I betänkandet behandlas regeringens förslag beträffande anslagen under
utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg för budgetåret 1998 samt
mål för utgiftsområdet, m.m. och vissa motioner från den allmänna motionstiden.
Riksdagen har den 20 november 1997 fastställt utgiftsramen för utgiftsområde
9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg för budgetåret 1998 till 22 499 516 000
kr (bet. 1997/98:FiU1, rskr. 35). I ett antal motioner har framställts yrkanden
om ändringar, huvudsakligen ökningar av enskilda anslag.
Utskottet föreslår att riksdagen godkänner regeringens förslag till mål för
utgiftsområdet. Utskottet instämmer också i den i budgetpropositionen förordade
inriktningen av välfärdspolitiken. Denna bygger på solidarisk finansiering och
demokratisk styrning av vård och omsorg, gemensamt ansvar och allas delaktighet
i välfärden genom generella lösningar, som ger den enskilde rättigheter utifrån
behov och inte betalningsförmåga. Utskottet noterar med tillfredsställelse att
kommuner och landsting tillförs 4 miljarder kronor genom ytterligare en
nivåhöjning av de allmänna statsbidragen samt att regeringen aviserar
ytterligare tillskott till kommuner och landsting om 4 miljarder kronor för
såväl år 1999 som år 2000. Sammantaget uppgår resurstillskottet därmed till 16
miljarder kronor år 2000 jämfört med år 1996.
Utskottet ställer sig bakom regeringens förslag till medelsanvisningar.
Utskottet anser dock att regeringens förslag till bidrag till
handikapporganisationernas rekreationsanläggningar innebär en så kraftig
minskning av stödet att verksamheten skulle hotas. Utskottet anser att
ytterligare en miljon kronor bör avsättas för rekreationsanläggningarna genom
att stödet till ledarhundar bibehålls på nuvarande nivå. Ytterligare 3 miljoner
kronor bör tillföras genom att anslaget för statsbidrag till vårdartjänst m.m.
minskas med motsvarande belopp. Vårdartjänsten tillförs därmed det belopp som
myndigheten själv beräknat i anslagsbehov för budgetåret 1998. Utskottet
avstyrker samtliga motioner.
M-, fp-, v-, mp- och kd-ledamöterna har inte deltagit i beslutet, med
hänvisning till kammarens beslut om budgetramarna den 20 november 1997.
Ledamöterna har i särskilda yttranden redovisat sina motiv. Även c-ledamoten
har avlämnat ett särskilt yttrande.
UTGIFTSOMRÅDE 9
Propositionen
I proposition 1997/98:1 Budgetpropositionen för år 1998 utgiftsområde 9 yrkas
att riksdagen
1. godkänner målen inom utgiftsområdet i enlighet med vad regeringen förordar
under avsnitt 3.1,
2. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän
försäkring,
3. bemyndigar regeringen att, i fråga om ramanslaget Socialvetenskapliga
forskningsrådet: Forskningsmedel, under 1998 åta sig ekonomiska förpliktelser
så att dessa, tillsammans med tidigare åtagna förpliktelser i fråga om detta
ramanslag, uppgår till högst 90 miljoner kronor under år 1999, högst 60
miljoner kronor år 2000 och högst 80 miljoner kronor under år 2001 och senare,
4. bemyndigar regeringen att, i fråga om ramanslaget Statens
institutionsstyrelse under 1998 åta sig ekonomiska förpliktelser så att dessa,
tillsammans med tidigare åtagna förpliktelser i fråga om detta ramanslag,
uppgår till högst 20 miljoner kronor under år 1999, högst 20 miljoner kronor år
2000 och högst 20 miljoner kronor under år 2001 och senare,
5. för budgetåret 1998 anvisar anslagen under utgiftsområde 9 Hälsovård,
sjukvård och social omsorg enligt följande uppställning:
------------------------------------------------------
|Anslag | |Anslagstyp| |
| | | |Anslags-|
| | | | belopp,|
| | | |tkr |
------------------------------------------------------
| A 1 |Sjukvårdsförmåner m.m. |(ram) | 1 550|
| | | | 000|
------------------------------------------------------
| A 2 |Bidrag för läkemedelsförmånen|(ram) |13 491|
| | | | 000|
------------------------------------------------------
| A 3 |Bidrag till hälso- och |(ram) |939 424|
| |sjukvård | | |
------------------------------------------------------
| A 4 |Insatser mot aids |(ram) |65 622|
------------------------------------------------------
| A 5 |Ersättning till Spri |(obet) |29 700|
------------------------------------------------------
| A 6 |Bidrag till WHO |(ram) |33 697|
------------------------------------------------------
| A 7 |Bidrag till WHO-enheten för | | |
| |rapportering av |(obet) | 2 591|
| |läkemedelsbiverkningar | | |
------------------------------------------------------
| A 8 |Bidrag till Nordiska |(ram) |16 800|
| |hälsovårdshögskolan | | |
------------------------------------------------------
| A 9 |Folkhälsoinstitutet |(ram) |110 178|
------------------------------------------------------
| A 10 |Smittskyddsinstitutet |(ram) |98 923|
------------------------------------------------------
| A 11 |Statens institut för | | |
| |psykosocial miljömedicin |(ram) |10 853|
------------------------------------------------------
| A 12 |Statens beredning för | | |
| |utvärdering av medicinsk |(ram) |15 517|
| |metodik | | |
------------------------------------------------------
| A 13 |Hälso- och sjukvårdens |(ram) |22 879|
| |ansvarsnämnd | | |
------------------------------------------------------
| B 1 |Vissa statsbidrag inom äldre-| | |
| |och handikappområdet |(res) |275 000|
------------------------------------------------------
| B 2 |Statsbidrag till vårdartjänst|(ram) |189 000|
| |m.m. | | |
------------------------------------------------------
| | | | |
|B 3 |Bidrag till viss verksamhet | | |
| |för personer med |(obet) |75 394|
| |funktionshinder | | |
------------------------------------------------------
| B 4 |Bidrag till handikapp- och | | |
| |pensionärsorganisationer |(obet) |132 194|
------------------------------------------------------
| B 5 |Ersättning för texttelefoner |(ram) |16 077|
------------------------------------------------------
| B 6 |Bilstöd till handikappade |(ram) |203 978|
------------------------------------------------------
| B 7 |Kostnader för statlig |(ram) | 4 053|
| |assistansersättning | | 000|
------------------------------------------------------
| B 8 |Statens institut för särskilt| | |
| |utbildningsstöd |(ram) | 8 561|
------------------------------------------------------
| B 9 |Handikappombudsmannen |(ram) | 7 746|
------------------------------------------------------
| C 1 |Bidrag till ungdomsvård och | | |
| |missbrukarvård samt alkohol- | | |
| |och narkotikaförebyggande |(obet) |52 000|
| |arbete | | |
------------------------------------------------------
| C 2 |Bidrag till organisationer på| | |
| |det sociala området |(obet) |64 341|
------------------------------------------------------
| C 3 |Barnombudsmannen |(ram) | 7 550|
------------------------------------------------------
| C 4 |Statens nämnd för | | |
| |internationella |(ram) | 6 468|
| |adoptionsfrågor | | |
------------------------------------------------------
| C 5 |Statens institutionsstyrelse |(ram) |503 986|
------------------------------------------------------
| C 6 |Alkoholinspektionen |(ram) |14 548|
------------------------------------------------------
| C 7 |Alkoholsortimentsnämnden |(ram) | 674|
------------------------------------------------------
| C 8 |Alkohol- och |(ram) |30 000|
| |narkotikapolitiska åtgärder | | |
------------------------------------------------------
| D 1 |Socialstyrelsen |(ram) |369 636|
------------------------------------------------------
Motioner om mål inom utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg,
m.m.
1997/98:So218 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att låta vård och omsorg få en särställning och tillförsäkra
vårdsektorn tillräckliga resurser,
1997/98:So240 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utgångspunkterna för välfärdspolitiken,
1997/98:So282 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att skapa bättre ekonomiska förutsättningar för att vården skall få
mer resurser,
1997/98:So285 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ökade resurser till hälso- och sjukvården i enlighet med
Vänsterpartiets budgetförslag,
1997/98:So307 av Roland Larsson m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om allmänna riktlinjer för hälso- och sjukvården,
1997/98:So423 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att låta vård och omsorg få en särställning och tillförsäkras
tillräckliga resurser,
1997/98:So804 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om beräknad fördelning på anslag inom utgiftsområde 9 Hälsovård,
sjukvård och social omsorg för budgetåren 1999 och 2000 enligt tabell.
Motioner om anslag
Motioner under A
1997/98:So206 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas
10. att riksdagen till utgiftsområde 9 anslag A 4 för budgetåret 1998 anvisar
90 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller 155 622 000 kr i enlighet
med vad som anförts i motionen.
1997/98:So218 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas
15. (1-4) att riksdagen med följande förändringar i förhållande till
regeringens förslag anvisar anslagen under utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård
och social omsorg enligt uppställning (anslagsbelopp tusental kronor):
Anslag: A 1 Sjukvårdsförmåner m.m.; Regeringens förslag: 1 550 000 kr;
Anslagsförändring: + 415 000 kr,
Anslag: A 2 Bidrag till läkemedelsreformen; Regeringens förslag: 13 491 000
kr; Anslagsförändring: + 500 000 kr,
1997/98:So246 av Maud Björnemalm m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om möjligheten att
teckna en frivillig överenskommelse mellan landstingen och försäkringskassorna.
1997/98:So287 av Stig Sandström m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen för
budgetåret 1998 anvisar 10 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit enligt
vad i motionen anförts om att starta försöksverksamhet med subventionerade
avvänjningsmedel för rökare.
1997/98:So292 av Stig Sandström m.fl. (v) vari yrkas
2. att riksdagen till A 1. Sjukvårdsförmåner m.m. för budgetåret 1998 anvisar
200 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller således 1 600 000 000 kr.
1997/98:So298 av Margitta Edgren (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om möjligheterna att göra
besparingar inom läkemedelskostnaderna.
1997/98:So329 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar återinföra ett nationellt läkemedelsförmånssystem i
enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen beslutar avskaffa lagen om receptregister i enlighet med vad
som anförts i motionen,
3. att riksdagen beslutar annullera avtalet med landstingen och bortse från
avtalets bestämmelser om överföringsvinster respektive förluster i enlighet med
vad som anförts i motionen,
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ett nytt högkostnadsskydd i
enlighet med vad som anförts i motionen,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om rationaliseringsmöjligheter inom läkemedelsförsörjningen,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om blödarsjuka,
8. att riksdagen beslutar anslå 9 391 000 000 kr för utgiftsområde 9 Anslag A
2 Bidrag för läkemedelsförmånen 1998 i enlighet med vad som anförts i motionen.
1997/98:So330 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas
5. att riksdagen beslutar avskaffa anslutningskontroll i enlighet med vad som
anförts i motionen,
6. att riksdagen beslutar avskaffa prisregleringen inom tandvården i enlighet
med vad som anförts i motionen,
7. att riksdagen beslutar anslå 1 250 000 000 kr för utgiftsområde 9 under
anslaget A 1 för budgetåret 1998 i enlighet med vad som anförts i motionen.
1997/98:So432 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ett statligt reglerat
högkostnadsskydd enligt vad i motionen anförts,
6. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om införandet av frikort
för högkostnadsskyddets medicindel,
7. att riksdagen till utgiftsområde 9 A 2 Läkemedelsförmåner för budgetåret
1998 anvisar 465 000 000 kr utöver vad regeringen anslagit, således
13 956 000 000 kr.
1997/98:So802 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om återförandet från kommunerna till staten av anslaget till insatser
mot aids,
3. (1-13) att riksdagen med följande ändringar i förhållande till regeringens
förslag under utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg anvisar
anslagen enligt uppställning (anslagsbelopp tusental kronor):
Anslag: A 1 Sjukvårdsförmåner m.m.; Regeringens förslag: 1 550 000;
Anslagsförändring: +250 000,
Anslag; A 2 Bidrag till läkemedelsförmånen; Regeringens förslag; 13 491 000;
Anslagsförändring; +465 000,
Anslag: A 3 Bidrag till hälso- och sjukvård; Regeringens förslag: 939 424;
Anslagsförändring: +60 000,
Anslag: A 4 Insatser mot aids; Regeringens förslag: 65 622;
Anslagsförändring; +5 000.
1997/98:So804 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas
1. (1-9) att riksdagen beslutar att för budgetåret 1998 anvisa anslagen under
utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg enligt förslag i
Miljöpartiets tabell (anslagsbelopp miljoner kronor):
Anslag: A 1 Sjukvårdsförmåner m.m.; Regeringens förslag: 1550;
Anslagsförändring: +500,
Anslag: A 4 Insatser mot aids; Regeringens förslag: 65,6; Anslagsförändring:
+7,
Anslag: A 10 Smittskyddsinstitutet; Regeringens förslag: 98,9;
Anslagsförändring: -7,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till återgång av de nivåer i
tandvårdsförsäkringen som gällde före den 1 oktober 1997.
Motioner under B
1997/98:So218 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas
15. (1-4) att riksdagen med följande förändringar i förhållande till
regeringens förslag anvisar anslagen under utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård
och social omsorg enligt uppställning (anslagsbelopp tusental kronor):
Anslag: B 7 Kostnader för statlig assistansersättning; Regeringens förslag: 4
053 000 kr; Anslagsförändring: + 300 000 kr.
1997/98:So240 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av en handikappreform.
1997/98:So403 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om inriktningen av handikappolitiken,
1997/98:So405 av Leif Carlson och Maud Ekendahl (m) vari yrkas att riksdagen
beslutar att återställa LSS- och LASS-lagstiftningen till 1993 års utformning
kompletterat med en definition av personlig assistans i enlighet med vad som
anförts i motionen.
1997/98:So414 av Ulla Löfgren (m) vari yrkas att riksdagen avslår regeringens
förslag om att sänka anslaget till rekreationsanläggningar i enlighet med vad
som anförts i motionen.
1997/98:So417 av Eva Eriksson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att genomföra
förändringar i lagen för att vidga rätten till personlig assistans.
1997/98:So420 av Agne Hansson och Erik Arthur Egervärn (c) vari yrkas att
riksdagen beslutar om en återfördelning av anslag till
handikapporganisationernas rekreationsverksamhet under utgiftsområde 9,
kostnadsställe B 3, i enlighet med vad som anförts i motionen.
1997/98:So424 av Thomas Julin m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en återgång til en individuell assistansersättning vars storlek
skall vara anpassad till den enskildes assistansbehov,
2. att riksdagens om sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att ytterligare uppföljning och analys av kostnader och värde av
assistansreformen skall ske i samarbete med brukarrörelsen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en redovisning av de merkostnader som assistansreformen medfört,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att utreda ett statligt huvudmannaskap.
1997/98:So425 av Roland Larsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om att anslaget B 3 under
utgiftsområde 9 för handikapporganisationernas rekreationsanläggningar lämnas
orört, dvs. att 15 miljoner kronor tillförs kostnadsstället även för 1998.
1997/98:So426 av Per Sundgren m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen till B 3
Bidrag till viss verksamhet för personer med funktionshinder för budgetåret
1998 anvisar 6 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller således
81 394 000 kr.
1997/98:So427 av Stig Sandström m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen till
Handikappombudsmannen för budgetåret 1998 anvisar 1 500 000 kr utöver vad
regeringen föreslagit eller således 9 246 000 kr.
1997/98:So428 av Stig Sandström m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att utbetalningsperioderna för anslaget utgiftsområde 9 B 4 Bidrag
till handikapp- och pensionärsorganisationer skall vara kvartalsvis i förskott
enligt vad i motionen anförts om stora ränteförluster,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att inför 1999 års budget ta hänsyn till det ökade behovet av anslag
till organisationernas arbete.
1997/98:So429 av Eva Eriksson (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en omprövning av utbetalningsperioderna för organisationsanslaget
till handikapporganisationerna,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av ökade anslag till handikapporganisationernas arbete.
1997/98:So430 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) vari yrkas
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om systemet för assistansberäkning,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att åldersgränsen på 65 år för rätt till assistans tas bort.
1997/98:So437 av Kristina Nordström (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förslag till ändringar i
lagen om assistansersättning.
1997/98:So441 av Sonja Fransson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om en omfördelning inom anslaget
till handikapporganisationernas rekreationsanläggningar.
1997/98:So443 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar om en sådan ändring i rätten till personlig
assistans att det innebär en återgång till de regler om rätt till personlig
assistans som gällde före den 1 juli 1996,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att avvisa neddragningen av stödet till Mättinge
rekreationsanläggningar,
11. att regeringen till utgiftsområde 9 B 7 Kostnader för statlig
assistansersättning för budgetåret 1998 anvisar 1 415 000 000 kr utöver vad
regeringen föreslagit eller således 5 468 000 000 kr.
1997/98:So444 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas
13. att riksdagen hos regeringen begär förslag för att rätta till
underfinansieringen av lagen om assistansersättning enligt vad i motionen
anförts,
14. att riksdagen beslutar ta bort schabloniseringen av
assistentersättningen,
15. att riksdagen hos regeringen begär förslag till ett bättre och tydligare
regelverk enligt vad Intressegruppen för assistansberättigade föreslagit,
22. att riksdagen till bilstöd till handikappade för budgetåret 1998 anvisar
80 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller således 203 978 000 kr.
1997/98:So802 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas
3. (1-13) att riksdagen med följande ändringar i förhållande till regeringens
förslag under utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg anvisar
anslagen enligt uppställning (anslagsbelopp tusental kronor):
Anslag: B 1 Vissa statsbidrag inom äldre- och handikappområdet; Regeringens
förslag: 275 000; Anslagsförändring: +50 000,
Anslag: B 3 Bidrag till viss verksamhet för personer med funktionshinder;
Regeringens förslag: 75 394; Anslagsförändring: +6 000,
Anslag: B 4 Bidrag till handikapp- och pensionärsorganisationer; Regeringens
förslag: 132 194; Anslagsförändring: +6 000,
Anslag: B 6 Bilstöd till handikappade; Regeringens förslag: 203 978;
Anslagsförändring: +80 000,
Anslag: B 7 Kostnader för statlig assistansersättning; Regeringens förslag: 4
053 000; Anslagsförändring: +400 000,
Anslag: B 9 Handikappombudsmannen; Regeringens förslag: 7 746;
Anslagsförändring: +1 500.
1997/98:So803 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar anslå 81 394 000 kr till anslag B 3 Bidrag till
viss verksamhet för personer med funktionshinder för 1998 i enlighet med vad
som anförts i motionen,
2. att riksdagen beslutar att förstatliga de första 20 timmarnas
assistansersättning i enlighet med vad som anförts i motionen,
3. att riksdagen beslutar att återinföra rätten till personlig assistent vid
vistelse i skola och dagcenter i enlighet med vad som anförts i motionen,
4. att riksdagen beslutar avskaffa schabloniseringen av assistansersättningen
i enlighet med vad som anförts i motionen,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om beräkningen av assistansersättningen,
7. att riksdagen beslutar anslå 5 753 000 000 kr till anslag B 7 Kostnader
för statlig assistansersättning för 1998 i enlighet med vad som anförts i
motionen,
8. att riksdagen beslutar anslå 100 000 000 kr till anslag B 10 Bostadsstöd
till funktionshindrade för 1998 i enlighet med vad som anförts i motionen,
9. att riksdagen beslutar anslå 300 000 000 kr till anslag B 11 Statsbidrag
till psykiskt sjuka för 1998 i enlighet med vad som anförts i motionen.
1997/98:So804 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas
1. (1-9) att riksdagen beslutar att för budgetåret 1998 anvisa anslagen under
utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg enligt förslag i
Miljöpartiets tabell (anslagsbelopp miljoner kronor),
Anslag: B 3 Bidrag till viss verksamhet för personer med funktionshinder;
Regeringens förslag: 75,4, Anslagsförändring: +6.
Motioner under C
1997/98:So218 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas
15. (1-4) att riksdagen med följande förändringar i förhållande till
regeringens förslag anvisar anslagen under utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård
och social omsorg enligt uppställning (anslagsbelopp tusental kronor):
Anslag: C 1 Bidrag till ungdomsvård och missbrukarvård samt alkohol- och
narkotikaförebyggande arbete; Regeringens förslag: 52 000 kr;
Anslagsförändring: + 20 000 kr.
1997/98:So610 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om Alkoholinspektionen.
1997/98:So611 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att 50 miljoner kronor anslås som delfinansiering av ombyggnad av
lämpliga lokaler till härbärgen eller dagcentrer,
1997/98:So647 av Stig Sandström m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till regler för
Barnombudsmannen som öppnar för att driva enskilda mål enligt vad i motionen
anförts om vikten av att ombudsmannen skall kunna föra talan i för barn och
ungdomar principiellt viktiga domstolsärenden,
2. att riksdagen till Barnombudsmannen för budgetåret 1998 anslår 1 500 000
kr utöver vad regeringen föreslagit eller således 9 050 000 kr.
1997/98:So802 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas
3. (1-13) att riksdagen med följande ändringar i förhållande till regeringens
förslag under utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg anvisar
anslagen enligt uppställning (anslagsbelopp tusental kronor):
Anslag: C 1 Bidrag till ungdomsvård och missbrukarvård samt alkohol- och
narkotikaförebyggande arbete; Regeringens förslag: 52 000; Anslagsförändring:
+8 000,
Anslag: C 2 Bidrag till organisationer på det sociala området; Regeringens
förslag: 64 341: Anslagsförändring: +6 000,
Anslag: C 3 Barnombudsmannen; Regeringens förslag: 7 550; Anslagsförändring:
+1 500.
