Utskottet behandlar i detta betänkande regeringens skrivelse 1997/98:23
Invandrings- och flyktingpolitiken (förutom avsnitt 7 som behandlats i bet.
1997/98:SfU2) samt två motioner som väckts med anledning av skrivelsen.
Dessutom behandlas ett stort antal motioner från den allmänna motionstiden år
1997 som rör invandrings- och flyktingfrågor.
Regeringen redovisar i skrivelsen den svenska invandrings- och
flyktingpolitiken och invandringen till Sverige. Redovisningen avser i huvudsak
år 1996. I vissa avseenden, bl.a. regeringskonferensen inom EU som avslutades i
juni 1997 i Amsterdam, redovisas också utvecklingen under år 1997. Vidare
beskrivs migrations- och flyktingsituationen i världen samt Sveriges roll i
Europasamarbetet och i det internationella samarbetet i övrigt.
Med anledning av ett motionsyrkande föreslår utskottet ett tillkännagivande
om redovisning och eventuella förslag från regeringen beträffande adoption av
vuxna och därtill hörande uppehållstillstånd. Vidare föreslår utskottet med
anledning av två motionsyrkanden ett tillkännagivande om att Statens
invandrarverk skall få sådana befogenheter vid gränskontroll som syftar till
ett effektivare asylförfarande.
Samtliga övriga motioner avstyrks. Utskottet föreslår också att riksdagen
lägger regeringens skrivelse till handlingarna.
Till betänkandet har fogats 34 reservationer och fyra särskilda yttranden.
Skrivelse 1997/98:23
Regeringen har till riksdagen överlämnat skrivelse 1997/98:23 Invandrings-och
flyktingpolitiken.
Skrivelsen behandlas delvis i detta betänkande och även i betänkande
1997/98:SfU2 Utgiftsområde 8 Invandrare och flyktingar m.m.
Motionerna
Motioner väckta med anledning av skrivelse 1997/98:23
1997/98:Sf13 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om den internationella vapenhandelns betydelse för uppkomsten av
flyktingströmmar,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sveriges rykte som en alltigenom pålitlig försvarare av de
mänskliga rättigheterna undergrävs genom systematiska brott mot asylrätten,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om breddning av flyktingkonventionens tolkning så att välgrundad
fruktan för förföljelse på grund av kön eller homosexualitet inkluderas,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Invandrarverket bör ges i uppdrag att utarbeta riktlinjer för
tillämpningen av skyddsregeln med anledning av förföljelse på grund av kön
eller homosexualitet,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om bristande partsinsyn vad gäller länderinformation i asylärenden,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om det olämpliga i att använda de svenska ambassadernas rapportering i
asylärenden,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en samlad årlig publicering av ambassadernas rapportering om
situationen för de mänskliga rättigheterna,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förhållandet mellan utlänningslagen och annan lagstiftning som rör
enskilda.
1997/98:Sf14 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att värna och återställa asylrätten,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett gemensamt europeiskt ansvar för flyktingar,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att avveckla det tillfälliga uppehållstillståndet,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att transportörer aldrig skall få utföra myndighetsuppgifter som att
granska resandes handlingar,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om rätt för kvinnor som misshandlats att erhålla uppehållstillstånd i
Sverige,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om smugglare,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att barnkonventionen skall inarbetas i den svenska
flyktinglagstiftningen,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förbud mot att fängsla barn,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om nödvändigheten av en maximal väntetid,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att LVU skall få företräde före utlänningslagen,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att asylsökande som får avslag på sin ansökan inte skall behöva åka
tillbaka till sitt hemland för att göra en ny ansökan om familjeanknytning utan
att denna prövning kan ske i Sverige,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om principen ?hellre fria än fälla? vid prövning av uppehållstillstånd,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om tro på äktenskapet,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om barmhärtighetsprincipen vid avvisning,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om viseringspolitiken,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att tonårsbarn skall ha samma möjlighet som andra barn att få hit
sina föräldrar genom anknytning.
Motioner väckta under allmänna motionstiden år 1997
1997/98:Sf271 av Karin Pilsäter (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att även asylsökande
förvärvsarbetande skall registreras som försäkringstagare hos försäkringskassan
i enlighet med regler för övriga skatte- och avgiftsbetalare.
1997/98:Sf601 av Sten Andersson (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär en redovisning av de totala kostnaderna och intäkterna för asyl- och
flyktingpolitiken fr.o.m. år 1985 i enlighet med vad som anförts i motionen.
1997/98:Sf602 av Sten Tolgfors (m) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag som säkerställer att samverkan
mellan berörda domstolar och Statens invandrarverk fungerar tillfredsställande
vid bedömning av vuxenadoptionsärenden, i enlighet med vad som anförts i
motionen,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag som kompletterar den nuvarande
lagstiftningen med en möjlighet till uppehållstillstånd för anhöriga i enlighet
med vad som anförts i motionen.
1997/98:Sf603 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag innebärande att överklagandemöjligheten i asylärenden
utformas så att reell likhet inför lagen gäller inom rättssystemet i enlighet
med vad som anförts i motionen.
1997/98:Sf604 av Thomas Julin m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en parlamentarisk
kommitté som ser över reglerna för besökstillstånd för anhöriga och turister.
1997/98:Sf606 av Sigrid Bolkéus (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av
utlänningslagstiftningen så att Statens invandrarverk får ökade befogenheter
vad avser gränskontrollen.
1997/98:Sf607 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utgångspunkterna för flyktingpolitiken,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till effektivare
gränskontroller i enlighet med vad som anförts i motionen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om delat flyktingansvar,
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ökad möjlighet för
uppehålls- och arbetstillstånd i enlighet med vad som anförts i motionen.
1997/98:Sf617 av Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att de huvudsakliga motiven för Sveriges migrationspolitik skall
vara etiska,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige skall verka för att EU-länderna gemensamt inför en
europeisk flyktingkonvention,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Sverige bör förorda att rätten till asyl införs i Europarådets
konvention om mänskliga rättigheter,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att utvisnings- och avvisningsbeslut som leder till
familjesplittring skall inhiberas, såvida inte synnerliga skäl föreligger,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att en avvisning som huvudregel inte bör ske efter fyra år, även om
flyktingarna gömt sig.
1997/98:Sf618 av Lennart Fremling m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om flyktingstatus åt
personer som förföljts på grund av kön eller homosexualitet.
1997/98:Sf619 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om den grundlagsfästa principen om likhet inför lagen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om artikel 14 i Genèvekonventionen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att återinföra rätten att få stanna som de facto-flykting och
krigsvägrare,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att de i Sverige nu asylsökande från f.d. Jugoslavien skall få
stanna i Sverige,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om rätten att inom loppet av tolv månader få sin sak prövad,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vilandeförklaring och väntetider,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förtroendeklyftan mellan flyktingar, deras advokater, läkare,
psykologer och frivilligorganisationer å ena sidan och myndigheters företrädare
å den andra,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att barnets offentliga biträde skall vara närvarande, när barnet
hörs,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att gömda flyktingar efter högst tre år ges uppehållstillstånd,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om den s.k. tvåårsregeln och att dessa kvinnor erhåller skydd i
Sverige,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att på grund av anknytning ha rätt att söka PUT i Sverige,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om LVU och utlänningslagen,
1997/98:Sf623 av Berndt Ekholm m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av informationsmaterial om flyktingpolitiken i EU och dess
medlemsländer som underlag för en debatt inför kommande svenska
förhandlingspositioner,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om viktiga riktlinjer inför förhandlingarna.
1997/98:Sf624 av Yvonne Ruwaida (mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om anknytningsutredningar.
1997/98:A803 av Margareta Andersson m.fl. (c) vari yrkas
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om den s.k. 2-årsregeln.
1997/98:Ju901 av Barbro Westerholm och Isa Halvarsson (fp) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kvinnoimport och kvinnomisshandel.
1997/98:Ju917 av Ingbritt Irhammar och andre vice talman Görel Thurdin (c) vari
yrkas
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ändring av tvåårsregeln.
1997/98:Ju934 av Inger Segelström m.fl. (s) vari yrkas
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om tvåårsregeln.
1997/98:K715 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en gemensam asylpolitik.
1997/98:So304 av Yvonne Ruwaida (mp) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att inga utvisningar får ske under pågående medicinsk behandling och
terapi,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att vanlig legitimerad medicinsk expertis skall kunna fatta beslut
om utvisning går att genomföra samt att SIV:s förtroendeläkarfunktion
avskaffas.
1997/98:So674 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om bättre hänsynstagande till barnen i asylutredningar.
1997/98:So801 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att gömda barnfamiljer bör få uppehållstillstånd.
1997/98:U625 av Eva Goës m.fl. (mp, c, fp, v, kd) vari yrkas
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att de kosovoalbaner som sökt Sverige som första asylland skall få
stanna här för gott med anledning av de omständigheter som råder i Kosovo.
1997/98:U626 av Eva Zetterberg m.fl. (v, s, m, c, fp, mp, kd) vari yrkas
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Iran fortfarande är en riskfylld plats för politiskt
oppositionella och religiöst oliktänkande, varför alla utvisningar av människor
som flytt från Iran av politiska och religiösa skäl torde upphöra.
1997/98:U702 av Elver Jonsson och Anne Wibble (fp) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en bättre samordning av de nordiska ländernas flyktingpolitik.
Utskottet
Inledning
Utskottet behandlar i detta betänkande regeringens skrivelse 1997/98:23
Invandrings- och flyktingpolitiken (förutom avsnitt 7 Mottagande av asylsökande
och flyktingar m.m. som behandlats i utskottets betänkande 1997/98:SfU2) samt
två motioner som väckts med anledning av skrivelsen. Dessutom behandlas ett
antal motioner med anknytning till invandrings- och flyktingfrågor som väckts
under den allmänna motionstiden år 1997.
I skrivelsen redovisas den svenska invandrings- och flyktingpolitiken och
invandringen till Sverige. Redovisningen avser i huvudsak år 1996. I vissa
avseenden redovisas också utvecklingen under år 1997. Vidare beskrivs
migrations- och flyktingsituationen i världen samt Sveriges roll i
Europasamarbetet och i det internationella samarbetet i övrigt.
Inledningsvis anförs i skrivelsen följande.
Med invandringspolitik avses de principer och regler som anger vilka
utlänningar som skall få tillstånd att bosätta sig i Sverige. Den svenska
invandringen är sedan år 1967 reglerad utom för medborgare i de nordiska
länderna vilka har fri rörlighet och etableringsrätt. Sverige är sedan den 1
januari 1995 medlem i Europeiska unionen (EU). Det innebär att medborgare i
alla EU-länder fritt skall kunna flytta mellan länderna för att arbeta,
studera, bo och leva utan krav på arbetstillstånd. Den fria rörligheten
omfattar även familjemedlemmar oavsett medborgarskap. Sverige är också bundet
av det för EES gällande regelsystemet om fri rörlighet för personer.
Den 1 januari 1997 gjordes omfattande ändringar i utlänningslagen mot
bakgrund av regeringens förslag i propositionen Svensk migrationspolitik i
globalt perspektiv (prop. 1996/97:25), även kallad den migrationspolitiska
propositionen, som antogs av riksdagen i december 1996 (bet. 1996/97:SfU5,
rskr. 1996/97:80). Ändringarna innebär ett vidgat skyddsbegrepp i fråga om
möjligheten att få uppehållstillstånd i Sverige. Förutom till flyktingar enligt
1951 års flyktingkonvention kan uppehållstillstånd även ges till personer som
riskerar dödsstraff, kroppsstraff eller annan omänsklig behandling, personer
som flyr på grund av väpnad konflikt eller miljökatastrof samt personer som
förföljs på grund av kön eller homosexualitet. Även ett förändrat
anhörigbegrepp gäller jämfört med tidigare bestämmelser.
Invandringen till Sverige har de senaste decennierna huvudsakligen bestått
av personer som sökt asyl och av anhöriga till dem som redan bor i Sverige.
Mottagandet av flyktingar är endast ett av flera element i den svenska
flyktingpolitiken. Dessutom ingår:
- agerande inom FN och andra internationella sammanslutningar för att bidra
till att internationella konflikter motverkas och löses och för att respekten
för de mänskliga rättigheterna upprätthålls,
- ekonomiskt stöd till UNHCR, UNRWA, Internationella rödakorsrörelsen och andra
organisationer som bedriver flyktingarbete utanför Sverige,
- internationellt samarbete i syfte att verka för en solidarisk
ansvarsfördelning och för att stärka flyktingarnas rättsliga skydd,
- överföring till Sverige, som regel i samarbete med UNHCR, av särskilt utsatta
personer som behöver en säker fristad undan förföljelse,
- mottagande av flyktingar i Sverige i enlighet med en asyllagstiftning som i
vissa avseenden ger skydd i fler situationer än vad 1951 års flyktingkonvention
stadgar,
- ett av staten finansierat kommunalt mottagande för flyktingar och därmed
jämställda personer, vilket syftar till att främja deras möjligheter att finna
sig tillrätta i det svenska samhället,
- en aktiv återvandringspolitik till stöd för flyktingar som vill lämna Sverige
för att bosätta sig i hemlandet eller annat land.
Allmän inriktning av det migrations- och flyktingpolitiska arbetet
Flyktingdefinitioner
Det finns endast en universellt godtagen flyktingdefinition. I FN:s konvention
den 28 juli 1951 om flyktingars rättsliga ställning (Genèvekonven-tionen) avses
med uttrycket flykting den som till följd av händelser som inträffat före den 1
januari 1951 och i anledning av välgrundad fruktan för förföljelse på grund av
sin ras, religion, nationalitet, tillhörighet till viss samhällsgrupp eller
politisk åskådning befinner sig utanför det land han är medborgare i samt är ur
stånd att eller på grund av sådan fruktan, som nyss sagts, inte önskar att
begagna sig av sagda lands skydd. Motsvarande gäller den som, utan att vara
medborgare i något land, till följd av händelser som förut sagts befinner sig
utanför det land vari han tidigare haft sin vanliga vistelseort samt är ur
stånd att återvända dit eller på grund av sådan fruktan, som nyss sagts, inte
önskar återvända dit. - Genèvekonventionen har senare kompletterats med 1967
års protokoll angående flyktingars rättsliga ställning. Genom detta protokoll
förpliktade sig anslutande stater att tillämpa konventionens
flyktingbestämmelser utan begränsning till händelser före år 1951 eller i
Europa.
Afrikanska stater har en egen konvention om flyktingar (OAU-konventionen).
Konventionen som antogs år 1969, har en betydligt vidare flyktingdefinition.
Den omfattar också personer som på grund av yttre aggression, ockupation,
utländsk dominans eller händelser som allvarligt stör den allmänna ordningen i
del av eller hela det land i vilket han har sitt ursprung eller är medborgare
tvingas lämna sin vanliga bostad för att söka tillflykt på en annan plats
utanför sagda land. För Centralamerikas del har ett snarlikt flyktingbegrepp
accepterats i den s.k. Cartagenadeklarationen från år 1984. Såvitt gäller Asien
har UNHCR:s exekutivkommitté - med stöd av första asylländer i Sydostasien -
godtagit en bestämmelse om att alla asylsökande, i vart fall temporärt, skall
tas emot av första asylländerna och att tvångsvis avlägsnande från dessa länder
inte skall ske.
OECD-staterna har inte accepterat en vidare flyktingdefinition än
flyktingkonventionens, men enligt skrivelsen har åtskilliga OECD-stater i sina
nationella lagstiftningar infört bestämmelser om uppehållstillstånd som i vissa
avseenden är generösare än flyktingkonventionens.
I skrivelsen framhålls att det inom UNHCR pågår en utveckling av de
internationella normerna på flyktingområdet och att ett 70-tal konklusioner
antagits av UNHCR:s exekutivkommitté för internationellt skydd av flyktingar,
bl.a. om kvinnor på flykt, flyktingbarn och familjeåterförening.
Internationellt samarbete
I skrivelsen anförs att den svenska regeringen fäster stor vikt vid det
internationella samarbetet på det migrations- och flyktingpolitiska området.
Grunden för vår flyktinglagstiftning utgörs av folkrätt och internationella
överenskommelser och Sverige deltar aktivt i det rättsliga och normbildande
arbetet i internationella fora, främst FN och Internationella rödakorskommittén
(ICRC). Lika viktigt är emellertid att hjälpa alla de miljoner människor som
befinner sig på flykt. Hjälpen avser såväl internationellt skydd som materiellt
bistånd i form av mat, hälsovård och tak över huvudet. En allt större del av de
internationella insatser som Sverige stöder har dock till syfte att få till
stånd en lösning på flyktingars problem. Flyktingar får hjälp att kunna bygga
upp ett nytt liv i sitt gamla hemland och insatser görs för att, när så är
möjligt, förebygga flyktingkriser.
Migrationspolitiken i Europasamarbetet
I skrivelsen anförs att två viktiga händelser i Europasamarbetet inträffade
under år 1996. Dels sammankallades regeringskonferensen. Konferensens arbete
avslutades i juni 1997 med undertecknandet av Amsterdamfördraget. Vidare
undertecknade Sverige i december 1996 ett avtal om anslutning till
Schengensamarbetet.
Utöver dessa två händelser har arbetet inom EU:s tredje pelare fortsatt.
Bland de beslut som rådet fattat nämns i skrivelsen en gemensam åtgärd om en
enhetlig modell för uppehållstillstånd, en rekommendation om kamp mot olaglig
anställning av tredjelandsmedborgare och en gemensam ståndpunkt om bistånds-
och informationsuppdrag i gränsnära områden.
Arbetet med asylfrågor har koncentrerats kring ikraftträdandet av
Dublinkonventionen. Konventionen, som har till syfte att bestämma vilken
medlemsstat som skall ansvara för prövningen av en asylansökan, har för
Sveriges del trätt i kraft den 1 oktober 1997. Vidare har rådet antagit ett
beslut om övervakning av de rättsakter som antagits på asylområdet. Under år
1997 har kommissionen presenterat ett utkast till gemensam åtgärd om
tillfälligt skydd. Utkastet har varit föremål för förhandlingar som enligt
skrivelsen kan förväntas bli relativt utdragna.
EU:s ministerråd har beslutat att ett förslag till konvention skall
utarbetas för att reglera utbyte av fingeravtryck från asylsökande. Syftet är
att det med hjälp av fingeravtryck skall kunna konstateras i vilket medlemsland
en person först sökt asyl. Det tänkta systemet har getts namnet Eurodac.
Beträffande viseringspolitiken anförs i skrivelsen att under år 1995 antog
ministerrådet två förordningar. I den ena fastställs de tredje länder vars
medborgare måste ha visering när de passerar EU:s yttre gränser. Förordningen
har inneburit att Sverige infört viseringskrav för medborgare i ett antal
stater som tidigare varit viseringsfria. Den andra förordningen rör enhetlig
utformning av viseringshandlingar. Även inom Schengensamarbetet har arbetet
inriktats på att harmonisera viseringspolitiken. Enligt skrivelsen kommer detta
sannolikt innebära att Sverige säger upp sina viseringsfrihetsavtal med ett
antal länder men även att nya viseringsfrihetsavtal ingås. Rådet har också
enats om transitvisering vid flygplats som syftar till att förbättra
möjligheten att kontrollera den illegala invandring som sker genom
transittrafiken. Svenska bestämmelser om transitvisering trädde i kraft den 1
september 1997.
På invandringsområdet har rådet på svenskt initiativ antagit en gemensam
åtgärd om en enhetlig modell för uppehållstillstånd. Detta innebär att
medlemsstaterna i framtiden skall ha enhetligt utformade bevis om
uppehållstillstånd. Vidare har rådet antagit en resolution om omyndiga
medborgare i tredje land utan medföljande av vårdnadshavare. Rådet har också
antagit en rekommendation om kamp mot olaglig anställning av
tredjelandsmedborgare. I rekommendationen slås fast att tredjelandsmedborgare
som har för avsikt att arbeta i en medlemsstat skall ha arbets- och
uppehållstillstånd.
Under år 1996 undertecknades Sveriges, Danmarks och Finlands anslutningsavtal
till Schengen vilket innebär att Sverige fullt ut deltar i samarbetets
beslutsfattande del. På asylområdet innebär Dublinkonventionens ikraftträdande
att Schengenkonventionens motsvarande regler upphört att gälla. (Riksdagen
behandlar för närvarande proposition 1997/98:42 Schengensamarbetet vari
föreslås att riksdagen skall godkänna Sveriges anslutning till
Schengensamarbetet, dvs. tillträda det s.k. Schengenavtalet, den s.k.
Schengenkonventionen och ett tilläggsprotokoll till denna samt samarbetsavtalet
mellan Schengenstaterna å ena sidan och Norge och Island å den andra.)
