Utskottet behandlar i detta betänkande proposition 1997/98:151 Inkomstgrundad
ålderspension, m.m. och proposition 1997/98:152 Garantipension, m.m. jämte
motioner väckta dels med anledning av propositionerna, dels under den allmänna
motionstiden år 1997.
Propositionerna
I propositionerna läggs fram förslag till reformerade regler för inkomstgrundad
ålderspension och ett nytt grundtrygghetssystem. Förslagen har utarbetats på
grundval av riksdagens tidigare antagna riktlinjer. Ålderspensionsreformens
syfte är att skapa ett system som, i högre grad än det nuvarande, är följsamt
mot den samhällsekonomiska och demografiska utvecklingen. Det nya
inkomstgrundade systemet är avgiftsdefinierat till skillnad från nuvarande ATP-
system som är förmånsdefinierat. Grundskyddet skall finansieras med allmänna
skattemedel medan den inkomstgrundade pensionen skall vara avgiftsfinansierad.
Beräkningen av inkomstgrundad ålderspension skall bygga på den s.k.
livsinkomstprincipen, som innebär att i princip alla pensionsgrundande
inkomster under livet har betydelse för pensionsnivån. Förtidspension, vård av
små barn, plikttjänstgöring och studier med studiemedel skall kunna grunda
pensionsrätt enligt särskilda regler.
Pensionsrätten skall utgöra 18,5 % av de inkomster och belopp som grundar
pensionsrätt. 16 % skall tillgodoräknas inom ett fördelningssystem och 2,5 %
inom ett premiepensionssystem. Någon övre åldersgräns för intjänande av
pensionsrätt skall inte finnas.
Den årliga ålderspensionen skall grundas på summan av intjänade
pensionsrätter och bestämmas med hänsyn till den genomsnittliga förväntade
livslängden vid tidpunkten för pensionsuttaget och en tillväxtnorm på 1,6 %.
Värdet av intjänade pensionsrätter och utgående ålderspensioner skall vara
kopplade till den allmänna inkomstutvecklingen i samhället.
I premiepensionssystemet skall inbetalda medel fonderas och tillgodohavandet
redovisas på individuella premiepensionskonton. Vid pensioneringen skall ett
årligt pensionsbelopp från premiepensionssystemet bestämmas på
försäkringsmässiga grunder. Försäkringsfunktionen skall handhas av en
nyinrättad statlig myndighet, Premiepensionsmyndigheten (PPM). Kostnaderna för
verksamheten skall finansieras genom avgifter från de försäkrade. Det är de
enskilda som skall bestämma hos vilka förvaltare medlen skall placeras. Om den
enskilde inte gör ett aktivt val av förvaltare placeras medlen i en särskild
fond. En ny sjunde fondstyrelse inom AP-fonden skall inrättas för detta
ändamål.
Den inkomstgrundade pensionen kompletteras med ett grundskydd i form av en
garantipension, som kan utges fr.o.m. 65 års ålder. För rätt till oavkortad
garantipension skall krävas 40 års bosättning i Sverige mellan i princip 25 och
65 års ålder. För den som inte har rätt till någon inkomstgrundad pension alls
utges garantipensionen som ett fast belopp. För övriga pensionsberättigade
skall garantipensionen utgöra en viss utfyllnad till den inkomstgrundade
pension som de har tjänat in. Garantipensionen skall avräknas mot den
inkomstgrundade ålderspensionen m.m., däremot inte mot tjänstepension.
Det nya inkomstgrundade pensionssystemet skall fullt ut omfatta personer
födda 1954 eller senare. Personer födda åren 1938-1953 får ett i förhållande
till födelseåret ökat antal tjugondelar av pensionen från det nya systemet och
resterande antal tjugondelar från ATP-systemet. Det nya garantipensionssystemet
skall omfatta personer födda år 1938 eller senare.
Reglerna om intjänande av pensionsrätt i det inkomstgrundade systemet skall
träda i kraft den 1 januari 1999 och utbetalning av inkomstgrundad pension ske
fr.o.m. januari 2001. Garantipensionen skall träda i kraft den 1 januari 2001
med första utbetalning i januari 2003.
I propositionerna lämnas också förslag om uttag av socialavgifter.
Utformningen av avgiftsuttaget om sammanlagt 18,5 % av inkomstunderlaget och
pensionsrätt för studier skall beredas ytterligare liksom s.k. broms för
indexering och storlek av överföring från AP-fonden till statsbudgeten.
Utskottet
Utskottet tillstyrker propositionernas förslag om nytt ålderspensionssystem.
Utskottet anser att det är särskilt viktigt att det inkomstgrundade systemet
blir mer följsamt mot den samhällsekonomiska och demografiska utvecklingen och
gör bedömningen att systemet kommer att inom sig klara de finansiella
påfrestningar som man i dag har möjlighet att överblicka.
Frågan om pensionsrätt för personer som genomgår yrkes- eller
reservofficersutbildning och pensionsrätt för adoptivföräldrar kan enligt
utskottets mening behöva övervägas vidare inom ramen för Genomförandegruppens
arbete.
Utskottet delar bedömningen att det är lämpligt att försäkringsfunktionen i
premiereservsystemet handhas av en ny myndighet, PPM. Utskottet understryker
dock att det är i hög grad angeläget med en kontroll av myndighetens kostnader
och att effektiva verktyg för kontroll av kostnadsutvecklingen skapas. Det är
också ytterst viktigt att PPM som försäkringsgivare i samband med att avtal
sluts med de olika fondförvaltarna aktivt verkar för en prisreduktion.
Utskottet gör också i några avseenden vissa förtydliganden.
Utskottet föreslår en ändring för att sjunde AP-fondstyrelsen skall kunna
inrättas redan den 1 juli 1998 och att fondstyrelsen ges möjlighet att erhålla
lån och kredit i Riksgäldskontoret för att täcka kostnaderna under tiden från
inrättandet av fonden till dess den första överföringen av medel sker.
Utskottet instämmer i att den överföring som skall ske från AP-fonden bör
göras som en engångsvis överföring. Den närmare storleken av överföringen bör
dock utredas ytterligare och samtidigt som förslag till regler för broms av
indexering utformas. Utskottet anser att det är viktigt att fonden även i
fortsättningen får en sådan storlek att den kan fylla sin funktion som buffert
i ålderspensionssystemet. Utskottet anser vidare att det är viktigt att AP-
fondens framtida organisation och fondens placeringsregler övervägs.
Utskottet understryker också vikten av att det ges en sammanhållen
information om pensionssystemets olika delar och att utformningen görs tydlig
och enhetlig.
Utskottet avstyrker samtliga motioner.
Till betänkandet har fogats 24 reservationer. Vänsterpartiet vill avslå
proposition 151 till förmån för ett inkomstrelaterat system som bygger på ATP-
systemets grundprinciper. Miljöpartiet vill avslå båda propositionerna och
förordar i stället ett renodlat grundtrygghetssystem.
Innehållsförteckning
Förkortningar.......................................8
Ordlista............................................9
Propositionerna....................................15
Motionerna.........................................16
Utskottet..........................................20
Utskottets beredningsarbete......................20
Nuvarande pensionssystem.........................20
Riktlinjerna och Genomförandegruppen.............22
Pågående utredningar.............................22
Allmänt om det nya pensionssystemet (prop. 151 och 152)24
Propositionen..................................24
Motioner.......................................29
Utskottets bedömning...........................32
Flexibilitet i det nya systemet (prop. 151 avsnitt 29.6)36
Fortsatt behandling av pensionsreformen........38
Finansiell stabilitet i fördelningssystemet (prop. 151)39
Propositionen..................................39
Inkomstindex (avsnitt 16)....................39
Omräkning av pensionsrätt (avsnitt 17).......43
Beräkning och indexering av utgående pension (avsnitt 18.2, 18.3 och
29.5) 44
Utskottets bedömning...........................46
Basbeloppet (prop. 151)..........................48
Allmänt om inkomstgrundad ålderspension (prop. 151)49
Försäkrad för inkomstgrundad ålderspension (prop. 151 avsnitt 7)50
Pensionsrätt (prop. 151).........................51
Pensionsgrundande inkomster och beräkning av pensionsgrundande
inkomst (avsnitt 8.1)
51
Avdrag för den allmänna pensionsavgiften vid beräkning av
pensionsgrundande inkomst (avsnitt 8.2)
53
Vissa gränser för intjänande av pensionsrätt (avsnitt 8.3)54
Pensionsgrundande belopp.......................55
Ålderspensionsrätt för förtidspensionärer (avsnitt 9.2-9.5)56
Pensionsrätt för plikttjänstgöring (avsnitt 10)58
Pensionsrätt för barnår (avsnitt 11)...........60
Pensionsrätt för studier (avsnitt 12)..........63
Årlig pensionsrätt (prop. 151)...................64
Fastställande av pensionsgrundande inkomst och pensionsgrundande
belopp (avsnitt 13.1)
64
Fastställande av pensionsrätt (avsnitt 13.2)...65
Beslutsordning m.m. (avsnitt 13.3 och 13.4)....66
Pensionsrätt i situationer med obetalda avgifter (avsnitt 13.5)66
Pensionsrätt för förfluten tid (prop. 151).......67
Inledning......................................67
Propositionen..................................68
Motion.........................................70
Utskottets bedömning...........................71
Inkomstindex (prop. 151).........................71
Inledning......................................71
Inkomstmått och inkomstindex för år 1999 m.m. (avsnitt 16.2-16.5)71
Inkomstpension (prop. 151).......................72
Omräkning av pensionsrätt för inkomstpension (avsnitt 17)72
Uttag och beräkning av inkomstpension (avsnitt 18.1 och 18.2)74
Följsamhetsindexering (avsnitt 18.3 och 18.4)..76
Omräkning av pensionsbehållning för år då pension lyfts eller
återkallas (avsnitt 18.5)
77
Premiepension (prop. 151)........................77
Försäkringsförhållandets rättsliga karaktär (avsnitt 19.1)77
Försäkringsfunktionen för premiepension (avsnitt 19.2)79
Premiepensionskonto (avsnitt 19.3).............80
Förvaltningen av premiepensionskapital (avsnitt 20)80
Uttag och beräkning av premiepension (avsnitt 21)83
Premiepensionsmyndighetens verksamhet (avsnitt 23)84
Överföring av pensionsrätt (avsnitt 14)........88
Efterlevandeskydd (avsnitt 22).................90
Nuvarande förvaltning hos Riksgäldskontoret (avsnitt 24)92
Mellangenerationen (prop. 151)...................93
Inledning......................................93
Intjänande av pensionsrätt (avsnitt 28.1)......93
Beräkning av årlig pension (avsnitt 28.2)......94
Garantiregeln respektive uttag av ålderspension (avsnitt 28.3 och
28.4) 95
Förändringar inom ramen för nuvarande system för inkomstrelaterad
ålderspension (prop. 151)
96
Inledning......................................96
Propositionen..................................97
Motion.........................................98
Utskottets bedömning...........................98
Garantipension (prop. 152).......................99
Beräkning av garantipension (avsnitt 5 och 7)..99
Försäkringstid (avsnitt 6)....................102
Utbetalning, samordning och reduktion (avsnitt 8, 11 och 12)104
Förändringar inom ramen för nuvarande grundsskydd (prop. 152 avsnitt 14)
105
Särskilda folkpensionsförmåner (prop. 152 avsnitt 13)106
Propositionen.................................106
Utskottets bedömning..........................106
Utbetalning av pension (prop. 151 och 152)......107
Ansökan om pension och månadsvisa utbetalningar (prop. 151 avsnitt
25.1 och 25.2)
107
Samordning med arbetsskade- respektive yrkesskadelivräntor (prop. 151
avsnitt 25.3 och 25.4)
108
Åtgärder på grund av felaktig utbetalning och ändrad pensionsrätt (prop.
151 och 152)
109
Propositionen (prop. 151 avsnitt 26.1)........109
Motion........................................109
Utskottets bedömning..........................110
Processuella frågor (prop. 151 avsnitt 27 och prop. 152 avsnitt 10)
110
Allmänt.......................................110
Ärendehanteringen.............................111
Ändring av beslut.............................111
Omprövning av beslut..........................112
Överklagande av beslut........................113
Beslut avseende åren 1960-1998................114
Preskription, utmätning m.m...................115
Sekretess- och registerfrågor.................115
Information om rätten till ålderspension (prop. 151)116
Propositionen.................................116
Utskottets bedömning..........................117
Skadeståndsansvar (avsnitt 35.4)..............118
Avgiftsstruktur och avgiftsfinansiering (prop. 151 avsnitt 30-32)119
Propositionen.................................119
Motioner......................................124
Utskottets bedömning..........................124
Finansiell infasning av det reformerade ålderspensionssystemet (prop.
151) 124
Allmänt om AP-fonden..........................124
Propositionen (avsnitt 33)....................125
Motion........................................127
Utskottets bedömning..........................127
Administrationskostnader (prop. 151)............129
Propositionen (avsnitt 36.1)..................129
Motion........................................129
Utskottets bedömning..........................129
Framtida pensionsutgifter (prop. 151 och 152)...130
Lagförslagen....................................133
Hemställan......................................134
Reservationer.....................................139
1. Avslag på propositionerna m.m. (mom. 1 och 2)139
2. Avslag på propositionerna m.m. (mom. 1-3)....140
3. Kvinnors pensioner (mom. 5)..................142
4. Fortsatt beredning av återstående pensionsfrågor (mom. 9)143
5. Ungdomar och kvalificeringsreglerna för socialförsäkringsförmåner
(mom. 11) 143
6. Bakomliggande inkomster vid sjukdom och arbetslöshet (mom. 12)144
7. Pensionsgrundande belopp för barnår (mom. 13)144
8. Pensionsrätt för studier (mom. 14)...........145
9. Pensionsrätt för plikttjänstgöring för förfluten tid (mom. 15)145
10. Inkomstindex och arvsvinster (mom. 16)......146
11. Försäkringsförhållandets rättsliga karaktär (mom. 17)146
12. Livränteförsäkring (mom. 21)................147
13. Premiepensionsmyndighetens verksamhet (mom. 22)147
14. Efterlevandeskydd (mom. 23).................148
15. Tillgodoräknande av år utan ATP-poäng vid beräkning av
folkpensionstillägg (mom. 25)
148
16. Garantiregeln i arbetsskadeförsäkringen m.m. och samordning av
yrkesskadelivräntor (mom. 26)
149
17. Åldersgräns och beräkningsmetod för garantipension (mom. 27)149
18. Avräkning mot änkepension från ATP (mom. 28)150
19. Garantipension och försäkringstid för invandrare (mom. 29)150
20. Reducering av garantipension (mom. 30)......151
21. Återbetalningsskyldighet (mom. 31)..........151
22. Utmätning av pension (mom. 33)..............152
23. Avgiftsväxling (mom. 35)....................152
24. Överföring från AP-fonden (mom. 36).........153
Bilaga 1: Regeringens lagförslag i proposition 1997/98:151154
Bilaga 2: Regeringens lagförslag i proposition 1997/98:152326
Bilaga 3: Regeringens lagförslag i proposition 1997/98:134331
Bilaga 4: Av utskottets framlagda lagförslag......332
Bilaga 5: Offentlig utfrågning....................336
Bilaga 6: Försvarsutskottets yttrande 19997/98:FöU5y381
Förkortningar
AFL lagen (1962:381) om allmän försäkring
ATP allmän tilläggspension
BTP bostadstillägg till pensionärer
FL förvaltningslagen (1986:223)
FRL försäkringsrörelselagen (1982:713)
LAF lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring
LBP lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomstenligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring
LIP lag om inkomstgrundad ålderspension
LSP lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd
PGI pensionsgrundande inkomst
PPM Premiepensionsmyndigheten
PTS pensionstillskott
RF regeringsformen
RFV Riksförsäkringsverket
SCB Statistiska centralbyrån
SPV Statens löne- och pensionsverk
Propositionerna
Proposition 1997/98:151
I proposition 1997/98:151 Inkomstgrundad ålderspension, m.m. har regeringen
(Socialdepartementet) föreslagit riksdagen att
dels anta de i propositionen framlagda förslagen till
1. lag om inkomstgrundad ålderspension,
2. lag om införande av lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålderspension,
3. lag med vissa bestämmelser om Premiepensionsmyndigheten,
4. lag om statlig ålderspensionsavgift,
5. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,
6. lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring,
7. lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter,
8. lag om ändring i lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift,
9. lag om ändring i skattebetalningslagen (1997:483),
10. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),
11. lag om ändring i lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa
förvärvsinkomster,
12. lag om ändring i lagen (1983:1092) med reglemente för Allmänna
pensionsfonden,
13. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),
14. lag om ändring i socialförsäkringsregisterlagen (1997:934),
15. lag om ändring i lagen (1927:77) om försäkringsavtal,
16. lag om ändring i reglementet (1961:265) angående förvaltningen av
Riksförsäkringsverkets fonder,
17. lag om ändring i lagen (1969:205) om pensionstillskott,
18. lag om ändring i lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring,
19. lag om ändring i skatteregisterlagen (1980:343),
20. lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och kontroll-
uppgifter,
21. lag om ändring i lagen (1990:655) om återföring av obeskattade reserver,
22. lag om ändring i lagen (1990:912) om nedsättning av socialavgifter,
23. lag om ändring i lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands
bosatta artister m.fl.,
24. lag om ändring i lagen (1991:687) om särskild löneskatt på
pensionskostnader,
25. lag om ändring i lagen (1993:645) om tillämplig lag för vissa
försäkringsavtal,
26. lag om ändring i lagen (1994:1065) om ekonomiska villkor för riksdagens
ledamöter,
27. lag om ändring i lagen (1994:1920) om allmän löneavgift,
28. lag om ändring i lagen (1996:304) om arvode m.m. till Sveriges
företrädare i Europaparlamentet,
dels godkänner de riktlinjer regeringen föreslår om avsteg från omräkning av
pensionsbehållningar och utgående pensioner med förändringen i inkomstindex
(avsnitt 16.2),
dels godkänner att en premiepensionsmyndighet med de uppgifter som angetts i
propositionen inrättas den 1 juli 1998 (avsnitt 19.2), och
dels bemyndigar regeringen att bilda ett statligt fondbolag (avsnitt 20.2).
Proposition 1997/98:152
I proposition 1997/98:152 Garantipension, m.m. har regeringen
(Socialdepartementet) föreslagit riksdagen att anta de i propositionen
framlagda förslagen till
1. lag om garantipension,
2. lag om handikappersättning och vårdbidrag,
3. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,
4. lag om ändring i lagen (1969:205) om pensionstillskott,
5. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),
6. lag om ändring i lagen (1990:773) om särskilt pensionstillägg till
folkpension för långvarig vård av sjukt eller handikappat barn,
7. lag om ändring i lagen (1990:773) om särskilt pensionstillägg till
folkpension för långvarig vård av sjukt eller handikappat barn,
8. lag om upphävande av lagen (1994:309) om hustrutillägg i vissa fall då
make uppbär folkpension,
9. lag om ändring i lagen (1998:000) om ändring i sekretesslagen
(1980:100).
Proposition 1997/98:134
I proposition 1997/98:134 Kontrolluppgiftsskyldighet vid options- och
terminsaffärer, m.m. har regeringen (Finansdepartementet) föreslagit riksdagen
att anta det i propositionen framlagda förslaget till
25. lag om ändring i lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands
bosatta artister m.fl., såvitt avser 23 §.
Propositionen i övrigt behandlas av skatteutskottet i betänkandena 1997/98:
SkU24 och 1997/98:SkU29.
Lagförslagen återfinns som bilaga 1-3 till betänkandet.
Motionerna
Motioner väckta med anledning av proposition 1997/98:151
1997/98:Sf35 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen avslår proposition 1997/98:151,
2. att riksdagen, vid bifall på yrkande 1, som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om framtagande av ett nytt förslag baserat på
grundtrygghet lika för alla i enlighet med riktlinjerna i motionen,
3. att riksdagen, vid bifall till yrkande 1 och avslag på yrkande 2, hos
regeringen begär kompletterande utredningar i enlighet med vad som anförts i
motionen,
4. att riksdagen, vid avslag på yrkande 3, beslutar att pensionsrätt skall
beräknas på bakomliggande inkomster för dem som uppbär sjuk- eller
arbetslöshetsersättning, m.m.
1997/98:Sf36 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen med avslag på propositionen hos regeringen begär att en
parlamentarisk utredning tillsätts med uppdrag att komma med förslag till en
rättvis pensionsreform enligt Vänsterpartiets alternativ,
2. att riksdagen - om yrkande 1 avslås - beslutar att återstående frågor
rörande det nya pensionssystemet överlämnas till en parlamentariskt sammansatt
grupp och att Genomförandegruppen därmed upplöses,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kvinnors pensioner,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ungdomar och kvalificeringsreglerna i de pensionsgrundande
socialförsäkringsförmånerna,
5. att riksdagen - om yrkande 1 avslås - som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om plikttjänstgöring i förfluten tid,
6. att riksdagen - om yrkande 1 avslås - som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om pensionsgrundande belopp för barnår för
adoptivföräldrar,
7. att riksdagen - om yrkande 1 avslås - hos regeringen begär förslag om
delad pensionsrätt för barnår enligt vad i motionen anförts,
8. att riksdagen - om yrkande 1 avslås - som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om pensionsrätt för studier i förfluten tid,
9. att riksdagen - om yrkande 1 avslås - som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om pensionsrätt för studier,
10. att riksdagen - om yrkande 1 avslås - som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att alla inkomster skall tas med i
beräkningsunderlaget för fastställande av inkomstindex,
11. att riksdagen - om yrkande 1 avslås - som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att arvsvinster bör tillfalla kollektivet,
12. att riksdagen - om yrkande 1 avslås - som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om fördelningen av de administrativa kostnaderna,
13. att riksdagen - om yrkande 1 avslås - hos regeringen begär ett förslag om
hur låginkomsttagare skall kunna utnyttja möjligheten att gå i pension vid 61
års ålder,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om konsekvenserna av låga löneökningar för pensionärerna,
15. att riksdagen - om yrkande 1 avslås - som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om ett förtydligande av egendomsskyddet i 2 kap.
18 § regeringsformen,
16. att riksdagen - om yrkande 1 avslås - som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om utjämning av skillnaderna i avkastning i
premiepensionssystemet,
17. att riksdagen - om yrkande 1 avslås - som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om efterlevandeskydd före pensionstiden,
18. att riksdagen - om yrkande 1 avslås - som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om pensionerades rätt att teckna efterlevandeskydd
för barn under 20 år,
19. att riksdagen - om yrkande 1 avslås - som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en särskild lagstiftning som reglerar
premiepensionsmyndigheten,
20. att riksdagen - om yrkande 1 avslås - som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om den särskilda garantin i
arbetsskadeförsäkringen och lagen om statligt personskadeskydd,
21. att riksdagen - om yrkande 1 avslås - som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om samordning av yrkesskadelivräntor,
22. att riksdagen - om yrkande 1 avslås - som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att återbetalningskrav aldrig får leda till att
pensionen kommer under garantinivån,
23. att riksdagen - om yrkande 1 avslås - som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att utmätning aldrig får leda till att
pensionen kommer under garantinivån,
24. att riksdagen - om yrkande 1 avslås - beslutar att hos regeringen begära
ett förslag där även år utan ATP-poäng tillgodoräknas vid beräkningen av den
årliga pensionen,
25. att riksdagen - om yrkande 1 avslås - hos regeringen begär ett förslag
där kompensation för folkpensionen tillgodräknas även för år utan ATP-poäng,
26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att ersätta egenavgifterna med en allmän statsskatt,
27. att riksdagen - om yrkande 1 avslås - som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att AP-fondens styrka bör vara minst 4.
1997/98:Sf37 av Karin Wegestål (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om den fortsatta behandlingen av
det nya pensionssystemet.
1997/98:Sf38 av Sigge Godin m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen - med avslag på
regeringens förslag i denna del - beslutar om en sådan avgiftsstruktur, enligt
vad i motionen anförts, att delpensionsavgiften kvarstår oförändrad och den
allmänna löneavgiften sänks jämfört med regeringens förslag.
Motioner väckta med anledning av proposition 1997/98:152
1997/98:Sf39 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen avslår proposition 1997/98:152,
2. att riksdagen, vid bifall på yrkande 1, som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om framtagande av ett nytt förslag baserat på
grundtrygghet lika för alla i enlighet med riktlinjerna i motionen,
3. att riksdagen, vid bifall på yrkande 1 och avslag på yrkande 2, hos
regeringen begär kompletterande utredningar i enlighet med vad som anförts i
motionen.
1997/98:Sf40 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om retroaktiv verkan vad gäller invandrares rätt till garantipension,
2. att riksdagen hos regeringen begär ett förslag om att invandrare skall få
samma rätt till garantipension och andra sociala förmåner oberoende av status
på uppehållstillstånd,
3. att riksdagen beslutar att övergångsvis änkepension från ATP-systemet inte
skall avräknas mot garantipension,
4. att riksdagen hos regeringen begär ett förslag som ger låginkomsttagare en
verklig möjlighet att gå i pension vid 61 års ålder,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att nämndemän bör ingå i alla rätter dit beslut om garantipension
kan överklagas,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om avgifter i stället för reducering av garantipensionen för häktade
eller intagna i kriminalvårdsanstalt.
Motioner väckta under allmänna motionstiden 1997
1997/98:Sf284 av Ann-Marie Fagerström (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att möjlighet till
delpension bör ges utrymme i det reformerade pensionssystemet.
1997/98:Sf292 av Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att alla avgörande beslut som återstår i pensionsreformen måste
fattas under innevarande riksmöte,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om redan inbetalda avgifter till premiereservdelen.
1997/98:Sf293 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas
14. att riksdagen beslutar att riva upp beslutet om ett reformerat
pensionssystem,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett nytt pensionssystem baserat på grundskydd.
1997/98:Sf305 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om pensionerna,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om friår mitt i livet.
1997/98:Fi912 av Ingbritt Irhammar och Karin Israelsson (c) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om det överenskomna pensionssystemets genomförande.
Offentlig utfrågning
Utskottet har den 7 maj 1998 hållit en offentlig utfrågning som ett led i
beredningen av propositionerna. En utskrift av vad som förekommit vid
utfrågningen har bifogats betänkandet som bilaga 5.
Yttrande från annat utskott
Försvarsutskottet har yttrat sig i ärendet. Yttrandet 1997/98:FöU5y har
bifogats betänkandet som bilaga 6.
Utskottet
Utskottets beredningsarbete
Utskottet behandlar i detta betänkande två propositioner med förslag till
reformerade regler för inkomstgrundad ålderspension (prop. 151) och ett nytt
grundtrygghetssystem, garantipension (prop. 152).
Som ett led i beredningen av propositionerna har utskottet hållit en
offentlig utfrågning (en utskrift från vad som förekommit vid utfrågningen
finns i bilaga 5 till betänkandet). Utskottet har också inhämtat ytterligare
muntliga upplysningar från Riksförsäkringsverkets (RFV) generaldirektör, från
företrädare för den blivande Premiepensionsmyndigheten samt från företrädare
för Socialdepartementet och Finansdepartementet. Skrivelser har i ärendet
inkommit från Tjänstemännens centralorganisation (TCO) och Sveriges
försäkringsförbund.
Utskottet har berett finansutskottet, skatteutskottet, lagutskottet,
försvarsutskottet och utbildningsutskottet tillfälle att yttra sig.
Försvarsutskottet har inkommit med yttrande, 1997/98:FöU5y, som bifogats
betänkandet som bilaga 6. Övriga utskott har avstått från att yttra sig.
I betänkandet redovisar utskottet under rubriken Allmänt om det nya
pensionssystemet propositionernas innehåll i korthet samt de avslagsyrkanden
och alternativa förslag till reformering av pensionssystemet som lagts fram av
Vänsterpartiet respektive Miljöpartiet. Här gör också utskottet sin bedömning i
stort av det nya pensionssystem som regeringen föreslår. I det följande
avsnittet tas allmänt upp förslag som rör den finansiella stabiliteten i
fördelningssystemet. I skilda avsnitt behandlas därefter förslagen mer i detalj
rörande inkomstpension, premiepension och garantipension. Slutligen behandlas
finansieringsfrågor i några avsnitt.
Nuvarande pensionssystem
I det nuvarande allmänna pensionssystemet utges ålderspension i form av
folkpension och tilläggspension (ATP). Den som har låg eller ingen ATP har även
rätt till pensionstillskott (PTS).
Berättigad till folkpension i form av ålderspension är en försäkrad som är
bosatt i Sverige. För rätt till hel folkpension krävs antingen att den
försäkrade under tiden fr.o.m. det år han fyller 16 år t.o.m. det år han fyller
64 år varit bosatt i Sverige i minst 40 år eller att han har 30 år med ATP-
poäng. Med bosättningstid jämställs vissa andra förhållanden än folkbokföring i
landet. Är nämnda villkor inte uppfyllda reduceras pensionen i motsvarande mån.
Hel folkpension i form av ålderspension utgör 96 % av basbeloppet för ogift
pensionär och 78,5 % av basbeloppet för gift pensionär. Den som har låg eller
ingen ATP har även rätt till pensionstillskott med sådant belopp att det
tillsammans med eventuell ATP uppgår till 55,5 % av basbeloppet vid
ålderspension. Basbeloppet minskas för närvarande vid beräkningen av de nämnda
pensionsförmånerna med 2 %. Den som under längre tid vårdar sjukt eller
handikappat barn och på grund härav går miste om förvärvsinkomster i vissa fall
kan få ett särskilt pensionstillägg med mellan 5 och 50 % av basbeloppet.
ATP beräknas på den genomsnittliga pensionspoängen. Om pensionspoäng
tillgodoräknats för mer än femton år, räknas pensionen på medeltalet av de
femton högsta poängtalen. Pensionspoängen utgör den pensionsgrundande inkomsten
delad med det vid årets ingång gällande förhöjda basbeloppet. Såväl inkomst av
anställning som inkomst av annat förvärvsarbete är pensionsgrundande till den
del inkomsten överstiger det vid årets ingång gällande förhöjda basbeloppet.
Vid beräkningen bortses från inkomster som överstiger sju och en halv gånger
det förhöjda basbeloppet. Som inkomst anses även sjukpenning, föräldrapenning
m.m. För full ATP erfordras att pensionsgrundande inkomst tillgodoräknats för
minst 30 år. Som år för vilket pensionspoäng tillgodoräknats likställs s.k.
vårdår. Vårdår kan tillgodoräknas förälder som under större delen av året
vårdat barn som inte har fyllt tre år.
ATP utgör 60 % av basbeloppet, för närvarande minskat med 2 %, och
multiplicerat med medeltalet av pensionspoängen för de 15 bästa inkomståren.
Ålderspension utges till en försäkrad fr.o.m den månad han eller hon fyller
65 år. En försäkrad har också möjlighet att göra förtida respektive uppskjutet
uttag av ålderspension. Förtida uttag kan ske tidigast fr.o.m. den månad den
försäkrade fyller 61 år (höjt från 60 år den 1 januari 1998 för personer födda
år 1938 eller senare). Pensionsbeloppet minskas då med 0,5 % för varje månad
pensionen tas ut före den månad den försäkrade fyller 65 år. Minskningen av
pensionsbeloppet blir sedan livsvarig. På motsvarande sätt innebär uppskjutet
uttag av ålderspension att pensionsbeloppet höjs med 0,7 % för varje månad som
uttaget skjuts upp efter den månad den försäkrade fyller 65 år. Hänsyn tas dock
inte till tid efter ingången av den månad under vilken den försäkrade fyllt 70
år. Förtida respektive uppskjutet uttag av pension måste i förekommande fall
avse såväl folkpension som tilläggspension. Uttag av ålderspension kan avse
hel, tre fjärdedelar, halv eller en fjärdedel av hel ålderspension.
Som tillägg till pension utges bostadstillägg till pensionärer (BTP) och
handikappersättning. Bostadstillägget utges dock inte till den som enbart har
ålderspension för tid före 65 års ålder.
Från såväl folkpensioneringen som tilläggspensioneringen utges också
förtidspension och efterlevandepension. Som särskild folkpensionsförmån finns
även handikappersättning och vårdbidrag. Den som har förtidspension,
omställningspension eller särskild efterlevandepension kan också få
bostadstillägg.
Riktlinjerna och Genomförandegruppen
Den 8 juni 1994 beslutade riksdagen om riktlinjer för ett reformerat ålders-
pensionssystem (prop. 1993/94:250, bet. 1993/94:SfU24, rskr. 1993/94:439).
Förslagen i propositionen byggde på en överenskommelse som träffats i
Pensionsarbetsgruppen mellan fem av riksdagens partier (Moderaterna,
Centerpartiet, Folkpartiet och Kristdemokraterna, dåvarande regeringspartier,
samt Socialdemokraterna). Syftet var att skapa ett ålderspensionssystem som är
mer följsamt mot den samhällsekonomiska och demografiska utvecklingen och där
sambandet mellan avgift och förmån är starkare för den enskilde.
För genomförandet av reformeringen beslöt regeringen därefter att tillsätta
en arbetsgrupp inom Socialdepartementet, den s.k. Genomförandegruppen, med
företrädare för de fem partier som ställt sig bakom överenskommelsen.
Genomförandegruppen fick i uppdrag att medverka i det fortsatta
beredningsarbetet och att vårda överenskommelsen. Till Genomförandegruppen har
knutits experter från Riksförsäkringsverket (RFV) och företrädare för
pensionärsorganisationerna.
De förslag till lagstiftning som nu läggs fram baseras på förslag redovisade
i ett antal departementspromemorior. Dessa har remissbehandlats.
Premiepensionssystemet har behandlats i två olika utredningsbetänkanden, SOU
1996:83 och SOU 1997:131, som remissbehandlats. Vissa frågor har beretts under
hand med berörda myndigheter. Underlag för beredningen av frågan om ny
finansieringsordning har också varit Förtidspensionsutredningens betänkande SOU
1997:166.
I princippropositionen föreslogs att det reformerade inkomstgrundade
ålderspensionssystemet skulle träda i kraft den 1 januari 1996 med de första
utbetalningarna i januari år 2000. Grundtrygghetsreglerna skulle träda i kraft
den 1 januari 2000. Riksdagen har därefter godkänt att ikraftträdandet av det
inkomstgrundade systemet uppskjuts till den 1 januari 1999 med de första
utbetalningarna i januari 2001.
Riksdagen har också beslutat om förändringar fr.o.m. den 1 januari 1995 i
finansieringen av det allmänna pensionssystemet (prop. 1994/95:41, bet.
1994/95:SfU6, rskr. 1994/95:81).
De förslag om inkomstgrundad ålderspension och garantipension som regeringen
lägger fram i propositionerna har utarbetats i samråd med Genomförandegruppen.
Några frågor har ännu inte fått sin lösning. Det gäller främst formerna för
uttaget av avgiften på 18,5 % av pensionsgrundande inkomster samt pensionsrätt
för studier.
Pågående utredningar
Flera utredningar som berör pensionsreformen pågår för närvarande.
Premiepensionsmyndigheten
En särskild utredare (dir. 1998:24) skall förbereda och bilda
Premiepensionsmyndigheten. Uppdraget skall redovisas senast den 18 juni 1998.
Efterlevandepension
En särskild utredare (dir. 1996:51) skall lämna förslag till ny konstruktion av
efterlevandepensioneringen. De nya reglerna skall harmoniera med det
reformerade ålderspensionssystemet. Regelsystemet skall ses över även i andra
hänseenden. Utredningen skall avslutas senast den 30 juni 1998.
Enligt uppgift vid utskottets offentliga utfrågning den 7 maj 1998 kommer
utredningen att avslutas efter sommaren och en proposition att lämnas under
våren 1999.
Övergångsvis garantipension
En särskild utredare (dir. 1997:149) skall lämna förslag till grundskydd för
ålderspensionärer födda år 1937 eller tidigare, s.k. övergångsvis
garantipension. Syftet är att pensionärer i beskattningshänseende skall
likabehandlas med löntagare. Den övergångsvisa garantipensionen skall
konstrueras så att i princip ingen pensionär får ett lägre nettoutfall än med
nuvarande regler. Förslagen får inte leda till ökade totala kostnader för
grundskyddet jämfört med princippropositionen. Förslag som innebär ökad kostnad
för den övergångsvisa garantipensionen skall finansieras inom andra delar av
grundskyddet. Utredningen skall vara slutförd senast den 31 januari 1999.
Enligt uppgift vid den offentliga utfrågningen kommer en proposition att
lämnas under hösten 1999.
Bostadstillägg till pensionärer
En särskild utredare (dir. 1997:150) har i uppdrag att göra en översyn av
systemet för inkomstprövning av bostadstillägg till pensionärer m.m., vari
bl.a. ingår att anpassa reglerna till det reformerade ålderspensionssystemet.
Utredaren skall också lämna förslag till finansiering inom BTP-systemet av den
övergångsvisa garantipensionen. Utredaren skall redovisa sitt uppdrag senast
den 1 mars 1999.
Socialtjänstlagen
En särskild utredare (dir. 1997:109) skall göra en översyn av vissa frågor
rörande socialtjänstlagen och socialtjänstens uppgifter. Utredaren skall bl.a.
analysera sambandet mellan socialbidraget och övriga trygghetssystem utfrån
förändringar som skett i samhället under 1990-talet. Uppdraget skall redovisas
senast den 31 mars 1999. I utredarens uppdrag bör ingå att utreda frågan om
ekonomisk trygghet för vissa äldre invandrare.
Socialavgiftslagen
En särskild utredare (dir. 1995:106 och tilläggsdirektiv 1996:27) skall göra en
teknisk översyn av lagen om socialavgifter. Utredningen avlämnar sitt
betänkande under maj 1998.
Inom Regeringskansliet bereds bl.a. följande frågor.
Förtidspension
Riksdagen har den 14 maj 1998 godkänt riktlinjer för ett reformerat
förtidspensionssystem (prop. 1997/98:111, bet. 1997/98:SfU11, rskr.
1997/98:237). Därefter skall den närmare utformningen av förtidspensioneringen
beredas, något som enligt vad som angavs i propositionen troligtvis tar mer än
ett år. Det nya systemet skall träda i kraft den 1 januari 2001.
Enligt uppgift vid den offentliga utfrågningen skall den fortsatta
beredningen ske inom Regeringskansliet och man beräknat lämna en proposition
under hösten 1999.
Socialförsäkringens personkrets
Ett utredningsförslag om socialförsäkringens personkrets (SOU 1997:72) bereds i
Regeringskansliet. Förslaget innebär ett tudelat socialförsäkringssystem där en
del innehåller förmåner som grundas på bosättning i Sverige och den andra delen
förmåner som är beroende av förvärvsarbete i Sverige.
Studiestöd
Studiestödsutredningens betänkande Sammanhållet studiestöd (SOU 1996:90) bereds
i Regeringskansliet. Förslaget innebär ett nytt, sammanhållet studiestöd med
olika bidragsnivåer för olika studerandegrupper. Regeringen avser att återkomma
med förslag till förändrade regler om studiestöd för genomförande år 2000.
Enligt uppgift vid den offentliga utfrågningen kommer kompletterande lagförslag
att ha lämnats före år 2000 avseende samtliga delar av pensionssy-
stemet.
Allmänt om det nya pensionssystemet (prop. 151 och 152)
Propositionen
I propositionerna lägger regeringen fram förslag till reformerade regler för
inkomstgrundad ålderspension (prop. 151) och ett nytt grundtrygghetssy-
stem, garantipension (prop. 152).
Regeringen anger att ATP-systemet, inklusive folkpensionssystemet, i sin
nuvarande utformning inte är tillräckligt robust mot framtida ekonomiska och
demografiska påfrestningar. Ålderspensionsreformens syfte är att skapa ett
system som är följsamt mot den samhällsekonomiska och demografiska
utvecklingen. Grunden för den enskildes pensionsskydd skall även i framtiden
vara ett obligatoriskt offentligt system. Det reformerade
ålderspensionssystemet skall omfatta såväl ett standardskydd enligt
inkomstbortfallsprincipen som ett grundskydd för dem som haft inga eller låga
förvärvsinkomster. Grundskyddet skall finansieras med allmänna skattemedel
medan den inkomstgrundade pensionen skall vara avgiftsfinansierad. Huvuddelen
av det allmänna pensionssystemet skall även fortsättningsvis vara uppbyggt som
ett fördelningssystem men en del av det skall utformas som ett renodlat
premiepensionssystem.
De framlagda förslagen har utarbetats på grundval av de antagna riktlinjerna.
Under den fortsatta beredningen har princippropositionens förslag bearbetats
vidare och i vissa delar preciserats eller justerats.
Inkomstgrundad pension
Ett syfte med den föreslagna reformen är att skapa ett från andra
socialförsäkringsgrenar avskilt inkomstrelaterat ålderspensionssystem. Det
skall i högre grad än det nuvarande vara försäkringsmässigt uppbyggt i den
meningen att förmånerna skall motsvara de avgifter som betalas in. Systemet
skall i sin helhet finansieras med avgifter som tas ut på samtliga inkomster
eller motsvarande som ger pensionsrätt.
Den pensionsrätt avseende inkomstgrundad ålderspension som för ett visst år
tillgodoräknas den enskilde skall huvudsakligen baseras på dennes
pensionsgrundande inkomster samma år. Värdet av pensionsrätten skall
överensstämma med den avgift som tas ut. Tillgodoräknad pensionsrätt och
avgiften till ålderspension skall utgöra 18,5 % av den pensionsgrundande
inkomsten och andra s.k. pensionsgrundande belopp som skall läggas till grund
för pensionsrätt. Vid beräkning av pensionsgrundande inkomst skall avdrag ske
för den allmänna pensionsavgiften. Av pensionsrätten skall 16 procentenheter
utgöra pensionsrätt för inkomstpension och 2,5 procentenheter pensionsrätt för
premiepension.
Nivån på avgiften till ålderspension är fastlagd med utgångspunkt i den
kompensationsnivå i förhållande till den försäkrades förvärvsinkomster under
livet som systemet är avsett att ge. Dessutom tas även hänsyn till den
försäkringsmässiga risk som beror av den förväntade livslängden bland de
försäkrade. Genom att pensionsavgiften fastställs på dessa grunder får den i
ökad utsträckning karaktär av försäkringspremie. Den avgift som lagts fast i
samband med beslutet att reformera ålderspensionssystemet skall gälla även på
lång sikt och skall inte behöva höjas då de demografiska påfrestningarna ökar
efter sekelskiftet.
Beräkningen av inkomstgrundad ålderspension enligt de reformerade reglerna
skall bygga på den s.k. livsinkomstprincipen, som innebär att i princip alla
pensionsgrundande inkomster under livet har betydelse för pensionsnivån och
väger lika tungt oberoende av när under livet de tjänas in. På detta sätt
erhålls inom det allmänna pensionssystemet ett nära samband mellan
förvärvsinkomster och den framtida ålderspensionen, vilket i sin tur bidrar
till att stärka de ekonomiska drivkrafterna för förvärvsarbete. Någon
motsvarighet till den övre åldersgräns på 64 år för intjänande av pensionsrätt
som finns i nuvarande ATP-systemet skall inte finnas. Även den som är 65 år
eller äldre skall kunna tjäna in ytterligare pensionsrätt i det reformerade
systemet. Den nedre åldersgränsen 16 år skall dock kvarstå av bl.a. admini-
strativa skäl. Vidare skall enligt de antagna riktinjerna den lagstadgade
rätten att kvarstå i arbete till 67 års ålder skärpas så att den inte annat än
undantagsvis kan avtalas bort.
Värdet av intjänade ålderspensionsförmåner och utgående ålderspensioner skall
inte vara enbart inflationsskyddade utan skall även vara kopplade till den
allmänna inkomstutvecklingen i samhället. Den årliga ålderspensionens storlek
skall också påverkas av förändringar av den genomsnittliga livslängden. På
detta sätt kommer det framtida pensionssystemet i finansiellt hänseende att
vara robust i förhållande till variationer i de samhällsekonomiska
förutsättningarna och till den förväntade fortsatta ökningen av
medellivslängden.
Pensionsrätt skall årligen tillgodoräknas den enskilde baserad på summan av
pensionsgrundande förvärvsinkomster och sociala ersättningar samt eventuella
andra pensionsgrundande belopp upp till ett tak. Vid fastställande av
pensionsgrundande inkomst skall ett belopp avräknas som motsvarar den allmänna
pensionsavgiften som fastställts vid taxeringen. De förvärvsinkomster och
sociala ersättningar vid sjukdom, arbetslöshet, föräldraledighet m.m. som
enligt dagens regler är pensionsgrundande skall vara det också i det
reformerade systemet. Därutöver skall vissa fiktiva inkomster vara
pensionsgrundande, s.k. pensionsgrundande belopp. Det gäller i vissa fall för
föräldrar med små barn och för plikttjänstgöring. Pensionsrätt för studier med
studiemedel skall kunna tillgodoräknas fr.o.m. år 1995. Frågan om den närmare
utformningen av pensionsrätten för studier bör dock behandlas i samband med
beredningen av reformeringen av studiestödssystemet.
De ackumulerade pensionsrätterna, pensionsbehållningen, skall räknas upp med
ett index som följer den allmänna inkomstutvecklingen. Även intjänandetaket
skall räknas upp årligen i takt med den allmänna inkomstutvecklingen.
Den årliga ålderspensionen inom fördelningssystemet skall beräknas genom att
summan av de uppräknade pensionsrätterna divideras med ett delningstal. Detta
skall bestämmas med hänsyn till bl.a. den genomsnittliga förväntade livslängden
vid tidpunkten för pensionsuttaget och en fastslagen norm (tillväxtnorm).
De pensioner som betalas ut från fördelningssystemet skall
följsamhetsindexeras. Detta innebär att ålderspensionen skall räknas upp fullt
ut med prisutvecklingen under förutsättning att den årliga reala tillväxten av
inkomsterna i samhället uppgår till 1,6 %. Om den faktiska realtillväxten
avviker från normen 1,6 görs vid indexeringen ett avdrag eller ett påslag med
vad som motsvarar avvikelsen.
Premiepension
Av den totala pensionsavgiften på 18,5 % skall 2,5 procentenheter sättas av
till ett premiepensionssystem. I detta system skall inbetalda medel
individuellt fonderas och tillgodohavandet redovisas således på individuella
premiepensionskonton. Fastställd pensionsrätt för premiepension omfattas av
egendomsskyddet i 2 kap. 18 § regeringsformen.
I premiepensionssystemet skall en make till den andra maken kunna föra över
sin pensionsrätt som tjänats in i premiepensionssystemet. Överföringen skall
vara frivillig, ske fortlöpande år från år och omfatta hela den pensionsrätt
för premiepension som tjänats in för året. Överföringen skall inte påverka rätt
till garantipension.
Försäkringsfunktionen skall handhas av en nyinrättad statlig myndighet,
Premiepensionsmyndigheten (PPM).
Premiepensionsmedlen får placeras i värdepappersfonder och utländska
fondföretag som uppfyller vissa villkor. Sådana värdepappersfonder skall också
kunna förvaltas av ett nytt statligt fondbolag. Om den enskilde inte gör något
aktivt val av förvaltning placeras medlen i en särskild fond, Premiesparfonden,
som förvaltas av en ny sjunde fondstyrelse inom Allmänna pensionsfonden (AP-
fonden).
Vid pensioneringen skall pensionsbeloppet från premiepensionssystemet
bestämmas på försäkringsmässiga grunder utifrån behållningen på den enskildes
premiepensionskonto. Beloppet kan variera från månad till månad beroende på
fondandelarnas värde. Vid pensioneringen kan alternativt tecknas en
livränteförsäkring.
Inom premiepensionssystemet skall efterlevandeskydd kunna tecknas.
Övergångsbestämmelser för inkomstgrundad pension
Det nya inkomstgrundade pensionssystemet skall fullt ut omfatta personer födda
1954 eller senare. Personer födda åren 1938-1953, den s.k. mellangenerationen,
skall omfattas av de reformerade intjänandereglerna enligt en s.k.
tjugondelsinfasning. Det innebär att de får ett i förhållande till födelseåret
ökat antal tjugondelar av pensionen från det nya systemet och resterande antal
tjugondelar från ATP-systemet. För personer födda 1937 eller tidigare gäller i
princip nuvarande bestämmelser.
Garantipension
Den inkomstgrundade pensionen kompletteras med ett grundskydd i form av en
garantipension för den som haft inga eller låga inkomster under förvärvslivet.
Utgångspunkt är att pensionerna skall ge alla en god grundtrygghet på
åtminstone samma nivå som i dag. Drivkrafter till förvärvsarbete skall byggas
in och pensionärer skall inte särbehandlas i skattehänseende. Samtidigt måste
kostnaderna hållas inom samhällsekonomiskt rimliga ramar. Ambitionen har varit
att öka möjligheterna för personer med något starkare anknytning till
arbetsmarknaden att förbättra sin pension genom ökad livsinkomst även om de har
rätt till viss garantipension.
Grundskyddet skall finansieras med allmänna skattemedel. Garantipensionen
skall vara skattepliktig och det särskilda grundavdraget slopas. För rätt till
oavkortad garantipension skall krävas 40 års bosättning i Sverige mellan 16 och
65 års ålder. Försäkringstid mellan 16 och 24 års ålder räknas dock i princip
endast om pensionsgrundande inkomst har tillgodoräknats med minst ett
inkomstbasbelopp per år.
För den som inte har rätt till någon inkomstgrundad pension alls utges
garantipensionen som ett fast belopp. För övriga pensionsberättigade skall
garantipensionen utgöra en viss utfyllnad till den inkomstgrundade pension som
de har tjänat in. Garantipensionen skall avräknas mot den inkomstgrundade
ålderspensionen och övergångsvis utgiven änkepension från ATP och viss utländsk
pension, däremot inte mot tjänstepension.
Garantipensionen skall för en ensamstående pensionär beräknas med
utgångspunkt i en basnivå om 2,13 gånger prisbasbeloppet (motsvarar enligt 1998
års basbelopp ca 77 500 kr). Denna basnivå skall trappas av med ett belopp som
motsvarar 100 % av den inkomstgrundade ålderspensionen till den del denna inte
överstiger 1,26 gånger prisbasbeloppet (ca 45 800 kr). För inkomstgrundad
pension därutöver skall en avtrappning göras med ett belopp motsvarande 48 %.
Garantipensionen är helt bortreducerad vid en inkomstgrundad pension på ca
111 800 kr (vid 1998 års basbelopp).
För en gift pensionär skall basnivån vara 1,90 gånger prisbasbeloppet (ca
69 100 kr). En avtrappning från basnivån görs med ett belopp som motsvarar 100
% av den inkomstgrundade ålderspensionen upp till 1,14 gånger prisbasbeloppet
(ca 41 500 kr) och med ett belopp som motsvarar 48 % av den inkomstgrundade
pensionen till den del denna överstiger 1,14 gånger prisbasbeloppet.
Garantipensionen är helt bortreducerad vid en inkomstgrundad pension på ca
99 000 kr (vid 1998 års basbelopp).
Garantipension skall kunna erhållas fr.o.m. 65 års ålder.
Övergångsbestämmelser för garantipension
Det nya garantipensionssystemet skall omfatta personer födda 1938 eller senare.
För personer födda 1937 eller tidigare skall nuvarande grundtrygghetssystem
ersättas av en övergångsvis garantipension. Utredning av en sådan övergångsvis
garantipension pågår. Grundskydd från nuvarande sy-
stem skall fr.o.m. år 1999 inte kunna utges före 65 års ålder för personer
födda år 1938 eller senare.
Särskilda folkpensionsförmåner
Handikappersättning och vårdbidrag behålls enligt nuvarande regler men görs om
till självständiga förmåner.
Det särskilda pensionstillägget behålls som en tilläggsförmån men gäller
endast för dem som är födda år 1953 eller tidigare och med vissa begränsningar
i intjänanderätten.
Hustrutillägg och barntillägg behålls i princip enligt gällande
övergångsregler.
Lagreglering och ikraftträdande
Regler om inkomstgrundad ålderspension tas in i en ny lag, lag om
inkomstgrundad ålderspension (LIP). I en särskild lag om införande av lagen om
inkomstgrundad ålderspension (införandelagen) anges att reglerna om intjänande
av pensionsrätt skall träda i kraft den 1 januari 1999. Regler om beräkning av
förmånernas storlek och utbetalning skall träda i kraft den 1 januari 2001. De
närmare reglerna om PPM:s försäkringsverksamhet m.m. skall tas in i en särskild
lag.
Garantipensionen regleras i en ny lag om garantipension, som skall träda i
kraft den 1 januari 2001.
Förändringar i förhållande till riktlinjerna
Införandet av garantipensionen beräknas medföra att de årliga utbetalningarna
av ålderspension ökar med 2-2,5 miljarder kronor under perioden fram till år
2010. Huvuddelen av kostnadshöjningen hänförs till att garantipensionen inte
samordnas med tjänstepensioner. I övrigt beror den på att nettopensionen vid
genomsnittlig kommunalskatt ökar för personer berättigade till garantipension.
Detta har aktualiserat behov av besparingar inom det inkomstrelaterade
systemet. De besparingar som föreslås är att pensionsgrundande belopp inte
skall beräknas för bakomliggande inkomst vid arbetslöshet och sjukdom, att
arvsvinster inte skall tilldelas för åren före år 1999 och att intjänade
pensionsrätter inte skall räknas om med inkomstindex under intjänandeåret.
Andra större förändringar i förhållande till riktlinjerna är följande.
Ikraftträdandetidpunkten har senarelagts efter tidigare godkännande av
riksdagen. Startpunkten för inkomstindexering av intjänandetaket skjuts upp ett
år till årsskiftet 2001/2002. Av avgifterna till det inkomstgrundade ålders-
pensionssystemet på 18,5 % av pensionsgrundande inkomst och andra
pensionsgrundande belopp, skall 16 procentenheter tillföras fördelningssystemet
och 2,5 procentenheter tillföras premiepensionssystemet fr.o.m. år 1999. Enligt
riktlinjerna skulle 16,5 procentenheter ha förts till fördelningssystemet och 2
procentenheter till premiepensionssystemet. Frågan hur den sammanlagda avgiften
på 18,5 % skall tas ut är under fortsatt beredning i samråd med
Genomförandegruppen. Vidare föreslås att arvsvinster uppkomna under
förvärvsåren tillgodoräknas löpande som ett procentuellt påslag på
pensionsbehållningen i stället för att räknas in först i delningstalet. Någon
begränsning av uttaget av inkomstgrundad pension före 65 års ålder föreslås
inte gälla. Överföring av makars pensionsrättigheter skall kunna ske, men
endast i premiepensionssystemet. På några punkter i övrigt skiljer sig
förslagen från riktlinjerna för premiepensionssystemet. T.ex. skall
försäkringsfunktionen i premiepensionssystemet ligga på en ny statlig
myndighet, Premiepensionsmyndigheten. Ett statligt fondbolag inrättas som
alternativt val och en ny AP-fondstyrelse inrättas för dem som avstår från att
välja förvaltare.
Den avräkning av garantipension som skall ske mot inkomstgrundad pension har
förändrats. Enligt riktlinjerna skulle avräkning göras med 75 % av en
inkomstgrundad pension upp till 2,0 prisbasbelopp för ensamstående och 1,77
prisbasbelopp för gift och med 50 % av överstigande delar. Regeringen föreslår
nu att avräkningen skärps vid låga inkomster till att ske krona för krona av en
inkomstgrundad pension upp till 1,26 prisbasbelopp för ensamstående och 1,14
prisbasbelopp för gift. Avräkningen för en inkomstgrundad pension däröver har
mildrats till 48 %. Avräkning skall som nämnts inte ske mot tjänstepension.
Motioner
I motion Sf36 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begär motionärerna i yrkande 1 att
riksdagen med avslag på proposition 151 om inkomstgrundad pension hos
regeringen begär att en parlamentarisk utredning tillsätts med uppdrag att
komma med förslag till en rättvis pensionsreform enligt Vänsterpartiets
alternativ. Motionärerna anför att dagens pensionssystem är enkelt och
lättförståeligt, det är starkt omfördelande och det är solidariskt genom att
det betalas genom skatter och arbetsgivaravgifter. Det ger en bra pension till
de flesta yrkesarbetande. Med den vetskapen har den enskilda människan kunnat
leva sitt förvärvsaktiva liv i valfrihet. Vänsterpartiets förslag till
reformerad ATP tar därför sin utgångspunkt i nuvarande system.
Vänsterpartiet förespråkar ett alternativt pensionssystem som finansieras via
skatter och arbetsgivaravgifter. Egenavgifterna omvandlas till en allmän
statsskatt, vilket innebär positiva fördelningseffekter och stärker systemet
finansiellt. Pensionsutbetalningarna skall vara följsamhetsindexerade, dvs.
anpassas till samhällsekonomin. Premiereserv skall inte finnas utan alla
avgifter skall gå till fördelningssystemet. En beskattad garantipension skall
finnas på samma nivå som regeringen föreslår. Den nuvarande 15/30-regeln i ATP-
systemet bör ersättas med en 20/30-regel, vilket innebär en utökning av antalet
år som ligger till grund för nivån på pensionen. Genom att inte utöka antalet
pensionsgrundande år, blir det inte nödvändigt med kompensation för barnår,
studier eller plikttjänstgöring.
Med ett sådant system krävs att människor förvärvsarbetar i 30 år, i stället
för som i regeringens föreslagna system minst 40 år. Industriarbetaren är
oftare arbetslös än andra och slås ofta ut långt före pensionsåldern. Ett sy-
stem som kräver 30 intjänandeår är därför gynnsamt för en industriarbetare. Det
är också gynnsamt för kvinnor, som oftare arbetar deltid för att kunna
kombinera skötsel av små barn med förvärvsarbete.
Motionärerna anser att en parlamentarisk utredning bör tillsättas med uppdrag
att komma med förslag till pensionssystem enligt dessa riktlinjer.
Motionärerna begär i yrkande 3 ett tillkännagivande om kvinnors pensioner. De
anger att en av anledningarna till varför de fem partierna ville ta bort 15/30-
regeln var att den gynnar dem som gör karriär. Livsinkomstprincipen tar dock
ingen hänsyn till vad som är karriär. Karriär kan enligt systemet vara att en
deltidsarbetande kvinna går upp i arbetstid från deltid till heltid. Det kan
också vara att utbilda sig från undersköterska till sjuksköterska. En pension
baserad på livsinkomsten innebär att ett manligt förvärvsmönster gynnas framför
ett kvinnligt. Genomförandegruppen hävdade länge att ATP-systemet var dåligt
för kvinnor och att expertutlåtanden visade att så var fallet. Vänsterpartiet
hävdade att man måste titta på hela systemets omfördelande karaktär, dvs.
folkpensionen och ATP. Regeringen anger nu att när även hänsyn tas till
folkpension och pensionstillskott blir fördelningseffekten en annan och gynnar
snarare kvinnor som grupp. Även om kvinnorna inte kommer att få det ekonomiskt
sämre i det föreliggande förslaget till nytt pensionssystem än i nuvarande
system innebär det faktum att kvinnorna nu måste förvärvsarbeta 40 år i stället
för som tidigare 30 år en kraftig försämring. Ett förslag som däremot slår
direkt mot kvinnor är regeringens förslag att endast de år som den försäkrade
haft ATP-poäng skall läggas till grund för beräkningen av folkpensionens
basbelopp. Regeringens förslag till nytt pensionssystem missgynnar således
kvinnor i förhållande till nuvarande system.
I motionerna Sf35 och Sf39 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) yrkas avslag på
båda propositionerna (yrkande 1 i respektive motion). Motionärerna vill i
första hand i stället ha ett nytt förslag som bygger på principen om en
grundtrygghet, lika för alla, och i andra hand att förslaget återförvisas till
regeringen för komplettering på ett flertal punkter (yrkandena 2 och 3 i
respektive motion).
Motionärerna anser att det finns en grundläggande konflikt mellan målen
försäkringsmässighet med raka rör mellan intjänande och pension och samtidigt
att grundtryggheten skall förstärkas något. Dessa mål kan svårligen förenas på
ett bra sätt i samma system. Det föreslagna systemet innebär mycket stora
marginaleffekter. Dessa marginaleffekter belyses mycket dåligt, eller - när det
gäller bostadstilläggens inverkan - inte alls i propositionen.
?Millimeterrättvisan? vid utformningen av den inkomstgrundade pensionen kommer
att ge ett mycket begränsat genomslag i faktiskt utgående totala förmåner efter
skatt. Även om vissa orättvisor får begränsad faktisk betydelse påpekar
motionärerna att bl.a. långtidssjuka och långtidsarbetslösa kommer att få lägre
inkomstgrundad pension än som förutsattes i principbeslutet.
En grundläggande svaghet med förslaget är dess tekniska komplexitet. Det
gäller t.ex. beräkningarna av pensionsbelopp för barnår, värnplikt m.m. och den
föreslagna rundgången där sociala avgifter skall tas ut på ett stort antal
anslag i statsbudgeten. I propositionerna finns inga beräkningar av admini-
strationskostnaderna för systemet. Det vore ett historiskt misstag att sjösätta
ett nytt pensionssystem med så stora brister. Motionärerna föreslår i stället
att ett enklare och rättvisare system, byggt på grundskyddsprincipen, tas fram.
Enligt Miljöpartiet skall samhället endast garantera en ekonomisk bastrygghet
när människor på grund av ålderdom inte längre kan försörja sig själva.
Ett grundskydd vid ålderdom bör vara oberoende av tidigare inkomster och
ligga ungefär vid den nivå som en låginkomsttagare får i dagens pensionssystem
eller med den föreslagna nya garantipensionen. En möjlighet är att i
grundskyddet också räkna in en basbostadskostnad som motsvarar den minsta
bostadskostnad som de flesta pensionärer har. Ett sådant grundskydd skulle
kunna uppgå till ca 7 000 kr efter skatt för ensamstående och 5 300 kr för
sammanboende (1998 års prisnivå). Grundskyddet bör knytas till den allmänna
inkomstutvecklingen i samhället genom någon form av inkomstindex. För den som
vill försäkra sig om en högre pension för att bevara en uppnådd högre standard
finns alternativ i form av avtalspensioner och frivilliga pensionsförsäkringar.
Miljöpartiet begär i en motion från allmänna motionstiden 1997, Sf293 av
Marianne Samuelsson m.fl. (mp), att riksdagen beslutar att riva upp beslutet om
ett reformerat pensionssystem och gör ett tillkännagivande om ett nytt
pensionssystem som skall baseras på grundskydd (yrkandena 14 och 15).
I motion Sf37 av Karin Wegestål (s) anförs att förslagen i sina delar har
remissbehandlats under mindre än fem veckor. Många remissinstanser har avstått
från att lämna synpunkter på grund av att remisstiden ansetts för kort. Flera
remissinstanser har också framfört kritik, t.ex. att det skulle behövas
utförligare konsekvensanalyser och att det nya systemets regler är
svårgenomträngliga. Att förtidspensionerna, efterlevandepensionen och
pensionsrätt för studier inte är klara har särskilt kritiserats av Lagrådet.
Mest besvärande är det enligt motionären att de som redan är pensionärer eller
blir pensionerade före år 2001 inte får konkreta besked om hur skiftet av
pensionssystem kommer att påverka deras pensioner. På grund av
följsamhetsanpassningen av ATP-pensionerna kommer nuvarande pensionärer att få
en sänkning realt sett av pensionerna med en procent per år om nuvarande
reallöneutveckling blir densamma som sedan 1980. Det nya bostadstillägget för
pensionärer, som i högsta grad påverkar marginaleffekterna, borde också ha
varit klart.
Motionären anser att det före år 2001 behövs en konsekvensanalys av de
beslutade reglerna så att försämringar undviks för dem som från början lovats
att inte beröras av det nya systemet eller få sin standard sänkt på grund av
byte av grundtrygghetssystem. Det fullständiga pensionssystemet bör bli föremål
för analys på ett sådant sätt att konsekvenserna för pensionärerna och för
samhällsekonomin redovisas före år 2001, när pensionerna börjar betalas ut
enligt de nya reglerna. De förändringar i lagstiftningen som enligt Lagrådet
kan komma att behöva göras skall vara klara före år 2002, så att konsekvenserna
av det nya pensionssystemet i sin helhet kan bedömas före valet det året.
I motion Fi912 av Ingbritt Irhammar och Karin Israelsson (c) framhåller
motionärerna att de äldre pensionerade kvinnorna har de minsta ekonomiska
ramarna. Detta är särskilt kännbart när övriga kostnader för sjukvård m.m. ökat
mer än pensionen givit utrymme för. Om grundtrygghetstanken i
transfereringssystemen långt tidigare fått genomslag skulle situationen ha
lättat för dessa utsatta grupper. Det kommande pensionssystemet innehåller ett
inslag av grundtrygghet. Det är av största vikt att det kommer till ett
slutligt beslut enligt den överenskommelse som ligger. Motionärerna begär i
yrkande 3 ett tillkännagivande härom.
I motion Sf292 av Rose-Marie Frebran m.fl. (kd), väckt under den allmänna
motionstiden 1997, påpekas att den fortsatta beredningen av utformningen av det
nya pensionssystemet har dragit ut på tiden. Motionärerna anser att det med
kraft måste framhållas att principöverenskommelsen ligger fast och att
avgörande återstående beslut måste tas under innevarande riksmöte, och de begär
i yrkande 1 ett tillkännagivande härom.
Utskottets bedömning
Utskottet konstaterar att det nuvarande pensionssystemet behöver reformeras.
ATP-systemet i sin nuvarande form är inte längre finansiellt hållbart, något
som också samtliga riksdagspartier synes vara överens om. Det nya
ålderspensionssystemet skall i första hand utgöras av en inkomstrelaterad
pension som kompletteras med ett grundskydd för dem som haft låga eller inga
förvärvsinkomster.
Utskottet anser att det är särskilt viktigt att ett nytt inkomstgrundat
system görs mer följsamt mot den samhällsekonomiska och demografiska
utvecklingen. Vänsterpartiets förslag om ett reformerat ATP-system görs
visserligen mer följsamt mot samhällsutvecklingen än dagens ATP-system men
utskottet anser att ett system som endast kräver 30 års förvärvsarbete och där
pensionen grundar sig på inkomsterna under 20 av dessa år inte ger samma
finansiella stabilitet för systemet och inte heller är lika tydligt i sambandet
mellan intjänade förmåner och avgifter. I det föreslagna systemet kommer
intjänad pensionsrätt att fullt ut motsvaras av en erlagd avgift, här bortsett
från marginella differenser på grund av konkurser etc. I det föreslagna
inkomstgrundade systemet är dessutom det fördelningspolitiska inslaget
tydliggjort och väl avgränsat.
Utskottet vidhåller sin bedömning vid behandlingen av förslaget till
riktlinjer (bet. 1993/94:SfU24) att inriktningen på det nya systemet bör vara
att bl.a. stärka sambandet mellan förvärvsinkomster och pension samt bidra till
ett ökat sparande. Utskottet ser också ett stort värde i att det
inkomstgrundade ålderspensionssystemet utgör ett självständigt system. Det blir
härigenom möjligt att följa utvecklingen av ålderspensionssystemets inkomster
och utgifter, vilket är förutsättningen för att kunna bestämma förmånernas
storlek. En sådan ordning skapar också ett förtroende för pensionssystemets
stabilitet och förmåga att garantera pensionsförmånerna. Vid behandlingen av
princippropositionen underströk utskottet vikten av att eventuella
påfrestningar på systemet som kan uppkomma hanteras inom detta. Det är en
nödvändig förutsättning för att systemet skall fungera på ett
samhällsekonomiskt tillfredsställande sätt och att inte statsbudgeten
automatiskt belastas vid påfrestningar i systemet.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionerna Sf36 yrkande
1, Sf35 yrkandena 1 och 2, Sf39 yrkandena 1 och 2 och Sf293 yrkandena 14 och
15.
Den övergripande principen att pensionen grundar sig på förvärvsinkomsterna
under hela livet är enligt utskottets mening mycket tydlig och mer
lättförståelig än vad som gäller beträffande dagens folkpensions- och ATP-
system. Utskottet måste ändå instämma i kritiken att det nya systemet i vissa
detaljer är komplicerat och svåröverskådligt.
Vad härefter gäller den närmare utformningen av det i propositionerna
föreslagna systemet bör nämnas följande:
Pensionsnivåer
I princippropositionen föreslogs att avgiftsuttag och pensionsrätt i det
reformerade pensionssystemet skall uppgå till 18,5 % av den pensionsgrundande
inkomsten. Avsikten var att det reformerade pensionssystemet skall ge en
pension som utgör ungefär samma andel av inkomsterna under förvärvs-
perioden som i dagens system. Därvid angavs att i nuvarande pensionssystem kan
en person som förvärvsarbetar i normal omfattning räkna med att vid
pensioneringen få en kompensationsnivå på mellan ca 55 % och 65 % av slutlönen,
förutsatt 2 % årlig realtillväxt och under vissa förutsättningar i övrigt. Ett
riktmärke för Pensionsarbetsgruppen, vars förslag låg till grund för
princippropositionen, var att den som förvärvsarbetat i 40 år och haft en helt
jämn inkomstutveckling som sammanfallit med den genomsnittliga inkomstökningen
i ekonomin skall få en pension som uppgår till 55-60 % av inkomsten det sista
året före pensioneringen om han eller hon går i pension vid 65 års ålder. Med
den genomsnittliga livslängd som då rådde och med en antagen ekonomisk tillväxt
på 1,5 % per år hade Pensionsarbetsgruppen bedömt att det härför krävs ett
avgiftsuttag på 18,5 % av de årliga pensionsgrundande inkomsterna.
Beträffande pensionsnivåer anges i proposition 151 (s. 613 f.) att det
egentligen är omöjligt att göra en jämförelse med det nuvarande
pensionssystemet, eftersom ATP-systemet är konstruerat för en ekonomi med real
tillväxt på omkring 2 % och det inte visat sig vara finansiellt hållbart. I
propositionen anges dock att vid 2 % tillväxt blir pensionen för en
genomsnittlig individ ungefär lika hög i det reformerade systemet som i det
nuvarande pensionssystemet, under förutsättning att individen tjänar in
pensionsrätt under drygt 40 år. Vilket system som ger högst pension vid en
given egen inkomsttillväxt varierar emellertid mycket mellan olika individer.
I propositionen påpekas även att en ökad medellivslängd innebär att den
årliga pensionen blir lägre. Skulle medellivslängden vara t.ex. ett år längre
än enligt 1997 års befolkningsprognos minskar pensionen med omkring 6 % jämfört
med de beräkningar som redovisats.
Utskottet ansåg vid behandlingen av riktlinjerna att avgiftsnivån 18,5 %
innebar en rimlig avvägning mellan olika konkurrerande värden. Utskottet ansåg
dock att man måste räkna med att pensionsbeloppen i det nya systemet
genomsnittligt sett kan komma att ligga på en lägre nivå än vad de gör för
närvarande.
Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning att avgiftsnivån och därmed
nivån för intjänade rättigheter bör vara 18,5 % av pensionsunderlaget.
Utskottet delar regeringens uppfattning att det egentligen är omöjligt att göra
en jämförelse av pensionsnivåer i det nuvarande och det reformerade sy-
stemet. Utskottet vill tillägga att förslaget att den pensionsgrundande
inkomsten skall avse inkomsten efter avdrag för den allmänna pensionsavgiften
minskar inkomstunderlaget.
Vad gäller effekterna på pensionens storlek av en ökad medellivslängd bör en
sådan också medföra att människor klarar av att förvärvsarbeta längre. I
enlighet med riktlinjerna skall den i kollektivavtal avtalade
avgångsskyldigheten höjas till 67 år. Detta skall i första hand ske genom avtal
mellan arbetsmarknadens parter och i andra hand genom lagstiftning. Frågan
bereds inom Regeringskansliet.