1997/98:So803 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas
10. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag att anslå medel till C 6
Alkoholinspektionen för 1998 i enlighet med vad som anförts i motionen.
1997/98:So804 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas
1. (1-9) att riksdagen beslutar att för budgetåret 1998 anvisa anslagen under
utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg enligt förslag i
Miljöpartiets tabell (anslagsbelopp miljoner kronor):
Anslag: C 3 Barnombudsmannen; Regeringens förslag: 7,6; Anslagsförändring:
+2,
Anslag: C 5 Statens institutionsstyrelse; Regeringens förslag: 504;
Anslagsförändring: +94,
Anslag: C 8 Nytt namn; Alkohol- och narkotika- och tobakspolitiska åtgärder;
Regeringens förslag: 30; Anslagsförändring: +20,
Anslag: C 9 Nytt anslag: Bidrag till projekt för hemlösa: Miljöpartiets
förslag: +50.
Motioner under D
1997/98:So677 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av 1 miljon kronor, utgörande projektmedel till
studieförbunden för bedrivande av föräldrautbildning.
1997/98:So804 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas
1. (1-9) att riksdagen beslutar att för budgetåret 1998 anvisa anslagen under
utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg enligt förslag i
Miljöpartiets tabell (anslagsbelopp miljoner kronor):
Anslag: D 1 Socialstyrelsen; Regeringens förslag: 369,6; Anslagsförändring:
+5.
Motioner angående Apoteksbolaget AB
1997/98:So234 av Lennart Fridén (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om privatisering av apoteken och
ett avskaffande av Apoteksbolagets monopol.
1997/98:So263 av Thomas Julin m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att avvakta med
besparingskraven i Apoteksbolaget tills pågående utredning slutförts och en
konsekvensutredning genomförts.
1997/98:So329 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas
5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om upphävande av
Apoteksbolagsmonopolet i enlighet med vad som anförts i motionen.
1997/98:So802 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att inte ålägga Apoteksbolaget ett besparingskrav på 300 000 000 kr.
1997/98:N309 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att bryta Apoteksbolagets försäljningsmonopol.
Utskottet
Mål inom utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg, m.m.
I budgetpropositionen sägs att välfärdspolitikens mål är att ge alla människor
förutsättningar att leva ett gott liv.
Att gemensamt ta hand om barn, gamla och sjuka är ett grundläggande inslag i
ett solidariskt samhälle. Barnbidrag, ett allmänt pensionssystem och
sjukförsäkringar är andra medel som utjämnar orättvisor och ger ekonomisk
trygghet i olika skeden av livet.
Vård och omsorg skall kännetecknas av trygghet, kvalitet och delaktighet.
Alla skall veta att vården finns tillgänglig när den behövs. Den skall vara
gemensamt finansierad och demokratiskt styrd. Behovet av vård är avgörande.
Personlig ekonomi eller social status får aldrig påverka vårdens kvalitet eller
fördelning.
Den svenska sjukvården är av hög kvalitet och i många avseenden i
världsklass. Äldreomsorgen har en enastående omfattning. Men det räcker inte.
Omvårdnad och bemötande kan förbättras. Kvaliteten i vård och omsorg kan
förbättras. Det medicinska kunnandet kan ökas och nya rön spridas - en
nödvändig utveckling för att möta befolkningens behov och önskemål. Fortsatta
förbättringar stärker också motivationen hos personalen.
Socialtjänsten är det yttersta skyddsnätet i vårt trygghetssystem. Den ska
medverka till att barn och ungdomar kan växa upp under goda förhållanden, att
människor med sociala eller andra handikapp kan delta i samhällslivet, att de
som missbrukar alkohol eller andra beroendeframkallande medel kommer ifrån sitt
missbruk och att de som saknar medel till sitt uppehälle får möjlighet att
klara sin försörjning.
Människor måste kunna påverka sin vardag. Detta gäller inte minst patienter i
sjukvården och äldre personer med funktionshinder i kommunernas omsorg.
Delaktighet för brukare och personal kan bidra till snabba förbättringar av
välfärdens viktiga verksamheter.
I propositionen föreslår regeringen att riksdagen godkänner de mål inom ut-
giftsområdet som regeringen förordar.
Dessa mål för utgiftsområdet är följande:
- Att trygga en god hälsa och att åstadkomma en hälso- och sjukvård av god
kvalitet med effektiv resursanvändning som tillgodoser den enskilde
individens behov.
- Att aktivt bidra till att trygga den enskildes hälsa och ekonomi i samband
med behov av kostnadskrävande läkemedelsbehandling och/eller
tandvårdsbehandling.
- Att stimulera och bidra till att en god tandhälsa bland vuxna upprätthålls.
Därutöver ett särskilt stöd för utsatta grupper.
- Att erbjuda en äldre- och handikappomsorg som ger goda levnadsvillkor för
äldre och personer med funktionshinder med olika behov av service, omvårdnad
och vård och som bygger på den enskilda människans delaktighet och
självbestämmande.
- Att åstadkomma en social omsorg av god kvalitet med effektiv resursanvändning
som tillgodoser den enskilde individens behov av stöd och bistånd i samband
med sociala eller andra handikapp, missbruksproblem och
försörjningssvårigheter samt tillgodoser att barn och ungdomar växer upp
under trygga och goda förhållanden.
- Att begränsa alkoholens skadeverkningar genom att minska den totala
alkoholkonsumtionen.
- Att verka för ett narkotikafritt samhälle genom insatser för att minska
tillgången och efterfrågan på narkotika.
- Att öka kunskapen om tillstånd, processer och effekter rörande hälsa och
social välfärd.
Följande prioriteringar för utgiftsområdet föreslås gälla för 1998:
- Kvalitets- och kompetensutveckling skall ges hög prioritet i syfte att
långsiktigt trygga en vård, omsorg och social service av god kvalitet och en
kompetent och motiverad personal.
- Tillsyn, uppföljning och utvärdering av verksamheterna skall utvecklas och
förstärkas.
- Ett genderperspektiv skall ingå i all verksamhet. Förslag och verksamheter
skall analyseras utifrån båda könens behov och förutsättningar i syfte att
höja kvaliteten och effektiviteten.
- Hänsyn till barnets bästa skall tas i alla sammanhang där barn berörs.
Intentionerna i FN:s konvention om barnets rättigheter skall genomsyra
verksamheter som rör barn.
- Arbetet med att integrera handikappaspekterna i all verksamhet skall
fortsätta och intensifieras.
- Ytterligare åtgärder för att stärka patientens ställning skall vidtas.
- Väntetiderna i hälso- och sjukvården skall kortas.
- Psykiatrireformen skall påskyndas. Ett målmedvetet arbete skall bedrivas i
syfte att öka kunskapen om psykisk ohälsa i befolkningen.
- Uppföljning och analys av assistansreformen skall fördjupas.
- Opinionsinsatser och förebyggande åtgärder bland ungdomar skall intensifieras
för att påverka attityder och beteenden inom alkohol- och narkotikaområdet.
I den reviderade finansplanen i budgetpropositionen (volym 1) sägs bl.a.
följande om skola, vård och omsorg samt om fördelningspolitiken:
Regeringen har sedan den tillträdde konsekvent prioriterat skolan, vården och
omsorgen. Orsaken till denna prioritering är enkel. Det går att i efterhand
kompensera några år med lägre materiell standard. En otrygg omsorg de första
levnadsåren eller en förlorad skoltid är däremot nästan omöjlig att ta igen.
Prioriteringen har haft en avgörande betydelse för den förda politiken. I
saneringsprogrammet på 126 miljarder kronor har statsbidragen till kommuner och
landsting undantagits från besparingar trots att nästan alla andra budgetposter
har fått vidkännas omfattande besparingskrav. Det har däremot inte varit
möjligt att helt skydda den kommunala sektorn mot effekterna av den svaga
ekonomiska utvecklingen. Kommuner och landsting har utsatts för svåra
ekonomiska påfrestningar. Alternativet - att inte göra något åt de
statsfinansiella problemen - hade emellertid varit ännu värre för kommuner och
landsting. Växande räntekostnader för statsskulden hade snabbt trängt undan
väsentliga utgifter.
Som ett resultat av den framgångsrika ekonomiska politiken kunde regeringen i
vårpropositionen föreslå insatser inom ramen för de budgetpolitiska målen till
den kommunala sektorn. I tilläggsbudgeten för 1997 tillfördes 4 miljarder
kronor till kommunerna och landstingen. I denna budget föreslås i enlighet med
vårpropositionen en nivåhöjande satsning på 8 miljarder kronor till kommuner
och landsting för 1998. Därmed prioriteras skolan, vården och omsorgen
ytterligare. Konsekvenserna av resurstillskottet är att sysselsättningen i den
kommunala sektorn stabiliseras. Genom resursarbete får offentliga arbetsgivare
en särskild möjlighet att förbättra kvaliteten i skola, vård och omsorg.
- - -
För 1999 föreslås en ytterligare satsning på 4 miljarder kronor till den
kommunala sektorn, och för år 2000 föreslås ytterligare 4 miljarder kronor.
Sammanlagt uppgår det föreslagna resurstillskottet därmed till 16 miljarder
kronor år 2000 jämfört med 1996. Med denna permanenta nivåhöjning beräknas den
kommunala sysselsättningen öka något både 1999 och år 2000. Skolan, vården och
omsorgen stärks.
- - -
Saneringspolitiken har utformats med sikte på att alla medborgare rättvist
skall vara med om att dela på bördorna. Med hjälp av fördelningsberäkningar har
regeringen fortlöpande analyserat och redovisat effekterna av de ändrade
reglerna i skatte- och bidragssystemen. Beräkningarna är viktiga underlag men
de ger inte en fullständig bild av fördelningsutfallet eftersom de inte beaktar
att skolan, vården och omsorgen har prioriterats eller att inkomstfördelningen
också påverkas av att saneringen förbättrar samhällsekonomin, t.ex. att räntan
nästan har halverats sedan sommaren 1994. De är också statiska;
fördelningsutfallet hade varit gynnsammare om man hade kunnat jämföra
saneringsprogrammets effekter med vad som hade hänt utan budgetförstärkningarna
eller med en politik som inte prioriterat en rättvis fördelning.
Sammanfattningsvis anser regeringen att saneringen av de offentliga finanserna
har skett rättvist. Krisen har klarats utan att klyftorna har tillåtits öka
påtagligt. Det finns nu en fast grund för en mera offensiv fördelningspolitik.
I budgetpropositionen har regeringen beräknat ramen för utgiftsområdet för år
1999 till 24 360 miljoner kronor och för år 2000 till 25 602 miljoner kronor.
Utskottet har i yttrandet 1997/98:SoU1y till finansutskottet tillstyrkt den
preliminära fördelningen av utgifterna för budgetåren 1999 och 2000 så vitt
gäller utgiftsområde 9 och avstyrkt motioner från m, fp, mp och kd.
Riksdagen har den 20 november 1997 godkänt regeringens förslag till preliminär
utgiftsfördelning för åren 1999 och 2000 (bet. 1997/98:FiU1, rskr. 35).
I motion So240 av Carl Bildt m.fl. (m) begärs tillkännagivande om vad som
anförts om utgångspunkterna för välfärdspolitiken (yrkande 1). Motionärerna
anser att Sverige behöver en ny politik som sätter den enskildes trygghet och
inte de offentliga verksamheternas främst.
Motionärerna redovisar en strategi för att förändra dagens välfärdssystem.
Förändringarna syftar till att fördjupa välfärden och göra den anpassad till
dagens verklighet. Man skall kunna leva på sin lön när skatten är betald.
Samtidigt måste förtroende för att stat och kommun kan fullfölja sina
grundläggande åtaganden återskapas. Vårdköerna skall avskaffas och valet av
vård och omsorg skall vara den enskildes. Det offentliga skall garantera att
alla som har ett behov av stöd, omsorg eller vård alltid skall veta att de får
detta.
Ett bra trygghetssystem skall enligt motionärerna i första hand värna dem som
har stora problem och behov av stöd. Det är därför som Moderata samlingspartiet
inte kunnat acceptera de besparingar som regeringen föreslagit. Regeringen har
stoppat besparingar som avsett långtidsfriska och arbetsföra och besparingarna
har haft sin faktiska udd riktad mot de svagaste grupperna. Regeringen har
urholkat assistansersättningen och rätten till personlig assistans samt
halverat stimulansbidragen för utveckling av habilitering av funktionshindrade,
utvecklingen av hjälpmedel och utbildning av tolkar för döva och dövblinda.
Listan över försämringar som drabbat en redan utsatt grupp kan göras än längre.
Bidragande till den nya otryggheten är den ryckighet som har kännetecknat
Socialdemokraternas agerande. Det allvarliga är att ryckigheten förhindrar
varje form av långsiktig planering för de enskilda hushållen. Politiken blir
orsak till medborgarnas osäkerhet.
Staten och kommunerna har det yttersta ansvaret för medborgarnas sociala
skydd. I detta ansvar ligger också en skyldighet att se till att så få som
möjligt behöver denna hjälp. Då kan också stödet till dem som står svagast bli
starkt och beständigt. Ett bra trygghetssystem får inte innehålla drivkrafter
som motverkar egenförsörjning. Arbete måste löna sig. Ett bra trygghetssystem
måste vara stabilt, annars kan inte människor planera sitt sparande, sin
konsumtion och sina investeringar långsiktigt. Staten och de offentliga organen
har ett viktigt ansvar, men det har också familjen, de civila nätverken och
arbetslivet.
Moderata samlingspartiets målsättning är att en diskussion om hur framtidens
trygghetssystem skall byggas upp skall föras så brett att vi uppnår en
långsiktig stabilitet och ett robust system. Människor skall kunna lita på att
det de betalar i premier också utfaller i förmåner, samtidigt som man skall
kunna planera på längre sikt och veta vilka förutsättningar som gäller.
Motionärerna vill skapa flexibilitet för människor genom ökade möjligheter till
personliga ekonomiska prioriteringar. Pensionsreformen är ett tydligt exempel
på en bred politisk överenskommelse som ger människor en långsiktig möjlighet
att planera. Det finns alternativ till dagens välfärdsstat, alternativ som
innebär ökad välfärd, större mått av personligt ansvar och en respekt för
individens rätt att välja den vård och omsorg som passar just honom eller henne
bäst.
I motion So307 av Roland Larsson m.fl. (c) begärs tillkännagivande om vad som
anförts om allmänna riktlinjer för hälso- och sjukvården (yrkande 1). Ett gott
samhälle förutsätter enligt motionärerna tillgång till god vård. Vården skall
vara lika för alla och finansieras solidariskt. Vården skall utgå från den
enskildes intresse och patientens makt måste stärkas. Vem som ger vården är
inte avgörande. Olika vårdgivare stärker tillsammans den enskildes möjligheter
och bidrar till att utveckla kvaliteten i vården. I motionen anges ett antal
riktlinjer för sjukvården.
Hemsjukvården är enligt motionärerna grunden för all vård. Möjligheterna att
välja vård i hemmet måste enligt dem stärkas. Det handlar om att öka
livskvaliteten. Det är vidare viktigt att samordna resurser med patienten i
centrum. Det handlar inte minst om samordning mellan Försäkringskassan och
sjukvården. Regeringen bör enligt motionärerna återkomma till riksdagen med en
redovisning av förslag som möjliggör denna finansiella samverkan.
Motionärerna betonar vikten av att utveckla patientens ställning i vården.
Möjligheterna att välja vård måste stärkas. Regeringen bör återkomma också i
denna fråga. Sjukvården tillförs nu nya resurser. Hög prioritet måste då ges åt
att arbeta bort de växande köerna. Motionärerna anser att utrymme nu även finns
för att utvidga vårdgarantin att gälla generellt med en tidsram på tre månader
till operation. Regeringen bör skyndsamt ta upp överläggningar med
Landstingsförbundet i frågan. Motionärerna föreslår att hälso- och
sjukvårdslagen skall ge möjlighet till lokala och regionala överenskommelser om
bl.a. den grundläggande vården - primärvården under vissa förutsättningar.
I motion So282 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) föreslås tillkännagivande om att
bättre ekonomiska förutsättningar bör skapas för att vården skall få mer
resurser (yrkande 1). Motionärerna anser att problemen i svensk sjukvård är
mycket stora. Det finns en del som fortfarande fungerar bra, men det är viktigt
att se att kristecknen blir allt fler. Operationsköerna växer och många gamla
får inte den hemsjukvård och den hemtjänst de skulle behöva för att kunna leva
ett mänskligt och värdigt liv. Patienter skickas hem i förtid utan ett
fungerande omhändertagande i bostaden. Väntetiden för att få komma på ett
första besök på en sjukhusklinik kan ibland, trots remiss, vara lång.
Väntetiden på akutmottagning är ibland mycket lång. Det förekommer att döende
patienter skickas hem, trots att de vill vara kvar på sjukhus. Också det
motsatta förekommer att patienter som vill leva sin sista tid i hemmet inte får
den möjligheten på grund av brister i hemtjänst och hemsjukvård. Omkring 13 000
gamla tvingas fortfarande bo i flerbäddsrum. Arbetslösa och lågavlönade har
inte på samma sätt som tidigare råd att åtgärda krämpor. Detta märks inte minst
i tandvården där vissa människor tvingas avstå från vård. Personalen är mycket
pressad. Uppsägningarna i vården har gjort att den personal som arbetar kvar
har fått mycket tunga arbetspass. Medelåldern bland personalen är hög och tiden
för omvårdnad har krympt.
Motionären presenterar Folkpartiets Krisplan för vården. Fram till
sekelskiftet skall vi i Sverige ha åtgärdat kvalitetsbristerna och närmat oss
målet: ?Värdig vård för alla?.
Vårdens resurser måste få öka. Det är omöjligt att klara vården utan större
resurser, ekonomiskt och personalmässigt. Motionärerna föreslår en aktivering
av pengar i sjukförsäkringen som nu används till passiva sjukskrivningar. De
föreslår vidare bl.a. ett särskilt statsbidrag till utbyggnad av äldreboende.
Vårdköerna måste bort. En heltäckande och effektiv vårdgaranti måste införas.
Den bör omfatta alla diagnoser och berättiga till behandling inom tre månader
från det patienten fått besked av specialistläkare. Även väntetiderna från
remitterande läkare till det första besöket hos specialistläkare måste kortas
och bör aldrig få överstiga tre månader. Garantin bör ges en sådan form att den
för den enskilde är likställd med ett civilrättsligt bindande avtal. Patienten
bör också ha rätt till s.k. second opinion. Rätten till eget rum på vårdhem och
servicehus måste bli verklighet. Motionärerna bedömer att det kostar ca 1,5
miljarder kronor att till år 2000 bygga bort alla flerbäddsrum i denna typ av
vårdinstitutioner och föreslår ett särskilt statsbidrag till stöd för denna
ombyggnad. Omhändertagandet måste bli bättre också i andra avseenden.
Uppsägningarna av vårdpersonal måste upphöra. Hemsjukvård och hemtjänst måste
rustas upp. Orimligt många äldre får nu klara sig helt utan eller med mycket
litet hjälp. På sina håll kan färdigbehandlade patienter inte skrivas ut.
Privata vårdgivare måste behandlas korrekt och rättvist. Det finns många goda
skäl att hälsa alternativa vårdgivare, vid sidan av kommunernas och
landstingens egna institutioner, välkomna. Även dessa småföretagare behöver
stabila villkor och rimliga konkurrensförutsättningar.
I motion So285 av Johan Lönnroth m.fl. (v) föreslås tillkännagivande till
regeringen om ökade resurser till hälso- och sjukvården i enlighet med
Vänsterpartiets budgetförslag (yrkande 1).
Det som präglar dagens svenska sjukvård är enligt motionärerna att ett
omvårdnadsunderskott har utvecklats. Den strukturomvandling som påtvingats
sjuk- och hälsovården har inneburit att de omvårdande insatserna reducerats
medan den s.k. kärnverksamheten, dvs. de operativa hantverksinsatserna gått
relativt oskadda. Men även den kapaciteten har minskat vilket visas av de
växande vårdköerna. Omvårdnadsunderskottet visas bl.a. av att patienter i
äldrevården försummas; bristen på omvårdnad leder bl.a. till uttorkning och för
tidig död. Läkarinsatserna har minskat, delvis till följd av Ädelreformen och
Husläkarreformen vilka krävde att varje gammal patient på
sjukvårdsinrättningarna skulle ha sin egen privata läkare. I praktiken fick de
ingen läkare eftersom målgruppen inte var intressant för den nya professionen.
Den senaste Ädelrapport visar att läkartiden nu krupit ner under 4 minuter
per vecka och patient, vilket måste betraktas som otillständigt när det
verkliga behovet snarare torde kräva en daglig läkarkontakt för de gamla
patienter det är frågan om.
Utvecklingen går helt uppenbart tvärt emot prioriteringsutredningen som
lyfter fram vården i livet slutskede som en särskilt viktig angelägenhet för
den svenska sjukvården.
Motionären menar att alla måste ha rätt till ett värdigt slut på livet. Detta
skall innebära möjligheter till effektiv smärtlindring och individuellt
anpassad vård. Ingen skall behöva dö ensam och alla skall ha rätt till ett eget
avskilt rum när döden närmar sig. Detta ställer höga krav på landsting och
kommuner. Det kräver också en omprövning av resursanvändningen i samhället. Ett
minimikrav är att den svenska hälso- och sjukvården tillåts utvecklas på samma
nivå som tillväxten. I dag är Sverige det enda land som har som målsättning att
sjukvårdens andel skall minska i förhållande till BNP.