I juni 1997 avslutades regeringskonferensen. Det s.k. Amsterdamfördraget har
undertecknats i oktober samma år. För närvarande är fördraget föremål för
medlemsstaternas godkännande i enlighet med deras konstitutionella
bestämmelser. (Regeringen har nyligen avlämnat propositionen 1997/98:58
Amsterdamfördraget. I propositionen föreslås att riksdagen godkänner
Amsterdamfördraget om ändring av Fördraget om Europeiska unionen, fördragen om
upprättandet av Europeiska gemenskaperna och vissa akter som hör samman med dem
samt de protokoll som har förtecknats i slutakten till fördraget.)
I skrivelsen anförs att på området invandrings- och flyktingpolitik innebär
fördraget betydande förändringar. Frågor om asyl, invandring och gränskontroll,
som hittills i allt väsentligt behandlats i den mellanstatliga tredje pelaren,
förs över till en ny avdelning (avdelning IIIa) i den första pelaren. Den nya
avdelningen har fått klara målsättningar och tidsgränser för genomförandet.
Inom fem år efter ikraftträdandet skall fri rörlighet för personer ha
genomförts. För att uppnå målen skall bl.a. viseringspolitiken harmoniseras
ytterligare, asylpolitiken bli föremål för ytterligare harmonisering där rådet
skall besluta om gemensamma miniminivåer vad gäller mottagandet av asylsökande,
bestämmande om flyktingskap samt minimiregler för handläggning av
asylansökningar. Ytterligare en stor förändring är att Schengensamarbetet skall
integreras i EU.
Det nordiska samarbetet
I skrivelsen anförs bl.a. att de nordiska regeringarnas Samrådsgrupp för
flyktingfrågor (NSHF) under år 1996 har haft tre möten varav ett på
ministernivå. Vid möten där det funnits behov har tid avsatts för diskussion
med representanten för UNHCR i Baltikum och Norden och för IOM. Samrådsgruppens
funktion att bidra till gemensamma hållningar och samstämt internationellt
agerande har vidareförts under året. Arbetsgrupper har bearbetat frågor av
gemensamt intresse, bl.a. med avseende på f.d. Jugoslavien i fråga om
återvandring. Arbetet i samrådsgruppen har vidare inriktats på att samordna det
nordiska agerandet i relation till närområdet. I december 1996 enades de
nordiska ministrarna med ansvar för asyl och invandring om att i de nordiska
länderna ta emot ett hundratal personer från Lettland som befunnit sig där som
asylsökande under lång tid. Ordförandeskapet har under 1996 handhafts av
Finland. För verksamhetsåret 1997 var Sverige ordförande. Ett första möte, på
ministernivå, hölls i april månad. Där deltog även de baltiska ministrarna med
ansvar för asyl och migration.
Motioner
I två motioner tas upp frågor som rör den principiella inriktningen av Sveriges
flyktingpolitik.
I motion Sf607 av Gullan Lindblad m.fl. (m) begärs i yrkande 1 ett
tillkännagivande om utgångspunkterna för flyktingpolitiken. Motionärerna anser
att det är en självklar rätt att flyktingar i Sverige skall finna en fristad
undan förföljelse och annat förtryck. Förutom de internationella åtaganden
Sverige har skall det vara möjligt att få skydd i Sverige även av de skäl som
är fastlagda i utlänningslagen, nämligen att uppehållstillstånd skall ges till
personer som flyr väpnade konflikter och miljökatastrofer eller som riskerar
kroppsstraff eller annan omänsklig behandling samt personer som förföljs på
grund av kön eller sexuell läggning.
Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) framhåller i motion Sf617 att de humanistiska
och kristna grundvärderingar som till stor del ligger bakom den demokratiska
utvecklingen i Sverige också skall ligga till grund för svensk
migrationspolitik. Det allt överskuggande motivet till att Sverige skall föra
en generös, tydlig och uthållig politik på detta område är enligt motionärerna
moraliskt, nämligen vår plikt att bistå människor i nöd grundat på respekten
för alla människors lika värde. Motionärerna begär i yrkande 1 ett
tillkännagivande om att de huvudsakliga motiven för Sveriges migrationspolitik
skall vara etiska.
I ett antal motioner tas upp frågor om flyktingpolitiken och Sveriges
förhållande till EU.
Gullan Lindblad m.fl. (m) framhåller i motion Sf607 att det inför framtiden
är viktigt att länderna inom EU kommer överens om en fördelning av framtida
flyktingströmmar eller kostnaderna härför. Sverige måste aktivt verka för att
denna fråga löses. Motionärerna anser vidare att arbetet med en gemensam
asyllagstiftning måste drivas vidare på grundval av de humanitära principer som
medlemsstaterna förpliktat sig till. I yrkande 3 begärs ett tillkännagivande om
ett delat flyktingansvar.
I motion Sf14 yrkande 2 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs ett
tillkännagivande om ett gemensamt europeiskt ansvar för flyktingar. Enligt
motionärerna bör EU utveckla en gemensam asylpolitik så att ansvaret för
flyktingströmmar fördelas mer jämnt mellan Europas stater. Politiken måste
bygga på principer om ett gemensamt ansvarstagande och fördelade insatser.
Detta förutsätter enligt motionärerna att flyktingpolitiken blir ett område
inom unionen där majoritetsbeslut kan tillämpas. En samordning av asylpolitiken
får emellertid inte innebära att de länder som har en mer restriktiv
flyktingpolitik sätter normerna.
Alf Svensson m.fl. (kd) anför i motion K715 att en eventuell framtida
gemensam flyktingpolitik som upprättar minimiregler aldrig får accepteras av
Sverige om den hindrar oss från en generös nationell hållning till
flyktingmottagandet. Med denna reservation anser motionärerna att det är
positivt att samarbetsinitiativ tas inom asylpolitiken. Det är väsentligt att
samtliga EU-länder tar sitt ansvar i fördelningen av flyktingströmmar. I
yrkande 15 begärs ett tillkännagivande om en gemensam asylpolitik.
Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) begär i motion Sf617 tillkännagivanden om att
regeringen skall verka för att EU-länderna gemensamt inför en europeisk
flyktingkonvention (yrkande 2) och förorda att rätten till asyl införs i
Europarådets konvention om mänskliga rättigheter (yrkande 3). Detta skulle
enligt motionärerna innebära ett näst intill alleuropeiskt ansvarstagande för
asylsökande. Dessutom skulle medlemsländernas praxis också kunna prövas av
Europadomstolen.
I motion Sf623 av Berndt Ekholm m.fl. (s) framhålls det positiva i att
asylfrågorna förs över från tredje pelaren till första pelaren. Detta innebär
enligt motionärerna att placeringen av dessa frågor inte varit
tillfredsställande. Det är dock mycket viktigt att innehållet i denna
överföringsprocess sprids till allmänheten för att möjliggöra en debatt om
olika lösningar och lämpliga svenska positioner. I yrkande 1 begärs ett
tillkännagivande om behovet av informationsmaterial om flyktingpolitiken inom
EU. Enligt motionärerna är det väsentligt att svensk tradition av generositet
och humanitet får prägla valet av lösningar. Utvidgningen av EU gör tydlighet i
ställningstagandena än mer angelägen. Flyktingpolitiken får inte urvattnas till
följd av att ett antal nya stater beviljas medlemskap. Frågor om mänskliga
rättigheter och rättssäkra beslutsformer får inte bli föremål för kompromisser.
I yrkande 2 begärs ett tillkännagivande om riktlinjer inför förhandlingarna.
Elver Jonsson och Anne Wibble (fp) begär i motion U702 yrkande 2 ett
tillkännagivande om bättre samordning av de nordiska ländernas flyktingpolitik.
Enligt motionärerna ses flyktingpolitiska frågor i de nordiska länderna som en
rent nationell angelägenhet, men det flyktingpolitiska samarbetet har dock
stärkts mellan länderna genom bildandet av samrådsgruppen för flyktingfrågor
(NSHF). Nordiska utlänningsutskottet har enligt motionärerna behandlat ett
medlemsförslag om flyktingpolitik och därvid föreslagit att Nordiska rådet
rekommenderar de nordiska ländernas regeringar att bl.a. aktivt verka för
ytterligare samordning av regelverk och asylpraxis i syfte att få en bättre
ansvarsfördelning för flyktingar i Norden.
Utskottet tar i detta sammanhang också upp ett motionsyrkande om den
internationella vapenhandelns betydelse för uppkomsten av flyktingströmmar.
Johan Lönnroth m.fl. (v) framhåller i motion Sf13 att det beträffande
vapenhandeln finns viktiga ekonomiska intressen som gör att effektiva
restriktioner inom området är svåra att genomföra. Enligt motionärerna är också
den svenska regeringen diskret när det gäller att påvisa de samband som finns
mellan vapenexporten och uppkomsten av väpnade konflikter med åtföljande
flyktingströmmar. I yrkande 1 begärs ett tillkännagivande om det anförda.
Utskottets ställningstagande
I proposition 1996/97:25 Svensk migrationspolitik i globalt perspektiv angavs
att den svenska migrationspolitiken måste vara human, tydlig och konsekvent,
och att detta förutsätter en helhetssyn. I denna helhetssyn skall ingå
respekten för de mänskliga rättigheterna, internationell och global samverkan,
förebyggande insatser, aktiv migrationspolitik i EU och närområdet,
förutsättningarna i Sverige samt återvandringsperspektiv. I utskottets
betänkande 1996/97:SfU5 anfördes att en helhetssyn är av avgörande betydelse
för en human migrationspolitik, och utskottet noterade särskilt att regeringen
därvid betonat värn om asylrätten som en viktig del. De angivna grunderna för
den svenska migrationspolitiken och hur dessa närmare utvecklades i
propositionen får anses tillgodose de uppfattningar som kommer till uttryck i
motionerna Sf607 yrkande 1 och Sf617 yrkande 1. Utskottet avstyrker de nämnda
motionerna.
I den migrationspolitiska propositionen anförde regeringen att
förutsättningarna har minskat för Sverige och andra europeiska stater att driva
en annan migrationspolitik än den som förs av flertalet länder i regionen. EU-
medlemskapet innebär inte någon grundläggande förändring i detta hänseende men
medför att den nationella migrationspolitiken måste utformas i samverkan med EU
och delvis som en del av dess politik. En utgångspunkt för utformandet av EU:s
framtida migrationspolitik är enligt regeringen att alla medlemsstater slutit
upp kring Europakonventionen och flyktingkonventionen. I propositionen angavs
att harmoniseringen av tillämpningen av kriterierna för att fastställa
flyktingstatus är en förutsättning för en fortsatt harmonisering av
medlemsstaternas flyktingpolitik. Sverige vill enligt regeringen medverka till
att de vägledande principerna vidareutvecklas och förverkligas. Sverige skall
bl.a. verka för att asylpolitiken värnas och att respekt för andra mänskliga
rättigheter också utgör grunden i den framtida gemensamma politiken. De
viktigaste målsättningarna är enligt regeringen att undanröja orsakerna till
flykt och påtvingad migration, att ge skydd till skyddsbehövande - i
närregionen eller på andra håll i världen, att åstadkomma en bättre
ansvarsfördelning mellan länder och att finna effektivare åtgärder mot
organisatörerna av illegal invandring. Mot bakgrund av det anförda anser
utskottet att något tillkännagivande med anledning av motionerna Sf14 yrkande
2, Sf607 yrkande 3, Sf617 yrkandena 2 och 3 samt K715 yrkande 15 inte är
påkallat.
Om Amsterdamfördraget godkänns innebär detta bl.a. att asyl- och
invandringsfrågorna förs över från det mellanstatliga samarbetet i tredje
pelaren till gemenskapsarbetet i första pelaren. Detta innebär bl.a. att rådet
får befogenhet att reglera vilken medlemsstat som skall ansvara för prövningen
av en asylansökan och bestämma miniminormer för mottagandet av asylsökande och
för när tredjelandsmedborgare skall betraktas som flyktingar och beviljas
flyktingstatus. Utskottet utgår från att regeringen på lämpligt sätt kommer att
sprida information till allmänheten om den flyktingpolitik som förs inom EU.
Att Sverige inför EU:s utvidgning intar positioner när det gäller
flyktingpolitiken som är förenliga med Sveriges traditionella syn på bl.a.
mänskliga rättigheter tar utskottet för givet. Vidare kan nämnas att de länder
som ansökt om medlemskap i EU har anslutit sig till Europakonventionen. Något
tillkännagivande bör mot bakgrund av det anförda inte göras med anledning av
motion Sf623.
Vad gäller det nordiska samarbetet framgår av regeringens skrivelse att det
finns ett organiserat samarbete mellan de nordiska länderna i frågor som rör
invandringen. Något tillkännagivande med anledning av motion U702 yrkande 2
finner utskottet inte påkallat.
Vad avser den internationella vapenhandelns betydelse för uppkomsten av
flyktingströmmar vill utskottet hänvisa till utrikesutskottets betänkande
1996/97:UU6 om krigsmaterielexport. Med anledning av ett motionsyrkande om ökad
kontroll av den internationella vapenhandeln anförde utrikesutskottet bl.a. att
regeringen lägger ned ett betydande arbete för att åstadkomma en begränsning
och en förbättrad kontroll av den internationella handeln med krigsmateriel,
och utrikesutskottet utgick från att så skall ske även fortsättningsvis.
Socialförsäkringsutskottet vill tillägga att regeringen i den
migrationspolitiska propositionen betonar att migrationspolitiken omfattar
flykting-, invandrar-, invandrings- och återvandringsfrågor och att dessa
frågor också är delar av utrikes-, säkerhets-, handels- och biståndspolitiken.
I detta sammanhang betonades vidare att EU:s handelspolitik har en särskild
betydelse. Enligt regeringen bör denna liksom biståndspolitiken ta hänsyn till
de fattiga ländernas intressen och särskilt strävan att påverka den
internationella vapenhandeln. Utskottet kan konstatera att det från svensk sida
pågår ansträngningar i syfte att begränsa den internationella vapenhandeln och
avstyrker motion Sf13 yrkande 1.
Gränskontrollfrågor
Skrivelsen
I skrivelsen uppges att arbetet med utkastet till den yttre
gränskontrollkonventionen (YGK) ännu inte är avslutat då ett fåtal frågor
återstår som visat sig svåra att lösa. Det gäller främst den territoriella
tillämpningen samt frågor om EG-domstolens eventuella roll. Under år 1997 har
en guide för effektiva metoder för personkontroll vid de yttre gränserna tagits
fram. Detta dokument har överlämnats till ansökarländerna.
CIREFI (Centrum för information, reflexion och utbyte i frågor som rör
gränspassage och invandring) har som mål att samla in, utbyta och
vidarebefordra information samt att sammanställa dokumentation om alla frågor
som rör gränspassage och invandring. Syftet med ett sådant informationsutbyte
är att underlätta samordning mellan berörda organ och harmonisering av
medlemsstaternas praxis, politik och lagstiftning när det gäller gränspassage
och invandring.
Vidare uppges i skrivelsen att gränskontrollfrågor diskuteras inom
Schengensamarbetets arbetsgrupp för gränsfrågor. Gruppen avhandlar
huvudsakligen övervakningen av Schengens yttre gränser och genomförandet av
Schengenkonventionen.
Motioner
I motion Sf607 av Gullan Lindblad m.fl. (m) anförs att Invandrarverkets ansvar
för invandringspolitiken har utökats genom att verket övertagit arbetsuppgifter
från polisen. Enligt motionärerna synes det som om polisen inte prioriterar
inresekontrollen vid gränserna. Effekterna av detta kommer enligt motionärerna
till uttryck i att flertalet asylansökningar görs efter inresan. Det är därför
av vikt att regeringen antingen ger polisen i uppdrag att prioritera
inresekontrollen eller överför befogenheter till Invandrarverket att ansvara
för detta. I yrkande 2 begärs förslag från regeringen om en effektivare gräns-
och gatekontroll.
Sigrid Bolkéus (s) begär i motion Sf606 ett tillkännagivande om en översyn av
utlänningslagen så att Invandrarverket får ökade befogenheter vad avser
gränskontrollen. Enligt motionären visar erfarenheterna att asylsökande
fortfarande väljer att lämna in ansökan efter inresan i Sverige. Detta problem
kan motverkas om Invandrarverket i likhet med tullmyndigheten och
kustbevakningen får befogenheter när det gäller gränskontroll. Att t.ex. beslut
om avvisning med omedelbar verkställighet till första asylland endast
förekommit i fem ärenden på Arlanda under andra kvartalet i år visar att det
brister i gatekontrollen. Polisen säger sig vara underbemannad på Arlanda och
Invandrarverkets personal har ingen rätt att genomföra gatekontroller.
Invandrarverket är den centrala myndigheten i utlänningsärenden och besitter
kunskap och information. Naturligtvis skall polisen sköta gränskontrollen men
Invandrarverket bör efter samråd med berörd polismyndighet få göra
stickprovskontroll vid inomnordisk gräns och gatekontroll vid utomnordisk
gräns.
Utskottets ställningstagande
Bestämmelser om kontroll i samband med inresa (yttre gränskontroll) och utresa
finns i 5 kap. utlänningslagen. Enligt dessa bestämmelser skall vid inresa
eller utresa en utlänning visa upp sitt pass för polismyndigheten, om inte
annat följer av föreskrifter som regeringen har meddelat. Den inre
gränskontrollen regleras i huvudsak av bestämmelsen i 5 kap. 6 § utlännings-
lagen. En utlänning som vistas i Sverige får underkastas vissa kontrollåtgärder
under förutsättning att det finns anledning anta att han saknar rätt att
uppehålla sig här i landet eller om det annars finns särskild anledning till
kontroll.
I samband med förhandlingarna om medlemskap i EU förklarade Sverige sig
berett att acceptera regelverket beträffande personers fria rörlighet och
Unionsfördragets artiklar om samarbete i rättsliga och inrikes frågor. Sverige
förklarade också att vi önskar medverka till att förverkliga den fria
rörligheten för personer enligt EG-fördragets artikel 7a. Denna fria rörlighet
för personer har ännu inte förverkligats. Bl.a. beror detta på att det finns en
oenighet mellan EU:s stater angående huruvida den fria rörligheten skall vara
förbehållen endast medborgare i medlemsländerna eller omfatta även andra
länders medborgare när de väl passerat kontrollen vid yttre gräns.
Förhandlingar pågår om en yttre gränskontrollkonvention (YGK).
För närvarande behandlar riksdagen proposition 1997/98:42 Schengensamarbetet.
I propositionen föreslås att riksdagen skall godkänna Sveriges anslutning till
Schengensamarbetet, dvs. tillträda det s.k. Schengenavtalet, den s.k.
Schengenkonventionen och ett tilläggsprotokoll till denna samt samarbetsavtalet
mellan Schengenstaterna å ena sidan och Norge och Island å andra sidan. Yttre
gränser i Schengenkonventionens mening är alla Schengenstaters land- och
sjögränser samt flygplatser och hamnar som enligt konventionen inte räknas som
inre gräns. Schengenkonventionen innehåller bestämmelser om hur kontrollen av
de yttre gränserna skall ske. Kontrollen skall genomföras enligt gemensamma
principer, inom ramen för respektive stats egna lagar och med hänsyn till de
övriga staternas intressen. Regeringen anför i propositionen att en
förutsättning för Sveriges inträde som operativ medlem i Schengensamarbetet,
vilket är planerat till år 2000, är att den svenska yttre gränskontrollen då
har byggts upp till en nivå som svarar mot Schengenkonventionens krav. I
propositionen redovisar regeringen polisens, tullens och kustbevakningens roll
i den yttre gränskontrollen samt vilka krav och behov av förändringar
Schengensamarbetet ställer på dessa myndigheter.
I betänkandet Verkställighet och kontroll i utlänningsärenden (SOU 1997:128)
anförs att många av de uppgifter och handlingar som är erforderliga i
verkställighetsarbetet inte sällan är svåra att säkra om utlänningen ger in sin
ansökan om uppehållstillstånd en tid efter ankomsten till Sverige. I
betänkandet anges att Invandrarverket uppgett att 60-70 % av alla ansökningar
om uppehållstillstånd görs inne i landet i stället för vid gränsen. Utredaren
anser mot bakgrund härav bl.a. att Invandrarverket tillsammans med polisen bör
utarbeta gemensamma arbetsformer och rutiner som kan bidra till att fler
ansökningar om uppehållstillstånd görs i omedelbar anslutning till inresan.
Utredaren hänvisar även till att Verkställighetsutredningen i sitt betänkande
SOU 1995:55 har föreslagit s.k. gatekontroll, som framför allt medför bättre
möjligheter att säkerställa uppgifter om resvägen till Sverige, vilket har
betydelse för bl.a. frågan om utlänningen skall återsändas till sitt hemland
eller till första asylland. Utredaren anser det angeläget att genomföra ett
förslag om gatekontroll i vart fall vid de större internationella
flygplatserna. Ansvaret för denna kontrollverksamhet bör enligt utredaren vila
på polisen, men det är angeläget att finna former för samarbete med
Invandrarverket.
