I betänkandet behandlas ett sextiotal motionsyrkanden från den allmänna
motionstiden 1997 om olika handikappfrågor.
Utskottet konstaterar att ett omfattande arbete pågår för att förhindra
diskriminering och främja funktionshindrades deltagande i samhällslivet på
likvärdiga villkor som andra. Ett enigt utskott anser dock med anledning av
några motionsyrkanden att regeringen bör utreda formerna för en reglering av
ett diskrimineringsförbud i näringsverksamhet.
Övriga motionsyrkanden avstyrks.
Till betänkandet har fogats 17 reservationer och ett särskilt yttrande.
Motionerna
1997/98:So214 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) vari yrkas
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om barn med DAMP.
1997/98:So240 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utgångspunkterna för en politik för de funktionshindrade,
20. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en hjälpmedelsgaranti i
enlighet med vad som anförts i motionen,
21. att riksdagen hos regeringen begär utredning om effekterna av Americans
With Disabilities Act i enlighet med vad som anförts i motionen.
1997/98:So285 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om funktionshindrade och lättillgängligheten,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om hjälpmedel till funktionshindrade.
1997/98:So296 av Kerstin Heinemann (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ett samlat
åtgärdsprogram bör utarbetas för funktionsstörningen MBD/DAMP.
1997/98:So308 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas
7. att riksdagen hos regeringen begär en utredning av hur barn och ungdomar
med neuropsykiatriska störningar över hela landet skall kunna tillförsäkras
vård och behandling i fungerande vårdkedjor,
29. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av att handikappanpassning skall vara norm i samtliga delar
av statsbudgeten,
30. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av hur en finansiell
samordning av huvudmän rörande insatser för funktionshindrade skall kunna
genomföras.
1997/98:So403 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om bostadstillägg till funktionshindrade,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en hjälpmedelsgaranti,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en antidiskrimineringslag för funktionshindrade,
10. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om diskrimineringslag i
enlighet med vad som anförts i motionen.
1997/98:So408 av Eva Eriksson (fp) vari yrkas att riksdagen beslutar om en
sådan ändring av lagen (1993:387) om stöd och service till vissa
funktionshindrade i enlighet med vad i motionen anförts om ett förtydligande om
avsikten med insatsen råd och stöd enligt LSS.
1997/98:So410 av andre vice talman Görel Thurdin och Ingbritt Irhammar (c) vari
yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att det tillsätts en parlamentarisk utredning med uppdrag att ta
fram en lagstiftning mot diskriminering av funktionshindrade.
1997/98:So411 av Roland Larsson m.fl. (c) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om socialtjänstens deltagande i kommunens planering,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om personalutbildning och funktionshinder,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förskrivning av IT-hjälpmedel,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om lagstiftning för förbättrad tillgänglighet,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen känna vad i motionen anförts
om utbildningssatsningar.
1997/98:So412 av Juan Fonseca (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om funktionshindrade människor med
utländsk bakgrund.
1997/98:So413 av Juan Fonseca (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om att alla statliga utredningar
bör innehålla redovisning av konsekvenser för funktionshindrade.
1997/98:So416 av Berit Oscarsson och Sven-Erik Österberg (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
bilstödet.
1997/98:So419 av Torgny Danielsson och Sonja Fransson (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna behovet av ett förtydligande
om avsikten med insatsen råd och stöd enligt LSS.
1997/98:So421 av Kenth Skårvik och Sigge Godin (fp) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en
hjälpmedelsgaranti samt "enklare" hjälpmedel för funktionshindrade.
1997/98:So422 av tredje vice talman Christer Eirefelt (fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en
ändring av förordningen (1988:890) om bilstöd till handikappade.
1997/98:So430 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) vari yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en lag mot diskriminering av personer med funktionshinder,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om komplettering av 3 a § hälso- och sjukvårdslagen.
1997/98:So434 av Thomas Julin m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utredning av
bilstödet med medverkan av sakkunniga från handikapprörelsen.
1997/98:So436 av Lena Sandlin och Anders Ygeman (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om statens ansvar för hjälpmedelsförsörjningen och avgiftsfinansiering
av densamma,
2. att riksdagen hos regeringen begär att en utredning tillsätts med uppdrag
att granska dels finansieringen av, dels förutsättningarna för en samlad
organisation för hjälpmedelsförsörjning.
1997/98:So438 av Helena Frisk (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om behov av att utjämna kostnader
mellan olika kommuner.
1997/98:So439 av Marianne Andersson och Ingbritt Irhammar (c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
utformningen av bilstöd till familjer med handikappade barn.
1997/98:So442 av Barbro Hietala Nordlund (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om handikapporganisationernas svåra ekonomiska situation,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om problemet med de ändrade utbetalningsperioderna.
1997/98:So443 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en skärpt antidiskrimineringslag,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att ge Handikappombudsmannen processrätt,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om hjälpmedelsgaranti,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en hälsoekonomisk analys av bilstödet.
1997/98:So444 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett medborgarperspektiv på handikappolitiken,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att ansvars- och finansieringsprincipen skall fastställas i lag,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till hur kommunernas ansvar för
lag om stöd och service till vissa funktionshindrade skall skärpas enligt vad i
motionen anförts om de 10 insatserna för funktionshindrade,
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en lagstiftning mot
diskriminering av funktionshindrade,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att en diskrimineringslag skall ta upp tillgängligheten i utemiljön
för personer med funktionshinder,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att en diskrimineringslag skall ta upp att verksamheter som vänder
sig till allmänheten måste vara tillgängliga för personer med funktionshinder,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att en diskrimineringslag skall ta upp att offentliga telefoner
måste anpassas till funktionshindrades förutsättningar,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att en diskrimineringslag skall ta upp att tidningar, TV-program,
kulturutbud och samhällsinformation skall vara tillgängliga för
funktionshindrade,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att en diskrimineringslag skall ta upp att undervisningen och den
sociala miljön i skolan skall utformas så att de anpassas till
funktionshindrade,
11. att riksdagen hos regeringen begär förslag till åtgärder och
utbildningsinsatser, bl.a. genom kunskapslyftet, som ökar attraktionskraften
hos funktionshindrade på arbetsmarknaden enligt vad i motionen anförts,
16. att riksdagen hos regeringen begär en utredning enligt vad i motionen
anförts om hemtjänst för funktionshindrade,
17. att riksdagen hos regeringen begär förslag till regler så att den
funktionshindrade själv kan välja service inom hemtjänsten,
18. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en huvudman enligt vad i
motionen anförts om ett sammanförande av alla insatser för hjälpmedel till
funktionshindrade,
19. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en lag om rättigheter när
det gäller handikapphjälpmedel,
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett reviderat och förstärkt bilstöd till funktionshindrade,
21. att riksdagen hos regeringen begär förslag till hur personer med bilstöd
kan kompenseras för de stora bensinskattehöjningarna.
1997/98:So674 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att uppdra åt Skolverket och Socialstyrelsen att ta fram ett
handlingsprogram för att hjälpa barn med ADHD.
1997/98:T815 av Kerstin Warnerbring m.fl. (c) vari yrkas
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förskrivning av IT-hjälpmedel,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om särskilt stöd för anpassning av IT-produkter,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utredning av en lagstiftning om antidiskriminering och
tillgänglighet inom IT-området.
1997/98:Bo508 av Sonja Fransson och Torgny Danielsson (s) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att statliga utredningarnas förslag skall kompletteras med
konsekvensbeskrivningar för människor med funktionshinder.
Utskottet
Utgångspunkter för handikappolitiken
I motion So240 av Carl Bildt m.fl. (m) yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om utgångspunkterna för en politik
för de funktionshindrade (yrkande 19). På många sätt är Sverige ett bra land
att leva i för funktionshindrade. Genom reformer som framför allt skedde under
de borgerliga åren i början av 1980-talet och under perioden 1991-1994 har de
funktionshindrade tillförsäkrats en god levnadsnivå, anför motionärerna. Men
det finns många brister som bör åtgärdas och som det borde gå att uppnå
politisk enighet om. Motionärerna understryker att det offentligas insatser för
människors välfärd skall prioritera dem som har det svårast. Stödet till
fysiskt och psykiskt funktionshindrade skall vara mångsidigt och anpassas till
den funktionshindrades förutsättningar. Det skall ge de funktionshindrade
valfrihet och goda möjligheter att påverka sin situation, t.ex. genom att de
själva får besluta om att anställa vårdpersonal och välja omsorgsform. Genom
förutseende planering bör den yttre och inre miljön anpassas till de
funktionshindrade, anförs det vidare.
I motion So444 av Johan Lönnroth m.fl. (v) begärs tillkännagivanden till
regeringen om vad i motionen anförts om ett medborgarperspektiv i
handikappolitiken (yrkande 1) och om att ansvars- och finansieringsprincipen
skall fastställas i lag (yrkande 2). Motionärerna anser att handikappolitiken
måste ha ett medborgarperspektiv. Detta betyder att människor med
funktionshinder skall ingå i samhällsgemenskapen med samma rättigheter och
möjligheter som människor som inte är funktionshindrade. Medborgarperspektivet
innebär att handikappolitiken måste bygga både på generella och
individinriktade åtgärder. Motionärerna hänvisar till Handikapputredningens
formulering (SOU 1992:52):
Funktionshindrade medborgare och deras livsvillkor påverkas av de förändringar
som sker i den generella välfärden. Vi vill i våra förslag stärka enskildas
ställning genom både generella och individinriktade insatser och genom att
fastslå att ansvaret för frågor som rör funktionshindrade skall ligga inom
respektive samhällssektor. Vi menar att detta är en nödvändig färdriktning för
fortsatt utveckling.
Motionärerna anför vidare att ansvars- och finansieringsprincipen, dvs. att
ansvaret för och finansieringen av handikappanpassningen skall ligga hos dem
som erbjuder tjänster, varor och verksamheterna i fråga, måste fastslås i lag.
Utskottet behandlade frågan om mål och strategi inom handikappområdet senast i
betänkande 1997/98:SoU6 med anledning av regeringens skrivelse 1996/97:120 om
handikappolitiken. Utskottet anförde då följande:
Utskottet delar regeringens uppfattning att handikappolitiken skall bygga på
principerna om full delaktighet i samhällslivet, jämlika levnadsvillkor,
självbestämmande och tillgänglighet. De handikappolitiska reformer som
genomförts under senare år har varit inriktade på förbättringar av det
individuella stödet till personer med funktionshinder. Utskottet delar
regeringens uppfattning att arbetet nu bör inriktas mot att ge statliga
myndigheter, landsting, kommuner, organisationer m.fl. förutsättningar att
utveckla tillgängligheten i vid bemärkelse inom olika samhällssektorer och
verksamheter. I skrivelsen anförs att de åtgärder regeringen vidtagit, föreslår
och planerar bygger på principen att handikappaspekterna skall beaktas inom
varje samhällsområde och att handikapporganisationerna ingår som viktiga
samverkanspartner i ett sådant arbete. Samarbetet med handikapporganisationerna
utvecklas nu genom bl.a. utökade kontakter mellan dessa och
statssekreterargruppen för handikappfrågor, som har att samordna regeringens
hantering av handikappfrågorna. Regeringen avser vidare att låta den särskilde
utredaren av Handikappombudsmannen pröva frågan om inrättande av en nationell
samordningskommitté i handikappfrågor.
De aktuella motionsyrkandena avstyrktes därmed. Riksdagen följde utskottet
(rskr. 7).
Utskottets bedömning
Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning att handikappolitiken skall bygga
på principerna om full delaktighet i samhällslivet, jämlika levnadsvillkor,
självbestämmande och tillgänglighet. De handikappreformer som genomförts under
senare år har varit inriktade på förbättringar av det individuella stödet till
personer med funktionshinder. Arbetet bör nu inriktas mot att ge statliga
myndigheter, landsting, kommuner, organisationer m.fl. förutsättningar att
utveckla tillgängligheten i vid bemärkelse inom olika samhällssektorer och
verksamheter. Principen är att handikappaspekterna skall beaktas inom varje
samhällsområde och att handikapporganisationerna skall ingå som viktiga
samverkanspartner i det pågående arbetet. Utskottet vill också peka på att den
särskilde utredaren av Handikappombudsmannen har att pröva frågan om
inrättandet av en nationell samordningskommitté i handikappfrågor. Motionerna
So240 (m) yrkande 19 och So444 (v) yrkandena 1 och 2 avstyrks därmed.
Antidiskrimineringslag
I motion So403 av Gullan Lindblad m.fl. (m) begärs tillkännagivande till
regeringen om vad i motionen anförts om en antidiskrimineringslag för
funktionshindrade (yrkande 7) samt en utredning om diskrimineringslag i
enlighet med vad i motionen anförts (yrkande 10). Motionärerna anför att deras
politik bygger på alla människors lika värde och att denna inställning
kombinerad med de konstitutionella skydd alla medborgare i vårt land har borde
vara tillräckligt för att garantera att ingen diskrimineras på grund av kön,
ursprung, funktionshinder eller något annat skäl. Men samtidigt måste vi enligt
motionärerna inse att många funktionshindrade fortfarande möts av fördomar.
Även om motionärerna i andra sammanhang har varit avvisande till
speciallagstiftning för olika grupper av människor anser de dock att någon form
av antidiskrimineringslag för funktionshindrade bör övervägas. I dag kan t.ex.
en funktionshindrad nekas att besöka en restaurang, och det helt lagligt. Det
är också helt lagligt att förbigå en funktionshindrad i samband med
anställning. Regeringen måste därför ges i uppdrag att studera hur en
antidiskrimineringslag kan utformas, anförs det.
I motion So240 av Carl Bildt m.fl. (m) yrkas att riksdagen hos regeringen
begär en utredning om effekterna av Americans With Disabilities Act (ADA)
(yrkande 21). Motionärerna anför att ADA har varit i kraft i sex år i USA.
Lagen förbjuder diskriminering av personer med funktionshinder. Den ger
funktionshindrade rätt att använda kollektiva färdmedel, vilket innebär att
trafikmedlen måste anpassas. Federala, delstatliga och lokala myndigheter måste
vara tillgängliga för personer med funktionshinder. Funktionshindrade har också
enligt lagen rätt att på lika villkor få tillgång till utbjudna varor,
tjänster, lokaler och förmåner som erbjuds av privata näringsidkare. Det
omfattar också allmänna utrymmen som restauranger och hotell. Förändringarna
och de nya bestämmelserna har inte kostat de amerikanska skattebetalarna några
större belopp. I stället har kostnaderna spritts bland de andra nyttjarna av en
viss tjänst. Motionärerna anser att regeringen bör låta studera de amerikanska
erfarenheterna och hur dessa kan användas i arbetet för att underlätta de
funktionshindrades situation i Sverige. Samtidigt bör frågor om ansvar och
finansiering ytterligare belysas.
I motion So410 av Görel Thurdin och Ingbritt Irhammar (båda c) yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
att det tillsätts en parlamentarisk utredning med uppdrag att ta fram en
lagstiftning mot diskriminering av funktionshindrade (yrkande 2). Motionärerna
hänvisar till att det pågår ett arbete inom Arbetsmarknadsdepartementet med att
få fram en lagstiftning mot diskriminering av funktionshindrade i arbetslivet
och att det inom Justitiedepartementet pågår ett arbete för att ändra
bestämmelsen om olaga diskriminering i brottsbalken, så att den också kommer
att omfatta funktionshindrade. Dessa insatser är värdefulla. Motionärerna pekar
på att bl.a. De Synskadades riksförbund föreslagit en lagstiftning om
tillgänglighet som skulle ge den enskilde rätt att gå till domstol och få sin
sak prövad om han eller hon anser sig diskriminerad på grund av
funktionshindret. Det finns också förslag om en lagstiftning där redan
befintliga lagar som t.ex. plan- och bygglagen, förvaltningslagen etc.
förstärks med fler tvingande bestämmelser. Motionärerna anser att dessa båda
alternativ bör utredas.
