anser det viktig med en fortsatt hög ambitionsnivå när det gäller
det förebyggande arbetet och föreslog i tilläggsbudget för år 1997 att
ytterligare 30 miljoner kronor skulle anvisas för alkoholpolitiska insatser.
Detta blev också riksdagens beslut. Regeringen har även beslutat att ställa 15
miljoner kronor ur Allmänna arvsfonden till Folkhälsoinstitutets förfogande
för stöd till olika ideella organisationers arbete med att förebygga missbruk
bland barn och ungdomar.
Enligt regeringsbeslut i april 1997 har ansvaret för den nationella
ledningsgruppen för det alkohol- och drogförebyggande arbetet tagits över av
Socialdepartementet med socialministern som ordförande och med representanter
för berörda myndigheter och organisationer. Ledningsgruppen skall bygga upp
ett långsiktigt alkohol- och drogförebyggande arbete. Huvuduppgiften blir att
konkretisera, tydliggöra och fördjupa arbetet med en alkohol- och drogpolitik
för Sverige. Ledningsgruppen skall engagera relevanta aktörer i det
förebyggande arbetet samt verka för att en samordning av olika insatser kommer
till stånd. Vidare skall ledningsgruppen stimulera och stödja en lokal och
regional mobilisering för ökade insatser inom området, inte bara på
myndighetsnivå utan också inom den ideella sektorn. Även i budgetpropositionen
anförs att det behövs ett utökat engagemang av aktörer utanför
myndighetssfären när det gäller det alkoholförebyggande arbetet. I första hand
gäller det de frivilliga organisationerna och inte minst nykterhetsrörelsen.
I såväl budgetpropositionen för 1997 som proposition 1996/97:124 Ny
socialtjänstlag betonas vikten av att kommunerna utvecklar lokala alkohol- och
drogpolitiska handlingsplaner. De kommunala handlingsplanerna bör tas fram i
samverkan mellan socialtjänsten, fritids- och kulturförvaltningarna, skolan,
frivilliga organisationer, polisen m.fl.
Regeringen har också inlett diskussioner med bl.a. olika branschföreträdare
för att finna samarbetsformer som kan leda till att dessa parter tar ett ökat
socialt ansvar när det gäller det alkoholförebyggande arbetet. Det är rimligt,
menar regeringen, att olika branschorganisationer, företag inom
alkoholhanteringen och försäkringsbolag är med och delfinansierar
informationskampanjer m.m. angående alkoholkonsumtionens sociala och
medicinska konsekvenser. En särskild kommitté har tillsatts för att organisera
samarbetet mellan olika branschorganisationer, försäkringsbolag och berörda
myndigheter (S 97:02). Kommittén skall verka för att samarbete kommer till
stånd och undersöka förutsättningarna för hur man kan organisera samarbetet i
mer permanenta former. Utgångspunkten för arbetet är de prioriteringar som
gjorts i den nationella handlingsplanen för alkohol- och drogförebyggande
insatser. Kommittén bör enligt sina direktiv (dir. 1997:3) driva och samordna
insatser som syftar till
* att sprida kunskap om alkoholens medicinska och sociala verkningar i olika
skeden av livet,
* att främja en alkoholfri uppväxt,
* att motverka langning till ungdomar,
* att eftersträva en måttfull alkoholkonsumtion bland dem som använder
alkohol och särskilt bland dem som riskerar att bli storkonsumenter,
* att verka för att kvinnans graviditetsperioder, arbetsplatserna och
trafiken (till lands och sjöss) blir alkoholfria,
* att genom attitydförädringar motverka konsumtionen av illegalt tillverkad
eller insmugglad alkohol.
Kommittén skall avrapportera sitt arbete senast den 30 augusti 1998.
Det skall i detta sammanhang också nämnas att Sveriges bryggare satsar 10
miljoner kronor det närmaste året på att få ungdomar som fyllt 18 år att
dricka öl på ett måttligt sätt. För att sprida budskapet har
bryggareföreningen anlitat ungdomar från antivåldsgruppen Non Violence.
Utskottet behandlade, senast i betänkande 1995/96:SoU3, (s. 19-32) ett stort
antal motioner om olika alkoholförebyggande insatser. Uttalanden om vikten av
alkoholförebyggande insatser gjordes också i betänkande 1996/97:SoU3. Även i
betänkande 1996/97:SoU10 om narkotikafrågor behandlas motioner om
drogförebyggande arbete. För en redogörelse över utskottets inställning
hänvisas till dessa betänkanden. (Hela utskottet ställde sig bakom de
ställningstaganden som gjordes i dessa betänkanden.)
Utskottets bedömning
Information och upplysning om alkoholens skadeverkningar och andra
alkoholförebyggande åtgärder ingår som en mycket viktig del av den svenska
alkoholpolitiken. Utskottet har också vid upprepade tillfällen understrukit
detta. Utskottet anser det angeläget med en fortsatt hög ambitionsnivå när det
gäller det alkohol- och drogförebyggande arbetet. Denna inställning delas
också av regeringen som under de tre senaste åren i allt högre utsträckning
prioriterat det alkohol- och drogförebyggande arbetet. Den nationella
ledningsgruppen för det alkohol- och drogförebyggande arbetet har förts över
till Socialdepartementet med socialministern som ordförande och med
representanter för berörda myndigheter och organisationer. Utskottet välkomnar
detta initiativ. Ledningsgruppens uppgift är att bygga upp ett långsiktigt
förebyggande arbete som kan kompensera den försvagning som EU-medlemskapet
inneburit och kan komma att innebära för den traditionella svenska
alkoholpolitiken. Ledningsgrupen skall också stimulera och stödja en lokal och
regional mobilisering för ökade insatser inom området inte enbart på
myndighetsnivå utan också inom den ideella sektorn. Utskottet anser att det
behövs ett utökat engagemang av aktörer utanför myndighetssfären när det
gäller det alkoholförebyggande arbetet. Det är därför mycket positivt att
regeringen tagit initiativ till ett samarbete i dessa frågor med bl.a. olika
branschorganisationer och företag inom alkoholhanteringen. En särskild
kommitté har tillsatts för att organisera och utveckla samarbetet mellan
branschorganisationer, försäkringsbolag och berörda myndigheter på alko-
holområdet.
Som utskottet vid tidigare tillfällen anfört måste det förebyggande arbetet
mot missbruk innefatta ett stort antal åtgärder av olika slag och på olika
nivåer. Insatser riktade till hela befolkningen som syftar till återhållsamma
alkoholvanor måste kompletteras med insatser riktade till riskgrupper, framför
allt till ungdomar, barn till missbrukare och högkonsumenter av alkohol. När
det gäller informations- och opinionsbildande insatser är det viktigt att
budskapet är tydligt och enkelt och anpassat till den målgrupp som avses.
Betydelsen av samarbete i alkohol- och narkotikafrågor framhålls i några av
nu aktuella motioner samt av regeringen i bl.a. propositionen om ny
socialtjänstlag. Utskottet instämmer häri och finner det glädjande att lokala
program eller handlingsplaner för den drogförebyggande verksamheten antagits i
stor utsträckning i kommunerna. Dessa program och planer anpassas efter de
egna behoven och förutsättningarna i kommunen. Härigenom klargörs
ansvarsfördelningen bättre, och det lokala engagemanget bland ungdomar,
föräldrar, politiker, organisationer och enskilda kan utnyttjas bättre.
Utskottet anser att motionerna So603 (m) yrkande 1, So655 (mp) yrkande 1,
So656 (fp) yrkande 2 delvis, So642 (fp) yrkande 1, So669 (c) yrkande 6 och
So672 (v) yrkande 2 i allt väsentligt får anses tillgodosedda genom de
åtgärder som vidtagits eller förbereds. Motionerna avstyrks.
När det gäller alkoholfria miljöer vidhåller utskottet sin tidigare
inställning att information och opinionsbildning skall kombineras med andra
insatser, t.ex. för att skapa sysselsättning för ungdomar i alkoholfria
miljöer. Verksamheten vid kommunala fritidsgårdar och ungdomsgårdar samt andra
drogfria arrangemang spelar därvid en viktig roll som bör uppmuntras. Olika
åtgärder som kan främja en alkoholfri uppväxt bör enligt utskottet särskilt
prioriteras. Som framhålls i motion So614 (kd) är det angeläget att göra
ungdomarna mer delaktiga i det förebyggande arbetet. Ungdomar måste i större
utsträckning få påverka insatserna, bl.a. utforma egna fritidsmiljöer utan att
dessa därför isoleras från vuxenvärlden. Det är som påtalas i vissa motioner
angeläget att verka för att även andra sammanhang hålls fria från alkohol,
särskilt kvinnans graviditetsperioder, på arbetsplatserna och i trafiken.
Denna inställning delas också av regeringen.
Utskottet vill också framhålla skolans ansvar i det alkoholförebyggande
arbetet. I syfte att stärka elevernas motstånd mot olika drogpositiva budskap
måste det ute i skolorna föras en levande diskussion om alkohol- och
narkotikafrågor. Det är viktigt att skolorna använder det kommentar- och
referensmaterial som Skolverket utarbetar och att undervisning om riskerna med
alkohol, narkotika och tobak bedrivs kontinuerligt och inte som sporadiskt
återkommande kampanjer samt att Skolverket följer upp hur ANT-undervisningen
bedrivs. I kommunernas alkoholpolitiska handlingsprogram bör skolan särskilt
uppmärksammas. Utskottet utgår också från att berörda högskolor inser vikten
av att blivande lärare har tillräckliga kunskaper om ANT och att
utbildningsplanerna utformas härefter.
Med det anförda får motionerna So603 (m) yrkande 4, So614 (kd) delvis, So642
(fp) yrkande 2, So655 (mp) yrkandena 2, 4-6, So656 (fp) yrkande 2 delvis,
So669 (c) yrkandena 9 och 10, So670 (s, c, fp, v, mp, kd) yrkande 1 delvis,
So672 (v) yrkandena 5-8 och Ub246 (v) yrkande 4 anses tillgodosedda och
avstyrks. Även So642 (fp) yrkande 6 avstyrks.
Utskottet utgår från att regeringen och berörda myndigheter följer
utvecklingen av kvinnors missbruk och tar de initiativ som kan behövas för att
anpassa vården och behandlingsinsatserna till de kvinnliga missbrukarnas
särskilda behov. Motion So656 (fp) yrkande 4 avstyrks.
Varningstexter
I motion So659 av Holger Gustafsson och Tuve Skånberg (kd) yrkas att riksdagen
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en lag om varningstexter
på alkoholförpackningar. Motionärerna anser det angeläget att
alkoholförpackningar förses med varningstext som kortfattat upplyser om
riskerna med alkoholbruk i samband med graviditet, under uppväxttiden, i
trafiken och på arbetsplatsen.
I betänkandet 1995/96:SoU3 avslog utskottet ett motionsyrkande om att
alkoholförpackningar skulle förses med varningstexter med följande motivering.
Om ett enskilt medlemsland inom EU uppställer krav på att förpackningar av
alkoholhaltiga varor skall vara försedda med varningstexter för att få säljas
på den inhemska marknaden är detta sannolikt att anse som ett s.k. tekniskt
handelshinder. Tekniska handelshinder, som kan avse krav såväl när det gäller
varornas beskaffenhet i sig som provning, kontroll eller märkning av varor, är
förbjudna mellan medlemsstaterna.
Vidare tillade utskottet att det inte finns något som hindrar företagen att
frivilligt förse alkoholvarorna med varningstexter.
Utskottets bedömning
Utskottet anser det betydelsefullt att information om alkoholens
skadeverkningar ges på flera plan. Utskottet vidhåller dock sin tidigare
inställning beträffande varningstexter på alkoholförpackningar och avstyrker
därmed motion So659 (kd).
Åldersgränser
I motionerna So603 av Gullan Lindblad m.fl. (m) yrkande 8 delvis och So630 av
Sven-Åke Nygårds och Kurt-Ove Johansson (s) begärs tillkännagivanden om att
åldersgränsen för inköp på Systembolaget skall sänkas till myndighetsåldern.