Frågor om gränskontroll har också uppmärksammats av Invandrarverket. Verket
har i en skrivelse den 1 september 1997 till Utrikesdepartementet hemställt om
en översyn av utlänningslagstiftningen så att verkets personal får möjlighet
att självständigt besluta om och genomföra gatekontroll m.m.
Sedan den 1 oktober 1997 har Invandrarverket tagit över ansvaret för att ta
emot ansökningar om uppehållstillstånd och även göra den s.k. grundutredningen
som sker vid ansökningstillfället, något som tidigare ankom på polisen. Ett
viktigt motiv till att ge Invandrarverket ansvaret för grundutredningen var att
effektiviteten i asylprövningen då skulle förbättras. Frågan berördes i
utskottets betänkande 1996/97:SfU5. Utskottet framhöll där att det var en stor
fördel ur utredningssynpunkt att de som skulle fatta beslut i ett asylärende
får den första kontakten med sökanden redan vid grundutredningen.
Mot bakgrund av det anförda kan utskottet dela motionärernas uppfattning att
det är väsentligt att en effektiv gränskontroll kan upprätthållas. Utskottet
vill också nämna att utskottet i sitt yttrande 1997/98:SfU3y över
Schengenpropositionen uppmärksammat justitieutskottet på Invandrarverkets roll
i gränskontrollsammanhang. Överväganden om Invandrarverkets roll vid
gränskontroll pågår också inom Regeringskansliet. Enligt utskottets uppfattning
bör regeringen därvid tillse att Statens invandrarverk får sådana befogenheter
i gränskontrollsammanhang så att det i större omfattning än vad som nu sker
blir möjligt att redan vid gränspasseringen kontrollera utlänningars inresa.
Rättssäkerheten måste därvid garanteras. Vad utskottet sålunda anfört bör
riksdagen med bifall till motionerna Sf607 yrkande 2 och Sf606 som sin mening
ge regeringen till känna.
Den svenska utlänningslagstiftningen
Inledning
I den förut nämnda propositionen 1996/97:25 Svensk migrationspolitik i
globalt perspektiv lade regeringen bl.a. fram förslag till omfattande ändringar
i utlänningslagen. Förslagen, som grundade sig på ett betänkande från den
parlamentariskt sammansatta Flyktingpolitiska kommittén, behandlades av
riksdagen under hösten 1996 (bet. 1996/97:SfU5) och antogs av riksdagen i
december samma år (rskr. 1996/97:80). Den nya lagstiftningen trädde i kraft den
1 januari 1997. Den innebär bl.a. ändrade bestämmelser när det gäller skydd för
flyktingar genom att Genèvekonventionen givits en vidare tolkning, de
förutvarande begreppen de facto-flykting och krigsvägrare har utmönstrats ur
lagen och ersatts med preciserade regler för vilka utöver konventionsflyktingar
som skall få skydd, precisering av anhörigbegreppet vid invandring,
förstärkning av rättssäkerheten genom ett ökat inslag av muntlig handläggning i
asylprocessen och vidgade möjligheter att överklaga avslag på ansökningar om
uppehållstillstånd. Vidare har utlänningslagen kompletterats med en
portalbestämmelse med innebörden att barnets hälsa, utveckling och bästa i
övrigt särskilt skall beaktas i fall som rör barn
Utskottet kommer nedan under olika avsnitt att behandla ett antal mo-
tionsyrkanden som rör utlänningslagen och dess tillämpning. Ett stort antal av
dessa yrkanden är likadana eller snarlika sådana som behandlades i ovannämnda
betänkande SfU5.
Skyddsbehövande
Gällande ordning
Enligt 3 kap. 1 § utlänningslagen avses med asyl uppehållstillstånd som
beviljas en utlänning därför att han är flykting. Med flykting avses enligt 2 §
en utlänning som befinner sig utanför det land, som han är medborgare i, därför
att han känner välgrundad fruktan för förföljelse på grund av sin ras,
nationalitet, tillhörighet till en viss samhällsgrupp eller på grund av sin
religiösa eller politiska uppfattning, och som inte kan eller på grund av sin
fruktan inte vill begagna sig av detta lands skydd. Det sagda gäller oberoende
av om förföljelsen utgår från landets myndigheter eller om dessa inte kan antas
bereda trygghet mot förföljelse från enskilda. Som flykting skall också
betraktas den som är statslös och som av samma skäl befinner sig utanför det
land där han tidigare haft sin vanliga vistelseort och som inte kan eller på
grund av sin fruktan inte vill återvända dit.
Rätt till uppehållstillstånd för skyddsbehövande utlänningar i övrigt som
inte har flyktingskäl men som av olika i lagen angivna skäl lämnat det land som
de är medborgare i föreligger enligt 3 § utlänningslagen:
dels för en utlänning som känner välgrundad fruktan för att straffas med
döden eller med kroppsstraff eller att utsättas för tortyr eller annan
omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning,
dels för en utlänning som på grund av en yttre eller inre väpnad konflikt
behöver skydd eller på grund av en miljökatastrof inte kan återvända till sitt
hemland och
dels för en utlänning som på grund av sitt kön eller homosexualitet känner
välgrundad fruktan för förföljelse.
Även statslösa som befinner sig utanför det land där de tidigare har haft sin
vanliga vistelseort och som på samma grunder som ovan inte kan eller på grund
av sin fruktan inte vill återvända dit skall anses som skyddsbehövande och ha
rätt till uppehållstillstånd.
Liksom enligt tidigare lagstiftning gäller att uppehållstillstånd kan vägras
i vissa fall. Beträffande flykting och skyddsbehövande, förutom dem som avses i
första delsatsen ovan, gäller att uppehållstillstånd kan vägras av hänsyn till
vad som är känt om utlänningens tidigare verksamhet eller med hänsyn till
rikets säkerhet finns synnerliga skäl att inte bevilja uppehållstillstånd.
Möjligheten att vägra uppehållstillstånd på grund av brottslighet eller någon
annan omständighet som hänför sig till den skyddsbehövandes person är begränsad
till den kategori vars skyddsbehov är relaterat till en yttre eller inre
konflikt eller en miljökatastrof.
Regeringen har bemyndigande att i fråga om en grupp utlänningar vars
skyddsbehov är relaterat till en yttre eller inre konflikt eller en
miljökatastrof dels meddela föreskrifter om beviljande om permanent
uppehållstillstånd, dels meddela föreskrifter om att uppehållstillstånd inte
får beviljas om det behövs med hänsyn till uppkomna begränsningar i Sveriges
möjligheter att ta emot utlänningar. Det senare slaget av föreskrifter skall
anmälas till riksdagen genom en särskild skrivelse inom tre månader.
Motioner
I motion Sf14 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) kritiseras i vissa avseenden den
asyllagstiftning som gäller fr.o.m. den 1 januari 1997. Den nya lagstiftningen
innebär enligt motionärerna att färre människor med goda asylskäl kan få
uppehållstillstånd i Sverige. Motionärerna menar att man såväl i den svenska
som i den europeiska debatten gjort en medveten sammanblandning av flyktingar
och invandrare i största allmänhet. Genom att antyda att de asylsökande i
huvudsak kommer från fattiga länder har man velat skapa intryck av att de
asylsökande huvudsakligen är ute efter att förbättra sin ekonomiska och sociala
situation. På så sätt skapas enligt motionärerna den politiska grunden för att
göra asylpolitiken till en del av den allmänna invandringspolitiken. Enligt
motionärerna är regeringens skrivelse i första hand en sorglig uppräkning av
beslut som försämrat situationen för många människor på flykt. Riksdagens
beslut att avskaffa begreppen de facto-flykting och politiskt humanitära skäl
och en insnävning av anhörigbegreppet har inneburit att flyktingpolitiken
blivit betydligt mer restriktiv än vad den tidigare var och enligt motionärerna
bör vara. Det är nu än mer nödvändigt att värna om asylrätten och ta sikte på
den enskilda människans situation. I yrkande 1 begärs ett tillkännagivande om
att värna asylrätten och att återställa den till vad som tidigare gällde.
Även i motion Sf13 av Johan Lönnroth m.fl. (v) kritiseras många av de
ändringar som genomförts i asyllagstiftningen. Enligt motionärerna var det
olyckligt att riksdagen genomdrev ytterligare försämringar i asylrätten, trots
att invandringsmyndigheterna redan genom en lag- och konventionsstridig
rättstillämpning i stor omfattning lyckats strypa tillströmningen av
skyddssökande. Motionärerna anser att det är allvarligt att det rykte som
Sverige lyckats skaffa sig som en alltigenom pålitlig försvarare av de
mänskliga rättigheterna nu undergrävs genom systematiska brott mot asylrätten.
I yrkande 2 begärs ett tillkännagivande om det anförda. Vidare kritiseras i
motionen den i lagen införda bestämmelsen om skydd på grund av kön eller
homosexualitet i så motto att det hade varit en väsentligt bättre lösning att
bredda tolkningen av flyktingkonventionens flyktingbegrepp så att det
innefattade också förföljelse på grund av kön eller homosexualitet. Enligt
motionärerna vinner en sådan tolkning successivt terräng och är numera
etablerad i Australien, Irland, Kanada och USA. I yrkande 3 begärs ett
tillkännagivande om breddning av flyktingkonventionens begrepp så att
välgrundad fruktan för förföljelse på grund av kön eller homosexualitet
inkluderas. Motionärerna anför vidare att Invandrarverkets statistik för första
halvåret 1997 visar att av alla de asylsökande som under halvåret beviljats
uppehållstillstånd har endast åtta personer beviljats detta på grund av den nya
regeln om skydd på grund av kön eller homosexualitet. Enligt motionärerna har
Invandrarverket inte utfärdat några riktlinjer till sin personal för
tillämpningen av den nya regeln. I yrkande 4 begärs därför ett tillkännagivande
om att regeringen skall ge Invandrarverket i uppdrag att utarbeta sådan
riktlinjer.
Även i motion Sf618 av Lars Fremling m.fl. (fp) begärs ett tillkännagivande
om en tolkning av flyktingkonventionen så att denna innefattar personer som
förföljs på grund av kön eller homosexualitet. På så sätt kan Sverige enligt
motionärerna bli ett exempel för andra länder inom ramen för den samordning som
sker på flyktingpolitikens område mellan EU-länderna.
Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) framhåller i motion Sf619 att det är viktigt att
Sverige på alla sätt söker hjälpa till vid flyktingsituationer i hemlandet men
att detta inte får innebära att vi anser oss ha rätt att vägra personer skydd
när de tagit sig till Sverige. Motionärerna vill därför värna om artikel 14 i
FN:s förklaring om de mänskliga rättigheterna (yrkande 2). Motionärerna anser
dessutom att rätten att få stanna i Sverige som de facto-flykting skall
återinföras (yrkande 3). I yrkande 4 begärs ett tillkännagivande om att de
asylsökande från f.d. Jugoslavien som kommit hit för lång tid sedan bör få
uppehållstillstånd i Sverige om inte synnerliga skäl talar emot detta.
I motion U625 yrkande 6 av Eva Goës m.fl. (mp) begärs ett tillkännagivande om
att de kosovoalbaner som sökt Sverige som första asylland skall få stanna här
för gott med anledning av de omständigheter som råder i Kosovo.
Utskottets ställningstagande
I två motioner framförs en mer generell kritik mot många av de ändringar i
utlänningslagen som riksdagen beslöt om med anledning av den
migrationspolitiska propositionen. Beträffande skälen för förslagen erinrade
regeringen i propositionen om att kritik från skilda utgångspunkter hade
riktats mot den svenska asylpolitiken under flera år. Den svenska tolkningen av
flyktingkonventionen hade ansetts vara alltför snäv. Skyddsregeln för de facto-
flyktingar, vilken i stort sett saknade motsvarighet i andra länders
lagstiftning, hade ansetts alltför vag och på en gång för vid och för snäv.
Även den särskilda skyddsregeln för krigsvägrare var unik för Sverige och
ansågs av många inte nödvändig, eftersom ett tillräckligt skydd i regel kunde
erbjudas inom ramen för övriga delar av asylbegreppet. Regeringen ansåg att
mycket av kritiken varit berättigad.
Den svenska asylpolitiken präglas enligt utskottets mening av humanitet och
generositet. Sverige har under 1990-talet i förhållande till sin folkmängd
tagit emot fler asylsökande och deras anhöriga, förutom Tyskland, än något
annat land i västvärlden. Sverige har också varit pådrivande i det
internationella samarbetet i syfte att verka för en solidarisk
ansvarsfördelning och för att stärka flyktingars rättsliga skydd. De genomförda
ändringarna i asyllagstiftningen motsäger inte detta.
Möjligheten till uppehållstillstånd på grund av politisk-humanitära skäl
ansågs i den migrationspolitiska propositionen i princip kunna utmönstras genom
de nya skyddsregler som föreslogs. I sitt betänkande 1996/97:SfU5 uteslöt dock
utskottet inte att det även fortsättningsvis kan förekomma situationer där
politisk-humanitära skäl utgör grund för uppehållstillstånd med stöd av 2 kap.
4 § utlänningslagen.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna Sf13 yrkande 2, Sf14 yrkande 1
och Sf619 yrkande 2.
Beträffande skydd för personer som förföljs på grund av kön eller
homosexualitet anförde utskottet i betänkandet 1996/97:SfU5 bl.a. följande. Så
länge någon enhetlig uppfattning inom EU:s länder inte finns om att personer
som förföljs på grund av kön eller homosexualitet skall tillerkännas
flyktingstatus delar utskottet regeringens uppfattning att en särskild
skyddsregel för dessa bör finnas som ansluter sig till flyktingkonventionen och
ger samma starka skydd. Den nya skyddsregeln innebär en avsevärd förstärkning
av skyddet i förhållande till vad som då gällde. Utskottet pekar också på att
en sammanvägning av de olika skäl för skydd som personer inom dessa grupper kan
anföra kan innebära att de kan ges flyktingstatus. Omständigheterna kan också
vara sådana att de får skydd på grund av att de känner välgrundad fruktan för
att straffas med döden eller utsättas för förnedrande behandling eller
bestraffning. Utskottet vidhåller de framförda uppfattningarna och avstyrker
motionerna Sf13 yrkande 3 och Sf618. Utskottet utgår från att Invandrarverket
på lämpligt sätt hanterar frågan om riktlinjer för personalen med avseende på
den nya bestämmelsen om skydd för dem som förföljs på grund av kön eller
homosexualitet. Utskottet anser att något tillkännagivande med anledning av
motion Sf13 yrkande 4 inte behövs.
Beträffande utmönstrandet av begreppet de facto-flykting anförde utskottet i
betänkandet 1996/97:SfU5 följande. Med det nya skyddsbegrepp som regeringen
föreslagit för skyddsbehövande i övrigt delar utskottet regeringens uppfattning
att skyddsregeln för de facto-flyktingar skall utmönstras ur lagstiftningen.
Inom denna grupp har det enligt utskottets uppfattning funnits både personer
med så starka skyddsbehov att de borde fått flyktingstatus och personer som
knappast haft behov av skydd. Med den nya flyktingdefinitionen kommer en del
personer som hittills betraktats som de facto-flyktingar att få skydd som
konventionsflyktingar. Många kommer att hänföras under det skydd som ges till
personer som känner välgrundad fruktan för att straffas med döden eller med
kroppsstraff eller att utsättas för tortyr eller annan omänsklig eller
förnedrande behandling. Utskottet vidhåller de nu framförda uppfattningarna och
avstyrker motion Sf619 yrkande 3.
Vad gäller de motioner vari begärts tillkännagivanden om rätt till
uppehållstillstånd för olika grupper av asylsökande som kommer från länder där
de lever under svåra förhållanden vill utskottet erinra om att asylprövningen
skall ske efter en individuell prövning utifrån de skäl som varje sökande kan
anföra för rätt till uppehållstillstånd. Utskottet avstyrker därför motionerna
Sf619 yrkande 4 och U625 yrkande 6.
Uppehållstillstånd i andra fall
Gällande ordning
I 2 kap. 4 § utlänningslagen regleras i vilka fall uppehållstillstånd får ges
till andra personer än skyddsbehövande. Genom ändringarna i utlänningslagen
preciserades familje- och anhörigbegreppen i lagen. Tidigare kunde också
uppehållstillstånd enligt praxis beviljas en utlänning som av politisk-
humanitära skäl ansågs ha rätt att bosätta sig här i landet. Genom de nya
skyddsregler som infördes för andra skyddsbehövande än flyktingar avses enligt
den migrationspolitiska propositionen med humanitära skäl främst dem som har
renodlat humanitära skäl.
Enligt nu gällande bestämmelser får uppehållstillstånd beviljas make, maka
eller sambo och ogifta barn under 18 år till någon som är bosatt i Sverige
eller fått uppehållstillstånd för bosättning här. Vidare får uppehållstillstånd
ges till andra nära anhöriga som ingått i samma hushåll som en sådan person.
Homosexuella förhållanden likställs med heterosexuella. Det finns också en
möjlighet att bevilja uppehållstillstånd till en utlänning som annars har
särskild anknytning till Sverige. Det kan i sådana fall exempelvis röra sig om
en person som inte tidigare är gift eller sambo med någon här i landet och som
skall komma hit för att ingå äktenskap eller inleda ett samboförhållande och
som enligt den praxis som rådde före den 1 januari 1997 beviljades
uppehållstillstånd. Det kan också röra sig om en nära anhörig till en som fått
uppehållstillstånd som skyddsbehövande.
Enligt uttalanden i den migrationspolitiska propositionen skall systemet med
uppskjuten invandringsprövning behållas när det gäller förhållanden där
parterna känt varandra endast en kortare tid. Vid sådana förhållanden tillämpas
s.k. uppskjuten invandringsprövning då uppehållstillstånd ges för sex månader i
taget under de första två åren. Upphör anknytningen under den tiden skall
utlänningen i normalfallet återvända hem. Undantag görs dock, t.ex. när det
finns barn i förhållandet, när förhållandet upphört på grund av misshandel, när
det finns risk för social utstötning vid återkomsten till hemlandet eller om
den part som kommit hit på grund av anknytning har hunnit bli väl etablerad i
arbetslivet.
Uppehållstillstånd kan också beviljas en utlänning som av humanitära skäl bör
få bosätta sig i Sverige eller en utlänning som har fått arbetstillstånd eller
som har sin försörjning ordnad på annat sätt. Vid prövning av en ansökan om
uppehållstillstånd enligt förevarande bestämmelser skall beaktas om utlänningen
kan förväntas föra en hederlig vandel.
Uppehållstillstånd i anknytningsfall skall utverkas före inresan till Sverige
och en ansökan om uppehållstillstånd får inte bifallas efter inresan.
Uppehållstillstånd får dock ges om det är uppenbart att utlänningen ändå skulle
ha fått tillstånd om prövningen skett före inresan.
Motioner
I motion Sf14 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) framhålls att familjer i dag
splittras genom att en familjemedlem som får avslag på sin ansökan om
uppehållstillstånd tvingas resa tillbaka till sitt hemland för att där ansöka
på nytt under åberopande av anknytningsskäl. Motionärerna anser att sådana
ärenden bör kunna prövas i Sverige utan att den sökande tvingas återvända till
sitt hemland och i yrkande 12 begärs ett tillkännagivande om detta.
Motionärerna framhåller vidare att tonårsbarn som kommer till Sverige i dag
inte har samma rätt som yngre barn att få ta hit sina föräldrar på
anknytningsskäl. I yrkande 17 begärs därför ett tillkännagivande om att
tonårsbarn skall ha samma möjligheter som yngre barn att få hit sina föräldrar
genom anknytning.
Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) begär i motion Sf619 yrkande 11 ett
tillkännagivande om att den som söker uppehållstillstånd på grund av anknytning
bör kunna få göra detta i Sverige och inte vara tvingad att göra detta från
hemlandet.
Yvonne Ruwaida (mp) begär i motion Sf624 ett tillkännagivande om
anknytningsutredningar. Enligt motionären bör en person som söker
uppehållstillstånd på grund av anknytning kunna få uppehålla sig här i landet
under den tid som utredning pågår.
I ett antal motioner tas upp frågor som rör s.k. uppskjuten
invandringsprövning.
I motion Sf14 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) anförs att s.k. kvinnoimport och
kvinnomisshandel är ett problem som alltmer börjar att uppmärksammas. Enligt
motionärerna bör sådan kvinnomisshandel i sig utgöra grund för
uppehållstillstånd om det inte rör sig om ren skeninvandring. I yrkande 5
begärs ett tillkännagivande härom. I yrkande 14 begär motionärerna ett
tillkännagivande om tro på äktenskapet. Det är enligt motionärerna inte rimligt
att enskilda tjänstemän gör subjektiva bedömningar av äktheten i makars kärlek.
För att ifrågasätta ett sådant förhållande bör det enligt motionärerna krävas
handfasta bevis på att det rör sig om skenäktenskap.
