I betänkandet behandlas regeringens skrivelse 1996/97:120 om handikappolitik
och 41 motionsyrkanden som väckts med anledning av skrivelsen. I betänkandet
behandlas också 11 motionsyrkanden från den allmänna motionstiden 1996 om
olika handikappfrågor. I skrivelsen redovisar regeringen åtgärder som
vidtagits inom handikappområdet under de senaste två åren, förslag som nyligen
förelagts riksdagen för dess prövning och pågående utredningsarbete.Utskottet
anser att skrivelsen inte bör föranleda någon åtgärd av riksdagen.
Motionsyrkandena avstyrks.
Till betänkandet har fogats 20 reservationer och ett särskilt yttrande.
Skrivelsen
I skrivelsen redovisar regeringen åtgärder som vidtagits inom handikappområdet
under de senaste två åren, förslag som nyligen förelagts riksdagen för dess
prövning och pågående utredningsarbete. Skrivelsen innehåller inte en
fullständig redovisning av insatserna på handikappområdet utan begränsar sig
till några områden där förändringar nu är aktuella eller nyligen har
genomförts. Regeringen konstaterar att det finns ett starkt stöd för de
övergripande målen för och den allmänna inriktningen av handikappolitiken.
Under de närmaste åren kommer frågor om tillgänglighet inom olika
verksamhetsområden att i större utsträckning prioriteras.
Motionerna
Motioner väckta med anledning av propositionen
1996/97:So50 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om handikappolitiken,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om de psykiskt funktionshindrade,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om inriktningen av handikappolitiken,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om bostadstillägg till funktionshindrade,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om de funktionshindrade och den nya tekniken,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om handledning för att kunna använda IT,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en hjälpmedelsgaranti,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om regler för anpassningsbidrag av bil,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om avskaffande av den förlängda sjuklöneperioden.
1996/97:So51 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en antidiskrimineringslag,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förslag till lagstiftning om enkelt åtgärdade hinder,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om de grupper som har osynliga handikapp.
1996/97:So52 av Per Lager m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna om behovet av lagstiftning om undanröjande av enkelt
åtgärdade hinder i enlighet med vad som anförts i motionen.
1996/97:So53 av Roland Larsson m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om regeringens skrivelse om handikappolitiken,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om tillgänglighet i vardagsmiljön.
1996/97:So54 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att med snabba och konkreta åtgärder göra samhället tillgängligt
för alla,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en antidiskrimineringslag enligt FN:s standardregel,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om tillgängligheten i den bebyggda miljön och att åtgärder för att öka
denna skall vara klara före år 2005,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett handlingsprogram när det gäller funktionshindrade och kulturen,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om Handikappinstitutets förslag till IT-program,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om teletjänster,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om skolan och behovet av ytterligare utredningsuppgifter för
Kunskapslyftskommittén,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om arbetslösheten bland funktionshindrade,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av ett bevarat lönebidragssystem,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om Samhall,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om diskriminering i arbetslivet,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om Världsbanken och Internationella valutafonden,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att höja det bilaterala biståndet till funktionshindrade i världen,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om integrering av funktionshindrade i biståndspolitiken,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om Sverige och EU för att öka det ekonomiska stödet till
funktionshindrade i världen,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att ta till vara handikapporganisationernas kunskap genom samverkan
med SHIA,
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en handikappanpassning av EU:s byggnader.
1996/97:So55 av Barbro Westerholm m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att återställa handikappreformen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om bättre tillgänglighet i offentlig miljö för handikappade,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kontaktpersoner för personer med psykiska sjukdomar,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om hjälpmedelsgaranti,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om s.k. handikappguider,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om åtgärder för att underlätta eget förvärvsarbete,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om skärpt antidiskrimineringslag,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om lag mot diskriminering i arbetslivet,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om processrätt för Handikappombudsmannen.
Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1996
1996/97:So294 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om funktionshindrade och lättillgängligheten,
1996/97:So401 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om rehabilitering,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om informationstekniken och de funktionshindrade,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om de funktionshindrade och den europeiska unionen.
1996/97:So411 av Urban Ahlin m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett nationellt
utjämningssystem för kostnadsskillnader mellan kommuner då det gäller
funktionshindrade.
1996/97:So419 av Stig Sandström m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär att Bemötandeutredningen får tilläggsdirektiv som handlar om
funktionshindrades bemötande i den offentliga sektorn enligt vad i motionen
anförts om förmynderi och diskriminering.
1996/97:So426 av Roland Larsson m.fl. (c) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om socialtjänstens deltagande i kommunens planering,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om redovisning av IT-arbetet,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om personalutbildning om funktionshinder.
1996/97:So429 av Anders Ygeman m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om möjligheten att
synliggöra handikappaspekter i offentliga material.
1996/97:T74 av Karl-Erik Persson m.fl. (v) vari yrkas
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag mot diskriminering av
funktionshindrade i trafiken.
Utskottet
Mål och strategi inom handikappområdet
I skrivelsen redovisas att målen för handikappolitiken är
- att uppnå jämlikhet i levnadsvillkoren och full delaktighet i samhällslivet
för personer med funktionshinder,
- att ge förutsättningar för ökad självständighet och självbestämmande för
personer med funktionshinder,
- att ge förutsättningar för funktionshindrade personer att skapa sig ett
värdigt liv i gemenskap med andra,
- att främja internationellt samarbetet på handikappområdet.
De handikappolitiska målen överensstämmer i hög grad med innehållet i FN:s
standardregler för att tillförsäkra människor med funktionsnedsättning
delaktighet och jämlikhet och med den resolution (97/C 12/01) av den 20
december 1996 om lika möjligheter för människor med funktionshinder, som
utfärdats av EU:s ministerråd (EGT nr C 12, 13.1.1997, s. 1), anförs det.
I skrivelsen redovisas regeringens samlade strategi där huvudinriktningen är
att ge staten, landsting, kommuner, organisationer m.fl. förutsättningar att
utveckla tillgängligheten i vid bemärkelse inom olika samhällssektorer och
verksamheter. Personer med funktionshinder skall så långt möjligt kunna delta
i samhällslivet på motsvarande sätt som de som inte har något funktionshinder.
De åtgärder som regeringen vidtagit, föreslår och planerar bygger på principen
att handikappaspekterna skall beaktas inom varje samhällsområde. För att målen
skall kunna uppnås fordras att individuella service- och stödinsatser
kombineras med åtgärder för att förbättra tillgängligheten i samhällsmiljön
som helhet. Åtgärderna inom handikappområdet måste, enligt regeringens
mening, nu i större utsträckning inriktas på att åstadkomma bättre
tillgänglighet i verksamheter och miljöer. Det gäller den fysiska
tillgängligheten, dvs. anpassade bostäder, utemiljöer, kollektivtrafik m.m.,
men också tillgång till tolk, information, service och andra insatser som
krävs för att personer med funktionshinder skall kunna delta i samhällslivet
på samma villkor som andra.
I skrivelsen framhålls att handikapporganisationernas medverkan i det
handikappolitiska arbetet har haft en avgörande betydelse för dagens
handikappolitik och för de förbättringar som har uppnåtts. Regeringen avser
att fortsätta det samarbete med organisationerna som redan pågår och att
vidareutveckla det, bl.a. genom utökade kontakter mellan
statssekreterargruppen för handikappfrågor och organisationerna.
Regeringen avser också att pröva frågan om ett nationellt samordningsorgan.
I FN:s standardregler sägs bl.a. att staterna är ansvariga för att nationella
samordningskommittéer eller liknande organ inrättas för att säkerställa att
handikappfrågorna samordnas. Handikapporganisationerna föreslås få ett
betydande inflytande i en sådan kommitté. Ett samordningsorgan av denna
karaktär finns inte i Sverige i dag. Statssekreterargruppen kan inte sägas ha
detta uppdrag, och inte heller Handikappombudsmannen passar helt in på
beskrivningen. Regeringen avser därför att uppdra åt den särskilde utredare
som avses tillkallas för att utvärdera Handikappombudsmannen att även överväga
frågan om ett nationellt samordningsorgan.
I motion 1996/97:So50 av Gullan Lindblad m.fl. (m) yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om handikapppolitiken
(yrkande 1) och om inriktningen av handikappolitiken (yrkande 3). Motionärerna
avvisar samtliga de försämringar som den socialdemokratiska regeringen
föreslagit och drivit igenom och som drabbat de funktionshindrade sedan hösten
1994. De har svårt att förstå varför de personer som har störst behov av den
offentliga sektorn i den socialdemokratiska politiken alltid skall bära den
största bördan. De anser att utrymme för att värna omsorgen om framför allt
äldre och funktionshindrade kan skapas t.ex. genom att bibehålla karensdagar
och 75-procentsnivå i sjukförsäkringen, kombinerat med skattesänkningar
riktade mot särskilt låg- och medelinkomsttagare. På sikt är den enda
förutsättningen för en välfärd värd namnet att skapa balans i den svenska
ekonomin, anförs det. Motionärerna anser att människor som har ett
funktionshinder skall garanteras trygghet och välfärd även i tider av
ekonomisk kris. Stödet till den enskilde skall vara anpassat till den
funktionshindrades särskilda förutsättningar. Den funktionshindrade skall ha
möjlighet att påverka sin egen situation, t.ex. genom att välja vårdpersonal
och omsorgsform. Motionärerna anser att kommunaliseringen av
assistansersättningen är ett sätt att bakvägen minska valfriheten och likforma
stödet. De understryker också att medmänniskors personliga engagemang gör den
funktionshindrades liv rikare och ökar tryggheten. Frivilligt socialt arbete
med handikappade skall därför stödjas och uppmuntras. Slutligen anför de att
alla funktionshindrade skall ges möjlighet till eget boende anpassat till de
egna behoven.
I motion 1996/97:So53 av Roland Larsson m.fl. (c) begärs tillkännagivande till
regeringen om vad i motionen anförts om regeringens skrivelse om
handikappolitik (yrkande 1). Motionärernas utgångspunkt är ett samhälle för
alla, där alla medborgare behandlas med samma respekt. Människor med handikapp
skall kunna verka i samhället som aktiva medborgare, vilket innebär att alla
skall ha möjlighet till arbete, utbildning och en varierande och rik fritid.
Den totala handikappomsorgen måste utformas så generell som möjligt utan
onödig behovsprövning och detaljstyrning. Om tillgängligheten för de
handikappade kan ökas genom en god samhällsplanering blir detta kostnads-
effektivare jämfört med olika särlösningar. De generella lösningarna skall
enligt motionärerna främst gälla tillgängligheten till bostadsmiljön,
transport/kollektivtrafik och till arbetslivet. I Handikapputredningens
slutbetänkande finns förslag i denna riktning, anförs det. Förslagen berör
åtta stora samhällsområden som samhällsinformation, bostäder och miljö,
kommuner för alla, kultur och medier, resor, tele, näringsverksamhet och
arbetsliv. Motionärerna konstaterar att ansvaret för lagar som rör
handikappområdet ligger på olika departement, och det kan finnas risk för att
de olika frågorna prioriteras olika inom departementen. Därför bör regeringen
ta ett helhetsgrepp och utarbeta en plan för genomförandet av lagförslagen
och övriga förslag i Handikapputredningens slutbetänkande.
I motion 1996/97:So429 av Anders Ygeman m.fl. (s) begärs ett tillkännagivande
till regeringen om vad i motionen anförts om möjligheten att synliggöra
handikappaspekter i offentliga material. Motionärerna anför att alla frågor
har en handikappaspekt och att om denna aspekt beaktas från början blir det
naturligt att söka generella lösningar i stället för individuella. T.ex. byggs
då tillgängliga bostäder för alla i stället för specialbostäder för några,
kollektivtrafiken anpassas i stället för färdtjänsten. Ekonomiskt blir det
sannolikt billigare att genomföra en generell anpassning än att i varje
särskild situation göra speciallösningar, anförs det. För att underlätta att
hitta generella lösningar är det viktigt att människor med
funktionsnedsättningar blir synliga i offentlig statistik, i statliga
utredningar, i propositioner m.m. Enligt motionärernas mening bör regeringen
utfärda direktiv till alla statliga utredningar att alltid beakta vilka
konsekvenser deras förslag kommer att få för människor med
funktionsnedsättningar. En förebild kan vara direktiven om att statliga
utredningar skall belysa jämställdhets- och EU-aspekter, heter det. Regeringen
bör vidare uppdra åt Statistiska centralbyrån och andra statistikproducenter
att ta med funktionsnedsättning som en variabel på samma sätt som ålder, kön,
nationalitet etc.
Utskottets bedömning
Utskottet delar regeringens uppfattning att handikappolitiken skall bygga på
principerna om full delaktighet i samhällslivet, jämlika levnadsvillkor,
självbestämmande och tillgänglighet. De handikappolitiska reformer som
genomförts under senare år har varit inriktade på förbättringar av det
individuella stödet till personer med funktionshinder. Utskottet delar
regeringens uppfattning att arbetet nu bör inriktas mot att ge statliga
myndigheter, landsting, kommuner, organisationer m.fl. förutsättningar att
utveckla tillgängligheten i vid bemärkelse inom olika samhällssektorer och
verksamheter. I skrivelsen anförs att de åtgärder regeringen vidtagit,
föreslår och planerar bygger på principen att handikappaspekterna skall
beaktas inom varje samhällsområde och att handikapporganisationerna ingår som
viktiga samverkanspartner i ett sådant arbete. Samarbetet med
handikapporganisationerna utvecklas nu genom bl.a. utökade kontakter mellan
dessa och statssekreterargruppen för handikappfrågor, som har att samordna
regeringens hantering av handikappfrågorna. Regeringen avser vidare att låta
den särskilde utredaren av Handikappombudsmannen pröva frågan om inrättande av
en nationell samordningskommitté i handikappfrågor. Utskottet anser att motion
So53 (c) yrkande 1 därmed är tillgodosedd. Motionen avstyrks därför. Även
motion So50 (m) yrkandena 1 och 3 avstyrks.
Utskottet delar inställningen i motion So429 (s) att handikappaspekterna bör
beaktas på ett tidigt stadium. Därmed blir det naturligt att söka generella
lösningar i stället för individuella. Att statliga utredningar alltid skall
redovisa vilka konsekvenser deras förslag får för människor med
funktionshinder är dock, enligt utskottets mening, att gå för långt med tanke
på de många olika funktionshinder som finns och de olika aspekter de
aktualiserar. Däremot är det viktigt att handikapperspektivet finns med när
olika förslag övervägs. Motionen avstyrks därmed.
Tillgänglighet i vardagsmiljön
I skrivelsen redovisas att regeringen i proposition 1994/95:230 om kommunal
översiktsplanering enligt plan- och bygglagen m.m. uttalade att arbetet med
att förbättra tillgängligheten måste ske i hela plan- och byggprocessen - från
den översiktliga planeringen, via detaljplanering till bygglov, samråd och
kontrollplan. Regeringen pekade också på socialtjänstens ansvar i denna
process, från det strukturinriktade översiktliga planeringsarbetet till den
individuella bostadsanpassningen.
Plan- och byggutredningen har låtit utföra en analys av tillgängligheten,
vilken visar att bristande tillgänglighet ofta beror på olämpligt utformade
detaljer i bygget som t.ex. felplacerade toaletter och dörröppnare liksom
förekomst av svårforcerade trösklar. I den yttre miljön kan det röra sig om
trottoarkanter som inte är avfasade, fel färgsättning och belysning eller
otydlig skyltning. Om sådana brister rättades till skulle tillgängligheten för
personer med rörelsehinder och nedsatt orienteringsförmåga bli betydligt
bättre. Utredningen föreslog att det skulle införas krav på att sådana hinder
för tillgänglighet och användbarhet för personer med nedsatt rörelse- och
orienteringsförmåga som är enkla att åtgärda skall vara åtgärdade före år 2000
i befintliga publika lokaler och på befintliga allmänna platser. Regeringen
tog dock inte i den nämnda propositionen ställning till Plan- och
byggutredningens förslag i denna del.