Kvinnors pensionsförmåner
Vad gäller kvinnors pensionsförmåner anges i proposition 151 (s. 624 f.) att
det i nuvarande system sker en systematisk omfördelning från personer som har
ett långt yrkesliv med svag realinkomstutveckling över tiden till personer som
har ett relativt kort yrkesliv, en ojämn inkomstutveckling och en snabb
reallönetillväxt. Det betyder att personer som har en svag reallöneutveckling
och som arbetar lång tid av sitt liv får en förhållandevis låg pension i det
nuvarande systemet medan personer som avancerar och gör karriär kommer bättre
ut i pensionshänseende. Det historiska förvärvsmönstret har varit att det
främst är män som har en brant inkomstprofil. Om detta förvärvsmönster skulle
kvarstå eller i varje fall inte förändras på ett avgörande sätt skulle det
betyda att 15-årsregeln skulle gynna främst män som grupp. 15-årsregeln gynnar
också kvinnor och män som varvar deltidsarbete med heltidsarbete. Ett sådant
arbetstidsmönster innebär en ojämn inkomstutveckling.
I det nuvarande pensionssystemet ingår även ett fördelningsmässigt inslag i
form av folkpension och pensionstillskott för personer med låg ATP. Eftersom
folkpensionen finansieras genom skatter som är progressiva samtidigt som
folkpensionen är lika stor oavsett kön innebär detta att de som har höga
inkomster får betala mer än de som har låga inkomster. Detta missgynnar snarare
män än kvinnor. Den sammantagna effekten av ATP och folkpension (inklusive
pensionstillskott) gynnar snarare kvinnorna som grupp.
I propositionen framhålls att det i det reformerade systemet inte sker några
direkta omfördelningar mellan hög- och låginkomsttagare eller mellan män och
kvinnor, dock med undantag för t.ex. barnårsrätten. I det reformerade
pensionssystemet dominerar de regler som gynnar kvinnor relativt män
(garantipensionen, barnårsrätten och delningstalet) över de regler som gynnar
män relativt kvinnor (pensionsrätt för plikttjänstgöring).
Vid behandlingen av princippropositionen angav utskottet att
livsinkomstprincipen ger goda möjligheter för enskilda att påverka storleken av
pensionen genom ökade förvärvsinkomster, och endast i vissa särskilt angivna
fall skall pensionsrätt beräknas på fiktiva inkomster som då finansieras över
statsbudgeten eller av annat försäkringssystem. Det är samtidigt viktigt att
det nya pensionssystemet inte missgynnar kvinnor. Utskottet ansåg vid sin
behandling av riktlinjerna att regeringens förslag innebar en rimlig avvägning
i detta avseende. Med hänsyn till de analyser som föregått princippropositionen
var någon ytterligare analys ur jämställdhetsperspektiv inte påkallad. Det
ansågs emellertid viktigt att man följer utvecklingen från
jämställdhetssynpunkt under införandefasen.
Enligt utskottets uppfattning innebär även de nu framlagda förslagen att det
nya pensionssystemet utformas på ett sätt som innebär en rimlig avvägning vad
avser kvinnors pensionsförmåner. Utskottet vill understryka att det är viktigt
att följa utvecklingen från jämställdhetssynpunkt. Något tillkännagivande i
enlighet med motion Sf36 yrkande 3 bör således inte ske, varför motionen
avstyrks.
Garantipension
Vad gäller det föreslagna grundskyddet anser utskottet att garantipensionen
kommer att innebära ett gott grundskydd för pensionärer inom det reformerade
systemet. Garantipensionen är konstruerad så att en inkomstgrundad pension över
1,26 prisbasbelopp för ensamstående pensionär och 1,14 prisbasbelopp för gift
pensionär kommer att resultera i en ökad total pension. Till skillnad mot
riktlinjerna föreslås avräkning nu ske krona för krona upp till nämnda nivå
medan avräkningen mildrats mot en inkomstgrundad pension däröver. Detta medför
att deltidsarbetande personer och andra med något starkare anknytning till
arbetsmarknaden får en ökad behållning av sin inkomstgrundade pension.
Garantipensionen skall inte avräknas mot tjänstepension, privata
pensionsförsäkringar och kapitalinkomster. Detta ger ett förstärkt grundskydd.
Återstående frågor
Flera frågor återstår emellertid att lösa. Det gäller de delar som mer direkt
ingår i det reformerade pensionssystemet, främst utformningen av avgiftsuttaget
om sammanlagt 18,5 % av inkomstunderlaget och pensionsrätt för studier. Av stor
betydelse för det kompletta pensionssystemet är också bostadstilläggen för
pensionärer, den övergångsvisa garantipensionen och efterlevandepensioneringen.
Också reformeringen av förtidspensioneringen har samband med
ålderspensionssystemet. Avsikten är dock att samtliga återstående frågor skall
vara lösta innan pensioner enligt det reformerade pensionssystemet börjar
betalas ut med början år 2001. Vissa av de återstående frågorna har inte kunnat
lösas förrän den närmare utformningen av de grundläggande delarna i
ålderspensionssystemet varit klar. Enligt utskottets mening är det nu endast en
fråga om tid för beredning som krävs och det finns inte anledning att anta att
frågorna inte kan lösas före år 2001. Utskottet anser således att riksdagen nu
bör ta ställning till föreliggande förslag. Något kompletterande underlag
generellt sett behöver inte ske dessförinnan. Med det anförda avstyrker
utskottet motionerna Sf35 yrkande 3 och Sf39 yrkande 3.
I motion Sf37 anges att de nu framlagda förslagen inte klargör vad som kommer
att gälla beträffande grundskyddet för dem som redan nu är pensionärer eller
som inte kommer att omfattas av de reformerade reglerna, dvs. personer födda år
1937 eller tidigare. Frågan om dessa pensionärers grundskydd är emellertid
föremål för utredning och ett utredningsförslag skall lämnas senast den 31
januari 1999. Enligt direktiven 1997:149 skall de nya reglerna utformas så att
i princip ingen pensionär får ett sämre nettoutfall ekonomiskt sett än före
omläggningen. Enligt direktiven skall detta gälla för såväl de pensionärer som
kommer att få del av den övergångsvisa garantipensionen som dem som berörs av
omläggningen enbart avseende den inkomstgrundade pensionen. Utskottet
förutsätter att nödvändiga konsekvensanalyser kommer att redovisas i samband
med förslag till regelförändringar i detta avseende. Något tillkännagivande med
anledning av motion Sf37 är således inte påkallat.
Utskottet anser att det reformerade pensionssystemet kommer att bli stabilt av
flera skäl. I första hand beror detta på att utformningen av det nya ålders-
pensionssystemet vilar på en mycket bred politisk uppgörelse. Som närmare
kommer att framgå av följande avsnitt har det inkomstgrundade systemet dessutom
utformats så att det ger ett finansiellt stabilt system. Båda dessa
förhållanden medför att det nya systemet ökar långsiktigheten, dels i enskilda
människors planering av sin ekonomiska situation inför pensioneringen, dels i
den samhällsekonomiska planeringen. Denna stabilitet kommer även att gynna
tillväxten i den svenska ekonomin.
Motionerna Fi912 yrkande 3 och Sf292 yrkande 1 får anses tillgodosedda med
riksdagens beslut rörande det förslag som nu föreligger.
Vad gäller den närmare utformningen av det nya pensionssystemet, såväl vad
avser inkomstgrundad pension som garantipension, återkommer utskottet nedan vid
behandlingen av de olika förslagen i propositionerna.
Flexibilitet i det nya systemet (prop. 151 avsnitt 29.6)
Propositionen
I det nya pensionssystemet skall inkomstgrundad pension kunna tas ut fr.o.m. 61
års ålder och garantipension fr.o.m. 65 års ålder. Rätt till inkomstgrundad
pension skall kunna tjänas in efter 65 års ålder och även efter uttag av hel
ålderspension.
I propositionen föreslås att delpension inte skall nybeviljas eller ökas efter
utgången av år 2000. För dem som vid denna tidpunkt uppbär delpension samt för
dem som då har sökt och sedermera beviljas delpension för tid med början före
år 2001 bör dock reglerna fortsatt gälla. Detta innebär att år 2004 - när
personer födda år 1939 fyller 65 år - blir det sista året som utbetalning av
delpension kan komma att ske.
Motioner
I motion Sf305 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) anförs bl.a. att det nya
pensionssystemet blir mycket flexibelt. Fr.o.m. 61-årsdagen kan pensionen
lyftas när som helst. Detta sker helt och hållet på försäkringsmässiga villkor,
dvs. den sammanlagda pensionen blir vid en genomsnittlig livslängd densamma.
Flexibiliteten innebär också att den som börjat lyfta pension när som helst kan
meddela att han eller hon upphör med det. Dessa starka inslag av valfrihet är
möjliga eftersom utnyttjandet sker på försäkringsmässiga villkor. Motionärerna
begär i yrkande 4 ett tillkännagivande härom.
I motionen anförs också att det bör vara möjligt att införa än mer
flexibilitet. Motionärerna föreslår därför att det skall vara möjligt för den
som så vill att använda pensionsavsättningar till att mitt i livet under något
år fortbilda sig eller pröva att starta företag. Detta skulle ske på samma
försäkringsmässiga villkor som gäller flexibiliteten fr.o.m. 61 år. Denna
möjlighet skulle för dem som varit med i pensionssystemet under förslagsvis tio
år gälla såväl eventuella privata pensionsförsäkringar och avtalsförsäkringar
som det allmänna pensionssystemet. I många fall skulle kompetenshöjningen eller
nyföretagandet leda till högre framtida inkomster och därmed högre framtida
pensioner än om avbrottet inte gjorts. Skulle så inte bli fallet kan den
enskilde välja att gå i pension vid den tidpunkt han eller hon tidigare tänkt
sig och då få en lägre årlig pension eller att som ett resultat av friåret gå i
pension ett år senare och få samma årliga pension som om avbrottet ej skett. I
yrkande 8 begärs ett tillkännagivande om ett sådant friår.
I motion Sf284 av Ann-Marie Fagerström (s) beklagar motionären att delpensionen
avses bli avvecklad i samband med att det reformerade pensionssystemet införs.
Detta är olyckligt eftersom många människor gärna skulle välja delpension som
innebär en mild övergång från arbetslivet. Samtidigt är det en viktig
arbetsmarknadsåtgärd som ger utrymme åt yngre på arbetsmarknaden. Motionären
begär ett tillkännagivande om att möjlighet till delpension bör finnas kvar i
det reformerade pensionssystemet.
Utskottets bedömning
I enlighet med vad som anförs i motion Sf305 yrkande 4 kommer den nya
inkomstgrundade ålderspensionen att bli flexibel. Motionärerna är således
tillgodosedda med det framlagda förslaget, varför motionsyrkandet avstyrks.
Utskottet motsätter sig däremot förslaget i motion Sf305 yrkande 8 om
möjlighet till ett friår med ersättning från pensionssystemet. Utskottet vill
dock erinra om att i det reformerade systemet finns ingen begränsning vad
gäller antal år som grundar pensionsrätt. Varje års inkomst bidrar till att
höja den slutliga pensionen. Omvänt gäller att varje års uppehåll med
förvärvsarbete - som inte grundar pensionsrätt på annat sätt, t.ex. barnårsrätt
- innebär att den slutliga pensionen blir lägre än vad den annars skulle ha
varit. För pensionsutfallet spelar det i princip ingen roll om en försäkrad
förkortar förvärvslivet genom att börja arbeta senare eller genom att ta en
arbetsfri period mitt i livet. Med det anförda avstyrker utskottet motion Sf305
yrkande 8.
Det reformerade ålderspensionssystemet kommer att ge stort utrymme för uttag av
partiell ålderspension i kombination med fortsatt förvärvsarbete, såväl före
som efter 65 års ålder. Det finns därför inte längre behov av ett särskilt
delpensionssystem i det reformerade ålderspensionssystemet.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag till hur avvecklingen av
delpensioneringen skall ske, och utskottet avstyrker därmed motion Sf284.
Fortsatt behandling av pensionsreformen
Motion
I motion Sf36 av Gudrun Schyman m.fl. (v) anförs att politikerna i först
Pensionsarbetsgruppen och därefter Genomförandegruppen har valt att arbeta inom
lyckta dörrar. De dokument som kommit ut har skickats ut med en kort remisstid.
På grund av den korta remisstiden har flera remissinstanser avstått från att gå
djupare in i problematiken. Vänsterpartiet anser att frågor och problem som kan
uppkomma med det nya pensionssystemet inte längre skall ägas av
Genomförandegruppen. I och med att beslut fattats i riksdagen om
pensionsreformen måste hela riksdagen och alla riksdagens partier tillåtas att
ta ansvar för de frågor som åligger riksdagen att ta ansvar för. Motionärerna
begär i yrkande 2 att riksdagen beslutar att återstående frågor rörande det nya
pensionssystemet överlämnas till en parlamentariskt sammansatt grupp och att
Genomförandegruppen därmed upplöses.
Utskottets bedömning
Några få frågor i det reformerade pensionssystemet har tills vidare lämnats
olösta. Detta gäller utformningen av den så kallade avgiftsväxlingen och den
slutliga utformningen av ?bromsen? och ?gasen?, vilka skall utgöra yttersta
skyddet för pensionssystemets stabilitet. Denna senare fråga påverkar också
ställningstagandena till buffertfondens dimensionering samt placeringsregler
och regler för fondens administration och styrning. Pensionsrätt vid studier är
också en utestående fråga.
Det arbetssätt som använts för att kunna reformera och förändra ATP-systemet
har varit en nödvändighet för att de fem riksdagspartierna i enighet skulle
kunna ställa sig bakom förslaget till reformerad inkomstpension. Viljan att nå
fram till gemensamma beslut bidrar till att ge pensionsbeslutet en ökad
långsiktig stabilitet. Därför är det väsentligt att det fortsatta arbetet med
kvarstående frågor bedrivs enligt samma metod, dvs. att de fem partierna
samverkar tills lösningar som bygger på enighet uppnås. De överenskommelser som
utgör utgångspunkt för princippropositionen 1993/94:250 och förevarande
propositioner 151 och 152 samt riksdagens ställningstagande till
propositionerna skall ligga till grund för det fortsatta arbetet. Utskottet
förutsätter att beredningsarbetet av de återstående frågorna kommer att
bedrivas på samma sätt som skett sedan riksdagens principbeslut i juni 1994.
Liksom tidigare är det viktigt att pensionsöverenskommelsen vårdas.
Med det anförda avstyrker utskottet motion Sf36 yrkande 2.
Finansiell stabilitet i fördelningssystemet (prop. 151)
Propositionen
Enligt riktlinjerna skall intjänad pensionsrätt och utgående pensioner räknas
om på sådant sätt att avgiftsnivån i ålderspensionssystemet kan ligga fast utan
att det uppkommer varaktiga obalanser mellan avgiftsintäkter och
pensionsutbetalningar.
Regeringen anser att den nödvändiga balansen mellan avgiftsinkomster och
pensionsutgifter uppnås i det reformerade fördelningssystemet genom att
intjänade pensionsförmåner och pensionerna knyts till utvecklingen av ett
inkomstindex. I propositionen redovisas
- hur intjänade pensionsrätter inom fördelningssystemet skall följa inkomst-
utvecklingen genom att varje år räknas om med ett inkomstindex,
- hur utgående pension från fördelningssystemet skall beräknas när pension tas
ut (pensionsbehållningen delas med ett delningstal som bestäms med hänsyn till
medellivslängd och en tillväxtnorm),
- hur pensionsbeloppet därefter omräknas i förhållande till inkomstutvecklingen
(omräkning görs med inkomstindexet minskat med tillväxtnormen).
Inkomstindexet beräknas som förändringen av den genomsnittliga pensionsgrundade
inkomsten för samtliga som haft sådan inkomst. Indexet skall kunna bromsas när
den finansiella stabiliteten i fördelningssystemet hotas.
Till en försäkrads ackumulerade pensionsrätter, pensionsbehållningen, skall
dessutom läggas arvsvinster från avlidna försäkrade i samma årskull.
Pensionsbehållningen skall dessutom minskas med förvaltningskostnader för
fördelningssystemet.
Inkomstindex (avsnitt 16)
Utgångspunkter
Pensionssystemet skall vara avgiftsbestämt. Värdet av intjänade pensionsrätter
i fördelningssystemet skall räknas om på ett sådant sätt att avgiftsnivån i
ålderspensionssystemet kan ligga fast utan att det uppkommer varaktig obalans
mellan avgiftsintäkter och pensionsutbetalningar. Tillfälliga under- eller
överskott kan dock uppkomma och skall regleras med en buffertfond. Vidare skall
systemet bygga på livsinkomstprincipen, som bl.a. innebär att samtliga års
pensionsgrundande inkomster under förvärvslivet skall väga lika tungt i
beräkningen av inkomstpensionen, oavsett när under förvärvslivet de tjänas in.
Dessa principer förutsätter att värdet av intjänad pensionsrätt i
fördelningssystemet räknas om med hänsyn till inkomstutvecklingen. Där-
igenom kopplas pensionsförmånens värde till utvecklingen av de inkomster ur
vilka de utgående inkomstpensionerna finansieras. Det medför också att intjänad
pensionsrätt behåller sitt värde relativt den allmänna inkomstnivån.
Omräkningen skall ske genom att pensionsbehållningarna räknas om med den
årliga förändringen av ett index.
I premiepensionssystemet förändras intjänad pensionsrätt i stället med
avkastningen och värdet på fondandelar.
Inkomstmått
Vid val av det inkomstmått som skall ligga till grund för inkomstindexet finns
två alternativ enligt vad som anges i propositionen:
1. ett mått på genomsnittsinkomst per person för de förvärvsarbetande
(genomsnittsindex),
2. ett mått på de förvärvsarbetandes samlade inkomstsumma (summaindex).
Huvudmålet är att de intjänade pensionsrätterna och de utgående pensionerna
(pensionerna dock efter avräkning av en viss tillväxtnorm) skall följa
utvecklingen av genomsnittsinkomsterna för dem som är i förvärvsaktiv ålder.
Detta mål, standardstabilitet, uppnås bäst genom indexering med genom-
snittsindex. Vid sidan av huvudmålet om standardstabilitet finns ytterligare
mål, eller restriktioner. Ett sådant mål är att pensionsutgifterna på sikt
skall följa avgiftsinkomsterna, finansiell stabilitet. Ett finansiellt stabilt
system kännetecknas av att systemets avgifter och utgifter över tiden
balanserar. Ett annat mål är att utvecklingen av pensionsutgifterna på sikt
skall följa utvecklingen av det totala samhällsekonomiska utrymmet,
samhällsekonomisk stabilitet. Ett samhällsekonomiskt stabilt system
kännetecknas av att pensionsutgifternas andel av lönesumman är stabil över
tiden. Båda dessa stabilitetsmål uppnås bäst, om än inte fullständigt, genom
indexering med summaindex. Om summaindex under längre perioder ökar långsammare
än genomsnittsindex (t.ex. på grund av att utvandringen ökar eller nativiteten
sjunker eller andelen icke förvärvsaktiva ökar) och genomsnittsindex används
kommer både pensioner och intjänade pensionsrätter att växa snabbare än
avgiftsunderlaget.
Om genomsnittsindex och summaindex utvecklas likadant uppkommer ingen
målkonflikt mellan standardstabilitet och finansiell stabilitet. Det kan
emellertid inträffa att summaindex under längre perioder ökar långsammare än
genomsnittsindex, t.ex. om utvandringen ökar eller om nativiteten sjunker. Även
vissa förändringar i förvärvsmönster kan medföra att summaindex ökar
långsammare än genomsnittsindex, t.ex. om andelen icke förvärvsaktiva av
befolkningen i yrkesaktiv ålder ökar och de som faller ur den förvärvsaktiva
kategorin inte uppbär någon pensionsgrundande social förmån. Används
genomsnittsindex i systemet kommer i sådana fall både pensioner och intjänade
pensionsrätter riskera att växa snabbare än avgiftsunderlaget. Den buffertfond
som finns i systemet riskerar då att tömmas, på lång sikt därför att de
intjänade pensionsrätterna blir förhållandevis stora, på kortare sikt därför
att de utbetalda pensionerna blir stora i förhållande till avgiftsinkomsterna.
Den sammanvägda målformulering som valts för indexeringen är att sy-
stemet så långt som möjligt skall indexeras med genomsnittsindex, men att
avvikelser härifrån skall göras om systemets finansiella stabilitet hotas.
Avvikelser i indexeringen skall inte göras större eller ske under längre tid än
vad som är nödvändigt för att återställa den finansiella stabiliteten.
Inkomstindex
Pensionsbehållning och utgående pension i fördelningssystemet skall årligen
räknas om med förändringen i ett index benämnt inkomstindex. Inkomstindexet
skall mäta förändringen i inkomstmåttet, dvs. i huvudsak spegla förändringen i
genomsnittlig pensionsgrundande inkomst per person med sådan inkomst. Indexet
skall motsvara den relativa förändringen i den genomsnittliga pensionsgrundande
inkomsten under de senaste tre åren med tillägg för förändringar i det allmänna
prisläget under det senaste året (räknat för senaste period juni-juni).
RFV skall beräkna inkomstindexet som skall fastställas av regeringen varje
år. RFV skall därvid från Konjunkturinstitutet inhämta underlag för en prognos
avseende inkomstutvecklingen de två åren före det år indexet skall avse.
Broms för indexeringen
I situationer när systemets finansiella stabilitet hotas bör indexuppräkningen
således kunna bromsas. En broms som knyts till buffertfondens storlek i
förhållande till de årliga pensionsutbetalningarna (den s.k. fondstyrkan)
utlöses för sent. Bromsen bör därför knytas till kvoten mellan systemets
underförstådda (implicita) pensionsskuld och avgiftsunderlaget. Implicit
pensionsskuld i fördelningssystemet kan anses bestå av två delar: skulden till
dem som ännu är förvärvsaktiva och i färd med att intjäna pensionsrätt och
skulden till pensionärerna vilka är i färd med att förbruka sin
pensionsförmögenhet. För de förvärvsaktiva består den implicita pensionsskulden
vid en viss tidpunkt av de pensionsrätter, omräknade med inkomstindex, som fram
till tidpunkten i fråga intjänats av de förvärvsaktiva. För de pensionerade
består pensionsskulden av individernas pensionsbehållningar vid
pensionstidpunkten, omräknad med följsamhetsindex och reducerad med de
pensionsuttag som gjorts fram till den aktuella tidpunkten. Därutöver skall
pensionsskulden i denna del justeras med hänsyn till den förändring som kan ha
skett i den återstående medellivslängden vid respektive ålder efter
pensionstidpunkten. När systemet är i full funktion består pensionsskulden till
ca två tredjedelar av skuld till förvärvsaktiva och en tredjedel till
pensionerade. Bromsen bör också beakta buffertfondens storlek och förändringar
i återstående medellivslängd.
Minskas den implicita pensionsskulden med behållningen i buffertfonden
erhålls fördelningssystemets nettopensionsskuld. Kvoten mellan
nettopensionsskulden och avgiftsunderlaget kallas nettoskuldkvoten. Vid perfekt
finansiell stabilitet antar denna kvot ett jämviktsläge. Detta värde utgörs av
den kvot som skulle ha registrerats om summaindex använts för systemet (i
stället för genomsnittsindex som föreslås), om buffertfondens avkastning följt
summaindexets utveckling och om dödsriskerna inte ändrats sedan den äldsta
individen pensionerades. En negativ avvikelse av en viss storlek mellan
jämviktskvot och den faktiskt registrerade pensionsskuldkvoten skall föranleda
en bromsning av indexomräkningen. Bromsningen bör utformas så att den uppkomna
avvikelsen elimineras inom ett visst antal år (rimligen 3-7 år). Om positiv
avvikelse efter bromsning uppstår bör indexomräkningen på motsvarande sätt
accelereras, till dess inkomstindex återgått till nivå som om indexet varken
bromsats eller accelererats.
Inkomstbasbeloppet som styr intjänande- och avgiftstaket bör alltid omräknas
med ett inkomstindex som aldrig inbromsats eller accelererats. Skälet är att
andelen av inkomstsumman som skall försäkras i det allmänna ålders-
pensionssystemet inte skall påverkas av eventuell finansiell obalans i
systemet.
Något lagförslag till automatisk balansering lämnas inte i propositionen. Den
exakta utformningen skall beredas ytterligare. Det fortsatta beredningsarbetet
har som utgångspunkt att regler om automatisk balansering skall införas.
Förslag bedöms kunna föreläggas riksdagen i början av år 1999.
Om automatisk balansering inte kan införas bör RFV få i uppdrag att övervaka
systemets finansiella stabilitet. Då kan avdrag eller tillägg till inkomstindex
göras, dock aldrig tillägg över nivån på ett inkomstindex som aldrig minskats
eller ökats.
Genom att använda genomsnittsindex med automatisk balansering omräknas
pensionsförmånernas värde så att dessa följer inkomststandarden för dem i
yrkesaktiv ålder så länge, och i den utsträckning, som det är möjligt för ett
autonomt ålderspensionssystem med fast avgiftssats. Den automatiska
balanseringen kan utformas så att den beaktar förändringar i medellivslängd
genom att pensionskulden årligen beräknas med aktuell statistik för
överlevnadssannolikheter. I nettopensionsskulden beaktas den avkastning som
buffertfonden erhåller.
Även utan särskilda regler för balansering skulle genomsnittsindex ge ett
ålderspensionssystem med goda finansiella stabilitetsegenskaper. Bromsning
torde huvudsakligen behöva tillämpas i vad som historiskt sett får betraktas
som ovanliga situationer. När systemet är i full funktion är det bl.a. efter
längre perioder med nettoutvandring eller låg nativitet som indexeringen skulle
behöva bromsas. Andra faktorer är systematiska förändringar av medellivslängden
och systematiska samband mellan livsinkomst och livslängd.
I och med den gradvisa utfasningen av ATP-beräknade ålderspensionsförmåner
kan dock även en låg ekonomisk tillväxt under utfasningen av dessa förmåner
medföra att indexeringen skulle behöva bromsas eftersom ATP-förmånerna har en
viss bristande följsamhet till den ekonomiska utvecklingen.
De huvudsakliga bestämmelserna om inkomstindexering och omräkning av
pensionsrätter samt om följsamhetsindexering av utgående pensioner tas in i
LIP. Regeringen begär vidare att riksdagen godkänner de föreslagna riktlinjerna
om avsteg från omräkning av pensionsbehållningar och utgående pensioner med
förändringen i inkomstindex.
Omräkning av pensionsrätt (avsnitt 17)
Inkomstindexering
Pensionsbehållningen skall årligen omräknas med ett inkomstindex som mäter den
relativa förändringen under en treårsperiod av genomsnittsindexet. Förändringen
mäts i reala termer med tillägg för förändringar i konsumentprisindex det
senaste året.
Arvsvinstfaktor
Enligt riktlinjerna skall den inkomstgrundade ålderspensionen utgöra ett
självständigt system. De intäkter av ålderspensionsavgiften som förs till
fördelningssystemet används för att finansiera löpande utbetalningar av
inkomstgrundad ålderspension. Tillfälliga över- och underskott inom
fördelningssystemet skall balanseras med en buffertfond. För dem som avlider
före pensioneringen kommer emellertid intjänade pensionsrätter aldrig att ge
upphov till någon utgående pension. Om motsvarande pensionsavgifter skulle
tillfalla buffertfonden utan någon ytterligare åtgärd skulle på sikt, om de
demografiska förhållandena är stabila, ett överskott så småningom uppstå inom
ålderspensionssystemet allteftersom avlidnas pensionsavgifter ackumuleras inom
systemet. För att ett sådant förhållande inte skall uppstå bör de avlidnas
pensionsbehållningar tillfalla resten av försäkringskollektivet.
Pensionsbehållningar efter avlidna i förvärvsaktiva åldrar som tilldelas de
kvarlevande benämns här arvsvinster.
Arvsvinster fördelas löpande bland kvarlevande i samma ålder. Vid en löpande
fördelning får livsinkomstmönster genomslag. (Efter pensioneringen ingår
arvsvinster i stället i ett delningstal som inte omräknas efter det år personen
fyllt 65.) En arvsvinstfaktor fastställs för varje år av regeringen eller den
myndighet regeringen bestämmer, och pensionsbehållningen räknas om med denna
faktor.
Vid partiellt pensionsuttag skall individens kvarvarande pensionsbehållning
räknas om med såväl inkomstindex som arvsvinstfaktor.
Enligt huvudregeln skall den sammanlagda faktiska pensionsbehållning som
ackumulerats för de personer som avlider ett visst år fördelas mellan de
kvarlevande i samma åldersgrupp. Att fördelningen grundas på faktiska
förhållanden medför en viss tidseftersläpning. För personer som är eller skulle
blivit 60 år skall fördelningen däremot ske med utgångspunkt i förhållandet
mellan (statistiskt sett) avlidnas och kvarlevandes pensionsbehållning i olika
åldrar med utgångspunkt i officiell livslängdsstatistik för befolkningen. Detta
motsvarar effekten för dem som då har pension och får arvs-vinster beaktade i
delningstalet.
Fördelningen av arvsvinster för åldrarna 60-64 år bygger på
livslängdsstatistik för den femårsperiod, under vars sista år individen fyllde
59 år. När personen fyller 65 år grundas beräkningen på livslängdstabeller
under vars sista år personen fyllde 63 år. Livslängdstabeller avser män
respektive kvinnor men hopviktas till en gemensam sådan för
arvsvinsttilldelning.
Arvsvinster tilldelas inte efter personer som avlidit före år 1999.
Förvaltningskostnadsfaktor
Kostnader för förvaltningen av ålderspensionssystemets fördelningsdel täcks av
avgifterna som finansierar systemet. Förvaltningskostnaderna belastar AP-fonden
och skall för år 2001 till 60 % täckas genom minskning av pensionsbehållningen.
Andelen som skall täckas genom en sådan minskning skall efter år 2001 öka med 2
procentenheter per år fram till år 2021, då uttag kommer att ske med hela
kostnaden. Förvaltningskostnaden tas ut årligen av de försäkrade så länge de
deltar som förvärvsaktiva i systemet. Enligt preliminära och osäkra bedömningar
kan det i fullfunktionsstadiet bli fråga om en årlig nedjustering av
pensionsbehållningarna med knappt 0,02 % och en minskning av pensionen med
omkring 0,7 % i förhållande till en situation utan justering.
Det begränsade uttaget av förvaltningskostnader under åren 2001-2020 ökar
marginellt risken för att den s.k. bromsen skall utlösas.
En årlig förvaltningskostnadsfaktor skall ligga till grund för den
nedjustering av pensionsbehållningen som görs för att täcka
förvaltningskostnader. Förvaltningskostnadsfaktorn skall årligen fastställas av
regeringen eller av den myndighet regeringen bestämmer.
Beräkning och indexering av utgående pension (avsnitt 18.2, 18.3 och 29.5)
Tillväxtnorm
Om den utgående pensionen skulle knytas direkt till förändringen i
inkomstindex, skulle pensionärens standardnivå på sikt stiga och bli högre ju
äldre han eller hon blir, förutsatt att den reala inkomsttillväxten i samhället
är positiv. Den sammanlagda livspensionen skall samtidigt bero på individens
pensionsbehållning och förväntat antal år som pensionär. Om den utgående
inkomstpensionen skall öka med den allmänna inkomsttillväxten måste
begynnelsepensionen sättas förhållandevis lågt.
Enligt de fastlagda riktlinjerna är det motiverat att utforma sättet att
beräkna den utgående inkomstpensionen så att begynnelsepensionen från det
reformerade fördelningssystemet sätts högre, bl.a. för att mildra den sänkning
av inkomsten som en övergång från förvärvsarbete till pension i de flesta fall
innebär för den enskilde. Med en högre begynnelsepension, och den sammanlagda
livspensionen bestämd av pensionsbehållningens storlek, kommer det utgående
pensionsbeloppet således inte att öka lika kraftigt år från år. Enligt
riktlinjerna skall ålderspensionsreformen utformas på sådant sätt att
utbetalningsprofilen blir jämn, dvs. att det reala värdet av utgående pensioner
blir stabilt. En relativt sett högre begynnelsepension och jämn
utbetalningsprofil uppnås genom att delningstalet vid beräkning av
begynnelsepension från fördelningssystemet beräknas med hänsyn till en viss
norm och genom att den utbetalda inkomstpensionen följer inkomstindexets
utveckling genom följsamhetsindexering kring denna norm.
ATP-systemet i dess nuvarande utformning beräknas vara i balans om den
framtida reala tillväxten uppgår till 2 %. Med denna tillväxt kommer även ATP-
systemets utgifter i ett mer långsiktigt perspektiv att utvecklas i samma takt
som avgiftsinkomsterna. Vid lägre tillväxt än 2 % kommer de ATP-baserade
ålderspensionerna att ta i anspråk en allt större del av avgiftsunderlaget. En
sådan utveckling undviks om de ATP-baserade ålderspensionerna
följsamhetsindexeras kring normen 2,0. Risken för årligen realt sjunkande
pensioner ökar dock påtagligt med denna norm. Enligt riktlinjerna bör en sådan
utveckling undvikas.
Ett alternativ som har övervägts är att inkomstpensionen följsamhetsindexeras
kring normen 1,5 och de ATP-baserade ålderspensionerna kring normen 2.
Nackdelarna med en sådan lösning är att äldre pensionärer får en sämre
inkomstutveckling jämfört med yngre. Inriktningen har därför varit att finna en
lösning som innebär samma följsamhetsindexering för ATP-baserade
ålderspensioner som för inkomstpension. Detta kräver en kompromiss mellan
behovet av att skapa ett stabilt ålderspensionssystem och den jämna
utbetalningsprofil som enligt riktlinjerna skall gälla för de reformerade
inkomstpensionerna. Under beredningen har övervägts två alternativ, en fast
norm 1,75 eller en norm efter tillväxt inom intervallet 1,5-2 %. Normen 1,75
ger därvid tillfredsställande finansiell stabilitet vad gäller ATP-systemet.
Detta vägs dock mot att med denna norm ökar risken för återkommande
nedjusteringar av de framtida pensionerna. Regeringen anser mot bakgrund av den
stora osäkerhet som råder om den framtida tillväxten att det är viktigt att
pensionssystemet utformas så att det fungerar även i en situation med
långvarigt låg tillväxt. Detta talar för en fast norm i det reformerade
systemet men även för en viss försiktighet vid valet av normhöjd.
Regeringens bedömning är att normen 1,5 visserligen skulle innebära en
godtagbar kombination av olika faktorer. Emellertid kan inte helt bortses från
att denna norm medför en betydande utgiftsökning för ATP-baserade ålders-
pensioner. I bedömningen har hänsyn tagits till att utgiftsökningen till viss
del skulle balanseras av lägre utgifter för garantipensioner vid långvarigt låg
tillväxt. Mot bakgrund härtill föreslår regeringen att normen för
följsamhetsindexeringen av inkomstpensioner sätts till 1,6.
Valet av norm påverkar således genomsnittligt sett inte den sammanlagda
inkomstpensionen i det reformerade systemet, däremot påverkas
pensionsutbetalningarnas fördelning under pensionsperioden.
Delningstal för beräkning av årlig pension
Inom fördelningssystemet skall inkomstpensionens årsbelopp beräknas genom att
pensionsbehållningen vid pensioneringstidpunkten divideras med det s.k.
delningstalet. I delningstalet skall beaktas återstående medellivslängd vid
pensioneringstillfället och den tillväxtnorm som utgör utgångspunkt för
följsamhetsindexering av utgående pensionsbelopp, dvs. normen 1,6. Att
delningstalet tar hänsyn till denna norm innebär som nämnts en högre
begynnelsepension än om pensionen successivt räknas om med real tillväxt år för
år.
Vid pensionsuttag före det år den pensionsberättigade fyller 65 år skall ett
preliminärt delningstal fastställas. Delningstalet skall därvid baseras på
livslängdsstatistik för den femårsperiod under vars sista år den
pensionsberättigade fyllde 59 år. Detta preliminära delningstal räknas inte om
förrän vid 65 år. Ett definitivt delningstal fastställs för varje årsklass vid
ingången av det år då den pensionsberättigade uppnår 65 års ålder.
Delningstalet baseras på livslängdsstatistik för den femårsperiod under vars
sista år den pensionsberättigade fyllde 63 år.
Delningstalet skall vara lika för kvinnor och män och beräknas utan
hänsynstagande till inkomstskillnader mellan könen. Delningstalet efter 65 år
påverkas inte av förändringar i befolkningens medellivslängd. Delningstalet
skall fastställas av regeringen eller av den myndighet som regeringen
bestämmer.
Vid partiellt pensionsuttag görs omräkning av pensionen vid varje årsskifte.
Det månatliga pensionsbeloppet skall vara lika stort varje månad (i fasta
priser och vid 1,6 % årlig realtillväxt).
Tillkommande pensionsförmån beräknas med delningstalet för individens ålder
då utbetalningen av det tillkommande beloppet påbörjas.
I så gott som samtliga fall kommer nya pensionsrätter att fastställas efter
det att individen har börjat lyfta sin pension. I de flesta fall kommer
nybeviljad inkomstpension att öka vid nästföljande två årsskiften med arvsvinst
och indexförändring och pensionsrätt intjänad året före pensioneringsåret och
intjänad under pensioneringsåret.
Följsamhetsindexering av utgående pension
Utgående inkomstpension skall årligen räknas om med inkomstindexets
procentuella förändring med hänsyn tagen till att delningstalet fastställts med
utgångspunkt i normen 1,6 (följsamhetsindexering). Detta innebär ungefär
detsamma som att omräkning sker med den procentuella inkomstförändringen
minskad med talet 1,6. Följsamhetsindex av inkomstpension skall ske fr.o.m.
årsskiftet 2001/2002. Även ATP-baserade pensioner följsamhetsindexeras. Detta
ger ett stabilt system redan under övergångsperioden.
En relativt sett högre begynnelsepension och jämn utbetalningsprofil uppnås
som nämnts genom att delningstalet vid beräkning av begynnelsepension från
fördelningssystemet beräknas med hänsyn till en viss norm och genom att den
utbetalda inkomstpensionen följer inkomstindexets utveckling genom
följsamhetsindexering kring denna norm.
Följsamhetsindex innebär att inkomstpensionen inte skall räknas om med hela
förändringen i inkomstindex utan med denna förändring minskad med den
uppräkning som redan tillgodoräknats i delningstalet. Om den reala tillväxten
blir samma som normen räknas inkomstpensionen om med inflationen. Vid högre
real tillväxt än 1,6 kommer, utöver priskompensation, även ett visst påslag att
göras på pensionen. Vid lägre tillväxt än 1,6 får pensionären däremot inte full
kompensation för prisutvecklingen.
Utskottets bedömning
Utskottet har redan i föregående avsnitt påtalat vikten av att det nya
pensionssystemet blir ekonomiskt stabilt. ATP-systemet har visat sig inte vara
ekonomiskt hållbart på grund av att det är förmånsdefinierat och inte
avgiftsbestämt samt, under vissa förhållanden, på grund av att intjänade
pensionsrätter och utgående pensioner är prisindexerade. ATP-systemet fungerar
på sikt endast vid en ekonomisk tillväxt i samhället på minst 2 %. I annat fall
krävs en kraftig höjning av avgiftsuttaget.
Det nya systemet är avgiftsbestämt på så sätt att såväl avgifter som
tillgodoräknade pensionsrätter skall utgöra 18,5 % av pensionsunderlaget, varav
till fördelningssystemet hänförs 16 procentenheter. I enlighet med
livsinkomstprincipen skall intjänade pensionsrätter få samma värde, oavsett när
under livet de tjänas in. De behöver därför räknas upp med inkomstutvecklingen.
För att människor skall kunna lita på det nya systemet och våga planera sin
ekonomi i förvissning om att ålderspensionssystemets regelverk kommer att stå
sig över lång tid är det nödvändigt att det nya systemet, förutom att det vilar
på en bred politisk grund, görs följsamt mot samhällsekonomin och den
demografiska utvecklingen. Såväl intjänade pensionsrätter som utgående
pensioner skall anpassas till tillväxten i samhällsekonomin, även om detta vid
en låg ekonomisk tillväxt kommer att leda till att pensionerna utvecklas i
långsammare takt än vid högre tillväxt.
I det framlagda förslaget finns flera inslag som ökar den ekonomiska
stabiliteten i det inkomstrelaterade ålderspensionssystemet samtidigt som
intjänade pensionsrätter får samma värde, oavsett när under livet de tjänas in.
Utskottet har som ett led i beredningen av propositionerna hållit en offentlig
utfrågning för att få ytterligare synpunkter på om de föreslagna lösningarna
åstadkommer ett på bästa sätt ekonomiskt stabilt system (en utskrift från
utfrågningen har bifogats betänkandet).
I propositionen föreslås att intjänade pensionsrätter och - bortsett från den
norm som ingår i delningstalet - utgående pensioner så långt som möjligt skall
följa utvecklingen av genomsnittsinkomsten för dem som är i förvärvsaktiv
ålder, dvs. en standardsäkring av intjänade pensionsrätter och utgående
pensioner. Avvikelse i indexeringen skall däremot kunna göras om systemets
finansiella stabilitet hotas. En sådan avvikelse, s.k. broms, skall inte göras
större eller ske under längre tid än som är nödvändigt för att återställa den
finansiella stabiliteten.
Vid utskottets offentliga utfrågning framgick att en följsamhet i förhållande
till förändringen i avgiftsunderlaget, dvs. en inkomstindexering baserad på ett
summaindex, hade varit att föredra ur ren stabilitetssynpunkt. Ett
genomsnittsindex i kombination med en väl fungerande broms för indexeringen
ansågs dock innebära att det inkomstgrundade ålderspensionssystemet blir så
stabilt man i dag kan kräva.
Med hänsyn härtill delar utskottet regeringens uppfattning att indexeringen
så långt möjligt skall ske med utgångspunkt i genomsnittsindex så att intjänade
pensionsrätter och utgående pensioner följer standardutvecklingen för de
förvärvsaktiva. Det är då nödvändigt att det finns en broms för indexering,
även om detta i händelse av att den utlöses för de försäkrade personerna kommer
att innebära en begränsad uppräkning av pensionsrätter och pensioner. När
balansen i systemet återställts kan uppräkningen åter accelereras upp till
ursprunglig nivå.
Enligt vad som anges i propositionen torde bromsning av indexeringen
huvudsakligen behöva tillämpas i vad som historiskt sett får betraktas som
ovanliga situationer. När systemet är i full funktion är det bl.a. efter längre
perioder med nettoutvandring eller låg nativitet som indexeringen skulle behöva
bromsas. Andra faktorer är systematiska förändringar av medellivslängden och
systematiska samband mellan livsinkomst och livslängd. Det anges dock att under
utfasningen av ATP-beräknade pensioner kan även en låg ekonomisk tillväxt
medföra att indexeringen skulle behöva bromsas eftersom ATP-förmånerna har en
bristande följsamhet till den ekonomiska utvecklingen. Utskottet noterar också
att det begränsade uttaget av förvaltningskostnader åren 2001-2020 anges
marginellt öka risken för att bromsen skall utlösas.
Den tekniska konstruktionen av bromsen är emellertid viktig. Regeringen avser
att i början av oktober 1998 kunna presentera en departementspromemoria, som
under hösten skall sändas på remiss. En proposition beräknas kunna föreläggas
riksdagen under våren 1999. För att få ett autonomt ålders-pensionssystem torde
det enligt utskottets mening vara nödvändigt att det blir en automatiskt
verkande broms för indexeringen. Hur känslig bromsen blir får också effekter på
hur stor buffertfonden behöver vara. Vid en känslig broms kan buffertfonden
vara mindre. Utskottet kommer i ett senare avsnitt, Finansiell infasning av det
reformerade ålderspensionssystemet, att redovisa förslag om överflyttning av
medel från AP-fonden till statsbudgeten.
Vid den offentliga utfrågningen påpekades från några håll att det
förhållandet att delningstalet inte förändras efter 65 års ålder innebär en
eftersläpning i anpassningen till en ökning av medellivslängden. Om
delningstalet förändras efter 65 år skulle stabiliteten öka. Utskottet anser
det viktigt att effekten av ett fast delningstal från 65 års ålder följs noga
av detta skäl men också för att bedöma hur stora skillnader i pensionens
storlek som kan uppstå för en årskull i förhållande till den närmast föregående
årskullen när ny statistik visar på större förändringar i 65-åringars
återstående medellivslängd i förhållande till vad som bedömdes året innan.
Utskottet anser sammanfattningsvis att de föreslagna reglerna för det
inkomstgrundade ålderspensionssystemet innebär att det nya systemet kommer att
inom sig klara de finansiella påfrestningar som man i dag har möjlighet att
överblicka. Det nya inkomstgrundade systemet blir således så finansiellt
stabilt som man i dag kan kräva.
Utskottet föreslår att riksdagen godkänner de i propositionen föreslagna
riktlinjerna om broms för indexering.
Utskottet återkommer i övrigt senare i betänkandet till den närmare
regleringen av inkomst- och följsamhetsindexeringen m.m.
Basbeloppet (prop. 151)
Propositionen (avsnitt 6.4 och 6.5)
I propositionen föreslås att det år 2001 införs ett basbelopp som årligen
räknas om med den relativa förändringen i inkomstindex. Detta basbelopp skall
benämnas inkomstbasbelopp och skall för år 2001 motsvara det förhöjda
basbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL).
Inkomstbasbeloppet skall årligen fastställas av regeringen.
Basbeloppen enligt 1 kap. 6 § AFL skall fr.o.m. år 1999 benämnas
prisbasbelopp respektive förhöjt prisbasbelopp.
Utskottets bedömning
Utskottet tillstyrker förslaget. Utskottet vill i sammanhanget nämna att
regeringen i 1998 års ekonomiska vårproposition (prop. 1997/98:150) föreslår
att basbeloppet för år 1999 och framåt beräknas utifrån hela förändringen av
det allmänna prisläget som skett från juni 1997. Dessutom skall beräkningen av
folk- och tilläggspension, pensionstillskott och delpension för år 1999 ske
utifrån basbeloppet minskat med 1 % och fr.o.m. år 2000 utifrån hela
basbeloppet.
Allmänt om inkomstgrundad ålderspension (prop. 151)
Inkomstgrundad ålderspension enligt det reformerade ålderspensionssystemet
skall bestå av inkomstpension, som finansieras inom ramen för
fördelningssystemet, och premiepension från premiepensionssystemet. Förutom
ålderspension skall inom premiepensionssystemet finnas två former av
efterlevandeskydd.
Pensionsrätt skall utgöra 18,5 % av de inkomster och belopp som grundar
pensionsrätt, pensionsunderlaget. Därav skall 16 procentenheter användas för
att finansiera utgående pensioner inom fördelningssystemet, inkomstpension, och
resterande 2,5 procentenheter tillgodoräknas inom premiepensionssy-
stemet.
Det nya pensionssystemet skall bygga på livsinkomstprincipen, dvs. pensionen
baseras på inkomsterna under hela förvärvslivet. Tillgodoräknad pensionsrätt
grundas huvudsakligen på den pensionsgrundande inkomsten. Förtidspension, vård
av små barn, plikttjänstgöring och studier grundar pensionsrätt enligt
särskilda regler.
Pensionsbehållning i fördelningssystemet, som utgörs av summan av
tillgodoräknade pensionsrätter, skall årligen räknas om med ett inkomstindex
samt med den försäkrades andel av arvsvinster och kostnader för administration.
Ålderspensionens årsbelopp skall beräknas på grundval av pensionsbehållningen,
delad med ett delningstal, som grundas på en beräknad återstående
medellivslängd vid pensioneringen och en tillväxtnorm.
Inkomstpension skall kunna tas ut som hel, tre fjärdedels, halv eller en
fjärdedels pension. Den utgående pensionen skall knytas till ett index, som
följer den allmänna inkomstutvecklingen.
De avsatta medlen till premiepensionssystemet skall fonderas på ett
individuellt konto och behållningen ökar med avkastningen i fonden.
Premiepension skall vara livsvarig och kunna tas ut som partiell förmån.
Försäkrad för inkomstgrundad ålderspension (prop. 151
avsnitt 7)
Gällande ordning
Försäkrade för folkpension och ATP är enligt 1 kap. 3 § AFL dels svenska
medborgare, oberoende av var de är bosatta, dels utländska medborgare och
statslösa som är bosatta i Sverige. Utländska sjömän på svenska handelsfartyg
är försäkrade för ATP även om de inte är bosatta i Sverige. Dessutom gäller att
den som någon gång tillgodoräknats pensionspoäng är försäkrad för ATP även om
han eller hon inte uppfyller andra krav för att vara försäkrad.
En försäkrad som lämnar Sverige skall fortfarande anses vara bosatt i riket
om utlandsvistelsen är avsedd att vara längst ett år. Den som av en statlig
arbetsgivare sänds till ett annat land för arbete för arbetsgivarens räkning
anses som bosatt i Sverige under hela utsändningstiden även om denna är avsedd
att vara längre än ett år. Detta gäller också medföljande make (eller
motsvarande) samt barn som inte fyllt 18 år.
Vidare skall enligt RFV:s föreskrifter (RFFS 1985:16) om inskrivning och
avregistrering hos allmän försäkringskassa en person som kommer till Sverige
med avsikt att vistas här stadigvarande anses bosatt i Sverige. Detsamma gäller
om han eller hon har för avsikt att stanna endast under en begränsad tid,
förutsatt att anledningen till vistelsen är förvärvsarbete eller studier och
att vistelsen är avsedd att vara längre tid än ett år.
Enligt förordning (EEG) nr 1408/71 gäller i fråga om social trygghet, vilket
omfattar bl.a. intjänande av rätt till ålderspension, att en förvärvsarbetande
skall omfattas av lagstiftningen endast i det land där han eller hon är verksam
som anställd eller egen företagare, oberoende av i vilket land vederbörande är
bosatt. Den som är utsänd av en arbetsgivare i ett EU/EES-land till ett annat
sådant land för ett arbete där som är avsett att vara högst ett år skall dock
omfattas av lagstiftningen i det utsändande landet. Att en person på detta sätt
skall omfattas av lagstiftningen i ett visst land innebär att såväl villkoren
för att kunna tjäna in pensionsrätt som skyldigheten att erlägga avgifter till
bl.a. ålderspensionssystemet bestäms av den nationella lagstiftningen.
Sverige har vidare ingått konventioner om social trygghet med flera länder,
såväl inom som utom EU.
Enligt 11 kap. 2 § sista stycket AFL finns möjlighet att i vissa fall genom
en s.k. ATP-förbindelse åstadkomma att en inkomst grundar pensionsrätt i
Sverige trots att den enligt huvudreglerna inte skulle göra det. Genom
förbindelsen åtar sig arbetsgivaren, utan att vara avgiftsskyldig enligt svensk
lag eller konvention, att betala tilläggspensionsavgift på den lön som betalas
ut till en arbetstagare.
Propositionen
I propositionen framhålls att försäkringsbegreppet i AFL är föremål för en
generell översyn, bl.a. mot bakgrund av de utvidgningar och inskränkningar som
följde med EES-avtalet såvitt avser tillhörigheten till svensk socialförsäkring
men också med beaktande av önskemålet om ett stärkt samband mellan avgifter och
förmåner. En sådan översyn har skett inom Utredningen om socialförsäkringens
personkrets. Utredningens betänkande En lag om socialförsäkringar (SOU 1997:72)
har remissbehandlats, och avsikten är enligt regeringen att efter ytterligare
beredning skapa ett enhetligt försäkringsbegrepp för hela
socialförsäkringsområdet.
I avvaktan på beredningen av nämnda betänkande föreslås att nuvarande regler
i AFL om vilka personer som skall vara försäkrade för inkomstgrundad
ålderspension och i vilka fall inkomster i annat land skall vara
pensionsgrundande i Sverige tills vidare i princip oförändrade skall överföras
till det reformerade ålderspensionssystemet.
Vidare föreslås att en motsvarighet till nuvarande ATP-förbindelser tills
vidare skall införas i det reformerade pensionssystemet samt att dessa och
redan tecknade ATP-förbindelser skall ges giltighet för såväl ATP som
reformerad ålderspension.
Det föreslås också att tidigare ingångna konventioner om intjänande av ATP
skall äga tillämpning även fortsättningsvis samt också såvitt avser
pensionsrätt i det reformerade ålderspensionssystemet.
Utskottets bedömning
Utskottet, som noterar att förslagen i denna del inte har föranlett några
motionsyrkanden, biträder regeringens förslag om vilka som skall vara
försäkrade för inkomstgrundad ålderspension och vilka inkomster i annat land
som skall vara pensionsgrundande i Sverige.
Pensionsrätt (prop. 151)
Pensionsgrundande inkomster och beräkning av pensionsgrundande inkomst (avsnitt
8.1)
Gällande ordning
Pensionsgrundande inkomst av anställning är enligt 11 kap. 2 § AFL framför allt
lön, annan ersättning i pengar och nettovärdet av andra utgivna skattepliktiga
förmåner (t.ex. fri kost, bostadsförmån eller bilförmån) till en arbetstagare i
allmän eller enskild tjänst. Som inkomst av anställning räknas också ersättning
i pengar eller andra skattepliktiga förmåner för arbete som en försäkrad utfört
för annans räkning utan att vara anställd, s.k. uppdragsinkomst.
Pensionsgrundande inkomst av annat förvärvsarbete är enligt 11 kap. 3 § AFL
främst inkomst av aktiv näringsverksamhet, dvs. näringsverksamhet i vilken den
försäkrade arbetat i inte oväsentlig omfattning. Näringsverksamhet i utlandet
hänförs alltid till passiv näringsverksamhet och är inte pensionsgrundande i
Sverige. Om mottagaren av ersättning för utfört arbete innehar F-skattsedel
skall innehavaren av skattsedeln själv betala socialavgifter i form av
egenavgifter på ersättning för utfört arbete. Ersättningen utgör i sådant fall
pensionsgrundande inkomst av annat förvärvsarbete.
Till inkomst av annat förvärvsarbete räknas också ersättning för utfört
arbete om utbetalaren är en fysisk person eller ett dödsbo om ersättningen
understiger 10 000 kr och inte utgör en utgift i näringsverksamhet.
Även ersättning från en arbetsgivare som är bosatt utomlands eller är en
utländsk juridisk person betraktas som inkomst av annat förvärvsarbete om
arbetet utförts i Sverige samt arbetsgivaren och arbetstagaren har träffat
överenskommelse om att ersättningen skall hänföras till sådan inkomst (s.k.
omvänt likställighetsavtal).
Enligt 11 kap. 2 och 3 §§ AFL är olika socialförsäkringsersättningar m.m.
pensionsgrundande antingen som inkomst av anställning eller som inkomst av
annat förvärvsarbete.
Propositionen
I propositionen föreslås att de regler i nuvarande pensionssystem som bestämmer
vilka inkomster och förmåner som är pensionsgrundande för ATP skall överföras
med i princip oförändrad innebörd till det reformerade pensionssystemet.
Motion
I motion Sf36 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs i yrkande 4 ett
tillkännagivande om ungdomar och kvalificeringsreglerna i de pensionsgrundande
socialförsäkringsförmånerna. Enligt motionärerna har ungdomar med korta
vikariat och projektanställningar svårt att kvalificera sig för t.ex.
sjukpenning. Motionärerna anser att frågan bör ses över i samband med att
frågan om rätt att kvarstå i arbete till 67 år behandlas.
Utskottets bedömning
Sjukpenning, föräldrapenningförmåner, arbetslöshetsersättning m.fl.
ersättningar kommer enligt förslaget att vara pensionsgrundande även inom det
reformerade pensionssystemet. Personer, t.ex. ungdomar, som på grund av
tillfälliga och korta anställningar har svårt att kvalificera sig för
sjukpenning eller liknande kommer liksom i ATP-systemet inte att tillgodoräknas
pensionsrätt på ?utebliven? sjukpenning eller annan ersättning. Med ett ålders-
pensionssystem baserat på livsinkomstprincipen kan - oavsett problemets
omfattning - ett sådant förhållande i det enskilda fallet få en ogynnsam effekt
på ålderspensionens storlek. Utskottet anser emellertid att detta inte i första
hand är ett problem som bör lösas inom ramen för ett ålderspensionssystem. Med
hänsyn härtill avstyrker utskottet motion Sf36 yrkande 4.
Utskottet, som inte har något att erinra mot regeringens förslag, tillstyrker
förslagen om pensionsgrundande inkomster och beräkning av pensionsgrundande
inkomst.
Avdrag för den allmänna pensionsavgiften vid beräkning av pensionsgrundande
inkomst (avsnitt 8.2)
Gällande ordning
Pensionsgrundande inkomst för allmän tilläggspension utgörs enligt 11 kap. 5 §
AFL av summan av inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete i
den mån denna summa överstiger det vid årets ingång gällande förhöjda
basbeloppet.
Vid beräkning av pensionsgrundande inkomst bortses från inkomster av
anställning och annat förvärvsarbete i den mån summan av dessa överstiger 7,5
förhöjda basbelopp.
Enligt lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift skall den som uppbär
inkomst av anställning eller annat förvärvsarbete under år 1998 betala allmän
pensionsavgift med 6,95 % av avgiftsunderlaget. Avgiftsunderlaget utgörs av
summan av inkomster av anställning, efter vissa kostnadsavdrag, och inkomster
av annat förvärvsarbete till den del summan understiger 7,5 förhöjda
basbelopp. Allmän pensionsavgift betalas inte av den som vid årets ingång har
fyllt 65 år och inte heller av en försäkrad vars inkomster för året understiger
24 % av basbeloppet.
Propositionen
Enligt vad som anförs i propositionen har reglerna för beräkning av
pensionsgrundande inkomst inte anpassats med hänsyn till att det införts en
allmän pensionsavgift, och dessförinnan allmänna egenavgifter. Därigenom har en
skillnad uppstått mellan hur avgifter enligt lagen om socialavgifter respektive
lagen om allmän pensionsavgift påverkar beräkningen av sådan inkomst.
I princippropositionen (prop. 1993/94:250) lämnades frågan om en eventuell
avgiftsväxling öppen, och av det skälet lämnades inte något förslag om de
allmänna egenavgifternas behandling vid beräkning av pensionsrätt. Samtidigt
anfördes att det finns principiella argument för att allmänna egenavgifter
generellt bör dras ifrån vid beräkning av pensionsgrundande inkomst.
Enligt regeringen bör den pensionsgrundande inkomsten och därmed den
pensionsrätt som tillgodoräknas vara oberoende av i vilken form olika
offentliga åtaganden finansieras. Valet mellan finansiering med
arbetsgivaravgift eller med allmän pensionsavgift bör sålunda inte påverka den
pensionsförmån som tjänas in.
Eftersom pensionsförmånerna påverkas av nivån på arbetsgivaravgifterna men
inte av nivån på den allmänna pensionsavgiften föreslår regeringen att vid
fastställande av pensionsgrundande inkomst ett belopp skall avräknas som
motsvarar den allmänna pensionsavgiften. Till grund för avräkningen skall ligga
den slutligt debiterade allmänna pensionsavgiften oavsett om denna betalas
eller ej. Förslaget förutsätter eller betingas enligt regeringen inte av en
eventuell avgiftsväxling inom ramen för ålderspensionssystemet.
Enligt vad som anges i propositionen innebär förslaget att den
pensionsgrundande inkomsten kommer att skilja sig från bruttoinkomsten. Vidare
innebär det att den pensionsgrundande inkomsten för den vars inkomster av
anställning och annat förvärvsarbete är lägre än eller något överstiger
förmånstaket reduceras jämfört med om dagens regler bibehålls.
Förslaget innebär också att den pensionsgrundande inkomsten för dem med höga
inkomster inte kommer att reduceras. Detta är dock enligt regeringen en effekt
av intjänandetaket för pensionsgrundande inkomst.
Utskottets bedömning
Regeringens förslag i denna del har inte föranlett några motionsyrkanden.
Utskottet biträder förslaget om avdrag för den allmänna pensionsavgiften men
vill samtidigt framhålla följande.
Avsikten är att det reformerade ålderspensionssystemet skall finansieras med
ålderspensionsavgifter som motsvarar den pensionsrätt som tjänas in. Det
innebär att avgifterna skall uppgå till 18,5 % av pensionsgrundande inkomster
och pensionsgrundande belopp. Den allmänna pensionsavgiften, som betalas av den
enskilde, tas för närvarande ut med 6,95 % av pensionsgrundande inkomster.
Frågan hur ålderspensionsavgifterna slutligen skall tas ut respektive fördelas
mellan arbetsgivare och de enskilda är ännu inte avgjord.
En höjning av den allmänna pensionsavgiften utan kompensation i lönehänseende
skulle få till följd att de pensionsgrundande inkomsterna sänks ytterligare
genom avdraget för den allmänna pensionsavgiften. Detta påverkar i sin tur
pensionernas storlek. För att undvika att så sker är det enligt utskottet av
största vikt att det går att finna en lösning som beaktar effekterna av ändrat
avgiftsuttag på pensionsunderlaget.
Vissa gränser för intjänande av pensionsrätt (avsnitt 8.3)
Propositionen
Enligt 11 kap. 2 § AFL är anställningsinkomster under 1 000 kr från en och
samma arbetsgivare under ett år inte pensionsgrundande. Enligt 11 kap. 3 § AFL
gäller att den sammanlagda inkomsten av aktiv näringsverksamhet ett år måste
uppgå till minst detta belopp för att vara pensionsgrundande. Nämnda
begränsningar har införts av administrativa skäl. Någon motsvarande begränsning
gäller däremot inte för socialförsäkringsersättning m.m.
I propositionen föreslås att nuvarande regler i AFL om minsta belopp för att
en viss inkomst skall betraktas som pensionsgrundande skall överföras i princip
oförändrade till det reformerade ålderspensionssystemet. Tillfälliga
förvärvsinkomster av verksamhet som inte bedrivs självständigt och vissa
forskarstipendier (s.k. Marie Curie-stipendier) skall dock inte vara
pensionsgrundande om de under ett år inte har uppgått till 1 000 kr.
Utskottets bedömning
Utskottet biträder regeringens förslag om vissa gränser för intjänande av
pensionsrätt.
Pensionsgrundande belopp
Allmänt
Med ett livsinkomstbaserat ålderspensionssystem uppstår ett behov av särskild
kompensation i pensionshänseende för sådan frånvaro från arbetsmarknaden som
inte rimligen bör slå igenom som minskad pensionsrätt. Exempelvis föräldrar med
små barn avstår ofta helt eller delvis från att förvärvsarbeta och får därvid
vidkännas inkomstförluster. Även om föräldrapenningförmånen kommer att utgöra
pensionsgrundande inkomst i det reformerade ålderspensionssystemet, kommer i
ett livsinkomstbaserat pensionssystem varje inkomstbortfall att påverka
pensionsutfallet.
Mot bakgrund härav föreslås i propositionen att utöver faktiska inkomster
även vissa fiktiva inkomster skall grunda rätt till pension. För sådana
inkomster skall fastställas s.k. pensionsgrundande belopp.
Pensionsgrundande belopp skall enligt förslaget beräknas för den som har små
barn (s.k. barnår), för studier med studiemedel, för plikttjänstgöring
(militärtjänstgöring eller motsvarande) och för förtidspensionärer med
antagandepoäng.
Motion
I motion Sf35 yrkande 4 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) begärs - om yrkande 3
avslås - beslut att pensionsrätt skall beräknas på bakomliggande inkomster för
dem som uppbär sjuk- eller arbetslöshets-ersättning m.m.
Utskottets bedömning
Enligt de av riksdagen antagna riktlinjerna skall, såvitt gäller sjukpenning
och dagpenning från arbetslöshetskassa - förutom för ersättningens faktiska
belopp - pensionsrätt dessutom tillgodoräknas för en fiktiv inkomst motsvarande
10 % av den inkomst upp till respektive tak som legat till grund för
ersättningen. För rehabiliteringspenning skall den fiktiva inkomsten vara 5 %.
Vidare skall enligt riktlinjerna garantipensionen avräknas mot tjänstepensioner
men inte mot kapitalinkomster eller pensioner från frivillig individuell
pensionsförsäkring. I princippropositionen anfördes principiella invändningar
mot att kollektiva och privata pensionslösningar behandlas olika vid
avräkningen av garantipensionen. Det aviserades därvid att frågan skulle bli
föremål för särskilda överväganden i den fortsatta beredningen av reformen.
De fortsatta övervägandena har därefter resulterat i bedömningen att
garantipensioner inte bör avräknas mot tjänstepensioner. Detta beräknas medföra
att de årliga utbetalningarna av ålderspension ökar betydligt. Mot bakgrund
härav har regeringen ansett att pensionsgrundande belopp inte skall beräknas
för bakomliggande inkomst vid arbetslöshet och sjukdom m.m., vilket samtidigt
innebär en betydande administrativ förenkling.
Utskottet anser att det är principiellt betydelsefullt att garantipensionen
inte avräknas mot tjänstepensioner. Eftersom det för närvarande inte finns
ekonomiskt utrymme för att dessutom föreslå att pensionsgrundande belopp skall
tillgodoräknas på bakomliggande inkomst vid sjukdom och arbetslöshet får det
enligt utskottets mening godtas att något förslag om bakomliggande inkomst vid
sjukdom och arbetslöshet inte läggs fram. Utskottet, som konstaterar att
sjukpenning, arbetslöshetsersättning m.m. även i det nya systemet föreslås vara
pensionsgrundande, avstyrker med det anförda motion Sf35 yrkande 4.
Ålderspensionsrätt för förtidspensionärer (avsnitt 9.2-9.5)
Gällande ordning
Förtidspension kan enligt AFL utges från folkpensioneringen och försäkringen
för tilläggspension (ATP). Om förtidspensionären före förtidspensionstillfället
har tillgodoräknats pensionspoäng för ATP har han eller hon rätt till
tilläggspension i form av förtidspension som motsvarar ålderspension beräknad
på grundval av dessa pensionspoäng.
Under vissa förutsättningar har emellertid förtidspensionären rätt till en
tilläggspension som beräknas med beaktande av s.k. antagandepoäng för tiden
från pensionsfallet fram till 65-årsåret. Antagandepoängen beräknas antingen på
den genomsnittliga pensionspoängen för samtliga år fr.o.m. 16 år fram till
pensionstillfället, varvid man bortser från hälften av dessa år, eller på
genomsnittet av de två högsta pensionspoängen under de fyra åren närmast före
det år då pensionsfallet inträffade. Det för den försäkrade fördelaktigaste
alternativet används.
Antagandepoängen jämte de pensionspoäng som tillgodoräknats för år före
förtidspensionsfallet läggs därefter till grund för beräkningen av
förtidspensionens storlek. Ålderspension utges med i princip samma belopp som
den tidigare utbetalade förtidspensionen.
Propositionen
Enligt de av riksdagen antagna riktlinjerna för ålderspensionsreformen skall
förtidspensionärer, som enligt de nuvarande reglerna uppbär förtidspension
beräknad på antagandepoäng, tillgodoräknas pensionsrätt i det reformerade
ålderspensionssystemet enligt en särskild ordning som är avsedd att ge en
kompensation i ålderspensionshänseende enligt i huvudsak samma principer som
tillämpas i dag.
I propositionen föreslås att försäkrade, som enligt reglerna i AFL uppbär
tilläggspension i form av förtidspension beräknad på grundval av
antagandepoäng, skall tillgodoräknas ett särskilt pensionsgrundande belopp
baserat på en fiktiv, antagen inkomst (antagandeinkomst) fram t.o.m. 64 års
ålder.
Regeringen gör samtidigt bedömningen att de föreslagna reglerna endast bör
avse tiden fram till dess reformerade regler om förtidspension träder i kraft
år 2001. Förslag om närmare utformning av långsiktiga regler för ål-
derspensionsrätt för förtidspension skall enligt propositionen lämnas i samband
med förslag om reformerade förtidspensionsregler. Vid utformningen av dessa
regler om pensionsrätt kommer enligt regeringen olika lösningar att prövas.
Beräkningen av antagandeinkomsten föreslås ske genom att antagandepoängen,
med tillägg för en poäng, multipliceras med det för det året gällande förhöjda
prisbasbeloppet. Pensionsgrundande belopp för antagandeinkomst skall
tillgodoräknas för varje månad fram t.o.m. det år då den försäkrade fyller 64
år och som han eller hon uppbär förtidspension beräknad med ledning av
antagandepoäng.
För en försäkrad som för en viss månad uppburit hel förtidspension skall
enligt förslaget det pensionsgrundande beloppet utgöra en tolftedel av
antagandeinkomsten. För den som under en månad uppburit partiell förtidspension
skall pensionsgrundande belopp tillgodoräknas med motsvarande andel av en
tolftedel av antagandeinkomsten. För den som under ett helt år uppburit hel
förtidspension kommer det pensionsgrundande beloppet således att motsvara hela
antagandeinkomsten. Vidare kommer den som vid sidan av förtidspensionen har
pensionsgrundande förvärvsinkomster att kunna tillgodoräknas pensionsrätt även
på dessa inkomster.
Det föreslås vidare att när förtidspension enligt den nordiska konventionen
om social trygghet skall beräknas med proportionering av antalet framtida
försäkringsperioder (år med antagandepoäng) skall vid beräkning av
pensionsgrundande belopp motsvarande proportionering i stället göras av
antagandeinkomsten.
I fall då förtidspensionen är samordnad med arbetsskadelivränta föreslår
regeringen att livräntan skall vara pensionsgrundande till sitt bruttobelopp.
Om förtidspensionen är helt samordnad med livräntan och den s.k.
antagandeinkomsten är högre än livräntan, skall den försäkrade tillgodoräknas
den överskjutande delen som pensionsgrundande belopp. Är förtidspensionen
endast delvis samordnad med livräntan skall detta gälla den samordnade delen.
Enligt vad som anges i propositionen får förslaget, på samma sätt som enligt de
nuvarande reglerna, vissa konsekvenser för en icke EU/EES-medborgare som
flyttar tillbaka till sitt hemland under tid då han uppbär både
arbetsskadelivränta och en med denna samordnad förtidspension. Den utomlands
bosatte tillgodoräknas då hela antagandeinkomsten som pensionsgrundande belopp,
eftersom bruttolivräntan inte är pensionsgrundande. I propositionen hänvisas
till två kommittébetänkanden, Den framtida arbetsskadeförsäkringen (SOU
1998:37) och Ohälsoförsäkringen - Trygghet och aktivitet (SOU 1997:166), vilka
är föremål för beredning inom Socialdepartementet. Enligt regeringen kan
resultatet av beredningen av utredningsförslagen komma att påverka de nu
aktuella reglerna för samordning.
I propositionen lämnas vidare förslag om pensionsrätt för pensionsgrundande
ersättning som betalas ut för förfluten tid.
Slutligen föreslås att förtidspensionärer som redan har förtidspension eller
som framöver kommer att nybeviljas förtidspension enligt nuvarande regler i AFL
skall tillgodoräknas pensionsrätt för barnår enligt samma regler som gäller för
andra försäkrade.
Något förslag om pensionsrätt för barnår för den som kommer att beviljas
förtidspension enligt reformerade regler läggs däremot inte fram i detta
sammanhang. Frågan om utformning av förtidspensioneringen i framtiden är, som
nämnts, föremål för fortsatt beredning.
Utskottets bedömning
Utskottet, som konstaterar att regeringens förslag i denna del inte har
föranlett några motionsyrkanden, biträder förslagen om ålderspensionsrätt för
förtidspensionärer.
Vad gäller den kommande utformningen av ålderspensionsrätt vid förtidspension
enligt ett reformerat förtidspensionssystem kan nämnas att utskottet nyligen i
betänkande 1997/98:SfU11 har godkänt regeringens förslag till ett reformerat
förtidspensionssystem. Utskottet anförde bl.a. att de föreslagna riktlinjerna
borde tolkas så att det inte endast är det utgående förtidspensionsbeloppet som
skall vara ålderspensionsgrundande. Utifrån en sådan tolkning hade utskottet
inget att erinra mot regeringens förslag om riktlinjer för ålderspensionsrätt
för förtidspension. Utskottet tillstyrkte därför förslaget.
