Socialutskottets betänkande
1997/98:SOU24

Nationell handlingsplan för äldrepolitiken

Innehåll

1997/98
SoU24

Sammanfattning

I betänkandet behandlas regeringens proposition 1997/98:113 Nationell
handlingsplan för äldrepolitiken, ett drygt åttiotal motionsyrkanden med
anledning av propositionen och ett hundratal motionsyrkanden från den allmänna
motionstiden 1997 samt fyra yrkanden med anledning av regeringens skrivelse
1997/98:155 om den kommunala verksamheten, som överlämnats av finansutskottet
för beredning i utskottet.
I propositionen föreslår regeringen nationella mål för äldrepolitiken. Målen är
att äldre skall
- kunna åldras i trygghet och med bibehållet oberoende
- kunna leva ett aktivt liv och ha inflytande i samhället och över sin vardag
- bemötas med respekt
- ha tillgång till god vård och omsorg.
Utskottet delar regeringens uppfattning att nationella mål för äldrepolitiken
skall läggas fast. Mångfalden av insatser och det faktum att flera huvudmän har
olika ansvarsområden gör det önskvärt med nationella mål. Utskottet förutsätter
att arbetet med kvalitetssäkring av vårdkedjan för äldre i kommuner och
landsting kommer att fortsätta och att även konkreta handlingsplaner för
äldreomsorgen på lokal nivå kommer att utformas utifrån de nationella målen.
Utskottet föreslår att riksdagen godkänner målen.
I propositionen redovisas att regeringen i den ekonomiska vårpropositionen
föreslagit ytterligare höjningar av statsbidragen till kommuner och landsting.
Regeringen understryker vikten av att resurstillskottet kommer äldreomsorgen
till godo och lyfter särskilt fram behovet av samverkan mellan landsting och
kommuner för att garantera medicinsk kompetens i den kommunala äldreomsorgen.
Utskottet delar regeringens bedömning att den omfattande höjningen av det
generella statsbidraget ger förutsättningar för kommuner och landsting att
vidta kraftfulla åtgärder för att förbättra samverkan inom äldreomsorgen.
Utskottet utgår från att de insatser som nu görs från olika håll kommer att
leda till att samtliga särskilda äldreboenden kommer att få tillgång till
läkare som tar ett helhetsansvar för den medicinska vården, vårdplanering och
handledning av vård- och omsorgspersonal. Vad utskottet anfört med anledning av
ett antal motioner föreslås riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Utöver det generella resurstillskottet aviserar regeringen att den i
budgetpropositionen för perioden 1999-2001 avser att föreslå en förstärkning av
resurserna till äldreområdet med 300 miljoner kronor per år varav 100 miljoner
kronor omprövas om tre år.
Socialstyrelsens och länsstyrelsernas tillsynsverksamhet föreslås i den
kommande budgetpropositionen förstärkas med 20 miljoner kronor per år. Nu
föreslås bestämmelser införas i socialtjänstlagen om en generell
anmälningsplikt för den som är verksam inom omsorger om äldre eller
funktionshindrade och om att kvaliteten i verksamheten fortlöpande skall
utvecklas och säkras. Regeringen anser vidare att det finns behov av
förtroendenämnder som kan arbeta med problem i vården oavsett huvudmannaskap.
Regeringen avser att återkomma till riksdagen i denna fråga. Utskottet
tillstyrker lagförslagen.
Utskottet delar regeringens uppfattning att i avvaktan på de förslag som den
särskilde utredaren kan komma att lägga fram bör redan nu vissa förtydliganden
göras i socialtjänstlagen om avgifterna för bl.a. äldre- och handikappomsorgen.
Ökade resurser föreslås i den kommande budgetpropositionen tillföras
äldreforskningen om totalt 60 miljoner kronor för perioden 1999-2001. Vidare
föreslås en satsning på fortbildning av arbetsledare och förtroendevalda som är
ansvariga för äldrefrågor med 80 miljoner kronor år 1999, 70 miljoner kronor år
2000 och 60 miljoner kronor år 2001. Utskottet välkomnar regeringens förslag om
att förstärka äldreforskningen. Utskottet delar också regeringens bedömning av
behovet av en ökad satsning på utbildning och kompetensutveckling inom
äldreomsorgen. Ökad kompetens hos arbetsledningen ökar förutsättningarna för
fortlöpande kvalitetsutveckling och en beredskap för förändringar i arbetet.
Utskottet har inget att erinra mot att utbildningsinsatserna också skall kunna
omfatta förtroendevalda. Utskottet anser det angeläget att regeringen
återkommer med förslag till utbildnings- och kompetenskrav samt
personalförsörjning inom hela äldreomsorgen.
I propositionen gör regeringen bedömningen att särskilda initiativmedel om 90
miljoner kronor årligen under perioden 1999-2001 bör avsättas i
budgetpropositionen för försöksverksamheter i kommuner och landsting som syftar
till utveckling och nytänkande inom vård-, omsorgs- och serviceverksamheter för
äldre personer. Utskottet anser att medlen bör användas för att utveckla och
stimulera de äldres delaktighet och inflytande över vård och omsorg liksom
äldres möjligheter till aktiviteter och social gemenskap. Denna verksamhet bör
kunna bedrivas såväl av pensionärsorganisationer som av frivillig- och
anhörigföreningar. Detta bör riksdagen med anledning av en motion som sin
mening ge regeringen till känna.
Ökad livskvalitet för anhöriga och äldre föreslås stödjas genom att särskilda
utvecklingsmedel om 100 miljoner kronor avsätts årligen i budgetpropositionen.
Bidraget bör avse sådana insatser för anhöriga som kommunen vill genomföra i
samverkan med de anhöriga och med frivilligorganisationer. Utskottet föreslår
med bifall till en motion att riksdagen som sin mening bör ge regeringen till
känna att medlen bör fördelas av Socialstyrelsen. Övriga motioner avstyrks.
Utskottet föreslår också med anledning av ett antal motioner ett
tillkännagivande om att det bör övervägas att tydligare lagreglera
anhörigstödet.
Förebyggande insatser för äldre genom bl.a. uppsökande verksamhet i
hemtjänsten bör utvecklas, liksom ett brett folkhälsoarbete.
Försöksverksamheten föreslås finansieras inom ramen för de särskilda
stimulansmedlen.
I propositionen lämnas också en redogörelse för regeringens strategi för
äldrepolitiken under de närmaste åren.  Regeringen anser det angeläget med
samma breda enighet angående äldrepolitiken i övrigt som den som uppnåtts på
pensionsområdet, varför en parlamentariskt sammansatt äldreberedning kommer att
tillsättas, anförs det.
Det finns enligt utskottet anledning för regeringen att i samband med
budgetarbetet överväga åldersgränsen 65 år för rätt till personlig assistans.
Utskottet anser det olyckligt att stödet inte är likvärdigt över hela landet
och att omfattningen och kontinuiteten i stödet försämras för många när de
fyller 65 år. Regeringen skall i budgetarbetet överväga om rätten till
personlig assistans kan utvidgas så att den som erhållit assistans före 65 års
ålder får behålla denna även efter 65-årsdagen. Vad utskottet anfört med
anledning av ett antal motioner föreslås riksdagen ge regeringen till känna.
Utskottet föreslår att riksdagen antar samtliga lagförslag. Lagarna skall
träda i kraft den 1 januari 1999.
Till betänkandet har fogats 37 reservationer och ett särskilt yttrande.

Propositionen

I proposition 1997/98:113 Nationell handlingsplan för äldrepolitiken
(Socialdepartementet) föreslår regeringen att riksdagen
1. antar regeringens förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen
(1980:620),
2. antar regeringens förslag till lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen
(1982:763),
3. antar regeringens förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),
4. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1987:813) om
homosexuella sambor,
5. godkänner regeringens förslag till mål för äldrepolitiken (avsnitt 5).
Lagförslagen fogas till betänkandet som bilaga 1.
Motioner
Motioner väckta med anledning av propositionen
1997/98:So41 av My Persson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om inrättandet av en statlig
äldreombudsmannafunktion.
1997/98:So42 av Mikael Odenberg och Tomas Högström (m) vari yrkas att riksdagen
beslutar att i 5 § socialtjänstlagen återinföra en rätt till avlösning i
enlighet med vad som anförts i motionen.
1997/98:So43 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om regeringens förslag till nationell handlingsplan för äldrepolitiken,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en allmän hälsoförsäkring,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om taxor och avgifter i äldreomsorgen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att förbud mot inkomstrelaterade taxor bör införas i kommunallagen,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att primärkommuner skall ge information om beräkning av
självkostnader för olika service/omvårdnadsslag,
6. att riksdagen beslutar att förbehållsbeloppet enligt 35 §
socialtjänstlagen fastställs till 1 400 kr för 1998 i enlighet med vad som
anförts i motionen,
7. att riksdagen beslutar om avgifter och förbehållsbelopp för makar i
enlighet med vad som anförts i motionen,
8. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om att ett
förbehållsbelopp även skall tillämpas när det gäller avgifter för läkarvård,
läkemedel och tandvård i enlighet med vad som anförts i motionen,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en handlingsplan för äldrevården,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett sjukhemsprogram,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om återinförande av vårdgarantin.
1997/98:So44 av Sylvia Lindgren m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om äldrepolitik,
forskning och kompetensutveckling.
1997/98:So45 av Helena Frisk (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om rätten till avlösning.
1997/98:So46 av Carin Lundberg och Paavo Vallius (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av
att få bli bemött på sitt eget språk inom äldreomsorgen.
1997/98:So47 av Hans Karlsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Socialstyrelsen bör ges
i uppdrag att fördela de föreslagna medlen för utvecklingsinsatser när det
gäller anhörigas insatser i vården av äldre och funktionshindrade.
1997/98:So48 av Stig Sandström m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om lex Sara,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om medicinsk kompetens,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om begreppet "medicinskt färdigbehandlad",
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om rehabilitering,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om patientnämnd,
6. att riksdagen beslutar att, utöver regeringens förslag om ett nationellt
mål för äldreomsorgen, tillföra ett mål för boendet enligt vad i motionen
anförts,
7. att riksdagen hos regeringen begär förslag till nationell norm för
personaltäthet inom särskilt boende för äldre enligt vad i motionen anförts,
8. att riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning med uppdrag att
se över åldersgränser och arbetstider i en föränderlig framtid enligt vad i
motionen framförts,
9. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag mot diskriminering på
grund av ålder.
1997/98:So49 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) vari yrkas
1. att begreppet "värdighetsgaranti" skall skrivas in i den nationella
planen,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en värdighetsgaranti,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om valfrihet i boende och hemtjänst,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om sänkt skatt på arbetskraft inom tjänstesektorn,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om avskaffande av diskriminerande åldersgränser,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett gemensamt försäkringssystem och högkostnadsskydd för sjukvård
och tandvård,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om den parlamentariska äldreberedningens uppgift att utvärdera ädel,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om gemensamma nämnder mellan kommuner och landsting,
9. att riksdagen avslår regeringens förslag om utbildning för
förtroendevalda,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förbehållsbeloppets storlek,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om möjligheten att anställa en anhörig som vårdare,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en komplettering i socialtjänstlagen som jämställer stöd och
avlastning för vård och omsorg av nära anhörig eller närstående med hemtjänst
och färdtjänst,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om riktlinjer för stöd till anhörigvården,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om äldreombudsman och äldreminister,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om rekrytering av vårdpersonal,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om självständiga förtroendenämnder.
1997/98:So50 av Roland Larsson m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om innehållet i det första nationella målet för äldrepolitiken,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett nationellt mål om vårdtagarens rätt till egen identitet och
social gemenskap,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utbildning och fortbildning kring bemötande och respekt,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om "resursarbete" för personer som varit verksamma inom omsorgen,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om samverkan för en ny mellanvårdsform,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om medverkan i beslutsprocessen i kommuner och landsting,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om äldrevårdstaxorna,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om stimulansbidrag till äldrebostäder,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om äldre handikappade,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förtroendenämnder,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om satsning på fortbildning,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om stimulansbidrag för nya initiativ inom äldreomsorgen,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om hemservicestöd i form av servicecheckar för pensionärer,
1997/98:So51 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om mer resurser till äldreomsorgen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om äldreomsorgens utmaningar,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en omsorgsgaranti,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en äldrepeng och mer valfrihet för äldre,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en fungerande vårdkedja,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om hemsjukvård,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om hemtjänsten,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om bättre stöd till närståendevården,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om bättre demensvård och det goda boendet,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om fler hembesökande läkare och sjuksköterskor,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av kontaktläkare,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Socialstyrelsen skall få i uppdrag att ta fram en riksnorm för
förbehållsbeloppet för de kommunala avgifterna,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen i
övrigt har framförts om rättvisare avgifter för de äldre,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att kommunerna bör stimuleras till att införa en äldreombudsman,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att husläkarlagen skall återinföras,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om äldre funktionshindrade,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Socialstyrelsen skall vara ensam tillsynsmyndighet för
äldreomsorgen,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om uppföljning och statistik.
1997/98:So52 av Thomas Julin m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att ett tillägg bör göras till de nationella målen för
äldrepolitiken med lydelsen "att äldre skall kunna leva ett aktivt liv och ha
inflytande i samhället och över sin vardag samt ha rätt att kunna välja boende
utifrån innehåll i boendets utformning",
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om sådan ändring i 6 §
socialtjänstlagen som gäller anhörigstöd i enlighet med vad i motionen anförts,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att bistånd i form av anhörigstöd skall vara en rättighet för dem
som så önskar,
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till hur äldre invandrares
försörjning skall kunna tryggas genom ett försörjningsstöd hos
försäkringskassan,
5. att riksdagen hos regeringen begär förslag till hur valfriheten för äldre
i de särskilda boendeformerna skall kunna tryggas,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att kooperativ och stiftelser bör ges samma ekonomiska
förutsättningar som kommunala boendeformer,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kontaktmannaskap i såväl kommuner som landsting som ett led i att
skapa välfungerande vårdkedjor,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om äldres rätt till fortsatt bistånd enligt LSS även efter 65 års
ålder,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att bistånd i form av dagverksamhet och korttidsvård bör införas i
socialtjänstlagen,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ursprungsspråkets betydelse i vård av dementa.
Motioner väckta under allmänna motionstiden 1997
1997/98:So218 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om anhörigvård,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att geriatriker knyts till sjukhemsverksamhet,
12. att riksdagen beslutar att i enlighet med motionens förslag avskaffa
begreppet "klinikfärdig",
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vården i livets slutskede,
1997/98:So240 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om äldreomsorgen,
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utgångspunkter för en politik för de äldre.
1997/98:So253 av My Persson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om läkartillgången på sjukhemmen.
1997/98:So285 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en bättre äldreomsorg,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om rättvisare avgifter inom äldreomsorgen,
1997/98:So290 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att minska skillnaderna i avgiftssättning mellan landets kommuner,
2. att riksdagen hos regeringen begär en ny högkostnadsutredning enligt vad i
motionen anförts om ett totalt högkostnadsskydd där även kommunala avgifter,
sjukresor m.m. bör inordnas,
3. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av tillgänglig behandling
och sjukvård som skall ingå i ett högkostnadsskydd,
1997/98:So308 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas
26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om dagboende för demenssjuka,
27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om anhörigstöd,
28. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av landstingens insatser
vad gäller rehabilitering av kvarboende äldre,
1997/98:So317 av Rigmor Ahlstedt (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kostnadsansvaret när
patienten vårdas i hemmet med s.k. sjukhusansluten vård.
1997/98:So345 av Barbro Westerholm m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Folkhälsoinstitutet bör upprätta ett program för hur skador
bland äldre kan förebyggas,
1997/98:So347 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) vari yrkas
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vården i livets slutskede,
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utbildning av personal i medicinsk-etiska frågor,
23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om hospice.
1997/98:So401 av My Persson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om att utreda behovet och
inrättandet av en statlig äldreombudsman.
1997/98:So402 av Bertil Persson (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär att frågan om vården i livets slutskede snarast utreds i enlighet med vad
som anförts i motionen.
1997/98:So404 av Sigge Godin och Kenth Skårvik (fp) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en
anmälningsplikt för personal som upptäcker våld och vanvård av äldre.
1997/98:So406 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av att tillgodogöra sig de äldres kunskap, kompetens och
utveckling,
2. att riksdagen beslutar att välfärdspolitiken skall utformas med hänsyn
tagen till enskilda människors val i enlighet med vad som anförts i motionen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om de äldres ekonomiska situation,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om avgifter för sjukhemsboende,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om den ekonomiska situationen för hemmavarande make,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett samlat läkaransvar på sjukhemmen,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett samlat kommunalt ansvar för äldrevården,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om äldreboendet,
9. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagstiftning i syfte att
säkerställa konkurrens och valfrihet i äldrevården i enlighet med vad som
anförts i motionen,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om hemtjänsten,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om de frivilliga insatserna inom äldreomsorgen,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om alternativa vårdformer,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om sjukhemmen,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om sjukhusvården,
15. att riksdagen beslutar införa en vårdgaranti för alla i enlighet med vad
som anförts i motionen,
16. att riksdagen hos regeringen begär förslag till etableringsrätt för
enskilda vårdgivare i enlighet med vad som anförts i motionen,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om demens,
18. att riksdagen beslutar införa en hemtjänstpeng i enlighet med vad som
anförts i motionen,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vård i livets slutskede,
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om personalen inom äldreomsorgen.
1997/98:So407 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas
6. att riksdagen beslutar att förbehållsbeloppet enligt 35 §
socialtjänstlagen skall fastställas till 1 400 kr för 1998 i enlighet med vad
som anförts i motionen,
7. att riksdagen beslutar att avgifter och förbehållsbelopp för makar, där
make med lägst inkomst intas i särskilt boende, beräknas utan sammanläggning
och tudelning av makarnas inkomster i enlighet med vad som anförts i motionen,
8. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om att förbehållsbeloppet
även skall tillämpas när det gäller avgifter för läkarvård, läkemedel och
tandvård i enlighet med vad som anförts i motionen.
1997/98:So409 av Leif Carlson (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om sparkonto inom äldreomsorgen,
2. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om lämplig utformning av
sparkonto inom äldreomsorgen i enlighet med vad som anförts i motionen.
1997/98:So415 av Sten Tolgfors och Liselotte Wågö (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om anhörigvårdares rätt till utbildning, stöd och avlastning,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om människors rätt till adekvat diagnos vid misstanke om Alzheimer  och
demenssjukdom,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag som säkerställer att enskilda
alternativ bland de särskilda boendeformerna kan garanteras villkor som är
likvärdiga med den kommunala verksamheten i enlighet med vad som anförts i
motionen.
1997/98:So418 av Rose-Marie Frebran och Gullan Lindblad (kd,m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
äldre reumatikers behov av vård och rehabilitering.
1997/98:So423 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en utvärdering av ädelreformen,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en strategi för att motverka
diskriminering av äldre i vården,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om synen på ålderdom och en generell uppvärdering av livserfarenhet,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att anhörigstöd bör bli en skyldighet för kommunen,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en äldreminister och äldreombudsman,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om fortbildningens betydelse för vårdpersonalen inom äldreomsorgen.
1997/98:So431 av Ingbritt Irhammar och Ingrid Skeppstedt (c) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om hemtjänsten,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett sammanhållet huvudmannaskap för hemsjukvården,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om hemservicecheck för äldre,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om mångfald och valfrihet,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om anhörigvården.
1997/98:So432 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i regelsy-
stemet att uttrycket ?medicinskt färdigbehandlad? tas bort ur lagstiftningen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att kommunerna skall utnyttja möjligheten att ekonomiskt stödja
anhöriga,
5. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en översyn när det gäller
vårdbidraget som pensionsgrundande inkomst,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att inordna tandvården för pensionärer i högkostnadsskyddet,
9. att riksdagen hos regeringen begär upprättandet av en riksnorm för
pensionärernas förbehållsbelopp,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att uppfylla löftet om ett eget rum för alla i äldreboendet.
1997/98:So433 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett stimulansbidrag till de kommuner som bygger ut äldreboendet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en fungerande vårdkedja,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om bättre läkarkontakt på ålderdomshem och sjukhem,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utbyggd hemvård,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förbättrad hemtjänst,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om anhörigvård,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att korta vårdköerna,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ny modell för beräkning av avgifter för äldreomsorgen,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om dagverksamhet och gruppboende för dementa,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om bättre utredningar av demenssjuka,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vård i livets slutskede.
1997/98:So435 av Mona Berglund Nilsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av
översyn av avgiftssystemet för vård och omsorg.
1997/98:So615 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas
7. att riksdagen hos regeringen begär förslag om lagstadgad rätt till
valfrihet för de äldre i enlighet med vad som anförts i motionen.
1997/98:So639 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om medicinska insatser inom äldreomsorgen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kompetensfrågor och arbetskraftsbrist inom äldreomsorgen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ojämlikheten i beviljandet av hemtjänst,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utredning om hemservicestöd för äldre,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utbildningsinsatser för anhörigvårdare,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om frivilligverksamheten,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om mångfald och valfrihet,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om rätten att bo tillsammans på vårdinstitutioner,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om överläggning med Kommunförbundet om taxorna och förbehållsbeloppet,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om demensvården,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vård i livets slutskede.
1997/98:Sf303 av Barbro Westerholm och Kerstin Heinemann (fp) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om överläggningar mellan kommunförbunden och staten om förbättrade
förutsättningar för närståendevården och hemsjukvården,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts i övrigt om förbättrat stöd och förbättrade villkor för
närståendevårdarna,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om hälsoekonomisk värdering av närståendevården,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om uppföljning och kvalitetskontroll av närståendevården med beaktande
av integritetsaspekterna.
1997/98:Sk653 av Sten Tolgfors (m) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om konkurrensupphandling av hemtjänsten.
Motioner väckta med anledning av regeringens skrivelse 1997/98:155 Utvecklingen
inom den  kommunala sektorn och som av finansutskottet överlämnats till
utskottet för beredning
1997/98:Fi65 av Marie Engström m.fl. (v) vari yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vård i livets slutskede (5),
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om äldre människors valmöjligheter till vård (5),
1997/98:Fi67 av Lars Tobisson m.fl. (m) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om äldreomsorgen och handikappomsorgen,
1997/98:Fi68 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) vari yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en tydligare redovisning av den enskildes valmöjligheter inom
äldreomsorgen.
Ärendets beredning i utskottet
I ärendet har inkommit skrivelser från Demensförbundet, Demensföreningen i
Ronneby, Alzheimerföreningen i Sverige och Riksförbundet för rörelsehindrade
barn och ungdomar. Demensförbundet har den 14 maj 1998 uppvaktat utskottet med
anledning av propositionen.