Boverket har därefter på regeringens uppdrag närmare analyserat konse-
kvenserna av Plan- och byggutredningens förslag vad gäller insatser för att
förbättra tillgängligheten på allmänna platser och i befintliga publika
lokaler. Av Boverkets rapport Tillgängligheten i den offentliga miljön
(1996:8) framgår att genomförandet av Plan- och byggutredningens förslag
skulle innebära betydande kostnader framför allt för den kommunala sektorn.
Boverket föreslår bl.a. att det bör göras en inventering av de hinder för
framkomlighet som finns i publika lokaler och på allmänna platser. Därefter
bör en kartläggning av de åtgärder som skulle behövas för att få dessa platser
tillgängliga och användbara för personer med nedsatt rörelse- och
orienteringsförmåga göras.
Den bostadspolitiska utredningen har i sitt betänkande Bostadspolitik 2000 -
från produktions- till boendepolitik (SOU 1996:156) anfört att kunskapen hos
beslutsfattare, arkitekter, byggherrar m.fl. är otillräcklig när det gäller
tillgänglighetsfrågor. Utredningen föreslår särskilda satsningar för att öka
kunskaperna och informationen om dessa.
I skrivelsen anförs att regeringen har för avsikt att uppdra åt Boverket att
samordna arbetet med att utforma ett program för generellt ökad tillgänglighet
i kommunerna. Arbetet föreslås utformas som ett treårigt pilotprojekt där
kommuner inbjuds att medverka. Arbetet med programmet skall ske i samråd med
Handikappinstitutet, handikapporganisationer och andra berörda. Goda exempel
på hur det kostnadseffektivt går att förbättra tillgängligheten bör redovisas.
En del av tillgänglighetsprogrammet bör även inriktas på att hitta former för
en integrerad anpassning av trafiksystem och bebyggelse, anförs det. Syftet
bör var att få till stånd ett fungerande nätverk i kommunerna där varje del av
resandet som en person med funktionshinder gör är anpassad från hemmet över
hållplats och färdmedel fram till och in i den byggnad/det evenemang resan
avser. Detta kräver enligt skrivelsen ett väl utvecklat samarbete mellan olika
myndigheter och berörda.
Vidare understryks i skrivelsen att insatser bör göras för att öka
informationen till handikapporganisationernas medlemmar, kommuner,
byggbransch, arkitekter och andra som arbetar med plan- och byggfrågor om
vilka brister i tillgängligheten som finns och hur dessa skall kunna undvikas
och avhjälpas.
Slutligen redovisar regeringen att den planerar att avsätta särskilda medel
ur Allmänna arvsfonden för den del av programmet som avser medverkan av
handikapporganisationerna.
I socialtjänstlagens 5 § fastställs att till socialnämndens uppgifter bl.a.
hör att medverka i samhällsplaneringen och att i samarbete med andra
samhällsorgan, organisationer, föreningar och enskilda främja goda miljöer i
kommunen. I regeringens proposition 1996/97:124 om ändring i socialtjänstlagen
konstaterades att grundtankarna bakom 1980 års socialtjänstreform fortfarande
står sig och att de utvecklingstendenser som i dag kan skönjas inte motiverade
något avsteg från de grundläggande principer som formulerats i 1980 års
socialtjänstlag. Det konstaterades samtidigt att svårast att leva upp till
utan tvekan hade varit ambitionen att socialtjänsten i avgörande moment skulle
kunna påverka samhällsplaneringen. I övrigt kunde konstateras att
socialtjänsten under de 15 år som lagstiftningen varit i kraft tydligt har
förändrats i den riktning som varit avsedd.
I motion 1996/97:So51 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förslag till
lagstiftning om enkelt åtgärdade hinder (yrkande 2). Motionärerna anser att
både program och information/utbildning som föreslås i skrivelsen är viktiga
åtgärder. Men det behövs också en lagstiftning och en fastställd tidsram
annars riskerar genomförandet att dra ut på tiden på ett oacceptabelt sätt.
Förslag till lagstiftning om enkelt åtgärdade hinder i enlighet med
lagrådsremissen på proposition 1994/95:230 bör föras fram av regeringen, anför
motionärerna.
I motion 1996/97:So52 av Per Lager m.fl. (mp) yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna om behovet av lagstiftning om undanröjande av
enkelt åtgärdade hinder i enlighet med vad som anförts i motionen. Plan- och
byggutredningens förslag om krav på att lätt åtgärdade hinder i publika
lokaler och på befintliga allmänna platser skulle åtgärdas före år 2000 har
tidigare skrinlagts för att alltför stora kostnader för kommunerna befarades,
anför motionärerna. Upp till hälften av alla kommuner saknar i dag särskilda
handikappolitiska program. Regeringen inser behovet av åtgärder men är inte
beredd att gå längre än att få i gång ett utvecklingsarbete, s.k.
pilotprojekt, i några kommuner. I likhet med flera handikapporganisationer
anser motionärerna att det inte finns anledning att dröja längre. Förändringar
sker i långsam takt, bl.a. på grund av att nybyggnationen är låg. Detta gör
att det krävs en lagstiftning som i första hand inriktas på enkelt åtgärdade
hinder och en tidsram. Med den nu ganska omfattande ombyggnadsverksamheten
skulle då anpassningsåtgärderna bli en självklar del i arbetet. Motionärerna
understryker att de ser allergisaneringsåtgärder som en av
anpassningsåtgärderna.
Även i motion 1996/97:So53 av Roland Larsson m.fl. (c) begärs tillkännagivande
till regeringen om vad i motionen anförts om tillgänglighet i vardagsmiljön
(yrkande 2). De handikappade och deras organisationer har en god samlad
kunskap om vilka åtgärder som behöver göras för att öka tillgängligheten i
vardagsmiljön. Ytterligare projekt skulle sannolikt inte leda längre än till
tidigare kända kunskaper, anför motionärerna. Pilotprojekt i kommunerna skulle
snarare riskera att försena arbetet. Motionärerna anför att det nu krävs
förändringar i plan- och bygglagstiftningen som gör det möjligt att undanröja
hinder i vardagsmiljön. Detta bör ges regeringen till känna.
I motion 1996/97:So426 av Roland Larsson m.fl. (c) yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om socialtjänstens
deltagande i kommunens planering (yrkande 4). Motionärerna anser att
handikappanpassningen i alltför hög grad enbart handlat om tekniska och
ekonomiska frågor. Detta perspektiv måste vidgas. Samhällsplaneringen måste
också omfatta ett socialt perspektiv. Motionärerna anser att socialtjänstens
möjligheter att påverka planeringsarbetet bör förstärkas och tydliggöras.
Socialtjänstlagen bör innehålla tydligare bestämmelser om socialtjänstens roll
i den kommunala planeringen. Härigenom kan i ett tidigt skede adekvata
åtgärder vidtas för att skapa och bevara goda livsmiljöer som är tillgängliga
för alla.
I motion 1996/97:So54 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts dels om att med snabba
och konkreta åtgärder göra samhället tillgängligt för alla (yrkande 1), dels
om tillgängligheten i den bebyggda miljön och att åtgärder för att öka denna
skall vara klara före år 2005 (yrkande 3). Motionärerna anför att frågorna om
tillgängligheten i den byggda miljön är utredd i två omgångar, dels i Plan-
och byggutredningen, dels i den rapport som Boverket levererade i juni 1996 om
insatser för att förbättra tillgängligheten på allmänna platser och i
befintliga publika lokaler. Enligt riksdagsbeslutet skulle regeringen utan
tidsutdräkt återkomma till riksdagen med förslag. De förslag som nu läggs fram
innehåller få konkreta åtgärder. Motionärerna anför att kommunerna nu måste
åläggas att genomföra inventeringar och åtgärdsplaner när det gäller
tillgängligheten i publika lokaler och på allmän plats. Enkla åtgärder bör
vara genomförda till år 2005. Stimulansåtgärder för detta bör tillkomma.
I motion 1996/97:So55 av Barbro Westerholm m.fl. (fp) yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bättre
tillgänglighet i offentlig miljö för handikappade (yrkande 3). Regeringen vill
tillsätta en utredning som arbetar med att ta fram ett tillgänglighetsprogram.
Motionärerna anser att det inte i första hand är fler utredningar som behövs
utan att det aktiva arbetet med att avhjälpa mindre hinder i offentlig miljö
nu bör intensifieras. Det finns varierande grad av hinder på platser där
allmänheten vistas. Enkla ingrepp bör åtgärdas snabbt. I fall där stora
ombyggnader krävs för en handikappanpassning är det rimligt med en längre
övergångsperiod. Detta bör, enligt motionärerna, läggas in i de långsiktiga
budgetarna och finansieras enligt ansvars- och finansieringsprincipen. Varje
ansvarig myndighet, landsting och kommun skall upprätta planer som anger i
vilken takt och på vilket sätt tillgänglighetsproblemen skall lösas.
I samma motion begärs också ett tillkännagivande till regeringen om vad i
motionen anförts om s.k. handikappguider (yrkande 6). Motionärerna anser att
en informationsbas bör skapas med information om tillgänglighet som kan ge
vägledning i allt från handikappanpassade offentliga institutioner till
tidningar på kassett.
Utskottets bedömning
Utskottet anser att ytterligare insatser behövs för att förbättra
tillgängligheten i vardagsmiljön för personer med funktionshinder. Boverkets
rapport visar dock att en lagstiftning med krav på att enklare hinder skall
åtgärdas före år 2005 skulle innebära betydande kostnader för den kommunala
sektorn. Andra vägar måste nu sökas för att påskynda utvecklingen i kommunerna
att öka tillgängligheten. Ett utvecklingsarbete där kommuner inbjuds att delta
och utforma program i samarbete med handikapporganisationerna på orten,
berörda myndigheter och andra intressenter kan ge ny kunskap. Goda exempel
måste spridas om hur man på ett kostnadseffektivt sätt kan förbättra
tillgängligheten i den offentliga miljön och i publika lokaler m.m. Även
insatser för att öka informationen till handikapporganisationernas medlemmar,
kommuner, byggnadsbranschen, arkitekter och andra som arbetar med plan- och
byggfrågor om vilka brister i tillgängligheten som finns och hur dessa kan
undvikas och avhjälpas är värdefulla.
Utskottet vill också understryka att kommunala tillgänglighetsprogram bör
upprättas och ingå i varje kommuns översiktsplan. Lokala åtgärdsprogram är
utöver lagstiftningen den effektivaste metoden att komma vidare för att
undanröja många praktiska och fysiska hinder.
Skulle dessa åtgärder inte visa sig tillräckliga är utskottet inte främmande
för att överväga lagstiftning på området. Utskottet avstyrker med det ovan
sagda motionerna So51 (kd) yrkande 2, So52 (mp) och So54 (v) yrkandena 1 och
3. Även motionerna So53 (c) yrkande 2 och So55 (fp) yrkandena 3 och 6
avstyrks.
Utskottet delar uppfattningen i motion So426 (c) att samhällsplaneringen
även måste omfatta ett socialt perspektiv. Socialtjänstlagen innehåller
bestämmelser om detta. Det ankommer på kommunerna att tillämpa dessa. Detta
lyfts också fram i den föreslagna projektverksamheten. Något initiativ med
anledning av motion So426 (c) yrkande 4 behövs inte. Motionsyrkandet avstyrks.
Tillgång till teletjänster
I skrivelsen redovisas att funktionshindrade personers behov av
telekommunikationer liksom i dag skall tillgodoses genom statlig upphandling,
genom tillståndsvillkor samt genom fortsatt stöd till forskningsinsatser.
Regeringen har i proposition 1996/97:61 Översyn av telelagen m.m. som
överlämnades till riksdagen den 12 mars 1997 föreslagit att funktionshindrade
personers behov av goda telekommunikationer liksom i dag skall tillgodoses
genom statlig upphandling, genom tillståndsvillkor och genom fortsatt stöd
till forskningsinsatser. Regeringen framhåller att bakgrunden till
ställningstagandet är att fler skäl har kunnat framföras mot ett införande av
ansvars- och finansieringsprincipen på teleområdet. Ett system där
operatörernas kostnader för tillhandahållna tjänster anpassade för personer
med funktionshinder skall beräknas och kostnaderna sedan skall fördelas mellan
operatörerna och deras abonnenter innebär att en kontrollapparat måste
inrättas. Det kan också bli problem med att avgränsa tjänsterna så att de
personer som verkligen behöver dem också får dem. Problem kan vidare uppstå om
krav på ett allmänt tillhandahållande av tjänster knyts till en viss teknik.
Vidare hänvisas till att Europeiska kommissionen i sitt dokument om
samhällsomfattande tjänster (KOM(96)73) har angett att finansieringen av
funktionshindrade personers behov av goda telekommunikationer i första hand
bör vara en socialpolitisk fråga för respektive land.
Trafikutskottet har behandlat propositionen i betänkande 1996/97:TU5 lik- som
tre motionsyrkanden med krav på att ansvars- och finansieringsprincipen skall
gälla också inom telekommunikationsområdet. Utskottet delade uppfattningen i
motionerna att den s.k. ansvars- och finansieringsprincipen har många fördelar
vid uppbyggnaden av ett samhälle som är anpassat för alla. Samtidigt erinrade
utskottet om att den nuvarande ordningen hittills i huvudsak fungerat väl för
att tillgodose funktionshindrade personers behov. Utskottet hade därmed ingen
erinran mot att ett upphandlingsförfarande även fortsättningsvis tillämpas för
att tillförsäkra funktionshindrade personer tillgång till effektiva
telekommunikationer. Det förtydligande av de telepolitiska målen som föreslogs
i propositionen om att alla skall få tillgång till teletjänster på likvärdiga
villkor innebär, enligt trafikutskottets mening, att funktionshindrade
personers behov av goda telekommunikationer kommer att beaktas särskilt.
Utskottet framhöll vidare att Post- och telestyrelsen har en viktig uppgift
att noga följa utvecklingen inom området. Trafikutskottet avstyrkte de
aktuella motionsyrkandena. Riksdagen följde utskottet (rskr. 201).
I motion 1996/97:So54 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om teletjänster
(yrkande 9). Motionärerna anser att teletjänster är ett problem som måste
beaktas. Ansvars- och finansieringsprincipen måste gälla dessa tjänster.
Producenten skall ha ett ansvar för att produktionen är tillgänglig. Principen
kan sedan kompletteras med stödjande insatser från samhällets sida.
Utskottets bedömning
Riksdagen har nyligen beslutat att funktionshindrade personers behov av
telekommunikationer skall tillgodoses genom statlig upphandling, genom
tillståndsvillkor och fortsatt stöd till forskningsinsatser. Utskottet har
samma inställning. Motion So54 (v) yrkande 9 avstyrks.
IT-program för äldre och personer med funktionshinder
I skrivelsen redovisas att Handikappinstitutet på uppdrag av regeringen har
utarbetat ett förslag till program för att främja funktionshindrades och
äldres användning av informationsteknik (IT). Förslaget bereds nu i
Regeringskansliet.