I motion So218 av Alf Svensson m.fl. (kd) begärs tillkännagivande om vad som
anförts om att låta vård och omsorg få en särställning och tillförsäkra
vårdsektorn tillräckliga resurser (yrkande 1). Samma yrkande finns i motion
So423 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) (yrkande 1).
Trygghet och medmänsklig omsorg för den enskilde och hans/hennes anhöriga är
enligt motionärerna i den förra motionen ett kännemärke för Kristdemokraternas
vård- och omsorgspolitik. En grundläggande princip är att aldrig tumma på
kvaliteten inom sjukvård och äldreomsorg oavsett om det är kommunen eller
landstinget som är huvudman för verksamheten. Vården skall inta en särställning
vid fördelning av samhällets resurser.
Motionärerna hävdar att äldreomsorgen skall vara ett prioriterat område så
att äldre människor garanteras vård och omsorg, även om det sker med olika
huvudmän. De skall kunna välja att bo kvar hemma. När de önskar annan
boendeform, skall de kunna erhålla boende så långt möjligt efter eget eller
anhörigas val. De skall också kunna välja olika alternativ för service, vård
och omsorg.
Service, vård och omsorg skall ges utifrån en helhetssyn med hänsynstagande
till den enskildes behov och med respekt för självbestämmande och integritet.
Det måste finnas en kontinuitet i äldreomsorgen. Att få känna trygghet dygnet
runt och ha tillgång till en väl fungerande hälso- och sjukvård är av
grundläggande betydelse för de äldre.
Vårdpolitiken bör utgå från människovärdet och alla individers absoluta och
lika värde. Helhetssynen på människan med betoning av individens ansvar för
medmänniskorna och för sitt liv, liksom behovet av integritet, gemenskap och
trygghet är enligt motionärerna fundament även i vårdpolitiken.
Den förda politiken i riksdag och regering sedan valet 1994 har enligt
motionärerna drabbat kommuner och landsting mycket hårt. Till följd av den
allmänna ekonomiska utvecklingen med minskade skatteintäkter, minskade statliga
bidrag, sänkta ersättningsnivåer, höjda egenavgifter och ökade sociala
kostnader har den kommunala sektorn under de senaste åren varit utsatt för ett
mycket omfattande ekonomiskt tryck.
I motion So804 av Birger Schlaug m.fl. (mp) yrkas tillkännagivande om vad som
anförts om beräknad fördelning på anslag inom utgiftsområde 9 Hälsovård,
sjukvård och social omsorg för åren 1999 och 2000 (yrkande 2). Förändringarna
är desamma som föreslås för budgetåret 1998.
Utskottets bedömning
Utskottet vill inledningsvis instämma i de mål för utgiftsområdet som förordas
i propositionen. Dessa har inte satts i fråga i form av motioner. Utskottet
föreslår att riksdagen godkänner dessa mål.
Välfärdspolitikens mål är enligt utskottet att ge alla människor
förutsättningar att leva ett gott liv. Att gemensamt ta hand om barn, gamla och
sjuka är ett grundläggande inslag i ett solidariskt samhälle. Barnbidrag, ett
allmänt pensionssystem och sjukförsäkringar är andra medel som utjämnar
orättvisor och ger ekonomisk trygghet i olika skeden av livet.
Vård och omsorg skall kännetecknas av trygghet, kvalitet och delaktighet.
Alla skall veta att vården finns tillgänglig när den behövs. Den skall vara
gemensamt finansierad och demokratiskt styrd. Behovet av vård är avgörande.
Personlig ekonomi eller social status får aldrig påverka vårdens kvalitet eller
fördelning.
Den svenska sjukvården är av hög kvalitet och i många avseenden i
världsklass. Äldreomsorgen har stor omfattning och formerna för vården och
omsorgen varierar. Omvårdnad och bemötande kan dock förbättras liksom
kvaliteten i vård och omsorg. Det medicinska kunnandet kan ökas och nya rön
spridas. Samverkan mellan olika huvudmän bör utvecklas ytterligare.
Socialtjänsten är det yttersta skyddsnätet i vårt trygghetssystem. Den skall
medverka till att barn och ungdomar kan växa upp under goda förhållanden, att
människor med sociala eller andra handikapp kan delta i samhällslivet, att de
som missbrukar alkohol eller andra beroendeframkallande medel kommer ifrån sitt
missbruk och att de som saknar medel till sitt uppehälle får möjlighet att
klara sin försörjning.
Människor måste kunna påverka sin vardag. Detta gäller inte minst patienter i
sjukvården, äldre och personer med funktionshinder i kommunernas omsorg.
Delaktighet för brukare och personal kan bidra till snabba förbättringar av
välfärdens viktiga verksamheter.
Moderaterna föreslår i en motion egna utgångspunkter för välfärdspolitiken.
Partiet har invändningar mot höga skatter och höga bidrag. Partiet vill bl.a.
ändra vårdgarantin, vidga den enskildes valfrihet, skapa etableringsfrihet för
läkare och sjukgymnaster samt införa en obligatorisk hälsoförsäkring och ett
helt nytt skydd vid tillfälliga inkomstbortfall.
Den av utskottet förordade inriktningen av välfärdspolitiken bygger på
solidarisk finansiering och demokratisk styrning av vård och omsorg, gemensamt
ansvar och allas delaktighet i välfärden genom generella lösningar, som ger den
enskilde rättigheter utifrån behov och inte betalningsförmåga. Moderaternas
förslag i motion So240 yrkande 1 är helt oförenliga med en sådan
välfärdspolitik. Förslagen utgår också från mycket omfattande minskningar av
resurserna för hälso- och sjukvården. Motionen avstyrks.
I flera motioner tas just frågan om vårdens resurser upp. Kristdemokraterna
föreslår i två motioner att vård och omsorg skall få en särställning och att
vårdsektorn skall tillförsäkras tillräckliga resurser. Folkpartiet föreslår i
sin motion att bättre ekonomiska förutsättningar skapas för att vården skall få
mer resurser. Vänsterpartiet vill i en motion ha tillkännagivande om ökade
resurser till hälso- och sjukvården i enlighet med partiets budgetförslag.
Kristdemokraterna framhåller bl.a. kraven på kvalitet i verksamheten. De äldre
skall kunna välja att bo kvar hemma. Önskar de annan boendeform skall de, så
långt möjligt efter eget eller anhörigas val, kunna få annan boendeform.
Folkpartiet vill bl.a. ha en heltäckande vårdgaranti med rätt till behandling
inom tre månader, vidgade patienträttigheter, en upprustning av hemsjukvård och
hemtjänst och bättre omhändertagande. Partiet vill också ha en aktivering av
pengarna i sjukförsäkringen och ett särskilt statsbidrag till utbyggnad av
äldreboende. Vänsterpartiet anser bl.a. att resurserna för omvårdnad måste öka
och läkarinsatserna i äldrevården förbättras. Partiet anser det särskilt
viktigt att vården i livets slutskede lyfts fram.
Centerpartiet föreslår i en motion tillkännagivande om vissa allmänna
riktlinjer för hälso- och sjukvård. Även Centerpartiet vill öka resurserna för
hälso- och sjukvården. Partiet vill bl.a. utveckla patientens ställning i
vården. Möjligheterna att välja vård bör ökas och hemsjukvården stärkas. Även
Centerpartiet vill öka den finansiella samverkan på området.
Utskottet konstaterar med tillfredsställelse att kommuner och landsting under
år 1997 tillförs ytterligare 4 miljarder kronor genom höjning av de allmänna
statsbidragen. För 1998 föreslås i propositionen ytterligare en nivåhöjning med
4 miljarder kronor. De ökade statsbidragen bör leda till att resurser tillförs
vården, omsorgen och skolan samt att antalet sysselsatta inom den kommunala
sektorn ökar. Inriktningen bör vara att resurstillskottet leder till att
kommuner och landsting vidtar åtgärder så att väntetiderna i sjukvården blir
kortare, kvaliteten i äldreomsorgen blir högre, de psykiskt störda ges en
bättre vård och omsorg och vården i livets slutskede förbättras. Kvaliteten i
det medicinska omhändertagandet i hemsjukvården och i särskilt boende är enligt
regeringen i vissa fall otillfredsställande. Väntetider och köer är på vissa
håll oacceptabelt långa. Det finns uppgifter om att förtroendenämnderna får
allt fler anmälningar om brister i bemötandet. Delar av personalen känner sig
otillräckliga, oroar sig inför framtiden och har s.k. utbrändhetssymtom. De
ökade resurser som har tillförts eller kommer att tillföras den kommunala
sektorn bör dock förbättra möjligheterna att avhjälpa dessa problem och
brister. I budgetpropositionen aviserar regeringen ett ytterligare tillskott
till kommuner och landsting om 4 miljarder kronor för år 1999 och ytterligare 4
miljarder kronor år 2000 i syfte att förbättra kvaliteten i vården, omsorgen
och skolan och öka sysselsättningen. Regeringen har för avsikt att återkomma i
vårpropositionen 1998 om hur medlen skall tillföras sektorn. Sammanlagt uppgår
resurstillskottet därmed till 16 miljarder kronor år 2000 jämfört med 1996.
Det är angeläget med en uppföljning av resultaten av satsningen utifrån vård-
och omsorgsperspektiv men också utifrån insatsernas påverkan på
sysselsättningen. Arbete pågår redan med att följa upp och redovisa olika
frågor, bl.a. om tillgängligheten i hälso- och sjukvården i form av väntetider,
kvaliteten i form av behandlingsresultat och patienternas upplevelse av vården.
Utskottet delar regeringens uppfattning att detta arbete nu bör intensifieras.
Hälso- och sjukvårdens kvalitet och personalens arbetstillfredsställelse är
inte bara beroende på resurssituationen utan också på hur arbetet leds,
organiseras och vilka möjligheter till fortlöpande kompetensutveckling som ges.
I syfte att stödja den kunskapsutvecklande arbetsplatsen avsattes särskilda
medel både på nationell och regional nivå i den s.k. Dagmar-överens-kommelsen
för år 1997. En långsiktig och systematisk satsning på att höja kvaliteten i
vården främst genom kompetenshöjande åtgärder måste ges fortsatt hög prioritet
de kommande åren. De möjligheter de arbetsmarknadspolitiska instrumenten ger
bör här tas till vara.
De senaste åren har en klar förskjutning skett mot en ökad andel öppen vård.
Satsningar har skett bl.a. på utbyggnad av hemsjukvården och primärvården.
Hälso- och sjukvård, inte minst för de äldre som kräver en långsiktig kontakt
mellan behandlare och patient, skall enligt utskottet erbjudas på nära håll så
att tillgänglighet, kontinuitet och helhetssyn underlättas. Utvecklingen på
detta område måste noga följas och värderas inte minst vad avser vårdkvalitet.
Enligt den nya bestämmelsen i 31 § HSL skall kvaliteten på all verksamhet i
hälso- och sjukvården systematiskt utvecklas och säkras. Utskottet anser liksom
regeringen att Socialstyrelsen bör ge dessa uppgifter särskild prioritet under
1998.
Hälso- och sjukvården i Sverige bedrivs i huvudsak i offentlig regi.
Regeringen har dock vid ett flertal tillfällen framhållit att det, inom ramen
för ett integrerat system, kan finnas ett värde såväl ur patienternas som ur
personalens synpunkt, av ett varierat vårdutbud i olika driftsformer. Det bör
vara verksamhetens inriktning, tillgänglighet, kvalitet och
kostnadseffektivitet som styr valet av vårdgivare. Utskottet instämmer häri.
Samverkansdelegationen, som skall avge sitt slutbetänkande vid utgången av
detta år, skall bl.a. söka former för att underlätta samverkan mellan privat
och offentligt bedriven vård och söka undanröja eventuella hinder för en sådan
samverkan.
Riksdagen godkände i våras förslagen i proposition 1996/97:63 Samverkan,
socialförsäkringens nivåer och administration, m.m. om att mer effektivt
utnyttja samhällets samlade resurser för att bättre kunna tillgodose enskilda
människors behov av olika stödåtgärder. Riksdagen ansåg att det nu är dags att
införa en möjlighet till frivillig samverkan för berörda myndigheter och att
arbetet borde inriktas på generella lösningar. Under utgiftsområde 10 lägger
regeringen nu fram lagförslag för att undanröja begränsningar i nuvarande
lagstiftning för försäkringskassan, socialtjänsten och hälso- och sjukvården.
Arbetsmarknadsstyrelsen, Riksförsäkringsverket och Socialstyrelsen skall ha som
gemensamt mål att främja samverkan inom rehabiliteringsområdet för att uppnå en
effektivare användning av tillgängliga resurser i syfte att underlätta för den
enskilde att försörja sig genom eget arbete. Frågan behandlas av riksdagen inom
kort (bet. 1997/98:SfU1).
En grundläggande utgångspunkt för utvecklings- och förnyelsearbetet inom
hälso- och sjukvården är enligt utskottet att patientens ställning skall
stärkas. Patientens ställning har också förbättrats under senare tid. Kommittén
om hälso- och sjukvårdens finansiering och organisation (HSU2000) har nyligen
överlämnat ett delbetänkande SOU 1997:154 Patienten har rätt. Kommittén
föreslår bl.a. att vårdgarantin utvecklas. En generell behandlingsgaranti
föreslås införas för operationer och andra medicinska åtgärder. Den enskildes
val av fast läkarkontakt får inte begränsas till visst geografiskt område.
Patienten skall få individuellt anpassad information om sitt hälsotillstånd och
om metoder för undersökning, vård och behandling så att patienten kan ta till
vara sina intressen. Patientens val skall enligt betänkandet vara avgörande när
det finns flera behandlingsalternativ. Det måste dock vara rimliga proportioner
mellan kostnader och nytta för patienten. En patientnämnd skall ersätta den
nuvarande förtroendenämnden. Ansvarsområdet för den nya nämnden skall omfatta
offentligt finansierad sjukvård och vissa äldrefrågor inom socialtjänsten.
Betänkandet kommer nu att remissbehandlas. En proposition har aviserats till
våren 1998.
Mot denna bakgrund anser utskottet att riksdagen inte bör ta några initiativ
med anledning av dessa motioner. Utskottet avstyrker motionerna So218 (kd)
yrkande 1, So282 (fp) yrkande 1, So285 (v) yrkande 1, So307 (c) yrkande 1 och
So423 (kd) yrkande 1.
Miljöpartiet begär tillkännagivande om en beräknad fördelning av utgifter på
anslag inom utgiftsområdet för åren 1999 och 2000. Utskottet är inte berett att
nu föreslå någon uppdelning på anslag av den preliminära fördelningen av
utgifterna under utgiftsområdet för åren 1999 och 2000. Motion So804 (mp)
yrkande 2 avstyrks därför.
Anslag
Hälsovård och sjukvård (A 1-A 13)
Sjukvårdsförmåner m.m. (A 1)
I budgetpropositionen föreslår regeringen att 1 550 000 000 kr anvisas under
anslaget A 1 Sjukvårdsförmåner m.m. Av anslaget avser 1 400 000 000 kr
tandvårdsförsäkringen och 150 000 000 kr ersättningar till sjukvårdshuvudmännen
m.m.
I vårpropositionen för år 1997 aviserade regeringen att den tidigare
planerade besparingen inom tandvårdsförsäkringen på 900 miljoner kronor fr.o.m.
år 1998 inte skulle fullföljas och att en utgiftsram på 1 400 miljoner kronor
skall gälla för tandvårdsförsäkringen. Regeringen redovisade dessutom sina
planer på att senare förelägga riksdagen förslag om en förändrad
tandvårdsförsäkring som kan träda i kraft den 1 januari 1999.
Tandvårdsförsäkringen avses härigenom få en ändrad inriktning. Det gäller dels
att med utgångspunkt i rapporten Tandvårdsförsäkring i omvandling (Ds 1997:16)
införa ett bättre ekonomiskt stöd till personer som till följd av sjukdom eller
funktionshinder har särskilda tandvårdsbehov, dels ge övriga vuxna patienter
ett ekonomiskt stöd med en mer tandhälsoinriktad utformning än det nuvarande.
Regeringen har mot den bakgrunden beslutat om direktiv (dir. 1997:86) och
tillkallat en särskild utredare med uppgift att före utgången av året lämna
förslag om en ny inriktning på tandvårdsförsäkringen fr.o.m. år 1999. Avsikten
är att därefter förelägga riksdagen en proposition som kan behandlas under
våren 1998.
Det nuvarande ersättningssystemet för vuxentandvård kommer alltså att gälla
även under år 1998. För att åstadkomma detta med en lägre utgiftsram än
tidigare har i 1997 års vårproposition aviserats att subventionerna måste
reduceras något och regeringen har nyligen - i enlighet med vad som angavs i
vårpropositionen - beslutat om en höjning av självrisken från 700 till 1 300
kronor fr.o.m. den 1 oktober 1997.
Under anslaget beräknas också ersättningar till sjukvårdshuvudmännen m.m.
Uppgifter från Riksförsäkringsverket gör det nödvändigt att öka utgifterna för
internationella vårdförmåner med ca 50 miljoner till 100 miljoner kronor för år
1998 för att möta de krav på ersättning som kan förväntas under året. Det
kommer enligt propositionen även i framtiden att vara förenat med stora
svårigheter att förutse hur stora kraven är från landstingen och från
medlemsländerna samt när kraven inkommer och regleras. Det är också svårt att
beräkna storleken av Sveriges fordringar på dessa länder och när dessa kommer
att regleras eftersom eftersläpningarna i båda riktningarna är betydande.
Frågan om Handikappinstitutets verksamhetsinriktning, organisation och
finansiering är alltjämt föremål för översyn och någon ändring i nuvarande
förhållanden beräknas inte ske fr.o.m. år 1998 som tidigare planerats. Till
följd härav beräknas Handikappinstitutet även under år 1998 finansieras genom
medel från sjukförsäkringen och storleken på dessa - som fastställs vid de s.k.
Dagmaröverläggningarna senare i höst - har vid anslagsberäkningen antagits bli
oförändrad, dvs. ca 50 miljoner kronor för år 1998.
Kostnadsansvaret för läkemedelsförmånen och förbrukningsartiklarna vid
inkontinens överförs fr.o.m. år 1998 från staten genom den allmänna
sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen och vad gäller inkontinensartiklarna
också till kommunerna. Ett särskilt bidrag A 2 införs för läkemedelsförmånen.
Därmed reduceras anslaget Sjukvårdsförmåner m.m. i motsvarande mån. Enligt en
överenskommelse mellan staten och Landstingsförbundet och Svenska
Kommunförbundet görs en ekonomisk reglering av överförandet av kostnadsansvaret
för förbrukningsartiklar vid inkontinens. Enligt överenskommelsen ingår
kostnaderna för dessa i de generella statsbidragen till landsting respektive
kommuner fr.o.m. år 1998. Under detta nya anslag beräknas de kostnader som
uppkommit under november och december 1997 och för vilka betalning sker under
år 1998.
Anslaget påverkas också av ett genomförande av regeringens förslag att till
sjukvårdshuvudmännen fr.o.m. år 1998 föra över administrationen av
avgiftssystemet vid sjukhusvård för pensionärer. Härigenom bortfaller de
avgiftsintäkter i form av avdrag på utbetalda pensioner som varje år tillförts
anslaget. Genom att huvudmännen nu föreslås få debitera och uppbära dessa
avgifter, som för år beräknats till sammanlagt 400 miljoner kronor inklusive
ersättning för administrativa kostnader, bortfaller den kompensation som
lämnats till huvudmännen genom att det generella statsbidraget till landstingen
reducerats med samma belopp. I sin tur innebär detta att anslaget
Sjukvårdsförmåner m.m. tillförs detta belopp fr.o.m. år 1998 i stället för de
uteblivna avgiftsintäkterna. Systemändringen förutsätter ändringar i lagen
(1962:381) om allmän försäkring. 2 kap. 12, 12 a och 12 c §§ samt 20 kap. 8 a §
upphävs medan 2 kap. 10 § och 20 kap. 10 § i lagen föreslås ändras.
Varje sjukvårdshuvudman beslutar enligt förslaget om principerna i fråga om
underlag för avgiftsdebiteringen och fastställer avgiftsnivåer i olika
inkomstintervall samt om vilka regler för nedsättning av avgift som skall
tillämpas. För pensionärer yngre än 40 år skall även fortsättningsvis - enligt
överenskommelsen med Landstingsförbundet - halv avgift tas ut under de 30
första dagarna av varje vårdtillfälle. Vidare gäller att högsta avgiftsbelopp
som får tas ut under år 1998 är 80 kr per vårddag. Detta belopp gäller tills
vidare så länge parterna inte kommit överens om annat.
Omläggningen innebär att nuvarande avgiftsregler för pensionärer skall gälla
för sjukhusvård lämnad t.o.m. december månad 1997 med åtföljande avdrag på
utgående allmänna pensioner under de två första månaderna år 1998. För
sjukhusvård som lämnas pensionärer fr.o.m. den 1 januari 1998 debiterar och
uppbär således sjukvårdshuvudmännen dessa avgifter enligt den nya ordningen.
Det innebär att pensionärer som vårdas på sjukhus i november och december 1997
kommer att få avdrag för sjukhusvård på sina pensioner i januari respektive
februari. Vårdas de dessutom på sjukhus under januari och februari 1998 kan
sjukvårdshuvudmannen samtidigt komma att debitera dem för vården dessa månader.