Pensionsrätt för plikttjänstgöring (avsnitt 10)
Propositionen
Sedan den 1 juli 1995 regleras skyldighet att tjänstgöra inom totalförsvaret
och att i samband därmed genomgå grundutbildning i lagen (1994:1809) om
totalförsvarsplikt. Därutöver kan kvinnor frivilligt genomgå militär
grundutbildning, vilket sedan den 1 juli 1995 regleras i lagen (1994:1810) om
möjlighet för kvinnor att fullgöra värnplikt eller civilplikt med längre
grundutbildning. Totalförsvarsplikt gäller för varje svensk medborgare samt för
utländsk medborgare som är bosatt i Sverige och kan fullgöras som värnplikt,
civilplikt eller allmän tjänsteplikt. Såväl värnplikt som civilplikt omfattar
grundutbildning, repetitionsutbildning, beredskapstjänstgöring och
krigstjänstgöring. Den allmänna tjänsteplikten innebär enbart en skyldighet att
tjänstgöra under perioder med höjd beredskap.
I propositionen föreslås att pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring
skall tillgodoräknas en försäkrad som genomgår grundutbildning enligt lagen om
totalförsvarsplikt. Förslaget innebär att grundutbildning för
totalförsvarspliktiga som fullgör värnplikt eller civilplikt skall grunda rätt
till ålders-pension. En kvinna som enligt lagen 1994:1810 skrivits in för
värnplikt eller civilplikt skall anses genomgå utbildning enligt lagen om
totalförsvarsplikt. Eftersom endast de som genomgår grundutbildning skall kunna
tillgodoräknas pensionsgrundande belopp kommer enligt vad som anges i
propositionen yrkes- eller reservofficersutbildning inte att ge pensionsrätt.
För att pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring skall tillgodoräknas
krävs enligt förslaget att tjänstgöring under grundutbildning har pågått under
minst 120 dagar utan mellankommande beslut som innebär att utbildningen
avbryts. Vid bedömningen om villkoret om minst 120 dagars tjänstgöring är
uppfyllt skall hänsyn tas endast till dagar för vilka dagersättning enligt
lagen om totalförsvarsplikt har betalats ut. Förslaget innebär att så snart
antalet dagar överstiger 120 skall i princip alla dagar beaktas vid
tillgodoräknandet av pensionsgrundande belopp.
Under förutsättning att den totalförsvarspliktige har uppfyllt kravet på
minst 120 dagars tjänstgöring skall vederbörande tillgodoräknas ett
pensionsgrundande belopp som, för varje dag som grundutbildning enligt lagen om
totalförsvarsplikt har fullgjorts och för vilken dagersättning har uppburits,
motsvarar 50 % av den genomsnittliga pensionsgrundande inkomsten för samtliga
försäkrade under 65 år för vilka det fastställts sådan inkomst, delad med 365.
För att tillgodoräknat pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring skall
påverka storleken på den pension som faktiskt skall betalas ut skall enligt vad
som anges i propositionen krävas att ett s.k. förvärvsvillkor är uppfyllt.
Regler för uppfyllande av förvärvsvillkoret redovisas nedan i avsnittet
Pensionsrätt för barnår.
Utskottets bedömning
Försvarsutskottet har i sitt yttrande starkt ifrågasatt förslaget att
pensionsrätt inte skall tillgodoräknas personer som genomgår yrkes- eller
reservofficersutbildning. Enligt försvarsutskottet borde dessa kategorier
rimligen inte exkluderas från pensionsrätt under sin utbildning. Att av
formella skäl utesluta dem för att de uppbär värnpliktsförmåner under
studietiden och inte studiemedel anser inte utskottet vara rimligt.
Försvarsutskottet anser att det borde gå att hitta lösningar som när det gäller
pensionsrätt ger större rättvisa mellan olika grupper som studerar på
högskolenivå. En lösning vore att beräkningen av det pensionsgrundande beloppet
sker på samma sätt som för dem som gör grundutbildning med stöd av plikt.
Försvarsutskottet förordar att frågan noggrant prövas i det fortsatta arbetet
med pensionsreformen.
Huvudprincipen i det reformerade pensionssystemet är att pensionen skall
grunda sig på en persons förvärvsinkomster under livet. Från denna princip
skall avsteg endast kunna göras i samband med vissa studier, plikttjänstgöring
samt för föräldrar till små barn. Socialförsäkringsutskottet anser att det inte
utan mycket tungt vägande skäl bör göras ytterligare avsteg från
huvudprincipen. Socialförsäkringsutskottet är därför inte berett att förorda
att pensionsrätt skall kunna tillgodoräknas personer som genomgår yrkes- och
reservofficersutbildning. I den mån denna kategori studerande uppbär
studiemedel med studiebidrag kommer utbildningen att grunda rätt till pension i
det reformerade systemet.
Utskottet har emellertid erfarit att den som genomgår yrkes- och
reservofficersutbildning under utbildningstiden erhåller vissa icke
skattepliktiga ersättningar enligt officersförordningen (1994:882). Eftersom
det framtida ålderspensionssystemet skall bygga på livsinkomstprincipen bör
inkomster som normalt är att jämställa med lön eller liknande också utgöra
grund för en pensionsrätt. Frågan om den ersättning som utges enligt nämnda
förordning bör vara skattepliktig och därmed pensionsgrundande bör lämpligen
och i första hand övervägas inom ramen för Genomförandegruppens arbete.
Utskottet förutsätter att detta kan ske utan någon särskild åtgärd från
riksdagens sida.
Med detta påpekande biträder utskottet regeringens förslag om pensionsrätt
för plikttjänstgöring.
Pensionsrätt för barnår (avsnitt 11)
Propositionen
År för vilka pensionsgrundande belopp för barnår skall tillgodoräknas
I propositionen föreslås att pensionsgrundande belopp för barnår skall kunna
tillgodoräknas fr.o.m. det år barnet föds t.o.m. det år då barnet fyller tre
år. Om barnet är fött under någon av månaderna juli-december får
pensionsgrundande belopp för barnår beräknas fr.o.m. det år då barnet uppnår
ett års ålder t.o.m. det år då barnet fyller fyra år.
Enligt vad som anförs i propositionen är det barnets faktiska ålder som är
avgörande för om föräldern skall kunna tillgodoräknas pensionsgrundande belopp
för barnår. När det gäller adoptivbarn kan konsekvensen därför i vissa fall bli
att pensionsgrundande belopp för barnår tillgodoräknas under ett mindre antal
år än vad som är fallet beträffande biologiska barn, nämligen då adoptionen
äger rum först sedan barnet uppnått något eller några års ålder. Regeringen
anser att pensionsgrundande belopp för barnår bör tillgodoräknas bara för små
barn, dvs. barn som inte har uppnått fyra alternativt fem års ålder. Enligt
regeringen förefaller det främmande att ett barn som kommer till Sverige vid
tio års ålder skulle ge adoptivföräldrarna kompensation i
pensionsrättshänseende under de fyra därpå följande åren. Bl.a. av det skälet
föreslås inte någon särordning för adoptivbarn.
Villkor för tillgodoräknande av pensionsgrundande belopp för barnår
Regeringen föreslår att pensionsgrundande belopp för barnår skall kunna
tillgodoräknas föräldrar till barn i de aktuella åldrarna. Med föräldrar skall
likställas särskilt förordnade vårdnadshavare och personer som med socialnämnds
tillstånd har tagit emot ett utländskt barn i syfte att adoptera det. Den som
skall tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår måste enligt förslaget
under det aktuella året ha uppnått 16 års ålder men får inte ha fyllt 65 år.
Som villkor skall vidare gälla att en förälder under hela det aktuella året
har varit bosatt i Sverige och försäkrad för inkomstgrundad ålderspension här.
Även barnet skall ha varit bosatt i Sverige hela året. För barnets födelseår
eller, om barnet har avlidit under ett aktuellt år, skall krävas att barnet
varit bosatt i landet under den del av året som barnet har levt. Utländska
adoptivbarn skall för ankomståret anses uppfylla kravet på bosättning hela året
om de har varit bosatta i Sverige från ankomsten och resten av året.
Det krävs enligt förslaget att föräldern under minst halva året haft den
rättsliga vårdnaden om och bott tillsammans med barnet. Enligt vad som anges i
propositionen skall kortare avbrott i sammanlevnaden inte innebära att rätten
till pensionsgrundande belopp för ett barnår går förlorad.
För ett och samma år skall endast en av föräldrarna kunna tillgodoräknas
pensionsgrundande belopp för barnår. Det skall även gälla om föräldrarna har
flera gemensamma barn. Om båda föräldrarna uppfyller villkoren för att kunna
tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår, skall de gemensamt kunna
välja vem av dem som skall tillgodoräknas detta. Görs ingen anmälan om sådant
val, skall den förälder tillgodoräknas beloppet som för det aktuella året har
lägst pensionsunderlag, exklusive barnårsrätten.
Såvitt gäller kravet på bosättning i Sverige framhålls i propositionen att
ett sådant krav inte kan upprätthållas gentemot en person som omfattas av
förordning 1408/71 och som arbetar i Sverige. En sådan person skall anses
försäkrad för inkomstgrundad ålderspension och skall behandlas på samma sätt
som personer som är försäkrade på grund av att de är bosatta i Sverige. För att
undvika att en person, som kommer hit från ett EU/EES-land för att arbeta under
endast en kortare tid och sedan återvänder till sitt hemland, får tillgodoräkna
sig pensionsgrundande belopp för barnår skall endast den som under hela
intjänandeåret varit försäkrad för inkomstgrundad ålderspension vara berättigad
till pensionsgrundande belopp för barnår.
Överlåtelse av rätten att tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår
I propositionen föreslås att en försäkrad som för ett visst barn är ensam
berättigad till pensionsgrundande belopp för barnår under vissa förutsättningar
skall kunna överlåta rätten att tillgodoräknas detta pensionsgrundande belopp
till annan försäkrad. Sådan överlåtelse skall kunna ske till barnets andra
förälder eller, om denne är avliden, till en styvförälder.
När det gäller överlåtelse till den andra föräldern skall enligt förslaget en
förälder som ensam uppfyller villkoren kunna överlåta rätten till den andra
föräldern, om det enda skälet till att den föräldern inte uppfyller villkoren
är att han eller hon inte bott tillsammans med barnet minst halva året. Det
skall dock krävas att den mottagande föräldern under året bott tillsammans med
barnet i inte obetydlig omfattning samt inte uppfyller villkoren för att
tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår för något annat barn.
Föräldern bör enligt propositionen anses ha bott tillsammans med barnet i inte
obetydlig omfattning om föräldern har haft barnet hos sig t.ex. varannan helg
och under några veckor på sommaren.
Beräkning av pensionsgrundande belopp för barnår
I propositionen föreslås att för den som skall tillgodoräknas pensionsgrundande
belopp för barnår skall en fiktiv inkomst beräknas enligt det av tre
alternativa beräkningssätt som i det enskilda fallet ger det mest förmånliga
utfallet. De tre alternativen är
1. en utfyllnad till den enskildes pensionsgrundande inkomst året före
barnets födelse,
2. en utfyllnad till 75 % av den genomsnittliga pensionsgrundande inkomsten
för alla försäkrade under 65 år för vilka det fastställts sådan inkomst eller
3. ett för alla försäkrade enhetligt belopp.
Det enhetliga belopp som avses i alternativ 3 skall enligt förslaget motsvara
det inkomstbasbelopp som föreslås infört fr.o.m. år 2001. För åren 1999 och
2000 skall det motsvara det förhöjda prisbasbeloppet.
Förvärvsvillkor
För att pensionsgrundande belopp för barnår skall ge upphov till utbetalning av
ålderspension krävs enligt förslaget att det för den försäkrade under viss tid
och i viss omfattning har fastställts pensionsgrundande inkomst. Med
pensionsgrundande inkomst likställs pensionsgrundande belopp för
förtidspensionärers antagandeinkomst.
Förvärvsvillkoret skall vara uppfyllt om det för den försäkrade har
fastställts en pensionsgrundande inkomst som för ettvart av fem år uppgår till
minst två gånger inkomstbasbeloppet eller, för år före år 2001, det förhöjda
prisbasbeloppet.
Vid bedömningen av om förvärvsvillkoret är uppfyllt skall beaktas endast
sådan pensionsgrundande inkomst som har legat till grund för pensionsrätt och
som fastställs senast det år då den försäkrade fyllt 70 år.
Enligt vad som anges i propositionen skall även pensionsgrundande inkomster
som fastställts för förfluten tid beaktas vid bedömningen av om
förvärvsvillkoret är uppfyllt.
Förslaget innebär att i princip endast inkomster som tjänats i Sverige skall
kunna ligga till grund för uppfyllande av förvärvsvillkoret. För en person som
omfattas av förordningen 1408/71 torde enligt vad som anges i propositionen
även få godtas att förvärvsvillkoret uppfylls genom försäkring som anställd
eller egen företagare i ett annat EU/EES-land. Regeringen anser att den som i
Sverige fått fastställt en pensionsgrundande inkomst om ett visst lägsta belopp
för minst ett år före det att barnet föddes och är eller har varit försäkrad
som anställd eller egenföretagare i ett obligatoriskt ålderspensionssystem i
ett EU/EES-land under minst fyra år skall var berättigad till pension på
pensionsgrundande belopp för barnår. Regeringen avser att verka för att denna
lösning accepteras av övriga länder och förs in i bilaga VI till förordningen
1408/71.
Motion
I motion Sf36 yrkande 6 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs - om yrkande 1
avslås - ett tillkännagivande om pensionsgrundande belopp för barnår för
adoptivföräldrar. Motionärerna anser att barnår bör tillgodoräknas
adoptivföräldrar fr.o.m. den tidpunkt då de får barnet i sin vård och oavsett
barnets ålder.
I samma motion yrkande 7 begärs - om yrkande 1 avslås - förslag om delad
pensionsrätt för barnår. Detta bör enligt motionärerna gälla vid flera
gemensamma barn.
Utskottets bedömning
Utskottet delar regeringens uppfattning att det i första hand är föräldrar till
små barn som bör tillgodoräknas barnår. Utskottet har emellertid förståelse för
den uppfattning som framförs i motion Sf36, nämligen att även adoptivföräldrar
bör få rätt till pensionsgrundande belopp för barnår för samma antal år som
andra föräldrar och detta oavsett barnets ålder vid ankomsten till Sverige. Det
kan måhända göras gällande att föräldrar till ett adoptivbarn, som när det
kommer till Sverige är mellan 5-10 år, inte har samma behov av att ta hand om
barnet som föräldrar till ett yngre barn. Utskottet anser emellertid att de
påfrestningar för både föräldrar och barn som en adoptivsituation innebär och
som kan leda till bortfall av förvärvsinkomster för föräldrarna motiverar att
frågan övervägs på nytt. Utskottet anser att detta i första hand är en uppgift
för Genomförandegruppen. Utskottet förutsätter att Genomförandegruppen utan
något särskilt påpekande härom på nytt prövar frågan om adoptivföräldrars rätt
till pensionsgrundande belopp för barnår i nu nämnt avseende. Motion Sf36
yrkande 6 får därmed anses tilldosedd.
Vad gäller frågan om delad pensionsrätt för barnår vid flera gemensamma barn
anser utskottet i likhet med regeringen att det inte bör införas någon
möjlighet att dela pensionsrätt för barnår och avstyrker därför motion Sf36
yrkande 7.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag om pensionsrätt för barnår.
Pensionsrätt för studier (avsnitt 12)
Propositionen
I propositionen föreslås att pensionsrätt för studier med studiemedel skall
kunna tillgodoräknas inom ramen för det reformerade ålderspensionssystemet
fr.o.m. år 1995. Frågan om den närmare utformningen av sådan pensionsrätt bör
dock behandlas i samband med beredningen av reformeringen av
studiestödssystemet.
Motion
I motion Sf36 yrkande 8 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs - om yrkande 1
avslås - ett tillkännagivande om pensionsrätt för studier för förfluten tid.
Motionärerna anser att pensionsrätt bör tillgodoräknas även för tid före år
1995.
I samma motion yrkande 9 begärs - om yrkande 1 avslås - ett tillkännagivande
om att pensionsrätt för studier bör tillgodoräknas studerande som fyllt 20 år
med belopp som motsvarar den egna årskullens genomsnittsinkomst.
Utskottets bedömning
Utskottet har förståelse för önskemålet att pensionsrätt för studier skall
kunna tillgodoräknas även för tid före år 1995, eftersom det nya
ålderspensionssystemet kommer att omfatta personer som i många fall har
studietid som ligger i tiden åtskilliga år dessförinnan. Med beaktande av de
ökade kostnader och administrativa svårigheter som kan befaras om pensionsrätt
för studier skall tillgodoräknas även för tid före denna tidpunkt kan utskottet
dock inte ställa sig bakom motionärernas krav. Utskottet avstyrker motion Sf36
yrkande 8.
Beträffande kravet att pensionsrätt skall tillgodoräknas studerande i viss
ålder och på visst närmare angivet sätt anser utskottet att den fortsatta
beredningen av frågan, som skall ske inom ramen för en reformering av
studiestödssystemet, bör avvaktas. Motion Sf36 yrkande 9 avstyrks därmed.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag om pensionsrätt för studier.
Årlig pensionsrätt (prop. 151)
Fastställande av pensionsgrundande inkomst och pensionsgrundande belopp
(avsnitt 13.1)
Gällande ordning
Enligt 11 kap. 1 § AFL skall pensionsgrundande inkomst inte beräknas för år
före det år den försäkrade uppnår 16 års ålder och inte heller för år då den
försäkrade avlidit. Pensionsgrundande inkomst skall inte heller beräknas för år
efter det år då den försäkrade fyllt 64 år eller för tidigare år varunder den
försäkrade hela året uppburit hel ålderspension.
Som tidigare nämnts utgörs pensionsgrundande inkomst av summan av inkomst av
anställning och inkomst av annat förvärvsarbete i den mån summan överstiger det
vid årets ingång gällande förhöjda basbeloppet. Vid beräkning av
pensionsgrundande inkomst bortses från inkomst av anställning och inkomst av
annat förvärvsarbete till den del summan av inkomsterna överstiger 7,5 förhöjda
basbelopp.
Propositionen
Regeringen föreslår att pensionsgrundande inkomst och pensionsgrundande belopp
skall fastställas tidigast fr.o.m. det år då den försäkrade fyller 16 år. Någon
övre åldersgräns för fastställande av pensionsgrundande inkomst skall inte
finnas.
Det skall inte heller finnas någon övre åldersgräns för fastställande av
pensionsgrundande belopp om inget annat följer av förutsättningarna för
tillgodoräknande av beloppet. I propositionen erinras om att pensionsgrundande
belopp för barnår inte skall kunna tillgodoräknas för år efter det år den
försäkrade fyller 64 år.
Vidare skall för det år då den försäkrade avlider pensionsgrundande inkomst
eller pensionsgrundande belopp inte fastställas. Om makar har anmält anslutning
till ordningen för överföring av pensionsrätt för premiepension skall dock
pensionsgrundande inkomst fastställas för den överförande maken även för det år
då han eller hon - men inte maken eller makan - avlider.
Pensionsgrundande inkomst skall enligt förslaget fastställas endast under
förutsättning att den försäkrades inkomster av anställning och annat
förvärvsarbete före avdrag för allmän pensionsavgift sammanlagt uppgår till
minst 24 % av prisbasbeloppet. Någon motsvarande begränsning skall inte finnas
för fastställande av pensionsgrundande belopp.
Pensionsgrundande inkomst respektive pensionsgrundande belopp skall vidare
fastställas endast i den mån dessa sammanlagt under året inte överstiger det
s.k. intjänandetaket. Intjänandetaket skall motsvara 7,5 inkomstbasbelopp
eller, för åren 1999 och 2000, 7,5 förhöjda prisbasbelopp.
I propositionen framhålls att den nuvarande begränsningen, som innebär att
pensionsgrundande inkomst inte skall beräknas för år då den försäkrade under
hela året har uppburit hel ålderspension, inte bör finnas i det reformerade
systemet. En sådan begränsning skulle enligt regeringen strida mot
livsinkomstprincipen och motverka tanken att den enskilde i princip skall kunna
fortsätta att arbeta och tjäna in pensionsrätt så länge han eller hon önskar.
Utskottets bedömning
Regeringens förslag har i denna del inte föranlett några motionsyrkanden.
Utskottet biträder förslagen om fastställande av pensionsgrundande inkomst och
pensionsgrundande belopp.
Fastställande av pensionsrätt (avsnitt 13.2)
Propositionen
I propositionen föreslås att pensionsrätt skall fastställas årligen på grundval
av pensionsunderlaget, dvs. summan av den fastställda pensionsgrundande
inkomsten och fastställda pensionsgrundande belopp. Pensionsrätten skall utgöra
18,5 % av pensionsunderlaget.
Av den för året fastställda pensionsrätten skall 16 procentenheter utgöra
pensionsrätt för inkomstpension och 2,5 procentenheter pensionsrätt för
premiepension.
Om förvärvsvillkoret inte är uppfyllt skall pensionsrätt baserad på
pensionsgrundande belopp för barnår eller plikttjänstgöring tillgodoräknas
endast i fördelningssystemet och där med 18,5 % av de pensionsgrundande
beloppen.
För det år den försäkrade avlider skall enligt förslaget pensionsrätt inte
fastställas. Om makar har anmält anslutning till ordningen för överföring av
pensionsrätt för premiepension skall dock pensionsrätt för premiepension -
beräknad på grundval av den pensionsgrundande inkomsten - fastställas för den
överförande maken även för det år då han eller hon - men inte maken eller makan
- avlider.
Det framhålls i propositionen att pensionsrätt skall tillgodoräknas oberoende
av om debiterade pensionsavgifter har betalats eller inte. Fastställd
pensionsrätt som hänför sig till inkomst av annat förvärvsarbete kan dock
senare komma att bortfalla om egenavgift i form av ålderspensionsavgift eller
allmän pensionsavgift inte erläggs inom föreskriven tid.
Vidare påpekas att pensionsrätt i det reformerade systemet skall bestämmas i
krontal och inte som inom ATP-systemet i form av en via prisbasbeloppet
framräknad poäng eller på annat liknande sätt.
Utskottets bedömning
Regeringens förslag har i denna del inte föranlett några motionsyrkanden.
Utskottet biträder förslagen om fastställande av pensionsrätt.
Beslutsordning m.m. (avsnitt 13.3 och 13.4)
Propositionen
Regeringen föreslår att pensionsgrundande inkomst skall fastställas av
skattemyndighet. Underrättelse om den fastställda pensionsgrundande inkomsten
skall överlämnas till försäkringskassan, som därefter skall fastställa
pensionsgrundande belopp för den försäkrade samt fastställa den årliga
pensionsrätten. Skattemyndighetens beslut om pensionsgrundande inkomst skall
därvid vara bindande för försäkringskassan.
Försäkringskassan skall sända underrättelse om beslut om pensionsgrundande
inkomst, pensionsgrundande belopp och fastställd pensionsrätt till den
försäkrade senast den 31 mars andra året efter det år beslutet avser.
Beslut om premiepension m.m. skall fattas av PPM.
Beslut om pensionsgrundande belopp, vårdår, pensionsrätt, pensionspoäng och
pension skall få fattas genom automatisk databehandling av RFV för de allmänna
försäkringskassornas räkning. Eventuell ändring eller omprövning av sådana
beslut skall göras av annars behörig försäkringskassa.
Även beslut om premiepension och om hanteringen av premie-pensionsmedel som
skall fattas av PPM skall få fattas genom automatisk databehandling.
Det föreslås vidare att nuvarande reglering beträffande automatisk
databehandling av beslut om pensionsgrundande inkomst överförs till LIP.
Utskottets bedömning
Regeringens förslag har i denna del inte föranlett några motionsyrkanden.
Utskottet biträder förslagen om beslutsordning m.m.
Pensionsrätt i situationer med obetalda avgifter (avsnitt 13.5)
Propositionen
Enligt nuvarande regler är pensionspoäng i ATP-systemet, som grundar sig på
inkomst av anställning, oberoende av om arbetsgivaren har betalat
arbetsgivaravgifter. Inte heller är pensionspoängen beroende av att efter
taxeringen eventuellt kvarstående allmänna pensionsavgifter betalas.
Enligt tidigare regler skulle pensionsrätt inte tillgodoräknas för inkomst av
annat förvärvsarbete om inte tilläggspensionsavgiften var till fullo betald
inom föreskriven tid. Enligt 29 § uppbördslagen (1953:272) skulle
tilläggspensionsavgift dock anses vara betald före skatt. Införandet av
skattebetalningslagen (1997:483) innebär bl.a. att den s.k.
likafördelningsmetoden skall tillämpas. Varje betalning av en skatt eller en
avgift skall därmed behandlas lika, dvs. om endast en viss andel av det
sammanlagt debiterade skatte- eller avgiftsbeloppet har betalats anses varje
debiterat delbelopp betalt efter den kvotdel som betalningen utgör av det
sammanlagda skatte- eller avgiftsbeloppet. Beträffande ålderspensionsavgiften
innebär detta att om en viss andel skatter och avgifter har betalats anses en
motsvarande andel av avgiften ha betalats.
I propositionen föreslås att pensionsrätt som grundar sig på inkomst av
anställning inte heller i det reformerade ålderspensionssystemet skall vara
beroende av att avgifter som belöper på inkomsten betalas.
Pensionsrätt som grundar sig på inkomst av annat förvärvsarbete skall enligt
propositionen tillgodoräknas endast på den andel av den pensionsgrundande
inkomsten upp till 7,5 inkomstbasbelopp (för åren 1999-2000 7,5 förhöjda
prisbasbelopp) som motsvarar andelen inom föreskriven tid betald
ålderspensionsavgift och allmän pensionsavgift för samtliga inkomster.
I propositionen framhålls att det inte kan anses rimligt att egenavgifter och
allmänna pensionsavgifter hanteras olika när det gäller tillgodoräknande av
pensionsrätt för inkomster av annat förvärvsarbete. Regeringen föreslår därför
att reglerna för tillgodoräknande av pensionsrätt avseende inkomst av annat
förvärvsarbete skall omfatta även situationen med obetalda allmänna
pensionsavgifter.
Utskottets bedömning
Regeringens förslag har i denna del inte föranlett några motionsyrkanden.
Utskottet biträder förslaget om pensionsrätt i situationer med obetalda
avgifter.
Pensionsrätt för förfluten tid (prop. 151)
Inledning
Personer som är födda år 1937 eller tidigare skall även fortsättningsvis
uppbära inkomstgrundad ålderspension enligt det nuvarande pensionssystemets
regler. De som redan är pensionerade eller har få år kvar till
ålderspensionering kommer därför inte att omfattas av det reformerade
ålderspensionssy-
stemets principer för intjänande av pensionsrätt.
Personer som är födda år 1938 eller senare kommer däremot enligt förslaget
att omfattas av det reformerade ålderspensionssystemet. Som framgår av det
följande föreslås att personer som är födda under något av åren 1938-1953
(mellangenerationen) skall få sin pensionsrätt beräknad såväl enligt nuvarande
regler som enligt de reformerade reglerna.
Övergången till det reformerade ålderspensionssystemet föreslås ske gradvis
genom en s.k. tjugondelsinfasning. Med hänsyn till personens födelseår beräknas
ålderspensionen med successivt ökande andel enligt det reformerade
ålderspensionssystemet.
De personer som är födda år 1954 eller senare skall enligt förslaget omfattas
fullt ut av det reformerade ålderspensionssystemets regler.
En konsekvens av den föreslagna ordningen blir att en stor andel av de
personer som, när reformen träder i kraft, redan har tjänat in pensionsrätt
inom det nuvarande ATP-systemet kommer att omfattas av det reformerade
ålderspensionssystemet. Det gäller såväl personer i mellangenerationen som
personer som omfattas fullt ut av de reformerade reglerna. Det måste därför
finnas bestämmelser som gör det möjligt att inom ramen för det reformerade
pensionssystemet ta hänsyn till förvärvsinkomster, pensionsgrundande
socialförsäkringsersättningar m.m. under tid före reformens ikraftträdande.
Propositionen
Allmänt om tillgodoräknade av pensionsrätt för förfluten tid (avsnitt 15.1)
I propositionen föreslås att pensionsrätt i det reformerade
ålderspensionssystemet skall tillgodoräknas även för tid före lagstiftningens
ikraftträdande den 1 januari 1999.
Vidare föreslås att pensionsrätt på grundval av förvärvsinkomster och
pensionsgrundande socialförsäkringsersättningar m.m. skall fastställas fr.o.m.
år 1960. Detsamma skall gälla pensionsrätt för förtidspensionärer med s.k.
antagandeinkomst och pensionsgrundande belopp för barnår.
Pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring skall tillgodoräknas fr.o.m.
år 1995.
Pensionsrätt för förfluten tid skall enligt förslaget fastställas endast för
den som lever den 1 januari 1999 och som är född år 1938 eller senare.
För tid före år 1999 skall den anses försäkrad för inkomstgrundad ålders-
pension som respektive år har varit försäkrad för tilläggspension enligt AFL
eller dessförinnan enligt lagen (1959:291) om försäkring för allmän
tilläggspension.
Pensionsrätt för förfluten tid skall inte fastställas till den del summan av
pensionsgrundande inkomst och pensionsgrundande belopp överstiger 7,5 gånger
det vid ingången av varje år gällande basbeloppet (för åren 1995-1998 det
förhöjda basbeloppet).
Enligt förslaget skall pensionsrätt för förfluten tid i princip
tillgodoräknas endast inom ramen för fördelningssystemet.
För åren 1995-1998 skall dock pensionsrätt på grundval av förvärvsinkomster
och pensionsgrundande socialförsäkringsersättningar m.m. tillgodoräknas även
inom premiepensionssystemet. Därvid skall 16,5 procentenheter av
pensionsunderlaget tillgodoräknas som pensionsrätt inom fördelningssy-
stemet och två procentenheter av pensionsunderlaget tillgodoräknas som
pensionsrätt för premiepension.
Pensionsgrundande inkomst och ålderspensionsrätt för förtidspensionärer
(avsnitt 15.2)
Regeringen föreslår att pensionsgrundande inkomst för förfluten tid i det
reformerade pensionssystemet skall beräknas för åren 1960-1998. Till grund för
denna inkomst skall ligga den pensionspoäng för ATP som har registrerats i
RFV:s register för pensionspoäng.
Den pensionsgrundande inkomsten skall beräknas genom att den för ATP
tillgodoräknade pensionspoängen - med tillägg för en poäng - multipliceras med
det vid ingången av varje år gällande basbeloppet (för åren 1995-1998 det
förhöjda basbeloppet).
Inkomster som under ett år i förfluten tid inte har överstigit ett basbelopp
skall inte grunda pensionsrätt i det reformerade systemet.
Förtidspensionärer med s.k. antagandepoäng föreslås tillgodoräknas ål-
derspensionsrätt på grundval av den pensionspoäng för ATP som har registrerats
för dem.
Enligt vad som anges i propositionen innebär förslaget att den som under ett
år i förfluten tid haft inkomster som endast obetydligt överstigit ett
basbelopp kommer att tillgodoräknas pensionsrätt i det reformerade systemet
beräknad på hela inkomsten, medan den som haft inkomster om högst ett basbelopp
för det året inte kommer att tillgodoräknas någon pensionsrätt.
Det framhålls i propositionen att förvärvsinkomster och
socialförsäkringsersättningar kommer att grunda pensionsrätt i det reformerade
pensionssystemet under förutsättning att de har varit pensionsgrundande inom
ramen för ATP-systemet. De socialförsäkringsersättningar m.m. som i dag är
pensionsgrundande har - i den mån de alls har existerat - inte alla grundat
pensionsrätt ända sedan år 1960, utan regler härför har införts successivt
under årens lopp.
Pensionsrätt för plikttjänstgöring (avsnitt 15.3)
Pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring för åren 1995-1998 föreslås
kunna tillgodoräknas den som genomgått grundutbildning enligt lagen (1994:1809)
om totalförsvarsplikt, värnpliktslagen (1941:967), lagen (1966:413) om vapenfri
tjänst eller lagen (1980:1021) om militär grundutbildning för kvinnor.
Tillgodoräknande av pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring för åren
1995-1998 skall därvid ske enligt i huvudsak samma regler som skall gälla för
tid efter den 1 januari 1999. Dock skall pensionsrätt för plikttjänstgöring för
den angivna tiden kunna tillgodoräknas även den som enligt värnpliktslagen har
fullgjort repetitionsutbildning i omedelbar anslutning till grundutbildning.
Pensionsrätt för barnår (avsnitt 15.4 och 15.5)
I propositionen föreslås att pensionsgrundande belopp för barnår för åren
1960-1998 skall tillgodoräknas fr.o.m. det år barnet föddes t.o.m. det år då
barnet fyllde tre år eller, om barnet föddes under månaderna juli - december,
fr.o.m. det år då barnet uppnådde ett års ålder t.o.m. det år då barnet fyllde
fyra år.
Beloppet skall tillgodoräknas den förälder som har fyllt 16 men inte 65 år,
som under hela det aktuella året har varit bosatt och försäkrad i Sverige samt
under minst sex månader av året varit vårdnadshavare för barnet. Barnet måste
också ha varit bosatt i Sverige under hela året. Undantag från sistnämnda krav
skall gälla för det år barnet föds samt vid dödsfall.
Om båda föräldrarna uppfyller kraven för att tillgodoräknas pensionsgrundande
belopp skall den tillgodoräknas beloppet som för det året hade den lägsta
pensionspoängen.
Har en förälder avlidit efter det aktuella barnåret skall den andre föräldern
tillgodoräknas det pensionsgrundande beloppet.
För att fadern skall tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår krävs
enligt förslaget att han ansöker om detta. Motsvarande krav uppställs inte när
det gäller modern. För att fadern skall tillgodoräknas beloppet skall han också
visa att han haft den rättsliga vårdnaden om barnet i tillräcklig omfattning.
I propositionen framhålls att det, till skillnad från vad som föreslås gälla
fr.o.m. den 1 januari 1999, inte bör uppställas något krav på att föräldrar och
barn skall ha varit bosatta tillsammans för förfluten tid eftersom detta i
praktiken är omöjligt att utreda.
Det framhålls vidare att endast föräldrar (därmed avses såväl biologiska
föräldrar som adoptivföräldrar) bör kunna tillgodoräknas pensionsrätt för
barnår i förfluten tid samt att pensionsgrundande belopp endast bör kunna
tillgodoräknas en förälder som själv uppfyller samtliga villkor för att kunna
tillgodoräknas detta. Överlåtelse skall således inte kunna ske såvitt avser
förfluten tid.
I propositionen föreslås att beräkningen av pensionsgrundande belopp för
barnår för förfluten tid i princip skall göras på samma sätt som i fråga om
pensionsgrundande belopp för barnår för framtiden.
Enligt vad som anges i propositionen kommer beräkningarna att kunna ske med
ledning av de uppgifter om tillgodoräknade pensionspoäng inom nuvarande ATP-
system som finns i register hos RFV. Beräkningen av pensionsgrundande belopp
för barnår under åren 1960-1998 bör ske enligt det av de tre alternativa
beräkningssätt som i det enskilda fallet ger det mest förmånliga utfallet.
Det för alla försäkrade enhetliga beloppet bör för förfluten tid då motsvaras
av det vid respektive års ingång gällande basbeloppet enligt lagen om
försäkring för allmän tilläggspension eller enligt AFL (fr.o.m. år 1995 det
förhöjda basbeloppet).
I propositionen föreslås (avsnitt 15.5) att pensionsrätt för förfluten tid
skall fastställas i anslutning till lagstiftningens ikraftträdande den 1
januari 1999.
Motion
I motion Sf36 yrkande 5 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs - vid avslag på
yrkande 1 - ett tillkännagivande om pliktjänstgöring för förfluten tid.
Motionärerna anser att pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring skall
tillgodoräknas för tid före 1995.
Utskottets bedömning
Socialförsäkringsutskottet konstaterar att pensionsrätt för plikttjänstgöring
enligt de av riksdagen antagna riktlinjerna skall tillgodoräknas fr.o.m. år
1995. Utskottet vidhåller den bedömning som därvid gjordes. Försvarsutskottet
delar denna uppfattning. Socialförsäkringsutskottet avstyrker med det anförda
motion Sf36 yrkande 5.
Som framgår av det föregående skall, om båda föräldrarna uppfyller kravet för
att tillgodoräknas pensionsgrundande belopp för barnår, den tillgodoräknas
beloppet som för det aktuella året hade den lägsta pensionspoängen. För att
fadern i ett sådant fall skall få pensionsgrundande belopp för barnår krävs att
han ansöker om det. Om fadern för visst eller vissa år haft den lägsta
pensionspoängen men inte ansöker om att få tillgodoräknas pensionsgrundande
belopp, bör beloppet eller beloppen i stället tillgodoräknas modern. Utskottet
föreslår att ett förtydligande om moderns rätt till pensionsgrundande belopp
för barnår i ett sådant fall införs i 33 § införandelagen.
Socialförsäkringsutskottet tillstyrker med detta förtydligande regeringens
förslag såvitt avser pensionsrätt för förfluten tid.
Inkomstindex (prop. 151)
Inledning
Enligt de av riksdagen antagna riktlinjerna skall det reformerade
ålderspensionssystemet vara avgiftsbestämt. Värdet av intjänade pensionsrätter
i fördelningssystemet skall räknas om på ett sådant sätt att avgiftsnivån i
ålders-pensionssystemet kan ligga fast utan att det uppkommer varaktig obalans
mellan avgiftsintäkter och pensionsutbetalningar.
Tillfälliga under- eller överskott kan dock uppkomma och skall regleras med
en buffertfond. Vidare skall systemet bygga på livsinkomstprincipen, vilket
bl.a. innebär att samtliga års pensionsgrundande inkomster under förvärvslivet
skall ligga till grund för beräkning av inkomstpension. I ett sådant system bör
varje års pensionsgrundande inkomst väga lika tungt i beräkningen av
inkomstpensionen oavsett när under förvärvslivet de tjänas in. Dessa principer
förutsätter att värdet av intjänad pensionsrätt avseende inkomstpension räknas
om med hänsyn till inkomstutvecklingen i samhället. Omräkningen föreslås ske
genom att pensionsförmånerna räknas om med den årliga förändringen i ett index.
Inkomstmått och inkomstindex för år 1999 m.m. (avsnitt 16.2-16.5)
Propositionen
I propositionen föreslås att pensionsbehållning och utgående pension i
fördelningssystemet årligen skall räknas om med förändringen i inkomstindex.
Inkomstindex skall i huvudsak spegla förändringen i genomsnittlig
pensionsgrundande inkomst per person med sådan inkomst.
Avsteg från omräkning av pensionsbehållning och utgående pension med
förändringen i inkomstindex skall dock göras om detta är nödvändigt för att
säkerställa den ekonomiska balansen i ålderspensionssystemets fördelningsdel.
Inkomstindex skall mäta den relativa förändringen i ett inkomstmått, som
fr.o.m. år 1999 skall utgöras av en kvot där summan av vissa inkomster som
tjänats in av personer mellan 16 och 64 år delas med antalet personer som under
året uppburit sådan inkomst.
Inkomstindex skall fastställas för varje kalenderår och skall för år 1999
vara 100,00. RFV skall beräkna inkomstindexet som fastställs av regeringen
varje år.
Såvitt gäller inkomstindex för åren 1960-1998 föreslås att inkomstmåttet
skall avse de inkomster som legat till grund för pensionspoäng, med tillägg av
inkomster motsvarande ett prisbasbelopp, per person för vilken
pensionsgrundande inkomst har fastställts. Därvid skall beräkningen begränsas
till personer som fyllt högst 64 år. Uppgifterna skall hämtas från RFV:s
pensionspoängstatistikregister.
Eftersom inkomstmåttet för tiden t.o.m. år 1998 skiljer sig från det
inkomstmått som skall gälla fr.o.m. år 1999 föreslås en viss justering för
förändrat inkomstmått mellan åren 1998 och 1999.
Motion
I motion Sf36 yrkande 10 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs - vid avslag på
yrkande 1 - ett tillkännagivande om att alla inkomster skall tas med i
beräkningsunderlaget för fastställande av inkomstindex. För att spegla den
faktiska inkomstutvecklingen bör enligt motionärerna även inkomster över det
s.k. taket räknas med i inkomstmåttet fr.o.m. år 1999.
Utskottets bedömning
Utskottet konstaterar att det i propositionen föreslås att inkomster över
intjänandetaket skall ingå i inkomstmåttet fr.o.m. år 1999 (1 kap. 5 § LIP).
Med hänsyn härtill är motion Sf36 yrkande 10 tillgodosedd och utskottet
avstyrker motionsyrkandet i fråga.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag till inkomstmått och beräkning av
inkomstindex.
Inkomstpension (prop. 151)
Omräkning av pensionsrätt för inkomstpension (avsnitt 17)
Propositionen
Den ackumulerade pensionsrätten för inkomstpension utgör individens
pensionsbehållning. I regel förflyter lång tid från det att pensionsrätt tjänas
in fram till dess att pensionen skall betalas ut. Som nämnts i det föregående
måste värdet av intjänad pensionsrätt räknas om för att hänsyn skall kunna tas
till förändringar i den allmänna pris- och inkomstnivån. Årlig omräkning av
pensionsbehållningen föreslås göras med förändringen i inkomstindex.
Med hänsyn till ålderspensionssystemets mer försäkringsmässiga karaktär och
att det skall utgöra ett från andra socialförsäkringar avskilt system bör
pensionsbehållningen för inkomstpension registrerad för personer som avlider
(s.k. arvsvinster) fördelas på övriga i försäkringskollektivet och läggas till
deras pensionsbehållning.
Vidare bör i ett avskilt ålderspensionssystem kostnaderna för att admini-
strera detta reducera värdet av förmånerna.
Tilldelning av arvsvinster under förvärvsaktiv tid (avsnitt 17.2)
I propositionen föreslås att pensionsbehållningar efter personer som har
avlidit (arvsvinster) fördelas bland kvarlevande i samma ålder som de avlidna.
Pensionsberättigad som inte har tagit ut hel ålderspension skall tilldelas
arvsvinster genom årlig uppräkning av pensionsbehållningen med en arvs-
vinstfaktor.
För personer som avlidit före det år de skulle ha fyllt 60 år skall
fördelning av arvsvinster bestämmas av de avlidnas faktiska
pensionsbehållningar. Vad gäller personer som avlidit senare skall fördelningen
baseras på livslängdsstatistik för befolkningen.
Arvsvinsttilldelning skall enligt propositionen göras efter personer som
avlider år 1999 och senare.
Arvsvinstfaktorerna, som skall fastställas av regeringen eller den myndighet
regeringen bestämmer, skall vara lika för kvinnor och män.
I propositionen framhålls att den valda metoden med löpande
arvsvinsttilldelning, som skall ske under förvärvsaktiv ålder, inte bör
användas för tid efter pensioneringen, dvs. beträffande den utgående pensionen.
Arvsvinster uppkomna efter pensioneringen bör såvitt avser utgående
pensionsförmån i stället inkluderas i ett delningstal, som inte omräknas efter
65-årsåret. Därigenom får enligt regeringen individen vid
pensioneringstidpunkten större möjlighet att överblicka sin framtida ekonomiska
situation.
Årlig omräkning av pensionsbehållning med inkomstindex (avsnitt 17.3)
Regeringen föreslår att den för inkomstpension registrerade
pensionsbehållningen årligen räknas om med den relativa förändringen i
inkomstindex. Omräkning skall enligt propositionen ske per varje årsskifte.
Någon indexomräkning skall däremot inte göras för intjänandeåret.
Sådan omräkning skall göras även för tid före år 1999. Omräkning med
inkomstindex för tid före år 1999 skall enligt propositionen göras på
motsvarande sätt. Det innebär att pensionsrätter intjänade år 1960 skall
multipliceras med kvoten mellan inkomstindex för år 1962 och år 1961,
pensionsrätter intjänade år 1960 och år 1961 skall multipliceras med kvoten
mellan inkomstindex för år 1963 och år 1962 osv.
I pensionsbehållningen, som omräknas per ett årsskifte, skall även inräknas
de arvsvinster som tilldelats t.o.m. samma årsskifte.
Finansiering av pensionssystemets förvaltningskostnader (avsnitt 17.4)
I propositionen föreslås att kostnaderna för förvaltningen av
ålderspensionssystemets fördelningsdel skall täckas av de avgifter som tas ut
för att finansiera systemet. Förvaltningskostnaderna skall belasta AP-fonden
och skall för år 2001 till 60 % täckas genom en minskning av
pensionsbehållningarna. Andelen som skall täckas genom en sådan minskning skall
efter år 2001 öka med två procentenheter per år fram till år 2021.
En s.k. förvaltningskostnadsfaktor skall enligt propositionen ligga till
grund för den nedjustering av pensionsbehållningarna som skall göras för att
täcka förvaltningskostnaderna. Förvaltningskostnadsfaktorn skall årligen
fastställas av regeringen eller av den myndighet regeringen bestämmer.
Motion
I motion Sf36 av Gudrun Schyman m.fl. (v) anges att förslaget till nytt
pensionssystem innehåller få fördelningspolitiska inslag. Ett sådant inslag
hade varit att arvsvinsterna under förvärvsaktiv tid tillfaller kollektivet och
inte de kvarlevande i samma årskull. I yrkande 11 begär motionärerna - om
yrkande 1 avslås - ett tillkännagivande om sådan fördelning av arvsvinster.
Utskottets bedömning
Utskottet delar regeringens uppfattning att fördelning av arvsvinster bör ske
bland de kvarlevande i samma ålder. Detta är i överensstämmelse med den princip
som kommer att gälla för utgående pensioner eftersom delningstalet baseras på
den beräknade medellivslängden för respektive åldersgrupp. Utskottet avstyrker
därmed motion Sf36 yrkande 11.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag till omräkning av pensionsrätt för
inkomstpension.
Uttag och beräkning av inkomstpension (avsnitt 18.1 och 18.2)
Propositionen
Regeringen föreslår att inkomstpension skall kunna tas ut fr.o.m. 61 års ålder
oberoende av pensionens storlek. Inkomstpension skall kunna tas ut som hel, tre
fjärdedels, halv eller en fjärdedels förmån. Ett uttag av inkomstpension skall
vidare kunna återkallas helt eller delvis högst en gång per sexmånadersperiod.
Om förvärvsvillkoret uppfylls efter det att inkomstpension har tagits ut
skall tidigare latent pensionsrätt räknas om till förmån fr.o.m. januari månad
året efter det år som förvärvsvillkoret blir uppfyllt. Det vid tidpunkten för
omräkningen aktuella delningstalet skall då användas.
Inom fördelningssystemet skall enligt förslaget inkomstpensionens årsbelopp
beräknas genom att pensionsbehållningen vid pensioneringstidpunkten divideras
med det s.k. delningstalet. I delningstalet skall beaktas återstående
medellivslängd vid pensioneringstillfället och normen för
följsamhetsindexering.
Vid pensionsuttag före det år då den pensionsberättigade fyller 65 år skall
preliminärt delningstal fastställas. Delningstalet skall därvid baseras på
livslängdsstatistik för den femårsperiod under vars sista år den
pensionsberättigade fyllde 59 år.
Definitivt delningstal skall fastställas för varje årsklass vid ingången av
det år då den pensionsberättigade uppnår 65 års ålder. Delningstalet skall
baseras på livslängdsstatistik för den femårsperiod under vars sista år de
pensionsberättigade fyllde 63 år.
Det föreslås att delningstalet, som skall vara lika för kvinnor och män,
skall fastställas av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer.
I propositionen framhålls att det ur individens synvinkel måste betraktas som
angeläget att delningstalet är oförändrat efter 65 års ålder och pensionen
således inte kan komma att sänkas successivt på grund av ökad medellivslängd i
befolkningen.
Det framhålls vidare att följsamhetsindexeringen av utgående inkomstpensioner
föreslås göras kring normen 1,6. Eftersom delningstalet skall beräknas med
hänsyn härtill innebär detta att pensionären får en högre begynnelsepension än
om pensionen i stället successivt skulle räknas om med den reala tillväxten år
för år. Utskottet återkommer i avsnittet om följsamhetsindexering till nivån på
normen för följsamhetsindexering.
Det årliga pensionsbeloppet skall enligt propositionen motsvara
pensionsbehållningen (hela eller del därav, exkl. behållning som härrör från
latenta pensionsrätter) delad med delningstalet för individens ålder den månad
inkomstpensionen tas ut. Ju högre pensionsålder individen väljer, desto lägre
blir delningstalet. Det årliga pensionsbeloppet blir således högre om
pensionsuttaget skjuts upp än om inkomstpensionen lyfts vid en tidigare ålder.
Vidare skall den del av behållningen som inte tas i anspråk vid
pensionsberäkningen även fortsättningsvis räknas upp med arvsvinster och
förändringen i inkomstindex vid varje årsskifte på samma sätt som innan pension
började lyftas.
Pensionsrätter som fastställs efter det att individen tagit ut hel
ålderspension skall omräknas till en pensionsförmån och utbetalas till
individen utan att han eller hon ansökt om detta. Om individen uppbär partiell,
t.ex. halv, pension skall på motsvarande sätt hälften av den senare fastställda
pensionsrätten automatiskt omvandlas till en utgående förmån. Denna
tillkommande pensionsförmån beräknas med delningstalet för individens ålder då
utbetalningen av det tillkommande beloppet påbörjas och skall läggas till den
utgående förmånen fr.o.m. januari månad året efter fastställelseåret.
Utskottets bedömning
Regeringens förslag har i denna del inte föranlett några motionsyrkanden.
Utskottet biträder förslaget om uttag och beräkning av inkomstpension.
Följsamhetsindexering (avsnitt 18.3 och 18.4)
Propositionen
Som nämnts i det föregående föreslår regeringen att den utgående
inkomstpensionen årligen skall räknas om med inkomstindexets procentuella
förändring reducerad med normen 1,6, s.k. följsamhetsindexering.
Följsamhetsindexering av inkomstpension skall ske fr.o.m. årsskiftet 2001/2002.
Följsamhetsindexeringen innebär enligt propositionen att inkomstpensionen
inte skall räknas om med hela förändringen i inkomstindex utan med denna
förändring minskad med den uppräkning som redan tillgodoräknats i
delningstalet.
Det innebär att om den årliga reala tillväxten framöver uppgår till samma
nivå som normen skall inkomstpensionen räknas om med inflationen. Om den reala
tillväxten blir högre får pensionären, utöver priskompensation, ett visst
påslag på inkomstpensionen. Vid lägre tillväxt än normen justeras
inkomstpensionen ned realt sett, vilket innebär att pensionären inte
kompenseras fullt ut för prisutvecklingen.
Såvitt gäller val av norm och nivån på denna anförs i propositionen att det
mot bakgrund av den stora osäkerhet som råder om den framtida tillväxten är
viktigt att pensionssystemet utformas så att det fungerar även med långvarigt
låg tillväxt. Detta talar enligt regeringen för en fast norm i det reformerade
systemet men även för en viss försiktighet vid valet av normhöjd.
Följsamhetsindexeringen innebär att vid en viss tillväxt, som är lägre än
normen, kommer pensionernas reala värde att reduceras samtidigt som löntagare
erhåller en viss standardförbättring. En sådan utveckling under en längre
tidsperiod skulle enligt regeringen sannolikt väcka kompensationskrav som på
sikt skulle kunna äventyra såväl pensionssystemets finansiella stabilitet som
dess autonomitet. Med lägre norm mildras de nämnda effekterna.
Samtidigt innebär lägre norm att även begynnelsepensionen blir lägre vilket
kan försvåra den enskildes övergång från yrkesverksamhet till pension.
Regeringen bedömer att normen 1,5 skulle innebära en godtagbar kombination av
ovan nämnda faktorer. Emellertid kan enligt regeringen inte helt bortses från
att denna norm medför en betydande utgiftsökning för ATP-baserade
ålderspensioner, som förutsätter en framtida real tillväxt på 2 %. Enligt
regeringen bör normen för följsamhetsindexeringen av inkomstpensioner sättas
till 1,6. En utförligare redovisning av de överväganden som gjorts vid valet av
norm har redovisats ovan i avsnittet Finansiell stabilitet i
fördelningssystemet.
För att neutralisera effekten på inkomstindexet av att pensionsgrundande
inkomst fr.o.m. år 1999 skall beräknas efter avdrag för allmän pensionsavgift
skall dock vid årsskiftet 2001/2002 normen vara -0,4, dvs. det tal som skall
användas vid följsamhetsindexeringen skall vara 0,996.
Utskottets bedömning
Utskottet har inget att erinra mot regeringens förslag om
följsamhetsindexering. Utskottet biträder förslaget.
Omräkning av pensionsbehållning för år då pension lyfts eller återkallas
(avsnitt 18.5)
Propositionen
Som framhålls i propositionen skall pensionsbehållningen räknas om per varje
årsskifte med dels arvsvinster, dels förändringen i inkomstindex avseende det
gångna året. Omräkningen innebär att indexförändring och arvs-vinster för det
innevarande året tillgodoräknas den pensionsbehållning som inte omräknats till
en utgående förmån.
Om pension börjar lyftas under kalenderåret, t.ex. i juli, bör emellertid
enligt regeringen pensionsbehållningen tillgodoräknas viss uppräkning för det
första halvåret. I annat fall går den pensionsberättigade miste om en del av
uppräkningen av sin behållning. För år då pension har börjat tas ut eller uttag
av pension har återkallats bör därför göras en månadsvis uppräkning av
pensionbehållningen. Det föreslås därför att för år då pension har lyfts eller
återkallats skall individens pensionsbehållning räknas om inför det
efterföljande årsskiftet enligt särskilda rutiner.
Vad avser indexuppräkningen skall pensionsbehållningen för varje månad räknas
upp med en tolftedel av det procenttal som utgör normen för
följsamhetsindexering. Därefter skall pensionsbehållningen följsamhetsindexeras
vid årets slut. Likaså skall arvsvinster efter personer som har avlidit det år
de skulle ha fyllt 60 år eller senare tillgodoräknas månad för månad.
Utskottets bedömning
Utskottet biträder regeringens förslag till omräkning av pensionsbehållning för
år då pension lyfts eller återkallas.
Propositionen
I propositionen föreslås att 2,5 procentenheter av den totala
ålderspensionsavgiften, som skall vara 18,5 % av avgiftsunderlaget, skall
avsättas till premiepensionssystemet och ge pensionsrätt för premiepension.
Resterande 16 procentenheter skall således tillgodoräknas inom
fördelningssystemet och ge inkomstpension.
Premiepensionssystemet skall enligt propositionens förslag vara
försäkringsmässigt uppbyggt och försäkringsfunktionen skall vara knuten till
staten. Förhållandet mellan försäkringsgivaren och de försäkrade skall bygga på
en förvaltningsrättslig reglering med bestämmelser om försäkringsförhållandet i
lag eller annan författning.
Det förhållandet att försäkringen bygger på en förvaltningsrättslig reglering
skall dock, enligt propositionen, inte medföra att intjänad premiepensionsrätt
skall kunna påverkas av politiska beslut som får retroaktiv verkan. I
propositionen anges att premiepensionssystemets uppbyggnad starkt talar för att
rätten till premiepension i förhållandet mellan staten och den enskilde måste
likställas med en vanlig civilrättslig fordran och därför åtnjuta samma skydd
enligt grundlagen. Avsättningarna till premiepensionssystemet skall således
enligt propositionen vara knutna till enskilda individer och innefatta ett
civilrättsligt bindande åtagande. Vidare måste fastställd pensionsrätt för
premiepension anses omfattas av egendomsskyddet i 2 kap. 18 § regeringsformen
(RF) och vid den bedömningen saknas enligt propositionen skäl att föreslå
särskilda åtgärder för att rätten till fastställd premiepensionsrätt skall vara
skyddad mot beslut med retroaktiv verkan.
I propositionen föreslås att civilrättsliga regler om bl.a. bodelning och
gåva inte skall vara tillämpliga på premiepensionsrätten. Inte heller skall ett
tillgodohavande på premiepensionskontot kunna utmätas, pantsättas eller
överlåtas innan pensionen är tillgänglig för lyftning. Utmätnings- och
överlåtelseförbudet hindrar dock inte utmätning i lön enligt 7 kap.
utsökningsbalken. Preskriptionslagen skall inte vara tillämplig på enskilds
fordran på premiepension.
Motion
I motion Sf36 yrkande 15 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs - om yrkande 1
avslås - ett tillkännagivande om ett förtydligande av egendomsskyddet i 2 kap.
18 § RF. Motionärerna anser att det i RF uttryckligen skall anges att skyddet
omfattar även premiepensionsrätt.
Utskottets bedömning
Utskottet anser att den föreslagna utformningen av premiepensionssystemet - en
allmän pension med en försäkringsmässig struktur och en försäkringsfunktion
knuten till staten - ger trygghet och stabilitet.
Propositionen ger klart uttryck för att premiepensionssystemet är utformat så
att det omfattas av egendomsskyddet i 2 kap. 18 § RF. Utskottet delar denna
uppfattning. Att förhållandet mellan staten och den enskilde bygger på en
förvaltningsrättslig reglering skall enligt utskottets uppfattning inte
innebära att intjänad premiepensionsrätt skall kunna påverkas av politiska
beslut med retroaktiv verkan.
Med detta ställningstagande saknas det enligt utskottets mening skäl att, som
yrkas i motion Sf36, uttryckligen ange att premiepensionsrätten omfattas av
egendomsskyddet i 2 kap. 18 § RF. Utskottet avstyrker motion Sf36 yrkande 15.
Utskottet har inget att erinra mot propositionens förslag om utmätning,
pantsättning eller överlåtelse av tillgodohavanden på ett premiepensionskonto.
Ett tillgodohavande på premiepensionskonto skall ej heller preskriberas.
Försäkringsfunktionen för premiepension (avsnitt 19.2)
Propositionen
I propositionen föreslås att försäkringsfunktionen inom premiepensionssy-stemet
skall handhas av en nyinrättad statlig myndighet, Premiepensionsmyndigheten
(PPM). Myndigheten föreslås organisatoriskt ingå i
socialförsäkringsorganisationen och inrättas den 1 juli 1998.
Eftersom försäkringsvillkoren är reglerade i lag är det enligt propositionen
naturligt att försäkringsfunktionen handhas av en myndighet. Därmed ökar också
möjligheterna till insyn i försäkringsverksamheten. Enligt propositionen
omöjliggörs inte heller tillämpningen av vissa försäkringsrörelseregler genom
myndighetskonstruktionen.
I propositionen anges att det inte, med beaktande av organisationsstruktur,
kompetens och arbetsuppgifter, finns någon given försäkringsgivare bland nu
befintliga myndigheter. Mot att lägga försäkringsfunktionen på RFV anses tala
bl.a. att en sådan verksamhet skulle vara svårförenlig med verkets roll som
central lednings- och tillsynsmyndighet inom socialförsäkringsadministrationen.
Utskottets bedömning
Till grund för regeringens förslag ligger Premiereservutredningens betänkande
Lag om premiepension (SOU 1997:131). Premiereservutredningen lät Statskontoret
analysera frågan om hur försäkringsfunktionen i premiepensionssystemet skulle
utformas. Statskontoret anger i sin promemoria bl.a. att premiepensionssystemet
i stor utsträckning kräver en ny typ av verksamhet. Vissa delfunktioner anges i
dag finnas i mindre omfattning hos Statens löne- och pensionsverk (SPV),
Riksskatteverket och inom socialförsäkringsadministrationen. Statskontoret
föreslår emellertid att en ny myndighet inrättas. Motivet härför anges vara
bl.a. följande fördelar: tydlighet, allmänhetens förtroende, tillsynsansvaret
skiljs från det operativa verksamhetsansvaret, kraven på ny kompetens, mindre
risk för blandfinansiering och kostnadseffektivitet på kort och lång sikt.
Utskottet delar den bedömning som görs i propositionen att det är lämpligt
att försäkringsfunktionen i premiepensionssystemet handhas av en myndighet. Det
framstår som naturligt när försäkringsvillkoren är reglerade i lag och det ökar
möjligheterna till insyn i försäkringsverksamheten. Utskottet delar också
bedömningen att försäkringsfunktionen bör handhas av en nyinrättad myndighet,
PPM. Enligt utskottets mening har de utredningar som genomförts visat på
svårigheterna med att lägga försäkringsfunktionen på en redan befintlig
myndighet. Utskottet noterar härvid att enligt Statskontorets analyser skall
det vara kostnadseffektivt på såväl kort som lång sikt att lägga
försäkringsfunktionen på en nyinrättad myndighet. Utskottet återkommer
emellertid till kostnadsfrågan i senare avsnitt av betänkandet.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag till lag med vissa bestämmelser om
PPM och att myndigheten inrättas den 1 juli 1998.
Premiepensionskonto (avsnitt 19.3)
Propositionen
PPM föreslås upprätta ett premiepensionskonto för varje pensionssparare. Kontot
skall visa utvecklingen av tillgodohavandet i premiepensionssystemet och
premiepensionen beräknas sedan utifrån tillgodohavandet vid varje tid på
kontot.
Konto skall också föras för efterlevande som har fått rätt till premiepension
i denna egenskap.
Förvaltningen av premiepensionskapital (avsnitt 20)
Propositionen
Premiepensionssystemet skall, som angivits tidigare, i stor utsträckning vara
utformat som ett fondförsäkringssystem, där kapitalförvaltningen sker i
värdepappersfonder som sköts av fristående fondförvaltare.
Fondförsäkringsmodellen innebär bl.a. att PPM skall vara andelsägare i de
värdepappersfonder där medel placeras. Det är emellertid de enskilda som skall
bestämma hos vilka förvaltare medlen skall placeras och som skall bära den
finansiella risken för placeringen.
I propositionen föreslås att PPM skall ansvara för den tillfälliga
förvaltningen av avgiftsmedlen. I det nya systemet kommer
ålderspensionsavgifterna att betalas in successivt under intjänandeåret. Medlen
kan emellertid inte föras över till fondförvaltare förrän pensionsrätten har
fastställts. Under i genomsnitt 18 månader behöver således avgiftsmedlen ligga
i någon slags tillfällig förvaltning. Under denna tillfälliga förvaltning är
det enligt propositionen önskvärt med en god avkastning men också ett lågt
risktagande, trygghet och en god betalningsberedskap är av stor vikt. Det
föreslås därför att PPM skall placera medlen hos Riksgäldskontoret. Som
kontohavare skall PPM träffa avtal med Riksgäldskontoret om förräntning och
andra villkor.
Enligt förslaget i propositionen skall avkastningen från den tillfälliga
förvaltningen fördelas på de enskilda som ett procentuellt påslag på
pensionsrätten i samband med att avgiftsmedlen förs över till fondförvaltare.
Avkastningen för ett kalenderår skall enligt en förenklad beräkning tillföras
sådana pensionssparare, för vilka pensionsrätt för premiepension för det
föregående året har fastställts. Överföringen kommer att ske vid olika
tidpunkter för olika pensionssparare. I propositionen anges att
förutsättningarna för att jämna ut ränteeffekterna av denna tidsfaktor bör
undersökas ytterligare.
Beträffande fondförvaltningen i premiepensionssystemet anförs i propositionen
att endast förvaltare som har tillstånd att utöva sådan verksamhet och som står
under tillsyn bör få medverka i premiepensionssystemet.
Placeringen av premiepensionsmedlen föreslås kunna ske i värdepappersfonder
och utländska fondföretag som förvaltas av fondförvaltare som har rätt att
utöva fondverksamhet i Sverige enligt lagen om värdepappersfonder. Det skall
finnas en möjlighet till placering i värdepappersfonder som förvaltas av ett
statligt fondbolag som skall inrättas för detta ändamål. Regeringen föreslås få
ett bemyndigande att bilda ett sådant statligt fondbolag.
Fondförvaltarna skall enligt propositionen anmäla sina fonder för
registrering hos PPM och sluta avtal med myndigheten om det praktiska
samarbetet och om tak för priset för förvaltartjänsten. PPM skall ges möjlighet
att förhandla om prisreduktion med fondförvaltarna.
Det föreslås vidare att fondförvaltarna skall vara skyldiga att på begäran
lämna ut informationsmaterial till de enskilda, inte ha några uttagsavgifter,
och varje år till myndigheten rapportera alla kostnader som tagits ut ur
fonden.
Om den enskilde inte gör ett aktivt val av förvaltning placeras medlen i en
särskild fond inom Allmänna pensionsfonden, Premiesparfonden.
I propositionen föreslås att en ny sjunde fondstyrelse inom AP-fonden skall
inrättas för detta ändamål. Vissa regler om värdepappersfonder görs tillämpliga
på fonden och den skall stå under tillsyn av Finansinspektionen. Förvaltningen
skall ha en inriktning på trygghet. Frågan om hur avkastningskravet skall
utformas för att neutralitet skall uppkomma bör enligt propositionen övervägas
ytterligare.
I propositionen anges beträffande reglerna för val och byte av fond följande.
När premiepensionsrätt har fastställts för ett visst år skall pensionsspararen
välja fond. PPM för sedan över medlen som en klumpsumma för de pensionssparare
som valt samma fond. Förvaltarna får inte kännedom om vilka personers sparande
de förvaltar. PPM bör kunna få begränsa antalet fonder som pensionsspararen
samtidigt får ha medel placerade i.
Om pensionsspararen inte anmäler något val av fond men tidigare har anmält
val av fond eller bytt fond, placeras medlen i den eller de fonder i vilka
medel senast har placerats för pensionsspararens räkning.
Pensionsspararen får när som helst byta fond. Frågan om eventuell avgift vid
byte av fond bör emellertid enligt propositionen undersökas närmare för att
senare regleras i regeringsförordning.
Utskottets bedömning
Vad gäller den tillfälliga förvaltningen av avgiftsmedlen delar utskottet
bedömningen i propositionen att förvaltningen bör ge god avkastning men framför
allt uppfylla kravet på trygghet och god betalningsberedskap. En lämplig
avvägning är då enligt utskottets uppfattning att medlen placeras hos
Riksgäldskontoret.
I propositionen har föreslagits, bl.a. på grund av tekniska svårigheter, att
en förenklad beräkning skall göras vid fördelningen till pensionsspararna av
avkastningen från den tillfälliga förvaltningen. Under ärendets beredning har
emellertid framkommit att fördelningen bör kunna ske med utgångspunkt från
verklig avkastning. Utskottet föreslår därför att 8 kap. 1 § LIP ändras på så
sätt att regleringen av den föreslagna förenklade beräkningsmetoden utgår.
Därigenom ges möjlighet att fördela räntan med utgångspunkt från den avkastning
som rent faktiskt är hänförlig till ett visst intjänandeår.
Utskottet tillstyrker med denna ändring förslagen om den tillfälliga
förvaltningen av avgiftsmedlen.
Beträffande fondförvaltningen lämnas i propositionen utförliga redogörelser för
vilka fondförvaltare som skall få medverka i premiepensionssystemet och de krav
som skall ställas på dessa. Utskottet delar de bedömningar som görs i
propositionen och tillstyrker förslagen. Utskottet tillstyrker också förslaget
om att ett statligt fondbolag bildas och att riksdagen bemyndigar regeringen
att bilda detta bolag.
Utskottet vill med tanke på att premiepensionssystemets kostnader måste
begränsas framhålla vikten av att PPM aktivt verkar för en prisreduktion i
samband med att avtal sluts med fondförvaltarna.
För den som inte gör ett aktivt val av fondförvaltare föreslås att PPM skall
placera medlen i en nyinrättad fond inom Allmänna pensionsfonden,
Premiesparfonden. Utskottet tillstyrker detta förslag samt förslagen om vilka
regler som skall gälla för fonden. För att underlätta uppbyggnaden av sjunde
AP-fondstyrelsen bör den emellertid kunna inrättas formellt redan den 1 juli
1998. För att möjliggöra detta föreslår utskottet en ändring av
ikraftträdandebestämmelserna i förslaget till lag om ändring i lagen med
reglemente för Allmänna pensionsfonden.
Kostnaderna för förvaltningen av Premiesparfonden skall tas ur de förvaltade
medlen. Sjunde AP-fondstyrelsen kommer därför att erhålla medel till
verksamheten tidigast under senare delen av år 1999, när den första
överföringen sker av medel till förvaltare inom premiepensionssystemet. För att
täcka kostnaderna under tiden från inrättandet till denna tidpunkt föreslår
utskottet att sjunde fondstyrelsen ges möjlighet att erhålla lån och kredit i
Riksgäldskontoret. Det ankommer på regeringen, att på det sätt och inom de
ramar som avses i 20 och 21 §§ lagen (1996:1059) om statsbudgeten, besluta om
villkoren för lån och kredit för 1998. Sådana lån och krediter skall rymmas
inom de ramar som riksdagen beslutat avseende investeringar i
anläggningstillgångar respektive krediter för myndighetens räntekonton (prop.
1997/98:1, bet. 1997/98:FiU1, rskr. 1997/98:35). Sjunde fondstyrelsen bör som
underlag till regeringen lämna uppgift om beräknade kostnader. En bärande
princip för förvaltningen inom Premiesparfonden är att den skall vara likvärdig
med de andra förvaltningsalternativen i premiepensionssystemet. Lånevillkoren
skall därför utformas så att sjunde fondstyrelsen inte gynnas i förhållande
till andra förvaltare. Vad utskottet anfört om lån och kredit för den nya AP-
fondstyrelsen bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Vad gäller
lån och kredit för år 1999 får regeringen återkomma i budgetpropositionen för
år 1999.
Utskottet tillstyrker förslagen om pensionsspararens möjligheter till val och
byte av fonder inom premiepensionssystemet.
Uttag och beräkning av premiepension (avsnitt 21)
Propositionen
I propositionen föreslås att premiepension får tas ut fr.o.m. den månad
pensionsspararen fyller 61 år. Pensionen skall vara livsvarig och
pensionsuttaget får begränsas till att avse tre fjärdedelar, hälften eller en
fjärdedel av pensionen.
Ett påbörjat uttag skall kunna återkallas. Även den andel med vilken
pensionen tas ut skall kunna ändras. Ett uttag får dock återkallas helt eller
delvis högst en gång per sexmånadersperiod. Kostnaderna för dessa åtgärder
skall, liksom kostnaden för att på nytt påbörja utbetalning efter det att ett
uttag har återkallats, belasta pensionsspararen.
Premiepensionen beräknas lika för kvinnor och män och med utgångspunkt i
tillgodohavandet vid varje tid på pensionsspararens premiepensionskonto.
Grundalternativet är således enligt propositionen att tillgodohavandet på
premiepensionskontot skall vara placerat i värdepappersfonder även under
pensionstiden. I propositionen läggs emellertid förslag om att pensionsspararen
skall få möjlighet att ta ut sin premiepension i form av en livränta med
garanterat belopp. PPM skall då tillhandahålla en traditionell
livränteförsäkring som garanterar pensionsspararen livslång utbetalning av ett
fast belopp. Övergången till livränta kan ske vid en senare tidpunkt än vid
första pensionsuttaget och livräntan skall omfatta hela pensionen. Enligt
propositionen överväger regeringen vidare om en delvis övergång till livränta
bör möjliggöras.
Motion
Gudrun Schyman m.fl. (v) begär i motion Sf36 yrkande 16 - om yrkande 1 avslås -
ett tillkännagivande om en utjämning av skillnaderna i avkastningen i
premiepensionssystemet. Motionärerna anser att pensionsspararna skall kunna
påverka pensionens storlek fram till pensionsåldern men att det därefter inte
skall kunna ske någon spekulation. Pension skall alltid utgå med garanterade
belopp.