Handikappinstitutet överlämnade i april 1997 IT för funktionshindrade och
äldre - Förslag till handlingsprogram för åren 1998-2002 till regeringen.
Åtgärdsprogrammet, som utarbetats i samråd med handikapporganisationerna och
berörda myndigheter, består av 15 prioriterade åtgärder som föreslås
genomföras under en femårsperiod med start år 1998. Förslagen innebär att ny
kunskap om IT för funktionshindrade och äldre måste byggas upp genom forskning
och praktiska erfarenheter. Produkter och tjänster måste utvecklas och ställas
till förfogande. Allmänna produkter och tjänster måste utformas så att de
passar även funktionshindrade och äldre, detta skall vara grunden för all IT-
användning. Utveckling av särskilda hjälpmedel och tjänster krävs när de
allmänna produkterna och tjänsterna inte är tillräckliga. Principer för
tillhandahållande av produkter och tjänster måste fastställas och system för
försörjning fortsätta att utvecklas. Det yttersta syftet med programmet är att
funktionshindrade och äldre blir mer delaktiga i samhället. Programmets
förverkligande förutsätter att brukarna är delaktiga i dess genomförande. En
stor del av de föreslagna åtgärderna bör enligt förslaget kunna finansieras
inom ramen för ordinarie verksamhet och i enlighet med ansvars- och
finansieringsprincipen. För vissa åtgärder krävs dock särskilda medel.
I motion 1996/97:So50 av Gullan Lindblad m.fl. (m) yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts dels om de
funktionshindrade och den nya tekniken (yrkande 5), dels om handledning för
att kunna använda IT (yrkande 6). Motionärerna anser det glädjande att
regeringen tar upp de stora möjligheter som IT innebär för de
funktionshindrade. IT-utvecklingen har gått med nästan ofattbar snabbhet.
Genom de olika mjukvaruprogram som finns på dataområdet har särskilt unga
funktionshindrade getts möjlighet till ett rikare fritidsliv samtidigt som nya
arbetsmöjligheter har öppnat sig. Motionärerna nämner särskilt Internet Relay
Chat och JAVA-baserade program. På Internet blir människor accepterade och
respekterade som just människor och inte som någon med eller utan ett
funktionshinder. Motionärerna anser att detta på sikt kommer att leda till
ändrade attityder, vilket innebär att funktionshinder i mycket stor
utsträckning utgörs av den miljö den funktionshindrade befinner sig i.
Motionärerna anser det centralt att forskningen och utvecklingen på IT-området
intensifieras med bl.a. de funktionshindrade i allmänhet och de synskadade i
synnerhet som särskilt prioriterad grupp. Det är viktigt att de
funktionshindrade själva också finns med i utvecklingen av nya program och ny
teknik. Motionärerna anser det angeläget att regeringens beredning av
Handikappinstitutets förslag angående funktionshindrades och äldre personers
användning av IT snarast leder till en proposition som riksdagen kan ta
ställning till.
Samma resonemang förs i motion 1996/97:So401 av Gullan Lindblad m.fl. (m)
där det begärs ett tillkännagivande till regeringen om informationstekniken
och de funktionshindrade (yrkande 5).
I motion 1996/97:So54 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Handikapp-
institutets förslag till IT-program (yrkande 8). Motionärerna anser att det
program som Handikappinstitutet presenterar skall genomföras. Det berör många
områden, skola, arbetsliv, kultur, fritid och boende. Det beskriver de
tekniska baskraven, som text, användandet av bilder, tal och ljud och framför
allt vägarna till en tillgänglighet.
I motion 1996/97:So426 av Roland Larsson m.fl. (c) yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om redovisning av IT-
arbetet (yrkande 9). I IT-propositionen (1995/96:125) aviserade regeringen att
Handikappinstitutet i samråd med berörda myndigheter och organisationer skulle
få i uppdrag att utveckla ett program för funktionshindrades möjligheter att
utnyttja den nya tekniken. Motionärerna anser att regeringen bör återkomma
till riksdagen med en redovisning av hur detta arbete utvecklas.
Utskottets bedömning
Utskottet anser att beredningen i Regeringskansliet av Handikappinstitutets
förslag till program bör avvaktas. Utskottet förutsätter att resultatet på
lämpligt sätt kommer att redovisas för riksdagen. Motionerna So50 (m)
yrkandena 5 och 6, So54 (v) yrkande 8, So401 (m) yrkande 5 och So426 (c)
yrkande 9 avstyrks.
Vård och omsorg
I skrivelsen hänvisas till att regeringen när det gäller vård och omsorg om
personer med funktionshinder nyligen föreslagit eller avser att föreslå
riksdagen att vidta förändringar som syftar till att stärka funktionshindrades
situation och underlätta för kommunerna att ge den service och det stöd de
behöver. I den ekonomiska vårpropositionen föreslog regeringen ett resurs-
tillskott till den kommunala sektorn. Regeringen avser att återkomma med
förslag om utjämning av kostnadsskillnader mellan kommunerna för verksamhet
enligt lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS).
Regeringen föreslog vidare ändringar i socialtjänstlagen för att underlätta
för personer med funktionshinder att flytta i de fall de är beroende av
kommunens service och stöd. Frågan om hur personer med funktionshinder bemöts
utreds för närvarande.
I motion 1996/97:So411 av Urban Ahlin m.fl. (s) yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett nationellt
utjämningssystem för kostnadsskillnader mellan kommuner då det gäller
funktionshindrade. Handikappreformen innebar att verksamheter överfördes från
landsting till kommuner. Kommunaliseringen har, enligt motionärernas
uppfattning, i vissa fall lett till en snedfördelning av kostnaderna mellan
kommuner inom ett landsting. De kommuner som inom sin kommuns gränser hade det
gamla institutionsboendet har fortfarande en betydligt högre andel
funktionshindrade. För att förhindra denna snedfördelning har kommunerna getts
möjlighet att lämna bidrag till varandra för att utjämna dessa
kostnadsskillnader. Dessa avtal är dock tidsbegränsade. Motionärerna anser att
det behövs ett nationellt utjämningssystem för att inte ekonomiskt tyngda
vårdkommuner drastiskt skall tvingas försämra vården. Detta system skulle
kunna infogas i det existerande nationella statsbidrags- och
kostnadsutjämningssystemet. Regeringen bör därför ge den statliga utredningen
som handhar kostnadsutjämningen i uppdrag att undersöka möjligheterna att
utöka kostnadsutjämningen med faktorer som utjämnar dessa kostnadsskillnader.
I motion So419 av Stig Sandström m.fl. (v) yrkas att riksdagen hos regeringen
begär att Bemötandeutredningen får tilläggsdirektiv som handlar om
funktionshindrades bemötande i den offentliga sektorn enligt vad i motionen
anförts om förmynderi och diskriminering. Motionärerna anför att personer med
funktionshinder allt starkare börjar att ge uttryck för irritation över de
negativa attityder de möter hos företrädare för samhällsmaskineriet. Många
uppfattar att de inte blir tagna på allvar, att andra ?vet bättre? vad de
behöver, kort sagt att de helt enkelt inte uppfattas som vuxna, självständiga
individer. Funktionshindrade blir helt enkelt utsatta för diskriminering i
ovan beskrivna situationer. Bemötandet av människor med funktionshinder bör
därför utredas.
I motion 1996/97:So50 av Gullan Lindblad m.fl. (m) begärs tillkännagivande
till regeringen om vad i motionen anförts om en hjälpmedelsgaranti (yrkande
7). Moderaterna har under ett flertal år föreslagit att en hjälpmedelsgaranti
införs. Motionärerna konstaterar att landstingen i dag i princip har monopol
på hjälpmedel. Frånvaron av konkurrens är kostnadsdrivande. De oroas också av
kösituation vid många hjälpmedelscentraler, då väntan på hjälpmedel riskerar
att försvåra en invaliditet. Den kan också ge depressioner och arbetsoförmåga.
Motionärerna vill öppna hjälpmedelsmarknaden och införa en hjälpmedelsgaranti.
Rätten till hjälpmedel skall ges av hjälpmedelscentralernas konsulenter,
precis som i dag. Men även läkare skall kunna utfärda intyg för hjälpmedel,
speciellt om det är fråga om funktionshinder som har grund i ålderdom. Den som
inte anser sig kunna vänta i kön vid hjälpmedelscentralen skall kunna vända
sig till andra organisationer som tillhandahåller hjälpmedel. Reformen innebär
ökad konkurrens som ger kostnadseffektivitet samtidigt som den tekniska
utvecklingen påskyndas. Garantin ger också handikapporganisationerna en
starkare ställning såväl ekonomiskt som rent organisationsmässigt, anförs det.
Den praktiska utformningen av garantin bör bli föremål för utredning anser
motionärerna.
Också i motion 1996/97:So55 av Barbro Westerholm m.fl. (fp) yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
hjälpmedelsgaranti (yrkande 5). Motionärerna anser att avgifter på hjälpmedel
skall undvikas eller hållas på en låg nivå. Ingen skall av ekonomiska skäl
behöva avstå från ett hjälpmedel som han eller hon har behov av. Motionärerna
understryker att det är viktigt med hög kvalitet i hjälpmedelsförskrivningen,
men att ökad kvalitet inte räcker. Många gånger kan väntetiden för den som är
i behov av hjälpmedel vara oacceptabelt lång. Vårdgarantin bör därför utökas
till att omfatta tekniska hjälpmedel som är medicinskt motiverade. Den som är
i behov av hjälpmedel skall få snabb hjälp och komplicerade hjälpmedel senast
inom tre månader.
I motion 1996/97:So50 av Gullan Lindblad m.fl. (m) begärs också
tillkännagivande till regeringen om vad i motionen anförts om regler för
anpassningsbidrag av bil (yrkande 8). Motionärerna konstaterar att personer
med funktionshinder som är beroende av bilanpassning numera inte får
anpassningsbidrag för sådan utrustning som bilen levereras med från
bilfabriken. Trots att det blir ett högre pris på bilen. Exempel på sådan
utrustning kan vara automatisk växellåda, servostyrning, elektriska
fönsterhissar. Motionärerna ser detta som utslag av ren byråkrati och anser
att regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag på lösning av detta
problem.
I motion 1996/97:So294 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om funktionshindrade
och lättillgängligheten (yrkande 8). Motionärerna framhåller att alla
människor har lika värde men att vi har olika utgångslägen. Vissa människor
behöver mer för att få lika mycket som andra. Normaliseringen får inte
missbrukas så att personer med funktionshinder i själva verket får en sämre
livssituation än andra. Därför måste stödet till personer med funktionshinder
vara organiserat så att det är lätt tillgängligt. Ansvaret mellan landsting
och kommuner skall vara klart så att den enskilde inte bollas mellan olika
instanser.
I motion 1996/97:So426 av Roland Larsson m.fl. (c) yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om personalutbildning
om funktionshinder (yrkande 11). Personal inom vård, socialtjänst,
arbetsförmedling och försäkringskassa har ofta kontakter med handikappade.
Motionärerna anser det viktigt att dessa personalgrupper fortlöpande får
vidareutbildning om olika funktionshinder. Staten bör inom sina
verksamhetsområden prioritera sådan personalutbildning. Detta bör ges
regeringen till känna.
I direktiven till den särskilda utredaren av bemötande av personer med
funktionshinder (dir. 1997:24) anförs bl.a. att han skall se över hur kraven
på bl.a. valfrihet, inflytande och information för funktionshindrade personer
respekteras inom olika områden, framför allt inom hälso- och sjukvården,
service och omsorg, socialförsäkringssystemet, habilitering och rehabilitering
samt hjälpmedelsförsörjningen. Vidare skall han beskriva funktionshindrade
personers erfarenheter av hur de möts och behandlas vid kontakter med
myndigheter och andra offentliga organ. Utredaren skall föreslå åtgärder som
kan bidra till att avhjälpa brister och missförhållanden i bemötandet av
personer med funktionshinder. Utredaren skall redovisa sitt uppdrag senast den
30 juni 1998.
Utskottet har tidigare behandlat flera av de frågor motionärerna tar upp
senast i betänkande 1996/97:SoU1. Bl.a. konstaterade utskottet där att
Socialstyrelsen har utrett förutsättningarna för att införa en
hjälpmedelsgaranti och föreslagit en tvåårig försöksverksamhet för att få ett
bättre beslutsunderlag innan slutlig ställning tas till om en garanti bör
införas. Försöksverksamheten i Skåne syftar till att eliminera köer och
förkorta väntetider till högst fyra veckor för att få komma till
behovsbedömning/utprovning av hjälpmedel samt att studera de praktiska,
ekonomiska och organisatoriska konsekvenserna av detta. Styrelsen har fått
regeringens tillstånd att utnyttja medel under anslaget Vissa statsbidrag inom
äldre- och handikappområdet (B 1) för att bedriva försöksverksamheten.
Utskottet ansåg att den föreslagna försöksverksamheten borde avvaktas innan
slutlig ställning togs i frågan. Utskottet diskuterade även bilstödet och
ansåg inte att det för närvarande var aktuellt med någon ändring av reglerna
för stödet. Riksdagen följde utskottet (rskr. 124).
Utskottet har tidigare behandlat ett motionsyrkande om utbildning i
handikappfrågor i betänkande 1993/94:SoU27 med anledning av proposition
1993/94:SoU27 om inrättande av Handikappombudsmannen. Av propositionen
framgick att Handikappombudsmannen skall arbeta för att öka insikten om
gällande regler och de värderingar dessa bygger på samt aktivt förmå
myndigheter och andra i samhällslivet att beakta funktionshindrade personers
rättigheter och intressen samt verka för att flytta fram positionerna för
personer med funktionshinder. Ombudsmannen skall även ha en allmänt
informerande och rådgivande roll. Utskottet konstaterade att
Handikappombudsmannen skall arbeta för att öka insikten om gällande regler och
de värderingar dessa bygger på och aktivt verka för att myndigheter och andra
beaktar funktionshindrade personers rättigheter och intressen. Utskottet
pekade också på den viktiga opinionsbildande roll handikapprörelsen har för
att öka kunskapen i samhället om hur det är att leva med funktionshinder.
Utskottet ansåg att det aktuella motionsyrkandet därmed i viss mån var
tillgodosett och fann ingen anledning till något initiativ med anledning av
yrkandet. Riksdagen följde utskottet (rskr. 397).
Handikappombudsmannen redovisar i sin rapport till regeringen 1996 att
överläggningar har hållits med 25 myndigheter under år 1996. Överläggningarna
har gällt såväl övergripande frågor som åtgärdande av konkreta hinder mot
delaktighet och jämlikhet. Av rapporten framgår att efter överläggningarna har
flera myndigheter sett över sin personalutbildning. AMS, Folkhälsoinstitutet,
Skolverket och Riksförsäkringsverket kommer att ha med handikappfrågor i
introduktionsutbildningen för nyanställda. Ytterligare några myndigheter har
genomfört utbildningar i handikappkunskap.
Utskottets bedömning
Utskottet delar uppfattningen i motion So411 (s) att det behövs ett
utjämningssystem för kostnadsskillnader mellan kommuner för insatser enligt
lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade och vill betona
nödvändigheten av att ett sådant kostnadsutjämningssystem införs i samband med
att avvecklingen av vårdhemmen genomförs. Frågan bereds för närvarande i
Regeringskansliet. Motionen är tillgodosedd och avstyrks därmed.
Även motion So419 (v) är tillgodosedd. Motionärerna vill ha till stånd en
granskning av hur funktionshindrade personer bemöts i den offentliga sektorn.