I motion So330 av Gullan Lindblad m.fl. (m) hemställs att riksdagen anslår
1 250 000 000 kr under anslaget A 1 (yrkande 7). Motionärerna, som önskar en ny
tandvårdspolitik, föreslår såvitt gäller budgetåret 1998 att riksdagen inför
etableringsfrihet samt avskaffar anslutningskontroller och prisreglering inom
tandvården (yrkandena 5 och 6). Enligt motionärerna skulle ett avskaffande av
anslutningskontroll och prisreglering minska kostnaderna inom
socialförsäkringsadministrationen med försiktigt räknat 300 miljoner kronor.
I motion So292 av Stig Sandström m.fl. (v) hemställs att riksdagen anvisar 200
000 000 miljoner kronor utöver vad regeringen anslagit under anslaget A 1
avseende tandvårdsförsäkringen (yrkande 2). I motion So802 av Johan Lönnroth
m.fl. (v) yrkas att anslaget A 1 höjs med 250 miljoner kronor varav 50 miljoner
kronor avser hjälpmedel till funktionshindrade samt ökad utbildning och
kvalitet i fråga om hjälpmedel (yrkande 3 delvis). Även dessa motionärer vill
att tandvårdsförsäkringen reformeras.
Motionären i motion So292 menar att man inte behöver vänta med att åstadkomma
ett bättre och mer rättvist system. En utredning från Socialdepartementet har
tagit fram ett förslag om hur de mest utsatta grupperna skall skyddas, och
Tjänstetandläkarföreningen har redovisat ett förslag om hur man kan komplettera
utredningens förslag med ett fullgott skydd för den vanliga bastandvården. I
korthet innebär förslaget att man jämställer medicinskt betingad tandvård med
vanlig läkarvård och därmed motsvarande taxor. Detta skulle enligt motionärerna
innebära att det inte behöver kosta mer än 125-180 kr för ett tandläkarbesök
för de vanligast förekommande tandvårdsbehoven som inflammationer,
tandlossningar, infektioner och vanlig tandvärk.
I motion So804 av Birger Schlaug m.fl. (mp) yrkas att riksdagen begär förslag
till återgång av de nivåer i tandvårdsförsäkringen som gällde före den 1
oktober 1997 (yrkande 3). Motionärerna hemställer att riksdagen beslutar att
500 miljoner kronor anvisas under anslaget A 1 utöver vad regeringen föreslagit
(del av yrkande 1). Även dessa motionärer vill att regeringen utreder en
ändring av tandvårdsförsäkringen.
I motion So218 av Alf Svensson m.fl. (kd) hemställs att riksdagen i avvaktan på
en översyn av tandvårdsförsäkringen i syfte att inkludera den i den allmänna
sjukförsäkringen anvisar 415 miljoner kronor utöver regeringens förslag för att
motverka en smärtsam ökning av självrisken (yrkande 15 delvis).
När det gäller förslaget i propositionen att ändra lagen om allmän försäkring
begär motionärerna i motion So246 av Maud Björnemalm m.fl. (s) tillkännagivande
till regeringen av vad som i motionen anförts om möjligheten att teckna en
frivillig överenskommelse mellan landstingen och försäkringskassorna.
Motionärerna framhåller att regeringen föreslår att sjukvårdshuvudmännen
övertar administrationen av avgifterna för pensionärernas sjukhusvård från
försäkringskassorna. Motionärerna anser det onödigt och kostnadskrävande att
sjukvårdshuvudmännen skall bygga upp en administration för en ny verksamhet.
Förslaget försvårar enligt motionärerna också för sjukvårdshuvudmännen att
införa lägre avgifter för de sämst ställda pensionärerna, något som flera
landsting diskuterar.
Försäkringskassorna administrerar i dag, förutom avgifterna för
pensionärernas sjukhusvård, pensioner och bostadstillägg för pensionärer utom
det särskilda bostadstillägget. Försäkringskassorna har således redan uppgifter
om pensionärernas ekonomi.
Motionärerna föreslår därför att det ges en möjlighet för landstingen och
försäkringskassorna att teckna en frivillig överenskommelse att
försäkringskassorna även i fortsättningen skall kunna administrera
pensionärernas avgifter för sjukhusvård. Landstingen skulle då ersätta
försäkringskassorna för den arbetsuppgiften.
Bidrag för läkemedelsförmånen (A 2)
I budgetpropositionen föreslås att 13 491 000 000 kr anvisas under anslaget A 2
Bidrag för läkemedelsförmånen.
Från detta nya anslag utbetalas statsbidrag till sjukvårdshuvudmännen till
följd av att de övertar kostnadsansvaret för läkemedelsförmånen från den
allmänna sjukförsäkringen fr.o.m. år 1998. Under år 1998 belastar även
utbetalningar avseende kostnaderna för läkemedelsförmånen och
inkontinensartiklar under november och december 1997 detta anslag. Dessa
utbetalningar skall göras av Riksförsäkringsverket till Apoteksbolaget AB,
medan ersättningen för läkemedelsförmånen därefter skall utbetalas av
Socialstyrelsen till landstingen månadsvis. När det gäller ersättningen för
förbrukningsartiklar vid inkontinens lämnas denna fr.o.m. år 1998 via de
generella bidragen till landsting och kommuner under utgiftsområde 25.
Vid beräkningen av anslaget för år 1998 har utgifterna för läkemedelsförmånen
år 1996 varit utgångspunkten. Hänsyn har tagits till den hamstring av läkemedel
som inträffade i slutet av det året inför införandet av det nya förmånssystemet
den 1 januari 1997 och den beräknade besparingseffekten av införandet av detta.
Vidare har förväntad pris- och volymutveckling beaktats samt tillkomsten av nya
och dyrare läkemedel t.o.m. år 1998. De mest osäkra faktorerna i denna
bedömning är den stora hamstringen och effekterna av det nya förmånssystemet.
Den hittillsvarande kostnadsutvecklingen för år 1997 visar emellertid på en
gynnsammare kostnadsutveckling än vad som tidigare beräknats.
De ekonomiska villkoren har reglerats i en överenskommelse som staten och
Landstingsförbundet träffade den 10 september 1997. Överenskommelsen innebär
att staten via detta anslag lämnar ersättning till sjukvårdshuvudmännen för
läkemedelsförmånen med ett fast månatligt belopp som utbetalas första gången i
början av mars 1998. För att tydliggöra omfattningen av de samlade utgifterna
för läkemedelsförmånen under år 1998 kommer även kostnaderna för
läkemedelsförmånen avseende de två sista månaderna år 1997 - vilka
utgiftsmässigt regleras under de två första månaderna år 1998 - att täckas av
anslaget för år 1998. För utgiftsåret 1997 beräknas, trots de höga utgifterna i
början av budgetåret till följd av eftersläpande betalningar avseende november
och december 1996, ett underskridande för ändamålet läkemedel under anslaget A
1 Sjukvårdsförmåner m.m. på ca 600 miljoner kronor budgetåret 1997.
Underskridandet kommer även att få betydelse för utgifterna för år 1998 vad
avser detta anslag av följande skäl.
Den nu träffade överenskommelsen bygger på den principöverenskommelse som
staten och Landstingsförbundet träffade hösten 1996 om finansieringsprincipens
tillämpning m.m. i samband med landstingens övertagande av kostnadsansvaret för
läkemedelsförmånen den 1 januari 1998. Enligt denna skall ett system för vinst-
och förlustdelning finnas för år 1997 vad gäller avvikelsen mellan de beräknade
och faktiska kostnaderna för läkemedelsförmånen, exklusive förbrukningsartiklar
vid inkontinens och speciallivsmedel. Detta system innebär att det belopp
varmed de faktiska kostnaderna underskrider de beräknade kostnaderna för
läkemedelsförmånen för år 1997 delas mellan staten och landstingen i
proportionerna 60 % till staten och 40 % till landstingen. På motsvarande sätt
delas ett eventuellt kostnadsöverskridande så att staten svarar för 90 % och
landstingen för 10 % av överskridandet. Landstingens ekonomiska åtaganden
begränsas dock till att omfatta högst 50 miljoner kronor. Regleringen av vinst
eller förlust skall genomföras senast den 30 juni 1998. Med hänsyn till den för
år 1997 hittills gynnsamma kostnadsutvecklingen för läkemedelsförmånen bedöms
sålunda ett betydande underskridande uppkomma vad gäller kostnaderna för år
1997. Det innebär att det belopp som till följd härav kommer att tillfalla
landstingen skall utbetalas från detta anslag senast vid utgången av juni 1998
och därvid fördelas mellan huvudmännen efter antalet invånare.
Enligt den nu träffade överenskommelsen skall systemet med vinst- och
förlustdelning gälla även för åren 1998 och 1999. För år 1998 gäller samma
regler som för 1997 med undantag för att ett kostnadsunderskridande delas lika
mellan parterna.
I motion So329 av Gullan Lindblad m.fl. (m) yrkas att riksdagen anslår
9 391 000 000 kr för anslaget A 2 (yrkande 8). Motionärerna föreslår att
riksdagen beslutar återinföra ett nationellt läkemedelsförmånssystem, beslutar
avskaffa lagen om receptregister, beslutar annulera avtalet med landstingen och
bortse från avtalets bestämmelser om överföringsvinster respektive
-förluster, att riksdagen hos regeringen begär förslag om ett nytt
högkostnadsskydd, att riksdagen ger regeringen till känna vad som anförts dels
om rationaliseringsmöjligheterna inom läkemedelsförsörjningen, dels om
blödarsjuka (yrkandena 1-4, samt 6 och 7). Motionärerna upprepar sålunda sin
kritik från behandlingen av läkemedelspropositionen hösten 1996. Förslaget att
föra över kostnadsansvaret till landstingen innebär enligt motionärerna mycket
stora nackdelar för den enskilde.
Motionärerna kräver att den av riksdagen antagna modellen för
läkemedelsförmånen avskaffas. Detta innebär att avtalet med landstingen inte
längre gäller och att den reglering som skulle ske mellan stat och kommun för
1997 och 1998 och som sannolikt avsetts belasta 1998 och 1999 års
tilläggsbudget eller genom kvittning vid andra utbetalningar till landstingen
inte kommer till stånd. Detta innebär att budgetåret 1998 inte kommer att
belastas med en överföringspost på i storleksordningen 700 miljoner kronor.
Vidare bör anslaget för 1998 för läkemedel nedjusteras vid tillämpning av det
förbetalade systemet. Eftersom siffermaterialet är bräckligt har motionärerna
försiktigt uppskattat nedjusteringen till 300 miljoner kronor, bl.a. för
merkostnaderna för hamstring.
Mycket talar för att den beräknade besparingen kommer att överträffas och att
de totala kostnaderna för läkemedelsförmånen under 1997 betydligt kommer att
underskrida 1996 års kostnader. Detta kan bero på den kraftiga hamstringen av
läkemedel under slutet av 1996 men framför allt på effekterna av det nya
förmånssystemet för läkemedel.
Propositionens påpekande att man avläst ett trendbrott i
läkemedelskostnaderna, samtidigt med läkemedelsförbrukningen 1997, ger vid
handen ett budgetunderskridande på 1,7 miljarder kronor, sannolikt något lägre
beräknat för 1998. Sammantaget innebär detta ett underskridande på 3 miljarder
kronor och en överföring av medel till landstingen enligt avtalet med Lands-
tingsförbundet på mellan 1,2 och 1,4 miljarder kronor på två år.
Motionärerna motsätter sig också det heltäckande dataregistreringssystem för
registrering av försäljning av receptförskrivna läkemedel, det s.k. recept-
registret. Detta innebär att en privaträttslig organisation skall sköta ett
mycket långtgående personregister. Lagrådet var mycket tveksamt till förslaget
bl.a. på grund av att Apoteksbolaget skulle ansvara för registret. Det finns
inga beräkningar av kostnaderna för att upprätta ett sådant register. Det är
dock uppenbart att investeringen kommer att överstiga en miljard kronor. Till
detta kommer driftkostnader.
I det system som motionärerna redovisar behövs inte registret.
Läkemedelsförmånen skall enligt motionärerna vara statligt reglerad och
finansierad. Staten bör införa ett nytt betalningssystem för läkemedel, där
medborgarna fritt kan välja att gå med eller att stå utanför med ett temporärt
högkostnadsskydd. Det första alternativet bygger på att den enskilde väljer att
betala en fast egenavgift - 300 kr per kvartal eller 1 200 kr per år. För den
som inte väljer att gå in i betalningssystemet, kompletteras detta med ett
allmänt likviditetsskydd som omfattar alla medborgare. Den som har kostnader
under ett år, som är så höga att likviditetsskyddet träder in, erbjuds
anslutning till betalningssystemet. Den som önskar ansluta sig utan att ha haft
läkemedelskostnader som överstigit nivån för likviditetsskyddet, får betala
motsvarande likviditetsskyddet i inträdesavgift. Inträdesavgiften minskas med
erlagda läkemedelskostnader under de senaste 12 månaderna. Likviditetsskyddet
föreslås uppgå till 1 500 kr.
Den som är ansluten till betalningssystemet men inte utnyttjat det under två
år erhåller bonus, dvs. en nedsättning med 25 % av kostnader och efter fyra år
50 % av kostnaden.
Hanteringen, förskrivningen och användningen av inkontinenshjälpmedel - även
sådana av flergångstyp och läkemedel - bör utredas. Kostnaderna för
inkontinenshjälpmedel bör kunna minskas väsentligt genom bättre
behandlingsmetoder och användning av läkemedel och hjälpmedel av flergångstyp.
Kostnaderna bör kunna minska med 100 miljoner kronor för 1998, 200 miljoner
kronor 1999 och 300 miljoner kronor 2000.
Ytterligare besparingar kan åstadkommas genom förskrivning av mindre
förpackningar i ökad utsträckning. Det nya betalningssystemet innebär att
varken patient eller läkare har några incitament att skriva ut för stora
förpackningar. Uppskattningar av vad de läkemedel kostar som kastas varje år
har angivits till uppemot 500 miljoner kronor. Visst svinn förekommer alltid
men betalningssystemet kan säkerligen reducera det åtminstone med två
femtedelar.
RFV måste noggrannare följa priserna på äldre produkter och aktivt genomföra
en prisanpassning i stället för den som tidigare automatiskt skedde genom
inflationen.
Vidare kan statskassan hämta in de avsedda kostnadsövervältringar som
primärkommunerna gjorde i samband med Ädelreformen och som kommunerna fick
betalt för vid skatteväxlingen med landstingen. Beloppet motsvarar minst 300
till 400 miljoner kronor. Då har vi bortsett från inkontinensprodukter.
Landstingens rationaliseringseffekter genom läkemedelsterapi som underlättar
övergången från sluten till öppen vård på en rad områden ger
rationaliseringseffekter på minst 300 till 400 miljoner kronor. Även
primärkommunerna torde få motsvarande rationaliseringseffekter när det gäller
visst psykiatriskt omhändertagande. Besparingar torde uppgå sammanlagt för
försäkringssystemet i storleksordningen 500 miljoner kronor för landstingen och
de statliga socialförsäkringssystemen. Merparten faller på landstingen. Alla
dessa rationaliseringsmöjligheter utgör endast exempel.
Läkemedelsterapi för blödarsjuka har uppmärksammats i
läkemedelspropositionen. Motionärerna föreslår en förändrad prissättning. Denna
leder till att läkemedelsförmånen får lägre kostnader, medan industrin,
sjukvården och den förebyggande vården får bära som mest motsvarande höjda
kostnader. Läkemedelsförmånen beräknas belastas med 150 miljoner kronor mindre
genom ändrade kalkylmetoder.
Sammantaget innebär de förslag motionärerna presenterat att de under
utgiftsområde anslag A 2 föreslår att 9 391 000 000 kr anslås för 1998.
Det ankommer enligt motionärerna på utskottet att utforma erforderlig
lagtext.
I motion So432 av Johan Lönnroth m.fl. (v) yrkas att riksdagen anvisar
465 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit under anslaget A 2 eller totalt
13 956 000 000 kr (yrkande 7). Motionärerna begär också förslag om ett statligt
reglerat högkostnadsskydd (yrkande 3) och en utredning om införande av frikort
för högkostnadsskyddets medicindel (yrkande 6). Samma yrkande som i yrkande 7
finns också i motion So802 av samma motionärer (yrkande 3 delvis). Motionärerna
framhåller att patientavgiften inom den öppna hälso- och sjukvården under de
senaste 25 åren har stigit mer än tre gånger så snabbt som konsumentpriserna.
För många pensionärer med låga inkomster uppstår ofta ekonomiska problem då
kostnaderna för sjukbesök, läkemedel och tandvård skall klaras. Många utsätts
för onödigt lidande på grund av att de inte har råd med de allt dyrare
sjukvårdskostnaderna. När allt fler sjukhus lägger ner innebär det dessutom
dryga resekostnader för många pensionärer att ta sig till sjukvården. Ingen
pensionär borde behöva söka socialbidrag för att kunna betala medicin.
Regeringen avsåg att spara in 1 miljard kronor på förändringen av
högkostnadsskyddet. Beräkningar i dag visar att besparingen blev 2 miljarder
kronor - främst beroende på att äldre kvinnor och män avstår från att hämta ut
sin medicin. Detta är en besparing med mycket negativa effekter som inte borde
accepteras i ett välfärdssamhälle som Sverige anser motionärerna.
Vänsterpartiet anser att ingen skall behöva avstå från hälso- och sjukvård av
ekonomiska skäl.
Vänsterpartiet avsätter därför 465 miljoner kronor i budgeten för att
låginkomstpensionärerna skall få frikort för medicindelen i högkostnadsskyddet.
Därigenom försvinner också den för många äldre så förnedrande avbetalningen.
I motion So218 av Alf Svensson m.fl. (kd) yrkas att till anslaget A 2 anvisas
500 000 000 kr mer än regeringen föreslagit (yrkande 15 delvis). Motionärerna
framhåller att regeringen förra året genomdrev en höjning av kostnadstaket för
läkemedel, en höjning som Kristdemokraterna redan då motsatte sig. Motionärerna
vill också att den så kallade frilistan återinförs. Alltför stora
kostnadsökningar har enligt motionärerna redan skett för dem som är sjuka och
svaga. Det är inte de som skall betala statsskulden. Den skall enligt
motionärerna betalas av dem som orkar bära. Därför har Kristdemokraterna avsatt
500 000 000 kr utöver regeringens ram.
I motion So298 av Margitta Edgren (fp) yrkas tillkännagivande om vad som
anförts om möjligheterna att göra besparingar inom läkemedelskostnaderna.
På senare tid har det enligt motionären uppmärksammats att kostnaderna för
läkemedel är onödigt dyra i Sverige. Kostnadsutvecklingen är dessutom kraftigt
stigande, läkemedelsnotan ökar enligt motionären för närvarande med 2 miljarder
kronor per år. Det finns inget incitament hos läkarkåren att skriva ut recept
på ?billigast möjliga? läkemedel. Kostnaden betalas ju av någon annan.
Apoteken kan dock, under vissa omständigheter, medge ett byte till billigare
sort av identiskt lika läkemedel. Apoteken torde dock inte vara intresserade av
att ett byte till billigare läkemedel sker. Tvärtom har apoteken en
prispåslagsprincip som har effekten att apoteken tjänar avsevärt mycket mer på
att sälja dyra läkemedel.
Även patientens intresse av billiga läkemedel är begränsat. Det upphör vid
den gräns när högkostnadsskyddet ?slår i taket?. Kostnader utöver detta belopp
betalas av Riksförsäkringsverket.
Utöver detta är läkemedel också generellt dyrare i Sverige än i många andra
länder. En stor del av skulden till detta har det monopolliknande systemet för
grossistverksamheten inom läkemedelsbranschen.
Det är enligt motionären en långt ifrån orimlig uppskattning att det svenska
samhället kan spara kostnader i miljardklassen på åtgärder som ökar
priskontrollen och effektiviteten i ?konsumentledet?
(läkare-apotek-patient-Riksförsäkringsverket) samt stimulerar konkurrens i
?producentledet? (tillverkare-grossister).
Socialutskottet behandlade i betänkandet 1996/97:SoU5 regeringens proposition
1996/97:27 Läkemedelsförmåner och läkemedelsförsörjning m.m. samt motioner med
anledning av propositionen. Utskottet anförde:
Läkemedelskostnaderna som andel av de totala vårdkostnaderna har ökat märkbart
under de senaste åren. Syftet med det utredningsarbete som föregått regeringens
förslag var bl.a. att finna former för att dämpa kostnadsutvecklingen och
samtidigt skapa förutsättningar för en bättre avvägning mellan
läkemedelsbehandling och andra sjukvårdsinsatser.
Grundläggande för ett nytt förmånssystem måste enligt utskottet vara dels att
systemet kan uppfattas som rättfärdigt av flertalet, dels att det ger ett gott
skydd till människor med stora behov av läkemedel och annan sjukvård. Alla
måste ha tillgång till läkemedel så att inte hälsan och vården blir eftersatt.
Subventionen i läkemedelsförmånen måste vidare enligt utskottet blir mer
träffsäker mot generellt höga kostnader än den är i nu gällande system då alla
läkemedelsinköp över en viss summa subventioneras. Subventionen skall riktas
till personer med stora behov av läkemedel medan personer med mer sporadiska
eller begränsade läkemedelsinköp själva får stå för hela kostnaden. I en
samhällsekonomisk situation med mer begränsade resurser måste detta synsätt
vara grundläggande i syfte att värna om ett effektivt kostnadsskydd för dem som
mest behöver det. De samlade resurserna för hälso- och sjukvård samt läkemedel
måste användas så effektivt och rationellt som möjligt, med bibehållande av en
hög kvalitet och stabilitet i verksamheten i ett längre perspektiv.