Utskottet

Propositionen i huvuddrag
I propositionen fastslår regeringen de tre huvudprinciperna för äldrepolitiken
- att den skall vara demokratiskt styrd genom folkvalda församlingar
- att den skall vara solidariskt finansierad genom skattemedel
- att den skall vara tillgänglig efter behov, inte efter köpkraft.
Vidare föreslår regeringen mål och inriktning för den framtida
äldrepolitiken. Målen som regeringen föreslår är att äldre skall
- kunna åldras i trygghet och med bibehållet oberoende
- kunna leva ett aktivt liv och ha inflytande i samhället och över sin vardag
- bemötas med respekt
- ha tillgång till god vård och omsorg.
De nationella målen för äldrepolitiken omfattar de flesta samhällsområden,
anförs det. För att uppnå dem krävs insatser av staten, landstingen och
kommunerna - men också av arbetsmarknadens parter, av föreningsliv,
trossamfund, andra sammanslutningar och av enskilda människor.
I propositionen redovisas att regeringen för att ge nödvändiga
resursförstärkningar har aviserat och delvis beslutat att höja statsbidragen
till landsting och kommuner med sammanlagt 16 miljarder kronor under perioden
1997-2000. Regeringen har nu i den ekonomiska vårpropositionen (1997/98:150)
föreslagit ytterligare höjningar av statsbidragen till kommuner och landsting.
Regeringen understryker vikten av att resurstillskottet kommer äldreomsorgen
till godo och lyfter särskilt fram behovet av samverkan mellan landsting och
kommuner, bl.a. för att garantera medicinsk kompetens i den kommunala
äldreomsorgen.
Utöver det generella resurstillskottet aviserar regeringen att den avser att
i budgetpropositionen för perioden 1999-2001 föreslå en förstärkning av
resurserna till äldreområdet med 300 miljoner kronor per år varav 100 miljoner
kronor omprövas om tre år.
Rimligare avgifter: Regeringen föreslår ändringar i socialtjänstlagen som
innebär förtydligande av reglerna för avgifter för äldre- och
handikappomsorgen.
Förstärkt tillsyn, effektivare kontroll och kvalitetssäkring: Socialstyrelsen
och länsstyrelserna föreslås tillföras 20 miljoner kronor för att förstärka
tillsynsarbetet. I socialtjänstlagen föreslås en ny bestämmelse införas om en
generell anmälningsplikt för den som är verksam inom omsorger om äldre eller
funktionshindrade. Regeringen anser vidare att det bör finnas en opartisk
instans, i form av förtroendenämnder, dit enskilda och anhöriga kan vända sig
när det uppstår problem i samband med vård och omsorg. En ny bestämmelse
föreslås föras in i socialtjänstlagen som anger att kvaliteten i verksamheten
fortlöpande skall utvecklas och säkras. Särskilda föreskrifter skall kunna
utfärdas om detta.
Mer forskning, ökad kunskap och kompetens: Socialvetenskapliga
forskningsrådet föreslås få i uppdrag att ta fram ett förslag till ett nytt
forskningsprogram. Ökade resurser föreslås tillföras äldreforskningen om totalt
60 miljoner kronor för perioden 1999-2001. Vidare föreslås en satsning på
fortbildning av arbetsledare och förtroendevalda som är ansvariga för
äldrefrågor med 80 miljoner kronor år 1999, 70 miljoner kronor år 2000 och 60
miljoner kronor år 2001.
För utveckling och förnyelse föreslås särskilda initiativmedel om 90 miljoner
kronor årligen under tre år. Exempel på sådana initiativ är stöd till regionala
äldrecentra och försöksområden, generationsöverbryggande kontaktverksamhet,
satsning på telefonjour samt utveckling av informationstekniken inom
äldreområdet.
Ökad livskvalitet för anhöriga och äldre föreslås stödjas genom att särskilda
utvecklingsmedel om 100 miljoner kronor avsätts årligen. Samverkan med
frivilliga organisationer är viktiga i sammanhanget, anförs det.
Insatser mot ohälsa. Förebyggande insatser för äldre genom bl.a. uppsökande
verksamhet i hemtjänsten bör utvecklas, liksom ett brett folkhälsoarbete, heter
det. Regeringens förslag till en förbättrad tandvård för äldre redovisas.
I propositionen lämnas också en redogörelse för regeringens strategi för
äldrepolitiken under de närmast åren.  Regeringen anser det angeläget med samma
breda enighet angående äldrepolitiken i övrigt som den som uppnåtts på
pensionsområdet, varför en parlamentariskt sammansatt äldreberedning kommer att
tillsättas, anförs det.
Nationella mål och inriktning för äldrepolitiken
I propositionen föreslås att nationella mål för äldrepolitiken skall läggas
fast. Målen omfattar en rad olika samhällssektorer. De kan brytas ned och
konkretiseras inom olika verksamheter och för förhållanden som berör äldre.
Målen för den nationella äldrepolitiken är, enligt propositionen, att äldre
skall
- kunna leva ett aktivt liv och ha inflytande i samhället och över sin vardag,
- kunna åldras i trygghet och med bibehållet oberoende,
- bemötas med respekt, samt
- ha tillgång till god vård och omsorg.
Uppfyllelsen av de nationella målen skall regelbundet följas upp av
regeringen som också i anslutning härtill har att ge förslag till ytterligare
åtgärder.
De nationella målen skall ge en inriktning av den framtida äldrepolitiken.
Att söka uppnå målen är en uppgift inte bara för regering och riksdag utan
också för kommuner, landsting och myndigheter samt - från sina egna
utgångspunkter - organisationer, näringsliv och inte minst för enskilda
människor. Med utgångspunkt i målen kan kommunerna utarbeta lokala
äldrepolitiska handlingsprogram.
I propositionen konkretiseras också målen:
Äldre skall kunna leva ett aktivt liv och ha inflytande. Detta innebär bl.a.
att äldre skall
- ha inflytande. Den enskilde skall ha inflytande i samhället som boende,
patient, mottagare av hemtjänst eller i andra sammanhang. Äldre bör finnas
representerade bland förtroendevalda i kommuner, landsting och riksdag.
Pensionärsorganisationernas möjlighet att medverka i processen inför beslut i
kommuner och landsting som rör äldres förhållanden skall tas till vara,
- kunna arbeta om de själva vill. Det skall vara möjligt att påverka sin
arbetstid,
- ha möjlighet att förmedla sina erfarenheter till yngre generationer. I
arbetslivet, i familjen, inom organisationer, i skolan, i den högre
utbildningen och i det politiska livet behövs kunskaper om gångna tider, om
kulturarv och andra länders kulturer och om livet självt,
- få möjlighet att lära nytt. Äldres lust och förmåga att få nya kunskaper,
färdigheter och intressen skall tillgodoses. Föreningslivet, men också
utbildningsväsendet, kan bidra. När framtidens informationssamhälle växer
fram skall de äldre finnas med.
Äldre skall känna trygghet och leva ett oberoende liv. Detta innebär bl.a. att
äldre skall
- ha en tryggad ekonomi. Pensionssystemet skall vara pålitligt och följsamt mot
samhällsekonomin,
- välja när de vill pensioneras. Det nya pensionssystemet öppnar för
möjligheten att gå i pension från 61 års ålder,
- kunna leva ett så självständigt liv som möjligt. Även den som blir helt
beroende av exempelvis äldreomsorgens eller sjukvårdens insatser skall ges
möjlighet att påverka sitt liv och sin vardag,
- inte behöva flytta på grund av sjukdom och handikapp. Så långt som möjligt
skall den enskilde få sina vårdbehov tillgodosedda i hemmet. Bostäderna bör
anpassas till människor med funktionshinder,
- kunna röra sig i bostadsområden, i butiker och restauranger, på gator och med
kollektivtrafik. Samhället skall planeras på ett sådant sätt att äldres behov
av tillgänglighet till allmän service tillgodoses,
- känna sig trygga både hemma och ute på gator och torg. Det brottsförebyggande
arbetet har stor betydelse för att skapa trygghet för äldre.
Äldre skall mötas  med respekt. Detta innebär bl.a. att äldre skall
- inte diskrimineras på grund av sin ålder,
- ses som individer. Precis som bland yngre människor skiljer sig intressen och
förmågor, hälsa, tillgångar, behov och kulturell bakgrund. De individuella
önskemålen skall vara avgörande,
- inte utnyttjas eller bli illa behandlade. Genom personalens yrkesansvar, god
arbetsledning och effektiv tillsyn skall brister i vård och omsorg motverkas,
- behandlas med respekt. Äldre har värdefulla livserfarenheter och har bidragit
med viktiga insatser i arbetsliv och familj.
Äldre skall ha tillgång till en god vård och omsorg. Detta innebär bl.a. att
äldre skall
- så långt möjligt ges möjlighet att bo kvar hemma i sin ursprungliga bostad så
länge som de själva önskar,
- kunna flytta till en särskild boendeform om vårdbehoven är stora,
- ha tillgång till en vård och omsorg som passar alla. Sveriges alltmer
mångkulturella karaktär reser nya krav på att utforma äldreomsorgen med
hänsyn till människor med olika språk och ursprung,
- ha tillgång till hälso- och sjukvård på samma villkor som yngre människor,
- kunna lita på att vård och omsorg har god kvalitet. Människovärde,
individuella behov och önskemål, integritet, självbestämmande och värdighet
skall respekteras,
- kunna lita på att personalen kan sina saker. Grundutbildningen hos personalen
skall vara gedigen och anpassad till dagens situation. Fortbildning måste ges
kontinuerligt,
- få avsluta livet med värdighet och i frid. Vården i livets slutskede skall
vara av hög kvalitet. Lindring av smärta och andra obehag, kärleksfull
omvårdnad och en fridfull miljö är viktiga inslag. Hjälpen skall finnas där
man är, ingen skall behöva flytta mellan olika boenden och sjukhus i onödan.
Ingen skall behöva dö ensam.
I propositionen anförs att ett gott samhälle för alla åldrar måste byggas på
solidaritetens grund. Med utgångspunkt i varje människas lika värde blir det
gemensamma ansvarstagandet en sammanhållande kraft i samhället. Generationerna
hålls samman av den övergripande uppgiften att ge varje människa möjligheter
att leva ett gott liv. Det finns därför några självklara grundpelare i
välfärdssamhället, en god start i livet för varje barn, vård och omsorg för
sjuka och funktionshindrade samt en trygg ålderdom.
Den gemensamma finansieringen av vård och omsorg är en naturlig följd av
solidaritetens principer. Den är grunden för ett system där var och en får
hjälp och stöd efter behov - oberoende av personlig ekonomi, social bakgrund,
kön eller ålder. Den demokratiska styrningen är nödvändig för att utvecklingen
av vård och omsorg sker i enlighet med allmänintresset och med hänsyn till
särskilt utsatta och röstsvaga grupper.
Attityder till äldre måste ändras, anförs det. Attityder, förväntningar och
förhållningssätt gentemot äldre avspeglas på olika sätt i samhällslivet, ofta
outtalat eller underförstått. Ett exempel är olika skrivna och oskrivna
åldersregler inom arbetslivet, vården eller politiken. Det berättigade i dessa
regler behöver granskas ingående. Målet måste vara att i alla sammanhang
avlägsna alla obefogade åldersstreck. Det finns ett stort behov av att
åstadkomma en annan balans i värderingarna när det gäller människor i olika
faser av livet och vad de kan bidra med respektive har rätt att förvänta sig.
Ett erkännande av att ?alla behöver behövas? är en god grund för resonemanget,
anför regeringen.
Äldre skall ha möjlighet att arbeta, anförs det vidare. Det finns en trend
att allt fler lämnar arbetsmarknaden i förtid. Denna måste brytas. Många orkar
inte arbeta fram till pensionsåldern. Samtidigt är många som lämnat
arbetsmarknaden av åldersskäl fullt kapabla att fortsätta sitt yrkesarbete, men
har av olika skäl - avgångsregler, brist på lämpligt arbete, förmånliga
avgångserbjudanden - valt eller tvingats att avstå. Det finns, enligt
propositionen, ett stort behov av ett mera flexibelt förhållande till
människors yrkesarbete som äldre. En långsiktig förändring av regler, villkor
och attityder är nödvändig.
I propositionen lämnas också en redogörelse för regeringens strategi för
äldrepolitiken under de närmaste åren.  Regeringen anser det angeläget med
samma breda enighet angående äldrepolitiken i övrigt som den som uppnåtts på
pensionsområdet, varför en parlamentariskt sammansatt äldreberedning kommer att
tillsättas, anförs det. Beredningen skall ta till vara vad som framkommer inom
äldreprojektet, under FN:s äldreår och i de olika statliga utredningar som nu
arbetar med dessa frågor. Den parlamentariska äldreberedningens arbete kan
sedan läggas till grund för väl förankrade förslag med inriktning på samhällets
långsiktiga äldrepolitik och förverkligandet av de äldrepolitiska målen.
I motion So43 av Carl Bildt m.fl. (m) yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts dels om regeringens förslag till
nationell handlingsplan för äldrepolitiken (yrkande 1), dels om en allmän
hälsoförsäkring (yrkande 2) och dels om en handlingsplan för äldrevården
(yrkande 9). Motionärerna anför att de redan när ädelreformen beslutades hösten
1990 varnade för att den nya gränsdragningen mellan landstingen och kommunernas
ansvarsområden skulle skapa allvarliga problem. Bland annat skulle det bli
svårt att utkräva medicinskt ansvar. Det blev det också. Motionärerna är
kritiska mot regeringens arbetsmetod att formulera långsiktiga mål för
äldrepolitiken och därefter utveckla en långsiktig strategi för hur dessa mål
skall förverkligas. Regeringens ambition är vittgående men abstrakt och därför
dåligt genomtänkt och preciserad, anför de. De anser att de vårdskandaler som
blivit synligare på senare tid sammanhänger med gränsdragningsproblem mellan de
två kommunala nivåerna. Det är bl.a. mot bakgrund av gränsdragningsproblem inom
äldrevården som Moderaternas förslag till en allmän hälsoförsäkring skall ses.
Förslaget innebär att pengarna för vård och omsorg följer den enskilde
patienten oavsett val av vårdform och vårdgivare. Försäkringen skall
finansieras av den del av landstingens budget som i dag går till hälso- och
sjukvård, samtidigt som landstingsskatten vad gäller denna del avskaffas och
ersätts med avgift. Utöver detta skall kostnaderna för sjukpenningens
rehabiliteringsdel och läkemedel samt statens bidrag till hälso- och sjukvård
ingå som del i försäkringen. Försäkringen, som bör administreras av
försäkringskassan, skall finansieras solidariskt och omfatta alla medborgare.
Genom en hälsoförsäkring elimineras dagens tvister mellan kommuner och
landsting om betalningsansvaret för en patient, eftersom pengarna för vården
följer patienten, anför de. Det moderata handlingsprogrammet för äldrevården
tar sikte på att huvudmannaskaps- och revirgränser inom vård och omsorg måste
raseras. Samarbetet inom hela vårdkedjan måste förbättras så att de äldres
behov och medbestämmande sätts i centrum. Valfriheten inom äldreboendet måste
stärkas. Valfriheten bör regleras i socialtjänstlagen. Hemtjänsten måste
erbjuda flexibla lösningar som vilar på den hjälpbehövandes egna önskemål. Det
bör t.ex. vara möjligt att anställa en granne eller anhörig efter samma avgift
som gäller för dem i övriga hemtjänsten. Äldrevårdens personal är med sin
kompetens en viktig förutsättning för en god äldrevård, anförs det. Den måste
ges den status som följer av bl.a. en gedigen utbildning och fortbildning. De
anhöriga måste få den uppskattning och det stöd de är värda. Frivilliginsatser
som görs via enskilda och föreningar måste uppmärksammas och stödjas. Demens är
ett begrepp som fortsatt måste stå i fokus. Det är viktigt att stödja
forskningen kring demenssjukdomarna. Vården i livets slutskede måste inriktas
mot att upprätthålla patientens livskvalitet.
I motion Fi67  av Lars Tobisson m.fl. (m) begärs tillkännagivande om vad i
motionen anförts om äldreomsorg och handikappomsorg (yrkande 4). Motionärerna
anser att kommunerna bör koncentrera sin verksamhet kring ett begränsat antal
kärnområden varav äldreomsorgen är ett. De hänvisar till sina yrkanden i motion
So43. Kommunerna skall fortsätta att ställa upp för de anhöriga som vårdar
äldre och funktionshindrade genom att garantera avlösning i hemmet. Detta bör
skrivas in i socialtjänstlagens 6 §. Vidare anser de att handikappade med
personlig assistans skall få rätt att behålla sin assistans även efter att de
fyllt 65 år.
I motion So406 av Carl Bildt m.fl. (m) yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts dels om vikten att tillgodogöra
sig de äldres kunskap, kompetens och utveckling (yrkande 1), dels om de äldres
ekonomiska situation (yrkande 3), dels om äldreboendet (yrkande 8) och dels om
alternativa vårdformer (yrkande 12). Vidare yrkas att riksdagen beslutar att
välfärdspolitiken skall utformas med hänsyn tagen till enskilda människors val
(yrkande 2) och att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagstiftning i
syfte att säkerställa konkurrens och valfrihet i äldrevården (yrkande 9) liksom
förslag till etableringsrätt för enskilda vårdgivare (yrkande 16). Motionärerna
anför att den stora resurs som den äldre människan är måste tas till vara. De
vill gå i spetsen för en attitydförändring till åldrandet och till de äldre.
Inställningen till de äldre måste präglas av respekt för den kunskap och
livserfarenhet de besitter. Motionärerna vill understödja olika slag av
mentorskap där den äldre generationen fungerar som stöd och rådgivare till den
yngre yrkesverksamma generationen inom olika branscher. De anser det också
väsentligt att de äldres erfarenhet och kompetens får utrymme i
samhällsdebatten.
Motionärerna anför att pensionärernas ekonomiska situation sedan slutet på
80-talet varit allvarlig. I kommuner och landsting har avgifter höjts liksom
skatten, vilket också påverkar enskilda pensionärers ekonomi. Detta har
inneburit att allt fler av landets pensionärer nu tvingas söka socialbidrag för
att få ekonomin att gå ihop. Särskilt tydligt är detta när det gäller
tandvården. Den nya välfärdspolitiken måste bygga på den enskildes val och att
resurserna skall följa det val som den enskilde själv träffar, anförs det. Det
måste säkerställas att även den som av olika skäl inte själv kan föra sin talan
eller fatta meningsfulla beslut garanteras en med andra jämbördiga
förhållanden. Ett ökat inslag av konkurrens kommer att leda till bättre
utnyttjande av resurserna och att de köer och brister som finns i dagens system
kan angripas. Valfriheten i den sociala servicen skall garanteras genom att
enskilda omsorgsgivare kan arbeta på  lika villkor som vårdgivare med offentlig
huvudman, anför motionärerna. Finansieringen skall vara gemensam men valet av
vårdgivare den enskildes. Den som så önskar skall så långt möjligt erbjudas
vård i det egna hemmet. De olika boendeformerna bör vidare renodlas för att ge
den enskilde valfrihet och inflytande i valet av boende och vårdform. Med t.ex.
försäkringsbolag som medfinansiärer kan olika former av seniorprojekt
utvecklas. Sådana lösningar kan förbättra äldreomsorgen utan att skattemedel
behöver tillskjutas, anförs det.
I motion So240 av Carl Bildt m.fl. (m) begärs tillkännagivanden till
regeringen om äldreomsorgen (yrkande 23) och om  utgångspunkter för en politik
för de äldre (yrkande 24). I denna motion hänvisas till motion So406 och anförs
att vården och omsorgen skall utformas på den enskildes villkor. För detta är
rätten att välja fundamental, enligt motionärerna. För att garantera denna
grundläggande princip anser de att rätten till valfrihet inom äldreomsorgen bör
skrivas in i såväl socialtjänstlagen som hälso- och sjukvårdslagen. Detta
innebär att alternativ äldreomsorg och äldrevård som uppfyller rimliga
kvalitetskrav skall ges rätt till samma stöd från det allmänna som motsvarande
offentligt bedriven verksamhet, anförs det.
I motion So615 av Gullan Lindblad m.fl. (m) yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag om lagstadgad rätt till valfrihet för de äldre
(yrkande 7). Motionärerna vill ge de äldre lagstadgad frihet vad gäller
hemtjänst, dagverksamhet och särskilda boendeformer. Socialtjänstens
företrädare måste inom ramen för sin myndighetsutövning bedöma huruvida den
sökande är berättigad till serviceinsatser. När behovet dokumenterats skall den
enskilde själv ha lagstadgad rätt att välja, heter det.
Också i motion So415 av Sten Tolgfors och Liselotte Wågö (båda m)  yrkas att
riksdagen hos regeringen begär förslag som säkerställer att enskilda alternativ
bland de särskilda boendeformerna kan garanteras villkor som är likvärdiga med
den kommunala verksamheten (yrkande 3). Kommunerna bör behålla
finansieringsansvaret för äldreomsorgen, anför motionärerna. De anser dock att
kvaliteten och mångfalden kan öka och kostnaderna hållas nere genom ökad
konkurrens. De anser också att de enskilda alternativen är viktiga som
alternativa arbetsgivare för offentliganställda kvinnor och öppnar dörren för
kvinnliga entreprenörer och nya jobb.
I motion So50 av Roland Larsson m.fl. (c) begärs tillkännagivanden om
innehållet i det första nationella målet för äldrepolitiken (yrkande 1) och om
ett nationellt mål om vårdtagarens rätt till egen identitet och social
gemenskap (yrkande 2). Motionärerna anser att de föreslagna nationella målen
för äldrepolitiken i huvudsak är bra, men det saknas en viktig dimension. En
utgångspunkt för vården av och omsorgen om de äldre måste vara att människor är
olika, har olika behov och skilda önskemål. Den enskilde vårdtagaren måste
själv eller genom sina anhöriga ges reella möjligheter att påverka både var och
hur vården skall utföras. Möjligheten att få välja hemtjänstpersonal,
dagverksamhet eller särskilt boende måste öka. Regeringens förslag att äldre
bl.a. skall ha inflytande i samhället och över sin vardag som boende, patient,
mottagare av hemtjänst är för vagt, anser motionärerna. De anser att äldre
skall ha rätt att påverka hur, var, hos vem och med vilket innehåll som
omsorgen skall ges. Detta bör ges regeringen till känna. Vidare anser
motionärerna att de nationella målen bör kompletteras med ett mål om
vårdtagarens rätt till egen identitet och social gemenskap. Även detta bör ges
regeringen till känna.
I samma motion yrkas också att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om äldre handikappade (yrkande 9). Handikappade
som har personlig assistans mister denna när de blir ålderspensionärer. När den
handikappade fyllt 65 år är det kommunen som får överta ansvaret för stödet
till den funktionshindrade. Enligt motionärernas mening måste denna fråga lösas
så att den handikappade kan garanteras kontinuitet i sin omsorg.
I motion So639 av Olof Johansson m.fl. (c) yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om mångfald och valfrihet
(yrkande 7). Motionärerna anser att de äldre skall ges lagstadgad rätt till
valfrihet för hemtjänst, dagverksamhet och särskilda boendeformer. När behovet
dokumenterats skall den enskilde själv ha lagstadgad rätt att inom ramen för
tilldelade resurser få välja vårdgivare på samma sätt som sker inom
barnomsorgen.
Detta yrkas också i motion So431 av Ingbritt Irhammar och Ingrid Skeppstedt
(båda c) (yrkande 5).
I motion So51 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs tillkännagivanden om
äldreomsorgens utmaningar (yrkande 2), om en omsorgsgaranti (yrkande 3) och om
en äldrepeng och mer valfrihet för äldre (yrkande 4). Motionärerna anför att
även om ädelreformen varit framgångsrik finns i dag en rad omständigheter som
under de senaste åren skapat problem för äldreomsorgen. Äldreomsorgen står
inför stora problem. Köerna till vård och boende är fullständigt oacceptabla.
Vanvården måste åtgärdas omgående. Rehabiliteringen får inte vara en
sidoverksamhet utan måste integreras i hela äldreomsorgen. Alla måste erbjudas
en smärtfri och god omvårdnad i livets slutskede. Den enskildes rätt och
önskemål måste värnas. Närståendevården måste stödjas. Det mångkulturella
samhället ställer krav på större mångfald i äldreomsorgen. Det förebyggande
folkhälsoarbetet kan undanröja framtida lidande. Betydelsen av närvård i form
av hemsjukvård, hemtjänst och annan socialtjänst kommer att öka. Motionärerna
vill mot bakgrund av detta införa en omsorgsgaranti. Kommunerna skall, utifrån
en av Socialstyrelsen utarbetad skiss, fastställa en omsorgsgaranti. Den skall
ha ett innehåll som garanterar den enskilde äldre en kvalitativ god omsorg. De
kommuner som inte lever upp till de rättigheter som garanteras av
omsorgsgarantin skall bli skyldiga att ge de äldre som drabbas av detta en
avgiftsreduktion. Motionärerna pekar på några behovsaspekter som måste vara
tillgodosedda för att omsorgen skall kunna räknas som kvalitativt god. Det
särskilda boendet bör ha en medicinskt ansvarig läkare. Det behövs också fler
sjuksköterskor i omsorgen. Fortbildning för personalen måste innehålla
obligatoriska  moment av kunskap om näringsbrist liksom om hur man förebygger
liggsår. Omvårdnadsforskning har visat att det oftast behövs enkla förändringar
i rutiner och hjälpmedel för att häva undernäringen. Med en god kunskap om den
åldrande kroppen går det genom ändrade rutiner m.m. att förebygga liggsår. Även
smärtlindring bör ingå i garantin. Alla fallskador skall utredas. En läkare
skall tillkallas för undersökning så att skadorna inte förblir oupptäckta.
Läkemedelshanteringen måste förbättras. Det behövs fortbildning för såväl
förskrivare som övrig personal. Vidare anser motionärerna att valfriheten skall
ingå i garantin. Detta sker enklast genom en äldrepeng. Pengen följer den äldre
till det boende eller den service som den äldre vill ha.
I samma motion begärs också tillkännagivande om äldre funktionshindrade
(yrkande 16). Motionärerna konstaterar att i dag får personer med
funktionshinder inte behålla sin personliga assistans efter att de fyllt 65 år.
De anser att rätten till personlig assistans skall kvarstå även efter 65-
årsdagen. Motionärerna vill också införa en rätt till korttidsvård och
dagverksamhet i socialtjänstlagen och att rätten till individuella planer förs
in i lagen.
I motion Fi68  av Karin Pilsäter m.fl. (fp) yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en tydligare
redovisning av den enskildes valmöjligheter inom äldreomsorgen (yrkande 5).
Motionärerna anför att olika alternativ inte erbjuds utan att den enskilde
hänvisas till det av kommunen beslutade alternativet, oavsett om detta
upphandlas av privat entreprenör eller är i kommunal drift. Av regeringens
skrivelse om den kommunala verksamheten framgår att nära hälften av dem som
avsagt sig hemtjänst gjort det på grund av missnöje med kvalitet eller avgifter
och att de kände att de hade litet inflytande själva. Detta måste, enligt
motionärerna, tas som ett viktigt underlag i den framtida planeringen av
äldreomsorgen och bl.a. leda till att tydligare redovisning av den enskildes
valmöjligheter görs.
I motion So48 av Stig Sandström m.fl. (v) yrkas att riksdagen beslutar att
utöver regeringens förslag om ett nationellt mål för äldreomsorgen tillföra ett
mål för boendet (yrkande 6) och att riksdagen hos regeringen begär förslag till
nationell norm för personaltäthet inom särskilt boende för äldre (yrkande 7).
Motionärerna ställer sig bakom regeringens förslag till mål för äldrepolitiken
men anser att det bör tillföras ytterligare ett mål för de äldres boende. De
äldre skall ha rätt till eget rum i särskilt boende, men ingen skall tvingas
till det. Detta mål tydliggör för kommunerna hur viktigt boendeplaneringen är
för att de övriga målen skall kunna nås. Vidare understryker motionärerna att
det finns ett klart samband mellan den medicinska omvårdnaden och tillgången
till kvalificerad medicinsk personal. Enligt motionärernas uppfattning är
personaltätheten och personalutbildningen grunden i en god äldreomsorg och
utgör ett kvalitetsbegrepp som går att mäta. Motionärerna föreslår därför att
regeringen får i uppdrag att återkomma med en nationell norm för personaltäthet
inom särskilt boende för äldre.
I samma motion yrkas också att riksdagen begär att regeringen tillsätter en
utredning med uppdrag att se över åldersgränser och arbetstider i en
föränderlig framtid (yrkande 8) och att riksdagen hos regeringen begär förslag
till lag mot diskriminering på grund av ålder (yrkande 9). Motionärerna anför
att den ökande medellivslängden betyder att antalet vårdbehövande ökar men
också att antalet äldre som gärna fortsätter ett aktivt förvärvsliv ökar.
Åldersgränserna kommer därmed att behöva diskuteras, inte bara inom
arbetslivet, utan även t.ex. hur länge man skall erhålla personlig assistans,
bilstöd osv. Det är en paradox, anför de, att vi blir piggare och lever längre
samtidigt som allt fler bränns ut i förtid. En kortare arbetstid och därmed ett
lugnare tempo skulle bidra till att fler skulle kunna vara kvar längre i
arbetslivet. Försörjningsbördan skulle fördelas jämnare över generationerna
samtidigt som fler skulle finna delaktighet i samhällslivet. En utredning bör
därför tillsättas som får i uppdrag att se över åldersgränser och arbetstider i
en föränderlig värd. Regeringen tar i propositionen upp attitydernas betydelse
och påpekar att attityder inte enkelt låter sig påverkas genom politiska
beslut. Motionärerna delar denna uppfattning men anser att den lagstiftande
församlingen ibland måste gå före för att påverka samhällets attityder. En lag
som förbjuder diskriminering på grund av ålder kan långsiktigt påverka
samhällets attityder, anför de.
I motion So52 av Thomas Julin m.fl. (mp) yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad som i motionen anförts om att ett tillägg bör göras
till de nationella målen för äldrepolitiken med lydelsen ?att äldre skall kunna
leva ett aktivt liv och ha inflytande i samhället och över sin vardag samt ha
rätt att kunna välja boende utifrån innehåll i boendets utformning? (yrkande
1). Vidare yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till hur
valfriheten för äldre i de särskilda boendeformerna skall kunna tryggas
(yrkande 5). Tillkännagivande begärs om att kooperativ och stiftelser bör ges
samma ekonomiska förutsättningar som kommunala boendeformer (yrkande 6).
Motionärerna anser att de nationella mål som föreslås är helt oantastliga med
vill ha ett tillägg om att äldre skall kunna välja sitt boende och innehållet i
boendets utformning. De anser vidare att en av de största bristerna i de
särskilda boendeformerna är de äldres bristande möjligheter att via aktiv
brukarmedverkan kunna påverka utformningen av boendet. Det saknas också
möjlighet att få vara med och påverka vilka man vill leva tillsammans med under
de sista åren av sitt liv. Ett boende med utgångspunkt i var och ens språk,
livsstil eller handikapp borde få vara en mänsklig rättighet, anför de. Ett
steg på vägen är att skapa förutsättningar för kooperativ, stiftelser och andra
att få samma ekonomiska förutsättningar som kommunala boendeformer.
I samma motion begärs också tillkännagivande om äldres rätt till fortsatt
bistånd enligt LSS även efter 65 års ålder (yrkande 8). Motionärerna anser att
den som haft rätt till personlig assistans före 65-årsåldern självklart skall
ha rätt till det även efter pensioneringen. De frågar sig hur det är tänkt att
de nationella målen för äldrepolitiken skall kunna tillförsäkras även denna
grupp.
I motion So49 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) begärs tillkännagivande om att
begreppet ?värdighetsgaranti? skall skrivas in i den nationella planen (yrkande
1). Det hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag till en
värdighetsgaranti (yrkande 2). Vidare begärs tillkännagivanden om valfrihet i
boende och hemtjänst (yrkande 3), om avskaffande av diskriminerande
åldersgränser (yrkande 5) och om den parlamentariska äldreberedningens uppgift
att utvärdera ädelreformen (yrkande 7). Motionärerna uppskattar att regeringen
valt FN:s 46:e generalförsamlings resolution med en deklaration med principer
för äldre personer från 1991 att utgöra grund för de nationella mål som
föreslås. Begreppet ?dignity? har översatts med svenskans respekt. Motionärerna
anser att begreppet ?värdighet? passar bättre. Respekten för äldre och deras
behov av en klok äldrepolitik rymmer alla FN-begreppen i sammanhanget:
oberoende, vård, självförverkligande samt värdighet. Det är ett av skälen till
att motionärerna  föreslår att en ?värdighetsgaranti? skall skrivas in i den
nationella planen. Värdighetsgarantin bör innehålla följande moment: Det skall
finnas en läkare, helst en geriatriker, knuten till varje enhet som betecknas
som särskilt boende. Det skall finnas skilda vårdenheter för senildementa och
psykiskt friska. Det skall finnas eget rum eller egen bostad för alla som så
önskar. Kommunen skall planera äldreboendet så att den enskilde kan bo kvar i
den kommundel han/hon bott tidigare. Det skall klart uttalas att ingen skall
behöva ligga och vänta innan en blöja byts. Det skall finnas tillräckligt med
personal för att mata och hjälpa till med att dricka. Det skall finnas
tillräckligt med personal för att ge en säker och trygg omvårdnad, dvs. den
enskilde skall få känna sig ompysslad, observerad och personligt tilltalad
några minuter varje förmiddag och eftermiddag. Det skall finnas tillräckligt
med personal så att de som så orkar hjälps upp ur sina bäddar i rimlig tid och
dessutom får komma ut i andra miljöer än det egna rummet. Ideella insatser
skall tas till vara. Det skall finnas så god tillgång till personal att ingen
skall  behöva dö i ensamhet.
Bland de nationella målen lyfter regeringen fram att de äldre skall ha
tillgång till en god vård och omsorg. Detta exemplifieras med att äldre så
långt möjligt skall ges möjlighet att bo kvar hemma så länge som de själva
önskar. Motionärerna hänvisar till att verkligheten ser helt annorlunda ut. Det
finns långa köer till särskilda boendeformer och att bristen på valfrihet för
de äldre när det gäller boendet är uppenbar. Det måste, anför de, vara den
enskildes efterfrågan av en viss vård eller ett visst boende som skall styra,
inte huvudmännens uppfattning om vad som är mest lämpligt.
Regeringen skriver vidare att attityderna till de äldre måste ändras och att
det i dag finns många skrivna och oskrivna regler som stänger ute de äldre från
samhällslivet. Motionärerna instämmer och vill samtidigt påminna om den
åldersdiskriminering som riksdagens majoritet gör sig ansvarig till när den
låter 65-årsåldern utgöra en definitiv gräns för LSS samt för rätten att verka
som privatpraktiserande läkare respektive tandläkare.
Motionärerna, som anser att vård och omsorg tillhör samhällets huvudfrågor,
finner det anmärkningsvärt att Socialdepartementet inte funnit motiv att låta
äldrevården efter ädelreformen utvärderas av en parlamentarisk kommitté. Nu
föreslår regeringen att en parlamentariskt sammansatt äldreberedning skall
tillsättas med uppgift att tillsammans med äldreprojektet initiera, samordna
och följa aktiviteter i samband med Sveriges deltagande i FN:s internationella
år för äldre - 1999. Motionärerna utgår från att beredningen även kommer att få
arbeta med utvärdering av äldrevården efter ädelreformen.
I motion So423 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) begärs en utvärdering av
ädelreformen (yrkande 2). Socialstyrelsens rapporter om ädelreformen är
viktiga, anför motionärerna. Ansvaret för gamla och sjukas trygghet ligger dock
på politikernas bord. Kristdemokraterna har tidigare krävt att regeringen
skulle tillsätta en parlamentarisk utredning som utvärderar ädelreformen och
som får uppdrag att visa på lösningar som garanterar kvaliteten inom all
äldreomsorg. Detta krav står kvar, anför motionärerna.
I samma motion yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om synen på ålderdom och en generell uppvärdering av
livserfarenhet (yrkande 4). Motionärerna anser att värdet av erfarenhet och
visdom som den äldre generationen har skaffat sig under ett långt liv inte
uppskattas så som det borde. Samhället saknar en grundläggande respekt för
ålderdomen. Motionärerna anser att ett tillvaratagande av den äldre
generationens livserfarenheter vore en allmän kvalitetshöjning som skulle
underlätta livet för många.
I motionen yrkas också att riksdagen hos regeringen begär förslag om en
strategi för att motverka diskriminering av äldre i vården (yrkande 3).
Motionärerna refererar till en undersökning som bl.a. Inger Gretzer, biträdande
överläkare på Sabbatsbergs medicinklinik, och Lars Halldin, geriatrisk
överläkare, medverkat i och anser att det i det tysta håller på att växa fram
en åldersgräns på 65 år inom sjukvården och hävdar att de äldre inte behandlas
lika bra som de yngre. Motionärerna anser också att åldersgränsen 65 år för
rätt till personlig assistans innebär en diskriminering.
Utskottets bedömning
Utskottet delar regeringens uppfattning att nationella mål för äldrepolitiken
skall läggas fast. Mångfalden av insatser och det faktum att flera huvudmän har
olika ansvarsområden gör det önskvärt med nationella mål för äldrepolitiken.
Samlade nationella mål som går över sektors- och lagområden gör att det
gemensamma åtagandet blir tydligare. Målen gör det lättare att mobilisera
gemensamma resurser. Effekten av samhällets insatser blir därmed större.
Utskottet delar också regeringens uppfattning att det blir lättare att jämföra
utvecklingen och att utkräva ansvar av de politiskt folkvalda. Nationella mål
stärker därmed demokratin.
De nationella målen skall ange inriktningen av äldrepolitiken. Att söka uppnå
målen är sedan en uppgift inte bara för regering och riksdag utan också för
kommuner, landsting, myndigheter, organisationer m.fl. Med utgångspunkt i målen
bör kommunerna utarbeta lokala äldrepolitiska handlingsprogram.
Utskottet finner det positivt att utgångspunkten för regeringens förslag till
mål är den resolution som Förenta nationernas 46:e generalförsamling antog och
som innehåller en deklaration med principer för äldre personer. De av
regeringen föreslagna målen är att äldre skall
- kunna leva ett aktivt liv och ha inflytande i samhället och över sin vardag,
- kunna åldras i trygghet och med bibehållet oberoende,
- bemötas med respekt, samt
- ha tillgång till god vård och omsorg.
Regeringen ger i propositionen en omfattande redovisning och konkretisering
av vad målen innebär. Utskottet finner målen väl avvägda.
Moderata samlingspartiet avvisar regeringens arbetsmetod att formulera
långsiktiga mål för äldrepolitiken och därefter utveckla metoderna. Partiet
vill i stället införa en allmän hälsoförsäkring. Detta skulle enligt motionen
innebära att gränsdragningsproblemen mellan kommun och landsting upphör.
Utskottet, som anser att nationella mål bör fastställas för äldrepolitiken,
avvisar tanken på en försäkringslösning av äldreomsorgen. Utskottet anser också
att äldreomsorgen skall vara demokratiskt styrd, att den skall vara solidariskt
finansierad och att den skall vara tillgänglig efter behov och inte efter
köpkraft.
I en motion från Centerpartiet begärs ett tillägg till målen om vårdtagares
rätt till identitet och social gemenskap. Utskottet, som delar motionärernas
uppfattning att identitet och social gemenskap är angeläget, anser att målet om
ett bibehållet oberoende för äldre liksom att de skall bemötas med respekt
omfattar den enskildes rätt till egen identitet. Dessa mål tillsammans med
målet att äldre skall kunna leva ett aktivt liv och ha inflytande i samhället
syftar också till att den enskilde skall kunna upprätthålla sina gamla eller
utveckla nya sociala kontakter.
Centerpartiet vill vidare skärpa det första målet så att det klart framgår
att den enskilde skall ha rätt att påverka hur, var, hos vem och med vilket
innehåll som omsorgen skall ges. Miljöpartiet begär ett tillägg om att äldre
skall kunna välja boende utifrån innehållet i boendets utformning.
Vänsterpartiet vill ha ett nationellt mål för boendet, innebärande att den
enskilde skall ha rätt till eget rum i särskilt boende men att ingen skall
tvingas till det. I flera motioner diskuteras också den enskildes rätt att
välja omsorgsform och innehåll. Motionärerna begär tillägg i hälso- och
sjukvårdslagen om rätten att välja, de föreslår införande av äldrepeng,
säkerställande av konkurrens m.m.
I propositionen föreslås att ett mål skall vara att äldre skall kunna leva
ett aktivt liv och ha inflytande i samhället och över sin vardag. Äldre skall
kunna leva ett oberoende liv. Även de som blir helt beroende av exempelvis
äldreomsorgens eller sjukvårdens insatser skall ges möjlighet att påverka sitt
liv och sin vardag. Målet om god vård och omsorg konkretiseras på så sätt  att
äldre skall ha tillgång till vård och omsorg som passar honom eller henne. Här
anförs att Sveriges allt mer mångkulturella karaktär reser nya krav på att
utforma äldreomsorgen med hänsyn till människors olika språk och ursprung.
Utskottet har tidigare uttalat att det är angeläget att den enskilde ges
möjlighet att själv bestämma över sin livssituation och det sätt på vilket
omsorgen ges och att äldres kunskap och kompetens skall tas till vara.
Utskottet vidhåller denna uppfattning som väl täcks av de mål regeringen
föreslagit. Utskottet finner inte anledning att i de nationella målen skriva in
en nationell norm för personaltätheten inom det särskilda boendet för äldre.
Samtidigt vill utskottet understryka att det är nödvändigt att ha en god
personalbemanning och en välutbildad personal för att kunna erbjuda en god
kvalitet i vården och omsorgen.
Flera  kommuner och landsting har under senare år utvecklat olika former av
kvalitetssäkring av vårdkedjan för äldre. Som exempel kan nämnas Örebro läns
landsting som utarbetat en kvalitetsrevision av vårdkedjan för äldre mellan
länssjukvård, primärvård och kommun. Utskottet förutsätter att detta arbete
kommer att fortsätta i kommuner och landsting och att man även kommer att
utforma konkreta handlingsplaner för äldreomsorgen på lokal nivå utifrån de
nationella mål som fastställs. Kommuner och landsting kan samtidigt överväga om
de vill fastställa någon form av garantier för omsorgen som några motionärer
föreslår. Andra motionärer begär en särskild värdighetsgaranti. Följande moment
föreslås ingå: Det skall finnas en läkare, helst en geriatriker, knuten till
varje särskilt boende; det skall finnas skilda vårdenheter för dementa och för
psykiskt friska och det skall finnas eget rum eller egen bostad för alla som
önskar det. Utskottet delar motionärernas uppfattning att detta är angelägna
moment. Utskottet anser det angläget att det finns en ansvarig läkare för varje
särskilt boende. Utskottet återkommer strax till frågan om läkartillgången i
det särskilda boendet. Vad gäller rätten till eget rum i det särskilda boendet
har utskottet i yttrandet till finansutskottet över tilläggsbudgeten för år
1998 (1997/98:SoU8y) nyss tillstyrkt regeringens förslag om ett nytt anslag för
bidrag till äldrebostäder m.m. Anslaget påskyndar utvecklingen mot goda
boendemiljöer i det särskilda boendet. Utskottet delar motionärernas
uppfattning att det bör finnas skilda vårdenheter för dementa och psykiskt
friska äldre. Detta ankommer dock på kommunerna att organisera. Utskottet anser
dock inte  att de av regeringen föreslagna målen bör kompletteras. Utskottet
anser att riksdagen bör godkänna de av regeringen föreslagna målen för
äldrepolitiken och avstyrker med det anförda motionerna So43 (m) yrkandena 1, 2
och 9, So48 (v) yrkandena 6 och 7, So49 (kd) yrkandena 1-3, So50 (c) yrkandena
1 och 2, So51 (fp) yrkandena 2-4, So52 (mp) yrkandena 1, 5 och 6, So240 (m)
yrkandena 23 och 24, So406 (m) yrkandena 2, 8, 9, 12 och 16, So415 (m) yrkande
3, So431 (c) yrkande 5, So615 (m) yrkande 7, So639 (c) yrkande 7 och Fi68 (fp)
yrkande 5.
Utskottet delar regeringens uppfattning liksom uppfattningen i några motioner
att attityderna till äldre måste ändras och att äldres erfarenhet och kompetens
bättre bör tas till vara. Många äldre deltar aktivt i föreningsliv och
frivilligverksamhet liksom i politiska organisationer. Äldres vilja att aktivt
delta i samhällsutvecklingen bör tas till vara. Målet måste vara att avlägsna
obefogade åldersgränser. Det finns enligt utskottet ett stort behov av ett mera
flexibelt förhållande till äldres yrkesarbete. En långsiktig förändring av
regler, villkor och attityder är nödvändig. Något tillkännagivande till
regeringen behövs dock inte med anledning av motionerna So48 (v) yrkande 8,
So406 (m) yrkandena 1 och 3 och So423 (kd) yrkande 4. Motionsyrkandena
avstyrks. Utskottet anser att det finns anledning för regeringen att i samband
med budgetarbetet överväga åldersgränsen 65 år för rätt till personlig
assistans. Vid införandet av rätten till personlig assistans begränsades rätten
till assistans till personer under 65 års ålder. Motiven var statsfinansiella.
I propositionen anfördes att ett viktigt syfte med personlig assistans för
personer med omfattande och livslångt eller långvariga funktionshinder var att
åstadkomma villkor som så långt som möjligt var likvärdiga med andra människors
i motsvarande ålder. För personer över 65 år föreslogs stödet lämnas i form av
andra stödinsatser enligt socialtjänstlagen. I propositionen förutsattes att
övergången från personlig assistans till annan stödform skulle ske smidigt och
med hänsyn till den enskildes önskemål om hur stödet skulle utformas.
Socialstyrelsen har i sin slutrapport om handikappreformen konstaterat att 65-
årsgränsen inneburit att de flesta personer med assistans som fyllt 65 år har
fått andra kommunala insatser med mindre omfattning och/eller försämrad
kontinuitet. Styrelsen har formulerat tre skäl till att hjälpen försämrats: LSS
har högre ambition än socialtjänstlagen. Bedömningen har av ekonomiska skäl
gjorts enligt socialtjänstlagen när den personliga assistansen inte längre
bekostas av statlig assistansersättning. Kommunala regler för anhörig-
anställningar har inneburit att vissa kommuner inte anställer anhöriga som
själva är pensionärer. Reglerna kan också innebära att anhöriga bara anställs
på halvtid eller möjligen trekvartstid. Styrelsen anser att det bör övervägas
om personer som har personlig assistans skall få behålla denna efter 65 år.
Bemötandeutredningen har i sitt betänkande SOU 1997:170 hänvisat till
Socialstyrelsens rapport och konstaterat att personer som har personlig
assistans i vissa kommuner får behålla denna även efter 65-årsdagen medan andra
kommuner försämrar stödet. Utskottet anser att det är  olyckligt att stödet
inte är likvärdigt över hela landet och att omfattningen och kontinuiteten i
stödet försämras för många när de fyller 65 år. Regeringen skall i
budgetarbetet överväga om rätten till personlig assistans kan utvidgas så att
den som erhållit assistans före 65 års ålder får behålla denna även efter 65-
årsdagen. Vad utskottet anfört med anledning av motionerna So48 (v) yrkande 9,
So49 (kd) yrkande 5, So50 (c) yrkande 9, So51 (fp) yrkande 16, So52 (mp)
yrkande 8, So423 (kd) yrkande 3 och Fi67 (m) yrkande 4 bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.
I några motioner tas frågan om en parlamentarisk utvärdering av ädelreformen
upp. Utskottet konstaterar att ädelreformen fortlöpande utvärderas.
Socialstyrelsen fick vid reformens införande ett uppdrag att följa verksamheten
under de fem första åren. Hösten 1996 uppdrog regeringen åt Socialstyrelsen att
följa reformen i ytterligare tre år. Uppdraget skall slutligt avrapporteras den
1 maj 2000. Den parlamentariskt sammansatta äldreberedning som regeringen avser
att tillsätta kommer att arbeta med äldrefrågorna långsiktigt och strategiskt
och med ett brett deltagande från de äldre själva, befolkningen som helhet,
organisationer m.m. Beredningen kommer givetvis att ta del av och beakta de
utvärderingar som gjorts och fortlöpande görs av ädelreformen. Något initiativ
med anledning av motionerna So49 (kd) yrkande 7 och So423 (kd) yrkande 2 behövs
inte. Motionsyrkandena avstyrks därmed.
Åtgärder för att utveckla äldrepolitiken
Ekonomisk trygghet för vissa äldre invandrare
I propositionen anförs att frågan om ekonomisk trygghet för vissa äldre
invandrare bör utredas av den särskilde utredaren som har fått i uppdrag att se
över vissa frågor som gäller socialtjänstlagen (1980:620) och socialtjänstens
uppgifter (dir. 1997:109).
Vissa äldre invandrare är i dag hänvisade till socialtjänsten på grund av att
deras sammanlagda pensionsförmåner inte räcker till en godtagbar försörjning.
Kraven för att få full pension är enligt huvudregeln att man skall ha arbetat i
Sverige i 30 år alternativt varit bosatt här i 40 år. Problem uppstår ofta då
äldre personer invandrat till Sverige utan eller med små pensionsrättigheter
från landet de utvandrat från. Detta har medfört en ökad belastning på
socialbidragssystemet. Regeringen anför att situationen är otillfredsställande
och att det är viktigt att hitta en långsiktig lösning på detta problem, även
om endast ett fåtal berörs.
I motion So52 av Thomas Julin m.fl. (mp) yrkas att riksdagen hos regeringen
begär förslag till hur äldre invandrares försörjning skall kunna tryggas genom
ett försörjningsstöd hos försäkringskassan (yrkande 4). Motionärerna anser att
ett försörjningsstöd bör införas där invandrare med otillräckliga inkomster
från socialförsäkringar eller pensioner överförs till försäkringskassan. Där
kan ärendehanteringen förenklas betydligt och minska belastningen på såväl
individer som socialtjänst. Motionärerna vill poängtera att den här gruppen
inte har några särskilda sociala problem utan att det är försörjningen som
fattas dem.
Utskottets bedömning
Utskottet anser det angeläget att behovet av ekonomisk trygghet för äldre
invandrare får en långsiktig lösning på annat sätt än genom socialbidrag.
Riksdagen har tidigare givit regeringen detta till känna (prop. 1992/93:7,
1992/93:SfU4, rskr. 69). Regeringen aviserar nu att frågan skall utredas av den
nya socialtjänstutredningen. Något ytterligare tillkännagivande i frågan behövs
inte. Motion So52 (mp) yrkande 4 avstyrks därmed.
Bättre samverkan, ledning och organisation
I propositionen anförs att mot bakgrund av resurstillskottet till kommuner och
landsting under åren 1997-2000 så förutsätter regeringen att kommuner och
landsting tar ansvar för att genomföra effektiva åtgärder som förbättrar
samverkan i syfte att åstadkomma en högre kvalitet i vård och omsorg.
Regeringen kommer att noga följa arbetet bl.a. genom Socialstyrelsen och avser
att återkomma med förslag till åtgärder om så bedöms nödvändigt.
De brister i samverkan mellan huvudmännen som fortfarande kvarstår leder till
ojämn kvalitet, försämrad kontinuitet i samhällets insatser och därmed till
otrygghet för berörda personer. Enligt regeringen bör samverkan mellan de olika
huvudmännen stärkas och fördjupas. Regeringen bedömer att resurs- tillskottet i
form av höjningen av statsbidragen ger förutsättningar för kommuner och
landsting att vidta kraftfulla åtgärder för att förbättra samverkan inom
äldreomsorgen.
I Socialstyrelsens årsrapport 1996:9 vad avser äldreuppdraget konstateras att
de sammantagna konsekvenserna av omstruktureringen, resursknappheten och det
ökade vårdbehovet har medfört stora svårigheter för kommunerna att leva upp
till sitt hälso- och sjukvårdsansvar. Samtidigt konstateras brister vad avser
landstingens insatser och då inte minst när det gäller läkarnas medverkan i
vården av personer i särskilt boende.
I propositionen anförs att en rad åtgärder nu vidtas i kommuner och landsting
för att förbättra och säkra kvaliteten i det medicinska omhändertagandet. Bl.a.
beslutade Landstingsförbundets styrelse i december 1997 att framhäva vikten av
att läkarförsörjningen i det särskilda boendet löses på ett fullgott sätt.
Svenska Kommunförbundets styrelse har tillsatt en särskild äldreberedning som
arbetar under åren 1997 och 1998. Uppgiften är att ge förslag till hur en god
kvalitet i vården och omsorgen om äldre skall kunna bibehållas trots växande
behov och begränsade resurser.
I många landsting och kommuner pågår arbete med att utveckla olika former av
samverkan. I propositionen ges flera exempel på detta arbete.
Regeringen anser att vissa uppgifter tyder på att kommunernas
betalningsansvar för dem som bedöms medicinskt färdigbehandlade ibland kan
verka alltför starkt som incitament för flyttning från sjukhus. Framför allt
gäller det att gamla inte får tid att vänja sig vid tanken på att återvända
till hemmet och där få vård och stöd, eller till ett särskilt boende. Det har
även förekommit att hemskrivning har skett utan att äldreomsorgen och
primärvården varit informerade, vilket enligt regeringen är helt oacceptabelt.
Det är viktigt att de kommunala funktionerna kring en utskriven patient
samordnas så att denne får en klar och tydlig information och att de olika
aktörernas planerade insatser sker som det är avsett.
Ytterligare områden där förbättringar måste göras och där en ökad samverkan
mellan huvudmännen är grundläggande är läkemedelsanvändningen och
rehabiliteringen av äldre, anförs det.
I propositionen fastslås att läkarmedverkan i äldreomsorgen är landstingets
uppgift. Regeringen välkomnar de initiativ som nu tagits av Landstingsförbundet
för att omprioritera läkarresurerna för insatser inom äldrevården. De
förbättrade läkarinsatser som det nu finns anledning att se fram emot behöver,
enligt propositionen, särskilt omfatta en systematisk uppsökande verksamhet
gentemot de oftast sjuka gamla som finns i den institutionella äldreomsorgen.
Läkarmedverkan kommer också att behöva dimensioneras för de behov som finns i
hemsjukvården. Först sedan hemsjukvården också har tillgång till jourläkare som
ingår i arbetslaget kring den sjuke, kan hemsjukvårdsmodellen anses vara
välfungerande, anför regeringen.
Regeringen understryker i propositionen kommunernas och landstingens ansvar
för att se till att samverkan kommer till stånd så att önskvärda förbättringar
av vården och omsorgen kan ske. Socialstyrelsen kommer att ges i uppdrag att
redovisa de kommuner och landsting som inte vidtagit åtgärder för att förbättra
sin samverkan, anförs det.
Regeringen bedömer att de lagliga förutsättningarna för samverkan mellan
kommun och landsting bör stärkas ytterligare. Regeringen avser därför att
snarast se över frågan om gemensamma nämnder m.m. inom vårdområdet med
inriktning att nödvändiga förändringar i lagstiftningen skall gälla fr.o.m. år
1999.
I överenskommelsen den 30 april 1998 mellan staten och landstingen om
ersättningar år 1999 för insatser för att stärka patientens ställning m.m.
framhålls betydelsen av att uppmärksamma de äldres behov i hälso- och
sjukvården. Genom att prioritera insater till äldre i hela vårdkedjan, kan
utrymme skapas för bättre tillgänglighet för alla. Landstingen kommer därför
att ta särskilda initiativ för att ytterligare förstärka samverkan med
kommunerna. Landstingen utlovar också en utökad satsning på att lösa de problem
som finns i dag med bristande läkartillgång inom äldreomsorgen. Därvidlag