Utskottets bedömning
Förslaget till nytt ålderspensionssystem bygger på livsinkomstprincipen, dvs.
varje intjänad krona får betydelse för pensionens storlek. Utskottet anser
därför att ett uttag av premiepension inte skall påverka möjligheten att tjäna
in ny pensionsrätt i premiepensionssystemet. Pensionerna kommer att grundas på
det sparande och den avkastning som finns på premiepensionskontot. Detta
innebär enligt grundalternativet att tillgodohavandet på kontot är placerat i
värdepappersfonder även under pensionstiden och det månatliga pensionsbeloppet
uttrycks som värdet av ett visst antal fondandelar. De månatliga
utbetalningarna av pension kommer således att variera i storlek med
förändringarna i fondandelarnas värde. Möjligheten att gå över till sparande i
räntefonder, något som kan ske redan före pensioneringen, kan minska varia-
tionerna. Enligt utskottets mening bör det emellertid, för den som vill att
pensionen skall utgå med ett garanterat belopp, finnas en möjlighet att i
enlighet med vad som föreslås i propositionen vid eller efter pensioneringen gå
över till en traditionell livränteförsäkring tillhandahållen av PPM. Utskottet
tillstyrker den föreslagna utformningen av livränteförsäkringen men anser att
det är viktigt att regeringen fortsatt överväger eventuella möjligheter att
införa en delvis övergång till livränta. Då det är väsentligt att PPM:s
kostnader hålls nere vill utskottet också påtala vikten av att PPM i vart fall
i ett inledningsskede anlitar utomstående för det praktiska hanterandet av
dessa livräntor om detta bedöms vara billigare och effektivare. Med hänsyn till
det anförda avstyrker utskottet motion Sf36 yrkande 16 om att pension alltid
skall utgå med garanterade belopp.
I propositionen föreslås att pensionen skall bestämmas med utgångspunkt i
tillgodohavandet på premiepensionskontot. Vad gäller livränteförsäkringar
föreslås beräkningen ske utifrån tillgångarnas värde tre dagar efter det att
begäran om livränta kom in till PPM. Att ange en sådan tidsgräns kan emellertid
enligt utskottets uppfattning komma att medföra problem. Bland annat måste då
regleras om det t.ex. är tre vardagar som avses. Utskottet föreslår därför att
9 kap. 2 § LIP ändras så att utgångspunkten blir tillgångarnas värde vid
inlösen och att inlösen skall ske snarast efter det att begäran kom in till
PPM. Med denna ändring tillstyrker utskottet förslagen om uttag och beräkning
av premiepension.
Premiepensionsmyndighetens verksamhet (avsnitt 23)
Propositionen
I propositionen anförs beträffande reglerna för PPM:s verksamhet följande.
Bortsett från den tillfälliga förvaltningen skall premiepensionssystemet
ekonomiskt vara ett slutet system i samma bemärkelse som ett ömsesidigt
försäkringsbolag. Några tillskott av statliga medel skall inte vara möjliga och
inga medel skall tas ut annat än för ändamål som hänger samman med
försäkringsverksamheten. Detta medför att beräkningen av utgående förmåner m.m.
måste ske med samma precision som i ett försäkringsbolag och att verksamheten
allmänt sett måste bedrivas enligt vedertagna försäkringsmässiga principer.
Regeringen föreslår därför att delar av försäkringsrörelselagen (FRL) görs
tillämpliga på PPM:s verksamhet.
Det är främst reglerna i 7 kap. FRL som är av intresse, bl.a. bestämmelser om
beräkning av försäkringstekniska avsättningar och grunder, skuldtäckning,
arvsvinsthantering m.m.
De försäkringstekniska grunderna avser att trygga försäkringsgivarens förmåga
att fullgöra sina förpliktelser enligt ingångna försäkringsavtal och att
meddela försäkringar till en kostnad som är skälig med hänsyn till
försäkringens art. Grunderna innehåller antaganden om dödlighet och andra
riskmått, om räntefot och om driftskostnader.
Reglerna om livförsäkringsbolagens kapitalbas skall inte vara tillämpliga för
PPM. I propositionen anges att myndigheten efter en period kommer att ha byggt
upp ett överskott som fungerar som kapitalbuffert. Om ett underskott skulle
uppstå skall myndigheten täcka detta med kredit hos Riksgäldskontoret.
I propositionen anges vidare att särskilda bestämmelser om avgiftsuttag i
premiepensionsregleringen tar över den allmänna försäkringsrörelseregleringen.
T.ex. regleras nivån och metodiken för uttag av myndighetens kostnader utanför
de försäkringstekniska grunderna.
I propositionen föreslås att det införs en möjlighet för regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer att ge dispens från bestämmelserna i FRL.
Detta kan vara lämpligt med tanke på sådana fall där det är svårbedömt om eller
hur en viss bestämmelse bör tillämpas för myndigheten eller där det visar sig
att någon bestämmelse är opraktisk eller olämplig.
Vad gäller redovisning och revision anges i propositionen att PPM kommer att
förvalta ett betydande kapital. Kostnaderna för verksamheten skall tas ut genom
avgifter inom ramen för premiepensionssystemet. Dessa förhållanden ställer
stora krav på en genomlysning och kostnadskontroll av verksamheten. En viktig
förutsättning för kontrollen är att verksamheten drivs i myndighetsform med
krav på offentlighet.
PPM skall vara skyldig att följa det statliga regelsystemet för redovisning
och kapitalförvaltning. Den närmare omfattningen av den statliga redovisningen
och revisionen bör emellertid enligt propositionen övervägas ytterligare med
sikte på en effektiv kostnadskontroll.
I propositionen föreslås som nyss nämnts att de viktigaste rörelsereglerna i
FRL skall gälla för PPM:s verksamhet. Myndigheten bör därför åläggas att
upprätta årsredovisning enligt de särskilda regler som gäller för
livförsäkringsbolag. En sådan redovisning är nödvändig för att myndighetens
ledning skall kunna bedöma verksamhetens resultat och ställning, för tillsynen
och inte minst för att statsmakterna och de enskilda skall kunna bilda sig en
uppfattning om hur verksamheten sköts, anges det i propositionen.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer skall därför utse två
revisorer som skall granska årsredovisningen m.m. och förvaltningen av
försäkringsrörelsen. Revisorerna skall rapportera sina iakttagelser till
regeringen.
Kostnaderna för PPM:s verksamhet skall finansieras genom avgifter från de
försäkrade. I propositionen anförs att regeringen i förordning bör fastställa
normer för avgiftsuttaget för att bäst tillgodose kravet på kostnadskontroll.
Det ger också utrymme för en ytterligare analys kring en förfining av
avgifterna. Även i övrigt bör regeringen ägna kostnadskontrollen stor
uppmärksamhet i direktiven för verksamheten och uppföljningen av den.
Stor vikt skall läggas vid en utjämning över tiden av de kostnader som
uppkommer i början när systemet byggs upp. Regeringen får besluta att
investeringarna finansieras med lån och krediter hos Riksgäldskontoret. På
detta sätt sker övervältringen på de enskildas konton gradvis.
Vad gäller PPM:s organisation föreslås i propositionen att myndigheten skall
ledas av en styrelse med fullt ansvar inför regeringen.
PPM skall kunna anlita organ utanför myndigheten för skötseln av olika
funktioner om detta bedöms billigare och effektivare, t.ex. när det gäller
utarbetande av information eller ADB-drift. Det anges uttryckligen i
propositionen att i vart fall i initialskedet bör det praktiska hanterandet av
livräntor läggas ut på utomstående uppdragstagare. Uppgifter som läggs ut skall
dock inte få innefatta myndighetsutövning.
PPM föreslås stå under tillsyn av RFV och, i de delar av verksamheten som rör
kapitalförvaltning och tillämpningen av näringsrättsliga regler,
Finansinspektionen.
Motion
I motion Sf36 yrkande 19 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs - om yrkande 1
avslås - ett tillkännagivande om särskild lagstiftning som reglerar PPM. I
motionen anförs att det inte är tillräckligt att i lagen med vissa bestämmelser
om PPM hänvisa till FRL. PPM:s verksamhet bör i stället regleras i en särskild
lag som är uttömmande.
Utskottets bedömning
Försäkringen för premiepension är obligatorisk för de enskilda. PPM:s
verksamhet skall inte finansieras med anslag och blir därför inte föremål för
den prövning av regering och riksdag som budgetprocessen annars innebär. Det är
därför i hög grad angeläget med en kontroll av myndighetens kostnader och att
effektiva verktyg för kontroll av kostnadsutvecklingen skapas.
PPM:s verksamhet kommer att bekostas genom avgifter och detta ställer, som
angivits i propositionen, stora krav på genomlysning och kostnadskontroll. En
förutsättning för denna kontroll är att verksamheten bedrivs i myndighetsform
och att PPM därmed skall vara skyldig att också följa det statliga
regelsystemet för redovisning och kapitalförvaltning. Utskottet delar
propositionens bedömning att det är angeläget att Riksrevisionsverket genom
s.k. effektivitetsrevision granskar PPM. Dessutom skall regeringen, på samma
sätt som för annan statlig verksamhet som finansieras med avgifter vid sidan av
statsbudgeten, kontrollera myndighetens budget och följa verksamheten genom
återrapporteringskrav. Utskottet vill påtala vikten av att detta krav på
återrapportering iakttas särskilt under myndighetens uppbyggnadsskede.
PPM kommer således att omfattas av två delvis parallella system för
redovisning och ekonomisk förvaltning. Enligt utskottets mening innebär detta
att behov finns av såväl en försäkringsmässig revision som en revision utförd
med hänsyn till statens behov av kostnadskontroll och behov av rapportering för
den samlade statliga redovisningen.
De närmare formerna för revisionen och redovisningen bör emellertid enligt
utskottets mening övervägas ytterligare med sikte på en effektiv
kostnadskontroll. Utskottet anser att det är mycket viktigt att fördelningen
och samordningen av ansvaret för revision och redovisning klargörs. För att
möjliggöra detta föreslår utskottet att bestämmelsen om revisorer i den
föreslagna 9 § lagen med vissa bestämmelser för PPM utgår och att det i stället
stadgas att regeringen skall meddela föreskrifter för revisionen av
myndigheten. På detta sätt kan en större tydlighet uppnås och ett dubbelarbete
undvikas.
PPM:s kostnader skall finansieras genom avgifter från de försäkrade. Avgiften
skall helt eller delvis anges som ett procentuellt avdrag på premie-
pensionskontot. Beräkningen görs utifrån behållningen på kontot med tillägg för
det aktuella årets pensionsrätt och avkastningen från den tillfälliga
förvaltningen. Kostnaderna tas således ut i särskild ordning och påverkar inte
beräkningen av återbäring. Som framgår av andra avsnitt i betänkandet skall
dock den försäkrade själv i princip bära de kostnader som han eller hon råder
över. Utskottet anser i likhet med förslaget i propositionen att regeringen i
förordning skall fastställa normer för avgiftsuttaget. Härigenom tillgodoses
också kravet på kontroll av fördelningen av kostnaderna på pensionsspararna,
vilket utskottet vill poängtera skall ske även i samband med att regeringen
utfärdar direktiv och följer upp myndighetens verksamhet.
Utskottet vill i detta sammanhang nämna att det i betänkandet Lag om
premiepension (SOU 1997:131) görs ett försök att bedöma PPM:s driftskostnader
under de första verksamhetsåren. I betänkandet anges att driftskostnaderna
bedöms uppgå till ca 1 miljard kronor eller mellan 200-300 kr per försäkrad och
år. För år 1999 skulle driftskostnaderna, vid ett antagande om initialkostnader
och kostnader för låg produktivitet på 40 %, uppgå till mellan 3,4 och 5,1 % av
ett förvaltat kapital på ca 34 miljarder kronor. För år 2005 skulle
driftskostnaderna uppgå till mellan 0,7 och 1,0 % av ett förvaltat kapital på
ca 135 miljarder kronor. Det beräkningssätt som använts innebär att
myndighetens verksamhet jämförs med liknande verksamheter. Eftersom PPM kommer
att bedriva en verksamhet som liknar den som bedrivs av privata
försäkringsbolag har Försäkringsbolaget SPP ömsesidigt valts som
jämförelseobjekt. I betänkandet anges att SPP:s genomsnittliga driftskostnader
åren 1986-1995 uppgick till 275 kr per försäkrad. De förhållanden som påverkar
jämförelsen anges vara bl.a. att PPM kommer att ha betydligt fler försäkrade
men också fler valmöjligheter för de försäkrade och ett större
informationsbehov.
I mars i år tillkallades en särskild utredare med uppgift att förbereda och
bilda PPM (dir. 1998:24). Utredaren skall, under förutsättning att riksdagen
antar förslaget om inkomstgrundad ålderspension, lämna förslag om bl.a.
formerna för den statliga redovisningen. Vidare skall frågan om samverkan och
gränsdragning mellan PPM:s verksamhet och verksamheten i övriga
socialförsäkringsorgan belysas. I direktiven anges särskilt att samarbetet
mellan myndigheterna skall ske på ett sådant sätt att systemet för den
inkomstgrundade ålderspensionen fungerar effektivt och till en låg kostnad
samtidigt som en hög kvalitet på informationen till de enskilda upprätthålls.
Slutligen skall utredaren beräkna kostnaderna för administrationen och
uppbyggnaden av myndigheten. Detta underlag fordras för att regeringen skall
kunna besluta om kredit hos Riksgäldskontoret.
För att minska de totala kostnaderna för premiepensionssystemet är det,
enligt utskottets uppfattning, angeläget att PPM noga undersöker möjligheterna
att lägga ut skötseln av vissa funktioner på utomstående. Det kan gälla
utarbetande av information, ADB-drift eller som anförts tidigare skötsel av
livränteförsäkringen. Det är också ytterst viktigt att, som även påtalats i
tidigare avsnitt, PPM som försäkringsgivare i samband med att avtal sluts med
de olika fondförvaltarna aktivt verkar för en prisreduktion. Utrymme för detta
torde finnas eftersom PPM kommer att utföra en stor del av de tjänster som
normalt utförs av fondförvaltarna. Utskottet vill med tanke på
premiepensionssystemets kostnader framhålla vikten av att pensionsspararnas
totala kostnad för premiepensionen begränsas. Utskottet noterar också att den
utredare som har till uppgift att förbereda och bilda PPM skall överväga och
uppskatta myndighetens administrationskostnader samt kostnaderna under
uppbyggnadsskedet.
Vad gäller kostnaden för information om premiepensionen så skall även den
bäras av pensionsspararna. PPM föreslås få ansvaret för innehållet i
informationen rörande premiepensionen och socialförsäkringsadministrationen
ansvarar för informationen om inkomstpensionen. Huvudansvaret för samordning av
informationen till de enskilda föreslås ligga på RFV. Utskottet vill betona att
RFV genom effektivisering och samordning av informationsinsatserna verkar för
att kostnaderna hålls nere.
I samband med att PPM inrättas kommer myndigheten att behöva göra
investeringar av olika slag. Avsikten är att dessa skall finansieras med lån
och krediter hos Riksgäldskontoret. Utskottet vill påtala vikten av att det
sker en utjämning över tiden av de kostnader som uppkommer i uppbyggnadsskedet.
Kostnaderna måste enligt utskottets uppfattning spridas över relativt många år
för att inte drabba den första generationen försäkrade alltför hårt.
De årliga avgifterna till PPM skall dras från pensionsspararnas
premiepensionskonton. Avgifter som tas ut i procent av tillgodohavandet skall
beräknas på ett visst underlag enligt 11 kap. 1 § LIP. I detta underlag skall
ingå också belopp som avser fastställd pensionsrätt för premiepension för det
andra året före det år avgifterna avser, även om pensionsrätten fastställs
efter årsskiftet. Utskottet föreslår en ändring i paragrafen för att tydligare
uttrycka detta.
Utskottet tillstyrker, med de ovan angivna ändringarna, förslagen om
redovisning, revision, kostnadskontroll och avgifter. Utskottet delar
uppfattningen att PPM:s verksamhet skall bedrivas efter försäkringsmässiga
principer och att delar av FRL skall göras tillämpliga på myndigheten genom att
i lagen med vissa bestämmelser för PPM hänvisa till FRL. Utskottet tillstyrker
även förslagen om reglering av PPM, tillsyn och myndighetens organisation.
Utskottet avstyrker med det anförda motion Sf36 yrkande 19 om att PPM:s
verksamhet bör regleras i en särskild lag som är uttömmande.
Överföring av pensionsrätt (avsnitt 14)
Propositionen
I propositionen föreslås att överföring av pensionsrätt som tjänats in i pre-
miepensionssystemet skall kunna ske mellan makar. Endast pensionsrätt för
premiepension som tjänats in under äktenskapet skall kunna bli föremål för
överföring. Med äktenskap likställs registrerat partnerskap. Överföringen skall
vara frivillig, ske fortlöpande år från år och omfatta hela den pensionsrätt
för premiepension som tjänats in för året.
Vidare föreslås i propositionen att överföring av rätt till premiepension
inte skall påverka rätten till garantipension trots att makarna vid verkställd
överföring får en annan faktisk pensionsbehållning än överföringen förutan.
Detta medför att en make som har överfört pensionsrätt för premiepension kan
bli berättigad till en lägre garantipension än vad den faktiska inkomstgrundade
ålderspensionen berättigar till.
Anmälan, som skall göras av makarna gemensamt, får till följd att överföring
äger rum fr.o.m. året efter anmälan. Anmälan gäller tills vidare om inte
makarna bestämmer annat. I propositionen anförs att syftet med överföringen är
att i ett större perspektiv åstadkomma en utjämning av makarnas
pensionsrättsförhållanden. Anslutning till överföring av premiepensionsrätt bör
därför ske i förväg och inte föregås av beräkningar om vad som är mest
fördelaktigt för dem med hänsyn till hur inkomsterna fördelat sig mellan dem
ett visst år.
Överföringen av pensionsrätt för premiepension föreslås upphöra fr.o.m. året
efter det att en make eller makarna gemensamt lämnat in anmälan om utträde. En
anmälan om anslutning eller utträde som görs senast den 31 januari ett år skall
emellertid, om makarna inte begär annat, få verkan fr.o.m. samma år. Anmälan
som görs någon gång under år 1999 får verkan fr.o.m. år 1999.
I propositionen föreslås att återkallelse av anmälan skall vara skriftlig och
inte få göras efter den dag då anmälan senast skulle ha kommit in till allmän
försäkringskassa, dvs. den 31 januari samma år anmälan avser.
Vid äktenskapsskillnad skall överföring kunna ske t.o.m. året före det år då
äktenskapsskillnaden vinner laga kraft.
Vid den överförande makens dödsfall skall överföring kunna ske t.o.m.
dödsfallsåret, under förutsättning att den mottagande maken då är vid liv.
I propositionen anges att det för verkställande av överföring av pensionsrätt
skall krävas att den överförande maken under någon del av året har varit
försäkrad för inkomstgrundad ålderspension i Sverige och har fått pensionsrätt
för premiepension fastställd.
Den mottagande maken skall däremot inte behöva ha varit försäkrad i Sverige
under året, om han eller hon tidigare har tillgodoförts pensionsrätt för
premiepension och således har ett premiepensionskonto.
Pensionsrätt skall kunna överföras och tas emot utan begränsning beroende på
ålder eller genomfört pensionsuttag.
Den årliga premiepension som härrör från överförd pensionsrätt skall beräknas
med beaktande av de kostnader som överföringarna generellt kan antas ge upphov
till. Samtliga faktorer som påverkar kostnaderna skall beaktas, t.ex. minskade
arvsvinster, kostnader på grund av så kallat moturval och administrativa
kostnader. Beräkningen skall vara lika för kvinnor och män. Justeringen för
kostnaderna skall göras i samband med att PPM för över medlen till förvaltare
och skall belasta premiepensionskontot för den som mottagit överförd
pensionsrätt. Propositionens förslag innebär således att kostnaderna för att
överföra pensionsrätt inte skall belasta dem som väljer att inte överföra
pensionsrätt. PPM föreslås få utforma den tekniska lösningen utifrån
principerna i försäkringsrörelselagen.
Utskottets bedömning
Syftet med en delning av pensionsrätt är att i ett större perspektiv utjämna
makars pensionsrättsförhållanden. Utskottet anser att det förslag som nu läggs,
om en rätt att inom premiepensionen överföra pensionsrätt, tillgodoser detta
syfte samtidigt som en överföring inte innebär någon avgörande minskning av
pensionsrätten för makarna. Utskottet delar uppfattningen att överföringen
skall vara frivillig, endast vara möjlig för premiepension som tjänats in under
äktenskapet och omfatta hela pensionen. Genom denna lösning blir konsekvenserna
av en överföring lättare att förutse.
Riksdagen har nyligen beslutat att makars rätt till pension på grund av
privat pensionssparande eller pension på grund av pensionssparavtal som regel
skall ingå i bodelning med anledning av äktenskapsskillnad. Lagutskottet
uttalade att genom förslaget uppkommer bristande parallellitet mellan olika
slag av pensionsrättigheter. Detta torde dock kunna godtas mot bakgrund av att
det är angeläget att utjämna makars pensionsförhållanden till skydd för den
ekonomiskt svagare maken (prop. 1997/98:106, bet. 1997/98:LU25, rskr.
1997/98:232).
En eventuell rätt till garantipension skall bedömas utan hänsyn till att
överföring skett. Detta kan medföra att den totala pensionen kommer under den
basnivå som föreslås för garantipension. Utskottet anser emellertid att denna
reduktion av pensionen kan anses acceptabel.
Utskottet anser bl.a. mot bakgrund av att premiepensionssystemet är en del i
ett obligatoriskt pensionssystem att en frivillig möjlighet att överföra
pensionsrätt inte skall få medföra kostnader för den som inte väljer detta.
Utskottet tillstyrker förslagen om överföring av pensionsrätt för
premiepension.
Efterlevandeskydd (avsnitt 22)
Propositionen
Enligt förslaget i propositionen skall det inom premiepensionssystemet finnas
möjlighet att välja ett efterlevandeskydd. Efterlevandeskyddet skall vara
frivilligt och kostnaden för skyddet skall bäras av de individer som väljer
skyddet.
Under tiden före pensioneringen skall det finnas en form av skydd. Detta
efterlevandeskydd före pensionstiden omfattar pensionssparare som har barn
under 20 år eller som är gift, registrerad partner eller sammanboende (ogifta
personer som stadigvarande sammanbor och som tidigare har varit gifta med
varandra eller som har eller har haft gemensamma barn). Under förvärvsaktiv tid
skall dessa personer kunna teckna en temporär premiepension till efterlevande
på ett eller två inkomstbasbelopp under fem år. Kostnaden för skyddet skall
dras fortlöpande från tillgodohavandet på pensionsspararens
premiepensionskonto. Pensionsspararen skall när som helst kunna avsäga sig
skyddet.
För att motverka moturval föreslås att en karenstid om ett år skall gälla som
huvudregel. Om ansökan görs inom tre månader från det att pensionsspararen
ingått äktenskap eller partnerskap eller fått barn skall dock skyddet gälla
från månadsskiftet efter ansökan om pensionsspararen inte fyllt 50 år. För den
som fyllt 50 år men åberopar en sådan familjehändelse gäller således ett års
karens, med undantag för olycksfall.
En extra möjlighet att gå in i efterlevandeskyddet kommer att gälla under
1999.
I propositionen anges att om ett alltför stort moturval uppkommer och
efterlevandeskyddet före pensionstiden inte utnyttjas i tillräcklig
utsträckning kan villkoren senare komma att omprövas.
Den andra formen avser ett efterlevandeskydd under pensionstiden. Detta skydd
kan tecknas av den som är gift, registrerad partner eller sammanboende (samma
def. som ovan). Pensionsspararen skall i samband med att han eller hon börjar
ta ut sin premiepension kunna teckna en livsvarig premiepension till
efterlevande.
Detta skydd föreslås utformat så att pensionsspararens pension räknas om till
att gälla på både eget och makes (eller motsvarande) liv. Pensionsspararens
egen ålderspension sänks alltså så mycket som behövs för att tillgodohavandet
på premiepensionskontot skall räcka under båda makarnas (eller motsvarande)
livstid. Skyddet kan inte flyttas över på ny make. Vid skilsmässa kan
pensionsspararens egen pension på nytt räknas om till ett högre belopp.
Motion
I motion Sf36 yrkande 17 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs - om yrkande 1
avslås - ett tillkännagivande om efterlevandeskydd före pensionstiden.
Motionärerna anser att nu gällande efterlevandeskydd inte får ersättas med
hänvisning till det i propositionen föreslagna frivilliga efterlevandeskyddet.
I yrkande 18 i samma motion begärs - om yrkande 1 avslås - ett
tillkännagivande om att möjligheten att teckna ett efterlevandeskydd för barn
under 20 år bör finnas även under pensionstiden på samma sätt som under
aktivtiden.
Utskottets bedömning
Utskottet anser att efterlevandeskyddet inom premiepensionen skall vara
frivilligt och att kostnaderna därmed skall bäras av dem som väljer skyddet.
För att motverka risken för moturval är det också, som föreslås i
propositionen, nödvändigt att dels införa någon form av karenstid, dels
begränsa efterlevandeskyddet till sådana situationer där det typiskt sett
föreligger ett behov av skydd för efterlevande. Enligt utskottets mening torde
något stort praktiskt behov av att omfatta även barn under 20 år av
efterlevandeskyddet under pensionstiden inte föreligga. En sådan möjlighet
skulle också göra det nödvändigt att införa regler om tidsbegränsade livräntor
och därmed onödigt komplicera systemet med ökade kostnader som följd.
Med det anförda tillstyrker utskottet propositionens förslag till
efterlevandeskydd före och under pensionstiden och avstyrker motion Sf36
yrkande 18. En ändring i 10 kap. 2 § LIP bör emellertid göras för att det klart
skall framgå att andra stycket andra meningen enbart gäller pensionssparare som
inte fyllt 50 år. Det frivilliga efterlevandeskydd inom premiepensionen som nu
föreslås är utformat som en ren riskförsäkring. Enligt utskottets uppfattning
kan detta frivilliga skydd inte ersätta ett generellt efterlevandeskydd som är
nödvändigt för att ge ekonomisk trygghet för efterlevande. Motion Sf36 yrkande
17 får anses tillgodosedd med det anförda och avstyrks.
Nuvarande förvaltning hos Riksgäldskontoret (avsnitt 24)
Propositionen
Det reformerade pensionssystemets intjänanderegler skall träda i kraft den 1
januari 1999, och utbetalningarna av pension enligt de reformerade reglerna
skall påbörjas i januari 2001. Under mellantiden skall pensionsrätter för
förfluten tid fastställas, såvitt avser premiepension fr.o.m. år 1995.
Enligt 4 kap. 3 § lagen (1981:691) om socialavgifter placeras sedan år 1995
en viss andel av influtna tilläggspensionsavgifter på konto hos
Riksgäldskontoret (11 % t.o.m. år 1997 och 22,4 % fr.o.m. den 1 januari 1998).
Enligt lagen (1994:1748) om förvaltning av vissa tilläggspensionsavgifter
gäller att medlen skall placeras på räntebärande konto samt att räntan skall
vara marknadsmässig och läggas till kapitalet. I lagen anges också att
förvaltade medel skall finansiera framtida pensioner. Avsikten är att dessa
medel skall täcka de pensionsrätter för premiepension som enligt det
ovanstående skall fastställas för förfluten tid när pensionsreformen träder i
kraft. När dessa pensionsrätter har fastställts, skall de förvaltade medlen
jämte avkastning föras över till förvaltning inom premiepensionssystemet.
I propositionen föreslås att den nuvarande förvaltningen hos Riksgäldskontoret
skall bestå fram till den 1 januari 1999 och att lagen om förvaltning av vissa
tilläggspensionsavgifter skall upphöra att gälla vid utgången av år 1998.
Vad gäller frågan om hur medlen skall fördelas mellan de försäkrade föreslås
att den samlade avkastningen från förvaltningen hos Riksgäldskontoret under
åren 1995-1998 skall tillföras sådana försäkrade för vilka premiepensionsrätt
för åren 1995-1997 har fastställts.
Avkastningen skall fördelas mellan de olika intjänandeårens pensionsrätter i
förhållande till hur länge avgiftsmedlen för respektive år stått inne på kontot
och fördelas mellan de försäkrade i proportion till intjänad pensionsrätt.
Motion
I en motion från allmänna motionstiden år 1997, Sf292 av Rose-Marie Frebran
m.fl. (kd), begärs ett tillkännagivande om att redan inbetalda avgifter till
premiereservdelen snarast bör fördelas på personliga konton (yrkande 2).
Utskottets bedömning
Utskottet tillstyrker förslagen om att den nuvarande förvaltningen hos
Riksgäldskontoret skall bestå fram till den 1 januari 1999 och att lagen om
förvaltning av vissa tilläggspensionsavgifter skall upphöra att gälla vid
utgången av år 1998. Motion Sf292 yrkande 2 får anses tillgodosedd och
avstyrks.
Mellangenerationen (prop. 151)
Inledning
I propositionen framhålls att ålderspensionsreformen innebär en genomgripande
förändring av ålderspensionssystemet som ställer stora krav på utformningen av
övergångsregler. Å ena sidan är det från samhällsekonomisk synpunkt samt med
hänsyn till kommande generationer angeläget att reformen inte bara träder i
kraft så fort som möjligt utan också att den får ett visst genomslag redan inom
den närmaste framtiden. Å andra sidan bör de pensionslöften som har ställts i
utsikt i det nuvarande pensionssystemet i möjligaste mån uppfyllas, särskilt i
förhållande till personer som redan är pensionärer eller som vid
ikraftträdandet har en stor del av sitt yrkesverksamma liv bakom sig.
Övergången till det reformerade systemet bör därför ske gradvis.
Intjänande av pensionsrätt (avsnitt 28.1)
Propositionen
Enligt de av riksdagen antagna riktlinjerna skall mellangenerationen utgöras av
årsklasserna 1935-1953. Pensionsreformens ikraftträdande är numera bestämd till
den 1 januari 1999. Med hänsyn härtill bör enligt regeringen årsklasserna
1935-1937 inte längre omfattas av mellangenerationen och de reformerade
intjänandereglerna.
Regeringen föreslår att personer i mellangenerationen, dvs. personer födda
åren 1938-1953, skall omfattas av de reformerade intjänandereglerna enligt den
s.k. tjugondelsinfasningen.
Utgångspunkten är att mellangenerationen skall följa samma regler som
personer födda år 1954 eller senare såvitt avser intjänande och uppräkning av
pensionsrätt i det reformerade ålderspensionssystemet. Detsamma gäller regler
för uttag och utbetalning av pension samt förfaranderegler.
För försäkrade som tillhör mellangenerationen måste enligt regeringen även
framöver parallellt registreras dels pensionspoäng enligt nuvarande system,
dels pensionsrätt inom det reformerade pensionssystemet. Pensionspoäng skall
därvid beräknas i princip enligt nuvarande regler, medan pensionsrätt enligt
det reformerade systemet skall beräknas med tillämpning av reglerna i det
reformerade ålderspensionssystemet. Den parallella registerföringen måste avse
både förfluten tid, dvs. tid före år 1999, och tid fr.o.m. år 1999.
Enligt nuvarande regler gäller att inkomster som tjänats in efter det år då
den försäkrade har fyllt 64 år inte resulterar i pensionspoäng. Med hänsyn till
de i det reformerade ålderspensionssystemet grundläggande principerna om en
livsinkomstbaserad ålderspension och en flexibel pensionsålder skall, enligt
vad som nu föreslås, någon motsvarande begränsning i möjligheten att tjäna in
pensionsrätt inte finnas i det reformerade ålderspensionssystemet.
Det föreslås vidare att personer i mellangenerationen för tiden före det år
då de fyller 65 år skall tillgodoräknas pensionspoäng för tilläggspension även
om de under hela året har uppburit hel ålderspension. Fr.o.m. det år då de
fyller 65 år skall pensionsrätt tillgodoräknas fullt ut i det reformerade
pensionssystemet, dvs. med 20/20.
Utskottets bedömning
Utskottet har inget att erinra mot regeringens förslag om intjänande av
pensionsrätt och biträder därför förslaget.
Beräkning av årlig pension (avsnitt 28.2)
Propositionen
Regeringen föreslår att vid pensionsuttaget för personer som tillhör mellan-
generationen skall den årliga ålderspensionen beräknas dels enligt reglerna för
tilläggspension, dels enligt de reformerade reglerna.
Som framhålls i propositionen innebär den föreslagna metoden med
tjugondelsinfasning att det för försäkrade i mellangenerationen löpande kommer
att registreras såväl pensionspoäng enligt nuvarande system som pensionsrätt i
relevant antal tjugondelar enligt de reformerade reglerna. Den första årliga
pensionen kommer därvid att beräknas med utgångspunkt dels i de pensionspoäng
som registrerats enligt ATP-reglerna, dels i den pensionsrätt som
tillgodoräknats enligt reformerade intjänanderegler.
Den årliga pensionen föreslås beräknas genom att tilläggspensionsdelen
bestäms till relevant antal tjugondelar, varefter denna del av pensionen läggs
ihop med den redan i tillämpligt antal tjugondelar bestämda inkomstgrundade
pensionsdelen från det reformerade ålderspensionssystemet.
Enligt vad som anges i propositionen tillgodoräknas i det nuvarande
pensionssystemet pensionspoäng endast för inkomster som överstiger ett förhöjt
prisbasbelopp. Lägre inkomster under ett år kompenseras genom folkpensionen.
Pensionsrätt enligt det reformerade ålderspensionssystemet skall däremot
grundas i princip på hela inkomsten från första kronan. För att den
inkomstrelaterade pensionen från de olika systemen skall vara jämförbar vid
beräkningen av garantipension, måste enligt regeringen den försäkrade vid
beräkningen av tilläggspensionen kompenseras för den folkpension som skulle ha
utgetts om pension hade utbetalats enligt nuvarande regler.
Det föreslås därför att den försäkrade vid beräkningen av tilläggspension
kompenseras för en folkpension som skulle ha utgetts om pension hade betalats
ut enligt nuvarande system för ålderspension. Denna kompensation skall, i
likhet med nuvarande regler, beräknas med hänsyn till den pensionsberättigades
civilstånd och utgöra så stor del av oavkortad folkpension som motsvarar den
andel oavkortad pension som ålderspension i form tilläggspension utgör.
Kompensationen för det första förhöjda prisbasbeloppets inkomster skall
enligt vad som anges i propositionen ske på den nivå som i dag gäller för
beräkning av folkpension, dvs. med 96 % respektive 78,5 % beroende på om
pensionstagaren är ogift eller gift, och beräknas utifrån det antal år för
vilka den försäkrade tillgodoräknats pensionspoäng.
Motion
I motion Sf36 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs i yrkande 24 - vid avslag på
yrkande 1 - förslag där även år utan ATP-poäng tillgodoräknas vid beräkningen
av den årliga pensionen. Motionärerna anser att regeringens förslag att
kompensation för folkpension endast skall tillgodoräknas försäkrade med ATP-
poäng är orimligt. De som har 0-år, dvs. där inkomsten överstiger den lägsta
gränsen för pensionsgrundande inkomst (24 % av prisbasbeloppet) men inte
uppgår till ett förhöjt basbelopp, bör enligt motionärerna också få
kompensation för folkpensionen.
Utskottets bedömning
Vid beräkningen av folkpensionstillägget skall enligt förslaget enbart beaktas
år för vilka det har tillgodoräknats pensionspoäng. För rätt till hel
tilläggspension, inklusive folkpensionstillägget, skall därvid fordras 30 år
med pensionspoäng.
Om antalet år är lägre skall tilläggspensionen reduceras i motsvarande mån.
Personer som har år med låga inkomster eller med inga inkomster alls kan därmed
på samma sätt som enligt nuvarande regler komma att få en reducerad pension.
Dessa personer kommer vid behov att i stället skyddas genom garantipensionen.
Utskottet anser inte att det finns skäl att förorda någon annan ordning och
avstyrker därför motion Sf36 yrkande 24.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag om beräkning av årlig pension.
Garantiregeln respektive uttag av ålderspension (avsnitt 28.3 och 28.4)
Propositionen
I propositionen föreslås att personer som omfattas av tjugondelsinfasningen
skall vara berättigade till en inkomstgrundad ålderspension lägst motsvarande
den tilläggspension i form av ålderspension, inklusive en kompensation för
folkpensionen, som har tjänats in t.o.m. år 1994.
Folkpensionsdelen skall därvid beräknas i enlighet med nuvarande regler vad
avser den pensionsberättigades civilstånd och utgöra så stor del av oavkortad
folkpension som motsvarar den andel oavkortad pension som tilläggspension i
form av ålderspension hade utgjort vid ingången av år 1995. Denna garanterade
pensionsnivå skall vara prisindexerad genom prisbasbeloppet fram till 65 års
ålder och följsamhetsindexerad därefter.
Vid tillämpning av garantiregeln skall för individen en inkomstgrundad
ålderspension beräknas som om pensionsrätten i sin helhet hade tillgodoräknats
inom fördelningssystemet. Om den garanterade nivån enligt garantiregeln
överstiger denna pension skall ett tillägg utges. Ett sådant tillägg skall
utges tidigast från 65 års ålder och omprövas löpande. Aktuellt civilstånd
skall påverka tilläggets storlek och tillägg skall inte utges vid uttag av
enbart premiepension.
Enligt propositionen innebär garantiregeln att personer i mellangenerationen
tillförsäkras en lägsta inkomstgrundad ålderspension. Tillägget skall enligt
garantiregeln utgöra skillnaden mellan å ena sidan den pensionsnivå som en
individ i mellangenerationen hade förvärvat inom ATP-systemet fram t.o.m. år
1994 och å andra sidan en inkomstgrundad pension beräknad enligt reglerna för
tjugondelsinfasningen.
Det föreslås vidare att inkomstgrundad ålderspension och premiepension
beräknad enligt principerna för tjugondelsinfasningen skall utges tidigast
fr.o.m. år 2001. Vid uttag av ålderspension före år 2001 skall pensionen
beräknas enligt nuvarande regler.
Kvotdelsberäknad ålderspension skall enligt förslaget kunna tas ut, helt
eller partiellt, fr.o.m. 61 års ålder. Den del som baseras på tilläggspension
skall därvid justeras på samma sätt som i dag vid tidigt respektive uppskjutet
uttag av ålderspension.
Vid beräkning av inkomstpension för personer som är födda åren 1938-1939 och
som har gjort tidigt uttag av ålderspension före år 2001 skall
pensionsbehållningen från fördelningssystemet reduceras med 0,5 % för varje
månad som personen i fråga gjort uttag av ålderspension före år 2001.
Utskottets bedömning
Utskottet har inget att erinra mot regeringens förslag om garantinivå och uttag
av ålderspension och biträder därför förslagen.
Förändringar inom ramen för nuvarande system för inkomstrelaterad ålderspension
(prop. 151)
Inledning
Enligt de av riksdagen antagna riktlinjerna skall personer som inte omfattas av
de reformerade reglerna även fortsättningsvis få den inkomstrelaterade
ålderspensionen beräknad i princip enligt hittillsvarande ATP-regler.
Enligt vad som anges i propositionen skall pensionsgrundande belopp för
plikttjänstgöring, barnår och studier inte grunda pensionsrätt inom ramen för
nuvarande ålderspensionssystem. Däremot föreslås att pensionspoäng skall
beräknas på särskilt sätt för den som uppbär förtidspension.
De regler som i dag gäller för tillgodoräknande av ålderspensionsrätt i form
av pensionspoäng och om beräkning av ålderspension från ATP-systemet kommer i
huvudsak att vara oförändrade efter ålderspensionsreformens genomförande. I
vissa avseenden föreslås dock förändringar även i de nuvarande reglerna om
beräkning och fastställande av pensionsgrundande inkomst samt tillgodoräknande
av pensionspoäng.
Propositionen
Pensionsgrundande inkomst och pensionspoäng för tilläggspension
(avsnitt 29.2)
Regeringen föreslår att den pensionsgrundande inkomst som ligger till grund för
beräkningen av pensionsrätt för inkomst- och premiepension fr.o.m.
intjänandeåret 1999 också skall ligga till grund för beräkningen av
pensionspoäng för tilläggspension. För en person född år 1937 eller tidigare
skall dock pensionsgrundande inkomst fastställas endast till den del
inkomsterna överstiger ett förhöjt prisbasbelopp. Detta basbelopp skall i
första hand räknas av mot inkomster av anställning.
Vidare skall för en sådan person inte heller fortsättningsvis
pensionsgrundande inkomst fastställas för år efter det att han eller hon har
fyllt 64 år eller för tidigare år under vilka han/hon har uppburit hel
ålderspension hela året.
Såvitt gäller pensionspoäng föreslår regeringen att det avdrag för ett
förhöjt prisbasbelopp som enligt nuvarande regler görs vid beräkning av
pensionsgrundande inkomst fr.o.m. intjänandeåret 1999 i stället skall göras vid
beräkningen av pensionspoäng. För den som är född år 1937 eller tidigare skall
dock äldre bestämmelser om beräkning av pensionspoäng tillämpas även i
fortsättningen.
Pensionspoäng för inkomst av annat förvärvsarbete än anställning skall enligt
förslaget tillgodoräknas endast i den utsträckning ålderspensionsavgift och
allmän pensionsavgift har betalats. Detta skall också gälla för den som är född
1937 eller tidigare.
Det föreslås vidare att personer som uppbär förtidspension beräknad utifrån
s.k. antagandepoäng, utöver pensionspoäng för eventuell pensionsgrundande
inkomst, skall tillgodoräknas pensionspoäng med en tolftedel av det
poängmedeltal som avses i 13 kap. 2 § andra stycket AFL för varje månad för
vilken han eller hon har uppburit sådan pension. Den som har uppburit partiell
förtidspension skall tillgodoräknas motsvarande andel av antagandepoängen.
Detta föreslås också gälla för den som är född 1937 eller tidigare och som
beviljas förtidspension efter utgången av år 1998 och som inte till någon del
har uppburit sådan pension omedelbart före nämnda tidpunkt.
Beräkning av tilläggspension i form av ålderspension (avsnitt 29.3)
När ålderspension börjar betalas ut är pensionspoängen för året före i regel
okänd. Detsamma gäller vid beräkning av pension kommande år om den försäkrade
fortsätter att arbeta och inte har fyllt 65 år. För att pensionen redan från
början skall kunna beräknas så korrekt som möjligt kan beräkningen med stöd av
20 kap. 2 a § AFL göras med antagande av att det senaste året var ett år med
pensionspoäng. Fram till dess att det har blivit känt om det för föregående år
skall tillgodoräknas pensionspoäng, betalas pensionen ut med ett provisoriskt
beräknat belopp. När pensionspoängen för det året senare tillgodoräknas räknas
pensionen om, och eventuellt för litet utbetald pension för mellantiden betalas
ut.
Enligt regeringen bör denna ordning inte gälla i det reformerade systemet.
Regeringen föreslår därför att tilläggspension i form av ålderspension fr.o.m.
år 2001 skall beräknas uteslutande på fastställda pensionspoäng.
Regeringen föreslår vidare att den del av folkpensionen som kan sägas
motsvara ersättning för det första förhöjda prisbasbeloppet för vilket
tilläggspension inte beräknats fr.o.m. år 2001 skall utgöra en del av
tilläggspensionen. Detta innebär att den kompensation för det första förhöjda
prisbasbeloppet, det s.k. folkpensionstillägget, som föreslås gälla för
mellangenerationen även skall gälla för personer födda år 1937 eller tidigare.
Uttag och utbetalning av tilläggspension i form av ålderspension samt
följsamhetsindexering (avsnitt 29.4 och 29.5)
I propositionen föreslås att rätten att återkalla eller minska ett uttag av
ålders-pension fr.o.m. år 1999 skall begränsas till endast en gång per
sexmånadersperiod.
Vidare föreslås att den nuvarande möjligheten att få ålderspension utbetald
för tid före ansökan om pension avskaffas fr.o.m. år 1999. För de personer som
till någon del uppbär förtidspension eller särskild efterlevandepension skall
dock ålderspension kunna betalas ut för en tid om tre månader innan ansökan om
pension getts in.
Såvitt gäller följsamhetsindexering föreslås att inkomstgrundad ålderspension
som utges helt eller delvis enligt nuvarande regler fr.o.m. det årsskifte som
föregår det år då personen fyller 66 år årligen skall räknas om med
inkomstindexets procentuella förändring minskad med 1,6. Enligt förslaget skall
detta börja gälla fr.o.m. årsskiftet 2001/2002.
Motion
I motion Sf36 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs i yrkande 25 - vid avslag på
yrkande 1 - förslag där kompensation för folkpension tillgodoräknas även för år
utan ATP-poäng.
Utskottets bedömning
Utskottet har ovan i avsnittet om mellangenerationen behandlat ett motions-
yrkande med krav att kompensation för folkpension skall tillgodoräknas även för
år utan ATP-poäng. Utskottet konstaterade då att enbart år för vilka det har
tillgodoräknats pensionspoäng skall beaktas vid beräkningen av
folkpensionstillägget. Personer som har år med låga inkomster eller inga
inkomster alls kan därmed komma att få en reducerad pension. Med hänsyn till
det skydd i form av garantipension som skall finnas avstyrktes motionsyrkandet
i fråga. Utskottet anser inte att det finns skäl att i fråga om personer födda
år 1937 eller tidigare inta någon annan ståndpunkt när det gäller beräkningen
av folkpensionstillägget. Utskottet avstyrker därför motion Sf36 yrkande 25.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag om förändringar inom ramen för det
nuvarande systemet.
Garantipension (prop. 152)
Beräkning av garantipension (avsnitt 5 och 7)
Propositionen
I propositionen föreslås att fr.o.m. den 1 januari 2001 skall en garantipension
ersätta det nuvarande grundskyddet i form av folkpension och pensionstillskott
samt det särskilda grundavdraget för folkpensionärer. Garantipensionen skall
kunna erhållas från 65 års ålder. Den skall finansieras av statsmedel.
Garantipensionen för en ensamstående pensionär beräknas med utgångspunkt i en
basnivå om 2,13 gånger prisbasbeloppet. Basnivån trappas av med 100 % av den
del av den inkomstgrundade ålderspensionen som inte överstiger 1,26 gånger
prisbasbeloppet. För inkomstgrundad pension däröver görs avtrappning med ett
belopp som motsvarar 48 %.
För en gift pensionär skall basnivån vara 1,90 gånger prisbasbeloppet.
Avtrappning skall göras från basnivån med 100 % av den inkomstgrundade
ålderspensionen upp till 1,14 gånger prisbasbeloppet och med 48 % av den
inkomstgrundade pensionen däröver.
Garantipensionen skall också avtrappas mot allmän obligatorisk ålderspension
(som inte är av utfyllnadskaraktär) enligt utländsk lagstiftning. Avräkning
skall även göras mot änkepension från ATP samt efterlevandepension och
förtidspension enligt utländsk lagstiftning.
Faktisk premiepension beaktas inte vid avräkningen. I stället beräknas den
inkomstgrundade pensionen som om pensionsrätten i sin helhet tillgodoräknats
inom fördelningssystemet och utan beaktande av att överföring av pensionsrätt
kan ha skett.
I fall då den inkomstgrundade pensionen betalas ut med ett lägre belopp på
grund av att avgift inte betalats fullt ut räknas garantipensionen av mot den
inkomstgrundade pension som skulle ha utgetts om samtliga avgifter hade
betalats.
Om den enskildes försäkringstid i Sverige är kortare än 40 år skall
garantipensionens basnivå och avtrappningsintervall reduceras med hänsyn till
antalet svenska försäkringsår innan avräkning görs mot den inkomstgrundade
pensionen.
Om den enskilde tagit ut inkomstgrundad pension före eller efter 65 års ålder
skall garantipensionen alltid beräknas som om den inkomstgrundade pensionen
tagits ut vid 65 års ålder. Garantipensionen ökar inte vid uttag efter 65 års
ålder.
Vid uttag av inkomstgrundad pension före 65 års ålder görs en schablonmässig
beräkning av garantitillägget (mellangenerationens särskilda garantiregel) som
om inkomstgrundad pension hade tagits ut vid 65 års ålder. Vid uttag efter 65
år används det faktiskt utgående garantitillägget vid avtrappning av
garantipensionen.
Partiellt uttag av inkomstgrundad ålderspension berättigar till motsvarande
andel av hel garantipension.
Om en försäkrad som har kortare försäkringstid än 40 år gör partiellt uttag
skall andelsberäkningen med anledning av det partiella uttaget göras efter det
att garantipensionen reducerats i förhållande till försäkringstid i Sverige.
Motioner
Vänsterpartiet begär i två motioner, Sf36 yrkande 13 respektive Sf40 yrkande 4
av Gudrun Schyman m.fl., förslag om hur låginkomsttagare skall kunna utnyttja
möjligheten att gå i pension vid 61 års ålder. Motionärerna uttrycker oro för
att pension vid 61 år kommer att ersätta förtidspension. De är även tveksamma
till hur en låginkomsttagare skall kunna utnyttja erbjudandet om att gå i
pension från 61 år bl.a. beroende på att, för den som tagit ut inkomstgrundad
pension före 65 års ålder, skall utgångspunkten vid beräkning av
garantipensionen vara den inkomstgrundade pension som skulle ha utbetalats om
pensionen börjat tas ut vid 65 års ålder. Motionärerna anför att förutom att
pensionären får leva på en orimligt låg pension från 61 till 65 års ålder blir
ålderspensionen lägre efter 65 år, vilket innebär en livslångt låg pension.
I motion Sf36 yrkande 14 begär motionärerna ett tillkännagivande om
konsekvenserna av låga löneökningar för pensionärerna och vikten av att
reglerna för t. ex. bostadstillägg och högkostnadsskydd görs flexibla.
I motion Sf40 yrkande 3 begär motionärerna ett tillkännagivande om att
övergångsvis änkepension från ATP-systemet inte skall avräknas mot
garantipension. Motionärerna anser att änkorna drabbats tillräckligt genom
behovsprövningen av folkpensionsdelen i änkepensionen.
Utskottets bedömning
Enligt utskottets mening stämmer utformningen av den föreslagna
garantipensionen väl överens med de utgångspunkter som legat till grund för de
av riksdagen antagna riktlinjerna för ett nytt grundtrygghetssystem. En
utgångspunkt har varit att pensionerna även fortsatt skall ge alla en god
grundtrygghet på åtminstone samma nivå som i dag. En annan strävan har varit
att bygga in drivkrafter till förvärvsarbete genom att begränsa
marginaleffekterna för det stora flertalet personer med en längre anknytning
till arbetsmarknaden. För att stärka drivkraften till ökat förvärvsarbete i
inkomstnivåer där det kan förväntas att personer med en fastare anknytning till
arbetsmarknaden finns, är förslaget till konstruktion av garantipensionen något
modifierat jämfört med riktlinjerna. Den förändrade modellen innebär lägre
marginaleffekter i inkomstlägen som ger en inkomstgrundad pension på över 1,26
prisbasbelopp för ogift resp. 1,14 prisbasbelopp för gift pensionstagare (45
864 kr/år resp. 41 496 kr/år i 1998 års basbelopp). De lägre marginaleffekterna
beräknas gynna bl.a. personer som varit deltidsarbetande. Ännu en utgångspunkt
har varit att pensionärer fortsättningsvis inte bör särbehandlas i
skattehänseende.
Utskottet har ovan i avsnittet Allmänt om det nya pensionssystemet behandlat
Miljöpartiets yrkande om avslag på propositionen och begäran om nytt förslag
baserat på grundtrygghet för alla. Motionsyrkandet har avstyrkts.
Storleken på en individs ålderspension enligt det reformerade
ålderspensionssystemet kommer i princip att bero på livsinkomsten, dvs.
inkomsten under hela förvärvslivet. Individens årliga pension kommer därmed att
bestämmas av antalet år med pensionsgrundande inkomster respektive
pensionsgrundande belopp och inkomsternas storlek. Garantipension är avsedd att
utges till personer med inga eller låga förvärvsinkomster och skall kunna utges
tidigast fr.o.m. 65 års ålder.
För en person som börjar arbeta heltid i tidig ålder och därefter fortsätter
att arbeta i samma omfattning kommer förutsättningarna att gå i pension tidigt
att vara större än för den som av olika skäl kommer in sent i arbetslivet eller
som under en följd av år inte alls eller endast delvis förvärvsarbetar.
Livsinkomstens storlek har givetvis också betydelse för möjligheterna att
tidigt börja uppbära ålderspension. För många människor kommer det att
uppfattas som alltför oförmånligt att påbörja uttaget av ålderspension redan
vid 61 års ålder. Detsamma gäller dock även enligt dagens system med den
minskning av pensionen som görs vid s.k. förtida uttag av ålderspension.
Frågan om att införa en rätt att ta ut garantipension före 65 års ålder har
som framgår av propositionen (s. 43) närmare övervägts. Där anförs att om
garantipensionen fick tas ut före 65 års ålder borde också den reduceras. För
att förhindra att en pensionär livsvarigt blir hänvisad till att leva på en
pension långt under grundskyddets lägsta nivå föreslås att åldersgränsen för
uttag av garantipension bestäms till 65 år.
En ordning med ett förtida uttag av en reducerad garantipension som leder
till att den sammanlagda pensionen hamnar på en mycket låg nivå är enligt
utskottets mening inte någon framkomlig väg. Eftersom det saknas ekonomiska
förutsättningar för att föreslå att oreducerad garantipension skall kunna utges
för tid före 65 års ålder kan utskottet inte heller förorda en sådan lösning.
I enlighet med riktlinjerna föreslås i propositionen att, vid uttag av
inkomstgrundad pension före 65 års ålder, garantipensionen skall avräknas mot
en inkomstgrundad pension, beräknad som om uttaget gjorts vid 65 års ålder. Om
den faktiska inkomstgrundade pensionen vid uttag före 65 års ålder skulle vara
avgörande för beräkning av garantipensionen innebär detta att ett tidigt uttag
skulle subventioneras genom garantipensionen. Enligt regeringens mening kan en
sådan ordning inte godtas. Regeringen medger att ålderspensionssystemet i denna
del blir mindre flexibelt. Garantipensionen är dock inte kopplad till den
pensionsberättigades inkomster respektive till avgiftsbetalning, utan skall ses
endast som en utfyllnad till den inkomstrelaterade ålderspensionen för att
garantera en viss lägsta nivå. Det är därför inte självklart att den enskilde
utan inskränkningar skall få förfoga över den garantipension han eller hon är
berättigad till och själv bestämma från vilken tidpunkt han eller hon vill
disponera garantipensionen. Utskottet instämmer i denna bedömning.
En person som av någon anledning inte har möjlighet att arbeta fram till 65
års ålder bör i enlighet med vad som anförs i propositionen få sin försörjning
tryggad på annat sätt än genom garantipension, t.ex. genom förtidspension om
han eller hon har långvarigt nedsatt arbetsförmåga till följd av sjukdom, eller
genom någon form av arbetslöshetsersättning om han eller hon är arbetslös.
Utskottet vill erinra om att utskottet i sitt av riksdagen nyligen godkända
betänkande 1997/98:SfU11 ansåg att ett motionsyrkande om möjlighet för
låginkomsttagare att beviljas förtidspension efter 61 års ålder inte påkallade
någon åtgärd från riksdagens sida med hänvisning till att det i
princippropositionen uttalades att förtidspension också i fortsättningen bör
kunna nybeviljas fram till 65 års ålder samt att en löpande förtidspension bör
kunna avlösas av ålderspension vid denna ålder.
Med det anförda tillstyrker utskottet regeringens förslag om åldersgräns och
beräkningsmetod för garantipensionen samt avstyrker motionerna Sf36 yrkande 13
och Sf40 yrkande 4.
I grundskyddet skall också ingå bostadstillägg till pensionärer. I
propositionen redovisas att en särskild utredare har i uppdrag att göra en
översyn av systemet för inkomstprövning av bostadstillägg till pensionärer
m.m., vari bl.a. ingår att anpassa reglerna till det reformerade
ålderspensionssystemet (dir. 1997:150). I avvaktan på denna översyn menar
utskottet att något tillkännagivande till regeringen inte är nödvändigt.
Med det anförda avstyrker utskottet motion Sf36 yrkande 14.
Frågan om vilka pensionsinkomster som skall medföra reducering av
garantipensionen behandlades i princippropositionen. Där anfördes att förslaget
i princip innebar att gällande skatteregler för reducering av det särskilda
grundavdraget för pensionärer överfördes till garantipensionssystemet. Det
påpekades också att avsikten i fråga om garantipensionen inte varit att lägga
fram förslag om några ändrade principer för vilka former av inkomster som skall
beaktas vid avräkningen av garantipensionen i förhållande till vad som gäller
beträffande det särskilda grundavdraget. I utskottets betänkande 1993/94:SfU24
ifrågasattes inte att avtrappning av garantipensionen skall ske mot såväl
inkomstgrundad ålderspension som inkomstrelaterad utländsk pension och
änkepension från ATP. Utskottet vidhåller denna uppfattning.
Med det anförda tillstyrker utskottet regeringens förslag i övrigt och
avstyrker motion Sf40 yrkande 3.
Försäkringstid (avsnitt 6)
Propositionen
Garantipensionen skall vara beroende av försäkringstid, och för rätt till
oreducerad garantipension skall krävas 40 års försäkringstid. Vid kortare
försäkringstid reduceras garantipensionen proportionellt.
Som försäkringstid tillgodoräknas tid då en person har varit folkbokförd i
Sverige enligt folkbokföringslagen (1991:481), dock inte tid efter utflyttning,
samt tid före folkbokföring när den som senare folkbokförs här oavbrutet har
vistats i Sverige efter att ha sökt uppehållstillstånd här. Viss andelsberäknad
tid av bosättningstid i tidigare hemland tillgodoräknas för flyktingar och
andra skyddsbehövande, dock inte tid som berättigar till pension från
hemlandet. Vidare tillgodoräknas tid när en svensk medborgare har arbetat
utomlands för svenskt trossamfund eller svensk biståndsorganisation, dock
längst för tre år i följd och endast om den enskilde inte för samma tid tjänat
in viss pension enligt det andra landets lagstiftning. För medföljande make
skall motsvarande tid tillgodoräknas.
För tid före ikraftträdandet av lagen om garantipension skall tid som fått
tillgodoräknas som bosättningstid för folkpension tillgodoräknas som
försäkringstid för garantipension.
Den som har haft hel förtidspension eller hel särskild efterlevandepension
omedelbart före 65 år får tillgodoräkna sig samma tid som legat till grund för
respektive pension om detta är förmånligare. Änkor har under vissa
förutsättningar möjlighet att utgå från makens försäkringstid om detta är mer
fördelaktigt.
En justering görs i AFL i fråga om tillgodoräknande av bosättningstid i
tidigare hemland för flyktingar och andra skyddsbehövande med verkan fr.o.m. år
1999.
Garantipension skall endast utges till den som har tillgodoräknats minst tre
års försäkringstid. Den tid som försäkringstid kan avse förläggs i intervallet
25-64 år. Även tid mellan 16 och 24 års ålder får räknas, om pensionsgrundande
inkomst eller pensionsgrundande belopp för förtidspension då har
tillgodoräknats med minst ett inkomstbasbelopp per år.
Motion
I motion Sf40 av Gudrun Schyman m.fl. (v) anser motionärerna att frågan om
invandrare som kommer till Sverige efter 25 års ålder och därför inte kommer
att erhålla full garantipension måste få en lösning. Frågan har hänskjutits
till den särskilda utredare som skall göra en översyn av vissa frågor gällande
socialtjänstlagen och socialtjänstens uppgifter. Motionärerna anser att den
särskilda utredarens förslag måste innehålla en lösning för de invandrade
pensionärer som i dag inte har full folkpension och som tvingas söka
socialbidrag. Motionärerna begär i yrkande 1 ett tillkännagivande om att
förslag om invandrares rätt till garantipension måste ha retroaktiv verkan.
I motionen anförs vidare att åtkomsten till de sociala trygghetssystemen för
en invandrare är beroende av vilken typ av uppehållstillstånd han eller hon
erhållit. Motionärerna anser att detta är oacceptabelt och anför att den som
får stanna av humanitära skäl har lika stort behov av garantipension som den
som erkänts som flykting. Motionärerna begär i yrkande 2 att riksdagen ger
regeringen i uppdrag att återkomma med förslag om att invandrare skall få samma
rätt till garantipension och andra sociala förmåner oberoende av status på
uppehållstillstånd.
Utskottets bedömning
Frågan om äldre invandrares rätt till pension har utskottet behandlat vid ett
flertal tillfällen tidigare. Senast i betänkande 1997/98:SfU1 om anslagen för
budgetåret 1998 erinrade utskottet om att riksdagen redan år 1992 (bet.
1992/93:SfU4) gjort ett tillkännagivande om att det fanns anledning för
regeringen att göra en närmare utredning av de problem som fanns och som kunde
uppkomma i framtiden när det gällde försörjningen av de invandrade
ålderspensionärer som inte hade rätt till folkpension. Vidare berördes att i
samband med behandlingen av propositionen om ny socialtjänstlag uttalade
socialutskottet att det finns vissa grupper som det borde vara möjligt att
finna andra stödformer för än socialbidrag. Socialutskottet nämnde bl.a.
pensionärsgrupper som inte är berättigade till svensk eller utländsk pension
(1996/97:SoU18 s. 22). Socialförsäkringsutskottet pekade i betänkande
1997/98:SfU1 också på att en särskild utredare har fått i uppdrag att göra en
översyn av vissa frågor rörande socialtjänstlagen (1980:620) och
socialtjänstens uppgifter (dir. 1997:109). Av direktiven framgår bl.a. att
utredaren skall analysera sambandet mellan socialbidraget och övriga
trygghetssystem utifrån de olika övergripande förändringar som skett i
samhället under 1990-talet. Utskottet erinrade också om att fr.o.m. den 1
januari 1997 fick de personer som får uppehållstillstånd i landet som
skyddsbehövande rätt att tillgodoräkna sig bosättningstid i hemlandet. Detta
innebar en utvidgning av de grupper som enligt 5 kap. 7 § AFL har rätt att
tillgodoräkna sig sådan bosättningstid.
I propositionen redovisas att Genomförandegruppen i departementspromemorian
Garantipension och samordningsfrågor m.m. (Ds 1997:66) har beskrivit en möjlig
lösning på denna fråga genom en tudelad garantipension. Förslaget skulle
innebära en uppdelning i en del som tillgodoser önskemålet om att ge utbyte i
form av högre pension även för den som har tjänat in förhållandevis låg
inkomstgrundad pension och i en del som tillgodoser kravet på att pensionärer
bosatta i Sverige skall ha rätt till en viss minsta pension. I propositionen
görs bedömningen att en sådan garantipension för närvarande inte bör införas,
främst eftersom de ekonomiska effekterna är svåra att överblicka, särskilt i
ett internationellt perspektiv. I stället hänvisas till att i ovannämnda
utredares uppdrag också bör ingå att utreda frågan om ekonomisk trygghet för
vissa äldre invandrare.
Utskottet vill åter understryka att det är viktigt att hitta en lösning som
innebär att den grupp äldre invandrare som har kort anknytningstid till Sverige
inte blir hänvisade till socialtjänsten för sin försörjning, och utskottet
utgår från att regeringen återkommer med förslag till lösningar. Något
tillkännagivande till regeringen är därför enligt utskottets mening inte
nödvändigt.
Med det anförda tillstyrker utskottet regeringens förslag och avstyrker
motion Sf40 yrkandena 1 och 2.
Utbetalning, samordning och reduktion (avsnitt 8, 11 och 12)
Propositionen
I lagen om garantipension införs en regel om att garantipension skall betalas
ut endast till den som är bosatt i Sverige. I undantagsfall skall
garantipension kunna betalas ut till en person som bosatt sig utomlands, om det
med hänsyn till omständigheterna är uppenbart oskäligt att inte betala ut
pensionen. På grund av den exporträtt som följer av förordningen (EEG) nr
1408/71 och av konventionsförpliktelser kommer garantipensionen att få betalas
ut även till personer som inte är bosatta i Sverige.
En pensionsberättigad som har tjänat in rätt till inkomstgrundad pension får
endast ta ut garantipension om och till den del han gör uttag av förstnämnda
pension för samma tid. Den som inte tjänat in rätt till inkomstgrundad pension
får inte göra partiellt uttag av garantipension. Ett uttag av garantipension
får återkallas.
Vad gäller övriga bestämmelser om utbetalning av garantipension hänvisas till
att motsvarande bestämmelser i LIP gäller i tillämpliga delar.
Bestämmelsen om samordning mellan garantipension och yrkesskadelivränta är i
stort sett identisk med motsvarande samordningsbestämmelse för den
inkomstgrundade ålderspensionen vilken redogörs för nedan.
För den som är intagen i kriminalvårdsanstalt eller är häktad reduceras
garantipensionen fr.o.m. den trettioförsta dagen av ett sammanhängande
frihetsberövande. Garantipensionen utges med högst ett belopp som innebär att
den tillsammans med inkomstgrundad ålderspension uppgår till 4,5 % av
prisbasbeloppet per månad.
Även den som olovligen avvikit från anstalt anses i detta sammanhang som
intagen. En nära anhörig skall kunna medges rätt att uppbära hela eller del av
den reducerade pensionen.
Motion
I motion Sf40 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkande 6 begär motionärerna ett
tillkännagivande om avgifter i stället för reducering av garantipension för
häktade eller intagna i kriminalvårdsanstalt. Motionärerna delar uppfattningen
att den som är intagen i kriminalvårdsanstalt eller är häktad skall få
garantipensionen reducerad efter en månad men anser att det är
integritetskränkande för den intagne att garantipensionen reduceras enligt
föreslagen metod. Motionärerna anser i stället att en avgift bör tas ut av den
intagne, i likhet med vad som gäller för personer som är intagna på
institutioner för sina alkoholproblem.
Utskottets bedömning
Vad gäller reglerna för reducering av pensionsförmån för den som är intagen i
kriminalvårdsanstalt eller är häktad överensstämmer förslaget i huvudsak med
nuvarande regler i AFL. Regeringen påpekar dock att reglerna för avdrag på och
bortfall av olika socialförsäkringsförmåner är i dag mycket olika för dem som
är föremål för vård eller av annan anledning försörjd på det allmännas
bekostnad. Det vore önskvärt att åstadkomma en större enhetlighet på detta
område. Regeringen planerar därför en allmän översyn av hur
institutionsvistelse bör påverka socialförsäkringsförmåner.
Utskottet anser att en översyn bör avvaktas innan debiteringsmetoderna
förändras.
Med det anförda tillstyrker utskottet regeringens förslag och avstyrker
motion Sf40 yrkande 6.
Förändringar inom ramen för nuvarande grundskydd (prop. 152 avsnitt 14)
Propositionen
Reglerna om att grundskyddet inom ålderspensioneringen inte skall kunna utges
före 65 års ålder skall börja gälla år 1999 för personer födda år 1938 eller
senare.
Handikappersättning och vårdbidrag
Handikappersättningen och vårdbidraget behålls enligt nuvarande regler och görs
om till självständiga förmåner.
Särskilt pensionstillägg
Det särskilda pensionstillägget behålls enligt nuvarande regler som en
tilläggsförmån till ålderspension. Förmånen gäller, fr.o.m. den 1 januari 1999,
endast för dem som är födda år 1953 eller tidigare. Möjligheten att
tillgodoräknas vårdår för särskilt pensionstillägg avskaffas för tid fr.o.m.
den 1 januari 1999.
Hustrutillägg
Hustrutillägget behålls enligt gällande övergångsregler. Nivån för
hustrutillägget för kvinnor, vars make uppbär ålderspension och som kan
tillgodoräkna sig en försäkringstid om minst 40 år för garantipension, skall
vara skillnaden mellan två gånger garantipensionens basnivå för gifta och
garantipensionens basnivå för ogift. Summan av hel garantipension och hel
pension enligt lagen om inkomstgrundad ålderspension upp till 1,9 gånger
prisbasbeloppet skall inte räknas med vid inkomstprövningen av hustrutillägget.
Barntillägg
Barntillägget behålls enligt gällande övergångsregler. För en försäkrad
förälder som uppbär ålderspension och som kan tillgodoräknas en försäkringstid
om minst 40 år för garantipension, skall hel pension som uppgår till högst 2,13
gånger prisbasbeloppet inte reducera barntillägget.
Utskottets bedömning
Utskottet har inget att erinra mot utformningen av de särskilda
folkpensionsförmånerna och tillstyrker regeringens förslag.
Utbetalning av pension (prop. 151 och 152)
Ansökan om pension och månadsvisa utbetalningar (prop. 151 avsnitt 25.1 och
25.2)
Propositionen
I propositionen framhålls att det reformerade pensionssystemet skall inrymma
stor flexibilitet när det gäller uttag av ålderspension och ge den
pensionsberättigade möjlighet att inom vida gränser välja tidpunkt för
pensioneringen, samtidigt som det inte skall finnas någon övre åldersgräns för
intjänande av pensionsrätt. Någon allmän pensionsålder skall därför inte
finnas.
Däremot föreslås att pension enligt huvudregeln skall betalas ut först efter
ansökan. Pension skall därvid utges fr.o.m. månaden efter det att ansökningen
kommit in till försäkringskassan eller fr.o.m. den månad som anges i ansökan,
om detta är ett senare datum. Det anges i propositionen att kravet på ansökan
bör gälla även i fråga om ökning av ålderspension.
För personer som till någon del har förtidspension eller särskild
efterlevandepension skall ålderspension kunna betalas ut för tid innan ansökan
kommit in till försäkringskassan, dock längst för en tid om tre månader före
ansökningsmånaden.
Premiepension skall inte betalas ut för tid innan ansökan kommit in till
försäkringskassan. Dock skall premiepension till efterlevande utan särskild
ansökan betalas ut fr.o.m månaden efter den då pensionsspararen eller den som
tidigare varit berättigad till pensionen avled.
Pension skall enligt propositionen betalas ut senast fr.o.m. den månad då den
pensionsberättigade fyller 70 år om denne inte begärt annat. Utbetalning av
pension skall även då grundas på ansökan från den enskilde, och
försäkringskassan skall i förekommande fall senast tre månader före den månad
då den pensionsberättigade fyller 70 år utreda om den pensionsberättigade vill
skjuta upp pensionsuttaget ytterligare eller inte.
För den som till någon del uppbär förtidspension eller särskild
efterlevandepension skall försäkringskassans utredningsskyldighet inträda
senast den månad då den pensionsberättigade fyller 65 år.
Det reformerade systemets regler om utbetalning av ålderspension skall gälla
för alla pensionsberättigade oavsett vilket år de är födda. Reglerna skall
träda i kraft den 1 januari 2001 med undantag för reglerna om premiepension
till efterlevande som skall träda i kraft den 1 januari 1999.
Såvitt gäller månadsvisa utbetalningar med möjlighet till undantag föreslås i
propositionen att pension i det reformerade systemet enligt huvudregeln skall
betalas ut månadsvis t.o.m. den månad då den pensionsberättigade avlider eller
rätten till pension annars upphör. Utbetalning skall endast ske till den
pensionsberättigade och, oavsett den pensionsberättigades samtycke, även för
andra perioder än månadsvis.
De nu redovisade reglerna skall i tillämpliga delar gälla även för
garantipension.
Utskottets bedömning
Utskottet har inget att erinra mot regeringens förslag om regler för ansökan om
pension och månadsvisa utbetalningar och biträder därför förslagen härom.
Samordning med arbetsskade- respektive yrkesskadelivräntor (prop. 151 avsnitt
25.3 och 25.4)
Propositionen
I propositionen föreslås att den särskilda garantin i 4 kap. 4 § lagen
(1976:380) om arbetsskadeförsäkring (LAF) samt i 10 § lagen (1977:265) om
statligt personskadeskydd (LSP) skall avskaffas. Rätt att uppbära livränta av
detta slag skall därmed upphöra fr.o.m. den månad livräntetagaren fyller 65 år.