I motionerna Ju917 yrkande 15 av Ingbritt Irhammar och andre vice talmannen
Görel Thurdin (c) och A803 yrkande 11 av Margareta Andersson m.fl. (c) begärs
tillkännagivanden om den s.k. tvåårsregeln. Enligt motionärerna har regeln
inneburit att många kvinnor hamnat i en tvångssituation. Av rädsla för att bli
utvisade har de inte vågat bryta ett förhållande, trots att de utsatts för
misshandel och övergrepp. Även om denna regel i dag används mindre restriktivt
än tidigare bör det prövas om denna regel kan ändras till en ettårsregel.
Barbro Westerholm och Isa Halvarsson (fp) framhåller i motion Ju901 att
kvinnoimport och kvinnomisshandel är ett problem som börjat uppmärksammas
alltmer. Kvinnor som misshandlas vågar av rädsla för att bli utvisade inte
anmäla övergrepp. Rättsskyddet för kvinnor som kommer till Sverige genom s.k.
äktenskapsförmedlingar måste förbättras. Om det inte rör sig om ren
skeninvandring måste dessa kvinnor om de så önskar få rätt att stanna i
Sverige. I yrkande 2 begärs ett tillkännagivande om det anförda.
Inger Segelström m.fl. (s) anför i motion Ju934 att den s.k. tvåårsregeln
underlättat för mannen att hålla kvar en kvinna i ett förhållande som
innefattar kränkningar och övergrepp genom hot om skilsmässa och att en
skilsmässa kan få till följd att kvinnan utvisas ur landet. Motionärerna menar
att vid bedömningen av om en kvinna skall få stanna här i landet trots att
kravet på två års samlevnad inte är uppfyllt så måste hänsyn tas till om
kvinnan utsatts för våld eller annan kränkande behandling av mannen. Även
risken att kvinnan vid en återkomst till hemlandet kan bli förskjuten av sin
familj eller av samhället måste beaktas. Enligt motionärerna bör ett
klargörande av tvåårsregeln göras så att tillämpningen ger möjlighet för dessa
kvinnor att få stanna kvar i Sverige. I yrkande 13 begärs ett tillkännagivande
härom.
Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) anser i motion Sf619 att kvinnor som fått
uppehållstillstånd på grund av anknytning och som i ett förhållande
misshandlats av mannen bör få stanna i Sverige efter en separation. I yrkande
10 begärs ett tillkännagivande om det anförda.
Sten Tolgfors (m) begär i motion Sf602 yrkande 2 att regeringen skall
återkomma till riksdagen med förslag som kompletterar den nuvarande
lagstiftningen med en möjlighet till uppehållstillstånd för anhöriga, förutsatt
att föräldrar eller andra närstående åtar sig försörjningsbördan för dem.
I motion Sf607 yrkande 4 av Gullan Lindblad m.fl. (m) anförs att personer
från länder utanför Norden och EU som söker arbetstillstånd i Sverige bör få
bättre möjligheter än vad som gäller i dag att erhålla uppehållstillstånd.
Sådana möjligheter måste enligt motionärerna bygga på att vederbörande kan
försörja sig här. I yrkande 4 begärs förslag från regeringen i enlighet med
det anförda.
Utskottets ställningstagande
De motioner som har väckts angående uppskjuten invandringsprövning behandlar i
huvudsak de problem som kan uppstå för kvinnor som lockats till Sverige av män
som sedan misshandlar dem eller på annat sätt behandlar dem illa. Den s.k.
Anknytningsutredningen har nyligen överlämnat sitt betänkande
Uppehållstillstånd på grund av anknytning (SOU 1997:152). I betänkandet läggs
bl.a. fram förslag som skall göra det möjligt att frångå tvåårsregeln om
kvinnan eller hennes barn utsatts för våld eller allvarliga kränkningar i
förhållandet. I januari 1997 beslöt regeringen att tillsätta en parlamentarisk
kommitté, Ny instans- och processordning vid tillämpning av utlännings- och
medborgarskapslagstiftningen samt viss översyn av utlänningslagen (NIPU) (dir.
1997:20). Enligt ett regeringsbeslut den 5 februari 1998 har bl.a.
Anknytningsutredningens betänkande överlämnats till NIPU för beaktande.
Utskottet anser att resultatet av kommitténs arbete bör avvaktas och att några
tillkännagivanden till regeringen därför inte är påkallade med anledning av
motionerna Sf14 yrkandena 5 och 14, Sf619 yrkande 10, Ju901 yrkande 2, Ju917
yrkande 15, Ju934 yrkande 13 och A803 yrkande 11.
En ansökan om uppehållstillstånd får beviljas efter inresan till en nära
anhörig till en här bosatt person eller en som annars har särskild anknytning
till Sverige om det är uppenbart att uppehållstillstånd skulle ha beviljats om
prövningen skett före inresan. I det fall en ny ansökan om uppehållstillstånd
ges in av en utlänning som befinner sig i Sverige och som skall avvisas eller
utvisas enligt ett lagakraftvunnet beslut är den grundläggande principen att
beslutet skall verkställas innan en anknytning prövas. Genom förslag i
proposition 1994/95:179 skedde en viss uppmjukning i det att en bestämmelse
infördes att en ny ansökan skall få beviljas om det skulle strida mot
humanitetens krav att verkställa beslutet. Den nyss nämnda NIPU-kommittén skall
också ta ställning till i vilken utsträckning det bör vara möjligt att få
uppehållstillstånd på grundval av en ansökan som görs efter inresan och där
skälen för ansökan är anknytning till Sverige. Utskottet anser även här att
resultatet av det pågående utredningsarbetet bör avvaktas och avstyrker
motionerna Sf14 yrkande 12, Sf619 yrkande 11 och Sf624.
I den migrationspolitiska propositionen anförde regeringen att rätten till
familjeåterförening måste vara en självklar och grundläggande del i den svenska
invandringspolitiken. Åldersgränsen för ogifta barn som önskade återförenas med
sina föräldrar var tidigare enligt praxis 20 år. I propositionen bedömde
regeringen det vara rimligt att denna åldersgräns sänktes till 18 år, som är
den gräns som gäller i de flesta västeuropeiska länder. Det är också den
svenska myndighetsåldern och det är åldersgränsen för barn enligt
barnkonventionen. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet motion Sf14
yrkande 17.
Frågan om krav på att försörjningen skall vara tryggad innan
uppehållstillstånd beviljas för anhöriga diskuterades i den migrationspolitiska
propositionen. Regeringen framhöll därvid att ett försörjningskrav för anhöriga
för rätt till uppehållstillstånd skulle kräva en mycket grundlig belysning av
frågan i hela dess vidd, och regeringen var därför inte beredd att lägga fram
förslag om någon form av försörjningskrav. Utskottet avstyrker motion Sf602
yrkande 2.
Beträffande arbetskraftinvandring anförde regeringen i den
migrationspolitiska propositionen att öppenhet bör visas för de behov som vid
olika tidpunkter finns inom bl.a. näringslivet. Hänsyn måste därvid tas till
den ekonomiska situationen och arbetsmarknadsläget. Regeringen bedömde att den
praxis som Flyktingpolitiska kommittén redovisat när det gäller övrig
invandring i huvudsak var väl underbyggd och att det inte fanns skäl att
föreslå några ändringar. Enligt regeringen stämmer nuvarande praxis också väl
överens med de resolutioner som antagits inom EU. Utskottet avstyrker mot denna
bakgrund motion Sf607 yrkande 4.
Adoption av vuxna och uppehållstillstånd
I motion Sf602 av Sten Tolgfors (m) anförs att svensk domstol kan meddela ett
beslut som innebär ett godkännande till adoption av en vuxen person. Trots
detta kan Statens invandrarverk komma fram till att den adopterade inte skall
erhålla uppehållstillstånd. Denna bedömning kan göras även fast den berörda
domstolen vanligen inhämtar yttrande från Invandrarverket inför sitt avgörande.
Enligt motionären är detta inkonsekvent. Om domstol funnit skäl föreligga att
medge tillstånd till adoption av vuxen utländsk person bör detta vara
tillräckliga skäl för att Invandrarverket skall medge en ansökan om
uppehållstillstånd. Bedömningen av dessa ärenden bör enligt motionären ske
samlat, och i yrkande 1 begärs förslag från regeringen som säkerställer att
samverkan mellan berörda myndigheter sker i enlighet med det anförda.
Adoption av vuxna är sällsynt förekommande och kräver liksom i övriga
adoptionsärenden att domstol ger tillstånd till adoption. När det gäller
adoption av en person som inte skall uppfostras av adoptanten, får tillstånd
till adoption endast medges om det med hänsyn till det personliga förhållandet
mellan sökanden och den som skall adopteras finns särskild anledning till
adoptionen. Normalt skall det vara fråga om ett förhållande av väsentligen
samma innehåll som det som föreligger mellan föräldrar och barn. Adoption kan
såsom anförs i motionen komma att medges av vuxen utländsk person även i de
fall där vederbörande sedermera inte beviljas uppehållstillstånd. Någon
ovillkorlig skyldighet för domstolen att inhämta yttrande från Invandrarverket
i aktuella fall föreligger inte även om så regelmässigt sker. Det kan också
framstå som svårförklarligt om en domstol först finner särskild anledning
föreligga för adoption med hänsyn till det personliga förhållandet mellan
adoptanten och den adopterade och att Invandrarverket därefter vägrar
uppehållstillstånd. Utskottet anser mot bakgrund härav att regeringen dels bör
överväga om en ovillkorlig kommunikation bör ske mellan domstol och
Invandrarverket i de nämnda fallen, dels utreda om det vid vuxenadoption av
utlänning bör ske en samlad bedömning av samtliga omständigheter innefattande
såväl frågan om uppehållstillstånd som adoptionsfrågan. Regeringen bör
återkomma till riksdagen med en redovisning och eventuella förslag i berört
hänseende. Vad utskottet med anledning av motion Sf602 yrkande 1 sålunda anfört
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Kostnaderna för asylpolitiken
Sten Andersson (m) begär i motion Sf601 att regeringen redovisar de totala
kostnaderna och intäkterna för flyktingpolitiken fr.o.m. år 1985. Enligt
motionären visar ett antal utförda attitydundersökningar att svenska folket är
kritiskt till den förda flyktingpolitiken, och många menar bl.a. att den är för
dyr. Ett klarläggande av såväl kostnaderna som intäkterna av flyktingpolitiken
skulle därför enligt motionären vara av värde.
Utskottet vill nämna att i en rapport till Expertgruppen för studier i
offentlig ekonomi (ESO) av Jan Ekberg, biträdande professor i nationalekonomi,
och Lars Andersson, ekon. dr. i nationalekonomi (Invandring, sysselsättning och
ekonomiska effekter, Ds 1995:68) har frågor om kostnader för invandringen
belysts. Utskottet finner inte anledning för riksdagen begära en redovisning
för flyktingpolitikens kostnader och intäkter fr.o.m. år 1985.
Utskottet avstyrker motion Sf601.
Asylsökande och inskrivning i försäkringskassa
I motion Sf271 av Karin Pilsäter (fp) begärs ett tillkännagivande om att
asylsökande förvärvsarbetande skall registreras hos försäkringskassan i
enlighet med de bestämmelser som gäller för övriga skatte- och avgiftsbetalare.
Motionären framhåller att trots att en asylsökande förvärvsarbetar och betalar
skatt och avgifter kan denne inte bli inskriven i försäkringskassan. Detta
innebär att utlänningen vid sjukdom inte är berättigad till sjukpenning och
inte heller kan uppbära föräldrapenning.
Enligt gällande bestämmelser kan en utländsk medborgare skrivas in i en
allmän försäkringskassa först när han beviljas permanent uppehållstillstånd
eller uppehållstillstånd för ett år eller längre tid eller beviljas ett
uppehållstillstånd som i annat fall kan ligga till grund för folkbokföringen.
Således gäller för alla utomnordiska medborgare, även icke asylsökande som
t.ex. feriearbetare och studerande, att inskrivning i försäkringskassa inte kan
ske om vistelsen varar eller är avsedd att vara kortare tid än ett år. I
betänkandet En lag om socialförsäkringar (SOU 1997:72) föreslås att den
personkrets som skyddas av svensk socialförsäkring skall utvidgas till att
omfatta alla som arbetar här i landet, dvs. även personer som arbetar här under
sådana förhållanden att de inte kan anses bosatta här. Utvidgningen föreslås
ske genom att socialförsäkringen delas i två delar, varav en del grundas på
bosättning här i landet och en del blir beroende av arbete här i landet. Den
tillkommande personkretsen blir således enligt förslaget försäkrad för sådana
förmåner som är beroende av arbete här i landet. Det rör sig då huvudsakligen
om försäkringar för inkomstbortfall, exempelvis sjukpenning- och
föräldraförsäkring och inkomster för vilka socialavgifter redan i dag betalas.
Dessa personer kommer däremot inte att vara försäkrade i den
bosättningsanknutna delen av socialförsäkringen, vilken omfattar bidrag som
exempelvis bostadsbidrag och kostnadsersättningar av olika slag. Ett
genomförande av dessa förslag skulle tillgodose syftet med motion Sf271.
Betänkandet bereds för närvarande inom Regeringskansliet och utskottet, som
anser att resultatet av detta arbete bör avvaktas, avstyrker motion Sf271.
Tidsbegränsade uppehållstillstånd
Uppehållstillstånd innebär tillstånd att resa in i och vistas i Sverige under
viss tid (tidsbegränsat uppehållstillstånd) eller utan tidsbegränsning
(permanent uppehållstillstånd).
Även bestämmelserna om tidsbegränsade uppehållstillstånd har ändrats fr.o.m.
den 1 januari 1997. De förutvarande bestämmelserna om tidsbegränsade
uppehållstillstånd till tillfälligt skyddsbehövande har nu kompletterats med en
möjlighet för regeringen att i fråga om en viss grupp av utlänningar meddela
föreskrifter om att den som söker uppehållstillstånd som skyddsbehövande och
som bedöms ha ett tillfälligt behov av skydd här i landet får ges ett
tidsbegränsat uppehållstillstånd. Detta får beviljas för en sammanlagd tid av
högst två år och, om ett program för att förbereda återvändandet har inletts
innan dess, förlängas med högst två år. Möjligheterna för barn och föräldrar
till barn att få ett motsvarande uppehållstillstånd är begränsade till att
gälla barn under 18 år. Regeringens föreskrifter skall anmälas till riksdagen
genom en särskild skrivelse inom tre månader.
Invandrarverket har dock alltid möjlighet att välja mellan att utfärda ett
tidsbegränsat uppehållstillstånd eller ett permanent sådant.
Lars Leijonborg m.fl. (fp) begär i motion Sf14 yrkande 3 ett tillkännagivande
om att avveckla tillfälliga uppehållstillstånd. Att tvinga flyktingar tillbaka
till hemlandet efter att ha tillbringat åtskilliga år här i landet är enligt
motionärerna både inhumant och ohanterligt. Däremot kan det i situationer med
massflykt vara lämpligt att, efter regeringsbeslut, bevilja personer från ett
visst område ett tillfälligt uppehållstillstånd. Av rättssäkerhetsskäl bör
sådana beslut inte omfatta längre tid än två. Förlängning med sex månader högst
två gånger bör dock kunna ske i vissa fall.
Utskottet, som inte är berett tillstyrka en avveckling av möjligheten att
bevilja uppehållstillstånd för viss tid eller att ändra de nyligen beslutade
reglerna om tidsbegränsade uppehållstillstånd vid massflyktsituationer,
avstyrker motion Sf14 yrkande 3.
Visering
Gällande ordning
En utlänning som reser in i eller vistas i Sverige skall ha visering om inte
utlänningen har uppehållstillstånd eller är medborgare i annat nordiskt land.
Regeringen får föreskriva andra undantag från kravet på visering. Visering
innebär tillstånd att resa in i och vistas i Sverige under viss kortare tid och
får ges för högst tre månaders vistelse vid varje tillfälle om inte annat
följer av föreskrifter som regeringen meddelar. Visering får begränsas även i
övrigt och får förenas med de villkor som kan behövas.
Regeringens föreskrifter om undantag från viseringsplikt m.m. finns i
2 kap. utlänningsförordningen. Enligt 6 § får visering ges för längre tid än
tre månader, dock högst ett år, om det föreligger särskilda skäl för det.
Sveriges anslutning till EU har inneburit att Sverige fått införa
viseringskrav för medborgare i ytterligare några stater. En svensk anslutning
till det s.k. Schengensamarbetet kommer att medföra att medborgare i fler
stater kommer att bli viseringsskyldiga.
Motioner
I motion Sf14 yrkande 16 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs ett
tillkännagivande om viseringspolitiken. Om den normala viseringspolitiken för
släktbesök gjordes mer generös skulle enligt motionärerna många anhöriga, som
t.ex. föräldrar till utländska barn som är bosatta här, inte behöva ansöka om
uppehållstillstånd för att få en möjlighet att träffa sina barn.
Thomas Julin m.fl. (mp) begär i motion Sf604 ett tillkännagivande om en
parlamentarisk kommitté som ser över reglerna för besökstillstånd för anhöriga
och turister. Motionärerna anser att den praxis som Invandrarverket tillämpar
när det gäller att bevilja visum för personer från s.k. u-länder och länder där
det råder oroligheter inte är rimlig. Möjligheterna för människor från sådana
länder att besöka anhöriga i Sverige måste förbättras.
Utskottets ställningstagande
Beträffande viseringspolitiken när det gäller släktbesök m.m. anförde utskottet
i betänkande 1996/97:SfU5 med anledning av några motioner att när det gäller
besök av släktingar och besök av kommersiella och kulturella skäl har
regeringen understrukit vikten av att viseringskrav inte i onödan försvårar
detta. Vikten av att sådana förbindelser underlättas måste alltid vägas in när
viseringsansökningar prövas. Vidare erinrades om att det ankommer på
Invandrarverkets styrelse att besluta bl.a. om riktlinjer för verkets beslut i
ärenden om visering och om att representanter för fem riksdagspartier ingår i
styrelsen. Utskottet ansåg att dessa uttalanden och den möjlighet att förlänga
viseringstiden till ett år som införts år 1995 tillgodosåg motionerna.
Utskottet vidhåller denna uppfattning och avstyrker motionerna Sf14 yrkande 16
och Sf604.
Verkställighet av avvisnings- och utvisningsbeslut
Gällande ordning
I 4 kap. utlänningslagen anges under vilka förhållanden utlänning får avvisas
eller utvisas ur landet. De formella grunderna för avvisning, bl.a. att
utlänningen inte har pass, visering eller uppehållstillstånd eller erforderligt
arbetstillstånd, anges i 1 §. Någon tidsgräns för avvisning på sådana grunder
finns inte. De materiella grunderna, t.ex. att det kan antas att han kommer att
sakna tillräckliga medel, finns i 2 §. Avvisning i dessa fall får inte ske
senare än tre månader efter utlänningens ankomst till Sverige och inte om han
eller hon har visering eller uppehållstillstånd.
Invandrarverket skall pröva ärendet om avvisning om utlänningen söker asyl
här eller utan avbrott har vistats i Sverige mer än tre månader efter ankomsten
när frågan väcks om utlänningens avvisning. Har den centrala
utlänningsmyndigheten i annat nordiskt land begärt att utlänningen skall
avvisas skall även denna fråga prövas av Invandrarverket. I andra fall skall
polismyndigheten pröva frågan om avvisning, men skall överlämna ärendet till
Invandrarverket om myndigheten anser det tveksamt om avvisning bör ske.
En utlänning får utvisas om han eller hon uppehåller sig här efter det att
uppehållstillståndet löpt ut eller återkallats. Även dessa beslut fattas av
Invandrarverket.
Om en ansökan om uppehållstillstånd avslås eller uppehållstillståndet
återkallas medan utlänningen befinner sig i Sverige, skall samtidigt beslut om
avvisning eller utvisning meddelas om inte särskilda skäl talar mot detta. När
frågan om avvisning eller utvisning prövas skall hänsyn tas till om utlänningen
på grund av reglerna om verkställighet inte kan sändas till ett visst land
eller det annars finns särskilda hinder mot att avgörandet verkställs. I
avvisnings- eller utvisningsbeslutet skall ges de anvisningar om
verkställigheten som prövningen föranleder.
Bestämmelser om verkställighet av avvisnings- och utvisningsbeslut finns i 8
kap. utlänningslagen. Enligt 1 § får en avvisning eller utvisning aldrig
verkställas till ett land om det finns skälig anledning att tro att utlänningen
där skulle vara i fara att straffas med döden eller med kroppsstraff eller att
utsättas för tortyr eller annan omänsklig eller förnedrande behandling eller
bestraffning, och inte heller till ett land där han inte är skyddad mot att
sändas vidare till ett land där han skulle vara i sådan fara. Denna bestämmelse
fick sin nuvarande utformning i och med lagändringarna som trädde i kraft den 1
januari 1997 och innebar en anpassning till Europakonventionen.