behöver läkartillgången i eget boende och i särskilda boendeformer särskilt
uppmärksammas och stödjas, anförs det.  I överenskommelsen antecknas att
parterna är överens om att under åren 1998-1999 göra en kraftsamling för att
förbättra tillgängligheten. Landstingen åtar sig att påtagligt minska
väntetiderna både för besök och behandling. Patienterna skall överlag finna
väntetiderna inom vården rimliga. Parterna är vidare överens om att under år
1998 närmare klarlägga de praktiska, organisatoriska och ekonomiska
förutsättningarna för en utvidgad vårdgaranti. I sammanhanget måste också
utrönas hur en sådan garanti förhåller sig till de av riksdagen fastställda
riktlinjerna för prioriteringar inom hälso- och sjukvården. Även landstingens
resurssituation har avgörande betydelse, enligt parterna.
I motion So43 av Carl Bildt m.fl. (m) begärs tillkännagivande om vad i motionen
anförts om ett sjukhemsprogram (yrkande 10). Socialstyrelsen som fick i uppdrag
att utvärdera följderna av ädelreformen har i samtliga sina årsrapporter pekat
på brister i rehabilitering och medicinsk vård vid sjukhemmen, anför
motionärerna. De anser att det nu behövs ett sjukhemsprogram för att rätta till
de uppenbara bristerna i denna vårdform. Grundprinciperna för
sjukhemsprogrammet är följande: De gamla människor som i dag bor på sjukhem och
är i behov av omfattande medicinsk vård måste erkännas vara patienter. En
medicinskt totalansvarig läkare, helst med geriatrisk kompetens, bör knytas
till varje sjukhem för att säkerställa regelbunden tillsyn och god
vårdplanering för varje patient, stöd och fortbildning för personalen och även
för den kvalitetssäkring som ständigt måste fortgå inom vården. Avgifter,
inkluderande läkarvård och medicin, lika med dem som erläggs vid vistelse på
sjukhus skall införas. Ett statligt tillsynsansvar skall åläggas
Socialstyrelsen, fram till dess att den av Moderata samlingspartiet föreslagna
Medicinalstyrelsen är inrättad.
I samma motion begärs också ett tillkännagivande om återinförande av
vårdgarantin (yrkande 11). Den borgerliga regeringen fattade hösten 1991 beslut
om att införa en vårdgaranti gällande ett antal sjukdomar, anför motionärerna.
Vårdgarantin innebar att patienter hade rätt att få erbjudande om
operation/behandling inom tre månader. Garantin i kombination med ett
omfattande förnyelsearbete i de borgerligt styrda landstingen, kopplat till
husläkarsystemet och den fria etableringen för läkare och sjukgymnaster innebar
att vårdköerna snabbt försvann. Regeringen har återigen monopoliserat all
sjukvård. Köerna till operationer och behandlingar växer igen. Motionärerna
anser att vårdgarantin snarast bör återinföras. Förhandlingar bör inledas
mellan staten och Landstingsförbundet med detta som utgångspunkt. Det bör
ankomma på utskottet att utforma erforderlig lagtext.
I motion So406 av Carl Bildt m.fl. (m) begärs tillkännagivande om ett samlat
läkaransvar på sjukhemmen (yrkande 6), om ett samlat kommunalt ansvar för
äldrevården (yrkande 7) samt om sjukhemmen (yrkande 13) och om sjukhusvården
(yrkande 14). Vidare begärs att riksdagen beslutar införa en vårdgaranti för
alla i enlighet med vad som anförts i motionen (yrkande 15).  Motionärerna
anför att huvudmannaskapet för äldrevården och äldreomsorgen är överfört till
kommunerna men att gränsdragningarna är svåra i fråga om vad som skall hänföras
till sjukvård respektive äldreomsorg. Många människor far illa medan kommun och
landsting diskuterar vem som har ansvaret för vad, exempelvis rehabiliteringen
av de gamla. Motionärerna anser att huvudmannaskapet bör ses som ett yttersta
ansvar för att alla har tillgång till nödvändig vård eller omsorg, men
verksamheten skall kunna bedrivas av många olika vårdgivare på lika villkor. De
anser vidare att den slutna somatiska akutsjukvården är ett av samhällets
viktigaste stöd för att äldre skall kunna fortsätta att bo hemma så länge som
möjligt. Antalet platser får inte minskas om det går ut över de äldres behov av
sjukvård. Ädelutvärderingen visar att utskrivning från akutsjukvård ibland sker
efter så korta vårdtider att patienten måste tas in igen nästan omgående. Detta
är varken humant eller kostnadseffektivt och inte värdigt ett civiliserat
samhälle. Motionärerna vill också återinföra vårdgaranti för att råda bot på de
allt längre köerna inom vård och behandling. De anser att det måste finnas en
ansvarig läkare i det särskilda boendet som också har ansvar för vårdplanering
och utbildning av personalen. Detta hindrar inte att patienterna har egna och
av dem själva valda läkare. Även med en god hemsjukvård och väl fungerande
ålderdomshem så kommer behovet av permanent vård vid sjukhem att finnas kvar,
anser motionärerna. De anser att patienterna måste erbjudas en mer hemlik miljö
i mindre sjukhem med god omvårdnad och behandling och att det måste vara
patientens val om han vill bo i eget rum eller tillsammans med andra. Med allt
fler invandrare kan det också finnas behov av sjukhem där särskilt
invandraraspekten beaktas. Personer med samma språkgrupp bör erbjudas att bo
tillsammans på servicehus, vård- eller sjukhem. Detta skapar trygghet. Vid
sjukhemsboendet dominerar vård och omsorg så kraftigt att det bör likställas
med sjukhusvård varför avgiftsuttaget bör anpassas till detta, anförs det.
Också i motion So253 av My Persson (m) begärs tillkännagivande om
läkartillgången på sjukhemmen. Motionären konstaterar att en effekt av
ädelreformen blev att den fasta läkartillgången på många sjukhem minskade eller
helt upphörde. Avsaknaden av en för sjukhemmets samtliga patienter ansvarig
läkare med en medicinsk helhetssyn har gjort att kvaliteten i det medicinska
omhändertagandet har försämrats. Det är enligt motionären nu hög tid att
regeringen på lämpligt sätt säkerställer att god och likvärdig medicinsk vård
ges till alla gamla på våra sjukhem genom att tillse att det vid varje sjukhem
finns en läkare med geriatrisk kompetens.
I motion So50 av Roland Larsson m.fl. (c) begärs tillkännagivanden om samverkan
för en ny mellanvårdsform (yrkande 5) och om medverkan i beslutsprocessen i
kommuner och landsting (yrkande 6). Ett stort problem är att vårdtagare som är
medicinskt färdigbehandlade inom akutsjukvården fortfarande kan vara mycket
vårdkrävande, anför motionärerna. Tidigare, när vårdtiderna var längre, kunde
patienten få en större del av sin rehabilitering inom sjukvården även om det
inte krävdes ytterligare medicinska insatser. En väg för en mjukare övergång
till den kommunala omsorgen är att inrätta en mellanvårdsform i avvaktan på
kommunal omsorg. Detta bör vara en gemensam uppgift för kommuner och landsting,
anförs det. Motionärerna anser också att kommun och landsting bör ha ett
intresse av ett väl utvecklat samarbete med pensionärsorganisationerna.
Pensionärsorganisationernas kunskap och engagemang bör komma in i ett tidigare
skede av beslutsprocessen. Även vårdtagarna bör vara med i processen och beslut
kan ibland i sin helhet överlåtas till de boende.
I motion So639 av Olof Johansson m.fl. (c) yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om medicinska insatser inom
äldreomsorgen (yrkande 1). Motionärerna pekar på att husläkarreformen gav de
äldre möjlighet att behålla sin läkare även sedan de flyttat till särskilt
boende. Detta innebär samtidigt att många olika läkare har ansvar på samma
institution. Motionärerna anser att läkarnas åtagande gent-emot de äldre inte
enbart bör innebära en konsultativ uppgift eller en enstaka vårdinsats utan ett
fortlöpande ansvar för den enskildes medicinska vård. I detta ansvar bör också
ingå att delta i vårdplanering samt handledning av annan vård- och
omsorgspersonal. Detta försvåras när varje boende har sin egen läkare.
Socialutskottet har påtalat att de minskade medicinska insatserna och
kompetensen i särskilda boendeformer bör ses över. Motionärerna understryker
att det är angeläget att frågor kring de medicinska insatserna i samarbete med
Landstings- och Kommunförbunden löses skyndsamt.
I motion So317 av Rigmor Ahlstedt (c) begärs tillkännagivande om
kostnadsansvaret när patienten vårdas i hemmet med s.k. sjukhusansluten vård.
Motionären anför att det råder oklarhet om vem av huvudmännen, landstinget
eller kommunen, som har kostnadsansvar vid sjukhusansluten hemsjukvård.
Regeringen bör därför få i uppdrag att utreda och komma med förslag till
ändringar som innebär att ansvaret för hemsjukvården tydliggörs.
I motion So431 av Ingbritt Irhammar och Ingrid Skeppstedt (båda c)  tas
frågan om ett sammanhållet huvudmannaskap för hemsjukvården upp (yrkande 3).
Motionärerna konstaterar att drygt hälften av landets kommuner har övertagit
ansvaret för hemsjukvården och omsorgen i sin helhet. Motionärerna anser att
ett sammanhållet huvudmannaskap för hemsjukvården är att föredra. Det ger en
bättre kontinuitet när samma personer svarar för vårdinsatserna.
Samverkansstrukturen blir mer välutvecklad vid ett sammanhållet huvudmannaskap.
I motion So51 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om mer resurser till omsorgen
(yrkande 1). I propositionen pekar regeringen ut en rad områden där det behövs
mer insatser för att klara en värdig och kvalitativt högtstående äldreomsorg.
Motionärerna oroas dock av att socialdemokratiska kommunalpolitiker i stället
kommer att placera en del av pengarna i de kommunala bostadsbolagens svarta
hål. Folkpartiet liberalerna är det enda parti som hittills krävt en
öronmärkning av pengarna. På sikt är det dock den ekonomiska tillväxten som är
avgörande för hur välfärden skall kunna bevaras och utvecklas. Motionärernas
ekonomiska politik, inriktad på bättre företagsklimat, jobbstimulerande
reformer, sänkning av tillväxthämmande skatter, EMU-medlemskap m.m. skulle
innebära att kommunernas skattebas växer snabbare.
I samma motion begärs också tillkännagivanden om en fungerande vårdkedja
(yrkande 5), om hemsjukvård (yrkande 6), om fler hembesökande läkare och
sjuksköterskor (yrkande 10), om behovet av kontaktläkare (yrkande 11) och om
att husläkarlagen skall återinföras (yrkande 15). Motionärerna anför att
brister i rehabiliteringen ofta består i brister i den s.k. vårdkedjan.
Färdigbehandlade patienter i sjukvården får ofta vänta alldeles för länge innan
nästa led i vårdkejdan tar över: sjukgymnastiken, hjälpmedelscentralen eller
hemtjänsten står inte alltid beredd den stund patienten skrivs ut från
sjukhuset. För att primärvården skall kunna överta patientansvaret efter
utskrivningen från sjukhuset måste medicinska fakta och mål överföras från den
patientansvarige sjukhusläkaren. Motionärerna vill också återinföra
husläkarlagen. Husläkarna skall fungera som en övergripande organisation för
all läkarkontakt inom primärvården för de äldre. Det behövs också större inslag
av rörlig läkarverksamhet. Både lasaretts- och husläkarna måste se över vilka
funktioner som praktiskt går att föra ut från den egna institutionen till
patientens hem, anförs det. Motionärerna vill också införa en form av
kontaktläkare. Genom regelbundna kontakter skall läkare bistå det särskilda
boendets ledning med allmänna medicinska råd. De pensionärer som så önskar
skall kunna få denna läkare som sin husläkare. Kontaktläkaren skall förstärka
både den i hemmet utförda sjukvården och säkerställa nödvändiga kontakter med
sjukhuset. Genom att införa fasta telefontider, på telefonnummer och tider som
inte konkurrerar med övriga patientgrupper, kan många problem lösas för både
distriktssköterskan och kontaktläkaren, anför motionärerna.
I motion So433  av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts dels om en fungerande
vårdkedja (yrkande 2), dels om bättre läkarkontakt på ålderdomshem och sjukhem
(yrkande 3), dels om utbyggd hemvård (yrkande 4) och dels om att korta
vårdköerna (yrkande 7). Äldre människor som behöver vård är ofta i behov av
hjälp från mer än en klinik och också av stöd och hjälp i hemmet efter sin
vistelse på sjukhus, anför motionärerna. De anser det därför viktigt att bygga
upp en fungerande kedja av insatser och en fungerande samverkan mellan de
personer som har eller har haft vårdansvaret. Personalen i äldreomsorgen
behöver få snabbare och tydligare information från sjukhusen. Informationen bör
vara skriftlig. Om patienten har omfattande vårdbehov är det nödvändigt med en
gemensam vårdplanering. Utvecklingen av hemsjukvården bör ske i nära samarbete
mellan primärvården, sjukhusens specialistkliniker, med geriatriken och med
kommunernas hemtjänst och äldreomsorg. Det är vidare angeläget att
hemsjukvården kan erbjuda god smärtlindring. Slutligen vill motionärerna ha en
vårdgaranti som omfattar läkarbesök och behandling. Motionärerna anser att det
till varje ålderdomshem och sjukhem bör knytas en läkare som har ansvar för att
regelbundet besöka ålderdomshemmet eller sjukhemmet och se till att de äldre
som bor där får god medicinsk vård. Det kan vara en husläkare eller en
geriatriker. Ålderdomshemmen och geriatriken bör upprätta nära kontakter med
varandra. Det bör vara möjligt att i många fall få bedömning och vård i det
egna boendet. Vidare kan geriatriskt utbildade sjuksköterskor höja kvaliteten
på vården och omsorgen i det särskilda boendet. Kommunerna bör därför
tillsammans med landstingen utarbeta en strategi för att höja sjuksköterskornas
kompetens.
I motion So48 av Stig Sandström m.fl. (v) begärs tillkännagivanden om vad i
motionen anförts om begreppet ?medicinskt färdigbehandlad? (yrkande 3) och om
rehabilitering (yrkande 4). Motionärerna anser också att begreppet ?medicinskt
färdigbehandlad? måste utmönstras ur språkbruket inom vården. Människor skall
ha rätt till vård även om de är svårt sjuka och ibland inte har så lång tid
kvar att leva. Vidare anför de att landstingen och kommunerna måste förstärka
sitt nära samarbete så att rehabiliteringsplatser finns i nära anslutning till
medicinklinikerna. Rehabiliteringsarbetet behöver utvecklas. Vänsterpartiet har
i tidigare motioner föreslagit att professurer inrättas i rehabilitering.
Motionärerna anser att regeringen skall återkomma med förslag om detta i
budgetpropositionen.
I motion So432 av Johan Lönnroth m.fl. (v) yrkas att riksdagen hos regeringen
begär förslag till sådan ändring i regelsystemet att uttrycket ?medicinskt
färdigbehandlad? tas bort ur lagstiftningen (yrkande 2). Motionärerna anför att
de äldre numera är sjukare när de lämnar sjukhusen än före ädelreformen. Trots
att de anses ?medicinskt färdigbehandlade? kan deras behov av kvalificerad vård
vara lika stort som under sjukhustiden. Men kommunerna har varken råd att låta
dem var kvar på sjukhusen eller att ge dem den vård de behöver hemma. På så
sätt drabbas de gamla hårdare än andra av nedskärningarna.
I motion So285 av Johan Lönnroth m.fl. (v) begärs tillkännagivande om en
bättre äldreomsorg (yrkande 6). Motionärerna anser att äldreomsorgen befinner
sig i kris och att omvårdnadsunderskottet är uppenbart. Även här hänvisas till
att de äldre är sjukare när de lämnar sjukhusen och att kommunerna inte har råd
att ge en god omvårdnad. Vänsterpartiet avsatte i sitt budgetförslag
ytterligare resurser till kommunerna för att dessa skulle kunna ge de äldre en
god omvårdnad.
I motion So52 av Thomas Julin m.fl. (mp) yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om kontaktmannaskap i såväl
kommuner som landsting som ett led i att skapa välfungerande vårdkedjor
(yrkande 7). Motionärerna anför att den enskilde patienten måste vara
utgångspunkten för att organisera välfungerande vårdkedjor. Ett sätt är att via
kontaktmannaskap såväl i kommun som i landsting organisera ett trepartssystem,
där ansvaret aldrig kan lämnas utan att nästa part tagit vid.
I motion So308 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) yrkas att riksdagen hos
regeringen begär en översyn av landstingens insatser vad gäller rehabilitering
av kvarboende äldre (yrkande 28). Landstingen har i uppdrag att ställa
rehabiliteringsinsatser till förfogande för äldre i hemmen, anför motionärerna.
Efter ädelreformen och psykiatrireformen har landstingen enligt motionärernas
uppfattning inte tagit ett helhjärtat ansvar för detta. En översyn av
landstingens insatser på detta område vore ur kvalitetssynpunkt värdefull.
I motion So49 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) begärs tillkännagivande om
gemensamma nämnder mellan kommuner och landsting (yrkande 8). Att det finns
behov av fördjupad samverkan mellan kommuner och landsting som har ett
gemensamt huvudmannaskap i fråga om äldrevård och äldreomsorg är en uppfattning
som delas av de flesta, anför motionärerna. Gemensamma nämnder mellan kommuner
och landsting kan vara ett sätt att öppna för ett vidgat politiskt samarbete.
Motionärerna vill dock förorda direkt samarbete över huvudmannaskapsgränserna.
Ansvaret blir tydligare och sammanträdeskostnaderna lägre. Tydligt ansvar och
lägre administrativa kostnader gagnar vården.
I motion So218 av Alf Svensson m.fl. (kd) yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att geriatriker knyts till
sjukhemsverksamheten (yrkande 11). Motionärerna anser att det är ett
oeftergivligt krav att en geriatriker knyts till sjukhemsverksamhet och att
äldre därmed får kompetent medicinsk tillsyn.
I samma motion yrkas också att riksdagen beslutar avskaffa begreppet
?klinikfärdig? (yrkande 12). Motionärerna anför att det i gränslandet mellan
sjukvårdens medicinska ansvar och socialtjänstens boende- och omvårdnadsansvar
inte får finnas administrativa gränser som drabbar patienten. Det måste finnas
utrymme för flexibla och individuella lösningar för att tillförsäkra patienten
trygghet.
I motion So418 av Rose-Marie Frebran och Gullan Lindblad (kd, m)  yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
äldre reumatikers behov av vård och rehabilitering. Många äldre har förutom de
normala ålderssymtomen också en kronisk sjukdom, anför motionärerna. De oroas
av att utvecklingen inom äldreomsorgen visar att äldre alltmer betraktas som en
homogen grupp. Detta leder till minskade möjligheter till specialiserad
sjukvård och rehabilitering vad gäller grundsjukdomen. Motionärerna anser att
det är viktigt att frågan om äldres behov av rehabilitering beaktas i det
kommande samarbetet mellan försäkringskassa, kommun och landsting.
Utskottets bedömning
Utskottet delar regeringens uppfattning att den omfattande höjningen av det
generella statsbidraget ger förutsättningar för kommuner och landsting att
vidta kraftfulla åtgärder för att förbättra samverkan inom äldreomsorgen.
Betydelsen av att uppmärksamma de äldres behov i hälso- och sjukvården
framhålls också i överenskommelsen den 30 april 1998 mellan staten och
landstingen om ersättningar år 1999 för insatser för att stärka patientens
ställning m.m. Genom att prioritera insater till äldre i hela vårdkedjan, kan
utrymme skapas för bättre tillgänglighet för alla, anförs det. Landstingen
kommer att ta särskilda initiativ för att ytterligare förstärka samverkan med
kommunerna. Landstingen utlovar också en utökad satsning på att lösa de problem
som finns i dag med bristande läkartillgång inom äldreomsorgen. Därvidlag
behöver läkartillgången i eget boende och i särskilda boendeformer särskilt
uppmärksammas och stödjas, anförs det. I december 1997 fattade
Landstingsförbundets styrelse ett beslut om att framhäva vikten av att
läkarförsörjningen i det särskilda boendet löses på ett fullgott sätt. Svenska
Kommunförbundets styrelse har tillsatt en särskild äldreberedning som arbetar
under åren 1997 och 1998. Uppgiften är att ge förslag till hur en god kvalitet
i vården och omsorgen om äldre skall kunna bibehållas trots växande behov och
begränsade resurser. Utskottet utgår från att de insatser som nu görs från
olika håll kommer att leda till att samtliga särskilda boenden kommer att få
tillgång till läkare som tar ett helhetsansvar för den medicinska vården,
vårdplaneringen och handledningen av vård- och omsorgspersonal. Många kommuner
och landsting har redan i dag överenskommelser om detta. Formerna för
läkarkontakten kan komma att variera efter lokala förhållanden. Utskottet vill
framhålla att det är önskvärt att läkarna har geriatrisk erfarenhet. Regeringen
bör noggrant följa utvecklingen och vid behov skyndsamt återkomma till
riksdagen. Vad utskottet anfört med anledning av motionerna So51 (fp) yrkande
11, So218 (kd) yrkande 11, So253 (m), So406 (m) yrkande 6, So433 (fp) yrkande 3
och So639 (c) yrkande 1 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
I motion So285 (v) yrkande 6 begärs ytterligare resurser till kommunerna för
att kunna ge de äldre en god omvårdnad. Motionen är tillgodosedd genom
förslaget om resursförstärkningar till kommuner och landsting. Motionen
avstyrks.
Utskottet delar regeringens uppfattning att det är det generella bidraget
till kommuner och landsting som skall höjas och vill inte återinföra riktade
bidrag. Motion So51 (fp) yrkande 1 avstyrks därmed.
Utskottet anser att de medicinska insatserna vid sjukhemmen bör förstärkas
men anser inte att något särskilt sjukhemsprogram behövs. Motionerna So43 (m)
yrkande 10 och So406 (m) yrkande 13 avstyrks därmed.
Kommunerna har i dag betalningsansvar för de patienter som bedöms som
medicinskt färdigbehandlade. I propositionen redovisas att det finns uppgifter
som tyder på att betalningsansvaret ibland kan verka alltför starkt som
incitament för flyttning från sjukhus och att äldre inte alltid får tid att
vänja sig vid tanken på att återvända till hemmet eller till det särskilda
boendet för att där få vård och stöd. Enligt överenskommelsen med staten kommer
landstingen att ta särskilda initiativ för att ytterligare förstärka samverkan
med kommunerna. På flera håll i landet utvecklas nu också s.k.
mellanvårdsformer där kommuner och landsting delar på betalningsansvaret för
patienter som är medicinskt färdigbehandlade vid sjukhus men som kan behöva
omfattande omvårdnadsinsatser innan de återvänder till eget boende eller till
det särskilda boendet. Utskottet ser mycket positivt på denna utveckling.
Utskottet vill understryka att samverkan mellan kommuner och landsting i dessa
situationer behöver utvecklas ytterligare och att särskild hänsyn därvid bör
tas till de äldres önskemål. Det är vidare angeläget att de kommunala
funktionerna kring en utskriven patient samordnas så att denne får en klar och
tydlig information om de olika aktörernas planerade insatser. Socialstyrelsens
Allmänt råd om informationsöverföring och samordnad vårdplanering (SOSFS
1996:32 (M och S)) ger vägledning för den gemensamma planeringen då en patient
bedöms ha behov av insatser från den kommunala socialtjänsten eller annan
vårdgivare efter sjukhusvistelse. I rådet betonas särskilt att patienter som
befinner sig i livets slutskede och som samtidigt bedöms som medicinskt
färdigbehandlade skall få stanna kvar på sjukhuset om detta är patienternas
önskemål och det kan ge en ökad livskvalitet för den enskilde. Om patienten
önskar att få vårdas i det egna hemmet eller i det särskilda boendet, bör
hälso- och sjukvården och socialtjänsten kunna bistå även denna önskan.
Det är angeläget att underlätta samverkan mellan kommuner och landsting för
att kunna erbjuda ett gott omhändertagande av de äldre. Det kan därför finnas
skäl att skapa ytterligare förutsättningar för huvudmännen att själva välja den
form av politiskt och administrativt ansvar för de här aktuella verksamheterna
som de finner bäst gagnar samordning och samverkan. Utskottet har inget att
erinra mot att regeringen ser över frågan om gemensamma nämnder m.m. inom
vårdområdet med inriktning att nödvändiga förändringar i lagstiftningen skall
gälla fr.o.m. år 1999. Utskottet anser inte att något initiativ behövs med
anledning av motionerna So48 (v) yrkande 3, So49 (kd) yrkande 8, So50 (c)
yrkande 5, So51 (fp) yrkande 5, So52 (mp) yrkande 7, So218 (kd) yrkande 12,
So406 (m) yrkandena 7 och 14, So432 (v) yrkande 2, So433 (fp) yrkande 2.
Motionerna avstyrks.
Frågan om pensionärsorganisationernas inflytande i beslutsprocessen tas upp i
en motion från Centerpartiet. Utskottet delar motionärernas uppfattning att
pensionärsorganisationerna bör komma in tidigt i beslutsprocessen. Något
initiativ med anledning av motionen behövs dock inte. Motion So50 (c) yrkande 6
avstyrks.
Utskottet har tidigare konstaterat (1997/98:SoU12) att det under de senaste
åren har skett en klar förskjutning mot en ökad andel öppen vård. Satsningar
har skett bl.a. på utbyggnad av hemsjukvården och primärvården. Denna
utveckling måste fortsätta. Utskottet bedömer att läkarmedverkan kommer att
behöva dimensioneras för de behov som finns i hemsjukvården. Först när
hemsjukvården har tillgång till jourläkare som ingår i arbetslaget kring den
sjuke kan hemsjukvårdsmodellen anses välfungerande. En ökad samverkan mellan
huvudmännen är också grundläggande för att kunna erbjuda en god rehabilitering
av äldre. Härvid bör uppmärksammas att äldre personer kan ha behov av
specialiserad sjukvård och rehabilitering för kronisk sjukdom och inte enbart
för åldersrelaterade sjukdomar. I överenskommelsen mellan staten och
landstingen anförs att primärvårdens roll i vården av de äldre sjuka måste
tydliggöras. Samspelet med andra vårdgivare är härvid en nyckelfråga. Ökad
samverkan mellan landstingen och kommunerna skall leda till bättre resultat för
den enskilde, ökat stöd för anhöriga och bättre hushållning med gemensamma
resurser. Även den öppna specialistsjukvården och sjukhusen har ansvar för att
vårdkedjan fungerar i kopplingarna till kommuner och primärvård, anförs det.
Utskottet anser inte att motionerna So48 (v) yrkande 4, So51 (fp) yrkandena 6,
10 och 15, So308 (mp) yrkande 28, So 317 (c),  So418 (kd, m) och So433 (fp)
yrkande 4 bör föranleda något initiativ från riksdagens sida. Motionerna
avstyrks. Utskottet avstyrker även motion So431 (c) yrkande 3.
I några motionsyrkanden tas frågan om en ändrad vårdgaranti upp. Utskottet
har i sitt  yttrande till finansutskottet över utvecklingen inom den kommunala
sektorn (1997/98:SoU9y) åter uttalat uppfattningen att vårdgarantin i sin
ursprungliga form har spelat ut sin roll. Den gamla vårdgarantin fokuserade på
ett litet antal diagnoser. Några av dessa hade låg medicinsk prioritet. Vården
av andra patienter med allvarliga åkommor kunde komma i andra hand när
politikerna krävde att vårdgarantin skulle hållas. HSU 2000 anförde i
betänkandet Patienten har rätt (SOU 1997:154) att det fanns starka skäl att
avstå från att lägga förslag om att tillgången till vård skall regleras genom
tidsfrister i lag. Utredningen ansåg att man i stället borde bygga vidare på
det system med överenskommelser mellan staten och landstingen som utvecklats
inom ramen för Dagmaröverenskommelserna.
I överenskommelsen mellan staten och landstingen om ersättningar år 1999
antecknas att parterna är överens om att under åren 1998 och 1999 göra en
kraftsamling för att förbättra tillgängligheten. Landstingen åtar sig att
påtagligt minska väntetiderna både för besök och behandling. Patienterna skall
överlag finna väntetiderna inom vården rimliga. Parterna är vidare överens om
att under år 1998 närmare klarlägga de praktiska, organisatoriska och
ekonomiska förutsättningarna för en utvidgad vårdgaranti. I sammanhanget måste
enligt parterna också utrönas hur en sådan garanti förhåller sig till de av
riksdagen fastställda riktlinjerna för prioriteringar inom hälso- och
sjukvården. Även landstingens resurssituation har avgörande betydelse.
Utskottet avstyrker motionerna So43 (m) yrkande 11, So406 (m) yrkande 15, So433
(fp) yrkande 7.
Rimligare avgifter
I propositionen föreslås att socialtjänstlagens bestämmelser om avgifter för
bl.a. äldre- och handikappomsorgen förtydligas när det gäller hur mycket pengar
som skall förbehållas den enskilde. Härigenom skapas överensstämmelse mellan
utformningen av själva bestämmelsen, lagstiftarens intentioner vid tillkomsten
av bestämmelsen och den tillämpning som sker på de allra flesta håll i landet.
Vidare föreslås en bestämmelse införas som tydliggör kommunernas skyldighet att
jämka avgifterna för omsorgstagaren om det behövs för att den make/maka eller
sambo som bor kvar i den tidigare gemensamma bostaden inte skall drabbas av en
oskäligt försämrad ekonomisk situation. Motsvarande ändring föreslås när det
gäller förbehållsbeloppet i den bestämmelse i hälso- och sjukvårdslagen som
reglerar avgiftsuttaget.
En följdändring föreslås i lagen (1987:813) om homosexuella sambor.
Avgifter för äldre- och handikappomsorg regleras i 35 § socialtjänstlagen
(SoL). Från och med den 1 mars 1993 gäller för avgifter för hjälp i hemmet,
service och omvårdnad, särskilda boendeformer för äldre, boende med särskild
service för funktionshindrade eller annan liknande socialtjänst att kommunen
får ta ut skäliga avgifter enligt grunder som kommunen bestämmer. Avgifterna
får dock inte överstiga kommunens självkostnader. Avgifter för hjälp i hemmet,
service och omvårdnad samt boende får inte heller, tillsammans med vårdavgifter
för hälso- och sjukvård, uppgå till så stora belopp att den enskilde inte
förbehålls tillräckliga medel för sina personliga behov.
Vad som kan anses vara en skälig avgift är inte närmare definierat i den
proposition som låg till grund för 1993 års ändring av avgiftsbestämmelserna
(prop. 1992/93:129). I nu gällande lagstiftning finns inte heller någon
precisering av vad som avses med självkostnad utan begreppet anknyter till den
allmänna kommunalrättsliga princip som finns uttryckt i 8 kap. 3 b §
kommunallagen (1991:900), och som anger att  kommuner och landsting inte får ta
ut högre avgifter än som svarar mot kostnaderna för de tjänster eller
nyttigheter som kommuner eller landsting tillhandahåller. Avgiftens storlek
begränsas också av vad som i 35 § SoL anges som förbehållsbelopp för personliga
behov.
Regeringen hänvisar till att i propositionen 1992/93:129 om avgifter inom
äldre- och handikappomsorgen anges att den enskilde måste förbehållas
tillräckliga medel för att kunna bekosta t.ex. privat utförd städning,
hemhandling, snöskottning, fotvård m.fl. tjänster i det fall sådana tjänster
inte inryms i det kommunala åtagandet. Personliga behov kan också omfatta
kostnader för tandvård, läkarvård, läkemedel och hjälpmedel samt resor och
övriga kostnader som möjliggör ett aktivt deltagande i samhällslivet. Vidare
betonas vikten av att uppmärksamma situationen för make/maka till person som
har dagvård, korttidsboende eller som flyttar till särskilt boende. Enligt den
nämnda propositionen skall det vara möjligt för make/maka att bo kvar i den
tidigare gemensamma bostaden med rimliga privatekonomiska villkor.
Socialstyrelsen har hösten 1996 i sin rapport Äldreomsorgens avgifter
(Socialstyrelsen  följer upp och utvärderar 1996:6) konstaterat att det finns
brister som framför allt rör den enskildes skydd mot höga avgifter. Styrelsen
konstaterar att ungefär var femte kommun har kvar de regler för
förbehållsbeloppet så som dessa var reglerade före den 1 mars 1993. Några
kommuner har fastställt en högre nivå. Lägst påträffade förbehållsbelopp för
ensamstående 65 år och äldre var 896 kr och det högsta 1 856 kr. Cirka hälften
av kommunerna har riktlinjer där det särskilt anges att hänsyn skall tas till
kvarboende make/maka när ena parten bor i särskild boendeform och vad som skall
gälla för en ensamstående som får dubbel bosättning vid flyttning till särskilt
boende. Några kommuner har allmänt angett att jämkning skall kunna ske om
individuella skäl föreligger. I ett par kommuner anges dock att detta skall ske
restriktivt.
I den nu föreliggande propositionen anför regeringen att nivån på
förbehållsbeloppet måste garantera den enskilde en rimlig levnadsnivå. Det är
kommunernas ansvar att se till att den enskilde erhåller sitt förbehållsbelopp
och att en utredning görs om huruvida avgifterna skall jämkas eller ej med
hänsyn till makes/makas behov. Ansvaret att ge kommunen kunskap om behov och
situationer som gör att avgiften vilar på en korrekt grund måste ligga på
omsorgstagaren. Det är dock kommunens ansvar att ge omsorgstagaren sådan
information att denne eller anhörig kan bedöma vilka uppgifter som skall
lämnas, anförs det.
Regeringen beslutade hösten 1997 att tillkalla en särskild utredare med
uppgift att analysera olika aspekter av socialtjänstlagens begrepp särskild
boendeform och föreslå förändringar som leder till en bättre samordning mellan
författningar inom olika samhällsorgan med anknytning till det särskilda
boendet. Även avgiftsfrågorna inom vård- och omsorgsområdet skall behandlas.
Avgiftsfrågan skall behandlas med förtur. Utredningen skall vara avslutad i
december 1998.
Mot bakgrund av att vissa för den enskilde olyckliga briser i tillämpningen
uppmärksammats anser regeringen i propositionen att det är angeläget att redan
nu genom en ändring i 35 § SoL förtydliga kommunernas ansvar när det gäller att
vid avgiftsberäkningen ta hänsyn till äldres och funktionshindrades normala
behov för sin livsföring. Vidare föreslås en bestämmelse som tydliggör
kommunernas skyldighet att jämka avgifterna för omsorgstagaren om det behövs
med hänsyn till make/maka eller sambo. Med detta vill regeringen också lagfästa
den tillämpning av bestämmelsen som företrädesvis sker på de flesta håll i
landet utifrån lagstiftarens uttalanden i samband med införandet av nu gällande
bestämmelser.
I samband med ändringen i 35 § SoL föreslår regeringen även att uttrycket
hjälp i hemmet, service och omvårdnad (i 10 och 35 §§) ersätts i förtydligande
syfte med ordet hemtjänst, som är ett etablerat begrepp för kommunens insatser
i hemmet för äldre, funktionshindrade och andra som har behov av det. Ändringen
innebär ingen ändring i sak, anförs det i författningskommentaren. Beträffande
den närmare innebörden av begreppet hemtjänst hänvisas till proposition
1996/97:124 (s. 87 f.).
Av direktiven till den särskilde utredaren (dir. 1997:111) framgår att när det
gäller avgifterna skall utredaren särskilt analysera frågan om möjligheter att
överklaga ett enskilt avgiftsbeslut eller avslag på begäran om jämkning.
Utredaren skall också kartlägga och redovisa situationen för olika
individer/hushåll när det gäller avgiftskonstruktioner som tillsammans med
bidrag och skatter ger upphov till marginaleffekter. Den rättsliga situationen
och de ekonomiska konsekvenserna för makar eller samboende av att den ena
parten erhåller dagvård, korttidsboende eller permanent flyttar till särskild
boendeform skall analyseras.
Nivån på förbehållsbeloppet måste garantera den enskilde en skälig
levnadsnivå och inte ligga så lågt att kostnader för läkarvård, läkemedel,
resor m.m. måste täckas med socialbidrag. Det är av stor betydelse att
avgifterna för t.ex. läkarvård, läkemedel, korttidsvård, dagvård, hjälpmedel
osv. inte känns så betungande att den enskilde avstår från insatsen av
kostnadsskäl. Utredaren skall kartlägga i vad mån sådana problem har uppstått,
i vilken utsträckning äldre hänvisas till och erhåller socialbidrag för att
uppnå skälig levnadsnivå och i vilken mån kommunerna jämställer
förbehållsbeloppet med nivån för ?försörjningsstöd?. Utredaren skall också
kartlägga kommunernas tillämpning av självkostnadsbegreppet och i detta
sammanhang redovisa avgiftstäckningsgraden för olika kommuner. Eventuella
förslag från utredaren skall bedömas utifrån kommunalekonomiska konsekvenser.
I motion So43 av Carl Bildt m.fl. (m) yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts dels om taxor och avgifter i
äldreomsorgen (yrkande 3), dels om att förbud mot inkomstrelaterade taxor bör
införas i kommunallagen (yrkande 4) och dels om att primärkommuner skall ge
information om beräkning av självkostnader för olika service/omvårdnadsslag
(yrkande 5). Vidare begärs att riksdagen beslutar att förbehållsbeloppet enligt
35 § socialtjänstlagen fastställs till 1 400 kr för år 1998 (yrkande 6) samt
beslutar om avgifter och förbehållsbelopp för makar i enlighet med vad som
anförts i motionen (yrkande 7). Slutligen begärs en utredning om att ett
förbehållsbelopp även skall tillämpas när det gäller avgifter för läkarvård,
läkemedel och tandvård (yrkande 8). Motionärerna anser att propositionens
förslag om förtydligande av 35 § socialtjänstlagen inte är en tillräcklig
förändring av dagens regler. De pekar på att i specialmotiveringen till
kommunallagen anges att kravet på en objektiv och rättvis likabehandling av
kommunmedlemmarna inte ger utrymme för någon inkomstfördelande verksamhet.
Konflikten mellan kommunallagen och socialtjänstlagen måste ytterligare belysas
och lösas, anför de. Ett minimikrav är att regler införs som mer preciserat
anger vad som menas med skäligt i socialtjänstlagen 35 §. De anser vidare att
inkomstrelaterade avgifter inte bör tillåtas och att regler om detta bör tas in
i kommunallagen. Motiveringen är att olika samverkande progressiva
taxor/avgifter förstör den logik som bör eftersträvas i de statliga skatte- och
bidragssystemen. Motionärerna anser att ett förbehållsbelopp bör i lag
fastställas till 1 400 kr och följa prisbasbeloppet. De anser också att
särskild hänsyn måste tas till hemmavarande makes situation. Ett sätt att
beräkna den differentierade vårdavgiften kan vara att ta som utgångspunkt att
den högsta inkomsten alltid anses ?tillhöra? den make som inte är föremål för
vård utan tillämpning av tudelning av inkomsterna. En annan modell är
pensionärsorganisationernas förslag om att makar genom ?underhållsavtal? skall
kunna komma överens om att underhåll enligt tidigare regler skall fortsätta att
gälla även när makarna inte längre delar samma hushåll. Motionärerna anser att
förbehållsbeloppet bör gälla dels avgifter gällande särskilt boende, dels för
omsorgs- och servicetaxor i hemtjänsten. Ett förbehållsbelopp bör också kunna
användas för att säkerställa ett minsta  belopp till pensionärer som bor hemma
sedan de betalat egenavgifter eller motsvarande för läkemedel, tandvård och
avgifter för primärvårdsbesök. Denna senare fråga bör utredas. För att främja
konkurrens på service- och omvårdnadsområdet skall kommunerna, enligt
motionärerna, åläggas att en gång om året informera medborgarna om sina
självkostnader för olika service- och omvårdnadsområden.
I motion So406 av Carl Bildt m.fl. (m) hemställs att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om avgifter vid sjukhemsboende
(yrkande 4) och om den ekonomiska situationen för hemmavarande make (yrkande
5). Motionärerna anför att sjukhemsboende inte kan likställas med ett vanligt
äldreboende. Avgifterna måste sättas med hänsyn till om den äldre delar rum, om
han eller hon har möjlighet att komma hem efter sjukhemsvistelsen samt om det
finns en kvarvarande make eller maka i bostaden. En sammanvägning måste göras
av vilka effekter de samlade vård-avgifterna får. Motionärerna understryker att
hemmavarande makes ekonomiska situation måste få en lösning som är oberoende av
var vederbörande är bosatt. I vissa kommuner kan ekonomin totalt raseras för
den hemmavarande make som inom äktenskapet har exempelvis en fritidsfastighet
eller ett sparkapital. Vad  gäller avgifterna hänvisar motionärerna också till
motion So407 (m).
I motion So407 av Gullan Lindblad m.fl. (m) yrkas att riksdagen beslutar
dels att förbehållsbeloppet enligt 35 § socialtjänstlagen skall fastställas
till 1 400 kr för 1998 (yrkande 6), dels att avgifter och förbehållsbelopp för
makar,  där make med lägst inkomst intas i särskilt boende, beräknas utan
sammanläggning och tudelning av makarnas inkomster (yrkande 7). Vidare begärs
en utredning om att förbehållsbeloppet även skall tillämpas när det gäller
avgifter för läkarvård, läkemedel och tandvård (yrkande 8). Motionärerna
konstaterar att förbehållsbeloppen varierar mycket kraftigt över landet och att
vissa kommuner saknar uppgift om förbehållsbelopp. Motionärerna anser att ett
förbehållsbelopp i lag bör fastställas till 1 400 kr, dvs. det belopp som de
sociala myndigheterna har rekommenderat. Beloppet bör gälla dels avgifter
gällande särskilt boende, dels för omsorgs- och servicetaxor i hemtjänsten.
Detta kan lagregleras redan nu. Förbehållsbeloppet bör också, enligt
motionärerna, kunna utnyttjas för att säkerställa ett minsta belopp till
pensionärer som bor hemma sedan de betalat egenavgifter eller motsvarande för
läkemedel, tandvård och avgifter för primärvårdsbesök. Denna fråga bör enligt
motionärerna utredas. Motionärerna anser vidare att vid vård i särskilt boende
bör sammanläggning och tudelning av makars inkomster användas när make med
högst inkomst får kommunal vård utanför hemmet. I det motsatta fallet måste
kommunen vid beräkning av taxa avstå från sammanläggning och tudelning av
inkomsterna. Enligt motionärerna bör en sådan lagregel snarast fastställas.
I motion So50 av Roland Larsson m.fl. (c) yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om äldrevårdstaxorna (yrkande
7). Motionärerna anser att dagens taxesystem i vissa fall får orimliga
konsekvenser för den enskildes ekonomi. Enhetliga taxor över hela landet skulle
dock förmodligen bli orättvisa då innehållet skiljer mellan kommunerna. De
anser att regeringen bör ta upp överläggningar med Kommunförbundet om en
gemensam policy för äldrevårdstaxorna i kommunerna.
I motion So639 av Olof Johansson m.fl. (c) begärs tillkännagivande om vad i
motionen anförts om överläggningar med Kommunförbundet om taxor och
förbehållsbelopp (yrkande 9). Motionärerna anför att äldrevårdstaxorna varierar
i landet och att varje kommun har skapat sin egen modell. En ny kartläggning av
kommunernas taxesättning visar på fortsatt stora skillnader och orättvisor för
den enskilde vårdtagaren. Regeringen bör därför vid sina årliga överläggningar
med kommunernas företrädare åter ta upp frågan om taxesättningen och nivån på
förbehållsbeloppet.
I motion So51 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs tillkännagivanden om att
Socialstyrelsen skall få i uppdrag att ta fram en riksnorm för förbehållsbelopp
för de kommunala avgifterna (yrkande 12) och om vad som i motionen i övrigt har
framförts om rättvisare avgifter för de äldre (yrkande 13). Motionärerna anför
att många äldre avstår från att söka den hjälp de är berättigade till för att
avgifterna för denna omsorg är för höga. En undersökning visar att hälften av
kommunerna har ett förbehållsbelopp som ligger under normen för socialbidrag.
Regeringens förslag till förändringar i socialtjänstlagen är inte tillräckliga,
anför motionärerna. De föreslår fyra förändringar. För det första vill de att
Socialstyrelsen skall få i uppdrag att räkna fram en miniminivå för
förbehållsbeloppet, en s.k. riksnorm. Denna norm skall vara bindande för
kommunerna när avgifter sätts. För det andra vill de ha ett system som värnar
den maka eller make, som bor kvar i det ursprungliga boendet när livskamraten
flyttat till särskilt boende. För det tredje anser de att det endast skall vara
avkastningen på den äldres förmögenhet som skall räknas som inkomst när
avgifterna sätts. Förmögenheten i sig skall alltså undantas. För det fjärde
anser de att taket för månadsavgiften skall vara avsevärt lägre än den
beräknade kommunala självkostnaden.
I motion So433 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs tillkännagivande om en ny
modell för beräkning av avgifter för äldreomsorgen (yrkande 8). Motionärerna
konstaterar att god äldreomsorg kostar mycket pengar. De anser att det är
viktigare att de boende bidrar ekonomiskt via avgifter till äldreomsorgen, än
att äldreomsorgen tvingas hålla en lägre kvalitet. Oberoende av hur höga
taxorna är måste dock maka/make värnas ekonomiskt. Om den av makarna som har
den lägre inkomsten flyttar till äldreboende bör kommunen beräkna avgiften bara
utifrån den inkomst som den som flyttar har. Finns familj skall särskild
ekonomisk hänsyn tas till hemmavarande barn.
I motion So285 av Johan Lönnroth m.fl. (v) yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rättvisare avgifter inom
äldreomsorgen (yrkande 8). Motionärerna är motståndare till höjda avgifter inom
äldreomsorgen och anser att kostnaderna skall delas av alla via skattsedeln.
Taxan får inte heller baseras på behovet av hjälptimmar i stället för på
inkomst, då detta missgynnar personer med stort omsorgsbehov. Motionärerna
anser att det behövs en samlad lösning med ett gemensamt högkostnadsskydd för
alla olika taxor och avgifter som den hjälpbehövande kan råka ut för. Den s.k.
Borlängemodellen kan vara en metod att åstadkomma ett enhetligt
högkostnadsskydd.
I motion So432 av Johan Lönnroth m.fl. (v) yrkas att riksdagen hos
regeringen begär upprättandet av en riksnorm för pensionärernas
förbehållsbelopp (yrkande 9). Vidare begärs ett tillkännagivande om att inordna
tandvården för pensionärer i högkostnadsskyddet (yrkande 8). Motionärerna
konstaterar att förbehållsbeloppet varierar mellan kommunerna och att alla
kommuner inte upplyser de äldre om förbehållsbeloppets existens. Om det är
möjligt att införa en riksnorm för socialbidragen så borde det enligt
motionärerna också vara möjligt att införa en riksnorm för förbehållsbeloppet.
Vidare bör tandvården för pensionärer inordnas i högkostnadsskyddet.
I motion So290 av Ulla Hoffman m.fl. (v) yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att minska
skillnaderna i avgiftssättning mellan landets kommuner (yrkande 1). Vidare
yrkas att riksdagen hos regeringen begär dels en ny högkostnadsutredning enligt
vad i motionen anförts om ett totalt högkostnadsskydd där även kommunala
avgifter, sjukresor m.m. bör inordnas (yrkande 2), dels en översyn av
tillgänglig behandling och sjukvård som skall ingå i ett högkostnadsskydd
(yrkande 3). Motionärerna konstaterar att det inte finns något totalt
högkostnadsskydd inom äldre- och handikappomsorgen och att avgifterna skiljer
sig mycket starkt åt mellan olika kommuner. Att bli gammal och sjuk eller ha
ett funktionshinder kan i sig innebära stora bekymmer. Att därtill känna
ständig oro för sin ekonomi eller tvingas välja bort behövlig vård av
kostnadsskäl är ovärdigt, anför motionärerna. Därför måste det utarbetas ett
förslag om ett högkostnadsskydd för vård och service som gamla, sjuka och
handikappade behöver för sin livsföring. Högkostnadsskyddet skall tillförsäkra
alla en skälig levnadsstandard. Motionärerna anser att det behövs en
merkostnadsersättning där de olika högkostnadsskyddens summor inräknas i
underlaget och knyts till en viss procentsats av basbeloppet.
I motion So49 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts dels om ett gemensamt
försäkringssystem och högkostnadsskydd för sjukvård och tandvård (yrkande 6),
dels om förbehållsbeloppets storlek (yrkande 10). Regeringen skriver att för
patienterna får inte avgifterna vara ?oskäliga?. En uppfattning som
motionärerna delar. Taget var för sig kan avgifterna för läkarbesök, medicin,
hjälpmedel, tandläkare och hemtjänst se överkomliga ut, men det intressanta är
helhetsbilden. Motionärerna anser att det behövs en utredning i syfte att
samordna tandvårds- och sjukförsäkringarna. Vad gäller kommunernas avgifter för
äldreomsorgen anser motionärerna att de skall utgöras av krontal i ett
taxesystem som tydligt relateras till insatsens storlek. Detta bör framgå av
socialtjänstlagen alternativt som en rekommendation till kommunerna. Kommunerna
bör hålla sig till rimliga jämkningsregler när äldre makar får dubbla
bostadskostnader i samband med att ena maken nödgas flytta till särskilt
boende. I fråga om ?förbehållsbelopp? bör eftersträvas att minst 35-40 % av
folkpension och pensionstillskott samt 20-25 % av övriga inkomster får
behållas. Till det framräknade beloppet bör ett belopp per år läggas till som
svarar mot högkostnadsbeloppet för medicin (f.n. 1 300 kr).
I motion So435 av Mona Berglund Nilsson m.fl. (s) begärs tillkännagivande om
behovet av översyn av avgiftssystemet för vård och omsorg. Motionärerna
konstaterar att avgiftssystemen är så komplexa att det kan vara svårt för en
person som är i behov av vård eller dennes anhöriga att sätta sig in i dem.
Endast ett fåtal kommuner använder sig av enhetstaxa. För ett par makar där den
ene blir beroende av särskilt boende kan ekonomiska problem uppstå.
Motionärerna anser därför att avgiftssystemet för vård och omsorg måste ses
över.
Utskottets bedömning
Vid utskottets behandling av regeringens förslag till avgifter inom äldre- och
handikappomsorgen (bet. 1992/93:SoU12) uttalade utskottet att olika
boendestandard i särskilda boendeformer skulle beaktas vid avgiftssättningen.
Kommunerna skulle också beakta makars/sammanboendes ekonomiska situation när
den ene maken flyttar till särskild boendeform. Utskottet förutsatte vidare att
kommunerna konstruerade egna högkostnadsskydd och att det borde finnas regler
för jämkning av avgifterna. Utskottet har senare konstaterat att avgifterna
inom de särskilda boendeformerna medför problem för många äldre. Riksdagen har
med anledning av detta givit regeringen till känna att den på lämpligt sätt bör
överväga boendebegreppet i boendeformerna för äldre samt avgifterna och deras
effekter (bet. 1996/97:SoU7, rskr. 1996/97:4).
Av direktiven till den särskilde utredaren framgår att hon skall överväga
flertalet av de frågor som tas upp i de nu aktuella motionerna, såsom jämkning,
hänsyn till make/maka, skälig levnadsnivå och möjligheten att överklaga
avgiftsbeslut. Utredaren skall också kartlägga kommunernas tillämpning av
självkostnadsbegreppet.
I avvaktan på de förslag som den särskilde utredaren kan komma att lägga fram
bör redan nu vissa förtydliganden om avgifterna för äldre- och
handikappomsorgen göras i socialtjänstlagen. Utskottet delar regeringens
uppfattning att nivån på förbehållsbeloppet måste garantera den enskilde en
rimlig levnadsnivå. Kommunen skall se till att avgifter för hemtjänst
tillsammans med vårdavgifter inte uppgår till så stora belopp att den enskilde
inte förbehålls tillräckliga medel för personliga behov, boendekostnad och
andra normala levnadskostnader. Utskottet tillstyrker också förslaget att
införa en bestämmelse som tydliggör kommunernas skyldighet att jämka avgifterna
för omsorgstagaren med hänsyn till make/maka. Utskottet anser att dessa
ändringar innebär ett fullföljande  av riksdagens uttalande år 1992.
Utskottet har inget att erinra mot att begreppet ?hemtjänst? i lagtexten
ersätter den tidigare formuleringen ?hjälp i hemmet, service och omvårdnad?,
men vill understryka att ändringen inte innebär någon ändring i sak. Utskottet
tillstyrker att 10 och 35 §§ i socialtjänstlagen samt tredje stycket 26 § i
hälso- och sjukvårdslagen får den lydelse som föreslås i propositionen. I
förslaget till lag om ändring av hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) bör såväl
när det gäller den nuvarande som den föreslagna lydelsen av första stycket 26 §
beaktas att paragrafen fick ändrad lydelse genom SFS 1997:1319.  Förslaget i
propositionen bör därför ändras på sätt som framgår av bilaga 2. Förslaget
medför en följdändring i lagen (1987:813) om homosexuella sambor, vilken
utskottet tillstyrker. Utskottet avstyrker motionerna So43 (m) yrkandena 3-8,
So49 (kd) yrkandena 6 och 10, So50 (c) yrkande 7, So51 (fp) yrkandena 12 och
13, So285 (v) yrkande 8, So290 (v) yrkandena 1-3, So406 (m) yrkandena 4 och 5,
So407 (m) yrkandena 6-8, So432 (v) yrkandena 8 och 9, So433 (fp) yrkande 8,
So435 (s), So639 (c) yrkande 9,
Fler platser och högre standard i äldreboendet
I propositionen anförs att ett tillfälligt statligt bidrag om totalt 400
miljoner kronor bör införas för ny- och ombyggnad samt för förbättring av
bostäder i särskilda boendeformer och av sådana lokaler i anslutning till det
särskilda boendet som skall användas som t.ex. samlingslokaler för äldre.
Medlen bör disponeras av Boverket. Förslag om att anvisa ett nytt
reservationsanslag redovisas i den ekonomiska vårpropositionen för 1998 (prop.
1997/98:150).
Ädelreformen medförde kraftigt ökade behov av goda och funktionella bostäder
och lokaler, avsedda för äldre. En del av dessa behov har kunnat tillgodoses
genom de omfattande ny- och ombyggnationer av äldreboendet som har ägt rum i
kommunerna under senare år, till en del finansierat med statliga
stimulansmedel. Under senare år har det även skett en höjning av
bostadsstandarden i de särskilda boendeformerna, men brister kvarstår.
Fortfarande år 1996 saknade 23 % av de boende egen toalett, 33 % saknade egen
dusch/eget bad och 10 % delade bostad med annan än make/maka.
För att bl.a. säkerställa att pågående projekt kan slutföras och att
nödvändiga nya projekt inte skjuts på framtiden har regeringen tidigare detta
år i propositionen (1997/98:119) Bostadspolitik för en hållbar utveckling
aviserat att 400 miljoner kronor bör avsättas för ett tillfälligt statligt
byggstöd för äldrebostäder, m.m. i kommunerna. För att ytterligare påskynda
utvecklingen mot nya och bättre bostäder för äldre anser regeringen att 250
miljoner kronor bör utgå redan under innevarande år och 150 miljoner kronor
under år 1999. Medlen bör kunna användas för utbyggnad och anpassning av de
särskilda boendeformerna, dels i syfte att bereda plats för fler personer, dels
för att öka standarden i redan befintliga bostäder.  Dessutom bör medlen kunna
användas för ny- och ombyggnad samt renovering av möteslokaler och andra
gemensamma utrymmen där äldre personer kan träffas och umgås.
I motion So50 av Roland Larsson m.fl. (c) begärs tillkännagivande om
stimulansbidrag till äldrebostäder (yrkande 8). Motionärerna anser att
kommunerna med stöd av de nationella målen klarar att bedöma hur resurserna
skall användas. De anser att de av regeringen föreslagna extra resurserna till
ombyggnation av äldrebostäder bör ingå i det generella bidraget till
kommunerna.
I motion So433 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs tillkännagivande om ett
stimulansbidrag till de kommuner som bygger ut äldreboendet (yrkande 1). Under
förra mandatperioden fick Folkpartiet igenom ett stimulansbidrag för att få i
gång utbyggnaden av egna rum inom äldreboendet. Partiet föreslog ytterligare
resurser i sitt budgetalternativ för år 1998.
I motion So432 av Johan Lönnroth m.fl. (v) yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att uppfylla löftet av ett
eget rum för alla i äldreboendet (yrkande 10). Motionärerna anser att det är
dags att uppfylla löftet om eget rum i äldreboendet.
I motion So639 av Olof Johansson m.fl. (c) begärs tillkännagivande om rätten
att bo tillsammans på vårdinstitutioner (yrkande 8). Motionärerna anför att det