I motion So443 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs tillkännagivande om en
skärpt antidiskrimineringslag (yrkande 2) och om att ge Handikappombudsmannen
processrätt (yrkande 4). Motionärerna anser att det behövs en lagstiftning som
förbjuder diskriminering av människor med funktionshinder. Den bör gälla i
arbetslivet, men också i andra sammanhang, anför de. Det händer t.ex. att
restaurangägare nekar funktionshindrade att äta på restaurangen med hänvisning
till att ?det skulle störa de andra gästerna?. Diskriminering av handikapp
skall i lag likställas med diskriminering på grund av kön, hudfärg eller etnisk
tillhörighet. Handikappombudsmannen måste också ges möjlighet att väcka talan
om någon diskrimineras på grund av sitt funktionshinder i enlighet med
Handikapputredningens förslag, anförs det.
I motion So444 av Johan Lönnroth m.fl. (v) yrkas att riksdagen hos regeringen
begär förslag till en lagstiftning mot diskriminering av funktionshindrade
(yrkande 4). Vidare begärs tillkännagivanden om att en diskrimineringslag skall
ta upp dels tillgängligheten i utemiljön för personer med funktionshinder
(yrkande 5), dels att verksamheter som vänder sig till allmänheten måste vara
tillgängliga för personer med funktionshinder (yrkande 6), dels att offentliga
telefoner måste anpassas till funktionshindrades förutsättningar (yrkande 7),
dels att tidningar, TV-program, kulturutbud och samhällsinformation skall vara
tillgängliga för funktionshindrade (yrkande 8) och dels att undervisningen och
den sociala miljön i skolan skall utformas så att de anpassas till
funktionshindrade (yrkande 9). Motionärerna hänvisar till den amerikanska
lagstiftningen ADA och anser att Sverige behöver en lagstiftning mot
diskriminering av funktionshindrade. Lagen bör innehålla följande: Utemiljön
måste vara tillgänglig och orienterbar för personer med funktionshinder.
Verksamheter som vänder sig till allmänheten måste vara tillgängliga för
personer med funktionshinder. Offentliga telefoner måste anpassas efter
funktionshindrades förutsättningar. Telefonservice måste finnas, som är
anpassad för döva och hörselskadade. TV-program, tidningar, kulturutbud och
samhällsinformation måste vara tillgängliga för döva/hörsel- och synskadade,
utvecklingsstörda och personer med läs- och skrivsvårigheter. IT-utvecklingen
måste styras så att den inte lämnar funktionshindrade utanför. Skolan måste
utforma sin undervisning och sin sociala miljö så att ingen elev ställs
utanför. Ansvaret och finansieringen skall ligga hos den som erbjuder tjänster,
varor och verksamheterna i fråga, dvs. att den s.k. ansvars- och
finansieringsprincipen skall gälla.
Också i motion So430 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en lag mot
diskriminering av personer med funktionshinder (yrkande 5). Sverige har ingen
lag som förbjuder diskriminering av personer med funktionshinder. Motionärerna
anför att i allt kärvare tider med risk för att olika grupper hamnar i utsatta
lägen är det nödvändigt att införa lagar mot diskriminering av personer med
funktionshinder.
I december 1997 överlämnades utredningen mot diskriminering i arbetslivet av
personer med funktionshinder (FUDA) ett delbetänkande Förbud mot diskriminering
i arbetslivet av personer med funktionshinder, SOU 1997:176. Utredningen
föreslår en lag med förbud mot diskriminering i arbetslivet av personer med
funktionshinder. Förbudet föreslås omfatta såväl direkt som indirekt
diskriminering. Vidare föreslås en uttrycklig regel som ålägger arbetsgivare
att utreda förekomsten av uppgivna trakasserier på grund av funktionshinder på
arbetsplatsen samt en skyldighet att vidta erforderliga åtgärder för att
förhindra fortsatta trakasserier. Utredningen föreslår att
Handikappombudsmannen skall utöva tillsynen av den nya lagens efterlevnad.
Ombudsmannen bör därför ges befogenheter att kalla arbetsgivare till
överläggningar hos ombudsmannen och att förelägga arbetsgivare att lämna
uppgifter som berör dennes förhållande till arbetstagare och arbetssökande.
Handikappombudsmannen föreslås också få rätt att föra talan i mål enligt den
nya lagen i Arbetsdomstolen på en arbetssökandes eller arbetstagares vägnar.
Utredningen remissbehandlas för närvarande. Regeringen avser att avlämna en
proposition till riksdagen i maj 1998 med förslag till förbud mot
diskriminering i arbetslivet av personer med funktionshinder.
Frågan om formerna för en reglering av ett diskrimineringsförbud av personer
med funktionshinder bereds för närvarande av Regeringskansliet.
I regeringens skrivelse 1996/97:120 om handikappolitik redovisades att
regeringen avsåg att uppdra åt Boverket att samordna ett program för generellt
ökad tillgänglighet i kommunerna.
Boverket kommer till den 1 februari 1998 att redovisa sin inventering av
vidtagna och planerade tillgänglighetsskapande åtgärder i offentliga lokaler
och på allmänna platser. Regeringen kommer därefter att utforma uppdraget till
Boverket om ett treårigt pilotprojekt där kommunerna kommer att inbjudas att
medverka. Arbetet med programmet skall ske i samråd med Handikappinstitutet,
handikapporganisationer och andra berörda.
Statens kulturråd har i uppdrag att utarbeta ett handlingsprogram för att
främja funktionshindrades deltagande i kulturlivet. Arbetet sker i nära
samarbete med handikapporganisationer, kulturinstitutioner, studieförbund,
folkhögskolor, folkrörelser och berörda myndigheter. Förslag till
utvecklingsinsatser kommer att överlämnas till Regeringskansliet den 1 mars
1998.
I december 1995 presenterade Socialdepartementet en promemoria Samhälls-
information för alla. Regeringskansliets publikationer och deras tillgänglighet
för personer med funktionsnedsättning, Ds 1995:80. I denna föreslogs att
personer med funktionsnedsättning skall erbjudas motsvarande servicenivå som
andra och till samma kostnad som för andra. Kommittédirektiv, Statens
offentliga utredningar (SOU), Departementsserien (Ds), Statsliggaren och Svensk
författningssamling (SFS) skall därför finnas tillgängliga i anpassade
versioner. I första hand skall dessa framställas med tanke på personer med
synskador, dövblindhet, språkskador och utvecklingsstörning.
Instruktion om detta har gått ut från Regeringskansliets förvaltningskontor
till alla departement. Information har också gått till alla utredningar.
Utskottets bedömning
Utskottet kan konstatera att ett omfattande arbete pågår för att förhindra
diskriminering och främja funktionshindrades deltagande i samhällslivet på
likvärdiga villkor. Regeringen har aviserat att den i maj 1998 avser att lägga
fram en proposition med förslag till förbud mot diskriminering i arbetslivet av
personer med funktionshinder. I det betänkande som ligger till grund för
propositionen föreslås bl.a. att Handikappombudsmannen skall ges rätt att föra
talan i Arbetsdomstolen i mål enligt den nya lagen.
Statens kulturråd kommer i dagarna att redovisa sitt förslag till
utvecklingsinsatser inom kulturområdet för att främja funktionshindrades
deltagande i kulturlivet. Boverket redovisar också i dagarna sin inventering av
vidtagna och planerade tillgänglighetsskapande åtgärder i offentliga lokaler
och på allmänna platser. Redovisningen kommer enligt uppgift att ligga till
grund för ett uppdrag från regeringen till Boverket att samordna ett program
för generellt ökad tillgänglighet i kommunerna.
Regeringskansliet har vidare vidtagit åtgärder för att öka tillgängligheten
till bl.a. kommittédirektiv, statliga utredningar, departementspromemorior,
Statsligggaren och Svensk författningssamling.
Dessa insatser har stor betydelse för att främja de funktionshindrades
möjligheter till delaktighet och jämlikhet i samhällslivet. Utskottet vill
samtidigt understryka vikten av att också förhindra diskriminering av
funktionshindrade i näringsverksamhet. I dagsläget är det t.ex. möjligt att
utan påföljd neka en funktionshindrad att besöka en restaurang eller ett
hotell. Utskottet anser därför att regeringen bör ges i uppdrag att utreda
formerna för en reglering av ett diskrimineringsförbud i näringsverksamhet.
Vad utskottet anfört med anledning av motionerna So240 (m) yrkande 21, So403
(m) yrkandena 7 och 10, So410 (c) yrkande 2, So430 (kd) yrkande 5, So443 (fp)
yrkandena 2 och 4 och So444 (v) yrkandena 4-9 bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
Funktionshindrade på arbetsmarknaden
I motion So444 av Johan Lönnroth m.fl. (v) yrkas att riksdagen hos regeringen
begär förslag till åtgärder och utbildningsinsatser, bl.a. genom
kunskapslyftet, som ökar attraktionskraften hos funktionshindrade på
arbetsmarknaden (yrkande 11). Trots att funktionshindrade är hårdast drabbade
av arbetslöshet har arbetsmarknadsinsatserna för dem försämrats, anför
motionärerna. De anser att funktionshindrade i första hand skall erbjudas
arbete på den reguljära arbetsmarknaden utifrån sin kunskap och kompetens.
Ibland krävs dock olika arbetsmarknadspolitiska stödåtgärder. Lönebidragen
måste förbättras och Samhall ges förutsättningar att leva upp till de krav som
ställs på företaget, anför motionärerna. De anser att särskilda
utbildningsresurser skall anslås inom ramen för kunskapslyftet för att stärka
funktionshindrades attraktionskraft på arbetsmarknaden.
Arbetsmarknadsutskottet har vid behandlingen av budgetpropositionen för 1998
bl.a. anfört följande angående insatser för de arbetshandikappade (1997/98:AU1
s. 114-115):
Det torde vara oomstritt att de arbetshandikappade har en mycket besvärlig
situation på arbetsmarknaden, särskilt i tider av hög arbetslöshet bland
befolkningen totalt. De arbetshandikappades utbildningsnivå är betydligt lägre
än andra gruppers. Över hälften saknar gymnasieutbildning. Frekvensen av
inskrivningar längre än två år är enligt AMS dubbelt så hög bland de
arbetshandikappade som bland övriga sökande hos arbetsförmedlingarna. Statliga
insatser är därför nödvändiga för att så långt som möjligt förhindra passivitet
i form av arbetslöshet eller förtidspensioneringar. Utskottet delar
motionärernas uppfattning att behovet av såväl subventionerade arbetsplatser
för arbetshandikappade som andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder är stort.
Utskottet ser därför positivt på att regeringen anser att de arbetshandikappade
även i fortsättningen skall prioriteras i arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Enligt utskottet är de arbetshandikappades situation väl känd för regeringen
och några tillkännagivanden i enlighet med vad som yrkats av motionärerna är
inte behövliga.
De då aktuella motionerna avstyrktes. Riksdagen följde utskottet (rskr. 127).
Kunskapslyftskommittén (U 1995:09) fick den 18 september 1997 tilläggsdirektiv
om att utreda situationen för studerande med funktionshinder inom alla former
av vuxenutbildning. De hinder som föreligger för funktionshindrade att ta del
av vuxenutbildningen skall kartläggas och analyseras. Kommittén skall analysera
omfattningen av de samlade resurser som anvisas för att möjliggöra för
funktionshindrade att delta i vuxenutbildningen samt analysera vilka åtgärder
som kan ge funktionshindrade möjlighet att studera på villkor som är likvärdiga
med övriga vuxenstuderandes. Om analysen påvisar ett behov av åtgärder bör
kommittén lämna förslag på sådana. Kommittén skall också kartlägga och
analysera ansvarsfördelningen mellan stat, kommun, landsting och den enskilde
vad gäller utbildning för funktionshindrade vuxenstuderande och omvårdnad i
anslutning till utbildningen. Uppdraget skall redovisas senast den 1 april
1999.
Utskottets bedömning
Utskottet delar arbetsmarknadsutskottets uppfattning att de arbetshandikappade
har en mycket besvärlig situation på arbetsmarknaden. Det är därför positivt
att regeringen anser att de arbetshandikappade även i fortsättningen skall
prioriteras i arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Det är vidare mycket positivt
att regeringen nu förbereder en proposition med förslag till förbud mot
diskriminering i arbetslivet av personer med funktionshinder. Utskottet
konstaterar att Kunskapslyftskommittén fått tilläggsdirektiv om att utreda
situationen för studerande med funktionshinder och ge förslag som behövs för
att ge funktionshindrade möjlighet att studera på likvärdiga villkor med övriga
vuxenstuderandes. Något initiativ med anledning av motion So444 (v) yrkande 11
behövs därmed inte. Motionsyrkandet avstyrks.
Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade
I motion So444 av Johan Lönnroth m.fl. (v) yrkas att riksdagen hos regeringen
begär förslag till hur kommunernas ansvar för lag om stöd och service till
vissa funktionshindrade skall skärpas enligt vad i motionen anförts om de tio
insatserna för funktionshindrade (yrkande 3). Motionärerna anser att
rättighetslagarna LSS och LASS måste befästas och utvecklas. Kommunernas ansvar
för de olika insatserna inom LSS måste skärpas. Rätten till hjälpmedel och
tolk, både till talskadade och döva, måste garanteras i lag, där både
tillgången till hjälpmedel och funktionshindrades rätt till information och
valfrihet garanteras.
I motion So408 av Eva Eriksson (fp) yrkas att riksdagen beslutar om en sådan
ändring av lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade i
enlighet med vad i motionen anförts om ett förtydligande om avsikten med
insatsen råd och stöd enligt LSS. Motionären anför att Regeringsrätten i två
domar (den 3 juli 1997, målnr 7206/96 och målnr 4799/96) har konstaterat att
rehabiliterande och habiliterande insatser inte kan beviljas som råd och stöd
enligt LSS. Detta innebär, enligt motionären, att insatsen råd och stöd saknar
innehåll och att de som omfattades av den gamla omsorgslagen nu lever under en
sämre situation än innan LSS trädde i kraft. Motionären anför att LSS skall
uppfattas som en rättighetslag som träder i övriga lagars ställe när ett behov
av insats inte kan tillgodoses enligt annan lagstiftning. Motionären anser att
det råder ett behov av klargörande om riksdagens avsikt med insatsen råd och
stöd enligt LSS genom ett förtydligande av lagtexten.
Samma yrkande och motivering finns också i motion So419 av Torgny Danielsson
och Sonja Fransson (båda s).
Socialstyrelsen redovisar i rapporten Handikappreformen. Slutrapport 1997 att
handikappfrågorna genom handikappreformen på ett påtagligt sätt har kommit i
fokus i kommuner och landsting, men att mycket återstår innan reformens mål har
förverkligats. Reformen behöver tid för att slå igenom, och de samlade
effekterna blir troligen synliga först efter flera år. Reformens positiva
effekter hittills gäller främst insatsen personlig assistans och
stimulansbidragen för att utveckla habilitering och rehabilitering.
Personkretsen för rättighetslagen LSS är hittills mindre än hälften av den
förväntade. Styrelsen gör bedömningen att det finns brister i huvudmännens
information och uppsökande verksamhet och att det kan vara en förklaring till
att så få personer har ansökt om insatser. Det kan möjligen också vara så att
insatser som grundas på SoL eller HSL har varit tillräckliga för den enskilde i
högre grad än vad man räknade med. En återkommande uppföljning, t.ex. i
Socialstyrelsens sociala rapport, bör göras för att noggrant följa utvecklingen
av personkretsen, anser styrelsen.
Socialstyrelsens utvärdering visar att utbyggnaden av tolktjänstverksamheten
och utvecklingen av dess kvalitet inte har skett i den takt som avsågs i
handikappreformen. Antalet nyutbildade tolkar har varit lågt under senare år.
Ett problem har varit brist på utbildade lärare, såväl teckenspråkslärare som
tolklärare. Enligt Tolk- och översättarinstitutet (TÖI) kommer läsåren 1997/98
och 1998/99 att innebära ett trendbrott då sammanlagt ett nittiotal tolkar
beräknas bli färdiga med sin tolkutbildning.