Om resurserna för hälso- och sjukvård samlas hos en huvudman ökar enligt
utskottet möjligheten att samordna och avväga olika terapier mot varandra.
Läkemedelsförmånen medverkar därmed enligt utskottet till ett rationellt
utnyttjande av de samlade resurserna och till hög kvalitet i verksamheten.
- - - -
Utskottet anser att det av regeringen föreslagna systemet ger bättre
möjligheter för sjukvårdshuvudmännen att styra resursanvändningen och genomföra
prioriteringar som innebär en effektivare resursanvändning och därmed bättre
vård för befolkningen. Utskottet delar regeringens uppfattning att
kostnadsansvaret för läkemedelsförmånen skall överföras från staten till
landstingen och de tre landstingsfria kommunerna fr.o.m. år 1998.
Socialutskottet utgår från att effekterna av förslaget, bl.a. kostnader och
andra konsekvenser, kommer att följas noga.
- - - -
Utskottet delar också regeringens bedömning när det gäller den planerade
solidariska landstingsvisa finansieringen av kostnaderna för blödarpreparat. En
kostnadsfördelningsmodell med ett på befolkningsandel baserat fördelningstal
skall enligt uppgift utarbetas och tas i bruk den 1 januari 1998. Det pågår
vidare en översyn av prisbilden på olika produkter som utvinns ur plasma.
- - - -
Utskottet tillstyrker regeringens förslag att föra över kostnadsansvaret och
ansvaret för att tillhandahålla inkontinensartiklar till landstingen respektive
kommunerna. Utskottet delar regeringens uppfattning att inkontinensartiklar
inte skall karakteriseras som läkemedelsnära produkter och därför i princip
inte ingå i läkemedelsförmånen.
Utskottet konstaterar att det finns flera fördelar med separata system för
högkostnadsskydd för läkemedel respektive för besök i öppenvård. Separata
system ger möjlighet att rikta en större del av samhällets subvention till dem
med stora behov av läkemedel och därmed stora utgifter. Ett sådant system
bidrar till bättre effektivitet i läkemedelsanvändningen och
sjukvårdsutnyttjandet i övrigt. Förskrivaren och patienten kommer nu i
förskrivningssituationen att få anledning att diskutera läkemedlets faktiska
kostnad. Detta kommer enligt utskottet att motverka att icke medicinskt
motiverade dyra läkemedel respektive alltför stora mängder av läkemedel
förskrivs. Separata högkostnadsskydd underlättar också förutsägbarheten och
uppföljningen av de ekonomiska effekterna av de nya bestämmelserna. Det
gemensamma högkostnadsskydd om 2 200 kr som gäller fr.o.m. den 1 juli 1996 är
enligt utskottets mening den naturliga utgångspunkten när det gäller
avvägningen av nivån för de separata högkostnadsskydden. Utskottet delar
regeringens bedömning i propositionen att högkostnadsskyddet bör uppgå till 1
300 kr för läkemedel.
Utskottet delar också regeringens bedömning att tidigare kostnadsfria läkemedel
skall inordnas i läkemedelsförmånen. Den s.k. fria listan har sedan länge
förlorat sitt ursprungliga syfte, nämligen att på den tiden då något
högkostnadsskydd inte fanns ekonomiskt skydda personer med vissa allvarliga och
långvariga sjukdomar mot alltför höga kostnader.
Såvitt gäller det i propositionen föreslagna receptregistret, som utskottet
tillstyrker, delar utskottet regeringens bedömning att det är nödvändigt att
använda personnummer för att läkemedelsförmånskostnaden skall kunna fördelas
korrekt.
Registrering av patienternas egenavgifter för receptläkemedel är en service som
kan erbjudas dem som så önskar som hjälp med att hålla rätt på hur stora
egenavgifter som erlagts. Utskottet delar regeringens bedömning i denna fråga.
Vad sedan gäller den ekonomiska och medicinska uppföljningen i övrigt delar
utskottet även här regeringens bedömning. En restriktiv hållning måste intas
till användningen av individdata. Individbunden patientinformation, dvs.
registrering av uppgifter på personnummerbasis, skall i dessa fall enligt
utskottets mening inte få göras utan patientens samtycke.
Utskottet anser att frågan om samtycke till registrering av uppgifterna bör
tas upp mellan läkaren/förskrivaren och patienten och bekräftas på lämpligt
sätt vid besöket på apoteket. Som konstitutionsutskottet framhållit bör
patienten ta ställning i en situation av lugn och ro och som föregås av
information om registerändamål m.m. Patientens inställning - samtycke eller ej
- bör kunna anges genom att förskrivaren/läkaren gör en anteckning på
receptblanketten, vilken sedan presenteras på apoteket.
Det planerade förskrivarregistret skall bl.a. användas för att
förskrivarinformation skall kunnat återföras till förskrivaren själv. Detta är
ett viktigt led i kvalitetssäkringen i detta sammanhang.
Utskottet tillstyrker förslaget till lag om receptregister.
Riksdagen följde socialutskottet (rskr. 58).
Lagarna trädde i kraft den 1 januari 1997. Kostnadsansvaret för
läkemedelsförmånen, som i dag finansieras inom den allmänna försäkringen,
överförs till landstingen den 1 januari 1998.
Bidrag till hälso- och sjukvården (A 3)
I budgetpropositionen föreslås att 939 424 000 kr anvisas under anslaget A 3
Bidrag till hälso- och sjukvården.
Från anslaget utbetalas statsbidrag till sjukvårdshuvudmännen i enlighet med
de årliga överenskommelser som träffas mellan staten och Landstingsförbundet om
vissa ersättningar till sjukvårdshuvudmännen. Bidragets användningsområden m.m.
finns angivna i förordningen (1984:908) om vissa statsbidrag och
försäkringsersättningar för sjukvård m.m. som nyligen har setts över.
Vidare betalas från anslaget ersättningar för vissa kostnader och förluster
som uppkommit på grund av myndighetsingripanden för att förhindra smittsam
sjukdom och vissa kostnader enligt smittskyddsförordningen. Vidare betalas
kostnader för patientförsäkring och vissa skadeersättningar. Medel utgår för
landstingens administration av ersättningar till privata vårdgivare.
I budgetpropositionen görs bedömningen att ökad vikt behöver läggas på
uppföljningen av centrala parametrar som exempelvis väntetider, kvalitet och
utfall. Vidare behöver metoderna för att följa upp de överenskommelser som
ligger till grund för utbetalningarna av ersättningarna förbättras. Ett arbete
med denna inriktning kommer att inledas under hösten i samråd med
Socialstyrelsen och Landstingsförbundet.
Inriktningen mot att stimulera och stödja ett långsiktigt förnyelsearbete
kommer att fortsätta liksom insatserna för att öka patienternas delaktighet i
vården, anförs det.
I motion So802 av Johan Lönnroth m.fl. (v) yrkas att riksdagen för budgetåret
1998 anvisar 60 miljoner kronor mer än vad regeringen föreslagit till anslaget
A 3 Bidrag till hälso- och sjukvård (yrkande 3, delvis). Motionärerna anför att
patienternas rättssäkerhet måste stärkas och att de måste få större möjlighet
till ersättning när de blivit felbehandlade. Patientförsäkringen bör därför
förstärkas med 50 miljoner kronor. Vidare föreslås 10 miljoner kronor till
rökavvänjningsmedel för den som vill sluta röka under kontrollerade former.
Ett yrkande om 10 miljoner kronor till försöksverksamhet med subventionerade
avvänjningsmedel för rökare finns också i motion So287 av Stig Sandström m.fl.
(v). Motionärerna konstaterar att andelen rökare i befolkningen minskat under
de senaste 15 åren. Trots detta använder var femte svensk dagligen tobak. Av
dessa dör hälften i förtid på grund av sitt tobaksbruk. Många rökare får hjälp
av vårdcentraler, av arbetsgivare och inom företagshälsovården för att sluta
röka. Fler borde dock erbjudas hjälp både för sin egen livskvalitets skull och
för samhällets, anför motionärerna. Det finns hjälpmedel som kan stödja den
motiverade avvänjaren under de första besvärliga abstinensveckorna. Det finns
plåster, tuggummi, inhalatorer m.m. Motionärerna anser det vara rimligt att
nikotinister som vill sluta använda tobak erbjuds hjälpmedel kostnadsfritt.
Hjälpmedel bör erbjudas via vårdcentral och företagshälsovård efter samtal med
läkare/sjuksköterska. Även nikotinister som inte vill anmäla sig till en
gruppverksamhet bör kunna erbjudas hjälpmedel. Ett villkor bör vara åtminstone
ett återbesök när hjälpmedel används.
Patientskadelagen (1996:799) trädde i kraft den 1 januari 1997. Lagen
innehåller bestämmelser om rätt till patientskadeersättning och om skyldighet
för vårdgivare att ha en försäkring som täcker sådana ersättningar
(patientförsäkring). Patientskadeersättning lämnas för personskador, såväl
fysiska som psykiska, som drabbar patient i samband med hälso- och sjukvård i
Sverige. Förutsättningarna för ersättning anges genom en uppräkning i lagen av
ett antal olika skadesituationer. I korthet kan sägas att ersättning lämnas för
skada som orsakas av undersökning, vård och behandling, oriktiga diagnoser, fel
hos eller felaktig hantering av medicintekniska produkter och
sjukvårdsutrustning, smittämnen som överförs i samband med vården och som lett
till infektion, olycksfall som inträffat i samband med vården samt oriktig
hantering av läkemedel.
Rätten till patientskadeersättning är fristående från skadeståndsrätten.
Detta innebär bl.a. att patienten inte behöver bevisa att skadan orsakats genom
att hälso- och sjukvårdspersonal gjort sig skyldiga till fel eller försummelse
för att ersättning skall kunna lämnas, utan att bedömningen sker på objektiva
grunder.
Enligt huvudregeln åläggs alla vårdgivare, såväl offentliga som privata, en
skyldighet att teckna försäkring som täcker ersättningsskyldigheten.
Ersättningen lämnas av försäkringsgivare. För att tillgodose patientintresset i
sådan fall då en vårdgivare inte fullgjort sin patientförsäkringsplikt åläggs
alla försäkringsgivare som meddelar patientförsäkring ett solidariskt ansvar
för ersättningen för skador som inträffar hos vårdgivare som saknar
patientförsäkring. Dessa försäkringsgivare är skyldiga att ingå i en
patientförsäkringsförening som skall handlägga ersättningsfrågor som rör
vårdgivare som inte tecknat försäkring. Föreningen har rätt att ta ut en
patientförsäkringsavgift av vårdgivare som saknar försäkring.
De medel som under anslaget reserverats för patientförsäkringen avser statens
patientförsäkringsavgift för den statliga sjukvård som bedrivs inom militär
verksamhet samt vid statliga institutioner, skolor, anstalter eller
motsvarande. Nuvarande försäkringsavtal gäller till utgången av år 1998.
Utskottet behandlade senast i betänkande 1996/97:SoU4 motioner om rök-
avvänjning och rökslutarstöd. Utskottet konstaterade då att det finns s.k.
rökavvänjningskliniker på Huddinge sjukhus samt i Göteborg och Lund. Avsikten
är dock att människor som önskar hjälp med att sluta röka skall kunna vända sig
till primärvården. Utbildning av hälso- och sjukvårdspersonal i detta avseende
pågår. Utskottet ansåg att åtgärder hade vidtagits eller förbereddes för att
personer som önskar sluta röka skall kunna få hjälp med detta inom hälso- och
sjukvården. Något tillkännagivande med anledning av de aktuell motionerna
krävdes därmed inte. Motionsyrkandena avstyrktes.
Insatser mot aids (A 4)
I budgetpropositionen föreslås att 65 622 000 kr anvisas under anslaget A 4
Insatser mot aids.
Anslaget avser särskilda insatser för att förebygga spridningen av hiv/aids.
Medlen skall användas till information och kunskapsspridning, stöd till psyko-
socialt arbete och till utvecklingsarbete. Från anslaget har vidare ett extra
bidrag till landsting och kommuner, främst i storstadsregionerna, utgått t.o.m.
år 1997.
Regeringen konstaterar att de hivpreventiva insatserna har varit
framgångsrika. Sverige har förblivit ett land med låg förekomst av hivinfektion
trots ett omfattande resande och invandring från länder med hög förekomst av
hivsmitta. Årligen upptäcks ca 250 nya fall av hivsmitta. Allt fler människor
lever i Sverige med hiv. Trots att antalet nyupptäckta fall har minskat något
under senare år är smittspridningen bland män som har sex med män fortsatt hög.
Det är också svårt att nå bl.a. vissa invandrargrupper med information och
stöd. Regeringen gör bedömningen att detta ger anledning till fortsatt hög
uppmärksamhet.
För budgetåret 1998 har medel beräknats för stöd till de frivilliga
riksorganisationerna, för stöd till projekt utanför storstadsregionerna och
till Folkhälsoinstitutets egen verksamhet för att förebygga hiv/aids, dvs.
nationell kunskapsuppbyggnad, samordning, kunskapsspridning samt uppföljning
och utvärdering.
Bidraget till det hiv-preventiva arbetet i storstadsregionen på 90 miljoner
kronor föreslås för budgetåret 1998 utbetalas från utgiftsområde 25 anslag A 2
Bidrag till särskilda insatser i vissa kommuner och landsting.
Under utgiftsområde 25 redovisas att regeringen i vårpropositionen aviserat
att utgifterna för insatser mot aids inom utgiftsområde 9 skulle reduceras med
70 miljoner kronor fr.o.m. år 1998 och att regeringen uttalat att statens stöd
till kommunernas och landstingens hivpreventiva arbete får anses ingå i det
generella statsbidraget. För att underlätta avvecklingen av en del av det
specialdestinerade bidraget och för att värna verksamhet som byggt upp föreslås
nu för år 1998 att 90 miljoner kronor avsätts under utgiftsområde 25 anslag A
2.
I motion So206 av Gullan Lindblad m.fl. (m) yrkas att riksdagen till
utgiftsområde 9 anslag A 4 för budgetåret 1998 anvisar 90 000 000 kr utöver vad
regeringen föreslagit eller 155 622 000 kr i enlighet med vad som anförts i
motionen (yrkande 10). Under utgiftsområde 25 anslag A 2 Bidrag till särskilda
insatser i vissa kommuner och landsting föreslår regeringen 90 miljoner kronor
för år 1998 för hiv/aidsarbete. Motionärerna anser att syftet med detta anslag
är att underlätta avvecklingen av det statliga stödet för hiv/aidsarbetet. De
anser att anslaget A 4 under utgiftsområde 9 inte skall avvecklas och avvisar
därmed engångsbidraget under utgiftsområde 25. Ytterligare 90 miljoner kronor
bör därmed anvisas under utgiftsområde 9 anslag A 4. En avveckling av det
riktade anslaget ger fel signaler inte minst till ungdomar, men också till
homo- och bisexuella män, som lätt kan få uppfattningen att det offentliga inte
anser att hiv är farligt, anför de.
I motion So802 av Johan Lönnroth m.fl. (v) yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om återförandet från
kommunerna till staten av anslaget till insatser mot aids (yrkande 2). Vidare
yrkas att anslaget A 4 Insatser mot aids för budgetåret 1998 tillförs
ytterligare 5 miljoner kronor (yrkande 3, delvis). Motionärerna vill återföra
bidraget till staten. För budgetåret 1998 vill de öka anslaget med 5 miljoner
kronor för förstärkning av kampen mot hiv.
I motion So804 av Birger Schlaug m.fl. (mp) hemställs att riksdagen för
budgetåret 1998 beslutar att anvisa 7 miljoner kronor ytterligare till anslaget
A 4 Insatser mot aids (yrkande 1, delvis). Motionärerna anser det värdefullt
med upplysningsarbete kring aids och anser att en ökad satsning på detta kan
finansieras genom att 7 miljoner kronor tillförs anslaget från
Smittskyddsinstitutets budget för år 1998.
Smittskyddsinstitutet (A 10)
I budgetpropositionen föreslås 98 923 000 kr anvisas under anslaget A 10
Smittskyddsinstitutet.
Smittskyddsinstiutet (SMI) skall medverka till att skyddet mot smittsamma
sjukdomar upprätthålls och förstärks.
Regeringen gör bedömningen att verksamheten är av god kvalitet. Detta har
bl.a. visat sig i att andelen externa uppdragsprojekt är hög och att intresset
för SMI:s insatser från andra myndigheter, kommuner och organisationer är
stort. Under 1995/96 har SMI medverkat till att det nationella och
internationella samarbetet inom smittskyddsområdet utvecklats. SMI har bl.a.
blivit aktivt engagerat i arbetet inom EU för att förebygga spridning av
smittsamma sjukdomar. Mot bakgrund av de betydande krav på insatser från SMI
som finns gör regeringen bedömningen att SMI delvis bör undantas från
sparkravet år 1998.
I motion So804 av Birger Schlaug m.fl. (mp) hemställs, som ovan nämnts, att
riksdagen för budgetåret 1998 beslutar att anvisa 7 miljoner kronor mindre till
anslaget A 10 Smittskyddsinstitutet än regeringen föreslagit (yrkande 1,
delvis). Motionärerna anser att Smittskyddsinstiutet bör bidra med 7 miljoner
kronor för att öka insatserna mot aids.
Övriga medelsanvisningar under A
Regeringens förslag till medelsanvisningar till Ersättning till Spri (A 5),
Bidrag till WHO (A 6), Bidrag till WHO-enheten för rapportering av
läkemedelsbiverkningar (A 7), Bidrag till Nordiska hälsovårdshögskolan (A 8),
Folkhälsoinstitutet (A 9), Statens institut för psykosocial miljömedicin
(A 11), Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik (A 12) och
Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (A 13) har inte mött någon erinran i form
av motioner.
Omsorg om äldre och personer med funktionshinder (B 1-B 9)
Vissa statsbidrag inom äldre- och handikappområdet (B 1)
I budgetpropositionen föreslås att 275 000 000 kr anvisas under anslaget B1
Vissa statsbidrag inom äldre- och handikappområdet. Från anslaget för år 1998
föreslås statsbidrag lämnas till landstingen för vissa handikappinsatser som
avser råd och stöd (200 miljoner kronor) och tolktjänst (75 miljoner kronor).
Bidraget till rådgivning och annat stöd lämnas i enlighet med
finansieringsprincipen för de ökade åtaganden landstingen fått genom införandet
av lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade.
Statsbidraget till tolktjänst har byggt ut successivt och blir fullt utbyggt år
1998.
I motion So802 av Johan Lönnroth m.fl. (v) yrkas att riksdagen anvisar
ytterligare 50 miljoner kronor under anslaget som bidrag till kommunernas
psykiatriarbete (yrkande 3 delvis). Motionärerna anser att statens bidrag till
?psykiatriädel? har trappats av så snabbt att kommunerna inte klarar av
verksamheten. Motionärerna anser också att en del av resurserna bör gå till
vård och behandling av de tortyrskadade. Vidare framhålls att det är viktigt
att de patienter som slussats ut från psykiatrisk vård ges möjlighet till vård
och behandling utan att de drabbas av skyhöga behandlingsavgifter på grund av
att samhället inte löst problematiken med olika ersättningsregler inom
psykiatriområdet.
För att underlätta genomförandet av de åtgärder som ingår i psykiatrireformen
har riksdagen i samband med behandlingen av propositionen om psykiskt stördas
villkor beslutat om vissa tidsbegränsade ekonomiska stimulansåtgärder (prop.
1993/94:218, bet. 1993/94:SoU28, rskr. 1993/94:396).
Enligt riksdagens beslut skall större delen av bidraget lämnas som ett
stimulansbidrag till landsting och kommuner för utveckling av arbetsformerna
inom socialtjänsten och psykiatrin. Syftet är att kommunernas socialtjänst
skall kunna utveckla sina kunskaper när det gäller omvårdnad och bemötande av
människor med psykisk störning. Därutöver skall medlen användas för att bl.a.
den öppna psykiatriska vården på ett bättre sätt än för närvarande skall kunna
ge metodstöd till kommunernas personal och specialistvård till de personer som
ges omvårdnad m.m. inom de särskilda boendeformerna.
Merparten av anslaget, Bidrag till psykiatriområdet, har disponerats och
administrerats av Socialstyrelsen som också, inom ramen för riksdagens och
regeringens riktlinjer, fattat beslut om medlens användning.
Socialstyrelsen har våren 1997 redovisat utvecklingen i rapporten Är vi på rätt
väg? Årsrapport för psykiatrireformen 1997 (Socialstyrelsen följer upp och
utvärderar 1997:6). I rapporten konstateras att psykiatrireformen är kraftigt
försenad. Huvudmännen skulle förhandla fram en uppgörelse inom varje län om hur
stimulansbidragen som reformen innehöll skulle fördelas mellan huvudmännen och
de projekt de avsåg. Dessa avtal skulle sedan sändas in till Socialstyrelsen
till november 1994. Mindre än hälften av avtalen blev klara i tid. Det sista
avtalet undertecknades först år 1996. Socialstyrelsen konstaterar att det inte
varit möjligt att hämta in den tid som gått förlorad och att förseningen i
reformarbetet kvarstår. Förseningen har accentuerats ytterligare av problem med
att utforma grundläggande principer och strukturer för arbetet på landstings-
och kommunnivå. Försening har samtidigt inneburit att förbrukningen av
stimulansmedlen gått långsammare än budgeterat. Rapporten visar att för åren
1995-96 fanns drygt 600 miljoner kronor tillgängliga. Knappt 500 miljoner
kronor hade rekvirerats och ca 250 miljoner kronor var förbrukade.