Regeländringen föreslås träda i kraft den 1 januari 1999 men skall inte omfatta
personer som är födda år 1937 eller tidigare.
Vidare föreslås att om en person uppbär ålderspension i form av
inkomstpension, tilläggspension och garantipension tillsammans med en
yrkesskadelivränta i form av egenlivränta eller motsvarande ersättningar enligt
äldre lagstiftning, skall pensionen minskas med ett belopp som motsvarar tre
fjärdedelar av varje yrkesskadelivränta som överstiger en sjättedels basbelopp.
Minskningen skall i första hand göras på garantipensionen och därefter på
tilläggspensionen. Minskningen får enligt förslaget dock inte leda till att
sammanlagd ålderspension och premiepension till efterlevande kommer att
understiga, för den som är ogift, 13 % av prisbasbeloppet per månad och, för
den som är gift, 11,5 % av prisbasbeloppet per månad.
Motion
I motion Sf36 yrkande 20 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs - om yrkande 1
avslås - ett tillkännagivande om att den särskilda garantin i
arbetsskadeförsäkringen och i det statliga personskadeskyddet bör finnas kvar.
I samma motion yrkande 21 begärs - om yrkande 1 avslås - ett tillkännagivande
om samordning av yrkesskadelivräntor. Eftersom samordning inte skall ske av
garantipension med privata försäkringar och tjänstepensioner bör inte heller
samordning ske med yrkesskadelivräntor.
Utskottets bedömning
Regeringen framhåller angående förslaget om garantiregeln i LAF att det med ett
livsinkomstbaserat pensionssystem förefaller främmande att vid samordningen av
utbetalningarna tillämpa en bestämmelse som innebär att den pensionsberättigade
alltid är garanterad ett visst belopp. Vidare skulle enligt regeringen det
förhållandet att LAF-livräntan är pensionsgrundande till sitt bruttobelopp
innebära bl.a. administrativa olägenheter i och med att pensionsrätt i det
reformerade ålderspensionssystemet kan tjänas in även efter 65 års ålder.
Utskottet delar regeringens uppfattning i denna fråga och avstyrker därför
motion Sf36 yrkande 20.
Såvitt gäller samordning med yrkesskadelivräntor bör det enligt utskottets
mening på samma sätt som i dag finnas regler för samordning vid sammanträffande
mellan pension och yrkesskadelivräntor. Utan sådana samordningsregler skulle
överkompensation kunna uppstå om den pensionsberättigade jämte livräntan även
fick uppbära pensionen ograverad. Utskottet avstyrker därför även motion Sf36
yrkande 21.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag om samordning med arbetsskade-
respektive yrkesskadelivräntor.
Åtgärder på grund av felaktig utbetalning och ändrad pensionsrätt (prop. 151
och 152)
Propositionen (prop. 151 avsnitt 26.1)
Regeringen föreslår att en pensionsberättigad skall vara skyldig att återbetala
pension, om denne genom att lämna oriktiga uppgifter eller genom att underlåta
att fullgöra en uppgifts- eller anmälningsskyldighet har förorsakat att pension
betalats ut felaktigt eller med för högt belopp.
Den pensionsberättigade skall vidare vara återbetalningsskyldig, om pensionen
i annat fall betalats ut felaktigt eller med för högt belopp och den försäkrade
skäligen borde ha insett detta.
Beslut om återbetalningsskyldighet skall fattas av försäkringskassan, som, om
det finns särskild anledning, helt eller delvis skall kunna efterge ett krav på
återbetalning.
Vidare föreslås att om den försäkrade på grund av ett ändrat taxeringsbeslut
inte skulle ha varit berättigad till hela den pension som redan har betalats ut
för förfluten tid, skall den försäkrade inte vara återbetalningsskyldig för den
för mycket utbetalade pensionen, om det inte finns något annat skäl för
återbetalningsskyldighet. Om den ändrade taxeringen i stället innebär att den
försäkrade är berättigad till högre pension för förfluten tid skall den
överskjutande pensionen betalas ut med ett samlat belopp.
Om en tidigare fastställd pensionsrätt, grundad på inkomst av annat
förvärvsarbete än anställning, senare helt eller delvis faller bort på grund av
att den pensionsberättigade inte betalat egenavgift i form av
ålderspensionsavgift och allmän pensionsavgift i nödvändig utsträckning skall
den pensionsberättigade vara skyldig att återbetala den pension som uppburits
med för högt belopp.
De nu redovisade reglerna skall i tillämpliga delar gälla även för
garantipension.
Motion
I motion Sf36 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs i yrkande 22 - om yrkande 1
avslås - ett tillkännagivande om att återbetalningskrav aldrig får leda till
att pensionen kommer under garantipensionsnivån.
Utskottets bedömning
Utskottet konstaterar att de nu föreslagna reglerna om återbetalningsskyldighet
i huvudsak är likalydande med de nuvarande reglerna i 20 kap. 4 § AFL. Liksom i
dag kommer det således att finnas möjlighet för försäkringskassan att helt
eller delvis efterge en återbetalningsskyldighet.
Av RFV:s allmänna råd (1995:5) Återbetalningsskyldighet enligt
socialförsäkringsförfattningarna m.m. framgår bl.a. att försäkringskassorna
rekommenderas att bevilja eftergift om den försäkrade på grund av sjukdom eller
oförvållad arbetslöshet saknar förutsättningar att helt eller delvis betala
tillbaka det felaktiga beloppet. Eftergift kan också komma i fråga som ett led
i den försäkrades sociala rehabilitering. Vidare framgår att hänsyn bör kunna
tas till den försäkrades ekonomiska situation i allmänhet, även i ett längre
perspektiv, samt att ett beslut om återbetalningsskyldighet inte får leda till
att vederbörande saknar försörjning för sig och sin familj.
Utskottet anser att den möjlighet till eftergift av återbetalningsskyldighet
som finns i dag och som kommer att finnas även i det nya ålderspensionssystemet
får anses tillräcklig för att säkerställa att en pensionstagare inte till följd
av ett krav på återbetalning försätts i en situation som innebär att han eller
hon står utan försörjning för sig och sin familj. Utskottet anser således att
det inte finns behov av en sådan regel som den i motion Sf36 förordade och
avstyrker därför motion Sf36 yrkande 22.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag såvitt gäller åtgärder på grund av
felaktig utbetalning och ändrad pensionsrätt.
Propositionen
I propositionen anges att samma processuella regler skall, så långt som
möjligt, gälla för den inkomstgrundade ålderspensionen som för
garantipensionen. I lagen om garantipension görs därför hänvisningar till LIP.
De regler som föreslås ersätter bl.a. vad som i dag gäller enligt lagen om
beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen om allmän försäkring (LBP).
Denna lag föreslås därför upphöra att gälla från den 1 januari 1999. Vissa
regler kommer emellertid att tillämpas övergångsvis för personer födda år 1937
eller tidigare.
Utskottets bedömning
Utskottet tillstyrker förslaget avseende upphörande av LBP.
Ärendehanteringen
Propositionen
I propositionen föreslås att förvaltningslagens (FL) regler om handläggning av
ärenden skall gälla för samtliga ärenden enligt LIP och lagen om
garantipension. Då det finns behov av särskilda regler som avviker från
förvalt-ningslagens regler skall detta regleras i LIP. Undantag från FL:s
kommuniceringsregler föreslås få göras för uppgifter som skall lämnas
automatiskt från skattemyndigheten, Centrala studiestödsnämnden och
Totalförsvarets pliktverk till försäkringskassan. Enligt propositionen torde
den enskilde få kännedom om dessa uppgifter genom den som lämnat uppgifterna.
Enskilda, statliga och kommunala myndigheter, arbetsgivare m.fl. skall,
precis som enligt nuvarande regler, vara skyldiga att efter föreläggande
inkomma med de uppgifter som behövs för tillämpning av de nya lagarna.
Uppgifter som den enskilde skall lämna om faktiska förhållanden skall lämnas
på heder och samvete.
Utskottets bedömning
Utskottet delar bedömningen i propositionen att uppgifter som den enskilde
lämnar om faktiska förhållanden skall lämnas på heder och samvete. Motsvarande
gäller redan inom i stort sett hela bidrags- och socialförsäkringsområdet. För
att inte kommuniceringsskyldigheten skall bli alltför omfattande anser
utskottet, i likhet med vad som anförs i propositionen, att undantag bör göras
från skyldigheten att kommunicera uppgifter som automatiskt lämnas från vissa
myndigheter till försäkringskassan. Utskottet tillstyrker dessa förslag.
Utskottet tillstyrker även i övrigt förslagen.
Ändring av beslut
Propositionen
Enligt propositionens förslag skall ändringar i beräkningsunderlaget för ett
beslut enligt LIP automatiskt medföra att beslutet ändras. Medför ett ändrat
beslut om PGI eller pensionsgrundande belopp att även beslutet om pensionsrätt
eller pensionspoäng bör ändras skall försäkringskassan således meddela ett nytt
sådant beslut, vilket i sin tur kan föranleda att storleken på den pension som
skall betalas ut måste ändras. Någon ändring av PGI eller pensionsgrundande
belopp skall emellertid inte göras om ändringen understiger 1 000 kr.
För garantipensionen gäller att ändringar av ålders-, efterlevande- och
förtidspension som ligger till grund för beslut om garantipension automatiskt
skall medföra följdändringar av beslutet.
Vid bristande avgiftsbetalning för en försäkrad som har haft inkomst av annat
förvärvsarbete skall, enligt propositionen, fastställd pensionsrätt och
tillgodoräknade pensionspoäng räknas om med hänsyn till hur stor andel av
avgifterna som har betalats.
Om en försäkrad har tillgodoräknats pensionsrätt för premiepension avseende
plikttjänst eller barnår och därefter på grund av en taxeringsändring inte
längre uppfyller det s.k. förvärvsvillkoret, skall den beslutade pensionsrätten
för premiepension ändras.
För makar som har begärt överföring av pensionsrätt för premiepension skall
en ändring som berör den överförda pensionsrätten även medföra en ändring hos
den make till vilken överföringen skett.
Den enskilde skall alltid underrättas om att ett beslut har ändrats.
Utskottets bedömning
Utskottet delar den bedömning som görs i propositionen att någon form av
beloppsspärr krävs för att den försäkrade inte skall behöva få besked om små
ändringar och framför allt för att ändringar på premiepensionskontot av mycket
små belopp inte skall behöva göras. En sådan beloppsspärr som föreslås i
propositionen bör därför enligt utskottets mening införas. Utskottet
tillstyrker förslaget.
Utskottet tillstyrker även i övrigt förslagen.
Omprövning av beslut
Propositionen
Propositionen föreslår att särskilda bestämmelser om omprövning skall införas
som gäller för den allmänna försäkringskassan, PPM och skattemyndigheten.
Omprövning skall göras om den enskilde begär det. Har den som beslutet avser
avlidit skall även annan som är berörd av beslutet få begära omprövning.
Omprövning på begäran av den försäkrade av beslut om PGI och
pensionsgrundande belopp skall normalt göras bara i samband med att beslutet om
pensionsrätt eller pensionspoäng omprövas.
Som huvudregel föreslås att omprövning av beslut om pensionsrätt,
pensionspoäng och vårdår skall begäras av den enskilde inom ett år efter
fastställelseåret. För andra beslut skall begäran om ändring göras inom två
månader från det att den enskilde fick del av eller annars fick kännedom om
beslutet. Begäran om omprövning av beslut om garantipension skall komma in till
försäkringskassan inom två månader från det att den pensionssökande fått del av
beslutet.
Enligt propositionen skall försäkringskassan överlämna frågor som gäller PGI
till skattemyndigheten, som får ompröva sitt beslut och därefter meddela
försäkringskassan om en eventuell ändring. Därefter skall försäkringskassan
ändra beslutet om pensionsrätt och pensionspoäng.
RFV skall inte kunna begära omprövning av beslut, men såväl försäkringskassan
som PPM och skattemyndigheten skall på eget initiativ kunna ompröva sina beslut
och beräkningar. Det föreslås att i dessa fall skall omprövning av
pensionsrätt, pensionspoäng och vårdår enligt huvudregeln ske inom ett år efter
fastställelseåret. Andra beslut, t.ex. beslut om pension, skall få omprövas
till den enskildes fördel inom två månader från det att beslutet meddelades.
I propositionen föreslås att om ett beslut har blivit oriktigt på grund av att
en enskild har lämnat oriktiga uppgifter eller har brustit i sin
uppgiftsskyldighet eller om beslutet har fattats på ett uppenbart oriktigt
eller ofullständigt underlag eller om det föreligger synnerliga skäl skall
omprövning få ske utan tidsbegränsning.
Den enskilde skall få tillfälle att yttra sig innan myndigheten eller
försäkringskassan fattar beslut om omprövning.
Utskottets bedömning
Utskottet delar regeringens bedömning och tillstyrker förslagen om omprövning.
Överklagande av beslut
Propositionen
I propositionen föreslås att beslut enligt LIP och lagen om garantipension
skall överklagas till allmän förvaltningsdomstol.
Både den enskilde och RFV skall kunna överklaga besluten. Har den som
beslutet avser avlidit får även annan som är berörd av beslutet överklaga
detta.
Den enskilde skall emellertid bara få överklaga beslut som först har
omprövats eller ett beslut om avvisning. Överklagande av en enskild skall ha
kommit in inom två månader från det att denne fick del av beslutet om
omprövning.
RFV föreslås få överklaga ett beslut om pensionsrätt m.m. inom ett år efter
fastställelseåret och andra beslut, t.ex. beslut om garantipension, inom två
månader från det att beslutet meddelades.
Enligt propositionen skall den begränsning i rätten att överklaga vissa
avvisningsbeslut som har föreslagits i förvaltningsprocesslagen inte gälla
avvisningsbeslut enligt LIP och lagen om garantipension, som har fattats av
försäkringskassan, PPM eller skattemyndigheten.
I propositionen föreslås vidare att beslut av allmän förvaltningsdomstol skall
få överklagas av den enskilde inom två månader från det att denne fick del av
beslutet och av RFV inom två månader från det att beslutet meddelades.
Domstolens beslut kan dessutom i alla mål utom PGI, pensionsgrundande belopp,
pensionsrätt, pensionspoäng och vårdår överklagas av den som meddelat det
överklagade beslutet, varvid samma tid för överklagande gäller som för RFV.
RFV skall föra de allmännas talan i Regeringsrätten. För prövning i
kammarrätten skall krävas prövningstillstånd. Bestämmelserna om tvåpartsprocess
i 7 a § förvaltningsprocesslagen (1971:291) skall inte gälla för mål om
pensionsrätt m.m.
I propositionen anges att nämndemän inte skall ingå i kammarrätten vid
prövning av mål om pensionsrätt m.m. Vid prövning av övriga mål skall nämndemän
ingå i kammarrätten om sådana ingått vid prövning i länsrätten.
Motion
I motion Sf40 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs ett tillkännagivande om att
nämndemän bör ingå i alla rätter dit beslut om garantipension kan överklagas
(yrkande 5).
Utskottets bedömning
Motivet för förslaget att nämndemän inte skall ingå vid prövningen i kammarrätt
av mål om pensionsrätt är att prövningen till största delen avser beräkning av
PGI och pensionsgrundande belopp och inte innehåller skälighetsbedömningar. För
mål om garantipension kan enligt utskottets mening motsvarande skäl inte
åberopas. Utskottet tillstyrker därför propositionens förslag att nämndemän
skall ingå i rätten vid prövning i kammarrätt av mål om garantipension när
nämndemän ingått vid prövningen i länsrätt. Detta innebär att huvudregeln
kommer att vara att nämndemän ingår vid prövning i sak i mål om garantipension
vid såväl länsrätt som kammarrätt.
Med det anförda får motion Sf40 yrkande 5 anses tillgodosedd och avstyrks.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag om överklagande av beslut enligt LIP
och lagen om garantipension.
Beslut avseende åren 1960-1998
Propositionen
I propositionen föreslås särskilda regler för omprövning vad gäller beslut som
avser åren 1960-1998.
För beslut om pensionsrätt för premiepension avseende åren 1995-1997 skall en
begäran om omprövning ha kommit in till försäkringskassan senast den 31 augusti
2000.
För beslut om pensionsrätt i övrigt och andra pensionsgrundande belopp än PGI
för åren 1960-1998 skall begäran om omprövning ha kommit in till
försäkringskassan senast den 30 juni 2001.
Motsvarande tidpunkter skall gälla för överklagande av RFV. Om beslutet har
meddelats efter den 30 juni 2000 respektive den 30 april 2001 skall dock RFV få
komma in med överklagandet inom två månader från den dag då beslutet
meddelades.
Särskilda tidsfrister skall gälla för den som inte fått kännedom om beslutet
senast två månader före de ovan nämnda tidpunkterna samt om det
pensionsgrundande beloppet för barnår för en förälder har omprövats och den
andre föräldern av denna anledning vill få sin egen pensionsrätt omprövad.
Utskottets bedömning
Utskottet har inget att erinra mot förslagen om omprövning av beslut för åren
1960-1998. Utskottet tillstyrker propositionens förslag.
Preskription, utmätning m.m.
Propositionen
I propositionen föreslås att preskriptionslagen inte skall vara tillämplig på
en enskilds fordran på pension enligt LIP. Fordran på pensionsbelopp som inte
har lyfts före utgången av andra året efter det år då beloppet blev
tillgängligt för lyftning skall vara preskriberad. Ett garantipensionsbelopp
som inte har lyfts före utgången av andra året efter det år det förfallit till
betalning föreslås bli preskriberat.
Pensionsbelopp som ännu inte har betalats ut får inte utmätas, utom i fall då
utmätningen sker i enlighet med reglerna i 7 kap. utsökningsbalken angående
utmätning av lön m.m.
Rätten till pension föreslås inte heller kunna överlåtas eller pantsättas
innan pensionen är tillgänglig för lyftning. Detsamma gäller för
tillgodohavande på premiepensionskonto.
Motion
I motion Sf36 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs - om yrkande 1 avslås - ett
tillkännagivande om att utmätning aldrig får leda till att pensionen kommer
under garantipensionsnivån (yrkande 23).
Utskottets bedömning
Gällande regler om utmätning i lön gäller i dag även för pension. Vid utmätning
skall ett förbehållsbelopp bestämmas. Vad gäldenären behöver för sitt och
familjens underhåll får inte utmätas. Dessa regler föreslås gälla även vid
utmätning av inkomstgrundad pension och garantipension och skiljer sig således
inte från nuvarande regler. Utskottet anser inte att det föreligger några skäl
att nu införa särskilda regler vad gäller möjligheten till utmätning av
garantipension. Utskottet avstyrker motion Sf36 yrkande 23 och tillstyrker
förslaget om att utmätning skall få ske enligt reglerna om utmätning av lön
m.m.
Utskottet tillstyrker också i övrigt regeringens förslag om preskription,
överlåtelse och pantsättning av pension.
Sekretess- och registerfrågor
Propositionen
I propositionen föreslås att 7 kap. 7 § sekretesslagen kompletteras så att den
från och med år 1999 omfattar även ärenden enligt LIP och ärenden hos PPM samt
från och med år 2001 omfattar lagen om garantipension och lagen om
handikappersättning och vårdbidrag.
För vissa uppgifter om premiepensionsmedlen föreslås en mer omfattande
sekretess. En bestämmelse om detta förs in 9 kap. sekretesslagen.
Socialförsäkringsregisterlagen skall, enligt propositionen, vara tillämplig
även på register som förs av PPM.
Utskottets bedömning
Utskottet tillstyrker förslagen om sekretess och register.
Information om rätten till ålderspension (prop. 151)
Propositionen
Allmän information (avsnitt 35.2)
I propositionen föreslås att ansvaret för informationen om inkomstpensionen
skall ligga på socialförsäkringsadministrationen. Försäkringskassorna skall
kunna lämna neutral information om bl.a. deltidsarbete, tjänstledighet,
överföring av pensionsrätt mellan makar och överlåtelse av pensionsgrundande
belopp för barnår.
Det skall också finnas möjlighet att själv genom internet, e-post och
telefonitjänster ta del av prognoser utifrån olika förutsättningar.
Ansvaret för informationen om premiepensionen föreslås ligga på PPM.
Information skall lämnas om valmöjligheter, t.ex. vilket månadsbelopp som
kommer att gälla om man väljer efterlevandeskydd eller väljer att ta ut delvis
pension. I viss utsträckning skall information lämnas om fondförvaltarna och
fonderna. Informationsbroschyr, årsberättelse och halvårsberättelse skall inte
automatiskt skickas från fondbolagen till de enskilda.
I propositionen anges att i samband med att utbetalningen från
Riksgäldskontoret av den tillfälliga förvaltningen sker år 1999 skall en
fullständig information lämnas. Riktade insatser föreslås sedan ske för varje
ny generation som kommer in i systemet. Trycksaker som beskriver systemet bör
finnas hos kassorna och skattemyndigheten.
Årlig information (avsnitt 35.3)
Upplysningar bör i ett sammanhang lämnas om såväl fördelnings- som
premiepensionssystemet. Huvudansvaret för samordningen av informationen
föreslås ligga på RFV.
I propositionen föreslås följande beträffande den årliga informationen till de
försäkrade.
Pensionsbesked skall lämnas även till försäkrade personer som aldrig
förvärvat rätt till inkomstgrundad pension i Sverige och som sålunda möjligen
kommer att bli berättigade enbart till garantipension.
Personer som är födda år 1938 eller senare skall senast den 31 mars året
efter fastställelseåret få en underrättelse från försäkringskassan om beslut om
pensionsgrundande belopp och fastställd pensionsrätt för året samt
skattemyndighetens beslut om PGI. Även tillgodoräknade pensionspoäng för ATP,
eventuell tjugondelsinfasning och eventuell överföring av premiepensionsrätt
mellan makar skall anges. Möjligheterna till omprövning och överklagande skall
också redovisas.
Av informationen skall framgå hur den samlade pensionsbehållningen förändrats
i förhållande till föregående år och här redovisas också förändringen på grund
av inkomstindexering samt arvsvinsttilldelning för året. Även avdrag för
förvaltningskostnader skall anges. Det bör samtidigt göras klart att
pensionsbehållningen i fördelningssystemet inte motsvaras av faktiskt fonderade
medel utan att den i princip endast utgör en bas för pensionsberäkningen.
Informationen bör även innehålla en prognos över den framtida pensionens
storlek.
För personer födda år 1937 och tidigare bör nuvarande förfarande vid
underrättelse om pensionsgrundande inkomst vara oförändrat.
I propositionen föreslås att regeringen, eller den myndighet som regeringen
bestämmer, skall få meddela föreskrifter om den ytterligare information som
skall tillställas den försäkrade.
Vad gäller årsbesked om premiepensionskonto anges i propositionen att PPM en
gång om året skall lämna information om utvecklingen av den enskildes
tillgodohavande i form av ett årsbesked. Informationen kan utformas efter
förebild av de årsbesked som försäkringsbolagen lämnar sina kunder. Där
redovisas ingående saldo, inbetalningar, avkastning och kostnader under året
samt utgående saldo. Varje fond redovisas för sig. I beskedet från PPM bör
också lämnas en prognos uttryckt i kronor beträffande den enskildes kommande
pension. För de individer som har valt efterlevandeskydd, skall årsbeskedet
innehålla uppgifter om detta, bl.a. kostnaderna och förutsättningarna för att
skyddet skall gälla vid dödsfall.
I propositionen betonas att utfärdandet av årsbeskeden skall vara en
administrativ serviceåtgärd och inte innebära något åtagande från myndighetens
sida i fråga om pensionsspararens rätt till pension. Detta skall gälla både
prognoserna om den framtida pensionen och uppgifterna om storleken av
tillgodohavandet på premiepensionskontot m.m.
Utskottets bedömning
Förslaget till nytt allmänt ålderspensionssystem kommer att beröra i princip
alla medborgare. Det reformerade systemet medför stora förändringar och
innehåller en rad valsituationer för den enskilde. Enligt utskottets mening är
det för systemets legitimitet av avgörande betydelse att alla försäkrade får en
förståelse för systemet och ges grundläggande kunskaper om hur systemet
fungerar och vilka konsekvenser det får för den egna pensionen. Utskottet anser
således att informationen skall vara dels generell och av allmän karaktär, dels
individuell. Behovet av information är av än större vikt i det nya systemet än
i det nuvarande eftersom varje åtgärd som påverkar inkomsten får genomslag i
den framtida pensionen. Också tidpunkten för uttag av pension och utvecklingen
på den enskildes premiepensionskonto är av stor betydelse för pensionens
storlek, vilket ytterligare ökar behovet av information. Utskottet vill
understryka vikten av dels en sammanhållen information om pensionssystemets
olika delar och dels av att utformningen görs tydlig och enhetlig. RFV har här
ett ansvar för att försäkringskassornas och PPM:s information samordnas och att
kassornas organisation och kunskaper på ett effektivt sätt utnyttjas.
Myndigheternas samarbete kring informationsfrågor är viktig också ur
kostnadssynpunkt.
Mot bakgrund av det anförda tillstyrker utskottet propositionens förslag
beträffande ansvarsfördelning samt principerna för informationens utformning
och innehåll.
Utskottet tillstyrker också propositionens förslag om när och till vilka
målgrupper den årliga informationen skall sändas ut samt att det närmare
innehållet i informationen bör utformas i föreskrifter.
Skadeståndsansvar (avsnitt 35.4)
Propositionen
I propositionen anges att i 3 kap. 2 § skadeståndslagen finns den grundläggande
bestämmelsen om det allmännas skadeståndsansvar vid myndighetsutövning. Enligt
den bestämmelsen skall staten ersätta personskada, sakskada eller ren
förmögenhetsskada som vållas genom fel eller försummelse vid myndighetsutövning
i verksamhet för vars fullgörande staten svarar. Anspråk på ersättning
handläggs av Justitiekanslern. Något krav på uppsåt eller oaktsamhet uppställs
inte.
Vid den s.k. vållandebedömningen av om det förekommit ett
skadeståndsgrundande fel eller försummelse från myndighetens sida skall
verksamhetens art och ändamål tjäna som utgångspunkt. De krav på rättssäkerhet,
noggrannhet och korrekt handläggning som den enskilde rimligen kan ställa skall
därvid vara avgörande.
I propositionen anges att frågan om det allmännas skadeståndsansvar har varit
föremål för översyn. I mars i år överlämnade regeringen till riksdagen en
proposition (1997/98:105) som innehåller förslag om att huvudregeln om det
allmännas skadeståndsansvar skall kvarstå oförändrad men att den skall
kompletteras med en ny regel om ansvar för felaktig myndighetsinformation.
Syftet med den nya regeln är att förbättra möjligheterna för enskilda att få
ersättning när en myndighet vållar skada genom att lämna felaktig information.
För skador orsakade av fel vid ADB-behandling gäller enligt 23 § datalagen
att skador som uppkommer till följd av att ett personregister innehåller
oriktiga eller missvisande uppgifter om en registrerad person skall ersättas av
den registeransvarige. Detta anses även omfatta fall då ett register saknar
personuppgifter som borde ha tillförts registret.
Utskottets bedömning
Utskottet har inget att erinra mot vad som angivits om skadeståndsansvar i
propositionen.
Avgiftsstruktur och avgiftsfinansiering (prop. 151
avsnitt 30-32)
Propositionen
Ansvarsfördelning (avsnitt 30.1)
Ett syfte med pensionsreformen är att skapa ett administrativt och finansiellt
avskilt system för de inkomstgrundade ålderspensionerna. Allmänheten ges
därigenom möjlighet att följa utvecklingen av inkomster och utgifter för den
delen. Förtroendet för ålderspensionssystemet kan därigenom bättre
upprätthållas. Regeringens bedömning är därför att uppdelningen av
finansieringen mellan AP-fonden och statsbudgeten bör förändras.
Pensionsarbetsgruppen föreslog att avgifter för ålderspensioner på sikt enbart
skall användas till att finansiera inkomstgrundad ålderspension och att övriga
förmåner, dvs. förtidspensioner och efterlevandepensioner, skall finansieras
över statsbudgeten eller över respektive försäkringsgren. Det föreslogs också
en övergångslösning till dess att reformen skulle vara i full funktion.
Regeringen föreslår nu en omedelbar övergång till den långsiktiga
finansieringsordningen. Avsikten är att stärka förtroendet för
ålderspensionssystemet. Skulle AP-fonden även fortsättningsvis belastas med
andra utgifter än ålderspensionsbetalningar skulle reformen förlora i tydlighet
och förutsebarhet.
Regeringens förslag innebär att kostnaderna för tilläggspension i form av
förtids- och efterlevandepensioner fr.o.m. år 1999 flyttas från AP-fonden till
statsbudgeten. Statsbudgetens utgifter beräknas därmed öka med ca 37 miljarder
kronor. Regeringen föreslår också att fr.o.m. år 1999 skall förtidspensioner
finansieras med socialavgifter och allmänna skattemedel enligt samma principer
som skall gälla för ålderspension. Det innebär att tilläggspension och
folkpension i form av förtidspension för personer som har rätt till
tilläggspension finansieras med socialavgifter. I avvaktan på
efterlevandepensionsutredningens ställningstagande föreslås vidare att såväl
tilläggspension som folkpension i form av efterlevandepension fr.o.m. år 1999
finansieras med socialavgifter. Regeringen föreslår också att kostnaderna för
folkpensionen för ålderspensionärer med rätt till tilläggspension åläggs AP-
fonden för åren 1999 och 2000, innan utgifterna kommer att ingå i den
inkomstgrundade ålderspensionen. Statsbudgetens utgifter beräknas därmed minska
med ca 42 miljarder kronor. Vad gäller övriga folkpensionsförmåner för
ålderspensionärer samt pensionstillskott föreslås att de finansieras med
allmänna skattemedel.
Avgifter för ålderspensioner (avsnitt 32)
Det inkomstrelaterade ålderspensionssystemet skall finansieras med avgifter på
18,5 % av pensionsgrundande inkomster. I propositionen redovisas vad som
angivits i såväl princippropositionen som i departementsskrivelserna 1995:41
och 1997:67 om formerna för det framtida uttaget av ålderspensionsavgift.
Vidare redovisas en uppgörelse om avgiftsuttaget som träffats i januari 1998
mellan ledamöterna i Genomförandegruppen. Efter beredning inom
Regeringskansliet och i samråd med ledamöterna i Genomförandegruppen anser
regeringen att nuvarande avgiftsuttag för ålderspension i form av allmän
pensionsavgift på 6,95 % och ålderspensionsavgift (som ersätter
tilläggspensionsavgiften) på 6,40 % bör bibehållas under år 1999. Detta innebär
att det sammantagna uttaget av avgifter för ålderspensioner under år 1999
kommer att uppgå till 14,35 % när avgiften relateras till den pensionsgrundande
inkomsten, dvs. efter avdrag för allmän pensionsavgift. Förslag om de avgifter
för ålderspensioner som skall gälla fr.o.m. år 2000 skall lämnas senast under
våren 1999. Inriktningen bör därvid vara att hälften av avgiftsuttaget endast
skall tas ut på inkomstdelar upp till avgiftstaket och att den andra hälften av
avgiftsuttaget skall avse inkomstdelar såväl under som över avgiftstaket. De
yrkesaktiva skall i möjligaste mån kompenseras för en eventuell höjning av den
allmänna pensionsavgiften.
Höjt avgiftstak (avsnitt 32)
Den allmänna pensionsavgiften skall tas ut dels på inkomst av anställning, dels
på inkomst av annat förvärvsarbete till den del summan av inkomsterna före
avdrag för allmän pensionsavgift inte överstiger 8,06 förhöjda prisbasbelopp,
vilket i termer av pensionsgrundande inkomst motsvarar 7,5 förhöjda
prisbasbelopp. Det förhöjda avgiftstaket beror på att det i propositionen
föreslås att avdrag för allmän pensionsavgift skall göras vid beräkning av PGI
(avsnitt 8.2). PGI och pensionsrätt som tillgodoräknas bör vara oberoende av i
vilken form olika offentliga åtaganden finansieras. Neutralitet mellan
finansiering med arbetsgivaravgift respektive allmän pensionsavgift kräver att
den allmänna pensionsavgiften dras ifrån vid beräkning av PGI. Avsikten är att
den ålderspensionsavgift som framöver skall finansiera det reformerade
ålderspensionssystemet skall avpassas så att debiterade avgifter sammanfaller
med den pensionsrätt som tjänats in. Effekterna av det höjda avgiftstaket skall
kompenseras med en höjning av skiktgränsen för statlig inkomstskatt. Individer
med en inkomst som ligger i inkomstintervallet mellan brytpunkten för statlig
skatt och 7,5 förhöjda prisbasbelopp vinner 360 kr per år. För
förvärvsarbetande med en inkomst över 7,5 förhöjda prisbasbelopp kan skatte-
och avgiftsuttaget komma att höjas med ett par hundra kronor per år. De får
dock samtidigt pensionsrätt på inkomster mellan 7,5 och 8,06 förhöjda
prisbasbelopp.
Statlig ålderspensionsavgift (avsnitt 30.2 och 31.2)
Regeringen föreslår att det för pensionsrätt som tillgodoräknas på grundval av
socialförsäkringsersättningar m.m. skall betalas avgifter till det
inkomstgrundade ålderspensionssystemet. Detsamma föreslås när det gäller den
pensionsrätt som tillgodoräknas för pensionsgrundande belopp. Avgiften benämns
statlig ålderspensionsavgift och bestämmelser härom tas in i en särskild lag.
Statlig ålderspensionsavgift på pensionsgrundande förmåner som finansieras
med socialavgifter skall finansieras med sådana avgifter. För pensionsgrundande
förmåner som finansieras med allmänna skattemedel skall också den statliga
ålderspensionsavgiften finansieras med sådana medel. När det gäller statlig
ålderspensionsavgift för pensionsgrundande belopp för förtidspensionärer med
tilläggspension skall den del som motsvarar faktisk ersättning finansieras med
socialavgifter. I övrigt skall statlig ålderspensionsavgift för
pensionsgrundande belopp finansieras med allmänna skattemedel.
Statlig ålderspensionsavgift skall betalas fr.o.m. år 1999. För sådana
socialförsäkringsersättningar m.m. för vilka det tas ut allmän pensionsavgift
av den enskilde skall den statliga ålderspensionsavgiften för år 1999 utgöra
6,40 % av ersättningen. För andra pensionsgrundande sociala förmåner skall den
statliga ålderspensionsavgiften vara 18,5 % av det pensionsgrundande beloppet.
Avgiften tas inte ut över avgiftstaket på 8,06 förhöjda prisbasbelopp.
Den totala ökningen av utgifterna till följd av att statlig
ålderspensionsavgift införs beräknas 1999 uppgå till 19,4 miljarder kronor,
varav 7,6 miljarder kronor avser transfereringar och 11,9 miljarder kronor
avser pensionsgrundande belopp. I dessa summor ingår inte statlig
ålderspensionsavgift för plikttjänstgöring eftersom villkoren för beräkning av
avgiftsunderlaget ännu inte fastställts.
De ökade utgifterna som följer av att statliga ålderspensionsavgifter införs
skall inte, annat än i undantagsfall, leda till en reducering av enskilda
förmåner eller till andra besparingar inom berörda anslag.
Avgiftsskyldighet från 65 år (avsnitt 30.3)
Arbetsgivaravgift/egenavgift i form av ålderspensionsavgift skall fr.o.m. år
1999 betalas även för person som fyllt 65 år. Egenavgift betalas även om
företagaren uppburit hel ålderspension under hela året. Fr.o.m. år 1999 skall
allmän pensionsavgift betalas också av den som fyllt 65 år, detta gäller dock
inte personer födda år 1937 eller tidigare.
Särskild löneskatt (avsnitt 30.3 och 32)
Särskild löneskatt, som skall motsvara skattedelen av socialavgifterna, utgör
för närvarande 24,26 % av avgiftsunderlaget. I propositionen föreslås att
särskild löneskatt tas ut med ett lägre belopp i vissa fall. Det skall gälla
ersättningar till arbetstagare födda 1938 eller senare som har uppnått 65 års
ålder eller som har inkomst av annat förvärvsarbete och före 65 års ålder
uppburit hel ålderspension hela året, eftersom dessa ersättningar i
fortsättningen föreslås ingå i underlaget för allmän pensionsavgift och
ålderspensionsavgift. I nämnda fall bör avgiftssatsen minskas med den
schablonmässiga skattedelen av allmän pensionsavgift och ålderspensionsavgift,
och särskild löneskatt bör således uppgå till 18,09 %. I propositionen anges
att avgiftssatsen för närvarande beräknas schablonmässigt som summan av
egenföretagares folkpensionsavgift och allmänna löneavgift plus hälften av
övriga egenavgifter och hälften av den allmänna pensionsavgiften överstigande 1
procentenhet.
I budgetpropositionen för år 1998 angavs att med anledning av
pensionsreformen och förändringar av socialförsäkringarna inom ohälsoområdet
kommer regeringen att se över beräkningsschablonen för den särskilda
löneskatten. Mot bakgrund bl.a. av att förändringar på förmånssidan beträffande
förtidspension och efterlevandepension fortfarande är föremål för beredning har
denna översyn ännu inte utförts. I avvaktan på att denna översyn görs föreslår
regeringen att den nuvarande nivån på den särskilda löneskatten bibehålls med
den angivna justeringen.
Avsättning av medel till premiepensionssystemet (avsnitt 30.4)
Avsättning till premiepensionssystemet skall göras med belopp som motsvarar den
pensionsrätt för premiepension som fastställs.
Regeringen skall för varje år fastställa den andel av influtna
ålderspensionsavgifter som preliminärt skall föras till den tillfälliga
förvaltningen hos Riksgäldskontoret. RFV skall för varje år till regeringen
lämna förslag om denna preliminära andel. RFV skall också årligen beräkna
skillnaden mellan de preliminärt överförda avgifterna för ett visst år och det
belopp som skulle ha överförts för att motsvara pensionsrätt för premiepension
som fastställts för år fr.o.m. år 1999. Skillnadsbeloppet skall beräknas med
avkastning enligt 8 kap. 1 § första stycket LIP. Avstämning av den framräknade
skillnaden skall göras vid en kommande avsättning. Avstämning skall också ske
för perioden 1995-1998. För år 1999 höjs ersättningen till premiepensionssy-
stemet till 32 % av de under året influtna ålderspensionsavgifterna.
Överföring till statsbudgeten av ålderspensionsavgifter (avsnitt 30.5)
Den andel av arbetsgivaravgifterna och egenavgifterna som beräknas utgöra
ålderspensionsavgift på inkomstdelar över avgiftstaket om 8,06 förhöjda
prisbasbelopp skall föras till statsbudgeten. Regeringen skall på förslag av
RFV för varje år fastställa den andel av influtna ålderspensionsavgifter som
preliminärt skall föras till staten. RFV skall också årligen beräkna skillnaden
mellan preliminärt överfört belopp och det belopp som skulle ha överförts för
att motsvara avgift på inkomst över avgiftstaket. Avstämningen av den
framräknade skillnaden jämte ränta enligt 19 kap. 3 § skattebetalningslagen
skall göras följande månad. För år 1999 skall den preliminära överföringen till
statsbudgeten vara 7 % av under året influtna ålderspensionsavgifter.
Förändrade avgiftsnivåer (avsnitt 32)
För år 1999 tas avgift för ålderspensioneringen ut med 6,40 % av arbetsgivare
och egenföretagare och av enskilda i form av allmän pensionsavgift med 6,95 %.
Statlig ålderspensionsavgift skall utgöra 6,40 % på ersättningar för vilka
allmän pensionsavgift tas ut och 18,5 % på andra pensionsgrundande belopp.
Tilläggspension i form av efterlevandepension och folkpension i form av
efterlevandepension samt administrationskostnader för efterlevandepensioner
finansieras med en efterlevandepensionsavgift på 1,70 %.
Folkpensionsavgiften, delpensionsavgiften, lönegarantiavgiften och
arbetarskyddsavgiften tas bort. Finansiering av delpension och
arbetslivsmyndigheters verksamhet sker med allmänna skattemedel.
Lönegarantiersättningar finansieras med arbetsmarknadsavgiften.
Sjukförsäkringsavgiften skall, förutom delar av sjukförsäkringen, finansiera
tilläggspension i form av förtidspension och viss del av kostnaderna för
folkpension i form av förtidspension. Tandvård och läkemedelssubventioner skall
finansieras med allmänna skattemedel. Sjukförsäkringsavgiften sänks till 7,50 %
för arbetsgivare och till 8,23 % för den som har inkomst av annat
förvärvsarbete. En föräldraförsäkringsavgift på 2,20 % införs för finansiering
av föräldraförsäkringen.
Regeringen anser att delpensionsavgiften i ekonomisk mening skulle komma att
utgöra en skatt eftersom flertalet personer i förvärvsaktiv ålder inte får rätt
till delpension. Delpensionsavgiften föreslås därför slopad och delpension
skattefinansieras fr.o.m. år 1999.
Den arbetsmarknadsavgift som betalas av arbetsgivare höjs till 5,84 %.
Socialavgifterna skall finansiera de statliga ålderspensionsavgifter som
beräknas belöpa på de förmåner som socialavgifterna skall finansiera.
Det sammantagna uttaget av socialavgifter och allmän löneavgift hålls
oförändrat genom att den allmänna löneavgiften höjs till 8,04 %.
Förändringarna skall träda i kraft den 1 januari 1999.
Arbetsgivar- och egenavgifter (vid olika procentsats anges egenavgiften inom
parentes)
Nuv. regler Förslaget
Tilläggspensionsavgift 6,40 -
Ålderspensionsavgift - 6,40
Efterlevandepensionsavgift - 1,70
Folkpensionsavgift 6,83 -
Sjukförsäkringsavgift 7,93 (8,66) 7,50 (8,23)
Arbetsskadeavgift 1,38 1,38
Föräldraförsäkringsavgift - 2,20
Delpensionsavgift 0,20 -
Arbetarskyddsavgift 0,17 (-) -
Lönegarantiavgift 0,25 (-) -
Arbetsmarknadsavgift 5,42 (3,30) 5,84 (3,30)
Summa 28,58 (26,77) 25,02 (23,21)
Allmän löneavgift 4,48 8,04
Summa 33,06 (31,25) 33,06 (31,25)
Särskild löneskatt 24,26 24,26
Särskild löneskatt i vissa fall - 18,09
Allmän pensionsavgift 6,95 6,95
Motioner
Sigge Godin m.fl. (fp) anför i motion Sf38 att Folkpartiets politik är att
skatteinslaget i socialförsäkringssystemet skall vara så lågt som möjligt,
helst obefintligt. Det ökar försäkringsmässigheten i systemet. Motionärerna
välkomnar därför regeringens förslag att föräldraförsäkringen blir helt
avgiftsfinansierad. De begär däremot avslag på förslaget till den del det avser
ett slopande av delpensionsavgiften och anser att delpensionsavgiften på 0,20 %
bör behållas så länge detta är motiverat av utgifterna för delpensionen.
Bibehållen delpensionsavgift skall finansieras genom en motsvarande sänkning av
den allmänna löneavgiften.
I motion Sf36 av Gudrun Schyman m.fl. (v) anges att Vänsterpartiet är emot
egenavgifter. Eftersom de fem partier som står bakom pensionsreformen ännu inte
löst finansieringsfrågan bör man överge tanken på en avgiftsväxling och i
stället finansiera den delen av pensionsreformen som de fem partierna vill
finansiera genom allmän pensionsavgift med en statsskatt. En sådan modell
skulle få positiva fördelningspolitiska effekter och samtidigt eliminera alla
de kompensationsproblem som uppstår med en avgiftsväxlingsmodell. Motionärerna
begär i yrkande 26 ett tillkännagivande härom.
Utskottets bedömning
Genomförandet av det nya ålderspensionssystemet medför stora förändringar i
strukturen för socialavgifter och avgiftsuttag. Utskottet anser att det förslag
som nu lagts fram innebär att finansieringen av de olika försäkringsgrenarna
blir mer renodlad. Genom att inkomster och utgifter för olika försäkringar
lättare kan följas ökar trovärdigheten för socialförsäkringssystemen. Utskottet
konstaterar att förslag nu inte kunnat läggas fram om den slutliga finan-
sieringen av ålderspensionssystemet. För att pensionsreformen skall vara
trovärdig är det mycket viktigt att denna fråga löses i god tid före år 2000.
Riksdagen bör inte nu anlägga några synpunkter på hur den slutliga
finansieringen bör utformas, och utskottet avstyrker därmed motion Sf36 yrkande
26.
Vad gäller delpensionsavgiften delar utskottet regeringens bedömning att, när
nu endast ett fåtal utöver dem som redan har delpension kommer att kunna få
sådan, delpension fr.o.m. år 1999 bör finansieras med skattemedel. Utskottet
avstyrker därför motion Sf38 och tillstyrker att delpensionsavgiften avskaffas.
Utskottet tillstyrker den föreslagna avgiftsstrukturen och avgiftsnivåerna i
övrigt samt förslagen om en statlig ålderspensionsavgift och det höjda av-
giftstaket för allmän pensionsavgift.
Finansiell infasning av det reformerade ålderspensionssystemet (prop. 151)
Allmänt om AP-fonden
AP-fonden bildades i samband med att lagstiftningen om allmän tilläggspension
trädde i kraft år 1960. Två motiv anfördes till att inrätta fonden. För det
första skulle fondbildningen bidra till att kompensera det bortfall i
långsiktigt sparande som förutsågs bli följden av införandet av ATP-systemet.
Fondsparandet skulle möjliggöra de investeringar som krävdes för att
säkerställa pensionärernas standard. För det andra framstod det som nödvändigt
att fondera medel för att täcka de långsiktiga pensionsutfästelserna. Genom att
redan från början anpassa avgiftsuttaget till de långsiktiga utgiftskraven
skulle större förändringar i framtida avgiftsuttag kunna undvikas. Sett i ett
längre tidsperspektiv skulle fonden kunna användas för att tidsmässigt jämna ut
finansieringen av de snabbt växande ATP-pensionerna. Samtidigt kunde fondmedlen
täcka tillfälliga underskott i ATP-systemet.
Fondens samlade behållning, värderad till marknadsvärde, beräknas vid
årsskiftet 1997/98 ha uppgått till ca 715 miljarder kronor. Fondens behållning
motsvarar drygt 5,5 års utbetalningar av ATP-pensioner.
ATP-systemets avgiftsintäkter översteg utbetalda pensioner fram t.o.m. år
1982. Därefter har systemet haft ett löpande avgiftsunderskott, förutom under
år 1990. Detta underskott täcks med fondens direktavkastning i form av räntor
och aktieutdelningar. Eftersom direktavkastningen överstigit
avgiftsunderskottet har fonden haft ett positivt finansiellt sparande och
fondens behållning har därmed vuxit. Därtill har fondens behållning påverkats
av värdeförändringar på fondens tillgångar.
I departementspromemorian AP-fonden och det reformerade
ålderspensionssystemet (Ds 1998:7) anges att med bibehållande av dagens regler
skulle avgiftsunderskottet komma att fortsätta att växa och så småningom
överstiga fondens avkastning. Därmed skulle fondens sparande bli negativt och
fonden skulle så småningom tömmas. Vid ett antagande om en allmän årlig
realinkomsttillväxt på 2 % kan det beräknas att detta skulle ske mellan år 2015
och 2020. Vid 1 % årlig real inkomsttillväxt beräknas att AP-fonden skulle vara
tömd redan före år 2010.
Propositionen (avsnitt 33)
Genomförandet av ålderspensionsreformen kommer att medföra en påtaglig
belastning på statsbudgeten och ett ökat statligt lånebehov. Samtidigt
förstärks AP-fondens finansiella netto. Med den behållning AP-fonden har i dag
kan den bedömas vara större än vad som är motiverat för att fonden skall fylla
sin buffertfunktion i det reformerade ålderspensionssystemet, som i finansiellt
hänseende är betydligt mer robust än det nuvarande systemet. Med rimliga
antaganden kan framtida underskott täckas med en fond som i utgångsläget är
mindre än dagens. Mot den bakgrunden bör effekterna på statsbudgeten och
statens lånebehov kompenseras genom en överföring från AP-fonden.
Enligt riktlinjerna bör fondens behållning aldrig understiga ett belopp
motsvarande ett halvt års pensionsutbetalningar. Det skulle med dagens
förhållanden motsvara ca 75 miljarder kronor. Fonden bör emellertid normalt
vara betydligt större än så för att klara de finansiella påfrestningar den kan
komma att utsättas för. Det överförda beloppet bör därför sättas så att den
s.k. fondstyrkan (fondens behållning delad med årliga pensionsutbetalningar)
med god marginal hålls högre än ½.
Buffertfondens storlek kommer att ha en viss betydelse för sannolikheten att
mekanismen med reducerad indexuppräkning skall behöva träda i kraft. Ju större
fond desto mindre risk för att bromsen måste användas. Mot detta skall
emellertid vägas att statens finanser blir starkare och statsskulden lägre ju
större belopp som förs över från AP-fonden till statsbudgeten. Hur stort belopp
som bör överföras är således en avvägning mellan å ena sidan önskemålet att
skydda uppräkningen av pensionsrätter och å andra sidan högre utgifter för
statsskuldräntor och därmed högre skatter eller lägre offentliga utgifter för
andra ändamål.
En utgångspunkt bör vara att pensionssystemet, utan att uppräkningen av
pensionsrätter behöver bromsas, skall klara även längre perioder med svag
ekonomisk tillväxt och svag fondavkastning liksom nu förutsebara förändringar i
demografin. Men det är samtidigt inte rimligt att ställa kraven så högt att AP-
fonden även i extrema fall skall kunna täcka uppkommande underskott. Det är
naturligt att sådana situationer hanteras med den säkerhetsventil som bromsen i
indexuppräkningen är avsedd att utgöra.
Det föreligger en osäkerhet om den framtida utgiftsutvecklingen och därmed
belastningen på AP-fonden, eftersom ålderspensionsutgifterna under en lång
period kommer att domineras av pensioner beräknade enligt nuvarande regler.
Vidare är fondens utveckling starkt beroende av vilken avkastning som uppnås på
fondens tillgångar. För närvarande kan AP-fonden uppvisa en förhållandevis hög
real avkastning, men det råder en betydande osäkerhet om den framtida
utvecklingen. Med hänsyn till dessa osäkerhetsfaktorer anser regeringen att det
bör ske en fördjupad analys av de faktorer som kan ha betydelse för AP-fondens
framtida utveckling innan ställningstagande kan göras om storleken på en
överföring.
Det är, inte minst med hänsyn till effektiviteten i AP-fondens förvaltning,
angeläget att klargöra fondens långsiktiga villkor. Inriktningen bör därför
vara att senast under hösten 1999 slutligen lägga fast storleken på den
finansiella infasningen.
Regeringen anser att inriktningen bör vara en engångsvis överföring. Motivet
för en engångsvis överföring är främst att tydliggöra fördelningen av
finansieringsansvaret för olika pensionsförmåner. Ålderspensioneringens
autonomi gentemot statsbudgeten stärks om systemet inte belastas med en löpande
betalning. AP-fondens resultat och behållning blir en mer rättvisande indikator
på pensionssystemets finanser. Det finns också en risk att löpande överföringar
från AP-fonden kan komma att uppfattas som en allmän finansieringskälla och
skapa oklarhet i budgetprocessen. I propositionen föreslås att övergångsvis
överförs under åren 1999 och 2000 ett belopp om 45 miljarder kronor per år.
Överföringen sker genom att första-tredje fond-
styrelserna till Riksgäldskontoret vartdera året gör fyra lika stora
kvartalsvisa betalningar i form av likvida medel. Den slutliga storleken på den
finansiella infasningen av det reformerade ålderspensionssystemet bör inte
fastställas innan beslut har fattats om de exakta formerna för
värdeuppräkningen av pensionsrätter samt en fördjupad analys genomförts av
förutsättningarna för den framtida fondutvecklingen, främst vad avser
demografiska faktorer.
Den övergångsvisa överföringen om 90 miljarder kronor under perioden
1999-2000 regleras i övergångsbestämmelserna till ändringen i lagen med
reglemente för Allmänna pensionsfonden.
Motion
I motion Sf36 av Gudrun Schyman m.fl. (v) anges att vid löpande överföringar
från AP-fonden till statsbudgeten tillfaller räntan AP-fonden, något som
motionärerna tycker är bra. Det som är positivt med en engångsvis överföring är
dock att man därefter förhindrar fler överföringar, och motionärerna förordar
därför detta alternativ. Med tanke på osäkerheten i den demografiska
utvecklingen, arbetslöshet, tillväxt m.m. bör en engångsvis överföring inte bli
större än att den lämnar AP-fonden med en styrka på minst 4. Motionärerna begär
i yrkande 27 - om yrkande 1 avslås - ett tillkännagivande om det anförda.
Utskottets bedömning
Den nya strukturen för fördelning av finansieringsansvaret mellan AP-fonden och
statsbudgeten som redovisats i föregående avsnitt medför en ökad belastning på
statsbudgeten. Utskottet instämmer därför i att effekterna av denna förändring
bör kompenseras genom en överföring från AP-fonden.
Det nya ålderspensionssystemet kommer i finansiellt hänseende att bli
betydligt mer robust än det nuvarande. Vid en svag tillväxt i avgiftsunderlaget
och därmed låga avgiftsintäkter påverkas även värdeuppräkningen av
pensionsförmåner, vad avser såväl intjänad pensionsrätt som utgående pension.
Storleken av utgående pensioner har samband med förväntad medellivslängd varför
utgiftsnivån anpassas även till sådana svängningar i den demografiska
utvecklingen som beror på förändrad medellivslängd. Det innebär att
påfrestningarna på buffertfonden blir mindre uttalade än med dagens regler.
I det nya systemet kan AP-fonden under normala omständigheter beräknas ha ett
positivt avgiftsnetto under det första decenniet efter reformens genomförande
för att därefter uppvisa ett underskott mellan avgiftsintäkter och
pensionsutbetalningar under en period när antalet ålderspensionärer växer
kraftigt. Detta underskott måste täckas med fondmedel. Hur stora underskott och
över hur långa perioder dessa varar är beroende av bl.a. den demografiska och
den samhällsekonomiska utvecklingen. Med vissa antaganden om tillväxt och
avkastning kan underskott bestå under perioden 2010-2050.
Utskottet har såväl vid den offentliga utfrågningen som vid en särskild
utfrågning av företrädare för Socialdepartementet och Finansdepartementet
inhämtat ytterligare upplysningar i fråga om överföringen av medel från AP-
fonden till statsbudgeten. Vid den offentliga utfrågningen framgick dels att
AP-fonden i det nya systemet kan vara mindre än i dag, dels att en överföring
bör ske engångsvis. En engångsöverföring innebär en tydligare fördelning av
finansieringsansvar mellan AP-fonden och statsbudgeten. Hur stor överföringen
bör vara måste dock utredas mer och samtidigt med den närmare utformningen av
en broms för indexeringen. En engångsvis överföring bedöms inte komma att
medföra problem på den finansiella marknaden.
Med hänsyn till det ovan anförda kan utskottet instämma i att den överföring
som skall ske från AP-fonden bör göras som en engångsvis överföring. I Ds
1998:7 diskuterades en engångsöverföring på 333 miljarder kronor. Utskottet
noterar att i 1998 års ekonomiska vårproposition utgår beräkningarna, förutom
från en övergångsvis överföring på sammanlagt 90 miljarder kronor, från en
engångsvis överföring år 2001 om 235 miljarder kronor (motsvarande ett minskat
lånebehovet och minskad statsskuld med 172 miljarder kronor). Den närmare
storleken av överföringen bör dock utredas ytterligare och samtidigt som
förslag till regler för broms av indexering utformas. Det är därvid viktigt att
fonden lämnas kvar i sådan storlek att den kan fylla sin funktion som buffert i
ålderspensionssystemet utan att en broms för indexering skall behöva bli för
hård. Enligt utskottets mening kommer detta att vara av stor betydelse för
förtroendet för det nya pensionssystemet. Utskottet anser att motion Sf36
yrkande 27 får anses tillgodosedd med vad utskottet sålunda anfört.
Utskottet tillstyrker vidare att övergångsvis överförs 45 miljarder kronor
från AP-fonden till statsbudgeten såväl under 1999 som under 2000. Utskottet
har beaktat att, något som påpekas i Ds 1998:7, AP-fonden av de försäkrade ofta
betraktas som en garant för pensionsförmånerna, att det är pensionärernas
pengar. En stor engångsöverföring kan då uppfattas som om pensionsrättigheterna
får sämre skydd. I formell mening utgör AP-fonden varken i dagens eller det
reformerade systemet någon formell garant för pensionsfordringar, utan
ålderspensionssystemet är ett fördelningssystem där de som i dag
förvärvsarbetar försörjer dagens pensionärer.
Vid utskottets offentliga utfrågning berördes också placeringsreglerna och
organisationen för AP-fonderna. Från AP-fondens sida angavs att det är
utomordentligt viktigt att placerings- och organisationsfrågor långsiktigt
läggs fast före år 2000. Fondstyrelserna anser att placeringsreglerna bör vara
flexibla och att fonderna inte får vara små utan i stället få till antalet. Om
AP-fondens storlek minskar, minskar också behovet av att dela upp tillgångarna
i flera fonder. Det är enligt AP-fonden mycket viktigt att fonden får agera
över flera marknader inklusive aktiemarknaden och även sprida sina placeringar
utomlands. Härigenom kan man få bästa möjliga avkastning. Riksgäldskontoret
angav vid utfrågningen att det är väsentligt att reglera AP-fonden men att
fonden vid en bra storlek och rimlig decentralisering kan agera friare utan att
störa marknaden. Långsiktigt är ett inslag av aktier rimligt men det är även
här en fråga om storlek på fonderna.
Enligt uppgift har AP-fonden under slutet av 60-talet till början eller
mitten av 90-talet i stort sett inte haft någon real avkastning. Detta beror på
att fondens placeringar under lång tid varit reglerade.
Placeringsrestriktionerna har lättats något, och under senare år har
avkastningen varit god, vissa år nominellt upp till 15-17 %.
Enligt utskottets mening är det viktigt att AP-fondens framtida organisation
och fondens placeringsregler övervägs i samband med beredningen av frågan om
den engångsvisa överföringen. Det är enligt utskottet rimligt att kräva att
också buffertfonden har en relativt god avkastning.
Administrationskostnader (prop. 151)
Propositionen (avsnitt 36.1)
Försäkringskassorna och RFV
Kostnaderna för förvaltningen av det nya ålderspensionssystemets fördelningsdel
täcks inom ramen för de utgifter som tas ut för att finansiera sy-
stemet. Förvaltningskostnaderna skall belasta AP-fonden och skall för år 2001
till 60 % täckas genom en minskning av pensionsbehållningarna. Andelen som
skall täckas genom sådan minskning skall efter år 2001 öka med 2 procentenheter
per år.
Förvaltningen av garantipensionsdelen finansieras av statsmedel.
Genomförandekostnader utgörs av kostnader för investeringar i t.ex. IT-stöd
som finansieras via lån hos Riksgäldskontoret. Till år 2001 har RFV för detta
ändamål beviljats en låneram på 992 miljoner kronor. För informations- och
utbildningsinsatserna inom RFV och försäkringskassorna får RFV under 1999 och
2000 ta ut högst 40 miljoner kronor per år från AP-fonden. Beloppen skall
årligen fastställas av regeringen.
Premiepensionsmyndigheten
Kostnaderna för PPM:s verksamhet finansieras genom avgifter från de försäkrade
och redovisas inte på statsbudgeten.
PPM:s investeringar vid bildandet får av regeringen beslutas finansieras med
lån och krediter i Riksgäldskontoret. Regeringen får även besluta att
avkastningen på premiepensionsmedel tas i anspråk 1999 för PPM:s kostnader.
Andra verksamhetsområden
Merkostnader inom andra verksamhetsområden kan inte bedömas nu.
Motion
I motion Sf36 av Gudrun Schyman m.fl. (v) anser motionärerna det rimligt att
förvaltningskostnaderna skall täckas inom ramen för de avgifter som skall
finansiera systemet. Ingen uppskattning av vad kostnaderna blir och hur de
kommer att påverka pensionsnivån har dock visats. Det nya systemet är
komplicerat och kräver långa och avancerade beräkningar via datasystemet. De
försäkrade skall årligen informeras om sin pensionsbehållning. Varje år skall
ca 100 000 pensionsansökningar behandlas etc. Initialkostnaderna för det
reformerade systemet kommer att bli mycket höga. Motionärerna anser därför att
den tid som initialkostnaderna skall fördelas över måste bli lång så att
fördelningen av kostnaderna blir så rättvis som möjligt. I yrkande 12 begärs -
om yrkande 1 avslås - ett tillkännagivande härom.
Utskottets bedömning
Utskottet har under ärendets beredning fått ytterligare upplysningar om
omfattningen och kostnaderna för det omfattande arbete som påbörjats och
förestår för försäkringskassorna och RFV i samband med införandet av det nya
pensionssystemet. RFV avser att återkomma till regeringen med ytterligare
beräkningar av dessa kostnader.
Utskottet har också ovan i olika avseenden berört kostnader för
administrationen, inte minst vad gäller PPM:s verksamhet och förvaltningen i
övrigt av premiepensionsmedlen. Utskottet har med tanke på premiepensionssy-
stemets kostnader framhållit vikten av att pensionsspararnas totala kostnad för
premiepensionen begränsas. Utskottet har bl.a. angivit att eftersom PPM:s
verksamhet kommer att bekostas genom avgifter från de försäkrade ställs stora
krav på kostnadskontroll. Det är angeläget att Riksrevisionsverket fortlöpande
genom s.k. effektivitetsrevision granskar PPM. Vidare skall regeringen
kontrollera myndighetens budget och följa verksamheten genom
återrapporteringskrav, särskilt under uppbyggnadsskedet. För att minska de
totala kostnaderna för premiepensionssystemet är det också angeläget att PPM
noga undersöker möjligheten att lägga ut skötseln av vissa funktioner på
utomstående. Det är också ytterst viktigt att PPM i samband med att avtal sluts
med de olika fondförvaltarna aktivt verkar för en prisreduktion.
Vad gäller kostnaden för information om premiepensionen så skall även den
bäras av pensionsspararna. Utskottet betonar vikten av att RFV genom
effektivisering och samordning av informationsinsatserna verkar för att
kostnaderna hålls nere.
Vad gäller de initiala kostnaderna för såväl PPM som
socialförsäkringsadministrationen delar utskottet uppfattningen i motion Sf36
att dessa bör fördelas över en längre tid så att fördelningen blir så rättvis
som möjligt. Utskottet har också ovan i avsnittet Premiepensionsmyndighetens
verksamhet påtalat vikten av att det sker en utjämning över tiden av de
kostnader för PPM:s verksamhet som uppkommer i uppbyggnadsskedet. Dessa
kostnader måste enligt utskottets uppfattning spridas över relativt många år
för att inte drabba den första generationen försäkrade alltför hårt. Med det
anförda får motion Sf36 yrkande 12 anses tillgodosedd.
Framtida pensionsutgifter (prop. 151 och 152)
Propositionen
Utgifter för inkomstgrundad pension (prop. 151 avsnitt 36.2)
Till följd av övergångsreglerna kommer utbetalningarna av inkomstgrundad
ålderspension att under en relativt lång period huvudsakligen avse pensioner
beräknade enligt nuvarande regler. Först efter år 2018 kommer pension intjänad
enligt reformerade regler att svara för mer än hälften av totalutgifterna för
den inkomstgrundade ålderspensionen.
I propositionen redovisas kalkyler över ålderspensionsutbetalningarna i det
reformerade systemet under olika antaganden om den ekonomiska tillväxten och
demografiska utvecklingen.
I nedanstående figur (figur 36.2 i prop. 151) redovisas utbetald
inkomstgrundad ålderspension (inkomstpension, tilläggspension och
premiepension) i procent av avgiftsunderlaget. Den reala tillväxten i
pensionsgrundande inkomster har antagits uppgå till 2 resp. 0,5 % per år. Vad
gäller den demografiska utvecklingen har SCB:s befolkningsprognos år 1997
använts. Den genomsnittliga tiden som pensionär (från 65 år) beräknas enligt
1997 års prognos till 20 år, och försörjningskvot är 0,4 ålderspensionärer per
person i åldrarna 20-64 år. Premiepensionen har i figuren nedan beräknats på
samma sätt som inkomstpensionen, dvs. avkastning 2 resp. 0,5 %. Individens
pensionsålder antas vara 65 år.
Av figuren ovan framgår att de inkomstgrundade pensionerna anpassar sig
tämligen väl till den ekonomiska tillväxttakten, dvs. skillnaderna i
utbetalningarnas procentandel av avgiftsunderlaget är betydligt mindre än om
ålderspensionerna inkl. garantipensionen beaktas. Inkomstpensionen är knuten
till inkomstindexets utveckling såväl under intjänandetiden som under
utbetalningstiden. Även utgående ATP-baserade pensioner är
följsamhetsindexerade och påverkas således av den samhällsekonomiska
utvecklingen. Däremot är pensionspoängen för ATP-pension, som tjänas in fram
t.o.m. år 2017, prisindexerad och således inte följsam till avgiftsunderlagets
utveckling.
Utgifter för garantipensionen (prop. 152 avsnitt 16)
Av de personer som beviljas ålderspension efter sekelskiftet kommer de flesta
att vara berättigade till inkomstpension. Inledningsvis beräknas 40 % av dessa
pensionärer vara berättigade till garantipension. Knappt 2 % av
ålderspensionärerna födda år 1938 eller senare beräknas uppbära enbart
garantipension.
Bland de äldre pensionärerna är en betydligt större andel personer
berättigade till en högre garantipension. År 2001 beräknas omkring 55 % av
pensionärerna födda före år 1938 vara berättigade till övergångsvis
garantipension, varav ca 15 % kommer att ha enbart övergångsvis garantipension.
Under den första femtonårsperioden kommer garantipensionsutbetalningarna till
övervägande del avse övergångsvis garantipension.
Hur andelen pensionärer med inkomstgrundad ålderspension, som är berättigade
även till garantipension, kan förväntas utvecklas beror på vilka antaganden som
görs om den ekonomiska tillväxten. Vid hög realinkomsttillväxt blir de framtida
inkomstpensionerna högre, och färre pensionärer kommer att få utfyllnad med
garantipension. Vid låg realinkomsttillväxt kommer utfyllnaden från
garantipensionssystemet att avvecklas i betydligt långsammare takt. Det är inte
bara nivån på de framtida nybeviljade pensionerna som påverkas av
realinkomstutvecklingen framöver utan också pensionernas utveckling under
pensionsåren. Vid låg tillväxt kommer de inkomstgrundade pensionerna att
skrivas ned successivt (normen 1,6), och fler pensionärer blir berättigade
tilll utfyllnad från garantipensionssystemet.
I nedanstående figur (figur 16.1 i prop. 152) redovisas utvecklingen av
utgifter för garantipension och övergångsvis garantipension i procent av
avgiftsunderlaget för inkomstgrundad pension. Årlig real tillväxt har antagits
vara 2 resp. 0,5 % och beräkningarna grundas på 1997 års befolkningsprognos.
Utgifterna för garantipensionen följer samma trend som antalet berättigade
pensionärer. År 2001 beräknas utbetalningarna av den övergångsvisa
garantipensionen uppgå till 20 miljarder kronor. I både alternativet med 2 %
och 0,5 % tillväxt beräknas utbetalningarna minska de första tio åren för att
år 2010 uppgå till 12 resp. 14 miljarder kronor. I det högre
tillväxtalternativet avtar utbetalningarnas storlek även fortsättningsvis; år
2025 beräknas de till 10 miljarder kronor. I det lägre tillväxtalternativet
däremot beräknas utbetalningarna öka efter år 2015.
Lagförslagen
I betänkandet har utskottet, som tidigare angetts, beslutat att föreslå vissa
ändringar i de av regeringen i proposition 151 framlagda lagförslagen. I lag om
ändring i lagen (1983:1092) med reglemente för Allmänna pensionsfonden föreslår
utskottet således en ändring av ikraftträdandebestämmelsen. I lag om
inkomstgrundad ålderspension föreslås vissa ändringar i 8 kap. 1 §, 9 kap. 2 §,
10 kap. 2 § och 11 kap. 1 §. I förtydligande syfte föreslår utskottet en
komplettering i 33 § i lag om införande av lagen (1998:000) om inkomstgrundad
ålderspension. Vidare föreslår utskottet en ändrad lydelse av 9 § i lag med
vissa bestämmelser om Premiepensionsmyndigheten.
Utöver ovan nämnda ändringar föreslår utskottet beträffande lagförslag 2.5
lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring att den av regeringen
föreslagna ändringen i 3 kap. 2 a § utgår. Anledningen härtill är att
finansutskottet i betänkande 1997/98:FiU20 behandlar ett förslag till ny
lydelse av den paragrafen (lagförslag 2.2 i proposition 1997/98:133 Beskattning
av personaloptioner) som innebär att stycket skall upphävas fr.o.m. den 1 juli
1998. I lagförslag 2.2 lag om införande av lagen (1998:000) om inkomstgrundad
ålderspension föreslår utskottet beträffande 15 § andra stycket att ordet
?dessförinnan? i förtydligande syfte ersätts med orden ?omedelbart före
ingången av år 1999?. I regeringens lagförslag 2.7 lag om ändring i lagen
(1981:691) om socialavgifter föreslår utskottet att fjärde punkten av
ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna skall kompletteras med en
bestämmelse om att personer födda år 1937 eller tidigare inte skall betala
egenavgift i form av ålderspensionsavgift de år under vilka dessa personer hela
året uppburit hel ålderspension enligt lagen om allmän försäkring (åren
1999-2000) eller enligt lagen om inkomstgrundad ålderspension (åren 2001-2002).
De i betänkandet behandlade lagförslagen sammanfaller delvis med lagförslag
som regeringen har lagt fram i propositionerna 1997/98:133 Beskattning av
personaloptioner, 1997/98:134 Kontrollskyldighet vid options- och
terminsaffärer, m.m., 1997/98:146 Förenklad avdragsrätt för pensionskostnader
och 1997/98:148 Gruppregistrering i mervärdesskattesystemet, m.m.
Propositionerna i dessa delar behandlas i skatteutskottets betänkanden
1997/98:SkU26, 1997/98:SkU27 och 1997/98:SkU29 och tillstyrks av
skatteutskottet. Betänkandena SkU26 och SkU27 kommer enligt nuvarande plan att
behandlas av riksdagen den 29 maj och betänkande SkU29 den 28 maj 1998.
Socialförsäkringsutskottets förslag till ändringar i lagförslagen 2.7, 2.11,
2.19 och 2.24 i proposition 151 enligt nedan innebär följdändringar med
anledning av de ändringar som föreslagits av skatteutskottet i de ovan nämnda
betänkandena.
Lagförslag 2.7 i proposition 1997/98:151, som föreslås träda i kraft den 1
januari 1999, gäller bl.a. en ändring i 1 kap. 2 § lagen (1981:691) om
socialavgifter. Skatteutskottet har i betänkande 1997/98:SkU26 tillstyrkt en
annan ändring i samma paragraf med ikraftträdande den 1 juli 1998 (lagförslag
2.3 i proposition 1997/98:133 Beskattning av personaloptioner). En anpassning
av nuvarande lydelse till den fr.o.m. den 1 juli 1998 gällande lydelsen måste
därför göras i lagförslaget såvitt avser 1 kap. 2 § lagen om socialavgifter.