Med anledning av Regeringsrättens domar har Socialstyrelsen gett ut ett
meddelandeblad, nr 20/97, om att habiliteringsåtgärder inte är att betrakta som
råd och stöd enligt LSS.
I meddelandet redovisas att Regeringsrätten under sommaren 1997 har avkunnat
fyra domar som rör rådgivning och annat personligt stöd enligt LSS. I samtliga
fall har de enskilda begärt att få mer av en insats som de redan får, men som
de bedömer som otillräcklig. De har således begärt att få utnyttja råd och stöd
enligt LSS som ett kvantitativt komplement. Tre av domarna gäller huruvida
undervisning i teckenspråk för föräldrar kan ingå i råd och stöd enligt LSS. En
dom gäller frågan om logopedbehandling kan ingå i rådgivning och annat
personligt stöd.
Socialstyrelsen anför att det av propositionen (1992/93:159) framgår att
personer som ingår i LSS personkrets och deras anhöriga med insatsen rådgivning
och personligt stöd skall tillförsäkras rätten till expertstöd. Det rör sig om
kvalificerade insatser från flera kompetensområden som behövs för att
underlätta det dagliga livet. Exempel på yrkesgrupper som kan behövas för att
erbjuda ett fullgott stöd är kurator, psykolog, dietist, talpedagog,
sjukgymnast, logoped, arbetsterapeut, förskolekonsulent m.fl. yrkeskategorier.
Insatserna kan vara av rådgivande och allmänt stödjande art och vara ett
komplement till habilitering/rehabilitering, socialtjänst och undervisning.
Avsikten med råd och stöd är enligt specialmotiveringen inte att ge
sjukvårdande behandling/rehabilitering eller andra insatser som klart faller
inom tillämpningsområdet för hälso- och sjukvårdslagen (HSL) och inte heller
att ge den typ av social service som socialtjänsten skall erbjuda eller
pedagogiska insatser som hör till undervisning. Insatserna skall i stället ses
som ett komplement till habilitering, rehabilitering och socialtjänst (s. 59-60
och 173-174 i propositionen).
Regeringsrätten anser att gränsdragningen mellan LSS och hälso- och
sjukvårdslagen är oklar. Vad som står skrivet i förarbetena om gränsdragning
mellan hälso- och sjukvårdslagen och LSS är närmast motstridiga samt att
Regeringsrättens domar från 1989 inte kommenterats, varför ingen klar ledning
ges i frågan om LSS skulle innebära någon ändring. Regeringsrätten hänvisar
också till införandet av 3 a § i HSL som tydliggör sjukvårdshuvudmannens ansvar
för habilitering och rehabilitering.
Regeringsrätten konstaterar att
- den begärda teckenspråksundervisningen får anses ingå i den habilitering som
landstingen har ansvar för
- att logopedinsatserna i det aktuella fallet var att betrakta som habilitering
- att habiliteringsåtgärder inte ryms inom 9 § i LSS.
Socialstyrelsen konstaterar att Regeringsrätten motiverar sitt
ställningstagande med lagtextens utformning. Dessutom hänvisas till införandet
av 3 a § HSL. Styrelsen hänvisar till att den i slutrapporten om uppföljningen
av handikappreformen i april 1997 föreslog en lagändring så att benämningen av
insatsen råd och stöd ändras till särskilt expertstöd. I rapporten lämnades
ytterligare två förslag. Det första är att landstingen i de fall de överlåtit
ansvar för råd och stöd på kommunerna bör följa upp om och på vilket sätt
enskilda får sina behov av expertstöd tillgodosedda. Det andra att det bör
utredas närmare hur barns, familjers samt vuxnas samlade behov av expertstöd
tillgodoses. Det minskade innehållet i rättigheten råd och stöd och
förtydligandet av ansvar enligt 3 a § HSL har inte gjort förslagen mindre
aktuella, anför styrelsen.
Regeringen har i proposition 1997/98:162 Utbildning i teckenspråk för vissa
föräldrar m.m. föreslagit att statligt stöd skall lämnas till en sammanhållen
utbildning bestående av påbyggbara kurser och omfattande sammanlagt 240 timmar
i teckenspråk för föräldrar till barn som för kommunikation är beroende av
teckenspråk. Utbildningen föreslås börja genomföras successivt fr.o.m. den 1
januari 1998 i takt med att lärartillgången kan lösas. Utbildningen skall
utformas i regional samverkan inom ramen för en ramkursplan som Statens
skolverk skall fastställa. Deltagarna förutsätts ha erhållit
introduktionsutbildning via landstingens habiliteringsverksamhet. Regeringen
understryker i propositionen att det är önskvärt med en jämnare nivå på
landstingens teckenspråksundervisning och att detta bör åstadkommas genom
samverkan mellan landstingen.
Regeringen föreslog vidare att en särskild kartläggning och analys bör
genomföras av behoven av lärare i teckenspråk inom olika utbildningsformer.
Kartläggningen bör också omfatta behovet av teckenspråkstolkar. Uppdraget är
ett svar på det tillkännagivande som riksdagen gjort om behovet av en samlad
översyn av utbildningarna för vuxna inom teckenspråksområdet (bet.
1996/97:KrU9, rskr. 229). Riksdagen ansåg att översynen förutsättningslöst
borde pröva om och på vilket sätt den yrkesförberedande utbildningen i
teckenspråk bör förändras och förbättras och vilka förändringar som behöver
göras när det gäller utbildningen av teckenspråks/dövtolkar, teckenspråkslärare
m.m. Vidare borde prövas i vilken utsträckning teckenspråksutbildningarna inom
folkhögskolan och högskolan borde samordnas.
Utbildningsutskottet tillstyrkte regeringens förslag. Riksdagen följde
utskottet (1997/98:UbU4, rskr. 13).
Regeringen har uppdragit åt Statens institut för handikappfrågor i skolan och
Tolk- och översättarinstitutet att i samråd med berörda myndigheter och
organisationer kartlägga och analysera behoven av lärare och andra kunniga i
teckenspråk inom olika utbildningsformer samt att kartlägga behovet av
teckenspråkstolkar. Uppdraget skall redovisas till regeringen den 1 mars 1998.
Utskottets bedömning
Regeringsrätten har i tre domar gjort bedömningen att den begärda
teckenspråksutbildningen får anses ingå i den habilitering som landstingen har
ansvar för. I ett fall har Regeringsrätten gjort bedömningen att begärda
logopedinsatser i det aktuella fallet var att betrakta som habilitering.
Regeringsrätten har vidare gjort bedömningen att habiliteringsåtgärder inte
ryms inom råd och stöd enligt LSS. Socialstyrelsen har bl.a. med anledning av
dessa domar anfört att insatsen råd och stöd i lagen bör benämnas expertstöd.
Socialstyrelsen har vidare i sin uppföljning konstaterat att handikappreformen
behöver ytterligare tid för att slå igenom och bedömer att de samlade
effekterna blir synliga först efter flera år. Styrelsen anser därför att
återkommande uppföljningar bör göras.
Utskottet delar uppfattningen att handikappreformen måste ges ytterligare tid
för att utvecklas. Det är angeläget att utvecklingen noga följs och att
regeringen överväger behovet av förtydliganden av lagstiftningen.
Brist på teckenspråkstolkar och teckenspråkslärare har förelegat under lång
tid. Flera insatser har dock gjorts för att komma till rätta med detta, bl.a.
vid beslutet om handikappreformen. Riksdagen har nyligen beslutat om
ytterligare utbildningsinsatser fr.o.m. januari 1998 för föräldrar med behov av
utbildning i teckenspråk. Samtidigt aviserade regeringen att en särskild
kartläggning och analys skall genomföras av behoven av lärare i teckenspråk
inom olika utbildningsformer. Kartläggningen skall också omfatta behovet av
teckenspråkstolkar. Utskottet anser dessa insatser mycket betydelsefulla för
att kunna erbjuda ett bättre stöd till föräldrar med döva och hörselskadade
barn.
Mot bakgrund av det anförda avstyrker utskottet motionerna So408 (fp), So419
(s) och So444 (v) yrkande 3.
Hjälpmedel m.m.
I motion So240 av Carl Bildt m.fl. (m) begärs att riksdagen begär förslag om en
hjälpmedelsgaranti (yrkande 20). Motionärerna anför att köerna till
hjälpmedelscentralerna växer och att landstingens monopol på hjälpmedel gör att
en enskild funktionshindrad som har rätt till ett hjälpmedel kan få vänta länge
innan han eller hon får det. Motionärerna vill därför införa en
hjälpmedelsgaranti. En enskild som inte vill eller kan vänta på sitt hjälpmedel
genom landstinget skall kunna ordna det själv och ersättas via
försäkringskassan. Förslaget minskar trycket på landets hjälpmedelscentraler
samtidigt som marknaden öppnas för konkurrens och en prispress som ger bättre
hjälpmedel. Motionärerna anser att frågan om en gräns för ersättningens storlek
bör utredas.
Även i motion So403 av Gullan Lindblad m.fl. (m) begärs en hjälpmedelsgaranti
(yrkande 5). Motionärerna anför att en öppnad hjälpmedelsmarknad skulle öka
möjligheterna för alla i behov av hjälpmedel att få dessa. Detta kommer att ge
fler, bättre och billigare hjälpmedel, eftersom konkurrens ger
kostnadseffektivitet samtidigt som den tekniska utvecklingen påskyndas.
I motion So443 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs tillkännagivande till
regeringen om vad i motionen anförts om hjälpmedelsgaranti (yrkande 8).
Motionärerna anser att vårdgarantin skall utökas till att omfatta tekniska
hjälpmedel, så att den som är i behov av hjälpmedel skall få snabb hjälp och
komplicerade hjälpmedel senast inom tre månader. Motionärerna anser att de
stora problemen med hjälpmedelsförsörjningen till stor del beror på att både
landsting och kommuner är inblandade och har ett gemensamt ansvar för
hjälpmedelsfrågorna. Motionärerna anser att en ökad konkurrens på
hjälpmedelsområdet skulle kunna vara ett sätt att höja kvaliteten och kapa
köerna. Inom t.ex. hörselvården skulle man i högre utsträckning än i dag kunna
upphandla tjänster från privata entreprenörer. Det är då viktigt att upphandla
hela kedjan, dvs. utprovning-hörapparat-uppföljning, anförs det.
I motion So421 av Kenth Skårvik och Sigge Godin (båda fp) yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en
hjälpmedelsgaranti samt ?enklare? hjälpmedel för funktionshindrade.
Motionärerna anför att LOKAH-utredningen föreslår att ?enklare? hjälpmedel
lyfts bort från sjukvårdshuvudmännen. Den enskilde skall själv köpa sina egna
hjälpmedel där de kan tänkas finnas tillgängliga. Ansvaret för marknadsföringen
av hjälpmedel föreslås läggas på producenterna. Vilka ?enkla? hjälpmedel som
ansvarsmässigt skall lyftas bort skall avgöras i en dialog mellan landsting och
respektive kommun. Motionärerna understryker att de anser att
tillhandahållandet av alla hjälpmedel även i fortsättningen skall vara ett
ansvar enligt hälso- och sjukvårdslagen och att behovsprincipen skall bevaras.
Fortsatt utveckling och forskning även av de ?enkla? hjälpmedlen skall
stimuleras.
I motion So444 av Johan Lönnroth m.fl. (v) begärs förslag dels om en huvudman
enligt vad i motionen anförts om ett sammanförande av alla insatser för
hjälpmedel till funktionshindrade (yrkande 18), dels till en lag om rättigheter
när det gäller handikapphjälpmedel (yrkande 19). Det går inte att avgränsa
samhällets ansvar för hjälpmedel till produkter särskilt avsedda för
funktionshindrade. Det måste vara den enskildes behov som avgör vad som skall
betraktas som hjälpmedel, anför motionärerna. De anser att
hjälpmedelsförsörjningen präglas av en alltmer krånglig och svårgenomtränglig
byråkrati. Ibland ligger ansvaret på landstingen, ibland på kommunen och ibland
på staten. Det splittrade organisatoriska och finansiella ansvar som råder
medför att många enskilda funktionshindrade faller mellan stolarna. Kommuner,
landsting och andra organ lägger alltför stor kraft på att försöka vältra över
kostnader på varandra. Nya tekniska landvinningar på hjälpmedelsområdet
förhindras genom detta att snabbt komma ut på marknaden, anser motionärerna. De
vill att Handikappinstitutets framtagna handlingsprogram på IT-området får ett
snabbt genomförande. De kräver att kostnadsansvaret för hjälpmedel läggs på en
huvudman och att rätten till hjälpmedel garanteras genom en rättighetslag.
Även i motion So285 av Johan Lönnroth m.fl. (v) begärs tillkännagivande till
regeringen om hjälpmedel till funktionshindrade (yrkande 11). Motionärerna
anser att personer med funktionshinder skall ha rätt till tekniska hjälpmedel
till samma kostnad oavsett var i landet de bor och att personer med
funktionshinder inte skall ha extra kostnader till följd av sitt
funktionshinder. De anser det viktigt att Handikappinstitutet ges nya resurser
med tanke på den snabba utvecklingen inom IT-området.
I motion So436 av Lena Sandelin och Anders Ygeman (båda s) begärs
tillkännagivande om statens ansvar för hjälpmedelsförsörjningen och
avgiftsfinansieringen av densamma (yrkande 1). Motionärerna yrkar också att en
utredning tillsätts med uppdrag att granska dels finansieringen av, dels
förutsättningarna för en samlad organisation för hjälpmedelsförsörjningen
(yrkande 2). Motionärerna anför att Sverige, genom att ratificera FN:s
standardregler rörande delaktighet och jämlikhet för funktionshindrade,
förbundit sig att tillse att varje medborgare med funktionshinder skall ha rätt
till de hjälpmedel som behövs för att uppnå jämlikhet i levnadsvillkor jämfört
med övriga medborgare. Motionärerna oroas av de röster som hörs för att enklare
vardagshjälpmedel kan avgiftsbeläggas för att minska den offentliga sektorns
utgifter. Ytterligare avgifter riskerar att leda till minskad
hjälpmedelsanvändning, då många funktionshindrade av privatekonomiska skäl
skulle avstå från hjälpmedlen. På sikt kan detta bli dyrt för samhället genom
att arbetsförmågan sänks och den psykosociala ohälsan ökar hos många.
Motionärerna konstaterar att priserna på hjälpmedel stiger snabbt. Detta gäller
i synnerhet datahjälpmedel eftersom det nästan alltid handlar om spetsteknik
och små tillverkningsserier. Landstingens och kommunernas svåra ekonomiska läge
begränsar möjligheterna att utnyttja den nya teknikens kapacitet till fullo.
Motionärerna anser med anledning av det anförda att en utredning bör tillsättas
för att se över finansiering samt en samlad organisation för
hjälpmedelsförsörjning utifrån den nya tidens krav.
I motion So438 av Helena Frisk (s) begärs ett tillkännagivande till regeringen
om vad i motionen anförts om behov av att utjämna kostnader mellan olika
kommuner. Motionären konstaterar att den nuvarande skolorganisationen med långt
decentraliserat ansvar missgynnar elever med särskilda behov. T.ex. får
synskadade elever hålla till godo med de böcker som finns på punktskrift
oavsett om läraren valt andra böcker i ämnet för den övriga klassen, och
synskadade Pelle fick vänta nio veckor på att hans dator med
specialanpassningar i skolan skulle bli reparerad. Motionären anser att det,
oavsett i vilken kommun en person med funktionshinder bor, måste finnas
resurser som gör det möjligt att möta dessa behov. Det är viktigt att det finns
utjämning av kostnaderna så att även mindre kommuner klarar stora åtaganden.