I motion So614 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) begärs tillkännagivande om vad
som anförts om åtgärder mot ökat ungdomsfylleri (yrkande delvis). Motionärerna
pekar på att alltfler länder börjar diskutera och genomför en höjning av
åldersgränsen för inköp av alkohol. Motionärerna anser att det är av yttersta
vikt att ungdomsåren är alkoholfria och föreslår i likhet med Alkoholpolitiska
kommissionen att åldersgränsen för servering av alkoholdrycker skall höjas
till 20 år.
Utskottet har vid flera tidigare tillfällen avstyrkt motioner om att höja
respektive sänka gränsen för inköp av alkoholdrycker. Utskottet har i
betänkandet 1994/95:SoU9 uttalat att det ansåg att åldersgränserna 20 år för
inköp på Systembolaget och 18 år för servering på restaurang skall behållas. I
betänkandet 1995/96:SoU3 ansåg utskottet att kommande förslag från regeringen
beträffande åldersgränser borde avvaktas.
Alkoholpolitiska kommissionen har föreslagit att åldersgränsen för servering
av alkoholdrycker skall höjas från 18 år till 20 år.
Åldersgränsutredningen (C 1995:02) som har haft regeringens uppdrag att göra
en samlad översyn av de åldersgränser i samhället som berör unga människor har
i sin rapport (SOU 1996:11) föreslagit att nuvarande åldersgränser för inköp
och servering av alkoholdrycker bör behållas.
Utskottets bedömning
Utskottet är inte berett att förorda någon ändring av nuvarande åldersgränser
för inköp på Systembolaget och för servering av alkoholdrycker på restaurang.
Motionerna So603 (m) yrkande 8 delvis, So614 (kd) delvis och So630 (s)
avstyrks.
Försäljning av folköl
I motion So609 av Ann-Kristine Johansson och Helena Frisk (s) begärs ett
tillkännagivande om vad i motionen anförts om försäljning av folköl.
Motionärerna anser att det är fel att butiksanställda som inte uppnått
myndighetsåldern får sköta försäljningen av folköl. Ett annat problem är
enligt motionärerna att det är svårt att få en ensam person i en butik att
neka försäljning av folköl till hotfulla kunder.
I motion So647 av Carl-Johan Wilson (fp) begärs en lagändring så att ett
system med ansvarig alkoholsäljare införs i enlighet med vad som föreslås i
motionen. Motionären föreslår att varje företag som säljer folköl skall
åläggas att till kontrollmyndigheten anmäla vem som ansvarar för
ölförsäljningen. På så sätt har den som registrerats som ansvarig försäljare
ansvar för eventuell olaglig försäljning oavsett vem som hanterat själva
leveransen över disk.
I motion So650 av Dag Ericson (s) begärs ett tillkännagivande om vad som
anförts om införandet av en tillsynsavgift för försäljning av folköl. För att
underlätta och förbättra tillsynen över folkölsförsäljningen i butiker anser
motionären att kommunen bör få möjlighet att ta ut avgift för tillsynen över
detaljhandel med öl.
I motion So655 av Thomas Julin m.fl. (mp) hemställs om ett tillkännagivande
om vad som anförts om insatser för att förhindra försäljning av folköl till
minderåriga (yrkande 11). Enligt motionären har det slopade kravet på
tillstånd för försäljning av folköl resulterat i att drycken blivit mer
lättillgänglig, framför allt för ungdomar. Efterlevnaden av åldergränsen, 18
år, är också dålig. För att motverka försäljningen av folköl till minderåriga
föreslår motionärerna en återgång till de regler som gällde före alkohollagens
ikraftträdande och att kommunerna skall ges möjlighet att ta ut avgifter för
tillståndsgivningen och tillsynen över försäljningen. Vidare anser
motionärerna att en kartläggning över kommunens tillsynsinsatser snarast bör
komma till stånd. Även tydligare ansvarsregler vid försäljningen efterlyses.
Även i motionerna So660 av Berndt Ekholm (s) och So670 av Göran Magnusson
m.fl. (s, c, fp, v, mp, kd) (yrkande 1 delvis) begärs tillkännagivanden om att
kommunerna skall ges möjlighet att ta ut avgift för tillsynen över
detaljhandelsförsäljningen av folköl.
I motion So669 av Roland Larsson m.fl. (c) hemställs om ett tillkännagivande
till regeringen om vad i motionen anförts om en återgång till tidigare regler
för försäljning av folköl (yrkande 3). Berusningsdrycken framför andra när det
gäller yngre tonåringar är folkölet. Tillgängligheten har flerdubblats sedan
tillståndsplikten för försäljningen slopades. Med hänsyn härtill anser
motionärerna att ett system med tillståndsgivning för folkölsförsäljning skall
återinföras.
En återgång till de regler för folkölsförsäljning som gällde före
alkohollagens ikraftträdande framförs också i motion So672 av Gudrun Schyman
m.fl. (v) (yrkande 12).
Bakgrund och tidigare behandling
Med s.k. folköl avses bl.a. en dryck vars alkoholhalt överstiger 2,25 men inte
3,5 volymprocent (2,25 volymprocent motsvarar 1,8 viktprocent).
Före alkohollagens ikraftträdande fick detaljhandel med och servering av
folköl i princip endast bedrivas av den som hade särskilt tillstånd till detta
och som samtidigt sålde eller serverade mat.
Bestämmelser om att detaljhandel med eller servering av folköl endast får
bedrivas om försäljning eller servering av matvaror också sker i lokalen
behölls och finns numera i alkohollagen. Försäljning av folköl skall ske i en
livsmedelslokal som har godkänts av miljöförvaltningen. Även åldersgränsen, 18
år för inköp, och övriga restriktioner för ölhanteringen behölls i
alkohollagen. I lagen infördes också en bestämmelse som ger möjlighet att
förbjuda fortsatt detaljhandel med eller servering av öl. Den särskilda
tillståndsplikten för detaljhandel, servering och partihandel med öl som fanns
i den tidigare lagen om handel med drycker slopades. I betänkandet
1994/95:SoU9 ställde sig utskottet bakom regeringens förslag. Utskottet ansåg
att det fanns fördelar att vinna om reglerna om tillståndsplikt för
detaljhandel, servering och partihandel med öl slopades. Fördelarna var
tidsbesparing hos de tillståndsprövande myndigheterna som får mer tid att ägna
sig åt prövning av ansökningar om tillstånd för servering av spritdrycker, vin
och starköl samt tillsyn över att sådan verksamhet bedrivs i enlighet med
intentionerna i alkohollagen. Riskerna för alkoholpolitiska olägenheter skulle
dock inte förringas, menade utskottet. Om problem vad gäller nykterhet och
ordning uppstår eller om försäljning respektive servering sker till underåriga
måste sanktioner kunna tillgripas. Utskottet var därför positivt till att
kommunerna gavs möjlighet att förbjuda fortsatt detaljhandel och servering av
folköl om olägenheter uppstår. Vidare betonades vikten av att butiker och
serveringsställen noga förvissar sig om att kunden/gästen har uppnått 18 år
och att kommunerna kontrollerar att ölhanteringen inte leder till olägenheter
samt vid behov vidtar åtgärder. Utskottet var också positivt till att det i
alkohollagen infördes en straffbestämmelse som innebär att den som säljer öl
till en underårig dels kan förbjudas att fortsätta verksamheten, dels kan
dömas för olovlig dryckeshantering.
Utskottet avstyrkte motioner om att bibehålla tillståndsplikten för
försäljning av folköl. Riksdagen följde utskottet.
I betänkandet 1995/96:SoU3 vidhöll utskottet sin tidigare inställning.
Utskottet utgick från att regeringen noga följer utvecklingen av ungdomars
konsumtion av folköl och återkommer till riksdagen om det behövs.
Alkoholinspektionen har under hösten 1996 genomfört en enkätundersökning hos
samtliga länsstyrelser samt ett urval kommuner och polismyndigheter angående
utvecklingen av folkölsförsäljningen sedan alkohollagen trädde i kraft den 1
januari 1995. Av Alkoholinspektionens rapport framgår att konsumtionen av
folköl utgör 22 % av den totala registrerade alkoholkonsumtionen i Sverige
1995. Folkölskonsumtionen har ökat bland elever i årskurs 9 mellan åren 1989
och 1995. Bland ungdomar i 15-16-årsåldern är folkölet den största enskilda
alkoholdrycken, mätt i ren alkohol. I rapporten hänvisas också till att
undersökningar som genomförts av Ungdomens nykterhetsförbund och Sveriges
Livsmedelshandlares förbund visar att över 50 % av de underåriga som försökt
göra inköp av öl i livsmedelsbutiker lyckats med detta. Antalet detaljhandels-
och serveringsställen har enligt inspektionen ökat relativt kraftigt under
senare år, och försäljningen har spritt sig till nya typer av
försäljningsställen. Alkoholinspektionen anser bl.a. mot bakgrund av vad som
framkommit vid enkätundersökningarna att insatserna mot den illegala
försäljningen av folkölet, bl.a. till underåriga, bör intensifieras.
Information angående försäljningsbestämmelserna bör spridas i större
omfattning och antalet tillsynsbesök bör öka. Vidare efterlyser inspektionen
förbättrat samarbete mellan länsstyrelser, kommuner och polismyndigheter
liksom samarbete mellan dessa och andra myndigheter och intressenter.
Det skall i detta sammanhang också nämnas att fr.o.m. 1 januari 1997 gäller
ändrade skattesatser för öl som bl.a. inneburit att priset på folköl med en
alkoholhalt överstigande 2,8 volymprocent höjts. Införandet av en
nollskattegräns för öl upp till 2, 8 volymprocent har medfört att produktionen
och försäljningen av ett alkoholsvagare folköl ökat.
Kommunerna får enligt alkohollagen ta ut avgifter för prövningen av
ansökningar om serveringstillstånd. Rätten att ta ut avgift omfattar såväl
själva tillståndsprövningen som kostnaden för löpande tillsyn över dem som
fått serveringstillstånd. Kommunerna har tillsammans med polismyndigheterna
också huvudansvaret för den direkta tillsynen över servering och detaljhandel
med öl. Alkohollagen ger inte kommunerna någon rätt att avgiftsbelägga denna
tillsyn. Frågan bereds för närvarande i Socialdepartementet.
För att få bedriva försäljning av alkoholdrycker krävs att vederbörande
uppnått myndig ålder (3 kap. 7 § alkohollagen). Något motsvarande krav gäller
inte för försäljnings- eller serveringspersonal. Åldersgränsutredningen (C
1995:02), som gjort en samlad översyn av de åldersgränser i samhället som
berör unga människor, bl.a. åldersgränserna i alkohollagen, har inte
föreslagit någon ändring av alkohollagen i detta avseende.
Utskottets bedömning
Utskottet vidhåller sin tidigare inställning beträffande regler för
försäljning och servering av folköl. Mot bakgrund bl.a. av den undersökning
som Alkoholinspektionen genomfört om utvecklingen av folkölsförsäljningen vill
utskottet understryka vikten av att den som serverar eller säljer
alkoholdrycker noga följer alkohollagens bestämmelser och förvissar sig om att
gästen/köparen har uppnått den ålder som anges i lagen. Det är enligt
utskottets mening också angeläget att kontrollen av tillämpningen av
åldersgränserna ökar och effektiviseras. Utskottet utgår från att regeringen
noga följer utvecklingen och återkommer till riksdagen vid behov. Frågan om
kommunerna som, tillsammans med polismyndigheterna, har huvudansvaret för den
direkta tillsynen över servering och detaljhandel med öl skall ges möjlighet
att ta ut avgift för tillsynen bereds för närvarande i Socialdepartementet.
Motionerna So609 (s), So647 (fp), So650 (s), So655 (mp) yrkande 11, So660 (s),
So670 (s, c, fp, v, mp, kd) yrkande 1 delvis, So669 (c) yrkande 3 och So672
(v) yrkande 12 avstyrks.
Servering av alkoholdrycker
Serveringstillstånd och tillsyn
I motion So627 av Margareta Sandgren och Göran Magnusson (s) hemställs om ett
tillkännagivande till regeringen om vad i motionen anförts om behovet av en
översyn av reglerna för serveringstillstånd. Enligt motionärerna har
kommunerna små möjligheter att driva en aktiv alkoholpolitik med hjälp av
serveringstillstånden. Kommunernas riktlinjer för serveringstillstånden bör
ges ökad tyngd, och regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag härom.
