I betänkandet behandlas regeringens proposition 1997/98:109 Yrkesverksamhet på
hälso- och sjukvårdens område, tolv motionsyrkanden som väckts med anledning av
propositionen och 23 motionsyrkanden från den allmänna motionstiden 1997.
Utskottet ställer sig bakom regeringens förslag till en ny lag om
yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område. Förslaget innebär, utöver
vissa nyheter i sak, en samordning av fem lagar, nämligen lagen (1960:409) om
förbud i vissa fall mot yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område, lagen
(1984:542) om behörighet att utöva yrke inom hälso- och sjukvården m.m., lagen
(1994:953) om åligganden för personal inom hälso- och sjukvården, lagen
(1994:954) om disciplinpåföljd m.m. på hälso- och sjukvårdens område och lagen
(1996:786) om tillsyn över hälso- och sjukvården.
Förslaget innebär bl.a. att fyra nya yrkesgrupper föreslås omfattas av
bestämmelserna om legitimation, nämligen apotekare, receptarier,
arbetsterapeuter och sjukhusfysiker. Förslaget innebär också att audionomer,
biomedicinska analytiker, dietister och ortopedingenjörer föreslås omfattas av
ett system med särskilt skyddade yrkestitlar. Rätten till en sådan skyddad
yrkestitel knyts inte till legitimationen utan till ett visst examensbevis
eller kompetensbevis.
Utskottet tillstyrker förslaget till en ny sanktion, föreskrift om prövotid,
mot legitimerad personal inom hälso- och sjukvården.
Även förslaget att förlänga den absoluta preskriptionstiden för åläggande av
disciplinpåföljd från fem till tio år ställer sig utskottet bakom.
Även i övrigt tillstyrker utskottet propositionens lagförslag. Lagarna träder
i kraft den 1 januari 1999.
Vissa frågor inom det psykologiska verksamhetsområdet bör enligt utskottet
utredas närmare (s. 18). Det gäller bl.a. frågor om dels en samlad effektiv
tillsynslagstiftning, dels ett vidgat skydd mot kvacksalveri inom psykologisk
och psykoterapeutisk verksamhet. Utskottet föreslår ett tillkännagivande.
I betänkandet finns nio reservationer.
Propositionen
I proposition 1997/98:109 föreslår regeringen (Socialdepartementet) - efter
hörande av Lagrådet - att riksdagen antar förslagen till
1. lag om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område,
2. lag om införande av lagen om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens
område,
3. lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763),
4. lag om ändring i patientjournallagen (1985:562),
5. lag om ändring i patientskadelagen (1996:799),
6. lag om ändring i lagen (1961:181) om försäljning av teknisk sprit m.m.,
7. lag om ändring i läkemedelslagen (1992:859),
8. lag om ändring i lagen (1992:860) om kontroll av narkotika,
9. lag om ändring i tandvårdslagen (1985:125),
10. lag om ändring i lagen (1986:765) med instruktion för Riksdagens
ombudsmän,
11. lag om ändring i lagen (1975:1339) om Justitiekanslerns tillsyn,
12. lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200).
Lagförslagen fogas till betänkandet som bilaga.
Motionerna
Motioner väckta med anledning av propositionen
1997/98:So36 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen beslutar att
audionomer, biomedicinska analytiker, dietister och ortopedingenjörer skall ha
journalföringsplikt i enlighet med vad som anförts i motionen.
1997/98:So37 av Thomas Julin och Ragnhild Pohanka (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att utöka gruppen legitimerade yrkesutövare,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att utöka gruppen med skyddad yrkestitel.
1997/98:So38 av Barbro Westerholm m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett förbud för personer med icke-utbildning i hälso- och sjukvården
att behandla barn under 15 år,
2. att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts beslutar att kretsen
av hälso- och sjukvårdspersonal bör utökas så att sjukhusingenjörerna kommer
att tillhöra gruppen med legitimation,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att kretsen av hälso- och sjukvårdspersonal bör utökas så att de
biomedicinska analytikerna kommer att omfattas av Socialstyrelsens
individtillsyn även när de är verksamma vid privata laboratorier,
4. att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts beslutar att kretsen
av hälso- och sjukvårdspersonal utökas så att de biomedicinska analytikerna
kommer att tillhöra gruppen med legitimation,
5. att riksdagen godkänner vad i motionen anförts om innebörden av ?särskilda
skäl? enligt 5 kap. 8 § andra stycket lagen om yrkesverksamhet på hälso- och
sjukvårdens område,
6. att riksdagen beslutar i enlighet med vad i motionen anförts om en sådan
ändring av lagförslaget att den legitimerade ges rätt till ersättning för ren
förmögenhetsskada som tillfogats denne på grund av ett interimistiskt beslut om
återkallelse av legitimationen om legitimationen senare inte återkallas
slutligt,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om flexibla och generösa övergångsbestämmelser för dem som genomgått
högskoleutbildning enligt tidigare gällande studieordning som är likställd med
nu gällande utbildning.
1997/98:So39 av Gullan Lindblad (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär att en utredning tillsätts med uppgift att utforma ett lagstiftningsskydd
mot kvacksalveri inom psykologisk och psykoterapeutisk verksamhet.
1997/98:So40 av Gullan Lindblad (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär en utredning med uppgift att överväga utformningen av en effektiv
tillsynslagstiftning rörande all psykologisk verksamhet.
Motioner väckta under allmänna motionstiden 1997
1997/98:So210 av Gullan Lindblad och Liselotte Wågö (m) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär förslag till en samlad tillsynslagstiftning
avseende allt psykologarbete - en psykologlag - i enlighet med vad som anförts
i motionen.
1997/98:So227 av Barbro Westerholm (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utredning om skydd mot
oseriös yrkesutövning inom psykologområdet.
1997/98:So237 av Maud Ekendahl och Liselotte Wågö (m) vari yrkas att riksdagen
hos regeringen begär att bestämmelserna vad avser anmälan till Hälso- och
sjukvårdens ansvarsnämnd skall gälla ansvarig sjukvårdspersonal.
1997/98:So249 av Siw Persson (fp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär
ett förslag till samlad tillsynslagstiftning avseende psykologyrket med
bibehållen statlig auktorisation inklusive bestämmelser mot psykologiskt
kvacksalveri.
1997/98:So269 av Liselotte Wågö och Gullan Lindblad (m) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär en utredning om Hälso- och sjukvårdens
ansvarsnämnds prövningsrätt i enlighet med vad som anförts i motionen.
1997/98:So291 av Stig Sandström m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av en auktorisation av psykologer med specialistutbildning,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en samlad
tillsynslagstiftning avseende allt psykologarbete enligt vad i motionen anförts
om en psykologlag.
1997/98:So297 av Kerstin Heinemann och Sigge Godin (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en treårig preskriptionstid,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att preskriptionstiden skall kunna räknas från den dag en
felbehandling eller ett misstag upptäcks,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett ökat sekretesskydd för inblandad personal,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om värdet av ökad muntlig förhandling.
1997/98:So308 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utbildning av vårdpersonal i frågor om alternativ/komplemen-
tärmedicin,
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om registrering av alternativmedicinska utövare,
23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om Socialstyrelsens möjligheter att skapa ett samordningsorgan i
alternativ/komplementärmedicinska frågor,
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Forskningsrådsnämnden bör initiera forskning om komplementära
behandlingsmetoder.
1997/98:So321 av Torgny Danielsson (s) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär förslag till en samlad tillsynslagstiftning avseende allt psykolog-arbete
- en psykologlag.
1997/98:So324 av Hans Hoff och Claes-Göran Brandin (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ändring i
disciplinpåföljdslagen.
1997/98:So333 av Siw Wittgren-Ahl m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om piercing och
tatuering.
1997/98:So340 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att all utbildning av sjukvårdspersonal bör innehålla information
runt alternativmedicinska behandlingsmetoder,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om hur Socialstyrelsen skulle
kunna ges i uppdrag att utveckla ett nationellt informationscenter runt
alternativmedicin,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att samtliga alternativmedicinska utövare bör registreras,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av forskningsinsatser som knyter samman skolmedicinska och
alternativmedicinska behandlingsinsatser.
1997/98:So341 av Sonja Fransson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om preskriptionstidens längd inom
HSAN:s ansvarsområde.
Ärendets beredning i utskottet
Skrivelser har inkommit i ärendet från Dietisternas Riksförbund, Svenska
Fotzonterapeuters Riksförbund, Legitimerade Kiropraktorers Riksorganisation och
Optikerförbundet, SOR.
Utskottet
Bakgrund m.m.
Som underlag för propositionen finns flera utredningsförslag, skrivelser m.m.
Efter initiativ av utskottet (se t.ex. betänkandena 1992/93:SoU1 och
1993/94:SoU4) beslutade regeringen i januari 1994 att tillsätta en
parlamentarisk kommitté med uppgift att göra en samlad översyn av principerna
för legitimation och behörighet och mot bakgrund av översynen lämna förslag
bl.a. i frågor om legitimation och behörighetsföreskrifter för olika
yrkesgrupper inom hälso- och sjukvården och närliggande områden. Kommittén som
antog namnet 1994 års behörighetskommitté, överlämnade i oktober 1996
betänkandet Ny behörighetsreglering på hälso- och sjukvårdens område m.m. (SOU
1996:138). Betänkandet har remissbehandlats.
Socialstyrelsen har på regeringens uppdrag gjort en jämförelse hur den
nuvarande utbildningen som bedrivs vid Skandinaviska Kiropraktorhögskolan i
Stockholm förhåller sig i längd och innehåll till den danska
kiropraktorutbildningen som anordnas vid Odense universitet. Uppdraget är en
uppföljning av tidigare utvärdering.
Efter nytt initiativ av bl.a. utskottet (se betänkande 1993/94:SoU26)
tillkallade regeringen hösten 1994 en särskild utredare med uppdrag att utreda
vissa frågor rörande förbättrad tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen
m.m. I december 1995 överlämnades betänkandet Förbättrad tillsyn över hälso-
och sjukvårdspersonal (SOU 1995:147). Betänkandet har remissbehandlats.
Inom Socialdepartementet har en promemoria utarbetats rörande bestämmelser om
preskription i lagen (1994:954) om disciplinpåföljd m.m. på hälso- och
sjukvårdens område.
Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd, Landstingsförbundet och Sveriges
Psykologförbund har i olika skrivelser till Socialdepartementet lagt fram olika
förslag på området.
Propositionen i huvuddrag
I propositionen föreslås en ny lag om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens
område. Förslaget innebär, utöver vissa nyheter i sak, att en samordning sker
av lagen (1960:409) om förbud i vissa fall mot yrkesverksamhet på hälso- och
sjukvårdens område, lagen (1984:542) om behörighet att utöva yrke inom hälso-
och sjukvården m.m., lagen (1994:953) om åligganden för personal inom hälso-
och sjukvården, lagen (1994:954) om disciplinpåföljd m.m. på hälso- och
sjukvårdens område och lagen (1996:786) om tillsyn över hälso- och sjukvården.
I propositionen föreslås att fyra nya yrkesgrupper skall omfattas av
bestämmelserna om legitimation, nämligen apotekare, receptarier,
arbetsterapeuter och sjukhusfysiker. Som ett komplement till legitimationen
föreslås även att de yrkesgrupper som i dag kan erhålla legitimation också i
samband härmed som huvudregel får ett skydd för yrkestiteln. Regeringen anser
dock att legitimerade kiropraktorer, naprapater och optiker tills vidare bör
undantas från detta titelskydd. Bland de yrken som enligt regeringens förslag
inte kommer att omfattas av legitimationsbestämmelserna finns yrkesverksamheter
som i och för sig innebär risker från patientsynpunkt och där yrkesutövaren har
en relativt självständig yrkesroll. I propositionen föreslås att vissa av dessa
yrkesgrupper skall omfattas av en reglering i form av särskilt skyddade
yrkestitlar. Rätten till en sådan skyddad yrkestitel knyts inte till
legitimationen utan till ett visst examensbevis eller kompetensbevis.
Yrkesutövare som använder en skyddad yrkestitel vid verksamhet inom hälso- och
sjukvården ställs därigenom under samhällets tillsyn. Audionomer, biomedicinska
analytiker, dietister och ortopedingenjörer föreslås omfattas av regleringen om
skyddad yrkestitel. Endast sjuksköterskor som genomgått en reglerad
vidareutbildning för sjuksköterskor föreslås få rätt att använda den titel som
motsvaras av examen, skyddad specialistbeteckning.
I propositionen föreslås också att en treårig prövotid skall kunna
föreskrivas för legitimerad personal. En möjlighet till interimistisk
återkallelse av legitimationen föreslås vid fall av grov oskicklighet eller
uppenbar olämplighet. Vidare föreslås att den absoluta preskriptionstiden för
åläggande av disciplinpåföljd förlängs till tio år och att ordförandens
möjlighet att ensam fatta beslut i ärenden hos Hälso- och sjukvårdens
ansvarsnämnd (HSAN) skall utvidgas. I propositionen föreslås att HSAN:s beslut
skall kunna överprövas av länsrätt som första instans i stället för som nu
kammarrätt.
Även andra yrkesutövare än läkare med specialistkompetens (chefsöver-läkare)
föreslås kunna utses till verksamhetschef vid enheter där det bedrivs
psykiatrisk tvångsvård. En chefsöverläkare skall även fortsättningsvis utöva
verksamhetschefens uppgifter i den del av vården som regleras i
tvångspsykiatrilagarna.
Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1999.
I propositionen föreslås även ett antal konsekvensändringar i andra lagar.
Dessa ändringar föreslås träda i kraft samtidigt med den nya lagen.
Begreppet hälso- och sjukvårdspersonal m.m.
Propositionen
I 1 kap. förslaget till lag om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område
ges vissa inledande bestämmelser. I 4 § definieras begreppet hälso- och
sjukvårdspersonal. I första punkten anges att den som har legitimation eller
med stöd av 3 kap. 6 § använder en skyddad yrkestitel för yrke inom hälso- och
sjukvården räknas dit.