är ett problem att gifta och sambor inte alltid bereds möjlighet att dela rum i
äldrevården. Motionärerna anser det inte rimligt att människor som levt stora
delar av livet tillsammans skall tvingas bo i separata rum under sina sista
levnadsår. Äkta makar och sambor skall ha rätt att bo tillsammans även inom
åldringsvården om de så önskar.
Utskottets bedömning
Utskottet har i yttrandet till finansutskottet över tilläggsbudgeten för år
1998 (1997/98:SoU8y) tillstyrkt regeringens förslag om ett nytt anslag för
bidrag till äldrebostäder m.m. Under senare år har en omfattande ny- och
ombyggnad av äldreboendet ägt rum i kommunerna. Fortfarande finns dock brister.
Utskottet anser att alla som vill det skall ha rätt att få ett eget rum och att
äkta makar skall ges möjlighet att bo ihop inom det särskilda boendet om de så
önskar. Ett stimulansbidrag kan ytterligare påskynda utvecklingen mot goda
boendemiljöer i det särskilda boendet. Motionerna So432 (v) yrkande 10, So433
(fp) yrkande 1 och So639 (c) yrkande 8 är därmed i huvudsak tillgodosedda.
Motionerna avstyrks. Även motion So50 (c) yrkande 8 avstyrks.
Förstärkt tillsyn, effektivare kontroll och kvalitetssäkring
Effektivare tillsyn
I propositionen gör regeringen bedömningen att Socialstyrelsen och
länsstyrelserna bör få i uppdrag att ytterligare förstärka och intensifiera
tillsynen över vården av äldre och funktionshindrade. För detta bör
Socialstyrelsen och länsstyrelserna tillföras 20 miljoner kronor i
budgetpropositionen för år 1999. Samordningen mellan tillsynen på
socialtjänstens och hälso- och sjukvårdens områden måste utvecklas vidare och
förstärkas. En särskild utredare har fått i uppdrag att göra en översyn av
vissa frågor som gäller socialtjänstens uppgifter.
Behovet av att se över formerna och organisationen av tillsynen över
socialtjänsten har aktualiserats i olika sammanhang. I proposition 1996/97:124
om ändring i socialtjänstlagen uttalade regeringen att den regionala tillsynen
över socialtjänsten behöver effektiviseras och bli mer slagkraftig. Vidare har
socialutskottet i sitt av riksdagen godkända betänkande (bet. 1996/97:SoU13,
rskr. 1996/97:185) uttalat att tillsynen över äldreomsorgen bör förbättras.
Enligt utskottet bör övervägas om tillsynen kan läggas på samma statliga
myndighet för såväl socialtjänsten som hälso- och sjukvården för att härigenom
skapa en slagkraftigare organisation. Regeringen avser nu att gå vidare med
frågan. Socialtjänstutredningen har fått i uppdrag att analysera
förutsättningarna för en bättre samordning av tillsynen över socialtjänsten och
hälso- och sjukvården.
I motion So51 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Socialstyrelsen skall
vara ensam tillsynsmyndighet för äldreomsorgen (yrkande 17). Motionärerna anser
att tillsynen över äldreomsorgen är otillräcklig i dag. De bedömer att
tillsynen skulle bli effektivare om Socialstyrelsen ensam fick ansvar för
tillsynen. Detta kräver en ökad regionalisering av Socialstyrelsens resurser så
att tillsynsverksamheten kommer närmare den verksamhet den skall ha tillsyn
över.
Utskottets bedömning
Utskottet har i betänkande 1996/97:SoU13 uttalat att tillsynen över
äldreomsorgen bör förbättras. Tillsynen måste skärpas och inriktas på frågor om
laglighet och rättssäkerhet. Tillsynen måste också inriktas på att säkra
kvaliteten och kompetensen i vården och omsorgen, så att de äldres rätt till
självbestämmande, integritet, trygghet och värdighet säkras. Det är angeläget
att skapa en tydligare organisation för tillsynen. Det får inte råda någon
tvekan om vart den enskilde skall vända sig med sina synpunkter och klagomål.
Informationen om möjligheten att klaga måste förbättras. Det bör övervägas om
tillsynen kan läggas på samma statliga myndighet för såväl socialtjänsten som
hälso- och sjukvården för att härigenom skapa en slagkraftigare organisation.
Utskottet, som  vidhåller denna uppfattning, kan konstatera att regeringen
uppdragit åt kommittén för översyn av vissa frågor rörande socialtjänstlagen
och socialtjänstens uppgifter att analysera förutsättningarna för en bättre
samordning av tillsynen över socialtjänsten och hälso- och sjukvården.
Utredningen skall redovisa sitt uppdrag senast den 31 mars 1999. Utskottet
förutsätter också att regeringen så snart som möjligt återkommer med förslag
till en slagkraftig tillsynsorganisation. Eventuella ändringsförslag kan dock
träda i kraft tidigast år 2000. Utskottet anser det angeläget att förstärka
tillsynsverksamheten. Utskottet delar regeringens bedömning att Socialstyrelsen
och länsstyrelserna i budgetpropositionen för år 1999 bör tillföras 20 miljoner
kronor för ändamålet. Utskottet förutsätter att den av regeringen förordade
samplaneringen mellan länsstyrelserna och Socialstyrelsen kommer till stånd så
att den resursförstärkningen för myndigheterna kan utnyttjas på ett effektivt
sätt. Motion So51 (fp) yrkande 17 avstyrks därmed.
Anmälan om missförhållanden
I propositionen föreslås att en ny bestämmelse införs i socialtjänstlagen som
ålägger var och en som är verksam inom omsorger om äldre eller
funktionshindrade att vaka över att de enskilda får god omvårdnad och lever
under trygga förhållanden. Den som uppmärksammar eller på annat sätt får
kännedom om allvarliga missförhållanden i omsorgerna om någon enskild skall
vara skyldig att utan dröjsmål anmäla detta till socialnämnden eller till den
som annars är ansvarig för verksamheten. Om missförhållandena inte kan åtgärdas
omedelbart, skall den verksamhetsansvarige anmäla missförhållandena till
tillsynsmyndigheten.
Den föreslagna anmälningsskyldigheten har inte förenats med någon bestämmelse
om sanktion för den som inte fullgör sin anmälningsplikt. Anledningen till
detta är enligt propositionen att syftet med bestämmelsen i första hand är att
komma till rätta med missförhållanden och att en anmälningsskyldighet skall
vara ett stöd för personal och andra verksamma att göra anmälan utan rädsla för
repressalier.
I propositionen anförs att de brister som uppdagats inom äldreomsorgen har
många orsaker och måste angripas på flera sätt. Olika former av
kvalitetssäkring kan t.ex. förebygga uppkomsten av allvarliga missförhållanden.
En effektiv tillsyn verkar i samma riktning. En tillsynsmyndighet kan dock inte
granska varje enskilt ärende. Regeringen anser att skyddslösheten hos de äldre
som är helt beroende av socialtjänsten motiverar vissa regeländringar i syfte
att förbättra insynen och kontrollen av omsorgerna om dem. Brister i omsorgerna
om äldre och funktionshindrade kan bättre följas upp och förebyggas med en
lagstadgad skyldighet att anmäla sådana.
Socialtjänstens insatser skall bygga på respekt för människornas
självbestämmanderätt och integritet. Samtidigt är det obestridligt, anförs det,
att vissa äldre till följd av fysiska eller psykiska funktionsnedsättningar
eller av rädsla för att stöta sig med personalen eller någon annan inom
socialtjänsten, kan ha mycket svårt att framföra konkreta klagomål på vården.
De kan också ha svårt att få gehör för sina synpunkter, även om dessa är klart
befogade. Regeringen anser att det främst är för dessa fall som det bör finnas
en särskild skyldighet för de i vården verksamma att bevaka att den enskilde
får tillfredsställande omvårdnad och lever under trygga förhållanden.
I propositionen redovisas att Lagrådet har pekat på att den föreslagna
anmälningskyldigheten enbart innebär en skyldighet att anmäla missförhållandet
till den verksamhetsansvarige och att det bör förtydligas att möjligheten
alltid står öppen att göra en anmälan till tillsynsmyndigheten i det fall den
verksamhetsansvarige inte fullföljer sina åligganden enligt bestämmelsen eller
om det finns skäl att tro att så inte skulle vara fallet.
Regeringen gör liksom Lagrådet bedömningen att det inte föreligger något
lagligt hinder för en enskild att göra anmälan till tillsynsmyndigheten om
missförhållanden i verksamheten. Regeringen konstaterar dock att i motsvarande
bestämmelse om anmälningsskyldighet för personal inom hälso- och sjukvården
finns inte någon motsvarande erinran intagen. Att införa en sådan erinran i
socialtjänstlagen skulle därmed kunna leda till missförstånd och till
motsatsvisa slutsatser, anförs det.
Enligt propositionen bör den nya paragrafen införas som 71 a § i
socialtjänstlagen, varvid nuvarande 71 a och 71 b §§ skall betecknas 71 b
respektive 71 c §§. Rubriken närmast före nuvarande 71 a § skall sättas före 71
b §. Omnumreringen leder till en följdändring i sekretesslagen.
I motion So48 av Stig Sandström m.fl. (v) begärs tillkännagivande om vad i
motionen anförts om lex Sara (yrkande 1). Motionärerna konstaterar att Lagrådet
i sitt yttrande framfört att det bör tas in en erinran i lagen om möjligheten
att göra anmälan till tillsynsmyndigheten. Regeringen tillbakavisar Lagrådets
förslag och menar att rätten att göra anmälan till tillsynsmyndigheten alltid
finns för den anställde. Motionärerna instämmer i regeringens bedömning men
vill understryka att det av riksdagens beslut klart skall framgå att både
offentligt och privat anställda inom vården har rätt att påtala
missförhållanden inte bara till arbetsgivaren utan också till den
verksamhetsansvarige och till tillsynsmyndigheten. Detta bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.
I motion So404 av Sigge Godin och Kenth Skårvik (båda fp) yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en
anmälningsplikt för personal som upptäcker våld och vanvård av äldre.
Motionärerna anför att det numer är belagt av forskare att äldre människor
misshandlas i hemmet av anhöriga eller vårdare. En doktorsavhandling från 1994
visade på att såväl sjukvård som socialtjänst saknade strategier för att möta
misstankar om övergrepp mot äldre. Motionärerna anser att varje landsting borde
utarbeta ett handlingsprogram till stöd för personalens agerande vid misstanke
om övergrepp mot äldre. Det bör även införas en lag om anmälningsplikt för
personal som arbetar med äldre.
Utskottets bedömning
Utskottet delar regeringens uppfattning att det i socialtjänstlagen bör införas
en skyldighet att anmäla missförhållanden i omsorgen om äldre eller
funktionshindrade, en s.k. lex Sara. Många äldre som är beroende av stöd från
socialtjänsten kan ha mycket svårt för att själva framföra konkreta klagomål på
vården till följd av fysiska eller psykiska funktionsnedsättningar.
Beroendeförhållandet kan också göra att de inte vågar framföra sina klagomål.
Bestämmelsen innebär att var och en som är verksam inom omsorger om äldre
människor eller människor med funktionshinder skall vaka över att dessa får god
omvårdnad och lever under trygga förhållanden. Den som uppmärksammar eller får
kännedom om ett allvarligt missförhållande i omsorgerna om någon enskild skall
genast anmäla detta till socialnämnden. Den verksamhetsansvarige skall utan
dröjsmål rätta till missförhållandena. Om detta inte kan ske utan dröjsmål
skall den verksamhetsansvarige anmäla bristen till tillsynsmyndigheten.
Utskottet anser inte att riksdagen bör ta något initiativ med anledning av
motion So48 (v) yrkande 1. Utskottet vill dock understryka att den anställde
alltid har möjlighet att vända sig direkt till tillsynsmyndigheten med en
anmälan, vilket också Lagrådet påpekat i sitt yttrande. Utskottet tillstyrker
den föreslagna ändringen i socialtjänstlagen som innebär att 71 a och 71 b §§
skall betecknas 71 b och 71 c §§, att rubriken före nuvarande 71 a § skall
sättas närmast före 71 b § samt att det i lagen införs en ny paragraf 71 a §
och att en ny rubrik sätts in före denna. Utskottet avstyrker samtidigt motion
So48 (v) yrkande 1. Motion So404 (fp), vilken är tillgodosedd, avstyrks också.
Utskottet tillstyrker också den i propositionen föreslagna följdändringen i
sekretesslagen med den ändringen att ordet ?polislagen? ändras till
?postlagen?. Justitieutskottet har nyligen i betänkande 1997/98:JuU20 behandlat
proposition 1997/98:97 om polisens register och därvid föreslagit en ändring i
16 kap. 1 § sekretesslagen. Riksdagen har ännu inte avgjort ärendet.
Justitieutskottets förslag i betänkandet bör samordnas med regeringens nu
föreslagna ändring i samma paragraf.
Förtroendenämnder m.m.
I propositionen görs bedömningen att det är viktigt att det finns opartiska
instanser dit enskilda och anhöriga kan vända sig när det uppstår problem i
samband med vård och omsorg. Den pågående omstruktureringen av hälso- och
sjukvården medför att de ärenden som når förtroendenämnderna i ökad
utsträckning rör insatser som både landsting och kommuner svarar för. Det finns
behov av förtroendenämnder som kan arbeta med problem i vården oavsett
huvudmannaskap, anförs det. Det är regeringens avsikt att återkomma till
riksdagen i denna fråga.
Förtroendenämndsverksamheten regleras genom lagen (1992:563) om
förtroendenämndsverksamhet inom hälso- och sjukvården. Nämnden har inga
disciplinära befogenheter utan arbetar som en rådgivande instans. Nämnderna ger
bl.a. råd, stödsamtal, hänvisningar till rätt vårdgivare samt hjälper till så
att den enskilde får vård i rätt tid och med ett respektfullt och värdigt
bemötande. Nämnderna skall även ge hjälp med skadeanmälningar till
Patientförsäkringen och Läkemedelsförsäkringen samt när så erfordras till
Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN).
I regel finns det en förtroendenämnd inom varje landsting. Sedan år 1992 är
kommunerna skyldiga att tillhandahålla förtroendenämndsverksamhet för den
hälso- och sjukvård som de ansvarar för efter ädelreformen. Drygt två
tredjedelar av kommunerna har genom avtal överlämnat uppgiften till
landstingens förtroendenämnder. Övriga kommuner har valt att inrätta egna
nämnder.
I propositionen redovisas att kommittén om hälso- och sjukvårdens
finansiering och organisation, HSU 2000, har haft regeringens uppdrag att bl.a.
överväga åtgärder som kan stärka patientens ställning i hälso- och sjukvården.
I delbetänkandet Patienten har rätt (SOU 1997:154) föreslås att en ny lag om
patientnämnd m.m. skall ersätta nuvarande lag om förtroendenämndsverksamhet och
att nämndernas arbetsområde utvidgas till att omfatta all offentligt
finansierad hälso- och sjukvård samt vissa socialtjänstfrågor inom
äldreomsorgen.
Vidare redovisas att utredningen om bemötande av äldre i delbetänkandet
Brister i omsorg (SOU 1997:51) redogör för utvecklingstendenser och
erfarenheter hos landets förtroendenämnder. Av redogörelsen framgår att en
anmälan till en förtroendenämnd ofta berör flera aspekter, t.ex. klagomål som
samtidigt avser både behandling och bemötande. Vidare framgår att få
anmälningar avser personer över 65 år.
I propositionen konstateras vidare att trots information om
förtroendenämnderna är deras verksamhet okänd bland många medborgare och även
bland sjukvårdspersonal.  Det är väsentligt att en fortsatt och intensifierad
information till allmänheten sker, anförs det. Särskilt viktigt synes detta
vara till enskilda, anhöriga och personal inom den kommunala vården.
Informationen måste lämnas på ett sådant sätt och i sådan form att personer med
annan språklig bakgrund kan tillgodogöra sig den.
I delbetänkandet Patienten har rätt (SOU 1997:154) föreslås att en ny lag om
patientnämnd m.m. skall ersätta nuvarande lag om förtroendenämnder inom hälso-
och sjukvården m.m. Genom lagens namn har kommittén velat markera att den anser
att nämnderna bör benämnas Patientnämnd, bl.a. för att lättare nå ut med
information om sin existens till patienter, anhöriga och allmänhet samt för att
tydligare markera vilka nämnderna skall företräda. Kommittén föreslår vidare
att nämndernas arbetsområde skall utvidgas till att omfatta all offentligt
finansierad hälso- och sjukvård samt vissa socialtjänstfrågor inom
äldreomsorgen. Centrala uppgifter är att främja kontakterna mellan patienter
och vårdpersonal, att stödja och hjälpa enskilda patienter samt att återföra
erfarenheter från nämndernas verksamhet så att de kan bidra till hälso- och
sjukvårdens kvalitetsutveckling. Kommittén framhåller att det är angeläget att
landsting och kommuner söker samarbetslösningar som gör det möjligt att arbeta
med problem i hela vårdkedjan genom att inrätta patientnämnder som besitter
erfarenhet både från kommunernas och landstingens hälso- och sjukvård. En
utvidgning av patientnämndernas arbetsuppgifter är motiverad för att dessa
skall kunna stödja och hjälpa personer som är missnöjda med vården och omsorgen
utan att behöva fastna i definitionsfrågor kring vad som är hälso- och sjukvård
respektive hemtjänst. Enligt kommittén är det mycket viktigt att
patientnämnderna är självständiga i förhållande till dem som beslutar om hälso-
och sjukvården. Kommittén anser mot den bakgrunden att det är direkt olämpligt
att ledamöterna i patientnämnderna kombinerar de uppdragen med uppdrag i
kommunala nämnder med ansvar för hälso- och sjukvård. Slutligen anser kommittén
att regeringen tar initiativ till en utvärdering av patientnämndernas
verksamhet efter det att de nya reglerna varit i kraft några år.
Betänkandet har remissbehandlats.
I motion So50 av Roland Larsson m.fl. (c) yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förtroendenämnder (yrkande
10). Motionärerna anför att förtroendenämnderna är ett mycket betydelsefullt
komplement till de övriga instanser dit patienten kan vända sig för att få
upprättelse. Nämndernas ansvar och funktion bör utvecklas och förstärkas.
Motionärerna vill ändra namnet till Patientnämnd för att tydligare markera att
den är medborgarnas företrädare. Nämnderna skall var politiskt tillsatta med
stark integritet gentemot verksamheten, oberoende av om den är privat eller
offentlig. Det skall inte råda någon tvekan om att patientnämnderna är
självständiga i förhållande till dem som beslutar om äldreomsorg eller hälso-
och sjukvård.
I motion So51 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs tillkännagivande om att
kommunerna bör stimuleras till att införa en äldreombudsman (yrkande 14). Många
äldre vet inte vart de skall vända sig för att protestera mot missförhållanden,
anför motionärerna. De anser att det behövs en äldreombudsman som skall vara
fristående från de verksamheter som administrerar äldreomsorgen i kommunen, om
än anställd av kommunen. Äldreombudsmannen skall vara den instans dit äldre
eller deras anhöriga kan vända sig med frågor och klagomål eller för att få
information. Motionärerna betonar också att samarbetet med
pensionärsorganisationerna bör intensifieras.
I motion So48 av Stig Sandström m.fl. (v) yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om patientnämnden (yrkande 5).
HSU2000 har i betänkandet Patienten har rätt (SOU 1997:154) bl.a. föreslagit
att en lag om patienträtt m.m. skall ersätta nuvarande reglering av
förtroendenämnder. Motionärerna anser att det är viktigt att patientens
ställning stärks och anser att regeringen bör återkomma med förslag till
riksdagen enligt utredningens förslag.
I motion So49 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om självständiga
förtroendenämnder (yrkande 16). Motionärerna anser att den mycket viktiga roll
som förtroendenämnderna har bör lyftas fram. Det är en brist i dagens
organisation att förtroendenämnderna inte har samma formella ställning som
t.ex. revisorerna. Kommunallagen bör förändras så att förtroendenämndens
oberoende ställning klargörs, anför motionärerna.
I samma motion begärs också tillkännagivande om äldreombudsman och
äldreminister (yrkande 14). Motionärerna anser att det är hög tid att inrätta
en äldreombudsman. Denna skall verka för de äldres situation och ta initiativ
till egna utredningar och föreslå åtgärder för att förbättra för de äldre.
Motionärerna anser också att det behövs en äldreminister.
Ett likartat yrkande finns i motion So423 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd)
yrkande 6.
I motion So41 av My Persson (m) begärs tillkännagivande om inrättandet av en
statlig äldreombudsmannafunktion. Motionären anser att äldreombudsmannen skall
vara talesman för de alltför gamla i höga åldrar som ofta inte kan göra sig
hörda. Ombudsmannen skall medvetandegöra de ofta dolda missförhållanden som
många gamla lever under och skapa underlag för bättre levnadsvillkor för alla
gamla. Ombudsmannen skall påverka samhällets utveckling och ta initiativ i
övergripande äldrefrågor samt vara opinionsbildare.
Ett likartat yrkandet finns också i motion So401 av My Persson (m).
Utskottets bedömning
Utskottet delar regeringens uppfattning att det är viktigt att det finns
opartiska instanser dit enskilda och anhöriga kan vända sig när det uppstår
problem i samband med vård och omsorg. HSU2000, som haft att överväga frågan om
åtgärder som kan stärka patientens ställning i hälso- och sjukvården, har i
betänkandet Patienten har rätt konstaterat att den pågående omstruktureringen
inom hälso- och sjukvården medfört att de ärenden som når förtroendenämnderna i
ökad utsträckning rör insatser som både landsting och kommun svarar för.
Kommittén föreslår därför att en ny lag om patientnämnd m.m. skall ersätta
nuvarande lag om förtroendenämndsverksamhet och att nämndernas arbetsområde
skall utvidgas till att omfatta all offentligt finansierad hälso- och sjukvård
samt vissa socialtjänstfrågor inom äldreomsorgen.
Utskottet har inhämtat att regeringen planerar en proposition i ärendet.
Utskottet vill inte föregripa regeringens kommande förslag. Motionerna So48 (v)
yrkande 5, So49 (kd) yrkande 16 och So50 (c) yrkande 10 är därmed i huvudsak
tillgodosedda. Motionsyrkandena avstyrks.
I ett par motioner begärs tillkännagivanden om inrättande av äldreombudsmän
dels kommunalt, dels statligt liksom av en äldreminister för att tillvarata de
äldres intressen.
Utskottet vill peka på att i överenskommelsen mellan staten och landstingen
om ersättningar år 1999 för insatser för att stärka patientens ställning m.m.
anför parterna att de är överens om betydelsen av att stärka patientens
inflytande och delaktighet i vården med den huvudsakliga inriktning som anges i
HSU:s betänkande Patienten har rätt. Bl.a. skall patienten erhålla individuellt
anpassad information om sitt hälsotillstånd, patienten skall ges ett ökat
inflytande vid val mellan olika behandlingsalternativ samt ges en rätt att i
vissa situationer få en andra bedömning, s.k. second opinion. I
överenskommelsen avsätts resurser för att underlätta omställningen inom vården
mot ett mer patientorienterat synsätt. Medel avsätts för att bygga ut
Socialstyrelsens faktabas MARS och epidemiologiskt Centrum och för att utveckla
nationella kvalitetsregister och nationella riktlinjer för god medicinsk
praxis.
Inom det sociala området pågår ett omfattande kvalitetssäkringsarbete.
Socialstyrelsen har i rapporten Kvalitetsarbete i praktiken. Exempel från
äldre- och handikappomsorgen, SoS-rapport 1997:21 redovisat några
kvalitetsutvecklingsprojekt inom äldre- och handikappomsorgen som fått
utvecklingsmedel från Socialstyrelsen. Syftet är att visa på framkomliga vägar
och fruktbara arbetssätt för kvalitetsutveckling inom socialtjänsten. Utskottet
har tidigare i betänkandet hänvisat till den kvalitetsrevision av vårdkedjan
för äldre som Örebro läns landsting utvecklat. Liknande verksamheter finns på
många håll.
Socialstyrelsen följer varje år upp ädelreformen och avrapporterar
utvecklingen till Socialdepartementet.
Ett viktigt arbete görs också av pensionärsorganisationer centralt och lokalt
och av intresseföreningar; som t.ex. Demensförbundet.
Utskottet anser att det arbete som pågår för att förstärka tillsynen inom det
sociala området, de nya bestämmelserna i socialtjänstlagen om att anmäla
missförhållanden och det förslag som bereds angående patientnämnd m.m.
tillsammans med det uppföljnings- och kvalitetsarbete som görs hos
Socialstyrelsen, länsstyrelserna, kommuner och landsting,
pensionärsorganisationer, anhörigföreningar m.fl. tillsammans bör ge
förutsättningar för en effektivare kontroll och kvalitetssäkring av
äldreomsorgen. Något initiativ med anledning av motionerna So41 (m), So49 (kd)
yrkande 14, So51 (fp) yrkande 14, So401 (m) och So423 (kd) yrkande 6 behövs
inte. Motionerna avstyrks.
Mer forskning, ökad kunskap och kompetens
Satsning på forskning, fortbildning och personalförsörjning
I propositionen gör regeringen bedömningen att äldreforskningen bör förstärkas
med, jämfört med dagsläget, 10 miljoner kronor år 1999, 20 miljoner kronor år
2000 och 30 miljoner kronor årligen fr.o.m. år 2001. Medlen bör tillföras
Socialvetenskapliga forskningsrådet (SFR) varvid en del årligen bör användas
för SFR:s samordningsinsatser och administration av forskningsmedel. Regeringen
avser att återkomma med förslag i budgetpropositionen för år 1999. SFS bör
vidare ges i uppdrag att i samråd med berörda intressenter utarbeta ett förslag
till forskningsprogram. En samrådsgrupp bör tillsättas för att följa
genomförandet av programmet. SFR bör årligen till regeringen redovisa en
uppföljning av hur förutsättningarna för äldreforskningen utvecklas.
I propositionen gör regeringen också bedömningen att ett särskilt
stimulansbidrag bör avsättas i kommande budgetproposition för år 1999 och två
år framåt med 80 miljoner kronor år ett och 70 miljoner kronor år två samt 60
miljoner kronor år tre, för att utveckla och genomföra fortbildningsinsatser
för i första hand personer som är verksamma i arbetsledande funktioner inom
äldreomsorgen. Även förtroendevalda med ansvar för äldrefrågor skall erbjudas
utbildning.
Regeringen anför att arbetsledarna har en nyckelposition i dagens äldreomsorg
och att det är av största vikt att denna grupp får utbildning som svarar mot de
behov som finns. Eftersom utbildningen till arbetsledare inom äldreomsorgen
blev högskoleutbildning först år 1982 är det många som saknar
högskoleutbildning. Fram till år 1994 omfattade utbildningen 80 poäng och först
år 1994 blev utbildningen treårig.
I propositionen understryks att ökad kompetens hos arbetsledningen ökar
förutsättningen för fortlöpande kvalitetsutveckling och en beredskap för
förändringar i arbetet. De olika förslag som läggs i propositionen och som
gäller samverkan med andra vårdgivare samt med anhöriga och med frivillig-
organisationer, kvalitetsutveckling och förebyggande insatser understryker
behovet av en väl fungerande arbetsledning.
Fortbildningsbehovet rör både frågor om arbetsledning och chefsutveckling och
specifika kunskaper när det gäller äldre och äldres behov av vård och omsorg.
Regeringen bedömer att det finns behov av ökade kunskaper inom flera områden
som t.ex. gerontologi och geriatrik, näringslära och läkemedelskunskap,
demensvård och vård i livets slutskede.
Vidare anförs att fortbildningen bör planeras och genomföras i samarbete med
Svenska Kommunförbundet.
I propositionen aviseras också att regeringen avser att inom kort återkomma
med förslag till åtgärder när det gäller utbildnings- och kompetensbehoven samt
personalförsörjningen inom äldreomsorgen. Förslagen skall tas fram i samarbete
med bl.a. Svenska Kommunförbundet, Landstingsförbundet och arbetsmarknadens
parter. Regeringen avser att ge Socialstyrelsen i uppdrag att följa i vilken
utsträckning kommuner och landsting lokalt utvecklar strategier för rekrytering
och kompetensutveckling.
I propositionen konstateras att bland den kommunala vårdpersonalen saknar
stora grupper den grundläggande vårdutbildningen. Bemötandeutredningen har
riktat viss kritik mot utbildningarna när det gäller att förmedla kunskaper och
förutsättningar för att ge vårdtagarna ett värdigt bemötande. Vidare har
Socialstyrelsen i ädelutvärderingen ifrågasatt om de existerande
grundutbildningarna motsvarar de krav som ställs på äldreomsorgen bl.a. när det
gäller att integrera socialt och medicinskt arbete. Samtidigt vill regeringen
framhålla den stora kunskap och erfarenhet som finns hos personalen inom
äldreomsorgen. Regeringen anser dock att ytterligare åtgärder måste vidtas för
att ge förutsättningar för att utveckla och förändra existerande utbildningar
så att de bättre svarar mot de behov som finns inom äldreomsorgen.
I propositionen anförs att i takt med att allt fler personer med utländsk
bakgrund uppnår de åldrar där mer omfattande behov av stöd och hjälp anmäler
sig, uppstår frågan om lämpliga vårdformer för dessa personer. Bland de
åtgärder som kommunerna skulle kunna vidta för äldre invandrare är inrättandet
av dagcentrum och särskilt boende med speciell inriktning på den ifrågavarande
invandrargruppen. Kommunerna bör eftersträva tvåspråkig personal i dessa
verksamheter och personalen bör ges utbildning för att öka förståelsen för de
gamlas kulturella behov och önskemål. Frågan om minoritetsgruppers ställning i
äldreomsorgen har behandlats i Minoritetsspråks-kommitténs slutbetänkande (SOU
1997:192) som för närvarande remissbehandlas.
I motion So406 av Carl Bildt m.fl. (m) yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om personalen inom äldreomsorgen
(yrkande 20). Motionärerna anför att det måste ges möjligheter för de anställda
i hemvården att utvecklas i sitt arbete. Det måste finnas utrymme för egna
initiativ, ökat eget ansvar och en definierad yrkesroll. En god grundutbildning
och återkommande fortbildning är nödvändigt. De stela lönestrukturerna måste
mjukas upp och anpassas till marknadens krav. För personalen är det viktigt med
flera alternativa arbetsgivare.
I motion So50 av Roland Larsson m.fl. (c) yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utbildning och fortbildning
kring bemötande och respekt (yrkande 3), om ?resursarbete? för personer som
varit verksamma inom omsorgen (yrkande 4) och om satsning på fortbildning
(yrkande 11). I propositionen redovisas att en arbetsgrupp med företrädare för
Regeringskansliet, Landstingsförbundet och Svenska Kommunförbundet skall se
över kompetensnivån hos personalen. Motionärerna vill lyfta fram att det behövs
en kontinuerlig kompetensutveckling inom äldreomsorgen. Arbetsgivarna har
härvidlag ett ansvar. Motionärerna ser också en möjlighet att inom ramen för en
lokal och flexibel arbetsmarknadspolitik genomföra dessa insatser. Det är
vidare angeläget att utbildning och fortbildning även behandlar frågor kring
bemötande och respekt för den enskilda människans önskemål. Vidare anförs att
det saknas möjlighet för ordinarie personal att göra insatser utöver de absolut
nödvändiga uppgifterna. Anhöriga och frivilligorganisationer fyller här en
viktig funktion. Motionärerna anser att personer som arbetat inom vården och
omsorgen men som gått i pension bör tas till vara. Många pensionärer vill inte
abrupt avsluta sitt arbete utan kan tänka sig att göra en social insats för de
boende inom äldreomsorgen. Det bör därför prövas ett system med ersättning för
?resursarbete? för pensionärer som tidigare varit verksamma inom vården. Detta
bör ges regeringen till känna. Motionärerna anser att det särskilda
stimulansbidraget för att utveckla och genomföra fortbildning för personer som
är verksamma i arbetsledande funktioner är mycket betydelsefullt. Utbildning av
förtroendevalda kan dock ske utan sådant särskilt stöd. Stimulansbidraget bör
enbart avse fortbildning för arbetsledare.
I motion So639 av Olof Johansson m.fl. (c) begärs tillkännagivande om
kompetensfrågor och arbetskraftsbrist inom äldreomsorgen (yrkande 2).
Motionärerna anför att kommunerna efter ädelreformen har nyrekryterat
medicinskt utbildad personal och satsat på kompetenshöjande utbildning för
vårdbiträden så att fler fått undersköterskekompetens. Fortfarande saknar dock
hälften av vårdbiträdena adekvat utbildning och i ledningsfunktionerna är också
bristerna i utbildningen stora. Det finns ett behov av att förändra grund- och
specialistutbildningarna i den del av vårdsektorn som berör äldrevård och
äldresjukvård. Motionärerna anser att initiativ bör tas för att förnya
kursplaner för utbildningarna inom denna del av vårdsektorn. De bedömer vidare
att det behövs en nyrekrytering med omkring 60 % fram till år 2005 samtidigt
som cirka hälften av vårdbiträdena i dag saknar adekvat utbildning.
Personalbristen kan därför bli ett av de största problemen för äldreomsorgen
inom några år. Kunskapslyftet, som Centerpartiet medverkat till, kan lägga
grunden för att motverka en alltför omfattande kompetensbrist. Slutligen anför
motionärerna att fler privata alternativ inom vården och omsorgen ger positiva
impulser till utveckling också av den kommunala sektorn.
I motion So48 av Stig Sandström m.fl. (v) begärs tillkännagivanden om vad i
motionen anförts om medicinsk kompetens (yrkande 2). Motionärerna anför att
inom äldreomsorgen upplever många i dag ett slags negativ rundgång, negativa
attityder i samhället mot äldre, låg status inom yrken i äldrevården, låga
löner, påfrestande arbetsmiljö, hög personalomsättning. Att bryta denna trend
kräver insatser på fler områden. Kompetensutveckling är ett sätt. Utbildning
för all vårdpersonal måste vara ett oeftergivligt krav i takt med utvecklingen
inom den medicinska och geriatriska forskningen, anför motionärerna. Det krävs
ett nära samarbete mellan landsting och kommuner i dessa frågor. Primärvården
bör, enligt dem, ha ansvaret för fortbildningen.
I motion So49 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rekrytering av vårdpersonal
(yrkande 15) samt avslår regeringens förslag om utbildning för förtroendevalda
(yrkande 9). En förutsättning för god vårdkvalitet är att det finns kompetent
vårdpersonal. Det krävs både etisk och yrkesmässigt god utbildning, anför
motionärerna. På senare tid har det blivit svårare att rekrytera personal till
vårdyrkena. De anser det angeläget att den yrkesgrupp som undersköterskorna
utgör uppvärderas. Yrkesbeteckningen bör ändras och yrkesinnehållet vidgas,
kompetenskraven ses över och karriärvägar erbjudas för att göra ett av vårdens
viktigaste yrken mera statusfyllt. Även rekryteringsmöjligheter för
sjuksköterskor bör ses över. Enligt motionärerna bör Socialdepartementet
initiera samtal i dessa frågor med vårdyrkenas fackliga företrädare och
kommunförbunden. Motionärerna anför att de anser att förslaget om
stimulansbidrag till fortbildning av personer som är verksamma i arbetsledande
funktioner i äldreomsorgen är bra. Det är också angeläget att kommuner och
landsting planerar en kontinuerlig fortbildning och sörjer för
kompetensutveckling av såväl arbetsledare som övriga medarbetare utan att
styras av stimulansbidrag.
I motion So423 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) begärs tillkännagivande om
fortbildningens betydelse för vårdpersonalen inom äldreomsorgen (yrkande 7).
Motionärerna framhåller att en förutsättning för god vårdkvalitet är att det
finns kompetent vårdpersonal. Det krävs både etisk och yrkesmässig god
utbildning. Motionärerna vill lyfta fram behovet av fortbildning för
vårdpersonal som leder till reella möjligheter att ge patienterna det bästa.
I motion So347 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) begärs det tillkännagivande om
utbildning av personal i medicinsk-etiska frågor (yrkande 22). Motionärerna
anser att sjukvårdshuvudmännen skall avsätta mer resurser för att ge utbildning
i medicinsk-etiska frågor och att denna utbildning måste få högre status så att
man kan tillmötesgå de ökade kraven på en god vård i livets slutskede.
I motion So44 av Silvia Lindgren m.fl. (s) yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om äldrepolitik, forskning och
kompetensutveckling. Motionärerna anför att kommunernas ökade ansvar för
sjukvårdande uppgifter gör det särskilt angeläget att höja den medicinska
kompetensen inom äldreomsorgen. Framtidens vård och omsorg kommer att ställa
krav på nya utbildningar där både medicinsk och social kompetens ingår.
Forskningen inom äldreområdet ter sig därför som ett angeläget
utvecklingsområde. Det måste också finnas ett ständigt utbyte mellan forskning
och verksamhet för att utveckla och förbättra vård och omsorg. Motionärerna
hänvisar till att äldreforskning i dag bedrivs vid Stiftelsen Äldrecentrum.
Denna verksamhet är viktig och bra, men kan i längden knappast konkurrera med
andra mer statusfyllda och resursstarka områden som t.ex. cancerforskningen.
Att skapa en samlad satsning för äldreforskning med nationell räckvidd - ett
rikskompetenscentrum för forskning och kompetensutveckling inom äldreomsorgen
och äldrevården - är en mer långsiktig lösning. Till ett sådant
rikskompetenscentrum bör man även länka olika liknande landstingskommunala
verksamheter och kommande FOU-enheter runt om i landet. Detta för att
åstadkomma ett nationellt kunskapslyft och en nationell kompetenshöjning inom
ett angeläget, men från forskningssynpunkt eftersatt område.
I motion So46 av Carina Lundberg och Paavo Vallius (båda s) yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av att få bli bemött på sitt eget språk inom äldreomsorgen.
Motionärerna anser att äldre med annat modersmål än svenska skall ha rätt att
inom vård och omsorg få bli bemötta av personal som talar det egna språket.
Detta är ett stöd för minoritetsspråkens bevarande. Det kan också minska
kostnaderna för tolk, anförs det. De understryker att personalen är den
viktigaste resursen inom äldreomsorgen. För att möta behoven av annat språk än
svenska och delvis annan historia, kultur och traditioner än de svenska måste
personalen dock ges möjlighet till både utbildning och fortbildning.
Flerspråkighet skall ses som en merit.
Utskottets bedömning
Andelen äldre i befolkningen växer, därmed växer också betydelsen av forskning
kring åldrandet och de äldres villkor i samhället. Under senare år har flera
initiativ tagits för att öka forskningsinsatserna på äldreområdet. Tre
professurer med inriktning på de äldre har inrättats under 1990-talet.
Socialvetenskapliga forskningsrådet (SFR) har getts ett särskilt ansvar för
äldreforskningen och rådet har inrättat flera doktorand- och
forskarassistenttjänster, varav några med inriktning på äldreomsorgen. Den
tillämpade äldreforskningen har fått ökat stöd. Trots de insatser som gjorts
saknas, enligt SFR, en analyserande, förklarande och teoriprövande forskning.
Utskottet välkomnar därför regeringens avisering om förslag i
budgetpropositionen att förstärka äldreforskningen med 10 miljoner kronor år
1999, 20 miljoner kronor år 2000 och 30 miljoner kronor årligen fr.o.m. år
2001. SFR bör få ansvar för utarbetandet av ett program som kan ligga till
grund för strategiska ställningstaganden angående inriktningen av forskningen
på området. Utskottet vill i detta sammanhang anföra att användningen av
geografiska försöksområden som grund för en systematisk, långsiktig
forskningsinsats liksom utveckling av nationella kompetenscentrum inom olika
områden kan vara en metod att skapa en vetenskaplig grund för ett
professionellt yrkeskunnande.
Utskottet delar regeringens bedömning av behovet av en ökad satsning på
utbildning och kompetensutveckling inom äldreomsorgen. Att stärka personalens
kompetensutveckling är angeläget för att nå god kvalitet i vården.
Socialstyrelsen har i sin slutrapport om ädelreformen konstaterat att
utbildningsnivån bland de anställda inom äldreomsorgen har ökat under senare
år. Allt fler har grundutbildning från t.ex. vårdinriktad gymnasieskola. Allt
fler arbetsledare har högskoleutbildning. Det finns också ett rikt utbud av
fortbildning och vidareutbildning, bl.a. enstaka kurser inom högskolan. Det
råder ingen tvekan om att den formella kompetensen ökar inom äldreomsorgen.
Frågan om den framtida kompetensförsörjningen är av en annan karaktär; om
inriktningen på dagens utbildningar är relevant för den nya äldreomsorgens mål
och inriktning, om den kan förbereda de studerande för morgondagens uppgifter.
Framför allt påpekas svagheter när det gäller forskningsanknytningen. I
rapporten anförs vidare att framför allt arbetsledarnas kompetensutveckling
kommer att vara avgörande för den framtida äldreomsorgens utformning. Det
behövs kompetenta ledare som själva har integrerat de medicinska och sociala
förhållningssätten och som kan konkretisera ädelreformens mål och visioner.
Mot denna bakgrund välkomnar utskottet regeringens förslag om stimulansbidrag
för att utveckla och genomföra fortbildningsinsatser för i första hand
arbetsledare inom äldreomsorgen. Ökad kompetens hos arbetsledningen ökar
förutsättningen för fortlöpande kvalitetsutveckling och en beredskap för
förändringar i arbetet. Utskottet delar också uppfattningen att utbildningen
bör beröra både frågor om arbetsledning, chefsutveckling och specifika
kunskaper när det gäller äldre och äldres behov av vård och omsorg.  Konkret
kan det gälla gerontologi och geriatrik, näringslära, läkemedelskunskap,
demensvård och vård i livets slutskede. Frågan om bemötande liksom etiska
frågor bör ingå. Utskottet har inget att erinra mot att utbildningsinsatserna
också skall kunna omfatta förtroendevalda.
Utskottet anser det angeläget att regeringen återkommer med förslag till
insater för att möta utbildnings- och kompetenskrav samt personalförsörjning
inom hela äldreomsorgen. Ädelreformen, psykiatri- och handikappreformerna har
medfört att kommunerna fått ett allt större ansvar för vård och omsorg. Detta
har bland annat inneburit att tyngdpunkten i arbetsinnehållet förskjutits från
övervägande servicebetonade insatser till personlig omvårdnad, tillsyn och
sjukvård. Kraven på kompetens har också ökat i sådana avseenden som har med
personalens attityder och förhållningssätt att göra. Det är av stor vikt att
yrkesgrupper som arbetar inom äldreomsorgen har utbildning som svarar mot de
ökade kraven inom vård- och omsorgsområdet. Grundutbildningarna måste inriktas
mot att integrera socialt och medicinskt arbete. Andra viktiga områden är
etiska förhållningssätt och bemötandet av den enskilde. Utskottet vill också
peka på att det är angeläget att uppmärksamma att allt fler av våra äldre har
annat modersmål än svenska. Flerspråkighet bör därför ses som en merit och
kulturkompetens kunna ingå i utbildning och fortbildning.
Det är angeläget att den översyn av existerande grund- och vidareutbildningar
som aviseras med representanter från Regeringskansliet, Svenska Kommunförbundet
och Landstingsförbundet samt arbetsmarknadens parter kommer till stånd för att
förändra existerande utbildningar så att dessa bättre svarar mot de behov som
finns inom äldreomsorgen. En förbättrad grundutbildning är av betydelse för att
höja statusen i det betydelsefulla arbetet med vård och omsorg av de äldre.
Samtliga gymnasieutbildningarna är i dag treåriga och även
vårdhögskoleutbildningarna är treåriga. Under senare år har cirka hälften av
vårdhögskoleutbildningarna  överflyttats till den statliga högskolan.
Regeringen anför att den har som målsättning att resterande utbildningar skall
överflyttas till den statliga högskolan under år 1998. Härigenom kommer
kontakten med forskningen att förstärkas. Genom utvecklingen av en
forskningsbaserad yrkeskunskap inom vården och omsorgen om äldre ökar också
personalens status och möjligheterna förbättras att rekrytera och behålla
personal med hög kompetens och med god motivation till arbetet.
Fortfarande saknar stora grupper av den kommunala vårdpersonalen
grundläggande vårdutbildning. Samtidigt finns det en stor kunskap och
erfarenhet hos personalen som måste tas till vara. Som arbetsgivare har
kommuner och landsting huvudansvar för kompetensutveckling och rekrytering och
bör därför utveckla lokala strategier för detta arbete. Regeringen aviserar att
den avser att ge Socialstyrelsen i uppdrag att följa i vilken utsträckning
kommuner och landsting utvecklar sådana strategier. Regeringen har i dagarna
också uttalat att det finns anledning för arbetsgivarna att uppmärksamma det
förhållandevis stora antalet timanställda inom äldreomsorgen eftersom detta
riskerar att öka personalomsättningen och leda till bristfällig kontinuitet i
omsorgen. Arbetsgivarna bör se över dessa anställningsförhållanden för att
överväga om de kan omvandlas till fasta anställningar.
Om äldreomsorgen skall klara sina rekryteringsbehov under de kommande åren
krävs också att den kan erbjuda en stimulerande och utvecklande arbetsmiljö. På
många håll pågår projekt för att utveckla arbetsorganisationen för att bättre
ta till vara personalens engagemang och erfarenheter. Det erbjuds handledning
och stöd till personalen, vidareutbildning  och insatser för att ta till vara
nyvunna kunskaper. Det är angeläget att de utvecklingsinsatser som görs på
många håll i landet får spridning också i en större krets för att visa att det
finns andra bilder av äldreomsorgen än de som kommit till uttryck i medierna
under senare tid.
Motionerna So44 (s), So46 (s), So48 (v) yrkande 2, So49 (kd) yrkande 15, So50
(c) yrkande 3, So347 (kd) yrkande 22, So423 (kd) yrkande 7 och So639 (c)
yrkande 2 är i huvudsak tillgodosedda. Motionerna avstyrks. Även motionerna
So49 (kd) yrkande 9, So50 (c) yrkandena 4 och 11 och So406 (m) yrkande 20
avstyrks.
Uppföljning och utvärdering
I propositionen gör regeringen bedömningen att Socialstyrelsen bör ges i
uppdrag att i samråd med Svenska Kommunförbundet, Landstingsförbundet samt
Socialvetenskapliga forskningsrådet (SFR) utforma ett konkret förslag till ett
system för rikstäckande individbaserad statistik inom äldreomsorgen.
I och med övergången till generella statsbidrag har den statliga
uppföljningen och utvärderingen av den kommunala verksamheten blivit ett
viktigt inslag i ansvarsfördelningen mellan statlig och kommunal sektor.
Uppföljning och utvärdering bör i princip avse resultaten av verksamheten och
inte metoderna för att uppnå dessa resultat, anförs det. Det finns klara
fördelar med en individrelaterad statistik. Man erhåller en bättre kvalitet och
flexibilitet i redovisningen och möjligheter till analyser av ett helt annat
slag än som är möjligt med de aggregerade uppgifterna. Genom övergång till en
individbaserad statistik erhålles också en bättre anpassning till statistiken
inom hälso- och sjukvården. Individbaserad statistik ger också ett helt annat
underlag för forskning.
Ett flertal olika lösningar är tänkbara varför några alternativa
ambitionsnivåer bör formuleras och kostnadsberäknas. Särskilt bör dock
framhållas vikten av att kunna följa, analysera och bedöma äldreomsorgen och de
resultat som insatserna utmynnar i. Förutsättningarna för en individbaserad
statistik och en uppbyggnad av ett centralt personregister bör därför
övervägas. En viktig förutsättning för en individbaserad statistik är att den
måste kunna beskrivas med enhetliga definitioner och begrepp. I propositionen
framhålls att samma sekretess- och säkerhetsbestämmelser som i dag gäller för
centrala personregister som används för framställning av annan officiell
statistik också måste kunna tillämpas på ett personregister som byggs upp för
framställning av officiell äldreomsorgsstatistik.
I motion So51 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om uppföljning och statistik
(yrkande 18). Motionärerna anför att de delar regeringens uppfattning att det
är viktigt att utvärdera de insatser som görs inom äldreomsorgen samt att
forskning genomförs på området. De finner det dock inte styrkt att dessa mål
endast kan uppnås genom att föra en rikstäckande individbaserad  och därmed
mycket integritetskänslig statistik inom äldreomsorgen. De avvisar därför detta
förslag.
Utskottets bedömning
Utskottet anser att förutsättningarna för en individbaserad statistik och en
uppbyggnad av ett central personregister bör utredas då detta ger underlag för
analyser av ett helt annat slag än som är möjligt med aggregerade uppgifter.
Motion So51 (fp) yrkande 18 avstyrks därmed.
Utveckling och förnyelse - nya initiativ inom äldreområdet
I propositionen gör regeringen bedömningen att särskilda stimulansbidrag om
sammanlagt 90 miljoner kronor per år under perioden 1999-2001 bör avsättas i
budgetpropositionen för försöksverksamheter i kommuner och landsting som syftar
till utveckling och nytänkande inom vård-, omsorgs- och serviceverksamheter för
äldre personer. Medlen bör disponeras av regeringen.
Det är framför allt nya och annorlunda idéer som bör ges möjlighet att
utvecklas och prövas i praktiken, men stimulansmedel bör även kunna utgå till
försöksverksamheter som innebär en vidareutveckling av redan befintlig
verksamhet. Ett avgörande kriterium vid val av objekt för utveckling och
tillämpning är att försöksverksamheten i fråga - om den slår väl ut - ger
förutsättningar för verksamhetsutveckling över hela landet, anförs det. Medlen
bör bl.a. kunna användas för att utveckla och stimulera äldres delaktighet och
inflytande över vård och omsorg. Ett annat område där det finns behov av
insatser gäller äldres möjligheter till aktiviteter och social samvaro, inte
minst över generationsgränserna. Initiativ som tar fasta på att vidmakthålla
hälsa och förebygga ohälsa liksom utveckling inom IT-området bör kunna stödjas.
Vidare bedömer regeringen att en telefonjour riktad till äldre och deras
anhöriga bör inrättas. Verksamhetens syfte är att på ett lättillgängligt sätt
erbjuda möjlighet till information om vård och omsorg för äldre, om den
enskildes rättigheter, om frågor rörande hälsa och sjukdomar samt för att ge
kontakt med pensionärs-, anhörig- och patientorganisationer. Verksamheten
föreslås bedrivas av pensionärsorganisationerna och finansieras inom ramen för
de särskilda stimulansmedlen.
I motion So50 av Roland Larsson m.fl. (c) yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stimulansbidrag för nya
initiativ inom äldreomsorgen (yrkande 12). Motionärerna anser att dess medel
främst bör användas för projekt som kan utveckla och stimulera de äldres
delaktighet, sociala nätverk och inflytande över vård och omsorg samt att
utveckla samarbetet med  frivillig- och anhörigorganisationer. De föreslår att
resurserna fördelas till det lokala arbetet, efter gemensam ansökan från
frivillig- och anhörigorganisationer och äldrevårdsenheter inom vilka dessa
organisationer är verksamma.
Utskottets bedömning
Utskottet ser mycket positivt på att regeringen föreslår att särskilda
stimulansmedel avsätts i budgeten för utveckling och nytänkande inom vård-,
omsorgs- och serviceverksamheter för äldre personer. I likhet med regeringen
och motionärerna anser utskottet att medlen bör användas för att utveckla och
stimulera de äldres delaktighet och inflytande över vård och omsorg liksom
äldres möjligheter till aktiviteter och social samvaro. Utskottet anser det
angeläget att ta vara på den särskilda kunskap som finns inom olika frivillig-
och anhörigföreningar med inriktning på t.ex. olika typer av funktionshinder
och sjukdomar. Inte minst gäller detta vid den av regeringen föreslagna
telefonjourverksamheten. Utskottet anser att denna verksamhet bör kunna
bedrivas såväl av pensionärsorganisationerna som av frivillig- och
anhörigföreningar. Vad utskottet anfört med anledning av motion So50 (c)
yrkande 12 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Ökad livskvalitet för anhöriga och äldre - nytt stöd till anhöriga
I propositionen görs bedömningen att ett särskilt stimulansbidrag bör anvisas i
budgetpropositionen för år 1999 och tre år framåt med 100 miljoner kronor
årligen. Bidraget bör avse sådana insatser för anhöriga som kommunen vill
genomföra i samverkan med de anhöriga och med frivilligorganisationer.
Socialstyrelsen bör följa upp och utvärdera insatserna.
Anhörigas roll och betydelse som vårdgivare till äldre och handikappade är
numera väldokumenterad och erkänd. Den omsorg som utförs av familj och andra
närstående är mycket omfattande och har sannolikt ökat i betydelse under senare
år, anförs det. I syfte att synliggöra de anhörigas situation infördes vid
årsskiftet 1997/98 en ny bestämmelse i socialtjänstlagen som avser att markera
socialtjänstens ansvar för att genom stöd och avlösning underlätta för
närstående som vårdar långvarigt sjuka, äldre och människor med
funktionshinder.
För att stimulera utvecklingen av formerna för anhörigstödet fick
Socialstyrelsen i december 1996 regeringens uppdrag att fördela 7,5 miljoner
kronor till projekt som kan bidra till att utveckla metoder och former för stöd
till anhöriga.
De studier som hittills gjorts av det stöd kommunerna ger för att underlätta
för de anhöriga visar att många kommuner erbjuder olika former av hjälp men att
stödet sammantaget är svagt utvecklat i kommunerna och att de anhöriga inte
alltid får den hjälp som de behöver. Mot denna bakgrund anser regeringen att
det finns behov av ytterligare utvecklingsinsatser som kan stimulera kommunerna
till ökad kreativitet när det gäller former för stöd till anhöriga.
Utgångspunkten för stödet är att hjälpa och stödja anhöriga för att förhindra
att dessa drabbas av fysisk eller psykisk ohälsa. Regeringen anser också att
anhörigbegreppet bör kunna ges en vidare tolkning och även omfatta andra
närstående som vänner och grannar.
Vidare framhålls att de frivilliga organisationerna har en viktig roll som
komplement till samhällets insatser när det gäller stödet till anhöriga. De
insatser som kommunen genomför bör därför ske i samverkan både med de anhöriga
och de frivilliga organisationerna, anför regeringen.
Regeringen anser att anhörigstödet bör ha en bred inriktning och omfatta
såväl de anhöriga som vårdar närstående i hemmet som de som har sina närstående
i särskilt boende. Det är angeläget att det finns möjlighet att få både
praktiskt och psykologiskt/psykosocialt stöd. En betydelsefull hjälp för många
anhöriga är att de kan få avlösning i form av korttidsvård och dagverksamhet av
god kvalitet. Utredningen Bemötande av äldre lyfter fram flera exempel på
dagverksamheter som samordnar olika slags anhörigstöd. De utgör centrum för
stöd både för enskilda som bor i sin ordinarie bostad och för anhöriga. Inom
ramen för dessa dagverksamheter kan finnas möjlighet till samverkan mellan
kommuner och landsting och intresseorganisationer respektive
frivilligorganisationer. Verksamheten kan också tjäna som informell mötesplats
t.ex. för anhöriggrupper.
Det är också en viktig uppgift att pröva nya former för uppsökande verksamhet
i syfte att få kontakt med de anhöriga, anförs det. I det uppsökande arbetet
bör särskild hänsyn tas till att vissa grupper kan behöva få information på
annat språk än svenska.
Enligt regeringens uppfattning bör medlen till kommunernas
utvecklingsinsatser fördelas av länsstyrelserna. Som tillsynsmyndighet har
länsstyrelsen god kunskap om kommunernas arbete inom socialtjänsten liksom om
behovet av särskilda utvecklingsinsatser.