Kommuninvånare och länsstyrelsen bör ges rätt att överklaga beslut om
serveringstillstånd. Kommunerna bör också ges rätt att begränsa antalet
permanenta serveringstillstånd inom kommunen samt att tidsbegränsa
tillstånden. Frågan om alkoholpolitiska hänsyn fått företräde framför
näringspolitiska hänsyn bör bli enligt motionärerna blir föremål för en
utvärdering.
Liknande synpunkter framförs i motion So655 av Thomas Julin m.fl. (mp).
Motionärerna begär tillkännagivanden om behovet av ökad tyngd för kommunernas
riktlinjer för serveringstillstånd och om en utvärdering av hur kommunerna
uppfyllt sitt alkoholpolitiska ansvar i samband med övertagandet av
beslutanderätten om serveringstillstånd (yrkandena 9 och 10).
I motion So670 av Göran Magnusson m.fl. (s, c, fp, v, mp, kd) begärs
tillkännagivande om att alkohollagens regler om serveringstillstånd bör ses
över i syfte att begränsa antalet serveringstillstånd (yrkande 1 delvis).
Motionärerna vill särskilt betona vikten av att tillstånd för servering av
alkoholdrycker inte ges till serveringar som ligger i anslutning till eller i
närheten av skolor, fritidsområden och sportarenor.
I motion So672 av Gudrun Schyman m.fl. (v) hemställs om ett tillkännagivande
om vad som anförts om behovet av utbildning för kommunernas alkoholhandläggare
(yrkande 11). Motionärerna framhåller att landets kommuner i dag har
tillräckliga problem med alla uppgifter som statsmakterna ålagt dem. Det är
svårt att tro att alkoholpolitiken prioriteras. Den har länge varit eftersatt
och när länsstyrelserna genom alkohollagen frigjorts från huvudansvaret är det
risk att det inte blir någon tillsyn alls. Ett annat problem är, menar
motionärerna, kompetensen hos handläggarna. Erforderlig kompetens finns endast
att tillgå i landets större kommuner. Ökade utbildningsinsatser och erfarenhet
behövs för att alkoholhandläggarna skall kunna fullgöra sina uppgifter.
Bakgrund
Ansvaret för att utreda och besluta om serveringstillstånd samt rätten att
fatta beslut om återkallelse av tillstånd och andra administrativa ingripanden
åvilar numera kommunerna. Under åren 1996 och 1997 gäller
övergångsbestämmelser som innebär att kommunerna skall inhämta länsstyrelsens
yttrande innan beslut fattas om permanent tillstånd eller återkallelse.
Kommunerna har också tillsammans med polismyndigheten ansvaret för den direkta
tillsynen över serveringsställena. Före alkohollagens ikraftträdande hade
länsstyrelserna ansvaret för dessa uppgifter. Kommunerna har i och med den nya
alkohollagen fått en annan och mer uttalad roll än tidigare när det gäller att
påverka alkoholens tillgänglighet. Kraven har ökat på att kommunerna skall ha
en genomtänkt och dokumenterad strategi för såväl prövningar av
serveringstillstånd som en offensiv tillsyn över verksamheten i kommunerna.
Enligt regeringens mening bör varje kommun ha alkoholpolitiska program som
innehåller en detaljerad analys av alkoholsituationen i kommunen, tydliga
riktlinjer för vad som skall gälla för att få tillstånd att servera
alkoholdrycker samt på vilket sätt det alkoholförebyggande arbetet skall
bedrivas. Svenska Kommunförbundet har därför under åren 1995 och 1996 erhållit
sammanlagt 3,3 miljoner kronor för att i kommunerna utveckla sådana lokala
alkoholpolitiska handlingsplaner.
En ansökan om serveringstillstånd skall prövas utifrån de kriterier som
gäller enligt alkohollagen, dvs. prövning av sökandens personliga lämplighet
och serveringsställets ändamålsenlighet. I samband med tillståndsprövningen
skall kommunerna också uppmärksamma riskerna för eventuella alkoholpolitiska
olägenheter. Kommunerna kan förhindra alkoholservering i särskilt känsliga
områden, såsom i närheten av skolor, ungdomsgårdar, trafikleder, idrottplatser
eller i områden med känd missbrukarproblematik. Om antalet restauranger i ett
område har ökat eller riskerar att öka till en sådan omfattning att
alkoholpolitiska olägenheter bedöms föreligga bör kommunerna också kunna vägra
nya serveringstillstånd i området (prop. 1994/95:89, bet. SoU9). En ansökan om
serveringstillstånd, som avser servering året runt eller årligen under viss
tidsperiod, får inte bifallas utan att kommunerna dessförinnan inhämtat
yttrande från polismyndigheten.
Kommunerna kan återkalla beviljade tillstånd om serveringen föranleder
olägenheter i fråga om ordning och nykterhet eller om alkohollagens
bestämmelser inte följs.
Länsstyrelsernas uppgifter på alkoholområdet är sedan alkohollagens
ikraftträdande bl.a. att utöva tillsyn över kommunernas verksamhet samt att på
regional nivå följa upp alkoholhanteringen och den verksamhet som bedrivs med
stöd av alkohollagen. I Socialdepartementets rapport Länsstyrelsernas nya roll
på alkoholområdet (Ds 1995:50) betonas det angelägna i att länsstyrelserna
genom råd och stöd aktivt medverkar till en kompetens och kunskapsuppbyggnad i
kommunerna, t.ex. genom seminarier, utbildningar eller genom gemensamma
tillsynsbesök på restauranger. I syfte att förstärka samverkan mellan olika
aktörer på regional och lokal nivå förordas i rapporten att länsstyrelserna
tar initiativ till bildande av s.k. regionala råd för alkoholfrågor. I dessa
råd bör förutom länsstyrelsen ingå företrädare för landstinget,
polismyndigheten, skattemyndigheten, tullen, kommunen och Folkhälsoinstitutets
regionala kontaktpersoner. I juni 1995 beslutade regeringen att det i varje
län skall finnas ett regionalt samverkansorgan mot ekonomisk brottslighet
(Förordning 1995:736).
Kommunens beslut får överklagas till förvaltningsdomstol. Vid behandlingen
av förslaget till alkohollag ansåg utskottet i likhet med regeringen att det
inte är lämpligt att införa en särreglering i alkohollagen om närboendes rätt
att överklaga. Utskottet hänvisade till förvaltningslagens bestämmelse att den
som direkt berörs av ett beslut har rätt att överklaga detta, om beslutet gått
honom emot. Utskottet ansåg att det får bli en fråga för domstolarna att
klargöra om t.ex. en närboende till en restaurang eller annat serveringsställe
skall anses ha rätt att överklaga beslut om tillstånd till alkoholservering.
Utskottet vidhöll denna inställning i betänkandet 1995/96:SoU3. I samma
betänkande vidhöll också utskottet sin tidigare uppfattning om att en
utvärdering av den s.k. kommunaliseringen bör ske inom två år. (Kommunen
övertog tillståndsprövningen först den 1 januari 1996. Alkohollagen trädde i
kraft den 1 januari 1995.)
Mattvång och pausservering
I motion So603 av Gullan Lindblad m.fl. (m) hemställs om ett tillkännagivande
om vad som anförts om behovet av ändringar i alkohollagen (yrkande 8 delvis).
Motionärerna anser att alkohollagens bestämmelser om mattvång skall slopas
helt och hållet. Matservering skall inte vara ett krav för att få
serveringstillstånd. Det skall vara möjligt att öppna renodlade barer och
pubar. Servering av alkoholdrycker i foajéer till teatrar och konsertlokaler
bör inte begränsas till att äga rum endast vid en paus under pågående
föreställning. Enligt motionärerna är det rimligt att man skall ha möjlighet
att dricka ett glas både före och efter en föreställning. Även bestämmelserna
om servering från minibar bör utgå ur alkohollagen anser motionärerna.
Motioner om matservering som villkor för serveringstillstånd, tillstånd för
servering i foajé till teater eller konsertlokal och villkoren för
bestämmelser om minibarer har behandlats av utskottet i betänkandena
1994/95:SoU9 och 1995/96:SoU3. Utskottets inställning var att matservering
även i fortsättningen skall vara ett krav för att serveringstillstånd skall
kunna beviljas. Utskottet var inte berett att utvidga tillståndet för teatrar
och konsertlokaler till att avse andra tider för serveringens bedrivande än i
paus under pågående föreställning eller till andra alkoholdrycker än vin och
starköl. Även mo-
tionsyrkanden om att bestämmelser om minibar skall utgå ur alkohollagen
avstyrktes av utskottet. Detta blev också riksdagens beslut.
Utskottets bedömning
Utskottet konstaterar att reglerna om serveringstillstånd varit föremål för
viss översyn under senare tid. Branschgranskningsutredningen, som nyligen
överlämnat sitt huvudbetänkande Branschsanering och andra metoder mot ekobrott
(SOU 1997:111) till regeringen, har bl.a. föreslagit att Alkoholinspektionen
skall ges möjlighet att överklaga kommunernas beslut i ärenden om
serveringstillstånd och att kommunen skall bereda länsstyrelsen möjlighet att
yttra sig i tillståndsärenden. För effektivare handläggning av tillstånds- och
tillsynsärenden har utredningen föreslagit att informationsutbytet mellan
myndigheter skall förbättras, bl.a. genom sambearbetning av register. Vidare
har länsstyrelserna i rapporter som tillställts Alkoholinspektionen i mars
1997 redogjort för bl.a. erfarenheterna under det första året av
kommunaliseringen. Det sammanfattande intrycket är att kommunaliseringen efter
vissa initiala problem fungerat bra. Behovet av ytterligare utbildning för
handläggarna har påpekats. Alkoholinspektionen skall sammanställa och närmare
analysera uppgifterna i rapporten.
Alkoholinspektionen, som utövar central tillsyn över efterlevnaden av
alkohollagen, har meddelat allmänna råd till lagens serveringsbestämmelser
(AIFS 1996:5). Utskottet vill i likhet med regeringen understryka vikten av
att varje kommun utarbetar alkoholpolitiska program med tydliga riktlinjer för
vad som skall gälla för att få tillstånd att servera alkoholdrycker samt på
vilket sätt det alkoholförebyggande arbetet skall bedrivas. Det är också
angeläget att kommunerna i samband med tillståndsprövningen noga uppmärksammar
riskerna för eventuella alkoholpolitiska olägenheter. Alkohollagen ger
kommunerna möjligheter att förhindra alkoholservering i särskilt känsliga
områden, såsom i närheten av skolor, ungdomsgårdar, trafikleder,
idrottsplatser eller i områden med känd missbrukarproblematik. Det är även
möjligt för kommunerna att vägra serveringstillstånd om antalet restauranger i
ett område har ökat eller riskerar att öka till en sådan omfattning att
alkoholpolitiska olägenheter bedöms föreligga.
Utskottet är inte berett att förorda något tak för antalet
serveringstillstånd i en kommun. Ett avslag på en ansökan skall inte kunna ske
enbart på den grunden att många serveringsställen med tillstånd att servera
alkoholdrycker redan finns i kommunen. Enligt alkohollagen måste en
individuell prövning ske av varje ansökning, och ett avslag måste motiveras
utifrån de kriterier för serveringstillstånd som gäller enligt alkohollagen,
dvs. antingen med hänvisning till sökanden eller serveringsstället eller med
hänsyn till alkoholpolitiska olägenheter.
Beträffande regler för överklagande av beslut om serveringstillstånd
vidhåller utskottet sin tidigare inställning.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna So627 (s), So655 (mp)
yrkandena 9 och 10, So670 (s, c, fp, v, mp, kd) yrkande 1 delvis och So672 (v)
yrkande 11.
Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning om att ett tillstånd att servera
spritdrycker, vin och starköl till allmänheten förutsätter att lagad mat kan
tillhandahållas. Utskottet finner inte heller anledning att frångå sitt
tidigare ställningstagande beträffande s.k. pausservering och servering från
minibar på hotell. Motion So603 (m) yrkande 8 om ändring i alkohollagen i
dessa avseenden avstyrks.
Serveringens bedrivande, m.m.
Serveringstider
I motion So603 av Gullan Lindblad m.fl. (m) begärs tillkännagivande om vad som
anförts om serveringstider (yrkande 8 delvis). Motionärerna anser att
tidsbegränsningen i 6 kap. 4 § alkohollagen knappast fyller någon
socialpolitisk funktion och bör utmönstras ur lagen. Godkända näringsställen
måste få ha öppet vid de tidpunkter det finns en efterfrågan.