I propositionen föreslås att bl.a. biomedicinska analytiker skall få en sådan
skyddad yrkestitel. Beträffande biomedicinska analytiker anförs bl.a. följande.
Genom den nya tillsynslagen (gäller fr.o.m. januari 1997) omfattas även privata
laboratorier av särskild verksamhetstillsyn. Biomedicinska analytiker som är
anställda vid privata laboratorier kommer därmed i vart fall indirekt under
samhällets kontroll. Vid offentlig anställning räknas de redan i dag som hälso-
och sjukvårdspersonal. Om det i enskild verksamhet saknas en för verksamheten
ansvarig legitimerad yrkesutövare betraktas, med dagens regelsystem,
yrkesgruppen biomedicinska analytiker inte som hälso- och sjukvårdspersonal
vilket enligt regeringen är en brist. Regeringen anser därför att biomedicinska
analytiker skall omfattas av de föreslagna bestämmelserna om skyddad
yrkestitel.
Motion
I motion So38 av Barbro Westerholm m.fl. (fp) yrkande 3 begärs ett
tillkännagivande om att kretsen av hälso- och sjukvårdspersonal bör utökas så
att de biomedicinska analytikerna kommer att omfattas av Socialstyrelsens
individtillsyn även när de är verksamma vid privata laboratorier.
Utskottets bedömning
Enligt 1 kap. 4 § förslaget till lag om yrkesverksamhet på hälso- och
sjukvårdens område avses med hälso- och sjukvårdspersonal bl.a. den som med
stöd av 3 kap. 6 § använder en skyddad yrkestitel för yrke inom hälso- och
sjukvården. Den som avlagt biomedicinsk analytikerexamen och utövar yrke som
biomedicinsk analytiker föreslås i 3 kap. 6 § ha skyddad yrkestitel.
Motionärerna är alltså redan tillgodosedda. Utskottet tillstyrker regeringens
förslag till 1 kap. 4 § och avstyrker motionsyrkandet So38 (fp) yrkande 3.
Behörighetsregleringen för vissa yrkesgrupper
Propositionen
I propositionen anförs att legitimationen sedan lång tid utgör det mest
framträdande beviset på en yrkesutövares kompetens inom hälso- och sjukvården.
I flera fall är legitimationen en förutsättning för annan behörighet, såsom
exempelvis ensamrätt att utöva yrket och rätt till yrkestitel. Legitimationen
är ett uttryck för att en yrkesutövare står under samhällets tillsyn och har
godkänts för yrkesverksamhet inom det område legitimationen avser. Den främsta
betydelsen ligger i samhällets möjlighet att på ett märkbart och tydligt sätt -
genom indragning av legitimationen - reagera när en legitimerad yrkesutövare
allvarligt missköter sig.
Om samhället skulle avstå från att lägga vissa kvalitetskrav på
yrkesverksamheten skulle behörighetsregleringen kunna komma att urholkas och
mera bli en fråga om en registrering av olika hälso- och sjukvårdande
verksamheter eller yrkesgrupper. En sådan reglering kan enligt propositionen
knappast vara motiverad för att upprätthålla en god patientsäkerhet.
Enligt förarbetena till nuvarande behörighetslag (1984:542) är
legitimationens huvudfunktion att vara en garanti för att personalen har en
viss kunskapsnivå och vissa personliga egenskaper samt att utgöra en
varudeklaration för personalens kvalifikationer. Rätten till legitimation skall
förbehållas sådana grupper av yrkesutövare som har en självständig
yrkesfunktion med kvalificerade arbetsuppgifter och ett särskilt ansvar för
patienternas säkerhet i vården och som i inte oväsentlig utsträckning vänder
sig direkt till allmänheten, t.ex. i egenskap av fria yrkesutövare.
Regeringen anser att patientsäkerheten måste vara överordnad övriga kriterier
när det gäller bedömningen av om ett yrke skall omfattas av bestämmelserna om
legitimation. Övriga kriterier som bör tillmätas stor betydelse kan inordnas
under begreppen yrkesrollens innehåll, utbildningsnivå och internationella
förhållanden. Yrkesrollens innehåll är väsentligt vid överväganden om ett yrke
skall omfattas av legitimationsbestämmelserna. En viss bredd i yrkesrollen bör
krävas, heter det i propositionen. Yrkesrollen måste även innefatta ett visst
mått av självständighet. Det kan vara fråga om att ställa diagnos och
föranstalta om olika typer av behandlingar. Yrkesrollen bör också innefatta ett
direkt patientansvar med ansvar för diagnostiska och terapeutiska förfaranden.
Även om yrkesutövaren inte har någon direkt patientkontakt kan emellertid hans
eller hennes bedömning i vissa fall ändå ha stor betydelse för patientens
säkerhet, t.ex. genom att den som har den direkta patientkontakten inte kan
göra motsvarande bedömning eller endast med svårighet kan göra den. Vidare bör
beaktas hur riskfyllt yrkesutövandet kan vara för den enskilde
patienten/klienten, dvs. hur stor risknivån vid felbehandling är. Vid
bedömningen bör hänsyn också tas till om yrkesrollen innefattar egen
förskrivnings-, remiss- och intygsrätt.
I propositionen anförs att med de höga krav som ställs för att en yrkesgrupp
skall komma i fråga för legitimation blir med nödvändighet antalet yrkesgrupper
som uppfyller kraven relativt begränsat. Regeringens uppfattning är att kretsen
av legitimerade yrkesutövare inte bör göras alltför vid.
Regeringen föreslår vidare att av de legitimerade yrkesutövarna apotekare,
arbetsterapeuter, barnmorskor, logopeder, läkare, psykologer, psykoterapeuter,
receptarier, sjukgymnaster, sjukhusfysiker, sjuksköterskor, tandhygienister och
tandläkare skall erhålla ensamrätt till sin yrkestitel vid verksamhet inom
hälso- och sjukvården (skyddad yrkestitel). Regeringen anser dock att
legitimerade kiropraktorer, naprapater och optiker tills vidare bör undantas
från sådant titelskydd.
I propositionen föreslås att legitimation skall införas för arbetsterapeuter,
apotekare, receptarier och sjukhusfysiker.
I propositionen föreslås också att ett nytt system med skyddade yrkestitlar
skall införas för vissa yrkeskategorier som inte omfattas av bestämmelserna om
legitimation nämligen audionomer, biomedicinska analytiker, dietister och
ortopedingenjörer. Yrkesutövare med skyddad yrkestitel föreslås räknas som
hälso- och sjukvårdspersonal när de i sin verksamhet inom hälso- och sjukvården
använder den skyddade yrkestiteln. Därmed står de under samhällets tillsyn och
kan bli föremål för de disciplinära påföljderna erinran och varning.
Yrkesutövare med skyddad yrkestitel kommer vidare att omfattas av regleringen i
patientskadelagen om skyldighet att teckna patientförsäkring. Vidare föreslås
de bli skyldiga att göra s.k. lex Maria-anmälningar.
I propositionen anförs beträffande sjukhusfysiker att dessa är verksamma inom
områden som berör ett stort antal patienter. De har kvalificerade
arbetsuppgifter och deras ställningstaganden kan i många fall vara av avgörande
betydelse för hur en behandling skall lyckas. Misstag kan få mycket allvarliga
konsekvenser. Det finns därför anledning att ställa höga krav på
sjukhusfysikernas utbildning, I propositionen redogörs (s. 95-96) vidare för
vissa nu gällande samt kommande EU-direktiv om strålskydd för patienter.
Regeringen bedömer att det nya direktivet torde förutsätta en reglering av
utbildningen för sjukhusfysiker. En reglering av utbildningen ger emellertid
inte tillräckliga garantier för patientsäkerheten. Sjukhusfysikern är till
stora delar självständig i sin yrkesroll. Regeringen anser därför att en
sjukhusfysiker som är olämplig för yrket måste kunna fråntas sin legitimation
och hindras fortsätta sin verksamhet.
I propositionen förs ingen diskussion om sjukhusingenjörer.
I 3 kap. 2 respektive 6 §§ förslaget till lag om yrkesverksamhet på hälso- och
sjukvårdens område anges vilka examina och i förekommande fall även vilken
praktisk tjänstgöring som krävs för legitimation eller skyddad yrkestitel.
Förslaget om en exklusiv rätt att använda vissa yrkestitlar kräver enligt
propositionen bestämmelser som tillgodoser personer med äldre utbildningar och
yrkesutövare som under lång tid använt den yrkestitel som skyddas. Regeringen
tillkännager i propositionen (s. 91) sin avsikt att i förordning ange vilka
äldre utbildningar som skall ge möjlighet att använda en skyddad yrkestitel. I
3 kap. 13 § föreslås vidare en möjlighet att i enstaka undantagsfall godkänna
även andra utbildningar än som sägs i 2 respektive 6 §§.
Vad gäller sjukhusfysiker föreslås regler i den s.k. införandelagen.
Regeringen föreslås (6 §) få meddela föreskrifter om vilka utbildningar som
före utgången av år 2008 skall anses likvärdiga med sjukhusfysikerexamen.
Även beträffande sjuksköterskor finns en specialbestämmelse i 4 §
införandelagen. Vidare har enligt propositionen (s. 86) Högskoleverket fått i
uppdrag att lämna förslag till utbildning för specialistsjuksköterskor med
olika inriktningar samt målbeskrivning för dessa.
Skyldighet att föra patientjournal åvilar inte all hälso- och sjukvårdspersonal
(9 § patientjournallagen). Sådan skyldighet gäller i dag för yrkesutövare med
legitimation eller särskilt förordnande att utöva visst yrke, den som utan att
ha legitimation utför arbetsuppgifter som annars skall utföras av logoped,
psykolog eller psykoterapeut inom den allmänna hälso- och sjukvården eller
sådana arbetsuppgifter inom den enskilda hälso- och sjukvården som biträde åt
legitimerad yrkesutövare samt den som är verksam som arbetsterapeut, kurator
eller sjukhusfysiker i den allmänna hälso- och sjukvården. Regeringen föreslår
inte journalföringsplikt för de nya yrkesgrupper som föreslås få skyddad
yrkestitel (utan att vara legitimerade). I propositionen anförs att
journalföringen kan underlätta kontroll av och ingripanden mot oskickliga
yrkesutövare och får därmed stor betydelse för arbetet med att stärka
patientsäkerheten. Detta skulle tala för att journalföringsplikten borde
omfatta även de nya yrkeskategorier som enligt förslaget skall få skyddad
yrkestitel, dvs. audionomer, biomedicinska analytiker, dietister och
ortopedingenjörer. Bland dessa fyra yrkesgrupper är det enligt propositionen
främst audionomer och dietister som borde komma i fråga för
journalföringsplikt. Däremot framstår en sådan skyldighet som något mindre
relevant för biomedicinska analytiker och ortopedingenjörer. Regeringen anser
emellertid att man i detta avseende inte bör göra någon åtskillnad mellan de
olika yrkeskategorierna och har därför valt att inte föreslå
journalföringsplikt för någon av yrkeskategorierna. Om framtiden skulle utvisa
att någon eller några yrkesgrupper bör åläggas en skyldighet att föra journal
får frågan övervägas på nytt, heter det i propositionen. I propositionen
föreslås ändringar i 9 och 16 §§ patientjournallagen.
Motioner
I motion So37 av Thomas Julin och Ragnhild Pohanka (mp) hemställs att riksdagen
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att dels utöka gruppen
legitimerade yrkesutövare (yrkande 1), dels utöka gruppen med skyddad
yrkestitel (yrkande 2). Motionärerna anser att regeringen inte bör ta hänsyn
till antalet yrkesgrupper som kan komma i fråga för legitimation då det inte
finns något sakligt skäl att medvetet begränsa antalet legitimerade
yrkesgrupper. Kvalitet och patientsäkerhet måste enligt motionärerna vara
ledstjärnor. Motionärerna ställer sig vidare frågande till varför endast en del
av de legitimerade grupperna skall få sina yrkestitlar skyddade.
I motion So38 av Barbro Westerholm m.fl. (fp) begärs ett tillkännagivande om
att sjukhusingenjörerna bör tillhöra gruppen med legitimation (yrkande 2).
Motionärerna anser att de bedömningskriterier som ligger till grund för
legitimationsrätten för sjukhusfysiker är lika de kriterier vad avser
utbildning och ansvarsförhållanden som föreligger för sjukhusingenjörer. I
samma motion hemställs också att de biomedicinska analytikerna skall tillhöra
gruppen med legitimation (yrkande 4). Vidare hemställs om ett tillkännagivande
om flexibla och generösa övergångsbestämmelser för den som genomgått
högskoleutbildning enligt tidigare gällande studieordning som är likställd med
nu gällande utbildning (yrkande 7). Motionärerna anser att det gäller i
synnerhet alla de som genomgått sjuksköterskeutbildning före år 1993.
I motion So36 av Gullan Lindblad m.fl. (m) hemställs att riksdagen beslutar att
audionomer, biomedicinska analytiker, dietister och ortopedingenjörer skall ha
journalföringsplikt i enlighet med vad som anförts i motionen. Motionärerna
anser det väsentligt att alla yrkesgrupper som är verksamma inom hälso- och
sjukvården och som är legitimerade samt erhåller skyddad yrkestitel skall ha
samma skyldighet att föra journal över patienter. Det är en trygghetsfråga och
en viktig signal till de nya yrkesgrupperna att de har samma ansvar som andra
äldre yrkesgrupper att värna patientsäkerheten.
Behörighetskommittén
I Behörighetskommitténs betänkande SOU 1996:138 förs en diskussion om
medicintekniska ingenjörer (s. 350).