Styrelsen gör bedömningen att reformen nu är på rätt väg. I samtliga
landsting och i de allra flesta kommuner görs intensiva insatser för att
genomdriva det arbete som stakats ut i länsplanernas olika projekt.
Försöksverksamheter och brukarverksamheter har kommit i gång. Processen går
dock inte smärtfritt. Positivt med reformen har varit att de psykiskt
funktionshindrade har uppmärksammats som grupp. Deras behov har synliggjorts i
landsting och kommuner liksom i samhället i övrigt. Brukarnas betydelse som
resurs har lyfts fram av reformen. Bättre utbildade anhöriga skapar större
förståelse för den psykiska störningen och bättre förutsättningar för att
hantera denna i närmiljön.
Av rapporten framgår att det fortfarande är vanligt att de psykiskt
funktionshindrades behov endast delvis är kartlagda. En del kommuner har gjort
mycket stora insatser för att skapa ett tillfredsställande boende inom
kommunens ram. Samtidigt innebär brister i inventeringen en risk att
tillfredsställande boende inte skapas för hela målgruppen. Tillfredsställande
insatser för sysselsättning och stimulans/aktivering finns endast i begränsad
omfattning. De många försök som inletts med hjälp av stimulansmedlen har ännu
inte gett tillräckliga uppslag på sysselsättningar som anpassats till sköra och
svårt handikappade personers situation. Försöken med personliga ombud har visat
på en möjlig väg för bättre samordning av vårdinsatser, starkare företrädarskap
och en social kontakt som kan ha stor betydelse.
Socialstyrelsen rekommenderar i rapporten att en efteruppföljning läggs till
det pågående uppföljningsuppdraget, för att bättre spegla resultatet av
reformen och behovet av ytterligare insatser än vad som är möjligt i maj 1998,
när den tidigare planerade slutrapporten kommer att föreligga.
I betänkande 1996/97:SoU12 behandlade utskottet senast motionsyrkanden med krav
på att psykoterapeutisk behandling skulle finansieras av försäkringskassan.
Utskottet konstaterade att Socialstyrelsen har i uppdrag att göra en nationell
översyn och analys av innehåll och kvalitet i den psykiatriska vården.
Utskottet har tidigare framhållit att frågor om att säkerställa tillgången på
behandlingsformer av god kvalitet, t.ex. psykoterapi, borde övervägas inom
översynen, vilken skall vara slutförd senast den 1 november 1997. Mot bakgrund
av detta borde riksdagen inte föregripa kommande förslag på området. De
aktuella motionerna avstyrktes därför.
Socialstyrelsens översyn och analys av den psykiatriska vården kommer att
överlämnas till socialministern den 25 november 1997.
Statsbidrag till vårdartjänst m.m. (B 2)
I budgetpropositionen föreslås att 189 000 000 kr anvisas under anslaget B 2
Statsbidrag till vårdartjänst m.m.
Syftet med statsbidraget till vårdartjänst m.m. är dels att ge studerande med
rörelsehinder sådant stöd att de kan vistas på studieorten och genomföra
studier vid folkhögskola, universitet och högskola, dels att göra det möjligt
för ungdomar som tagits in i riksgymnasium för svårt rörelsehindrade ungdomar,
s.k. rh-anpassad gymnasieutbildning, att genomföra studierna.
Bidrag till viss verksamhet för personer med funktionshinder (B 3)
I budgetpropositionen föreslås att 75 394 000 kr anvisas under anslaget B 3
Bidrag till viss verksamhet för personer med funktionshinder.
Bidraget är avsett att öka organisationernas möjligheter att själva driva
vissa verksamheter av betydelse för personer med funktionshinder.
Organisationerna har själva utvärderat sina verksamheter under budgetåret
1995/96. De menar att statsbidraget är en viktig förutsättning för att de skall
kunna bedriva sina verksamheter. De flesta organisationer har också begärt
ökade medel för att kunna bibehålla och i vissa fall utveckla verksamheterna.
Inom ramen för anslaget föreslår regeringen att en miljon kronor tillförs
verksamheten med ledarhundar. Vidare föreslås fem miljoner kronor föras bort
från anslaget och tillföras anslaget B 6 Bilstöd till handikappade.
Förslaget innebär att handikapporganisationernas rekreationsanläggningar
föreslås få ett bidrag på 9 miljoner kronor, vilket är 6 miljoner kronor lägre
än föregående år.
I motion So803 av Gullan Lindblad m.fl. (m) yrkas att riksdagen beslutar anslå
81 394 000 kr till anslag B 3 Bidrag till viss verksamhet för personer med
funktionshinder för 1998 i enlighet med vad som anförts i motionen (yrkande 1).
Motionärerna konstaterar att handikapporganisationerna fått bidrag till sina
rekreationsanläggningar år 1997 med 15 miljoner kronor och att
Socialdemokraterna nu utan motivering föreslår att stödet i det närmaste
halveras. Detta kommer att innebära att funktionshindrade personer och deras
anhöriga inte ges möjlighet till en bra och viktig rekreation vid anläggningar
som är särskilt anpassade för specifika funktionshinder. Moderaterna anslår
därför 6 miljoner kronor mer än regeringen under detta anslag för att kunna
bibehålla ett oförändrat stöd för år 1998.
I motion So414 av Ulla Löfgren (m) yrkas att riksdagen avslår regeringens
förslag om att sänka anslaget till rekreationsanläggningar i enlighet med vad
som anförts i motionen. Regeringens förslag innebär en minskning av stödet med
40 %, vilket är helt oacceptabelt, enligt motionären. Rekreationsanläggningarna
fyller en viktig funktion genom att erbjuda en välbehövlig rekreation i
avpassad miljö för många gravt funktionshindrade som inte har tillgång till
rekreationsmöjligheter i sin närmiljö.
I motion So802 av Johan Lönnroth m.fl. (v) yrkas att anslaget B 3 Bidrag till
viss verksamhet för personer med funktionshinder tillförs ytterligare 6
miljoner kronor (yrkande 3, delvis). Motionärerna anser att driften vid vissa
av handikapprörelsens rekreationsgårdar är hotad, bl.a. Mättinge. Anläggningen
är bara några år gammal och i ett ekonomiskt känsligt läge. Vänsterpartiet
anslår därför ytterligare 6 miljoner kronor till rekreationsverksamheten för
funktionshindrade.
Samma yrkande finns i motion So426 av Per Sundgren m.fl. (v). Motionärerna
anför att resursförstärkningarna av bilstödet och ledarhundar är motiverade,
men anser att resurserna inte bör tas från de nödvändiga
rekreationsanläggningarna. En neddragning med 40 % av stödet innebär ett
dråpslag mot verksamheten och ett hot mot den fortsatta driften av
anläggningarna.
Även i motion So804 av Birger Schlaug m.fl. (mp) yrkas att 6 miljoner kronor
anvisas utöver vad regeringen föreslagit till anslaget B 3 (yrkande 1, delvis).
Motionärerna anför att alla funktionshindrade sinsemellan har olika behov och
att kursgårdarna genom åren utvecklat en speciell kännedom om vad de enskilda
besökarna behöver för ett optimalt deltagande i verksamheten. Motionärerna
anser att bidraget till anslagsområdet är viktigt och måste bibehållas på
föregående års nivå.
I två motioner yrkas att anslagsposten handikapporganisationernas
rekreationsanläggningar anvisas 15 miljoner kronor för budgetåret 1998. I
motion So425 av Roland Larsson (c) anförs att handikapporganisationerna tagit
ett betydande ansvar för sina medlemsgrupper genom att driva fritids- och
rekreationsanläggningar av rikskaraktär. Mot bakgrund av en utredning 1993 av
dåvarande Statens handikappråd klargjorde regeringen i budgetpropositionen
1993/94:100 att det var en angelägen fråga att särskilt anpassade
rekreationsanläggningar med hela landet som upptagningsområde kunde utvecklas
som ett komplement till annat utbud på marknaden. Motionären anser att den 40-
procentiga neddragningen av stödet är ett hot mot anläggningarnas fortsatta
drift och underhåll.
I motion So420 av Agne Hansson och Erik Arthur Egervärn (båda c) anförs att
den 40-procentiga neddragningen av anslaget är en kraftig förändring av
förutsättningarna för verksamheten och att den kan omöjliggöra en fortsatt
drift. I budgetpropositionen 1993/94:100 gjordes en genomlysning av
bidragsbehovet för att klara driften av verksamheten utifrån servicebehov,
anläggningarnas ekonomi och behov av samhällsbidrag för direkta merkostnader
för denna verksamhet. Anslagsbehovet fastställdes till 15 miljoner kronor och
har sedan dess varit oförändrat. Motionärerna anser att stödet även
fortsättningsvis skall vara 15 miljoner kronor och avvisar höjningen av
anslagsposten till ledarhundar med 1 miljon kronor liksom höjningen av anslaget
till bilstöd med 5 miljoner kronor.
I motion So443 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs ett tillkännagivande till
regeringen om vad i motionen anförts om att avvisa neddragningen av stödet till
Mättinge rekreationsanläggningar (yrkande 9). Syftet med Mättinge
rekreationsanläggningar är att erbjuda barn, ungdomar och vuxna med
funktionshinder samt deras familjer rekreation i en tillgänglig miljö med
särskild personal och service. Motionärerna understryker att verksamheten
betyder mycket för dessa barn och ungdomar samt deras familjer då vanliga
rekreationsanläggningar och turistanläggningar inte är något alternativ. De
avvisar därför besparingen på 6 miljoner kronor.
I motion So441 av Sonia Fransson (s) begärs tillkännagivande till regeringen om
en omfördelning inom anslaget. Motionären anser att en omfördelning måste göras
inom anslaget så att handikapporganisationerna även fortsättningsvis kan driva
sina för medlemmarna så viktiga rekreationsanläggningar.
I budgetpropositionen 1993/94:100 bilaga 6 redovisade regeringen att den
uppdragit åt Statens handikappråd att göra en utredning om
handikapporganisationernas rekreationsanläggningar. I uppdraget ingick bl.a.
att göra en bedömning av behovet av sådana anläggningar. Därutöver skulle rådet
göra en bedömning och en analys av den dåvarande ekonomiska situationen för de
statsbidragsberättigade anläggningarna och av de framtida ekonomiska
förutsättningarna för dessa. Statens handikappråd överlämnade en rapport till
Socialdepartementet den 1 november 1993. Rådet föreslog att ett utökat statligt
stöd infördes för driften av anläggningarna och att behovet av nyinvesteringar
tillgodosågs. Rådet uppskattade stödbehovet för driften till 6,5 - 10 miljoner
kronor per år och investeringsbehovet till sammanlagt ca 40 miljoner kronor.
Enligt propositionen ansåg regeringen det angeläget att det fanns särskilt
anpassade fritids- och rekreationsanläggningar med hela landet som
upptagningsområde som komplement till annat utbud på marknaden. I syfte att
säkerställa denna möjlighet till rekreation för barn, ungdomar och vuxna med
omfattande funktionshinder föreslog regeringen att det dåvarande statsbidraget
till handikapporganisationernas rekreationsanläggningar utökades och
utvecklades. När det gällde investeringar vid rekreationsanläggningarna borde
handikapporganisationerna pröva möjligheterna att via länsarbetsnämnderna få
del av arbetsmarknadspolitiska åtgärdsmedel, anfördes det. Regeringen framhöll
vidare vikten av att handikapporganisationerna även framdeles vidtog
effektiviseringsåtgärder vid anläggningarna för att reducera behovet av
statligt stöd. För budgetåret 1994/95 föreslogs 15 miljoner kronor anvisas till
statsbidrag till handikapporganisationernas rekreationsanläggningar.
Utskottet tillstyrkte i betänkande 1993/94:SoU20 den föreslagna
medelstilldelningen och ansåg det angeläget att rekreationsanläggningar som då
ännu inte färdigställts, som t.ex. Mättingen, blev färdigställda. Riksdagen
följde utskottet (rskr. 1993/94:248).
År 1997 erhöll fem organisationer stöd för sina rekreationsanläggningar: Astma-
och Allergiförbundet, De Handikappades Riksförbund, Neurologiskt Handikappades
Riksförbund, Riksförbundet för Rörelsehindrade Barn och Ungdomar och
Synskadades Riksförbund. Av stödet utgick 4,5 miljoner kronor i form av
grundbidrag, 6 miljoner kronor i driftsbidrag och 4,5 miljoner kronor i
investeringsbidrag.
Bidrag till handikapp- och pensionärsorganisationer (B 4)
I budgetpropositionen föreslås att 132 194 000 kr anvisas under anslaget B 4
Bidrag till handikapp- och pensionärsorganisationer.
Handikapp- och pensionärsorganisationerna har en viktig opinionsbildande roll
och fyller en central funktion i folkrörelsearbetet i Sverige. Statsbidraget
utgör en inte oväsentlig del av organisationernas finansiering av sin
verksamhet, anförs det. Förslaget innebär att den del av anslaget som avser
bidrag till pensionärsorganisationerna ökas med 500 000 kr för budgetåret 1998.
I motion So802 av Johan Lönnroth m.fl. (v) yrkas att anslaget B 4 Bidrag till
handikapp- och pensionärsorganisationerna tillförs ytterligare 6 miljoner
kronor (yrkande 3, delvis).
I motion So428 av Stig Sandström m.fl. (v) begärs tillkännagivande till
regeringen om vad i motionen anförts om att utbetalningsperioderna för anslaget
B 4 Bidrag till handikapp- och pensionärsorganisationerna skall vara
kvartalsvis i förskott enligt vad i motionen anförts om stora ränteförluster
(yrkande 1) och att inför 1999 års budget hänsyn tas till det ökade behovet av
anslag till organisationernas arbete (yrkande 2). Det statliga anslaget till
handikapporganisationerna har inte höjts sedan budgetåret 1992/93. Under år
1997 genomfördes också en förändring av anslagets utbetalningsperioder från
kvartalsvis i förskott till kvartalsvis i efterskott. Förändringen kommer att
innebära stora ränteförluster för handikapporganisationerna, anför
motionärerna. För att stödet realt skall få samma värde som år 1992/93 bör det
ökas med 14 miljoner kronor. Därutöver krävs ersättning för ränteförluster med
3,9 miljoner kronor. Vidare tillkommer ökat behov av anslag på grund av att
fler organisationer nu beviljas organisationsstöd.
Också i motion So429 av Eva Eriksson (fp) begärs tillkännagivande om en
omprövning av utbetalningsperioderna för organisationsanslaget till
handikapporganisationerna (yrkande 1) och om behovet av ökade anslag till
handikapporganisationernas arbete (yrkande 2). Motionären anser att när den
statsfinansiella situationen nu ljusnar så finns det anledning att ompröva de
ändrade utbetalningsperioderna och ta hänsyn till behovet av ökade anslag till
handikapporganisationernas centrala arbete inom utgiftsområdets ram.
Bilstöd till handikappade (B 6)
I budgetpropositionen föreslås att 203 978 000 kr anvisas under anslaget B 6
Bilstöd till handikappade.
Bestämmelser om bilstöd finns i lagen (1988:360) om handläggning av ärenden
om bilstöd till handikappade och i förordningen (1988:890) om bilstöd till
handikappade. Nytt bilstöd kan beviljas den som tidigare fått sådant om minst
sju år förflutit sedan beslut senast fattades.
Sedan reformen infördes och t.o.m. budgetåret 1995/96 har ca 36 000
ansökningar om bilstöd prövats av vilka 60 % eller ca 20 000 beviljats. År 1989
uppgick beviljade ansökningar till 5 700 och år 1994 till 1 500. Vid
inledningen av den andra sjuårsperioden i oktober 1995 ökade åter antalet
ansökningar liksom antalet beviljade ansökningar.
I propositionen redovisas att regeringen avser att genom en förordnings-
ändring under hösten 1997 begränsa utbetalningarna för bilstödet så att de för
respektive budgetår ryms inom ramen för de medel som anslås. Detta sker bl.a. i
syfte att få en jämnare belastning på anslaget. En översyn skall göras av
anslagskonstruktionen och det framtida stödbehovet då även framtida
anslagsnivåer kommer att prövas.
I motion So802 av Johan Lönnroth m.fl. (v) yrkas att anslaget B 6 Bilstöd till
handikappade tillförs ytterligare 80 miljoner kronor (yrkande 3, delvis).
Motionärerna hänvisar till sin argumentering i motion So444 av Johan Lönnroth
m.fl. (v). Även i denna motion yrkas att riksdagen till bilstödet till
handikappade för budgetåret 1998 anvisar 80 miljoner kronor utöver vad
regeringen föreslagit (yrkande 22). Motionärerna anför att i de
bidragsberättigade anpassningskostnaderna ingår inte t.ex. servostyrning,
automatväxel, klimat-anläggning eller extra kostnader för en större bil.
Motionärerna anser att det behövs ett reviderat och förstärkt bilstöd.
Kostnader för statlig assistansersättning (B 7)
I budgetpropositionen föreslås att 4 053 000 000 kr anvisas under anslaget B 7
Kostnader för statlig assistansersättning.
Statlig assistansersättning lämnas till funktionshindrade personer som har
behov av personlig assistans för sin dagliga livsföring under i genomsnitt mer
än 20 timmar per vecka. Rätten till assistansersättning gäller för svårt
funktionshindrade personer som inte fyllt 65 år och som bor i eget boende,
servicehus eller hos familj eller anhörig.
Socialstyrelsens utvärdering av handikappreformen visar att personlig
assistans har inneburit ökad valfrihet, större inflytande och bättre
livskvalitet för många svårt funktionshindrade personer.
Regeringen gör bedömningen att syftet med insatsen personlig assistans till
stor del har uppnåtts. Anslaget har dock ända sedan det infördes kraftigt
överskridits. Detta beror på att antalet assistanstimmar per person och vecka
numera är i genomsnitt 73,3 i stället för 40 som beräknades i propositionen om
LSS. Antalet personer med assistansersättning är också drygt 300 fler än de 7
000 som tidigare beräknats.
Fr.o.m. den 1 september 1997 har en schablon för assistansersättningen
införts med en timersättning på 164 kr. Om det finns särskilda skäl kan
försäkringskassan efter ansökan medge att schablonen får överskridas med de
godkända faktiska kostnaderna, dock högst med 12 %. Regeringen har i
proposition 1996/97:146 föreslagit att kommunerna fr.o.m. den 1 november 1997
skall finansiera assistansersättning för de första 20 timmarna per vecka. Till
följd av vidtagna och föreslagna förändringar under år 1997 och i enlighet med
finansieringsprincipen förutsätts anslaget minskas med 1,2 miljarder kronor för
år 1998. Samtidigt föreslås 900 miljoner kronor tillföras anslaget för att möta
prognostiserade utgifter. Prognoserna för år 1997 och framåt bygger på
antaganden om att utgiftsutvecklingen ökar eftersom antalet personer som
beviljas ersättning ökar varje månad liksom antalet beviljade timmar per vecka.
I motion So240 av Carl Bildt m.fl. (m) yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en handikappreform
(yrkande 22). Den borgerliga regeringen 1991-1994 lovade redan vid tillträdet
att satsa på förbättrade villkor för landets funktionshindrade, anför
motionärerna. Den största förändringen var lagen om vård och service för vissa
funktionshindrade och lagen om assistansersättning. Med denna lagstiftning fick
den funktionshindrade makten över sitt eget liv. Valet av vem som skulle bli
den enskildes personliga assistent var helt upp till var och en av de
funktionshindrade. Socialdemokraterna har vid flera tillfällen ändrat i lagen,
bl.a. har man schabloniserat assistansersättningen på ett orimligt sätt.
Motionärerna hänvisar till att de närmare redovisar sina förslag i motion So403
av Gullan Lindblad m.fl. (m).
I denna motion yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om inriktningen av handikappolitiken (yrkande 1).
Motionärerna anför att det tidigare funnits en bred politisk enighet om att
människor som har ett funktionshinder skall garanteras trygghet och välfärd
även i tider av ekonomisk kris. I och med den politik som den
socialdemokratiska regeringen bedrivit och fortsätter att bedriva är denna
enighet nu bruten. Motionärerna beklagar detta. Mot bakgrund av de senaste tre
årens försämringar finner motionärerna det anmärkningsvärt att regeringen i
skrivelse 1996/97:120 om handikappolitik inte med ett enda ord berörde t.ex. de
försämringar i LSS- och LASS-lagarna och nedskärningarna av stimulansbidragen
till landstingen som drabbat landets funktionshindrade.
Motionärerna anför att en av de första åtgärderna som Socialdemokraterna
vidtog efter maktskiftet var att tillsätta en utredning vars uppgift var att
presentera förslag på åtgärder för att minska kostnaderna för personlig
assistans. Regeringen vågade inte fullfölja utredningens förslag, men föreslog
en förändring av avräkningen av antalet timmar för den personliga assistansen.
Vidare föreslogs att föräldrar till handikappade barn skulle ha ett särskilt
lagstadgat ansvar för barnet utöver vad som stadgas för föräldrar till icke
handikappade barn. Detta lyckades utskottet få majoritet för att inte införa.
I propositionen med förslag till förändringar i socialtjänstlagen urholkades
anhörigas rätt till avlösning vid vård av handikappade barn eller andra
familjemedlemmar. Detta skall inte längre vara en kommunal skyldighet.