Sedan motionen avlämnats har regeringen tillkallat en särskild utredare att
utreda bemötandet av funktionshindrade (dir. 1997:24). Utredaren skall bl.a.
beskriva funktionshindrade personers erfarenheter av hur de möts och behandlas
vid kontakter med myndigheter och andra offentliga organ. Motionen avstyrks
därmed.
Vad gäller frågan om en hjälpmedelsgaranti anser utskottet att den nu
pågående projektverksamheten i Skåne bör fullföljas innan slutlig ställning
tas i frågan. Skåneprojektet kommer att avlämna en delrapport till
Socialstyrelsen i november 1997. En slutrapport beräknas till sommaren 1998.
Motionerna So50 (m) yrkande 7 och So55 (fp) yrkande 5 avstyrks därmed.
Utskottet anser inte att det för närvarande finns skäl att ändra reglerna
för anpassningsbidrag vid bilstöd. Motion So50 (m) yrkande 8 avstyrks därmed.
I motion So294 (v) yrkande 8 hemställs att stödet till de funktionshindrade
skall vara lättillgängligt och att ansvarsfördelningen mellan kommuner och
landsting skall vara klar. Utskottet förutsätter att huvudmännen tar sitt
ansvar och organiserar sin verksamhet så att största möjliga klarhet råder om
vart den enskilde skall vända sig för att få hjälp och stöd. Motionsyrkandet
avstyrks.
Utskottet delar uppfattningen i motion So426 (c) att det är angeläget att
personalgrupper som arbetar med personer med funktionshinder får en grund- och
vidareutbildning om olika funktionshinder. Det är i första hand en fråga för
respektive huvudman att tillse att personalen fortlöpande får den utbildning
den behöver för att på ett adekvat sätt kunna sköta sitt arbete.
Handikappombudsmannen har också aktualiserat dessa frågor och arbetar med att
öka insikten om gällande regler och värderingar. Överläggningar som
Handikappombudsmannen genomfört har påverkat personalutbildningen i flera
statliga myndigheter. Något initiativ med anledning av motionen behövs inte.
Motion So426 (c) yrkande 11 avstyrks.
Elever med funktionshinder
I skrivelsen redovisas att studiesituationen för vuxenstuderande med
funktionshinder skall ses över. De hinder som kan finnas skall kartläggas och
analyseras. Regeringen avser att uppdra åt Kunskapslyftskommittén att utreda
frågan.
Regeringen gav den 4 september 1997 Statens institut för handikappfrågor i
skolan (SHI) i uppdrag att i samråd med Tolk- och översättarinstitutet vid
Stockholms universitet göra en analys av vilken kompetens lärare behöver inom
olika teckenspråksutbildningar för barn och vuxna. Vidare skall en
kartläggning göras av dels behovet av utbildning i teckenspråk för andra
personalkategorier än lärare, dels behovet av tolkar för döva, dövblinda och
vuxendöva. SIH skall samråda med Högskoleverket och med andra berörda
myndigheter och handikapporganisationer vid genomförandet av uppdraget.
Uppdraget skall redovisas till regeringen senast den 1 mars 1998.
I motion 1996/97:So54 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skolan och behovet
av ytterligare utredningsuppgifter för Kunskapslyftskommittén (yrkande 10).
Motionärerna konstaterar att regeringen överlämnat frågan om synskadades
läromedel till Kunskapslyftskommittén. Motionärerna vill också lyfta fram de
dövas svårigheter vid studier inom framför allt den kommunala
vuxenutbildningen då det gäller tolkservice. Eftersom inga regler finns som
reglerar kommunens skyldigheter att tillhandahålla tolkservice förekommer det
att en skola vägrar att betala för tolk för en döv studerande. Även denna
fråga bör därför överlämnas till Kunskapslyftskommittén för fortsatt utredning
och handläggning, anför motionärerna.
Utskottets bedömning
Enligt skrivelsen skall studiesituationen för vuxenstuderande med
funktionshinder ses över. Direktiven bereds för närvarande i
Regeringskansliet. Vidare konstaterar utskottet att regeringen nyss uppdragit
år Statens institut för handikappfrågor i skolan (SIH) att utreda dels vilken
kompetens lärare behöver inom olika teckenspråksutbildningar, dels kartlägga
behovet av utbildning för andra personalkategorier och dels kartlägga behovet
av tolkar för döva, dövblinda och vuxendöva. Motion So54 (v) yrkande 10 är
därmed tillgodosedd. Motionsyrkandet avstyrks.
Arbetsmarknad och arbetsliv m.m.
I skrivelsen redovisas att nästan varannan person med funktionshinder i åldern
16-64 år är utan arbete. Regeringen understryker den stora betydelse som de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna för arbetshandikappade har. Regeringen
beslöt därför i juni 1996 att tillkalla en särskild utredare med uppgift att
se över de sysselsättningsskapande åtgärderna för arbetshandikappade -
anställning med lönebidrag, offentligt skyddat arbete (OSA) och arbete inom
Samhallkoncernen (dir. 1996:56). Utredningen som antagit namnet LOSAM-
utredningen har i januari 1997 avlämnat ett delbetänkande Aktivt lönebidrag -
Ett effektivare stöd för arbetshandikappade (SOU 1997:5). I april avlämnades
slutbetänkandet Samhall - en arbetsmarknadspolitisk åtgärd (SOU 1997:64).
I 1997 års ekonomiska vårproposition 1996/97:150 gjorde regeringen mot
bakgrund av delbetänkandet om lönebidragen bedömningen att den nuvarande
utformningen av lönebidraget i huvudsak bör bestå. Lönebidraget skall vara
flexibelt och bestämmas med hänsyn till den enskildes arbetsförmåga och
funktionsnedsättningen. Bidragsnivån får inte överstiga 80 %. Dock skall det,
liksom tidigare, finnas en möjlighet att jämka bidraget uppåt om det är
nödvändigt för att en person som har en mycket begränsad arbetsförmåga till
följd av ett svårt funktionshinder skall kunna beredas lämpligt arbete.
Regeringen föreslog även att en allmännyttig organisation fr.o.m. den 1 juli
1997 vid nyanställning av en arbetshandikappad sökande eller i samband med en
förlängning av ett beslut om lönebidrag efter de första fyra anställningsåren
skall kunna beviljas bidrag med upp till 90 % av den bidragsgrundande
lönekostnaden för den anställde. Vissa villkor avseende rehabilitering och
arbetsmiljön måste vara uppfyllda för att högre bidrag skall utgå. Den
genomsnittliga bidragsnivån som lämnas till andra arbetsgivare än
allmännyttiga organisationer föreslogs få uppgå till högst 60 % av den
bidragsgrundande lönekostnaden för den anställde.
Arbetsmarknadsutskottet behandlade propositionens förslag i sitt betänkande
1996/97:AU7y. Utskottet konstaterade, i likhet med regeringen, att
intentionerna vid införandet av det flexibla lönebidraget inte till fullo
kunnat fullföljas. Utskottet gjorde bedömningen att med de förslag som
presenterades i propositionen fanns goda förutsättningar för att regeringens
intentioner bättre skulle kunna uppfyllas och att det flexibla lönebidraget i
sig inrymmer betydande fördelar. De arbetshandikappade har en mycket svår
ställning på arbetsmarknaden med hög arbetslöshet. Lönebidraget är för många i
denna grupp avgörande för att de över huvud taget skall kunna komma i fråga
för ett arbete. Utskottet ställde sig också positivt till förslaget att bidrag
skall kunna beviljas med upp till 90 % för allmännyttiga organisationer och
att det högre bidraget skall förenas med krav på lämpliga arbetsuppgifter och
goda arbetsförhållanden. Utskottet påpekade särskilt att syftet med förslaget
var att få en långsiktig lösning för såväl den enskilde individen som för de
allmännyttiga organisationer som omfattas av dispensen om högre bidrag. Varken
den enskilde eller den allmännyttiga organisationen skulle behöva känna
otrygghet vid omprövningen, anförde utskottet. Om förutsättningarna inte
ändrats borde därför den högre ersättningen regelmässigt gälla även i
fortsättningen.
Med anledning av några motioner om Samhalls verksamhet anförde utskottet att
regeringen under hösten 1997 hade för avsikt att överväga LOSAM-utredningens
förslag i slutbetänkandet angående Samhall. Utskottet ville inte föregripa
regeringens ställningstagande och avstyrkte därmed de aktuella motionerna.
I den nu aktuella skrivelsen redovisas även den försöksverksamhet med särskilt
introduktions- och uppföljningsstöd för funktionshindrade i arbetslivet
(SISUS) och verksamheten Unga Handikappade som Arbetsmarknadsverket bedriver.
SISUS är en försöksverksamhet som innebär att den funktionshindrade under sin
första tid på arbetsplatsen får stöd av en stödperson, en s.k. job coach.
Modellen är ursprungligen amerikansk men har sedan 1993 utvecklats och
anpassats till svenska förhållanden av AMS. Regeringen gör bedömningen att det
krävs ytterligare utveckling av SISUS-verksamheten innan modellen kan upphöra
att vara försöksverksamhet och i stället etableras som en
arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Försöksverksamheten förlängs därmed till
utgången av år 1997.
I skrivelsen redovisas vidare att regeringen har tillkallat en särskild
utredare med uppgift att utreda och föreslå hur en lagstiftning som förbjuder
diskriminering i arbetslivet av personer med funktionshinder bör vara
utformad. Av direktiven (dir. 1997:8) framgår att den särskilda utredaren
även bör överväga hur förbudsreglerna bör förhålla sig till motsvarande
bestämmelser i jämställdhetslagen, lagen mot etnisk diskriminering och en
eventuell lagstiftning mot diskriminering i arbetslivet på grund av
homosexualitet eller sexuell läggning. Utredaren skall även utreda och lämna
förslag på vilka förfaranderegler som skall vara tillämpliga hos
Handikappombudsmannen samt utreda om det finns behov av en nämnd mot
diskriminering av personer med funktionshinder motsvarande
Jämställdhetsnämnden eller Nämnden mot etnisk diskriminering eller om
eventuella uppgifter för en sådan nämnd kan utföras av redan befintliga
myndigheter eller domstolar. Utredarens arbete skall redovisas senast den 1
oktober 1997.
Socialförsäkringsutskottet behandlade i sitt betänkande 1996/97:SfU12
proposition 1996/97:63 med bl.a. ett förslag från regeringen om ett utökat
särskilt högriskskydd i sjuklönesystemet. Socialförsäkringsutskottet
konstaterade att det nuvarande högriskskyddet tillförsäkrar personer med en
medicinskt väldokumenterad sjukdom, som kan antas ge upphov till frekventa
sjukfall, ett skydd. En sådan sjukdom kan t.ex. vara allergiska besvär eller
väl dokumenterade ryggbesvär. Genom förslaget i propositionen om ett utökat
högriskskydd tillskapas ett skydd för personer med sjukdomar, t.ex. reumatism
eller cancer, som enligt den medicinska vetenskapen medför en uppenbar risk
för en eller flera längre sjukperioder. Högriskskyddet innebär att
försäkringskassan efter ansökan skall kunna besluta om ersättning från den
allmänna sjukförsäkringen för kostnader för sjuklön som utges till den
sökande. En arbetsgivare som har haft kostnader för sjuklön för en
arbetstagare som omfattas av ett högriskskydd kan efter ansökan få ersättning
från försäkringskassan. Socialförsäkringsutskottet ansåg att med den
föreslagna utformningen av högriskskyddet borde en arbetsgivares eventuella
tvekan att anställa en person med en sådan sjukdom påtagligt minska.
Riksdagen följde utskottet (rskr. 273). Det utökade högriskskyddet träder i
kraft den 1 januari 1998.
I motion 1996/97:So54 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs tillkännagivande till
regeringen om vad i motionen anförts dels om arbetslösheten bland
funktionshindrade (yrkande 11), dels vikten av ett bevarat lönebidragssystem
(yrkande 12), dels om Samhall (yrkande 13) och dels om diskriminering i
arbetslivet (yrkande 14). De arbetshandikappades situation på arbetsmarknaden
har alltid varit svår, än värre har det blivit i massarbetslöshetens spår,
anför motionärerna. Åtgärder som lönebidrag och anställningar inom Samhall är
därför av mycket stor betydelse. Trots att arbetslösheten mångdubblats under
1990-talet ligger dock åtgärderna för arbetshandikappade i stort sett still.
Motionärerna anser att antalet lönebidragsanställningar måste öka och att
bidragstaket måste slopas. Ett särskilt rekryteringsstöd bör införas under
högst tolv månader med 90 % som högsta bidragsnivå. Under den tiden kan den
anställde introduceras i arbetet och rätt lönebidragsnivå fastställas. Vidare
anser motionärerna att om höga krav på övergångar från Samhall skall ställas
bör också tillgången på lönebidrag säkras. En fast kvot eller ett särskilt
samhallönebidrag bör införas, så att Samhall kan arbeta långsiktigt och
målmedvetet med att erbjuda anställda arbete utanför företaget. Slutligen
välkomnar motionärerna arbetet med en lagstiftning mot diskriminering i
arbetslivet. Lagstiftningen måste dock vara av en sådan kvalitet att den kan
användas vid uppenbar diskriminering.
I motion 1996/97:So55 av Barbro Westerholm m.fl. (fp) yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts dels om åtgärder
för att underlätta eget förvärvsarbete (yrkande 7), dels om lag mot
diskriminering i arbetslivet (yrkande 9) och dels om processrätt för
Handikappombudsmannen (yrkande 10). Regeringen konstaterar i skrivelsen att
villkoren för de funktionshindrade på arbetsmarknaden bör belysas bättre och
har därför tillkallat en särskild utredare. Motionärerna anser att detta inte
är tillräckligt. De anser att inkomst genom arbete skall vara den huvudsakliga
utgångspunkten också för den som är funktionshindrad. Det är, enligt deras
mening, samhällsekonomiskt lönsamt att satsa på lönebidrag eller arbete i
Samhall om alternativet annars är förtidspension. Samhall skall inriktas mot
att ge arbetsmöjligheter till de svårast funktionshindrade. Ett sätt att bidra
till detta är att hjälpmedel som behövs i arbetet i högre utsträckning kan
finan-sieras genom arbetsmarknadsanslagen. Ett annat sätt är att på bred front
underlätta förvärvsarbete för funktionshindrade med hjälp av handledare, ?job
coach?. Motionärerna anser att system med stöd på arbetsplatsen lämpligen bör
kunna utvecklas genom ett flexibelt utnyttjande av lönebidrag. Slutligen anser
motionärerna att det behövs en lagstiftning mot diskriminering i arbetslivet.
Denna lagstiftning skall gälla vid anställningar. Samma regler behövs också
vid startande av småföretag. Banker och andra långivare får inte med
hänvisning till individens funktionsnedsättning försvåra för enskilda att
starta eller driva företag. Motionärerna ställer sig i huvudsak bakom
Handikappombudsmannens förslag till lagstiftning som använt jämställdhetslagen
som modell. Slutligen anförs att Handikappombudsmannen måste ges möjlighet att
väcka talan om någon diskrimineras på grund av sitt funktionshinder.
I motion 1996/97:So401av Gullan Lindblad m.fl. (m) yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rehabilitering
(yrkande 4). Motionärerna anför att regeringen vid ett par tillfällen de
senaste åren dragit ner anslagen till den yrkesinriktade rehabiliteringen,
något som moderaterna motsatt sig. Uppgifter från bl.a. Riksrevisionsverket
har pekat på att medlen inte utnyttjas så effektivt som borde vara fallet.