Flera av de yrkesutövare kommittén studerat har lång utbildning och
yrkesgrupperna är specialiserade med betydande tekniska inslag. Det gäller
särskilt medicintekniska ingenjörer och perfusionister. Tveklöst har dessa
yrkesutövares verksamhet betydelse för patientsäkerheten. De är dock till
numerären små yrkesgrupper. Ingen av dessa yrkesgrupper finns heller i någon
större utsträckning som enskilda yrkesutövare. Dessutom saknar framför allt de
medicintekniska ingenjörerna i mycket stor utsträckning direkta
patientkontakter.
Ur patienternas och samhällets perspektiv torde det väsentliga vara att dessa
yrkesgruppers grundutbildning och vidareutbildning har hög kvalitet och att den
tekniska utrustning yrkesgrupperna arbetar med är av god kvalitet. Kontrollen
av detta kan emellertid också ske på annat sätt än genom legitimationen. Med
hänsyn till den snabba tekniska utvecklingen på de områden där dessa
yrkesgrupper är verksamma är det viktigt att kontrollen av deras kunnande och
av den tekniska utrustningen sker regelbundet. Detta bör i första hand ske
genom arbetsgivarens försorg. Kommittén har dessutom i avsnitt 9.5.4
konstaterat att det finns möjligheter att kvalitetskontrollera eller
kvalitetsstämpla inte endast den tekniska utrustningen utan även enskilda
personer. Det kan ske genom s.k. certifiering. Även om denna verksamhet ännu är
i sin linda anser kommittén att det inom en snar framtid kommer att finnas
möjligheter att låta externa kontrollorgan som t.ex. SWEDAC utforma och i egen
eller annans regi utföra regelbundna kontroller av dessa yrkesgrupper på
uppdrag av arbetsgivare eller yrkesgruppernas egna yrkesförbund. En sådan
återkommande kontroll torde få betydligt större effekt ur
patientsäkerhetssynpunkt än en legitimation vars rättsverkningar oftast
inträder först när ett missgrepp eller en olyckshändelse redan inträffat.
Utskottets bedömning
Sedan lång tid utgör legitimationen det mest framträdande beviset på en
yrkesutövares kompetens inom hälso- och sjukvården. Legitimationen är ett
uttryck för att en yrkesutövare står under samhällets tillsyn och har godkänts
för yrkesverksamhet inom det område legitimationen avser. Legitimationens
huvudfunktion är att vara en garanti för att personalen har en viss kunskaps-
nivå samt vissa personliga egenskaper och kvalifikationer.
Utskottet delar regeringens bedömning att rätten till legitimation skall
förbehållas sådana grupper av yrkesutövare som har en självständig
yrkesfunktion med kvalificerade arbetsuppgifter och ett särskilt ansvar för
patienternas säkerhet i vården samt dessutom i inte oväsentlig utsträckning
vänder sig direkt till allmänheten, t.ex. i egenskap av fria yrkesutövare.
Därmed bedömer utskottet den föreslagna utökningen av legitimerade yrkesgrupper
vara en lämplig avgränsning. Utskottet delar regeringens bedömning att
legitimation skall införas för arbetsterapeuter, apotekare, receptarier och
sjukhusfysiker. Varken Behörighetskommittén eller regeringen har föreslagit att
sjukhusingenjörerna skall bli legitimerade. Utskottet anser inte, på de skäl
kommittén anfört, att riksdagen bör ta något initiativ i frågan. Utskottet
tillstyrker förslaget till 3 kap. 2 § lagen om yrkesverksamhet på hälso- och
sjukvårdens område och avstyrker yrkandena 2 och 4 i motion So38 (fp).
Utskottet avstyrker också motion So37 (mp) yrkande 1.
Utskottet delar också bedömningen att det behövs ett komplement till
legitimationen. Det föreslagna systemet med skyddad yrkestitel för vissa
grupper som inte omfattas av legitimation bör därför införas.
Utskottet delar regeringens bedömning att yrkesgrupperna audionomer,
biomedicinska analytiker, dietister och ortopedingenjörer skall omfattas av den
särskilda regleringen med skyddade yrkestitlar och tillstyrker därför även
förslaget till 3 kap. 6 §. Utskottet avstyrker motion So37 (mp) yrkande 2.
I motion So38 (fp) yrkande 7 påtalas behovet av flexibla och generösa
övergångsregler när de nya reglerna införs. Utskottet konstaterar att förslaget
till 3 kap. 13 § första stycket innebär att Socialstyrelsen i särskilda fall
kan meddela legitimation eller rätt att använda skyddad yrkestitel om
yrkesutövaren på annat sätt än som sägs i 3 kap. 2 eller 6 §§ förvärvat
motsvarande kompetens. För vissa yrkesgruper finns dessutom bestämmelser i
förslaget till lag om införande av lagen om yrkesverksamhet på hälso- och
sjukvårdens område (införandelagen). Regeringen har vidare aviserat att genom
förordnings-ändringar reglera vissa utbildningsfrågor. Utskottet anser att
motion So38 (fp) yrkande 7 åtminstone delvis är tillgodosedd och avstyrks.
Utskottet tillstyrker förslaget till 3 kap. 13 §.
Utskottet delar regeringens bedömning att journalföringsplikt inte nu bör
åläggas yrkesgrupperna med skyddad yrkestitel. Utskottet förutsätter att
regeringen återkommer till riksdagen i denna fråga om det skulle behövas.
Utskottet tillstyrker förslaget till ändringar i patientjournallagen och
avstyrker motion So36 (m).
Begränsningar i rätten att vidta vissa hälso- och sjukvårdande åtgärder m.m.
Propositionen
Sammanfattningsvis anser regeringen att de nuvarande begränsningarna i
kvacksalverilagen såvitt avser behandlingsmetoder, vilka sjukdomar och
tillstånd som får behandlas och åldersgräns för behandling av barn skall finnas
kvar i stort sett oförändrade i den nya lagens fjärde kapitel.
Patientsäkerheten är en väsentlig utgångspunkt vid regeringens
ställningstaganden i propositionen. Skyddet för patienten måste emellertid
vägas mot bl.a. närings- och yrkesfriheten. Dessa rättigheter har ett starkt
och numera grundlagsreglerat skydd. Inskränkningar i rättigheterna får dock ske
enligt propositionen om väsentliga allmänna intressen kräver det. Ett sådant
intresse är hälso- och sjukvården.
En annan väsentlig utgångspunkt är den enskildes frihet att välja
behandlingsform. Det är enligt propositionen viktigt att från samhällets sida
visa respekt för människors önskan att själva välja vårdgivare och
behandlingsmetod. Denna frihet måste i sin tur vägas mot intresset av att
upprätthålla ett gott skydd för den enskildes säkerhet i vården.
Attityden till många s.k. alternativa behandlingsformer och metoder har
förändrats under de senaste decennierna. Flera av de yrkesgrupper och
behandlingsmetoder som tidigare räknades som kvacksalveri faller numera inom
behörighetslagens ram. Detta gäller exempelvis logopeder, psykoterapeuter,
kiropraktorer och naprapater men även en sådan verksamhet som akupunktur när
den utövas av hälso- och sjukvårdspersonal.
Även om det skett en förändring när det gäller synen på alternativmedicin och
vissa alternativa behandlingsmetoder gäller detta enligt propositionen
självfallet inte alla förekommande metoder och terapier. Den kompetens- och
kvalitetshöjning som en del yrkesgrupper kunnat peka på omfattar heller inte
alla yrkesutövare. De risker som är förknippade med alternativmedicinsk
verksamhet förefaller vara mera att hänföra till den enskilde yrkesutövarens
bristande kompetens än till metoderna i sig. Vid bedömningen av hur riskfyllda
eller farliga de alternativmedicinska behandlingsmetoderna är, måste man enligt
propositionen emellertid också försöka att väga in den preventiva effekt som
kvacksalverilagen kan ha haft. Även om det är svårt att värdera sådana effekter
kan det finnas skäl att anta att lagens förbud mot vissa behandlingsformer och
behandling av vissa sjukdomar och tillstånd förhindrat spridningen av farliga
metoder eller behandlingar.
Regeringens utgångspunkt är därför att det fortfarande krävs en lagstiftning
som värnar om patienternas säkerhet genom att förbjuda personer som saknar
erforderlig kompetens att utöva viss verksamhet.
Regeringen har inte funnit skäl att definiera vilka åtgärder som är förbjudna
på annat sätt än vad som sker i den gällande kvacksalverilagen. Det förbjudna
området omfattar således undersökning av annans hälsotillstånd, behandling av
annan för sjukdom eller därmed jämförligt tillstånd genom vidtagande eller
föreskrivande av åtgärd i förebyggande, botande eller lindrande syfte. Något
krav på att den behandlade verkligen lider av den sjukdom som behandlingen
riktas mot uppställs inte. Enligt 4 kap. 2 § är det förbjudet att behandla
smittsamma sjukdomar som enligt smittskyddslagen är anmälningspliktiga
sjukdomar, cancer och andra elakartade svulster, diabetes, epilepsi eller
sjukliga tillstånd i samband med havandeskap eller förlossning. Vidare är det
förbjudet att undersöka eller behandla annan under allmän bedövning eller lokal
bedövning eller genom injektion av bedövningsmedel eller under hypnos.
Liksom enligt gällande rätt faller exempelvis allmänna hälsoråd som lämnas
utan någon anknytning till sjukdom utanför lagens tillämpningsområde. Med den
angivna definitionen faller även verksamheter såsom exempelvis tatuering
utanför det reglerade området.
Bestämmelserna som inskränker rätten att vidta vissa hälso- och sjukvårdande
åtgärder omfattar dem som inte är att betrakta som hälso- och
sjukvårdspersonal.
Den medicinska utvecklingen går ständigt framåt. Äldre metoder omvärderas och
nya metoder utvecklas. Att försöka förutsäga vilka metoder som kommer att
utvecklas i framtiden och som bör vara förbehållna vissa yrkesgrupper är en
omöjlig uppgift enligt propositionen. I stället får lagstiftaren här följa den
medicinska utvecklingen och efter hand göra en bedömning av nya metoder. Det
kan vara värt att notera att den enda förändring av de i kvacksalverilagen
reglerade behandlingsmetoderna som skett sedan lagens tillkomst år 1960, är ett
tillägg angående utprovning eller tillhandahållande av kontaktlinser.
I propositionen anförs vidare att ett förbud för icke hälso- och
sjukvårdspersonal att behandla barn infördes med kvacksalverilagen år 1961.
Regeringen anser nu att omsorgen om patienternas säkerhet måste anses väga
särskilt tungt när det gäller barn. Omsorgen om barnets bästa talar för att den
nuvarande åttaårsgränsen måste bibehållas. Den gränsen valdes enligt
propositionen eftersom barnet då hade börjat skolan och kommit under
regelbunden läkarundersökning och kontroll. Enligt skollagen skall
skolhälsovård anordnas för elever i bl.a. grundskolan.
I propositionen (s. 107) redogörs vidare för att vissa remissinstanser,
Socialstyrelsen och Sveriges Psykologförbund, vill införa ett särskilt skydd
när det gäller hälsofarlig utövning inom psykologisk och psykoterapeutisk
verksamhet.
Motioner
I motion So38 av Barbro Westerholm m.fl. (fp) begärs ett tillkännagivande till
regeringen om ett förbud för personer med icke-utbildning i hälso- och
sjukvården att behandla barn under 15 år (yrkande 1). Motionärerna pekar på att
såväl Behörighetsutredningen som flera remissinstanser föreslagit en höjning av
åldersgränsen. De anser också att det finns risk att skolhälsovården inte kan
uppfylla sina åligganden enligt skollagen med tanke på de nedskärningar som
skett.
I motion So39 av Gullan Lindblad (m) hemställs att riksdagen hos regeringen
begär att en utredning tillsätts med uppgift att utforma ett lagstiftningsskydd
mot kvacksalveri inom psykologisk och psykoterapeutisk verksamhet. Motionären
anför att Socialstyrelsen som remissinstans har framhållit behovet av en
särskild utredning om utformningen av ett skydd i lagstiftningen mot
hälsofarligt kvacksalveri inom psykologisk och psykoterapeutisk verksamhet.
Vidare tog Behörighetsutredningen upp frågan om att psykologisk och
psykoterapeutisk verksamhet som bedrivs av personer utan erforderlig kompetens
kan innebära risk för patienterna. Frågan krävde emellertid enligt utredningen
ytterligare utredning (propositionen s. 194).
I motion So40 av Gullan Lindblad (m) hemställs att riksdagen hos regeringen
begär en utredning med uppgift att överväga utformningen av en effektiv
tillsynslagstiftning rörande all psykologisk verksamhet. Motionären anför att i
övriga nordiska länder omfattas psykologers yrkesutövning av ett mer omfattande
skydd i lagstiftningen, bl.a. genom att även psykologisk verksamhet utanför
hälso- och sjukvården omfattas av samhällets tillsyn.
Med hänsyn till den inverkan psykologisk yrkesutövning har på såväl individ-
som grupp- och organisationsnivå är det av stor betydelse för allmänhetens
skydd att skadlig och oetisk användning av psykologisk kunskap motverkas. En
effektivare tillsynsverksamhet skulle ge ett väsentligt större skydd mot
oseriös verksamhet, heter det i motionen.
I flera motioner från den allmänna motionstiden 1997 begärs också en
psykologlag, dvs. en samlad tillsynslagstiftning avseende allt psykologarbete,
även det som sker utanför hälso- och sjukvården.
Sådana yrkanden finns i motionerna So210 av Gullan Lindblad och Liselotte Wågö
(m), So227 av Barbro Westerholm (fp), So249 av Siw Persson (fp), So291 av Stig
Sandström m.fl. (v) (yrkande 3) samt So321 av Torgny Danielsson (s).