I tilläggspropositionen föreslogs att stimulansbidragen till rehabilitering
av funktionshindrade, utveckling av hjälpmedel och tolkutbildning för döva och
dövblinda plötsligt mitt under verksamhetsåret skulle minskas med 300 miljoner
kronor. Vidare föreslogs att finansieringsansvaret för de 20 första
assistanstimmarna per vecka skall överföras till kommunerna, utan att dessa
kompenseras till mer än två tredjedelar.
Handikappade som bor i egen lägenhet kommer inte i fortsättningen att få
särskilt ekonomiskt stöd.
Regeringen har beslutat att dra in Handikappombudsmannens anslagssparande på
4 miljoner kronor, vilket var ämnat till fortsatt kartläggning av de
handikappades situation och information om bl.a. FN:s standardregler.
Motionärerna anser att det är de människor som haft turen eller förmånen att
inte drabbas av ett funktionshinder som skall ta ett större personligt ansvar,
t.ex. genom karensdagar och bibehållen 75-procentig ersättningsnivå inom t.ex.
sjukförsäkringen.
Stödet till funktionshindrade skall vara mångsidigt och anpassat till den
enskildes särskilda förutsättningar. Den enskilde skall ha möjlighet att välja
vårdpersonal, omsorgsform och hjälpmedel. Kommunaliseringen av assi-
stansersättningen skall inte vara ett sätt att bakvägen minska valfriheten och
likforma stödet. I en särskild anslagsmotion, So803, föreslås att lagen om stöd
och service till vissa funktionshindrade och lagen om assistansersättning
återställs till sin ursprungliga form.
Hjälpmedelsmonopolet bör upphävas, varigenom köerna kommer att minska och
flexibiliteten öka. Det skall vara behovet som skall avgöra vad som är ett
hjälpmedel, inte om det betraktas som avancerat eller enkelt, dyrt eller
billigt.
Alla funktionshindrade bör ges möjlighet till eget boende anpassat till de
egna behoven.
Slutligen bör betonas att medmänniskors personliga engagemang gör den
funktionshindrades liv rikare och tryggare. Frivilligt socialt arbete skall
därför stödjas och uppmuntras.
I motion So803 av Gullan Lindblad m.fl. (m) yrkas att riksdagen beslutar dels
att förstatliga de första 20 timmarnas assistansersättning i enlighet med vad
som anförts i motionen (yrkande 2), dels att återinföra rätten till personlig
assistent vid vistelse i skola och dagcenter (yrkande 3), dels att avskaffa
schabloniseringen av assistansersättningen (yrkande 4) och dels att anslå
5 753 000 000 kr till anslag B 7 Kostnader för statlig assistansersättning för
budgetåret 1998 (yrkande 7). Vidare begärs ett tillkännagivande till regeringen
om vad i motionen anförts om beräkningen av assistansersättningen (yrkande 5).
Motionärerna vill anslå 1,7 miljarder kronor mer än regeringen för kostnader
för statlig assistansersättning. Med denna förstärkning vill motionärerna
upphäva de försämringar av assistansersättningen som Socialdemokraterna och
Centerpartiet genomfört. De vill att staten åter skall ansvara för
finansieringen av assistansersättningens första 20 timmar och att rätten till
personlig assistent även under skoltid och vid vistelse på dagcenter skall
återinföras. Slutligen anser de att schabloniseringen av assistansersättningen
skall upphävas. Motionärerna anser att det finns brister i beräkningen av
assistansersättningen. De framhåller att en förändring av ersättningen måste
ske i samråd med handikapporganisationerna. Regeringen bör i det fortsatta
arbetet ta vara på de idéer om hur assistansersättningen kan förändras som
finns inom handikapprörelsen.
Även i motion So405 av Leif Carlson och Maud Ekendahl (båda m) yrkas att
riksdagen beslutar att återställa LSS- och LASS-lagstiftningen till 1993 års
utformning kompletterad med en definition av personlig assistans i enlighet med
vad i motionen anförts. Som Moderaterna förutsåg har den kvarstående oprecisa
definitionen av vilken typ av hjälpbehov som skall ligga till grund för
bedömningen av rätt till assistans fortsatt att leda till problem för de
handikappade. Regeringsrättens dom från den 4 juni 1997 innebär, enligt
motionärerna, att dörren till personlig assistans för personer med psykiska
funktionshinder nästan stängs helt. Eftersom det numera enligt
socialtjänstlagen är frivilligt för kommunerna att bistå med hjälp av personlig
karaktär saknas därför nu alternativ till personlig assistans. Enligt
motionärerna måste den tidigare lagstiftningen återställas och kompletteras med
en klarläggande lagstiftning som anger att även motiverande och ?påputtande?
behov skall ligga till grund för bedömningen av rätt till assistans.
I motion So443 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkas att riksdagen beslutar om en
sådan ändring i rätten till personlig assistans innebärande en återgång till de
regler om rätt till personlig assistans som gällde före den 1 juli 1996
(yrkande 1) och att riksdagen till utgiftsområde 9 B 7 Kostnader för statlig
assistansersättning för budgetåret 1998 anvisar 1 415 000 000 kr utöver vad
regeringen föreslagit eller således 5 468 000 000 kr (yrkande 11). Motionärerna
anför att handikappreformen urholkats bland annat genom att en större del av
ansvaret vältrats över på kommunerna. Detta innebär en återgång till
situationen före reformen då människor med funktionshinder ofta fick finna sig
i att servicen radikalt kunde skilja sig åt mellan kommunerna. Genom
schabloniseringen av assistansersättningen försämras situationen radikalt för
flera brukarkollektiv och enskilda funktionshindrade. Motionärerna anser att
den personliga assistansen bör användas mer i arbetslivet, studieverksamhet,
skolarbete och barnomsorg. Regeringen bör tillse att lagstiftningen följs så
att även de psykiskt funktionshindrade får stöd enligt LSS och LASS.
Återupprättandet av handikappreformen är den mest angelägna reformen. När det
väl är gjort och ekonomin ger utrymme så finns det anledning att blicka framåt
mot nya reformer.
I motion So417 av Eva Eriksson (fp) begärs ett tillkännagivande till
regeringen om behovet av att genomföra förändringar i lagen för att vidga
rätten till personlig assistans. Motionären anser att Regeringsrätten genom dom
från den 4 juni 1997 inskränkt möjligheten att få personlig assistans i en
långt större utsträckning än vad riksdagen någonsin avsett. Hon anför att i de
ursprungliga förarbetena uteslöts inte personlig assistans för motiverande
insatser. På grund av domen krävs nu att riksdagen gör ändringar i lagen, anför
hon.
I motion So802 av Johan Lönnroth m.fl. (v) yrkas att anslaget B 7 Kostnader för
statlig assistansersättning tillförs ytterligare 400 miljoner kronor för
budgetåret 1998 (yrkande 3, delvis). Motionärerna motsätter sig en övervält-
ring av kostnaderna för assistanser på kommunerna. Stödet till svårt
funktionshindrade skall vara ett statligt ansvar. Motionärerna anslår 400
miljoner kronor mer än regeringen för att täcka dessa kostnader.
I motion So444 av Johan Lönnroth m.fl. (v) yrkas att riksdagen beslutar ta
bort schabloniseringen av assistansersättningen (yrkande 14) och hos regeringen
begär förslag för att rätta till underfinansieringen av lagen om
assistansersättning enligt vad i motionen anförts (yrkande 13). Vidare yrkas
att riksdagen hos regeringen begär förslag till ett bättre och tydligare
regelverk enligt vad Intressegruppen för assistansberättigade föreslagit
(yrkande 15). Lagen om assistansersättning är en milstolpe i svensk
handikappolitik, anför motionärerna. När lagen om assistansersättning infördes
underskattades dock behoven kraftigt. Detta medförde en kraftig
underfinansiering. I stället för att rätta till underfinansieringen har
regeringen låtit funktionshindrade leva i ständig oro för att den nyvunna
friheten och värdigheten, som den personliga assistansen innebär, skall bli
utsatt för nedskärningar eller avskaffas helt. Motionärerna anser att
schabloniseringen av assistansersättningen är förödande för många. Ersättning
för assistenternas arbete på obekväm arbetstid och/eller jourtid ryms inte inom
schablonen 164 kr/tim och omfattas inte heller av de särskilda skäl som gäller
för att erhålla en högre ersättning enligt Riksförsäkringsverkets
rekommendationer till försäkringskassorna. För att få högre ersättning avkrävs
personer gravt integritetskränkande motiveringar och kostnadsredovisningar.
Motionärerna anser att Intressegruppen för Assistansberättigade (IFA) föreslår
ett bättre och tydligare regelverk. Varje assistansberättigad upprättar en
budget enligt en av Riksförsäkringsverket upprättad kontoplan som utgörs av
ersättningsbara kostnadsslag. Den enskilde redovisar sedan sina faktiska
kostnader och över- eller underskott regleras. Riktigheten i redovisningen
intygas av en auktoriserad revisor. Detta förslag innebär en acceptabel
kostnadskontroll för den enskilde.
I motion So424 av Thomas Julin m.fl. (mp) begärs att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts dels om en återgång till en
individuell assistansersättning vars storlek skall vara anpassad till den
enskildes assistansbehov (yrkande 1), dels om att ytterligare uppföljning och
analys av kostnader och värde av assistansreformen skall ske i samarbete med
brukarrörelsen (yrkande 2), dels om en redovisning av de merkostnader som
assistansreformen medfört (yrkande 3) och dels om att utreda ett statligt
huvudmannaskap (yrkande 4). Assistansreformen har gett frihet och värdighet,
anför motionärerna. De personer som genom lagen fått rätt till personlig
assistans kan nu bestämma över sina egna liv. Trots framgången har regeringen
föreslagit nedskärningar och besparingar i reformen inte mindre än tre gånger
sedan den 1 januari 1994. I år har regeringen tagit ett steg mot en mer korrekt
finansiering av assistansreformen. Samtidigt har man dock infört en
schablonersättning vilket innebär att de som har de största assistansbehoven
tvingas genomgå starkt integritetskränkande prövningar för att eventuellt
beviljas en högre ersättning. Motionärerna anser att assistansersättningen
skall vara en individuell ersättning som skall tillgodose den enskildes
assistansbehov. En schabloniserad ersättning kan aldrig tillgodose det faktiska
behovet. Assistansberättigade har informerats om att de inte kommer att bli
beviljade höjd ersättning för att kunna täcka sina avtalsenliga kostnader för
OB-ersättning, eftersom detta inte anses utgöra ett särskilt skäl. Medlemskap i
kooperativ anses inte heller utgöra särskilt skäl. Motionärerna vill ha en
omedelbar återgång till individuell ersättning. De anser det också angeläget
att det görs en utredning och redovisning av de merkostnader som reformen
medfört för samhället för att få en balans i diskussionen om kostnaderna. De
som har personlig assistans har även tidigare haft olika former av samhällsstöd
vilket inte varit kostnadsfritt. En redovisning av den merkostnad som uppstått
för samhället skulle därmed ge en mer rättvisande bild av kostnaderna.
Slutligen anser motionärerna att staten bör vara huvudman och ges ansvaret
för assistansreformen, för utredning, administration och ekonomi. De anser att
huvudmannaskapet bör utredas.
I motion So218 av Alf Svensson m.fl. (kd) yrkas att anslaget B 7 Kostnader för
statlig assistansersättning för budgetåret 1998 tillförs ytterligare 300
miljoner kronor (yrkande 15, delvis). Motiven för detta utvecklas i motion
So430 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd). I denna motion yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts dels om systemet
för assistansberäkning (yrkande 6), dels om att åldersgränsen på 65 år för rätt
till assistans tas bort (yrkande 7). Motionärerna anför att svårt
funktionshindrade har drabbats hårt av regeringens schablonisering av
assistansersättningen. En schablon innebär att vissa grupper får för mycket
ersättning, medan andra svårt funktionshindrade inte klarar att anställa en
personlig assistent. Schablonen innebär ett ifrågasättande av de svårast
funktionshindrades assistansbehov. Motionärerna anser i likhet med
Intressegruppen för assistansberättigade att en förenklad årsredovisning kan
användas, där den assistansberättigade redovisar kostnaderna för assistansen. I
samband med årsredovisningen återbetalas eventuellt överskott. Motionärerna
avsätter ytterligare 300 miljoner kronor för assistansersättningen. De vill
även bygga ut reformen så att den också omfattar dem som fyllt 65 år. För
kontinuiteten och en god omvårdnad bör rätten till assistansersättning även
gälla efter 65-årsdagen.
I motion So437 av Kristina Nordström (s) yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om förslag till ändringar i lagen
om assistansersättning. Motionären anför att lagen om stöd och service som
infördes den 1 januari 1994 gav svårt funktionshindrade möjlighet att leva och
delta i samhället på lika villkor som andra medborgare. Den personliga
assistenten kom för många att symbolisera hela handikappreformen. Lagregler och
administration kom efter hand att ändras för att förenkla och förbättra
tillämpningen och kontrollera kostnaderna. Motionären anser att det finns
ytterligare förenklingar att göra i administrationen för att nedbringa
kostnaderna samt kunna upprätthålla en rimlig servicenivå och god kvalitet i
besluten. Rätten att fatta provisoriska beslut bör delegeras till tjänsteman.
Vid ärenden om förtidspension, handikappersättning och vårdbidrag finns denna
möjlighet enligt lag. Motsvarande förhållanden bör, enligt motionären, gälla
även i lagen om assistansersättning. Vidare bör omprövningen vartannat år kunna
ske genom tjänstemannabeslut, frånsett de ärenden där omprövningen leder till
ändring av förmånen. Motionären anser att förslagen inte innebär någon nackdel
för brukaren och innebär inte heller någon minskad rättssäkerhet.
Socialutskottet anordnade den 28 oktober 1997 en offentlig utfrågning om
assistansersättningen. I utfrågningen deltog tre representanter från
handikapprörelsen, utsedda av handikapporganisationernas arbetsgrupp kring
assistansersättningen och representanter från Socialdepartementet och berörda
myndigheter. Utfrågningen publiceras i serien Utredningar från Riksdagen,
1997/98:URD1.
Statistik från RFV visar att 7 331 personer hade assistansersättning i
september 1997. Det genomsnittliga antalet timmar per vecka var 74,4 timmar. I
januari 1997 hade 7 102 personer assistansersättning för genomsnittligt 71,3
timmar per vecka. I september 1997 anordnade kommunerna assistansen för 74 %
och kooperativen för 13 % av de assistansberättigade. Detta är samma fördelning
som i juni 1996.
Frågan om finansieringsansvaret för de 20 första assistanstimmarna behandlades
i betänkande 1997/98:SoU4. Utskottet anförde bl.a. följande:
Kommunerna har det grundläggande ansvaret för bl.a. personlig assistans enligt
lagen om stöd och service. Enligt lagen har kommunerna i uppgift att
fortlöpande följa upp vilka som omfattas av lagen och vilka deras behov av stöd
och service är samt verka för att dessa personer får sina behov tillgodosedda.
Biträde av personlig assistent eller ekonomiskt stöd till sådan assistans är en
av rättigheterna enligt lagen. Det grundläggande ansvar som kommunerna har
inskränker inte den enskildes rätt att själv välja vem som skall ge assistansen
och på vilket sätt denna ges samt inte heller vem som skall vara arbetsgivare
för assistenten. Utskottet anser i likhet med propositionen och motion So59 (c)
att den nu föreslagna förändringen av finansieringsansvaret inte skall påverka
den enskildes rättigheter i detta hänseende.
De aktuella motionerna avstyrktes därmed. Utskottet tillstyrkte propositionens
förslag till lagändringar. Riksdagen följde utskottet (rskr. 5).
I yttrande 1996/97:SoU7y till finansutskottet över den ekonomiska
vårpropositionen tillstyrkte utskottet att assistansersättningen
schabloniserades för att minska administrationen vid försäkringskassorna.
Utskottet betonade att det var nödvändigt att det gavs möjlighet att erhålla
högre ersättning än schablonen för den som har särskilda skäl och att
bedömningen i dessa fall skall ske individuellt. Vidare betonades att det är
angeläget att brukarna själva kan besluta om på vilket sätt de vill anordna
assistansen och att schabloniseringen inte leder till att denna möjlighet
inskränks.
Gränsdragningen mellan personlig assistans och kommunens ansvar för att ha
tillräcklig personal för att erbjuda ett gott omhändertagande av alla barn inom
skola och barnomsorg och av vuxna inom dagverksamheter har behandlats av
utskottet i betänkande 1995/96:SoU15 med anledning av proposition 1995/96:146
om vissa frågor om personlig assistans.
I detta betänkande diskuteras också definitionen av personlig assistans.
Utskottet godtog i huvudsak de förslag som regeringen lagt fram. Vissa
ändringar och förtydliganden gjordes dock. Utskottet anförde att införandet i
LSS av en definition av begreppet personlig assistans inte fick innebära att
någon grupp som i praxis omfattats av lagstiftningen helt utestängdes från
insatsen personlig assistans. Personer med enbart psykiska funktionshinder
borde t.ex. även i fortsättningen vara berättigade till personlig assistans i
vissa speciella fall, nämligen där karaktären och omfattningen av det psykiska
funktionshindret medför behov av hjälp med de grundläggande behoven. En person
kan t.ex. vara helt ur stånd att själv klara sin hygien eller få i sig mat,
anförde utskottet.
I betänkande 1997/98:SoU6 redovisades att Riksförsäkringsverket (RFV) fått i
uppdrag att i samråd med Socialstyrelsen och i kontakt med Svenska
Kommunförbundet utforma ett system för uppföljning av den statliga
assistansersättningen som gör det möjligt att fortlöpande kartlägga och
analysera eventuella förskjutningar i ansvars- och kostnadsfördelningen mellan
staten och kommunerna. Av RFV:s redovisning till regeringen i maj 1997 framgår
att nybeviljade assistansersättningar under år 1996 har medfört en insatsökning
med 160 % mätt i förändringen av antalet kommunala insatstimmar före beviljad
statlig assistansersättning och antalet beviljade timmar i form av
assistansersättning. Resultatet visade att de kraftigaste minskningarna skett
för insatserna anhörigvård, avlösarservice, hemsjukvårdsbidrag, hemtjänst och
ledsagarservice. Insatserna elevassistent/resursperson och daglig verksamhet
var de som syntes ha påverkats minst av beslut att bevilja assistansersättning
(för ytterligare information se RFV 11 684/96).
Handikappombudsmannen (B 9)
I budgetpropositionen föreslås att 7 746 000 kr anvisas under anslaget B 9
Handikappombudsmannen.
Handikappombudsmannen skall bevaka frågor som angår funktionshindrade
personers rättigheter och intressen samt verka för att personer med
funktionshinder uppnår full delaktighet i samhällslivet och jämlikhet i
levnadsvillkoren.
Regeringen gör bedömningen att myndighetens verksamhet bedrivs på ett sådant
sätt att målen för verksamheten har kunnat uppnås. Årsredovisningen har dock i
alltför hög grad karaktär av verksamhetsberättelse i stället för
resultatredovisning. Regeringen gör därmed bedömningen att det finns behov av
att ytterligare intensifiera resultatdialogen med myndigheten för att förbättra
analyserna av uppnådda resultat. Mått som beskriver t.ex. kvalitet och effekter
av myndighetens åtgärder bör utvecklas.
I motion So802 av Johan Lönnroth m.fl. (v) yrkas att riksdagen till anslaget
B 9 Handikappombudsmannen anvisar 1 500 000 kr utöver vad regeringen föreslagit
(yrkande 3, delvis). Motionärerna kräver att Handikappombudsmannen skall kunna
föra processer i enskilda mål. För att öka myndighetens juridiska kompetens
anslås 1,5 miljoner kronor utöver vad regeringen föreslagit. Samma yrkande
finns också i motion So427 av Stig Sandström m.fl. (v).
Utskottet behandlade nyligen frågan om Handikappombudsmannen bör ges rätt att
föra processer i enskilda mål i betänkande 1997/98:SoU6 med anledning av
regeringens skrivelse om handikappolitik (skr. 1996/97:120). Utskottet
konstaterade då att regeringen tillkallat en särskild utredare med uppgift att
utreda och föreslå hur en lagstiftning bör vara utformad som förbjuder
diskriminering i arbetslivet av personer med funktionshinder. Utredaren skall
även lämna förslag på vilka förfaranderegler som skall vara tillämpliga hos
Handikappombudsmannen. De aktuella motionsyrkandena ansågs därmed tillgodosedda
och avstyrktes.
Regeringen har den 6 november 1997 fastställt direktiv till en översyn av
Handikappombudsmannen (dir. 1997:131). I enlighet med riksdagens beslut vid
inrättandet av Handikappombudsmannen skall verksamheten ses över efter tre års
verksamhet. Syftet är att belysa vilken betydelse ombudsmannen har haft för
utvecklingen inom handikappområdet samt att bedöma om, och i så fall hur,
ombudsmannens roll och arbetsuppgifter bör förändras i något avseende.
Utredningen skall beakta vad utredningen om förbud mot diskriminering i
arbetslivet av personer med funktionshinder kommer fram till. Utredaren skall
dock inte själv i detalj behandla denna fråga.
Bostadsstöd till funktionshindrade (B 10 - förslag till nytt anslag)
I motion So803 av Gullan Lindblad m.fl. (m) yrkas att riksdagen beslutar anslå
100 000 000 kr till anslaget B 10 Bostadsstöd till funktionshindrade för 1998 i
enlighet med vad som anförts i motionen (yrkande 8). Motionärerna vill införa
ett nytt anslag för bostadsstöd till funktionshindrade. De anser att det är
orimligt att funktionshindrade skall tvingas till socialbidrag för att kunna bo
kvar i sina handikappanpassade bostäder, vilket de anser blir konsekvensen när
staten fullt ut tar över ansvaret för bostadstilläggen 1998.