Socialstyrelsen bör i samråd med länsstyrelserna närmare precisera mål och
inriktning för stimulansbidragets användning. Styrelsen har också en viktig
uppgift att följa upp, utvärdera och analysera effekterna av stödet.
I motion So639 av Olof Johansson m.fl. (c) begärs tillkännagivande om
utbildningsinsatser för anhöriga (yrkande 5). Socialstyrelsen gör bedömningen
att cirka två tredjedelar av all omvårdnad i dag sköts av anhöriga, anför
motionärerna. De anhörigas insatser är mycket betydelsefulla för samhället som
helhet samtidigt som det kan vara ett mycket krävande arbete för den anhörige.
Socialtjänstlagen har numera kompletterats med krav om att kommunerna bör ge
stöd och avlösning för att underlätta för dem som vårdar anhöriga som är
långvarigt sjuka, äldre eller funktionshindrade. Centerpartiet står också bakom
riksdagens beslut om att lämna ett tidsbegränsat stimulansbidrag för utveckling
av stödet till anhöriga. Motionärerna understryker att anhöriga måste tillåtas
bli delaktiga i vården. Upplysning och utbildningsinsatser behövs både för
anhörigföreningar och intresseorganisationer men även direkt till enskilda
anhöriga i större omfattning än i dag. Detta bör enligt motionärerna ges
regeringen till känna.
Även i motion So431 av Ingrid Irhammar och Ingrid Skeppstedt (båda c) begärs
tillkännagivande om anhörigvården (yrkande 6). Motionärerna anser det viktigt
att uppmärksamma insatserna och arbetet som anhöriga gör så att de får stöd och
stimulans av kommunen. De anser vidare att en utvecklad avlösarservice måste
finnas som stöd och stimulans åt de anhöriga.
I motion So51 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bättre stöd till
närståendevården (yrkande 8). Motionärerna anser att kommunerna måste öka sitt
stöd till närståendevården. Detta kan ske på flera sätt: genom en fortsatt
utbyggnad av växelvården, genom förbättringar i kommunernas regler för
hemvårdsbidrag och ökade möjligheter för närstående att anställas, genom en
utvidgning av kretsen av dem som har rätt att vara närstående med ersättning
från försäkringskassan samt en förlängd period för dem som vårdar. En
utvidgning av rätten till närståendepenning bör kopplas till att rätten till
ledighet höjs från 60 till 120 dagar. Motionärerna anser att de 100 miljoner
kronor som regeringen föreslår i propositionen bör användas så att de
uppräknade målsättningarna nås.
I motion So433 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs tillkännagivande om
anhörigvården (yrkande 6). Motionärerna anför att om anhöriga skall orka med
att ta det ansvar de valt att göra måste dock kommunerna kunna ställa upp med
en väl fungerande avlösning. Denna kan erbjudas både som avlösning genom
hemtjänst i hemmet och som avlastning genom s.k. växelvård. Motionärerna
understryker att stöd även måste ges i form av mentalt stöd. Inte minst är
detta angeläget för dem som vårdar demenssjuka anhöriga. Information om nya
rön, forskning och utvecklingstendenser måste vara med i det stöd som kommunen
ger anhöriga.
I motion Sf303 av Barbro Westerholm och Kerstin Heinemann (båda fp) yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts dels
om överläggningar mellan kommunförbunden och staten om förbättrade
förutsättningar för närståendevården och hemsjukvården (yrkande 3), dels om
förbättrat stöd och förbättrade villkor för närståendevårdarna (yrkande 4),
dels om hälsoekonomisk värdering av närståendevården (yrkande 5) och dels om
uppföljning och kvalitetskontroll av närståendevården med beaktande av
integritetsaspekterna (yrkande 6). Motionärerna understryker att det är viktigt
att valet att utnyttja närståendevård är frivilligt både för den vårdade och
vårdaren. Ansvaret för vårdaren blir ofta tungt både medicinskt och psykiskt
trots den glädje och tillfredsställelse som det innebär att vara
närståendevårdare. Möjligheten till en väl fungerande avlösning i hemmet eller
genom växelvård är väsentlig. För att möjliggöra för anhöriga att ta ett
omfattande ansvar för daglig omsorg om en sjuk närstående måste anställning som
anhörigvårdare medges från kommunen. Detta skall vara möjligt även för
närstående som uppnått pensionsåldern. Alternativet med hemvårdsbidrag till den
sjuke bör finnas kvar för dem som föredrar detta. Motionärerna anser att ett
bättre samhällsstöd till närståendevårdarna förmodligen skulle innebära
besparingar för samhället. Några säkra belägg för detta finns dock inte varför
motionärerna anser att en hälsoekonomisk undersökning av närståendevårdens
betydelse borde genomföras. Motionärerna vill också ha en kvalitetskontroll av
den närståendevård som ges. Socialstyrelsen bör därför ägna stor uppmärksamhet
åt  metodutveckling av hur en sådan uppföljning inom området sjukvård i hemmet
kan ske med beaktande av de berörda personernas integritet.
I motion So432 av Johan Lönnroth m.fl. (v)  yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att kommunerna skall
utnyttja möjligheten att ekonomiskt stödja anhöriga (yrkande 4) samt hos
regeringen begära förslag till en översyn när det gäller vårdbidraget som
pensionsgrundande inkomst (yrkande 5). Motionärerna ser med tillfredsställelse
att regeringen uppmärksammat anhörigvårdarnas situation och tillskjuter medel
för utveckling av metoder och former för stöd åt anhöriga. Det får dock inte
bli så att anhörigvården blir alternativ till äldreomsorg i offentlig regi.
Motionärerna anser att kommunerna måste uppmuntras till att utnyttja
möjligheten att även ekonomiskt stödja anhörigvårdarna. Vidare måste
vårdbidraget ses över och göras pensionsgrundande.
I motion So52 av Thomas Julin m.fl. (mp) yrkas att riksdagen hos regeringen
begär förslag om en ändring i 6 § socialtjänstlagen vad gäller anhörigstöd
(yrkande 2) samt att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av att bistånd i form av anhörigstöd skall vara en
rättighet för dem som så önskar (yrkande 3) och om att bistånd i form av
dagverksamhet och korttidsvård bör införas i 6 § socialtjänstlagen (yrkande 9).
Motionärerna anför att regeringen skriver mycket välvilligt om anhörigstöd, men
tar inte ställning till om anhörigstöd är en rättighet eller inte. I själva
verket har regeringen tagit två steg bakåt vid utformandet av den
socialtjänstlag som gäller sedan den 1 januari 1998. Där avskaffades
möjligheten att överklaga avslag på ett flertal olika bistånd som alla invånare
tidigare hade. Motionärerna vill utreda hur möjligheten att få avlastning kan
bli en kommande rättighet. Redan i dag kan ett första steg tas genom att byta
ut propositionens ?bör? mot ett ?ska?, anförs det. Rätt till dagverksamhet och
korttidsvård möjliggör för äldre att i större utsträckning bo kvar hemma. Detta
ökar inte kostnaderna för kommuner och landsting genom att dessa i stället
sparar in dyrbar sjukhus-  och/eller sjukhemsvård.
I motion So49 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) begärs tillkännagivanden om
möjligheten att anställa en anhörig som vårdare (yrkande 11), om en
komplettering i socialtjänstlagen som jämställer stöd och avlastning för vård
och omsorg av nära anhörig eller närstående med hemtjänst och färdtjänst
(yrkande 12) och om riktlinjer för stöd till anhörigvården (yrkande 13).
Fördelningen av ansvaret för vården mellan det offentliga och familjen är en av
de stora framtidsfrågorna, anför motionärerna. Frågan om de anhöriga enbart
skall få olika typer av stöd eller om det kan bli aktuellt att anhöriga skall
kunna anställas måste lyftas fram. Ett förtydligande och en markering av
kommunernas ansvar för anhörigstöd bör göras i socialtjänstlagens paragraf som
reglerar annat bistånd. Motionärerna vill jämställa stöd och avlastning för
vård och omsorg av nära anhörig eller närstående med hemtjänst och färdtjänst.
Ett exempel på åtgärd är att kommunerna inför en rätt till tio timmars
avlastning per månad för anhörigvårdare. De anser också att Socialstyrelsen bör
få i uppdrag att fastställa specifika riktlinjer för hur stödet till de
anhöriga skall utformas. Det kan handla om uppsökande verksamhet,
vårdtyngdsmätningar som tar hänsyn till både vårdtagarens och vårdgivarens
psykiska och fysiska hälsa och regelbunden utvärdering så att anhöriguppgiften
kan prövas. Motionärerna anser att det är bra med de resurser som regeringen
anser bör anslås till att utveckla stödet till anhöriga och frivilliga.
Tillkännagivande om anhörigvården begärs också i motion So218 av Alf Svensson
m.fl. (kd) yrkande 8. Motionärerna anser att de närståendes roll i vården måste
uppvärderas. Varken äldreomsorgen eller sjukvården klarar sig utan anhörigas
insatser. Dessa är ofta en förutsättning för vård i hemmet. Närstående som
vårdar sina anhöriga i hemmet skall ha rätt till ekonomiskt stöd. Det skall
även finnas möjlighet till stöd och ledighet för anhörigvårdaren, anförs det.
I motion So423 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) begärs tillkännagivande om att
anhörigstöd bör bli en skyldighet för kommunen (yrkande 5). Motionärerna anser
att fördelningen av ansvaret för vården mellan samhället och familjen är en av
de stora framtidsfrågorna. De anser att anhörigrollen måste uppvärderas och
erkännas. De anhöriga behöver stöd och avlastning men också information,
kunskaper om sjukdomar och träning i t.ex. olika handgrepp. En komplettering,
ett förtydligande och en markering av kommunens ansvar för anhörigstödet bör
därför göras i socialtjänstlagens paragraf som reglerar annat bistånd.
Kristdemokraterna vill jämställa stöd och avlastning för vård och omsorg av
nära anhörig eller närstående med hemtjänst och färdtjänst.
I motion So308 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) begärs tillkännagivande om
anhörigstödet (yrkande 27). Motionärerna anför att samarbetet mellan
huvudmännen måste fungera smidigt. Vårdkedjorna måste bli tydligare i de fall
där det finns skilda huvudmän. Närstående som önskar delta i vården måste ges
stöd och avlastning samt ekonomisk ersättning för sitt arbete. Kommunerna måste
framöver noggrant följa upp hur den enskildes nätverk påverkas när människor
med allt sämre hälsostatus vårdas i hemmet. Insatser för att bryta ensamhet och
isolering bör på sikt inkluderas i kommunernas uppgifter, heter det.
I motion So42 av Mikael Odenberg och Tomas Högström (båda m) yrkas att
riksdagen beslutar att i 5 § socialtjänstlagen återinföra en rätt till
avlösning. Motionärerna anför att de i samband med proposition 1996/97:124 om
ändringar i socialtjänstlagen väckte en motion som berörde frågan om
kommunernas skyldighet att ordna avlösning för personer som vårdade anhöriga i
hemmet. Motionärerna ser det som angeläget att riksdagen nu ändrar
socialtjänstlagen så att anhöriga garanteras en rätt till avlösning.
I motion So415 av Sten Tolgfors och Liselotte Wågö (båda m) yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
anhörigvårdares rätt till utbildning, stöd och avlastning (yrkande 1).
Motionärerna anser att närstående gör en viktig samhällsinsats och måste
erbjudas utbildning, stöd och avlastning. Genom att kommunen samarbetar med
anhörigvårdare kan kvaliteten för de äldre som bor kvar hemma upprätthållas,
samtidigt som kommunens kostnader faktiskt hålls nere.
I motion So45 av Helena Frisk (s) begärs ett tillkännagivande om rätten till
avlösning. Motionären anför att de anhörigas roll och betydelse för vården av
äldre och personer med funktionshinder numera är väldokumenterad och erkänd.
Det är viktigt att de anhörigas kunskaper och erfarenheter tas till vara, men
det är också viktigt att det finns möjlighet till avlösning. Motionären anser
att det är viktigt att kommunernas ansvar i denna del förtydligas. Det bör
också dokumenteras i vilken utsträckning som kommunerna tillhandahåller
avlösning.
I motion So47 av Hans Karlsson m.fl. (s) yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om att Socialstyrelsen bör ges i
uppdrag att fördela de föreslagna medlen för utvecklingsinsatser när det gäller
anhörigas insatser i vården av äldre och funktionshindrade. Motionärerna anser
att det föreslagna stimulansbidraget är mycket angeläget. Anhörigas roll och
betydelse som vårdgivare för äldre och funktionshindrade är numera väl
dokumenterad och erkänd. Det är viktigt att visa respekt för de anhörigas
kunskaper och erfarenheter. Det är också viktigt att det finns möjligheter till
avlösning. Informationen från socialtjänsten till anhöriga om planering,
genomförande och utvärdering av olika insatser måste ges hög prioritet, anförs
det. Motionärerna konstaterar att länsstyrelserna har god lokal kännedom,
vilket talar för att de skall fördela stimulansbidragen. Samtidigt är
länsstyrelserna tillsynsmyndighet över kommunernas arbete inom socialtjänsten.
Det finns därmed en risk att det kan uppfattas som om Länsstyrelsen har dubbla
roller och att myndighetsrollen blir otydlig. Vidare konstaterar motionärerna
att Socialstyrelsen i dag har i uppdrag att fördela 7,5 miljoner kronor till
projekt som kan bidra till att utveckla metoder och former för stöd till
anhöriga. Denna erfarenhet bör tas till vara. Socialstyrelsen föreslås få
fördela också de nya stimulansbidragen.
I två motioner tas frågan om frivilligarbete upp.
I motion So406 av Carl Bildt m.fl. (m) begärs tillkännagivande om de
frivilliga insatserna inom äldreomsorgen (yrkande 11). Motionärerna anför att
kyrkor, samfund, pensionärsförening och andra ideella organisationer samt
enskilda personer i större utsträckning och med samma stöd från det allmänna
kan engageras i hemvårdsarbetet. Hemtjänstens insatser kan stärkas genom att
pensionärer medverkar mer aktivt. Genom s.k. anhörigcenter kan man samla upp
och organisera de krafter och insatser som behövs. Ett annat alternativ är
?grannskapskollektiv? där de boende i ett område hjälps åt med service och
fritidsaktiviteter. Motionärerna anser också att det bör göras en analys av hur
stödet till de anhöriga kan bli så bra som möjligt.
Också i motion So639 av Olof Johansson m.fl. (c) begärs tillkännagivande om
frivilligverksamheten (yrkande 6). Motionärerna konstaterar att under senare år
har frivilligorganisationer för att stödja och hjälpa vuxit fram.
Frivilliginsatser inom äldreomsorgen kommer att vara en begränsad men
betydelsefull del av äldreomsorgen även i framtiden, anför motionärerna, därför
bör formerna för samverkan mellan offentlig och ideell sektor utvecklas.
Frivilligverksamheten bör stödjas via de organisationer som verkar inom
området.
Utskottets bedömning
Anhöriga står för en mycket stor del av stöd och omvårdnad till äldre och
handikappade. Det är därför väsentligt att de anhörigas insatser uppmärksammas
och att kommunernas samarbete med de anhöriga utvecklas. Studier tyder på att
många kommuner erbjuder olika former av stöd till de anhöriga men att stödet är
svagt utvecklat. En ny bestämmelse infördes i 5 § socialtjänstlagen fr.o.m. den
1 januari 1998 om att socialnämnden genom stöd och avlastning bör underlätta
för dem som vårdar närstående som är långvarigt sjuka eller äldre eller som har
funktionshinder. För att stimulera utvecklingen av formerna för anhörigstödet
fick Socialstyrelsen för budgetåret 1997 7,5 miljoner kronor till projekt som
kan bidra till att utveckla metoder och former för stöd till anhöriga.
Utskottet anser att ytterligare insatser behövs för att utveckla stödet till
anhöriga. Detta tas också upp i ett antal motioner. Kommunerna bör stimuleras
till ökad kreativitet när det gäller formerna för stöd till anhöriga. Stödet
bör få en bred inriktning och omfatta såväl anhöriga som vårdar närstående i
hemmet som anhöriga som har sina närstående i särskilt boende. Många anhöriga
vill vårda sin närstående i hemmet men behöver hjälp och stöd från kommun och
landsting för att orka med det. Det behövs praktiskt stöd i form av avlösning,
dagverksamheter, växelvårdsplatser m.m., men det behövs också ett
psykologiskt/psykosocialt stöd. Det är viktigt att stödet utformas individuellt
så att den anhörige känner trygghet i den avlösning som erbjuds och kan lämna
ifrån sig ansvaret för den närstående. Dagverksamheter kan också fungera som en
informell mötesplats för anhöriggrupper och erbjuda utbildning för anhöriga.
Möjlighet finns också för kommunerna att stödja anhöriga genom att anställa dem
som vårdare för den omsorgsberoende eller ge ekonomiskt stöd i form av
vårdbidrag.
Kommunerna har inte kunskap om alla som vårdar äldre anhöriga. Det kan därför
vara svårt att nå anhöriga med olika slags stödinsatser. Detta gäller i högre
grad ju tyngre omvårdnadsinsatsen är och ju längre tid den anhöriga gett vård
och omsorg. Det är viktigt att pröva olika former av uppsökande verksamhet i
syfte att få kontakt med de anhöriga. Hänsyn bör tas till att vissa grupper kan
behöva få information på annat språk än svenska.
Utskottet bedömer att det föreslagna stödet skapar förutsättningar för ett
mer aktivt stöd till anhöriga och stimulerar kommunerna att utveckla samverkan
med anhöriga och med frivilligorganisationer. Det bör också övervägas att
tydligare lagreglera anhörigstödet. Frågan bör kunna övervägas av kommittén för
översyn av vissa frågor rörande socialtjänstlagen och socialtjänstens
uppgifter. Med anledning av motionerna So42 (m), So45 (s), So49 (kd) yrkande
12, So51 (fp) yrkande 8, So52 (mp) yrkandena 2, 3 och 9, So218 (kd) yrkande 8,
So308 (mp) yrkande 27, So415 (m) yrkande 1, So423 (kd) yrkande 5, So433 (fp)
yrkande 6 och Sf303 (fp) yrkande 4 bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna vad utskottet anfört.
I propositionen föreslås att medlen till kommunernas utvecklingsinsatser bör
fördelas av länsstyrelserna. Utskottet vill peka på att länsstyrelserna är
tillsynsmyndighet över kommunerna och att det därför kan vara mindre lämpligt
att dessa också fördelar medel till projektverksamheter i kommunerna.
Socialstyrelsen har fördelat de medel som anvisats för år 1997. Dessa
erfarenheter bör tas till vara. Utskottet anser att Socialstyrelsen bör få
ansvar att fördela det särskilda stimulansbidraget efter  samråd med
länsstyrelserna.
Vad utskottet anfört med bifall till motion So47 (s) och med avslag på
motionerna So49 (kd) yrkandena 11 och 13, So431 (c) yrkande 6, So432 (v)
yrkandena 4 och 5, So639 (c) yrkande 5 och Sf303 (fp) yrkandena 3, 5 och 6 bör
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna.
Utskottet anser att frivilliga insatser utgör ett värdefullt komplement till
socialtjänstens insatser och bör stödjas. I propositionen presenteras förslag
till stimulansbidrag för nya initiativ inom äldreområdet varvid särskilt
pensionärsorganisationerna nämns som samverkanspartner. Utskottet anser inte
att motionerna So406 (m) yrkande 11 och So639 (c) yrkande 6 bör föranleda något
initiativ från utskottets sida. Motionerna avstyrks.
Uppsökande verksamhet i hemtjänsten
I propositionen gör regeringen bedömningen att lokala försöksverksamheter med
uppsökande verksamhet i hemtjänsten bör startas. Socialstyrelsen bör ges i
uppdrag att följa upp och utvärdera försöksverksamheterna. Verksamheten bör
finansieras inom ramen för de särskilda stimulansbidrag om sammanlagt 90
miljoner kronor per år under perioden 1999-2001 som föreslås avsättas i
budgetpropositionen. Resultaten från Socialstyrelsens uppföljning och
utvärdering skall, enligt propositionen, redovisas till regeringen senast den 1
januari 2000.
Under uppbyggnaden av hemtjänsten på 1960- och 1970-talen bestod denna i
huvudsak i praktisk hjälp med hemmets skötsel, inköp och matlagning.
Reduceringen av institutionsvården och de allt kortare vårdtiderna inom den
somatiska akutsjukvården under senare år har inneburit att personlig omvårdnad
och insatser av sjukvårdskaraktär fått en mer framträdande plats än tidigare.
1990-talets hjälptagare är i allmänhet äldre, sjukare och har mer omfattande
funktionshinder. Insatserna ges i dag till ett mindre antal personer, men i
större omfattning till var och en av dem som får hjälp. Fortfarande får dock
fyra av tio hemtjänstmottagare mindre än tio timmars hjälp per månad. Vid
slutet av år 1996 hade 8 % av åldersgruppen 65 år och äldre hemtjänst. Bland
dem i åldersgruppen 65-79 år var andelen endast 4 %.
Regeringen framhåller att det är viktigt att se värdet av hemtjänst också som
en förebyggande verksamhet. Exempelvis kan regelbundna besök av hemtjänsten har
stort socialt värde och ge en ökad trygghet. Det kan också bidra till att
skjuta upp behovet av tyngre insatser eller flyttning till särskilt boende.
Erfarenheter från Danmark, där man infört en lag om förebyggande hälsobesök
bland 75-åringar och äldre, visar att regelbundna hembesök av sjukvårdspersonal
resulterat i ökad livskvalitet för de äldre och minskad intagning på
akutsjukhus. Det bör finnas personal med såväl medicinsk som social kompetens i
den uppsökande verksamheten. Att tidigt upptäcka behov av bostadsanpassning,
hjälpmedel och anhörigstöd är väl så viktigt som att uppmärksamma medicinska
behov. Uppsökande verksamhet bland äldre kan också starkt motiveras som ett
sätt att nå de anhöriga för att därigenom utveckla samarbetet med och stödet
till dessa. I förlängningen kan ett sådant arbete även ha ett
förtroendeskapande värde för den äldre befolkningen, anför regeringen.
Det  lagliga stödet för förebyggande insatser finns redan i såväl hälso- och
sjukvårdslagen som i socialtjänstlagen. Å andra sidan bedrivs för närvarande
mycket sällan systematiskt förebyggande insatser i primärvården eller i
äldreomsorgen, anförs det. Skälen till detta är flera, men kanske framför allt
bristen på resurser. Särskilda stimulansbidrag bör därför avsättas i
budgetpropositionen. Försöksverksamheterna i kommuner och landsting bör syfta
till utveckling och nytänkande inom vård-, omsorgs- och serviceverksamheter för
äldre personer.
I motion So406 av Carl Bildt m.fl. (m) begärs tillkännagivande om hemtjänsten
(yrkande 10) samt att riksdagen beslutar införa en hemtjänstpeng (yrkande 18).
Kommunerna måste, enligt motionärerna, medverka till flexibla lösningar av
hemtjänsten. Det skall vara möjligt för den äldre att få anställa en granne
eller anhörig efter samma taxa som gäller i övrigt inom hemtjänsten.
Självkänslan stärks hos den som behöver hjälp om vederbörande själv får
bestämma utformningen och tiden för insatserna liksom vem som ger hjälpen. En
privat tjänstesektor är nödvändig inom hemtjänsten och kan göras möjlig genom
en ?hemtjänstpeng? och skatteavdrag för anlitande av tjänster i hemmet.
I motion Sk653 av Sten Tolgfors (m) yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om konkurrensupphandling av
hemtjänsten (yrkande 3). Motionären anför att kommunernas kostnader för
hemtjänsten kan hållas nere genom ökad konkurrens. Privata städföretag skall
inte bar tillåtas utan också uppmuntras att konkurrera om uppdrag.
I motion So409 av Leif Carlson (m) yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om sparkonto inom äldreomsorgen
(yrkande 1) samt att riksdagen hos regeringen begär en utredning om lämplig
utformning av sparkonto inom äldreomsorgen (yrkande 2). Motionären anser att
det måste vara en samhällelig angelägenhet att ge den hjälp den äldre själv
vill ha genom att tillvarata den äldre personens vilja och möjligheter. För att
ge den äldre denna valfrihet vill motionären inrätta sparkonton i
äldreomsorgen. Dessa bör byggas upp genom att en del av den obligatoriska
pensionsavgiften specialdestineras till detta sparkonto. Med dessa pengar kan
den äldre sedan vara fri att köpa hjälp efter egen bedömning men också
garanteras hjälp om han eller hon inte själv kan ta ställning till sina behov.
Det kan vara t.ex. inre eller yttre hemtjänst samt möjlighet om man väljer att
klara detta själv att årligen ta ut en viss del från kontot, t.ex. den årliga
avkastningen, vilken beskattas. Motionären anser att kontot skulle stimulera
privata aktörer och entreprenörer att starta verksamhet inom området. Detta
skulle leda till ökad konkurrens och pressade priser.
I motion So50 av Roland Larsson m.fl. (c) yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om hemservicestöd i form av
servicecheckar för pensionärer (yrkande 13). Motionärerna anför att behoven
inom omsorgsområdet är stora och att den demografiska utvecklingen kommer att
öka kraven på ytterligare resurser framgent. Redan i dag finns det ett behov av
service som kommunernas omsorg inte kan ge inom ramen för hemtjänsten.
Motionärerna anser att pensionärshushållens behov av vardaglig service skulle
kunna tillgodoses genom att staten stimulerar den privata tjänstesektorn. Detta
kan göras genom ett system med hemservice-checkar för alla pensionärshushåll.
Checksystemet bör utformas så att den som önskar hjälp, utöver det som den
kommunala hemtjänsten tillhandahåller, hämtar och betalar en subventionerad
check på posten eller försäkringskassan. Denna används sedan som
betalningsmedel. I den ekonomiska vårpropositionen har Centerpartiet anslagit
700 miljoner kronor för detta ändamål.
I motion So639 av Olof Johansson m.fl. (c) begärs tillkännagivanden om
ojämlikheten i beviljandet av hemtjänst (yrkande 3) och om utredning om
hemservicestöd för äldre (yrkande 4). Hemtjänsten har mer och mer övergått från
att vara allmän service till de äldre till att ge omvårdnad i hemmet, anför
motionärerna. Biståndsbedömningarna har blivit mycket striktare. Enligt
Ädelutvärderingen 1994:17 får högre utbildade och högre tjänstemän hemtjänst i
större utsträckning än vad lågutbildade och arbetare får. Välfärdsprojektets
redovisning (nr 59) visade att kvinnor får mindre hjälp från hemtjänsten än män
sett i relation till deras levnadssituation. Motionärerna anser därför att
fördelningen av beviljad hemtjänst bör analyseras. De pekar också på att
utredningen Skatter, tjänster och sysselsättning (SOU 1997:17) presenterat
olika lösningar för att stimulera tjänstesektorn samt gett en principskiss till
ett särskilt servicestöd till pensionärer. Utredningen kunde dock inte av
tidsskäl föreslå de närmare formerna för ett sådant stöd. Motionärerna anser
att en utredning bör få i uppdrag att göra en djupare analys av utredningens
förslag.
Även i motion So431 av Ingbritt Irhammar och Ingrid Skeppstedt (båda c)
begärs tillkännagivande med samma innebörd (yrkandena 2 och 4).
I motion So51 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs tillkännagivande om
hemtjänsten (yrkande 7). Motionärerna anser att det behövs ett välfärdskontrakt
inom hemtjänsten. När en enskild  kontaktar hemtjänsten för att få hjälp bör
ansvarig personal höra av sig inom tre dagar för att bestämma tid för ett möte
kring de problem som den enskilde har och vilket stöd kommunen då kan erbjuda.
En plan skall göras upp i samråd med den enskilde om vad hemtjänsten skall
ombesörja samt vad detta skall leda till och inom vilken tid. Kontinuerlig
kvalitetsuppföljning skall göras. Vidare anser motionärerna att anhöriga skall
ges stöd och avlastning. Personal som inte kommer på avtalad tid skall meddela
detta så snart som möjligt. Uteblir hemtjänstpersonalen skall den enskilde
kompenseras på något sätt. Den enskilde skall ha en kontaktperson inom kommunen
att vända sig till om något inträffar. Den enskilde skall kunna välja vem som
skall ge den service och omsorg som anses behövas. Kommunen skall ha någon form
av jourtjänst under kvällar och helger så att ingen riskerar att skrivas ut
från sjukhus utan att få kontakt med socialtjänsten. Slutligen anser
motionärerna att de som invandrat till Sverige skall garanteras tolk vid samtal
med socialtjänsten.
I motion So433 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkande 5 finns samma begäran.
I motion Fi65 av Marie Engström m.fl. (v) yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om äldre människors
valmöjligheter till vård (yrkande 6). Motionärerna anför att allt färre äldre
får hjälp genom hemtjänsten. Besparingar men också avgiftshöjningar har
bidragit till detta. När allt färre erhåller hjälp i ordinärt boende innebär
det att allt fler blir i behov av kostsamma insatser i särskilt boende. Om
denna tendens håller i sig så innebär det att den enskildes möjlighet att själv
välja på vilket sätt han skall få sina behov tillgodosedda minskas. Därmed
rubbas också den grundläggande principen för äldres möjlighet att själva
bestämma över sina liv.
I motion So49 av Chatrine Pålsson m.fl. begärs tillkänagivande om sänkt skatt
på arbetskraft inom tjänstesektorn (yrkande 4). För att skapa större
förutsättningar för de äldre att så långt möjligt bo kvar i sitt eget hem bör
riksdagen besluta att sänka skatten på arbetskraft inom tjänstesektorn. Om
priset på hushållstjänster kommer ner i en mer rimlig nivå kommer detta dels
att vara till stöd för de äldre som behöver viss praktisk hjälp, dels att skapa
?vita? arbetstillfällen.
Utskottets bedömning
I propositionen aviserar regeringen  särskilda stimulansbidrag om 90 miljoner
kronor under perioden 1999-2001 för uppsökande verksamhet inom hemtjänsten.
Utskottet gör bedömningen  att en uppsökande verksamhet bland äldre är ett
viktigt instrument när det gäller att förebygga ohälsa och vårdbehov. Det är
angeläget att tidigt få kunskap om äldres behov av stöd och hjälp. Insatser i
form av bostadsanpassning, hjälpmedel m.m. bör innebära att äldre får möjlighet
till ett självständigare liv än vad som annars vore möjligt. En uppsökande
verksamhet bör också innebära att äldreomsorgen får kontakt med anhöriga som
vårdar närstående och som kan behöva avlastning för att orka fortsätta med sin
omvårdnadsinsats. Utskottet delar regeringens uppfattning att försöken bör
bedrivas över hela landet på orter med skiftande sociodemografiska och
strukturella förutsättningar. Försöken bör systematiskt följas upp och
utvärderas.
I sitt yttrande till finansutskottet 1997/98:SoU7y över den ekonomiska
vårpropositionen konstaterar utskottet att kommunernas möjligheter att leva upp
till sina åtaganden bl.a. avseende hemtjänsten nu förbättras när kommunernas
ekonomiska situation stärks.
Utskottet vill än en gång betona att det är angeläget att den enskilde ges
möjlighet att själv bestämma över sin livssituation och det sätt på vilket
omsorgen ges. Äldres kunskap och kompetens skall tas till vara. Kommunerna kan
erbjuda hemtjänst i olika former. Det finns inga hinder för
entreprenadupphandlingar inom äldreomsorgen. Utskottet är inte berett att
föreslå införande av hemtjänstpeng, servicecheckar eller särskilda sparkonton
inom äldreomsorgen. Motionerna So50 (c) yrkande 13, So406 (m) yrkandena 10 och
18, So409 (m), So431 (c) yrkandena 2 och 4, So639 (c) yrkande 4 och Sk653 (m)
yrkande 3 avstyrks därmed. Utskottet kan inte heller biträda förslaget om en
skatterabatt på arbete inom tjänstesektorn. Motion So49 (kd) yrkande 4
avstyrks.
Utskottet är inte heller berett att införa ett s.k. välfärdskontrakt för
handläggningen av hemtjänstärendena. Utskottet utgår från att kommunerna har
verksamhetsplaner för äldreomsorgen. Det är inget som hindrar en kommun att
själv uppställa servicemål på detta område. Motionerna So51 (fp) yrkande 7 och
So433 (fp) yrkande 5 avstyrks därmed.
Utskottet delar uppfattningen i motion So639 (c) yrkande 3 att hemtjänsten är
ojämnt fördelad. Välfärdsprojektets rapport visar detta. Den förstärkning av
kommunernas ekonomi som nu sker liksom förslaget till uppsökande verksamhet
inom hemtjänsten bör kunna leda till bättre hemtjänstinsatser och jämnare
fördelning mellan kvinnor och män sett i relation till deras levnadssituation.
Motionen och motion Fi65 (v) yrkande 6 är delvis tillgodosedda. Motionerna
avstyrks.
Folkhälsoarbete för äldre
I propositionen görs bedömningen att folkhälsoarbetet vad avser äldre bör
förstärkas. Som ett första steg bör kunskaperna öka om de hälsofrämjande och
sjukdomsförebyggande insatserna och deras effekter.
Kunskaperna om värdet av förebyggande insatser bland äldre är i dag
bristfälliga. En förbättrad kunskap om det friska åldrandet är viktig för att
kunna skilja hälsa och sjukdom åt i de högre åldersgrupperna. Det finns en väl
dokumenterad kunskap om vanliga sjukdomar, besvär och funktionshinder bland
äldre. Däremot saknas i hög grad kunskap om hälsofrämjande insatser och deras
effekter, anförs det.
Regeringen har i regleringsbrevet för budgetåret 1998 gett
Folkhälsoinstitutet i uppdrag att ta fram ett underlag som redovisar nationella
och internationella erfarenheter av vilka möjligheter som finns att arbeta
sjukdomsförebyggande och hälsofrämjande bland äldre och bedöma möjliga effekter
för individ och samhälle. Uppdraget skall redovisas senast den 1 september
1998. I propositionen görs bedömningen att det utifrån redovisningen av
uppdraget bör finnas goda möjligheter att belysa folkhälsostrategier från ett
äldreperspektiv och formulera nationella mål för folkhälsoarbetet riktat till
äldre.
Inom Svenska Kommunförbundets äldreberedning pågår en kartläggning av
kunskapsläget vad gäller verksamma förebyggande insatser inom hälso- och
sjukvårdens samt socialtjänstens område.
Nationella folkhälsokommittén (S 1995:149) har till uppgift att utarbeta
förslag till nationella folkhälsomål. Kommittén har i delbetänkandet Hur skall
Sverige må bättre? - första steg mot nationella folkhälsomål (SOU 1998:43) valt
att lyfta förebyggande insatser för äldre som ett av flera områden.
I den nyligen avlämnade propositionen (1997/98:112) om reformerat
tandvårdsstöd har regeringen föreslagit att vissa grupper av äldre, sjuka och
funktionshindrade skall ges ett bättre ekonomiskt stöd för tandvårdsinsatser än
det nuvarande.
I motion So345 av Barbro Westerholm m.fl. (fp) begärs tillkännagivande om att
Folkhälsoinstitutet bör upprätta ett program för hur skador bland äldre kan
förebyggas (yrkande 1). Folkhälsoinstitutet har i samarbete med pensionärs-
organisationerna m.fl. gått ut med en tipskatalog om hur äldre skall kunna
undvika att falla och skadas. Motionärerna anser dock att insatserna behöver
utvecklas och intensifieras. Folkhälsoinstitutet bör få i uppdrag att utarbeta
ett program för hur skador kan förebyggas bland äldre. Programmet skall inte
bara rikta sig till de äldre och hälso- och sjukvården utan också till andra
sektorer i samhället vars insatser är av betydelse för säkerheten i bostäder, i
trafiken etc.
Utskottets bedömning
Utskottet delar regeringens bedömning att folkhälsoarbetet avseende äldre bör
förstärkas. Folkhälsoinstitutet har i uppdrag att ta fram ett  underlag som
omfattar nationella och internationella erfarenheter av att arbeta
sjukdomsförebyggande och hälsofrämjande bland äldre. De aspekter på
folkhälsoarbetet som tas upp i motion So345 (fp) yrkande 1 är viktiga.
Utskottet utgår dock från att den kunskap som Folkhälsoinstitutet tagit fram  i
samarbete med pensionärsorganisationerna också kommer att ingå i det underlag
som Folkhälsoinstitutet redovisar till regeringen. Utskottet förutsätter att
regeringen därefter återkommer i frågan. Motionen är tillgodosedd och avstyrks.
Vård i livets slutskede
I propositionen redovisas att som en följd av ädelreformen bor och vårdas
numera allt fler inom någon form av äldreboende eller i det egna hemmet under
sin sista tid i livet. Detta innebär att det i allt högre grad blir kommunerna
som får ansvar för vården i livets slutskede. Hemsjukvård blir allt vanligare,
ibland kompletterad med dagsjukvård på sjukhus, avlastningsplatser eller vård
på hospis. Det finns ett behov av att utveckla vården för de döende för att
bereda dessa livskvalitet även i livets slutskede och en lugn och värdig död,
anförs det. I syfte att förbättra kunskapen om hur människors liv gestaltar sig
i slutskedet och få förslag till  hur en god vård och en bra symptomlindring
kan komma dem till del, som har behov av sådan vård och behandling, har
regeringen gett direktiv till en utredning om vården i livets slutskede (dir.
1997:147). Regeringen anför att i avvaktan på denna utredning behandlas inte
frågor kring vården i livets slutskede i denna proposition.
Av komittédirektiven framgår att kommittén skall överväga och lämna förslag
till hur man förbättrar livskvaliteten för dem som är svårt sjuka och döende,
deras familjer och närstående. Kommittén skall bl.a.
- kartlägga och analysera hur människors liv gestaltar sig i slutskedet; var de
tillbringar sin sista tid i livet och vilken vård de får,
- överväga och lämna förslag till hur en god vård och en bra symptomlindring
kan komma dem till del som har behov av sådan vård och behandling,
- beskriva pågående utvecklingsarbete och samarbetsformer i kommuner och
landsting som rör vården i livets slutskede och om möjligt dra generella
slutsatser vad avser den framtida vården.
Vården i livets slutskede har en annan inriktning än hälso- och sjukvården i
övrigt. Här handlar det om att göra det möjligt för människor och leva med så
god livskvalitet som möjligt tills de dör. Omsorgen om den döende måste alltid
ta hänsyn till den döendes integritet och vården måste präglas av respekt för
den enskilda människans värdighet, egenvärde och självbestämmande. Många
människor känner oro och ångest vid livets slut. Det är därför viktigt att
personalen har kunskap och möjligheter att möta psykosociala och existentiella
behov hos patienten. Kommittén skall belysa hur personalens kunskap kan
förbättras. Härvid skall även uppmärksammas behovet av goda insikter i
livsåskådningsfrågor. Kommittén skall även överväga och lämna förslag till hur
den kunskap om t.ex. smärtlindring som i dag finns bäst kan komma dem till del
som har behov av smärtlindring. Målet skall vara att patienter i livets
slutskede skall ha tillgång till adekvat och individuellt anpassad
symptomlindring i hela vårdkedjan oavsett vård- eller boendeform och geografisk
hemvist.
I uppdraget ingår att belysa vilka önskningar människor har om vårdformer och
vårdinsatser vid livets slut. Hit hör också kunskap om hur närstående skulle
vilja att vården var organiserad. Kommittén skall kartlägga hospis- vårdens
omfattning och innehåll samt särskilt se på hospisvård i kombination med
hemsjukvård.
Kommittén skall arbeta för att påskynda utvecklingen. Arbetet skall därför
bedrivas utåtriktat.
Kommittén skall belysa den internationella debatten samt beakta erfarenheter
från andra länder.
Kommittén skall samråda med Delegationen för prioriteringar inom hälso- och
sjukvården och Rådet för medicinsk-etiska frågor samt med andra berörda
kommittéer, myndigheter och organ.
Kommittén skall överväga hur de erfarenheter och den kunskap som har samlats
hos trossamfunden skall kunna tas till vara i vården i livets slutskede.
Utredningsarbetet skall vara slutfört senast den 31 mars år 2000.
I motion So406 av Carl Bildt m.fl. (m) begärs tillkännagivande om vård i livets
slutskede (yrkande 19). Motionärerna anser att ett värdigt avsked till livet
bör vara en rättighet. Den palliativa vården bör inriktas på att ge patienten
livskvalitet och en lugn och värdig död. Det är angeläget att vara lyhörd för
den döendes och de anhörigas önskemål. De medicinska insatserna får inte vara
ett mål i sig utan ett av flera medel för att tillfredsställa den sjukes behov.
Det är angeläget att kunna erbjuda effektiv hjälp för kroppsliga besvär och
ångest. Motionärerna understryker att en begränsning av åtgärderna i livets
slutskede ibland kan vara i de döende patienternas intresse och att problemen
runt undersökningar och behandlingar som görs i livets slutskede därför bör
belysas. Motionärerna välkomnar den utredning som tillsatts om vården i livets
slutskede. De anser att de synpunkter som framförts i motionen bör beaktas i
utredningens fortsatta arbete.
I motion So402 av Bertil Persson m.fl. (m) yrkas att riksdagen hos
regeringen begär att frågan om vården i livets slutskede snarast utreds i
enlighet med vad i motionen anförts. Motionärerna konstaterar att
Socialstyrelsens anvisningar om vård i livets slutskede nu har gällt i ett par
decennier. Under tiden har mycket av ansvaret för de äldre flyttats från
landstingen till kommunerna, antalet äldre har ökat och ekonomin har
försämrats. Det är därför angeläget att göra en förnyad översyn av hur vården i
livets slutskede skall utformas med utrymme för självbestämmande, integritet
och värdighet.
I motion So639 av Olof Johansson m.fl. (c) yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vård i livets slutskede
(yrkande 11). Motionärerna anför att det är viktigt att skapa goda
förutsättningar för ett tryggt och människovärdigt omhändertagande i livets
slutskede, i en känd miljö, nära anhöriga och vänner. De anser att insatserna
bör ökas för att förbättra kunskaperna om vård i livets slutskede. Vidare måste
bristerna i ansvarsfördelningen mellan kommuner och landsting lösas. Vård i
livets slutskede måst bygga på att patientens önskemål står i centrum och de
anhörigas behov beaktas. Hospisvården har denna utgångspunkt. Den ger en god
omvårdnad för att lindra oro och smärta och ger en kvalificerad hjälp i en
hemliknande miljö för att dämpa ångest hos patienten och dennes anhöriga.
Hospiceverksamhetens vårdfilosofi kan ge viktiga influenser till den offentliga
sjukvården, anför motionärerna.
I motion So433 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs tillkännagivande om vård i
livets slutskede (yrkande 11). Även dessa motionärer tar upp att den döende
patienten skall kunna få ett värdigt avsked från livet. Sjukvården måste därför
vara lyhörd för den döendes och de anhörigas behov och önskemål. Döende
patienter skall inte mot sin vilja skrivas ut från sjukhus, i synnerhet inte om
garantier saknas för att de anhöriga eller kommunen kan ge en god lindrande
vård. Hospisverksamheten har här mycket att lära den övriga vården.
Motionärerna pekar också på att efter ädelreformen är det en allt större andel
av de äldre som slutar sina dagar i hemmet. Här finns en stor uppgift för
kommunerna att möta. Samarbete med specialistsjukvården och ett kontinuerligt
stöd av distriktsläkare m.m. krävs för att dessa personer skall få dö under så
värdiga och självvalda omständigheter som möjligt.
I motion Fi65 av Marie Engström m.fl. (v) begärs tillkännagivande om vård i
livets slutskede (yrkande 5). Motionärerna anför att en grundläggande princip
för äldreomsorgen är enligt 19 § socialtjänstlagen äldre människors rätt att
själva bestämma över sitt liv, att behålla sin integritet och identitet. Äldre
människor skall känna trygghet och ha möjlighet att välja på vilket sätt de
skall få vård och omsorg. Kommunerna har ett ansvar att erbjuda en god vård i
hemmet, i dagverksamhet eller i särskilda boendeformer. Motionärerna
konstaterar att vård i livets slutskede alltmer har kommit att bli kommunernas
ansvar. Inom hemvården och inom det särskilda boendet saknas dock resurser och
kunskap för att på ett tryggt och säkert sätt ge en god vård i livets
slutskede. Detta har också föranlett kritik från Socialstyrelsen.
I motion So218 av Alf Svensson m.fl. (kd) yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vården i livets slutskede
(yrkande 14). Alla kommer att dö någon gång och för att kunna leva rikt behövs
en trygghet inför döden, anför motionärerna. En trygghet i att veta att
avskedet kan bli värdigt, att man får smärtstillande och i övrigt väl anpassade
mediciner, att man får mänsklig omvårdnad, att man får möjlighet att ha sina
närmaste omkring sig och att respekt visas även för närstående och deras
önskemål. Ett värdigt sätt att ta avsked av livet är en livskvalitetsfråga för
alla, anför motionärerna. Det är särskilt angeläget att det finns tid, tid för
personlig omsorg med mat, dryck och personlig hygien. Ingen skall heller behöva
dö ensam. Hospisverksamheten som byggts upp under senare år ser till helheten
hos människan. Motionärerna anser att denna verksamhet är angelägen och bör
byggas ut över hela landet.
Samma argumentering finns också i motion So347 av Chatrine Pålsson m.fl.
(kd) där det begärs tillkännagivande om vården i livets slutskede (yrkande 21)
och om hospis (yrkande 23).
Utskottets bedömning
Utskottet delar inställningen i motionerna att målet för vården skall vara att
ge patienten god livskvalitet även i livets slutskede och en lugn och värdig
död. Vården bör bedrivas som en aktiv helhetsvård med lindring av smärta och
andra besvärande symptom samt psykologiskt, socialt och andligt stöd åt
patienten och de närstående.
I Socialstyrelsens Allmänt råd om informationsöverföring och samordnad
vårdplanering (SOSFS 1996:32 (M och S)) ges vägledning för den gemensamma
planeringen då en patient bedöms ha behov av insatser från den kommunala
socialtjänsten eller annan vårdgivare efter sjukhusvistelse. I rådet betonas
särskilt att en patient som befinner sig i livets slutskede och som samtidigt
bedöms som medicinskt färdigbehandlad bör få stanna kvar på sjukhuset om detta
är hans eller hennes önskan och det kan ge en ökad livs-kvalitet. Om patienten
önskar att få vården i det egna hemmet eller i ett särskilt boende, bör hälso-
och sjukvården och socialtjänsten kunna bistå även denna önskan.
Direktiven till utredningen om vården i livets slutskede omfattar även de
frågor som motionärerna tar upp. Något tillkännagivande med anledning av
motionerna So218 (kd) yrkande 14, So347 (kd) yrkandena 21 och 23, So406 (m)
yrkande 19, So433 (fp) yrkande 11, So639 (c) yrkande 11 och Fi65 (v) yrkande 5
behövs inte. Motionerna avstyrks. Motion So402 (m) med begäran om en utredning
är tillgodosedd och avstyrks.
Demenssjukdom
I propositionen redovisas att demensvården i Sverige de senaste 10-15 åren
genomgått en mycket snabb utveckling. Framför allt har verksamheten med
gruppboende för dementa och dagverksamheterna kommit att innebära en kvalitativ
utveckling av demensvården i hela landet. Inställningen till demenssjukdomen
och de drabbade har också kommit att förändras. Det finns nu en växande insikt
om att de demenssjuka har särskilda behov av vård och omsorg som samhället
måste förstå och möta.
Också inom forskningen pågår en snabb utveckling. Nya läkemedel har
introducerats som kan påverka sjukdomens förlopp. Hittills har man i viss
utsträckning kunnat bromsa sjukdomens förlopp, men förhoppningar finns om att
framstegen kan leda till mer aktiva behandlingsinsatser.
I motion So406 av Carl Bildt m.fl. (m) begärs tillkännagivande om demens
(yrkande 17). Motionärerna konstaterar att det finns ett flertal olika
demenssjukdomar som var och en fordrar sin behandling och forskning. Det finns
också s.k. falsk demens som kan ha många orsaker, men som ofta yttrar sig som
en äkta demens i form av minnesstörning, tillfällig förvirring och kanske också
talsvårigheter. Det är därför viktigt att varje demensfall utreds så att den
enskilde erbjuds adekvat medicinsk behandling och rätt anpassad omvårdnad.
Demens kan inte botas men lindras genom att omvårdnad och behandling anpassas
till patientens behov. Det har skett en omfattande utveckling av omvårdnaden av
de demenssjuka bl.a. i form av gruppboende. Motionärerna anser dock att det
behövs ytterligare insatser för att ge de anhöriga bästa möjliga stöd.
Dagvården för demenssjuka bör byggas ut. Avlastnings- och växelvårdsplatser på
geriatriska eller psykogeriatriska vårdavdelningar eller lokala sjukhem är
betydelsefulla. Den institutionsanknutna hemsjukvården gör det möjligt för den
sjuke att vistas i sitt hem samtidigt som personal med en geriatrisk avdelning
ansvarar för vården av den sjuke.
I motion So415 av Sten Tolgfors och Liselotte Wågö (båda m) yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om människors
rätt till adekvat diagnos vid misstanke om Alzheimer- och demenssjukdom
(yrkande 2).  Motionärerna anför att en diagnos är väsentlig för att kunna
erbjuda rätt vård och omsorg och för att därmed lindra och fördröja sjukdomens
utveckling.
I motion So639 av Olof Johansson m.fl. (c) yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om demensvården (yrkande 10).
Motionärerna konstaterar att sjukdomen inte avstannar utan att den
intellektuella nedsättningen fortsätter livet ut. Målsättningen för arbetet med
demenssjuka måste vara att upprätthålla funktioner genom att hitta trygg miljö,
lämplig stimulans och aktivering, anförs det. Primärvården, biståndsbedömare
och hemtjänsten måste samplanera för att ge den demenssjuke en trygg tillvaro.
I motion So51 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs tillkännagivande om bättre
demensvård och det goda boendet (yrkande 9). Motionärerna anför att det i dag
inte finns någon bedömning av hur behovet av särskilt boende för dementa kommer
att se ut i framtiden som en följd av ökningen av antalet dementa. HSU 2000
gjorde uppskattningen att det kommer att behövas omkring 12 000 nya platser
inom det särskilda boendet som en konsekvens av ökningen av antalet dementa.
Det motsvarar ca 9 % av det särskilda boendet fram till år 2010. Motionärerna
anser det viktigt att utbyggnaden av gruppboende för dementa fortsätter.
Dessutom anser de att dagverksamheterna för dementa måste bli fler.
I motion So433 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om dagverksamhet och
gruppboende för dementa (yrkande 9) och  bättre utredningar av demenssjuka
(yrkande 10). Motionärerna framhåller att gruppboende för dementa, tillsammans
med utbyggnad av ålderdomshem och eget rum på sjukhemmen, har varit en
hjärtefråga för Folkpartiet liberalerna. En omfattande utbyggnad av
gruppboenden har gjorts men det är inte tillräckligt utan utbyggnaden måste
fortsätta. Motionärerna anser också att dagverksamheterna måste bli fler. De
ger stimulans och träning för den sjuke och avlastning för de anhöriga.
Slutligen anser de det viktigt att forskning kring såväl demenssjukdomars
uppkomst som möjligheten att påverka sjukdomsförloppet och utformandet av bra
omvårdnadsalternativ ges hög prioritet. För att skapa trygga vårdsituationer,
där rätt insats ges av kompetent personal, behöver landstingens insatser
förbättras. Utredning av patienten ger underlag så att kommunens äldreomsorg
och sjukvården kan förbättra stödet till den sjuke och till de anhöriga.
I motion So52 av Thomas Julin m.fl. (mp) yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om ursprungsspråkets betydelse i
vård av dementa (yrkande 10). Motionärerna anför att en del av våra nya
svenskar vill få möjlighet att åldras tillsammans med andra som delar deras
ursprungsspråk. Det sista en dement människa har kvar är sitt ursprungsspråk.
Ur behandlingssynpunkt har det stora fördelar att få vara tillsammans med
människor som har samma språk.
I motion So308 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) begärs tillkännagivande om
dagboende för demenssjuka (yrkande 26). Möjligheten för äldre att bo kvar i sin
invanda miljö påverkar individens hälsostatus i positiv riktning anför
motionärerna. Genom att erbjuda dagvård för dementa ges möjligheten att bo kvar
hemma, vilket gör demenssjuka tryggare och lugnare.
Bakgrund och tidigare behandling
Utskottet behandlade senast i betänkande 1996/97:SoU13 omhändertagandet av
personer med demens. Utskottet anförde då följande (s. 27-28):
Utskottet vill än en gång understryka vikten av en god vård för de demenssjuka.
Det är också angeläget att vården följs noga av de statliga
tillsynsmyndigheterna. Alla som behöver utredas beträffande demens bör utan
dröjsmål ges den möjligheten. Inom Ädel-50 projektens ram pågår
utvecklingsarbete med inriktning mot att utveckla och förbättra demensvården.
Utskottet anser inte att motionsyrkandena So403 (m) yrkande 16 och So423 (fp)
yrkandena 7 och 18 bör föranleda något uttalande från riksdagens sida.
Motionsyrkandena avstyrks.
Utskottets bedömning
Utskottet vill understryka vikten av en god vård för de demenssjuka. Alla som
behöver utredas beträffande demens bör utan dröjsmål ges den möjligheten. De
insatser som nu görs för att de särskilda boendena skall få tillgång till
läkare som tar ett helhetsansvar för den medicinska vården bör leda till att
fler äldre som lider av demens får en korrekt diagnos liksom att personalen ges
handledning i bemötande och behandling av dementa, anser utskottet. Demens kan
än så länge inte botas men lindras genom att omvårdnad och behandling anpassas
till den sjukes behov. Målsättningen för arbetet med personer med
demenssjukdomar måste vara att upprätthålla funktioner genom att skapa en trygg
miljö, stimulans och aktivering.
Utbyggnaden av gruppboenden för dementa och dagverksamheter har inneburit en
kvalitativ utveckling av demensvården i hela landet. Bemötandeutredningen
redovisar en studie där anhöriga till personer med demens som bor i
gruppbostäder intervjuats. Genomgående har de anhöriga en mycket  positiv
inställning till personalens bemötande av deras närstående.
Många dementa bor dock i eget  boende ibland med mer eller mindre omfattande
stödinsatser från  anhöriga. Den uppsökande verksamhet inom hemtjänsten som
regeringen aviserat kan bli ett viktigt instrument för att finna dessa personer
och deras anhöriga och erbjuda stöd från samhällets sida. Dagvården för
demenssjuka bör byggas ut liksom avlösning och växelvårdsplatser. Även insatser
från hemsjukvården är viktiga för att bistå den sjuke och stötta de anhöriga.
I en motion tas särskilt upp de svårigheter som dementa invandrare kan
drabbas av genom att de glömmer det svenska språket och enbart kan samtala på
sitt ursprungsspråk. För dessa personer kan det vara särskilt viktigt att få
leva de sista åren tillsammans med andra som delar deras ursprungsspråk.
Flerspråkighet bör ses som en merit vid rekrytering av personal till
demensvården.
Utskottet vill slutligen understryka vikten av att de statliga
tillsynsmyndigheterna noga följer vården. Något initiativ med anledning av
motionerna So51 (fp) yrkande 9, So52 (mp)  yrkande 10, So308 (mp) yrkande 26,
So406 (m) yrkande 17, So415 (m) yrkande 2, So433 (fp) yrkandena 9 och 10 och
So639 (c) yrkande 10 behövs inte. Motionerna är i huvudsak tillgodosedda och
avstyrks därmed.
Lagförslagen i övrigt
Utskottet tillstyrker att 7 a § i socialtjänstlagen om att socialtjänstlagens
insatser skall vara av god kvalitet kompletteras med en bestämmelse om att
kvaliteten i verksamheten systematiskt och fortlöpande skall utvecklas och
säkras. Utskottet tillstyrker också förslaget om en bestämmelse i paragrafen
för insatser inom omsorger om äldre eller människor med funktionshinder
varigenom regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer ges rätt att
meddela föreskrifter som behövs till skydd för liv, personlig säkerhet eller
hälsa. Bestämmelsen bör dock, som Lagrådet framhållit, utgöra ett särskilt
fjärde stycke i paragrafen.