Lagförslag 2.11 i proposition 1997/98:151, som föreslås träda i kraft den
1 januari 1999, gäller bl.a. ändringar i 1 § lagen (1990:659) om särskild
löneskatt på vissa förvärvsinkomster. Skatteutskottet har med anledning av
propositionerna 1997/98:146 Förenklad avdragsrätt för pensionskostnader och
1997/98:133 Beskattning av personaloptioner tillstyrkt ändringar i samma
paragraf med ikraftträdande den 30 juni respektive den 1 juli 1998 (bet.
1997/98:SkU27 och 1997/98:SkU26). Gällande lydelse i lagförslaget såvitt avser
1 § lagen om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster har därför anpassats
av utskottet efter paragrafens lydelse fr.o.m. den 1 juli 1998 enligt
skatteutskottets betänkande SkU26.
Lagförslag 2.19 i proposition 1997/98:151 gäller en ändring i 7 §
skatteregisterlagen (1980:343), som föreslås träda i kraft den 1 januari 1999.
Ändringar i samma paragraf föreslås i propositionerna 1997/98:63, 1997/98:134
och 1997/98:148. Lagförslaget är anpassat till de två först nämnda
propositionerna men inte till proposition 1997/98:148. Utskottets förslag till
lag om ändring i skatteregisterlagen (7 §) är därför anpassat till den lydelse
som paragrafen får enligt skatteutskottets betänkande 1997/98:SkU29.
Lagförslag 2.24 i proposition 1997/98:151 gäller en ändring i 2 § lagen
(1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader, en ändring som föreslås
träda i kraft den 1 januari 1999. Paragrafen föreslås också ändrad i
proposition 1997/98:146 Förenklad avdragsrätt för pensionskostnader med
ikraftträdande den 1 juli 1998. Utskottets förslag till lag om ändring i lagen
om särskild löneskatt på pensionskostnader (2 §) är därför anpassat till den
lydelse paragrafen har i skatteutskottets betänkande 1997/98:SkU27.
För det fall att riksdagen beslutar i enlighet med skatteutskottets ovan
nämnda betänkanden finner utskottet att de angivna anpassningarna bör vidtas.
Utskottet kommer att i ett senare betänkande, 1997/98:SfU14, föreslå vissa
ändringar i de här behandlade förslagen till lag om inkomstgrundad ålders-
pension, lag om införande av lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålders-pension,
lag om statlig ålderspensionsavgift, lag om ändring i lagen (1962:381) om
allmän försäkring samt lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370). Dessa
senare ändringar är endast följdändringar med anledning av i betänkande
1997/98:FiU20 framlagda lagförslag om ändringar i lagen (1962:381) om allmän
försäkring och kommunalskattelagen med tidigare ikraftträdande.
De sistnämnda avses behandlas av riksdagen den 9 juni 1998, dvs. efter
behandlingen av detta betänkande.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande avslag på propositionerna
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Sf35 yrkande 1, 1997/98:Sf36 yrkande 1
i denna del och 1997/98:Sf39 yrkande 1,
res. 1 (v) - delvis
res. 2 (mp) - delvis
2. beträffande alternativt pensionssystem
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Sf35 yrkande 2, 1997/98:Sf36 yrkande 1
i denna del, 1997/98:Sf39 yrkande 2 och 1997/98:Sf293 yrkandena 14 och 15,
res. 1 (v) - delvis villk.
res. 2 (mp) - delvis villk.
3. beträffande kompletterande utredning
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Sf35 yrkande 3 och 1997/98:Sf39 yrkande
3,
res. 2 (mp) -delvis villk.
4. beträffande konsekvensanalyser och följdlagstiftning
att riksdagen avslår motion 1997/98:Sf37,
5. beträffande kvinnors pensioner
att riksdagen avslår motion 1997/98:Sf36 yrkande 3,
res. 3 (v)
6. beträffande beslut enligt pensionsöverenskommelsen
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Sf292 yrkande 1 och 1997/98:Fi912
yrkande 3,
7. beträffande friår
att riksdagen avslår motion 1997/98:Sf305 yrkandena 4 och 8,
8. beträffande delpension
att riksdagen avslår motion 1997/98:Sf284,
9. beträffande fortsatt beredning av återstående pensionsfrågor
att riksdagen avslår motion 1997/98:Sf36 yrkande 2,
res. 4 (v, mp)
10. beträffande broms för indexering
att riksdagen godkänner de riktlinjer som regeringen föreslår i proposition
1997/98:151 om avsteg från omräkning av pensionsbehållningar och utgående
pensioner med förändringen i inkomstindex,
11. beträffande ungdomar och kvalificeringsreglerna för
socialförsäkringsförmåner
att riksdagen avslår motion 1997/98:Sf36 yrkande 4,
res. 5 (v)
12. beträffande bakomliggande inkomster vid sjukdom och
arbetslöshet
att riksdagen avslår motion 1997/98:Sf35 yrkande 4,
res. 6 (mp)
13. beträffande pensionsgrundande belopp för barnår
att riksdagen avslår motion 1997/98:Sf36 yrkandena 6 och 7,
res. 7 (v, mp)
14. beträffande pensionsrätt för studier
att riksdagen avslår motion 1997/98:Sf36 yrkandena 8 och 9,
res. 8 (v)
15. beträffande pensionsrätt för plikttjänstgöring för förfluten
tid
att riksdagen avslår motion 1997/98:Sf36 yrkande 5,
res. 9 (v)
16. beträffande inkomstindex och arvsvinster
att riksdagen avslår motion 1997/98:Sf36 yrkandena 10 och 11,
res. 10 (v)
17. beträffande försäkringsförhållandets rättsliga karaktär
att riksdagen avslår motion 1997/98:Sf36 yrkande 15,
res. 11 (v)
18. beträffande försäkringsfunktionen för premiepension
att riksdagen godkänner att en premiepensionsmyndighet med de uppgifter som
angetts i proposition 1997/98:151 inrättas den 1 juli 1998,
19. beträffande förvaltningen av premiepensionskapital
att riksdagen bemyndigar regeringen att bilda ett statligt fondbolag,
20. beträffande sjunde AP-fondstyrelsen
att riksdagen
dels antar i proposition 1997/98:151 framlagt förslag till lag om ändring
i lagen (1983:1092) med reglemente för Allmänna pensionsfonden, med den
ändringen att punkt 1 ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna skall ha
följande lydelse: 1. Denna lag träder i kraft, såvitt avser 43 a, 43 f och
43 i §§, den 1 juli 1998 och i övrigt den 1 januari 1999,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om lån
och kredit,
21. beträffande livränteförsäkring
att riksdagen avslår motion 1997/98:Sf36 yrkande 16,
res. 12 (v)
22. beträffande Premiepensionsmyndighetens verksamhet
att riksdagen avslår motion 1997/98:Sf36 yrkande 19,
res. 13 (v)
23. beträffande efterlevandeskydd
att riksdagen avslår motion 1997/98:Sf36 yrkandena 17 och 18,
res. 14 (v)
24. beträffande den nuvarande förvaltningen hos Riksgäldskontoret
att riksdagen avslår motion 1997/98:Sf292 yrkande 2,
25. beträffande tillgodoräknande av år utan ATP-poäng vid beräkning
av folkpensionstillägg
att riksdagen avslår motion 1997/98:Sf36 yrkandena 24 och 25,
res. 15 (v)
26. beträffande garantiregeln i arbetsskadeförsäkringen m.m. och
samordning av yrkesskadelivräntor
att riksdagen avslår motion 1997/98:Sf36 yrkandena 20 och 21,
res. 16 (v)
27. beträffande åldersgräns och beräkningsmetod för garantipension
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Sf36 yrkandena 13 och 14 samt
1997/98:Sf40 yrkande 4,
res. 17 (v)
28. beträffande avräkning mot änkepension från ATP
att riksdagen avslår motion 1997/98:Sf40 yrkande 3,
res. 18 (v)
29. beträffande garantipension och försäkringstid för invandrare
att riksdagen avslår motion 1997/98:Sf40 yrkandena 1 och 2,
res. 19 (v)
30. beträffande reducering av garantipension
att riksdagen avslår motion 1997/98:Sf40 yrkande 6,
res. 20 (v)
31. beträffande återbetalningsskyldighet
att riksdagen avslår motion 1997/98:Sf36 yrkande 22,
res. 21 (v)
32. beträffande överklagande av beslut
att riksdagen avslår motion 1997/98:Sf40 yrkande 5,
33. beträffande utmätning av pension
att riksdagen avslår motion 1997/98:Sf36 yrkande 23,
res. 22 (v)
34. beträffande delpensionsavgiften
att riksdagen med avslag på motion 1997/98:Sf38 antar i proposition 1997/98:151
framlagt förslag till lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter
med den ändringen att 1 kap. 2 § och punkt 4 ikraftträdande- och
övergångsbestämmelserna skall ha som Utskottets förslag i bilaga 4
betecknade lydelse,
35. beträffande avgiftsväxling
att riksdagen avslår motion 1997/98:Sf36 yrkande 26,
res. 23 (v)
36. beträffande överföring från AP-fonden
att riksdagen avslår motion 1997/98:Sf36 yrkande 27,
res. 24 (v, mp)
37. beträffande fördelning av administrationskostnader
att riksdagen avslår motion 1997/98:Sf36 yrkande 12,
38. beträffande lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för
utomlands bosatta artister m.fl.
att riksdagen med bifall till propositionerna 1997/98:151 och 1997/98:134 antar
i proposition 1997/98:151 framlagt förslag till lag om ändring i lagen
(1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl.,
39. beträffande skatteregisterlagen (1980:343)
att riksdagen med anledning av proposition 1997/98:151 antar utskottets förslag
i bilaga 4 till lag om ändring i skatteregisterlagen (1980:343),
40. beträffande lagen (1991:687) om särskild löneskatt på
pensionskostnader
att riksdagen med anledning av proposition 1997/98:151 antar utskottets förslag
i bilaga 4 till lag om ändring i lagen (1991:687) om särskild löneskatt på
pensionskostnader,
41. beträffande lagförslagen i proposition 1997/98:151 i övrigt
att riksdagen antar regeringens förslag till
a) lag om inkomstgrundad ålderspension med den ändringen
dels att 8 kap. 1 § andra styckets första mening utgår,
dels att i 9 kap. 2 § första stycket orden ?tillgångarnas värde tre dagar
efter det att begäran kom in till myndigheten? ersätts med orden
?tillgångarnas värde vid inlösen av innehavet. Inlösen skall ske snarast
efter det att begäran kom in till myndigheten?,
dels att i 10 kap. 2 § andra stycket andra meningen orden ?och om
pensionsspararen? ersätts med orden ?och pensionsspararen?,
dels att i 11 kap. 1 § fjärde stycket orden ?det närmast föregående året?
ersätts med orden ?året före det föregående året?,
b) lag om införande av lagen (1998:000) om inkomstgrundad ålders-pension
med den ändringen att i 15 § andra stycket ordet ?dessförinnan? ersätts
med orden ?omedelbart före ingången av år 1999? och att 33 § andra stycket
erhåller en ny tredje mening av följande lydelse: Det pensionsgrundande
beloppet skall också tillgodoräknas modern om fadern inte enligt 41 §
skriftligen har ansökt om att få tillgodoräknas ett pensionsgrundande
belopp,
c) lag med vissa bestämmelser om Premiepensionsmyndigheten med den
ändringen att 9 § skall ha som Utskottets förslag i bilaga 4 betecknade
lydelse,
d) lag om statlig ålderspensionsavgift,
e) lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring med den
ändringen att förslaget såvitt avser 3 kap. 2 a § avslås,
f) lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring,
g) lag om ändring i lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift,
h) lag om ändring i skattebetalningslagen (1997:483),
i) lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),
j) lag om ändring i lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa
förvärvsinkomster med den ändringen att 1 § skall ha som Utskottets
förslag i bilaga 4 betecknade lydelse,
k) lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),
l) lag om ändring i socialförsäkringsregisterlagen (1997:934),
m) lag om ändring i lagen (1927:77) om försäkringsavtal,
n) lag om ändring i reglementet (1961:265) angående förvaltningen av
Riksförsäkringsverkets fonder,
o) lag om ändring i lagen (1969:205) om pensionstillskott,
p) lag om ändring i lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring,
q) lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och
kontrolluppgifter,
r) lag om ändring i lagen (1990:655) om återföring av obeskattade
reserver,
s) lag om ändring i lagen (1990:912) om nedsättning av socialavgifter,
t) lag om ändring i lagen (1993:645) om tillämplig lag för vissa
försäkringsavtal,
u) lag om ändring i lagen (1994:1065) om ekonomiska villkor för riksdagens
ledamöter,
v) lag om ändring i lagen (1994:1920) om allmän löneavgift,
x) lag om ändring i lagen (1996:304) om arvode m.m. till Sveriges
företrädare i Europaparlamentet,
42. beträffande lagförslagen i proposition 1997/98:152
att riksdagen antar regeringens förslag till
a) lag om garantipension,
b) lag om handikappersättning och vårdbidrag,
c) lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,
d) lag om ändring i lagen (1969:205) om pensionstillskott,
e) lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),
f) lag om ändring i lagen (1990:773) om särskilt pensionstillägg till
folkpension för långvarig vård av sjukt eller handikappat barn,
g) lag om ändring i lagen (1990:773) om särskilt pensionstillägg till
folkpension för långvarig vård av sjukt eller handikappat barn,
h) lag om upphävande av lagen (1994:309) om hustrutillägg i vissa fall då
make uppbär folkpension,
i) lag om ändring i lagen (1998:000) om ändring i sekretesslagen
(1980:100) med den ändringen att lagen skall betecknas lag om ändring i
sekretesslagen (1980:100).
Stockholm den 26 maj 1998
På socialförsäkringsutskottets vägnar
Börje Nilsson
I beslutet har deltagit: Börje Nilsson (s), Gullan Lindblad (m), Margareta
Israelsson (s), Maud Björnemalm (s), Anita Jönsson (s), Margit Gennser (m),
Lennart Klockare (s), Ingrid Skeppstedt (c), Sven-Åke Nygårds (s), Gustaf von
Essen (m), Sigge Godin (fp), Mona Berglund Nilsson (s), Ulf Kristersson (m),
Ragnhild Pohanka (mp), Rose-Marie Frebran (kd), Siw Wittgren-Ahl (s) och Marie
Engström (v).
Reservationer
1. Avslag på propositionerna m.m. (mom. 1 och 2)
Marie Engström (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Allmänt om det nya
pensionssystemet börjar med ?Utskottet konstaterar? och slutar med ?14 och 15?
bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att riksdagen bör avslå proposition 1997/98:151 om
inkomstgrundad ålderspension. Riksdagen bör hos regeringen i stället begära att
en parlamentarisk utredning tillsätts med uppdrag att komma med förslag till en
rättvis pensionsreform.
Enligt utskottets mening är dagens pensionssystem enkelt och lättförståeligt,
starkt omfördelande och solidariskt genom att det betalas genom skatter och
arbetsgivaravgifter. Det ger en bra pension till de flesta yrkesarbetande. Med
den vetskapen har den enskilda människan kunnat leva sitt förvärvsaktiva liv i
valfrihet. Utskottets förslag till reformerad ATP tar därför sin utgångspunkt i
nuvarande system.
Utskottet förespråkar ett alternativt pensionssystem som finansieras via
skatter och arbetsgivaravgifter. Egenavgifterna omvandlas till en allmän
statsskatt, vilket innebär positiva fördelningseffekter och stärker systemet
finansiellt. Pensionsutbetalningarna skall vara följsamhetsindexerade, dvs.
anpassas till samhällsekonomin. Premiereserv skall inte finnas utan alla
avgifter skall gå till fördelningssystemet. En beskattad garantipension skall
finnas på samma nivå som regeringen föreslår. Den nuvarande 15/30-regeln i ATP-
systemet bör ersättas med en 20/30-regel, vilket innebär en utökning av antalet
år som ligger till grund för nivån på pensionen. Genom att inte utöka antalet
pensionsgrundande år blir det inte nödvändigt med kompensation för barnår,
studier eller plikttjänstgöring.
Med ett sådant system krävs endast att människor förvärvsarbetar i 30 år, i
stället för som i regeringens föreslagna system minst 40 år. Industriarbetaren
är oftare arbetslös än andra och slås ofta ut långt före pensionsåldern. Ett
system som kräver 30 intjänandeår är därför gynnsamt för en industriarbetare.
Det är också gynnsamt för kvinnor, som oftare arbetar deltid för att kunna
kombinera skötsel av små barn med förvärvsarbete.
Utskottet anser att människor skall kunna överleva på sin pension och kunna
leva ett rikt liv efter pensionen. Därför är det viktigt med ett pensionssystem
som inte genom sin konstruktion tvingar människor med förslitande
arbetsuppgifter och låg lön att ytterligare pressa sig för att uppnå en pension
det går att leva på. Det handlar om att ge LO-medlemmen, både den manlige
metallarbetaren och den kvinnliga kommunalarbetaren, frihet att leva ett
förhållandevis aktivt liv efter pensionen. Genom utskottets alternativ som
innebär 30 intjänandeår, i stället för regeringens livslånga intjänande, och
bygger på de 20 bästa åren, till skillnad från regeringens livsinkomstprincip,
så kommer en omfördelning mellan klasserna och mellan kvinnor och män att ske.
Utskottet anser således att regeringen bör tillsätta en parlamentarisk
utredning med uppdrag att komma med förslag till pensionssystem enligt dessa
riktlinjer.
dels att utskottets hemställan under 1 och 2 bort ha följande lydelse:
1. beträffande avslag på propositionerna
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sf36 yrkande 1 i denna del och med
anledning av motionerna 1997/98:Sf35 yrkande 1 och 1997/98:Sf39 yrkande 1
avslår proposition 1997/98:151,
Under förutsättning av bifall till reservation 1 moment 1
2. beträffande alternativt pensionssystem
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sf36 yrkande 1 i denna del och med
avslag på motionerna 1997/98:Sf35 yrkande 2, 1997/98:Sf39 yrkande 2 och
1997/98:Sf293 yrkandena 14 och 15 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
2. Avslag på propositionerna m.m. (mom. 1-3)
Ragnhild Pohanka (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Allmänt om det nya
pensionssystemet dels börjar med ?Utskottet konstaterar? och slutar med ?14 och
15?, dels under Återstående frågor börjar med ?Flera frågor? och slutar med
?Sf39 yrkande 3? bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att riksdagen bör avslå båda propositionerna. Utskottet vill
i stället ha ett nytt förslag som bygger på principen om en grundtrygghet, lika
för alla. I andra hand bör förslaget återförvisas till regeringen för
komplettering på ett flertal punkter.
Utskottet anser att det finns en grundläggande konflikt mellan målet
försäkringsmässighet med raka rör mellan intjänande och pension och samtidigt
målet att grundtryggheten skall förstärkas något. Dessa mål kan svårligen
förenas på ett bra sätt i samma system. Det föreslagna systemet innebär mycket
stora marginaleffekter. Dessa marginaleffekter belyses mycket dåligt, eller -
när det gäller bostadstilläggens inverkan - inte alls i propositionen.
?Millimeterrättvisan? vid utformningen av den inkomstgrundade pensionen kommer
att ge ett mycket begränsat genomslag i faktiskt utgående totala förmåner efter
skatt. Även om vissa orättvisor får begränsad faktisk betydelse anser utskottet
att bl.a. långtidssjuka och långtidsarbetslösa kommer att få lägre
inkomstgrundad pension än som förutsattes i principbeslutet.
En grundläggande svaghet med förslaget är dess tekniska komplexitet. Det
gäller t.ex. beräkningarna av pensionsbelopp för barnår, plikttjänstgöring m.m.
och den föreslagna rundgången där sociala avgifter skall tas ut på ett stort
antal anslag i statsbudgeten. I propositionerna finns inga beräkningar av
administrationskostnaderna för systemet. Det vore ett historiskt misstag att
sjösätta ett nytt pensionssystem med så stora brister. Utskottet föreslår i
stället att ett enklare och rättvisare system, byggt på grundskyddsprincipen,
tas fram. Enligt utskottets mening skall samhället endast garantera en
ekonomisk bastrygghet när människor på grund av ålderdom inte längre kan
försörja sig själva.
Ett grundskydd vid ålderdom bör vara oberoende av tidigare inkomster och
ligga ungefär vid den nivå som en låginkomsttagare som tjänar ca 12 000-13 000
kr per månad beräknas få i det reformerade pensionssystemet. Det är ca 500
kr/mån netto över garantinivån eller ca 1 700 kr/mån netto över dagens
socialbidragsnorm. Marginalen över socialbidragsnivån skall vara en buffert för
att täcka den del av bostadskostnaden som inte täcks av bostadstillägget samt
eventuella kostnader för sjukvård, läkemedel och tandvård, avgifter till
färdtjänst, hemtjänst m.m. Det är en fördel om grundskyddsnivån kan innehålla
en marginal för sådana extrakostnader. Då kan man ha samma regler för dem som
lever på en långvarig försäkring som för alla andra när det gäller t.ex.
högkostnadsskyddet för läkemedel och sjukvård.
En möjlighet är att i grundskyddet också räkna in en basbostadskostnad som
motsvarar den minsta bostadskostnad som de flesta pensionärer har. Därutöver
skall det finnas ett särskilt bostadstillägg ovanpå själva grundskyddet.
Ett sådant grundskydd skulle kunna uppgå till ca 7 000 kr efter skatt för
ensamstående och 5 300 kr för sammanboende (1998 års prisnivå). Grundskyddet
bör knytas till den allmänna inkomstutvecklingen i samhället genom någon form
av inkomstindex. För den som vill försäkra sig om en högre pension för att
bevara en uppnådd högre standard finns alternativ i form av avtalspensioner och
frivilliga pensionsförsäkringar.
Utskottet vill således i första hand ha ett nytt förslag som bygger på
principen om en grundtrygghet, lika för alla, och i andra hand att förslagen i
propositionerna återförvisas till regeringen för komplettering på ett flertal
punkter. Riksdagen bör som sin mening ge regeringen detta till känna.
dels att utskottets hemställan under 1-3 bort ha följande lydelse:
1. beträffande avslag på propositionerna
att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:Sf35 yrkande 1, 1997/98:Sf36
yrkande 1 i denna del och 1997/98:Sf39 yrkande 1 avslår propositionerna
1997/98:151 och 1997/98:152,
Under förutsättning av bifall till reservation 2 moment 1
2. beträffande alternativt pensionssystem
att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:Sf35 yrkande 2, 1997/98:Sf39
yrkande 2 och 1997/98:Sf293 yrkandena 14 och 15 samt med avslag på motion
1997/98:Sf36 yrkande 1 i denna del som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
Under förutsättning av bifall till reservation 2 moment 1 och avslag på
reservation 2 moment 2
3. beträffande kompletterande utredning
att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:Sf35 yrkande 3 och
1997/98:Sf39 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
3. Kvinnors pensioner (mom. 5)
Marie Engström (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Allmänt om det nya
pensionssystemet under Kvinnors pensionsförmåner börjar med ?Vad gäller? och
slutar med ?motionen avstyrks? bort ha följande lydelse:
Enligt utskottet är en av anledningarna till att de fem partierna vill ta
bort 15/30-regeln att den gynnar dem som gör karriär. Livsinkomstprincipen tar
dock ingen hänsyn till vad som är karriär. Karriär kan enligt ATP-systemet vara
att en deltidsarbetande kvinna går upp i arbetstid från deltid till heltid. Det
kan också vara att utbilda sig från undersköterska till sjuksköterska. En
pension baserad på livsinkomsten innebär att ett manligt förvärvsmönster gynnas
framför ett kvinnligt. Genomförandegruppen hävdade länge att ATP-systemet var
dåligt för kvinnor och att expertutlåtanden visade att så var fallet.
Vänsterpartiet hävdade att man måste titta på hela systemets omfördelande
karaktär, dvs. folkpensionen och ATP. Regeringen anger nu att när hänsyn tas
även till folkpension och pensionstillskott blir fördelningseffekten en annan
och gynnar snarare kvinnor som grupp. Även om kvinnorna inte kommer att få det
ekonomiskt sämre i det föreliggande förslaget till nytt pensionssystem än i
nuvarande system innebär det faktum att kvinnorna nu måste förvärvsarbeta 40 år
i stället för som tidigare 30 år en kraftig försämring. Ett förslag som däremot
slår direkt mot kvinnor är regeringens förslag att endast de år som den
försäkrade haft ATP-poäng skall läggas till grund för beräkningen av
folkpensionens basbelopp. Regeringens förslag till nytt pensionssystem
missgynnar således kvinnor i förhållande till nuvarande system.
Utskottet anser att riksdagen som sin mening bör ge regeringen detta till
känna.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:
5. beträffande kvinnors pensioner
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sf36 yrkande 3 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Fortsatt beredning av återstående pensionsfrågor (mom. 9)
Ragnhild Pohanka (mp) och Marie Engström (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Allmänt om det nya
pensionssystemet under Fortsatt behandling av pensionsreformen börjar med
?Några få? och slutar med ?yrkande 2? bort ha följande lydelse:
Utskottet konstaterar att politikerna i först Pensionsarbetsgruppen och
därefter Genomförandegruppen har valt att arbeta inom lyckta dörrar. De
dokument som producerats har skickats ut med en kort remisstid. På grund av den
korta remisstiden har flera remissinstanser avstått från att gå djupare in i
olika problemställningar. Utskottet anser att frågor och problem som kan
uppkomma med det nya pensionssystemet inte längre skall ägas av
Genomförandegruppen. I och med att beslut fattats i riksdagen om
pensionsreformen måste hela riksdagen och alla riksdagens partier tillåtas att
ta ansvar för de frågor som åligger riksdagen att ta ansvar för. Utskottet
anser att riksdagen som sin mening bör ge regeringen till känna att återstående
frågor rörande det nya pensionssystemet överlämnas till en parlamentariskt
sammansatt grupp och att Genomförandegruppen därmed upplöses.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:
9. beträffande fortsatt beredning av återstående pensionsfrågor
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sf36 yrkande 2 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. Ungdomar och kvalificeringsreglerna för socialförsäkringsförmåner (mom. 11)
Marie Engström (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Pensionsgrundande
inkomster och beräkning av pensionsgrundande inkomst börjar med ?Sjukpenning,
föräldrapenningförmåner? och slutar med ?pensions-grundande inkomst? bort ha
följande lydelse:
Enligt utskottets mening torde regeringens förslag om inkomstgrundad
ålderspension upplevas som en stor besvikelse av ungdomar som i dag är
arbetslösa och inte har lyckats kvalificera sig till pensionsgrundande
trygghetssystem. Ungdomar med korta vikariat och projektanställningar har svårt
att kvalificera sig för t.ex. sjukpenning och arbetslöshetsersättning. Därmed
går de miste om pensionsrätt eftersom de inte får någon ersättning vid sjukdom
och arbetslöshet. Dessa ungdomar kan nog inte betraktas som annat än förlorare
i det nya systemet. Av detta skäl bör frågan om ungdomars möjligheter att
kvalificera sig för de olika socialförsäkringsförmånerna ses över. Detta bör
enligt utskottet lämpligen ske i samband med att frågan om rätt att kvarstå i
arbete till 67 år behandlas. Vad nu anförts bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:
11. beträffande ungdomar och kvalificeringsreglerna för
socialförsäkringsförmåner
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sf36 yrkande 4 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
6. Bakomliggande inkomster vid sjukdom och arbetslöshet (mom. 12)
Ragnhild Pohanka (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Pensionsgrundande
belopp börjar med ?Enligt de? och slutar med ?yrkande 4? bort ha följande
lydelse:
Enligt de av riksdagen antagna riktlinjerna för ett reformerat
ålderspensionssystem skall pensionsgrundande belopp beräknas för bakomliggande
inkomst vid sjukdom och arbetslöshet. I den nu behandlade propositionen har
regeringen - tvärtemot vad tidigare beslutats - föreslagit att
pensionsgrundande belopp inte skall beräknas på den bakomliggande inkomsten i
dessa situationer. Utskottet anser att regeringens förslag i denna del innebär
en betydande försämring för den som under lång tid uppbär t.ex. arbetslöshets-
ersättning. Enligt utskottet finns det inte skäl för riksdagen att frångå sitt
tidigare ställningstagande i denna fråga. Utskottet anser därför att regeringen
snarast bör återkomma till riksdagen med ett förslag om pensionsrätt på
bakomliggande inkomst vid sjukdom och arbetslöshet m.m. Vad utskottet anfört
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:
12. beträffande bakomliggande inkomster vid sjukdom och arbetslöshet
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sf35 yrkande 4 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
7. Pensionsgrundande belopp för barnår (mom. 13)
Ragnhild Pohanka (mp) och Marie Engström (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Pensionsrätt för barnår
börjar med ?Utskottet delar? och slutar med ?yrkande 7? bort ha följande
lydelse:
Utskottet anser att pensionsgrundande belopp för barnår bör tillgodoräknas
adoptivföräldrar fr.o.m. den tidpunkt då de får barnet i sin vård och detta
oavsett barnets ålder vid ankomsten till Sverige.
Regeringens förslag att endast en förälder skall kunna tillgodoräknas
pensionsgrundande belopp för barnår även om man har flera gemensamma barn är
enligt utskottets mening mindre välbetänkt. Om föräldrarna har gemensam vårdnad
och barnen bor växelvis hos föräldrarna bör det vara möjligt för dem att dela
på det pensionsgrundande beloppet.
Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag dels om barnårsrätt för
adoptivföräldrar, dels om delad pensionsrätt i situationer med flera gemensamma
barn.
Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:
13. beträffande pensionsgrundande belopp för barnår
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sf36 yrkandena 6 och 7 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
8. Pensionsrätt för studier (mom. 14)
Marie Engström (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Pensionsrätt för
studier börjar med ?Utskottet har? och slutar med ?för studier? bort ha
följande lydelse:
Regeringen har föreslagit att pensionsrätt för studier med studiemedel skall
kunna tillgodoräknas fr.o.m. år 1995. Förslag om den närmare utformningen härav
skall beredas vidare. Utskottet anser dock att pensionsrätt för studier bör
tillgodoräknas även för tid före år 1995.
Utskottet vill vidare framhålla att pensionsrätt bör tillgodoräknas
studerande som fyllt 20 år med belopp som motsvarar den egna årskullens
genomsnittsinkomst.
Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:
14. beträffande pensionsrätt för studier
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sf36 yrkandena 8 och 9 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
9. Pensionsrätt för plikttjänstgöring för förfluten tid (mom. 15)
Marie Engström (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Pensionsrätt för
förfluten tid börjar med ?Socialförsäkringsutskottet konstaterar? och slutar
med ?yrkande 5? bort ha följande lydelse:
Regeringen har föreslagit att pensionsrätt för plikttjänstgöring endast skall
kunna tillgodoräknas fr.o.m. år 1995. Utskottet anser dock att detta är
otillräckligt. Pensionsgrundande belopp bör därför enligt utskottets mening
tillgodoräknas även för tid före nämnda tidpunkt. Detta bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:
15. beträffande pensionsrätt för plikttjänstgöring för förfluten tid
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sf36 yrkande 5 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
10. Inkomstindex och arvsvinster (mom. 16)
Marie Engström (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Inkomstmått och
inkomstindex för år 1999 m.m. börjar med ?Utskottet delar? och slutar med
?yrkande 11? bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att regeringens förslag till nytt pensionssystem innehåller
få fördelningspolitiska inslag. Ett sådant inslag hade varit att arvsvinsterna
under förvärvsaktiv tid tillfaller kollektivet och inte de kvarlevande i samma
årskull. Utskottet anser att arvsvinster bör tillfalla kollektivet i sin helhet
och att detta bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:
16. beträffande inkomstindex och arvsvinster
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sf36 yrkande 11 och med avslag på
motion 1997/98:Sf36 yrkande 10 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
11. Försäkringsförhållandets rättsliga karaktär (mom. 17)
Marie Engström (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Försäkrings-
förhållandets rättsliga karaktär börjar med ?Utskottet anser? och slutar med
?yrkande 15? bort ha följande lydelse:
I propositionen föreslås att förhållandet mellan försäkringsgivaren och de
försäkrade skall bygga på en förvaltningsrättslig lagstiftning. Vidare skall
fastställd pensionsrätt för premiepension skyddas av egendomsskyddet i
regeringsformen (RF). Utskottet har inget att erinra mot den föreslagna
utformningen av premiepensionssystemet - en allmän pension med
försäkringsmässig struktur och en försäkringsfunktion knuten till staten.
Utskottet anser emellertid att egendomsskyddet i RF, mot bakgrund av t.ex.
beslutet om ändring av änkepensionen, bör förtydligas så att det uttryckligen
framgår att premiepensionen kommer att omfattas av skyddet. Riksdagen bör
därför som sin mening ge regeringen till känna att det i 2 kap. 18 § RF
uttryckligen skall anges att skyddet omfattar även premiepensionsrätt.
dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse:
17. beträffande försäkringsförhållandets rättsliga karaktär
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sf36 yrkande 15 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
12. Livränteförsäkring (mom. 21)
Marie Engström (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Uttag och beräkning av
premiepension börjar med ?Förslaget till? och slutar med ?garanterade belopp?
bort ha följande lydelse:
I propositionen föreslås att det efter pensioneringen skall vara möjligt att
gå över till livränta med garanterade belopp. Huvudregeln skall dock vara att
tillgodohavandet på premiepensionskontot är placerat i värdepappersfonder även
under pensionstiden. Avsikten med premiepensionen bör vara att pensionsspararen
fram till pensionsåldern, men inte därefter, skall kunna påverka sin pension
vid placering av premiepensionsmedlen. Pension skall således enligt utskottets
mening alltid utgå med garanterade belopp. Vad utskottet anfört bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande lydelse:
21. beträffande livränteförsäkring
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sf36 yrkande 16 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
13. Premiepensionsmyndighetens verksamhet (mom. 22)
Marie Engström (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet
Premiepensionsmyndighetens verksamhet börjar med ?Utskottet tillstyrker? och
slutar med ?är uttömmande? bort ha följande lydelse:
Utskottet delar uppfattningen i propositionen att Premiepensions-myndighetens
(PPM) verksamhet måste omges av lagstiftning. Det räcker emellertid inte med
att, som föreslås i propositionen, hänvisningar görs till
försäkringsrörelselagen. PPM:s verksamhet måste enligt utskottets mening i
stället regleras i en särskild lagstiftning som är uttömmande. Den lagstiftning
som gäller för AP-fonden kan vara vägledande för utformningen av denna lag om
PPM. Det anförda bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande lydelse:
22. beträffande Premiepensionsmyndighetens verksamhet
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sf36 yrkande 19 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
14. Efterlevandeskydd (mom. 23)
Marie Engström (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Efterlevandeskydd
börjar med ?Utskottet anser? och slutar med ?och avstyrks? bort ha följande
lydelse:
Utskottet tillstyrker förslaget om efterlevandeskydd under aktivtiden.
Utskottet vill emellertid påpeka att det inte får bli så att det nuvarande
efterlevandeskyddet ersätts med hänvisning till detta frivilliga
efterlevandeskydd i premiepensionen.
Vad gäller efterlevandeskyddet under pensionstiden anser utskottet att detta
förslag måste kompletteras så att det kan erbjudas även den som har barn under
20 år, dvs. på samma sätt som skyddet under aktivtiden.
Vad utskottet anfört om efterlevandeskyddet bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande lydelse:
23. beträffande efterlevandeskydd
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sf36 yrkandena 17 och 18 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
15. Tillgodoräknande av år utan ATP-poäng vid beräkning av folkpensionstillägg
(mom. 25)
Marie Engström (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Beräkning av årlig
pension börjar med ?Vid beräkningen? och slutar med ?årlig pension? respektive
i avsnittet Förändringar inom ramen för nuvarande system för inkomstrelaterad
ålderspension börjar med ?Utskottet har? och slutar med ?nuvarande systemet?
bort ha följande lydelse:
Regeringen har föreslagit att såväl personer i mellangenerationen som
personer födda år 1937 eller tidigare skall erhålla ett folkpensionstillägg som
kompensation för folkpensionen. Utskottet anser att det förhållandet att
kompensation enbart skall tillgodoräknas försäkrade i förhållande till antalet
år med ATP-poäng är orimligt. Kompensationen för folkpensionen är väsentlig för
pensionsnivån i både ATP-systemet och det reformerade systemet. Vissa personer
som har år utan ATP-poäng har ändå haft inkomster som överstiger den lägsta
gränsen för pensionsgrundande inkomst (24 % av prisbasbeloppet). Inkomsterna
har dock inte uppgått till ett förhöjt basbelopp. För att dessa personer skall
få en rimlig pension bör enligt utskottet även personer med s.k. nollår få
kompensation för folkpensionen. Utskottet anser att regeringen bör återkomma
till riksdagen med ett förslag som innebär att även år utan ATP-poäng
tillgodoräknas vid beräkningen av den årliga pensionen. Detta bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 25 bort ha följande lydelse:
25. beträffande tillgodoräknande av år utan ATP-poäng vid beräkning av
folkpensionstillägg
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sf36 yrkandena 24 och 25 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
16. Garantiregeln i arbetsskadeförsäkringen m.m. och samordning av
yrkesskadelivräntor (mom. 26)
Marie Engström (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Samordning med
arbetsskade- respektive yrkesskadelivräntor börjar med ?Regeringen framhåller?
och slutar med ?respektive yrkesskadelivräntor? bort ha följande lydelse:
Utskottet delar inte regeringens uppfattning att den särskilda garantin i
arbetsskadeförsäkringen och det statliga personskadeskyddet skall avskaffas.
Enligt utskottets mening bör det vara möjligt för en skadad person, om
förutsättningarna i övrigt är uppfyllda, att få livränta även efter det att han
eller hon uppnått 65 års ålder.
Regeringen har föreslagit att ålderspension skall samordnas med
yrkesskadeliväntor eller med motsvarande ersättningar enligt äldre
lagstiftning. Eftersom samordning inte skall ske av garantipension med privata
försäkringar och tjänstepensioner anser utskottet att någon samordning inte
heller bör ske med yrkesskadelivräntorna.
Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 26 bort ha följande lydelse:
26. beträffande garantiregeln i arbetsskadeförsäkringen m.m. och
samordning av yrkesskadelivräntor
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sf36 yrkandena 20 och 21 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
17. Åldersgräns och beräkningsmetod för garantipension (mom. 27)
Marie Engström (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Beräkning av
garantipension börjar med ?Storleken på? och slutar med ?yrkande 14? bort ha
följande lydelse:
I propositionen föreslås att om den enskilde tagit ut hel eller del av
inkomstgrundad ålderspension före 65 års ålder skall utgångspunkten vid
beräkning av garantipension alltid vara den inkomstgrundade pension som skulle
ha utbetalats om pensionen börjat tas ut vid 65 års ålder. Utskottet anser att
detta får till följd att låginkomsttagare saknar faktisk möjlighet att gå i
pension vid 61 års ålder. Förutom att pensionärer får leva på en orimligt låg
pension från 61 till 65 års ålder blir ålderspensionen lägre efter 65 år,
vilket innebär en livslångt låg pension. Det finns också enligt utskottets
mening anledning att uttrycka oro för att möjligheten till pension vid 61 år
kommer att ersätta förtidspensionen. Regeringen bör därför återkomma med ett
förslag om hur låginkomsttagare skall kunna utnyttja möjligheten att gå i
pension vid 61 års ålder. Utskottet vill understryka betydelsen för en
låginkomsttagare att kunna få ett kompletterande skydd genom bl.a.
bostadstillägg. Bostadstillägget bör utformas så att det fyller en sådan
funktion. Det anförda bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna
dels att utskottets hemställan under 27 bort ha följande lydelse:
27. beträffande åldersgräns och beräkningsmetod för garantipension
att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:Sf36 yrkandena 13 och 14 samt
1997/98:Sf40 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
18. Avräkning mot änkepension från ATP (mom. 28)
Marie Engström (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Beräkning av
garantipension börjar med ?Frågan om? och slutar med ?yrkande 3? bort ha
följande lydelse:
I propositionen föreslås att garantipensionen skall räknas av mot den
inkomstgrundade pensionen. Avräkning skall också göras mot efterlevandepension
i form av övergångsvis utgiven änkepension från ATP och viss utländsk pension.
Faktisk premiepension skall inte avräknas, inte heller tjänstepension eller
privata pensionsförsäkringar.
Utskottet anser att det är bra att regeringen föreslår att tjänstepension
inte skall avräknas mot garantipensionen. Det innebär att varken
tjänstepension, faktisk premiepension eller privata pensionsförsäkringar kommer
att avräknas. Desto mer obegripligt blir då förslaget att den övergångsvisa
änkepensionen från ATP skall avräknas.
Utskottet anser att änkorna drabbats tillräckligt genom behovsprövningen av
folkpensionsdelen i änkepensionen och avstyrker därför regeringens förslag i
denna del. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 28 bort ha följande lydelse:
28. beträffande avräkning mot änkepension från ATP
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sf40 yrkande 3 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
19. Garantipension och försäkringstid för invandrare (mom. 29)
Marie Engström (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Försäkringstid börjar
med ?Utskottet vill? och slutar med ?1 och 2? bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att det är bra att en särskild utredare får komma med förslag
till lösning på frågan om äldre invandrares rätt till pension men vill påpeka
att förslaget måste ha retroaktiv verkan för de invandrade pensionärer som i
dag inte har full folkpension och som tvingas söka socialbidrag. Detta bör
riksdagen ge regeringen till känna.
Utskottet anser vidare att det är oacceptabelt att åtkomsten till de sociala
trygghetssystemen för en invandrare är beroende av vilken typ av
uppehållstillstånd han eller hon erhållit. De som får s.k. flyktingstatus
omfattas fullt ut av de sociala förmånerna, medan de som får uppehållstillstånd
av humanitära skäl inte omfattas av de särskilda intjänandereglerna för
folkpension. Utskottet anser att den som får stanna av humanitära skäl har lika
stort behov av garantipension som den som erkänts som flykting. Riksdagen bör
ge regeringen i uppdrag att återkomma med förslag som löser detta problem.
dels att utskottets hemställan under 29 bort ha följande lydelse:
29. beträffande garantipension och försäkringstid för invandrare
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sf40 yrkandena 1 och 2 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
20. Reducering av garantipension (mom. 30)
Marie Engström (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Utbetalning, samordning
och reduktion börjar med ?Vad gäller? och slutar med ?yrkande 6? bort ha
följande lydelse:
I propositionen föreslås att den som är intagen i kriminalvårdsanstalt eller
är häktad skall få garantipensionen reducerad efter en månad. Utskottet delar
denna uppfattning, men anser att det är integritetskränkande för den intagna
att garantipensionen reduceras på det sätt som regeringen föreslår. För
personer som är intagna på institutioner för sina alkoholproblem tar
institutionen ut en avgift. Utskottet anser att samma metod skall användas vad
gäller häktade och intagna i kriminalvårdsanstalt. Detta bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 30 bort ha följande lydelse:
30. beträffande reducering av garantipension
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sf40 yrkande 6 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
21. Återbetalningsskyldighet (mom. 31)
Marie Engström (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Åtgärder på grund av
felaktig utbetalning och ändrad pensionsrätt börjar med ?Utskottet konstaterar
? och slutar med ?inom fördelningssystemet? bort ha följande lydelse:
Utskottet anser liksom regeringen att det är nödvändigt med regler om
återbetalningsskyldighet av för mycket uppburen ålderspension. Utskottet anser
emellertid att det också måste finnas en regel som föreskriver att ett krav om
återbetalning aldrig får leda till att pensionen kommer under
garantipensionsnivån. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.
dels att utskottets hemställan under 31 bort ha följande lydelse:
31. beträffande återbetalningsskyldighet
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sf36 yrkande 22 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
22. Utmätning av pension (mom. 33)
Marie Engström (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Preskription och
utmätning m.m. börjar med ?Gällande regler? och slutar med ?lön m.m.? bort ha
följande lydelse:
Det föreslås i propositionen att pensionsbelopp som inte har utbetalats inte
skall få utmätas annat än enligt reglerna i 7 kap. utsökningsbalken angående
utmätning i lön m.m. Bland annat till följd av de nya reglerna om
underhållsstöd kan många personer komma att få betala av sin skuld till
statskassan hela livet, alltså även under pensionstiden. På grund härav bör
enligt utskottets mening utmätning av pension aldrig leda till att en person
hamnar under den lägsta nivån för garantipension. Vad utskottet sålunda anfört
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 33 bort ha följande lydelse:
33. beträffande utmätning av pension
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sf36 yrkande 23 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
23. Avgiftsväxling (mom. 35)
Marie Engström (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Avgiftsstruktur och
avgiftsfinansiering börjar med ?Genomförandet av? och slutar med ?yrkande 26?
bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening innebär utformningen av allmänna egenavgifter en ren
skattelättnad för dem som har inkomster över avgiftstaket samtidigt som
marginaleffekterna ökar för dem med inkomster därunder. Eftersom de fem partier
som står bakom pensionsreformen ännu inte löst finansieringsfrågan bör man
därför överge tanken på en avgiftsväxling och i stället finansiera den delen av
pensionsreformen som de fem partierna vill finansiera genom allmän
pensionsavgift med en statsskatt. En sådan modell skulle få positiva
fördelningspolitiska effekter och samtidigt eliminera alla de
kompensationsproblem som uppstår med en avgiftsväxlingsmodell. Utskottet anser
att riksdagen som sin mening bör ge regeringen detta till känna.
dels att utskottets hemställan under 35 bort ha följande lydelse:
35. beträffande avgiftsväxling
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sf36 yrkande 26 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
24. Överföring från AP-fonden (mom. 36)
Ragnhild Pohanka (mp) och Marie Engström (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Finansiell infasning
börjar med ?Det nya? och slutar med ?sålunda anfört? bort ha följande lydelse:
Utskottet konstaterar att vid löpande överföringar från AP-fonden till
statsbudgeten tillfaller räntan AP-fonden, något som är bra. Det som är
positivt med en engångsvis överföring är dock att man därefter förhindrar fler
överföringar, och utskottet förordar därför detta alternativ. Med tanke på
osäkerheten i den demografiska utvecklingen, arbetslöshet, tillväxt m.m. bör en
engångsvis överföring inte bli större än att den lämnar AP-fonden med en styrka
på minst 4. Utskottet föreslår ett tillkännagivande om det anförda. Utskottet
förutsätter (i enlighet med vad som anförts i reservation 4) att samtliga
riksdagens partier kommer att vara med i beredningen av denna fråga, liksom i
beredningen av frågan om organisation och placeringsregler för AP-fonden.
dels att utskottets hemställan under 36 bort ha följande lydelse:
36. beträffande överföring från AP-fonden
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sf36 yrkande 27 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
I proposition 1997/98:151 framlagda lagförslag
I proposition 1997/98:152 framlagda lagförslag
I proposition 1997/98:134 framlagt lagförslag
Av utskottet framlagda lagförslag
Förslag till lydelse av 1 kap. 2 § lagen (1981:691) om socialavgifter samt
punkt 4 ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna
-------------------------------------------------------
| Avgifterna utgörs av | Avgifterna utgörs av|
|arbetsgivaravgifter och |arbetsgivaravgifter och|
|egenavgifter. |egenavgifter. |
|Arbetsgivaravgifter skall |Arbetsgivaravgifter skall|
|betalas av den som är |betalas av den som är|
|arbetsgivare och |arbetsgivare. Egenavgifter|
|egenavgifter av den som är |skall betalas av den som|
|försäkrad enligt lagen |är försäkrad enligt lagen|
|(1962:381) om allmän |(1962:381) om allmän|
|försäkring och har inkomst |försäkring eller enligt|
|av annat förvärvsarbete |lagen (1998:000) om|
|som avses i 3 kap. 2 eller |inkomstgrundad |
|2 a § eller 11 kap. 3 § |ålderspension och som har|
|nämnda lag. Med inkomst av |inkomst av annat|
|annat förvärvsarbete |förvärvsarbete som avses i|
|enligt 3 kap. 2 § och 2 a |3 kap. 2 eller 2 a § lagen|
|§ lagen om allmän |om allmän försäkring eller|
|försäkring skall även |2 kap. lagen om|
|likställas inkomst för |inkomstgrundad |
|eget arbete i form av |ålderspension. Med inkomst|
|andra skattepliktiga |av annat förvärvsarbete|
|förmåner än pengar. |enligt 3 kap. 2 och 2 a §§|
| |lagen om allmän försäkring|
| |skall även likställas|
| |inkomst för eget arbete i|
| |form av andra|
| Vid tillämpning av |skattepliktiga förmåner än|
|denna lag skall, även om |pengar. |
|ett | Vid tillämpning av|
|anställningsförhållande |denna lag skall, även om|
|inte föreligger, den som |ett |
|har utgett sådan |anställningsförhållande |
|ersättning som enligt |inte föreligger, den som|
|bestämmelserna i 3 kap. 2 |har utgett sådan|
|§ andra stycket eller 11 |ersättning som enligt|
|kap. 2 § första stycket m, |bestämmelserna i 3 kap. 2|
|andra stycket och femte |§ andra stycket lagen om|
|stycket lagen om allmän |allmän försäkring eller|
|försäkring är att hänföra |enligt bestämmelserna i 2|
|till inkomst av |kap. 10 § första stycket,|
|anställning anses som |11 eller 12 § lagen om|
|arbetsgivare. Med inkomst |inkomstgrundad ålders-|
|av anställning enligt 3 |pension är att hänföra|
|kap. 2 § lagen om allmän |till inkomst av|
|försäkring skall i denna |anställning anses som|
|lag likställas inkomst i |arbetsgivare. Med inkomst|
|form av andra |av anställning enligt 3|
|skattepliktiga förmåner än |kap. 2 § lagen om allmän|
|pengar samt |försäkring skall i denna|
|kostnadsersättning som |lag likställas inkomst i|
|inte enligt 8 kap. 19 |form av andra|
|eller 20 § |skattepliktiga förmåner än|
|skattebetalningslagen |pengar samt|
|(1997:483) undantas vid |kostnadsersättning som|
|beräkning av skatteavdrag. |inte enligt 8 kap. 19|
|I fråga om skattepliktig |eller 20 §|
|intäkt enligt |skattebetalningslagen |
|kommunalskattelagen |(1997:483) undantas vid|
|(1928:370) i form av |beräkning av skatteavdrag.|
|rabatt, bonus eller annan |I fråga om skattepliktig|
|förmån som ges ut på grund |intäkt enligt|
|av kundtrohet eller |kommunalskattelagen |
|liknande, skall den som |(1928:370) i form av|
|slutligt har stått för de |rabatt, bonus eller annan|
|kostnader som ligger till |förmån som ges ut på grund|
|grund för förmånen, anses |av kundtrohet eller|
|som arbetsgivare, om denne |liknande, skall den som|
|är någon annan än den som |slutligt har stått för de|
|är skattskyldig för |kostnader som ligger till|
|förmånen. I fråga om |grund för förmånen, anses|
|skattepliktig intäkt |som arbetsgivare, om denne|
|enligt kommunalskattelagen |är någon annan än den som|
|i form av en förmån eller |är skattskyldig för|
|ersättning, som getts ut |förmånen. I fråga om|
|eller anses utgiven av en |skattepliktig intäkt|
|fysisk person som är |enligt kommunalskattelagen|
|bosatt utomlands eller en |i form av en förmån eller|
|utländsk juridisk person, |ersättning, som getts ut|
|skall den hos vilken den |eller anses utgiven av en|
|skattskyldige är anställd |fysisk person som är|
|i Sverige anses som |bosatt utomlands eller en|
|arbetsgivare, om förmånen |utländsk juridisk person,|
|eller ersättningen har sin |skall den hos vilken den|
|grund i anställningen i |skattskyldige är anställd|
|Sverige och det inte finns |i Sverige anses som|
|något |arbetsgivare, om förmånen|
|anställningsförhållande |eller ersättningen har sin|
|mellan utgivaren av |grund i anställningen i|
|förmånen eller |Sverige och det inte finns|
|ersättningen och den |något |
|skattskyldige. |anställningsförhållande |
| |mellan utgivaren av|
| |förmånen eller|
| |ersättningen och den|
| |skattskyldige. |
-------------------------------------------------------
|Lydelse enligt prop. |Utskottets förslag |
|1997/98:151 | |
| | 4. Äldre bestämmelser i|
| 4. Äldre bestämmelser i |2 kap. 4 § första stycket|
|2 kap. 4 § första stycket |2 och 5 § andra stycket|
|2 och 5 § andra stycket |samt i 3 kap. 3 § första|
|samt i 3 kap. 3 § första |och tredje styckena gäller|
|stycket gäller fortfarande |fortfarande för personer|
|för personer som är födda |som är födda 1937 eller|
|1937 eller tidigare. |tidigare. Vid tillämpning|
| |av 3 kap. 3 § tredje|
| |stycket i dess äldre|
| |lydelse skall med|
| |tilläggspensionsavgift |
| |avses ålderspensionsavgift|
| |och med ålderspension|
| |enligt lagen om allmän|
| |försäkring likställas|
| |ålderspension enligt lagen|
| |(1998:000) om|
| |inkomstgrundad |
| |ålderspension. |
-------------------------------------------------------
Förslag till lag om ändring i skatteregisterlagen (1980:343)
Härigenom föreskrivs att 7 § skatteregisterlagen (1980:343)[1] skall ha
följande lydelse.
[1]: Lagen omtryckt 1983:143.
-------------------------------------------------------
|Nuvarande lydelse |Föreslagen lydelse |
--------------------------------------------------------
| 7 §[2] |
--------------------------------------------------------
|För fysisk och juridisk person får, utöver de uppgifter|
|som anges i 5 och 6 §§, det centrala skatteregistret|
|innehålla följande uppgifter. |
--------------------------------------------------------
|1. Sådana uppgifter om ägarförhållandena i|
|fåmansföretag, företag som enligt 3 § 12 a mom. tredje|
|stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt skall|
|behandlas som fåmansföretag, fåmansägt handelsbolag och|
|dotterföretag som avses i 2 kap. 16 § lagen (1990:325)|
|om självdeklaration och kontrolluppgifter, uppgift om|
|företagsledare i dessa företag samt uppgift om delägare|
|i enkelt bolag och partrederi. |
--------------------------------------------------------
|2. Uppgifter angående avslutad revision, verkställt|
|besök eller annat sammanträffande enligt 3 kap. 7 §|
|taxeringslagen (1990:324) eller 14 kap. 6 §|
|skattebetalningslagen (1997:483). För varje sådan|
|åtgärd får anges tid, art, beskattningsperiod,|
|skatteslag, myndighets beslut om beloppsmässiga|
|ändringar av skatt eller underlag för skatt med|
|anledning av åtgärden samt uppgift huruvida|
|bokföringsskyldighet har fullgjorts. |
--------------------------------------------------------
|3. Uppgift om registrering av skyldighet att betala|
|skatt, uppgift om innehav av skattsedel på preliminär|
|skatt, uppgifter om beslut om återkallelse av F-|
|skattsedel med angivande av skälen för beslutet,|
|uppgifter som behövs för att bestämma skatt enligt|
|skattebetalningslagen, lagen (1991:586) om särskild|
|inkomstskatt för utomlands bosatta, lagen (1990:912) om|
|nedsättning av socialavgifter, mervärdesskattelagen|
|(1994:200) och lagen (1951:763) om beräkning av statlig|
|inkomstskatt på ackumulerad inkomst samt uppgifter om|
|redovisning, inbetalning och återbetalning av sådana|
|skatter eller avgifter. |
--------------------------------------------------------
|4. Uppgift om maskinellt framställt förslag till beslut|
|om beskattning. |
--------------------------------------------------------
|5. Uppgift om ansökan om anstånd med att lämna|
|deklaration, uppgift om beslut om anstånd med att lämna|
|deklaration och med att betala skatt, dock ej skälen|
|för ansökningarna eller besluten, samt uppgift om att|
|laga förfall föreligger för underlåtenhet att fullgöra|
|deklarationsskyldighet. |
--------------------------------------------------------
|6. Administrativa och tekniska uppgifter som behövs för|
|beskattningen. |
--------------------------------------------------------
|7. Uppgifter som skall lämnas i förenklad|
|självdeklaration, särskild självdeklaration enligt 2|
|kap. 10 § första stycket punkterna 2-4 och andra|
|stycket lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter|
|samt uppgifter som skall lämnas enligt 2 kap. 25 §|
|lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter. |
--------------------------------------------------------
|8. Uppgift om beslut om beskattning, dock ej skälen för|
|beslutet och uppgift om utmätning enligt 18 kap. 9 §|
|skattebetalningslagen. |
--------------------------------------------------------
|9. Uppgift om att fordran mot personen registrerats hos|
|kronofogdemyndighet, uppgift om indrivningsresultat,|
|uppgift om att en person ålagts betalningsskyldighet i|
|egenskap av bolagsman eller företrädare för en juridisk|
|person, uppgift om beslut om skuldsanering, ackord,|
|likvidation eller konkurs samt uppgift om|
|betalningsinställelse. |
--------------------------------------------------------
|10. Uppgift om antal anställda och de anställdas|
|personnummer. |
--------------------------------------------------------
|11. Uppgift om telefonnummer, särskild adress för|
|skattsedelsförsändelse samt namn, adress och|
|telefonnummer för ombud. |
-------------------------------------------------------
|12. Uppgift från | 12. Uppgift från|
|kontrolluppgift som enligt |kontrolluppgift som enligt|
|3 kap. lagen om |3 kap. lagen om|
|självdeklaration och |självdeklaration och|
|kontrolluppgifter skall |kontrolluppgifter skall|
|lämnas utan föreläggande |lämnas utan föreläggande|
|samt från sådan särskild |samt från sådan särskild|
|uppgift som avses i 3 § |uppgift som avses i 2 kap.|
|lagen (1959:551) om |19 § lagen (1998:000) om|
|beräkning av |inkomstgrundad |
|pensionsgrundande inkomst |ålderspension. |
|enligt lagen (1962:381) om | |
|allmän försäkring. | |
--------------------------------------------------------
|13. Uppgift om beteckning, köpeskilling, basvärde,|
|delvärde, taxeringsvärde, omräknat delvärde,|
|beskattningsnatur, typ av fång och tidpunkt för fånget|
|för fastighet som ägs eller innehas av personen,|
|andelens storlek om fastigheten har flera ägare och|
|övriga uppgifter som behövs för beräkning av statlig|
|fastighetsskatt samt uppgift som behövs för värdering|
|av bostad på fastighet. |
--------------------------------------------------------
|14. Uppgift om tid och art för planerad eller pågående|
|revision samt beskattningsperiod och skatteslag som|
|denna avser samt uppgift om tid för planerat besök|
|eller annat sammanträffande enligt 3 kap. 7 §|
|taxeringslagen eller 14 kap. 6 § skattebetalningslagen.|
--------------------------------------------------------
|15. Uppgift om postgiro- och bankgironummer, om|
|personen är näringsidkare samt, om fullmakt lämnats för|
|bank- eller postgiro att ta emot skatte-återbetalning|
|på ett konto, datum för fullmakten samt kontots nummer|
|och typ. |
--------------------------------------------------------
|16. Uppgift om antal dagar för vilka den skattskyldige|
|uppburit sjöinkomst enligt punkt 1 av anvisningarna|
|till 49 § kommunalskattelagen (1928:370). |
--------------------------------------------------------
|17. Uppgift om omsättning i näringsverksamhet. |
--------------------------------------------------------
|18. Uppgifter angående resultat av|
|bruttovinstberäkning, annan beräkning av relationstal|
|eller liknande, skönsmässig beräkning och belopp som|
|under beskattningsåret stått till förfogande för|
|levnadskostnader. |
--------------------------------------------------------
|19. Uppgift från centrala bilregistret om innehav av|
|fordon samt om fordonets registreringsnummer, märke,|
|typ och årsmodell samt tillstånd enligt|
|yrkestrafiklagen (1998:000) och lagen (1998:000) om|
|biluthyrning. |
--------------------------------------------------------
|20. Uppgift för beräkning av skattereduktion för|
|fackföreningsavgift, uppgifter enligt 6 § första och|
|andra styckena lagen (1993:672) om skattereduktion för|
|utgifter för byggnadsarbete på bostadshus, uppgifter|
|enligt 7 § lagen (1995:1623) om skattereduktion för|
|riskkapitalinvesteringar, uppgifter enligt 6 § första|
|och andra styckena lagen (1996:725) om skattereduktion|
|för utgifter för byggnadsarbete på bostadshus för|
|bestämmande av skattereduktion enligt nämnda lagar samt|
|uppgift om beslut om sådan skattereduktion, uppgifter|
|för bestämmande av skattereduktion enligt lagen|
|(1996:1231) om skattereduktion för fastighetsskatt i|
|vissa fall vid 1997-2001 års taxeringar samt uppgift om|
|beslut om sådan skattereduktion. |
--------------------------------------------------------
|21. Uppgift om bosättningsland och tidpunkt för byte av|
|bosättningsland. |
--------------------------------------------------------
|22. Uppgifter om antal årsanställda i en koncern i fall|
|som avses i 2 kap. 16 § sista stycket lagen om|
|självdeklaration och kontrolluppgifter, totalt|
|respektive i Sverige, koncernomsättning och|
|koncernbalansomslutning för koncernmoderföretag. |
--------------------------------------------------------
|23. Uppgift om beteckning på ersättningsbostad som|
|avses i 11 § lagen (1993:1469) om uppskovsavdrag vid|
|byte av bostad, uppskovsavdragets storlek, belopp som|
|enligt 10 § nämnda lag skall reducera|
|omkostnadsbeloppet samt, om ersättningsbostaden utgörs|
|av bostad som avses i 11 § andra meningen nämnda lag,|
|föreningens eller bolagets organisationsnummer och|
|namn. |
--------------------------------------------------------
|24. Uppgift som skall lämnas enligt 10 kap. 17 § första|
|stycket 5 och andra stycket samt 33 §|
|skattebetalningslagen. |
--------------------------------------------------------
|25. Uppgifter från aktiebolagsregistret om|
|styrelseledamöter, verkställande direktör,|
|firmatecknare och revisor, om att styrelsen inte är|
|fulltalig eller att årsredovisning inte har lämnats i|
|tid, om företagsrekonstruktion och fusion samt|
|uppgifter från handels- och föreningsregistret om|
|firmatecknare, revisor och företagsrekonstruktion. |
--------------------------------------------------------
|26. Uppgifter från Alkoholinspektionen om tillstånd|
|enligt alkohollagen (1994:1738) och om omsättning|
|enligt restaurangrapport. |
--------------------------------------------------------
|27. Uppgifter från länsarbetsnämnder om beslut om|
|arbetsmarknadspolitiska åtgärder samt utbetalt belopp|
|och datum för utbetalningen. |
--------------------------------------------------------
|28. Uppgifter från Generaltullstyrelsen om debiterad|
|mervärdesskatt vid import, exportvärden, antal import-|
|och exporttillfällen samt de tidsperioder som|
|uppgifterna avser samt uppgifter från tullmyndigheter|
|som behövs för tillämpningen av 3 kap. 30 § andra|
|stycket mervärdesskattelagen. |
--------------------------------------------------------
|29. Uppgifter från Riksförsäkringsverket om försäkring|
|mot kostnader för sjuklön såvitt avser arbetsgivarens|
|organisations- eller personnummer, beräknad lönesumma,|
|datum då försäkringen börjat gälla och datum för|
|förändring av lönesumma, om sjukpenninggrundande|
|inkomst av annat förvärvsarbete såvitt avser den|
|försäkrades personnummer och datum för inkomstanmälan|
|samt om utsänd person såvitt avser uppgifter från intyg|
|om tillämplig lagstiftning och intyg om utsändning. |
--------------------------------------------------------
|30. Uppgift om att en näringsidkare ingår i en sådan|
|mervärdesskattegrupp som avses i 6 a kap. 1 §|
|mervärdesskattelagen. |
--------------------------------------------------------
|____________ |
| Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999. |
--------------------------------------------------------
**FOOTNOTES**
[2]: Lydelse enligt skatteutskottets betänkande
1997/98:SkU29.
Förslag till lag om ändring i lagen (1991:687) om särskild löneskatt på
pensionskostnader
Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1991:687) om särskild löneskatt på
pensionskostnader skall ha följande lydelse.
-------------------------------------------------------
|Lydelse enligt bet. |Föreslagen lydelse |
|1997/98:SkU27 | |
-------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------
2 §
Beskattningsunderlaget skall beräknas som den under beskattningsåret
uppkomna skillnaden mellan å ena sidan summan av följande poster:
a) avgift för tjänstepensionsförsäkring,
b) avsättning till pensionsstiftelse,
c) ökning av avsättning under rubriken A v s a t t t i l l p e n s i o n
e r enligt lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. eller i
sådan delpost som avses i 8 a § samma lag,
d) utbetalda pensioner som inte utgår enligt lag eller på grund av
tjänstepensionsförsäkring,
e) utgiven ersättning för av annan övertagen pensionsutfästelse,
å andra sidan summan av följande poster:
f) gottgörelse från pensionsstiftelse,
g) minskning av avsättning under rubriken A v s a t t t i l l
p e n s i o n e r enligt lagen om tryggande av pensionsutfästelse m.m. eller i
sådan delpost som avses i 8 a § samma lag,
h) 85 procent av avsättning under rubriken A v s a t t t i l l
p e n s i o n e r enligt lagen om tryggande av pensionsutfästelse m.m. eller
i sådan delpost som avses i 8 a § samma lag vid beskattningsårets ingång
multiplicerad med den genomsnittliga statslåneräntan under kalenderåret närmast
före ingången av beskattningsåret,
i) erhållen ersättning för övertagen pensionsutfästelse,
j) negativt belopp som föregående beskattningsår uppkommit vid tillämpning
av denna paragraf.
-------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------
|I posten a i första | I posten a i första|
|stycket skall inte räknas |stycket skall inte räknas|
|med avgift för sådan |med avgift för sådan|
|gruppsjukförsäkring som |gruppsjukförsäkring som|
|omfattas av 1 § första |omfattas av 1 § första|
|stycket 5 lagen |stycket 4 lagen (1990:659)|
|(1990:659) om särskild |om särskild löneskatt på|
|löneskatt på vissa |vissa förvärvsinkomster. |
|förvärvsinkomster. | |
-------------------------------------------------------
I det fall beskattningsåret är längre eller kortare än 12 månader skall
posten h i första stycket jämkas i motsvarande mån. Detsamma skall gälla om
avsättning som avses i posten h helt upplöses under beskattningsåret.
Om den som övertar en pensionsutfästelse inte är skattskyldig enligt denna
lag skall den som tidigare utfäst pensionen under posten e i första stycket ta
upp det verkliga värdet av den övertagna utfästelsen om detta är högre än den
utgivna ersättningen. Om den som befrias från en utfästelse inte är
skattskyldig enligt denna lag skall den som övertar utfästelsen under posten i
i första stycket ta upp det verkliga värdet av den övertagna utfästelsen om
detta är lägre än den erhållna ersättningen.
Vid beräkning av beskattningsunderlaget skall bokföringsmässiga grunder
tillämpas.
---------
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999.
Förslag till lydelse av 9 § lag med vissa bestämmelser om
Premiepensionsmyndigheten
-------------------------------------------------------
|Regeringens förslag |Utskottets förslag |
-------------------------------------------------------
9 §
-------------------------------------------------------
| Regeringen eller den | Regeringen skall meddela|
|myndighet som regeringen |föreskrifter för|
|bestämmer skall årligen |revisionen av|
|utse två auktoriserade |Premiepensionsmyndigheten.|
|revisorer att granska | |
|Premiepensionsmyndighetens | |
|årsredovisning enligt 5 § | |
|jämte räkenskaperna samt | |
|ledningens förvaltning. | |
|Revisorerna skall avge en | |
|revisionsrapport till | |
|regeringen. | |
-------------------------------------------------------
Förslag till lydelse av 1 § lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa
förvärvsinkomster
-------------------------------------------------------
| Särskild löneskatt skall | Särskild löneskatt skall|
|för varje år betalas till |för varje år betalas till|
|staten med 24,26 procent |staten med 18,09 procent|
|på |på lön eller annan|
| 1. lön eller annan |ersättning till|
|ersättning till |arbetstagare som vid årets|
|arbetstagare som vid |ingång är 65 år eller|
|årets ingång är 65 år |äldre och i övrigt med|
|eller äldre, |24,26 procent på |
| 2. ersättning som | 1. ersättning som|
|utfaller enligt |utfaller enligt|
|kollektivavtalsgrundad |kollektivavtalsgrundad |
|avgångsbidragsförsäkring |avgångsbidragsförsäkring |
|som tecknas av |som tecknas av|
|arbetsgivare till förmån |arbetsgivare till förmån|
|för arbetstagare, |för arbetstagare, |
| 3. avgångsersättning | 2. avgångsersättning|
|som annorledes än på grund |som annorledes än på grund|
|av kollektivavtalsgrundad |av kollektivavtalsgrundad|
|avgångsbidragsförsäkring |avgångsbidragsförsäkring |
|utbetalas av staten, |utbetalas av staten,|
|kommun eller |kommun eller|
|kommunalförbund som |kommunalförbund som|
|arbetsgivare eller av |arbetsgivare eller av|
|Svenska Kommunförbundet, |Svenska Kommunförbundet,|
|Landstingsförbundet, |Landstingsförbundet, |
|Svenska kyrkans |Svenska kyrkans|
|församlings- och |församlings- och|
|pastoratsförbund, det för |pastoratsförbund, det för|
|kommunerna och landstingen |kommunerna och landstingen|
|gemensamma organet för |gemensamma organet för|
|administration av |administration av|
|personalpension eller |personalpension eller|
|Sjukvårdens och |Sjukvårdens och|
|socialvårdens planerings- |socialvårdens planerings-|
|och |och |
|rationaliseringsinstitut, |rationaliseringsinstitut,|
|under förutsättning att |under förutsättning att|
|arbetsgivaren tillämpar |arbetsgivaren tillämpar|
|kommunalt pensionsavtal |kommunalt pensionsavtal|
|eller av annan |eller av annan|
|arbetsgivare, under |arbetsgivare, under|
|förutsättning att |förutsättning att|
|arbetsgivaren tillämpar |arbetsgivaren tillämpar|
|kommunalt pensionsavtal |kommunalt pensionsavtal|
|och att borgen eller |och att borgen eller|
|liknande garanti tecknats |liknande garanti tecknats|
|av kommun, |av kommun,|
|kommunalförbund, Svenska |kommunalförbund, Svenska|
|Kommunförbundet, |Kommunförbundet, |
|Landstingsförbundet eller |Landstingsförbundet eller|
|Svenska kyrkans |Svenska kyrkans|
|församlings- och |församlings- och|
|pastoratsförbund, |pastoratsförbund, |
| 4. avgångsersättning | 3. avgångsersättning|
|som omfattas av s.k. |som omfattas av s.k.|
|trygghetsavtal, |trygghetsavtal, |
| 5. ersättning som | 4. ersättning som|
|utgår enligt |utges enligt|
|gruppsjukförsäkring som |gruppsjukförsäkring som|
|åtnjuts enligt grunder som |åtnjuts enligt grunder som|
|fastställts i |fastställts i|
|kollektivavtal mellan |kollektivavtal mellan|
|arbetsmarknadens |arbetsmarknadens |
|huvudorganisationer till |huvudorganisationer till|
|den del ersättningen utgör |den del ersättningen utgör|
|komplement till |komplement till|
|förtidspension eller till |förtidspension eller till|
|sjukbidrag, |sjukbidrag, |
| 6. ersättning som | 5. ersättning som|
|utgår på grund av |utges på grund av|
|ansvarighetsförsäkring som |ansvarighetsförsäkring som|
|åtnjuts enligt grunder som |åtnjuts enligt grunder som|
|fastställts i |fastställts i|
|kollektivavtal mellan |kollektivavtal mellan|
|arbetsmarknadens |arbetsmarknadens |
|huvudorganisationer till |huvudorganisationer till|
|den del ersättningen utgår |den del ersättningen utges|
|i form av engångsbelopp |i form av engångsbelopp|
|som inte utgör |som inte utgör|
|kompensation för mistad |kompensation för mistad|
|inkomst, |inkomst, |
| 7. bidrag som en | 6. bidrag som en|
|arbetsgivare lämnar till |arbetsgivare lämnar till|
|en sådan |en sådan|
|vinstandelsstiftelse som |vinstandelsstiftelse som|
|avses i 3 kap. 2 § andra |avses i 3 kap. 2 § andra|
|stycket lagen (1962:381) |stycket lagen (1962:381)|
|om allmän försäkring eller |om allmän försäkring eller|
|en annan juridisk person |en annan juridisk person|
|med motsvarande ändamål |med motsvarande ändamål|
|med undantag för bidrag |med undantag för bidrag|
|som lämnas till en |som lämnas till en|
|pensions- eller |pensions- eller|
|personalstiftelse enligt |personalstiftelse enligt|
|lagen (1967:531) om |lagen (1967:531) om|
|tryggande av |tryggande av|
|pensionsutfästelse m.m. |pensionsutfästelse m.m. |
-------------------------------------------------------
Skattskyldig är den som utgett sådan ersättning eller sådant bidrag som avses
i första stycket. I fråga om sådan för mottagaren skattepliktig intäkt i form
av rabatt, bonus eller annan förmån, som ges ut på grund av kundtrohet eller
liknande, skall den som slutligt har stått för de kostnader som ligger till
grund för förmånen anses som skattskyldig enligt denna lag, om inte denne är
den som är skattskyldig till inkomstskatt för förmånen. I fråga om sådan för
mottagaren skattepliktig intäkt av tjänst i form av en förmån eller ersättning
som getts ut eller anses utgiven av fysisk person som är bosatt utomlands eller
av utländsk juridisk person, skall den hos vilken mottagaren är anställd i
Sverige anses som skattskyldig enligt denna lag, om förmånen eller ersättningen
kan anses ha sin grund i anställningen i Sverige och det inte finns något
anställningsförhållande mellan utgivaren av förmånen eller ersättningen och
mottagaren.
