I betänkandet behandlas regeringens proposition 1997/98:3
Tilläggsöverenskommelse till konventionen om social trygghet mellan Sverige och
Turkiet.
Utskottet föreslår att riksdagen godkänner tilläggsöverenskommelsen.
Propositionen
I proposition 1997/98:3 föreslår regeringen att riksdagen godkänner
tilläggsöverenskommelsen den 3 juni 1997 till konventionen den 30 juni 1978
mellan Sverige och Turkiet rörande social trygghet.
Utskottet
Propositionen
I propositionen anges att konventionen, som gäller sedan den 1 maj l981, är ett
resultat av de strävanden som inleddes under l970-talet för att få till stånd
tidsmässiga och ändamålsenliga socialförsäkringskonventioner med tillämpning av
vissa allmänna principer för samordningen. I konventionen finns bestämmelser om
likabehandling i fråga om det sociala skyddet för personer som flyttar mellan
länderna, sammanläggning av väntetider och kvalifikationsperioder samt rätt
till export av vissa förmåner.
Bestämmelserna i konventionen tillämpas på den svenska lagstiftningen om
sjukförsäkring med föräldraförsäkring, folkpension, tilläggspension, allmänna
barnbidrag och arbetsskadeförsäkring. Konventionens bestämmelser gäller därmot
inte den svenska lagstiftningen om arbetslöshetsförsäkring och kontant
arbetsmarknadsstöd.
Tilläggsöverenskommelsen innebär i huvudsak att konventionens bestämmelser
anpassas till förändringar som skett i den svenska lagstiftningen efter
konventionens tillkomst. Någon principiell anpassning av konventionens
bestämmelser till de regler som gäller för samordningen av sociala
trygghetssystem inom EU har däremot inte skett. Vissa ändringar har gjorts som
innebär ett närmande till EG-rätten. Bl.a. gäller detta reglerna om tillämplig
lagstiftning och utsändning av arbetskraft.
I propositionen anförs också att genom det associationsavtal som EG ingått
med Turkiet den 12 september 1963 har den gemenskapsrättsliga principen om
likabehandling av medlemsstaternas medborgare utsträckts till att också gälla
turkiska medborgare som förvärvsarbetar inom gemenskapen. I fråga om rätten
till svenska socialförsäkringsförmåner innebär detta att diskriminering på
nationell grund är förbjuden och att turkiska medborgare skall ha rätt till
förmåner på samma villkor som svenska medborgare i de fall särskilda
bestämmelser gäller för utländska medborgare. Genom tilläggsöverenskommelsen
slopas därför kravet på den särskilda väntetid som i vissa fall gäller för
rätten till allmänt barnbidrag för utländska medborgare.
Den nu framförhandlade tilläggsöverenskommelsen är den första i sitt slag.
Regeringen anser därför att den är av större vikt och bör godkännas av
riksdagen.
Tilläggsöverenskommelsen träder i kraft första dagen i tredje månaden efter
att ratifikationsinstrumenten utväxlats.
Tilläggsöverenskommelsen i huvuddrag
I konventionens första avdelning görs konventionens bestämmelser tillämpliga på
den svenska lagstiftningen om arbetslöshetsförsäkring och kontant
arbetsmarknadsstöd. Tillägget har gjorts främst för att konventionens
bestämmelser om tillämplig lagstiftning skall gälla hela den svenska
socialförsäkringen.
I konventionens andra avdelning, som innehåller bestämmelser om tillämplig
lagstiftning, införs en principiell nyordning genom att det inte längre är
lagstiftningen i bosättningslandet som skall tillämpas som huvudregel. I
stället skall den som förvärvsarbetar omfattas av lagstiftningen i det land där
arbetet utförs, oavsett var han eller hans arbetsgivare är bosatt. Personer som
inte förvärvsarbetar skall omfattas av lagstiftningen i bosättningsstaten. Även
utsändningsreglerna ändras. För utsändning skall en tid av tolv månader gälla,
vilket innebär en anpassning till motsvarande regler inom Europeiska unionen.
Vidare gäller att den utsände och hans familjemedlemmar enligt den nya
bestämmelsen alltid skall omfattas av samma lands lagstiftning.
I konventionens tredje avdelning, första kapitlet, som innehåller särskilda
bestämmelser om sjukdom, moderskap och barns födelse, görs ett tillägg som ger
personer som har rätt till vårdförmåner enligt lagstiftningen i en av de
fördragsslutande staterna rätt till fortsatta vårdförmåner på den statens
bekostnad när de efter tillstånd reser till den andra fördragsslutande staten
för att få sjukvård där. Tillämpningen av bestämmelsen kräver att inblandade
institutioner har gett sitt tillstånd till vården före avresan. Bestämmelsen
tar därför endast sikte på planerad sjukvård.