Finns inte ovan nämnda hinder mot verkställigheten skall utlänningen sändas
till sitt hemland eller, om möjligt, till det land från vilket han eller hon
kom till Sverige. Går inte detta eller finns det andra särskilda skäl får
utlänningen i stället sändas till något annat land.
Invandrarverket får förordna att verkets beslut om avvisning får verkställas
även om det inte vunnit laga kraft (omedelbar verkställighet), om det är
uppenbart att det inte finns grund för asyl och att uppehållstillstånd inte
heller skall beviljas på någon annan grund. Beslut om omedelbar verkställighet
får meddelas senare än tre månader efter den första ansökan om
uppehållstillstånd efter ankomsten till landet bara om synnerliga skäl talar
för detta.
Ett beslut om avvisning eller utvisning anses verkställt om utlänningen
lämnat landet och beslutet vunnit laga kraft. Andra beslut än sådana som
meddelats av allmän domstol preskriberas om beslutet inte har verkställts inom
fyra år efter det att det vunnit laga kraft. Har utlänningen inte kunnat
anträffas för verkställighet inom fyraårstiden och frågan om verkställighet
kommer upp därefter, skall beslutet anses verkställt genom att utlänningen
lämnat landet och beslutet har vunnit laga kraft, om inte annat visas.
Motioner
Lars Leijonborg m.fl. (fp) begär i motion Sf14 yrkande 15 ett tillkännagivande
om en barmhärtighetsprincip vid avvisning. Enligt motionärerna finns det
grupper av personer som sedan lång tid tillbaka fått avvisningsbeslut, men
besluten har inte gått att verkställa eftersom hemlandet vägrar att ta emot
dem. Undersökningar har enligt motionärerna visat att det inom dessa grupper
föreligger höga tal för psykisk ohälsa och självmordsförsök. Om avvisning i
dessa fall inte går att verkställa bör uppehållstillstånd beviljas.
I motion U626 yrkande 6 av Eva Zetterberg m.fl. (v) begärs ett
tillkännagivande om att Iran fortfarande är en riskfylld plats för politiskt
oppositionella och religiöst oliktänkande, varför alla utvisningar av människor
som flytt från Iran av politiska eller religiösa skäl torde upphöra. Utvisning
av sådana personer innebär enligt motionärerna livsfara för dem.
I motion Sf617 yrkande 5 av Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) begärs ett
tillkännagivande om att en avvisning som huvudregel inte bör ske efter fyra år
även om flyktingarna gömt sig.
Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) begär i motion Sf619 yrkande 9 ett
tillkännagivande om att gömda flyktingar efter tre år skall erhålla permanent
uppehållstillstånd.
I motion So304 yrkande 3 av Yvonne Ruwaida (mp) begärs ett tillkännagivande
om att inga utvisningar får ske under pågående medicinsk behandling och terapi.
I yrkande 4 begärs ett tillkännagivande om att vanlig legitimerad medicinsk
expertis skall kunna fatta beslut om en utvisning går att genomföra eller inte
samt att förtroendeläkarfunktionen inom Invandrarverket avskaffas.
Utskottets ställningstagande
Beträffande hinder för verkställighet när ett land inte tar emot sina egna
medborgare anförde utskottet i betänkande 1996/97:SfU5 att utskottet utgick
från att regeringen var väl informerad om när sådana hinder föreligger.
Eftersom det enligt Europakonventionen innebär en kränkning av de mänskliga
rättigheterna att vägra en medborgare att komma till sitt land, fanns det
enligt utskottet anledning för regeringen och de tillämpande myndigheterna att
särskilt uppmärksamma den besvärliga situation som uppkommer även för den som
skall avlägsnas. Utskottet vidhåller de framförda uppfattningarna och anser med
hänvisning till det anförda att motion Sf14 yrkande 15 inte påkallar någon
åtgärd från riksdagens sida.
Ett förbud mot verkställighet finns som framgått ovan för verkställighet till
ett land om det finns skälig anledning att tro att utlänningen där skulle vara
i fara att straffas med döden eller med kroppsstraff eller att utsättas för
tortyr eller annan omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.
En individuell bedömning om nämnda verkställighetshinder föreligger sker i
varje enskilt fall och mot bakgrund härav avstyrker utskottet motion U626
yrkande 6.
Preskriptionstiden för avvisnings- och utvisningsbeslut förlängdes från två
till fyra år i samband med att den nuvarande utlänningslagen infördes.
Ändringen gjordes mot bakgrund av att det blivit allt vanligare att utlänningar
höll sig undan under långa tider. Efter en preskription av ett avvisnings-
eller utvisningsbeslut behöver utlänningen fortfarande ha tillstånd att stanna
här. Om ett sådant tillstånd skall ges eller inte måste bedömas med hänsyn till
omständigheterna i de enskilda fallen. Utskottet avstyrker motionerna Sf617
yrkande 5 och Sf619 yrkande 9.
Förbud mot verkställighet under pågående terapi bör inte regleras i lag, utan
frågan om verkställighet skall ske eller inte i de enskilda fallen måste
avgöras av de tillämpande myndigheterna. Huruvida avvisning eller utvisning går
att genomföra skall således heller inte avgöras av läkare utan av de
myndigheter som har att tillämpa de bestämmelser som gäller härvidlag.
Förtroendeläkarens funktion är enbart rådgivande. Deras yttranden utgör en del
av beslutsunderlaget när den beslutande myndigheten avgör ärendet.
Förtroendeläkarnas uppgift är i huvudsak att göra bedömningar av den befintliga
medicinska utredningen i ett ärende. Deras yttrande bör inhämtas endast när
redan ingivna intyg ger anledning till tveksamhet. Sådan kan uppkomma t.ex. om
intyget är svårbegripligt, om dess slutsatser ter sig bristfälligt motiverade
eller om slutsatserna står i strid mot innehållet i andra intyg eller kan
betvivlas mot bakgrund av myndighetens egen kunskap om ärendet. Mot bakgrund
härav avstyrker utskottet även motion So304 yrkandena 3 och 4.
Rättssäkerhet
Överklagande av beslut
Invandrarverkets beslut i fråga om avvisning eller utvisning samt om avslag på
en ansökan om uppehållstillstånd får överklagas av utlänningen till
Utlänningsnämnden. Avslag på en ansökan om uppehållstillstånd som görs före
inresan till Sverige kan numera också överklagas till Utlänningsnämnden.
Utskottet behandlar i detta sammanhang motion Sf603 av Marietta de Pourbaix-
Lundin (m). Motionären begär förslag från regeringen innebärande att
överklagandemöjligheten i asylärenden utformas så att reell likhet inför lagen
skall gälla inom rättssystemet. I motionen anförs att en asylsökande i dag kan
få ett avvisnings- eller utvisningsbeslut prövat i princip hur många gånger som
helst, låt vara att nya skäl skall ha tillkommit. Enligt motionären innebär
detta risker för att sådana skäl mer eller mindre konstrueras, i synnerhet som
alternativet i många fall kan vara traumatiskt.
Utskottet, som konstaterar att NIPU har i uppdrag att bl.a. utreda en ny
instans- och processordning vid tillämpning av utlänningslagstiftningen, anser
att detta arbete bör avvaktas och avstyrker motion Sf603.
Vilandeförklaring av ärenden
Någon bestämmelse att ärenden kan vilandeförklaras finns inte i utlännings-
lagen. I den migrationspolitiska propositionen framhölls att det främst är två
orsaker som föranleder myndigheterna att låta utlänningsärenden ?vila?. Det
första är att prövningen skjuts upp av en viss asylgrupps ärenden i avvaktan på
att situationen i dess hemland skall klarna. Detta förfarande kan förekomma hos
såväl Invandrarverket och Utlänningsnämnden som regeringen. Den andra
omständigheten karakteriseras av att Invandrarverket eller Utlänningsnämnden
har överlämnat ett ärende till regeringen för avgörande. Myndigheterna låter då
regelmässigt ärenden som inrymmer samma problematik som det överlämnade ärendet
?vila? i avvaktan på regeringens vägledande uttalanden.
Regeringen anförde i den migrationspolitiska propositionen att förfarandet i
det första fallet inte kan klandras ur förvaltningsrättslig synpunkt, eftersom
det är uppenbart att förvaltningslagens krav på snabb handläggning inte innebär
att ett ärende skall avgöras innan utredningen i ärendet är fullständig. Enligt
regeringen får dock detta inte drivas så långt att ärenden tillåts ?vila? under
en längre tid i förhoppning om att förhållandena i ett visst land skall
förbättras, så att de asylsökande kan återvända dit. Å andra sidan måste enligt
regeringen beaktas att det kan vara svårt för myndigheterna att omedelbart få
fram tillförlitlig information om förhållanden som rör vissa stater, varför en
viss tidsförskjutning vid handläggningen av sådana ärenden måste godtas.
I det andra fallet framhöll regeringen att anledningen till att den har en
prejudikatbildande roll är att det finns utlänningsärenden av sådan natur att
de bör bli föremål för politiska ställningstaganden. Regeringen kan därför inte
fullt ut jämföras med en domstolsinstans, vars prejudicerande avgöranden
underinstanserna inte inväntar innan de avgör liknande mål.
Vidare anförde regeringen att i frågan om en bestämmelse skall införas i
utlänningslagen om vilandeförklaring var regeringens uppfattning att förslaget
i propositionen om att regeringen i högre grad skall styra rättstillämpningen
genom förordningar har stor betydelse. Att regeringen fortsättningsvis kommer
att handlägga endast ett mindre antal ärenden torde nämligen få till följd att
myndigheternas behov av att skjuta upp ärenden i avvaktan på ett vägledande
avgörande från regeringen kommer att minska avsevärt. Inte heller för den
kategori ärenden där uppskovet beror på att prövningsmyndigheterna avvaktar att
förhållandena i de asylsökandes hemländer skall klarna kunde regeringen se ett
behov av en bestämmelse om vilandeförklaring. Till bilden hörde här enligt
regeringen den vidgade möjlighet som föreslogs i propositionen att meddela
tidsbegränsade uppehållstillstånd i massflyktssituationer. Genom att regeringen
bemyndigas att utfärda föreskrifter om dessa tillstånd kommer myndigheterna att
få vägledning rörande vilka ärenden som lämpar sig för sådana tillstånd.
I motion Sf619 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) begärs i yrkande 6 ett
tillkännagivande om vilandeförklaring och väntetider. Enligt motionärerna bör
en asylsökande som inte inom två år fått ett lagakraftvunnet avvisningsbeslut
få uppehållstillstånd. I yrkande 5 begärs ett tillkännagivande om rätten att
inom tolv månader få sin sak prövad.
I betänkande 1996/97:SfU5 avstyrkte utskottet liknande motionsyrkanden med
motiveringen att de föreslagna lagändringarna innebär att det i framtiden
kommer att finnas mindre anledning och mindre utrymme för myndigheterna att
vänta med avgöranden när situationen eller rättsläget är oklart. Utskottet
kunde inte heller tillstyrka att uppehållstillstånd skall ges efter viss tid
utan att myndigheterna hunnit pröva ärendet. Utskottet vidhåller denna
uppfattning och avstyrker motion Sf619 yrkande 6. NIPU-utredningen har enligt
direktiven när det gäller instansordningen att beskriva olika modeller för att
säkerställa rättssäkerhet och snabbhet. Kommittén skall även uppmärksamma
behoven av resurser samt att organisationen skall kunna ökas och minskas i
storlek beroende på tillströmningen av ärenden. I avvaktan på resultatet av
NIPU:s arbete avstyrker utskottet även motion Sf619 yrkande 5.
Handläggning
I den migrationspolitiska propositionen anförde regeringen bl.a. att
omständigheterna i ett utlänningsärende bör klarläggas av myndigheterna genom
noggrann utredning på ett så tidigt stadium som möjligt. Tillgängliga metoder
och kontakter bör därvid tas till vara och utvecklas. Handläggningen bör ske så
snabbt rättssäkerheten och tilldelade resurser medger. Regeringen erinrade
vidare om att utlänningsrätten reglerar frågor där myndigheternas beslut är av
stor betydelse både för den enskilde och för samhället. Det är därför av stor
vikt att handläggningen av sådana ärenden är rättssäker genom att besluten
grundas på ett allsidigt och tillräckligt underlag.
I motion Sf14 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) anförs att myndigheterna i
dagsläget hellre tycks fälla än fria. Grundtonen hos myndigheterna är enligt
motionärerna misstro mot de asylsökandes uppgifter. Enligt motionärerna skall,
vid prövning av ansökan om uppehållstillstånd där osäkerhet i bedömningarna
råder, den för den sökande gynnsammaste tolkningen gälla. I yrkande 13 begärs
ett tillkännagivande om detta.
Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) anför i motion Sf619 att de har kunnat konstatera
att Statens invandrarverk och Utlänningsnämnden har behandlat personer med i
princip identisk bakgrund olika när det gäller bedömningen av flyktingars
asylskäl. Ett sådant förfarande är enligt motionärerna synnerligen olyckligt,
och de vill därför slå vakt om den grundlagsfästa principen om allas likhet
inför lagen (yrkande 1).
Bedömning av enskilda asylärenden är inte sällan en grannlaga uppgift med
beaktande av den komplexitet som ofta föreligger i de olika ärendena. En
grundläggande rättsprincip är såsom framhålls i motionen att lika fall skall
behandlas lika. Att de tillämpande myndigheterna vid sina avgöranden av de
enskilda fallen iakttar denna princip anser utskottet självklart. Något
uttalande från riksdagens sida med anledning av motion Sf619 yrkande 1 kan inte
anses påkallat.
I den migrationspolitiska propositionen anfördes bl.a. att frånvaron av helt
tillfredsställande beslutsunderlag ibland måste leda till att en sökande får
uppehållstillstånd, även om han eller hon i verkligheten saknar de skäl som
anges i lagstiftningen. Det kan exempelvis finnas anledning att ifrågasätta
trovärdigheten i lämnade uppgifter, men inte med den grad av säkerhet att det
vid beslutstillfället går att negligera ett påstående om risk för förföljelse.
Detta från rättssäkerhetssynpunkt ofrånkomliga förhållande får emellertid
enligt regeringen inte leda till att man underlåter att utreda oklarheter så
långt detta är möjligt och i stället beviljar uppehållstillstånd. I
propositionen framhölls också att myndigheterna i ärenden om uppehållstillstånd
enligt allmänna förvaltningsrättsliga principer har en undersökningsplikt som
gäller såväl omständigheter som talar för att bevilja en ansökan som sådana som
talar däremot.
Utskottet delar de framförda uppfattningarna och utgår från att de också
beaktas av berörda myndigheter. Något uttalande från riksdagens sida med
anledning av motion Sf14 yrkande 13 kan inte anses påkallad.
I motion Sf13 av Johan Lönnroth m.fl. (v) framförs synpunkter på
länderinformation i asylärenden. Enligt motionärerna finns det mycket
allvarliga brister i den information om situationen i de asylsökandes hemländer
som ligger till grund för besluten i asylärenden. Bristerna är av två slag. Den
första gäller den bristande partsinsynen. Utlänningsnämnden grundar ofta sina
beslut på ett material som hemlighålls för den asylsökande. Man motiverar ofta
besluten med den svepande formuleringen: enligt vad som är känt för nämnden när
det gäller förhållandena i den asylsökandes hemland. En sådan handläggning
sätter naturligtvis grundläggande rättssäkerhetsgarantier ur spel eftersom
varje kritisk granskning av grundmaterialet omöjliggörs. Detta är en fråga som
bör uppmärksammas av Utredningen om instans- och processordningen i
utlänningsärenden. I yrkande 5 begärs ett tillkännagivande om bristande
partsinsyn vad gäller länderinformation. Ett annat problem är enligt
motionärerna den frekventa användningen av ambassadrapporter och yttranden av
ambassader i asylärenden. Kvaliteten på dessa yttranden varierar enligt
motionärerna starkt och är inte sällan undermålig. I yrkande 6 begärs ett
tillkännagivande om det olämpliga i att använda ambassadernas rapportering i
asylärenden. För att möjliggöra en kritisk debatt om ambassadernas rapportering
om situationen för de mänskliga rättigheterna bör det ske en årlig samlad
publicering av denna. I yrkande 7 begärs ett tillkännagivande om det sist
nämnda.
Enligt sina direktiv skall NIPU-kommittén bl.a. föreslå hur nödvändig
information för att bedöma förhållanden i olika länder bör hämtas in, bearbetas
och dokumenteras. Kommittén skall även redovisa hur dessa aktiviteter kan
samordnas mellan myndigheter och hur ett basinformationssystem kan skapas.
Kommittén skall också pröva vilka åtgärder som kan vidtas för att tillgodose
krav på partsinsyn och sekretess i en eventuell tvåpartsprocess. Utskottet
anser att resultatet av detta arbete bör avvaktas och avstyrker motion Sf13
yrkandena 5-7.
Organiserad illegal invandring
Enligt gällande bestämmelser kan den som i vinstsyfte planlägger eller
organiserar verksamhet som är inriktad på att främja att utlänningar reser till
Sverige utan pass och de tillstånd som krävs för inresa till Sverige dömas till
fängelse i högst fyra år eller, när omständigheterna är mildrande, till böter.
Den som hjälper en utlänning att resa till Sverige utan pass eller de tillstånd
som krävs för inresa i Sverige döms med motsvarande straffsatser för medhjälp
till brottet, om han eller hon insåg eller hade skälig anledning att anta att
resan anordnats i vinstsyfte genom sådan verksamhet som ovan nämnts.
I motion Sf14 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs i yrkande 6 ett
tillkännagivande om smugglare. Motionärerna anför att det är förkastligt att
det förekommer att människor i vinningssyfte utnyttjar asylsökandes svåra
situation och utsätter dessa för livsfara vid transporter hit till landet. Det
får emellertid inte blandas ihop med människor som av mer eller mindre stark
övertygelse bistår asylsökande människor som är i nöd.
Att av övertygelse eller av ideella skäl hjälpa en utlänning som saknar pass
eller nödvändiga tillstånd att ta sig till Sverige är inte straffbart.
Utskottet anser därmed att syftet med motion Sf14 yrkande 6 är tillgodosett.
Transportörer
I 9 kap. 2 och 3 §§ utlänningslagen finns bestämmelser om skyldighet för
transportörer att ersätta staten för kostnader för utlänningars resa till och
från Sverige inklusive vissa andra kostnader. Skyldigheten inträder när
utlänningen saknar pass, tillstånd för inresa och medel för hemresan.
Transportören kan under vissa omständigheter befrias från betalningsskyldighet.
Lars Leijonborg m.fl. (fp) anför i motion Sf14 att de reseföretag som
transporterar asylsökande aldrig får tvingas att utföra myndighetsuppdrag som
att pröva vederbörandes rätt att i Sverige söka asyl. Alla former av sanktioner
mot transportörer som inte granskar resehandlingar avvisas bestämt av
motionärerna. I yrkande 4 begärs ett tillkännagivande om att transportörer
aldrig skall få utföra myndighetsuppgifter som att granska resandes handlingar.
Någon uttrycklig skyldighet för transportörer att kontrollera en utlännings
resedokument finns inte. Riksdagen behandlar för närvarande proposition
1997/98:42 Schengensamarbetet vari föreslås att riksdagen skall godkänna
Sveriges anslutning till detta samarbete. I Schengenkonventionens artiklar
26-27 finns bestämmelser om s.k. transportöransvar. I dessa artiklar åläggs
Schengenstaterna att i sin nationella lagstiftning införa motsvarande
bestämmelser. Enligt artikel 26 skall bl.a. transportören vara skyldig att
kontrollera att en utlänning som transporteras sjö- eller luftvägen har de
resedokument eller viseringar som erfordras för inresa i Schengenområdet. I den
nämnda propositionen gör regeringen bedömningen att de nuvarande bestämmelserna
om transportöransvar får anses uppfylla Schengenkonventionens krav. De svenska
bestämmelserna på området har presenterats och noga övervägts under Sveriges
förhandlingar om anslutning till Schengensamarbetet. Någon kritik riktades inte
i det läget mot den svenska lagstiftningen. Regeringen pekar samtidigt på att
detta inte hindrar att det kan finnas anledning i ett senare skede, särskilt
när större erfarenhet finns av konventionens praktiska tillämpning, att på nytt
ta upp frågan till diskussion.
Utskottet som delar regeringens bedömning av transportöransvaret avstyrker
motion Sf14 yrkande 4.
Barn
Barnkonventionen
I såväl den migrationspolitiska propositionen som i betänkande 1996/97:
SfU5 (s. 86-105) redogjordes utförligt för barnkonventionens bestämmelser och
hur dessa kan påverka barns ställning i utlänningslagen.
Genom förslag i propositionen kompletterades utlänningslagen med en
portalbestämmelse med innebörden att barnets hälsa, utveckling och bästa i
övrigt särskilt skall beaktas i fall som rör barn.