Motionärerna anför bl.a. att patienters/klienters skydd mot skadlig och
oetisk användning av psykologisk kunskap på samhällslivets olika områden
fortfarande är mycket bristfälligt. Utanför åliggande- och tillsynslagens
tillämpningsområden uppträder i dag personer med otillräcklig utbildning under
yrkesbeteckningen psykolog. Psykologiska metoder och test används inte sällan
av personer utan psykologutbildning inom ett stort antal områden, enligt
motionärerna. Några exempel på detta är: inom arbetslivet när det gäller
personlighetstest vid urval/rekrytering, personalutveckling m.m., inom
rättsväsendet där icke legitimerade psykologer uppträder som vittnespsykologer,
inom utbildningsväsendet där barn med problem erbjuds ?lekarbete? av
speciallärare utan utredning, behandling eller handledning av leg. psykolog.
I motion So291 (v) begärs också ett tillkännagivande till regeringen om vad i
motionen anförts om vikten av en auktorisation av psykologer med
specialistutbildning (yrkande 1). Motionärerna anför att Psykologförbundet i
Sverige under de senaste 20 åren drivit frågan om en auktoriserad
specialistutbildning (psykoterapeut) för psykologerna. Motionärerna anser att
en sådan auktorisation är en naturlig utveckling av psykologutbildningen.
I motion So308 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) begärs ett tillkännagivande
till regeringen om utbildning av vårdpersonal i frågor om
alternativ/komplementärmedicin (yrkande 21). Ett liknande yrkande finns i
motion So340 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) (yrkande 2). Motionärerna anser att
all utbildning av vårdpersonal bör innehålla adekvat information om och
beskrivning av alternativ/komplementärmedicinska behandlingsmetoder. De anser
att bestämmelsen i hälso- och sjukvårdslagens 2 a §, att patienten skall ges
upplysning om de olika behandlingsmetoder som står till buds, är
otillfredsställande ur patientens synvinkel om inte t.ex. läkare och
distriktsköterskor har god kunskap om alternativmedicinens möjligheter.
Två motioner från den allmänna motionstiden tar upp olika frågor om
alternativ/komplementärmedicin.
I motion So308 begärs ett tillkännagivande om registrering av
alternativmedicinska utövare (yrkande 22). Registreringen bör skötas av
Socialstyrelsen, men inte uppfattas som auktorisation eller legitimering.
Styrelsen borde ges vissa sanktionsmöjligheter mot dem som inte uppfyller
kraven, anser motionärerna. Ett liknande yrkande finns i motion So340 (yrkande
4). I yrkande 23 i motion So308 begärs ett tillkännagivande om Socialstyrelsens
möjligheter att skapa ett samordningsorgan i alternativ/komplementärmedicinska
frågor. Ett liknande yrkande finns i motion So340 yrkande 3. Motionärerna anser
att ett samordningsorgan i Socialstyrelsens regi skulle kunna stå för
information till allmänheten, myndigheter och sjukvårdspersonal. I dag råder
ett informations- och kunskapsunderskott vad gäller utvecklingen inom
alternativmedicinen. Ett sådant forum skulle effektivt förändra
informationsbilden genom sin lättillgänglighet och genom att på sikt utvecklas
till en nationell kunskapsbank på området. I motion So308 yrkande 24 begärs ett
tillkännagivande om att Forskningsrådsnämnden bör initiera forskning om
komplementära behandlingsmetoder. I motion So340 yrkande 5 finns ett liknande
yrkande. Ny forskning, speciellt med inriktning på hur skolmedicinska
undersöknings- och behandlingsmetoder kan förbättras genom aktiv samverkan med
alternativmedicinska behandlingsmetoder, är enligt motionärerna den länk som
saknas för att de medicinska disciplinernas strävan efter en helhetssyn skall
kunna bli verklighet.
En motion tar upp problem kring piercing och tatuering.
I motion So333 av Siw Wittgren-Ahl m.fl. (s) begärs ett tillkännagivande till
regeringen om vad i motionen anförts om piercing och tatuering. Motionärerna
anser att mycket unga personer inte bör tillåtas tatuera sig med mindre än att
vårdnadshavaren godkänt behandlingen. Vid piercing är det hög risk för
allergiska reaktioner och infektioner varför inte håltagning på minderåriga bör
tillåtas, enligt motionärerna. De anser att Socialstyrelsens allmänna råd
1995:3 inte är tillräckliga. Det saknas uttryckliga regler, heter det i
motionen.
Tidigare behandling
Motionsyrkanden om bl.a. ökade alternativmedicinska forskningsinsatser
behandlades i betänkande 1996/97:SoU1.
Utskottet konstaterade (s. 97) att attityden till många s.k. alternativa
behandlingsformer och metoder hade förändrats under de senaste decennierna.
Flera av de behandlingsmetoder som tidigare räknats som kvacksalveri faller
numera inom behörighetslagens ram, t.ex. kiropraktik och naprapati. Forskningen
om alternativa behandlingsmetoder är mycket begränsad.
Alternativmedicinkommittén förde i sitt huvudbetänkande fram olika förklaringar
härtill, bl.a. bristande vilja och intresse hos såväl de etablerade forskarna
som hos alternativbehandlarna, otillräcklig utbildning hos den sistnämnda
kategorin samt att de gängse forskningsmetoderna inom hälso- och sjukvården
inte alltid går att tillämpa inom alternativmedicinen. Kunskaper inom
alternativmedicin behövs enligt utskottet både för att kunna bedöma effekter
och vinster och för att utröna eventuella skador och biverkningar. Utskottet
förutsatte att ansökningar om medel till forskning på området behandlas i en
positiv anda. Något initiativ från riksdagen behövdes därför inte i denna
fråga.
Riksdagen följde utskottet (rskr. 124).
Enligt uppgift från Socialstyrelsen finns inte någon entydig reglering i
Sverige av frågan om piercing och tatuering. Avsikten med ett sådant ingrepp är
närmast estetisk eller kosmetisk. Syftet är inte att vidta någon hälso- och
sjukvårdande åtgärd och ingreppet som sådant faller därför utanför hälso- och
sjukvårdslagen.
Ingrepp av detta slag kan dock falla under hälsoskyddslagen respektive
smittskyddslagen såvitt gäller hygien- och smittskyddsfrågor när ingreppet
utförs. Enligt hälsoskyddslagen skall den kommunala nämnd som svarar för miljö-
och hälsoskydd ägna särskild uppmärksamhet åt bl.a. lokaler där allmänheten
yrkesmässigt erbjuds hygienisk behandling (se vidare Allmänna råd 1995:3).
Socialstyrelsen har i Allmänna råd 1995:3 Yrkesmässig hygienisk behandling
anfört bl.a. följande (s. 18-19):
Generella åtgärder vid behandlingar där hål görs i huden
Då behandlingen medför att man gör hål i det översta hudlagret bör man alltid
iaktta följande:
* Behandla inte minderåriga utan föräldrars medgivande.
- - -
* Tatuering innebär att man med nål applicerar färg i hudens djupare lager.
Därvid uppkommer en blödning i huden. Smittrisken vid tatuering är avsevärt
större än vid t.ex. akupunktur och håltagning på grund av den långa tid som
åtgår för tatuering.
Vid tatuering bör följande åtgärder alltid vidtas förutom de som nämns i
ovanstående uppräkning:
* Använd sterila färglösningar. Detta innebär dels att de lösningar som
används är sterila i sig, dels att sterila spädningsvätskor används.
Blandningarna bereds i sterila koppar och med hjälp av sterila instrument
som kasseras eller steriliseras efter varje kund. En beredd färglösning
används endast till en person.
* Tatuera enbart frisk hud. Skadad hud, t.ex. vid eksem, kan innehålla mycket
stora mängder bakterier. Tatuera därför inte annan hud än den som är helt
frisk. Inte heller bör någon form av eksem föreligga på annan del av huden.
I begreppet ?sjuk hud? ingår också effekten av intravenöst drogmissbruk och
diabetes som insulinbehandlas eftersom detta ofta medför en massiv förekomst
av gula stafylokocker på huden. Personer med sjukdomar som innebär ett
försämrat infektionsförsvar bör inte tatueras.
* Använd skyddshandskar av engångstyp för att både den behandlade och den som
behandlas skyddas mot smitta.
Den som tatuerar bör upplysa sina kunder om att
* det är svårt att i efterhand avlägsna en tatuering samt att
plastikkirurgiska ingrepp för att avlägsna en tatuering i flertalet fall
måste bekostas av individen själv,
* tatuering inte bör ske vid vissa sjukdomstillstånd, t.ex. eksem eller
immunbrist.
Utskottets bedömning
Behörighetskommittén föreslog att åldersgränsen vid undersökning och behandling
av barn som utförs yrkesmässigt av den som inte är hälso- och sjukvårdspersonal
skulle höjas från 8 till 15 år. Under remissbehandlingen framkom olika
synpunkter på var en åldersgräns borde ligga. Förespråkare fanns enligt
propositionen för att gränsen skulle dras vid såväl 8 som 15 och 18 år, liksom
önskemål om ett totalt slopande av åldersgränsen.
Utskottet delar regeringens bedömning att den nuvarande åttaårsgränsen skall
bibehållas. Utskottet tillstyrker förslaget till 4 kap. 3 § lagen om
yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område och avstyrker motion So38 (fp)
yrkande 1.
Flera motionärer tar upp olika frågeställningar med anknytning till det
psykologiska verksamhetsområdet. Det gäller yrkanden med begäran dels om en
samlad effektiv tillsynslagstiftning inom psykologins område, dels ett vidgat
skydd mot kvacksalveri inom psykologisk och psykoterapeutisk verksamhet.
I Behörighetskommitténs betänkande (SOU 1996:138), vilket legat till grund
för propositionen, behandlas liknande frågor (t.ex. s. 390 f. och s. 420).
Kommittén anförde att psykologisk och psykoterapeutisk verksamhet utövad av
personer som saknar reglerad kompetens kan innebära risk för skador hos den som
behandlas. Kommittén ansåg därför att det kunde finns skäl att förbehålla
hälso- och sjukvårdspersonal rätten att behandla allvarliga psykiska
störningar. En sådan inskränkning i den fria närings- och yrkesfriheten kräver
dock att det i lagform görs preciseringar och avgränsningar inom det
psykologiska behandlingsområdet. Utformningen av en sådan bestämmelse krävde
enligt kommitténs uppfattning ytterligare utredning, bl.a. för att avgränsa
förbudsområdet på ett sätt som gör en sådan reglering möjlig att tillämpa på
ett rimligt sätt. Någon sådan ytterligare utredning hade det inte funnits
utrymme för inom ramen för kommitténs arbete. Kommittén lämnade därför inte
något förslag i den delen.
Några remissinstanser har pläderat för en utvidgning av förbudsområdet när
det gäller hälsofarlig utövning inom psykologisk och psykoterapeutisk
verksamhet.
Utskottet instämmer i stort i den bedömning som Behörighetskommittén och
motionärerna har gjort, dvs. att olika frågeställningar inom det beskrivna
området på lämpligt sätt bör belysas ytterligare. Utskottet är däremot inte
berett att ställa sig bakom den exemplifiering av ?psykologiska metoder? som
görs i vissa motioner. Regeringen bör återkomma till riksdagen med en
redovisning. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning av motionerna
So39 (m), So40 (m), So210 (m), So227 (fp), So249 (fp), So291 (v) yrkandena 1
och 3 samt So321 (s) ge regeringen till känna.
I motionerna So308 (mp) och So340 (mp) berörs olika frågor om
alternativ/komplementärmedicin. Inledningsvis konstaterar utskottet att
attityden till flera s.k. alternativa behandlingsmetoder, dock inte alla, har
förändrats under de senaste decennierna. Kunskaper inom alternativmedicin
behövs enligt utskottet både för att kunna bedöma effekter och vinster och för
att utröna eventuella skador och biverkningar. Utskottet förutsätter att
ansökningar om medel till forskning på området behandlas i en positiv anda.
Utskottet delar inte motionärernas uppfattning om registrering m.m. av
alternativmedicinska utövare hos Socialstyrelsen. Utskottet befarar att ett
system som bygger på en sådan registrering skulle kräva utökade resurser utan
att ge motsvarande vinst. Utskottet avstyrker motionerna So308 (mp) yrkandena
21-24 och So340 (mp) yrkandena 2-5.
I motion So333 (s) behandlas piercing och tatuering. Utskottet instämmer i att
verksamheten kan skapa problem. Vissa bestämmelser om sådan verksamhet finns
och Socialstyrelsen har utfärdat allmänna råd. Utskottet utgår från att
styrelsen följer utvecklingen och vid behov initierar erforderliga åtgärder.
Motionen avstyrks.
Preskription
Propositionen
I propositionen föreslås att den absoluta preskriptionstiden skall förlängas.
Disciplinpåföljd skall aldrig få åläggas en yrkesutövare senare än tio år efter
den förseelse som anmälts (5 kap. 5 § lagen om yrkesverksamhet på hälso- och
sjukvårdens område).
Huvudregeln enligt nu gällande bestämmelser (6 § disciplinpåföljdslagen) är
att disciplinansvar inte får åläggas någon om han eller hon inte inom två år
efter förseelsen underrättas om att en anmälan skett. Vidare finns en
bestämmelse om en yttersta preskriptionstid som uppgår till fem år efter den
förseelse som anmälts (absolut preskription).
I propositionen anför regeringen att ett antal fall har fått skrivas av på
grund av att absolut preskription inträtt under den tid disciplinpåföljdslagen
varit i kraft. Det har visat sig att den nya bestämmelsen om absolut
preskription i enskilda ärenden kan få icke önskvärda effekter och inte bidrar
till att upprätthålla en, för både patienter och personal, godtagbar
rättssäkerhetsnivå. Enligt regeringens uppfattning finns det därför skäl att
överväga hur bestämmelsen om absolut preskription skall vara utformad.
Syftet med bestämmelserna om disciplinpåföljd är enligt propositionen i
första hand att stärka patientsäkerheten. Bestämmelserna ger även den patient
som drabbats genom förseelsen en möjlighet till upprättelse. Disciplinpåföljden
skall ses som en markering av att den anmälda händelsen medför en icke
acceptabel risk för patientens säkerhet för vilken yrkesutövaren varit helt
eller delvis ansvarig och att en upprepning inte får ske. Det gäller framför
allt den ansvarige yrkesutövaren men markeringen kan även tjäna till vägledning
för övriga yrkesutövare inom hälso- och sjukvården.