Detta borde dock ha lett till åtgärder för att förbättra
rehabiliteringsverksamheten, inte att minska den. En utebliven rehabilitering
kan snabbt leda till ett permanent funktionshinder som kostar såväl mänskligt
lidande som ekonomiska resurser i socialförsäkringen. Motionärerna anför att
det är väsentligt att inte överge arbetslinjen, utan i stället se till att
upphandlingen av rehabiliteringstjänster förbättras och effektiviseras.
I motion 1996/97So50 av Gullan Lindblad m.fl. (m) yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om avskaffande av den
förlängda sjukperioden (yrkande 9). Motionärerna anser att den förlängda
sjukperioden omedelbart bör avskaffas. Argumenten anser de vara kända, men i
detta sammanhang vill de understryka att den förlängda sjukperioden slår
särskilt hårt mot just funktionshindrade. Arbetslösheten bland
funktionshindrade är väsentligt mycket högre än bland andra grupper. Den
förlängda sjukperioden kommer att göra arbetsgivarna än mindre benägna att
anställa funktionshindrade. Handikappombudsmannen har vid ett flertal
tillfällen gett uttryck för denna oro. Regeringen säger att den tittar över
sjuklöneperioden. Motionärerna anser att den skall avskaffas så snart som
möjligt, dock senast vid årsskiftet 1997/98.
Utskottets bedömning
Utskottet anser att de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna för
arbetshandikappade behövs för att motverka den höga arbetslösheten bland
personer med funktionshinder. Riksdagen beslutade i våras att det flexibla
lönebidraget skall bestå och att bidragsnivån inte bör överstiga 80 %. Det
skall dock finnas möjlighet att i vissa fall jämka bidraget uppåt. Vidare
skall det vara möjligt att under vissa omständigheter bevilja 90-procentiga
bidrag vid anställning i allmännyttiga organisationer. Vad gäller Samhalls
verksamhet konstaterar utskottet att LOSAM-utredningen avlämnat ett betänkande
och att detta för närvarande bereds i Regeringskansliet. Utskottet vill inte
föregripa regeringens överväganden i frågan. Motionerna So54 (v) yrkandena 11
-13 och So55 (fp) yrkande 7 avstyrks därmed.
Rehabiliteringsverksamheten är ett viktigt instrument för att underlätta för
personer med funktionshinder att erhålla ett arbete. Utskottet är dock inte
berett att nu föreslå en ändring av volymen av rehabiliteringsinsatser. Motion
So401 (m) yrkande 4 avstyrks därmed.
Utskottet anser att det behövs en lagstiftning mot diskriminering i
arbetslivet. Regeringen har tillkallat en särskild utredare med uppgift att
utreda och föreslå hur en sådan lagstiftning bör vara utformad. Utredaren
skall även lämna förslag på vilka förfaranderegler som skall vara tillämpliga
hos Handikappombudsmannen. Motionerna So54 (v) yrkande 14 och So55 (fp)
yrkandena 9 och 10 är därmed tillgodosedda. Motionsyrkandena avstyrks.
Vad gäller den förlängda sjukperioden har utskottet erfarit att regeringen
avser att återkomma till riksdagen. Motion So50 (m) yrkande 9 är därmed i
huvudsak tillgodosedd och avstyrks därmed.
Antidiskrimineringslag
I fyra motionsyrkanden tas frågan om en antidiskrimineringslag upp. I motion
1996/97:So51 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) begärs tillkännagivande till
regeringen om vad i motionen anförts om en antidiskrimineringslag (yrkande 1).
Motionärerna anför att om målet om ett samhälle som har plats för alla
verkligen skall kunna realiseras så måste det i botten finnas en
antidiskrimineringslag som bildar ett ?golv?. Motionärerna framhåller att det
med god vilja går att komma långt och att det ofta kan vara små justeringar
som leder till stora förbättringar, speciellt om det blir flera
småförändringar som samverkar. Samtidigt understryker motionärerna att det
ändå krävs en lagstiftning som tydligt pekar ut färdriktningen och
hastigheten. Sverige kan hämta erfarenheter från länder som t.ex. USA och
Storbritannien.
I motion 1996/97:So54 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en
antidiskrimineringslag enligt FN:s standardregel (yrkande 2). Motionärerna
anser att när samhällsklimatet i besparingstider blir allt tuffare så måste
det till en lagstiftning till skydd för de funktionshindrade. En
diskrimineringslag skall gälla samfärdsel, ekonomi, arbete, tillgång till
varor och tjänster, till ny teknik och teknikutveckling, till bostäder,
offentliga miljöer och till deltagande i arvoderad verksamhet så som ideella
eller fritidspolitiska uppdrag. Lagstiftningen bör innehålla regler om
sanktioner mot kränkningar av principen om icke diskriminering.
I motion 1996/97:So55 av Barbro Westerholm m.fl. (fp) yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skärpt
antidiskrimineringslag (yrkande 8). Motionärerna anser att det behövs en
lagstiftning som förbjuder diskriminering av människor med funktionshinder.
Diskriminering på grund av handikapp skall i lag likställas med diskriminering
på grund av kön, hudfärg eller etnisk tillhörighet, anser motionärerna.
I motion 1996/97:T74 av Lars Bäckström m.fl. (v) yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag till lag mot diskriminering av funktionshindrade i
trafiken (yrkande 2). Motionärerna anför att lagen om handikappanpassad
kollektivtrafik har funnit sedan 1978. Trots detta har ytterst litet hänt på
detta område. Motionärerna anser att det nu måste införas en mer tvingande
antidiskrimineringslag. Regeringen bör snarast förelägga riksdagen förslag
till förändringar som skall förhindra diskriminering av funktionshindrade.
Utskottets bedömning
Utskottet har inhämtat att regeringen för närvarande överväger att föreslå
riksdagen att vidga diskrimineringsförbudet i brottsbalken till att omfatta
även funktionshindrade. Utskottet vill inte föregripa regeringens beredning av
frågan. Motionerna So51 (kd) yrkande 1, So54 (v) yrkande 2, So55 (fp) yrkande
8 och T74 (v) yrkande 2 avstyrks därmed.
Tillgång till kultur och information
I skrivelsen redovisas att regeringen har gett Statens kulturråd i uppdrag att
kartlägga dagens situation för funktionshindrade på kulturområdet.
Kartläggningen skall så långt möjligt omfatta såväl myndigheter och
institutioner som övriga organisationer med statligt verksamhetsstöd inom
kulturområdet och avse handikappaspekter på utbud, tillgänglighet, möjligheter
till aktivt deltagande och information. Utifrån kartläggningen skall Statens
kulturråd utarbeta ett handlingsprogram för att främja funktionshindrades
deltagande i kulturlivet. I handlingsprogrammet skall mål på kortare och
längre sikt presenteras och konkreta åtgärder föreslås. Arbetet, som skall
avrapporteras till regeringen i mars 1998, skall ske i nära samarbete med
handikapporganisationer, kulturinstitutioner, studieförbund, folkhögskolor,
folkrörelser och berörda myndigheter.
I motion 1996/97:So54 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett
handlingsprogram när det gäller funktionshindrade och kulturen (yrkande 7).
Kultur skall kunna erbjudas alla, anför motionärerna. Kulturinstitutionerna
skall ha ett särskilt ansvar för detta och söka vägar för att nå fram till
alla grupper i samhället och då särskilt till de grupper som i dag inte är
delaktiga i kulturutbudet. Motionärerna anser att ett handlingsprogram för
ökat deltagande i kulturlivet, ett handlingsprogram som främst berör
funktionshindrade, är en ytterst viktig fråga. Det handlar både om fysisk,
innehållsmässig och teknisk tillgänglighet.
Utskottets bedömning
Regeringen har uppdragit åt Statens kulturråd att utarbeta ett
handlingsprogram för attt främja funktionshindrades deltagande i kulturlivet.
Arbetet skall ske i nära samarbete med handikapporganisationer,
kulturinstitutioner, stu-dieförbund, folkhögskolor, folkrörelser och berörda
myndigheter. Motion So54 (v) yrkande 7 är därmed tillgodosedd. Motionsyrkandet
avstyrks.
Handikappfrågorna i ett internationellt perspektiv
I skrivelsen anförs att Sverige har verkat aktivt såväl inom FN som genom det
bilaterala utvecklingsarbetet för att förbättra situationen för personer med
funktionshinder. Regeringen anser att detta arbete bör intensifieras och få
fortsatt stöd.
Sverige har nyligen medverkat till att FN:s sociala utvecklingskommission
antagit en resolution med syfte att stärka det politiska stödet för och de
finansiella resurserna till handikappaktiviteter. Resolutionen ger starkt stöd
för det arbete som FN:s särskilde rapportör utför. I resolutionen
rekommenderas FN:s Ekonomiska och sociala råd att förlänga den särskilde
rapportörens mandat för ytterligare tre år (1998-2000). Regeringen avser att
stödja den särskilde rapportörens arbete och aktivt verka för att
handikappfrågornas ställning stärks inom hela FN-systemet, dvs. inom FN-
sekretariatet och i t.ex. UNDP, UNICEF, UNESCO, WHO och ILO.
Sida har under ca 15 år verkat för att i sin biståndsverksamhet integrera
insatser till förmån för funktionshindrade personer. För närvarande gör Sida
en översyn av biståndet inom handikappområdet. Två viktiga utgångspunkter i
detta arbete är integration och koncentration. Syftet är att med begränsade
administrativa och ekonomiska resurser, integrera arbetet inom
handikappområdet i biståndet i stort och begränsa antalet mottagarländer.
I skrivelsen betonas att handikappolitiken också i fortsättningen skall vara
en nationell angelägenhet i vårt land och en del av välfärdspolitiken. Arbetet
med handikappfrågorna inom EU bör därför inriktas på erfarenhets- och
informationsutbyte mellan medlemsländerna och på frågor som rör införlivandet
av handikappaspekter i gemenskapens egna politikområden. Den svenska
Helioskommittén skall i fortsättningen fungera som en samrådsgrupp för
handikappfrågor inom Europasamarbetet, anförs det. Enligt regeringens
bedömning har den svenska Helioskommittén varit ett bra instrument för
erfarenhetsutbyte och information mellan berörda departement, myndigheter,
handikapporganisationer m.fl. En samsyn på handikappfrågornas hantering på
gemenskapsnivå håller på att växa fram. Regeringen har beslutat att förlänga
kommitténs arbete t.o.m. den 30 juni 1998.
Svenska Handikapporganisationers Internationella Biståndsstiftelse (SHIA) har
för närvarande 14 handikapporganisationer som huvudmän/med-lemsförbund.
Huvudmännen genomför - med stöd av stiftelsens styrelse, kansli och
fältpersonal - biståndsinsatser i u-länder. Styrelsen och kansliet är också
länken mellan huvudmännen och Sida. Ändamålet för stiftelsen är enligt
stadgarna ?att stödja organisationer av handikappade i utvecklingsländerna och
medverka i utvecklingsinsatser för handikappade i dessa länder?. Stöd ges
genom programverksamhet och opinionsbildning.
I motion 1996/97:So54 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs att riksdagen som sin
mening skall ge regeringen till känna vad i motionen anförts dels om
Världsbanken och Internationella valutafonden (yrkande 15), dels om att höja
det bilaterala biståndet till funktionshindrade i världen (yrkande 16), dels
om integrering av funktionshindrade i biståndspolitiken (yrkande 17), dels om
Sverige och EU för att öka det ekonomiska stödet till funktionshindrade i
världen (yrkande 18), dels om att ta till vara handikapporganisationernas
kunskap genom samverkan med SHIA (yrkande 19) och dels om en
handikappanpassning av EU:s byggnader (yrkande 20). Motionärerna anser att
Sverige har ett inte oväsentligt inflytande på i första hand Världsbanken och
att det är viktigt att Sverige utnyttjar detta för att verka för de
funktionshindrade i Världsbanken och Internationella valutafonden. Av det
svenska bilaterala biståndet uppgår stödet till de funktionshindrade ännu inte
till 1 % av det totala bilaterala biståndet. Motionärerna anser det självklart
att stödet till de funktionshindrade borde integreras i biståndspolitiken i
dess helhet i stället för att utgöra ett eget isolerat delområde. Sverige
borde även verka för detta synsätt inom EU. En särskilt viktig del av
biståndet till de funktionshindrade utgör organisationsstödet, inte minst
stödet till SHIA. De funktionshindrade behöver stöd för att kunna organisera
sig. Avslutningsvis vill motionärerna peka på att EU:s byggnader i mycket
ringa grad är handikapp-anpassade. Detta är en principiellt viktig fråga då
det handlar om möjligheten för de funktionshindrade att ta del av och kunna
följa demokratiska processer. Ytterst handlar det om de funktionshindrades
demokratiska rättigheter.
I motion 1996/97:So401 av Gullan Lindblad m.fl. (m) begärs tillkännagivande
till regeringen om de funktionshindrade och den europeiska unionen (yrkande
6). Motionärerna anför att Sverige har mycket att lära andra EU-länder om
t.ex. rehabilitering och arbetsmarknad för funktionshindrade. Samtidigt har
Sverige mycket att lära av de andra medlemsländerna, t.ex. om
handikappanpassning och hjälpmedel. Motionärerna anser det centralt att
arbeta för att skapa gemensamma miniminivåer för att ge den fria rörligheten
inom unionen en reell innebörd även för de funktionshindrade. Även projekt
vars syfte är att underlätta och förbättra för funktionshindrade att komma in
på den ordinarie arbetsmarknaden bör vara ett prioriterat område för den
svenska regeringen i samarbetet med EU.
Utskottets bedömning
Utskottet anser att Sverige även i fortsättningen bör bedriva ett aktivt
arbete i internationella organ för att förbättra situationen för personer med
funktionshinder. I skrivelsen redovisas det omfattande arbete som pågår inom
olika FN-organ, inom EU och i bilaterala sammanhang. Inom Sida pågår arbete
för att integrera insatser för funktionshindrade som en naturlig del i
biståndsverksamheten. Sida samarbetar också med SHIA. Inom EU inriktas arbetet
bl.a. på att införliva handikappaspekterna i gemenskapens egna politikområden.
Den svenska Helioskommittén har fått förlängd arbetsperiod för att fungera som
en samrådsgrupp för handikappfrågor inom Europasamarbetet. Något initiativ med
anledning av motionerna So54 (v) yrkandena 15-20 och So401 (m) yrkande 6
behövs inte. Motionsyrkandena avstyrks.
Övriga frågor
Återställ handikappreformen
I motion 1996/97:So55 av Barbro Westerholm m.fl. (fp) yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att återställa
handikappreformen (yrkande 1). Motionärerna anser att den mest akuta uppgiften
för handikappolitiken är att återställa handikappreformen så som den
ursprungligen var konstruerad. Rätten till personlig assistent måste
återupprättas. Den personliga assistenten bör snarare användas mer i
arbetslivet och i studieverksamhet. Assistentens insatser i skolarbetet eller
på dagis skall utvecklas så att den enskilde känner trygghet i att allt kring
hans eller hennes person fungerar så bra att övriga krafter kan användas till
att satsa på skolarbetet eller i den pedagogiska leken.
Riksförsäkringsverket (RFV) fick i december 1996 i uppdrag av regeringen att i
samråd med Socialstyrelsen och i kontakt med Svenska Kommunförbundet utforma
ett system för uppföljning av den statliga assistansersättning som gör det
möjligt att fortlöpande kartlägga och analysera eventuella förskjutningar i
ansvars- och kostnadsfördelningen mellan staten och kommunerna. RFV redovisade
uppdraget till regeringen i maj 1997. Av redovisningen framgår att nybeviljade
assistansersättningar har medfört en insats-ökning med 160 % mätt i
förändringen av antalet kommunala insatstimmar före beviljad statlig
assistansersättning och antalet beviljade timmar i form av
assistansersättning.