Prissättning m.m.
I motion So603 av Gullan Lindblad m.fl. (m) yrkas att bestämmelserna i
alkohollagen om att priset på alkoholdrycker vid servering inte får understiga
inköpspriset och förbudet att vidta åtgärder för att förmå gäster att köpa
alkoholdrycker (6 kap. 6 och 7 §§) skall upphävas (yrkande 8 delvis).
Motionärerna anser att bestämmelserna är ytterligare exempel på onödiga regler
som bör avskaffas. Vidare yrkas att bestämmelserna om alkoholfria alternativ
och högsta tillåtna alkoholhalt (3 kap. 6 § och 3 kap. 1 §) skall utmönstras
ur lagen.
I motion So662 av Eva Arvidsson m.fl. (s) begärs ett tillkännagivande om vad
som anförts om ett förtydligande av 6 kap. 9 § alkohollagen. Motionärerna
anser att en restaurangägare skall vara strikt ansvarig om alkoholdrycker, i
strid mot förvaringsförbudet, förvaras i restaurangen eller därtill hörande
utrymmen. Motionen tar sikte på fall där anställda, t.ex. en
serveringsansvarig, förvarar sprit (smuggelsprit, hembränt) i restaurangen och
hävdar att det är för eget bruk. (Med strikt ansvar torde motionärerna mena
att serveringstillståndet skall återkallas.)
Tidigare behandling, m.m.
När det gäller alkohollagens bestämmelser om tidpunkter för serveringens
bedrivande uttalade utskottet (bet. 1994/95:SoU9) med anledning av ett
motionsyrkande med samma innehåll som det nu aktuella att reglerna utgör en
inte oväsentlig del av den svenska alkoholpolitiken och sociala hänsyn skall
ha klart företräde framför affärsmässiga eller konkurrensmässiga sådana.
Enligt utskottets mening skulle serveringstiderna även fortsättningsvis vara
lagreglerade. Motionsyrkandet avstyrktes. Utskottet ansåg vidare att
effekterna av sena utskänkningstillstånd skulle utvärderas. Utredningen bör
omfatta effekterna på alkoholkonsumtion bland ungdom och förekomsten av våld,
ansåg utskottet. Denna inställning vidhölls även i betänkandet 1995/96:SoU3. I
samma betänkande avstyrkte utskottet motionsyrkanden om att reglerna i 6 kap.
6 och 7 §§ alkohollagen skulle upphävas. Utskottet fann att det var viktigt
att motverka förekomsten av lockpriser på alkoholvaror i samband med
servering. Utskottet ansåg också att priserna skall avvägas så att försäljning
av drycker med högre alkoholhalt inte främjas. En ansvarsfull alkoholservering
kan inte förenas med att gästerna förmås till akoholkonsumtion uttalade
utskottet vidare. Utskottet ställde sig därför positivt till alkohollagens
bestämmelser om att priser på alkoholdrycker vid servering inte får sättas
lägre än inköpspriset med skäligt tillägg för varan och till att åtgärder inte
får vidtas på ett serveringsställe i syfte att förmå någon gäst till inköp av
alkoholdrycker. Riksdagen följde utskottet.
Syftet med bestämmelsen om alkoholfria alternativ är enligt förarbetena till
alkohollagen bl.a. att garantera att en kund eller gäst som önskar ett
alkoholfritt alternativ, lättdryck i alkohollagens mening, också skall kunna
få detta i stället för alkoholdryck. Utskottet hade vid behandlingen av
regeringens förslag till alkohollag inte något att invända mot att en sådan
bestämmelse infördes i alkohollagen.
I alkohollagen finns inte någon bestämmelse om högsta tillåtna alkoholhalt
för försäljning av spritdrycker. Regeringens förslag till alkohollag innehöll
en sådan bestämmelse. Utskottet förordade att förslaget i denna del skulle
avslås av riksdagen, vilket också blev riksdagens beslut (bet. 1994/95:SoU9
s. 16, rskr. 106).
Enligt 6 kap. 9 § alkohollagen är det i princip förbjudet att på ställen med
serveringstillstånd dricka eller tillåta någon att dricka andra alkoholdrycker
än sådana som har serverats i enlighet med tillståndet. Paragrafen innehåller
också förbud mot att i vissa andra lokaler dricka eller tillåta någon att
dricka alkoholdrycker över huvud taget. I tredje stycket anges att
alkoholdrycker som inte får serveras i en lokal som avses i paragrafen inte
heller får förvaras i en sådan lokal eller tillhörande utrymmen i annat fall
än när det är uppenbart att drycken inte är avsedd att drickas på stället.
Undantaget tar sikte på det fallet att en gäst lämnar in en medhavd
alkoholdryck för förvaring hos garderobiären.
10 kap. 2 § alkohollagen ger möjlighet att straffrättsligt ingripa mot bl.a.
servering av ?smuggelsprit? eller spritdrycker som härrör från hembränning
eller renaturering.
Utskottets bedömning
Utskottet vidhåller sin tidigare inställning i fråga om serveringstider,
prissättning, animeringsförbud och alkoholfria alternativ och avstyrker därmed
förslagen i motion So603 (m) yrkande 8 om ändringar i dessa delar. Yrkandet om
högsta tillåtna alkoholhalt i samma motion är redan tillgodosett och avstyrks
därför. Även motion So662 (s) avstyrks.
Illegal alkoholhantering
I motion So619 av Tuve Skånberg och Åke Carnerö (kd) hemställs om ett
tillkännagivande om vad som anförts om ett åtgärdsprogram mot hembränning.
Hembränning utgör ett stort hot mot folkhälsan och situationen är i dag mycket
alarmerande särskilt när det gäller ungdomars konsumtion av hembränt. Ett
kraftfullt åtgärdsprogram för att förebygga och beivra hembränning måste till
anser motionärerna. Regeringen bör uppdra åt Folkhälsoinstitutet att utarbeta
ett handlings- och informationsprogram för att motarbeta hembränningen.
Polisen måste få ytterligare resurser för bekämpa hembränningen.
I motion So655 av Thomas Julin m.fl. (mp) begärs ett tillkännagivande om
behovet av insatser mot illegal alkoholhantering (yrkande 12). Motionärerna
anför att olika former av illegal alkoholhantering utgör ett stort hot mot den
svenska alkoholpolitiken och folkhälsan. Motionärerna ser positivt på det
uppdrag som regeringen gett till Rikspolisstyrelsen, Läkemedelsverket,
Folkhälsoinstitutet och Alkoholinspektionen att kartlägga omfattningen och
karaktären på den olagliga alkoholhanteringen samt lämna förslag till
åtgärder. Motionärerna hänvisar till ett lyckat projekt mot olaglig
alkoholhantering som bedrivits i Norge och anser att ett liknande projekt bör
genomföras i Sverige.
I motion So656 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs ett tillkännagivande om
behovet av ett samlat program mot olaglig sprittillverkning och
spritförsäljning (yrkande 7). För att komma till rätta med hembränning och
spritsmuggling måste ett brett åtgärdsprogram sättas in. Folkrörelser,
myndigheter och kommuner bör mobiliseras anser motionärerna. Vidare bör
Sverige ta lärdom av den kampanj mot hembränning, smuggling och annan olovlig
sprithantering som under de tre senaste åren genomförts i Norge. Kampanjen har
gett positiva resultat både vad gäller omfattningen av hembränning och
befolkningens attityder till illegal sprithantering.
Även i motion So670 av Göran Magnusson m.fl. (s, c, fp, v, mp, kd) (yrkande 1
delvis) krävs åtgärder mot illegal sprithantering. Motionärerna anser att
regeringen bör ge folkrörelserna i uppdrag att i samverkan med myndigheterna
genomföra en kampanj som motverkar illegal droghantering.
I motion So672 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att riksdagen ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om hembränning och smuggling (yrkande 15).
Enligt motionärerna har den fabriksmässiga hembränningen och smugglingen ökat
sedan Sverige blev medlem i EU. Det är hög tid att utveckla en plan för att
möta de ökande alkoholproblemen. Bl.a. bör Sverige utnyttja sitt medlemskap
till att mer kraftfullt hävda sin rätt till en självständig alkoholpolitik.
Bakgrund
Regeringen gav i november 1995 Rikspolisstyrelsen, Folkhälsoinstitutet,
Läkemedelsverket och Alkoholinspektionen i uppdrag att kartlägga omfattningen
av och karaktären på den olovliga sprithanteringen samt att lämna förslag till
lämpliga åtgärder för att minska denna typ av verksamhet. Uppdraget
utsträcktes senare till att omfatta även Generaltullstyrelsen. Uppdraget har
hanterats av en myndighetsgemensam arbetsgrupp som i december 1996 avlämnade
sin rapport Svartsprit och ungdomar (Ds 1997:8) till regeringen. I rapporten
föreslår arbetsgruppen en rad åtgärder för att komma åt den storskaliga eller
organiserade hanteringen av olovligt framställd eller införd sprit, s.k.
svartsprit. Kontroller bör intensifieras och Polisen och Tullen bör tillföras
extra resurser. Arbetsgruppen anser att det finns argument för och emot en
kriminalisering av köp och innehav av svartsprit och att frågan inte kan
avfärdas utan ytterligare utredning. Ytterligare förslag är att tydligare
markera allvaret i hanteringen av svartsprit med ungdomar som kundkrets.
Tillverkning eller försäljning av svartsprit som riktar sig till ungdomar bör
betraktas som en försvårande omständighet vid brottets svårighetsgrad.
Alkohollagens kriterier för grovt brott bör därför kompletteras i enlighet
härmed. Även straffskalorna bör ses över med inriktning på en skärpning,
främst vad avser minimipåföljden för grovt brott. Vidare anser utredningen att
möjligheten att lagföra medverkansbrott vid exempelvis försäljning av aktivt
kol och turbojäst bör utredas. Riktlinjer bör utformas för hur olika gärningar
som faller under alkohollagens straffbestämmelser bör betraktas.
Varusmugglingslagens bestämmelser bör ses över med sikte på en skärpning av
straffsatserna. Eftersom insatserna mot hantering av svartsprit sett ur olika
synvinklar torde vara en högprioriterad fråga, anser arbetsgruppen att
respektive departement skall undersöka om nödvändiga resurser finns och om
prioriteringar sker på ett ändamålsenligt sätt. För att bekämpningen av
svartsprithanteringen skall vara effektiv och trovärdig krävs enligt
arbetsgruppen en samsyn på problemet bland politiker och myndigheter.
Informationsinsatser riktade till allmänheten bör därför föregås av en
informations/utbild-ningssatsning som riktar sig till beslutsfattare och
myndigheter. Arbetsgruppen anser att det behövs en kontinuerlig uppföljning av
omfattningen av och karaktären på hanteringen av svartsprit så att åtgärder
och insatser snabbt kan anpassas till nya förutsättningar. Alkoholinspektionen
bör ges i uppdrag att kontinuerligt följa utvecklingen när det gäller
tillverkning och distribution av svartsprit. Att följa utvecklingen i
konsumtionsledet åvilar Folkhälsoinstitutet.
Arbetsgruppens rapport har remissbehandlats, och ärendet bereds för
närvarande i Regeringskansliet.
Det skall också nämnas att regeringen utbetalat 8 miljoner kronor till
Rikspolisstyrelsen för att bl.a. användas till olika lokala och regionala
samarbetsprojekt mellan närpolisverksamhet, socialtjänst och länsstyrelser för
att försvåra eller förhindra den olovliga sprithanteringen.
Utskottets bedömning
Utskottet instämmer med motionärerna att olovlig tillverkning av sprit och
spritdrycker är ett stort alkoholpolitiskt problem och att möjligheterna att
ingripa mot den illegala sprithanteringen måste förbättras. Regeringens
ställningstagande till de förslag som lämnas i rapporten Svartsprit och
ungdomar (Ds 1997:8) bör dock avvaktas innan riksdagen överväger något
initiativ i frågan. Motionerna So619 (kd), So655 (mp) yrkande 12, So656 (fp)
yrkande 7, So670 (s, c, fp, v, mp, kd) yrkande 1 delvis och So672 (v) yrkande
15 avstyrks.