I två centermotioner tas frågan om IT-hjälpmedel upp. I motion So411 av Roland
Larsson m.fl. (c) begärs tillkännagivande om förskrivning av IT-hjälpmedel
(yrkande 8) och om lagstiftning för förbättrad tillgänglighet (yrkande 9).
Informationstekniken har en stor potential för att öka funktionshindrades
livskvalitet. Samtidigt som många grupper får nya möjligheter med tekniken
riskerar vi dock att andra grupper ställs utanför samhället på grund av
utvecklingen, anför motionärerna. Det är angeläget att se till att tekniken är
tillgänglig för alla och blir ett medel för utveckling och inte ett hinder och
att tekniken anpassas till de funktionshindrades behov. Motionärerna anser att
en översyn bör göras av sjukvårdshuvudmännens förskrivning av IT-hjälpmedel,
vilket skulle kunna leda till en förändring av den policy som gäller i dag. De
anser också att det är angeläget att tillsätta den utredning som
Handikappinstitutet föreslagit för att utreda en ny lagstiftning om
antidiskriminering och tillgänglighet inom IT-området liksom för att utreda
upphovsrättens inverkan på tillgängligheten för läshandikappade personer. I en
sådan utredning måste principen gälla att om utrustningen inte fungerar för
funktionshindrade, så är det utrustningen det är fel på och inte den
funktionshindrade personen, anför de. De vill vidare ha en förändring i lagen
om offentlig upphandling så att det ställs krav på handikapptillgänglighet vid
upphandlingen. Slutligen vill motionärerna att riksdagen uppmanar huvudmännen
inom respektive område att se över den kompetens som finns inom området
handikapp och IT, med syfte att förstärka den och öka användningen av IT.
I motion T815 av Kerstin Warnebring m.fl. (c) begärs tillkännagivanden om
förskrivning av IT-hjälpmedel (yrkande 15), om särskilt stöd för anpassning av
IT-produkter (yrkande 16) och om en utredning av en lagstiftning om
antidiskriminering och tillgänglighet inom IT-området (yrkande 17). Också dessa
motionärer anser att en översyn bör göras av sjukvårdshuvudmännens förskrivning
av IT-hjälpmedel. Den anpassning av IT-produkterna som kan krävas är ofta
mycket dyr, varför motionärerna anser att det finns skäl att utreda ett
särskilt stöd för anpassning av IT-produkter liknande det stöd som finns för
anpassning av t.ex. bilar. Motionärerna anser att det behövs en utredning om en
ny lagstiftning om antidiskriminering och tillgänglighet inom IT-området och
att det bör övervägas om lagen om offentlig upphandling kan kompletteras med
krav på handikapptillgänglighet vid upphandling.
I motion So430 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om komplettering av 3 a
§ hälso- och sjukvårdslagen (yrkande 12). Motionärerna anför att barns och
vuxnas behov av hjälpmedel för att kunna kompensera ett funktionshinder skiljer
sig åt i flera avseenden. Barn behöver hjälpmedel för lek i syfte att träna
olika funktioner eller lämplig anpassning av leksaker för att de skall kunna
leka som andra barn. Barn utvecklas genom leken och det gäller också barn med
funktionshinder. Motionärerna konstaterar att hjälpmedel för utveckling numera
inte beviljas. De vill därför ha en komplettering av 3 a § hälso- och
sjukvårdslagen om att hänsyn skall tas till barns och ungdomars särskilda
behov.
Frågan om en hjälpmedelsgaranti har behandlats utförligt av utskottet i
betänkande 1996/97:SoU1. För en bakgrundsbeskrivning hänvisas till detta.
Socialstyrelsen har på uppdrag av regeringen utrett de praktiska, ekonomiska
och organisatoriska förutsättningarna för en hjälpmedelsgaranti för
funktionshindrade personer. Styrelsen redovisade i januari 1996 sina synpunkter
till regeringen i rapporten Förutsättningar för en hjälpmedelsgaranti för
funktionshindrade. Styrelsen pekade på att det finns praktiska problem och att
det är svårt att bedöma de ekonomiska förutsättningarna för en garanti utan
tillgång till bättre statistik om t.ex. totala kostnader för
hjälpmedelsförsörjningen. Styrelsen ansåg att en rad frågor borde studeras
ytterligare innan slutlig ställning togs till en eventuell garanti.
Socialstyrelsen föreslog därför en tvåårig försöksverksamhet i projektform för
att närmare studera praktiska, ekonomiska och organisatoriska konsekvenser av
att generellt eliminera köer och förkorta väntetider till maximalt fyra veckor
för att få en behovsbedömning/utprovning av hjälpmedel utförd.
Regeringen beslutade den 22 februari 1996 att Socialstyrelsen fick använda
medel från anslaget för att finansiera ifrågavarande försöksverksamhet.
Socialstyrelsen fastställde projekttiden till den 1 april 1996-30 juni 1998.
En slutrapport skall lämnas senast den 1 juni 1998.
Utskottet tog också upp frågan i betänkande 1997/98:SoU6 och anförde då att den
efter initiativ av Socialstyrelsen pågående projektverksamheten i Skåne borde
fullföljas innan slutlig ställning togs i frågan.
I samma betänkande behandlades också IT-frågor för personer med
funktionshinder. Här redovisas att Handikappinstitutet i april 1997 överlämnade
IT för funktionshindrade och äldre - Förslag till handlingsprogram för åren
1998-2002 till regeringen. Åtgärdsprogrammet, som utarbetats i samråd med
handikapporganisationerna och berörda myndigheter, består av 15 prioriterade
åtgärder som föreslås genomföras under en femårsperiod med start år 1998.
Förslagen innebär att ny kunskap om IT för funktionshindrade och äldre måste
byggas upp genom forskning och praktiska erfarenheter. Produkter och tjänster
måste utvecklas och ställas till förfogande. Allmänna produkter och tjänster
måste utformas så att de passar även funktionshindrade och äldre, detta skall
vara grunden för all IT-användning. Utveckling av särskilda hjälpmedel och
tjänster krävs när de allmänna produkterna och tjänsterna inte är tillräckliga.
Principer för tillhandahållande av produkter och tjänster måste fastställas och
system för försörjning fortsätta att utvecklas. Det yttersta syftet med
programmet är att funktionshindrade och äldre blir mer delaktiga i samhället.
Utskottet ansåg att beredningen i Regeringskansliet av Handikappinstitutets
förslag till program borde avvaktas och förutsatte att resultatet på lämpligt
sätt skulle komma att redovisas för riksdagen. De då aktuella motionerna
avstyrktes därmed.
Regeringen föreslog i proposition 1992/93:159 om handikappreformen också ett
tillägg i hälso- och sjukvårdslagen för att tydliggöra sjukvårdshuvudmännens
ansvar för habilitering, rehabilitering och hjälpmedel för funktionshindrade (3
a §). Tillägget innebar ett förtydligande av sjukvårdshuvudmännens ansvar. I
specialmotiveringen anfördes att ansvaret att erbjuda hjälpmedel till
funktionshindrade innebär att landstingen dels skall tillhandahålla och
finansiera hjälpmedel - i första hand för att underlätta den dagliga
livsföringen för funktionshindrade och deras vård och behandling - dels skall
ha en organisation för att informera om, utröna behovet av och prova ut
hjälpmedel. I propositionen anfördes vidare att med hjälpmedel för den dagliga
livsföringen avses bl.a. hjälpmedel som behövs för att gå i skola och delta i
fritids- och rekreationsverksamhet. Det hänvisades till att
Hjälpmedelsutredningen (SOU 1989:39) framhållit att hjälpmedel som behövs för
att en person med funktionshinder skall kunna ha en normal fritid kan anses
ingå i huvudmännens nuvarande hjälpmedelsansvar.
Handikappinstitutet stöder en försöksverksamhet med utveckling av
fritidshjälpmedel. Försöksverksamheten pågår 1996-1998 i sju län. Försöket
omfattar uppbyggnad av depåer med hjälpmedel man får prova eller hyra, nya
?prova-på?-aktiviteter, utveckling av nätverk mellan landsting, kommuner,
organisationer, föreningar och fritidsanläggningar, ökad information och
rådgivning samt utveckling av hjälpmedel. Allmänna arvsfonden har givit ett
bidrag på 4,5 miljoner kronor per år varav 1 miljon kronor per år avsatts för
utveckling av hjälpmedel. Målet för projektverksamheten är bra modeller och bra
hjälpmedel för en fritid som är tillgänglig och attraktiv för alla.
Utskottets bedömning
Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning av försöksverksamheten i Skåne bör
fullföljas innan ställning tas i frågan om införande av en s.k.
hjälpmedelsgaranti liksom frågan om finansieringen av en sådan. Utskottet vill
samtidigt understryka att enkla hjälpmedel för personer med funktionshinder
även i fortsättningen måste tillhandahållas. Motionerna So240 (m) yrkande 20,
So285 (v) yrkande 11, So403 (m) yrkande 5, So421 (fp), So436 (s), So438 (s),
So443 (fp) yrkande 8, So444 (v) yrkandena 18 och 19 avstyrks därmed.
Utskottet anser det angeläget att barn ges möjligheter att utvecklas efter
sina förutsättningar. Den pågående försöksverksamheten via Handikappinstitutet
är därför angelägen för att stimulera utvecklingen av bl.a. hjälpmedel för lek
och fritid. Utskottet anser att utvärderingen av verksamheten bör avvaktas.
Motion So430 (kd) yrkande 12 bör därför inte föranleda något initiativ från
riksdagens sida. Motionsyrkandet avstyrks.
Vad gäller frågan om IT-hjälpmedel och tillgängligheten inom IT-området vill
utskottet inte föregripa regeringens beredning av Handikappinstitutets förslag
till program för funktionshindrade och äldre. Motionerna So411 (c) yrkandena 8
och 9 och T815 (c) yrkandena 15-17 avstyrks därmed.
Bilstödet
I motion So444 av Johan Lönnroth m.fl. (v) yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett reviderat och förstärkt
bilstöd till funktionshindrade (yrkande 20). Vidare bör riksdagen hos
regeringen begära förslag till hur personer med bilstöd kan kompenseras för de
stora bensinskattehöjningarna (yrkande 21). Motionärerna anför att bilpriserna
stigit i en takt som lett till att grundbidraget kommit att bli kraftigt
urholkat. För många funktionshindrade innebär de höga inköps- och
driftskostnaderna att man inte har råd med bil. I de bidragsberättigade
anpassningskostnaderna ingår inte längre t.ex. servostyrning och automatväxel
eller extrakostnaden för behov av större bil som van eller buss. Motionärerna
vill ha ett reviderat och förstärkt bilstöd. De anser vidare att regeringen bör
utreda hur funktionshindrade med bilstöd kan kompenseras för den kraftigt höjda
bensinskatten.
I motion So434 av Thomas Julin m.fl. (mp) begärs tillkännagivande till
regeringen om en utredning av bilstödet med medverkan av sakkunniga från
handikapprörelsen. Motionärerna anför att regeringen i budgeten signalerar om
stora besparingar på bilstödet för handikappade för åren 1999 och 2000.
Förändringen försvaras med att det skett en successiv minskning av efterfrågan
på bilstödet. Handikapprörelsen tolkar å sin sida minskningen som en följd av
att reglerna utformats så att de handikappade inte har råd att utnyttja stödet.
Regeringen har för avsikt att göra en översyn av anslagskonstruktionen och det
framtida stödbehovet och då även pröva det framtida anslagsbehovet.
Motionärerna anser det olyckligt att regeringen signalerar om nedskärningar av
bilstödet innan den översyn som regeringen planerar har genomförts. De vill ha
en mer heltäckande utredning om funktionshindrades möjligheter att åka med egen
bil och anser det viktigt att representanter från handikapprörelsen får delta i
utredningen som sakkunniga.
I motion So416 av Berit Oscarsson och Sven-Erik Österberg (båda s) begärs
ttillkännagivande om bilstödet. Motionärerna anför att Riksförsäkringsverket
(RFV) förra året gav ut nya allmänna råd (1996:9). I dessa råd fastställs att
s.k. basanpassningar inte längre skall ersättas. Till stöd för detta anger RFV
ett par domar. Enligt motionärerna har RFV gjort en alltför långtgående
tolkning av domarna. Domarna ger uttryck för att ersättning endast skall utgå
om anpassningen medfört merkostnader. Domarna uttrycker inte att utrustning som
levereras av billeverantören inte skall ersättas genom anpassningsbidraget
anför motionärerna. De nya allmänna råden har inneburit att många
funktionshindrade fått ökade kostnader.
I motion So443 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en hälsoekonomisk analys av
bilstödet (yrkande 10). Motionärerna anför att tillgången till en anpassad bil
minskar beroendet av samhällsinsatser. De anser det därför rimligt att
åldersgränsen på 50 år avskaffas i enlighet med förslaget i Rätten till ratten,
SOU 1994:55. De kan dock inte bedöma hur mycket det kostar och anser därför att
regeringen bör göra en hälsoekonomisk analys av vad det betyder att ta bort
åldersgränsen och hur mycket kostnaderna för annat samhällsstöd därmed skulle
förändras.
I motion So439 av Marianne Andersson och Ingbritt Irhammar (båda c) begärs
tillkännagivande om utformningen av bilstödet till familjer med handikappade
barn. Motionärerna anför att föräldrar till handikappade barn kan få stöd med
30 000 kr till inköp av en större bil för att få plats med rullstol och andra
hjälpmedel. Stora bilar kostar mer i inköp och är dyrare i drift. Motionärerna
anser att reglerna är villkorade på ett sådant sätt att det försvårar för många
familjer. Reglerna bör förändras så att familjerna själva kan få ta ansvar för
vilken bil de köper. Motionärerna reagerar på att försäkringskassan kräver
tillbaka bilstödet om barnet avlider innan sju år gått. De anser att
återbetalningsskyldigheten om barnet dör bör tas bort.
I motion So422 av Christer Eirefelt (fp) yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om en ändring i förordningen
(1988:890) om bilstöd till handikappade. Motionären anför att
familjehemsföräldrar för närvarande inte har rätt att få bilstöd även om barnet
vistas hos dem stadigvarande och bara vid enstaka tillfällen i det egna hemmet.
Denna tolkning av gällande författning minskar drastiskt familjeföräldrarnas
möjlighet att låta barnet ta del av aktiviteter som är självklara för andra
barn, anför de.
I budgetpropositionen 1997/98:1 redovisade regeringen att den avsåg att göra en
översyn av anslagskonstruktionen och det framtida stödbehovet. Även framtida
anslagsnivåer skulle prövas.
Enligt vad utskottet har inhämtat avser regeringen att återkomma med förslag
till förändringar i samband med avlämnandet av budgetpropositionen för år 1999.
Utskottets bedömning
Utskottet anser att regeringens översyn av bilstödet bör avvaktas och avstyrker
därmed motionerna So416 (s), So422 (fp), So434 (mp), So439 (c), So444 (v)
yrkandena 20 och 21. Även motion So 443 (fp) yrkande 10 avstyrks.
Hemtjänst
I motion So444 av Johan Lönnroth m.fl. (v) yrkas att riksdagen hos regeringen
begär en utredning om hemtjänsten för funktionshindrade (yrkande 16) och
förslag till regler så att den funktionshindrade själv kan välja service inom
hemtjänsten (yrkande 17). Hemtjänsten har utsatts för mycket stora försämringar
i alla kommuner. De avgifter som tas ut av kommunerna för hemtjänsten är både
höga och olika mellan kommunerna, anför motionärerna. De anser att en översyn
bör göras. I en sådan översyn bör finnas förslag och ställningstagande till om
hemtjänsten skall vara en funktionskompenserande insats inom handikappområdet
och vara kostnadsfri för den enskilde.
Av Socialstyrelsens rapport Handikappreformen. Slutrapport 1997 framgår att
andelen personer som är 65 år och yngre och har hemtjänst har halverats de
senaste åren. För dem som har många timmar har insatsen sannolikt ersatts av
personlig assistans, men för dem som hade färre timmar saknas kunskap om i
vilken mån de saknar stöd eller om anhöriga m.fl. har fyllt behoven, anförs
det.