Nybeviljade ärenden under år 1996 uppgick till 1 274. En kartläggning av
hälften av ärendena visade att det genomsnittliga antalet beviljade
assistanstimmar i genomsnitt uppgick till 66,5 timmar per vecka. (Eftersom
bortfallet var stort bör tolkningar av resultatet göras med försiktighet.) Det
genomsnittliga antalet timmar per vecka var för samtliga löpande ärenden 68,5
timmar i januari 1996 och 70,9 timmar i december 1996.
Resultatet visar att de kraftigaste minskningarna har skett för insatserna
anhörigvård, avlösarservice, hemsjukvårdsbidrag, hemtjänst och
ledsagarservice. Dessa former av insatser har tydligast kommit att ersättas av
assistansersättningen, anför RFV. Insatserna elevassistans/resursperson och
daglig verksamhet är de som minst synes ha påverkats av beslut att bevilja
assistansersättningen. RFV tolkar svaren så att kommunerna även efter LASS-
beslut bekostar en stor del av dessa insatser, vilket även rimmar med den
lagstiftning som gäller.
Statistik från RFV visar att 7 343 personer hade assistansersättning i juli
1997. Den genomsnittliga tiden per vecka var 73,3 timmar. I januari 1997 hade
7 102 personer assistansersättning för genomsnittligt 71,3 timmar per vecka.
Under första halvåret 1997 har således det genomsnittliga antalet timmar per
vecka fortsatt att öka samtidigt som personkretsen ockå har ökat.
Socialministern har tillkallat en samrådsgrupp med representanter från
handikapprörelsen och Socialdepartementet med uppgift att följa utvecklingen
av den personliga assistansen. Gruppen hade sitt första möte den 31 augusti
1997.
Utskottets bedömning
Utvecklingen på detta område följs noga av såväl regeringen som den av
socialministern tillkallade samrådsgruppen. Utskottet utgår från att
regeringen återkommer till riksdagen om det genom gruppens arbete eller av
andra skäl skulle visa sig nödvändigt. Motion So55 (fp) yrkande 1 avstyrks.
Psykiskt funktionshindrade
I motion 1996/97:So50 av Gullan Lindblad m.fl. (m) yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om psykiskt
funktionshindrade (yrkande 2). Motionärerna anför att regeringen har
underlåtit att utreda en möjlig utökning av kretsen inom LSS omfattande också
de psykiskt funktionshindrade, vilket riksdagen tidigare har begärt.
Motionärerna anser att regeringen snarast bör återkomma till riksdagen i detta
ärende.
I motion 1996/97:So55 av Barbro Westerholm m.fl. (fp) begärs tillkännagivande
till regeringen om vad i motionen anförts om kontaktpersoner för personer med
psykiska sjukdomar (yrkande 4). Motionärerna anser att personliga
ombud/kontaktpersoner skall erbjudas alla med svåra psykiska sjukdomar. Det
underlättar ett självständigt liv.
I proposition 1993/94:218 Psykiskt stördas villkor föreslog dåvarande
regeringen en försöksverksamhet med personligt ombud. Regeringen anförde att
det behövs ett utvecklat och personligt stöd till personer med långvarig och
allvarlig psykisk störning. Stödet borde kunna utformas på olika sätt. En
möjlighet är att inrätta funktionen personliga ombud med ett klart definierat
ansvar för att individens behov uppmärksammas och för att insatserna
samordnas. Det personliga stöd som psykiskt störda har behov av är oftast av
professionell karaktär, anförde regeringen. Funktionen borde därför baseras på
expertkunskap för att den enskilde skulle kunna få ett kvalificerat stöd.
Regeringen ansåg att funktionen personligt ombud för långvarigt och allvarligt
psykiskt störda borde prövas i en försöksverksamhet under tre år.
Utskottet behandlade propositionens förslag i betänkande 1993/94:SoU28.
Utskottet instämde i den dåvarande regeringens förslag om en treårig
försöksverksamhet med personliga ombud för personer med långvarig och
allvarlig psykisk störning. Utskottet ansåg att olika modeller borde prövas i
försöksverksamheten, t.ex. att den bedrivs av en kommun, ett landsting eller i
stiftelseform av brukarorganisation.
Utskottet instämde också i den dåvarande regeringens avsikt att ge
Socialstyrelsen i uppdrag att följa upp LSS med avseende på de psykiskt
störda. Uppföljningen avsågs kunna utgöra underlag för bedömningen av om LSS
är ändamålsenlig i stödet till de psykiskt störda.
Socialstyrelsen avlämnade i våras Handikappreformen - Slutrapport 1997
(Socialstyrelsen följer upp och utvärderar 1997:4). Styrelsen konstaterade i
rapporten att personer med psykiska funktionshinder i princip står utanför
LSS. Utvärderingen visar att endast ca 1 300 personer med psykiska
funktionshinder har fått beslut om någon LSS-insats. Socialstyrelsen anser att
många psykiskt funktionshindrade sannolikt skulle kunna beviljas insats enligt
LSS i stället för beslut om bistånd enligt socialtjänstlagen eller insatser
enligt hälso- och sjukvårdslagen. Styrelsen anser också att det finns brister
i samverkan mellan psykiatrin och socialtjänsten, som försämrar
förutsättningarna för adekvata beslut och insatser för psykiskt
funktionshindrade i kommunerna. Kommunernas handläggare behöver bättre
kunskaper om psykiska funktionshinder och deras konsekvenser för att rätt
kunna bedöma behovet av insatser enligt LSS. Vidare anser styrelsen att
gruppen psykiskt funktionshindrade har särskilda behov av kontaktman eller
någon form av personligt ombud som företräder deras intressen i kontakter med
myndigheterna.
Socialstyrelsen har även givit ut rapporten Är vi på rätt väg? Årsrapport för
psykiatrireformen 1997 (Socialstyrelsen följer upp och utvärderar 1997:6). I
denna rapport redovisas att försöken med personliga ombud visar på en möjlig
väg för bättre samordning av vårdinsatser, starkare företrädarskap och en
social kontakt som kan ha stor betydelse. Även om iakttagelserna ännu är
osäkra finns det enligt Socialstyrelsen skäl att börja överväga en gemensam
form för kontaktskapande, i vilken personligt ombud, personlig assistans
enligt LSS, kontaktperson etc. inkluderas.
Socialstyrelsen konstaterar vidare att endast 65 % av kommunerna har
genomfört en inventering för att beskriva vilka psykiskt funktionshindrade som
finns inom kommunen och för att få kunskap om vilka behov de har och planera
insatser för dem i samverkan med psykiatrin. Styrelsen gör bedömningen att
det finns ett fortsatt stort behov av att utveckla samverkan mellan
socialtjänsten och psykiatrin och att samverkansproblem även finns med
försäkringskassan, arbetsmarknadsmyndigheten och primärvården.
Socialstyrelsen kommer att avlämna en slutrapport under år 1998.
Utskottets bedömning
Psykiatrireformen har inneburit att de psykiskt funktionshindrades behov har
synliggjorts i landsting och kommuner liksom i samhället i övrigt. Reformen
har dock varit i kraft relativt kort tid, varför det ännu är svårt att uttala
sig om resultatet. Socialstyrelsen har i sin bedömning av utvecklingen
konstaterat att ytterligare minst två år kommer att krävas innan en tydlig
bild av reformens effekter kan avläsas. Även handikappreformen har varit i
kraft relativt kort tid, varför även denna reform behöver ges mer tid att
utvecklas. Som tidigare nämnts har socialministern tillsatt en särskild
samverkansgrupp med representanter från handikapprörelsen och
Socialdepartementet för att följa utvecklingen av den personliga assistansen.
Regeringen har även aviserat att den vid behov återkommer till riksdagen med
förslag angående frågan om personlig assistans.
Utskottet anser att Socialstyrelsens slutrapport och regeringens
överväganden med anledning av denna bör avvaktas innan ställning tas till
frågan om de psykiskt funktionshindrades möjligheter till insatser enligt LSS.
Motion So50 (m) yrkande 2 avstyrks därmed.
Även frågan om personligt ombud eller kontaktperson för personer med
psykiska funktionshinder bör avvakta till Socialstyrelsens slutrapport och
regeringens överväganden föreligger. Motion So55 (fp) yrkande 4 avstyrks.
Osynliga handikapp
I motion 1996/97:So51 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om de grupper som
har osynliga handikapp (yrkande 4). Motionärerna konstaterar att en grupp som
saknas i regeringens skrivelse är de med osynliga eller dolda handikapp. När
lagen om stöd och service kom till förbisågs t.ex. personer med MBD/DAMP. Att
skapa ett samhälle som ser, bejakar och inkluderar alla människor, ett
samhälle där alla får plats, är en oerhört viktig uppgift. De människor som är
psykiskt funktionshindrade har det ibland värre än de med fysiska
funktionshinder. Ofta kan de inte ens formulera sina behov eller ge uttryck
för att de behöver hjälp. Det är, enligt motionärerna, en prioriterad uppgift
att lyfta fram dessa människors behov.
I skrivelsen redovisas inte insatserna för olika grupper av funktionshindrade
specifikt. Under avsnittet om elever med funktionshinder redovisas dock att
det finns oroande signaler om att elever med behov av särskilt stöd inte får
den utbildning de har rätt till. Det resurstillskott regeringen föreslagit i
den ekonomiska vårpropositionen bör därför bl.a. leda till att förstärkta
resurser ges till elever med behov av särskilt stöd, anförs det. Vidare
redovisas att Handikappombudsmannen har analyserat samtliga Skolverkets
tillsynsbeslut och i sin rapport till regeringen 1996 konstaterat dels att en
fjärdedel av Skolverkets tillsynsbeslut under perioden 1992-juli 1996 gällde
elever med s.k. dolda funktionsnedsättningar, dels att den vanligaste orsaken
till Skolverkets kritik mot huvudmännen var bristfälliga åtgärdsprogram eller
att skolan inte ens upprättat ett åtgärdsprogram.
I skrivelsen framhålls att Skolverket i regleringsbrevet för år 1997 har
fått i uppdrag att vidta särskilda utvärderings- och utvecklingsåtgärder
avseende elever som har behov av särskilt stöd. Särskild uppmärksamhet skall
ägnas åt utvärderingsinsatser när det gäller elever med synliga eller dolda
funktionshinder eller med studiesvårigheter i vuxenutbildningen.
Av skrivelse 1996/97:125 Redovisning för fördelning av medel från Allmänna
arvsfonden under budgetåret 1995/96 framgår att Allmänna arvsfonden stött ett
flertal projekt med inriktning på barn med osynliga handikapp. Bl.a. har
Göteborgs universitet, barnneuropsykiatriska kliniken erhållit stöd för ett
treårigt projekt med inriktning på barn och ungdomar med DAMP/MBD, autism,
dyslexi och ätstörningar. Förbundet mot läs- och skrivsvårigheter (FMLS) har
fått stöd för att utveckla arbetet kring dyslexi och datorer, för en
dyslexikampanj och för utvecklingsverksamhet. Linköpings universitet,
institutionen för pedagogik och psykologi har fått stöd för ett treårigt
projekt med försöksverksamheten inom handikappområdet läs- och
skrivsvårigheter. Östersunds kommun har inrättat ett läspedagogiskt centrum
med stöd från fonden. Länsbiblioteket i Västerbotten har ett dyslexi-projekt
som stöds av fonden. Riksföreningen Autism (RFA) har fått stöd till
föräldrautbildning och till inrättande av ett centrum med vetenskapligt
bibliotek och databas för att skapa en mötesplats mellan forskare, praktiker
och föräldrar. Tvärvetenskapliga Sällskapet i Barnneuropsykologi har fått stöd
för en informationsdag för allmänheten om barn och ungdomar med
neuropsykologiska funktionsstörningar, som MBD/DAMP och autism.
Utskottets bedömning
Kunskapen om s.k. osynliga handikapp som MBD/DAMP m.fl. har ökat under senare
år, även om mycket arbete återstår. Allmänna arvsfonden har stött flera
projekt med inriktning på att öka kunskapen och stödet till barn med dessa
funktionshinder. Utskottet vill också peka på att de extra resurser som
tillfördes kommunerna enligt riksdagsbeslutet med anledning av den ekonomiska
vårpropositionen bl.a. är avsedda för ökade insatser för elever med behov av
särskilt stöd. Skolan är skyldig att ge det stöd som eleven behöver för att
klara undervisningen och skolgången. Den nya tekniken ger nya möjligheter för
elever med funktionshinder att uttrycka sig både skriftligt och muntligt. Av
regleringsbrevet till Skolverket för år 1997 framgår att verket skall vidta
särskilda utvärderings- och utvecklingsåtgärder avseende elever som har behov
av särskilt stöd. Utskottet anser att motion So51 (kd) yrkande 4 i huvudsak är
tillgodosedd. Motionsyrkandet avstyrks.
Bostadstillägg
I motion 1996/97:So50 av Gullan Lindblad m.fl. (m) begärs tillkännagivande
till regeringen om vad i motionen anförts om bostadstillägg till
funktionshindrade (yrkande 4). Motionärerna anför att många fysiskt
funktionshindrade har en relativt stor bostadsyta och särskilda anpassningar i
bostaden. Detta kan krävas för att den funktionshindrade skall kunna förflytta
sig i bostaden med en rullstol, för att få utrymme för särskilda
lyftanordningar eller för att en personlig assistent skall kunna övernatta i
bostaden. I allmänhet uppstår därmed en högre hyreskostnad än vad som anses
skäligt enligt de nuvarande reglerna för bostadstillägg för pensionärer.
Motionärerna anser att det statliga bostadstilläggssystemet är så oflexibelt
att det inte tar hänsyn till denna grupps speciella behov och förutsättningar.
Speciellt svårt blir det år 1998 när staten fullt ut tar över bostadstillägget
för pensionärer. Alltför många funktionshindrade kommer då att bli beroende av
socialbidrag eller tvungna att flytta från en handikappanpassad bostad.
Motionärerna anser att bostadstilläggen måste konstrueras så att ingen
funktionshindrad medborgare skall behöva leva med den ständiga oron och
pressen att vara utlämnad till socialbidrag för att klara av att betala sin
hyra.
Regeringen tillkallade våren 1996 en särskild utredare för att göra en översyn
av inkomstbegreppen inom bidrags- och socialförsäkringssystemen (dir.
1996:52). Utredaren avlämnade i juni 1997 betänkandet Förmån efter inkomst
(SOU 1997:85). I betänkandet föreslås bl.a. en samordning av bostadsbidraget
till barnfamiljer m.fl. och bostadstillägget till pensionärer (BTP). Utredaren
anser det angeläget att samordna systemen med hänsyn till att det finns många
pensionärshushåll, främst bland förtidspensionärerna, som är berättigade till
bostadsstöd från båda systemen. En samordning medför enligt utredaren att
inkomstunderlaget i båda fallen kan baseras på samma tidsperiod, samma
hushållsmedlemmars inkomster och samma inkomster. Bostadsbidragssystemet och
BTP-systemet skiljer sig i dag i dessa tre avseenden. Genom en samordning
underlättas också administrationen, anförs det.
Betänkandet har remissbehandlats och bereds för närvarande i
Regeringskansliet.