Avgifter m.m.
I motion So663 av Per Rosengren (v) hemställs om ett tillkännagivande om
behovet av att avgiftsbelägga teknisk sprit. Motionären anser att priset på
teknisk sprit skall sättas så att det även täcker kostnader för
skadeverkningar till följd av missbruk. Även om produkten inte är avsedd att
drickas kan man enligt motionären inte bortse från att så faktiskt sker.
Läkemedelsverket bör ges i uppdrag att höja avgiften för tekniska
alkoholprodukter med 2 kr per liter. Inkomsterna bör enligt motionären
användas till förebyggande verksamhet bland främst unga personer samt till
omvårdnad av grava missbrukare.
I motion So669 av Roland Larsson m.fl. (c) begärs ett tillkännagivande om
alkoholproducenternas ansvar (yrkande 8). En s.k. ohälsoavgift bör införas på
alkoholdrycker anser motionärerna. Av avgiften bör en del återföras till
sjukvården och socialtjänsten som har stora kostnader till följd av
alkoholkonsumtionen. Producenterna bör också avkrävas ett ökat kostnadsansvar
för de samhällskostnader deras produkter orsakar.
Läkemedelsverket svarar för tillsynen av införsel, försäljning och köp av
teknisk sprit enligt lagen (1961:181) om försäljning av teknisk sprit.
Läkemedelsverkets verkställighetsföreskrifter finansieras genom avgifter, för
närvarande 8 öre per kg försåld sprit. För all införsel och försäljning av
teknisk sprit krävs tillstånd från Läkemedelsverket. Verkets tillsyn riktar
sig främst mot säljarna av den tekniska spriten. Ett nytt datasystem för denna
verksamhet är under utveckling för att ge snabbare och bättre information om
köpare och säljare av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat. I rapporten
Svartsprit och ungdomar (Ds 1997:8) anförs att missbruket av teknisk sprit har
ändrat karaktär under de senaste åren. Sedan 1994 förekommer grövre smuggling,
stöld respektive rening i stor skala av teknisk sprit. För att komma till
rätta med dessa problem föreslås i rapporten ökad samverkan mellan
Läkemedelsverket, Alkoholinspektionen, skattemyndigheten, Tullverket och
Polisen.
Socialministern har i svar på fråga i riksdagen under början av året uttalat
sin avsikt att tillkalla en utredare som skall se över gällande lagstiftning
om försäljning av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat. I uppdraget
kommer bl.a. att ingå förslag till ytterligare åtgärder för att förhindra
förgiftning med metanol och förorenad alkohol.
Motionsyrkanden om att avgiftsbelägga teknisk sprit har varit föremål för
riksdagens behandling vid ett flertal tillfällen. I betänkandet 1990/91:SoU17
framhöll utskottet att avgifterna inte skulle tas ut i vidare mån än som
behövdes för att täcka Läkemedelsverkets kostnader för tillståndsgivningen och
den övriga kontrollen av tillsynen. Utskottet uttalade också att en
specialdestinering av inkomster för vissa ändamål borde undvikas. Den då
aktuella motionen avstyrktes. I betänkandet 1992/93:SoU17 vidhöll utskottet
denna uppfattning och avstyrkte en motion med i huvudsak samma innehåll som
den nu aktuella. Även skatteutskottet har uttalat att åtgärder för att
motverka missbruk av teknisk sprit bör lösas på andra vägar än genom
beskattningsåtgärder (bet. 1991/92:SkU25).
Socialutskottet och skatteutskottet har också avstyrkt motioner om att
införa en särskild avgift på tobak i syfte att bekosta insatserna för att
förebygga tobaksdebut och för att ge hjälp åt personer som önskar sluta röka
(bet. 1992/93:SoU26 och 1992/93:SkU25). Vidare har skatteutskottet i
betänkandet 1996/97:SkU17 avstyrkt ett motionsyrkande om att tobak skall
beläggas med en extra skatt som destineras till vissa hälso- och
sjukvårdsverksamheter med motiveringen att ?även den typ av angelägna
verksamhet som motionen avser bör underställas en normal budgetprövning?.
Utskottets bedömning
Utskottet finner inte skäl för riksdagen att frångå sitt tidigare
ställningstagande i fråga om särskild avgift på tekniska alkoholprodukter.
Motion So663 (v) avstyrks därför. Även motion So669 (c) yrkande 8 avstyrks.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande inriktningen av alkoholpolitiken
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:So603 yrkande 7, 1996/97: So642
yrkande 3, 1996/97:So656 yrkande 1, 1996/97:So666 yrkandena 1 och 2,
1996/97:So668 yrkande 3, 1996/97:So669 yrkandena 1 och 5, 1996/97:So672
yrkande 1 och 1996/97:N14 yrkande 3,
res. 1 (m) - delvis
res. 2 (c)
res. 3 (fp)
res. 4 (v)
res. 5 (kd)
2. beträffande Systembolagets verksamhet
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:So602, 1996/97:So603 yrkande 8
delvis och 1996/97:Ub247 yrkande 9,
res. 1 (m) - delvis
3. beträffande alkoläsk
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:So640, 1996/97:So656 yrkandena 5
och 6 och 1996/97:So668 yrkande 2,
res. 6 (fp)
res. 7 (mp)
4. beträffande marknadsföring
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:So618, 1996/97:So655 yrkande 13,
1996/97:So669 yrkande 4, 1996/97:So672 yrkandena 9 och 10 och
1996/97:N238 yrkande 1,
res. 8 (mp)
5. beträffande information och opinionsbildning
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:So603 yrkande 1, 1996/97:So642
yrkande 1, 1996/97:So655 yrkande 1, 1996/97:So656 yrkande 2 delvis,
1996/97:So669 yrkande 6 och 1996/97:So672 yrkande 2,
res. 9 (m)
res. 10 (fp)
6. beträffande utbildning och alkoholfria miljöer
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:So603 yrkande 4, 1996/97: So614
delvis, 1996/97:So642 yrkandena 2 och 6, 1996/97:So655 yrkandena 2, 4-6,
1996/97:So656 yrkande 2 delvis, 1996/97:So669 yrkandena 9 och 10,
1996/97:So670 yrkande 1 delvis, 1996/97:So672 yrkandena 5-8 och
1996/97:Ub 246 yrkande 4,
res. 11 ( c, fp, mp, kd)
7. beträffande kvinnliga missbrukare
att riksdagen avslår motion 1996/97:So656 yrkande 4,
res. 12 (fp)
8. beträffande varningstexter
att riksdagen avslår motion 1996/97:So659,
res. 13 (kd)
9. beträffande åldersgränser
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:So603 yrkande 8 delvis,
1996/97:So614 delvis och 1996/97:So630,
res. 14 (m)
res. 15 (kd)
10. beträffande försäljning av folköl
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:So609, 1996/97:So647,
1996/97:So650, 1996/97:So655 yrkande 11, 1996/97:So660, 1996/97: So669
yrkande 3, 1996/97:So670 yrkande 1 delvis och 1996/97: So672 yrkande 12,
res. 16 (c, v, mp)
res. 17 (kd)
11. beträffande serveringstillstånd och tillsyn
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:So627, 1996/97:So655 yrkandena 9
och 10, 1996/97:So670 yrkande 1 delvis och 1996/97:So672 yrkande 11,
res. 18 (mp, kd)
res. 19 (v)
12. beträffande mattvång och pausservering
att riksdagen avslår motion 1996/97:So603 yrkande 8 delvis,
res. 22 (m)
13. beträffande serveringstider, prissättning m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:So603 yrkande 8 delvis och
1996/97:So662,
res. 23 (m)
14. beträffande illegal alkoholhantering
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:So619, 1996/97:So655 yrkande 12,
1996/97:So656 yrkande 7, 1996/97:So670 yrkande 1 delvis och
1996/97:So672 yrkande 15,
res. 24 (fp)
res. 25 (v)
res. 26 (kd)
15. beträffande teknisk sprit
att riksdagen avslår motion 1996/97:So663,
res. 27 (v)
16. beträffande ohälsoavgift på alkoholdrycker
att riksdagen avslår motion 1996/97:So669 yrkande 8.
res. 28 (c, mp)
Stockholm den 18 september 1997
På socialutskottets vägnar
Sten Svensson
I beslutet har deltagit: Sten Svensson (m), Ingrid Andersson (s), Christina
Pettersson (s), Liselotte Wågö (m), Marianne Jönsson (s), Roland Larsson (c),
Conny Öhman (s), Leif Carlson (m), Mariann Ytterberg (s), Stig Sandström (v),
Christin Nilsson (s), Thomas Julin (mp), Elisebeht Markström (s), Catherine
Persson (s), Annika Jonsell (m), Kerstin Heinemann (fp) och Tuve Skånberg
(kd).
Reservationer
1. Inriktningen av alkoholpolitiken m.m. (mom. 1 och 2)
Sten Svensson (m), Liselotte Wågö (m), Leif Carlson (m) och Annika Jonsell (m)
anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 9 börjar med
?Totalkonsumtionens samband? och på s. 11 slutar med ?Motionerna avstyrks?
bort ha följande lydelse:
Vägledande för den svenska alkoholpolitiken måste som anförs i motion 603
(m) vara att den övervägande delen av befolkningen är kapabel att ta ansvar
för sin egen alkoholkonsumtion, utan omfattande restriktioner och regler. Av
detta skäl är det också angeläget att en klar åtskillnad görs mellan bruk och
missbruk av alkohol. Dessa begrepp blandas alltför ofta ihop vilket medfört
att Sverige för en alkoholpolitik som skiljer sig markant från den syn på
frågorna som är förhärskande i vår omvärld. Den svenska alkoholpolitiken har i
alltför hög utsträckning koncentrerats till totalkonsumtionen, vilket lett
till att problemet med den grupp som överkonsumerat alkohol inte tillräckligt
uppmärksammats. Enligt utskottets mening finns det inte något entydigt samband
mellan totalkonsumtionen av alkohol och alkoholskador. Däremot för
överkonsumtionen av alkohol med sig omfattande sociala och medicinska problem.
Kostnaderna för samhället är mycket höga och lidandet för den enskilde och
dennes anhöriga är mycket stort. Barn till missbrukare är särskilt utsatta.
Missbruket har också en stark koppling till våld och andra former av brott och
ligger bakom ett stort antal olyckor samt orsakar i många fall en alltför
tidig död. Det är mot den bakgrunden viktigt att minska alkoholkonsumtionen,
men detta skall ske utan fixering vid totalkonsumtionen en fixering som ofta
har lett till felaktiga prioriteringar och åtgärder. Enligt utskottet får de
åtgärder som vidtas för att minska alkoholkonsumtionen inte uppfattas som
trakasserier av den övervägande del av befolkningen som inte har problem med
sin alkoholkonsumtion. Utskottet kommer därför i det följande att föreslå
ändringar av nuvarande bestämmelser om utskänkningstillstånd, åldersgränser
för inköp av alkoholdrycker, serveringstider m.m. Utskottet anser att
alkoholpolitiken i ökande utsträckning skall inriktas på information,
utbildning, opinionsbildning och andra förebyggande insatser i syfte att
tränga tillbaka missbruket av alkohol, förhindra att fler blir missbrukare och
motverka alkoholskador. Detta är det viktigaste alkoholpolitiska instrumentet.
Utskottet återkommer i det följande till dessa frågor. Vidare anser utskottet
att Sverige som medlem i Europeiska unionen skall delta i det europeiska
samarbetets alla delar. Vi har accepterat Romfördragets grundläggande
principer om fri rörlighet över gränserna för bl.a. varor och personer. I
kommande förhandlingar med EU bör Sverige inte fortsätta att begära permanenta
undantag för privatpersoners rätt att införa alkoholdrycker. I stället bör
gränserna för privatinförsel successivt höjas fram till den 30 juni år 2000 då
det svenska undantaget helt bör upphöra. Även det återstående monopolet inom
alkoholhanteringen bör avvecklas. Vad utskottet nu anfört om inriktningen av
alkoholpolitiken bör riksdagen med anledning av motion So603 (m) yrkande 7 som
sin mening ge regeringen till känna. Övriga motioner i dessa delar avstyrks.