Mellan åren 1989 och 1993 har antalet personer under 65 år med hemtjänst
minskat från nära 26 000 till drygt 22 000 personer (16 %), sannolikt genom att
behovsprövningen blivit mer restriktiv anför styrelsen. Mellan 1993 och 1994,
då LSS trätt i kraft, minskade gruppen med ytterligare drygt 2 000 personer (10
%). Styrelsen anser att denna minskning sannolikt förklaras av att LSS
tillkommit, eftersom en hög andel i denna grupp var beviljad många
hemtjänsttimmar och det därför är rimligt att anta att många har beviljats
personlig assistans. Ca 20 000 personer under 65 år hade hemtjänstinsatser
under 1994, dvs. sedan LSS införts.
Socialstyrelsen har nyligen redovisat rapporten Pensionärshushållens kostnader
för äldreomsorg och sjukvård, Äldreuppdraget 97:8. Av rapporten framgår att
medianavgiften för ensamstående som har hemtjänst är 350 kr och för kost och
omsorg dygnet runt 2 500 kr. Den högsta avgiften har ökat med genomsnittligt
sett ca 80 % mellan 1993 och 1997. Viktigast för majoriteten av hemtjänsttagare
är nivån på den lägsta avgiften (?golvet?). Medianvärdet 1995 för pensionärer
med lägst inkomst var 250 kr per månad, 25 % hade en avgift om 150 kr eller
lägre och 25 % en avgift om 415 kr per månad eller högre.
Frågan om avgifterna inom hemtjänsten utreds för närvarande. Bakgrunden är
riksdagens beslut hösten 1996 att tillkännage behovet av en översyn av
boendebegreppet i de särskilda boendeformerna för äldre samt avgifterna och
deras effekter (bet. 1996/97:SoU7, rskr. 4). Regeringen har därefter tillkallat
en särskild utredare (dir. 1997:111). Denna skall vad gäller avgifterna bl.a.
analysera frågan om möjligheter att överklaga ett enskilt avgiftsbeslut eller
avslag på begäran om jämkning samt kartlägga och redovisa situationen för olika
individer/hushåll när det gäller avgiftskonstruktioner som tillsammans med
bidrag och skatter ger upphov till marginaleffekter. Utredaren skall kartlägga
i vad mån nivån på avgifter och förbehållsbelopp innebär att enskilda av
kostnadsskäl avstår från olika slag av insatser. Hon skall kartlägga
kommunernas tillämpning av självkostnadsbegreppet och i det sammanhanget
redovisa avgiftstäckningsgraden för olika kommuner samt bedöma de ekonomiska
konsekvenserna av eventuella förslag. Utredningsuppdraget skall vara avslutat
senast den 1 december 1998.
Regeringen har aviserat en proposition om nationella mål för äldreomsorgen till
mars 1998. Socialministern har med anledning av detta uttalat att de stora
skillnaderna i kommunernas avgifter för de äldre (och funktionshindrade) måste
minska och att en tänkbar lösning kan vara en riksnorm.
Utskottets bedömning
Utskottet vill inte föregripa regeringens kommande förslag i frågan om
avgifterna inom hemtjänsten. En utredning arbetar med frågan om boendebegreppet
i de särskilda boendeformerna för äldre samt avgifterna för sådant boende och
deras effekter. Enligt socialministern måste de stora skillnaderna i
kommunernas avgifter för de äldre och handikappade minska. Regeringen har till
senare i vår aviserat en proposition om nationella mål inom äldreomsorgen.
Motion So444 (v) yrkandena 16 och 17 avstyrks.
Handikappanpassning som norm i statsbudget, utredningar m.m.
I motion So308 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) begärs tillkännagivande om
vikten av att handikappanpassning skall vara norm i samtliga delar av
statsbudgeten (yrkande 29). Motionärerna anser att statsbudgeten bör utformas
så att det inom samtliga utgiftsområden framgår vad regeringen vill göra för
att stärka funktionshindrades möjligheter till aktivt deltagande i
samhällslivet.
I motion So413 av Juan Fonseca (s) yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om att alla statliga utredningar
bör innehålla redovisning av konsekvenser för funktionshindrade. Motionären
anför att samtliga partier säger sig vilja stödja en politik för ökad
delaktighet. Den allmänna välviljan kan dock inte rubba den faktiska
verkligheten. Beslut om utbildning, arbetsmarknad, skatter, kultur, fysisk
miljö, socialförsäkringar m.m. klubbas, utan att tillräckligt underlag tagits
fram beträffande konsekvenser för personer med funktionshinder. Möjligen
försöker man i efterhand rätta till vissa orimliga konsekvenser. Motionären
anser att på samma sätt som jämställdhetsaspekter börjar tränga igenom i den
politiska processen, genom ett generellt utredningsdirektiv, borde det vara en
självklarhet att anlägga handikappaspekter på alla politiska frågor.
Samma yrkande finns också i motion Bo508 av Sonja Fransson och Torgny
Danielsson (båda s) (yrkande 3). Motionärerna konstaterar att statliga
utredningar sedan ett antal år har krav på sig att redovisa vilka konsekvenser
deras förslag får ur ett jämställdhetsperspektiv. Eftersom handikappaspekter
finns på samhällets alla områden borde det vara givet att krav ställs på analys
av konsekvenser för funktionshindrade av utredningarnas förslag. Behovet av
särlösningar i efterhand skulle därmed kunna undvikas.
Utskottet behandlade motioner med detta tema i betänkande 1997/98:SoU6 och
anförde då bl.a.:
I skrivelsen anförs att de åtgärder regeringen vidtagit, föreslår och planerar
bygger på principen att handikappaspekterna skall beaktas inom varje
samhällsområde och att handikapporganisationerna ingår som viktiga
samverkanspartner i ett sådant arbete. Samarbetet med handikapporganisationerna
utvecklas nu genom bl.a. utökade kontakter mellan dessa och
statssekreterargruppen för handikappfrågor, som har att samordna regeringens
hantering av handikappfrågorna. Regeringen avser vidare att låta den särskilde
utredaren av Handikappombudsmannen pröva frågan om inrättande av en nationell
samordningskommitté i handikappfrågor. - - -
Utskottet delar inställningen i motion So429 (s) att handikappaspekterna bör
beaktas på ett tidigt stadium. Därmed blir det naturligt att söka generella
lösningar i stället för individuella. Att statliga utredningar alltid skall
redovisa vilka konsekvenser deras förslag får för människor med funktionshinder
är dock, enligt utskottets mening, att gå för långt med tanke på de många olika
funktionshinder som finns och de olika aspekter de aktualiserar. Däremot är det
viktigt att handikappaspekterna finns med när olika förslag övervägs. Motionen
avstyrks därmed.
Riksdagen följde utskottet (rskr. 7).
Utskottets bedömning
Utskottet delar regeringens inställning att handikappaspekterna skall beaktas
inom varje samhällssektor och att handikapporganisationerna skall ingå som
viktiga samverkansparter i ett sådant arbete. Utskottet har tidigare
konstaterat att samarbetet med handikapporganisationerna nu utvecklas genom
bl.a. utökade kontakter mellan organisationerna och statssekreterargruppen för
handikappfrågor, som har att samordna regeringens hantering av
handikappfrågorna. Vidare har utredaren av Handikappombudsmannen i uppdrag att
pröva frågan om inrättandet av en nationell samordningskommitté i
handikappfrågor. Något initiativ med anledning av motion So308 (mp) yrkande 29
behövs inte. Motionen avstyrks.
Utskottet vidhåller också sin uppfattning att handikappaspekterna bör beaktas
på ett tidigt stadium i allt utredningsarbete. Därmed blir det naturligt att
söka generella lösningar i stället för individuella. Detta kan leda till både
bättre och billigare lösningar. Utskottet anser dock att kravet att statliga
utredningar alltid skall redovisa vilka konsekvenser deras förslag får för
människor med funktionshinder är att gå för långt med tanke på de många olika
funktionshinder som finns och de olika aspekter de aktualiserar. Motionerna
So413 (s) och Bo508 (s) yrkande 3 avstyrks därmed.
Funktionshinder och invandrare
I motion So412 av Juan Fonseca (s) begärs tillkännagivande till regeringen om
vad i motionen anförts om funktionshindrade människor med utländsk bakgrund.
Motionären konstaterar att samhället och dess institutioner de senaste tre fyra
åren har börjat att uppmärksamma funktionshindrade personer med utländsk
bakgrund. De insatser som görs är bra men otillräckliga, anför motionären. Han
anser att invandrade människor med funktionshinder skulle kunna vara en
prioriterad målgrupp för Allmänna arvsfonden. Kontakter och samarbete mellan
invandrar- och handikapporganisationerna bör uppmuntras. Samverkansmodeller
mellan samhällsorgan och frivilligorganisationer på lokal nivå skulle kunna
utvecklas. Insatser behövs för att öka kulturmedvetenheten bland personal som
arbetar med funktionshindrade med utländsk bakgrund.
I proposition 1992/93:159 om stöd och service till vissa funktionshindrade
framhölls vikten av att kommuner och landsting i planeringen och utformningen
av olika insatser beaktar de särskilda krav som kan ställas av
funktionshindrade med invandrarbakgrund. I propositionen aviserades också att
regeringen avsåg att senare besluta att ur Allmänna arvsfonden anvisa
sammanlagt 10 miljoner kronor under två år till utvecklingsprojekt inom detta
område.
Allmänna arvsfonden har beviljat stöd till utvecklingsverksamhet med syfte
att öka möjligheterna för funktionshindrade personer med invandrarbakgrund att
bli delaktiga i samhälls- och föreningsgemenskap och att på så sätt själva
kunna förbättra sin livssituation. Syftet har också varit att utveckla modeller
för samverkan mellan handikapp- och invandrarorganisationer.
Arvsfondsdelegationen har gett ut skriften Möte mellan två världar där i stort
sett alla projekt som beviljats stöd presenteras. Skriften är avsedd att
fungera som idéspridare och inspirera till ny verksamhet som kan förbättra
situationen för invandrare med funktionshinder.
Inom ramen för Socialstyrelsens invandrarprojekt 1995-2000 finns också en del
om invandrare med funktionshinder. Styrelsen har gjort en delstudie med denna
inriktning och kommer under år 1998 att redovisa denna i form av en rapport
eller engångstidning riktad till handläggare. Också inom psykiatriuppföljningen
kommer det att finnas med avsnitt om invandrare med psykiska störningar och de
särskilda svårigheter dessa möter.
Utskottets bedömning
Utskottet anser att det är angeläget att uppmärksamma de särskilda behov som
funktionshindrade med invandrarbakgrund kan ha. Allmänna arvsfondens stöd till
olika utvecklingsverksamheter har fyllt en viktig funktion genom att skapa nya
kontaktytor mellan handikapporganisationer och invandrarorganisationer. Också
Socialstyrelsens invandrarprojekt och arbetet inom ramen för psykiatrireformen
är angeläget för att öka kunskapen om invandrare med funktionshinder. Något
initiativ med anledning av motion So412 (s) behövs inte. Motionen avstyrks.
Socialtjänstens deltagande i kommunens planering
I motion So411 av Roland Larsson m.fl. (c) yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om socialtjänstens deltagande
i kommunens planering (yrkande 2). Motionärerna anser att socialtjänstens
möjlighet att påverka planeringsarbetet bör förstärkas och tydliggöras.
Socialtjänstlagen bör innehålla tydliga bestämmelser om socialtjänstens roll i
den kommunala planeringen. Socialtjänstens kunskaper och erfarenheter om olika
sociala förhållanden bör tas till vara på ett tidigt stadium i
planeringsprocessen så att adekvata åtgärder kan vidtas för att skapa och
bevara goda livsmiljöer som är tillgängliga för alla. Regeringens total-översyn
av socialtjänstlagen bör innehålla ett uppdrag om att föreslå tydliga regler
som tillfredsställer detta behov, anför motionärerna.
Enligt 5 § socialtjänstlagen (1980:620) hör till socialtjänstens uppgifter att
medverka i samhällsplaneringen och i samarbete med andra samhällsorgan,
organisationer, föreningar och enskilda främja goda miljöer i kommunen. I 7 §
sägs att socialnämndens medverkan i samhällsplaneringen skall bygga på nämndens
sociala erfarenheter och särskilt syfta till att påverka utformningen av nya
och äldre bostadsområden i kommunen. Nämnden skall också verka för att
offentliga lokaler och allmänna kommunikationer utformas så att de blir
tillgängliga för alla.
En liknande motion av samma motionär behandlades i betänkande 1997/98:SoU6 med
anledning av regeringens skrivelse om handikappolitiken. Utskottet anförde då
följande:
Utskottet delar uppfattningen i motion So426 (c) att samhällsplaneringen även
måste omfatta ett socialt perspektiv. Socialtjänstlagen innehåller bestämmelser
om detta. Det ankommer på kommunerna att tillämpa dessa. Detta lyfts också fram
i den föreslagna projektverksamheten. Något initiativ med anledning av motion
So426 (c) yrkande 4 behövs inte. Motionsyrkandet avstyrks.
Riksdagen följde utskottet (rskr. 7).
Den projektverksamhet som utskottet hänvisade till var det uppdrag regeringen
avsåg att lägga till Boverket att samordna arbetet med att utforma ett program
för generellt ökad tillgänglighet i kommunerna. Arbetet med programmet skall
ske i samråd med Handikappinstitutet, handikapporganisationer och andra
berörda. Goda exempel på hur det kostnadseffektivt går att förbättra
tillgängligheten bör redovisas. En del av tillgänglighetsprogrammet bör även
inriktas på att hitta former för en integrerad anpassning av trafiksy-stem och
bebyggelse. I detta sammanhang uttalade utskottet att ytterligare insatser
behövs för att förbättra tillgängligheten i vardagsmiljön för personer med
funktionshinder och att den föreslagna projektverksamheten var värdefull.
Utskottet underströk också att kommunala tillgänglighetsprogram bör upprättas
och ingå i varje kommuns översiktsplan. Lokala åtgärdsprogram är utöver
lagstiftning den effektivaste metoden att komma vidare för att undanröja många
praktiska och fysiska hinder.
Utskottets bedömning
Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning i denna fråga. Motion So411 (c)
yrkande 2 får därmed anses tillgodosedd. Motionen avstyrks.
Kunskaper om funktionshinder
I motion So411 av Roland Larsson m.fl. (c) yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om personalutbildning och
funktionshinder (yrkande 3) samt om utbildningssatsningar (yrkande 11).
Personal inom vård, socialtjänst, arbetsförmedling och försäkringskassa har
ofta kontakter med handikappade. Motionärerna anser det angeläget att dessa
personalgrupper fortlöpande får vidareutbildning om olika funktionshinder.
Staten bör inom sina verksamhetsområden prioritera sådan personalutbildning,
anförs det. Detta bör ges regeringen till känna. Motionärerna anser också att
personalen måste få kunskap om vilka hjälpmedel som finns och hur de används.
Riksdagen bör uppmana huvudmännen inom respektive område att se över den
kompetens som finns inom området handikapp och IT, med sikte på att förstärka
den och öka användningen av IT.
I direktiven till den särskilde utredaren av bemötande av personer med
funktionshinder (dir. 1997:24) anförs att han skall se över hur kraven på bl.a.
valfrihet, inflytande och information för funktionshindrade personer
respekteras inom olika områden, framför allt inom hälso- och sjukvården,
service och omsorg, socialförsäkringssystemet, habilitering och rehabilitering
samt hjälpmedelsförsörjning. Han skall beskriva funktionshindrade personers
erfarenhet av hur de möts och behandlas vid kontakter med myndigheter och andra
offentliga organ. Utredaren skall vidare beskriva pågående utvecklingsarbete i
kommuner och landsting i frågor som rör kvalitet och bemötande och undersöka
vilka utbildningssatsningar och kompetenshöjande åtgärder huvudmännen vidtar
för att öka medvetenheten hos personalen om frågor som rör inflytande,
självbestämmande m.m. Utredaren skall föreslå åtgärder som kan bidra till att
avhjälpa brister och missförhållanden i bemötandet av personer med
funktionshinder. Uppdraget skall redovisas senast den 30 juni 1998.