För att disciplinpåföljden skall få avsedd effekt gentemot den ansvarige
yrkesutövaren bör påföljden åläggas honom eller henne snarast efter förseelsen
enligt propositionen. Det är svårt att motivera utifrån ett patientsäker-
hetsperspektiv och det förefaller inte vara meningsfullt att påtala brister i
yrkesutövning om yrkesutövaren under flera år efter förseelsen skött sitt
arbete utan anmärkning. Rättssäkerheten för yrkesutövaren talar också för att
tiden under vilken disciplinpåföljd kan åläggas begränsas.
För den drabbade patienten är det givetvis av betydelse att saken prövas så
snart som möjligt. Det kan emellertid även efter avsevärd tid vara av stor
betydelse, bl.a. för patientens förtroende för vården, att det konstateras om
ett fel begåtts och om någon kan ställas till ansvar för detta. Det är vidare
viktigt att markera var gränserna går i ett mera allmänpreventivt syfte för att
stärka patientsäkerheten. I det sistnämnda fallet har tidsaspekten mindre
betydelse.
I propositionen anförs vidare att absolut preskription inträder även i andra
ärenden än dem som uttryckligen berörs i förarbetena till den nya lagen och i
situationer som möjligen inte förutsågs i lagstiftningsarbetet. Framför allt
kan enligt propositionen nämnas ärenden av komplicerad och principiell natur,
med behov av särskild utredning av medicinsk, vetenskaplig expertis, ofta i
flera instanser, vilket gör att handläggningen drar ut på tiden. Även det
förhållandet att en anmälan - framför allt då det är fråga om allvarliga
skadefall - ibland görs av den skadade patienten kort före den tvååriga
preskriptionstidens utgång, innebär att absolut preskription kan inträda innan
ärendet blivit färdigutrett och prövat enligt den instansordning som gäller för
dessa ärenden. Ärenden som återförvisas av överinstans för förnyad handläggning
är en annan grupp där det finns en risk att den absoluta preskriptionen kan
komma att inträda innan prövningen slutförs. Att en anmälan först utreds inom
Socialstyrelsen innan anmälan sker till HSAN kan också medföra en
handläggningstid som gör att absolut preskription inträder innan frågan om
disciplinansvar hunnit bli slutligt prövad.
Utgångspunkten för valet av nuvarande preskriptionstid (fem år) synes, enligt
propositionen, ha varit den som gäller inom straffrätten för de lindrigaste
brotten. Av förarbetena till disciplinpåföljdslagen framgår att hänsyn tagits
till att tillförsäkra den utpekade personalen rättssäkerhet. Motsatsen kan dock
inträffa i en situation där anmäld personal inte kan få en anmälan slutligt
prövad i sak i högre instans på grund av bestämmelsen om absolut preskription.
Genom preskriptionsbestämmelserna blir en disciplinpåföljd som en underinstans
beslutat om utan verkan om överinstansen inte hinner pröva ärendet innan fem år
förflutit. Möjligheten att få en prövning av högre instans om grund för
disciplinpåföljd förelegat kommer därför inte alltid att finnas för den anmälda
personen, vilket kan upplevas som en brist i rättssäkerheten.
Förseelser som har ägt rum före den nya bestämmelsens ikraftträdande föreslås
preskriberas enligt äldre bestämmelser.
Motioner
I motion So297 av Kerstin Heinemann och Sigge Godin (fp), från den allmänna
motionstiden 1997, begärs ett tillkännagivande till regeringen om vad i
motionen anförts om en treårig preskriptionstid (yrkande 1), samt att
preskriptionstiden skall kunna räknas från den dag en felbehandling eller ett
misstag upptäcks (yrkande 2).
Motionärerna konstaterar att i HSAN:s arbete alltför ofta konstateras att
nuvarande tidsgräns på två år innebär problem för anmälaren. Mycket ofta
sträcker sig behandlingsperioderna över väsentligt längre tid än två år. Vid
mycket långa sjukdomsperioder har vederbörande ofta inte återhämtat sig fysiskt
eller psykiskt så att han/hon orkar göra en anmälan efter en felbehandling. Vid
dödsfall, inte minst när det gäller barn, krävs ofta lång tid för anhöriga att
bearbeta sin sorg. Därmed faller deras möjligheter att anmäla ärendet när
preskriptionstiden är så kort som två år. Samtidigt får inte preskriptionstiden
sättas så att minnesbilder av aktuellt fall försvåras. Preskriptionstiden bör
därför enligt motionärerna förlängas till tre år. I andra fall kan det vara så
att orsaken till en patients besvär på grund av en felbehandling upptäcks först
efter att preskriptionstiden har gått ut.
I motion So341 av Sonja Fransson (s) begärs ett tillkännagivande om
preskriptionstidens längd. Motionären anför att patienten många gånger behöver
undersökas av flera läkare innan felet upptäcks. Anmälan fördröjs därigenom. En
förlängning av preskriptionstiden behöver därför göras, enligt motionärerna.
Utskottets bedömning
Syftet med bestämmelserna om disciplinpåföljd är i första hand att stärka
patientsäkerheten men bestämmelserna ger också patienten en möjlighet till
upprättelse. För att disciplinpåföljden skall få avsedd effekt gentemot den
ansvarige yrkesutövaren bör dock påföljden åläggas snarast efter förseelsen.
Rättssäkerheten för yrkesutövaren talar också för att tiden begränsas.
Utskottet kan konstatera att ett antal ärenden (mål) har fått skrivas av på
grund av att absolut preskription inträtt. Enligt utskottet bidrar bestämmelsen
i dess nuvarande skick därmed inte till att upprätthålla en för patienter och
personal godtagbar rättssäkerhetsnivå. Utskottet anser att den absoluta
preskriptionstiden bör förlängas från fem till tio år efter förseelsen.
Utskottet anser inte att det finns tillräckliga skäl att ändra den nuvarande
tvååriga preskriptionstiden för underrättelse om anmälan. Utskottet tillstyrker
förslaget till 5 kap. 5 § lagen om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens
område. Motion So341 (s) är tillgodosedd och avstyrks. Motion So297 (fp)
yrkandena 1 och 2 avstyrks.
Interimistisk återkallelse av legitimation m.m.
Propositionen
I propositionen föreslås att en legitimation skall kunna återkallas för tiden
till dess frågan om återkallelse har prövats slutligt om det finns sannolika
skäl för misstanke att den legitimerade har visat grov oskicklighet i sin
yrkesutövning eller på annat sätt visat sig uppenbart olämplig att utöva yrket,
såvida det är påkallat från allmän synpunkt. Ett interimistiskt beslut skall
gälla i högst sex månader. Om det finns särskilda skäl får giltighetstiden för
beslutet förlängas ytterligare med högst sex månader (5 kap. 8 § lagen om
yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område).
Ärenden om återkallelse av legitimation kräver enligt regeringen normalt
skyndsam handläggning. Dröjsmål med att dra in en behörighet som inte längre
bör gälla kan innebära stora risker för säkerheten i vården. Samtidigt måste
rättssäkerheten för den yrkesutövare som talan riktas emot tillgodoses.
Huvudprincipen måste därför enligt regeringen vara att handläggningen av
ärendet inriktas på att snabbt få fram en sådan utredning som möjliggör
slutligt beslut i återkallelseärendet.
Det kan av olika skäl dra ut på tiden innan ett ärende hos HSAN slutligen
avgörs. Skälet kan exempelvis vara att utgången av en brottmålsprocess
avvaktas. Vidare kan den noggranna utredning som många gånger behövs för att
garantera den legitimerades rättssäkerhet ta lång tid i anspråk. Åtgärder för
att förhala avgörandet i ärendet från den legitimerades sida kan också
förekomma. Under tiden till dess återkallelseärendet avgörs av HSAN kan med
dagens system yrkesutövaren fortsätta att förskriva läkemedel och utföra
behandlingar som inte svarar mot patienternas behov och därigenom undanhålla
patienterna adekvat vård. Andra förfaranden som förekommer är bedrägerier
avseende t.ex. läkarvårdsersättningar, utfärdande av oriktiga intyg för
sjukpenning och liknande. Sådana förfaranden kan enligt regeringen omfatta
betydande belopp. Det finns visserligen möjlighet att redan i dag
interimistiskt dra in eller begränsa behörigheten att ordinera narkotiska eller
alkoholhaltiga läkemedel samt teknisk sprit. Åtskilliga andra kategorier
läkemedel är dock eftertraktade, exempelvis anabola steroider, och kan
föranleda ordinationer som inte står i överensstämmelse med vetenskap och
beprövad erfarenhet.
Mot bakgrund av vad som redovisats framstår det enligt regeringens
uppfattning som en brist att möjligheten till interimistiskt beslut inte står
till buds över hela linjen i ärenden om återkallelse av legitimation. Denna
brist kan i vissa fall leda till betydande olägenheter. En möjlighet bör därför
öppnas till interimistisk återkallelse av legitimation i sådana fall där det
slutliga avgörandet hotar att dra ut på tiden och olägenheter kan befaras.
Existensen av ett sådant alternativ kan också antas förbättra Socialstyrelsens
och HSAN:s möjligheter att snabbt och effektivt slutföra utredning och
bedömning av återkallelseärenden, enligt propositionen.
Det förhållandet att ett interimistiskt beslut meddelats får inte föranleda
att den fortsatta handläggningen inte bedrivs på ett skyndsamt sätt. Tvärtom är
det då mycket angeläget med en särskilt skyndsam handläggning. Genom
tidsbegränsning av det interimistiska beslutets giltighet och krav på särskilda
skäl för en förlängning med högst sex månader understryks kravet på skyndsam
handläggning och den enskildes krav på rättssäkerhet.
I författningskommentaren till 5 kap. 8 § (s. 164 f.) anges att även om
huvudprincipen skall vara att handläggningen av ärendet inriktas på att snabbt
få fram en sådan utredning som möjliggör slutligt beslut i återkallelseärendet,
kan handläggningen i vissa fall komma att ta längre tid i anspråk. Det kan bero
på att utredningsarbetet är svårt att genomföra på grund av den legitimerades
agerande. Men det kan även ha andra orsaker, som att åtgärder av en annan
myndighet måste inväntas. Därför har det öppnats en möjlighet att förlänga
giltighetstiden för ett beslut om interimistisk återkallelse med ytterligare
högst sex månader. Frågan om förlängning måste prövas innan giltighetstiden
löper ut, annars upphör beslutet att gälla.
I propositionen gör regeringen vidare bedömningen att någon bestämmelse om
strikt skadeståndsansvar för det allmänna i de fall en interimistisk åtgärd
inte leder till slutlig återkallelse av legitimation inte skall införas.
Regeringen anser att skadeståndslagens (1972:207) bestämmelser om det allmännas
skadeståndsansvar för fel och försummelse vid myndighetsutövning får anses
tillräckliga i dessa sammanhang. I propositionen erinras vidare om att
huvudregeln vad gäller det allmännas ansvar vid myndighetsutövning är att
skadeståndsansvar förutsätter ett vållande från myndighetens sida. Det strikta
skadeståndsansvaret för staten är begränsat till rena undantagssituationer,
t.ex. ersättning till en person som varit frihetsberövad med anledning av
misstanke om brott och som senare blir frikänd av en domstol. Regeringen delar
enligt propositionen Justitiekanslerns uppfattning att det finns anledning att
vara återhållsam med att utvidga det strikta skadeståndsansvaret till att gälla
områden som inte påtagligt skiljer sig från andra områden med inslag av
myndighetsutövning. Det kan således ifrågasättas om det inom det område som
omfattar tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonal är nödvändigt att införa
särskilda skadeståndsbestämmelser.
Motioner
I motion So38 av Barbro Westerholm m.fl. (fp) hemställs att riksdagen godkänner
vad i motionen anförts om innebörden av ?särskilda skäl? enligt 5 kap. 8 §
andra stycket lagen om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område
(yrkande 5). Motionärerna anser att det är viktigt att slå fast att utdragen
handläggning av den legitimerades motpart eller för den delen av HSAN inte kan
anses utgöra ?särskilda skäl? för att förlänga ett interimistiskt beslut om
återkallelse av legitimation. Enligt motionärernas uppfattning bör riksdagen
till ledning för rättstillämpningen avseende den aktuella bestämmelsen godkänna
denna bedömning. I yrkande 6 begärs att riksdagen ändrar lagförslaget så att
den legitimerade ges rätt till ersättning för ren förmögenhetsskada som
tillfogats denne på grund av ett interimistiskt beslut om återkallelse av
legitimationen om legitimationen senare inte återkallas slutligt. Motionärerna
refererar till att Sveriges Advokatsamfund påpekat att det inte är osannolikt
att ett beslut om interimistiskt återkallande i praktiken medför att det blir
svårt för den berörde att återuppta sin yrkesverksamhet även om legitimationen
inte återkallas slutligt. Liksom för myndighetsbesluten om frihetsberövande och
betalningssäkring är ett interimistiskt återkallande en så ingripande åtgärd
för den enskilde att det enligt motionärernas uppfattning måste motsvaras av en
strikt skadeståndsskyldighet för det allmänna i de fall det i efterhand visar
sig att beslutet var felaktigt. Ersättningen skall naturligtvis kunna vägras
eller sättas ned om den legitimerade har försvårat sakens utredning eller
eljest medverkat till skadan. Detsamma skall gälla i den mån det annars skulle
vara oskäligt att ersättning lämnas, heter det i motionen.
Utskottets bedömning
Utskottet anser det mycket angeläget att ärenden om interimistisk återkallelse
av legitimation handläggs skyndsamt. Utskottet är dock inte berett att
tillstyrka motion So38 (fp) yrkande 5. När det gäller frågan om strikt
skadeståndsansvar delar utskottet regeringens bedömning och avstyrker därmed
yrkande 6 i motionen. Utskottet tillstyrker 5 kap. 7-9 §§ i förslaget.