Hemställan

Utskottet hemställer
1. beträffande mål för äldrepolitiken
att riksdagen med avslag på motionerna 1997/98:So43 yrkandena 1, 2 och 9,
1997/98:So48 yrkandena 6 och 7, 1997/98:So49 yrkandena    1-3,
1997/98:So50 yrkandena 1 och 2,  1997/98:So51 yrkandena 2-4,  1997/98:So52
yrkandena 1, 5 och 6,  1997/98:So240 yrkandena 23 och 24,  1997/98:So406
yrkandena 2, 8, 9, 12 och 16,  1997/98:So415 yrkande 3,  1997/98:So431
yrkande 5,  1997/98:So615 yrkande 7, 1997/98:So639 yrkande 7 och
1997/98:Fi68 yrkande 5 godkänner regeringens förslag till mål för
äldrepolitiken,
res. 1 (m)
res. 2 (c)
res. 3 (fp)
res. 4 (v)
res. 5 (mp)
res. 6 (kd)
2. beträffande äldres kompetens
att riksdagen avslår motionerna  1997/98:So48 yrkande 8,  1997/98: So406
yrkandena 1 och 3 och  1997/98:So423 yrkande 4,
res. 7 (m)
3. beträffande rätt till personlig assistans efter 65-årsåldern
att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:So48 yrkande 9,  1997/98:So49
yrkande 5,  1997/98:So50 yrkande 9,  1997/98:So51 yrkande 16,
1997/98:So52 yrkande 8,  1997/98:So423 yrkande 3 och  1997/98:Fi67 yrkande
4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. beträffande parlamentarisk utvärdering av ädelreformen
att riksdagen avslår motionerna  1997/98:So49 yrkande 7 och  1997/98:So423
yrkande 2,
res. 8 (kd)
5. beträffande ekonomisk trygghet för vissa äldre invandrare
att riksdagen avslår motion  1997/98:So52 yrkande 4,
res. 9 (v, mp)
6. beträffande tillgång till läkare i det särskilda boendet
att riksdagen med anledning av motionerna  1997/98:So51 yrkande 11,
1997/98:So218 yrkande 11,  1997/98:So253,  1997/98:So406 yrkande 6,
1997/98:So433 yrkande 3 och  1997/98:So639 yrkande 1 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
7. beträffande ytterligare resurser till kommunerna
att riksdagen avslår motion  1997/98:So285 yrkande 6,
8. beträffande riktade statsbidrag
att riksdagen avslår motion  1997/98:So51 yrkande 1,
res. 10 (fp)
9. beträffande sjukhemsprogram
att riksdagen avslår motionerna  1997/98:So43 yrkande 10 och  1997/98:So406
yrkande 13,
res. 11 (m)
10. beträffande samverkan mellan kommuner och landsting vid
omhändertagande av medicinskt färdigbehandlade
att riksdagen avslår motionerna  1997/98:48 yrkande 3,  1997/98:So49 yrkande 8,
1997/98:So50 yrkande 5,  1997/98:So51 yrkande 5,  1997/98:So52 yrkande 7,
1997/98:So218 yrkande 12,  1997/98:So406 yrkandena 7 och 14,
1997/98:So432 yrkande 2 och  1997/98:So433 yrkande 2,
res. 12 (m)
res. 13 (c)
res. 14 (fp)
res. 15 (v)
res. 16 (kd)
11. beträffande pensionärsorganisationernas medverkan i besluts-
processen
att riksdagen avslår motion  1997/98:So50 yrkande 6,
12. beträffande hemsjukvård och rehabilitering
att riksdagen avslår motionerna  1997/98:So48 yrkande 4,  1997/98: So51
yrkandena 6, 10 och 15,  1997/98:So308 yrkande 28,  1997/98: So317,
1997/98:So418,  1997/98:So431 yrkande 3 och  1997/98: So433 yrkande 4,
res. 17 (fp)
res. 18 (mp)


13. beträffande vårdgaranti
att riksdagen avslår motionerna  1997/98:So43 yrkande 11,  1997/98: So406
yrkande 15 och  1997/98:So433 yrkande 7,
res. 19 (m, c, fp, kd)
14. beträffande avgifter
att riksdagen med avslag på motionerna  1997/98:So43 yrkandena    3-8,
1997/98:So49 yrkandena 6 och 10,  1997/98:So50 yrkande 7,  1997/98:So51
yrkandena 12 och 13,  1997/98:So285 yrkande 8,  1997/98:So290 yrkandena
1-3,  1997/98:So406 yrkandena 4 och 5,  1997/98:So407 yrkandena 6-8,
1997/98:So432 yrkandena 8 och 9,  1997/98:So433 yrkande 8,  1997/98:So435
och  1997/98:So639 yrkande 9 antar dels 10 och 35 §§ i regeringens förslag
till lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620), dels förslaget till
lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) med den ändringen
att 26 § erhåller i bilaga 2 som utskottets förslag betecknad lydelse samt
dels regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1987:813) om
homosexuella sambor,
res. 20 (m)
res. 21 (fp)
res. 22 (v)
res. 23 (kd)
15. beträffande äldreboendet
att riksdagen avslår motionerna  1997/98:So50 yrkande 8,  1997/98: So432
yrkande 10,  1997/98:So433 yrkande 1 och  1997/98:So639 yrkande 8,
res. 24 (c)
16. beträffande effektivare tillsyn
att riksdagen avslår motion  1997/98:So51 yrkande 17,
res. 25 (m, fp, kd)
17. beträffande anmälan om missförhållanden
att riksdagen med avslag på motionerna  1997/98:So48 yrkande 1 och
1997/98:So404 antar dels regeringens förslag att 71 a och 71 b §§ i
socialtjänstlagen (1980:620) skall betecknas 71 b och 71 c §§ samt att
rubriken före nuvarande 71 a § skall sättas närmast före 71 b § samt att
det i lagen införs en ny paragraf 71 a § och en ny rubrik före denna,
dels regeringens förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)
med den ändringen i 16 kap. 1 § 10 att ordet ?polislagen? ändras till
?postlagen?, dock att ändringen i 16 kap. 1 § skall företas i paragrafens
lydelse enligt  betänkande 1997/98:JuU20,
18. beträffande förtroendenämnder m.m.
att riksdagen avslår motionerna  1997/98:So48 yrkande 5,  1997/98:So49 yrkande
16 och  1997/98:So50 yrkande 10,
res. 26 (c)


19. beträffande äldreombudsman m.m.
att riksdagen avslår motionerna  1997/98:So41,  1997/98:So49 yrkande 14,
1997/98:So51 yrkande 14, 1997/98:So401 och 1997/98:So423 yrkande 6,
res. 27 (fp)
res. 28 (kd)
20. beträffande forskning, fortbildning och personalförsörjning
att riksdagen avslår motionerna  1997/98:So44,  1997/98:So46,  1997/98:So48
yrkande 2, 1997/98:So49 yrkandena 9 och 15,  1997/98:So50 yrkandena 3, 4
och 11,  1997/98:So347 yrkande 22,  1997/98:So406 yrkande 20,
1997/98:So423 yrkande 7 och  1997/98: So639 yrkande 2,
res. 29 (m)
21. beträffande individbaserad statistik
att riksdagen avslår motion  1997/98:So51 yrkande 18,
res. 30 (m, fp, mp)
22. beträffande stimulansbidrag för nya initiativ inom äldreområdet
att riksdagen med anledning av motion  1997/98:So50 yrkande 12 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
23. beträffande lagreglering av stödet till anhöriga
att riksdagen med anledning av motionerna  1997/98:So42,  1997/98:So45,
1997/98:So49 yrkande 12,  1997/98:So51 yrkande 8,  1997/98:So52 yrkandena
2, 3 och 9,  1997/98:So218 yrkande 8,  1997/98:So308 yrkande 27,
1997/98:So415 yrkande 1,  1997/98: So423 yrkande 5, 1997/98:So433 yrkande
6 och  1997/98:Sf303 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
24. beträffande stimulansbidrag för utveckling av formerna för
anhörigstödet
att riksdagen med anledning av motion  1997/98:So47 samt med avslag på
motionerna  1997/98:So49 yrkandena 11 och 13,  1997/98:So431 yrkande 6,
1997/98:So432 yrkandena 4 och 5,  1997/98:So639 yrkande 5 och
1997/98:Sf303 yrkandena 3, 5 och 6 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
res. 31 (c, fp, kd)
res. 32 (v)
25. beträffande frivilliginsatser
att riksdagen avslår motionerna  1997/98:So406 yrkande 11 och  1997/98:So639
yrkande 6,
res. 33 (m)
26. beträffande införande av hemtjänstpeng, servicecheckar m.m.
att riksdagen avslår motionerna  1997/98:So50 yrkande 13, 1997/98:So406
yrkandena 10 och 18,  1997/98:So409,  1997/98: So431 yrkandena 2 och 4,
1997/98:So639 yrkande 4 och  1997/98: Sk653 yrkande 3,
res. 34 (m)
res. 35 (c)


27. beträffande skatterabatt för arbete inom tjänstesektorn
att riksdagen avslår motion  1997/98:So49 yrkande 4,
res. 36 (m, fp, kd)
28. beträffande välfärdskontrakt m.m.
att riksdagen avslår motionerna  1997/98:So51 yrkande 7 och  1997/98:So433
yrkande 5,
res. 37 (fp)
29. beträffande tillgång till hemtjänst
att riksdagen avslår motionerna  1997/98:So639 yrkande 3 och  1997/98:Fi65
yrkande 6,
30. beträffande folkhälsoarbete för äldre
att riksdagen avslår motion  1997/98:So345 yrkande 1,
31. beträffande vård i livets slutskede
att riksdagen avslår motionerna  1997/98:So218 yrkande 14,  1997/98:So347
yrkandena 21 och 23, 1997/98:So402, 1997/98:So406 yrkande 19,
1997/98:So433 yrkande 11, 1997/98:So639 yrkande 11 och 1997/98:Fi65
yrkande 5,
32. beträffande demenssjukdom
att riksdagen avslår motionerna  1997/98:So51 yrkande 9,  1997/98:So52 yrkande
10,  1997/98:So308 yrkande 26,  1997/98: So406 yrkande 17,  1997/98:So415
yrkande 2,  1997/98:So433 yrkandena 9 och 10 och  1997/98:So639 yrkande
10,
33. beträffande förslaget i övrigt
att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i socialtjänslagen (1980:620)
i den mån det inte behandlats under tidigare moment med den ändringen i 7
a § att sista meningen i det föreslagna nya tredje stycket skall utgöra
ett fjärde stycke.