I betänkande 1997/98:SoU6 behandlade utskottet en motion i samma ärende.
Utskottet redovisade dels direktiven till den särskilde utredaren av bemötande
av personer med funktionshinder, dels Handikappombudsmannens arbete för att öka
insikten om gällande regler och de värderingar dessa bygger på samt aktivt
verka för att myndigheter och andra beaktar funktionshindrade personers
rättigheter och intressen. Utskottet delade uppfattningen i den då aktuella
motionen att det är angeläget att personalgrupper som arbetar med personer med
funktionshinder får en grund- och vidareutbildning om olika funktionshinder.
Utskottet konstaterade att det i första hand är en fråga för respektive
huvudman att tillse att personalen fortlöpande får den utbildning den behöver
för att på ett adekvat sätt kunna sköta sitt arbete. Handikappombudsmannen har
också aktualiserat dessa frågor och arbetar med att öka insikten om gällande
regler och värderingar. Överläggningar som Handikappombudsmannen genomfört har
påverkat personalutbildningen i flera statliga myndigheter. Utskottet fann att
något initiativ inte behövdes med anledning av motionen. Denna avstyrktes
därmed.
Utskottets bedömning
Det är angeläget att alla personalgrupper som arbetar med personer med
funktionshinder får en grund- och vidareutbildning om olika funktionshinder.
Det är i första hand en fråga för respektive huvudman att tillse att personalen
ges den utbildning den behöver för att på ett adekvat sätt kunna sköta sitt
arbete. Handikappombudsmannen har tagit upp dessa frågor och arbetar också med
att öka insikten om gällande regler och värderingar. Även utredningen om
bemötande av personer med funktionshinder kommer att beröra
utbildningsfrågorna. Något initiativ behövs inte med anledning av motion So411
(c) yrkandena 3 och 11. Motionsyrkandet avstyrks.
Samverkan runt funktionshindrade
I motion So285 av Johan Lönnroth m.fl. (v) yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om funktionshindrade och
lättillgängligheten (yrkande 10). Motionärerna anför att stödet till personer
med funktionshinder skall vara organiserat så att det är lättillgängligt.
Ansvarsfördelningen mellan landsting och kommuner skall vara klar, så att den
enskilde inte bollas mellan olika instanser.
I motion So308 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) yrkas att riksdagen hos
regeringen begär en översyn av hur en finansiell samordning av huvudmän rörande
insatser för funktionshindrade skall kunna genomföras (yrkande 30).
Motionärerna konstaterar att det kan vara så illa i dag att kommunen skall
ansvara för en rullstol och landstinget för den andra. Även LSS är delad mellan
olika huvudmän. Detta kan leda till att funktionshindrade riskerar att falla
mellan stolarna. Motionärerna anser att en samordning av samtliga insatser
måste prövas och utvärderas. De exemplifierar med hjälpmedel, avgifter,
lönebidrag och andra AMS-åtgärder.
Enligt 10 § lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade skall
kommuner och landsting, om den enskilde så önskar, i samband med att insatser
enligt lagen beviljas upprätta en plan i vilken beslutade och planerade
insatser redovisas. I planen skall även redovisas åtgärder som vidtas av andra
än kommunen eller landstinget som man känner till. Planen skall fortlöpande och
minst en gång om året omprövas. Berört landsting och berörd kommun skall
underrätta varandra om upprättade planer. Planen är till för att klargöra den
enskildes behov av insatser samt underlätta samordningen mellan de olika organ
som individen får stöd av. Av 14 § framgår att kommunen skall verka för att
insatserna som tas upp i planen samordnas.
I Handikappreformen. Slutrapport 1997 understryker Socialstyrelsen att
huvudmännen är skyldiga att samverka med andra och följaktligen också utveckla
formella former för samverkan. Det gäller både mellan olika enheter och nivåer
inom kommun och landsting och mellan olika huvudmän samt mellan huvudmän och
intresseorganisationer. Socialstyrelsen anser att samverkansfrågorna generellt
måste ges en mer central roll. Planeringen måste utgå från en helhetssyn, där
samlade och långsiktiga lösningar bör eftersträvas i stället för kortsiktiga
punktinsatser. Behovet av samverkan mellan berörda parter har betonats i
lagstiftningen. Socialstyrelsen anser dock att reformen ännu inte tycks ha fått
till effekt att samverkan nämnvärt förbättrats. Den enskildes möjligheter att
få en individuell plan där insatser från olika instanser har samordnats är
också dåligt tillgodosedd. Styrelsen betonar att alla stöd- och
behandlingsinsatser, för att kunna hålla en hög kvalitet, måste koordineras i
en individuell planering. Det gäller både individuell plan enligt LSS och de
behandlings- och habiliteringsplaner som personen skall ha enligt HSL.
Utskottets bedömning
Socialstyrelsen har i sin uppföljning av handikappreformen konstaterat att
reformen behöver tid för att slå igenom. Styrelsen bedömer att de samlade
effekterna blir synliga först efter flera år och anser att återkommande
uppföljningar bör göras. Utskottet kan konstatera att lagstiftningen betonar
behovet av samverkan och att den enskilde enligt LSS har rätt till en
individuell handlingsplan där samtliga stöd- och behandlingsinsatser som görs
av såväl kommun som landsting skall redovisas liksom insatser som vidtas av
andra organ. Kommunen skall verka för att insatserna samordnas på ett för den
enskilde så fördelaktigt sätt som möjligt. Kommunen bör aktivt söka kunskap om
andra organs åtgärder för den enskilde så att dessa kan redovisas i planen.
Utskottet utgår från att detta arbete nu kommer att utvecklas i kommunerna.
Något initiativ med anledning av motionerna So285 (v) yrkande 10 och So308 (mp)
yrkande 30 behövs inte. Motionsyrkandena avstyrks.
Bostadstillägg till funktionshindrade
I motion So403 av Gullan Lindblad m.fl. (m) yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bostadstillägg till
funktionshindrade (yrkande 2). Motionärerna anför att många gravt
funktionshindrade har en relativt stor bostadsyta och särskilda anpassningar av
bostaden. De kan ha behov av en större lägenhet än normalt för att kunna
förflytta sig med rullstol eller för att utrymme krävs för att en personlig
assistent skall kunna övernatta i bostaden. Det kan gälla behov av utrymme för
särskilda lyftanordningar och andra anpassningar av bostaden. Motionärerna
anför att det statliga bostadstilläggssystemet inte tar hänsyn till denna
grupps speciella behov och förutsättningar. När staten 1998 fullt ut tar över
bostadstillägget för pensionärer kommer alternativet för många
funktionshindrade att vara att antingen leva på socialbidrag eller att flytta
från en handikappanpassad och ändamålsenlig bostad. Motionärerna anser att
slutsatsen måste bli att bostadstilläggssystemet skall konstrueras så att ingen
funktionshindrad medborgare skall behöva leva med denna oro. Motionärerna har
tagit upp denna fråga i en särskild anslagsmotion.
I betänkande 1997/98:SoU1 behandlades en anslagsmotion med begäran om ett nytt
anslag till bostadsstöd till funktionshindrade.
I betänkandet redovisas att det den 1 januari 1995 infördes ett statligt
bostadstillägg till pensionärer (BTP) vilket ersatte det tidigare kommunala
bostadstillägget och särskilt kommunalt bostadstillägg för pensionärer. BTP
utgör före inkomstavdrag 85 % av bostadskostnaden mellan 100 och 4 000 kr per
månad. Storleken av BTP bestäms av årsinkomstens storlek. Under en
övergångsperiod t.o.m. utgången av år 1998 kan en kommun komplettera BTP med
ett kommunalt finansierat bostadstillägg. I de nya reglerna inryms ett särskilt
bostadstillägg som kompenserar de pensionärer som har särskilt låg inkomst och
hög hyra.
Utskottet motsatte sig förslaget till ett nytt anslag och konstaterade att
det under en övergångsperiod fanns möjlighet för en kommun som så beslutar att
komplettera det statliga bostadsbidraget.
Utskottets bedömning
Utskottet konstaterar att ett nytt statligt bostadstillägg till pensionärer
infördes den 1 januari 1995. I de nya reglerna inryms också ett särskilt
bostadstillägg för att kompensera de pensionärer som har särskilt låg inkomst
och hög hyra. Under en övergångsperiod fram till utgången av år 1998 finns
också möjlighet för en kommun att besluta att komplettera det statliga
bostadsbidraget. Utskottet har tidigare motsatt sig förslaget till ett nytt
anslag på statsbudgeten för detta ändamål. Utskottet vidhåller sin uppfattning
och avstyrker därmed motion So403 (m) yrkande 2.
MBD/DAMP m.m.
I motion So674 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att uppdra åt Skolverket
och Socialstyrelsen att ta fram ett handlingsprogram för att hjälpa barn med
ADHD (yrkande 5). Behovet av tidig diagnos, behandling och habilitering av barn
med hyperaktivitet (ADHD och/eller DAMP) har under senare tid uppmärksammats
både på grund av de problem beteendestörningen skapar för barnen och de problem
barnen möter som vuxna om de inte får tidig hjälp, anför motionärerna. De anser
att det är viktigt att lärare, förskolepersonal samt personal inom barn- och
skolhälsovården får en adekvat utbildning om denna diagnosgrupp. Det är viktigt
att de behandlingsmetoder som finns utvärderas och att handlingsprogram
utvecklas för att på bästa sätt kunna ge dessa barn hjälp. Motionärerna anser
att detta är en uppgift som bör uppdras åt Skolverket och Socialstyrelsen.
I motion So296 av Kerstin Heinemann (fp) begärs tillkännagivande till
regeringen om att ett samlat åtgärdsprogram bör utarbetas för
funktionsstörningen MBD/DAMP. Motionären anför att enligt professor Gillberg i
Göteborg lider 5-8 % av alla förstaklassare av funktionsstörningen MBD/DAMP.
Barnen lider av koncentrationsstörningar, impulsivitet, lättretlighet och
aggressivitet. Utan korrekt diagnos blir barnen ofta betraktade som bråkiga och
ouppfostrade. En tidig diagnos är viktig liksom insatser i form av
speciallärare och små klasser med tydlig struktur. Rätt insatta åtgärder kan
förhindra problem senare i livet. Motionären anser att ett samlat nationellt
åtgärdsprogram måste arbetas fram, ett program som behandlar hela problematiken
vad gäller denna delvis okända funktionsstörning.
I motion So214 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) begärs tillkännagivande till
regeringen om vad i motionen anförts om barn med DAMP (yrkande 10).
Motionärerna anför att DAMP är ett osynligt handikapp och kunskapen är
fortfarande begränsad såväl hos många som arbetar med barn som hos allmänheten.
Barn med DAMP måste mötas på ett adekvat sätt för att minimera skadorna.
Anpassad pedagogik, respekt och förståelse är angeläget så att inte barnet
förlorar sin självkänsla. Motionärerna anser att snabba åtgärder måste vidtas
och att dessa barn måste få sin diagnos som är en förutsättning för ett adekvat
omhändertagande i den egna familjen och i skolan.
I motion So308 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) hemställs att riksdagen hos
regeringen begär en utredning av hur barn och ungdom med neuropsykiatriska
störningar över hela landet skall kunna tillförsäkras vård och behandling i
fungerande vårdkedjor (yrkande 7). Motionärerna anför att barn med
neuropsykiatriska störningar i dag i bästa fall får en diagnos när de börjar
skolan. Resurserna för stöd till deras familjer, dem själva, deras skola och
fritidsliv är mycket ojämnt fördelade och prioriterade över landet.
Motionärerna vill ha en utredning och anser att denna även bör utreda möjliga
alternativa/komplementärmedicinska insatser.
Utskottet behandlade en motion om bl.a. personer med MDB/DAMP i betänkande
1997/98:SoU6. För närmare information om de insatser som görs för denna grupp
hänvisas till betänkandet. Utskottet konstaterade att kunskapen om s.k.
osynliga handikapp som MDB/DAMP m.fl. har ökat under senare år även om mycket
arbete återstår. Allmänna arvsfonden har stött fler projekt med inriktning på
att öka kunskapen och stödet till barn med dessa funktionshinder. Utskottet
pekade också på de extra resurser som tillförts kommunerna för bl.a. skolan.
Vidare framhölls att skolan är skyldig att ge det stöd som elever behöver för
att klara undervisningen och skolgången och att den nya tekniken ger nya
möjligheter för elever med funktionshinder att uttrycka sig både skriftligt och
muntligt. Av regleringsbrevet till Skolverket för år 1997 framgår att verket
skall vidta särskilda utvärderings- och utvecklingsåtgärder avseende elever som
har behov av särskilt stöd. Utskottet ansåg det aktuella motionsyrkandet i
huvudsak tillgodosett och avstyrkte det.
Av regleringsbrevet till Skolverket för år 1998 framgår att Skolverket i sin
tillsyn särskilt skall fokusera på resursfördelningen avseende elever med behov
av särskilt stöd. Under avsnittet om utveckling och forskning sägs att
Skolverket skall prioritera insatser som syftar till att öka andelen elever som
lämnar grundskolan och gymnasieskolan med fullständigt slutbetyg.
Läs- och skrivkommittén avlämnade sitt slutbetänkande i september 1997 Att
lämna skolan med rak rygg - om rätten till skriftspråket och om förskolans och
skolans möjligheter att förebygga och möta läs- och skrivsvårigheter (SOU
1997:108). Kommittén har främst analyserat på vilket sätt skolans pedagogiska
förhållningssätt ur ett generellt perspektiv kan förändras för att färre elever
skall lämna skolan med läs- och skrivsvårigheter. Utredningen har bl.a. lagt
fram förslag om ändringar i skollagen, läroplaner, grundskoleförordningen,
kursplaner m.m. Betänkandet har remissbehandlats.
Handikappombudsmannen har i sitt remissvar anfört att en generell pedagogisk
insats är otillräcklig för att barn med dyslexi och DAMP skall få en chans att
utvecklas optimalt. Handikappombudsmannen anser att de nationella reglerna bör
skärpas i två avseenden, dels bör elever med dyslexi garanteras tillgång till
hjälpmedel, dels bör rätten till vissa nödvändiga anpassningar slås fast, t.ex.
förlängd tid och rätt till att använda kompensatoriska hjälpmedel på prov.
Utredningen och remissvaren ligger till grund för den proposition som
regeringen avser att avlämna i mars 1998 om kvaliteten i skolan.
Vidare har en parlamentarisk sammansatt kommitté tillkallats för att lämna
förslag till förnyelse av lärarutbildningen (dir. 1997:54). I utredningens
uppdrag ingår att ange mål och principer för styrning av lärarutbildningen samt
att lämna förslag om innehåll och omfattning av de olika lärarutbildningarna,
liksom om organisatoriska frågor. Utredningen skall vidare behandla frågor om
lärarutbildning för olika pedagogiska profiler samt lärarutbildningarnas
dimensionering och rekrytering. I uppdraget ingår också att lämna ytterligare
förslag rörande lärarnas fortbildning, vidareutbildning och lärarutbildningens
forskningsanknytning. Behovet av specialpedagogisk kompetens bland lärarna
skall vidare analyseras. Därvid skall utredningen särskilt uppmärksamma
dimensioneringen av den framtida specialpedagogiska utbildningen för förskolan,
skolan, vuxenutbildningen och specialskolan. Utredningen som hade fått tid till
den 2 juni 1998 har nyligen fått förlängd tid.
Barnpsykiatrikommittén (S 1995:06) som har i uppdrag att utreda vården och
stödet till barn och ungdomar med psykiska problem beräknas lämna sitt
slutbetänkande den 15 mars 1998.