Lars Leijonborg m.fl. (fp) begär i motion Sf14 yrkande 7 ett tillkännagivande
om att barnkonventionen skall inarbetas i den svenska utlänningslagstiftningen.
Enligt motionärerna har vid beslut enligt utlänningslagen barnkonventionen inte
någon betydelse. Beslut fattas som om konventionen inte gäller för asylsökande
barn och barnfamiljer. Barnkonventionen måste därför enligt motionärerna
inarbetas i den svenska utlänningslagstiftningen på samma sätt som
Genèvekonventionens definition av flyktingskap nästan ordagrant överförts till
utlänningslagen.
I betänkande SfU5 anförde utskottet med anledning av ett likadant yrkande att
Barnkommittén, vars förslag i delbetänkandet Barnkonventionen och
utlänningslagen (SOU 1996:115) låg till grund för propositionen, har som
övergripande uppdrag att behandla frågan om inkorporering av barnkonventionen i
svensk lag. Utskottet avstyrkte motionsyrkandet med hänvisning till att
resultatet av Barnkommitténs arbete borde avvaktas innan några uttalanden
gjordes om ytterligare lagstiftning i frågan.
Barnkommittén har nu lämnat sitt slutbetänkande Barnets bästa i främsta
rummet (SOU 1997:116). I betänkandet kommer kommittén till den slutsatsen att
barnkonventionen inte bör inkorporeras i svensk lagstiftning. Kommittén anför
därvid bl.a. att konventionen innehåller många relativt vaga formuleringar och
ett inte obetydligt inslag av artiklar som syftar till ett gradvist
genomförande, som är svåra att direkt tolka av domstol. Barnkonventionens
genomförande är en politisk process. För ett land med så omfattande
barnrättslig lagstiftning som Sverige finns det enligt kommittén inte mycket
att vinna på att ge barnkonventionen status av nationell lag. Viktigare är att
det sker en ordentlig genomgång av att lagarna stämmer överens med konventionen
och att konventionens anda beaktas i varje lagstiftningsärende. Kommittén menar
att tolkningen av barnkonventionen bör göras politiskt av riksdagen, som därvid
kan stifta de lagar som krävs för att rättigheterna i konventionen bäst skall
slå igenom.
Barnkommitténs betänkande bereds för närvarande inom Regeringskan-sliet, och
utskottet, som anser att resultatet av detta arbete bör avvaktas, avstyrker
motion Sf14 yrkande 7.
Barn och verkställighet
I den migrationspolitiska propositionen framhölls att det är angeläget att
beslut om avvisning kan verkställas så snabbt som möjligt när det är uppenbart
att en ansökan om asyl saknar grund. Det är i regel också för den enskilde till
fördel om beslutet verkställs snabbt. När det gäller barn som kommer hit
ensamma måste det självklart på ett otvetydigt sätt klarläggas att det inte
finns någon grund för uppehållstillstånd innan ett ensamt barn avvisas med
omedelbar verkställighet.
I motion Sf617 av Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) motsätter sig motionärerna en
migrationspolitik som leder till att familjemedlemmar avlägsnas från varandra,
och de förordar därför att avvisningsbeslut som leder till familje-splittring
skall inhiberas såvida inte synnerliga skäl talar mot detta. I yrkande 4 begärs
ett tillkännagivande härom.
Med anledning av motionsyrkanden om familjesplittring anförde utskottet i
betänkande 1996/97:SfU5 bl.a. att det var utskottets uppfattning att
myndigheterna så långt det på dem ankommer måste försöka undvika att i samband
med ett verkställighetsbeslut splittra familjer där det finns barn. Samtidigt
står polismyndigheten inför stora problem när någon av familjemedlemmarna
håller sig undan verkställigheten eller när hela familjen inte är möjlig att
avvisa till samma land. Utskottet ansåg att samhällets intresse av att
upprätthålla den reglerade invandringen måste ha företräde i sådana
situationer. Utskottet vidhåller denna uppfattning och avstyrker motion Sf617
yrkande 4.
Gömda barn
I den migrationspolitiska propositionen anfördes att barn i familjer som håller
sig undan myndigheterna regelmässigt lever i en svår situation. Detta är fallet
även om barnen lever tillsammans med sina föräldrar. Regeringen ansåg att
insatserna för dessa utsatta barn måste inriktas på att förhindra sådana
situationer där undanhållandet blir ett led i ansträngningarna att få
uppehållstillstånd. Vidare ansåg regeringen att förutsägbarhet och konse-kvens
i rättstillämpningen har stor betydelse för om en asylsökande, som i bägge
instanser fått avslag på ansökan om uppehållstillstånd, ändå håller sig kvar i
landet i förhoppning om att senare få ett sådant tillstånd.
Vidare ansåg regeringen att en illegal vistelsetid inte heller
fortsättningsvis vid ny ansökan om uppehållstillstånd bör få tillgodoräknas.
Ett bifall måste i så fall förutsätta att risken bedöms vara synnerligen
betydande för självdestruktiva handlingar av utomordentligt allvarlig natur
från barnets sida, eller för att barnet allvarligt skadas i sin psykosociala
utveckling, om det med tvång skickas tillbaka till hemlandet eller fortsatt
lever under pressade förhållanden till följd av att det av föräldrarna hålls
undan myndigheterna.
I motion So801 av Olof Johansson m.fl. (c) begärs i yrkande 16 ett
tillkännagivande om gömda barnfamiljer och uppehållstillstånd. Motionärerna
anser att de barnfamiljer som fr.o.m. den 1 januari 1997 fått ett
avvisningsbeslut i större utsträckning än tidigare fått sina ärenden bedömda
efter vad som är barnets bästa med beaktande av den fr.o.m. nämnda tidpunkt i
utlänningslagen införda portalbestämmelsen. Dessa familjers avvisningsbeslut
får därför enligt motionärerna anses slutgiltiga. De som fått ett
avvisningsbeslut dessförinnan har däremot inte i lika hög grad bedömts efter
vad som kan anses vara till barnets bästa. Motionärerna anser därför att
avvisningsbesluten för dessa bör upphävas av regeringen, och de bör erhålla
uppehållstillstånd.
Det faktum att det finns barn som lever gömda och utanför samhället är enligt
utskottets mening utomordentligt allvarligt. Att, såsom motionärerna föreslår,
generellt upphäva avvisningsbesluten för de barnfamiljer som fått sina beslut
före den 1 januari 1997 kan emellertid utskottet inte tillstyrka. Insatserna
bör i stället såsom anfördes i betänkande 1996/97:SfU5 ha den inriktning som
Flyktingpolitiska kommittén och Barnkommittén anvisat, nämligen att samhällets
insatser måste inriktas på att dels minimera antalet barn som gömmer sig, dels
begränsa skadeverkningarna för de barn som drabbas, dels se till att
avvisningsbesluten är väl motiverade för att skapa förståelse för att
ansökningar om uppehållstillstånd avslås, när sökanden inte har tillräckliga
skäl för att få stanna här i landet.
Med det anförda avstyrker utskottet motion So801 yrkande 16.
Förvar
Ett utländskt barn under 18 år får tas i förvar endast om det är sannolikt att
barnet kommer att avvisas och att förordnande om omedelbar verkställighet
kommer att meddelas eller fråga uppkommer om verkställighet av ett sådant
beslut om avvisning och det finns en uppenbar risk för att barnet annars håller
sig undan och därigenom äventyrar en förestående verkställighet som inte bör
fördröjas. Barnet får dock inte tas i förvar om det är tillräckligt att det
ställs under uppsikt.
Ett barn får också tas i förvar om fråga uppkommer om verkställighet av ett
beslut om avvisning i annat fall än ovan eller av ett beslut om utvisning, och
det vid ett tidigare försök att verkställa beslutet inte visat sig tillräckligt
att barnet ställs under uppsikt.
Uppsikt innebär att barnet är skyldigt att på vissa tider anmäla sig hos
polisen på orten eller lämna från sig pass eller annan legitimationshandling
eller uppfylla andra särskilda villkor.
Barn får inte hållas i förvar längre än 72 timmar eller, om det finns
synnerliga skäl, ytterligare 72 timmar. Barnet får inte skiljas från sin
vårdnadshavare eller, om de är flera, en av dem, genom att vårdnadshavaren
eller barnet tas i förvar. Har barnet ingen vårdnadshavare här i riket får det
tas i förvar endast om det föreligger synnerliga skäl.
I motion Sf14 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) framhålls att höjningen av
åldersgränsen vid barnförvar till 18 år och att sådana barn inte skall kunna
placeras i häkte var viktiga förbättringar. Motionärerna vidhåller dock
Folkpartiets tidigare framförda uppfattning att förvar av barn i princip bör
förbjudas. I yrkande 8 begärs ett tillkännagivande om detta.
I betänkande 1996/97:SfU5 fann utskottet det tillfredsställande att antalet
förvar av barn minskat och att förvarstiderna då var mycket kortare än tidigare
sedan reglerna om rätt att ta barn i förvar skärptes vid 1992/93 års riksmöte.
Enligt utskottet fanns det, förutom höjningen av åldersgränsen, inte skäl att
ändra på nuvarande regler. Genom förslag i proposition 1996/97:147 Ändringar i
utlänningslagens förvarsbestämmelser godkände riksdagen att Statens
invandrarverk fr.o.m. den 1 oktober 1997 övertog ansvaret från polismyndigheten
för de utlänningar som tas i förvar enligt utlänningslagen och för de lokaler
där de förvarstagna skall vistas (bet. 1996/97:SfU11, rskr. 1996/97:247). I
betänkandet hänvisade utskottet till det nämnda betänkandet SfU5 och anförde
bl.a. att det av tillgänglig statistik från Rikspolisstyrelsen framgår att inga
ensamma barn togs i förvar under år 1996. Statistiken, som endast fördes per
månad, tillät inte att en beräkning på årsbasis gjordes. Under april-oktober
1996 fanns varje månad högst 4 barn i förvar. I november 1996 steg antalet till
22 barn, alla i Stockholmsområdet. Följande månad hade emellertid antalet
sjunkit till 10.
Utskottet, som kan konstatera att antalet barn i förvar är förhållandevis
lågt, vidhåller sin tidigare intagna uppfattning att det inte finns skäl att
ändra förvarsreglerna och avstyrker motion Sf14 yrkande 8.
Utredning
I motion Sf14 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs i yrkande 9 ett
tillkännagivande om en maximal väntetid. Motionärerna framhåller att långa
väntetider vid ansökan om uppehållstillstånd och den osäkerhet detta medför är
skadlig, i synnerhet för barnfamiljer. Det bör därför finnas en spärr mot att
asylutredningar drar ut på tiden. Särskilt viktigt är detta när det gäller
familjeåterförening. Om inte myndigheterna kan fatta beslut inom rimlig tid bör
enligt motionärerna permanent uppehållstillstånd beviljas. Liknande synpunkter
förs fram i motion So674 av Lars Leijonborg m.fl. (fp), och i yrkande 7 begärs
ett tillkännagivande om bättre hänsynstagande till barn vid asylutredningar.
Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är väsentligt med hög
rättssäkerhet och kort handläggningstid och att detta är än viktigare då det
förekommer barn. Utskottet vill erinra om vad som ovan under rubriken
Vilandeförklaring av ärenden anförts beträffande NIPU-kommittén och snabbhet i
asylprocessen. Utskottet kan dock inte tillstyrka att permanent
uppehållstillstånd skall kunna erhållas på den grunden att myndigheterna inom
viss tid inte fattat ett beslut. Utskottet avstyrker motionerna Sf14 yrkande 9
och So674 yrkande 7.
I motion Sf619 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) begärs i yrkande 8 ett
tillkännagivande om att barnets offentliga biträde skall närvara när barnet
hörs i ett utlänningsärende och i yrkande 7 ett tillkännagivande om
förtroendeklyftan mellan flyktingar, deras advokater, läkare, psykologer och
frivilligorganisationer å ena sidan och myndigheternas företrädare å andra
sidan.
I såväl den migrationspolitiska propositionen som i betänkande 1996/97:SfU5
uttalades att det är självklart att barnets offentliga biträde skall närvara
när barnet hörs. Med beaktande härav är något tillkännagivande med anledning av
motion Sf619 yrkande 8 inte påkallat. I den mån en förtroendeklyfta förekommer
mellan myndigheter och flyktingar bör naturligen allt som är rimligt göras för
att överbrygga denna klyfta. Om ett förtroendefullt förhållande kan råda mellan
såväl parter som deras ställföreträdare och andra, måste detta gynna processen
och medverka till ömsesidig förståelse för varandras situation. Något uttalande
från riksdagens sida med anledning av motion Sf619 yrkande 7 kan inte anses
påkallat.
Omhändertagande enligt LVU
Enligt gällande bestämmelser i lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om
vård av unga (LVU) hindrar ett beslut om vård med stöd av LVU inte ett beslut
om avvisning eller utvisning enligt utlänningslagen. Däremot får ett
tidsbegränsat uppehållstillstånd meddelas om det behövs för vård enligt LVU.
I några motioner finns yrkanden som rör förhållandet att utlänningslagen
principiellt har företräde framför LVU.
Lars Leijonborg m.fl. (fp) framhåller i motion Sf14 att det skall krävas att
socialnämnd ger sitt medgivande för att vården skall tillåtas upphöra på grund
av ett beslut om avvisning eller utvisning. Enligt motionärerna är det
omänskligt att låta utlänningslagen ha företräde framför omsorgen om ett utsatt
barn. I yrkande 11 begärs ett tillkännagivande om att LVU skall ha företräde i
förhållande till utlänningslagen. Ett likadant yrkande framställs i motion
Sf619 yrkande 12 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp).
I motion Sf13 av Johan Lönnroth m.fl. (v) begärs i yrkande 15 ett
tillkännagivande om förhållandet mellan utlänningslagen och annan lagstiftning
som rör enskilda. Motionärerna framhåller att det i utlänningslagen bör införas
en bestämmelse om att socialnämndens godkännande skall vara en förutsättning
för att avvisa barn som är omhändertaget med stöd av LVU.
Med anledning av motionsyrkanden med samma innehåll som ovan anförde
utskottet i betänkande 1996/97:SfU5 bl.a. följande. I likhet med regeringen
anser utskottet att det inte är rimligt att ett omhändertagande enligt LVU
automatiskt innebär att barnet och vårdnadshavaren får stanna i Sverige. Enligt
utskottets mening var det positivt att det klargjordes i lagstiftningen att
tidsbegränsade uppehållstillstånd kan ges vid en kollision mellan de båda
lagarna så länge barnets vård- och skyddsbehov kvarstår. Utskottet kunde inte
tillstyrka att socialnämnden ges vetorätt eller att LVU ges företräde före
utlänningslagen när en avvisning aktualiseras. Vidare anfördes att stor vikt
skall fästas vid socialnämndens uppfattning när nämnden hörs med anledning av
tveksamhet om ett uppehållstillstånd skall meddelas eller inte, och utskottet
förutsatte att de myndigheter som tillämpar utlänningslagen och vederbörande
socialnämnd skall kunna samarbeta i frågorna på det sätt som bäst gagnar
barnet.
Utskottet vidhåller dessa uppfattningar och avstyrker motionerna Sf13 yrkande
15, Sf14 yrkande 11 och Sf619 yrkande 12.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande migrationspolitikens inriktning
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Sf607 yrkande 1 och 1997/98:Sf617
yrkande 1,
res. 1 (kd)
2. beträffande EU och delat flyktingansvar
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Sf14 yrkande 2 och 1997/98: Sf607
yrkande 3,
res. 2 (fp)
3. beträffande en europeisk flyktingkonvention m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Sf617 yrkandena 2 och 3 samt
1997/98:K715 yrkande 15,
res. 3 (kd)
4. beträffande flyktingpolitiken och utvidgningen av EU
att riksdagen avslår motion 1997/98:Sf623,
res. 4 (mp)
5. beträffande flyktingpolitiken och de nordiska länderna
att riksdagen avslår motion 1997/98:U702 yrkande 2,
res. 5 (fp)
6. beträffande flyktingströmmar och internationell vapenhandel
att riksdagen avslår motion 1997/98:Sf13 yrkande 1,
res. 6 (v, mp)
7. beträffande Statens invandrarverk och gränskontroll
att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:Sf606 och 1997/98:Sf607
yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
8. beträffande utlänningslagens asylbestämmelser
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Sf13 yrkande 2, 1997/98: Sf14 yrkande 1
samt 1997/98:Sf619 yrkande 2,
res. 7 (fp, v, mp)
9. beträffande förföljelse på grund av kön eller homosexualitet
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Sf13 yrkandena 3 och 4 samt
1997/98:Sf618,
res. 8 (fp, v, mp)
10. beträffande de facto-flykting
att riksdagen avslår motion 1997/98:Sf619 yrkande 3,
res. 9 (mp)
11. beträffande asylsökande från f.d. Jugoslavien
att riksdagen avslår motion 1997/98:Sf619 yrkande 4,
res. 10 (mp)
12. beträffande asylsökande kosovoalbaner
att riksdagen avslår motion 1997/98:U625 yrkande 6,
res. 11 (fp, v, mp, kd)
13. beträffande uppskjuten invandringsprövning
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Sf14 yrkandena 5 och 14, 1997/98:Sf619
yrkande 10, 1997/98:Ju901 yrkande 2, 1997/98: Ju917 yrkande 15,
1997/98:Ju934 yrkande 13 samt 1997/98:A803 yrkande 11,
res. 12 (fp, v, mp)
14. beträffande ansökan om uppehållstillstånd efter inresa
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Sf14 yrkande 12, 1997/98: Sf619 yrkande
11 samt 1997/98:Sf624,
res. 13 (fp, mp)
15. beträffande barn och familjeåterförening
att riksdagen avslår motion 1997/98:Sf14 yrkande 17,
res. 14 (fp)
16. beträffande arbetskraftsinvandring
att riksdagen avslår motion 1997/98:Sf607 yrkande 4,
res. 15 (m)
17. beträffande adoption av vuxna och uppehållstillstånd
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sf602 yrkande 1 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
18. beträffande krav på försörjning
att riksdagen avslår motion 1997/98:Sf602 yrkande 2,
19. beträffande kostnaderna för asylpolitiken
att riksdagen avslår motion 1997/98:Sf601,
20. beträffande asylsökande och inskrivning i försäkringskassa
att riksdagen avslår motion 1997/98:Sf271,
21. beträffande tidsbegränsade tillstånd
att riksdagen avslår motion 1997/98:Sf14 yrkande 3,
res. 16 (fp)
22. beträffande besöksvisum
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Sf14 yrkande 16 och 1997/98: Sf604,
res. 17 (fp, v, kd)
23. beträffande hinder för verkställighet
att riksdagen avslår motion 1997/98:Sf14 yrkande 15,
res. 18 (fp, v, mp)
24. beträffande förbud mot verkställighet
att riksdagen avslår motion 1997/98:U626 yrkande 6,
res. 19 (fp, v, mp, kd)
25. beträffande preskription av avvisnings- och utvisningsbeslut
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Sf617 yrkande 5 och 1997/98: Sf619
yrkande 9,
res. 20 (mp, kd)
26. beträffande omedelbar verkställighet m.m.
att riksdagen avslår motion 1997/98:So304 yrkande 3,
res. 21 (mp)
27. beträffande förtroendeläkare
att riksdagen avslår motion 1997/98:So304 yrkande 4,
res. 22 (v, mp)
28. beträffande överklagande av beslut
att riksdagen avslår motion 1997/98:Sf603,
29. beträffande vilandeförklaring m.m.
att riksdagen avslår motion 1997/98:Sf619 yrkandena 5 och 6,
res. 23 (v, mp)
30. beträffande handläggningsfrågor
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Sf14 yrkande 13 och 1997/98:Sf619
yrkande 1,
res. 24 (fp)
31. beträffande länderinformation
att riksdagen avslår motion 1997/98:Sf13 yrkandena 5 - 7,
res. 25 (v)
32. beträffande organiserad illegal invandring
att riksdagen avslår motion 1997/98:Sf14 yrkande 6,
33. beträffande transportöransvar
att riksdagen avslår motion 1997/98:Sf14 yrkande 4,
res. 26 (fp, v, mp, kd)
34. beträffande barnkonventionen
att riksdagen avslår motion 1997/98:Sf14 yrkande 7,
res. 27 (fp, mp)
35. beträffande familjesplittring
att riksdagen avslår motion 1997/98:Sf617 yrkande 4,
res. 28 (mp, kd)
36. beträffande gömda barn
att riksdagen avslår motion 1997/98:So801 yrkande 16,
res. 29 (c)
37. beträffande förvar av barn
att riksdagen avslår motion 1997/98:Sf14 yrkande 8,
res. 30 (fp, mp)
38. beträffande barn och asylutredningar
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Sf14 yrkande 9 och 1997/98:So674
yrkande 7,
res. 31 (fp)
39. beträffande offentligt biträde vid hörande av barn m.m.
att riksdagen avslår motion 1997/98:Sf619 yrkandena 7 och 8,
res. 32 (v)
40. beträffande LVU-vård
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Sf13 yrkande 15, 1997/98:Sf14 yrkande
11 och 1997/98:Sf619 yrkande 12,
res. 33 (fp, mp, kd)
res. 34 (v)
41. beträffande skrivelsen
att riksdagen lägger regeringens skrivelse 1997/98:23 i dessa delar till
handlingarna.