Stockholm den 26 maj 1998


Sten Svensson


I beslutet har deltagit: Sten Svensson (m), Ingrid Andersson (s), Rinaldo
Karlsson (s), Hans Karlsson (s), Christina Pettersson (s), Liselotte Wågö (m),
Marianne Jönsson (s), Roland Larsson (c), Conny Öhman (s), Leif Carlson (m),
Mariann Ytterberg (s), Birgitta Wichne (m), Thomas Julin (mp), Chatrine Pålsson
(kd), Elisebeht Markström (s), Kerstin Heinemann (fp) och Ingrid Burman (v).


Reservationer
1. Mål för äldrepolitiken (mom. 1)
Sten Svensson (m), Liselotte Wågö (m), Leif Carlson (m) och Birgitta Wichne (m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 25 börjar med ?Utskottet
delar? och på s. 27 slutar med ?yrkande 5? bort ha följande lydelse:
Propositionen har i huvudsak kommit till för att möta den kritik mot
kommunernas äldreomsorg som blivit alltmer intensiv det senaste året. Moderata
samlingspartiet varnade redan vid beslutet om ädelreformen för att den nya
gränsdragningen mellan landstingens och kommunernas ansvarsområden skulle skapa
allvarliga problem. Det skulle bl.a. bli svårt att utkräva medicinskt ansvar.
Så blev det också.
Arbetsmetoden att formulera nationella mål och inriktning för äldrepolitiken
och därefter utveckla en långsiktig strategi för hur målen skall förverkligas
fungerar inte i praktiken. Utskottet anser att regeringens mål är abstrakta och
inte  innehåller några prioriteringar mellan olika uppgifter. Problemen löses
inte heller genom att ytterligare resurser tillförs. Företrädare för vården har
anfört att det handlar om hur vården och omsorgen organiseras. Även statliga
utredningar har påtalat att en annan organisation av  äldrevården skulle skapa
förutsättningar för en bättre vård och omsorg utan att mer pengar behöver
tillföras.
För att lösa gränsdragningsproblemen mellan de två kommunala nivåerna krävs
radikala grepp. Utskottet anser att det krävs en försäkringslösning. En allmän
hälsoförsäkring bör införas. Pengarna för vård och omsorg skall följa den
enskilde patienten oavsett val av vårdform och vårdgivare. Försäkringen skall
finansieras av den del av landstingens budget som i dag går till hälso- och
sjukvård, samtidigt som landstingsskatten vad gäller denna del avskaffas och
ersätts med en avgift. Kostnaderna för sjukpenningens rehabiliteringsdel och
läkemedel samt statens bidrag till hälso- och sjukvård skall ingå som del i
försäkringen. Försäkringen skall finansieras solidariskt och omfatta alla
medborgare. Den bör administreras av försäkringskassan. Genom en
hälsoförsäkring elimineras dagens tvister mellan kommuner och landsting om
betalningsansvaret för en patient, eftersom pengarna för vården följer
patienten.
Revirgränserna inom vård och omsorg måste raseras. Samarbetet inom hela
vårdkedjan måste förbättras så att de äldres behov och medbestämmande sätts i
centrum. Valfriheten inom äldreboendet måste stärkas. Detta kräver att  de
olika boendeformerna renodlas vad avser såväl det fysiska boendet som vård och
omsorg. Valfriheten bör regleras i socialtjänstlagen. Hemtjänsten  måste
erbjuda flexibla lösningar som vilar på den hjälpbehövandes egna önskemål. Den
enskilde skall kunna välja hemtjänstpersonal. Det skall vara möjligt att
anställa en granne eller anhörig efter samma avgift som gäller för dem i övrig
hemtjänst. Utskottet anser att konkurrensen måste säkerställas genom en fri
etableringsrätt. Personalen inom äldrevården måste ges den status som följer av
bl.a. en gedigen utbildning och fortbildning. Personalen måste få
medbestämmande i arbetets utformning och ges ett löneläge som anpassas till de
betydande krav som yrket ställer. De anhöriga måste få den uppskattning och det
stöd de är värda. Alla frivilliginsatser som görs via enskilda och föreningar
måste uppmuntras och stödjas. Vidare krävs en ökad fokusering på
demenssjukdomarna liksom en förbättrad palliativ vård.
Vad utskottet anfört med anledning av motionerna So43 (m) yrkandena 1, 2 och
9, So240 (m) yrkandena 23 och 24, So406 (m) yrkandena 2, 8, 9, 12 och 16, So415
(m) yrkande 3 och So615 (m) yrkande 7 och med avslag på förslaget till mål för
äldrepolitiken samt med avslag på motionerna So48 (v) yrkandena 6 och 7, So49
(kd) yrkandena 1-3,  So50 (c) yrkandena 1 och 2,  So51 (fp) yrkandena 2-4,
So52 (mp) yrkandena 1, 5 och 6, So431 (c) yrkande 5,  So639 (c) yrkande 7 och
Fi68 (fp) yrkande 5 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande mål för äldrepolitiken
att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:So43 yrkandena 1, 2 och 9,
1997/98:So240 yrkandena 23 och 24, 1997/98:So406 yrkandena 2, 8, 9, 12 och
16, 1997/98:So415 yrkande 3 och 1997/98:So615 yrkande 7 och med avslag på
förslaget till mål för äldrepolitiken samt med avslag på motionerna
1997/98:So48 yrkandena 6 och 7, 1997/98:So49 yrkandena 1-3,  1997/98:So50
yrkandena 1 och 2,  1997/98:So51 yrkandena 2-4,  1997/98:So52 yrkandena 1,
5 och 6, 1997/98:So431 yrkande 5,  1997/98:So639 yrkande 7 och 1997/98:
Fi68 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,


2. Mål för äldrepolitiken (mom. 1)
Roland Larsson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 26 börjar med ?Utskottet har?
och på s. 27 slutar med ?yrkande 5? bort ha följande lydelse:
Utskottet godkänner propositionens förslag till mål. Därutöver vill utskottet
anföra att en utgångspunkt för vården av och omsorgen om de äldre måste vara
att människor är olika, har olika behov och skilda önskemål. Den enskilde
vårdtagaren måste själv eller genom sina anhöriga ges reella möjligheter att
påverka både var och hur vården skall utföras. Möjligheten att själv få välja
hemtjänstpersonal, dagverksamhet eller särskilt boende måste öka. Utskottet
anser att rätten till valfrihet för hemtjänst, dagverksamhet och särskilda
boendeformer bör regleras i lag. När den enskildes behov dokumenterats skall
den enskilde själv ha rätt att inom ramen för tilldelade resurser få välja
vårdgivare på samma sätt som sker inom barnomsorgen.
Vad utskottet anfört med anledning av motionerna So50 (c) yrkande 1, So431
(c) yrkande 5,  So639 (c) yrkande 7 och förslaget till mål för äldrepolitiken
samt med avslag på motionerna So43 (m) yrkandena 1, 2 och 9, So48 (v) yrkandena
6 och 7, So49 (kd) yrkandena 1-3, So51 (fp) yrkandena 2-4,  So52 (mp) yrkandena
1, 5 och 6, So240 (m) yrkandena 23 och 24, So406 (m) yrkandena 2, 8, 9, 12 och
16, So415 (m) yrkande 3, So615 (m) yrkande 7 och Fi68 (fp) yrkande 5 bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Motion So50 (c) yrkande 2 är
tillgodosedd.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande mål för äldrepolitiken
att riksdagen med anledning av förslaget till mål för äldrepolitiken och
motionerna 1997/98:So50 yrkande 1, 1997/98:So431 yrkande 5 och
1997/98:So639 yrkande 7 samt med avslag på motionerna 1997/98: So43
yrkandena 1, 2 och 9, 1997/98:So48 yrkandena 6 och 7, 1997/98:So49
yrkandena 1-3, 1997/98:So50 yrkande 2, 1997/98:So51 yrkandena 2-4,
1997/98:So52 yrkandena 1, 5 och 6, 1997/98:So240 yrkandena 23 och 24,
1997/98:So406 yrkandena 2, 8, 9, 12 och 16, 1997/98:So415 yrkande 3,
1997/98:So615 yrkande 7 och 1997/98: Fi68 yrkande 5 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,


3. Mål för äldrepolitiken (mom. 1)
Kerstin Heinemann (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 25 börjar med ?Utskottet
delar? och på s. 27 slutar med ?yrkande 5? bort ha följande lydelse:
Ädelreformen har varit framgångsrik, men trots detta finns det i dag en rad
omständigheter som under de senare åren skapat problem för äldreomsorgen, som
nu står inför nya problem. Köerna till vård och boende är fullständigt
oacceptabla. Vanvård måste åtgärdas omgående. Rehabiliteringen får inte vara en
sidoverksamhet utan måste integreras i hela äldreomsorgen. Alla måste erbjudas
en smärtfri och god omvårdnad i livets slutskede. Närståendevården måste
stödjas. Det mångkulturella samhället ställer krav på större mångfald i
äldreomsorgen. Det förebyggande folkhälsoarbetet kan undanröja framtida
lidande. Betydelsen av närvård i form av hemsjukvård, hemtjänst och annan
socialtjänst kommer att öka.
Mot bakgrund av detta anser utskottet det nödvändigt att införa en
omsorgsgaranti. Socialstyrelsen bör utarbeta en skiss för en sådan garanti.
Varje kommun skall utifrån denna fastställa en omsorgsgaranti med ett innehåll
som garanterar den enskilde äldre en kvalitativt god omsorg. De kommuner som
inte lever upp till garantin skall bli skyldiga att ge de äldre som drabbas av
detta en avgiftsreduktion. Detta ger kommunerna ekonomiska incitament att leva
upp till målsättningarna i garantin.
I garantin bör bl.a. ingå att det särskilda boendet skall ha en medicinskt
ansvarig läkare. Det behövs också fler sjuksköterskor i omsorgen.
Fortbildningen för personalen måste innehålla obligatoriska moment av kunskap
om näringsbrist och om hur liggsår förebyggs. Även smärtlindring bör ingå i
garantin. Alla fallskador bör utredas av läkare så att skador inte blir
oupptäckta och senare leder till problem för den äldre. Läkemedelshanteringen
bör förbättras genom fortbildning av såväl förskrivare som övrig personal.
Utskottet anser också att valfriheten skall vara en självklar del av garantin.
En äldrepeng möjliggör en verklig valfrihet för den enskilde. Den enskilde
avgör själv typ av hemtjänst liksom sjukhem eller äldreboende. Pengen följer
sen den äldre som betalningsmedel från kommunen till det boende eller till den
service som den äldre väljer.
Vad utskottet anfört med anledning av förslaget till mål för äldrepolitiken
och motionerna So51 (fp) yrkandena 2-4 och Fi68 (fp) yrkande 5 samt med avslag
på motionerna So43 (m) yrkandena 1, 2 och 9, So48 (v) yrkandena 6 och  7, So49
(kd) yrkandena 1-3, So50 (c) yrkandena 1 och 2, So52 (mp) yrkandena 1, 5 och 6,
So240 (m) yrkandena 23 och 24, So406 (m) yrkandena 2, 8, 9, 12 och 16, So415
(m) yrkande 3, So431 (c) yrkande 5, So615 (m) yrkande 7 och So639 (c) yrkande 7
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande mål för äldrepolitiken
att riksdagen med anledning av förslaget till mål för äldrepolitiken och
motionerna 1997/98:So51 yrkandena 2-4 och 1997/98:Fi68 yrkande 5 samt med
avslag på motionerna 1997/98:So43 yrkandena 1, 2 och 9, 1997/98:So48
yrkandena 6 och 7, 1997/98:So49 yrkandena 1-3,  1997/98:So50 yrkandena 1
och 2, 1997/98:So52 yrkandena 1, 5 och 6,  1997/98:So240 yrkandena 23 och
24,  1997/98:So406 yrkandena 2, 8, 9, 12 och 16,  1997/98:So415 yrkande 3,
1997/98:So431 yrkande 5,  1997/98:So615 yrkande 7, 1997/98:So639 yrkande 7
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,


4. Mål för äldrepolitiken (mom. 1)
Ingrid Burman (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 26 börjar med ?Regeringen
ger? och på s. 27 slutar med ?yrkande 5? bort ha följande lydelse:
Utskottet godkänner regeringens förslag till mål för äldrepolitiken men anser
att det bör tillföras ytterligare mål dels för de äldres boende, dels en norm
för personaltäthet. Antalet personer över 80 år ökar snabbt under de närmaste
åren. Detta ställer stora krav på kommunernas planering. Utskottet anser att
ett mål för boendet tydliggör för kommunerna hur viktig boendeplaneringen är
för att de övriga målen skall kunna nås. Därför bör målen kompletteras med att
äldre skall ha rätt till eget rum i särskilt boende, men ingen skall tvingas
till det.
Utskottet delar regeringens uppfattning att kvalitetssäkringen i vården är
viktig. I propositionen anges dock inget tillräckligt klart mått för hur
kvaliteten skall mätas. Grunden för en god kvalitet inom äldreomsorgen är en
god bemanning med personal med en god utbildning. Det finns ett klart samband
mellan den medicinska omvårdnaden och tillgången till kvalificerad medicinsk
personal. Personaltätheten och personalutbildningen går också att mäta.
Utskottet anser därför att regeringen bör få i uppdrag att återkomma med en
nationell norm för personaltätheten inom det särskilda boendet.
Vad utskottet anfört  med anledning av förslaget till mål för äldrepolitiken
och motion So48 (v) yrkandena 6 och  7 samt med avslag på motionerna So43 (m)
yrkandena 1, 2 och 9, So49 (kd) yrkandena 1-3, So50 (c) yrkandena 1 och 2, So51
(fp) yrkandena 2-4,  So52 (mp) yrkandena 1, 5 och 6, So240 (m) yrkandena 23 och
24, So406 (m) yrkandena 2, 8, 9, 12 och 16, So415 (m) yrkande 3, So431 (c)
yrkande 5, So615 (m) yrkande 7, So639 (c) yrkande 7 och Fi68 (fp) yrkande 5 bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande mål för äldrepolitiken
att riksdagen med anledning av förslaget till mål för äldrepolitiken och motion
1997/98:So48 yrkandena 6 och 7 samt med avslag på motionerna 1997/98:So43
yrkandena 1, 2 och 9, 1997/98:So49 yrkandena 1-3,  1997/98:So50 yrkandena
1 och 2,  1997/98:So51 yrkandena 2-4,  1997/98:So52 yrkandena 1, 5 och 6,
1997/98:So240 yrkandena 23 och 24,  1997/98:So406 yrkandena 2, 8, 9, 12
och 16,  1997/98:So415 yrkande 3,  1997/98:So431 yrkande 5,  1997/98:So615
yrkande 7, 1997/98:So639 yrkande 7 och 1997/98:Fi68 yrkande 5 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,


5. Mål för äldrepolitiken (mom. 1)
Thomas Julin (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 26 börjar med ?Regeringen
ger? och på s. 27 slutar med ?yrkande 5? bort ha följande lydelse:
Utskottet har ingen invändning mot de huvudprinciper för äldrepolitiken som
presenteras i propositionen. Utskottet anser dock att valfriheten för de äldre
är en så viktig princip att det bör göras ett tillägg i de övergripande
målformuleringarna. Till förslagen i propositionen bör föras att äldre skall
kunna leva ett aktivt liv och ha inflytande i samhället och över sin vardag
samt ha rätt att kunna välja sitt boende och innehållet i boendets utformning.
En av de största bristerna i de särskilda boendeformerna är att de äldre inte
genom en aktiv brukarmedverkan ges möjlighet att påverka utformningen av
boendet. Det saknas också möjligheter för de äldre att få vara med och påverka
vilka som de vill leva med under de sista åren av livet. Ett boende med
utgångspunkt i vars och ens språk, livsstil eller handikapp borde vara en
rättighet. En del äldre med annat modersmål än svenska kanske vill åldras med
andra äldre med samma modersmål. Inte minst för dementa kan det vara viktigt
att få möjlighet att tala sitt modersmål eftersom de kommer ihåg detta längre
än det senare inlärda svenska språket.
Utskottet anser det vidare angeläget att skapa likvärdiga ekonomiska villkor
för såväl kooperativ, stiftelser och bolag som  kommunala boendeformer.
Härigenom ökas möjligheterna för äldre att välja boendeform.
Vad utskottet anfört med anledning av förslaget till mål för äldrepolitiken
och motion So52 (mp) yrkandena 1, 5 och 6 samt med avslag på motionerna So43
(m) yrkandena 1, 2 och 9, So48 (v) yrkandena 6 och 7, So49 (kd) yrkandena 1-3,
So50 (c) yrkandena 1 och 2, So51 (fp) yrkandena 2-4, So240 (m) yrkandena 23 och
24, So406 (m) yrkandena 2, 8, 9, 12 och 16, So415 (m) yrkande 3, So431 (c)
yrkande 5, So615 (m) yrkande 7, So639 (c) yrkande 7 och Fi68 (fp) yrkande 5 bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande mål för äldrepolitiken
att riksdagen med anledning av förslaget till mål för äldrepolitiken och motion
1997/98:So52 yrkandena 1, 5 och 6 och med avslag på motionerna
1997/98:So43 yrkandena 1, 2 och 9, 1997/98:So48 yrkandena 6 och 7,
1997/98:So49 yrkandena 1-3,  1997/98:So50 yrkandena 1 och 2,  1997/98:So51
yrkandena 2-4, 1997/98:So240 yrkandena 23 och 24,  1997/98:So406 yrkandena
2, 8, 9, 12 och 16,  1997/98:So415 yrkande 3,  1997/98:So431 yrkande 5,
1997/98:So615 yrkande 7, 1997/98:So639 yrkande 7 och 1997/98: Fi68 yrkande
5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,


6. Mål för äldrepolitiken (mom. 1)
Chatrine Pålsson (kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 25 börjar med ?Utskottet
delar? och på s. 27 slutar med ?yrkande 5? bort ha följande lydelse:
Utskottet uppskattar att regeringen valt FN:s 46:e generalförsamlings
resolution med en deklaration med principer för äldre personer från 1991 att
utgöra grund för de nationella mål som föreslås. Begreppet ?dignity? har
översatts med svenskans respekt. Utskottet anser att begreppet ?värdighet?
passar bättre. Utskottet anser också att en särskild värdighetsgaranti skall
skrivas in i den nationella planen. Värdighetsgarantin bör innehålla följande
moment: Det skall finnas en läkare, helst en geriatriker, knuten till varje
äldreboende. (Det skall finnas skilda vårdenheter för senildementa och psykiskt
friska äldre.) Det skall finnas eget rum eller egen bostad för alla som önskar
det. Kommunen skall planera äldreboendet så att den äldre så långt möjligt kan
bo kvar i den kommundel han eller hon bott i tidigare. Det skall klart utsägas
att ingen skall behöva ligga och vänta innan en blöja byts. Det skall finnas
tillräckligt med personal för att kunna mata och hjälpa den äldre att dricka.
Det skall också finnas tillräckligt med personal för att ge en säker och trygg
omvårdnad, dvs. den äldre skall få känna sig ompysslad, observerad och
tilltalad några minuter varje förmiddag och eftermiddag. Det skall finnas
tillräckligt med personal så att de äldre kan hjälpas upp ur sina bäddar i
rimlig tid och dessutom få komma ut i andra miljöer än det egna rummet. Ideella
insatser skall tas till vara. Det skall finns så god tillgång till personal att
ingen skall behöva dö i ensamhet. Riksdagen bör ge regeringen detta till känna
och samtidigt begära att regeringen utarbetar ett förslag till en
värdighetsgaranti.
I propositionen anförs att den äldre skall erbjudas god vård och omsorg och
ges möjlighet att bo kvar hemma i sin ursprungliga bostad så länge man själv
önskar. Utskottet oroas av de långa köerna till det särskilda boendet. Detta
visar på bristen på valfrihet för de äldre när det gäller boendet. Också i
hemtjänsten är valfriheten begränsad. Utskottet vill betona att det måste vara
den äldres efterfrågan av viss vård eller ett visst boende som skall styra och
inte huvudmännens uppfattning om vad som är mest lämpligt.
Vad utskottet anfört med anledning av förslaget till mål för äldrepolitiken
och motion So49 (kd) yrkandena 1-3 samt med avslag på motionerna So43 (m)
yrkandena 1, 2 och 9, So48 (v) yrkandena 6 och 7, So50 (c) yrkandena 1 och 2,
So51 (fp) yrkandena 2-4, So52 (mp) yrkandena 1, 5 och 6, So240 (m) yrkandena 23
och 24, So406 (m) yrkandena 2, 8, 9, 12 och 16, So415 (m) yrkande 3, So431 (c)
yrkande 5, So615 (m) yrkande 7, So639 (c) yrkande 7 och Fi68 (fp) yrkande 5 bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande mål för äldrepolitiken
att riksdagen med anledning av förslaget till mål för äldrepolitiken och motion
1997/98:So49 yrkandena 1-3 och med avslag på motionerna 1997/98:So43
yrkandena 1, 2 och 9, 1997/98:So48 yrkandena 6 och 7,  1997/98:So50
yrkandena 1 och 2,  1997/98:So51 yrkandena 2-4, 1997/98:So52 yrkandena 1,
5 och 6, 1997/98:So240 yrkandena 23 och 24,  1997/98:So406 yrkandena 2, 8,
9, 12 och 16,  1997/98:So415 yrkande 3,  1997/98:So431 yrkande 5,
1997/98:So615 yrkande 7, 1997/98:So639 yrkande 7 och 1997/98: Fi68 yrkande
5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,


7. Äldres kompetens (mom. 2)
Sten Svensson (m), Liselotte Wågö (m), Leif Carlson (m) och Birgitta Wichne (m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 27 börjar med ?Utskottet
delar? och slutar med  ?yrkande 4?  bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att den stora resurs som äldre människor utgör måste tas till
vara. Inställningen till de äldre måste präglas av respekt för den kunskap och
livserfarenhet de besitter. Olika slag av mentorskap där de äldre fungerar som
stöd och rådgivare till den yngre yrkesverksamma generationen inom olika
branscher bör stödjas. De äldres erfarenhet och kompetens måste också få
utrymme i samhällsdebatten. Samhället måste anpassas till att människor är mer
aktiva och vill delta mer i samhällslivet  högre upp i åldrarna än vad som
tidigare kanske varit fallet. Fixerade åldersgränser tillhör, enligt utskottet,
det förgångna. Ett viktigt steg för att skapa en mer flexibel arbetsmarknad som
också omfattar äldre människor är förslaget om en rörlig pensionsålder.
Allt sedan skattereformen i slutet av 80-talet har pensionärernas ekonomiska
situation försämrats. Sedan 1994 har regeringen två gånger höjt egen-avgifterna
i läkemedelsförsäkringen. I kommuner och landsting har avgifter höjts liksom
skatten, vilket också påverkar enskilda pensionärers ekonomi. Detta har medfört
att allt fler pensionärer nu tvingas söka socialbidrag för att få ekonomin att
gå ihop. Särskilt är detta tydligt när det gäller tandvårdskostnader. Våren
1997 försämrades bostadstillägget för pensionärerna. Vidare har
fastighetsskatten höjts och nu sänkts igen. Utskottet beklagar den instabilitet
som regeringens löftes- och återställarpolitik skapar för en redan hårt utsatt
grupp - de sämst ställda pensionärerna.
Vad utskottet anfört med anledning av motion So406 (m) yrkandena 1 och 3 och
med avslag på motionerna So48 (v) yrkande 8 och  So423 (kd) yrkande 4 bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande äldres kompetens
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:So406 yrkandena 1 och 3 och med
avslag på motionerna 1997/98:So48 yrkande 8 och 1997/98:So423 yrkande 4
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,


8. Parlamentarisk utvärdering av ädelreformen (mom. 4)
Chatrine Pålsson (kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 28 börjar med ?I några? och
slutar med ?avstyrks därmed? bort ha följande lydelse:
Socialstyrelsens rapporter om ädelreformens utveckling är viktiga. Ansvaret
för gamla och sjukas trygghet ligger dock hos politikerna. Utskottet anser
därför att en parlamentarisk utredning bör tillsättas för att utvärdera
reformen och visa på lösningar som garanterar kvaliteten inom all äldreomsorg.
Vad utskottet anfört med anledning av motionerna So49 (kd) yrkande 7 och  So423
(kd) yrkande 2 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande parlamentarisk utvärdering av ädelreformen
att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:So49 yrkande 7 och
1997/98:So423 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,


9. Ekonomisk trygghet för vissa äldre invandrare (mom. 5)
Thomas Julin (mp) och Ingrid Burman (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 29 börjar med ?Utskottet
anser? och slutar med ?avstyrks därmed? bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att ett försörjningsstöd bör införas för invandrare med
otillräckliga inkomster från socialförsäkringar eller pensioner.
Försäkringskassan bör administrera stödet. Utskottet anser inte att dessa
människor skall behöva vända sig till socialtjänsten för att klara sin
försörjning. Vad utskottet anfört med anledning av motion So52 (mp) yrkande 4
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:
5. beträffande ekonomisk trygghet för vissa äldre invandrare
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:So52 yrkande 4 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,


10. Riktade statsbidrag (mom. 8)
Kerstin Heinemann (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 37 börjar med ?Utskottet
delar? och slutar med ?1 avstyrks därmed? bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att det behövs fler insatser för att klara en värdig och
kvalitativt hög äldreomsorg. De ytterligare resurser som nu tillförs kommuner
och landsting borde ha destinerats till vård och omsorg. Det finns risk att ett
generellt statsbidrag inte kommer att komma vården och äldreomsorgen till godo
utan kommer att användas för att placeras i bl.a. de kommunala bostadsbolagens
svarta hål.
På sikt är det dock den ekonomiska tillväxten som är avgörande för hur
välfärden skall kunna bevaras och utvecklas. Politiken måste inriktas på bättre
företagsklimat, arbetsstimulerande reformer, sänkning av tillväxthämmande
skatter, EMU-medlemskap m.m. Detta skulle innebära att kommunernas skattebas
växer snabbare. Vad utskottet anfört med anledning av motion So51 (fp) yrkande
1 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:
8. beträffande riktade statsbidrag
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:So51 yrkande 1 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,


11. Sjukhemsprogram (mom. 9)
Sten Svensson (m), Liselotte Wågö (m), Leif Carlson (m) och Birgitta Wichne (m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 37 börjar med ?Utskottet
anser? och slutar med ?13 avstyrks därmed? bort ha följande lydelse:
Utskottet delar uppfattningen i motion So43 (m) att det behövs ett
sjukhemsprogram för att rätta till bristerna inom sjukhemmen. Grundprincipen
för sjukhemsprogrammet är att de äldre människor som i dag bor på sjukhemmen
och är i behov av omfattande medicinsk vård måste erkännas vara patienter. En
medicinskt totalansvarig läkare, helst med geriatrisk kompetens, bör knytas
till varje sjukhem för att säkerställa regelbunden tillsyn och god
vårdplanering för varje patient, stöd och fortbildning för personalen och även
för den kvalitetssäkring som ständigt måste fortgå inom vården. Avgifter,
inkluderande läkarvård och medicin, lika med dem som erläggs vid vistelse på
sjukhus skall införas. Ett statligt tillsynsansvar skall åläggas
Socialstyrelsen fram till dess att den av Moderata samlingspartiet föreslagna
medicinalstyrelsen är inrättad. Vad utskottet anfört med anledning av
motionerna So43 (m) yrkande 10 och So406 (m) yrkande 13 bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:
9. beträffande sjukhemsprogram
att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:So43 yrkande 10 och
1997/98:So406 yrkande 13 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,


12. Samverkan mellan kommuner och landsting vid omhändertagande av medicinskt
färdigbehandlade (mom. 10)
Sten Svensson (m), Liselotte Wågö (m), Leif Carlson (m) och Birgitta Wichne (m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 37 börjar med ?Kommunerna
har? och på s. 38 slutar med ?Motionerna avstyrks? bort ha följande lydelse:
Huvudmannaskapet för äldrevården har överförts till kommunerna men
gränsdragningarna är svåra i fråga om vad som hänförs till sjukvård respektive
äldreomsorg. Många äldre far illa medan kommuner och landsting diskuterar vem
som har ansvaret för vad. Utskottet anser att huvudmannaskapet skall ses som
ett yttersta ansvar för att alla har tillgång till nödvändig vård eller omsorg,
men verksamheten skall kunna bedrivas av många olika vårdgivare på lika
villkor. Vad utskottet anfört med anledning av motion So406 (m) yrkande 7 bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Övriga motioner under
avsnittet bör avslås.
dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:
10. beträffande samverkan mellan kommuner och landsting vid
omhändertagande av medicinskt färdigbehandlade
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:So406 yrkande 7 och med avslag på
motionerna 1997/98:So48 yrkande 3, 1997/98:So49 yrkande 8, 1997/98:So50
yrkande 5, 1997/98:So51 yrkande 5, 1997/98:So52 yrkande 7, 1997/98:So218
yrkande 12, 1997/98:So406 yrkande 14, 1997/98:So432 yrkande 2 och
1997/98:So433 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,


13. Samverkan mellan kommuner och landsting vid omhändertagande av medicinskt
färdigbehandlade (mom. 10)
Roland Larsson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 37 börjar med ?Kommunerna
har? och på s. 38 slutar med ?Motionerna avstyrks? bort ha följande lydelse:
De korta vårdtiderna gör att vårdtagare som är medicinskt färdigbehandlade
inom akutsjukvården fortfarande kan vara mycket vårdkrävande. Tidigare när
vårdtiderna var längre kunde patienten få en större del av sin rehabilitering
inom sjukvården även om det inte krävades medicinska insatser. På flera håll i
landet utvecklas nu s.k. mellanvårdsformer där kommuner och landsting delar på
betalningsansvaret för patienter som är medicinskt färdigbehandlade vid sjukhus
men som kan behöva omfattande omvårdnadsinsatser innan de återvänder till det
egna boendet ellet det särskilda boendet. Utskottet anser att det bör vara en
gemensam uppgift för kommuner och landsting att inrätta mellanvårdsformer för
att skapa en mjukare övergång från sjukhusvården till vård i eget eller
särskilt boende. Vad utskottet anfört med anledning av motion So50 (c) yrkande
5 och med avslag på motionerna So48 (v) yrkande 3, So49 (kd) yrkande 8, So51
(fp) yrkande 5, So52 (mp) yrkande 7, So218 (kd) yrkande 12, So406 (m) yrkandena
7 och 14, So432 (v) yrkande 2 och So433 (fp) yrkande 2 bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:
10. beträffande samverkan mellan kommuner och landsting vid
omhändertagande av medicinskt färdigbehandlade
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:So50 yrkande 5 och med avslag på
motionerna 1997/98:So48 yrkande 3, 1997/98:So49 yrkande 8, 1997/98:So51
yrkande 5, 1997/98:So52 yrkande 7, 1997/98: So218 yrkande 12,
1997/98:So406 yrkandena 7 och 14, 1997/98: So432 yrkande 2 och
1997/98:So433 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,


14. Samverkan mellan kommuner och landsting vid omhändertagande av medicinskt
färdigbehandlade (mom. 10)
Kerstin Heinemann (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 37 börjar med ?Kommunerna
har? och på s. 38 slutar med ?Motionerna avstyrks? bort ha följande lydelse:
Äldre människor som behöver vård är ofta i behov av hjälp från mer än en
klinik och också av stöd och hjälp i hemmet efter sin vistelse på sjukhus. Det
är därför viktigt att bygga upp en fungerande vårdkedja av insatser och en
fungerande samverkan mellan de personer som har eller har haft vårdansvaret.
Utskottet anser att brister i rehabiliteringen ofta består i brister i
vårdkedjan. Färdigbehandlade patienter i sjukvården får ofta vänta alldeles för
länge innan nästa led i vårdkejdan tar över. För att primärvården skall kunna
överta patientansvaret efter utskrivningen från sjukhuset måste medicinska
fakta och mål överföras från den patientansvarige sjukhusläkaren till
primärvården. Personalen i äldreomsorgen behöver få snabb och tydlig
information från sjukhusen. Informationen bör vara skriftlig. Om patienten har
omfattande vårdbehov är det nödvändigt med en gemensam vårdplanering.
Vad utskottet anfört med anledning av motionerna So51 (fp) yrkande 5 och
So433 (fp) yrkande 2 och med avslag på motionerna So48 (v) yrkande 3, So49 (kd)
yrkande 8, So50 (c) yrkande 5, So52 (mp) yrkande 7, So218 (kd) yrkande 12,
So406 (m) yrkandena 7 och 14 och So432 (v) yrkande 2 bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:
10. beträffande samverkan mellan kommuner och landsting vid
omhändertagande av medicinskt färdigbehandlade
att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:So51 yrkande 5 och
1997/98:So433 yrkande 2 och med avslag på motionerna 1997/98: So48 yrkande
3, 1997/98:So49 yrkande 8, 1997/98:So50 yrkande 5, 1997/98:52 yrkande 7,
1997/98:So218 yrkande 12, 1997/98:So406 yrkandena 7 och 14 och
1997/98:So432 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,


15. Samverkan mellan kommuner och landsting vid omhändertagande av medicinskt
färdigbehandlade (mom. 10)
Ingrid Burman (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 37 börjar med ?Kommunerna
har? och på s. 38 slutar med ?Motionerna avstyrks? bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att begreppet ?medicinskt färdigbehandlad? skall tas bort ur
lagstiftningen och att språkbruket inom vården måste ändras. Det måste vara
tydligt att människor skall ha rätt till vård även om de är svårt sjuka och
inte har så lång tid kvar att leva. De äldre är numera ofta sjukare när de
lämnar sjukhusen än före ädelreformen. Trots att de anses ?medicinskt
färdigbehandlade? kan deras behov av vård vara lika stort som under
sjukhustiden.
Vad utskottet anfört med anledning av motionerna So48 (v) yrkande 3 och So432
(v) yrkande 2 och med avslag på motionerna So49 (kd) yrkande 8, So50 (c)
yrkande 5, So51 (fp) yrkande 5, So52 (mp) yrkande 7, So218 (kd) yrkande 12,
So406 (m) yrkandena 7 och 14 och So433 (fp) yrkande 2 bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:
10. beträffande samverkan mellan kommuner och landsting vid
omhändertagande av medicinskt färdigbehandlade
att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:So48 yrkande 3 och
1997/98:So432 yrkande 2 och med avslag på motionerna  1997/98:So49 yrkande
8, 1997/98:So50 yrkande 5, 1997/98:So51 yrkande 5, 1997/98:52 yrkande 7,
1997/98:So218 yrkande 12, 1997/98: So406 yrkandena 7 och 14 och
1997/98:So433 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,


16. Samverkan mellan kommuner och landsting vid omhändertagande av medicinskt
färdigbehandlade (mom. 10)
Chatrine Pålsson (kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 37 börjar med ?Kommunerna
har? och på s. 38 slutar med ?Motionerna avstyrks? bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att det i gränslandet mellan sjukvårdens medicinska ansvar
och socialtjänstens boende- och omvårdnadsansvar inte får finnas admini-
strativa gränser som drabbar patienten. Det måste finnas utrymme för flexibla
och individuella lösningar för att tillförsäkra patienten  trygghet. Begreppet
medicinskt färdigbehandlad bör därför utmönstras.
Utskottet anser att gemensamma nämnder mellan kommuner och landsting kan vara
ett sätt att öppna för ett vidgat politiskt samarbete. Utskottet vill dock
förorda direkt samarbete över huvudmannaskapsgränserna för att skapa fungerande
vårdkedjor. Ansvaret blir tydligare och sammanträdeskostnaderna lägre. Med
tydligt ansvar och lägre administrativa kostnader gagnas vården.
Vad utskottet anfört med anledning av motionerna So49 (kd) yrkande 8 och
So218 (kd) yrkande 12 och med avslag på motionerna So48 (v) yrkande 3, So50 (c)
yrkande 5, So51 (fp) yrkande 5, So52 (mp) yrkande 7, So406 (m) yrkandena 7 och
14, So432 (v) yrkande 2 och So433 (fp) yrkande 2 bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:
10. beträffande samverkan mellan kommuner och landsting vid
omhändertagande av medicinskt färdigbehandlade
att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:So49 yrkande 8 och
1997/98:So218 yrkande 12 och med avslag på motionerna  1997/98:So48
yrkande 3, 1997/98:So50 yrkande 5, 1997/98:So51 yrkande 5, 1997/98:52
yrkande 7, 1997/98:So406 yrkandena 7 och 14, 1997/98:So432 yrkande 2 och
1997/98:So433 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,


17. Hemsjukvård och rehabilitering (mom. 12)
Kerstin Heinemann (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 38 börjar med ?Utskottet har?
och på s. 39 slutar med ?yrkande 3? bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att husläkarlagen skall återinföras. Husläkarna skall fungera
som en övergripande organisation för all läkarkontakt inom primärvården för de
äldre. Det behövs också större inslag av rörlig läkarverksamhet. Både sjukhus-
och husläkarna måste se över vilka funktioner som praktiskt går att föra ut
från den egna institutionen till patientens hem. Utvecklingen av hemsjukvården
bör ske i nära samverkan mellan primärvården, sjukhusens specialistkliniker,
geriatriken och med kommunernas hemtjänst och äldreomsorg.
Utskottet vill också införa en form av kontaktläkare. Kontaktläkaren skall
förstärka både den i hemmet utförda sjukvården och säkerställa nödvändiga
kontakter med sjukhuset. Genom att införa särskilda telefonnummer och tider som
inte konkurrerar med övriga patientgruppers kan många problem lösas för både
distriktssköterskan och kontaktläkaren. Vad utskottet anfört med anledning av
motionerna So51 (fp) yrkandena 6, 10 och 15 och So433 (fp) yrkande 4 och med
avslag på motionerna So48 (v) yrkande 4, So308 (mp) yrkande 28, So317 (c),
So418 (m, kd) och So431 (c) yrkande 3 bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:
12. beträffande hemsjukvård och rehabilitering
att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:So51 yrkandena 6, 10 och 15
och 1997/98:So433 yrkande 4 och med avslag på motionerna 1997/98:So48
yrkande 4, 1997/98:So308 yrkande 28, 1997/98:So317, 1997/98:So418 och
1997/98:So431 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,


18. Hemsjukvård och rehabilitering (mom. 12)
Thomas Julin (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 38 börjar med ?Utskottet har?
och på s. 39 slutar med ?yrkande 3? bort ha följande lydelse:
Landstingen ansvarar för rehabiliteringsinsatser också för äldre som bor
hemma. Efter ädelreformen och psykiatrireformen har landstingen enligt
utskottets mening inte tagit ett helhjärtat ansvar för detta. Utskottet anser
att rehabiliteringsarbetet behöver utvecklas och att det från kvalitetssynpunkt
behövs en översyn av landstingens insatser på detta område. Vad utskottet
anfört med anledning av motion So308 (mp) yrkande 28 och med avslag på
motionerna So48 (v) yrkande 4, So51 (fp) yrkandena 6, 10 och 15, So317 (c),
So418 (m, kd), So431 (c) yrkande 3 och So433 (fp) yrkande 4 bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:
12. beträffande hemsjukvård och rehabilitering
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:So308 yrkande 28 och med avslag
på motionerna 1997/98:So48 yrkande 4, 1997/98:So51 yrkandena 6, 10 och 15,
1997/98:So317, 1997/98: So418, So431  yrkande 3 och So433 yrkande 4 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,


19.Vårdgaranti (mom. 13)
Sten Svensson (m), Liselotte Wågö (m), Roland Larsson (c), Leif Carlson (m),
Birgitta Wichne (m), Chatrine Pålsson (kd) och Kerstin Heinemann (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 39 börjar med ?I några
motionsyrkanden? och slutar med ?So433 (fp) yrkande 7? bort ha följande
lydelse:
Utskottet delar motionärernas oro för att väntetiderna för vård och
behandling kontinuerligt ökar. Det drabbar i mycket hög utsträckning de äldre.
Utskottet delar också bedömningen att den år 1992 införda vårdgarantin innebar
att vårdköerna snabbt försvann. Landstingen organiserade sitt arbete så att
patienterna snabbt fick den vård de hade behov av. Den formen av vårdgaranti
har enligt utskottet inte spelat ut sin roll men bör vidareutvecklas och
förändras. Utskottet delar reservanternas inställning i reservation 7 i
betänkandet 1997/98:SoU12 samt den avvikande meningen i yttrandet
1997/98:SoU9y, vartill hänvisas. Det är viktigt för patienterna att veta vad de
kan kräva av sjukvården. Besöksgarantin inom primärvården är i praktiken
meningslös. Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med ett förslag på
en vidareutvecklad vårdgaranti. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med
anledning av motionerna So43 (m) yrkande 11, So406 (m) yrkande 15 och So433
(fp) yrkande 7 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:


13. beträffande vårdgaranti
att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:So43 yrkande 11,
1997/98:So406 yrkande 15 och 1997/98:So433 yrkande 7 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,