Utskottets bedömning
Utskottet har tidigare konstaterat att kunskapen om s.k. osynliga handikapp som
MBD/DAMP m.fl. har ökat under senare år, även om mycket återstår att göra. De
extra resurser som kommunerna tillförts och kommer att tillföras under de
kommande åren är viktiga för att kunna förstärka insatserna i skolan. Det är
angeläget att särskild uppmärksamhet riktas mot barn med särskilda behov.
Skolverkets undersökningar visar att så inte alltid har varit fallet. Utskottet
anser dock att regeringens beredning av frågan nu bör avvaktas. Motionerna
So214 (kd) yrkande 10, So296 (fp), So308 (mp) yrkande 7 och So674 (fp) yrkande
5 avstyrks därmed.
Handikapporganisationerna
I motion So442 av Barbro Hietala Nordlund (s) begärs tillkännagivande till
regeringen om vad i motionen anförts om handikapporganisationernas svåra
ekonomiska situation (yrkande 1) och om problemet med de ändrade
utbetalningsperioderna (yrkande 2). Motionären understryker att
Handikapporganisationerna spelar en viktig roll för opinionsbildning och
påverkan av samhället. Statens stöd till organisationerna har i kronor räknat
legat kvar på samma nivå sedan budgetåret 1992/93. Samtidigt har antalet
organisationer som skall dela på stödet ökat från 37 till 44 stycken. Under år
1997 förändrades också utbetalningsperioderna av anslaget från kvartalsvis i
förskott till kvartalsvis i efterskott, vilket medfört ränteförluster för
organisationerna. För att återställa det reella värdet av organisationsstödet
behöver detta öka med närmare 20 miljoner kronor.
I utskottets betänkande 1997/98:SoU1 behandlades frågan om bidrag till
handikapp- och pensionärsorganisationer. I motioner begärdes anslagshöjningar
och omprövning av utbetalningsperioden till organisationerna. Utskottet hade
inget att erinra mot förslaget i propositionen till medelsanvisning och
avvisade därmed de aktuella motionerna. Riksdagen följde utskottet (rskr. 115).
Utskottets bedömning
Handikapporganisationerna har en viktig opinionsbildande roll och fyller en
central funktion i folkrörelsearbetet i Sverige. Organisationerna har därför
också sedan länge erhållit statligt stöd till en inte oväsentlig del av sin
verksamhet. Regeringen har nyligen beslutat om fördelningen av bidragen till
handikapporganisationerna för budgetåret 1998. Bidrag utgår till 44
handikapporganisationer med samma belopp som under budgetåret 1997 och kommer
att utbetalas i mitten av varje kvartal. Utskottet har vidare erfarit att
regeringen har för avsikt att se över bidragen till handikapporganisationerna.
Utskottet vill inte föregripa regeringens beredning av ärendet. Motion So442
(s), som i huvudsak är tillgodosedd, bör därför inte föranleda något uttalande
från riksdagens sida.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande utgångspunkter för handikappolitiken
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:So240 yrkande 19 och 1997/98:So444
yrkandena 1 och 2,
res. 1 (m)
res. 2 (v)
2. beträffande antidiskrimineringslag
att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:So240 yrkande 21,
1997/98:So403 yrkandena 7 och 10, 1997/98:So410 yrkande 2, 1997/98:So430
yrkande 5, 1997/98:So443 yrkandena 2 och 4 och 1997/98:So444 yrkandena
4-9 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. beträffande funktionshindrade på arbetsmarknaden
att riksdagen avslår motion 1997/98:So444 yrkande 11,
res. 3 (v)
4. beträffande lagen om stöd och service till vissa
funktionshindrade
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:So408, 1997/98:So419 och 1997/98:So444
yrkande 3,
res. 4 (m, fp, mp, kd)
res. 5 (v)
5. beträffande hjälpmedelsgaranti
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:So240 yrkande 20, 1997/98:
So285 yrkande 11, 1997/98:So403 yrkande 5, 1997/98:So421, 1997/98:So436,
1997/98:So438, 1997/98:So443 yrkande 8 och 1997/98:So444 yrkandena 18 och
19,
res. 6 (m, fp)
res. 7 (v)
6. beträffande komplettering av 3 a § hälso- och sjukvårdslagen
att riksdagen avslår motion 1997/98:So430 yrkande 12,
res. 8 (kd)
7. beträffande IT-hjälpmedel
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:So411 yrkandena 8 och 9 och
1997/98:T815 yrkandena 15-17,
res. 9 (c)
8. beträffande bilstödet
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:So416, 1997/98:So422, 1997/98:So434,
1997/98:So439, 1997/98:So443 yrkande 10 och 1997/98:So444 yrkandena 20
och 21,
res. 10 (fp)
res. 11 (v)
res. 12 (mp)
9. beträffande hemtjänsten
att riksdagen avslår motion 1997/98:So444 yrkandena 16 och 17,
res. 13 (v)
10. beträffande beaktande av handikappaspekter inom varje
samhällssektor
att riksdagen avslår motion 1997/98:So308 yrkande 29,
11. beträffande handikappaspekterna i utredningsarbete
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:So413 och 1997/98:Bo508 yrkande 3,
12. beträffande funktionshinder och invandrare
att riksdagen avslår motion 1997/98:So412,
13. beträffande socialtjänstens deltagande i kommunens planering
att riksdagen avslår motion 1997/98:So411 yrkande 2,
14. beträffande kunskaper om funktionshinder
att riksdagen avslår motion 1997/98:So411 yrkandena 3 och 11,
res. 14 (c)
15. beträffande samverkan runt funktionshindrade
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:So285 yrkande 10 och 1997/98:So308
yrkande 30,
res. 15 (v, mp)
16. beträffande bostadstillägg till funktionshindrade
att riksdagen avslår motion 1997/98:So403 yrkande 2,
res. 16 (m)
17. beträffande MBD/DAMP m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:So214 yrkande 10, 1997/98:
So296, 1997/98:So308 yrkande 7 och 1997/98:So674 yrkande 5,
res. 17 (m, fp, v, mp, kd)
18. beträffande handikapporganisationerna
att riksdagen avslår motion 1997/98:So442.
Stockholm den 17 februari 1998
På socialutskottets vägnar
Sten Svensson
I beslutet har deltagit: Sten Svensson (m), Ingrid Andersson (s), Rinaldo
Karlsson (s), Hans Karlsson (s), Christina Pettersson (s), Liselotte Wågö (m),
Marianne Jönsson (s), Roland Larsson (c), Conny Öhman (s), Leif Carlson (m),
Barbro Westerholm (fp), Mariann Ytterberg (s), Christin Nilsson (s), Birgitta
Wichne (m), Thomas Julin (mp), Chatrine Pålsson (kd) och Ingrid Burman (v).
Reservationer
1. Utgångspunkter för handikappolitiken (mom. 1)
Sten Svensson, Liselotte Wågö, Leif Carlson och Birgitta Wichne (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med ?Utskottet
vidhåller? och på s. 7 slutar med ?avstyrks därmed.? bort ha följande lydelse:
På många sätt är Sverige ett bra land att leva i för funktionshindrade. Genom
reformer som framför allt skedde under de borgerliga åren i början av 1980-
talet och under perioden 1991-1994 har de funktionshindrade tillförsäkrats en
god levnadsnivå. Det finns dock många brister som bör åtgärdas och som det
borde gå att nå politisk enighet om.
Utskottet vill understryka att det offentligas insatser för människors
välfärd skall prioritera dem som har det svårast. Stödet till fysiskt och
psykiskt funktionshindrade skall vara mångsidigt och anpassas till den
funktionshindrades förutsättningar. Det skall ge de funktionshindrade valfrihet
och goda möjligheter att påverka sin situation, t.ex. genom att de själva får
besluta om att anställa vårdpersonal och välja omsorgsform. Genom förutseende
planering bör den yttre och inre miljön anpassas till de funktionshindrade.
Tekniska hjälpmedel och nya mediciner bör utnyttjas effektivt för att skapa nya
förutsättningar för personer med funktionshinder.
Vad utskottet anfört med bifall till motion So240 (m) yrkande 19 och med
avslag på motion So444 (v) yrkandena 1 och 2 bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande utgångspunkter för handikappolitiken
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:So240 yrkande 19 och med avslag på
motion 1997/98:So444 yrkandena 1 och 2 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
2. Utgångspunkter för handikappolitiken (mom. 1)
Ingrid Burman (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med ?Utskottet
vidhåller? och på s. 7 slutar med ?avstyrks därmed.? bort ha följande lydelse:
Handikappolitiken måste ha ett medborgarperspektiv. Människor med
funktionshinder skall ingå i samhällsgemenskapen med samma rättigheter och
skyldigheter som människor som inte är funktionshindrade. Enligt utskottets
mening innebär detta att handikappolitiken måste bygga både på generella och
individuella åtgärder. Ansvaret för frågor som rör funktionshindrade skall
ligga inom respektive samhällssektor. Ansvars- och finansieringsprincipen måste
enligt utskottet fastställas. Detta innebär att finansieringen och
handikappanpassningen skall ligga hos dem som erbjuder tjänster, varor eller
verksamhet. Detta bör faststlås i lag. Vad utskottet anfört med bifall till
motion So444 (v) yrkandena 1 och 2 och med avslag på motion So240 (m) yrkande
19 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande utgångspunkter för handikappolitiken
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:So444 yrkandena 1 och 2 och med
avslag på motion 1997/98:So240 yrkande 19 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.
3. Funktionshindrade på arbetsmarknaden (mom. 3)
Ingrid Burman (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med ?Utskottet
delar? och på s. 12 slutar med ?Motionsyrkandet avstyrks.? bort ha följande
lydelse:
Dagens höga arbetslöshet har tvingat fram många olika arbetsmarknadsåtgärder.
Trots att de funktionshindrade är hårdast drabbade av arbetslöshet har
arbetsmarknadsinsatserna för dem försämrats. Utskottet anser att allas rätt
till arbete måste få reellt genomslag. I första hand skall personer med
funktionshinder erbjudas arbete på den reguljära arbetsmarknaden utifrån sin
kunskap och kompetens. Vidare måste lönebidragen förbättras och Samhall ges
förutsättningar att leva upp till de krav som ställs på företaget. Utskottet
anser också att medel till särskilda utbildningar måste anslås för att stärka
funktionshindrades attraktionskraft på arbetsmarknaden. Detta kan ske inom
ramen för kunskapslyftet. Vad utskottet anfört med anledning av motion So444
(v) yrkande 11 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande funktionshindrade på arbetsmarknaden
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:So444 yrkande 11 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
4. Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (mom. 4)
Sten Svensson (m), Liselotte Wågö (m), Leif Carlson (m), Barbro Westerholm
(fp), Birgitta Wichne (m), Thomas Julin (mp) och Chatrine Pålsson (kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15 börjar med
?Regeringsrätten? och slutar med ?yrkande 3.? bort ha följande lydelse:
Utskottet delar uppfattningen i motionerna So408 (fp) och So419 (s) att
Regeringsrättens domar om rådgivning och annat personligt stöd enligt LSS
innebär att dessa insatser saknar innehåll. Utskottet vill understryka att LSS
är en rättighetslag som träder i övriga lagars ställe när ett behov av insats
för en funktionshindrad som omfattas av lagen inte kan tillgodoses enligt annan
lagstiftning. Utskottet anser att det behövs ett klargörande av riksdagens
avsikt med insatsen Råd och stöd enligt LSS genom ett förtydligande av
lagtexten. Vad utskottet anfört med bifall till motionerna So408 (fp) och So419
(s) och med anledning av motion So444 (v) yrkande 3 bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade
att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:So408 och 1997/98:So419 och
med anledning av motion 1997/98:So444 yrkande 3 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.
5. Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (mom. 4)
Ingrid Burman (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15 börjar med
?Regeringsrätten? och slutar med ?yrkande 3.? bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att rättigheterna enligt LSS och LASS måste befästas och
utvecklas. Kommunernas ansvar för de olika insatserna inom LSS måste skärpas.
Rätten till hjälpmedel och tolk, både till talskadade och döva, måste
garanteras i lag. Även tillgången till hjälpmedel, rätt till information om
hjälpmedel och valfrihet beträffande hjälpmedel måste garanteras. Vad utskottet
anfört med bifall till motion So444 (v) yrkande 3 och med anledning av
motionerna So408 (fp) och So419 (s) bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:So444 yrkande 3 och med anledning
av motionerna 1997/98:So408 och 1997/98:So419 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.
6. Hjälpmedelsgaranti (mom. 5)
Sten Svensson (m), Liselotte Wågö (m), Leif Carlson (m), Barbro Westerholm (fp)
och Birgitta Wichne (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20 börjar med ?Utskottet
vidhåller? och slutar med ?19 avstyrks därmed.? bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att en hjälpmedelsgaranti bör införas. Samtidigt bör
hjälpmedelsmarknaden öppnas för konkurrens. Komplicerade hjälpmedel skall
erbjudas inom tre månader. Den som inte anser sig kunna vänta i kön till
hjälpmedelscentralerna skall kunna vända sig till andra organisationer som
tillhandahåller hjälpmedel. En ökad konkurrens kommer enligt utskottet att leda
till höjd kvalitet och kortare köer till hjälpmedel.Vad utskottet anfört med
anledning av motionerna So240 (m) yrkande 20, So403 (m) yrkande 5, So443 (fp)
yrkande 8 och med avslag på motionerna So285 (v) yrkande 11, So421 (fp), So436
(s), So438 (s), So444 (v) yrkandena 18 och 19 bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:
5. beträffande hjälpmedelsgaranti
att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:So240 yrkande 20,
1997/98:So403 yrkande 5, 1997/98:So443 yrkande 8 och med avslag på
motionerna 1997/98:So285 yrkande 11, 1997/98:So421, 1997/98:So436,
1997/98:So438 och 1997/98:So444 yrkandena 18 och 19 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.
7. Hjälpmedelsgaranti (mom. 5)
Ingrid Burman (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20 börjar med ?Utskottet
vidhåller? och slutar med ?19 avstyrks därmed.? bort ha följande lydelse:
Rätten till hjälpmedel skall garanteras utifrån den enskildes behov och
efterfrågan. Utskottet anser därför att det behövs en rättighetslag avseende
hjälpmedel och att hjälpmedelsansvaret skall sammanföras till en huvudman.
Hjälpmedelsförsörjningen präglas i dag av en krånglig och svårgenomtränglig
byråkrati. Ibland ligger ansvaret på landstinget, ibland på kommunen och ibland
på staten. Det splittrade organisatoriska och finansiella ansvar som råder gör
att många funktionshindrade faller mellan stolarna. Olika huvudmän ägnar
alltför stor kraft åt att försäka vältra över kostnaderna på varandra. Medan
detta pågår kommer nya tekniska landvinningar på hjälpmedelsområdet som
förhindras att snabbt komma ut till brukarna.
Utskottet anser det väsentligt att ny teknik snabbt kan tas till vara på ett
effektivt sätt och komma brukarna till del. Personer med funktionshinder skall
också ha rätt till tekniska hjälpmedel till samma kostnad oavsett var i landet
de bor. De skall inte heller ha extra kostnader till följd av sitt
funktionshinder. Slutligen anser motionärerna att Handikappinstitutet bör ges
nya resurser med tanke på den snabba utvecklingen inom IT-området. Vad
utskottet anfört med bifall till motionerna So285 (v) yrkande 11 och So444 (v)
yrkandena 18 och 19 och med anledning av motionerna So240 (m) yrkande 20, So403
(m) yrkande 5, So421 (fp), So436 (s), So438 (s), So443 (fp) yrkande 8 bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:
5. beträffande hjälpmedelsgaranti
att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:So285 yrkande 11 och
1997/98:So444 yrkandena 18 och 19 och med anledning av motionerna
1997/98:So240 yrkande 20, 1997/98:So403 yrkande 5, 1997/98:So421,
1997/98:So436, 1997/98:So438 och 1997/98:So443 yrkande 8 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
8. Komplettering av 3 a § hälso- och sjukvårdslagen (mom. 6)
Chatrine Pålsson (kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20 börjar med ?Utskottet
anser? och slutar med ?Motionsyrkandet avstyrks.? bort ha följande lydelse:
I samband med införandet av handikappreformen beslutade riksdagen om ett
tillägg i hälso- och sjukvårdslagen för att tydliggöra sjukvårdshuvudmännens
ansvar för habilitering, rehabilitering och hjälpmedel för funktionshindrade. I
propositionen anfördes att landstingen skulle tillhandahålla och finansiera
hjälpmedel för den dagliga livsföringen. Vidare framhölls att med detta avsågs
hjälpmedel som behövs för att gå i skola och delta i fritids- och
rekreationsverksamhet.