Begränsning av förskrivningsrätt
I motion So324 av Hans Hoff och Claes-Göran Brandin (s) (från den allmänna
motionstiden 1997) begärs ett tillkännagivande om en ändring i
disciplinpåföljdslagen. Motionärerna förespråkar en ändring i 9 §. De anser att
ordet ?får? skall bytas mot ?skall? i följande text. Om en läkare eller
tandläkare missbrukar sin behörighet att förskriva narkotiska eller
alkoholhaltiga läkemedel eller teknisk sprit, får denna behörighet dras in
eller begränsas. Behörigheten får också dras in eller begränsas om läkaren
eller tandläkaren själv begär det. Motionärerna anser att om läkaren missbrukar
och/eller förskriver droger i eget ekonomiskt syfte borde det alltid resultera
i en begränsning av förskrivningsrätten.
Propositionen
Den bestämmelse som motionärerna vill ändra, 9 § disciplinpåföljdslagen,
återfinns numera, med samma lydelse, i den nya lagens 5 kap. 11 §. ?Om en
läkare eller tandläkare missbrukar sin behörighet att förskriva narkotiska
eller alkoholhaltiga läkemedel eller teknisk sprit, får denna behörighet dras
in eller begränsas. Behörigheten får också dras in eller begränsas om läkaren
eller tandläkaren själv begär det.?
Tidigare behandling och bakgrund
Den fråga som tas upp i motion So324 (s) berördes något i proposition
1993/94:149 Åligganden för personal inom hälso- och sjukvården m.m.
Propositionen innehöll bl.a. förslag till lagen om disciplinpåföljd m.m. på
hälso-och sjukvårdens område (prop. s 104 f.). I propositionen anförs:
Tillsynsutredningen har i detta sammanhang bl.a. berört den typ av missbruk av
förskrivningsrätten som innebär att den förskrivandes syfte är att förse någon
med narkotiska eller alkoholhaltiga läkemedel för ett missbruk. Att en läkare
skriver ut sådana läkemedel är som utredningen konstaterar i och för sig inget
onormalt eller klandervärt, då dessa läkemedel ingår i den uppsättning
läkemedel som sjukvården har till sitt förfogande för att bota eller lindra
sjukdom. Problem uppstår först när vederbörande läkare förskriver läkemedlet
för att medvetet eller omedvetet tillgodose eget eller annans beroende av
narkotika eller alkohol. Det kan vara fråga om att för egen ekonomisk vinning
utnyttja andras beroende av sådana substanser. Samhället måste ha möjlighet att
vidta åtgärder som riktar sig mot förskrivningsrätten för den som på detta sätt
missbrukar denna rätt. Regeringen delar inte utredningens uppfattning att den
som gör sig skyldig till sådana överförskrivningar inte behöver vara att anse
som olämplig att utöva sitt yrke i övrigt. Presumtionen bör istället vara att
olämplighet är för handen. Vid upprepade förseelser av detta slag kan det
enligt vår uppfattning med fog ifrågasättas om inte den förskrivande ?på annat
sätt visat sig uppenbart olämplig att utöva yrket? på samma sätt som den som
mera handgripligt visar bristande respekt för annans liv eller hälsa. Prövning
av legitimationen bör i vart fall ske i de fall då det rört sig om ett medvetet
underhåll av annans missbruk.
I författningskommentaren till 9 § disciplinpåföljdslagen anförde regeringen
bl.a. (prop. 1993/94:149 s. 124) att bestämmelsen var till för att förhindra
att förskrivningsrätt används till att underhålla eget eller andras missbruk.
Utskottets bedömning
Utskottet delar inställningen i proposition 1993/94:149 att behörighet att
förskriva narkotika, alkoholhaltiga läkemedel eller teknisk sprit får dras in
om förskrivaren missbrukar behörigheten. Någon skyldighet att dra in
behörigheten bör dock inte föreskrivas. Utskottet delar också bedömningen att
presumtionen, vid missbruk av förskrivningsrätten, bör vara att olämplighet hos
yrkesutövaren föreligger och att behörigheten bör återkallas. Utskottet
tillstyrker förslaget till 5 kap. 11 och 12 §§ och avstyrker motion So324 (s).
HSAN:s verksamhet m.m.
Några motionsyrkanden från den allmänna motionstiden 1997 tar upp olika frågor
med anknytning till HSAN m.m.
I motion So237 av Maud Ekendahl och Liselotte Wågö (m) begärs att riksdagen hos
regeringen begär att bestämmelserna vad avser anmälan till Hälso- och
sjukvårdens ansvarsnämnd skall gälla ansvarig sjukvårdspersonal. Motionärerna
anser att de utredningar och bedömningar som HSAN gör har likheter med polisens
verksamhet. Men inom polisen utreder man inte bara den anmälde utan när denne
är oskyldig fortsätter utredningen tills man hittar den skyldige. Så sker inte
vid anmälan till HSAN. Om den anmälde inte är skyldig läggs utredningen ned
även om annan vårdpersonal begått uppenbara fel. Denna del av HSAN:s verksamhet
är otillfredsställande för rättsmedvetandet enligt motionärerna. De föreslår
att bestämmelserna skall ändras till att varje anmälan skall formuleras att
gälla ansvarig sjukvårdspersonal.
I motion So269 av Liselotte Wågö och Gullan Lindblad (m) begärs en utredning om
Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnds prövningsrätt i enlighet med vad som
anförts i motionen. Anmärkningar rörande vissa åtgärder, felaktiga, obefogade
och uteblivna anmälningar vad avser anmälan till socialnämnd, anmälan till
Socialstyrelsen enligt lex Maria och anmälan till polis om hinder för innehav
av skjutvapen kan enligt utslag av Regeringsrätten inte prövas av HSAN eftersom
det inte räknas som vård. Motionärerna anser att gränsen mellan vad som är vård
eller inte vård tenderar att bli alltmer flytande. Av det skälet samt för den
enskildes rättssäkerhet bör HSAN:s prövningsrätt i sådana fall utredas.
I motion So297 av Kerstin Heinemann och Sigge Godin (fp) begärs ett ökat
sekretesskydd för inblandad personal (yrkande 3) samt ett tillkännagivande om
värdet av ett ökat inslag av muntlig förhandling (yrkande 4). Motionärerna
anser att uppgifter om HSAN:s personals bostadsadress, telefonnummer och
personnummer bör sekretesskyddas i enlighet med bestämmelserna i
sekretessförordningens 1 a §. I samband med deslegitimeringsärenden har det
enligt uppgift förekommit hot mot personalen. Motionärerna konstaterar att
muntlig förhandling är sällsynt vid HSAN:s sammanträden. I svårbedömda fall
skulle muntlig förhandling ge en mycket god tilläggsinformation, heter det i
motionen.
Proposition och bakgrund m.m.
Enligt 7 kap. 8 § i den föreslagna lagen om yrkesverksamhet på hälso- och
sjukvårdens område skall anmälan till HSAN bl.a. innehålla uppgift om vem
anmälan avser. Bestämmelsen har oförändrad överförts från
disciplinpåföljdslagen.
Den frågeställning som aktualiseras i motion So237 (m) har berörts i
propositionen (s. 78). I propositionen görs en direkt koppling till motionens
förslag som syftar till att undvika situationer då en yrkesutövare som begått
ett fel inte kan åläggas disciplinpåföljd, därför att han eller hon inte är
anmäld. Regeringen anser att frågan bör bli föremål för ytterligare
överväganden innan ett slutligt ställningstagande kan ske.
I 5 kap. 3 § den föreslagna lagen framgår vilka skyldigheter den har som
tillhör hälso- och sjukvårdspersonalen. Om sådana skyldigheter inte fullgörs
får disciplinpåföljd åläggas. Frågor om disciplinpåföljd prövas av HSAN enligt
7 kap. 1 §.
De frågor som tas upp i motion So269 (m) har övervägts inom Socialstyrelsen.
Socialstyrelsen skrev till Socialdepartementet i september 1997 och påpekade
att vissa ?underlåtenheter? inte faller in under disciplinpåföljdslagens
tillämpningsområde samt att detsamma torde gälla även underlåtenhet att
fullgöra anmälningsskyldigheten enligt andra författningar (ett tiotal räknas
upp i skrivelsen). Styrelsen anför bl.a. följande i skrivelsen:
Att underlåta anmälningar i de fall sådana är påkallade kan i vissa lägen
utgöra ?tjänstefel?. Det förutsätter dock att det är fråga om en i allmän
tjänst anställd yrkesutövare. Under vissa förutsättningar kan även underlåten
anmälningsskyldighet falla in under någon annan brottsrubricering, t.ex.
framkallande av fara för annan (BrB 3 kap. 9 §). Sådana fall torde dock vara
sällsynta.
Ett sätt att lösa frågan hur samhället skall kunna reagera mot underlåtna
anmälningar är att komplettera disciplinpåföljdslagen så att underlåtenhet att
fullgöra anmälningsskyldighet faller in under den lagen. Denna lösning har
t.ex. föreslagits av Barnkommittén i betänkandet SOU 1997:116, s. 420. En sådan
lösning skulle emellertid vad gäller underlåtna anmälningar enligt 71 §
socialtjänstlagen endast komma att omfatta personer som tillhör hälso- och
sjukvårdspersonalen. Yrkesutövare inom socialtjänst eller andra verksamheter än
hälso- och sjukvård omfattas nämligen inte av disciplinpåföljdslagen. En
utökning av disciplinpåföljdslagens tillämpningsområde skulle dessutom bryta
mot grundtankarna i den lagen, som de kommit till uttryck i propositionen
1993/94:149 och Socialutskottets betänkande 1993/94:SoU26.
Socialstyrelsen får därför föreslå att i respektive författning införs ett
special- straffstadgande för underlåtenhet att fullgöra anmälningsskyldighet.
Härigenom skulle yrkesutövare inom alla verksamheter, såväl offentliga som
enskilda, kunna åläggas påföljd för underlåten anmälningsplikt utan att man
behöver ändra principerna för när disciplinpåföljdslagen skall tillämpas.
Skrivelsen har remissbehandlats.
Enligt uppgift från Socialdepartementet bereds frågan i Regeringskansliet.
Frågan om muntlig handläggning regleras i 7 kap. 11 § i den nya lagen.
Bestämmelsen har oförändrad förts över från disciplinpåföljdslagen och innebär
att huvudregeln är att förfarandet är skriftligt. Muntlig förhandling får dock
förekomma när det kan antas vara till fördel för utredningen. Enligt uppgift
från Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd hålls muntlig förhandling regelmässigt
i legitimationsärenden, om det begärs.
Hot mot personalen, som berörs i So297 (fp), har enligt uppgift förekommit
endast i något enstaka fall.
I proposition 1993/94:165 Några frågor om sekretess föreslogs en
komplettering av 7 kap. 11 § sekretesslagen med innebörd att sekretessen också
skall gälla bostadsadresser, hemtelefonnummer och personnummer i den
personaladministrativa verksamheten hos sådana myndigheter där personalen
särskilt kan riskera att utsättas för våld eller annat allvarligt men om
uppgiften lämnas ut. Det lämnades till regeringen att i förordning föreskriva
hos vilka myndigheter sekretessen skall gälla. Som exempel på myndigheter där
det finns ett mer påtagligt behov av sekretesskydd nämndes polis-, åklagar- och
kronofogdemyndigheter samt myndigheter inom socialtjänsten.
Regeringen framhöll den grundläggande bedömningen att man skall vara
restriktiv vid införande av sekretess på nya områden och anger att
myndigheternas personaladministrativa verksamhet är ett sådant område där det
sedan gammalt gällt en långtgående offentlighet, även om vissa begränsningar
infördes 1987.
Regeringen framhöll i propositionen att det är mindre lämpligt att lagreglera
vilka myndigheter som skall omfattas av det utökade sekretesskyddet, eftersom
kretsen av myndigheter kan komma att förändras över tiden. Endast uppgifter hos
sådana myndigheter där de anställda på grund av arbetets karaktär regelmässigt
utsätts för hot och trakasserier skall kunna skyddas.
Konstitutionsutskottet gjorde ingen annan bedömning än regeringen av behovet
av ytterligare sekretesskydd på det aktuella området. Enligt KU:s mening borde
det kunna överlämnas till regeringen att avgöra vilka myndigheter som är i
behov av ett utökat sekretesskydd för de aktuella uppgifterna (1993/94:KU38 s.
8).
I sekretessförordningen (1980:657) 1 a § anges vilka myndigheter som
omfattas. Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd finns inte med.
Enligt uppgift har direktiv om en allmän översyn av sekretesslagen (1980:100)
nyligen beslutats.
Utskottets bedömning
De frågor som tas upp i motionerna So237 (m) och So269 (m) bereds för
närvarande i Regeringskansliet. Utskottet förutsätter att beredningen sker
skyndsamt. Utskottet anser att regeringens kommande förslag på området bör
avvaktas innan riksdagen överväger något initiativ i dessa frågor. Motionerna
avstyrks därför. Utskottet tillstyrker 7 kap. 8 § förslaget till lag om
yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område.
Utskottet konstaterar att det ankommer på regeringen att bedöma vilka
myndigheter som är i behov av ett utökat sekretesskydd enligt 1 a §
sekretessförordningen. Regeringen har nyligen beslutat om en översyn av
sekretesslagen. Riksdagen bör därför inte överväga något initiativ i frågan.
Motion So297 (fp) yrkande 3 avstyrks.
Den nuvarande bestämmelsen om muntlig förhandling i HSAN överförs enligt
propositionen med oförändrad lydelse till 7 kap. 11 § i lagen om
yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område. Utskottet, som anser att
bestämmelsen är välavvägd, tillstyrker lagförslaget och avstyrker motion So297
(fp) yrkande 4.
Lagförslaget i övrigt
Utskottet tillstyrker i övrigt förslaget till lag om yrkesverksamhet på hälso-
och sjukvårdens område.