-------------------------------------------------------
| Vid bestämmande av | Vid bestämmande av|
|skatteunderlaget tillämpas |skatteunderlaget tillämpas|
|bestämmelserna i 2 kap. |bestämmelserna i 2 kap.|
|3-5 §§ lagen (1981:691) om |3-5 §§ lagen (1981:691) om|
|socialavgifter med |socialavgifter med|
|undantag av 4 § första |undantag av 4 § första|
|stycket 2 och 13. |stycket 13 och 5 § andra|
| |stycket första meningen. |
| Vid bestämmande av | Vid bestämmande av|
|skatteunderlaget enligt |skatteunderlaget enligt|
|första stycket 6 skall |första stycket 5 skall|
|bortses från ersättning |bortses från ersättning|
|för arbetsskada som |för arbetsskada som|
|inträffat före utgången av |inträffat före utgången av|
|juni 1993 om ersättningen |juni 1993 om ersättningen|
|avser tid därefter samt |avser tid därefter samt|
|från ersättning för |från ersättning för|
|arbetsskada som inträffat |arbetsskada som inträffat|
|före utgången av år 1992 |före utgången av år 1992|
|om skadan anmälts till |om skadan anmälts till|
|allmän försäkringskassa |allmän försäkringskassa|
|efter utgången av juni |efter utgången av juni|
|1993. Detta gäller dock |1993. Detta gäller dock|
|endast ersättning som för |endast ersättning som för|
|en och samme arbetstagare |en och samme arbetstagare|
|beräknas på lönedelar som |beräknas på lönedelar som|
|inte överstiger sju och en |inte överstiger sju och en|
|halv gånger basbeloppet |halv gånger|
|enligt 1 kap. 6 § lagen om |prisbasbeloppet enligt 1|
|allmän försäkring. |kap. 6 § lagen om allmän|
| |försäkring. |
-------------------------------------------------------
Offentlig utfrågning om det nya pensionssystemet
Datum: torsdagen den 7 maj 1998
Tid: 08.30-12.00
Lokal: andrakammarsalen
Inbjudna deltagare: se bilaga
Börje Nilsson (s), ordförande i socialförsäkringsutskottet: Mina damer och
herrar! Mycket välkomna till socialförsäkringsutskottets utfrågning om det
reformerade pensionssystemet som skall pågå under förmiddagen.
För fyra år sedan höll utskottet en offentlig utfrågning i denna sal. Det
gällde då riktlinjerna för det nya pensionssystemet. Flera av er var med vid
detta tillfälle.
Efter ett omfattande beredningsarbete har regeringen i samråd med den s.k.
Genomförandegruppen lagt fram förslag till lagstiftning om det nya
pensionssystemet. Fortfarande återstår dock en del frågor som skall lösas innan
det nya systemet träder i kraft år 2001.
Ett pensionssystem måste präglas av stabilitet och långsiktighet. Dess
utformning har stor betydelse för den enskildes beslut om arbete, sparande och
annat under hela förvärvslivet. Han eller hon måste ha överblick över och kunna
lita på de villkor som gäller även långt innan en pensionering är aktuell.
Villkoren för pensioneringen måste därför vara förutsebara och trovärdiga.
Förutom att pensionssystemet skall ge en god ekonomisk trygghet under
pensionstiden, är det också viktigt att de enskilda individerna kan lita på
systemet. Avgörande för detta är att det nya ålderspensionssystemet blir
finansiellt stabilt. Det gör det särskilt viktigt att det beslut som riksdagen
snart skall fatta grundar sig på ett gott underlag.
De flesta av er har deltagit i det tidigare remissarbetet och bidragit med
era synpunkter. Efter remissbehandlingen har förslagen i vissa avseenden
förändrats eller preciserats. Utskottet anser det därför viktigt att inför det
slutliga ställningstagandet inhämta era synpunkter på det förslag som nu
föreligger. Det handlar här om mycket komplicerade och svåra frågor, så vi ser
fram emot en intressant utfrågning.
Utfrågningen är alltså ett viktigt led i utskottets behandling av
propositionen, som efter uppgjord plan skall behandlas i kammaren den 8 juni,
då beslut också skall fattas.
Utfrågningen inleds med att Hans Svensson, statssekreterare i
Socialdepartementet, håller ett anförande. Vi övergår därefter till de
särskilda programpunkterna i enlighet med det program som är utdelat. Under
några avsnitt låter vi först särskilt angivna myndigheter eller organisationer
mycket kort presentera sina synpunkter i frågan. Detta kan göras från er plats
i salen. Därefter kommer utskottets ledamöter att ställa frågor till er och
till övriga. Så kommer att ske på varje angiven programpunkt för sig. Eftersom
vi måste sluta kl. 12, då riksdagens arbetsplenum börjar, är det nödvändigt att
alla ställer korta frågor och att svaren hålls så kortfattade som möjligt.
Vi har stenografer som skriver ned vad som sägs, och protokollet från
utfrågningen kommer att ingå som en bilaga i utskottets betänkande.
Utfrågningen kommer också att tas upp på band. Om drygt en timme tar vi ca 20
minuters paus, då det bjuds på kaffe utanför denna sal. Mycket välkomna!
Jag lämnar först ordet till statssekreterare Hans Svensson för ett 15
minuters inledningsanförande. Varsågod.
Hans Svensson: Herr ordförande, ärade utskottsledamöter och övriga deltagare i
denna hearing! Ett varmt tack för möjligheten att få komma hit och inleda
morgonen med litet reflexioner om det nya pensionssystemet.
Det är naturligtvis en stor glädje för mig som representant för regeringen
att också kunna tala för fyra andra partier, vilket kanske inte är så vanligt.
Jag känner stor tillfredsställelse över att vi i en så bred politisk enighet
har kunnat lägga fram dessa två propositioner, som innehåller ett komplett
förslag till ett nytt förmånssystem inom ålderspensioneringen.
Det system vi har i dag, dagens ATP-system, byggdes efter de förutsättningar
som fanns under 50- och 60-talen. Det fungerade utifrån dessa förutsättningar
på ett bra sätt inledningsvis. I den konstruktionen tog man emellertid inte
hänsyn till att samhället kunde förändras, att de förutsättningar som gällde på
50-talet de facto inte var de som skulle komma att gälla 40, 50, 60 år senare.
Systemet var inte utformat för att ha en koppling till och ta hänsyn till
förändringar i den ekonomiska tillväxten i samhället, inte heller till
medellivslängden. Det har inneburit att ATP-systemet har utsatts för stora
påfrestningar. Det till synes stabila förmånsbaserade systemet har varit
stabilt så länge som verkligheten runt systemet varit stabil. Men när dessa
grundpålar börjar att röra på sig blir också ATP-systemet instabilt.
Det har visat sig under de senare åren, genom de förändringar som har tvingat
fram besparingar i förmånerna, att det trygga ATP-systemet har tvingats naggas
i kanten. Det trygga systemet blir till slut dess egen fiende, och förtroendet
för pensionssystemet minskar. Helt klart måste ATP-systemet reformeras.
Efter överläggningar med Genomförandegruppen i höstas gick
Socialdepartementet ut med en departementsstencil, som bland annat innehöll en
tabell som beskrev AP-fondens utveckling (se bifogad tabell). Läser man bara
tabellens högerkolumn, kan det se väldigt bra ut. Finns det några problem med
ATP över huvud taget? Fondbehållningen ökar ju år från år. Men den viktigaste
informationen i denna enkla, överskådliga tabell är framför allt skillnaden
mellan avgiftsinkomster och de utgifter som systemet skall betala. Det innebär
att man under en lång rad av år har fått lov att använda sig av avkastningen
till AP-fonden för att klara de utgifter som skulle betalas. Tack vare några
oerhört goda år under 90-talet har fondbehållningen kunnat öka, trots att man
årligen har fått ta i storleksordningen 30-35 miljarder från den för att klara
årets pensionsutgifter.
Om vi skriver fram den demografiska utvecklingen här i landet, med för övrigt
oförändrade villkor och även vid en så god tillväxt som 2 % årligen, kommer AP-
fonden i sin helhet att vara tömd mellan åren 2015 och 2020, dvs. att vi redan
om några år kommer att behöva ta inte bara hela avkastningen utan också av
kapitalet. Skulle vi få, vilket framgår av departementsstencilen, en tillväxt
på i snitt 1 % per år, skulle AP-fonden troligtvis vara tömd redan omkring år
2010, inom 10-12 års tid. Någonting måste alltså göras åt detta pensionssystem.
Det behöver reformeras.
Att reformera ett pensionssystem i ett land är en stor sak, därför att det
handlar om långsiktighet och om koppling till samhällsekonomin. Men att också
bygga om ett pensionssystem är betydligt mer komplicerat, eftersom vi redan har
ett existerande system att ta hänsyn till. Det utvecklingsarbete som har
bedrivits och som har lett fram till det föreslagna reformerade
ålderspensionssystemet är unikt i ett internationellt perspektiv.
Hur bra det nya systemet än är och hur finansiellt stabilt det än kommer att
vara, blir det emellertid inte stabilt om det inte står på en väldigt stabil
politisk bas. Därför är det, som jag sade inledningsvis, med glädje och
tillfredsställelse som jag kan konstatera att det system vi har arbetat fram
vilar på en stabil grund, både finansiellt och politiskt.
Fem av riksdagens partier står bakom och har stått bakom reformen hela
tiden. Visst har det funnits olika uppfattningar mellan partierna, men enligt
min uppfattning har det snarare fördjupat kunskapen och insikten om betydelsen
av ett reformerat system med en bred politisk bas. Ledstjärnan har varit att
ett nytt system måste ha ett brett stöd, och då måste det både ges och tas. På
grund av denna inställning och den noggranna penetreringen under de gångna åren
kan vi i dag konstatera att reformen vilar på denna oerhört viktiga stabila
politiska bas. Vi har också klarat av att förhandla fram propositionerna genom
att vara överens om i princip varje ord, varje kommatecken och varje punkt. Vi
är alla delaktiga, och vi tar alla ett gemensamt ansvar för resultatet. Det är
viktigt att förhandlingen har skett på det här sättet, att vi inte har voterat
oss fram till de lösningar som skall gälla utan att vi alla har stått bakom
dem. Det eliminerar också risken för att eventuellt skiftande majoriteter i
kommande riksdagar skall leda till ändringar i systemet som inte är förankrade
och överenskomna.
Vad gäller det som är ämnet för dagens hearing, nämligen den finansiella
stabiliteten, kan man på motsvarande sätt säga att den är stabil - så stabil
som vi i dag har möjlighet att göra den.
Varje nytt system måste självfallet byggas utifrån den verklighet man lever i
och kan överblicka. Så var det med ATP, och så är det med detta system.
Eftersom verkligheten förändras, kommer naturligtvis också förutsättningarna
för detta system en bra bit in på nästa sekel att kunna behöva förändras. Men
till skillnad mot ATP-systemet har vi i detta system byggt in flera mekanismer
som krävs för ett stabilt pensionssystem. Vi har byggt in mekanismer som är
möjliga att hantera inför den okända framtid som de står inför.
Det reformerade systemet är också ett kontrakt mellan generationerna. Vi
upplever att vi har försökt nå en balans mellan vad de yrkesaktiva är beredda
att avstå till dagens pensionärer och vad de själva vill ha för ekonomisk
trygghet på ålderns höst. Det som gör det nya systemet finansiellt mer stabilt
än dagens ATP-system är främst tre funktioner.
För det första är det följsamhetsindexeringen, dvs. att pensionerna inte
följer priserna oberoende av tillväxten i samhället, utan att de i stället
följer lönerna. Går det bra för Sverige, höjs pensionerna mer än priserna,
medan det omvända gäller vid låg eller ingen lönetillväxt. Eftersom pensionerna
anpassas till lönerna, anpassas de också till pensionsavgifterna, som är
beroende av lönerna och som också ytterst finansierar de löpande utgående
pensionerna. Detta är en oerhört central och viktig punkt i det nya pensionssy-
stemet.
För det andra blir det stabilt genom det s.k. delningstalet, dvs. att
pensionsbehållningen vid pensionstillfället delas med ett tal som är framräknat
med hänsyn till årskullens förväntade återstående medellivslängd. Ökar
medellivslängden och man tar ut sin ökade medellivslängd som pensionär, blir
delningstalet högre eftersom pensionen måste räcka under ett större antal år.
Därmed anpassas också pensionssystemets kostnader till förändringar i
livslängd, och systemet förblir även här stabilt.
För det tredje har vi den s.k. bromsen, som skall fungera som ett yttre skydd
- en spärrmekanism som skall slå till när avgiftsunderlaget inte blir
tillräckligt stort.
Pensionsutvecklingen är knuten till löneutvecklingen för att pensionerna
skall följa lönerna. Men om den totala lönesumman sjunker på grund av minskat
antal förvärvsarbetande, sjunker också avgiftsunderlaget. För tillfället klarar
buffertfonden sådana situationer, men på litet längre sikt kan situationen
uppstå att avgifterna inte räcker till för att täcka pensionsutgifterna. Då
skall den s.k. bromsen slå till och minska indexeringen, och när
avgiftsunderlaget åter ökar återställs indexeringen genom en s.k. gas. Bromsen
är således inget normaltillstånd utan skall vara en yttre skyddsåtgärd som slår
till med automatik när den finansiella stabiliteten hotas.
De två framlagda propositionerna innehåller förslag till ett helt nytt
pensionssystem för framtidens pensionärer. Det är komplett, förutom några
tekniska frågor kring den finansiella infasningen som vi skall fortsätta att
arbeta med. Vår bedömning var, när vi bestämde oss för att ta steget att lägga
fram propositionerna, att de frågor som är kvar inte är av sådan art att de på
något sätt skulle kunna äventyra reformen i sin helhet. Vi valde därför att
lägga fram propositionerna, att få dem behandlade av riksdagen och också kunna
ge svenska folket besked om att så här ser det nya pensionssystemet ut. Vi kan
nu arbeta vidare och klara ut de sista frågorna. Vi behöver ytterligare
utredningstid, då det är en del frågor som skall övervägas och analyseras litet
mer. Jag vill ta upp några av dessa frågor och kort säga några ord om dem.
En fråga som vi inte hann klara ut innan propositionerna lades fram och som
medialt har fått en viss uppmärksamhet är den s.k. avgiftsväxlingen.
Pensionsavgiften skall enligt överenskommelsen höjas med 1,52 procentenheter
för löntagarna, samtidigt som de skall få en reell kompensation för detta. Här
har flera alternativ diskuterats och redovisats, men vi har ännu inte hittat en
lösning som alla fem partier känner är en lösning som ger en bra, stabil och
rimlig kompensation. Vi behöver mer tid för att fundera. Den tiden fanns inte
inför stoppdatumet för propositionernas framläggande. Vi fortsätter med arbetet
att fundera fram en slutlig lösning på frågan. Jag vill starkt understryka att
finansieringen av pensionerna inte är slutligt beroende av denna lösning. Så
även med den tillfälliga konstruktionen för finansieringen för 1999, som
föreslås i propositionen, är pensionerna fullt ut finansierade.
Den andra frågan är den som jag nyss berörde, gasen och bromsen. Det pågår
för närvarande ett utredningsarbete. Att göra dessa konstruktioner är litet
grand av ett nationalekonomiskt eller samhällsekonomiskt innovativt arbete,
framför allt när det gäller de beräkningsmodeller som skall visa hur gasen och
bromsen skall kunna utformas och fungera. Enligt vår tidsplan räknar vi med att
i början av oktober kunna presentera en departementsstencil som går ut på
remiss. Många av er här i salen kommer att vara remissmottagare. Vi räknar med
att det blir en remiss under hösten 1998 om dessa förslag och att vi efter en
diskussion mellan de fem partierna skall kunna återkomma till riksdagen med en
proposition under våren 1999.
En annan fråga som heller inte är riktigt klar ännu är den s.k. finansiella
infasningen, dvs. hur stor överföring som skall göras från AP-fonden till
statsbudgeten för att kompensera för de förändrade betalningsansvaren mellan
AP-fonden, statsbudgeten och det nya pensionssystemet. Som ni vet finansierar
AP-fonden i dag, förutom ATP i form av ålderspension, även ATP i form av
förtidspension och efterlevandepension. När vi nu reformerar
ålderspensionssystemet renodlas det till att i fortsättningen enbart svara för
ålderspensionerna. Statsbudgeten övertar finansieringsansvaret för
förtidspensionerna och för efterlevandepensionerna. Därför måste medel föras
från AP-fonden till statsbudgeten. I annat fall skulle AP-fonden växa och vara
omotiverat stor för sitt syfte, samtidigt som statsbudgeten skulle utsättas för
stora påfrestningar.
Det arbete som har legat bakom denna del - dels den utskickade
departementspromemorian, dels de diskussioner vi har haft mellan de fem
partierna - har lett fram till ett förslag till lösning för två år. Det
fortsatta analysarbetet fortsätter, men inriktningen skall vara en
engångsöverföring på en sådan nivå att statsbudgeten inte belastas av det
ändrade finansieringsansvaret. De fem partierna har ännu inte tagit definitiv
ställning till den exakta storleken på överföringen. Detta är ett arbete som
jag räknar med att vi skall kunna fortsätta med under hösten och vintern. Här
är vi beroende av den slutliga konstruktionen av bromsen och gasen. Vi måste
alltså titta på fondens storlek, slutligen kopplad till utformningen av
regelverket kring bromsen och hur det skall påverka indexet.
Vi skall också gå vidare med konstruktionen för pensionsrätt för studier. Det
är en fråga som vi räknar med att återkomma till i början av den kommande
mandatperioden.
Det räcker inte att vi bara klarar av de sista, mer tekniska frågorna för att
kunna säga att vi nu har ett komplett pensionssystem. Vi har också ett antal
andra frågor som måste anpassas efter förutsättningarna i det reformerade
ålderspensionssystemet. Jag vill avsluta med att helt kort nämna några av dem.
Den ena frågan är efterlevandepensionerna. En särskild utredare har i uppdrag
att anpassa efterlevandepensionerna till det nya pensionssystemet. Vi kommer
strax efter sommaren att få ett betänkande som skall gå ut på remiss. Vi räknar
med att under våren 1999 lägga fram en proposition till riksdagen när det
gäller efterlevandepensionerna.
Dagens pensionärer som uppbär folkpension, pensionstillskott och SGA - det
särskilda grundavdraget i skattesystemet - skall få en övergångsvis
garantipension. En utredning pågår som skall vara klar den 31 januari 1999. Den
kommer också att gå ut på remiss, och vi räknar med en proposition till hösten
1999.
Bostadstillägget är också föremål för en särskild utredares uppmärksamhet.
Utredningen skall vara klar den 1 mars 1999.
Skälet till att några delar kommer efter hela förmånspaketet är inget uttryck
för att vi inte har hunnit med, utan det handlar om en logistisk viktig
förutsättning. Man kan inte konstruera ett nytt system för bostadstillägg eller
för efterlevandepensioner om man inte vet hur grundförmånerna ser ut. Allt
annat som sägs i en sådan debatt blir väldigt märkligt. Man måste veta vad man
skall anpassa saker och ting till. Man kan därför inte lägga allting på bordet
vid exakt samma tidpunkt, såvida man inte skulle vänta in att man hade allting
klart. Vi måste alltså ha klart för oss hur riksdagen bedömer att
förmånssystemet skall se ut, för att sedan ha folk som kan göra anpassningar
och lägga fram förslag till oss om hur de övriga stödförmånerna skall vara
utformade.
När det gäller förtidspensionerna har regeringen lagt fram en
principproposition som för närvarande är föremål för behandling i riksdagen. Vi
har också i beredskap ett projektarbete inom Regeringskansliet och i
Socialdepartementet, som utifrån riksdagens ställningstagande inom några veckor
skall gå vidare och förse detta system med ett komplett lagregelverk. Vi räknar
med att under 1999 återkomma med en proposition om ett nytt reformerat
förtidspensionssystem, som i det här fallet skall vara knutet till
sjukförsäkringen.
Detta innebär att vi före millennieskiftet kommer att ha kompletta lagförslag
på samtliga av de delar som vi betraktar som det svenska pensionssy-stemet. Det
innebär att vi då kommer att ha ett reformerat förslag som tar hänsyn och
anpassas till och är harmonierat med det nya reformerade ålders-
pensionssystemet.
Avslutningsvis skulle jag vilja återknyta till vad ordföranden sade
inledningsvis. Ett nytt pensionssystem är en stor och viktig händelse i en
nations utveckling. Till skillnad mot många andra trygghetssystem skall det stå
för långsiktighet, överblickbarhet och stabilitet. Det är därför viktigt, när
man nu tar de här stegen och lägger fram förslagen, att de känns genomarbetade
och att de besked man kan ge medborgarna är klara och tydliga. Detta har stor
betydelse, inte bara för den enskilda människans egen ekonomiska trygghet utan
också för hur samhällsekonomin fungerar och för förutsättningarna att bedriva
verksamhet både i offentlig sektor och i näringslivet i detta land.
Jag tror också, utan att ta till överord, att vi genom det nya förslaget har
gett Sverige en god möjlighet att vara konkurrenskraftigt i framtiden. Vi har
som ett av de första länderna visat på en möjlighet att reformera ett
pensionssystem som fortfarande kommer att ge bra pensioner, men som också är
anpassat till en samhällsekonomisk utveckling och tillväxt och som kan hantera
förändringar i den demografiska utvecklingen. Jag tror att också svenskt
näringsliv borde kunna inse att man i det nya svenska pensionssy-stemet har
fått en konkurrensfördel. Sverige borde i framtiden bli mer intressant att
investera i, då vi kan visa att vi har funnit en lösning på en av de frågor som
flertalet av de övriga västerländerna har stora problem med att finna lösningar
på.
I detta arbete, som vi från de fem partierna har tagit ett politiskt ansvar
för, har självfallet också många tjänstemän deltagit från såväl
Regeringskansliet - Socialdepartementet och Finansdepartementet - som
Riksförsäkringsverket och Konjunkturinstitutet. Några av dem finns med mig här
i dag och kommer att vara behjälpliga med att svara på frågor. Med detta ber
jag att få tacka för uppmärksamheten.
Ordföranden: Vi tackar Hans Svensson. Utfrågningen skall nu framför allt handla
om den finansiella stabiliteten och infasningen. Jag vill inledningsvis ställa
en fråga till Hans Svensson. Du sade själv att förslaget skulle leda till bra
pensioner. För den enskilde är det vad som blir utfallet som är det viktiga. Vi
siktar till en god trygghet för pensionärerna. Kan du ytterligare kommentera
detta något i jämförelse med nuvarande system, ATP-systemet? Vad blir utfallet,
och vad är bra pensioner?
Hans Svensson: En av de vanligaste frågorna som ställs till oss när vi är ute
och talar om det nya pensionssystemet är hur man skall jämföra. Vi har för det
första den stora svårigheten att jämföra ett förmånsbaserat system, som ger ett
löfte om en viss nivå, med ett system som i stället är byggt på avgifter, där
det är de inbetalda avgifterna utöver avkastning och indexuppräkning som avgör
pensionens storlek.
Den andra svårigheten är som ni säkert förstår att jämföra ett ATP-system som
inte är finansiellt stabilt, och som riskerar att haverera, med ett system som
vi bedömer vara finansiellt stabilt.
Sedan har vi den tredje svårigheten. Genom att ATP är förmånsbaserat och det
nya systemet är avgiftsbaserat har vi 4 ½ miljoner individexempel som vi skall
jämföra. Vars och ens av våra egna liv är svaret på frågan om hur stor den
framtida pensionen kommer att bli.
Vi har försökt att i propositionen ge oss ut på svag is, nämligen genom att
göra en jämförelse. Vi har lagt in några viktiga förutsättningar i
jämförelsen. Vi måste jämföra med ett ATP-system som är reformerat men som vi
inte har kunnat redovisa någon finansiering till.
Vi har gjort så för att kunna visa hur det reformerade pensionssystemet skall
fungera. Vi har avslutat kap. 34 i propositionen med några individexempel,
några av de miljontals som finns.
Den inriktning som vi har haft från de fem partiernas sida är att vi har
försökt att konstruera ett pensionssystem som skall ge samma utrymme som dagens
pensioner. Därför blir mitt svar något vagt och öppet. Det går inte att ge
exakta besked på ett allmänt sätt. Inriktningen är att det skall bli ungefär
likvärdiga pensioner i de två systemen med en tillväxt på 2 %.
Ordföranden: Några ledamöter har begärt ordet. Men vi tar tre korta inledningar
till, och sedan följer utfrågningen. Nästa del skall handla om finansiell
stabilitet. Det gäller indexering, pensionsbehållning, följsamhetsindexering,
broms osv.
Hans Olsson: Jag företräder Konjunkturinstitutet, men är här i en dubbel roll.
Dels företräder jag Konjunkturinstitutet, dels har jag som expert varit med och
arbetat fram systemet i vissa delar vad avser den samhällsekonomiska
följsamheten.
Konjunkturinstitutet har i sina remissvar i olika sammanhang varit positivt
till det reformerade pensionssystemet och uttryckt att det är bra från
finansiell och samhällsekonomisk synpunkt att det införs.
Det nuvarande pensionssystemet är - som Hans Svensson har sagt - instabilt.
Det beror i första hand på att pensionssystemet är indexerat med prisindex,
dvs. basbeloppet som följer inflationen. Det gör att systemets finansiella
stabilitet är beroende av vilken real tillväxt det blir utöver inflationen. Vid
2 % real tillväxt är ATP-systemet stabilt, men vid någon annan tillväxt blir
det instabilt. Då kommer utgifterna att överstiga den ram som avgiftssatsen
ligger inom.
Det reformerade systemet är betydligt bättre därför att vi använder ett
realinkomstindex för att skriva upp pensionsräntorna och för att
följsamhetsindexera de utgående pensionerna. Det kvarstår likväl en viss
instabilitet som delvis sammanhänger med det faktiska valet av index. Man
väljer nämligen att indexera med realinkomster per person och inte
realinkomstsumman. Om antalet förvärvsarbetande människor ändras uppstår en
kvarvarande instabilitet i systemet. Om det skulle bli en omfattande utvandring
påverkas inte genomsnittsinkomsterna för dem som är kvar, däremot kommer
inkomstsumman som skall finansiera pensionerna att påverkas. Från
stabilitetssynpunkt hade det varit bättre att använda inkomstsumman som index.
Av andra skäl, att pensionerna bör stå i en rimlig proportion till
genomsnittsinkomsterna i samhället, har man som huvudlösning valt att ha
genomsnittsinkomsten som index.
Det finns en instabilitet till, nämligen medellivslängden. Om
medellivslängden ökar, följer visserligen delningstalet med. Men när väl
pensionen betalas ut ändras den inte. Delningstalet ger en följsamhet med en
betydande eftersläpning. För att eliminera risker för kvarvarande instabilitet
i pensionssystemet har man diskuterat idén med bromsen. Det är något som skall
utlösas om systemets samlade pensionsskuld blir för stor enligt någon
definition. Den samlade pensionsskulden i förhållande till inkomstsumman i
samhället kan bli för stor av de två skäl som ligger bakom kvarvarande
instabilitet, nämligen att befolkningsutvecklingen ställer till trassel - det
blir en minskning av befolkningen i förvärvsaktiv ålder och medellivslängden
för de redan pensionerade visar sig öka snabbare än det delningstal som har
tagits fram.
Utformningen av bromsen är ännu inte färdig. Men när den blir klar kommer det
reformerade systemet att bli så finansiellt stabilt som det någonsin kan bli
och förmodligen det mest finansiellt stabila systemet i världen. Det torde vara
få pensionssystem av denna storlek som är så finansiellt stabila som det
svenska kommer att bli.
Francisca Morrison: Jag företräder Riksrevisionsverket. Inför denna utfrågning
ombads vi belysa dels om det nya systemet blir finansiellt stabilt, dels om
infasningen av det nya systemet kommer att finansieras i samma utsträckning av
berörda generationer.
RRV:s synpunkter i det följande baserar sig på verkets remissyttranden. De
synpunkter som har tagits fram är av övergripande karaktär och berör vissa
aspekter som enligt vår mening fortfarande framstår som oklara. Vi överlåter
dock synpunkter på den tekniska utformningen åt experterna.
Den första frågan vi ombads belysa: Blir det nya systemet finansiellt
stabilt? Grundbulten i det nya systemet är, som ni alla vet, att det skall
finnas en stark koppling mellan systemets utgifter och intäkter. Utgående
pensionsförmåner kommer därför att följsamhetsindexeras för att garantera
systemets finansiella stabilitet.
Enligt vad som anges i propositionen kräver ATP-systemet en norm på 2,0 för
att klara den finansiella stabiliteten. För utbetalningarna inom det
reformerade systemet behövs en norm på 1,5. Regeringen föreslår i propositionen
att normen för följsamhetsindexeringen bör sättas till 1,6. Regeringens förslag
kan därför ses som en kompromiss mellan behovet av finansiell stabilitet ur
statsmakternas synpunkt och stabiliteten ur pensionstagarnas synpunkt. Enligt
RRV:s bedömning ger normen 1,6 en bättre förutsebarhet och finansiell
stabilitet än alternativförslagen som lades fram i departementspromemorian.
Mot bakgrund av den låga inkomsttillväxten Sverige har haft under de senaste
20 åren kan det finnas skäl att se över normen i framtiden. Ytterligare en
anledning till att se över normens storlek är att ATP-pensionärernas andel av
de totala pensionsutbetalningarna successivt kommer att minska efter år 2010.
Följsamhetsindexeringens effekter på statsfinanserna, de förvärvsaktiva och
pensionärskollektivet kan analyseras mer utförligt.
När det gäller finansieringsfrågor tänkte jag kort beröra den prognostiserade
kostnadsutvecklingen för garantipensioner och den inkomstgrundade pensionen.
Det förslag som regeringen lagt fram innebär en något modifierad version av
garantipensionen. Modifieringarna gäller dels garantinivåerna, som föreslås bli
högre, dels samordningen mellan garantipensionen och tjänstepensionen, som
föreslås slopas. Detta innebär att fler pensionärer kommer att kunna omfattas
av garantipensionen.
De ökade kostnaderna för garantipensionen beräknas kunna balanseras genom
besparingar inom ramen för den inkomstgrundade pensionen. Enligt vad som anges
i propositionen kommer utgiftsökningarna inom ramen för garantipensionen att
uppgå till ca 2 ½ miljarder kronor år 2010, medan besparingarna inom den
inkomstgrundade pensionen beräknas uppgå till ca 2 miljarder år 2010. År 2010
beräknas det finnas ett finansieringsunderskott om en halv miljard.
Enligt uppgift grundas beräkningarna på ett antagande om en årligt tillväxt
på 2 %. Även med ett antagande om 2 %, som historiskt sett kan ses som relativt
optimistiskt, finns det ett finansieringsbehov år 2010.
Om vi blickar tillbaka i tiden kan vi se att tillväxttakten de senaste 20
åren har legat under 0,5 %. Om vi antar att tillväxten inte kommer att avvika
nämnvärt från denna utveckling, kan vi förvänta oss att en allt större andel
personer kommer att behöva systemets grundskydd. Fler berättigade personer
medför naturligtvis ökade kostnader för garantipensionen. Enligt vårt sätt att
se på saken finns det således en risk för att utgiftssidan har varit
underskattad. Jag anser därför att det i den fortsatta beredningen borde ges
ett utrymme för att analysera finansieringsfrågan ytterligare med olika
antaganden om exempelvis tillväxt.
Vi ombads belysa en annan frågeställning, nämligen om infasningen i det nya
systemet kommer att finansieras i samma utsträckning av berörda generationer.
Vi avstår från att närmare kommentera den punkten i programmet.
För egen del hör jag till den generation som kommer att omfattas av det nya
pensionssystemet fullt ut. Jag har redan tecknat en privat pensionsförsäkring.
Ingrid Petersson: Detta är första gången jag representerar
Riksförsäkringsverket och talar om pensionsfrågorna. Jag har därför med mig
duktiga medarbetare som kommer att svara på mer detaljerade frågor och
förhoppningsvis rätta mig om jag inte riktigt har förstått vad verket
egentligen tycker.
I grunden är vi på Riksförsäkringsverket mycket positiva till det nya sy-
temet. Vi tycker att det ger betydligt bättre stabilitet än det nuvarande.
Jag tänkte här översiktligt beröra tre frågor, som i mycket kommer att
sammanfalla med vad som framfördes av Konjunkturinstitutet.
Vad gäller indexeringen har Riksförsäkringsverket i den tidigare beredningen
förordat ett s.k. summaindex. Det tar stor hänsyn till den samhällsekonomiska
utvecklingen och ger också en finansiell stabilitet genom att man här får med
in- och utvandring, nativitet och förändrat förvärvsmönster. Tas inte hänsyn
till detta och alla parametrar går ?fel?, kan pension och intjänade
pensionsrätter växa snabbare än avgiftsunderlaget, och buffertfonden tömmas. Vi
anser dock att den indexeringsmetod som har valts, genomsnitts-index,
tillsammans med en broms eller en stabilisator som reagerar på den
samhällsekonomiska utvecklingen, kan ge den avsedda finansiella stabiliteten.
RFV lägger stor vikt vid arbetet med att tekniskt konstruera bromsen. Vi vill
ha en automatbroms. Vi tror att ett system som är beroende av beslut i det
enskilda fallet inte har den förutsägbarhet och därmed den stabilitet som vi
skulle vilja se. En viktig fråga är att analysera hur känslig bromsen skall
vara. Med en broms med inte så stor känslighet måste det finnas en större
buffertfond. Med en känslig broms kan buffertfonden vara mindre. Vi välkomnar
att Socialdepartementet skall ta fram förslag som skall ut på remiss i oktober
för att fatta beslut till våren.
Slutligen det s.k. delningstalet. I propositionen föreslås att delningstalet
ligger fast för årskullen fr.o.m. 65 års ålder. Enligt vår mening skulle
stabiliteten i systemet öka om delningstalet kunde förändras även efter denna
tidpunkt om medellivslängden ökar eller minskar. Om trenden fortsätter med
ökade medellivslängder, kommer det att innebära dels att pensionerna blir för
höga, dels att det blir för många år som pensioner utgår - år som man inte har
räknat med när pensionerna beräknades. Åtminstone vi kvinnor lever numera till
över 80 års ålder. Vi får väl se hur det blir när flera av oss har nått den
åldern att vi kan utnyttja systemet - då kanske vi blir ännu mycket äldre.
Ordföranden: Då var de inledande föredragningarna klara. Vi övergår till en del
frågor.
Gullan Lindblad (m): Vi hörde av statssekreteraren att en del frågor återstår,
bl.a. en ytterligare avvägning av hur stor överföringen från AP-fonden till
statsbudgeten skall bli i framtiden.
Jag har fått många brev och telefonsamtal från pensionärer som tycker att AP-
fondens pengar är deras sparade pensionspengar. De har inte riktigt klart för
sig att det mesta går över statsbudgeten.
Finns det en risk för att den lilla buffertfonden som har beräknats kan bli
för liten? Finns det inte skäl att ytterligare avväga nödvändigheten av en
buffert utanför statsbudgeten?
Hans Svensson: Jag kan börja, men sedan vill jag be Ingemar Hansson från
Finansdepartementet att ge en kompletterande kommentar.
Vi har i propositionen försökt att redovisa detta med utgångspunkt i de
överväganden som redovisades i höstens departementsstencil i ärendet. Innan vi
gör den slutliga avvägningen av hur stor överföringen skall vara måste man ha
klart för sig hur bromsen skall utformas. De hänger intimt samman med varandra,
dvs. konstruktionen av bromsen och den slutliga utformningen av själva
buffertfonden.
Det har i materialet funnits en del diagram där man har försökt att grafiskt
beskriva olika förutsättningar för vad som skulle kunna ske. Jag vet inte om
Ingemar Hansson väljer att visa en bild eller att med ord mer utveckla
avvägningen av hur stor buffertfond som bör finnas för att ha en fortsatt
stabilitet, så att det går att säga till morgondagens pensionärer att det finns
pengar kvar till dem - vilket det kommer att finnas.
Det går alltid en mängd konstiga rykten i samband med stora förändringar. Vi
får ibland höra att på grund av konstruktionen med övergångsvisa
garantipensioner kommer dagens pensionärer med hög ATP att bli utan sitt
grundskydd när folkpensionen tas bort. När man läser hela textavsnittet i
direktiven till utredaren Siv Helmer förstår man att ryktet är konstigt. Tyvärr
finns det sådana rykten.
I direktiven står det att om en garantipension införs som avtrappas mot den
inkomstgrundande pensionen, kommer de som har höga ATP-pensioner att inte få
några garantipensioner. Därför skall den särskilda utredaren lägga fram förslag
på ett ekonomiskt skydd för även den gruppen.
På samma sätt finns det rykten - eller oro - som gör gällande att även med
det nya pensionssystemet kommer det inte att finnas pengar kvar. Därför vill
jag be Ingemar Hansson ge några ytterligare kommentarer på vägen.
Ingemar Hansson: Jag tänkte visa ett diagram som finns publicerat i en
departementsstencil från Finansdepartementet (se bifogat diagram).
Först och främst är tanken att det skall finnas en buffertfond även i det nya
systemet. Visserligen skall det ske en kompenserande överföring från AP-fonden
till statsbudgeten, men det är aldrig tal om att helt tömma AP-fonden. AP-
fonden skall finnas kvar i form av en buffertfond i det nya systemet.
Frågan är då hur stor AP-fonden skall vara för att fylla buffertfunktionen på
ett bra sätt. Titta på den heldragna kurvan. Den visar AP-fondens,
buffertfondens, utveckling mätt i fondstyrka. Fondstyrka är AP-fondens storlek
i förhållande till de årliga pensionsbetalningarna. Kurvan börjar på 3 ½. Det
betyder att AP-fonden består av 3 ½ gånger den årliga pensionsutbetalningen,
vilket för närvarande är 500 miljarder kronor. Den heldragna kurvan visar AP-
fondens utveckling för det fall att en engångsvis överföring görs av den
storleksordning som antogs i departementsstencilen. Den låg på drygt 300
miljarder kronor. Innebörden var att AP-fonden i dag har ungefär 700 miljarder
kronor. Då går det att ha en engångsvis överföring på drygt 300 miljarder
kronor. Kvar i AP-fonden fanns ungefär 400 miljarder. Då skulle fondstyrkan
börja på 3 ½.
Därefter har vi med hjälp av Riksförsäkringsverkets kalkyler för den framtida
pensionsutvecklingen och antaganden om tillväxt och ränta räknat ut hur
buffertfonden utvecklas i olika situationer. Den heldragna kurvan visar, enligt
min bedömning, det mest sannolika fallet med en avkastning på 4 % och en årlig
tillväxt på 2 %. Då ser man att buffertfonden ökar successivt, men i
förhållande till utbetalningen är den ungefär konstant.
Vi har gjort känslighetsanalyser med en svagare tillväxt och en sämre real-
avkastning. De prickade kurvorna visar således utvecklingen om tillväxten blir
svagare och avkastningen sämre. Då kommer AP-fonden att utvecklas mer negativt.
Men den räcker vid de här tillväxterna, ½ % tillväxt respektive 2 % avkastning.
Även i det fallet är buffertfonden efter denna överföring tillräckligt stor.
Allmänt sett är frågan om hur mycket som skall överföras från AP-fonden till
statsbudgeten en avvägning mellan å ena sidan önskemål om att ha en så pass
stor buffertfond att den räcker även under ofördelaktiga omständigheter och å
andra sidan hur pass stor belastning som kan skickas till statsbudgeten. Det är
en avvägning mellan de två aspekterna som måste göras. Det finns förslag i
departementsstencilen. Det finns än så länge inget förslag från regeringen till
riksdagen om exakt hur stor överföringen skall vara. Det blir en senare del i
beredningsarbetet.
Sigge Godin (fp): Jag skulle vilja gå tillbaka till Hans Svenssons inledning.
Han säger att det skall vara långsiktighet, stabilitet och god tillväxt för
systemet. Det är vi överens om i de fem partierna. Utöver vad vi i partierna
kan göra som har att försvara reformen, vilken strategi har regeringen för att
få förståelse hos svenska folket, inte minst ungdomarna? Vi hör
Riksrevisionsverkets representant säga att hon tecknat en egen
pensionsförsäkring. Man kan förstå hur ungdomarna resonerar. På vilket sätt
skall vi nå ut?
Jag har en fråga till Hans Olsson. Det är avgörande hur befolkningsprognosen
ser ut. SCB kom med en sådan prognos i januari. Om man utgår från den
prognosen, hur stabil är detta och kommer pengarna att räcka?
Hans Svensson: Om de anställda på Riksrevisionsverket har valt att skaffa sig
privata pensionsförsäkringar får de står för det enskilda ställningstagandet.
Frågan om hur man skall nå ut med informationen är central. Det nya
pensionssystemet ger en betydligt bättre möjlighet för den enskilda människan
att få en uppfattning om hon behöver komplettera sitt skydd eller inte.
Vi har under lång tid levt med en osäkerhet i det här landet om det över
huvud taget skulle bli ett reformerat pensionssystem. Det har lett till att
många människor, framför allt unga, inte har haft en tilltro till samhällets
möjligheter att svara för det grundläggande pensionsskyddet. Många har därför
vänt sig till de privata försäkringsbolagen och börjat med privat
pensionssparande. Det är inget fel att göra det. Tvärtom! Det kan vara en
utmärkt sparform.
Vi har visat att det kommer att vara kvar ett allmänt, sammanhållet
obligatoriskt pensionssystem även i framtiden. Vi har gjort en konstruktion som
gör att det kommer att finnas pengar kvar även när dagens unga blir
pensionärer. Men vi kommer att utforma det så att vi varje år kommer att få
information, direkt hem i brevlådorna, om den pensionsbehållning vi har, hur
mycket pengar som finns avsatta för just min egen pension utifrån det liv jag
har levt. Med hjälp av simuleringar och prognosinstrument framgår hur pensionen
kommer att utvecklas om jag inte gör några förändringar i mitt liv eller om jag
jobbar mer eller mindre. Med hjälp av pensionsprognoserna kan varje svensk
fråga sig om det jag får nu från det allmänna pensionssystemet, tillsammans med
de kompletterande avtals- och tjänstepensionerna, kommer att räcka till, eller
om jag är beredd att avstå från ytterligare konsumtion för att i stället ha ett
eget pensionssparande, som gör att jag får högre ekonomisk nivå att leva på när
jag blir gammal.
I dag vill jag påstå att många har ett bräckligt underlag för ett sådant
ställningstagande. Många gånger bygger pensionssparandet mer på oro än på
kunskap.
I fortsättningen kommer det att finnas människor som inser att det allmänna
pensionssystemet och tjänstepensionssystemet inte kommer att räcka till för att
ge dem den ekonomiska standard de vill ha när de blir pensionärer. Då måste de
skaffa sig ett eget skydd. Jag tror också att det kommer att finnas människor
som kommer att inse att de två systemen - det allmänna kompletterat med
tjänstepensionen - kommer att ge en rimlig trygghet vid ålderdomen. De kan då
investera pengarna eller konsumera dem på annat sätt.
Här har vi ett gemensamt ansvar, Sigge Godin, att se till att informationen
om systemet når ut, men också att förklara att både den politiska och den
ekonomiska stabiliteten är viktiga förutsättningar för människors sätt att
agera. Jag var inbjuden att prata på ett seminarium arrangerat av SPP och
Skandia. De hade gått ut och videofilmat på gatorna i Stockholm. De hade frågat
människor på gatorna om de trodde att de skulle få någon pension när de blev
äldre. Ju äldre människorna var, desto tvärsäkrare var de att de skulle få
någon pension. Ju yngre de var, desto fler sade att det inte skulle finnas
några pengar kvar åt dem när de blev gamla.
Detta är en oerhört viktig signal. Med en ung generation som inte litar på
detta, har vi i det politiska systemet ett stort ansvar. Det har vi tagit i och
med att propositionerna har lagts fram. Det kommer att finnas ett underlag för
ett generationskontrakt. Dagens unga kommer att betala de avgifter som behövs
för att klara dagens pensionärer, men det finns också pengar kvar till dem
själva.
Hans Olsson: Huvuddelen av beredningsarbetet som ligger bakom propositionen har
skett med SCB:s gamla befolkningsprognos som underlag. Nu har det kommit en
reviderad befolkningsprognos som är väsentligt mycket dystrare än den tidigare.
Prognoser är alltid prognoser. Det går an att ifrågasätta både den gamla
prognosen och den nya. Den nya innebär att de låga födelsetal som har funnits
under några år har dragits ut ganska långt fram i tiden. Man räknar med
tämligen låga födelsetal. Man räknar med en lägre invandring än tidigare. Till
råga på allt en ytterligare ökad medellivslängd jämfört med den gamla
prognosen.
Sammantaget betyder detta att påfrestningarna på pensionssystemet ökar, inte
minst om det gamla ATP-systemet behålls. Det saknar varje följsamhet i sådana
avseenden.
Det blir problem även i det reformerade systemet. Skulle de nya
befolkningsprognoserna realiseras innebär det att sannolikheten ökar för att
bromsen slår in. Med bromsen blir pensionssystemet stabilt. Men sannolikheten
för att det måste bromsas blir större.
Francisca Morrison: Mitt uttalande gjordes inte som företrädare för
Riksrevisionsverket utan som privatperson. Som privatperson anser jag att
reformeringen av pensionssystemet är såväl nödvändig som bra. Men det
reformerade systemet kommer att vara avgiftsbestämt och inte förmånsbestämt.
Det enda jag kan vara säker på är det jag kommer att betala in, inte det jag
kommer att få ut. Det beror på att systemet kommer att följa den
samhällsekonomiska utvecklingen.
För att öka den ekonomiska tryggheten på äldre dagar har jag valt att teckna
en kompletterande privatförsäkring. Det är inte ett utslag av att jag misstror
reformeringen av pensionssystemet.
Lennart Klockare (s): Hans Olsson talade mycket om bromsen. Jag skulle gärna
vilja att du kunde säga någonting om gasen som hänger samman med den delen.
Sigge Godin sade att det är viktigt med information, och jag delar den
uppfattningen. Har man från departementet och Riksförsäkringsverket några
närmare planer på hur det skall gå till att genomföra informationen och de
olika aktörernas roll i det hela? Det väl ingen som ifrågasätter hur viktig
informationen är och att det är en väldigt stor uppgift för oss.
Hans Olsson: Det skall som sagt också finnas en gas. Det här är frågor som inte
på något sätt är färdigutredda. I de diskussioner som har varit har det sagts
att det kan vara så att systemet måste bromsas under en viss period och
uppräkningen av pensionsrätter och pensioner således hållas tillbaka. Om det
har varit en sådan period och det sedan visar sig att det blir en period med
bättre samhällsutveckling, skall man ta tillbaka bromseffekten genom att man
gasar litet i stället på ett symmetriskt sätt. Det skall aldrig kunna ske en
gasning om det dessförinnan inte har varit en bromsning. Det tror jag är den
huvudlinje som för närvarande ligger fast. Utan broms ingen gas.
Ingrid Petersson: Vad gäller informationsfrågorna är det oerhört viktigt att
samhället går ut med en tydlig och enhetlig information. Vi är nu tre medlemmar
i socialförsäkringsfamiljen. Det är försäkringskassorna, Riksförsäkringsverket
och den nya premiepensionsmyndigheten. Vi håller nu på att arbeta med att ta
fram en gemensam informationsstrategi. En strategi som skall tala om hur
budskapet skall se ut och också definiera de olika rollerna.
Vi har också kommit så långt att vi gör väldigt konkreta planer och
kostnadsberäkningar på vad olika informationsinsatser kommer att kosta och hur
de skall genomföras. Vi kommer att återkomma till såväl regering som riksdag i
dessa frågor.
Hans Svensson: Ingrid Petersson sade ungefär vad jag hade tänkt säga. I det här
läget har vi valt att ställa en del krav och förväntningar på hur informationen
skall gå till i den framlagda propositionen. Vi vet också att det pågår ett
arbete mellan myndigheterna för att hitta lösningen. Utgångspunkten är nu att
få en sammanhållen information, även om vi nu har ett pensionssystem med olika
delar. För medborgaren är det ett pensionssystem med olika komponenter, och det
är viktigt att man får en sammanhållen information. RFV har ett särskilt ansvar
för att samordna den information som ges från försäkringskassan och
Premiepensionsmyndigheten.
Vi har också uttalat oss om vikten av kostnadseffektivitet och att man därför
hittar ändamålsenliga samarbetsformer mellan å ena sidan försäkringskassorna
och deras vitt förgrenade lokalkontorsnät och å andra sidan den lilla
expertmyndighet som Premiepensionsmyndigheten kommer att vara. Jag tror att man
säkert kommer att hitta en klok och väl avvägd teknisk lösning på
informationssamarbetet mellan myndigheterna.
Ulla Hoffmann (v): Vi har nu hört Hans Olsson säga att detta förmodligen är
världens mest finansiellt stabila system. Riksförsäkringsverkets Ingrid
Petersson säger att med tanke på systemet vore det bra om delningstalet kunde
förändras och fastställas för varje år. Faktum är att det finns individer bakom
detta. Vad vi har hört om hitintills är systemets betydelse för statsbudgeten,
men vi hör hört väldigt litet om individerna.
Jag skulle därför vilja ta upp frågan om garantipensionen. Den broms som det
talas om gäller såvitt jag förstår den inkomstgrundade pensionen. Om vi
fortsätter att ha en hög arbetslöshet kommer många människor att tvingas att
utnyttja garantipensionssystemet. Garantipensionen är synnerligen viktig för
låginkomsttagarna. Hur har man funderat vidare på vad som kan inträffa om det
skulle visa sig att kostnaderna för garantipensionen stiger och blir väldigt
höga och belastar statsbudgeten? Tänker man då införa någon form av reducerat
basbelopp som vid den tidigare överenskommelsen mellan partierna 1992? Jag
skulle vilja väcka frågan om garantipensionens betydelse för statsbudgeten och
framför allt för låginkomstpensionärerna.
Hans Svensson: Det finns inga sådana diskussioner som Ulla Hoffmann tar upp i
sin fråga, dvs. planer på att införa reduceringar av basbelopp i framtiden. Vad
vi har försökt göra är att konstruera en garantipension som ger ett skydd för
dem som har små inkomstgrundade ålderspensioner. Vi planerar inte heller,
framför allt inte från regeringens sida, för en fortsatt hög arbetslöshet. Vårt
mål är tvärtom att halvera arbetslösheten till sekelskiftet. Vi bedriver en
ekonomisk politik i syfte att öka sysselsättningen i landet.
Ulla Hoffmann (v): Det är inte bara regeringens mål att halvera arbetslösheten.
Ändå är det en hypotetisk fråga. Vi har talat så mycket om den finansiella
stabiliteten. Om garantipensionen växer och blir stor och belastar
statsbudgeten menar jag att det är en så viktig fråga att den måste diskuteras
framför allt i riksdagen. Den kommer självklart att påverka kostnaderna för
systemet. Man tvingas kanske göra någonting åt den.
Hans Svensson: Det förslag vi nu lägger fram bygger i våra ekonomiska kalkyler
på ett antal förutsättningar. Om vi under en 10-30-årsperiod skulle få
dramatiskt förändrade ekonomiska förutsättningar i det här landet är det
självfallet att de fem partier som har valt att ta ansvar för medborgarnas
ekonomiska trygghet på ålderns höst också måste sätta sig ned och diskutera vad
som skulle behöva göras.
Utgångspunkten är att vi i konstruktionen har valt att göra ett så autonomt
system som möjligt som har en anpassning till den samhällsekonomiska
utvecklingen och en anpassning till den demografiska utvecklingen. Skulle det
trots detta hända några stora dramatiska saker här i landet finns fem partier
beredda att ta ett fortsatt ansvar i den här frågan.
Gustaf von Essen (m): Avgiftsuttaget kommer väl inte att förändras jämfört med
nuvarande situation, dvs. storleken på avgiftsuttaget. Det är i stort sett
detsamma. När jag tittar på individexemplen, som Hans Svensson refererar till,
ser jag också att det inte blir så stor skillnad mellan vad man får ut med
dagens system och vad man skulle få ut med det reformerade systemet. Däremot
säger man att ATP-systemet kommer att braka ihop, men att detta system är
finansiellt stabilt. Då är det någonstans jag inte riktigt förstår logiken.
Om man betalar in ungefär lika mycket i fortsättningen som man har gjort
hittills och får ut ungefär lika mycket i pension i fortsättningen som man har
fått ut hittills, är det ena systemet finansiellt stabilt - det är ett uttryck
som vi har hört redan ungefär 200 gånger här i dag - medan ATP-systemet brakar
ihop. Kan du förklara det litet bättre, Hans Svensson, så att jag begriper?
Möjligtvis har jag missuppfattat något.
Hans Svensson: Skillnaden är, som jag försökte säga inledningsvis i mitt
anförande, att vi i det nya pensionssystemet knyter an utvecklingen av
pensionerna till löneutvecklingen och de förvärvsaktivas utveckling. I dag är
pensionerna knutna till prisutvecklingen i samhället. Det är den avgörande
skillnaden. Sedan har vi dessutom ett delningstal som hanterar den demografiska
situationen.
Detta innebär helt enkelt: Går det bra för Sverige, och går det bra för
löntagarna, går det också bra för pensionärerna. Men går det dåligt för Sverige
och dåligt för löntagarna får också pensionärerna vara med och dra ned. Det är
en del i det generationskontrakt som det reformerade systemet innehåller.
Genom att man knyter systemet till löneutvecklingen följer pensionerna med
och skrivs upp om vi har en tillväxt i samhället. Även taket i pensionssystemet
följer med i inkomstutvecklingen. Vi har också en premiepensionsdel i systemet.
Räntan i den delen kommer att vara den avkastning man har på sitt sparade
kapital. Beroende på hur det kommer att utveckla sig kommer också det att kunna
vara en positiv faktor för de slutliga pensionsnivåerna.
Sammantaget finns det flera olika delvariabler som leder till att vi ändå kan
säga att vi får ungefär motsvarande pensionsnivå även i det nya
pensionssystemet. Framför allt finns det en stabilitet inbyggd i systemet.
Ordföranden: Är Gustaf von Essen mer övertygad nu?
Gustaf von Essen (m): Jag tror självfallet på Hans Svensson, och det har jag
alltid gjort! Dock inte när det gäller att få ned arbetslösheten.
Hur det än är tror jag att detta är frågor som människor ställer sig rent
logiskt. Det är klart att det ändå måste bli så att pensionerna, om man ser
tillbaka på den tillväxt som har varit, i framtiden blir lägre. Slutpensionen
blir lägre, om man ser tillbaka. Risken är att man nästan får en permanent
broms. Det hänger som sagt på tillväxten. Det är den avgörande frågan.
Ordföranden: Det finns ingen ytterligare kommentar till Gustafs fråga från
någon?
Ingemar Hansson: Jag kanske kan komplettera. Det är riktigt som Gustaf von
Essen säger att det totala avgiftsuttaget är oförändrat. Men i reformen ingår
också att man styr om avgifterna från statsbudgeten in i pensionssystemet.
Pensionssystemet blir stabilt genom att inom ramen för ett totalt sett
oförändrat avgiftsuttag en större andel av avgiftsinkomsterna tillförs
pensionssystemet. Det belastar i princip statsbudgeten.
Därför är det som Hans Svensson har sagt. Den totala avgiftsnivån är
oförändrad avseende summan av de avgifter som går till staten och de som går
till pensionssystemet, samtidigt som pensionsnivåerna är ungefär desamma som
vid bibehållen ATP och 2 % tillväxt. Orsaken till att buffertfonden klarar sig
medan AP-fonden skulle ha tömts i frånvaro av en reform är just att man
kanaliserar om avgiftsinflödet så att avgifterna i högre grad går till
pensionssystemet. Därför går ekvationen ihop.
Gustaf von Essen (m): Det gör den väl då. Men varifrån och vart kanaliserar man
om avgifterna? Någonstans blir det ju ett penningtapp.
Ingemar Hansson: Som jag nämnde går flödet från statsbudgeten till
pensionssystemet. Totalt sett kommer statsbudgeten att belastas jämfört med ett
läge utan reform.
Gustaf von Essen (m): Det blir med andra ord höjda skatter.
Ingemar Hansson: Inte nödvändigtvis. Olika partier har olika linjer i det
avseendet.
Ordföranden: En sista fråga innan pausen.
Karin Wegestål (s): Jag har några frågor. Detta med stabiliteten låter väldigt
bra. Den stabiliteten fungerar på samhällsplanet, dock inte på individplanet.
Det blir pensionärerna som blir den grupp som kommer att reglera den svenska
ekonomin med sin egen pensionslapp. Jag undrar om de kommer att uppleva den
stabiliteten som väldigt positiv när de inte kan beräkna hur mycket de faktiskt
får ut i pension. Skulle man dessutom följa förslaget att justera också
delningstalet kommer detta att slå igenom ännu mer.
Jag har läst remissvaren på pensionsförslaget. Det är anmärkningsvärt hur
många tunga instanser som har haft grava anmärkningar mot beslutsunderlaget.
Jag ställer mig helt bakom dem. När det gäller resonemanget att man inte kan
jämföra med ATP-systemet, eftersom det skulle braka samman om man hade en
tillväxt som var lägre än 2 %, har vi ju haft en tillväxt som varit lägre än
2 %, och det har inte brakat samman.
Däremot gör man i prognoserna en kolossalt positiv bild av framtiden. Jag är
glad för det. Jag ställer gärna upp på 2 % i tillväxt i 40 år. Det tycker jag
skulle vara lugnt och bra. Så skulle vi kunna arbeta mycket lugnt i riksdagen.
Men jag ifrågasätter om det är rimligt att göra sådana jämförelser.
Sedan är det en sak till som jag undrar över. Man säger att ATP-systemet
skulle bli så dyrt vid låga tillväxter. Hur dyrt blir egentligen det här
systemet? De pengar man har beslutat skall gå in som avgifter omfattar det
allmänna systemet plus premiereserven. Det finns massor av saker som inte är
finansierade. I dag har vi en rejäl summa i AP-fonderna , och man diskuterar
hur man skall fördela den till statsbudgeten för att betala underskottet. Men
hur blir det sedan?
Man kan säga att 76 miljarder går statskassan back med det nya systemet. Vem
skall betala det? Det kommer naturligtvis att ske med avgifter eller skatter
när AP-fonden är använd. Det framkommer inte.
Ordföranden: Karin, du får samla ihop dig nu.
Karin Wegestål (s): Jag måste gå, eftersom jag skall på ett
utskottssammanträde. Jag hoppas att jag får tala färdigt. Jag är den enda i
opposition mot detta system som finns i det här parlamentet.
Argumentet att man inte kan komma med förslag vad gäller efterlevandepension,
förtidspension och bostadstillägg för pensionärer för att man inte har fattat
beslut om hela systemet håller inte. Ett sådant viktigt system borde väl
skattebetalarna ha rätt att få se i sin helhet innan beslutet fattas. Sedan
marginaleffekterna.
Ordföranden: Nu får jag avbryta dig, Karin.
Karin Wegestål (s): Förlåt. Jag vill gärna tala om marginaleffekterna, eftersom
Riksrevisionsverket tog upp den frågan. De blir högre i det nya systemet. Man
måste tjäna mer än 17 000 kr för att få mer i grundpension.
Ordföranden: Tack skall du ha. Inga anföranden. Kan Hans Svensson kommentera
Karin Wegestål?
Hans Svensson: Jag uppfattade inga direkta frågor från Karin Wegestål utan mer
reflektioner över det förslag som regeringen och de fyra andra partierna har
lämnat.
För att knyta an till det Karin Wegestål tog upp på slutet om
skattebetalarnas rättighet att få ta del av en helhet är det helt enkelt så,
att när man skall göra en så omfattande reformering av ett pensionssystem som
detta innebär kan man inte vänta in att precis alla frågor skall vara totalt
beredda och sedan lägga fram en enda proposition vid ett enda tillfälle. Det
fordras att man gör det i takt.
Vi har utgått från ett principbeslut som riksdagen ställde sig bakom år 1994.
Med det som ledstjärna har sedan genomgången gjorts. Vi har följt en uppbyggd
tidsplan som har inneburit att vi först gör färdigt förmånssystemet och
underställer det riksdagen. Därefter kan de särskilda utredare som har till
uppgift att harmonisera och anpassa de övriga reglerna ta del av riksdagens
ställningstagande för att sedan komma fram med de slutliga synpunkterna.
Det har inte varit möjligt att hantera frågan på det sätt som Karin Wegestål
hade önskat. Jag kan också inse att det hade varit värdefullt om det hade varit
teoretiskt och tekniskt möjligt. Men så är alltså inte fallet. Under 1998 och
1999 kommer svenska folket att kunna ta del av förslag som i sin helhet
beskriver hur ett nytt pensionssystem ser ut. Jag tycker inte att det är fel
att invänta den tiden. Det rör sig i varje fall om en sammanhållen tid från nu
i april 1998 till hösten 1999. Då skall Sveriges riksdag kunna ta ställning
till ett helt komplett pensionssystem.
Ordföranden: Det blir då i hygglig tid innan det träder i kraft, dessutom.
Hans Svensson: Ja.
Ordföranden: Då föreslår jag en kaffepaus på 20 minuter.
Ordföranden: Vi kan konstatera att vi ligger litet efter i tid, men å andra
sidan märker vi att avsnitten flyter ihop något, så vi skall säkert hinna med
allt till kl. 12 ändå.
Vi går nu över till frågan om den finansiella infasningen; AP-fonden och
utgifter på statsbudgeten. Först blir det inledningar om tre minuter. Lennart
Nilsson från AP-fonden, som representerar första-tredje fondstyrelserna börjar.
Han skall sedan avvika, men en medarbetare blir kvar. Varsågod!
Lennart Nilsson: Tack, herr ordförande. Ärade ledamöter! Anders Rahmn kommer
att hjälpa till med att svara på frågor. Han är planeringschef i AP-fonden.
Jag har mer allmänna synpunkter, och inte så särdeles mycket att framföra.
Men jag har ändå en del viktiga saker.
Första, andra och tredje fondstyrelserna har i sitt remissvar på
departementspromemoria 1998:7, AP-fonden och det reformerade
ålderspensionssystemet, förordat en engångsöverföring av medel från AP-fonden
till statsbudgeten med motivet att detta skulle skapa en mer tydlig
gränsdragning mellan det autonoma ålderspensionssystemet och statsbudgeten.
Därmed skulle AP-fondens roll som finansiell buffert inom
ålderspensionssystemet renodlas. En viktig förutsättning för en sådan
engångsinleverans är att fonden får stora frihetsgrader vid inleveransen, dvs.
att man kan leverera statspapper, bostadsobligationer etc.
Men AP-fonden riktade också kritik mot att mer detaljerade och säkra kalkyler
som belyser just de ekonomiska effekterna av reformen saknades. Vad händer
t.ex. om den förväntade livslängden ökar? Vi har ju talat om detta tidigare här
på morgonen, och då anfördes en del synpunkter. Remissinstansernas kritik på
den här punkten har gjort att regeringen nu inte lägger fram förslag om något
exakt belopp, utan avsikten är såvitt jag förstår att med utgångspunkt i en
övergångsvis överföring nu fastställa en större överföring senast hösten 1999.
Utformningen av den finansiella infasningen, dvs. hur mycket medel som kommer
att överföras från AP-fonden till statskassan, är naturligtvis en väldigt
viktig förutsättning för fondens verksamhet. Det är ju också den som ger
fondens initiala storlek.
Men det finns också andra viktiga förutsättningar, och det är dem jag vill
peka på tillika. De behövs för att AP-fondens förvaltning långsiktigt skall
kunna bli så effektiv som möjligt. Det gäller fondens organisation. Jag talar
om antalet fonder. Detta har ju också varit uppe till diskussion. Jag talar
också om placeringsreglerna. Det är utomordentligt viktigt att dessa läggs
fast. Under det senaste året, och mer intensivt nu under våren 1998, har det
förts politiska diskussioner om dessa frågor. Men det hela har tyvärr inte fått
sin lösning.
Jag menar att det är rimligt att AP-fonden reduceras när ett mer finansiellt
stabilt pensionssystem kommer att sjösättas. Hur mycket är som sagt osäkert,
och det beror också på om en broms i indexeringen införs och hur denna broms i
så fall ser ut. Jag vill gärna säga att bromsen är en tilltalande mekanism för
att säkerställa just det autonoma i pensionssystemet. En kraftig reducering av
AP-fonden minskar enligt min mening avsevärt behovet av att dela upp
förvaltningen i flera oberoende fonder. Jag tycker att det är viktigt att peka
på att kapitalförvaltning har sina stordriftsfördelar, och att AP-fonden
internationellt sett inte blir så märkligt stor om kapitalet reduceras.
En annan viktig förutsättning för fonden, dvs. första, andra och tredje
fondstyrelserna, är att den får större möjligheter än i dag att på ett
flexibelt sätt agera på både den svenska och den internationella
kapitalmarknaden. Det innebär enligt min mening att fonden måste få möjlighet
att placera i fler tillgångsslag - också i aktier. Allt detta skall ske i syfte
att få en så hög avkastning som möjligt, givet de krav som i övrigt ställs på
fonden. Målet är att fonden på ett så effektivt sätt som möjligt skall uppfylla
sin roll som buffert inom ett autonomt ålderspensionssystem.
Herr ordförande! Om jag skall summera det hela finns det enligt min mening
tre särskilt viktiga förutsättningar för att AP-fonden effektivt skall kunna
fullgöra sin roll som buffert:
Den första är att man har tillräcklig initial storlek på AP-fonden.
Den andra är att fonderna inte är för små, och att de bör vara få.
Den tredje är att det blir flexibla placeringsregler.
Möjligen skulle man också kunna tillägga en fjärde förutsättning, nämligen att
bromsmekanismen får ett bra utseende.
Förutsättningarna beror delvis av varandra. Det är viktigt att man kan
hantera dem i ett sammanhang. Det är inte bra att det hela drar ut på tiden.
Min förhoppning är att ett förslag i alla dessa frågor och med bred politisk
förankring kan läggas fram i sådan tid att regler om en reformerad AP-fond kan
träda i kraft senast vid utgången av detta århundrade. Tack, herr ordförande!
Ordföranden: Tack så mycket. Då går ordet till Thomas Franzén,
Riksgäldskontoret.
Thomas Franzén: Tack, herr ordförande. Vi har tidigare hört att det nya
systemet innebär en betydande merkostnad för statsbudgeten. Utan någon typ av
kompensation innebär detta att Riksgäldskontoret skulle gå ut och låna stora
belopp på marknaden för att sedan föra över pengar i en fond som byggs upp till
onödigt stor storlek. Pensionsfonden skulle så att säga byggas upp med hjälp av
lånade medel.
Stora bruttobalanser kan inte vara grunden för trygghet i pensionssystemet,
utan den tryggheten måste baseras på robusta regler. Det finns inget
pensionssystem som kan garantera mycket bra pensioner om den ekonomiska
utvecklingen blir dålig - det vill jag tillägga. Bruttobalanser - stora AP-
fonder i kombination med stor upplåning - är en dålig affär för staten.
Upplåning är som regel dyrare än placeringar. Den finansiella idén med staten
är egentligen inte att syssla med upplåning för finansiell placering.
Därmed bedömer vi att det är rimligt att se över hur mycket som kan behövas
för att AP-fonden skall sköta sin roll som buffert i systemet. Med ett
intervall på 300-350 miljarder kronor innebär det, om man lägger sig i den övre
delen, att man tar hand om kanske hälften av merkostnaden som läggs på
statsbudgeten. Av statsfinansiella skäl är det bra att man ser till att
överföringen blir så stor som möjligt.
Vi argumenterar i vårt remissvar på samma sätt som Lennart Nilsson för att
det är viktigt att se till att formen på det hela blir distinkt och klar.
Rollfördelningen mellan pensionssystemet och statsbudgeten måste bli tydlig.
Drar man ut på detta över tiden kommer jämförelser och mål för överföringen att
bli mer och mer diffusa, och diffusa mål skapar inte trygghet.
Kan då de finansiella marknaderna ta hand om en sådan här stor amortering på
statsskulden som det blir fråga om? Vi bedömer att det inte är några problem
för marknaderna. Den reaktion vi har fått på de förslag som har lagts fram har
visat att marknaden tar detta med lugn och insikt - och det är inte alltid man
kan säga det om finansiella marknader i dessa dagar.
Jag tror att det finns skuldskötselåtgärder som kan se till att vi håller
uppe likviditeten på ett rimligt sätt i statspappersmarknaden. Det innebär
alltså inga problem. Vi får komma ihåg att svensk ekonomis stora välsignelse
inte är att vi har en hög statsskuld, utan snarare att vi vinner på att ha en
statsskuld som är mer rimlig.
Den aspekt som Lennart Nilsson tog upp, nämligen reglerna för AP-fonderna, är
väsentlig när det gäller likviditeten. Som det är nu är AP-fonderna en koloss
som är svår att släppa fri därför att den är så stor. Om man får ned AP-
fonderna till en rimligare nivå kan man ge dem större frihet utan att de på
något sätt stör marknaden. Då kan de också bidra till likviditeten.
När det gäller infasningsproblemen trycker vi också på en annan sak i vårt
remissvar, nämligen hur det hela ser ut för dem som skall placera sina
premiereserver. Vi pekar på det stora informationsproblemet. Det handlar inte
bara om att informera om hur mycket pension man får, utan också om hur man ser
till att människor får en överblick och en information om finansiella marknader
och avkastning framöver. Det är väldigt viktigt och akut att man nu sätter i
gång med detta, så att man inte får en infasning som innebär att man i huvudsak
ägnar sig åt marknadsföring. Det viktiga är att ha en folkupplysning som gör
att människor är komfortabla med det som de har gjort, även om t.ex.
aktiemarknaderna skulle skaka till rejält framöver. Tack så mycket!