Utskottet anser det angläget att barn ges möjligheter att utvecklas efter
sina förutsättningar. Barn med funktionshinder behöver hjälpmedel för lek i
syfte att träna olika funktioner liksom lämplig anpassning av leksaker för att
de skall kunna leka som andra barn. Barn utvecklas genom leken och det gäller
också barn med funktionshinder. Utskottet finner det därför oroande om
hjälpmedel för utvecklingen inte längre beviljas. För att ytterligare
förtydliga det beslut som riksdagen tog i samband med handikappreformen om att
sjukvårdshuvudmännen skall ansvara för hjälpmedel till funktionshindrade bör 3
a § i hälso- och sjukvårdslagen kompletteras med att hänsyn skall tas till
barns och ungdomars särskilda behov. Detta bör med anledning av motion So430
(kd) yrkande 12 ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande komplettering av 3 a § hälso- och sjukvårdslagen
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:So430 yrkande 12 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
9. IT-hjälpmedel (mom. 7)
Roland Larsson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20 börjar med ?Vad gäller?
och slutar med ?17 avstyrks därmed.? bort ha följande lydelse:
Utskottet delar inställningen i motionerna So411 och T815 att
informationstekniken har en stor potential för att öka funktionshindrades
livskvalitet. Det är därför angeläget att se till att tekniken är tillgänglig
för alla och blir ett medel för utveckling och inte ett hinder. Tekniken måste
anpassas till de funktionshindrades behov. Utskottet anser att en översyn bör
göras av sjukvårdshuvudmännens förskrivning av IT-hjälpmedel. Det bör även
övervägas om det behövs ett särskilt stöd för anpassning av IT-produkter, då
anpassningarna kan bli mycket dyra i enskilda fall. Utskottet anser det
angeläget att utreda en lagreglering av tillgänglighet inom IT-området och
därvid även utreda upphovsrättens inverkan på tillgängligheten för
läshandikappade personer. I en sådan utredning måste den principen gälla att om
utrustningen inte fungerar för funktionshindrade, så är det utrustningen det är
fel på och inte den funktionshindrade personen. Vidare bör övervägas om lagen
om offentlig upphandling kan ändras så att det ställs krav på
handikapptillgänglighet vid upphandling. Slutligen bör regeringen uppmana
huvudmännen inom respektive område att se över den kompetens som finns inom
området IT och handikapp. Vad utskottet anfört med anledning av motionerna
So411 (c) yrkandena 8 och 9 och T815 (c) yrkandena 15-17 bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande IT-hjälpmedel
att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:So411 yrkandena 8 och 9 och
1997/98:T815 yrkandena 15-17 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
10. Bilstödet (mom. 8)
Barbro Westerholm (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 22 börjar med ?Utskottet
anser? och slutar med ?yrkande 10 avstyrks.? bort ha följande lydelse:
Bilstödet är ett bra medel för att ge personer med funktionsnedsättningar
möjlighet till delaktighet i samhällslivet och en bättre livskvalitet.
Tillgången till en anpassad bil minskar beroendet av samhällsinsatser. Det är
därför rimligt att ta bort 50-årsgränsen för rätt till bilstöd även för den som
inte yrkesarbetar. Kostnaden för detta är dock oklar. Utskottet anser därför
att regeringen bör låta göra en hälsoekonomisk analys av vad det betyder att ta
bort åldersgränsen och hur kostnaderna för annat samhällsstöd därmed förändras.
Utskottet anser också att möjligheten till bilstöd även bör omfatta
familjehemsföräldrar till ett handikappat barn om barnet vistas hos dem
stadigvarande och endast vid enstaka tillfällen i det egna hemmet. Vad
utskottet anfört med anledning av motionerna So443 (fp) yrkande 10 och So422
(fp) och med avslag på motionerna So 416 (s), So434 (mp), So439 (c) och So444
(v) yrkandena 20 och 21 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:
8. beträffande bilstödet
att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:So443 yrkande 10 och
1997/98:So422 och med avslag på motionerna 1997/98:
So416, 1997/98:So434, 1997/98:So439 och 1997/98:So444 yrkandena 20 och
21 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
11. Bilstödet (mom. 8)
Ingrid Burman (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 22 börjar med ?Utskottet
anser? och slutar med ?yrkande 10 avstyrks.? bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att bilstödet måste revideras och förstärkas. Bilpriserna har
stigit kraftigt under senare år samtidigt som grundbidraget legat kvar
oförändrat. Detta har inneburit en kraftig urholkning av stödet. I de
bidragsberättigade anpassningskostnaderna ingår inte heller längre ersättning
för extra utrustning som t.ex. automatväxel och servostyrning. För många
funktionshindrade innebär de höga inköps- och driftkostnaderna att man inte har
råd med bil. Regeringen bör även utreda hur funktionshindrade med bilstöd kan
kompenseras för den kraftigt höjda bensinskatten. Vad utskottet anfört med
bifall till motion So444 (v) yrkandena 20 och 21 och med anledning av
motionerna So416 (s), So422 (fp), So434 (mp), So439 (c) och So443 (fp) yrkande
10 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:
8. beträffande bilstödet
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:So444 yrkandena 20 och 21 och med
anledning av motionerna 1997/98:So416, 1997/98:So422, 1997/98:So434,
1997/98:So439 och 1997/98:So443 yrkande 10 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
12. Bilstödet (mom. 8)
Thomas Julin (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 22 börjar med ?Utskottet
anser? och slutar med ?yrkande 10 avstyrks.? bort ha följande lydelse:
I budgetpropositionen preliminärberäknas anslaget till bilstöd för budgetåren
1999 och 2000 till en mycket låg nivå. Utskottet finner det mycket olyckligt
att regeringen på detta sätt signalerar om stora besparingar på anslaget innan
den översyn som regeringen planerar har genomförts. Utskottet anser att det
behövs en mer heltäckande utredning om funktionshindrades möjligheter att åka
med egen bil och att det är angeläget att representanter från handikapprörelsen
får delta i utredningen som sakkunniga. Vad utskottet anfört med bifall till
motion So434 (mp) och med anledning av motionerna So416 (s), So422 (fp), So439
(c), So443 (fp) yrkande 10 och So444 (v) yrkandena 20 och 21 bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:
8. beträffande bilstödet
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:So434 och med anledning av
motionerna 1997/98:So416, 1997/98:So422, 1997/98:So439, 1997/98:So443
yrkande 10 och 1997/98:So444 yrkandena 20 och 21 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
13. Hemtjänsten (mom. 9)
Ingrid Burman (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 23 börjar med ?Utskottet vill
inte? och slutar med ?17 avstyrks.? bort ha följande lydelse:
Utskottet delar uppfattningen i motion So444 att det behövs en utredning om
hemtjänsten för funktionshindrade. Hemtjänsten har utsatts för stora
försämringar i alla kommuner. De nedskärningar som skett innebär att
funktionshindrade inte längre kan få hjälp med nödvändiga vardagssysslor som
tvätt, städning och matlagning. De avgifter som tas ut för hemtjänsten är
samtidigt både höga och olika mellan kommunerna. Utskottet anser att det behövs
en översyn av hemtjänsten för funktionshindrade. I en sådan översyn bör det
finns förslag och ställningstagande till om hemtjänsten skall vara en
funktionskompenserande insats inom handikappområdet och vara kostnadsfri för
den enskilde. Vad utskottet anfört med anledning av motion So444 (v) yrkandena
16 och 17 bör utskottet som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:
9. beträffande hemtjänsten
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:So444 yrkandena 16 och 17 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
14. Kunskaper om funktionshinder (mom. 14)
Roland Larsson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 28 börjar med ?Det är? och
slutar med ?Motionsyrkandet avstyrks.? bort ha följande lydelse:
Personal inom vård, socialtjänst, arbetsförmedling och försäkringskassa har
ofta kontakter med handikappade. Utskottet anser det angeläget att dessa
personalgrupper fortlöpande får vidareutbildning om olika funktionshinder och
också får kunskap om vilka hjälpmedel som finns och hur de används. Staten bör
inom sina verksamhetsområden prioritera sådan personalutbildning. Utskottet
anser vidare att regeringen bör uppmana huvudmännen inom respektive område att
se över den kompetens som finns inom området handikapp och IT med sikte att
förstärka och öka IT-användningen. Vad utskottet anfört med anledning av motion
So 411 (c) yrkandena 3 och 11 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.
dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:
14. beträffande kunskaper om funktionshinder
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:So411 yrkandena 3 och 11 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
15. Samverkan runt funktionshindrade (mom. 15)
Thomas Julin (mp) och Ingrid Burman (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 29 börjar med
?Socialstyrelsen har? och på s. 30 slutar med ?Motionsyrkandena avstyrks.? bort
ha följande lydelse:
Utskottet anser att stödet till personer med funktionshinder skall vara
lättillgängligt. Ansvaret mellan landsting och kommuner skall vara klart så att
den enskilde inte bollas mellan olika instanser. Utskottet anser därför att det
behövs en översyn av hur en finansiell samordning av huvudmän rörande insatser
för funktionshindrade skulle kunna genomföras. Vad utskottet anfört med
anledning av motionerna So285 (v) yrkande 10 och So308 (mp) yrkande 30 bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:
15. beträffande samverkan runt funktionshindrade
att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:So285 yrkande 10 och
1997/98:So308 yrkande 30 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
16. Bostadstillägg till funktionshindrade (mom. 16)
Sten Svensson, Liselotte Wågö, Leif Carlson och Birgitta Wichne (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 30 börjar med ?Utskottet
konstaterar? och slutar med ?yrkande 2.? bort ha följande lydelse:
Många funktionshindrade behöver en relativt stor bostadsyta för att få
utrymme för att kunna förflytta sig i bostaden, för att få plats med särskilda
lyftanordningar m.m. eller för att en personlig assistent skall kunna övernatta
i bostaden. Härigenom uppstår ofta en högre hyreskostnad än vad som anses
skäligt enligt de nuvarande reglerna för bostadstillägg för pensionärer.
Utskottet anser att bestämmelserna om det statliga bostadstillägget är
oflexibla och inte tar hänsyn till denna grupps speciella behov och
förutsättningar. Bostadstilläggen måste konstrueras så att ingen
funktionshindrad medborgare skall behöva leva med ständig oro och press att
vara utlämnad till socialbidrag för att klara att betala sin hyra. Med
anledning av motion So403 (m) yrkande 2 bör riksdagen som sin mening ge
regeringen detta till känna.
dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:
16. beträffande bostadstillägg till funktionshindrade
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:So403 yrkande 2 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
17. MBD/DAMP m.m. (mom. 17)
Sten Svensson (m), Liselotte Wågö (m), Leif Carlsson (m), Barbro Westerholm
(fp), Birgitta Wichne (m), Thomas Julin (mp), Chatrine Pålsson (kd) och Ingrid
Burman (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 33 börjar med ?Utskottet har?
och slutar med ?avstyrks därmed.? bort ha följande lydelse:
Kunskapen om s.k. osynliga handikapp som MBD/DAMP, ADHD m.fl. är fortfarande
otillräcklig. Lärare, förskolepersonal och personal inom barn- och
skolhälsovården måste därför få en adekvat utbildning om denna dia- gnosgrupp.
Det är angeläget att dessa barn får en tidig diagnos, så att behandling kan
sättas in så tidigt som möjligt. Anpassad pedagogik, respekt och förståelse är
angeläget så att inte barnet förlorar sin självkänsla. Utskottet anser att
behandlingsmetoder måste utvärderas och handlingsprogram utvecklas. Dessa
frågor bör utredas närmare. Vad utskottet anfört med anledning av motionerna
So214 (kd) yrkande 10, So296 (fp), So308 (mp) yrkande 7 och So674 (fp) yrkande
5 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse:
17. beträffande MBD/DAMP m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:So214 yrkande 10,
1997/98:So296, 1997/98:So308 yrkande 7 och 1997/98:So674 yrkande 5 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Särskilt yttrande
Antidiskrimineringslag
Thomas Julin (mp) och Ingrid Burman (v) anför:
Många funktionshindrade möter ständigt diskriminering i olika former i
samhällslivet. Detta gäller i arbetslivet, i skolmiljön och på fritiden genom
att olika miljöer inte är tillgängliga för den som har ett funktionshinder. Det
gäller också människors attityder till personer med funktionshinder. Vi tycker
det är bra att ett enigt utskott föreslår att regeringen bör ges i uppdrag att
utreda formerna för en reglering av ett diskrimineringsförbud i
näringsverksamhet. Vi förutsätter samtidigt att regeringen återkommer i frågan
om tillgängligheten i utemiljön liksom tillgängligheten till verksamheter som
vänder sig till allmänheten. Vi anser att offentliga telefoner måste anpassas
till funktionshindrades förutsättningar och att tidningar, TV-program,
kulturutbud och samhällsinformation skall vara tillgänglig för
funktionshindrade samt att undervisningen och den sociala miljön i skolan skall
utformas så att de anpassas till funktionshinder.
Innehållsförteckning
Sammanfattning........................................1
Motionerna............................................1
Utskottet.............................................5
Utgångspunkter för handikappolitiken 5
Utskottets bedömning 6
Antidiskrimineringslag 7
Utskottets bedömning 10
Funktionshindrade på arbetsmarknaden 10
Utskottets bedömning 11
Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade 12
Utskottets bedömning 15
Hjälpmedel m.m. 15
Utskottets bedömning 20
Bilstödet 20
Utskottets bedömning 22
Hemtjänst 22
Utskottets bedömning 23
Handikappanpassning som norm i statsbudget, utredningar m.m. 23
Utskottets bedömning 24
Funktionshinder och invandrare 25
Utskottets bedömning 26
Socialtjänstens deltagande i kommunens planering 26
Utskottets bedömning 27
Kunskaper om funktionshinder 27
Utskottets bedömning 28
Samverkan runt funktionshindrade 28
Utskottets bedömning 29
Bostadstillägg till funktionshindrade 30
Utskottets bedömning 30
MBD/DAMP m.m. 31
Utskottets bedömning 33
Handikapporganisationerna 33
Utskottets bedömning 33
Hemställan 34
Reservationer........................................36
1. Utgångspunkter för handikappolitiken (mom. 1) 36
2. Utgångspunkter för handikappolitiken (mom. 1) 36
3. Funktionshindrade på arbetsmarknaden (mom. 3) 37
4. Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (mom. 4) 37
5. Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (mom. 4) 38
6. Hjälpmedelsgaranti (mom. 5) 38
7. Hjälpmedelsgaranti (mom. 5) 39
8. Komplettering av 3 a § hälso- och sjukvårdslagen (mom. 6) 40
9. IT-hjälpmedel (mom. 7) 40
10. Bilstödet (mom. 8) 41
11. Bilstödet (mom. 8) 41
12. Bilstödet (mom. 8) 42
13. Hemtjänsten (mom. 9) 42
14. Kunskaper om funktionshinder (mom. 14) 43
15. Samverkan runt funktionshindrade (mom. 15) 43
16. Bostadstillägg till funktionshindrade (mom. 16) 44
17. MBD/DAMP m.m. (mom. 17) 44
Särskilt yttrande....................................45
Antidiskrimineringslag 45