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 14 börjar med
?Systembolagets ensamrätt? och slutar med ?yrkande 9 avstyrks? bort ha
följande lydelse:
Systembolagets detaljhandelsmonopol bör enligt utskottet successivt
avvecklas. Avvecklingen bör samordnas med införandet av ett licensierings-
system för försäljning via dagligvaruhandeln. I ett första skede bör starköl
och vin kunna säljas utanför monopolet. Detta bör med anledning av motionerna
So603 (m) yrkande 8 delvis och So602 (m) ges regeringen till känna. Motion
Ub247 (fp) yrkande 9 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 1 och 2 bort ha följande lydelse:
1. beträffande inriktningen av alkoholpolitiken
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:So603 yrkande 7 och med avslag
på motionerna 1996/97:So656 yrkande 1, 1996/97:So642 yrkande 3,
1996/97:So666 yrkandena 1 och 2, 1996/97:So669 yrkandena 1 och 5,
1996/97:So668 yrkande 3, 1996/97:So672 yrkande 1 och 1996/97:N14 yrkande
3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. beträffande Systembolagets verksamhet
att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:So602 och 1996/97:So603
yrkande 8 delvis samt med avslag på motion 1996/97:Ub247 yrkande 9 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Inriktningen av alkoholpolitiken (mom. 1)
Roland Larsson (c) anser
dels att följande delar av utskottets betänkande, nämligen den som på s. 10
börjar med ?Inriktningen av? och slutar med ?avstyrks därför? samt på s. 11
börjar med ?Sammanfattningsvis anser? och slutar med ?Motionerna avstyrks?
bort utgå och ersättas av följande:
Utskottet vill betona vikten av att Sverige följer de etiska principer och
den handlingsplan som under 1995 antagits av de europeiska länderna inom WHO.
I WHO-dokumentet fastslås alla människors rätt till ett familjeliv och
yrkesliv fritt från olyckor, våld och andra negativa konsekvenser av alkohol.
Barn och ungdomar skall har rätten till en trygg uppväxt utan negativa
konsekvenser av alkohol och så långt det är möjligt skyddas från
marknadsföring av alkoholdrycker. Åtgärder för att främja hälsa genom
kontroller av tillgången på alkohol och genom beskattning nämns i
handlingsplanen liksom rätten till vård, information och förebyggande insatser
inom bl.a. arbetslivet och utbildningsväsendet.
Vidare delar utskottet inställningen i motion So666 att en förutsättning för
att minska alkoholkonsumtionen är att alkoholdrycker inte betraktas som vilken
vara som helst. Hanteringen måste omgärdas med särskilda regler för att en
bättre folkhälsa skall kunna uppnås. Det är angeläget att Sverige i det
europeiska samarbetet verkar för att särskilda handelsregler skall gälla för
alkoholdrycker och att problem förorsakade av alkohol- och tobaksbruk
uppmärksammas i än högre grad än för närvarande. Utskottet föreslår att
riksdagen med anledning av motionerna So669 (c) yrkande 5 och So666 (s)
yrkandena 1 och 2 ger regeringen till känna vad utskottet anfört. Övriga
motioner om inriktning av alkoholpolitiken avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande inriktningen av alkoholpolitiken
att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:666 yrkandena 1 och 2 och
1996/97:So669 yrkande 5 samt med avslag på motionerna 1996/97:So603
yrkande 7, 1996/97:So656 yrkande 1, 1996/97:So642 yrkande 3,
1996/97:So669 yrkande 1, 1996/97:So668 yrkande 3, 1996/97:So672 yrkande 1
och 1996/97:N14 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
3. Inriktningen av alkoholpolitiken (mom. 1)
Kerstin Heinemann (fp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 10 börjar med ?En samlad
redogörelse? och slutar med ?So656 (fp) yrkande 1? bort ha följande lydelse:
Ansträngningarna för att minska den totala alkoholkonsumtionen måste
fortsätta. Målet att minska konsumtionen med 25 % räknat från 1980 måste
bibehållas även om det inte kan uppnås fram till år 2000. Regeringen bör
enligt utskottet snarast ge riksdagen en samlad redogörelse för vad som har
gjorts och vad som ytterligare behöver göras för att uppnå en minskad
alkoholkonsumtion. En sådan redogörelse bör sedan följas upp med årliga
rapporteringar av uppnådda resultat. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med
anledning av motion So656 (fp) yrkande 1 ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande inriktningen av alkoholpolitiken
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:So656 yrkande 1 och med avslag
på motionerna 1996/97:So603 yrkande 7, 1996/97:So642 yrkande 3,
1996/97:So666 yrkandena 1 och 2, 1996/97:So669 yrkandena 1 och 5,
1996/97:So668 yrkande 3, 1996/97:So672 yrkande 1 och 1996/97:N14 yrkande
3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Inriktningen av alkoholpolitiken (mom. 1)
Stig Sandström (v) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 10 börjar med ?Den svenska
alkoholpolitiken? och slutar med ?anpassas härtill? bort ha följande lydelse:
För att motverka de skador som alkoholen förorsakar krävs enligt utskottet
en allmän välfärdspolitik och jämställdhet mellan kvinnor och män. Alla måste
tillförsäkras rätten till arbete, bostad och en bra livsmiljö. Därutöver
behövs varierande insatser för vård och stöd till den som fastnat i ett
beroende av alkohol. Enbart reglering och lagar eller enbart förebyggande
insatser är inte tillräckligt utan vad som krävs är en lämplig kombination av
olika åtgärder såsom höga skatter, restriktioner, information, undervisning
samt vård och behandlingsinsatser.
dels att den del av utskottets bedömning som på s. 11 börjar med
?Sammanfattningsvis anser? och slutar med ?Motionerna avstyrks? bort ha
följande lydelse:
Utskottet ställer sig bakom vad som anförts i motion So666 om att en
förutsättning för att minska alkoholkonsumtionen är att alkoholdrycker inte
betraktas som vilken vara som helst. Hanteringen måste omgärdas med särskilda
regeler för att en bättre folkhälsa skall kunna uppnås. Det är angeläget att
Sverige i det europeiska samarbetet verkar för att särskilda handelsregler
skall gälla för alkoholdrycker och att problem förorsakade av alkohol- och
tobaksbruk uppmärksammas i än högre grad än för närvarande. Vad utskottet nu
anfört bör med anledning av motionerna So672 (v) yrkande 1 och So666 (s)
yrkandena 1 och 2 ges regeringen till känna. Övriga motionsyrkanden om
inriktningen av alkoholpolitiken avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande inriktningen av alkoholpolitiken
att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:So666 yrkandena 1 och 2 och
1996/97:So672 yrkande 1 samt med avslag på motionerna 1996/97:So603
yrkande 7, 1996/97:So642 yrkande 3, 1996/97:So656 yrkande 1,
1996/97:So669 yrkandena 1 och 5, 1996/97:So668 yrkande 3 och 1996/97:N14
yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. Inriktningen av alkoholpolitiken (mom. 1)
Tuve Skånberg (kd) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 11 börjar med
?Sammanfattningsvis anser? och slutar med ?Motionerna avstyrks? bort ha
följande lydelse:
Utskottet delar regeringens inställning om att slå vakt om Systembolagets
detaljhandelsmonopol och fortsatta införselrestriktioner på alkohol och tobak.
Skulle EG-domstolen finna att detaljhandelsmonopolet strider mot EG-rätten är
det viktigt att åtgärder vidtas för att motverka en uppluckring av
alkoholpolitiken. Detta bör med anledning av motion N14 (kd) ges regeringen
till känna. Övriga motioner om inriktningen av alkoholpolitiken avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande inriktningen av alkoholpolitiken
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:N14 yrkande 3 och med avslag på
motionerna 1996/97:So603 yrkande 7, 1996/97:So656 yrkande 1,
1996/97:So642 yrkande 3, 1996/97:So666 yrkandena 1 och 2, 1996/97:So669
yrkandena 1 och 5, 1996/97:So668 yrkande 3 och 1996/97:So672 yrkande 1
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
6. Alkoläsk (mom. 3)
Kerstin Heinemann (fp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 14 börjar med
?Systembolagets möjligheter? och på s. 15 slutar med ?inte behövs? bort ha
följande lydelse:
Den stora faran med alkoläsk är att barn och ungdomar på ett mycket
försåtligt sätt kan lockas till ett beroende av alkohol eftersom de inte ens
känner att det är alkohol de dricker. Systembolagets beslut att inte sälja
alkoläsk med hänvisning till dess skaderisker särskilt för barn och ungdomar
godtogs inte av Alkoholsortimentsnämnden. Alkoholsortimentsnämnden ansåg att
beslutet utgjorde ett handelshinder enligt Romfördraget (artikel 30). Enligt
utskottets mening är det angeläget att frågan om Systembolaget har rätt att
avvisa drycken ur sitt sortiment prövas av EG-domstolen. Flera avgöranden från
EG-domstolen under senare år visar att domstolen har blivit alltmer benägen
att acceptera nationella regler, som till sin natur inte begränsar
tillgängligheten till marknaden för utländska produkter i större utsträckning
än nationella. Även om Systembolagets vägran att sälja alkoläsk skulle anses
oförenlig med artikel 30 i Romfördraget skulle den kunna anses motiverad med
hänsyn till skyddet för bl.a. människors hälsa enligt artikel 36 i fördraget.
Systembolaget bör därför ges möjlighet att överklaga Alkoholsortimentsnämndens
beslut. Detta bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande alkoläsk
att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:So656 yrkandena 5 och 6 och
1996/97:So668 yrkande 2 och med avslag på motion 1996/97:So640 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
7. Alkoläsk (mom. 3)
Thomas Julin (mp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 15 börjar med ?Utskottet
är? och slutar med ?So640 (mp) avstyrks? bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att förordningen med instruktioner för
Alkoholsortimentsnämnden måste kompletteras med ett uttalat alkoholpolitiskt
mål. Detta bör med anledning av motion So640 (mp) ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande alkoläsk
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:So640 och med avslag på
motionerna 1996/97:So656 yrkandena 5 och 6 och 1996/97: So668 yrkande 2
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
8. Marknadsföring (mom. 4)
Thomas Julin (mp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 18 börjar med ?Utskottet
konstaterar? och slutar med ?N238 (mp) yrkande 1? bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att ansvarsbestämmelserna när det gäller otillåten
marknadsföring av alkoholdrycker måste skärpas och att de företag som inte
följer gällande regelsystem skall riskera ett kännbart bötesstraff. Olika slag
av reklam är en väsentlig del av alkoholindustrins i många fall aggressiva
försäljningsmetoder. För att effektivt kunna klara av uppgifterna att vara
kontrollerande, inspekterande och registrerande bör Alkoholinspektionen överta
kontrollen av marknadsföringen av alkoholdrycker. Vidare anser utskottet att
bestämmelserna om marknadsföring av alkoholdrycker skall föras in i
alkohollagen. En tillståndhavare som inte följer gällande
marknadsföringsregler skulle förutom åtgärder enligt marknadsföringslagen
också riskera sitt tillstånd enligt alkohollagen. Reklamförbudet bör
utsträckas till att omfatta även facktidskrifter som vänder sig till
näringidkare och skrifter som tillhandhålls i Systembolagets butiker. Det är
också, menar utskottet, hög tid att bestämmelser om förbud mot indirekt
alkoholreklam införs i alkohollagen. Sverige bör också inom EU verka för att
varje land skall ha rätt att reglera kommersiella budskap i TV-sändningar
riktade till den egna befolkningen.
När det gäller statliga Vin & Sprit AB delar utskottet inställningen i
motion N238 (mp) om att bolagets aggressiva marknadsföring av sina produkter
gentemot branschfolk runt om i landet är oacceptabel och måste upphöra.
Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning av motionerna So618
(mp), So655 (mp) yrkande 13, So672 (v) yrkande 10 och N238 (mp) yrkande 1 som
sin mening ge regeringen till känna. Övriga motioner under detta avsnitt
avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande marknadsföring
att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:So618, 1996/97:So655 yrkande
13, 1996/97:So672 yrkande 10 och 1996/97:N238 yrkande 1 samt med avslag
på motionerna 1996/97:So669 yrkande 4 och 1996/97:So672 yrkande 9 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
9. Information och opinionsbildning (mom. 5)
Sten Svensson (m), Liselotte Wågö (m), Leif Carlson (m) och Annika Jonsell (m)
anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 24 börjar med ?Information
och upplysning? och på s. 25 slutar med ?Motionerna avstyrks? bort ha följande
lydelse:
Det viktigaste instrumentet i kampen mot alkoholmissbruk är enligt utskottet
information och opinionsbildning. Effektiva och regelbundet återkommande
informations- och hälsoupplysande kampanjer skapar större förståelse hos
enskilda människor och har större påverkan på deras attityder än restriktioner
och förbud. Ett utmärkt exempel på detta är de antirökkampanjer som bedrevs
främst i slutet på 1970-talet och som ledde till en kraftig minskning av
rökning bland ungdomar. Redan före tobakslagens tillkomst hade också många
miljöer, t.ex. vissa offentliga lokaler, sammanträdesrum och inrikes
transporter, gjorts rökfria. Informationen om alkohol och alkoholrelaterade
skador måste vara baserad på fakta och kunskap. Det är därför väsentligt att
sådan sammanställs och utvärderas för att på ett effektivit sätt kunna
användas i opinionsarbetet. Utskottet vill också betona vikten av att den
information som ges inte är förbudsivrande eller kan uppfattas som förmynderi.
Budskapet måste vara tydligt och enkelt och anpassat till den målgrupp som
avses. Det är också viktigt att en klar åtskillnad görs mellan bruk och
missbruk av alkohol. Sverige bör enligt utskottets mening ta lärdom av det
arbete som skett och fortfarande pågår i den kanadensiska delstaten Quebec där
en omfattande liberalisering av alkohollagarna kombinerats med ett omfattande
upplysningsarbete, något som lett till minskad alkoholkonsumtion. Vad
utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning av motion So603 (m) yrkande 1
ge regeringen till känna. Övriga motionsyrkanden i denna del avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:
5. beträffande information och opinionsbildning
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:So603 yrkande 1 och med avslag
på motionerna 1996/97:So642 yrkande 1, 1996/97:So655 yrkande 1,
1996/97:So656 yrkande 2 delvis, 1996/97:So669 yrkande 6 och 1996/97:So672
yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
10. Information och opinionsbildning (mom. 5)
Kerstin Heinemann (fp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 25 börjar med ?Utskottet
anser? och slutar med ?Motionerna avstyrks? bort ha följande lydelse:
Att förebygga alkoholmissbruk och skapa respekt för alkoholen som
vanebildande drog är enligt utskottet en av de viktigaste insatserna för att
förbättra folkhälsan. Det är angeläget att informationen och de
opinionsbildande insatserna belyser effekterna av allt bruk av alkohol och
inte enbart missbruket av alkohol. Insatserna måste riktas till såväl ungdomar
som till deras föräldrar och övriga vuxna. Vidare anser utskottet att
opinionsbildning mot langning skall ske kontinuerligt. Större kampanjer bör
regelbundet genomföras i samverkan mellan stat, kommuner och ideella
föreningar. Vad utskottet sålunda anfört med anledning av motion So656 (fp)
yrkande 2 delvis och So642 (fp) yrkande 1 bör ges regeringen till känna.
Övriga motionsyrkanden i denna del avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:
5. beträffande information och opinionsbildning
att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:So642 yrkande 1,
1996/97:So656 yrkande 2 delvis och med avslag på motionerna 1996/97:So603
yrkande 1, 1996/97:So655 yrkande 1, 1996/97:So669 yrkande 6 och
1996/97:So672 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
11. Utbildning och alkoholfria miljöer (mom. 6)
Roland Larsson (c), Kerstin Heinemann (fp), Thomas Julin (mp) och Tuve
Skånberg (kd) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 25 börjar med ?När det
gäller? och på s. 26 slutar med ?yrkande 6 avstyrks? bort ha följande lydelse:
Utskottet ser med oro på att ANT-undervisningen har kommit på undantag i
många skolor under senare år. Saknas det lokala ?eldsjälar? erbjuds inte
eleverna ANT-undervisning i de former som så framgångsrikt utvecklades under
1980-talet. Enligt utskottet bör Skolverket genom statliga direktiv åläggas
att förbättra skolornas ANT-undervisning. Skolan har ett stort ansvar i det
alkohol- och drogförebyggande arbetet. Enligt utskottet bör varje skola
utveckla handlingsprogram för elevarbetet med hälsofrågor där ANT skall ges en
framträdande roll. Det är viktigt att skolorna använder det kommentar- och
referensmaterial som Skolverket utarbetat och att undervisning om riskerna med
alkohol, narkotika och tobak bedrivs kontinuerligt och inte som sporadiskt
återkommande kampanjer. Det finns dessutom utmärkt informationsmaterial och
kvalitativt goda metoder som utvecklats av bl.a. nykterhetsrörelsen och som
bör tas till vara i ANT-undervisningen. Även blivande lärare, ungdomsledare,
socionomer och andra som i sitt arbete kommer i kontakt med ungdomar måste i
sina respektive yrkesutbildningar få gedigna kunskaper om alkohol och övriga
beroendeframkallande medel. Information om alkohol och andra drogers
skadeverkningar bör också ingå i den högre utbildningen för hälso- och
sjukvårdspersonalen.
Insatser för ungdomar måste enligt utskottet inriktas på att få dem att helt
avstå från alkohol under uppväxttiden. Det är därför angeläget att också
främja alkoholfria fritidsmiljöer för ungdomar. Stat och kommun bör i
samverkan med näringsliv och organisationer stödja förekomsten av alkoholfria
träffpunkter för ungdomar.
Vad utskottet nu anfört bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande utbildning och alkoholfria miljöer
att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:So614 delvis, 1996/97:So655
yrkandena 2 och 4-6, 1996/97:So656 yrkande 2 delvis och 1996/97:So669
yrkandena 9 och 10 och med anledning av motionerna 1996/97:So603 yrkande
4, 1996/97:So642 yrkandena 2 och 6, 1996/97:So670 yrkande 1 delvis,
1996/97:So672 yrkandena 5-8 och 1996/97:Ub246 yrkande 4 som sin mening
ger regerigen till känna vad utskottet anfört,
12. Kvinnliga missbrukare (mom. 7)
Kerstin Heinemann (fp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 26 börjar med ?Utskottet
utgår? och slutar med ?yrkande 4 avstyrks? bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening är nuvarande missbrukarvård inte anpassad till en
ökande andel kvinnliga missbrukare. Det är därför viktigt att förebyggande
program och behandlingsprogram för kvinnor med alkoholproblem utvecklas.
Erfarenheterna vid EWA-enheten vid Karolinska institutet bör därvid tas till
vara. Detta bör med anledning av motion So656 (fp) yrkande 4 ges regeringen
till känna
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande kvinnliga missbrukare
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:So656 yrkande 4 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
13. Varningstexter (mom. 8)
Tuve Skånberg (kd) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 26 börjar med ?Utskottet
anser? och slutar med ?motion So659 (kd)? bort ha följande lydelse:
Utskottet delar inställningen i motion So659 (kd) om att förpackningar med
alkoholdrycker skall förses med varningstext, som kortfattat upplyser om
riskerna med alkoholbruk i samband med graviditet, under uppväxttiden, i
trafiken och på arbetsplatserna. Sverige bör inom EU aktivt verka för att
bestämmelser med krav på varningstexter skall införas. Detta bör ges
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:
8. beträffande varningstexter
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:So659 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
14. Åldersgränser (mom. 9)
Sten Svensson (m), Liselotte Wågö (m), Leif Carlson (m) och Annika Jonsell (m)
anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 27 börjar med ?Utskottet
är? och slutar med ?So630 (s) avstyrks? bort ha följande lydelse:
I Sverige har personer som uppnått 18 år rösträtt, skyldighet att fullgöra
militärtjänst och rätt att ta körkort. Utskottet anser att det är hög tid att
även åldersgränsen för inköp och införsel av alkohol jämställs med
myndighetsåldern. Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med förslag
till lagreglering i enlighet härmed. Vad utskottet nu anfört bör ges
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:
9. beträffande åldersgränser
att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:So603 yrkande 8 delvis och
1996/97:So630 samt med avslag på motion 1996/97:So614 delvis som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
15. Åldersgränser (mom. 9)
Tuve Skånberg (kd) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 27 börjar med ?Utskottet
är? och slutar med ?So630 (s) avstyrks? bort ha följande lydelse:
För att skjuta upp alkoholdebuten och minska alkoholkonsumtionen bland
ungdomar anser utskottet att åldersgränsen för servering av alkoholdrycker
skall höjas från nuvarande 18 år till 20 år. Regeringen bör återkomma till
riksdagen med ett sådant lagförslag.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:
9. beträffande åldersgränser
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:So614 delvis och med avslag på
motionerna 1996/97:So603 yrkande 8 delvis och 1996/97:So630 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
16. Försäljning av folköl (mom. 10)
Roland Larsson (c), Stig Sandström (v) och Thomas Julin (mp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 30 börjar med ?Utskottet
vidhåller? och slutar med ?yrkande 12 avstyrks? bort ha följande lydelse:
Utskottet ser med oro på den ökade konsumtionen av folköl bland yngre
tonåringar. En särskild fara ligger i att folkölet i många fall fungerar som
inkörsport till ett mer utvecklat alkoholmissbruk bland ungdomar.
Tillgängligheten är stor genom att antalet försäljnings- och serveringsställen
har flerdubblats sedan reglerna om tillståndsplikt för detaljhandel med och
servering av folköl slopades. Som utskottet tidigare anfört är det är viktigt
att på olika sätt finna vägar att hålla ungdomsåren alkoholfria. En åtgärd är
att begränsa tillgängligheten. Utskottet anser därför att de tidigare reglerna
om tillståndsplikt skall återinföras. Därmed kan också efterlevnaden av
åldersgränserna förbättras genom att tillståndet kan återkallas eller ett
förnyat tillstånd vägras om det förekommit anmärkningar. Regeringen bör
snarast återkomma till riksdagen med förslag till lagreglering i enlighet
härmed. Vad utskottet sålunda anfört bör riksdagen med bifall till motionerna
So669 (c) yrkande 3 och So672 (v) yrkande 12 och med anledning av motion So655
(mp) yrkande 11 ge regeringen till känna. Övriga motioner i denna del
avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:
10. beträffande försäljning av folköl
att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:So669 yrkande 3 och
1996/97:So672 yrkande 12 och med anledning av motion 1996/97:So655
yrkande 11 samt med avslag på motionerna 1996/97:So609, 1996/97:So647,
1996/97:So650, 1996/97:So660 och 1996/97:So670 yrkande 1 delvis som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
17. Försäljning av folköl (mom. 10)
Tuve Skånberg (kd) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 30 börjar med ?Utskottet
utgår? och slutar med ?yrkande 12 avstyrks? bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att tillsynen över detaljhandeln med folköl måste förbättras
och effektiviseras. Särskilt angeläget är det att kontrollen av efterlevnaden
av åldersgränserna ökar. För att detta skall vara möjligt krävs enligt
utskottet att kommunerna får ta ut avgifter för denna tillsyn. Regeringen bör
återkomma till riksdagen med lagförslag i enlighet härmed. Övriga
motionsyrkanden i denna del avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:
10. beträffande försäljning av folköl
att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:So650, 1996/97:So660 och
1996/97:So670 yrkande 1 delvis och med anledning av motion 1996/97:So655
yrkande 11 samt med avslag på motionerna 1996/97:So609, 1996/97:So647,
1996/97:So669 yrkande 3 och 1996/97:So672 yrkande 12 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
18. Serveringstillstånd och tillsyn (mom. 11)
Thomas Julin (mp) och Tuve Skånberg (kd) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 33 börjar med ?Utskottet
är inte? och på s. 34 slutar med ?yrkande 11? bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att kommunernas riktlinjer för serveringstillstånden måste
ges ökad tyngd. Bl.a. bör kommunerna i sina riktlinjer ges rätt att begränsa
antalet permanenta serveringstillstånd inom kommunen genom att tidsbegränsa
tillstånden till förslagsvis tre år. Vidare anser utskottet att alkohollagens
regler om serveringstillstånd måste ses över i syfte att begränsa antalet
tillstånd. Ett ytterligare krav för att få serveringstillstånd bör enligt
utskottet vara att serveringsstället inte ligger i anslutning till eller i
närheten av skolor, fritidsområden och sportarenor.