Utskottet delar således regeringens bedömning att fem lagar,
kvacksalverilagen, behörighetslagen, disciplinpåföljdslagen, åliggandelagen och
tillsynslagen, skall sammanföras i en lag om yrkesverksamhet på hälso- och
sjukvårdens område.
Enligt regeringens mening utgör detta förslag ett första steg i riktning mot
en samlad hälso- och sjukvårdslagstiftning på det sätt HSU 2000 har förespråkat
i betänkandet Patienten har rätt (SOU 1997:157). Kommittén konstaterade bl.a.
att dagens hälso- och sjukvårdslagstiftning bygger på sjukvårdshuvudmännens och
personalens skyldigheter. Vad en patient kan förvänta sig av vården kan endast
indirekt utläsas ur lagtexten. Kommittén anser därför att det finns ett behov
av en översyn av dagens hälso- och sjukvårdslagstiftning. En utgångspunkt för
en sådan översyn bör enligt kommittén vara att lagstiftningen utgår från
patientens situation, dvs. den rättsliga fokuseringen förskjuts till vad
patienten bör kunna kräva av hälso- och sjukvården.
Lagrådet har vid sin granskning av de remitterade lagförslagen förordat (bl.a.
s. 276-277) en del omarbetningar som bör företas i lämpligt sammanhang.
Utskottet ser positivt på att en översyn görs av dagens hälso- och
sjukvårdslagstiftning med den utgångspunkt som HSU 2000 har skisserat. I ett
sådant sammanhang bör även Lagrådets synpunkter kunna beaktas.
Övriga lagförslag
Regeringen har i propositionen föreslagit riksdagen att förutom de tidigare
behandlade förslagen till lag om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens
område och lag om ändring i patientjournallagen (1985:562) anta förslagen till
lag om införande av lagen om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område,
lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763), lag om ändring i
patientskadelagen (1996:799), lag om ändring i lagen (1961:181) om försäljning
av teknisk sprit m.m., lag om ändring i läkemedelslagen (1992:859), lag om
ändring i lagen (1992:860) om kontroll av narkotika, lag om ändring i
tandvårdslagen (1985:125), lag om ändring i lagen (1986:765) med instruktion
för Riksdagens ombudsmän, lag om ändring i lagen (1975:1339) om
Justitiekanslernas tillsyn och lag om ändring i mervärdesskattelagen
(1994:200).
Utskottet tillstyrker lagförslagen.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande 1 kap. 4 § förslaget till lag om yrkesverksamhet på
hälso- och sjukvårdens område
att riksdagen med avslag på motion 1997/98:So38 yrkande 3 antar 1 kap. 4 §
förslaget till lag om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område,
2. beträffande 3 kap. 2 § förslaget till lag om yrkesverksamhet på
hälso- och sjukvårdens område
att riksdagen med avslag på motionerna 1997/98:So37 yrkande 1 och
1997/98:So38 yrkandena 2 och 4 antar 3 kap. 2 § förslaget till lag om
yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område ,
res. 1 (fp)
res. 2 (mp) - delvis
3. beträffande 3 kap. 6 § förslaget till lag om yrkesverksamhet på
hälso- och sjukvårdens område
att riksdagen med avslag på motion 1997/98:So37 yrkande 2 antar 3 kap. 6 §
förslaget till lag om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område,
res. 2 (mp) - delvis
4. beträffande flexibla och generösa övergångslösningar
att riksdagen avslår motion 1997/98:So38 yrkande 7,
5. beträffande 3 kap. 3 § förslaget till lag om yrkesverksamhet på
hälso- och sjukvårdens område
att riksdagen antar 3 kap. 13 § förslaget till lag om yrkesverksamhet på
hälso- och sjukvårdens område,
6. beträffande förslaget till lag om ändring i patientjournallagen
(1985:562)
att riksdagen med avslag på motion 1997/98:So36 antar förslaget till lag om
ändring i patientjournallagen (1985:562),
res. 3 (m, fp, kd)
7. beträffande 4 kap. 3 § förslaget till lag om yrkesverksamhet på
hälso- och sjukvårdens område
att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på motion
1997/98:So38 yrkande 1 antar 4 kap. 3 § förslaget till lag om
yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område,
res. 4 (fp)
8. beträffande det psykologiska verksamhetsområdet
att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:So39, 1997/98: So40,
1997/98:So210, 1997/98:So227, 1997/98:So249, 1997/98: So291 yrkandena 1
och 3 samt 1997/98:So321 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
9. beträffande alternativmedicin m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:So308 yrkandena 21-24 och 1997/98:So340
yrkandena 2-5,
res. 5 (mp)
10. beträffande piercing och tatuering
att riksdagen avslår motion 1997/98:So333,
11. beträffande 5 kap. 5 § förslaget till lag om yrkesverksamhet på
hälso- och sjukvårdens område
att riksdagen med avslag på motionerna 1997/98:So297 yrkandena 1 och 2 samt
1997/98:So341 antar 5 kap. 5 § förslaget till lag om yrkesverksamhet på
hälso- och sjukvårdens område,
res. 6 (fp, mp)
12. beträffande 5 kap. 7-9 §§ förslaget till lag om yrkesverksamhet
på hälso- och sjukvårdens område
att riksdagen med avslag på motion 1997/98:So38 yrkandena 5 och 6 antar 5 kap.
7-9 §§ förslaget till lag om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens
område,
res. 7 (m, fp, kd)
13. beträffande 5 kap. 11-12 §§ förslaget till lag om yrkesverksamhet
på hälso- och sjukvårdens område
att riksdagen med avslag på motion 1997/98:So324 antar 5 kap. 11 och 12 §§
förslaget till lag om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område,
res. 8 (mp)
14. beträffande anmälan till HSAN
att riksdagen avslår motion 1997/98:So237,
15. beträffande vissa underlåtenheter
att riksdagen avslår motion 1997/98:So269,
16. beträffande 7 kap 8 § förslaget till lag om yrkesverksamhet på
hälso- och sjukvårdens område
att riksdagen antar 7 kap. 8 § förslaget till lag om yrkesverksamhet på hälso-
och sjukvårdens område,
17. beträffande sekretesskydd för personalen
att riksdagen avslår motion 1997/98:So297 yrkande 3,
res. 9 (fp) - delvis
18. beträffande 7 kap. 11 § förslaget till lag om yrkesverksamhet på
hälso- och sjukvårdens område
att riksdagen med avslag på motion 1997/98:So297 yrkande 4 antar 7 kap. 11 §
förslaget till lag om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område,
res. 9 (fp) - delvis
19. beträffande förslaget till lag om yrkesverksamhet på hälso- och
sjukvårdens område i övrigt
att riksdagen antar förslaget till lag om yrkesverksamhet på hälso- och
sjukvårdens område i den mån det inte omfattas av vad utskottet hemställt
under momenten 1-3, 5, 7, 11-13, 16 och 18,
20. beträffande övriga lagförslag
att riksdagen antar regeringens förslag till lag om införande av lagen om
yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område, förslag till lag om
ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763), förslag till lag om
ändring i patientskadelagen (1996:799), förslag till lag om ändring i
lagen (1961:181) om försäljning av teknisk sprit m.m., förslag till lag om
ändring i läkemedelslagen (1992:859), förslag till lag om ändring i lagen
(1992:860) om kontroll av narkotika, förslag till lag om ändring i
tandvårdslagen (1985:125), förslag till lag om ändring i lagen (1986:765)
med instruktion för Riksdagens ombudsmän, förslag till lag om ändring i
lagen (1975:1339) om Justitiekanslerns tillsyn och förslag till lag om
ändring i mervärdesskattelagen (1994:200).
Stockholm den 7 maj 1998
På socialutskottets vägnar
Sten Svensson
I beslutet har deltagit: Sten Svensson (m), Ingrid Andersson (s), Rinaldo
Karlsson (s), Hans Karlsson (s), Christina Pettersson (s), Liselotte Wågö (m),
Marianne Jönsson (s), Roland Larsson (c), Leif Carlson (m), Barbro Westerholm
(fp), Mariann Ytterberg (s), Stig Sandström (v), Christin Nilsson (s), Birgitta
Wichne (m), Thomas Julin (mp), Chatrine Pålsson (kd) och Elisebeht Markström
(s).
Reservationer
1. 3 kap. 2 § förslaget till lag om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens
område (mom. 2)
Barbro Westerholm (fp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 11 börjar med ?Utskottet
delar regeringens? och slutar med ?(mp) yrkande 1? bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att de bedömningskriterier som ligger till grund för
legitimationsrätten för sjukhusfysiker vad avser utbildning och
ansvarsförhållanden är desamma som de kriterier som föreligger för
sjukhusingenjörer. Därför bör även sjukhusingenjörer omfattas av
legitimationsrätten. Regeringen bör snarast se över frågor om utbildningskrav
m.m. inför en kommande legitimering.
Vidare anser utskottet att de bedömningar som biomedicinska analytiker har
att göra utgör viktiga grundstenar i det diagnostiska arbetet som underlag för
åtgärd. En missbedömning i deras arbete kan fördröja upptäckten av patientens
sjukdom. Inom klinisk kemi svarar biomedicinska analytiker ofta för
provtagningen i såväl öppen som sluten vård. Inom den kliniska fysiologin
bedrivs arbetet i direkt samverkan med patienterna. Utskottet anser att även
biomedicinska analytiker bör omfattas av legitimationsrätten.
Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning av motion So38 (fp)
yrkandena 2 och 4 som sin mening ge regeringen till känna. Regeringen bör
snarast återkomma till riksdagen när frågor om utbildningskrav m.m. för dessa
grupper setts över.
I avvaktan på att regeringen återkommer tillstyrker utskottet 3 kap. 2 §
förslaget till lag om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område.
Utskottet avstyrker motion So37 (mp) yrkande 1.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande 3 kap. 2 § förslaget till lag om yrkesverksamhet på hälso-
och sjukvårdens område
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:So38 yrkandena 2 och 4 och med
avslag på motion 1997/98:So37 yrkande 1
dels antar 3 kap. 2 § förslaget till lag om yrkesverksamhet på hälso- och
sjukvårdens område,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. 3 kap. 2 § förslaget till lag om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens
område m.m. (mom. 2 och 3)
Thomas Julin (mp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 11 börjar med ?Utskottet
delar regeringens? och på s. 12 slutar med ?(mp) yrkande 2? bort ha följande
lydelse:
Utskottet anser att kvalitet och patientsäkerhet måste vara ledstjärnor när
det gäller att avgöra vilka yrkesgrupper som skall kunna erhålla legitimation.
Det finns flera yrkesgrupper som anser att de uppfyller de krav och kriterier
för att erhålla legitimation som ställs upp i propositionen. Regeringen bör
enligt utskottets mening göra en förnyad bedömning eftersom det inte finns
något sakligt skäl att medvetet begränsa antalet legitimerade yrkesgrupper.
Utskottet anser att samma resonemang bör gälla för grupper med skyddad
yrkestitel. Regeringen bör återkomma till riksdagen med ett nytt förslag där
fler yrkesgruppers titlar skyddas.
Utskottet delar också bedömningen i motion So38 (fp) yrkandena 2 och 4 att
såväl sjukhusingenjörer som biomedicinska analytiker bör vara legitimerade
yrkesgrupper. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning av motionerna
So37 (mp) och So38 (fp) yrkandena 2 och 4 som sin mening ge regeringen till
känna.
I avvaktan på att regeringen återkommer till riksdagen med ett lagförslag
tillstyrker utskottet förslaget till 3 kap. 2 och 6 §§ lagen om yrkesverksamhet
på hälso- och sjukvårdens område.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande 3 kap. 2 § förslaget till lag om yrkesverksamhet på hälso-
och sjukvårdens område
att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:So37 yrkande 1 och
1997/98:So38 yrkandena 2 och 4
dels antar 3 kap. 2 § förslaget till lag om yrkesverksamhet på hälso- och
sjukvårdens område,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande 3 kap. 6 § förslaget till lag om yrkesverksamhet på hälso-
och sjukvårdens område
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:So37 yrkande 2
dels antar 3 kap. 6 § förslaget till lag om yrkesverksamhet på hälso- och
sjukvårdens område,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Förslaget till lag om ändring i patientjournallagen (1985:562) (mom. 6)
Sten Svensson (m), Liselotte Wågö (m), Leif Carlson (m), Barbro Westerholm
(fp), Birgitta Wichne (m) och Chatrine Pålsson (kd) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 12 börjar med ?Utskottet
delar? och slutar med ?avstyrker motion So36 (m)? bort ha följande lydelse:
Utskottet delar bedömningen i motion So36 (m) att det inte finns några som
helst skäl att avvakta journalföringsplikt för de fyra yrkesgrupperna med
skyddad yrkestitel. Hälso- och sjukvården har genomgått en stark expansion och
strukturförändring de senaste åren. Arbetet förändras så att gränserna mellan
olika vårdnivåer och huvudmän och mellan olika delar i vårdkedjan blir mer
tydlig. Dessutom kommer mycket hälso- och sjukvård att bedrivas utanför
sjukhusen. Därför anser utskottet det vara väsentligt att alla yrkesgrupper som
är verksamma inom hälso- och sjukvården, och som är legitimerade eller får
skyddad yrkestitel, skall ha samma skyldighet att föra journal över patienter.
Det är en trygghetsfråga och en viktig signal till dessa nya yrkesgrupper att
de har samma ansvar som andra äldre yrkesgrupper att värna patientsäkerheten.
Utskottet avstyrker regeringens förslag i denna del och föreslår att
audionomer, biomedicinska analytiker, dietister och ortoped-ingenjörer skall ha
journalföringsplikt. Enligt utskottets mening bör 9 § 3. patientjournallagen
kompletteras i detta syfte. Utskottet tillstyrker förslaget till ändring i 16 §
patientjournallagen.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande förslaget till lag om ändring i patientjournallagen
(1985:562)
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:So36 antar förslaget till lag om
ändring i patientjournallagen (1985:562) med den ändringen i 9 § 3. att
orden ?audionomer, biomedicinska analytiker, dietister och
ortopedingenjörer? läggs till efter ordet ?kurator?.