Stockholm den 11 mars 1998
På socialförsäkringsutskottets vägnar
Börje Nilsson
I beslutet har deltagit: Börje Nilsson (s), Gullan Lindblad (m), Maud
Björnemalm (s), Anita Jönsson (s), Margit Gennser (m), Lennart Klockare (s),
Sven-Åke Nygårds (s), Gustaf von Essen (m), Ronny Olander (s), Ulla Hoffmann
(v), Mona Berglund Nilsson (s), Ulf Kristersson (m), Ragnhild Pohanka (mp),
Rose-Marie Frebran (kd), Siw Wittgren-Ahl (s), Karin Israelsson (c) och Ann-
Kristin Føsker (fp).
Reservationer
1. Migrationspolitikens inriktning (mom. 1)
Rose-Marie Frebran (kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande under avsnittet Allmän inriktning av
det migrations- och flyktingpolitiska arbetet som börjar med ?I proposition?
och slutar med ?nämnda motionerna? bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning måste grunderna för migrationspolitikens
inriktning fördjupas. De humanistiska och kristna värderingarna måste utgöra
grunden för migrationspolitiken. Det allt överskuggande motivet till att
Sverige skall föra en generös och tydlig politik på detta område är vår plikt
att bistå människor i nöd grundat på respekten för alla människors lika värde.
En viktig del av förutsättningarna härför är medborgarnas acceptans av en
generös flyktingpolitik. Det är därför av stor betydelse att regering, riksdag,
politiska partier och organisationer bidrar till upprätthållandet av en vilja
till insatser för utsatta människor som är på flykt. Vad utskottet anfört bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande migrationspolitikens inriktning
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sf617 yrkande 1 och med avslag på
motion 1997/98:Sf607 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
2. EU och delat flyktingansvar (mom. 2)
Ann-Kristin Føsker (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under avsnittet Allmän inriktning
av det migrations- och flyktingpolitiska arbetet som börjar med ?I den? och
slutar med ?är påkallat? bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att det behövs ett europeiskt samarbete för en gemensam
generös flyktingpolitik. EU bör utveckla en gemensam asylpolitik så att
ansvaret för flyktingströmmarna fördelas mer jämnt mellan Europas stater. En
samordning av staternas minimiansvar är också nödvändig. Emellertid får det
inte bli så att de minst generösa länderna sätter normen. Detta måste också
prägla Schengenavtalet och Dublinöverenskommelsen. Vidare är det enligt
utskottets mening viktigt att EU:s medlemsländer på plats bekämpar orsakerna
till att människor tvingas fly. Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande EU och delat flyktingansvar
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sf14 yrkande 2 och med anledning
av motion 1997/98:Sf607 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
3. En europeisk flyktingkonvention m.m. (mom. 3)
Rose-Marie Frebran (kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under avsnittet Allmän inriktning
av det migrations- och flyktingpolitiska arbetet börjar med ?I den? och slutar
med ?är påkallat? bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening får en gemensam flyktingpolitik inom EU som
upprättar minimiregler inte accepteras om den hindrar Sverige från en generös
inställning till flyktingpolitiken. Med en sådan reservation anser utskottet
att det är positivt att samarbetsinitiativ tas inom asylpolitiken. Utskottet
anser också att Sverige inom EU bör verka för en gemensam flyktingdefinition
och att rätten till asyl förs in i Europarådets konvention om de mänskliga
rättigheterna. Detta skulle innbära ett närapå alleuropeiskt ansvarstagande för
asylsökande, och medlemsländernas praxis skulle kunna prövas av Europadomstolen
för mänskliga rättigheter. Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande en europeisk flyktingkonvention m.m.
att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:Sf617 yrkandena 2 och 3 samt
1997/98:K715 yrkande 15 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
4. Flyktingpolitiken och utvidgningen av EU (mom. 4)
Ragnhild Pohanka (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under avsnittet Allmän inriktning
av det migrations- och flyktingpolitiska arbetet börjar med ?Om
Amsterdamfördraget? och slutar med ?Sf623? bort ha följande lydelse:
När asylfrågorna förs över från tredje pelaren till första pelaren är det
enligt utskottets mening väsentligt att innehållet i denna överföringsprocess
sprids till allmänheten för att möjliggöra en debatt om olika lösningar och
lämpliga svenska positioner. Det är vidare viktigt att svensk tradition av
generositet och humanitet får prägla valet av lösningar. Flyktingpolitiken får
inte urvattnas till följd av att ett antal nya stater beviljas medlemskap.
Frågor om mänskliga rättigheter och rättssäkra beslutsformer får inte bli
föremål för kompromisser. Det anförda bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande flyktingpolitiken och utvidgningen av EU
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sf623 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. Flyktingpolitiken och de nordiska länderna (mom. 5)
Ann-Kristin Føsker (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under avsnittet Allmän inriktning
av det migrations- och flyktingpolitiska arbetet börjar med ?Utskottet ser? och
slutar med ?inte påkallat? bort ha följande lydelse:
Trots de insatser som under ministerrådet gjorts inom den nordiska
samrådsgruppen (NSHF) och det s.k. migrationsutskottet, återstår enligt
utskottets uppfattning mycket arbete för att få till stånd en bättre samordning
av politiken och ansvarsfördelningen för flyktingar i Norden. Det är därför
väsentligt att Sverige verkar för en bättre samordning på detta område. Vad
utskottet anfört bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:
5. beträffande flyktingpolitiken och de nordiska länderna
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:U702 yrkande 2 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
6. Flyktingströmmar och internationell vapenhandel (mom. 6)
Ulla Hoffmann (v) och Ragnhild Pohanka (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under avsnittet Allmän inriktning
av det migrations- och flyktingpolitiska arbetet börjar med ?Vad avser? och
slutar med ?yrkande 1? bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening är den internationella vapenhandeln en faktor som
starkt bidrar till uppkomsten av flyktingströmmar. Det finns på detta område
sådana ekonomiska intressen som gör det svårt att genomföra effektiva
restriktioner. Det är enligt utskottets mening väsentligt att Sverige verkar
för att påvisa de samband som finns mellan vapenexport och uppkomsten av
väpnade konflikter med därpå åtföljande flyktingströmmar. Det anförda bör ges
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande flyktingströmmar och internationell vapenhandel
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sf13 yrkande 1 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
7. Utlänningslagens asylbestämmelser (mom. 8)
Ulla Hoffmann (v), Ragnhild Pohanka (mp) och Ann-Kristin Føsker (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under avsnittet Skyddsbehövande
börjar med ?I två? och slutar med ?yrkande 2? bort ha följande lydelse:
Regeringens skrivelse är enligt utskottets mening en trist uppräkning av de
beslut som hösten 1996 fattades av riksdagen på grundval av de förslag som
presenterades i den migrationspolitiska propositionen. Genom denna uppräkning
framstår det tydligt vilka försämringar som asyllagstiftningen fått vidkännas.
Sverige har tidigare i många avseenden varit ett föredöme när det gäller att
värna om människor som flytt undan krig eller av andra anledningar varit
tvungna att söka sig till vårt land och här erhålla skydd. För drygt ett år
sedan anmärkte dock Human Rights Watch och så sent som i januari i år anmärkte
US State Department på att Sveriges flyktingpolitik blivit allt mer restriktiv.
Enligt utskottets uppfattning är Sverige det EU-land som de senaste åren
minskat mest när det gäller mottagande av flyktingar. Grundvalen för
asylpolitiken måste enligt utskottets mening vara flyktingkonventionen och FN:s
förklaring om de mänskliga rättigheterna och andra internationella instrument
som gäller skyddet av de mänskliga rättigheterna. De företagna ändringarna är
enligt utskottets mening ägnade att undergräva förtroendet för Sverige som
försvarare av de mänskliga rättigheterna. Utskottet anser mot bakgrund härav
att rätten till asyl i Sverige måste återställas till vad den tidigare varit.
Det anförda bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:
8. beträffande utlänningslagens asylbestämmelser
att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:Sf13 yrkande 2, 1997/98:Sf14
yrkande 1 och 1997/98:Sf619 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
8. Förföljelse på grund av kön eller homosexualitet (mom. 9)
Ulla Hoffmann (v), Ragnhild Pohanka (mp) och Ann-Kristin Føsker (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under avsnittet Skyddsbehövande
börjar med ?Beträffande skydd? och slutar med ?inte behövs? bort ha följande
lydelse:
Enligt utskottets mening bör tolkningen av Genèvekonventionens
flyktingbegrepp breddas så att det innefattar också förföljelse på grund av kön
eller homosexualitet. En sådan tolkning är numera etablerad i flera länder och
förespråkas även av UNHCR. En vidare tolkning av flyktingkonventionen strider
heller inte mot EU-regler. Utskottet anser det väsentligt att Sverige är ett
föregångsland vad gäller tolkningen av internationella konventioner. Utskottet
vill i sammanhanget också poängtera att kön är en faktor när kvinnor förföljs
på grund av att de vägrar att anpassa sig till samhällets förväntningar på
kvinnligt beteende. Så kan t.ex. graviditet utanför äktenskapet i vissa
islamiska stater vara grund för stening, och vägran att följa regler för
klädsel kan få allvarliga konsekvenser. Alltför ofta anses våldtäkt eller andra
sexuella övergrepp på kvinnor som ett isolerat beteende från enskilda män
snarare än något som har med regeringar att göra. Handläggningen av asylär-
enden kan enligt utskottets mening bli orättvis mot kvinnor om inte det
fullständiga sammanhanget av deras liv och erfarenheter förstås. Det finns goda
exempel i praktiken på hur dessa orättvisor kan undvikas. USA, Australien och
framför allt Kanada har t.ex. utfärdat riktlinjer för de tjänstemän vid
immigrationsmyndigheterna som intervjuar flyktingkvinnor och fattar beslut i
ärenden. Enligt vad utskottet erfarit har Invandrarverket inte utfärdat några
riktlinjer med avseende på den nya bestämmelsen i 2 kap. utlänningslagen om
skydd för dem som förföljs på grund av kön eller homosexualitet. Enligt
utskottets mening finns ett stort behov av riktlinjer liknande dem som nämnts
ovan för dem som är beslutsfattare i nu nämnda ärenden. Invandrarverket bör
därför få i uppdrag att snarast inleda ett arbete med sådana riktlinjer.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:
9. beträffande förföljelse på grund av kön eller homosexualitet
att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:Sf13 yrkandena 3 och 4 samt
1997/98:Sf618 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
9. De facto-flykting (mom. 10)
Ragnhild Pohanka (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under avsnittet Skyddsbehövande
börjar med ?Beträffande utmönstrandet? och slutar med ?yrkande 3? bort ha
följande lydelse:
Enligt utskottets mening bör begreppet de facto-flykting återinföras i
utlänningslagen. Regeringen bör därför återkomma till riksdagen med ett sådant
förslag. Det anförda bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:
10. beträffande de facto-flykting
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sf619 yrkande 3 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
10. Asylsökande från f.d. Jugoslavien (mom. 11)
Ragnhild Pohanka (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under avsnittet Skyddsbehövande
börjar med ?Vad gäller? och slutar med ?yrkande 6? bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening är det inhumant att avvisa människor som kommer från
f.d. jugoslavien. Många av dessa har vistats i Sverige under lång tid, och av
undersökningar framgår att ohälsotalet för många av dem är skrämmande högt. Det
anförda bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:
11. beträffande asylsökande från f.d. Jugoslavien
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sf619 yrkande 4 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
11. Asylsökande kosovoalbaner (mom. 12)
Ulla Hoffmann (v), Ragnhild Pohanka (mp), Rose-Marie Frebran (kd) och Ann-
Kristin Føsker (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under avsnittet Skyddsbehövande
börjar med ?Vad gäller? och slutar med ?yrkande 6? bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening lever de flyktingar som tvingats återvända till Kosovo
under svåra förhållanden och riskerar att förföljas och trakasseras av
myndigheterna. I Sverige finns ca 2 000 - 3 000 kosovoalbaner som ansökt om
asyl. De har levt här under flera år, i vissa fall ända upp till sju år. Enligt
utskottets mening bör de få stanna permanent i Sverige med hänsyn till dels
omständigheterna som råder i Kosovo, dels med hänsyn till att de acklimatiserat
sig här.
dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:
12. beträffande asylsökande kosovoalbaner
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:U625 yrkande 6 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
12. Uppskjuten invandringsprövning (mom. 13)
Ulla Hoffmann (v), Ragnhild Pohanka (mp) och Ann-Kristin Føsker (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under avsnittet Uppehållstillstånd
i andra fall börjar med ?De motioner? och slutar med ?yrkande 11? bort ha
följande lydelse:
Många av de motioner som väckts angående uppskjuten invandringsprövning har
sin bakgrund i de stora problem reglerna medför för kvinnor som lockas till
Sverige på olika sätt av män som sedan misshandlar dem eller på annat sätt
utsätter dem för övergrepp eller annan kränkande behandling. När så kvinnan
vill lösgöra sig från ett sådant förhållande kan problem uppstå. Kan hon av
olika skäl inte ta sig tillbaka till sitt hemland, exempelvis på grund av risk
för social utstötning av kulturella orsaker, riskerar hon i många fall att ändå
utvisas till hemlandet. Den s.k. tvåårsregeln har i dessa fall underlättat för
mannen att hålla henne kvar i en för henne kränkande och många gånger farlig
situation genom hot om skilsmässa. Under sådana förhållanden skall det enligt
utskottets mening vara självklart att kvinnan får ett permanent
uppehållstillstånd trots att villkoren enligt tvåårsregeln inte är uppfyllda.
För de kvinnor som inte kommer att omfattas av en eventuell lagändring bör
regeringen i tilläggsdirektiv ge NIPU-kommittén som har att utreda s.k.
anknytningsärenden i uppdrag att lägga fram förslag till övergångsbestämmelser.
En lagstiftning kan sannolikt inte träda i kraft förrän om ca 18 månader.
Regeringen bör därför utfärda en tidsbegränsad förordning för att lösa de nu
nämnda problemen. Utskottet vill också framhålla att äktenskap inte kan
betraktas som skenäktenskap enbart efter tjänstemäns subjektiva bedömningar.
Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:
13. beträffande uppskjuten invandringsprövning
att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:Sf14 yrkandena 5 och 14 och
1997/98:Ju934 yrkande 13 samt med anledning av motionerna 1997/98:Sf619
yrkande 10, 1997/98:Ju901 yrkande 2, 1997/98:
Ju917 yrkande 15 och 1997/98:A803 yrkande 11 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
13. Ansökan om uppehållstillstånd efter inresa (mom. 14)
Ragnhild Pohanka (mp) och Ann-Kristin Føsker (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under avsnittet Uppehållstillstånd
i andra fall börjar med ?En ansökan? och slutar med ?och Sf624? bort ha
följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning är det inte rimligt att familjer splittras
genom att en familjemedlem som får avslag på sin ansökan om uppehållstillstånd
tvingas resa tillbaka till sitt hemland för att där ansöka på nytt under
åberopande av anknytningsskäl. Det är utskottets uppfattning att under den tid
som utredning pågår om ankytningsskäl föreligger bör vederbörande få kvarstanna
i Sverige. Det anförda bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:
14. beträffande ansökan om uppehållstillstånd efter inresa
att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:Sf14 yrkande 12,
1997/98:Sf619 yrkande 11 samt 1997/98:Sf624 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
14. Barn och familjeåterförening (mom. 15)
Ann-Kristin Føsker (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under avsnittet Uppehållstillstånd
i andra fall börjar med ?I den? och slutar med ?yrkande 17? bort ha följande
lydelse:
Enligt utskottets uppfattning bör äldre tonårsbarn, sålunda även de som fyllt
19 år, ha samma rätt som yngre barn att få hit sina föräldrar av
anknytningsskäl. Det anförda bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:
15. beträffande barn och familjeåterförening
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sf14 yrkande 17 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
15. Arbetskraftsinvandring (mom. 16)
Gullan Lindblad, Margit Gennser, Gustaf von Essen och Ulf Kristersson (alla m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som under avsnittet Uppehållstillstånd
i andra fall börjar med ?Beträffande arbetskraftsinvandring? och slutar med
?yrkande 4? bort ha följande lydelse:
Genom medlemskapet i EU har unionsmedborgarna möjlighet att flytta till och
från vårt land för att exempelvis arbeta. Utskottet anser att det bör finnas
ökade möjligheter även för medborgare från andra länder att söka sig till
Sverige och här få uppehållstillstånd och möjlighet att arbeta. Sådana
möjligheter måste dock bygga på att man kan försörja sig själv. Även människor
som söker arbetstillstånd från sitt hemland skall ha möjlighet att erhålla det
i större utsträckning än vad som är möjligt i dag. En fri arbetskraftinvandring
kan naturligtvis inte komma i fråga, men en ökad generositet är enligt
utskottets uppfattning både möjlig och önskvärd. En noggrann och seriös
prövning av försörjningsmöjligheter och arbetserbjudanden måste ske när en
utländsk medborgare i nämnda syften ansöker om uppehållstillstånd i Sverige.
Det anförda bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:
16. beträffande arbetskraftsinvandring
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sf607 yrkande 4 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
16. Tidsbegränsade tillstånd (mom. 21)
Ann-Kristin Føsker (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under avsnittet Tidsbegränsade
uppehållstillstånd börjar med ?Utskottet som? och slutar med ?yrkande 3? bort
ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening skall inte tillfälliga uppehållstillstånd vara ett
regelmässigt inslag i svensk flyktingpolitik. Att tvinga en flykting tillbaka
till hemlandet efter att ha tillbringat åtskilliga år i Sverige är både
inhumant och ohanterligt. Däremot kan det i situationer med massflykt vara
lämpligt att, efter ett regeringsbeslut, bevilja människor från visst område
tillfälliga uppehållstillstånd. Ett sådant tillstånd bör inte ges för längre
tid än två år med möjlighet att i vissa situationer förlänga tillståndet med
sex månader, dock högst två gånger. Enligt utskottets mening kan det dock
finnas sådana situationer där hänsyn till barnens bästa kräver att permanent
uppehållstillstånd beviljas. Det anförda bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande lydelse:
21. beträffande tidsbegränsade tillstånd
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sf14 yrkande 3 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
17. Besöksvisum (mom. 22)
Ulla Hoffmann (v), Rose-Marie Frebran (kd) och Ann-Kristin Føsker (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under avsnittet Visering börjar med
?Beträffande viseringspolitiken? och slutar med ?och Sf604? bort ha följande
lydelse:
Enligt utskottets uppfattning bör den nuvarande restriktiva viseringspraxisen
för släktbesök förändras och göras mer human och generös. Detta skulle enligt
utskottets mening innebära att många anhöriga inte anser sig tvungna att ansöka
om uppehållstillstånd för att besöka sina släktingar i Sverige. Det anförda bör
ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande lydelse:
22. beträffande besöksvisum
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sf14 yrkande 16 och med anledning
av motion 1997/98:Sf604 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
18. Hinder för verkställighet (mom. 23)
Ulla Hoffmann (v), Ragnhild Pohanka (mp) och Ann-Kristin Føsker (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under avsnittet Verkställighet av
avvisnings- och utvisningsbeslut börjar med ?Beträffande hinder? och slutar med
?riksdagens sida? bort ha följande lydelse:
Det finns stora grupper av flyktingar från olika länder som fått
lagakraftvunna beslut som under avsevärd tid inte kunnat verkställas på grund
av att hemlandet inte tar emot dem. För många innebär detta en synnerligen
psykiskt påfrestande situation. Utskottet anser därför att i dessa fall bör
permanent uppehållstillstånd beviljas. Det anförda bör ges regeringen till
känna.
dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande lydelse:
23. beträffande hinder för verkställighet
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sf14 yrkande 15 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
19. Förbud mot verkställighet (mom. 24)
Ulla Hoffmann (v), Ragnhild Pohanka (mp), Rose-Marie Frebran (kd) och Ann-
Kristin Føsker (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under avsnittet Verkställighet av
avvisnings- och utvisningsbeslut börjar med ?Ett förbud? och slutar med
?yrkande 6? bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening är Iran en riskfylld plats för dem som flytt
därifrån på grund av religiösa eller politiska skäl. Att avvisa eller utvisa
personer till Iran som flytt därifrån av nämnda skäl innebär enligt utskottets
uppfattning en betydande risk för att dessa vid återkomsten kommer att vara i
fara att straffas med döden eller med kroppsstraff eller att utsättas för
tortyr eller annan omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.