I tredje avdelningens andra kapitel, som innehåller bestämmelser om ålderdom,
invaliditet och efterlevande, görs omfattande ändringar för tillämpningen av
svensk lagstiftning. Ändringarna återspeglar emellertid endast principer som
redan finns i konventionen. Liksom tidigare gäller att turkiska medborgare har
rätt till folkpension under bosättning utomlands på samma villkor som svenska
medborgare, dvs. i förhållande till antalet år med pensionspoäng inom
tilläggspensioneringen. Exporträtt saknas för de särskilda
folkpensionsförmånerna pensionstillskott, vårdbidrag och handikappersättning
som självständig förmån samt de inkomstprövade förmånerna bostadstillägg till
pensionärer, hustrutillägg och särskilt pensionstillägg för vård av barn. Dessa
betalas endast ut till den som är bosatt i Sverige.
I tredje avdelningens tredje kapitel, som innehåller bestämmelser om
arbetsskada, införs en ny bestämmelse som innebär att personer som ådragit sig
arbetsskada enligt lagstiftningen i den ena av de fördragsslutande staterna,
också om de bosätter sig i den andra fördragsslutande staten, har rätt att få
erforderlig läkarvård för arbetsskadan eller sjukdomen på den första statens
bekostnad. För svenskt vidkommande följer detta redan av bestämmelserna i lagen
(1976:380) om arbetsskadeförsäkring.
Överenskommelsens kostnadseffekter
I propositionen anges att konventionen i vissa delar är föråldrad. Oklara och
ofullständiga bestämmelser i en socialförsäkringskonvention kan i sig förorsaka
rättsförluster för enskilda och kostnader för det allmänna. Dessa olägenheter
undanröjs genom tilläggsöverenskommelsen. Särskild betydelse har detta för
rätten till folkpension, anges det i propositionen. Tilläggsöverenskommelsen
innebär därvidlag inga nya åtaganden för svenskt vidkommande. Inte heller den
rätt till vårdförmån som införs för en arbetsskadad person går utöver vad som
redan gäller enligt lagen om arbetsskadeförsäkring. Den avskaffade väntetiden
för rätten till svenskt barnbidrag innebär inte ett åtagande som går utöver vad
som redan gäller enligt EG:s associationsavtal med Turkiet. Däremot torde,
enligt propositionen, de ändringar som genomförs i reglerna om tillämplig
lagstiftning ge vissa besparingar eller inkomstförstärkningar. För utsända till
Sverige skall fortsättningsvis gälla att också deras medföljande
familjemedlemmar skall kvarstå som omfattade av lagstiftningen i Turkiet. Dessa
familjemedlemmar skall således fortsättningsvis varken tillgodoräknas
bosättningstid i Sverige för rätt till folkpension eller ges rätt till
barnbidrag.
Utskottets bedömning
Utskottet anser att det är angeläget att bestämmelserna i konventionen anpassas
till den svenska lagstiftning som nu gäller. Tilläggsöverenskommelsen innebär
också att Sverige kan fullgöra sina internationella förpliktelser och att
tillämpande myndigheter får klara och tydliga regler för hur frågorna på
området skall lösas mellan Sverige och Turkiet.
Utskottet tillstyrker att riksdagen godkänner tilläggsöverenskommelsen.
Hemställan
Utskottet hemställer
att riksdagen godkänner tilläggsöverenskommelsen den 3 juni 1997 till
konventionen den 30 juni 1978 mellan Sverige och Turkiet rörande social
trygghet.
Stockholm den 6 november 1997
På socialförsäkringsutskottets vägnar
Börje Nilsson
I beslutet har deltagit: Börje Nilsson (s), Margareta Israelsson (s), Maud
Björnemalm (s), Anita Jönsson (s), Margit Gennser (m), Lennart Klockare (s),
Ingrid Skeppstedt (c), Gustaf von Essen (m), Sigge Godin (fp), Ronny Olander
(s), Ulla Hoffmann (v), Mona Berglund Nilsson (s), Ragnhild Pohanka (mp), Rose-
Marie Frebran (kd), Siw Wittgren-Ahl (s), Åke Sundqvist (m) och Marietta de
Pourbaix-Lundin (m).