Ordföranden: Tack. Det var intressant. Då har vi Ingrid Petersson.
Ingrid Petersson: Tack, herr ordförande. Liksom de två tidigare talarna är vi
positiva till överflyttningen av medel från AP-fonden till statsbudgeten. Vi
tycker att man därigenom får den önskvärda tydligheten i skillnad mellan det
oberoende socialförsäkringssystemet och det som skall finansieras via
statsbudgeten. Vi är också för att detta sker engångsvis.
Vi inser att det är fråga om att hitta en balanspunkt som bl.a är beroende av
hur mycket man behöver i statsbudgeten för att inte belastningen skall bli
orimligt stor. Men vi tycker också att man skall ägna betydande uppmärksamhet
åt hur mycket pengar som måste finnas kvar i AP-fonden. Man måste då bl.a.
studera den demografiska utvecklingen och göra känslighetskalkyler på detta.
Det här har också en stark koppling till hur den s.k. bromsen konstrueras. Vi
tycker alltså att infasningen och frågan om hur stort belopp som skall
överföras skall övervägas tillsammans med bromsen.
I det här sammanhanget vill jag ta upp en annan fråga. Många kanske tror att
slutet blir den 8 juni, då beslutet fattas. Vi skulle vilja säga att det blir
början. Det är nu som systemet skall sättas i sjön, och det är nu som
allmänheten skall få informationen. Det är nu som administrationen skall
handlägga det hela på Riksförsäkringsverket, på försäkringskassorna och på PPM.
Det är också nu som allmänheten skall börja göra sina val.
På RFV bedriver vi i dag ett omfattande förberedelsearbete. Detta är
tillsammans med 2000-omställningen vår mest prioriterade uppgift. Vi håller på
att konstruera ett nytt IT-stöd. Vi hoppas att vi inte bara skall ha världens
modernaste pensionssystem, utan också världens modernaste IT-stöd. Vi har nu
fått vår första s.k. pilot eller modell av detta. Den fungerar bra, vilket
känns väldigt roligt. Detta finansieras med lån från riksgälden.
Andra viktiga saker som vi håller på med nu är att utforma
informationsstrategin och att identifiera, försöka skaffa och vidareutveckla
den kompetens som behövs både inom RFV och på kassorna.
Redan under 1999 kommer vi in i driftsfasen. Det är då som allmänheten skall
informeras om sina pensionsrätter m.m. Många människor berörs av detta, och
kostnaderna blir därför stora. Bara ett utskick kostar omkring 30 miljoner
kronor - av det kan man få en känsla av projektets storlek!
Av propositionen framgår att RFV och kassorna skall få disponera 40 miljoner
kronor årligen under 1999 och 2000 för det nya pensionssystemet. Vi inom RFV
håller nu på att planera och analysera vilka uppgifter som måste utföras. Vi
håller på att titta på olika ambitionsnivåer, och vi ser efter vad som kan
rymmas inom våra budgetar. Vi tror att de här frågorna är oerhört viktiga för
att systemet skall kunna få det genomslag och kunna administreras på det sätt
som jag tror alla önskar. Vi kommer att återkomma i de här frågorna till
regeringen och till er i riksdagen.
Ordföranden: Tack så mycket. Avstår Francisca Morrison, eller vill du göra
någon kommentar?
Francisca Morrison: Jag avstår, eftersom föregående talare på ett bra sätt har
uttryckt det som vi tänkte säga, nämligen att överföringen bör ske och att den
bör ske engångsvis. Man bör avvakta med fastställandet av beloppet till dess
att en mer djupgående analys av AP-fondens finansiella utveckling har gjorts.
Ulf Kristersson (m): Vi får backa ett steg. Jag vinkade redan före kaffepausen.
När fem partier står bakom en sådan här överenskommelse som de facto redan är
beslutad om blir det hela något självberömmande. Det är lätt hänt, och det får
vi kanske leva med. Man kanske inte behöver dela Hans Svenssons i mina ögon
litet sockrade bild av ATP:s historia för att tycka att det är bra att ATP nu
ersätts av någonting annat.
Vi talar mycket om den finansiella stabiliteten i dag. Den fråga som
intresserar mig är att den låga tillväxten som annars blir ett problem för
staten inte längre behöver bli det i det nya och stabilare systemet. Men
fortfarande kan den bli ett stort problem för de enskilda människorna. Låg
tillväxt leder till låga pensioner. På en enda punkt delar jag Ulla Hoffmanns
analys, dvs. att systemet inte skall vara finansiellt stabilt bara för staten.
Det är i varje fall inte den enda intressanta frågan i sammanhanget.
Finansiell stabilitet även för enskilda människor är väl så intressant, i
varje fall just för de flesta enskilda människor.
Den fråga jag har tror jag i första hand vänder sig till RRV eller KI.
Historiskt sett har ju tillväxten på premiepensioner varit väsentligt högre än
på de pengar som stoppas in i ett fördelningssystem. Det finns inget skäl att
misstänka att den skillnaden inte kommer att fortbestå. I det nya systemet
kommer 2,5 % att gå till premiereserver och 16 % till ett fördelningssystem.
Min fråga är: Hur påverkas det vi diskuterar i dag, dvs. den finansiella
stabiliteten för staten, om en framtida riksdag dramatiskt skulle öka
premiereservdelen i det nya pensionssystemet?
Hans Olsson: Om man i en framtid ökar premiereservdelen i systemet blir det
förstår mindre pengar kvar i fördelningsfonden, dvs. AP-fonden. Det behöver
inte nödvändigtvis betyda någon förändring på lång sikt i pensionsnivåerna. Men
det blir ett problem för AP-fonden, i och med att den får mycket mindre
inkomster samtidigt som dess utbetalningar under lång tid kommer att vara
opåverkade. Där uppkommer nog ett problem som jag ännu inte riktigt
överblickar. Det kanske någon annan gör.
Thomas Franzén: Jag överblickar det inte heller, men jag tror att
grundproblemet är detta: Ökar man premiereservdelen måste man också, om man
skall få det hela stabilt, se till att de pensioner som beror på avkastningen
också ökar. Då måste man göra någonting när det gäller förmånen i den andra
delen. Det handlar alltså om en rejäl pensionsreform.
Hans Svensson: Fördelningen av de 18,5 procenten, där 16 % går till en
fördelningspension och 2,5 % till en premiepension, är inte skönsmässigt vald.
Den är vald utifrån de kända fakta vi har, dvs. det pensionsåtagande som finns
i dag och den demografiska framskrivningen. Det innebär att vi under en lång
tid framöver kommer att behöva intäkter motsvarande de 16 procenten till
fördelningssystemet för att detta skall vara ekonomiskt stabilt. Skulle man
inom ramen för de 18,5 procenten göra dramatiska förändringar av relationstalen
innebär det att man medvetet underfinansierar fördelningspensionerna, och då
kan man inte längre påstå att man har ett finansiellt stabilt system. Om man
däremot skulle vilja öka premiereservandelen av andra skäl kan man förstås
tillföra systemet mer pengar och i så fall lägga dem i premiereserven. Det är
också en möjlighet. Men så länge vi talar om de 18,5 procenten har vi inte
några stora manöverutrymmen i relationen mellan det som går till
fördelningspension och det som går till premiereserv, om vi vill att det skall
finnas en ansvarsfull finansiering för fördelningspensionen.
Carin Lindgren: Jag vill kommentera det här med finansiell stabilitet för
individen kontra för staten. Frågan är om det är kontra. Man har beslutat att
ha ett slutet pensionssystem, åtminstone vad gäller ålderspension, i den mån
det går, och därför måste man ha indexeringen. Men en finansiell instabilitet
för staten, vilket man har i ATP-systemet, innebär alltså skattefinansiering,
och då är det också den enskilde individen som betalar. Alternativet är en
upplåning, som också i slutändan den enskilde individen betalar - troligast de
förvärvsaktiva, men även de blir ju pensionärer så småningom. Det finns en
tendens att se på pensionärer som en sluten grupp i dag, men förhoppningsvis är
vi alla på väg mot den kategorin.
Ordföranden: Vi samlar nu ihop några frågor. Först Lennart Klockare.
Lennart Klockare (s): Tack, herr ordförande! Lennart Nilsson nämnde i sitt
anförande att det är viktigt att mekanismen för bromsen får en bra utformning.
Hittills har vi pratat om faktorer som hög medellivslängd och en stor
utflyttning från landet. Men vad har AP-fonden för uppfattning i övrigt? Vilka
ytterligare faktorer eller mekanismer kan påverka bromsen?
Gullan Lindblad (m): Det var intressant att höra att representanter från såväl
AP-fonden som Riksgälden förordade en engångsvis överföring, till skillnad från
andra åsikter jag har fått mig till dels. Detta visar hur viktigt det är med
fortsatta övervägningar här. Det är viktigt också för utskottet att tänka på.
Men jag har en konkret fråga: När man talar om större frihet och flexibla
placeringsregler, vad menar man i klarspråk med detta? Är det så att ni vill ha
större frihet att placera i aktier, kanske också på utlandsmarknaden?
Lennart Nilsson: När det gäller bromsmekanismen, som Lennart Klockare frågade
om, har vi i och för sig inte uttalat någonting om precis hur denna skulle se
ut. Det jag sade var, och det vill jag stryka under, att det är viktigt att den
kommer med i det här systemet. Först då kan det bli ett autonomt
pensionssystem, enligt min mening. Därför är det viktigt att den kommer med.
Jag har kanske inga ytterligare faktorer jag vill tillägga, men det här behöver
förstås tänkas igenom.
När det gäller Gullan Lindblads fråga är min syn att det är utomordentligt
viktigt att sprida placeringarna så att de inte bara hamnar i Sverige utan
också utomlands. Allt detta utgår ju från tanken och tesen att målet är att se
till att få den bästa möjliga avkastningen. Då behöver man agera över flera
marknader och även med alla möjliga tillgångsslag, dvs. inklusive aktier. I dag
har vi ett antal restriktioner, och min syn är att man bör ta bort så många som
möjligt av dessa. Har jag förstått det arbete som pågår mellan de fem partierna
här rätt är det sådana tankar som vägleder arbetet, och det gläder mig.
Ordföranden: Du berörde AP-fondernas organisation. Önskar du också färre fonder
än dagens?
Lennart Nilsson: Det jag närmast tänkte på var att det i diskussionen har
framförts åsikter om en uppdelning i snarast fler fonder. Min allmänna
reflektion gällde att det är viktigt att tänka på att vi mer och mer rör oss
mot en internationaliserad värld där vi är ganska små. Vi kommer från AP-fonden
att placera mer av tillgångarna utomlands, och i så fall - om man tar en stor
andel av vårt kapital - är vi inte särdeles stora i internationell mening. Jag
vill att detta skall vara med i de överväganden man gör framöver, så att man
inte onödigtvis till slut hamnar med, som jag menar, alldeles för små fonder.
Det finns vissa storleksfördelar, och det bör man tänka på och ta med när man
resonerar om hur många fonder som behövs. Jag tror kort sagt att man skall
varna för att ha för många.
Thomas Franzén: Det finns olika aspekter på flexibilitet och frihet här. En
viktig sak från penningmarknadssynpunkt är att fonderna i dag är så stora att
om de skulle förändra sina positioner rejält skulle de påverka marknaden
väldigt kraftigt. Därför är det bra att ha en rimlig storlek på fonder och
decentralisering av fonder, så att man kan agera friare utan att de var för sig
stör marknaden som de skulle göra om de agerade på det sättet i dag. Har de
större frihet att agera får vi en bättre fungerande likviditet på
penningmarknaden.
När det sedan gäller utlandet och aktier tänker jag inte lägga mig i det. Jag
tycker rent långsiktigt att ett inslag av aktier i ett sådant här system är
rimligt, men här är det också fråga om storlek på fonderna och andra aspekter.
När det gäller utlandet är dock detta viktigt att komma ihåg: Om vi har väldigt
stora AP-fonder som Riksgäldskontoret lånar till på den inhemska marknaden, och
dessa fonder sedan går ut och placerar väldigt stora belopp i utlandet och
växlar till utländsk valuta, blir det en konstig situation. Även från den
utgångspunkten är det viktigt att få ned dimensionen på AP-fonderna så att de
inte är för stora.
Ordföranden: Låt mig följa upp med en fråga till Thomas Franzén. Du var inne på
den finansiella marknadens reaktioner om man gör en avbetalning av statsskulden
på säg 300 miljoner. Du var inte bekymrad?
Thomas Franzén: Jag är inte alls bekymrad. Jag tycker att det vore bra att få
ned storleken på statsskulden. Det som eventuellt kunde ha bekymrat marknaderna
är frågan vad man gör med bostadsobligationer, om det blir en obalans på den
marknaden. Men av det förslag som lades fram och de förklaringar som knöts till
detta insåg man att det inte fanns någon anledning till oro för
bostadsaktiebolagens finansiering. Den enkla förklaringen är att om vi på lång
sikt lånar mindre finns det någon annan som kan låna mera utan att det stör
marknaden.
Ragnhild Pohanka (mp): Jag skall inte gå in på vårt system med en grundpension
lika för alla, utan jag vill fråga om det här förslaget. En nyckelfråga är om
det är realistiskt att, som förutsätts i propositionen, räkna med att
garantipensionen bara skall prisindexeras medan den inkomstgrundade pensionen
skall följa inkomstutvecklingen. Det kan ju bli en väldig diskrepans här,
beroende på utvecklingen inom Sverige.
Hans Svensson: Den bedömning vi har gjort grundar sig på följande tankar, litet
fritt utvecklat. I det nya pensionssystemet skall ju alla tjäna ihop till en
inkomstgrundad ålderspension. Det skall alltså inte längre vara ett fast
grundbelopp i botten, som dagens folkpension utgör, utan alla skall tjäna ihop
till sin inkomstgrundade ålderspension. Men för de människor som av olika skäl
inte tjänar ihop någon inkomstgrundad pension alls, eller en väldigt låg sådan,
har en garantipension konstruerats och föreslås införas. Denna garantipension
skall utgöra det yttersta skyddet för de människor som inte har kunnat få ihop
en tillräckligt hög egen inkomstgrundad pension.
Vi har gjort bedömningen att eftersom kostnaden för garantipensionen skall
ligga på statsbudgeten, och därmed indirekt på skattesystemet - den skall
alltså finansieras med de avgifter som tas in till statsbudgeten - är det också
rimligt att man från den politiska sidan kan påverka storleken och
utvecklingen. Hade vi valt att också följsamhetsindexera garantipensionen med
samma typ av inkomstindex som gäller för den inkomstgrundade ålders-pensionen
hade det alltså, vid en situation med en låg tillväxt, kunnat bli en automatisk
nedskrivning av nivån på garantipensionerna. Då hade man alltså inte fått
kompensation för prisökningen. Det är den typen av resonemang som ligger bakom
att garantipensionen är prisindexerad. Den skall kunna vara följsam mot
prisutvecklingen och inte mot löneutvecklingen, och därför är det skilda
finansieringskällor för inkomstgrundad pension och för garantipension.
Ragnhild Pohanka (mp): Jag har bara en kort följdfråga. Om det blir en motsatt
utveckling kommer ju skillnaden mellan pensionerna att öka. Garantipensionen
kommer då att bli väldigt litet värd. Kommer vi att få ett tillskott till den
då? Har man planerat eller tänkt i den riktningen? Så blev det ju med
folkpensionen.
Hans Svensson: Som jag sade är utgångspunkten att vi alla skall tjäna in en
inkomstgrundad ålderspension. Har vi då en god tillväxt i samhället kommer den
intjänade pensionsrätten att ständigt skrivas upp och behovet av en utfyllnad
av garantipensionerna att minska.
Rose-Marie Frebran (kd): Alla pratar om bromsen som det som skall göra att vi
får finansiell stabilitet. Alla förutsätter bromsen och att den skall bli bra.
Alla säger: när den införs. Man förutsätter den alltså. Därför vill jag ta upp
en fråga som oroar mig litet grand, och det är att det faktiskt hålls öppet för
om den införs. Det är alltså inte hundraprocentigt säkert. Om en automatisk
balansering inte kan införas skulle i så fall RFV få i uppdrag att övervaka
systemets finansiella stabilitet. Därför skulle jag vilja ha en reflektion
kring vad som händer om det faktiskt blir så att man inte lyckas konstruera en
bra broms. Det måste ju finnas någon anledning till att det hålls öppet för att
det blir en annan lösning. Jag skulle vilja ha svar från KI och från
Riksförsäkringsverket.
Hans Svensson: Jag kan börja, så kan myndigheterna ta vid sedan. Det som nu
sker med att utveckla en gas och en broms är ett nyskapande arbete, som jag
sade, vars yttersta syfte är att öka autonomiteten i pensionssystemet. Det är
tanken bakom det hela - att ge det den extra stabiliteten. Eftersom
konstruktionen ännu inte är klar hade det varit fel av oss, enligt min
bedömning, att politiskt inte ge den här öppningen för vad som skulle hända om
den utformning som alla kan tycka är bra inte går att hitta. Vi har därför valt
att redovisa att om det inte skulle gå att hitta den här yttre
skyddsmekanismen, den yttre borggårdens yttersta försvar i form av en broms,
får man i stället välja en lösning där en myndighet under regeringen får i
uppgift att med samma variabler övervaka vad som sker och därvid slå larm till
regeringen, varefter man i stället via politiska beslut får gå in och hantera
den uppkomna situationen. Jag ser ingen dramatik i att vi har den här
reservationen med, eftersom vi ju inte har sett den slutliga utformningen. Det
hade varit svårare för mig att sitta här i dag och förklara om vi hade skrivit
fast oss för att det skulle bli en broms men inte kunnat redogöra för hur den
skall se ut. Vi har i stället på ett öppet sätt visat att detta är vår
inriktning och förhoppning. Går det inte, ja, då redovisar vi också ett
alternativ.
Hans Olsson: Jag har inte så mycket att tillägga. Vi kan dock titta på hur vi
har fått hantera det nuvarande pensionssystemet, som karakteriseras av att vara
väldigt finansiellt instabilt. Vi har vid upprepade tillfällen fått göra
ingrepp för att klara systemet under de påfrestningar som har varit,
företrädesvis sänkningar av basbeloppet och andra sådana åtgärder. Meningen med
det finansiellt stabila system som vi vill ha är att man skall slippa den typen
av ingrepp. Även utan broms blir det reformerade pensionssystemet stabilare än
det nuvarande, men då kvarstår en viss risk för att man måste göra den här
typen av ad hoc-betonade ingrepp i systemet. Med bromsen elimineras i stort
sett risken för att särskilda riksdagsbeslut behöver fattas.
Ordföranden: Har Rose-Marie fått svar nu?
Rose-Marie Frebran (kd): Delvis har jag väl fått det. Men alla har här
förutsatt bromsen; den måste vi ha för ett autonomt system. När man sedan
ställer det på sin spets och säger: om vi inte hittar den - ja, då är det inte
så dramatiskt längre. Detta tycker jag är litet förvånande. Det är inget stort
problem längre om vi inte hittar den. Bedömer ni att vi fortfarande talar om
ett autonomt system om vi behöver ingripanden fast vi inte lägger dem på
riksdagen utan på Riksförsäkringsverket? Skall vi fortfarande tala om ett
autonomt system om det är RFV som skall göra ingripandena?
Ordföranden: Som jag uppfattade Hans Svensson är riktlinjerna att man skall ha
en broms. Så är det väl, Hans? Det är väl det förstahandsalternativ som man
satsar helt på.
Hans Svensson: Ja.
Ingrid Pettersson: Enligt vår bedömning är det ena alternativet att man har
någon form av automatbroms som slår till utan att Riksförsäkringsverket,
regeringen eller riksdagen behöver ingripa vid det tillfället. Det andra är att
vi, när vi följer utvecklingen med våra analysmetoder, använder precis de
parametrar som den här automatbromsen skulle ha och talar om för regeringen när
vi inte tycker att det är stabilitet i systemet. Regeringen kan då gå till
riksdagen, där man fattar ett beslut. Vi tror att det här nya systemet måste ha
någon form av bromsfunktion för att bli stabilt. Det ena alternativet är att
det sker automatiskt, att man beslutar om det och har med det i lagen. Det
andra är att man tar det från fall till fall.
Ordföranden: Tack så mycket! Då föreslår jag att vi övergår till kommentarer
från den fackliga sidan om avgiftsstruktur m.m. Tore Lidbom från LO börjar.
Tore Lidbom: Tack! LO:s synpunkter på den här frågan är nog rätt så väl kända,
åtminstone för utskottsledamöterna och för majoriteten av dem som sitter i den
här salen. Vi har under en lång rad av år skickat in olika remissvar och
synpunkter på de förslag som har funnits i den här frågan. Låt mig ändå
kommentera ett par saker som jag tycker är väldigt viktiga.
Det bästa med det här tycker jag är att det verkar som om det nu äntligen
skall fattas ett beslut om ett framtida pensionssystem. Som flera har sagt här
är det ju väldigt väsentligt för hela Sverige och för våra medlemmar att man
verkligen får veta vilka spelregler som kommer att gälla framöver i fråga om
pensionerna. På så vis kan vi som facklig organisation veta ungefär hur vi
skall diskutera när vi försöker förhandla fram kompletteringar genom avtals-
pension. Dessutom kan enskilda individer titta över sin egen situation och
fatta de beslut som de anser nödvändiga. Vi tycker alltså att det är bra att
det nu verkar bli ett beslut.
Det finns också saker som vi inte tycker är bra. Vi hade t.ex. gärna sett att
man på något sätt kunde ha fått hela beslutet på en gång. Hans Svensson har
talat om en rad olika beslut och förslag som kommer under hösten och början av
nästa år och som kommer att gå ut på remiss till organisationerna. Det är
egentligen inte förrän man har sett vad de besluten landar i som man kan göra
en totalbedömning. När man alltså säger, som jag gjorde inledningsvis, att det
är bra för folk att veta spelreglerna i framtiden, möts man ofta från de
fackliga organisationerna av: Hur kan du säga det? Det är ju inte klart med
efterlevandepensionen. Det är ju inte klart med studierna. Det är ju inte klart
med övergångsreglerna då det gäller garantipension - osv., osv. Då får man tala
om att nu är åtminstone grunderna fastlagda.
Det som vi helst hade velat att man fattat beslut om samtidigt, vilket vi
också har framfört i remissvaret, är hur den framtida förtidspensioneringen
kommer att se ut. Nu har det lagts fram en principproposition, och beslut
kommer att fattas eller har fattats, så det finns vissa riktlinjer för hur det
framtida förtidspensionssystemet skall se ut. Men många av våra medlemmar är
ändå inte riktigt trygga och säkra förrän de har sett det slutgiltiga beslutet.
Just det här med att förtidspensionsbeslutet inte kan fattas samtidigt är något
som vi upplever som en stor brist.
Då det gäller finansieringen är vår grundinställning att man inte skulle ha
gått över till att arbetstagarna skall betala egenavgifter, eller
pensionsavgifter som det nu heter. Vi tycker att den gamla finansieringen var
bra, dvs. att den tas ut i form av arbetsgivaravgifter, och den skulle man ha
hållit fast vid även i det nya systemet. Vi har dock, som ni kanske har läst i
vårt remissvar, till nöds accepterat den lösning som ni har valt - att
sjukförsäkringsavgiften har ändrats till en allmän pensionsavgift, att det har
ställts i utsikt att vi på något sätt skall kompenseras för den ytterligare
höjning som blir nödvändig så att vi går ?neutrala? ur det här samt att
avgiftsväxlingen verkar ha lagts på is. Varken en liten eller en stor
avgiftväxling verkar vara aktuell, och vi tycker att det är bra att den har
förts åt sidan.
I vårt remissvar har vi också fört fram att vi tycker att hela inkomsten
skall grunda pensionsrätt, dvs. inklusive det som nu kallas för
pensionsavgifter. Vi tycker att även det skall grunda pensionsrätt, och vi får
då också naturligtvis betala in avgifter för det. När vi ursprungligen bedömde
det här systemet bedömde vi pensionsnivåerna utifrån hela inkomsten, och nu har
det gjorts vissa justeringar som gjort att nivåerna för den enskilde synes bli
mycket lägre.
En annan sak som vi tycker är litet grand av en klåfingrig förändring av det
ursprungliga förslaget är detta med den bakomliggande inkomsten. Enligt
ursprungsförslaget skulle pensionsrätten om man var sjuk eller arbetslös
grundas på den inkomst man hade och inte på den ersättning man får från a-kassa
respektive sjukförsäkring. Detta tycker vi att man skulle ha hållit fast vid.
Det tror jag skulle ha gett större förtroende och respekt för den här reformen.
Det är nämligen också viktigt att kunna föra ut det här så att folk tycker att
det är en bra reform, som Sigge Godin var inne på. Då är det onödigt att ha
sådana här saker i barlasten.
Anna-Stina Elfving: I de flesta frågor gäller vårt remissvar, men det jag
tänker kommentera är avgiftsväxlingen och avdragen för egenavgifter.
När det gäller avgiftsväxlingen förordade också vi i TCO att det gamla
systemet skulle ligga kvar, dvs. finansiering med arbetsgivaravgifter. Man kan
alltså säga att vi är emot avgiftsväxlingen. Det som vi är särskilt kritiska
mot är förslaget att den allmänna pensionsavgiften, dvs. egenavgiften, skall
dras av innan den pensionsgrundande inkomsten fastställs, eftersom detta sänker
pensionsnivån, precis som Tore Lidbom sade nyligen. Bakgrunden till vår kritik
är att man i princippropositionen 1994 säger att avgiften är satt utifrån att
den skall täcka ett åtagande på en viss nivå. Den nivå som man då fastställde
var alltså 55-60 % av slutlönen, med förutsättningarna att man har 40 års
arbete med en inkomstökning och en tillväxt i ekonomin på 1,5 % och att
pensionsåldern är 65 år.
Det förslag som finns i den här propositionen, där man gör avdrag för
egenavgiften innan den pensionsgrundande inkomsten beräknas, innebär med i
stort sett samma förutsättningar att ersättningsnivån i stället hamnar på
45-50 %. Det är alltså en kraftig sänkning. Dessa beräkningar har gjorts av
Riksförsäkringsverket.
De motiveringar som ges i propositionen för att dra av egenavgiften innan den
pensionsgrundande inkomsten beräknas är av teknisk och principiell natur. Men
det sägs ingenting om varför man har frångått det åtagande man utlovade. Man
fastslår bara att förslaget innebär en sänkt ersättning och säger ingenting mer
om det. Eftersom detta är ett väldigt stort avsteg från vad man har utlovat
tidigare tycker vi att förslaget bör avvisas. Man bör arbeta om förslaget med
målsättningen att man skall uppnå de ersättningsnivåer som man utlovat
tidigare. Man säger också i propositionen att problemet generellt sett inte är
de förmånsnivåer man har i dag utan bristen på koppling till samhällsekonomin,
som det har talats mycket om här tidigare. Det är det stora problemet. Därför
ansåg man inte heller 1994 att det fanns några skäl att försämra förmånen. Ändå
är det precis vad som föreslås nu, i den här propositionen.
Avslutningsvis vill jag säga att det är synd att inte alla delar finns med.
Jag kan ha förståelse för att vissa delar inte kan vara klara eftersom de är en
följd av detta beslut. Men en del som borde funnits med är pensionsrätten för
studier. Den skulle behövt vara med och inte skjutits upp till senare.
Anders Lönnberg: Först skulle jag vilja säga att de fem partierna har gjort ett
fantastiskt jobb. När man gett beröm i början kan man ju gnälla litet i
marginalen så småningom. Det idealiska och det vi helst hade velat se är ett
ännu mer försäkringslikt pensionssystem, utan undantag. Man strävar ju efter
tydlighet, långsiktighet och stabilitet, och det är just undantagen som
försvårar detta på sikt. Egentligen faller alla system på sikt på de undantag
som görs. De borgar nämligen för att man i nästa omgång kommer med nya
begäranden om undantag. Men när det nu har gjorts ett antal undantag för
värnplikt, barnledighet och studier, är vi inte nöjda med det undantag som
gjorts för studier. I alla sammanhang talar man i dag om att studier bör
prioriteras, men här blir studier satta på undantag i förhållande till
värnplikt och barnledighet. Tar man bort alla undantag så lever vi hellre med
ett sådant system.
En annan del i systemet som man kan vara orolig för på sikt är garantinivåns
storlek. Hur många som kommer att omfattas av den beror på den allmänna
ekonomiska utvecklingen, men redan vid starttidpunkten kan kanske 40-50 % komma
att omfattas av den. Med tanke på den ekonomiska utvecklingen vet vi inte hur
många procent det kan gälla. Därför är det egentligen inte ett idealiskt system
om man som grundutgångspunkt vill stimulera arbete. Systemet riskerar också att
ligga på en alldeles för hög nivå i förhållande till andra trygghetssystem.
Vi har tyckt att det är okej med en avgiftsväxling. Vi har tittat ganska noga
i den ekonomiska litteraturen, och det är de facto mer av signalpolitik och
symbolpolitik vem som står som avsändare på den talong för den summa som skall
inbetalas. Vi ser att detta skulle kunna ha klarats av med en rimlig process.
Men då vi märkt att det funnits problem med att komma överens på den här
punkten har vi i ett utslag av konstruktivitet lagt ett slags eget förslag. Där
har vi försökt kombinera den s.k. stora avgiftsväxlingen med en tudelad
arbetsgivaravgift. Man skulle kunna införa en till individen knuten
arbetsgivaravgift som inte blandades ihop med andra saker i det traditionella
lönebegreppet. På det sättet skulle man kunna klara av den funktionen. Om man
inte genomför den här avgiftsväxlingen är vi oroliga för att man på något sätt
äventyrar detta och tar ut avgifter över taket. På så sätt gör man systemet
ännu mindre försäkringslikt också i framtiden. Vi utgår ifrån, och tycker att
det är ett rimligt krav i förhållande till de överenskommelser som träffats,
att inga avgifter skall tas ut över taket på hälften av den totala avgiften -
oavsett hur den betalas.
Jag delar ett antal synpunkter som både LO och TCO har fört fram. Det hade
varit bättre om man hade kunnat undvika att göra detta till en process där man
beslutar del för del. Vi inser att det finns problem med det, men idealet vore
i alla fall om förtidspensionerna, som är en sådan stor andel, och studierna
ändå varit med när nu undantagen finns. Icke förty vill jag ännu en gång säga
grattis till politiken men med uppmaningen att vi nu förväntar oss hemskt
mycket mer av er. Pensionssystemet var en del, och nu återstår stora delar av
trygghetssystemet där vi förväntar oss likadana överenskommelser.
Bo E. Carlsson: Hans Svensson sade att också näringslivet borde kunna se
fördelar med att vi får ett stabilt pensionssystem och inse att det är en
konkurrensfördel för Sverige. Det inser nog näringslivet, och det är därför vi
har egna pensionssystem med motparten som förändras med ändrade omständigheter.
Det är också därför som vi på ett mycket tidigt stadium krävde en reformering
av ATP-systemet. Det var i själva verket huvudinnehållet i det remissvar vi
avgav på Pensionsberedningens betänkande på den tiden det begav sig. Vi har
nära följt reformarbetet tidigare i Pensionsarbetsgruppen och senare i
Genomförandegruppen.
Vi har varit kritiska på åtskilliga punkter. Vi har t.ex. tyckt att starka
skäl talade för den s.k. stora växlingen. Men vi har kunnat acceptera
huvuddragen i den kompromiss som nu redovisas i propositionen. Jag tänker inte
här upprepa vad vi sagt i olika remissvar. Det har utskottet ändå tillgång
till. Den bedömning vi nu gör är att det mest angelägna är att ett beslut i
dessa frågor slutligen kommer till stånd. Det är bättre att en reform kommer
till stånd med de brister diverse kompromisser kan ha medfört än att det inte
fattas något beslut om ett mer fullödigt system.
Blir då detta nya system finansiellt stabilt? SAF har inte något underlag för
att säga att det finns allvarliga brister i de kalkyler som ligger bakom
propositionen. Det finns, som vi har hört, situationer då också det nya
systemet kan bli skakigt. Men det blir definitivt mer stabilt än det nuvarande
ATP-systemet. Vi tror att det är en fördel för Sverige att vi slutligen
hanterar de problem som också finns i flera andra länder men som de inte tagit
itu med på allvar.
Sven Hegelund: Vi har i våra remissyttranden framför allt upprätthållit oss vid
de kommunalekonomiska problemen, men jag skulle ändå vilja börja med att säga
att även jag instämmer i den allmänna glädjen över att vi nu får ett system som
är betydligt stabilare än det gamla. När det nu är sagt vill jag gå över till
de kommunalekonomiska aspekterna.
Utredningens utgångspunkt är att förändringen skall vara kommunalekonomiskt
neutral. Vi tycker det är viktigt att så också blir fallet. Det finns inte
särskilt många analyser gjorda av de kommunalekonomiska effekterna, men vi kan
notera att den finansiering som är tänkt, alltså en höjning av egenavgifterna,
har den kommunalekonomiska effekten att det sker en urholkning av den kommunala
skattebasen i och med att egenavgifterna är avdragsgilla vid kommunal
beskattning. Sedan skall ju löntagarna kompenseras på olika sätt, och vissa av
kompensationsförslagen har samma effekt. Om man skulle gå på linjen med en
höjning av grundavdraget får det definitivt den effekten. I landstingen har vi
haft en real neddragning med 8 % av resurserna under 1990-talet, och i den
situation kommunsektorn befinner sig är det oerhört väsentligt att vi får
kompensation för den urholkningseffekt som systemet kan komma att leda till.
I det sammanhanget vill jag peka på att det inte bara handlar om en
kompensation momentant, i själva införandeskedet. Det man gör är att byta ett
skatteunderlag som normalt växer med åtminstone pris- och löneutvecklingen och
även med en real tillväxt i ekonomin mot ett statsbidrag som är nominellt
oförändrat så till vida man inte vidtar speciella åtgärder och höjer det. Skall
man få kommunalekonomisk neutralitet över tiden krävs inte bara momentan
kompensation utan att man även, åtminstone i den här delen av statsbidraget,
får till någon form av uppräkning, helst i takt med skatteunderlagstillväxten.
Det krävs för att vi skall få en rejäl neutralitet. För landstingens del kan vi
konstatera att de förändringar som skett på andra områden på senare år har
inneburit att vårt beroende av statsbidrag har ökat från knappt 10 % till
någonstans kring 20 %, inklusive läkemedelsövertagandet. Tidigare hade vi en
situation där en löneökning på den allmänna arbetsmarknaden hade ungefär samma
vikt på inkomstsidan som motsvarande löneökning på kostnadssidan. Nu krävs en
viss real tillväxt i ekonomin för att vi skall klara av en sådan situation. Det
är en viktig aspekt.
Anders Mellberg: Det här blir väl delvis en upprepning av vad tidigare talare
sagt. Kommunförbundet har ju från början ställt sig positivt till
pensionsreformen, men redan 1994 framförde vi i vårt första remissyttrande att
reformen måste bli ekonomiskt neutral för kommunsektorn. I det fortsatta
utredningsarbetet och i våra remissyttranden har vi åter påpekat effekterna för
den kommunala ekonomin, bl.a. att avdragsgilla egenavgifter, pensionsavgifter,
minskar skatteintäkterna. Vi har också konstaterat att de förslag som funnits
till avgiftsväxling och ändrad struktur på arbetsgivaravgifter skulle leda till
ökade kostnader för kommunsektorn. Vår uppfattning är således alltjämt att
kommunerna måste kompenseras för pensionsreformens hela effekter.
Marie Engström (v): Jag har bestämt mig för att ställa en fråga just kring en
av de s.k. knäckfrågorna, alltså avgiftsväxlingen. Hans Svensson talade om den
i sin inledning. Som vi har hört är den frågan inte löst, och flera av talarna
har vittnat om att det i systemet med avgiftsväxling ligger en massa
kompensatoriska inslag inbyggda. Dels vill löntagarna ha kompensation för höjda
grundavdrag, dels vill kommun- och landstingssektorn mycket riktigt få
kompensation för det skattebortfall reformen medför. Jag vill kanske i första
hand fråga Hans Svensson om något han sade i sitt inledningsanförande, nämligen
att frågan om avgiftsväxlingen ju inte är klar, men att finansieringen av
pensionsreformen inte heller är beroende av att den frågan är löst och att
pensionerna trots allt ändå är finansierade. Jag har litet svårt att förstå det
och skulle vilja att Hans Svensson utvecklade detta. Jag skulle också vilja få
en kommentar kring just det här kompensatoriska tänkande som man bygger in i
systemet. Det är också mycket därför som man har kört fast, efter vad jag
förstår, just när det gäller att utforma avgiftsväxlingen.
Tom Heyman (m), finansutskottet: Det har under en längre tid förts diskussioner
inom sjöfartsnäringen om att ändra reglerna för bemanning. Nu är de fackliga
förhandlingarna avslutade och man har blivit överens om att införa ett system
som man kallar för tillfällig anställning av utländsk arbetskraft. För att
detta skall kunna genomföras måste den kategorin undantas från
pensionssystemet. Nu har hela projektet gått i stå, eftersom man säger att ett
sådant undantag inte är möjligt att göra. Det kommer nu att leda till en ganska
snabb avveckling av en stor del av den svenska handelsflottan. Jag undrar nu
varför det har blivit så.
Hans Svensson: Till Marie Engström vill jag säga att det nya pensionssystemet
skall finansieras inom ramen för ett oförändrat avgifts- och skatteuttag.
18,5 % skall fördelas mellan löntagare och arbetsgivare med utgångspunkten
9,25 % var. De fem partierna har också bestämt sig för att utnyttja de
befintliga egenavgifterna på 6,95 % som löntagarna betalar. Man har då
diskuterat på vilket sätt man skall kompensera löntagarna för mellanskillnaden
mellan 6,95 % och de 8,47 % av bruttolönen som motsvarar 9,25 % av den
pensionsgrundande inkomsten. Vi trodde att vi hade en lösning den 9 januari, då
vi gemensamt kunde redovisa att kompensationen skulle ske inom ramen för
skattesystemet genom ett höjt grundavdrag. När vi sedan gått djupare i
analysarbetet har våra experter visat oss att vi får ett antal icke önskvärda
effekter med den lösningen. Det var bara att beklaga att den lösning vi då var
överens om inte höll.
Vi har försökt använda tiden under våren för att hitta en alternativ lösning
som skulle ge löntagarna rimlig kompensation. Den tid som stod till buds räckte
inte till för att vi skulle kunna hitta en kompensationslösning för löntagarna
som alla fem partier kunde enas kring. Vi har rett ut alla andra frågor, men
för den här frågan räckte inte tiden till. Därför har vi valt en lösning som
skall gälla för 1999 inom ramen för ett oförändrat skatte- och avgiftsuttag. Vi
går inte in och petar i egenavgifterna eller arbetsgivaravgifterna. I det
förslag till ny avgiftsstruktur som finns i propositionen har den allmänna
löneavgiften blivit avsevärt högre. Det utrymme som i stället skulle ha legat
på löntagarna respektive arbetsgivarna finns i stället under den allmänna
löneavgiften. Efter valet skall vi dra i gång arbetet med att hitta en lösning
och sedan återkomma till riksdagen med det slutliga förslaget.
Om vi ger en kompensation som påverkar den kommunala ekonomin skall
naturligtvis den kommunala sektorn kompenseras. Vi får se om den slutliga
lösningen kommer att innehålla sådana element som påverkar den kommunala
ekonomin eller inte. Det är för tidigt att uttala sig om. Vi har alternativ som
utesluter sådana konstruktioner. Vi har haft ett stort antal olika alternativ
att arbeta med, en del inom skattesystemet och en del utanför.
Den sista frågan gällde sjömännen. I vårpropositionen har regeringen aviserat
- detta är alltså inte en del av fempartiöverenskommelsen - att ett
beredningsarbete pågår under ledning av Kommunikationsdepartementet i syfte att
se över sjömännens situation, kopplat också till pensionssystemet.
Marie Engström (v): Jag har bara en liten följdkommentar till det svar jag fick
av Hans Svensson. Han fortsatte att prata om att det krävs att vi kompenserar
kommuner och landsting om vi skall fortsätta med den här typen av
avgiftsväxling. Tycker Hans Svensson fortfarande att metoden att finansiera
pensionssystemet med egenavgifter är en framkomlig väg?
Ulla Hoffmann (v): Hans Svensson har klart och tydligt sagt att kommunerna
skall kompenseras om det blir på det sättet. Jag skulle vilja veta vem det är
som skall belastas då? Vem skall betala kompensationen? Kommer den att hamna på
samma nivå som på de utgående pensionerna, eller skall den betalas via
skattsedeln?
Olof Johansson: Finansieringen av pensionerna gör att oavsett vilken färg
regeringen har, så tvingas man att göra ingrepp i pensionssystemet av
konjunkturskäl. Regeringen har rätt att när som helst göra ändringar i det
pågående pensionssystemet. Om jag vore 50 år yngre skulle jag vara rädd för vad
som kommer att hända när jag går i pension. Pensionssystemet borde ha en mycket
bättre förankring i exempelvis grundlagen. Det räcker inte med att hänvisa till
18 § när det gäller pensionssystem. Det är beklagligt att man inte sett till
rättssäkerheten i det nya systemet. Dagens ungdomar borde alltså vara litet
oroliga.
Hans Svensson: Jag fick frågor om kompensationen. Om de fem partierna väljer
att kompensera löntagarnas höjning av egenavgiften från 6,95 % till 8,47 % med
en lösning inom skattesystemet som påverkar den kommunala ekonomin, så skall
också kommunerna kompenseras. Men det finns även ett antal andra lösningar som
inte sker inom skattesystemet. Därigenom blir frågan helt enkelt hypotetisk.
Kopplingen till grundlag och annat skall egentligen kanske någon av våra
jurister uttala sig om. Vi har i propositionen med en beskrivning av
premiepensionsdelen och den avsättning som sker där. Där finns det
formuleringar och uttalanden från regeringen om synen på det grundlagsskyddade
i premie-pensionsdelen.
Ordföranden: Då går ordet till Hans Nyman från den blivande premie-
pensionsmyndigheten.
Hans Nyman: Premiepensionssystemet är bekant för utskottet, och jag skall
därför bara mycket kort peka på huvudpunkterna i systemet. I stället skall jag
inrikta mig på en beskrivning av hur systemet kommer att fungera praktiskt. Jag
vill främst peka på tre områden: fondförvaltarna i systemet, val och byte av
fonder och information och vägledning. Jag börjar med huvudpunkterna i
systemet.
Pensionsmedlen skall förvaltas i värdepappersfonder som administreras av
fristående fondförvaltare. De skall uppfylla vissa krav och ha träffat
anslutningsavtal med PPM. Det skall också inrättas ett särskilt, statligt
fondbolag. Pensionsspararna får varje år välja i vilka fonder inkommande medel
skall placeras, och de får fritt under året byta fond eller fonder. Om
pensionsspararna inte gör något aktivt val kommer pengarna att placeras i en
särskild fond inom Allmänna pensionsfonden.
Kretsen av möjliga förvaltare kan enkelt sägas bestå av förvaltare som har
tillstånd att driva verksamhet i Sverige, alltså både svenska och utländska
förvaltare. För närvarande gäller det ungefär 125 förvaltare med i runda tal
800 fonder av olika slag. Premiepensionsmyndigheten avser att efter sommaren
inleda förhandlingar med de förvaltare som vill ansluta sig till systemet. För
att tidsplanerna skall hålla bör förhandlingarna vara avslutade ungefär vid
årsskiftet. Det bör påpekas att det inte är fråga om att förhandla fram
individuella avtal med varje förvaltare. Jag återkommer till detta senare.
Såvitt vi kan bedöma kommer processen att innehålla tre delmoment. Det första
är att finna en lämplig utformning av avtalet. Det kommer att kräva
överläggningar med dels branschorgan, dels enskilda förvaltare. Tanken är att
det skall utmynna i ett standardavtal som kommer att vara i princip likadant
för samtliga förvaltare. Avtalen kommer i alla fall att se likadana ut för
varje grupp av fonder. Mellan olika typer av fonder kan det alltså finnas vissa
skillnader. Avtalen kommer att bli av standardavtalskaraktär, och det blir upp
till fondförvaltarna att anta eller förkasta avtalet.
Det följande momentet är av praktisk natur. Det handlar om utskick, tecknande
av avtal, registreringar, uppkopplingar osv. Det sista skedet blir tester av
systemet.
Hur många fonder och förvaltare som i slutändan kommer att anslutas till
systemet är svårt att säga i dag. PPM har att ställa krav på en prisreduktion
av förvaltarnas tjänster, och det kommer att verka reducerande på antalet,
beroende på hur hårt PPM går fram. Vi har också ett krav på att tillgodose
behoven av mångfald och valfrihet i kapitalförvaltningen. Det innebär att
antalet fonder och förvaltare ändå kommer att bli betydande i sammanhanget.
Varje vår kommer spararna att få sig tillställt ett besked om sin intjänade
pensionsrätt och i samband med den en blankett från PPM där de ges möjlighet
att välja vilken eller vilka fonder de vill placera sina pengar i. Blanketterna
kommer att utformas för optisk läsning, så att man inte behöver lägga in dessa
val manuellt i PPM:s system.
Spararnas svar kommer att sammanställas och matas in i systemet och slutligen
skickas över till de anslutna förvaltarna som köporder.
Vid sidan av de årliga valen kommer det att vara möjligt att byta fond i
princip när spararen så önskar. Vi ser framför oss att det i första hand kommer
att ske med tonvalstelefoner och via Internet. Det kommer naturligtvis också
att vara möjligt att göra det med blanketter.
Slutligen frågan om information och vägledning. En viktig punkt där är att
premiesystemet innebär en väsentlig förändring i förhållande till det tidigare
pensionssystemet. Medborgarna kommer själva att ges ansvaret för förvaltningen
för en viktig del av den framtida pensionen. Det här ställer självfallet mycket
stora krav på information och vägledning.
När det först gäller den allmänna informationen om det nya systemet har både
Ingrid Petersson och Hans Svensson tidigare varit inne på
Riksförsäkringsverkets roll som sammanhållande informationsgivare. Den
informationen kommer givetvis också att omfatta premiereservdelen. PPM kommer
även i övrigt förstås att lämna information om premiepensionssystemet. Det
kommer att ske på olika sätt, via broschyrer och TV och på annat sätt.
I samband med valet av fonder kommer PPM att sammanställa en grundläggande
vägledning om pensionssparande och om fonder, olika typer av tillgångar,
riskspridning osv. Vid fondvalet kommer det att finnas tillgänglig en
sammanställning av fakta om de enskilda fonderna.
Jag skulle avslutningsvis vilja nämna något om Internet. All information som
jag nämnt tidigare kommer att finnas på PPM:s hemsida. Där kommer det att
finnas länkar till anslutna förvaltare och andra myndigheter, t.ex. RFV och
Finansinspektionen. Det kommer att göra PPM:s hemsida kanske till den
viktigaste samlade källan för information om fond- och pensionssparande i
Sverige.
Via Internet kommer det att vara möjligt att kontrollera sitt konto, dvs. hur
medlen är placerade och hur mycket andelarna är värda. Vi ser framför oss att
det kommer att finnas möjligheter att göra pensionsprognoser direkt på
Internet, i varje fall utifrån vissa grundläggande antaganden. Som jag nämnde
tidigare skall man också kunna göra omplaceringar direkt över Internet.
Många kommer att ha behov av att ställa frågor om systemet. PPM kommer därför
att behöva en inte obetydlig kundtjänstfunktion. Det kommer alltså att få
formen av ett call center dit man kan ringa och ställa frågor. Här har förstås
försäkringskassan en viktig roll. Kassorna kommer att kunna svara på frågor.
Sammanfattningsvis kommer systemet att ge upphov till en mängd frågor som
behöver lösas under resans gång. Kanske skall jag nämna de två största
utmaningarna. Den ena är informationsfrågan, som flera varit inne på, att nå ut
till alla medborgare med god och begriplig information om hur systemet skall
fungera. Den andra stora utmaningen är att hitta ett fungerande och
kostnadseffektivt sätt att hantera ett fondförsäkringssystem med över fyra
miljoner försäkrade och kanske ett stort antal fonder och förvaltare.
Gullan Lindblad (m): Det här med premiepensionsmedlen är en väldigt intressant
och ny del i pensionssystemet. Jag tycker att det är viktigt att frågan belyses
från olika synpunkter. Därför skulle jag vilja be representanten för Sveriges
försäkringsförbund att kort lämna några synpunkter som ni anser är viktiga.
Ulla Hoffmann (v): Det finns såvitt jag förstår två alternativ på
premiepensionsdelen. Det ena är att jag bestämmer mig för att jag vill ha en
avkastning som är jämn över hela tiden. Då tar jag en försäkring hos
Premiepensionsmyndigheten. Det andra alternativet är att min pension hoppar upp
och ned följande utvecklingen på aktiebörser och aktiemarknader.
Vad jag skulle vilja veta är om det kommer att finnas någon form av garanti i
systemet för dem som inte väljer en försäkringsmodell med en stadig utveckling.
Via dåliga placeringar t.ex. kanske man mister en stor del av sitt
pensionskapital eller kommer pensionskapitalet inte att utvecklas med 3 %
respektive 5 %. Kan det finnas en risk att man som premiepensionssparare blir
av med sina pengar?
Ingrid Skeppstedt (c): När vi nu bestämmer oss för att föra över pengarna till
olika fonder uppkommer det kostnader: Hur kommer de att regleras? Är det var
och en som belastas med dessa kostnader, eller blir det någon form av kollektiv
kostnad?
Anita Jönsson (s): Jag har en fråga som tangerar det Ulla Hoffmann tog upp. När
det gäller att säga något om framtiden är det alltid svårt. Vi har hört vilka
olika bromsare och gasare och olika index det finns när det gäller
inkomstprognoserna för att kunna möta svårigheterna. Man gör olika analyser.
Jag undrar om man gjort några analyser av vad som kan hända när vi sätter en
så stor del av pengarna i fonder? De är beroende av vilken utveckling man får
inte bara i Sverige utan i hela finansvärlden. Finns det någon typ av mekanism
som gör att man kan möta väldigt stora förändringar, eller är det helt
överlämnat till vad som sker på marknaden i övrigt?
Karin Wegestål (s): Vi har hört att pensionerna kommer att ligga på samma nivå
som i dag, den som vi har i det nuvarande systemet. Då måste man ha gjort någon
prognos på hur mycket premiepensionen skall ge, för den ingår i det beloppet.
Därför skulle jag gärna vilja veta: Hur mycket blir det ungefär på en
genomsnittspension per månad som kommer ifrån premiepension? Jag har själv från
Finansdepartementet för något år sedan fått en uppgift på att det skulle handla
om mellan 200 kr och 700 kr beroende på hur lyckosamt man har gjort sin
placering.
Arne Kjörnsberg (s), finansutskottet: Kan någon från PPM eller
Försäkringsförbundet tala om vilken förvaltningskostnad - mellan tumme och
pekfinger bara, jag begär inte mera - ni räknar med? Det blir ett stort antal,
så det måste finnas stordriftsfördelar här. Ni kan gärna jämföra med hur det är
i USA. Om ni inte vet hur det är där skall jag tala om för er senare.
Leif Hansson: Vi har följt utvecklingen av systemet väldigt noga under de här
åren. Vi har också sett utvecklingen i andra länder. Vi måste bara konstatera
att vi skall vara väldigt glada att vi har kommit så här långt, för vi ser vad
som återstår i många av våra grannländer när det gäller pensionerna.
Vad gäller premiepensionen skulle jag vilja gå fram till den tidpunkt då vi
börjar vilja ta ut pengarna. Då finns det två möjligheter. Man kan antingen
fortsätta med fonderna och få en utjämning över tid där. Men det kommer att
vara beroende av upp- och nedgångar på t.ex. aktiemarknaderna. Eller så har man
möjlighet att gå över till en livränta med garanterade utbetalningar.
Övergången kan vara känslig därför att man kan hamna i en situation med
plötsliga nedgångar på börsen eller att perioden infaller så att det är
olämpligt att ta ut pengar som man har i aktieportföljer.
Därför tycker vi att det vore rimligt att de som vill gå över till en
livränta med garanterade utbetalningar skulle kunna göra detta successivt för
att därigenom reducera risken för att pensionskapitalet skall urholkas av en
dålig börsutveckling. Det finns sådana instrument på marknaden. Därför borde
detta finnas med här. Det är min synpunkt.
När man tar ut pengarna i en garanterad livränta är det
Premiepensionsmyndigheten som har ett monopol. På samma sätt som vi får välja
fondförvaltare borde vi också kunna välja vilket livförsäkringsbolag som skulle
få förvalta livräntorna med garanterade utbetalningar. Vi tror att detta system
skulle vinna på det därför att man då får konkurrens både på
administrationskostnaderna och på förvaltningen. Det kan röra sig om väldigt
mycket pengar. Vikten av att det blir en effektivitet där är väldigt stor.
Detta tror jag att man kan göra med upprätthållande av kravet att
Premiepensionsmyndigheten skall vara formell försäkringsgivare. Jag tror att
det finns praktiska lösningar där.
Hans Nyman: Jag skall först beröra frågan om garanti när man inte har någon
livränta. Det är riktigt att om man väljer att inte ha någon livränta finns det
ingen garanti för pensionens nivå. Däremot kan man minska risken för
svängningar, kanske framför allt på börsen, genom att i ökad utsträckning när
man närmar sig pensionen gå över till sparande i t.ex. räntefonder. Då kan man
räkna med i varje fall mindre svängningar.
När det gäller kostnader för byte och administration av systemet är det här
ett slutet system, dvs. alla kostnader i den mån de uppstår kommer att betalas
av dem som ingår i systemet. Exakt vilka tjänster i alla detaljer som skall
bekostas individuellt och vilka som kommer att drabba kollektivet är för tidigt
att säga än. Det finns aviserat bl.a. i propositionen att regeringen kommer att
återkomma i fråga om avgifter för fondbyten. Man kan där tänka sig att det är
en avgift för byten, först ett visst antal fria byten, t.ex. fem gånger, och
därefter en mindre avgift. De frågorna är inte färdigbehandlade ännu.
När det gäller prognoser avseende premiepensionens del av den totala
pensionen vet jag inte om jag är rätt man att svara. Jag har sett att Postens
familjeekonomer gjorde beräkningar för unga personer som i dag är i 20-
årsåldern. Vid en hyggligt gynnsam börsutveckling skulle ungefär en tredjedel
av den slutliga pensionen komma från premiepensionsdelen för dem. Huruvida de
beräkningarna är riktiga vågar jag inte ansvara för.
Kostnadsnivån för förvaltningen är en fråga där vi skall förhandla med
förvaltarna. Tanken är att vi i förhållande till förvaltarna skall uppträda som
en stor kapitalplacerare, som ett stort fondförsäkringsbolag. Förvaltarna
kommer då att ha bara en andelsägare och ha mindre kostnader för utskick till
individuella sparare. Detta tillsammans med beloppens storlek bör medföra
väsentliga reduceringar i förvaltningsavgiften. Exakt var avgifterna kommer att
landa vet vi inte ännu.
Slutligen om successiv övergång till livränta. Förslaget är inte så utformat
i dag och inte heller är det så att man skulle kunna överlåta
livränteförvaltningen i sin helhet till ett fristående försäkringsbolag, utan
det kräver i så fall ändringar i det nuvarande förslaget.
Francisca Morrison: Inför utskottets beredning av frågan om
Premiepensionsmyndighetens verksamhet vill RRV uppmärksamma utskottet på frågor
som rör revisionen och PPM. Med tanke på den mycket höga kostnadsnivån för
PPM:s verksamhet i ursprungsförslaget i utredningens betänkande om lag om
premiepension och att försäkringen är obligatorisk för enskilda är det
angeläget att garantera medborgarna en effektiv kostnadskontroll. Det är därför
angeläget att medborgarnas legitima krav på offentlighet och insyn uppfylls
genom en oberoende och offentlig revision. Regeringen anför även i
propositionen att formerna för den statliga redovisningen och revisionen bör
övervägas med sikte på en effektiv kostnadskontroll.
Regeringens förslag innebär dock att PPM, till skillnad från alla andra
myndigheter, så långt som möjligt bör undantas från statlig revision.
Regeringen föreslår i stället att två auktoriserade revisorer skall utses att
granska PPM:s årsredovisning.
Vi vill framföra att vi inte ser några skäl till en inskränkning av RRV:s
revisionsmandat för den nya myndigheten. RRV ser tre principiellt viktiga
anledningar till att revisionen av PPM bör ske som för övriga myndigheter.
Den första är allmänintresset. Detta är stort eftersom det är
pensionsspararna själva som genom årliga avgifter bär PPM:s kostnader.
Pensionsspararna bär därutöver hela den finansiella risken för sitt sparande,
som ju är obligatoriskt.
Den andra är offentlighetsprincipen. Allmänheten har ett berättigat intresse
att få insyn i PPM:s verksamhet. Det är då också viktigt att revisionen av PPM
sker i enlighet med de krav på offentlighet och insyn som gäller för
verksamheter i staten.
Den tredje principen gäller regeringens intresse att få en samlad
återrapportering av revisionens iakttagelser avseende hela statsförvaltningen.
Om PPM skulle undantas från statlig revision kan RRV därmed inte ge regeringen
information angående hela statsförvaltningen. Enligt RRV bör verket därför avge
en revisionsberättelse över granskningen av myndighetens årsredovisning.
Slutligen vill RRV fästa utskottets uppmärksamhet på den mycket höga nivån på
driftskostnader som PPM i den föreslagna konstruktionen kommer att få. Enligt
beräkningarna i utredningen bedöms PPM:s driftskostnader uppgå till ca 1
miljard kronor årligen initialt. RRV anser att den föreslagna kostnadsnivån är
att betrakta som alltför hög. I vårt remissyttrande gav vi därför förslag till
effektiviserande åtgärder för att sänka driftskostnaderna.
Ulla Hoffmann (v): Jag har egentligen en följdfråga på Hans Nymans svar till
mig vad gällde premiepensionen och den garanterade delen. Man kan alltid före
pensionsåldern gå över till räntebärande fondpapper, säger Hans Nyman. Det är
säkert så. Men jag kan inte föreställa mig att en enda av mina grannar, och
inte heller jag själv, kan avgöra skillnaden mellan räntebärande fondpapper och
aktiefonder och vad som är bäst för en. Det innebär att makten över mina
pensionsmedel kommer att finnas hos bankerna eller hos kapitalinstituten. Då
kan man säga: Lägg allt i AP-fonderna. Men det är ett ganska defensivt
tänkande. Det här är ett gigantiskt systemskifte.
Jag skulle vilja veta om PPM kommer att ha något ansvar för att se till att
den enskilda människan kommer att kunna lära sig det här med räntebärande
papper och veta exakt när man skall byta.
Hans Nyman: Vi kommer att ta det ansvaret genom att försöka lämna så god och
begriplig information som möjligt. Det är det enda sätt vi har att ta på oss
det ansvaret.
Ordföranden: Jag skulle vilja fråga ungdomsorganisationerna hur de uppfattar
infasningen av pensionssystemet och om de har några konkreta synpunkter för
tillfället.
Martin Jefflén: Jag kommer från Ung Vänster, Vänsterpartiets ungdomsförbund.
Jag blev ganska sent inkallad till detta, så jag har inte hunnit sätta mig in i
alla teknikaliteter i pensionssystemet. Men vi delar i huvudsak Vänsterpartiets
kritik vad gäller systemet med livsinkomstprincipen. Det är ganska oroväckande
att inte frågorna kring studier lösts. Vi tror att det kommer att slå hårdare
mot kvinnor och invandrare eftersom det är hela livsinkomsten som skall vara
basen för pensionen.
Jag tycker inte heller att vi har fått något svar på den fråga som LO
tidigare riktade om förtidspensionärer. Där skulle jag vilja ha litet
klargörande om vad som kommer att hända. Om man går till pension tidigare blir
livsinkomsten naturligtvis lägre.
Ingrid Petersson: Som jag sade inledningsvis tycker vi att det i grunden är ett
väldigt bra system. För RFV återstår väldigt mycket att göra, information inte
minst är viktig.
Jag skulle vilja ta upp en sakfråga till, och det gäller förvaltningen av
icke-väljarnas premiepensionsmedel. Vi tror att förvaltningen av icke-väljarnas
medel är viktig för legitimiteten för hela systemet. I propositionen har man en
trygghetsprincip och en försiktighetsprincip, som gör att alla medlen skall
förvaltas på samma sätt. Vi delar inte bedömningen att detta är bra. Vi tror
att man skall ha en placeringsprofil som anpassar sig till individens ålder och
återstående år till pensionen, dvs. att man har någon typ av generationsfonder.
Det vore till stor skada för hela systemet ifall den grupp som avstår från att
välja systematiskt skulle missgynnas.
Hans Svensson: Från Ung Vänster togs frågan upp om förtidspensionärerna. Jag
berörde det inledningsvis i mitt anförande men kan understryka det igen att
regeringen har lagt fram en egen proposition - förtidspensionerna har alltså
stått utanför fempartiöverenskommelsen - om principer för ett reformerat
förtidspensionssystem till riksdagen. Den har varit föremål för behandling i
utskottet och kommer att gå vidare till kammaren för avgörande och diskussion
inom de närmaste veckorna.
Vi har alltså en beredskap och en projektorganisation i vardande vid
Socialdepartementet för att ta emot riksdagens beslut över den propositionen
och återkomma med ett komplett lagförslag under 1999 som tillsammans med de
andra delar som är under utredning under nästa år skulle kunna ge den slutliga
helheten. Visst hade det varit idealiskt att vi hade kunnat lägga ett jätte-
paket med propositioner på bordet vid en och samma tidpunkt, men det finns
också logistiska skäl till att vi måste ha vissa frågor avklarade och avgjorda
från riksdagens sida innan vi kan komma med de sista pusselbitarna. Jag tycker
inte att tidsperioden från april 1998 till hösten 1999 är någonting som vi
skall behöva skämmas för, utan vi har klarat av att inom det uppsatta målet
kunna redovisa detta.
Det är viktigt när det gäller förtidspensionärer att understryka att
regeringen i propositionen gör helt klart att ingen skall behöva lämna sin
förtidspension och ta ut ålderspension före 65 års ålder. Har man fått
förtidspension beviljad efter de regler som skall fastställas skall man också
ha en möjlighet att ha den kvar till 65-årsdagen och därifrån lyfta en
ålderspension.
Jag tycker också att vi på ett bra sätt har fått spegla frågorna kring
finansiell stabilitet och kring hur vi i det nya systemet tar hand om den
demografiska utvecklingen. Vi har fått en inblick i att vi nu får en tredje
myndighet inom ramen för socialförsäkringsadministration, där vi får en ny
obligatorisk socialförsäkring i form av en premiepension som innebär något nytt
och annorlunda för oss. Det är min övertygelse att man inom
socialförsäkringsadministrationen kommer att samverka på sådant sätt att högsta
möjliga kostnadseffektivitet uppnås och utnyttjande av de resurser, människor
och lokalkontor som redan finns. Jag tror att detta är oerhört viktigt att
understryka.
Därifrån vill jag koppla till det inlägg som gjordes från
Riksrevisionsverket. Min uppfattning om det sätt på vilket vi formulerat oss i
propositionen är att den slutliga utformningen av revisionen av
Premiepensionsmyndigheten ännu inte är helt klar. Här föreligger, såvitt jag
kan se, fortfarande en del frågor som kommer att vara i vardande.
En del av er känner till att vi löpande under hela utvecklingsarbetet mellan
de fem partierna visat stor öppenhet genom att man också via Internet varje
vecka kunnat ta del av en lägesrapport om hur arbetet har fortskridit. Det
finns en hemsida: www.pension.gov.se där man löpande kan ta fram både
propositioner och overheadbilder på engelska och svenska till gagn för
medborgarna.
Ordföranden: Jag skall framföra ett mycket stort tack till er alla. Vi har fått
en värdefull belysning av pensionsfrågan. Behandlingen fortsätter i utskottet.
Vi skall ha ytterligare utfrågningar inom utskottets ram.
Deltagare i socialförsäkringsutskottets offentliga utfrågning torsdagen den 7
maj 1998
Socialdepartementet
Hans Svensson
Ann-Christine Taubermann
Stefan Oscarson
Bengt Sibbmark
Gudrun Ehnsson
Kerstin Holst
Finansdepartementet
Ingemar Hansson
Lars Bergendal
Riksförsäkringsverket
Ingrid Petersson
Arne Paulsson
Jan Andersson
Carin Lindgren
Konjunkturinstitutet
Hans Olsson
Riksgäldskontoret
Thomas Franzén
Lars Hörngren
Ann-Sofi Dalmo
Riksrevisionsverket
Francisca Morrison
Christina von Greyerz
Finansinspektionen
Claes Norgren
AP-fonden, (1-3 fondstyrelserna)
Lennart Nilsson (8.30-10.30)
Anders Rahmn
Den blivande Premiepensionsmyndigheten
Bengt von Bahr
Hans Nyman
Johan Hellman
Socialdemokratiska ungdomsförbundet
Johan Persson
Liberala ungdomsförbundet
Paula Wernfels-Röttorp
Ung Vänster
Martin Jefflén
Kristdemokratiska ungdomsförbundet
Henrik Gustafsson
Svenska arbetsgivareföreningen
Bo E Carlsson
Anders Modig
Arbetsgivarverket
Margareta Sjöberg
Anders Stålsby
Kommunförbundet
Anders Mellberg
Landstingsförbundet
Peter Stoltz
Sven Hegelund
Landsorganisationen
Tore Lidbom
Tjänstemännens centralorganisation
Anna-Stina Elfving
Jack Elfving
Karl-Gunnar Skoog
Sveriges akademikers centralorganisation
Anders Lönnberg
Statens löne- och pensionsverk
Björn Mårtensson
Staffan Ekebrand
Försäkringskasseförbundet
Solveig Lindblom
Sonja Gustafson
Sveriges försäkringsförbund
Leif Hansson
Olle Nilsson
Kerstin Lindahl-Nilsson
Fondbolagens Förening
Eva Broms (11.00-11.30)
Övriga inbjudna:
Pensionärernas riksorganisation
Einar Edvardsson
Sveriges pensionärsförbund
Nils Carlshamre
Olof Johansson
Rune Hellgren
Svenska Kommunalpensionärernas förbund
Nils Lang
Gunborg Strömdal
Riksförbundet PensionärsGemenskap
Mauritz Eklund
Sveriges Pensionärers Riksförbund
Bernt Albihn
Finansutskottet
Arne Kjörnsberg
Tom Heyman
Försvarsutskottets yttrande
1997/98:FöU5y
Inkomstgrundad ålderspension, m.m.
Till socialförsäkringsutskottet
Socialförsäkringsutskottet har berett försvarsutskottet tillfälle att yttra sig
över proposition 1997/98:151 om inkomstgrundad ålderspension m.m. jämte
motioner, såvitt propositionen och motionerna rör försvarsutskottets
beredningsområde.
Försvarsutskottet
Propositionen
I proposition 1997/98:151 föreslår regeringen att pensionsgrundande belopp för
plikttjänstgöring - under vissa förutsättningar i övrigt - tillgodoräknas en
försäkrad som genomgår grundutbildning enligt lagen (1994:1809) om
totalförsvarsplikt.
Regeringen föreslår en viss minsta tjänstgöringstid för att pensionsgrundande
belopp för plikttjänstgöring skall tillgodoräknas. Tjänstgöringen skall sålunda
ha pågått under minst 120 dagar utan mellankommande beslut som innebär att
utbildningen avbryts. Vid bedömningen om villkoret om minst 120 dagars
tjänstgöring är uppfyllt skall hänsyn tas endast till dagar för vilka
dagersättning enligt lagen om totalförsvarsplikt betalats ut.
Regeringen föreslår vidare att de totalförsvarspliktiga, som uppfyllt kravet
på minst 120 dagars tjänstgöring, skall få tillgodoräkna sig ett
pensionsgrundande belopp som för varje fullgjord tjänstgöringsdag skall
motsvara 50 % av den genomsnittliga pensionsgrundande inkomsten för samtliga
försäkrade under 65 års ålder, delad med 365.
Pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring skall få tillgodoräknas från
år 1995.
Motionen
Vänsterpartiet delar regeringens bedömning att pensionsrätt för
plikttjänstgöring skall tillgodoräknas den försäkrade. I partimotion Sf36 (v)
anför motionärerna att de däremot inte delar regeringens uppfattning att
pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring inte skall kunna tillgodoräknas
för tid före år 1995. Motionärerna anser sålunda att både studier och
plikttjänstgöring i förfluten tid skall ligga till grund för pension. Detta bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna (yrkande 5).
Försvarsutskottets ställningstagande
Under 1990-talet har antalet som grundutbildas med stöd av plikt i stort
halverats. Bakgrunden till detta är politiska beslut med innebörd dels att
krigsorganisationens behov av personal skall styra uttagning och utbildning,
dels att krigsorganisationen skall reduceras. Plikttjänstgöringen, som blivit
allt mindre allmän, kan då lätt uppfattas som orättvis. I det läget är det
utomordentligt viktigt med positiva incitament för dem som tas ut till
plikttjänstgöring, särskilt längre sådan. Den nyligen tillsatta
Pliktutredningen har därför i sina direktiv (dir. 1997:106) bl.a. fått i
uppdrag att lämna förslag om hur utbildningen ytterligare kan ges ett
meritvärde.
Pensionsrätt för plikttjänstgöring bör kunna bli ännu ett sådant positivt
incitament. Utskottet anser det sålunda riktigt att grundutbildning i enlighet
med lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt skall vara pensionsgrundande. Det
är ett sätt för samhället att visa sin uppskattning av de plikttjänstgörandes
insatser.
Av propositionen framgår (del 1, s. 271) att studier som finansieras med
studiemedel skall ge pensionsrätt. Frågan om den närmare utformningen av denna
pensionsrätt sägs dock inte vara klar utan skall övervägas i samband med
beredningen av ett reformerat studiemedelssystem.
Vidare framgår (del 1, s. 222) att pensionsrätt inte avses tillgodoräknas
personer som genomgår yrkes- eller reservofficersutbildning. Utskottet
ifrågasätter starkt en sådan ordning. Rimligen borde dessa kategorier inte
exkluderas från pensionsrätt under sin utbildning. Att av formella skäl
utesluta dem för att de uppbär värnpliktsförmåner under studietiden och inte
studiemedel anser inte utskottet vara rimligt. Det borde gå att hitta lösningar
som när det gäller pensionsrätt ger större rättvisa mellan olika grupper som
studerar på högskolenivå. En lösning vore att beräkningen av det
pensionsgrundande beloppet sker på samma sätt som för dem som gör
grundutbildning med stöd av plikt. Utskottet förordar att frågan noggrant
prövas i det fortsatta arbetet med pensionsreformen.
Utskottet anser, liksom regeringen, att en vidgad retroaktiv pensionsrätt
inte står i rimlig proportion till de administrativa insatser som en sådan
ordning skulle kräva. Pensionsgrundande belopp för plikttjänstgöring bör
sålunda få tillgodoräknas fr.o.m. år 1995. Partimotion Sf36 yrkande 5 bör
därför inte bifallas.
Stockholm den 7 maj 1998
På försvarsutskottets vägnar
Arne Andersson
I beslutet har deltagit: Arne Andersson (m), Iréne Vestlund (s), Christer Skoog
(s), Henrik Landerholm (m), Karin Wegestål (s), Ola Rask (s), My Persson (m),
Lennart Rohdin (fp), Birgitta Gidblom (s), Jan Jennehag (v), Håkan Juholt (s),
Olle Lindström (m), Annika Nordgren (mp), Åke Carnerö (kd), Mona Nyberg (s),
Ulf Kero (s) och Erik Arthur Egervärn (c).