Enligt förarbetena till alkohollagen skall alkoholpolitiska hänsyn ha
företräde framför näringspolitiska vid beviljandet av serveringstillstånd.
Frågan om kommunerna har uppfyllt dessa intentioner bör enligt utskottet bli
föremål för en utvärdering. Det bör ankomma på regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer att göra utvärderingen. Vad utskottet anfört med
anledning av motionerna So655 (mp) yrkandena 9 och 10, So627 (s) och So670 (s,
c, fp, v, mp, kd) yrkande 1 delvis bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:
11. beträffande serveringstillstånd och tillsyn
att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:So627, 1996/97:So655
yrkandena 9 och 10 och 1996/97:So670 yrkande 1 delvis samt med avslag på
motion 1996/97:So672 yrkande 11 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
19. Serveringstillstånd och tillsyn (mom. 11)
Stig Sandström (v) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 34 börjar med ?Med det
anförda? och slutar med ?yrkande 11? bort ha följande lydelse:
Det är en svår uppgift för kommunerna att ansvara för tillsynen av
restauranger. Alkoholhandläggarna möter många gånger en mycket hård värld.
Utbildning, erfarenhet och en social kompetens behövs för att klara den
uppgiften. Erforderlig kompetens finns i stort sett att tillgå endast i de
större kommunerna. Enligt utskottet är det därför ytterst angeläget att ökade
utbildnings- och kompetenshöjande insatser kommer till stånd för att även de
mindre kommunerna skall kunna fullgöra sina uppgifter inom detta område. Vad
utskottet anfört bör med anledning av motion So672 (v) yrkande 11 ges
regeringen till känna. Övriga motionsyrkanden om serveringstillstånd avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:
11. beträffande serveringstillstånd och tillsyn
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:So672 yrkande 11 och med avslag
på motionerna 1996/97:So627, 1996/95:So655 yrkandena 9 och 10 och
1996/97:So670 yrkande 1 delvis som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
20. Mattvång och pausservering (mom. 12)
Sten Svensson (m), Liselotte Wågö (m), Leif Carlson (m) och Annika Jonsell (m)
anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 34 börjar med ?Utskottet
vidhåller? och slutar med ?avseenden avstyrks? bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att bestämmelsen om mat som en del av verksamheten för att
få utskänkningstillstånd bör utmönstras ur alkohollagen. Detta krav fungerade
möjligen tidigare då Sverige hade en annan restaurangkultur och det inte var
lika vanligt att människor träffades efter arbetet för att ta sig ett glas öl
eller vin. Verkligheten är i dag annorlunda. Det anses numera som både
trevligt och naturligt för allt fler att avsluta sin dag över ett glas öl
eller vin på en kvarterspub i sällskap med vänner och arbetskamrater. Denna
form av socialt umgänge är positiv och visar att även svenskar kan umgås med
alkohol. Pubar och liknande inrättningar skall därför undantas från kravet på
matsservering.
Även bestämmelserna om servering från minibar på hotell bör utgå ur
alkohollagen.
När det gäller pausservering i foajéer till teatrar och konsertlokaler
föreligger inte något mattvång, vilket utskottet anser positivt. Däremot får
endast vin och starköl serveras. Utskottet anser att serveringstillståndet
även bör kunna omfatta spritdrycker. Vidare bör servering kunna ske såväl i
paus under pågående föreställning som före och efter en föreställning.
Vad utskottet anfört bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:
12. beträffande mattvång och pausservering
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:So603 yrkande 8 delvis som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
23. Serveringstider, prissättning m.m. (mom. 13)
Sten Svensson (m), Liselotte Wågö (m), Leif Carlson (m) och Annika Jonsell (m)
anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 36 börjar med ?Utskottet
vidhåller? och slutar med ?So662 (s) avstyrks? bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening fyller tidsbegränsningen för alkoholservering i 6
kap. 4 § alkohollagen knappast någon alkoholpolitisk funktion utan har givit
upphov till att antalet ?svartklubbar? ökat i storstäderna. Ur
alkoholpolitiskt perspektiv måste det vara bättre att ge de näringsställen som
har serveringstillstånd möjlighet att själva bestämma sina öppettider än att
genom reglering av serveringstiderna skapa förutsättningar för en
okontrollerbar verksamhet. Serveringstiderna bör över huvud taget vara en
fråga mellan näringsidkaren och hans kunder.
Ytterligare exempel på regler som enligt utskottet är onödiga och därför bör
utgå ur alkohollagen är bestämmelserna om att priset på alkoholdrycker vid
servering inte får understiga inköpspriset och förbudet att vidta åtgärder för
att förmå gäster att köpa alkoholdrycker. Även bestämmelsen i alkohollagen om
att alkoholfria alternativ måste finnas att tillgå i tillfredsställande urval
och omfattning vid detaljhandel med och servering av alkoholdrycker saknar
enligt utskottet någon alkoholpolitisk funktion. Bestämmelsen bör därför utgå.
Vad utskottet anfört bör ges regeringen till känna.
Motion So662 (s) avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:
13. beträffande serveringstider, prissättning m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:So603 yrkande 8 delvis och med
avslag på motion 1996/97:So662 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
24. Illegal alkoholhantering (mom. 14)
Kerstin Heinemann (fp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 38 börjar med ?Utskottet
instämmer? och slutar med ?yrkande 15 avstyrks? bort ha följande lydelse:
För att komma till rätta med hembränning och spritsmuggling måste ett brett
åtgärdsprogram sättas in. Särskilt angeläget är det att bekämpa den
storskaliga verksamheten. Folkrörelser, myndigheter och kommuner bör enligt
utskottet mobiliseras. Vidare anser utskottet att Sverige bör ta lärdom av den
kampanj mot hembränning, smuggling och annan olovlig sprithantering som under
de tre senaste åren genomförts i Norge. Kampanjen har givit positiva resultat
både vad gäller omfattningen av hembränning och befolkningens attityder till
illegal sprithantering. Vad utskottet sålunda anfört bör med bifall till So656
(fp) yrkande 7 och med anledning av So670 (s, c, fp, v, mp, kd) yrkande 1
delvis ges regeringen till känna. Övriga motionsyrkanden avstyrks i denna del.
dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:
14. beträffande illegal alkoholhantering
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:So656 yrkande 7 och med anledning
av 1996/97:So670 yrkande 1 delvis samt med avslag på motionerna
1996/97:So619, 1996/97:So655 yrkande 12 och 1996/97:So672 yrkande 15 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
25. Illegal alkoholhantering (mom. 14)
Stig Sandström (v) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 38 börjar med ?Utskottet
instämmer? och slutar med ?yrkande 15 avstyrks? bort ha följande lydelse:
Den storskaliga hembränningen och smugglingen av alkoholdrycker har ökat
sedan Sverige blev medlem i Europeiska unionen. Utskottet anser att det är hög
tid att utveckla en plan för att möta dessa och övriga problem på
alkoholpolitikens område som medlemskapet fört med sig. Bl.a. bör Sverige inom
EU kraftfullt hävda sin rätt till en mer självständig alkoholpolitik. Detta
bör riksdagen ge regeringen till känna. I övrigt anser utskottet att
regeringens ställningstagande till de förslag som lämnas i rapporten
Svartsprit och ungdomar (Ds 1997:8) bör avvaktas innan riksdagen överväger
något initiativ med anledning av motionerna So619 (kd), So655 (mp) yrkande 12,
So656 (fp) yrkande 7 och So670 (s, c, fp, v, mp, kd) yrkande 1 delvis.
dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:
14. beträffande illegal alkoholhantering
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:So672 yrkande 15 och med avslag
på motionerna 1996/97:So619, 1996/97:So655 yrkande 12, 1996/97:So656
yrkande 7 och 1996/97:So670 yrkande 1 delvis som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
26. Illegal alkoholhantering (mom. 14)
Tuve Skånberg (kd) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 38 börjar med ?Utskottet
instämmer? och slutar med ?yrkande 15 avstyrks? bort ha följande lydelse:
Enligt utskottet är hembränningen ett stort hot mot folkhälsan. Sverige
riskerar att få en situation liknande den vi hade i slutet av 1800-talet då
husbehovsbränningen var accepterad och ledde till förödande sociala
konsekvenser. Särskilt alarmerande är den ökade konsumtionen av hembränt bland
ungdomar. All alkohol är skadlig under uppväxtåren och det finns en bred
politisk enighet om att främja en alkoholfri uppväxt. Utskottet anser att ett
kraftfullt åtgärdsprogram omedelbart måste sättas in för att förebygga och
beivra hembränningen. Regeringen bör ge Folkhälsoinstitutet i uppdrag att
utarbeta ett handlings- och informationsprogram för att motarbeta
hembränningen och polisen måste tilldelas ytterligare resurser i kampen mot
denna form av brottslighet. Detta bör riksdagen med anledning av motion So619
(kd) som sin mening ge regeringen till känna. Övriga motionsyrkanden avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:
14. beträffande illegal alkoholhantering
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:So619 och med avslag på
motionerna 1996/97:So655 yrkande 12, 1996/97:So656 yrkande 7,
1996/97:So670 yrkande 1 delvis och 1996/97:So672 yrkande 15 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
27. Teknisk sprit (mom. 15)
Stig Sandström (v) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 39 börjar med ?Utskottet
finner? och slutar med ?avstyrks därför? bort ha följande lydelse:
Som påpekas i motion So663 (v) finns det ett klart samband mellan
regelbundet missbruk av s.k. teknisk sprit och social utslagning. Dessa
missbrukare är också betydligt mer utslagna än missbrukare i gemen och har
ofta allvarliga hjärnskador. Utskottet delar därför uppfattningen i motionen
om att tekniska alkoholprodukter skall ha ett pris som även täcker åtgärder
mot dess skadeverkningar. Läkemedelsverket bör ges i uppdrag att höja avgiften
för dessa produkter med 2 kr per liter. Inkomsterna bör enligt utskottet
användas till förebyggande verksamhet bland främst unga personer samt till
omvårdnad av grava missbrukare. Regeringen bör återkomma med förslag i
enlighet härmed. Detta bör riksdagen med anledning av motion So663 (v) ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:
15. beträffande teknisk sprit
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:So663 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
28. Ohälsoavgift på alkoholdrycker (mom. 16)
Roland Larsson (c) och Thomas Julin (mp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 39 börjar med ?Även
motion? och slutar med ?yrkande 8 avstyrks? bort ha följande lydelse:
Utskottet delar inställningen i motion So669 (c) om att samhällets kostnader
för alkoholskador bör jämställas med de skador som uppstår på grund av
miljögifter och att en s.k. ohälsoavgift därför bör införas på alkoholdrycker.
Av avgiften bör en del återföras till sjukvården och socialtjänsten som har
höga kostnader för att vårda och ta hand om missbrukare. Alkoholproducenterna
bör också avkrävas ett ökat kostnadsansvar för de samhällskostnader som deras
produkter orsakar. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen ge regeringen till
känna.
dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:
16. beträffande ohälsoavgift på alkoholdrycker
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:So669 yrkande 8 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Innehållsförteckning
Sammanfattning........................................1
Motionerna............................................1
Utskottet.............................................6
Inriktningen av alkoholpolitiken 6
Allmänt 6
Bakgrund 8
Utskottets bedömning 9
Detaljhandelsmonopolet 11
Systembolagets verksamhet 11
Alkoläsk m.m. 12
Bakgrund och tidigare behandling 12
Utskottets bedömning 14
Marknadsföring 15
Bakgrund 16
Utskottets bedömning 18
Alkoholförebyggande åtgärder 18
Bakgrund och tidigare behandling 21
Utskottets bedömning 24
Varningstexter 26
Utskottets bedömning 26
Åldersgränser 26
Utskottets bedömning 27
Försäljning av folköl 27
Bakgrund och tidigare behandling 28
Utskottets bedömning 30
Servering av alkoholdrycker 30
Serveringstillstånd och tillsyn 30
Mattvång och pausservering 32
Utskottets bedömning 33
Serveringens bedrivande, m.m. 34
Serveringstider 34
Prissättning m.m. 34
Utskottets bedömning 36
Illegal alkoholhantering 36
Bakgrund 37
Utskottets bedömning 38
Avgifter m.m. 38
Utskottets bedömning 39
Hemställan 39
Reservationer........................................41