Utskottets bedömning
Utskottet vill inte föregripa regeringens beredning av den särskilde
utredarens förslag rörande bostadsbidragen. Motion So50 (m) yrkande 4 avstyrks
därmed.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande handikappolitiken
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:So50 yrkandena 1 och 3 och
1996/97:So53 yrkande 1,
res. 1 (m)
2. beträffande handikappaspekterna i utredningar
att riksdagen avslår motion 1996/97:So429,
3. beträffande tillgänglighet i vardagsmiljön
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:So51 yrkande 2, 1996/97:
So52, 1996/97:So53 yrkande 2, 1996/97:So54 yrkandena 1 och 3 och
1996/97:So55 yrkandena 3 och 6,
res. 2 (m, fp)
res. 3 (v, mp, kd)
4. beträffande samhällsplaneringen
att riksdagen avslår motion 1996/97:So426 yrkande 4,
5. beträffande tillgång till teletjänster
att riksdagen avslår motion 1996/97:So54 yrkande 9,
6. beträffande IT-program
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:So50 yrkandena 5 och 6, 1996/97:So54
yrkande 8, 1996/97:So401 yrkande 5 och 1996/97:
So426 yrkande 9,
res. 4 (m)
res. 5 (v)
7. beträffande kostnadsutjämning mellan kommuner
att riksdagen avslår motion 1996/97:So411,
8. beträffande bemötandet av personer med funktionshinder
att riksdagen avslår motion 1996/97:So419,
9. beträffande hjälpmedelsgaranti
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:So50 yrkande 7 och 1996/97:
So55 yrkande 5,
res. 6 (m, fp, mp)
10. beträffande bilstödet
att riksdagen avslår motion 1996/97:So50 yrkande 8,
res. 7 (m, mp)
11. beträffande lättillgängligt stöd
att riksdagen avslår motion 1996/97:So294 yrkande 8,
12. beträffande personalutbildning
att riksdagen avslår motion 1996/97:So426 yrkande 11,
13. beträffande elever med funktionshinder
att riksdagen avslår motion 1996/97:So54 yrkande 10,
14. beträffande lönebidrag, Samhall m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:So54 yrkandena 11-13 och
1996/97:So55 yrkande 7,
res. 8 (fp)
res. 9 (v)
15. beträffande rehabilitering
att riksdagen avslår motion 1996/97:So401 yrkande 4,
res. 10 (m)
16. beträffande diskriminering i arbetslivet
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:So54 yrkande 14 och 1996/97:So55
yrkandena 9 och 10,
res. 11 (fp, v)
17. beträffande den förlängda sjukperioden
att riksdagen avslår motion 1996/97:So50 yrkande 9,
res. 12 (m)
18. beträffande antidiskrimineringslag
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:So51 yrkande 1, 1996/97:
So54 yrkande 2, 1996/97:So55 yrkande 8 och 1996/97:T74 yrkande 2,
res. 13 (fp, v, mp, kd)
19. beträffande tillgång till kultur och information
att riksdagen avslår motion 1996/97:So54 yrkande 7,
20. beträffande handikappfrågorna i ett internationellt perspektiv
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:So54 yrkandena 15-20 och
1996/97:So401 yrkande 6,
res. 14 (m)
res. 15 (v)
21. beträffande handikappreformen
att riksdagen avslår motion 1996/97:So55 yrkande 1,
res. 16 (m, fp, mp, kd)
22. beträffande psykiskt funktionshindrade och LSS
att riksdagen avslår motion 1996/97:So50 yrkande 2,
res. 17 (m, mp)
23. beträffande kontaktperson för psykiskt funktionshindrade
att riksdagen avslår motion 1996/97:So55 yrkande 4,
res. 18 (fp)
24. beträffande osynliga handikapp
att riksdagen avslår motion 1996/97:So51 yrkande 4,
res. 19 (kd)
25. beträffande bostadstillägg
att riksdagen avslår motion 1996/97:So50 yrkande 4,
res. 20 (m, mp)
26. beträffande skrivelsen 1996/97:120
att riksdagen lägger regeringens skrivelse till handlingarna.
Stockholm den 18 september 1997
På socialutskottets vägnar
Sten Svensson
I beslutet har deltagit: Sten Svensson (m), Ingrid Andersson (s), Hans
Karlsson (s), Christina Pettersson (s), Liselotte Wågö (m), Marianne Jönsson
(s), Roland Larsson (c), Conny Öhman (s), Leif Carlson (m), Mariann Ytterberg
(s), Stig Sandström (v), Christin Nilsson (s), Birgitta Wichne (m), Thomas
Julin (mp), Elisebeht Markström (s), Kerstin Heinemann (fp) och Tuve Skånberg
(kd).
Reservationer
1. Handikappolitiken (mom. 1)
Sten Svensson, Liselotte Wågö, Leif Carlson och Birgitta Wichne (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar med ?Utskottet
delar regeringens? och slutar med ?yrkandena 1 och 3 avstyrks.? bort ha
följande lydelse:
Utskottet avvisar samtliga de försämringar som den socialdemokratiska
regeringen föreslagit och drivit igenom och som drabbat de funktionshindrade.
Människor som har ett funktionshinder skall garanteras trygghet och välfärd
även i tider av ekonomisk kris. Det går att skapa ett utrymme för att värna
omsorgen om framför allt äldre och funktionshindrade, t.ex. genom att
bibehålla karensdagar och 75-procentsnivå i sjukförsäkringen, kombinerat med
skattesänkningar riktade mot särskilt låg- och medelinkomsttagare.
Utskottet anser att stödet till funktionshindrade skall vara anpassat till
den enskildes särskilda förutsättningar. Den funktionshindrade skall ha
möjlighet att påverka sin egen situation, t.ex. genom att välja vårdpersonal
och omsorgsform. En kommunalisering av assistansersättningen är ett sätt att
bakvägen minska valfriheten för den enskilde och likforma stödet. Detta
avvisar utskottet.
Utskottet vill understryka att medmänniskors personliga engagemang gör de
funktionshindrades liv rikare och ökar deras trygghet. Frivilligt socialt
arbete skall därför stödjas och uppmuntras. Slutligen vill utskottet anföra
att alla funktionshindrade skall ges möjlighet till eget boende anpassat till
de egna behoven.
Vad utskottet anfört med anledning av motion So50 (m) yrkandena 1 och 3 och
med avslag på motion So53 (c) yrkande 1 bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande handikappolitiken
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:So50 yrkandena 1 och 3 och med
avslag på motion 1996/97:So53 yrkande 1 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
2. Tillgänglighet i vardagsmiljön (mom. 3)
Sten Svensson (m), Liselotte Wågö (m), Leif Carlson (m), Birgitta Wichne (m)
och Kerstin Heinemann (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med ?Utskottet
anser? och på s. 11 slutar med ?3 och 6 avstyrks.? bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att det nu inte behövs fler utredningar utan att arbetet
måste inriktas mot att aktivt avhjälpa mindre hinder i offentlig miljö. Enkla
ingrepp bör åtgärdas snabbt. I de fall där mer omfattande ombyggnader krävs
för handikappanpassning är det rimligt med en längre övergångsperiod. Dessa
ombyggnader bör läggas in i de långsiktiga budgetarna och finansieras enligt
ansvars- och finansieringsprincipen. Varje ansvarig myndighet, landsting och
kommun skall upprätta planer som anger i vilken takt och på vilket sätt
tillgänglighetsproblemen skall lösas.
Vidare anser utskottet att en informationsbas bör skapas med information om
tillgänglighet som kan ge vägledning i allt från handikappanpassade offentliga
institutioner till tidningar på kassett.
Vad utskottet anfört med anledning av motion So55 (fp) yrkandena 3 och 6 bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Motionerna So51 (kd)
yrkande 2, So52 (mp), So53 (c) yrkande 2 och So54 (v) yrkandena 1 och 3
avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande tillgänglighet i vardagsmiljön
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:So55 yrkandena 3 och 6 och med
avslag på motionerna 1996/97:So51 yrkande 2, 1996/97:
So52, 1996/97:So53 yrkande 2 och 1996/97:So54 yrkandena 1 och 3 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Tillgänglighet i vardagsmiljön (mom. 3)
Stig Sandström (v), Thomas Julin (mp) och Tuve Skånberg (kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med ?Utskottet
anser? och på s. 11 slutar med ?yrkandena 3 och 6 avstyrks.? bort ha följande
lydelse:
Det är bra med informations- och utbildningsinsatser om behovet av att öka
tillgängligheten till offentliga miljöer. Utskottet anser dock att detta är
otillräckligt. Det behövs en lagstiftning om att enkelt åtgärdade hinder skall
genomföras inom en fastställd tidsram. Genomförandet får inte dra ut på tiden
på ett oacceptabelt sätt. Med en lagstiftning skulle anpassningsåtgärderna bli
en självklar del i arbetet med den nu ganska omfattande
ombyggnadsverksamheten. Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag
till en sådan lagstiftning.
Vad utskottet anfört med anledning av motionerna So51 (kd) yrkande 2, So52
(mp), So53 (c) yrkande 2 och med avslag på motionerna So54 (v) yrkandena 1 och
3 och So55 (fp) yrkandena 3 och 6 bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande tillgänglighet i vardagsmiljön
att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:So51 yrkande 2,
1996/97:So52, 1996/97:So53 yrkande 2 och och med avslag på motionerna
1996/97:So54 yrkandena 1 och 3 och 1996/97:So55 yrkandena 3 och 6 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. IT-program (mom. 6)
Sten Svensson, Liselotte Wågö, Leif Carlson och Birgitta Wichne (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14 börjar med ?Utskottet
anser? och slutar med ?yrkande 9 avstyrks.? bort ha följande lydelse:
IT utvecklingen har öppnat nya möjligheter för funktionshindrade till ett
rikare fritidsliv samtidigt som nya arbetsmöjligheter har öppnat sig. På
Internet deltar alla på samma villkor. Utskottet anser det centralt att
forskning och utveckling på IT-området intensifieras med bl.a. de
funktionshindrade i allmänhet och de synskadade i synnerhet som särskilt
prioriterad grupp. Det är viktigt att de funktionshindrade själva finns med i
utvecklingen av nya program och ny teknik. Regeringens beredning av
Handikappinstitutets förslag till IT-program för funktionshindrade och äldre
bör snarast leda till en proposition som riksdagen kan ta ställning till.
Vad utskottet anfört med anledning av motionerna So50 (m) yrkandena 5 och 6
och So401 (m) yrkande 5 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Motionerna So54 (v) yrkande 8 och So426 (c) yrkande 9 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande IT-program
att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:So50 yrkandena 5 och 6 och
1996/97:So401 yrkande 5 och med avslag på motionerna 1996/97:So54
yrkande 8 och 1996/97:So426 yrkande 9 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
5. IT-program (mom. 6)
Stig Sandström (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14 börjar med ?Utskottet
anser? och slutar med ?yrkande 9 avstyrks.? bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att det IT-program som Handikappinstitutet presenterat
snarast skall genomföras. Detta bör ges regeringen till känna med anledning av
motion So54 (v) yrkande 8 och med avslag på motionerna So50 (m) yrkandena 5
och 6, So401 (m) yrkande 5 och So426 (c) yrkande 9.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande IT-program
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:So54 yrkande 8 och med avslag på
motionerna 1996/97:So50 yrkandena 5 och 6, 1996/97:401 yrkande 5 och
1996/97:So426 yrkande 9 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
6. Hjälpmedelsgaranti (mom. 9)
Sten Svensson (m), Liselotte Wågö (m), Leif Carlson (m), Birgitta Wichne (m),
Thomas Julin (mp) och Kerstin Heinemann (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17 börjar med ?Vad gäller?
och slutar med ?5 avstyrks därmed.? bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att en hjälpmedelsgaranti bör införas. Samtidigt bör
hjälpmedelsmarknaden öppnas för konkurrens. Komplicerade hjälpmedel skall
erbjudas inom tre månader. Den som inte anser sig kunna vänta i kön till
hjälpmedelscentralerna skall kunna vända sig till andra organisationer som
tillhandahåller hjälpmedel. En ökad konkurrens kommer att leda till höjd
kvalitet och kortare köer till hjälpmedlen. Vad utskottet anfört med anledning
av motionerna So50 (m) yrkande 7 och So55 (fp) yrkande 5 bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:
9. beträffande hjälpmedelsgaranti
att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:So50 yrkande 7 och
1996/97:So55 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
7. Bilstödet (mom. 10)
Sten Svensson (m), Liselotte Wågö (m), Leif Carlson (m), Birgitta Wichne (m)
och Thomas Julin (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17 börjar med ?Utskottet
anser inte? och slutar med ?8 avstyrks därmed.? bort ha följande lydelse:
I dag får personer med funktionshinder inte anpassningsbidrag för sådan
utrustning som bilen levereras med från bilfabriken, såsom t.ex. automatisk
växellåda, servostyrning och elektriska fönsterhissar. Detta trots att den
funktionshindrade ofta tvingas välja en större och därmed dyrare bilmodell för
att få den nödvändiga utrustningen. Detta är ren byråkrati. Utskottet anser
att regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag på lösning av detta
problem. Vad utskottet anfört med anledning av motion So50 (m) yrkande 8 bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:
10. beträffande bilstödet
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:So50 yrkande 8 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
8. Lönebidrag, Samhall m.m. (mom. 14)
Kerstin Heinemann (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 22 börjar med ?Utskottet
anser? och på s. 23 slutar med ?7 avstyrks därmed.? bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att inkomst genom eget arbete skall vara den huvudsakliga
utgångspunkten också för den som är funktionshindrad. Det är
samhällsekonomiskt lönsamt att satsa på lönebidrag eller arbete i Samhall om
alternativet annars är förtidspension. Samhall skall ge arbetsmöjligheter till
dem med svårast funktionshinder. Ett sätt att bidra till detta är att
hjälpmedel som behövs i arbetet i högre utsträckning kan finansieras genom
arbetsmarknadsanslagen. Utskottet anser vidare att s.k. job coach, handledare
för personer med funktionshinder, nu måste införas som en reguljär åtgärd och
utnyttjas på bred front för att underlätta för funktionshindrade att få
arbete. Ett system med denna form av stöd på arbetsplatsen bör kunna utvecklas
genom ett flexibelt utnyttjande av lönebidragen. Vad utskottet anfört med
anledning av motion So55 (fp) yrkande 7 bör riksdagen ge regeringen till
känna. Motion So54 (v) yrkandena 11-13 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:
14. beträffande lönebidrag, Samhall m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:So55 yrkande 7 och med avslag på
motion 1996/97:So54 yrkandena 11-13 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
9. Lönebidrag, Samhall m.m. (mom. 14)
Stig Sandström (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 22 börjar med ?Utskottet
anser? och på s. 23 slutar med ?7 avstyrks därmed.? bort ha följande lydelse:
De arbetshandikappades situation på arbetsmarknaden har alltid varit svår,
än värre har det blivit i massarbetslöshetens spår. Åtgärder som lönebidrag
och anställningar inom Samhall är därför av stor betydelse. Utskottet anser
att antalet lönebidragsanställningar måste öka och bidragstaket tas bort. Ett
särskilt lönebidrag med 90 % som högsta bidragsnivå bör införas under högst
tolv månader. Under denna tid kan den nyanställde introduceras i arbetet och
möjlighet ges att fastställa rätt lönebidragsnivå. Utskottet anser vidare att
om höga krav på övergångar från Samhall till arbete på öppna marknaden skall
ställas måste tillgången till lönebidrag säkras. En fast kvot eller ett
särskilt samhallönebidrag bör införas. Detta skulle ge Samhall möjlighet att
arbeta långsiktigt och målmedvetet med att erbjuda anställda arbete utanför
Samhall. Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna med bifall till motion So54 (v) yrkandena 11-13 och med anledning av
motion So55 (fp) yrkande 7.
dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:
14. beträffande lönebidrag, Samhall m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:So54 yrkandena 11-13 och med
anledning av motion 1996/97:So55 yrkande 7 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
10. Rehabilitering (mom. 15)
Sten Svensson, Liselotte Wågö, Leif Carlson och Birgitta Wichne (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 23 börjar med
?Rehabiliteringsverksamheten är? och slutar med ?4 avstyrks därmed.? bort ha
följande lydelse:
Det är väsentligt att inte överge arbetslinjen för personer med
funktionshinder. Regeringen har vid ett par tillfällen de senaste åren dragit
ner anslagen till den yrkesinriktade rehabiliteringen. Den kritik RRV givit
att medlen för yrkesinriktad rehabilitering inte utnyttjats effektivt borde
inte leda till minskade anslag utan till åtgärder för att förbättra
rehabiliteringsverksamheten, anser utskottet. En utebliven rehabilitering kan
snabbt leda till ett permanent funktionshinder som kostar såväl mänskligt
lidande som ekonomiska resurser i socialförsäkringen. Vad utskottet anfört med
anledning av motion So401 (m) yrkande 4 bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:
15. beträffande rehabilitering
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:So401 yrkande 4 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
11. Diskriminering i arbetslivet (mom. 16)
Stig Sandström (v) och Kerstin Heinemann (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 23 börjar med ?Utskottet
anser? och slutar med ?Motionsyrkandena avstyrks.? bort ha följande lydelse:
Det behövs en lagstiftning mot diskriminering i arbetslivet. Lagstiftningen
måste kunna användas vid uppenbar diskriminering. Utskottet anser också att
Handikappombudsmannen skall ges möjlighet att väcka talan om någon
diskrimineras på grund av sitt funktionshinder. Vad utskottet anfört med
anledning av motionerna So54 (v) yrkande 14 och So55 (fp) yrkandena 9 och 10
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:
16. beträffande diskriminering i arbetslivet
att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:So54 yrkande 14 och
1996/97:So55 yrkandena 9 och 10 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
12. Den förlängda sjukperioden (mom. 17)
Sten Svensson, Liselotte Wågö, Leif Carlson och Birgitta Wichne (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 23 börjar med ?Vad gäller?
och slutar med ?avstyrks därmed.? bort ha följande lydelse:
Utskottet anser det olyckligt att Socialdemokraterna drivit igenom att
arbetsgivarens ansvar för sjukperioden förlängs fr.o.m. den 1 januari 1998.
Beslutet måste ändras. Det slår särskilt hårt mot personer med
funktionshinder. Arbetslösheten bland funktionshindrade är väsentligt mycket
högre än bland andra grupper. Den förlängda sjukperioden kommer att göra
arbetsgivarna än mindre benägna att anställa funktionshindrade. Vad utskottet
anfört med anledning av motion So50 (m) yrkande 9 bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse:
17. beträffande den förlängda sjukperioden
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:So50 yrkande 9 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
13. Antidiskrimineringslag (mom. 18)
Stig Sandström (v), Thomas Julin (mp), Kerstin Heinemann (fp) och Tuve
Skånberg (kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 24 börjar med ?Utskottet
har? och slutar med ?2 avstyrks därmed.? bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att det behövs en lagstiftning som förbjuder diskriminering
av personer med funktionshinder. Diskriminering av personer med
funktionshinder skall i lag likställas med diskriminering på grund av kön,
hudfärg eller etnisk tillhörighet. Lagstiftningen bör innehålla regler om
sanktioner mot kränkning av principen om icke diskriminering. Regeringen bör
skyndsamt återkomma till riksdagen med lagförslag. Vad utskottet anfört med
anledning av motionerna So51 (kd) yrkande 1, So54 (v) yrkande 2, So55 (fp)
yrkande 8 och T74 (v) yrkande 2 bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.
dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse:
18. beträffande antidiskrimineringslag
att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:So51 yrkande 1, 1996/97:So54
yrkande 2, 1996/97:So55 yrkande 8 och 1996/97:T74 yrkande 2 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
14. Handikappfrågorna i ett internationellt perspektiv (mom. 20)
Sten Svensson, Liselotte Wågö, Leif Carlson och Birgitta Wichne (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 26 börjar med ?Utskottet
anser? och slutar med ?Motionsyrkandena avstyrks.? bort ha följande lydelse:
Sverige har mycket att lära andra EU-länder om t.ex. rehabilitering och
arbetsmarknad. Samtidigt har Sverige mycket att lära av andra EU länder om
t.ex. handikappanpassning och hjälpmedel. För att ge den fria rörligheten en
reell innebörd även för funktionshindrade är det, enligt utskottets mening, av
central betydelse att arbeta för att skapa gemensamma miniminivåer för
tillgänglighet liksom för samhällets stödinsatser inom unionen. Även projekt
vars syfte är att underlätta och förbättra för funktionshindrade att komma in
på den ordinarie arbetsmarknaden bör vara ett prioriterat område för den
svenska regeringen i samarbetet med EU. Vad utskottet anfört med anledning av
motion So401 (m) yrkande 6 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna. Motion So54 (v) yrkandena 15-20 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 20 bort ha följande lydelse:
20. beträffande handikappfrågorna i ett internationellt perspektiv
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:So401 yrkande 6 och med avslag
på motion 1996/97:So54 yrkandena 15-20 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
15. Handikappfrågorna i ett internationellt perspektiv (mom. 20)
Stig Sandström (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 26 börjar med ?Utskottet
anser? och slutar med ?Motionsyrkandena avstyrks.? bort ha följande lydelse:
Sverige har ett inte oväsentligt inflytande på internationella organ till
vilka Sverige är en stor bidragsgivare, i detta sammanhang i första hand
Världsbanken. Utskottet anser det angeläget att Sverige utnyttjar detta
inflytande till att verka för de funktionshindrades intressen i Världsbanken
och i Internationella valutafonden.
När det gäller det svenska bilaterala biståndet uppgår stödet till de
funktionshindrade ännu inte till en procent av det totala bilaterala
biståndet. Utskottet vill understryka att de funktionshindrade har samma krav
och behov som alla andra människor och rimligen skall ha samma rättigheter. De
mänskliga rättigheterna skall i lika hög grad gälla för de funktionshindrade
som för alla andra människor. Av detta följer att stödet till de
funktionshindrade bör finnas med på varje delområde inom den svenska
biståndspolitiken. Stödet bör integreras i biståndspolitiken i dess helhet i
stället för att utgöra ett eget isolerat delområde. Sverige bör även verka för
detta synsätt inom EU. En särskilt viktig del av biståndet till de
funktionshindrade är organisationsstödet, inte minst stödet till SHIA.
Avslutningsvis vill utskottet anföra att EU:s byggnader bör handikappanpassas.
Detta är en principiellt viktig fråga då det handlar om de funktionshindrades
möjlighet att följa den demokratiska processen. Vad utskottet anfört med
anledning av motionerna So54 (v) yrkandena 15-20 och So401 (m) yrkande 6 bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 20 bort ha följande lydelse:
20. beträffande handikappfrågorna i ett internationellt perspektiv
att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:So54 yrkandena 15-20 och
1996/97:So401 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
16. Handikappreformen (mom. 21)
Sten Svensson (m), Liselotte Wågö (m), Leif Carlson (m), Birgitta Wichne (m),
Thomas Julin (mp), Kerstin Heinemann (fp) och Tuve Skånberg (kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 28 börjar med ?Utvecklingen
på? och slutar med ?yrkande 1 avstyrks.? bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att handikappreformen skall återställas så som den
ursprungligen var konstruerad. Rätten till personlig assistans bör
återställas. Den personlige assistenten bör användas mer i arbetslivet och i
studieverksamhet. Assistentens insatser i skolarbetet och inom barnomsorgen
skall utvecklas så att den enskilde känner trygghet i att allt kring hans
eller hennes person fungerar så bra att alla krafter kan användas till att
satsa på skolarbetet eller den pedagogiska leken. Vad utskottet anfört med
anledning av motion So55 (fp) yrkande 1 bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande lydelse:
21. beträffande handikappreformen
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:So55 yrkande 1 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
17. Psykiskt funktionshindrade och LSS (mom. 22)
Sten Svensson (m), Liselotte Wågö (m), Leif Carlson (m), Birgitta Wichne (m)
och Thomas Julin (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 29 börjar med
?Psykiatrireformen har? och slutar med ?avstyrks därmed.? bort ha följande
lydelse:
Socialstyrelsens slutrapport om handikappreformen visar att endast 1 300
personer med psykiska funktionshinder har fått beslut om någon insats enligt
LSS. Utskottet anser att regeringen underlåtit att utreda möjligheten att
utöka kretsen inom LSS så att den också omfattar psykiskt funktionshindrade.
Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen i detta ärende. Vad utskottet
anfört med anledning av motion So50 (m) yrkande 2 bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande lydelse:
22. beträffande psykiskt funktionshindrade och LSS
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:So50 yrkande 2 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
18. Kontaktperson för Psykiskt funktionshindrade (mom. 22)
Kerstin Heinemann (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 29 börjar med ?Även frågan?
och på s. 30 slutar med ?4 avstyrks.? bort ha följande lydelse:
Socialstyrelsen har i sin slutrapport om handikappreformen anfört att
gruppen psykiskt funktionshindrade har särskilda behov av kontaktman eller
någon form av personligt ombud som kan företräda den enskildes intressen i
kontakter med myndigheterna. En kontaktperson kan också vara ett sätt att få
en bättre samordning av vårdinsatserna.
Utskottet anser att kontaktpersoner/ombud bör erbjudas alla personer med
svåra psykiska sjukdomar. Detta underlättar ett självständigt liv. Vad
utskottet anfört med anledning av motion So55 (fp) yrkande 4 bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande lydelse:
22. beträffande kontaktperson för psykiskt funktionshindrade
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:So55 yrkande 4 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
19. Osynliga handikapp (mom. 23)
Tuve Skånberg (kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 31 börjar med ?Kunskapen om?
och slutar med ?Motionsyrkandet avstyrks.? bort ha följande lydelse:
Utskottet delar uppfattningen i motion So51 (kd) att det är viktigt att
skapa ett samhälle som ser, bejakar och inkluderar alla människor, ett
samhälle där alla får plats. När lagen om stöd och service kom till förbisågs
människor med osynliga handikapp som t.ex. MBD och DAMP. Ofta kan dessa
personer inte formulera sina behov eller ge uttryck för att de behöver hjälp.
Utskottet anser att det bör vara en prioriterad uppgift att lyfta fram dessa
människors behov. Vad utskottet anfört med anledning av motion So51 (kd)
yrkande 4 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande lydelse:
23. beträffande osynliga handikapp
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:So51 yrkande 4 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
20. Bostadstillägg (mom. 24)
Sten Svensson (m), Liselotte Wågö (m), Leif Carlson (m), Birgitta Wichne (m)
och Thomas Julin (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 32 börjar med ?Utskottet
vill? och slutar med ?avstyrks därmed.? bort ha följande lydelse:
Många fysiskt funktionshindrade behöver ha en relativt stor bostadsyta för
att få utrymme för att kunna förflytta sig i bostaden, för att få plats med
särskilda lyftanordningar m.m. eller för att en personlig assistent skall
kunna övernatta i bostaden. Härigenom uppstår ofta en högre hyreskostnad än
vad som anses skäligt enligt de nuvarande reglerna för bostadstillägg för
pensionärer. Utskottet anser att bestämmelserna om det statliga
bostadstillägget är oflexibla och inte tar hänsyn till denna grupps speciella
behov och förutsättningar. Bostadstilläggen måste konstrueras så att ingen
funktionshindrad medborgare skall behöva leva med den ständiga oron och
pressen att vara utlämnad till socialbidrag för att klara att betala sin hyra.
Med anledning av motion So50 (m) yrkande 4 bör riksdagen som sin mening ge
regeringen detta till känna.
dels att utskottets hemställan under 24 bort ha följande lydelse:
24. beträffande bostadstillägg
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:So50 yrkande 4 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Särskilt yttrande
Personalutbildning
Roland Larsson (c) anför:
Många funktionshindrade upplever att de, vid kontakter med myndigheter, bemöts
med bristande empati och bristande kunskaper om vad deras funktionshinder
innebär. Detta gäller särskilt vid kontakter med försäkringskassans personal.
I första hand är det en fråga för huvudmannen att tillse att personalen har
den utbildning som den behöver för att på ett adekvat sätt kunna sköta sitt
arbete. Jag anser dock att de insatser som vidtagits för att få till stånd en
förändring i förhållningssättet inte varit tillräckliga. Större uppmärksamhet
måste ägnas åt denna fråga. Jag avstår dock från att framställa något yrkande
i avvaktan på förslagen från den särskilda utredaren av frågor om bemötande av
personer med funktionshinder.
Innehållsförteckning
Sammanfattning........................................1
Skrivelsen............................................1
Motionerna............................................1
Motioner väckta med anledning av propositionen 1
Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1996 3
Utskottet.............................................4
Mål och strategi inom handikappområdet 4
Utskottets bedömning 7
Tillgänglighet i vardagsmiljön 7
Utskottets bedömning 10
Tillgång till teletjänster 11
Utskottets bedömning 12
IT-program för äldre och personer med funktionshinder 12
Utskottets bedömning 14
Vård och omsorg 14
Utskottets bedömning 17
Elever med funktionshinder 18
Utskottets bedömning 18
Arbetsmarknad och arbetsliv m.m. 19
Utskottets bedömning 22
Antidiskrimineringslag 23
Utskottets bedömning 24
Tillgång till kultur och information 24
Utskottets bedömning 24
Handikappfrågorna i ett internationellt perspektiv 25
Utskottets bedömning 26
Övriga frågor 27
Återställ handikappreformen 27
Utskottets bedömning 28
Psykiskt funktionshindrade 28
Utskottets bedömning 29
Osynliga handikapp 30
Utskottets bedömning 31
Bostadstillägg 31
Utskottets bedömning 32
Hemställan 32
Reservationer........................................34
1. Handikappolitiken (mom. 1) 34
2. Tillgänglighet i vardagsmiljön (mom. 3) 35
3. Tillgänglighet i vardagsmiljön (mom. 3) 35
4. IT-program (mom. 6) 36
5. IT-program (mom. 6) 36
6. Hjälpmedelsgaranti (mom. 9) 37
7. Bilstödet (mom. 10) 37
8. Lönebidrag, Samhall m.m. (mom. 14) 38
9. Lönebidrag, Samhall m.m. (mom. 14) 38
10. Rehabilitering (mom. 15) 39
11. Diskriminering i arbetslivet (mom. 16) 39
12. Den förlängda sjukperioden (mom. 17) 40
13. Antidiskrimineringslag (mom. 18) 40
14. Handikappfrågorna i ett internationellt perspektiv (mom. 20) 41
15. Handikappfrågorna i ett internationellt perspektiv (mom. 20) 41
16. Handikappreformen (mom. 21) 42
17. Psykiskt funktionshindrade och LSS (mom. 22) 42
18. Kontaktperson för psykiskt funktionshindrade (mom. 23) 43
19. Osynliga handikapp (mom. 24) 43
20. Bostadstillägg (mom. 25) 44
Särskilt yttrande....................................44
Personalutbildning 44