4. 4 kap. 3 § förslaget till lag om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens
område (mom. 7)
Barbro Westerholm (fp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 17 börjar med
?Behörighetskommittén? och på s. 18 slutar med ?So38 (fp) yrkande 1? bort ha
följande lydelse:
Utskottet anser att en ny högre åldersgräns för icke hälso- och
sjukvårdspersonal att behandla barn bör införas. Utskottet delar motionärernas
oro för att nedskärningarna inom skolhälsovården innebär en risk att den inte
kan uppfylla de åligganden den har enligt skollagen. Utskottet är inte
övertygat om att skolhälsovården får tillräckligt med resurser för regelbundna
hälsoundersökningar av skolbarnen. Därmed finns det svårigheter att upptäcka om
barn utsatts för kvacksalveri. Utskottet anser att åldersgränsen bör höjas till
15 år. Med bifall till motion So38 (fp) yrkande 1 tillstyrker utskottet
förslaget till 4 kap. 3 § förslaget till lag om yrkesverksamhet på hälso- och
sjukvårdens område med den ändringen att ordet ?åtta? ändras till ?femton?.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande 4 kap. 3 § förslaget till lag om yrkesverksamhet på hälso-
och sjukvårdens område
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:So38 yrkande 1 antar 4 kap. 3 §
förslaget till lag om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område med
den ändringen att ?åtta? ändras till ?femton?,
5. Alternativmedicin m.m. (mom. 9)
Thomas Julin (mp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 18 börjar med ?I motionerna
So308 (mp)? och slutar med ?yrkandena 2-5? bort ha följande lydelse:
Distriktssköterskor och läkare tillhör några av de grupper av
sjukvårdspersonal som i sin dagliga verksamhet är nyckelpersoner vad gäller
information till patienter. I dagsläget är det inte självklart att dessa
informatörer har god kunskap om de möjligheter till olika behandlingsmetoder
som alternativmedicinens företrädare kan erbjuda. Utskottet anser det
otillfredsställande och föreslår därför att all utbildning av sjukvårdspersonal
bör innehålla adekvat information om alternativmedicinska metoder.
Utskottet anser att krav på registrering skall införas för samtliga personer
eller företag som i någon form använder alternativmedicinska behandlings- och
diagnosmetoder. Med tanke på patienternas säkerhet och integritet bör enligt
utskottets mening en statlig myndighet ha kontroll över och insyn i de
alternativmedicinska utövarnas verksamheter. Utskottet anser att en sådan
registrering bör göras hos Socialstyrelsen. En registrering skulle innebära att
den som blir registrerad förbinder sig att hålla en kundförteckning, att föra
journalanteckningar, att inneha fullgott försäkringsskydd samt att rapportera
skador eller biverkningar till Socialstyrelsen. Registreringen skulle enligt
utskottets mening vara självfinansierande. Vidare skulle den inte uppfattas som
en legitimering eller auktorisation. Socialstyrelsen skulle även stå för
information till allmänhet, myndigheter och sjukvårdspersonal. Styrelsen bör
också få i uppdrag att skapa ett samordningsorgan för alternativmedicinska
frågor.
Utskottet anser slutligen att Forskningsrådsnämnden bör initiera vederhäftig
forskning rörande alternativmedicinska behandlingsåtgärder.
Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning av motionerna So308 (mp)
yrkandena 21-24 och So340 (mp) yrkandena 2-5 som sin mening ge regeringen till
känna.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:
9. beträffande alternativmedicin m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:So308 yrkandena 21-24 och
1997/98:So340 yrkandena 2-5 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
6. 5 kap. 5 § förslaget till lag om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens
område (mom. 11)
Barbro Westerholm (fp) och Thomas Julin (mp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 21 börjar med ?Syftet med?
och slutar med ?1 och 2 avstyrks? bort ha följande lydelse:
Utskottet delar bedömningen i motion So297 (fp) att nuvarande tidsgräns på 2
år ofta innebär problem för anmälaren. Mycket ofta sträcker sig
behandlingsperioderna över väsentligt längre tid än två år. Vid mycket långa
sjukdomsperioder har vederbörande ofta inte återhämtat sig vare sig fysiskt
eller psykiskt så att han/hon orkar göra en anmälan efter en felbehandling. Vid
dödsfall, inte minst när det gäller barn, krävs ofta lång tid för anhöriga att
bearbeta sin sorg. Därmed faller deras möjligheter att anmäla ärendet när
preskriptionstiden är så kort som två år. Samtidigt får inte preskriptionstiden
sättas så att minnesbilder av aktuellt fall försvåras. Preskriptionstiden bör
därför förlängas till tre år.
I andra fall kan det vara så att orsaken till en patients besvär på grund av
en felbehandling upptäcks först efter att preskriptionstiden har gått ut. Ett
exempel på ett sådant fall är en patient som under drygt två år hade svåra
smärtor i buken. Upprepade besök hos läkare gav olika diagnoser och
behandlingar som inte hjälpte. Efter diagnosen blindtarmsinflammation
opererades patienten och då upptäcktes en operationsduk som glömts vid en
tidigare operation. Eftersom två år gått kunde patienten inte göra en anmälan
trots att ett helt uppenbart fel hade begåtts. Det är ur patientsynpunkt helt
nödvändigt att preskriptionstiden ändras så att när orsaken till en patients
problem är ett misstag från sjukvården, skall preskriptionstiden börja löpa
från den dag då misstaget upptäckts. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med
anledning av motion So297 (fp) yrkandena 1 och 2 som sin mening ge regeringen
till känna. Regeringen bör snarast återkomma med ett nytt förslag i enlighet
med motionärernas önskemål. I avvaktan därpå tillstyrks föreliggande förslag
till 5 kap. 5 §.
dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:
11. beträffande 5 kap. 5 § förslaget till lag om yrkesverksamhet på
hälso- och sjukvårdens område
att riksdagen med anledning av propositionen och motion 1997/98: So297
yrkandena 1 och 2
dels antar 5 kap. 5 § förslaget till lag om yrkesverksamhet på hälso- och
sjukvårdens område,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
7. 5 kap. 7-9 §§ förslaget till lag om yrkesverksamhet på hälso- och
sjukvårdens område (mom. 12)
Sten Svensson (m), Liselotte Wågö (m), Leif Carlson (m), Barbro Westerholm
(fp), Birgitta Wichne (m) och Chatrine Pålsson (kd) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 23 börjar med ?Utskottet
anser? och slutar med ?7- 9 §§ i förslaget? bort ha följande lydelse:
Utskottet ställer sig positivt till förslaget om interimistisk återkallelse
av legitimation för de ytterlighetsfall det är fråga om men vill understryka
att huvudprincipen i ärenden om återkallelse av legitimation måste vara att
handläggningen sker så skyndsamt att någon förlängning av ett eventuellt
interimistiskt beslut inte skall vara aktuell. Emellanåt kan naturligtvis
utredningsarbetet dra ut på tiden - inte minst på grund av den legitimerades
eget agerande, men också på grund av att beslut från annan myndighet
(exempelvis domstol) måste inväntas. Enligt utskottets uppfattning är det dock
viktigt att slå fast att utdragen handläggning av den legitimerades motpart
eller för den delen av HSAN inte kan anses utgöra ?särskilda skäl? för att
förlänga ett interimistiskt beslut om återkallelse av legitimation.
Legitimation föreslås i vissa undantagsfall kunna återkallas för tiden till
dess frågan om återkallelse har prövats slutligt (interimistisk återkallelse).
Någon bestämmelse om s.k. strikt skadeståndsansvar för det allmänna föreslås
inte i de fall en interimistisk åtgärd inte leder till slutlig återkallelse av
legitimationen. Behörighetsutredningens förslag att den legitimerade skulle ha
rätt till ersättning för s.k. ren förmögenhetsskada (dvs. förmögenhetsskada som
uppstår utan samband med person- eller sakskada), som tillfogats denne på grund
av ett interimistiskt beslut om återkallelse av legitimationen som sedan inte
återkallats slutligt, fick positivt bemötande av ett stort antal
remissinstanser. Enligt utskottets uppfattning bör utredningens förslag i denna
del genomföras.
Ett beslut om interimistiskt återkallande medför i praktiken att det blir
svårt för den berörde att återuppta sin yrkesverksamhet även om legitimationen
inte återkallas slutligt. Ersättningen skall enligt utskottets bedömning kunna
vägras eller sättas ned om den legitimerade har försvårat utredningen eller
eljest medverkat till skadan eller om det av någon anledning skulle vara
oskäligt att ersättning lämnas. Mot bakgrund av vad som anförts i motion So38
(fp) yrkandena 5 och 6 bör regeringen snarast återkomma till riksdagen med ett
lagförslag.
dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:
12. beträffande 5 kap. 7-9 §§ förslaget till lag om yrkesverksamhet på
hälso- och sjukvårdens område
att riksdagen med anledning av propositionen och motion 1997/98: So38 yrkandena
5 och 6
dels antar 5 kap. 7-9 §§ förslaget till lag om yrkesverksamhet på hälso-
och sjukvårdens område,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
8. 5 kap. 11-12 §§ förslaget till lag om yrkesverksamhet på hälso- och
sjukvårdens område (mom. 13)
Thomas Julin (mp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 24 börjar med ?Utskottet
delar? och på s. 25 slutar med ?motion So324 (s)? bort ha följande lydelse:
Utskottet delar bedömningen i motion So324 (s) att om en läkare eller
tandläkare missbrukar sin behörighet att förskriva narkotiska eller
alkoholhaltiga läkemedel eller teknisk sprit skall behörigheten dras in eller
begränsas. Utskottet tillstyrker förslaget till 5 kap. 11 § med den ändringen
att ordet ?får?, som förekommer två gånger, ersätts med ?skall?. Utskottet
tillstyrker förslaget till 5 kap. 12 §.
dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:
13. beträffande 5 kap. 11-12 §§ förslaget till lag om yrkesverksamhet på
hälso- och sjukvårdens område
att riksdagen med anledning av propositionen och motion 1997/98: So324 antar 5
kap. 11 och 12 §§ förslaget till lag om yrkesverksamhet på hälso- och
sjukvårdens område med den ändringen i 11 § att ordet ?får?, som
förekommer två gånger, ersätts med ?skall?,
9. Sekretesskydd för personalen m.m. (mom. 17 och 18)
Barbro Westerholm (fp) anser
dels att den del av utskottets betänkande som på s. 27 börjar med ?Utskottet
konstaterar? och slutar med ?(fp) yrkande 4? bort ha följande lydelse:
Utskottet delar bedömningen i motion So297 (fp) yrkande 3 att HSAN bör ingå i
den uppräkning av myndigheter som omfattas av utökat sekretesskydd i
sekretessförordningens 1 a §, eftersom de anställda på grund av arbetets
karaktär regelmässigt utsätts för hot och trakasserier.
Utskottet delar också bedömningen att muntlig förhandling bör medges i HSAN i
större utsträckning än för närvarande. I svårbedömda fall bör muntlig
förhandling kunna ge en mycket god tilläggsinformation. Vad utskottet nu anfört
bör riksdagen med anledning av motion So297 (fp) yrkandena 3 och 4 som sin
mening ge regeringen till känna. Regeringen bör snarast återkomma med ett
förslag i enlighet med motionärernas önskemål. I avvaktan därpå tillstyrks
föreliggande förslag till 7 kap. 11 §.
dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse:
17. beträffande sekretesskydd för personalen
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:So297 yrkande 3 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse:
18. beträffande 7 kap. 11 § förslaget till lag om yrkesverksamhet på
hälso- och sjukvårdens område
att riksdagen med anledning av propositionen och motion 1997/98: So297 yrkande
4
dels antar 7 kap. 11 § förslaget till lag om yrkesverksamhet på hälso- och
sjukvårdens område,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
I propositionen framlagda lagförslag
1 Förslag till lag om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område
2 Förslag till lag om införande av lagen om yrkesverksamhet på hälso- och
sjukvårdens område
3 Förslag till lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763)
4 Förslag till lag om ändring i patientjournallagen (1985:562)
5 Förslag till lag om ändring i patientskadelagen (1996:799)
6 Förslag till lag om ändring i lagen (1961:181) om försäljning av teknisk
sprit m.m.
7 Förslag till lag om ändring i läkemedelslagen (1992:859)
8 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:860) om kontroll av narkotika
9 Förslag till lag om ändring i tandvårdslagen (1985:125)
10 Förslag till lag om ändring i lagen (1986:765) med instruktion för
Riksdagens ombudsmän
11 Förslag till lag om ändring i lagen (1975:1339) om Justitiekanslerns
tillsyn
12 Förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200)
Innehållsförteckning
Sammanfattning........................................1
Propositionen.........................................1
Motionerna............................................2
Motioner väckta med anledning av propositionen......2
Motioner väckta under allmänna motionstiden 1997....3
Ärendets beredning i utskottet......................5
Utskottet.............................................5
Begreppet hälso- och sjukvårdspersonal m.m..........6
Utskottets bedömning..............................7
Behörighetsregleringen för vissa yrkesgrupper.......7
Behörighetskommittén.............................10
Utskottets bedömning.............................11
Begränsningar i rätten att vidta vissa hälso- och sjukvårdande åtgärder
m.m. 12
Utskottets bedömning.............................17
Preskription.......................................19
Utskottets bedömning.............................21
Interimistisk återkallelse av legitimation m.m.....21
Utskottets bedömning.............................23
Begränsning av förskrivningsrätt...................23
Utskottets bedömning.............................24
HSAN:s verksamhet m.m..............................25
Utskottets bedömning.............................27
Lagförslaget i övrigt..............................28
Övriga lagförslag..................................28
Hemställan.........................................28
Reservationer......................................31
I propositionen framlagda lagförslag.............38