20. Avgifter (mom. 14)
Sten Svensson, Liselotte Wågö, Leif Carlson och Birgitta Wichne (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 45 börjar med ?Vid
utskottets? och på s. 46 slutar med ?yrkande 9? bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att propositionens förslag om förtydligande av 35 §
socialtjänslagen inte är tillräckligt. I specialmotiveringen till kommunallagen
anges att kravet på en objektiv och rättvis likabehandling av kommunmedlemmarna
inte ger utrymme för någon inkomstomfördelande verksamhet. Konflikten mellan
kommunallagen och socialtjänstlagen måste ytterligare belysas och lösas. Ett
minimikrav är att regler införs som mer preciserat anger vad som menas med
skäligt i socialtjänstlagen 35 §. Utskottet anser också att ett förbud mot
inkomstrelaterade taxor bör införas i kommunallagen.
För att främja konkurrens på service- och omvårdnadsområdet skall kommunerna
åläggas att en gång om året informera medborgarna om sina självkostnader för
olika service- och omvårdnadsområden.
Utskottet anser vidare att ett förbehållsbelopp om 1 400 kr bör faställas i
lag och följa prisutvecklingen. Avgiften skall jämkas med hänsyn till
hemmavarande make. En modell kan vara att den högsta inkomsten alltid anses
tillhöra den hemmavarande maken, en annan att makar genom ett underhållsavtal
kan komma överens om att underhåll enligt tidigare regler skall fortsätta att
gälla även när makarna inte längre delar samma hushåll.
Utskottet anser också att ett förbehållsbelopp bör införas för omsorgs- och
servicetaxor i hemtjänsten och för läkarvård, läkemedel och tandvård. Detta bör
utredas.
Vad utskottet anfört med anledning av motionerna So43 (m) yrkandena   3-8,
So406 (m) yrkandena 4 och 5 och  So407 (m) yrkandena 6-8 och med avslag på
motionerna So49 (kd) yrkandena 6 och 10, So50 (c) yrkande 7, So51 (fp)
yrkandena 12 och 13, So285 (v) yrkande 8, So290 (v) yrkandena 1-3, So432 (v)
yrkandena 8 och 9, So433 (fp) yrkande 8, So435 (s) och So639 (c) yrkande 9 bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:
14. beträffande avgifter
att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:So43 yrkandena 3-8,
1997/98:So406 yrkandena 4 och 5 och 1997/98:So407 yrkandena 6-8 och med
avslag på dels 10 och 35 §§ i regeringens förslag till lag om ändring i
socialtjänstlagen (1980:620), dels förslaget till lag om ändring i hälso-
och sjukvårdslagen (1982:763), dels förslaget till lag om ändring i lagen
(1987:813) om homosexuella sambor samt dels  motionerna 1997/98:So49
yrkandena 6 och 10, 1997/98: So50 yrkande 7, 1997/98:So51 yrkandena 12 och
13, 1997/98:So285 yrkande 8, 1997/98:So290 yrkandena 1-3, 1997/98: So432
yrkandena 8 och 9, 1997/98:So433 yrkande 8, 1997/98:So435 och
1997/98:So639 yrkande 9 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,


21. Avgifter (mom. 14)
Kerstin Heinemann (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 45 börjar med ?Vid
utskottets? och på s. 46 slutar med ?yrkande 9? bort ha följande lydelse:
Många äldre avstår från att söka den hjälp de är berättigade till för att
avgifterna för denna omsorg är för höga. En undersökning visar att hälften av
kommunerna har ett förbehållsbelopp som ligger under normen för socialbidrag.
Propositionens förslag till förändringar i socialtjänstlagen är inte
tillräckliga. Utskottet anser att Socialstyrelsen bör få i uppdrag att räkna
fram en miniminivå för förbehållsbeloppet, en s.k. riksnorm. Normen skall vara
bindande för kommunerna vid avgiftssättning. Utskottet anser också att det
behövs ett system som värnar den make eller maka som bor kvar i det
ursprungliga boendet när livskamraten flyttar till särskilt boende. Vidare bör
endast avkastningen på den äldres förmögenhet räknas som inkomst när avgiften
sätts. Förmögenheten i sig bör alltså undantas. Slutligen anser utskottet att
taket för månadsavgiften skall vara avsevärt lägre än den beräknade kommunala
självkostnaden.
Vad utskottet anfört med anledning av motionerna So51 (fp) yrkandena 12 och
13 och So433 (fp) yrkande 8 och med avslag på motionerna So43 (m) yrkandena
3-8, So49 (kd) yrkandena 6 och 10, So50 (c) yrkande 7, So285 (v) yrkande 8,
So290 (v) yrkandena 1-3, So406 (m) yrkandena 4 och 5,  So407 (m) yrkandena 6-8,
So432 (v) yrkandena 8 och 9, So435 (s) och So639 (c) yrkande 9 bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:
14. beträffande avgifter
att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:So51 yrkandena 12 och 13 och
1997/98:So433 yrkande 8 och med avslag på dels 10 och 35 §§ i regeringens
förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620), dels förslaget
till lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763), dels förslaget
till lag om ändring i lagen (1987:813) om homosexuella sambor, samt dels
motionerna 1997/98:So43 yrkandena 3-8, 1997/98:So49 yrkandena 6 och 10,
1997/98:So50 yrkande 7, 1997/98:So285 yrkande 8, 1997/98:So290  yrkandena
1-3, 1997/98:So406 yrkandena 4 och 5, 1997/98:So407 yrkandena 6-8,
1997/98:So432 yrkandena 8 och 9, 1997/98:So435 och 1997/98:So639 yrkande 9
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,




22. Avgifter (mom. 14)
Ingrid Burman (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 45 börjar med ?Vid
utskottets? och på s. 46 slutar med ?yrkande 9? bort ha följande lydelse:
Det finns inte något totalt högkostnadsskydd inom äldre- och
handikappomsorgen och avgifterna skiljer sig mycket starkt mellan olika
kommuner. Att bli gammal och sjuk eller att ha ett funktionshinder kan i sig
innebära stora bekymmer. Att därtill känna ständig oro för ekonomin och tvingas
välja bort vård och omsorg av kostnadsskäl är ovärdigt. Utskottet anser att
avgifterna för äldreomsorgen måste vara rättvisa. Kostnaderna skall delas av
alla via skattsedeln. Avgifterna får inte baseras på behovet av hjälptimmar i
stället för inkomst, då detta missgynnar dem med stort omsorgsbehov.
Utskottet anser att det behövs en  samlad lösning med ett gemensamt
högkostnadsskydd för alla olika taxor och avgifter som den hjälpbehövande kan
råka ut för. Den s.k. Borlängemodellen kan vara en modell för att åstadkomma
ett enhetligt högkostnadsskydd. Om det är möjligt att införa en riksnorm för
socialbidragen så borde det vara möjligt att införa en riksnorm för
förbehållsbeloppet. Vad utskottet anfört med anledning av motionerna So285 (v)
yrkande 8, So290 (v) yrkandena 1-3 och So432 (v) yrkande 9 och med avslag på
motionerna So43 (m) yrkandena 3-8, So49 (kd) yrkandena 6 och 10, So50 (c)
yrkande 7, So51 (fp) yrkandena 12 och 13, So406 (m) yrkandena 4 och 5,  So407
(m) yrkandena 6-8, So432 (v) yrkande 8, So433 (fp) yrkande 8, So435 (s) och
So639 (c) yrkande 9 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:
14. beträffande avgifter
att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:So285 yrkande 8,
1997/98:So290 yrkandena 1-3 och 1997/98:So432 yrkande 9 och med avslag på
dels 10 och 35 §§ i regeringens förslag till lag om ändring i
socialtjänstlagen (1980:620), dels förslaget till lag om ändring i hälso-
och sjukvårdslagen (1982:763), dels förslaget till lag om ändring i lagen
(1987:813) om homosexuella sambor, samt dels motionerna 1997/98:So43
yrkandena 3-8, 1997/98:So49  yrkandena 6 och 10, 1997/98:So50 yrkande 7,
1997/98:So51 yrkandena 12 och 13, 1997/98:So406 yrkandena 4 och 5,
1997/98:So407 yrkandena 6-8, 1997/98:So432 yrkande 8, 1997/98:So433
yrkande 8, 1997/98:So435 och 1997/98:So639 yrkande 9 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,


23. Avgifter (mom. 14)
Chatrine Pålsson (kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 45 börjar med ?Vid
utskottets? och på s. 46 slutar med ?yrkande 9? bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att det behövs en utredning i syfte att samordna tandvårds-
och sjukförsäkringen.
Utskottet anser att avgifterna för äldreomsorgen skall fastställas i krontal
och tydligt relateras till insatsens storlek. Taxan bör tas in i
socialtjänstlagen alternativt utformas som en rekommendation till kommunerna.
Ett förbehållsbelopp bör fatställas där minst 35-40 % av folkpension och
pensionstillskott samt 20-25 % av övriga inkomster får behållas. Till det
framräknade beloppet bör läggas ett belopp per år som motsvarar
högkostnadsbeloppet för medicin, för närvarande 1 300 kr. Kommunerna måste
vidare ha rimliga jämkningsregler när äldre makar får kostnader för
dubbelboende i samband med att den ene maken flyttar till ett särskilt boende.
Vad utskottet anfört med anledning av motion So49 (kd) yrkandena 6 och 10 och
med avslag på motionerna So43 (m) yrkandena 3-8, So50 (c) yrkande 7, So51 (fp)
yrkandena 12 och 13, So285 (v) yrkande 8, So290 (v) yrkandena 1-3, So406 (m)
yrkandena 4 och 5,  So407 (m) yrkandena 6-8, So432 (v) yrkandena 8 och 9, So433
(fp) yrkande 8, So435 (s) och So639 (c) yrkande 9 bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:
14. beträffande avgifter
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:So49 yrkandena 6 och 10 och med
avslag på dels 10 och 35 §§ i regeringens förslag till lag om ändring i
socialtjänstlagen (1980:620), dels förslaget till lag om ändring i hälso-
och sjukvårdslagen (1982:763), dels förslaget till lag om ändring i lagen
(1987:813) om homosexuella sambor, samt dels motionerna 1997/98:So43
yrkandena 3-8, 1997/98:So50 yrkande 7, 1997/98:So51 yrkandena 12 och 13,
1997/98:So285 yrkande 8, 1997/98:So290 yrkandena 1-3, 1997/98: So406
yrkandena 4 och 5, 1997/98:So407 yrkandena 6-8, 1997/98: So432 yrkandena 8
och 9, 1997/98:So433 yrkande 8, 1997/98:So435 och 1997/98:So639 yrkande 9
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,


24. Äldreboendet (mom. 15)
Roland Larsson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 47 börjar med ?Utskottet har
i? och på s. 48 slutar med ?yrkande 8 avstyrks? bort ha följande lydelse:
Utskottet konstaterar att antalet bostäder för det särskilda boendet har ökat
betydligt efter ädelreformen. Statliga stimulansbidrag har enligt utskottets
uppfattning haft en viss betydelse för ombyggnaden. Satsningarna på
ombyggnation har varierat men generellt sett är den fysiska miljön inom
äldreboendet god, även om det finns undantag. Behoven varierar i landet - vissa
kommuner har behov av att satsa på nya lokaler och bättre yttre
förutsättningar, andra kommuner behöver göra insatser för att t.ex. förbättra
den sociala miljön. Utskottets uppfattning är att kommunerna själva, med stöd
av de nationella målen, klarar av att bedöma hur resurserna skall användas.
Utskottet anser att de av regeringen föreslagna extra resurserna till
ombyggnation av äldrebostäder bör ingå i det generella bidraget till
kommunerna. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning av motion So50
(c) yrkande 8 som sin mening ge regeringen till känna. Motionerna So432 yrkande
10, So433 yrkande 1 och So639 yrkande 8 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:
15. beträffande äldreboendet
att riksdagen med anledning av motion  1997/98:So50 yrkande 8 och med avslag på
motionerna 1997/98:So432 yrkande 10, 1997/98:So433 yrkande 1 och
1997/98:So639 yrkande 8 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,


25. Effektivare tillsyn (mom. 16)
Sten Svensson (m), Liselotte Wågö (m), Leif Carlson (m), Birgitta Wichne (m),
Chatrine Pålsson (kd) och Kerstin Heinemann (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 48 börjar med ?Utskottet har
i? och på s. 49 slutar med ?avstyrks därmed? bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att tillsynen inom äldreomsorgen är helt otillräcklig.
Tillsynen skulle kunna bli effektivare om Socialstyrelsen ensam hade
tillsynsansvaret i stället för som i dag ansvaret delas mellan länsstyrelser
och Socialstyrelsen. För att uppfylla ett sådant utökat tillsynsansvar krävs
enligt utskottets bedömning en ökad regionalisering av styrelsens resurser så
att tillsynsverksamheten kommer närmare den verksamhet som är föremål för
tillsyn. Regeringen bör återkomma till riksdagen med ett förslag med en sådan
inriktning. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning av motion So51
(fp) yrkande 17 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:
16. beträffande effektivare tillsyn
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:So51 yrkande 17 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,


26. Förtroendenämnder m.m. (mom. 18)
Roland Larsson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 54 börjar med ?Utskottet
delar? och slutar med ?Motionsyrkandena avstyrks? bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att de nuvarande förtroendenämnderna är ett mycket
betydelsefullt komplement till de övriga instanser dit patienten kan vända sig
för att få upprättelse. Nämndernas ansvar och funktion bör dock enligt
utskottet utvecklas och förstärkas. En central uppgift bör därvid vara att
främja kontakterna mellan patienterna och vårdpersonalen, att stödja och hjälpa
enskilda patienter samt att återföra erfarenheter från nämndernas verksamhet så
att de kan bidra till hälso- och sjukvårdens kvalitetsutveckling. Utskottet
anser att nämndens namn bör ändras till patientnämnd för att tydligt markera
att den är medborgarnas företrädare. Nämnderna skall vara politiskt tillsatta
med stark integritet gentemot verksamheten, oberoende av om den är privat eller
offentlig. Det skall enligt utskottets uppfattning inte råda någon tvekan om
att patientnämnderna är självständiga i förhållande till dem som beslutar om
äldreomsorgen eller hälso- och sjukvården. Vad utskottet nu anfört bör
riksdagen med anledning av motion So50 (c) yrkande 10 som sin mening ge
regeringen till känna. Motionerna So48 (v) yrkande 5 och So49 (kd) yrkande 16
avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse:
18. beträffande förtroendenämnder m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:So50 yrkande 10 och med avslag på
motionerna 1997/98:So48 yrkande 5 och 1997/98:So49 yrkande 16 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,


27. Äldreombudsman m.m. (mom. 19)
Kerstin Heinemann (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 55 börjar med ?Utskottet
anser att? och slutar med ?Motionerna avstyrks? bort ha följande lydelse:
Många äldre upplever många gånger att de inte vet vart de skall vända sig för
att protestera mot missförhållanden eller för att få svar på frågor. En
myndighet är inte den idealiska samtalspartnern i dessa fall, enligt utskottets
bedömning.
Utskottet anser därför att varje kommun bör inrätta en eller flera
äldreombudsmän. En sådan äldreombudsman bör vara fristående från de myndigheter
som administrerar äldreomsorgen i kommunen, om än anställd av kommunen.
Ombudsmannen bör fungera som den instans dit äldre eller deras anhöriga kan
vända sig med frågor, klagomål samt för att  få information. Samarbetet med
pensionärsorganisationerna bör intensifieras. Dessa har många gånger erfarenhet
m.m. som behövs för att komplettera den kommunala äldreomsorgspolitiken. Vad
utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning av motion So51 (fp) yrkande 14
som sin mening ge regeringen till känna. Motionerna So41 (m), So49 (kd) yrkande
14,  So401 (m) och So423 (kd) yrkande 6 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse:
19. beträffande äldreombudsman m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:So51 yrkande 14 och med avslag på
motionerna 1997/98:So41, 1997/98:So49 yrkande 14, 1997/98:So401 och
1997/98:So423 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,


28. Äldreombudsman m.m. (mom. 19)
Chatrine Pålsson (kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 55 börjar med ?Utskottet
anser att? och slutar med ?Motionerna avstyrks? bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att de äldre bör ha en naturlig företrädare i debatten och i
bevakningen av äldrepolitiken. En äldreombudsman skulle kunna verka för att
förbättra de äldres situation samt även ta initiativ till egna utredningar och
förslag på området. Utskottet anser också att det behövs en äldreminister
eftersom äldrepolitiken på senare tid fått större omfattning. Vad utskottet nu
anfört bör riksdagen med anledning av motionerna So49 (kd) yrkande 14 och So423
(kd) yrkande 6 som sin mening ge regeringen till känna. Motionerna So41 (m) och
So401 (m) är i huvudsak tillgodosedda och avstyrks. Motion So51 (fp) yrkande 14
avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse:
19. beträffande äldreombudsman m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:So49 yrkande 14 och
1997/98:So423 yrkande 6 och med avslag på motionerna 1997/98:So41,
1997/98:So401 och 1997/98:So51 yrkande 14 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,


29. Forskning, fortbildning och personalförsörjning (mom. 20)
Sten Svensson, Liselotte Wågö, Leif Carlson och Birgitta Wichne (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 60 börjar med ?Utskottet
delar? och på s. 61 slutar med ?yrkande 20 avstyrks? bort ha följande lydelse:
Vårdarbete ställer stora krav på personalen. Inom få arbetsområden kommer man
människor så nära. Arbetet sliter på personalen såväl psykiskt som fysiskt.
För att öka ungdomars intresse av att arbeta inom äldrevården bör enligt
utskottet följande eftersträvas: De anställda i hemvården måste ges möjlighet
att utvecklas i sitt arbete. Det måste också finnas utrymme för egna initiativ,
ökat eget ansvar och en definierad yrkesroll. En god grundutbildning är ett
måste liksom möjligheten till kontinuerlig fortbildning.
Utskottet vill betona vikten av att all personal inom äldresjukvård och
omsorg förutom en tillräcklig grundutbildning också bereds en fortlöpande
kompetensutveckling. Äldrefrågor är ett område som i dag är i fokus och som
därför ständigt tillförs nya rön. Givetvis måste all personal ges möjlighet att
ta del av dessa för att kunna omsätta dem i praktiskt arbete.
Vårdsektorn har med sitt löneläge svårt att konkurrera om arbetskraften. De
stela lönestrukturerna måste enligt utskottet mjukas upp och anpassas till
marknadens krav, annars riskerar vi att inte kunna möta vårdbehoven från en
växande grupp äldre. För personalen är det enligt utskottet viktigt med flera
alternativa arbetsgivare. Det betyder mycket för vårdyrkenas status, vilket
också leder till att hög personalomsättning och sjukfrånvaro kan nedbringas.
Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning av motion So406 (m) yrkande
20 som sin mening ge regeringen till känna. Motionerna So44 (s), So46 (s), So48
(v) yrkande 2, So49 (kd) yrkandena 9 och 15, So50 (c) yrkandena 3, 4 och 11,
So347 (kd) yrkande 22, So423 (kd) yrkande 7 och So639 (c) yrkande 2 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 20 bort ha följande lydelse:
20. beträffande forskning, fortbildning och personalförsörjning
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:So406 yrkande 20 och med avslag
på motionerna 1997/98:So44, 1997/98:So46, 1997/98:So48 yrkande 2,
1997/98:So49 yrkandena 9 och 15, 1997/98:So50 yrkandena 3, 4 och 11,
1997/98:So347 yrkande 22, 1997/98:So423 yrkande 7 och 1997/98:So639
yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,


30. Individbaserad statistik (mom. 21)
Sten Svensson (m), Liselotte Wågö (m), Leif Carlson (m), Birgitta Wichne (m),
Thomas Julin (mp) och Kerstin Heinemann (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 62 börjar med ?Utskottet
anser? och slutar med ?avstyrks därmed? bort ha följande lydelse:
Utskottet delar regeringens uppfattning att det är viktigt att utvärdera de
insatser som görs inom äldreomsorgen samt att forskning bedrivs på området.
Däremot anser utskottet att införandet av ett system med rikstäckande
individbaserad statistik vore alltför integritetskänsligt. Utskottet motsätter
sig förslaget i den delen. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning
av motion So51 (fp) yrkande 18 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande lydelse:
21. beträffande individbaserad statistik
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:So51 yrkande 18 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,


31. Stimulansbidrag för utveckling av formerna för anhörigstödet (mom. 24)
Roland Larsson (c), Chatrine Pålsson (kd) och Kerstin Heinemann (fp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 70 börjar med ?Vad
utskottet? och slutar med ?till känna? bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att regeringen bör ta initiativ till överläggningar med de
båda kommunförbunden i syfte att se över hur ett utökat stöd till dem som
vårdar närstående skall kunna ske. Följande frågor bör enligt utskottet tas upp
vid överläggningarna: en fortsatt utbyggnad av avlastning och växelvård,
förbättringar i kommunernas regler för hemvårdsbidrag och ökade möjligheter för
närstående att anställas, en utvidgning av kretsen av dem som har rätt att vara
närståendevårdare med ersättning från försäkringskassan samt en ytterligare
förlängd period för dem som vårdar.
Ett bättre samhällsstöd till närståendevårdarna torde enligt utskottet kunna
leda till ekonomiska besparingar genom att färre platser utnyttjas på sjukhusen
och inom äldreboendet. Utskottet anser att en hälsoekonomisk undersökning av
närståendevårdens betydelse bör genomföras.
Det är enligt utskottet viktigt att uppföljning och kvalitetskontroll sker
även av närståendevården. Socialstyrelsen bör utveckla metoder för hur denna
uppföljning kan ske med beaktande av de berörda personernas integritet.
Socialstyrelsen bör även få i uppdrag att fastställa riktlinjer för hur stödet
till de anhöriga skall utformas, t.ex. genom uppsökande verksamhet.
Vad utskottet anfört bör riksdagen med anledning av motionerna So47 (s), So49
(kd) yrkandena 11 och 13, So431 (c) yrkande 6 och Sf303 (fp) yrkandena 3, 5 och
6 som sin mening ge regeringen till känna. Övriga motioner under avsnittet bör
avslås.
dels att utskottets hemställan under 24 bort ha följande lydelse:
24. beträffande stimulansbidrag för utveckling av formerna för
anhörigstödet
att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:So47, 1997/98: So49 yrkandena
11 och 13, 1997/98:So431 yrkande 6 och 1997/98: Sf303 yrkandena 3, 5 och 6
samt med avslag på motionerna 1997/98:So432 yrkandena 4 och 5 och
1997/98:So639 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,


32. Stimulansbidrag för utveckling av formerna för anhörigstödet (mom. 24)
Ingrid Burman (v) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 70 börjar med ?Vad
utskottet? och slutar med ?till känna? bort ha följande lydelse:
Kommunalt vårdbidrag för vård av äldre är inte pensionsgrundande. Enligt
utskottet måste vårdbidraget ses över och göras pensionsgrundande.
Vad utskottet anfört bör med anledning av motionerna So47 (s) och So432 (v)
yrkande 5 ges regeringen till känna. Övriga motioner under avsnittet avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 24 bort ha följande lydelse:
24. beträffande stimulansbidrag för utveckling av formerna för
anhörigstödet
att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:So47 och 1997/98:So432
yrkande 5 och med avslag på motionerna 1997/98: So49 yrkandena 11 och 13,
1997/98:So431 yrkande 6, 1997/98:So432 yrkande 4, 1997/98:So639 yrkande 5
och 1997/98:Sf303 yrkandena 3, 5 och 6 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,


33. Frivilliginsatser (mom. 25)
Sten Svensson, Liselotte Wågö, Leif Carlson och Birgitta Wichne (alla m) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 70 börjar med ?Utskottet
anser att frivilliga? och slutar med ?Motionerna avstyrks? bort ha följande
lydelse:
Frivilliginsatser kommer att vara en betydelsefull del av äldreomsorgen även
i framtiden. Enligt utskottet är det angeläget att kyrkor, samfund,
pensionärsföreningar och andra ideella organisationer samt enskilda personer i
större utsträckning och med samma stöd från det allmänna engageras i
hemvårdsarbetet. Matlag, telefonkedjor, larm, s.k. väntjänst och organiserade
besöksrundor kan komplettera och underlätta för hemtjänsten. Ett annat sätt att
förstärka hemtjänstens insatser är att låta pensionärer medverka mer aktivt.
Även bostadsföretag och bostadsrättsföretag kan engageras i äldrevårdsarbetet.
Företag kan inrätta servicehus för sina pensionärer. Föreningar och
organisationer som bildats av boende i ett bostadsområde kan också göra
väsentliga insatser för de äldre. Det ökade antalet äldre med invandrarbakgrund
ställer delvis nya krav på hemtjänstpersonal vad gäller språkkunskaper och
kunskaper om andra kulturer. Invandrarorganisationer som vill starta egen
hemtjänstverksamhet bör enligt utskottet också ges stöd. Anhöriga gör
värdefulla insatser inom äldreomsorgen. Enligt utskottet bör det göras en
analys av hur de anhöriga på bästa sätt kan ges stöd.
Vad utskottet anfört med anledning av motion So406 (m) yrkande 11 bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna. Motion So639 (c) yrkande 6 bör avslås.
dels att utskottets hemställan under 25 bort ha följande lydelse:
25. beträffande frivilliginsatser
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:So406 yrkande 11 och med avslag
på motion 1997/98:So639 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,


34. Införande av hemtjänstpeng, servicecheckar m.m. (mom. 26)
Sten Svensson, Liselotte Wågö, Leif Carlson  och Birgitta Wichne (alla m) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 74 börjar med ?Utskottet är
inte berett? och slutar med ?yrkande 3 avstyrks därmed? bort ha följande
lydelse:
Enligt utskottet måste kommunerna medverka till flexibla lösningar inom
hemtjänsten. Det skall vara möjligt för den äldre att få anställa en granne
eller anhörig efter samma taxa som gäller i övrigt inom hemtjänsten.
Självkänslan stärks hos den som behöver hjälp hemma om denne själv får bestämma
utformningen av och tiden för insatserna liksom vem som skall ge hjälpen. Att
själv kunna bestämma när och hur maten skall lagas och serveras, när promenaden
skall tas eller vid vilken tid man skall gå till sängs måste enligt utskottets
mening vara en självklarhet även för de äldre. En privat tjänstesektor är
nödvändig inom hemtjänsten och kan göras möjlig genom att införa en
?hemtjänstpeng? och möjlighet till skatteavdrag för anlitande av tjänster i
hemmet.
Enligt utskottet måste det vara en samhällelig angelägenhet att ge den hjälp
den äldre själv vill ha genom att tillvarata den äldre personens vilja och
möjligheter. För att nå valfrihet är det väsentligt att även de medel som
betalas in i det obligatoriska pensionssystemet i varje fall till vissa delar
kan disponeras av den enskilde efter eget gottfinnande. Utskottet anser därför
att ett system med sparkonton inom äldreomsorgen bör införas. En viss del av
pensionsavgiften skall från förslagsvis 50 års ålder gå till ett skattefritt
individuellt konto. Om en viss miniminivå för insättningen inte uppnås skall
staten skjuta till medel. Den äldre kan efter uppnådd pensionsålder använda
pengarna till t.ex. inre eller yttre hemtjänst. Den enskilde betalar själv hela
kostnaden för den hemhjälp som utnyttjas. Möjlighet skall även finnas att
årligen ta ut en viss del av sparkontot för andra ändamål, vilket belopp skall
beskattas. På detta sätt blir den äldres valfrihet stor samtidigt som privata
aktörer och entreprenörer stimuleras att starta verksamhet inom området.
Konkurrensen blir uttalad och kostnaderna pressas därmed. Enligt utskottet bör
riksdagen hos regeringen begära en utredning om utformningen av sparkonton inom
äldreomsorgen.
Vad utskottet nu anfört bör med anledning av motionerna So406 (m) yrkandena
10 och 18, So409 (m) och Sk653 (m) yrkande 3 ges regeringen till känna. Övriga
motioner under avsnittet bör avslås.
dels att utskottets hemställan under 26 bort ha följande lydelse:
26. beträffande införande av hemtjänstpeng, servicecheckar m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:So406 yrkandena 10 och 18,
1997/98:So409 och 1997/98:Sk653 yrkande 3 och med avslag på motionerna
1997/98:So50 yrkande 13, 1997/98:So431 yrkandena 2 och 4 och 1997/98:So639
yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,


35. Införande av hemtjänstpeng, servicecheckar m.m. (mom. 26)
Roland Larsson (c) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 74 börjar med ?Utskottet är
inte berett? och slutar med ?3 avstyrks därmed? bort ha följande lydelse:
Behoven inom det kommunala omsorgsområdet är stora och den demografiska
utvecklingen kommer att kräva ytterligare resurser framgent. Redan i dag finns
det ett behov av service som kommunernas omsorg inte kan tillgodose inom ramen
för hemtjänsten. För att möta behovet av ökad service hos pensionärshushållen
och samtidigt utveckla den privata tjänstesektorn inom området anser utskottet
att ett system med hemservicecheckar för äldre bör införas. Systemet skall
omfatta alla pensionärshushåll och gälla för alla normalt förekommande tjänster
i hemmet. Den som önskar hjälp utöver det som den kommunala hemtjänsten
tillhandahåller skall kunna hämta och betala en av staten subventionerad check
på posten eller försäkringskassan. Hemservicechecken kan därefter användas som
betalningsmedel till den anlitade firman. Systemet förutsätter enligt
utskottets mening en statlig subvention om minst 100 kr per timma. Fördelarna
med att subventionera hemtjänsterna är bl.a. att det har en
sysselsättningsskapande effekt, att det kan frigöra kommunala resurser till
förmån för ökad omsorg samt att det underlättar för anhöriga och bidrar till
ökad trygghet i hemmet.
Vad utskottet nu anfört bör med anledning av motion So50 (c) yrkande 13 ges
regeringen till känna. Övriga motioner under avsnittet avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 26 bort ha följande lydelse:
26. beträffande införande av hemtjänstpeng, servicecheckar m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:So50 yrkande 13 och med avslag på
motionerna 1997/98:So406 yrkandena 10 och 18, 1997/98:So409, 1997/98:So431
yrkandena 2 och 4, 1997/98:So639 yrkande 4 och 1997/98:Sk653 yrkande 3 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,


36. Skatterabatt för arbete inom tjänstesektorn (mom. 27)
Sten Svensson (m), Liselotte Wågö (m), Leif Carlson (m), Birgitta Wichne (m),
Chatrine Pålsson (kd) och Kerstin Heinemann (fp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 74 börjar med ?Utskottet
kan inte? och slutar med ?yrkande 4 avstyrks? bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening är det angeläget att skatten på arbetskraft inom
tjänstesektorn sänks. Priset på hushållstjänster kommer därmed ned i en mer
rimlig nivå, vilket dels ger större förutsättningar för de äldre att så långt
möjligt bo kvar i sitt eget hem, dels skapar arbetstillfällen inom den lagliga
sektorn.
Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning av motion So49(kd)
yrkande 4 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 27 bort ha följande lydelse:
27. beträffande skatterabatt för arbete inom tjänstesektorn
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:So49 yrkande 4 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,


37. Välfärdskontrakt m.m. (mom. 28)
Kerstin Heinemann (fp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 74 börjar med ?Utskottet är
inte heller? och slutar med ?yrkande 5 avstyrks därmed? bort ha följande
lydelse:
Utskottet anser att de professionella omvårdnadsinsatserna inom hemtjänsten
behöver stärkas, i synnerhet vad gäller uppföljning, behovsplanering och
tillgodoseendet av grundläggande behov för sköra patienter och sjuka äldre.
Enligt utskottet behövs ett välfärdskontrakt, bestående av följande delåtgärder
med syfte att ge den enskilde en bättre fungerande hemtjänst: När en enskild
kontaktar hemtjänsten för att få hjälp måste ansvarig personal höra av sig inom
tre dagar. Vid ett möte med den enskilde och eventuellt dennes anhöriga
diskuteras dennes problem och vilket stöd kommunen kan erbjuda. En plan skall
göras upp i samråd med den enskilde om vad bl.a. hemtjänsten skall ombesörja
samt om vad eventuell rehabilitering skall leda till och inom vilken tid. En
kontinuerlig kvalitetsuppföljning skall göras. Anhöriga som hjälper den
enskilde skall ges stöd genom avlastning. Personal som inte kan komma på
avtalad tid skall meddela detta så snart som möjligt och hjälp erbjudas av
annan personal. Uteblir hemtjänstpersonalen helt skall den enskilde kompenseras
härför, t.ex. genom ett extra besök vid ett senare tillfälle eller genom
sänkning av avgiften för ifrågavarande månad. Det skall finnas en kontaktperson
inom kommunen som den enskilde eller hans anhöriga kan vända sig till om något
inträffar. Den enskilde skall ha rätt att välja vem som skall ge den service
och omsorg som behövs. Kommunen skall ha någon slags jourtjänst under kvällar
och helger så att ingen riskerar att skrivas ut från sjukhus utan att få
kontakt med socialtjänsten. Slutligen skall invandrare ha rätt till tolk vid
samtal med socialtjänsten.
Vad utskottet anfört bör med anledning av motionerna So51 (fp) yrkande 7 och
So433 (fp) yrkande 5 ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 28 bort ha följande lydelse:
28. beträffande välfärdskontrakt m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:So51 yrkande 7 och
1997/98:So433 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,


Särskilt yttrande


Ytterligare resurser till kommunerna
Ingrid Burman (v) anför:
Ytterligare resurser måste också satsas på vården, omsorgen och skolan. Detta
kan göras genom att resurser förs över från passivt understöd till aktivt
arbete inom vård, omsorg och skola. Vänsterpartiet har avsatt extra medel till
kommunerna i sin budget så att bl.a. de äldre skall få en god omvårdnad.
Äldreomsorgen befinner sig i kris. Omvårdnadsunderskottet är uppenbart. Det
handlar om ojämn kvalitet i vården, neddragning av läkarvården på sjukhemmen
och lägre nivå på rehabiliteringsinsatserna. De gamla är numera sjukare när de
lämnar sjukhusen än före ädelreformen. Kommunerna har dock varken råd att låta
de äldre vara kvar på sjukhusen eller att ge den vård de behöver hemma. Det
krävs medvetenhet och beredskap att släppa till de resurser som krävs.




I propositionen framlagda lagförslag




1 Förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620)








2 Förslag till lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen
(1982:763)
3 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)


4 Förslag till lag om ändring i lagen (1987:813) om
homosexuella sambor


Av utskottet föreslagen ändring i regeringens förslag till
lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763)
Härigenom föreskrivs att 26 § hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) skall ha
följande lydelse.


-------------------------------------------------------
|Nuvarande lydelse          |Utskottets förslag       |
-------------------------------------------------------
|                      26  §[1]                       |
-------------------------------------------------------
|Av      patienter     får  | Av     patienter     får|
|vårdavgifter tas ut enligt |vårdavgifter tas ut enligt|
|grunder  som  landstinget  |grunder  som  landstinget|
|eller kommunen bestämmer,  |eller kommunen bestämmer,|
|i  den  mån inte annat är  |i  den  mån inte annat är|
|särskilt     föreskrivet.  |särskilt     föreskrivet.|
|Patienter  som är bosatta  |Patienter  som är bosatta|
|inom          landstinget  |inom          landstinget|
|respektive      kommunen,  |respektive      kommunen,|
|liksom patienter som avses |liksom patienter som avses|
|i  3  b  §,  skall därvid  |i  3  b  §,  skall därvid|
|behandlas           lika.  |behandlas           lika.|
|Landstinget får för sluten |Landstinget  får dock för|
|vård           fastställa  |sluten   vård  fastställa|
|avgiftsnivåer   i   olika  |avgiftsnivåer   i   olika|
|inkomstintervall      och  |inkomstintervall      och|
|besluta om vilka regler om |besluta om vilka regler om|
|nedsättning  av  avgiften  |nedsättning  av  avgiften|
|som  skall  gälla. Högsta  |som  skall  gälla. Högsta|
|avgiftsbelopp  för sluten  |avgiftsbelopp  för sluten|
|vård  är  80  kronor  för  |vård  är  80  kronor  för|
|varje vårddag.             |varje vårddag.           |
--------------------------------------------------------
|Endast  kommunen får ta ut vårdavgifter för sådan vård|
|som den har  betalningsansvar  för  enligt  2  § lagen|
|(1990:1404)  om kommunernas betalningsansvar för  viss|
|hälso- och sjukvård.  Detsamma gäller i fråga om sådan|
|psy-kiatrisk    långtidssjukvård    med    huvudsaklig|
|omvårdnadsinriktning  för  vilken  kommunen enligt 9 §|
|samma lag har åtagit sig betalningsansvar.            |
-------------------------------------------------------
|Avgifter  för vård enligt  |                         |
|18         §,         för  | Avgifter för vård enligt|
|förbrukningsartiklar       |18         §,         för|
|enligt  18  b § eller för  |förbrukningsartiklar     |
|sådan långtidssjukvård som |enligt  18  b § eller för|
|en       kommun       har  |sådan långtidssjukvård som|
|betalningsansvar      för  |en       kommun       har|
|enligt  2 eller 9 § lagen  |betalningsansvar      för|
|(1990:1404) om kommunernas |enligt  2 eller 9 § lagen|
|betalningsansvar för viss  |(1990:1404) om kommunernas|
|hälso-  och  sjukvård får  |betalningsansvar för viss|
|inte,   tillsammans   med  |hälso-  och  sjukvård får|
|avgifter som avses i 35 §  |inte,   tillsammans   med|
|tredje            stycket  |avgifter som avses i 35 §|
|socialtjänstlagen          |andra             stycket|
|(1980:620), uppgå till så  |socialtjänstlagen        |
|stort   belopp   att  den  |(1980:620), uppgå till så|
|enskilde  inte förbehålls  |stort   belopp   att  den|
|tillräckliga   medel  för  |enskilde  inte förbehålls|
|sina personliga behov.     |tillräckliga   medel  för|
|                           |sina  personliga   behov,|
|                           |boendekostnad  och  andra|
|                           |normala levnadskostnader.|
|                           |När avgifterna fastställs|
|                           |skall  kommunen  försäkra|
|                           |sig  om  att vårdtagarens|
|                           |make  eller   sambo  inte|
|                           |drabbas  av  en  oskäligt|
|                           |försämrad       ekonomisk|
|                           |situation.               |
--------------------------------------------------------
|-------                                               |
|Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.          |
--------------------------------------------------------


**FOOTNOTES**


[1]: Senaste lydelse 1997:1319.




Innehållsförteckning
Sammanfattning......................................1
Propositionen.......................................3
Motioner............................................3
Motioner väckta med anledning av propositionen....3
Motioner väckta under allmänna motionstiden 1997..8
Motioner väckta med anledning av regeringens skrivelse 1997/98:155
Utvecklingen inom den kommunala sektorn och som av finansutskottet
överlämnats till utskottet för beredning
13
Ärendets beredning i utskottet...................14
Utskottet..........................................14
Propositionen i huvuddrag........................14
Nationella mål och inriktning för äldrepolitiken.15
Utskottets bedömning...........................25
Åtgärder för att utveckla äldrepolitiken...........29
Ekonomisk trygghet för vissa äldre invandrare....29
Utskottets bedömning...........................29
Bättre samverkan, ledning och organisation.......29
Utskottets bedömning...........................36
Rimligare avgifter...............................39
Utskottets bedömning...........................45
Fler platser och högre standard i äldreboendet...46
Utskottets bedömning...........................47
Förstärkt tillsyn, effektivare kontroll och kvalitetssäkring48
Effektivare tillsyn............................48
Utskottets bedömning.........................48
Anmälan om missförhållanden....................49
Utskottets bedömning.........................51
Förtroendenämnder m.m..........................51
Utskottets bedömning.........................54
Mer forskning, ökad kunskap och kompetens........55
Satsning på forskning, fortbildning och personalförsörjning55
Utskottets bedömning.........................59
Uppföljning och utvärdering....................61
Utskottets bedömning.........................62
Utveckling och förnyelse nya initiativ inom äldreområdet62
Utskottets bedömning...........................63
Ökad livskvalitet för anhöriga och äldre nytt stöd till anhöriga64
Utskottets bedömning...........................69
Uppsökande verksamhet i hemtjänsten..............70
Utskottets bedömning...........................74
Folkhälsoarbete för äldre........................74
Utskottets bedömning...........................75
Vård i livets slutskede..........................76
Utskottets bedömning...........................78
Demenssjukdom....................................79
Bakgrund och tidigare behandling...............81
Utskottets bedömning...........................81
Lagförslagen i övrigt............................82
Hemställan.......................................82
Reservationer......................................87
1. Mål för äldrepolitiken (mom. 1)...............87
2. Mål för äldrepolitiken (mom. 1)...............88
3. Mål för äldrepolitiken (mom. 1)...............89
4. Mål för äldrepolitiken (mom. 1)...............90
5. Mål för äldrepolitiken (mom. 1)...............91
6. Mål för äldrepolitiken (mom. 1)...............92
7. Äldres kompetens (mom. 2).....................93
8. Parlamentarisk utvärdering av ädelreformen (mom. 4)94
9. Ekonomisk trygghet för vissa äldre invandrare (mom. 5)94
10. Riktade statsbidrag (mom. 8).................95
11. Sjukhemsprogram (mom. 9).....................95
12. Samverkan mellan kommuner och landsting vid omhändertagande av
medicinskt färdigbehandlade (mom. 10)
96
13. Samverkan mellan kommuner och landsting vid omhändertagande av
medicinskt färdigbehandlade (mom. 10)
96
14. Samverkan mellan kommuner och landsting vid omhändertagande av
medicinskt färdigbehandlade (mom. 10)
97
15. Samverkan mellan kommuner och landsting vid omhändertagande av
medicinskt färdigbehandlade (mom. 10)
98
16. Samverkan mellan kommuner och landsting vid omhändertagande av
medicinskt färdigbehandlade (mom. 10)
98
17. Hemsjukvård och rehabilitering (mom. 12).....99
18. Hemsjukvård och rehabilitering (mom. 12)....100
19.Vårdgaranti (mom. 13)........................100
20. Avgifter (mom. 14)..........................101
21. Avgifter (mom. 14)..........................102
22. Avgifter (mom. 14)..........................103
23. Avgifter (mom. 14)..........................103
24. Äldreboendet (mom. 15)......................104
25. Effektivare tillsyn (mom. 16)...............105
26. Förtroendenämnder m.m. (mom. 18)............105
27. Äldreombudsman m.m. (mom. 19)...............106
28. Äldreombudsman m.m. (mom. 19)...............107
29. Forskning, fortbildning och personalförsörjning (mom. 20)107
30. Individbaserad statistik (mom. 21)..........108
31. Stimulansbidrag för utveckling av formerna för anhörigstödet
(mom. 24) 108
32. Stimulansbidrag för utveckling av formerna för anhörigstödet
(mom. 24) 109
33. Frivilliginsatser (mom. 25).................110
34. Införande av hemtjänstpeng, servicecheckar m.m. (mom. 26)110
35. Införande av hemtjänstpeng, servicecheckar m.m. (mom. 26)111
36. Skatterabatt för arbete inom tjänstesektorn (mom. 27)112
37. Välfärdskontrakt m.m. (mom. 28).............112
Särskilt yttrande.................................113
Ytterligare resurser till kommunerna............113
I propositionen framlagda lagförslag..........114
1 Förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620)114
2 Förslag till lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen117
(1982:763)......................................117
3 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)118
4 Förslag till lag om ändring i lagen (1987:813) om119
homosexuella sambor.............................119
Av utskottet föreslagen ändring i regeringens förslag till121
lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763)121