Att avvisa eller utvisa personer till Iran som flytt från därifrån av politiska
eller religiösa skäl bör därför inte få ske. Det anförda bör ges regeringen
till känna.
dels att utskottets hemställan under 24 bort ha följande lydelse:
24. beträffande förbud mot verkställighet
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:U626 yrkande 6 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
20. Preskription av avvisnings- och utvisningsbeslut (mom. 25)
Ragnhild Pohanka (mp) och Rose-Marie Frebran (kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under avsnittet Verkställighet av
avvisnings- och utvisningsbeslut börjar med ?Preskriptionstiden för? och slutar
med ?yrkande 9? bort ha följande lydelse:
Enligt 8 kap. 15 § utlänningslagen preskriberas avvisnings- och
utvisningsbeslut efter fyra år. Utskottet anser att regeln har börjat tillämpas
i strid med lagens förarbeten när det gäller personer som håller sig gömda. I
sådana fall var det enligt föredragande statsrådet inte uteslutet att - efter
att preskription inträtt - på nytt ta upp frågan om avvisning eller utvisning.
Denna undantagsmöjlighet har numera blivit regel, och utskottet anser att de
tillämpande myndigheterna bör återgå till att följa lagstiftarens intentioner.
Huvudregeln skall vara att en avvisning eller utvisning inte sker efter fyra.
Utskottet kan tänka sig en förkortning av tiden till tre år. Det anförda bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 25 bort ha följande lydelse:
25. beträffande preskription av avvisnings- och utvisningsbeslut
att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:Sf617 yrkande 5 och
1997/98:Sf619 yrkande 9 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
21. Omedelbar verkställighet m.m. (mom. 26)
Ragnhild Pohanka (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under avsnittet Verkställighet av
avvisnings- och utvisningsbeslut börjar med ?Förbud mot? och slutar med ?gäller
härvidlag? bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening måste de medicinska frågorna få en större dignitet
eftersom en helhetsbedömning skall göras när frågan om uppehållstillstånd
avgörs. Det bör därför inte komma i fråga att avvisa eller utvisa personer som
undergår medicinsk behandling eller terapi. Det anförda bör ges regeringen till
känna.
dels att utskottets hemställan under 26 bort ha följande lydelse:
26. beträffande omedelbar verkställighet m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:So304 yrkande 3 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
22. Förtroendeläkare (mom. 27)
Ulla Hoffmann (v) och Ragnhild Pohanka (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under avsnittet Verkställighet av
avvisnings- och utvisningsbeslut börjar med ?Förtroendeläkarens funktion? och
slutar med ?och 4? bort ha följande lydelse:
När medicinsk expertis på grundval av undersökning av den som skall avvisas
eller utvisas finner att detta inte bör ske med hänsyn till hälsotillståndet,
är det enligt utskottets uppfattning rimligt att Invandrarverket eller
Utlänningsnämnden normalt inte fattar ett sådant beslut. I Barnkommitténs
delrapport Barnkonventionen och utlänningslagen (SOU 1996:115) konstaterar
kommittén att förtroendeläkarsystemet bland annat i utlänningsärenden är
ifrågasatt och kontroversiellt. Kommittén anser därför att regeringen bör ta
initiativ till en översyn av förtroendeläkarsystemet. Enligt utskottets mening
är det rimligt att denna funktion avskaffas och att Invandrarverket i stället
upptar ett sammarbete med landstingen i hithörande frågor. Det anförda bör ges
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 27 bort ha följande lydelse:
27. beträffande förtroendeläkare
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:So304 yrkande 4 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
23. Vilandeförklaring m.m. (mom. 29)
Ulla Hoffmann (v) och Ragnhild Pohanka (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under avsnittet Rättssäkerhet
börjar med ?I betänkandet? och slutar med ?yrkande 5? bort ha följande lydelse:
En asylsökande som inte efter två år fått ett lagakraftvunnet
avvisningsbeslut bör, enligt utskottets mening, ges uppehållstillstånd. För
barnfamiljer bör tiden vara 18 månader. Den ordningen att Invandrarverket
?beslutstoppar? ärenden i avvaktan på att förhållandena i sökandenas hemland
skall klarna, så att ett avvisningsbeslut skall kunna fattas, är inte
acceptabel. Enligt utskottets mening skall en sökande inom 12 månader få sin
sak prövad. Det anförda bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 29 bort ha följande lydelse:
29. beträffande vilandeförklaring m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sf619 yrkandena 5 och 6 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
24. Handläggningsfrågor (mom. 30)
Ann-Kristin Føsker (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under avsnittet Rättssäkerhet
börjar med ?I den? och slutar med ?anses påkallat? bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning finns det anledning anta att grundtonen hos de
myndigheter som har att utreda och pröva en ansökan om uppehållstillstånd
präglas av misstro mot de sökandes uppgifter. I de fall osäkerhet råder om de
rätta förhållandena bör därför enligt utskottets mening den för den sökande
gynnsammaste tolkningen gälla. Det anförda bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 30 bort ha följande lydelse:
30. beträffande handläggningsfrågor
att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:Sf14 yrkande 13 och med
anledning av motion 1997/98:Sf619 yrkande 1 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
25. Länderinformation (mom. 31)
Ulla Hoffmann (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under avsnittet Rättssäkerhet
börjar med ?Enligt sina? och slutar med ?yrkandena 5 - 7? bort ha följande
lydelse:
Enligt utskottets mening föreligger allvarliga brister i den information om
situationen i de asylsökandes hemländer som ligger till grund för besluten i
asylärenden. Bristerna är av två slag. Den första gäller den bristande
partsinsynen. Utlänningsnämnden grundar ofta sina beslut på ett material som
hemlighålls för den asylsökande. Man motiverar ofta besluten med svepande
formuleringar. En sådan handläggning sätter enligt utskottets uppfattning
grundläggande rättssäkerhetsgarantier ur spel, eftersom varje kritisk
granskning av grundmaterialet omöjliggörs. Detta är en fråga som bör
uppmärksammas av Utredningen om ny instans- och processordning i
utlänningsärenden. Ett annat problem är den frekventa användningen av
ambassadrapporter och yttranden från ambassader i asylärenden. Kvaliteten på
dessa yttranden kan enligt utskottets mening variera starkt och är inte sällan
undermålig. En ambassad har ofta svårigheter att hantera dessa ärenden på ett
bra sätt eftersom den har som huvuduppgift att värna om goda relationer mellan
Sverige och ambassadens värdland. För att lösa dessa problem borde Sverige
enligt utskottets mening följa Kanadas exempel och betrakta ambassaderna som
jäviga i asylärenden. För att möjliggöra en kritisk debatt om ambassadernas
rapportering om situationen för de mänskliga rättigheterna bör det ske en årlig
samlad publicering av denna. Kvinnornas och de homosexuellas situation bör
alltid belysas i särskilda avsnitt. Det anförda bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 31 bort ha följande lydelse:
31. beträffande länderinformation
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sf13 yrkandena 5 - 7 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
26. Transportöransvar (mom. 33)
Ulla Hoffmann (v), Ragnhild Pohanka (mp), Rose-Marie Frebran (kd) och Ann-
Kristin Føsker (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under avsnittet Transportörer
börjar med ?Någon uttrycklig? och slutar med ?yrkande 4? bort ha följande
lydelse:
Enligt utskottets mening är det angeläget att slå fast att ett reseföretag
aldrig får tvingas att utföra sådana myndighetsuppdrag som innebär att granska
asylsökandes resehandlingar. Några sanktioner mot sådana företag får heller
inte förekomma. Det anförda bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 33 bort ha följande lydelse:
33. beträffande transportöransvar
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sf14 yrkande 4 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
27. Barnkonventionen (mom. 34)
Ragnhild Pohanka (mp) och Ann-Kristin Føsker (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under avsnittet Barn börjar med ?I
betänkande? och slutar med ?yrkande 7? bort ha följande lydelse:
Utskottet anser inte att den i utlänningslagen införda portalbestämmelsen om
att barnets hälsa, utveckling och bästa i övrigt skall beaktas är tillräcklig,
eftersom formuleringarna är till intet förpliktande. I stället bör
barnkonventionens väsentliga skrivningar införlivas i den svenska
utlänningslagstiftningen på samma sätt som flyktingkonventionens definition av
flyktingskapet nästan ordagrant överförts till lagen. Detta bör ske i de olika
bestämmelser i lagen som kan vara relevanta för barns särskilda förhållanden. I
förarbetena skall det tydligt framgå att de skrivningar som rör barn är tagna
från barnkonventionen. Det anförda bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.
dels att utskottets hemställan under 34 bort ha följande lydelse:
34. beträffande barnkonventionen
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sf14 yrkande 7 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
28. Familjesplittring (mom. 35)
Ragnhild Pohanka (mp) och Rose-Marie Frebran (kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under avsnittet Barn börjar med
?Med anledning? och slutar med ?yrkade 4? bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning är det oacceptabelt att familjer splittras vid
avvisningar eller utvisningar. För att förhindra att så sker föreslår utskottet
att en verkställighet skall inhiberas om det finns risk för familjesplittring
såvida inte synnerliga skäl talat mot en inhibition. Dessutom bör ett förbud
mot tvångssplittring införas i lagstiftningen. Regeringen bör återkomma med
förslag härom.
dels att utskottets hemställan under 35 bort ha följande lydelse:
35. beträffande familjesplittring
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sf617 yrkande 4 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
29. Gömda barn (mom. 36)
Karin Israelsson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under avsnittet Barn börjar med
?Det faktum? och slutar med ?yrkande 16? bort ha följande lydelse:
Ett stort antal barnfamiljer håller sig enligt utskottets mening gömda på
grund av sin fruktan för att ett avvisningsbeslut skall verkställas. De lever
under svåra förhållanden och under stark psykisk press som kan få svåra
konsekvenser för barnen. Fr.o.m. den 1 januari 1997 har
utlänningslagstiftningen kompletterats med en portalbestämmelse med innebörden
att barnets hälsa, utveckling och bästa i övrigt skall beaktas i fall som rör
barn. De barnfamiljer som fått ett avvisningsbeslut efter det att den nya
lagstiftningen trätt i kraft får sina ärenden i större utsträckning än tidigare
bedömda efter vad som är bäst för barnen. De som håller sig gömda och inte fått
sina ärenden bedömda efter den nya lagstiftningen bör enligt utskottets mening
få uppehållstillstånd. Det anförda bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 36 bort ha följande lydelse:
36. beträffande gömda barn
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:So801 yrkande 16 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
30. Förvar av barn (mom. 37)
Ragnhild Pohanka (mp) och Ann-Kristin Føsker (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under avsnittet Barn börjar med ?I
betänkande? och slutar med ?yrkande 8? bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening bör förvar av barn i princip förbjudas. I vissa
begränsade fall måste det dock finnas en yttersta möjlighet till förvarstagande
för att ett avlägsnandebeslut skall kunna verkställas. Detta bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 37 bort ha följande lydelse:
37. beträffande förvar av barn
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sf14 yrkande 8 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
31. Barn och asylutredningar (mom. 38)
Ann-Kristin Føsker (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under avsnittet Barn börjar med
?Utskottet delar? och slutar med ?yrkande 7? bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening är långa väntetider vid asylutredningar och den
osäkerhet som därmed skapas skadlig, i synnerhet för barnfamiljer. Enligt
utskottets uppfattning behövs därför en spärr mot att utredningarna drar ut på
tiden. Särskilt viktigt är detta då det gäller en familjeåterförening. Såvida
inte vederbörande själv orsakat att handläggningen drar ut på tiden måste ett
beslut fattas inom så kort tid som möjligt. Klarar inte myndigheterna detta bör
uppehållstillstånd beviljas oaktat utredningen inte är klar. Det anförda bör
ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 38 bort ha följande lydelse:
38. beträffande barn och asylutredningar
att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:Sf14 yrkande 9 och
1997/98:So674 yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
32. Offentligt biträde vid hörande av barn m.m. (mom. 39)
Ulla Hoffmann (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under avsnittet Barn börjar med ?I
såväl? och slutar med ?anses påkallat? bort ha följande lydelse:
Utskottet har tidigare uttalat att det är självklart att barnets offentliga
biträde skall vara närvarande när barn hörs. Utskottet anser nu att det bör
lagstiftas härom. Det anförda bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 39 bort ha följande lydelse:
39. beträffande offentligt biträde vid hörande av barn m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sf619 yrkandena 7 och 8 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
33. LVU-vård (mom. 40)
Ragnhild Pohanka (mp), Rose-Marie Frebran (kd) och Ann-Kristin Føsker (fp)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som under avsnittet Barn börjar med
?Med anledning? och slutar med ?yrkande 12? bort ha följande lydelse:
Hänsynen till barnets bästa kräver enligt utskottets mening att ett
omhändertagande enligt LVU måste ges företräde framför utlänningslagens
bestämmelser om avvisning och utvisning. Detta innebär i praktiken att
socialnämndens medgivande kommer att krävas innan avvisning eller utvisning av
ett barn kan ske. Utskottet anser därför att utlänningslagen bör ändras så att
detta uttryckligen anges i lagen. Det anförda bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 40 bort ha följande lydelse:
40. beträffande LVU-vård
att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:Sf14 yrkande 11 och
1997/98:Sf619 yrkande 12 och med anledning av motion 1997/98:Sf13 yrkande
15 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
34. LVU-vård (mom. 40)
Ulla Hoffmann (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under avsnittet Barn börjar med
?Med anledning? och slutar med ?yrkande 12? bort ha följande lydelse:
Hänsynen till barnets bästa kräver enligt utskottets mening att ett
omhändertagande enligt LVU måste ges företräde framför utlänningslagens
bestämmelser om avvisning och utvisning. Detta innebär i praktiken att
socialnämndens medgivande kommer att krävas innan avvisning eller utvisning av
ett barn kan ske. Enligt vad utskottet erfarit har det nu visat sig att
utlänningslagens företräde framför annan lagstiftning får också andra inte
acceptabla konsekvenser. Den som överlämnas till rättspsykiatrisk vård och får
ett beslut om utvisning kan utvisas så snart som han eller hon anses
?transportabel?, oavsett om vederbörande är så svårt sjuk att han eller hon
inte kan kommunicera, hör röster etc. Det är enligt utskottets mening inte
förenligt med humanitetens principer att utvisa en människa i det skicket för
att värna om statsfinanserna. Även ett beslut om rättspsykiatrisk vård måste ta
över utlänningslagens bestämmelser om avlägsnande. Vad utskottet anfört om
förhållandet mellan utlänningslagen och annan lagstiftning som rör enskilda bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 40 bort ha följande lydelse:
40. beträffande LVU-vård
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sf13 yrkande 15 och med anledning
av motionerna 1997/98:Sf14 yrkande 11 och 1997/98:Sf619 yrkande 12 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
Särskilda yttranden
1. Asylsökande kosovoalbaner (mom. 12)
Karin Israelsson (c) anför:
Enligt Centerpartiets uppfattning är det uteslutet att för närvarande avvisa
asylsökande kosovoalbaner till Kosovo. Enligt vad vi erfarit sker inte heller
detta. Sannolikt kommer det att dröja lång tid innan läget stabiliserats så att
det blir möjligt att genomföra avvisningar.
2. Krav på försörjning (mom. 18)
Gullan Lindblad, Margit Gennser, Gustaf von Essen och Ulf Kristersson (alla m)
anför:
I Flyktingpolitiska kommitténs betänkande diskuteras en eventuell
försörjningsplikt för huvudman gentemot anhöriga som begär uppehållstillstånd.
Enligt vår uppfattning bör ett försörjningskrav övervägas för anhöriga, dock
inte vad gäller kärnfamiljen till en person som fått stanna i Sverige på grund
av skyddsbehov. I de fall försörjningskrav ställs kan uppskjuten
invandringsprövning tillämpas för att kunna konstatera att försörjningen är
tryggad. Vi menar att på detta sätt kan åstadkommas en mer generös
anhöriginvandring.
3. Förbud mot verkställighet (mom. 24)
Karin Israelsson (c) anför:
Att Iran är en mycket riskfylld plats för människor som är i opposition mot
regimen eller är religiöst oliktänkande är enligt Centerpartiets uppfattning
helt uppenbart. För iranier som sökt skydd i Sverige men inte erhållit
uppehållstillstånd måste på verkställighetsstadiet all hänsyn tas till de
risker som kan föreligga för dessa vid återkomsten.
4. Transportöransvar (mom. 33)
Gullan Lindblad, Margit Gennser, Gustaf von Essen och Ulf Kristersson (alla m)
anför:
Enligt nuvarande regler kan transportörer under vissa omständigheter bli
ersättningsskyldiga till staten. Vi anser att det dessutom bör finnas
möjligheter att böteslägga transportörer som fraktar resenärer med
otillräckliga identitetshandlingar. När Sverige tillträder Schengensamarbetet
kommer detta enligt vår uppfattning att innebära ett åtagande att införa böter
i dessa fall.
Innehållsförteckning
Sammanfattning........................................1
Skrivelse 1997/98:23..................................1
Motionerna............................................1
Utskottet.............................................6
Inledning 6
Allmän inriktning av det migrations- och flyktingpolitiska arbetet 8
Flyktingdefinitioner 8
Internationellt samarbete 8
Migrationspolitiken i Europasamarbetet 9
Det nordiska samarbetet 10
Motioner 11
Utskottets ställningstagande 13
Gränskontrollfrågor 14
Skrivelsen 14
Motioner 15
Utskottets ställningstagande 15
Den svenska utlänningslagstiftningen 17
Inledning 17
Skyddsbehövande 17
Gällande ordning 17
Motioner 18
Utskottets ställningstagande 20
Uppehållstillstånd i andra fall 21
Gällande ordning 21
Motioner 22
Utskottets ställningstagande 24
Adoption av vuxna och uppehållstillstånd 25
Kostnaderna för asylpolitiken 26
Asylsökande och inskrivning i försäkringskassa 26
Tidsbegränsade uppehållstillstånd 27
Visering 27
Gällande ordning 27
Motioner 28
Utskottets ställningstagande 28
Verkställighet av avvisnings- och utvisningsbeslut 28
Gällande ordning 28
Motioner 29
Utskottets ställningstagande 30
Rättssäkerhet 31
Överklagande av beslut 31
Vilandeförklaring av ärenden 31
Handläggning 33
Organiserad illegal invandring 34
Transportörer 35
Barn 35
Barnkonventionen 35
Barn och verkställighet 36
Gömda barn 37
Förvar 38
Utredning 39
Omhändertagande enligt LVU 39
Hemställan 40
Reservationer........................................44
1. Migrationspolitikens inriktning (mom. 1) 44
2. EU och delat flyktingansvar (mom. 2) 44
3. En europeisk flyktingkonvention m.m. (mom. 3) 45
4. Flyktingpolitiken och utvidgningen av EU (mom. 4) 45
5. Flyktingpolitiken och de nordiska länderna (mom. 5) 45
6. Flyktingströmmar och internationell vapenhandel (mom. 6) 46
7. Utlänningslagens asylbestämmelser (mom. 8) 46
8. Förföljelse på grund av kön eller homosexualitet (mom. 9) 47
9. De facto-flykting (mom. 10) 48
10. Asylsökande från f.d. Jugoslavien (mom. 11) 48
11. Asylsökande kosovoalbaner (mom. 12) 48
12. Uppskjuten invandringsprövning (mom. 13) 49
13. Ansökan om uppehållstillstånd efter inresa (mom. 14) 50
14. Barn och familjeåterförening (mom. 15) 50
15. Arbetskraftsinvandring (mom. 16) 50
16. Tidsbegränsade tillstånd (mom. 21) 51
17. Besöksvisum (mom. 22) 51
18. Hinder för verkställighet (mom. 23) 52
19. Förbud mot verkställighet (mom. 24) 52
20. Preskription av avvisnings- och utvisningsbeslut (mom. 25) 53
21. Omedelbar verkställighet m.m. (mom. 26) 53
22. Förtroendeläkare (mom. 27) 53
23. Vilandeförklaring m.m. (mom. 29) 54
24. Handläggningsfrågor (mom. 30) 54
25. Länderinformation (mom. 31) 55
26. Transportöransvar (mom. 33) 55
27. Barnkonventionen (mom. 34) 56
28. Familjesplittring (mom. 35) 56
29. Gömda barn (mom. 36) 57
30. Förvar av barn (mom. 37) 57
31. Barn och asylutredningar (mom. 38) 57
32. Offentligt biträde vid hörande av barn m.m. (mom. 39) 58
33. LVU-vård (mom. 40) 58
34. LVU-vård (mom. 40) 58
Särskilda yttranden..................................59
1. Asylsökande kosovoalbaner (mom. 12) 59
2. Krav på försörjning (mom. 18) 59
3. Förbud mot verkställighet (mom. 24) 60
4. Transportöransvar (mom. 33) 60