Sedan den 1 januari 1995 gäller att kommunalt bostadstillägg och särskilt
kommunalt bostadstillägg för pensionärer har ersatts med ett statligt
bostadstillägg (BTP) enligt lagen (1994:308) om bostadstillägg till
pensionärer. BTP utgör före inkomstavdrag 85 % av bostadskostnad mellan 100 och
4 000 kr per månad. Storleken av BTP bestäms av årsinkomstens storlek. Under en
övergångsperiod t.o.m. utgången av år 1998 kan en kommun komplettera BTP med
ett kommunalt finansierat bostadstillägg. I de nya reglerna inryms ett särskilt
bostadstillägg som kompenserar de pensionärer som har särskilt låg inkomst och
hög hyra.
Statsbidrag till psykiskt sjuka (B 11 - förslag till nytt anslag)
I motion So803 av Gullan Lindblad m.fl. (m) yrkas att riksdagen beslutar anslå
300 000 000 kr till anslaget B 11 Statsbidrag till psykiskt sjuka för år 1998 i
enlighet med vad som anförts i motionen (yrkande 9). Motionärerna har i motion
So403 föreslagit att regeringen skall återkomma till riksdagen med förslag om
att de psykiskt funktionshindrade bör ingå i personkretsen enligt lagen om stöd
och service till vissa funktionshindrade. I avvaktan på detta förslag föreslår
de ett särskilt stimulansbidrag till kommunerna för åren 1998 och 1999. Syftet
med stimulansbidraget är att kommunerna mer aktivt än i dag skall arbeta med
denna glömda grupp funktionshindrade.
Socialstyrelsen redovisar i Handikappreformen Slutrapport 1997 (Social-
styrelsen följer upp och utvärderar 1997:4) att endast ca 1 300 personer med
psykiska funktionshinder har fått beslut om någon LSS-insats. Styrelsen anser
att det är ett alarmerande resultat mot bakgrund av gruppens omfattning och
stora stödbehov enligt gjorda levnadsnivåundersökningar och de investeringar
som gjorts av bl.a. Psykiatriutredningen. Styrelsen anser att många sannolikt
skulle kunna beviljas insats enligt LSS i stället för beslut om bistånd enligt
socialtjänstlagen eller insatser enligt hälso- och sjukvårdslagen. Vidare finns
det brister i samverkan mellan psykiatrin och socialtjänsten som försämrar
förutsättningarna för adekvata beslut och insatser för psykiskt
funktionshindrade i kommunerna. Kommunernas handläggare behöver bättre kunskap
om psykiska funktionshinder och deras konsekvenser för att rätt kunna bedöma
behovet av insatser enligt LSS. Styrelsen anser också att det finns ett stort
behov av alternativ daglig sysselsättning för psykiskt funktionshindrade.
I rapporten Är vi på rätt väg? Årsrapport för psykiatrireformen 1997
(Socialstyrelsen följer upp och utvärderar 1997:6) konstateras att
genomförandet av psykiatrireformen är avsevärt försenat. Styrelsen anser dock
att reformen nu är på rätt väg. I samtliga landsting och i de allra flesta
kommuner görs intensiva insatser för att genomdriva det arbete som stakats ut i
länsplanernas olika projekt. Försöksverksamheter och brukarverksamheter har
kommit i gång. Reformarbetet har goda förutsättningar att lyckas om
beslutsfattare, professioner och företrädare för brukarna fortsätter att hålla
uppmärksamheten på en hög nivå, anförs det. Styrelsen betonar att det är
viktigt att ett långsiktigt perspektiv läggs för att säkra finansieringen av de
nya verksamheterna även efter det att stimulansbidraget upphört. Det är också
betydelsefullt med en fortsatt uppföljning av hur situationen utvecklas för de
psykiskt funktionshindrade.
Övriga medelsanvisningar under B
Regeringens förslag till medelsanvisningar till Ersättning för texttelefoner
(B 5) och Statens institut för särskilt utbildningsstöd (B 8) har icke mött
någon erinran i form av motioner.
Åtgärder för barn, socialt behandlingsarbete samt alkohol- och narkotikapolitik
(C 1-C 8)
Bidrag till ungdomsvård och missbrukarvård samt alkohol- och
narkotikaförebyggande arbete (C 1)
I budgetpropositionen föreslås att 52 000 000 kr anvisas under anslaget C 1
Bidrag till ungdomsvård och missbrukarvård samt alkohol- och
narkotikaförebyggande arbete.
Statsbidrag till missbrukarvården ingår sedan år 1996 i det generella
statsbidraget till kommunerna. Genom den verksamhet som drivs av Statens
institutionsstyrelse (SiS) har staten ett direkt ansvar för ungdomsvård och
missbrukarvård. Staten har ett starkt intresse av att det råder balans mellan å
ena sidan den tunga institutionsvården och å andra sidan den vård som bedrivs
av kommunerna och består av förebyggande insatser och olika slag av
öppenvårdsinsatser. Huvuddelen av anslaget har därför avsatts till
utvecklingsmedel för att stimulera kommunerna att utveckla de förebyggande
insatserna och öppenvårdsinsatserna. Socialdepartementet disponerar 2 miljoner
kronor för insatser mot spelberoende och därtill hörande sociala problem.
Regeringen gör bedömningen att särskilda utvecklingsmedel även
fortsättningsvis bör avsättas för att stimulera kommunerna att utveckla
insatser i öppen vård för ungdomar och missbrukare. Länsstyrelsen bör även
fortsättningsvis fördela dessa utvecklingsmedel.
I motion So218 av Alf Svensson m.fl. (kd) yrkas att riksdagen anvisar 20
miljoner kronor utöver regeringens förslag till anslaget C 1 (yrkande 15,
delvis). Motionärerna vill anvisa dessa ytterligare 20 miljoner kronor till
åtgärder till förebyggande arbete inom alkohol- och narkotikaområdet.
Bidrag till organisationer på det sociala området (C 2)
I budgetpropositionen föreslås att 64 341 000 kr anvisas under anslaget C 2
Bidrag till organisationer på det sociala området.
Anslaget avser bidrag till olika frivilliga organisationer inom det sociala
området. Det gäller såväl länkorganisationer och andra organisationer som
arbetar med att stödja och hjälpa f.d. missbrukare och andra socialt utsatta
grupper, däribland organisationer som arbetar med att hjälpa barn och deras
familjer som organisationer som motverkar våld mot kvinnor.
Nykterhetsorganisationer och Centralförbundet för alkohol- och
narkotikaupplysning erhåller också statsbidrag från detta anslag.
Socialstyrelsen disponerar anslaget och beslutar om fördelning av medel till
de olika organisationerna. Styrelsen genomför årligen en utvärdering av
effekten av vissa organisationer som erhåller bidrag.
Medel fördelas bl.a. till kvinnojourernas riksorganisationer och
invandrarorganisationer m.fl. som stöder misshandlade kvinnor samt till lokalt
utvecklingsarbete för att motverka våld mot kvinnor.
Mot bakgrund av bl.a. behovet av att utveckla samarbetet mellan samhälle och
frivilligorganisationer inom det sociala området har inom Socialdepartementet
tillsatts en utredning för att se över formerna för bidragsgivningen till
frivilligorganisationerna. Arbetet avses vara klart vid utgången av år 1997.
Inriktningen av bidragsgivningen till organisationer bör i avvaktan på
utredningsrapporten i huvudsak ligga fast för år 1998. Dock föreslår regeringen
att anslaget tillförs en halv miljon kronor för kunskaps- och
informationssatsningar rörande sexuell exploatering av barn samt 6 miljoner
kronor för vissa insatser för särskilt svaga kvinnogrupper.
I propositionen redovisas att flera åtgärder vidtagits under senare år för
att motverka våld mot kvinnor och för att stödja, hjälpa och skydda utsatta
kvinnor. Bland åtgärderna nämns ny lagstiftning och ändringar i befintlig
lagstiftning, t.ex. höjda straffskalor för ett antal vålds- och sexualbrott.
Satsningar har också gjorts på förebyggande åtgärder, t.ex. genom fortbildning
av personal som kommer i kontakt med utsatta kvinnor och på förbättringar av
skyddet för de kvinnor som utsatts för våld eller riskerar att utsättas för
våld, t.ex. genom larm och annan utrustning. Därtill kommer att kvinnojourerna
fått utökat statligt stöd. Regeringen redovisar att den under hösten 1997
kommer att föreslå åtgärder med anledning av Kvinnovåldskommissionens och
Prostitutionsutredningens förslag.
I budgetpropositionen redovisas under utgiftsområde 4 Rättsväsendet att
kvinnojourerna under budgetåret 1995/96 erhöll 1,8 miljoner kronor från
brottsofferfonden för brottsofferprojekt.
Medel till kvinnoorganisationernas centrala verksamhet föreslås även under
utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv, anslag C 3.
I motion So802 av Johan Lönnroth m.fl. (v) yrkas att riksdagen anvisar
ytterligare 6 miljoner kronor till anslaget C 2 (yrkande 3, delvis).
Motionärerna anför att Kilen bör erhålla statsbidrag med 3 miljoner kronor till
sin verksamhet. Kilen är en organisation som på ideell basis arbetar för att
stödja människor med läkemedelsberoende samt att sprida information om
alternativ till psykofarmaka. Motionärerna anser också att Roks
kvinnojourverksamhet på samma sätt bör få ett årligt bidrag över statsbudgeten
på 3 miljoner kronor.
Utskottet har tidigare behandlat motioner angående Kilens verksamhet i
betänkande 1995/96:SoU10 och nyligen i betänkande 1997/98:SoU2. För en närmare
beskrivning av verksamheten hänvisas till dessa. Verksamheten har finansierats
främst genom bidrag från Stockholms läns landsting, dels genom projektmedel ur
de statliga s.k. Dagmarmedlen för rehabiliterings- och behandlingsinsatser,
dels genom organisationsbidrag. Bidrag till verksamheten har också lämnats av
bl.a. Stockholms kommun, Folkhälsoinstitutet, Socialstyrelsen och EU.
I betänkandet 1997/98:SoU2 underströk utskottet att hälso- och sjukvården har
ett ansvar för att personer som hamnat i ett beroende eller missbruk får
adekvat vård och behandling och att det ankommer på varje landsting att besluta
om hur vården skall organiseras. Utskottet noterade med tillfredsställelse att
Socialstyrelsen stött ett antal projekt som syftat till att få fram nya
alternativ och konkreta resurser för avgiftning och behandling av dem som
blivit beroende av bensodiazepiner och att Folkhälsoinstitutet lämnat
ekonomiskt stöd till olika projekt rörande förebyggande av läkemedelsberoende
och läkemedelsmissbruk.
Socialministern har i ett skriftligt frågesvar den 28 oktober 1997 anfört att
Socialdepartementet under många år följt Kilens verksamhet med stort intresse
och ofta uttryckt uppskattning över verksamheten. Kilen har flera gånger ansökt
om verksamhetsbidrag från regeringen eller Socialdepartementet och varje gång
har departementet varit tvunget att avslå ansökningen. Senast i november 1996
skrev socialministern ett brev till Kilen och förklarade att det inte fanns
några medel avsatta för sådana ändamål som Kilen sökt bidrag till, varför
ministern hänvisade till andra finansieringskällor. En sådan finansieringskälla
är Folkhälsoinstitutet, som har betalat ut 400 000 kr i verksamhetsbidrag under
innevarande halvår och som har beslutat om ytterligare totalt 400 000 kr under
våren 1998. Socialministern avslutade sitt svar med att hoppas att Kilen, som
så många gånger förr, skall lyckas få till stånd en finansiering så att
verksamheten kan fortsätta.
Den 13 november 1997 meddelades att Kilen - Institut för läkemedelsberoende har
gått i konkurs och att avveckling pågår. Kilen - Konsumentinstitut läkemedel
och hälsa har bildats. Det nya konsumentinstitutet uppges komma att arbeta med
samma kombination av direkt stöd och hjälp, kunskapsuppbyggande, information
och prevention som det tidigare institutet.
Barnombudsmannen (C 3)
I budgetpropositionen föreslås att 7 550 000 kr anvisas under anslaget C 3
Barnombudsmannen.
Barnombudsmannen (BO) har till uppgift att bevaka frågor som angår barns och
ungdomars rättigheter och intressen. BO skall särskilt uppmärksamma att lagar
och andra författningar samt deras tillämpning stämmer överens med Sveriges
åtaganden enligt FN:s konvention om barnets rättigheter. BO har också en
opinionsbildande och attitydpåverkande roll.
Verksamhetsmålen för BO har koncentrerats till ett antal större och tydligt
utformade verksamhetsområden såsom åtgärder mot mobbning, barns och ungas
säkerhet, barnkonventionen, barns och ungas uppväxtvillkor samt barn och
ungdomar som utsätts för misshandel och övergrepp.
I motion So802 av Johan Lönnroth m.fl. (v) yrkas att anslaget C 3
Barnombudsmannen tillförs ytterligare 1,5 miljoner kronor för budgetåret 1998
(yrkande 3, delvis). Detta yrkas även i motion So647 av Stig Sandström m.fl.
(v) (yrkande 2). I denna motion yrkas vidare att riksdagen hos regeringen begär
förslag till regler för Barnombudsmannen som öppnar för att driva enskilda mål
enligt vad i motionen anförts om vikten av att ombudsmannen skall kunna föra
talan i för barn och ungdomar principiellt viktiga domstols- ärenden (yrkande
1). Motionärerna anser att Barnombudsmannen skall ges möjlighet att driva
processer i enskilda mål och anslår 1,5 miljoner kronor utöver regeringens
förslag för att öka myndighetens juridiska kompetens.
I motion So804 av Birger Schlaug m.fl. (mp) yrkas att anslaget C 3
Barnombudsmannen tillförs ytterligare 2 miljoner kronor för budgetåret 1998
(yrkande 1, delvis). Motionärerna anser att Barnombudsmannens budget bör
förstärkas så att BO förmår fortsätta och utveckla sitt angelägna arbete med
att granska barns situation.
Utskottet har senast i betänkande 1994/95:SoU15 behandlat ett motionsyrkande om
att Barnombudsmannen borde ges möjlighet att föra processer i enskilda mål.
Utskottet vidhöll då sin tidigare ståndpunkt att Barnombudsmannens uppgifter
huvudsakligen skall ligga på det generella planet. Ombudsmannen skall verka för
att barns och ungdomars intressen får en mer central plats i
samhällsplaneringen och vid tillämpningen av lagar och beslut som rör dem.
Ombudsmannen bör däremot inte ägna sig åt enskilda fall som hur en konflikt
skall lösas mellan enskilda eller mellan en enskild och en myndighet. Utskottet
avstyrkte därmed det aktuella motionsyrkandet.
Statens institutionsstyrelse (C 5)
I budgetpropositionen föreslås 503 986 000 kr anvisas under anslaget C 5
Statens institutionsstyrelse. Vidare föreslås riksdagen bemyndiga regeringen
att, i fråga om ramanslaget Statens institutionsstyrelse, under år 1998 åta sig
ekonomiska förpliktelser så att dessa, tillsammans med tidigare åtagna
förpliktelser i fråga om detta ramanslag, uppgår till högst 20 miljoner kronor
under år 1999, högst 20 miljoner kronor år 2000 och högst 20 miljoner kronor
under år 2001 och senare.
Statens institutionsstyrelse (SiS) har ansvaret för planering, ledning och
drift av de särskilda ungdomshemmen och av vissa institutioner för vård enligt
lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall (LVM). Det övergripande
målet för SiS är att svara för att alla som behöver vård vid ett särskilt
ungdomshem eller LVM-hem skall kunna beredas vård av god kvalitet. SiS skall
vidare i samarbete med kommuner och landsting verka för ett vårdutbud som, med
beaktande av närhetsprincipen, är differentierat utifrån individuella
vårdbehov.
I propositionen redovisas att efterfrågan på LVM-vård fortsätter att minska.
Före det statliga övertagandet fanns det drygt 1 300 platser vid LVM-hem. Vid
övertagandet den 1 april 1994 fanns knappt 1 000 LVM-platser mot cirka 480 vid
halvårsskiftet 1997. Nuvarande prognos pekar på ett platsbehov på ca 300 LVM-
platser. Inom ungdomsvården har utvecklingen varit den motsatta. Här har SiS
byggt ut vårdresurserna framför allt vad gäller akut- och utredningsplatser för
grupper av ungdomar som ligger barn- och ungdomspsykiatrin nära, missbrukande
ungdomar och starkt utagerande ungdomar.
Riksrevisionsverket har på regeringens uppdrag genomfört en utvärdering av
SiS verksamhet i syfte att hitta en balans mellan tillgång och efterfrågan. SiS
har påbörjat en genomförandeplan med anledning av vad RRV framfört i sin
rapport.
Regeringen gör i propositionen bedömningen att de åtgärder som genomförts för
att effektivisera och omstrukturera vården vid institutionerna är nödvändiga.
Myndigheten skall lägga största vikt vid att uppnå balans mellan den vård som
efterfrågas och de resurser som kan erbjudas, utan att vårdens kvalitet
eftersätts.
Trots de kraftiga åtgärder som myndigheten vidtagit för att få verksamheten i
ekonomisk balans beräknas ett underskott även för år 1997. Regeringen har äskat
medel på tilläggsbudget för detta. I propositionen redovisas vidare att
regeringen avser att inom kort utse en särskild utredare med uppgift att göra
en fortsatt översyn av SiS organisation, verksamhet och framtida platsbehov.
Regeringen fastställde den 2 oktober 1997 direktiven angånde Översyn av Statens
institutionsstyrelses organisationsstruktur, finansiella styrning av
verksamheten och framtida platsbehov (dir. 1997:113). Den särskilda utredaren
skall bl.a. bedöma om målen för SiS verksamhet ryms inom de ekonomiska ramar
som för närvarande gäller eller om det kan finnas skäl att omformulera målen,
samt analysera för- och nackdelar med den nuvarande blandfinansierade modellen
och föreslå alternativa finansieringsmodeller om den nuvarande bedöms som
olämplig. Utredaren skall bedöma i vilken grad kommunernas ansökan och beslut
om vård vid SiS institutioner påverkas av avgifternas storlek och, om andra
alternativa finansieringsmodeller föreslås, även bedöma eventuella förändringar
av kommunernas efterfrågan av vårdplatser. Vidare skall den särskilde utredaren
bedöma det framtida platsbehovet inom den missbrukarvård och ungdomsvård som
SiS ansvarar för. Uppdraget skall redovisas till regeringen senast den 1 april
1998.
I motion So802 av Johan Lönnroth m.fl. (v) yrkas att riksdagen anvisar
ytterligare 8 miljoner kronor till anslaget (yrkande 3, delvis). Motionärerna
anför att de vill öka bidraget till Statens institutionsstyrelse med 8 miljoner
kronor för att ge unga omhändertagna en adekvat och differentierad vård.
I motion So804 av Birger Schlaug m.fl. (mp) yrkas att Statens
institutionsstyrelse tillförs ytterligare 94 miljoner kronor utöver vad
regeringen föreslagit (yrkande 1, delvis). Motionärerna vill förstärka anslaget
för att kunna sänka vårdavgifterna. De kommuner som av ekonomiska skäl inte
anser sig ha råd att köpa LVM-vård ges därmed ekonomiska incitament att ompröva
sina ställningstaganden, anför motionärerna. De framhåller att det finns
situationer i en människas liv när hon behöver återhämta sig för att inte
riskera sitt eget eller andras liv. Kommunerna måste ha råd att erbjuda
personer i denna situation livsnödvändig vård.
Insatser för missbrukare diskuterades av utskottet vid behandlingen av
regeringens förslag till ändring i socialtjänstlagen, betänkande 1996/97:SoU18.
Utskottet anförde då bl.a. följande (s. 66-67):
Utskottet anser att det är viktigt med en fortsatt hög ambitionsnivå när det
gäller det alkohol- och drogförebyggande arbetet på lokal och regional nivå.
Utskottet välkomnar beslutet om att den nationella ledningsgruppen för det
alkohol- och drogförebyggande arbetet förs över till Socialdepartementet med
socialministern som ordförande och med representanter för berörda myndigheter
och organisationer. - - - -
Mycket talar enligt utskottet för att kommunernas öppenvårdsinsatser inte kan
möta behoven hos de mest utsatta missbrukargrupperna. Om de kommunala
insatserna är otillräckliga finns det en risk för att fler utvecklar så
allvarliga problem att till sist bara tvångsvård återstår. Utskottet delar
därför regeringens och vissa motionärers inställning att det är viktigt att det
råder balans mellan de kommunala insatserna, såsom öppenvård och andra
frivilliga vårdformer, och tvångsvården. Den institutionella vården har under
de senaste åren minskat. Detta gäller såväl frivillig institutionsvård som vård
enligt LVM. Kommunerna har under senare år i högre utsträckning än tidigare
byggt ut alternativa vård- och stödverksamheter, dock inte i sådan utsträckning
att den minskade användningen av institutionsvård helt har kompenserats. Det är
därför enligt utskottet viktigt att regeringen noga följer utvecklingen på
detta område och vid behov vidtar åtgärder. De mest utsatta missbrukarnas
situation bör därvid ägnas särskild uppmärksamhet. Utskottet ser positivt på
att särskilda utvecklingsmedel avsatts i årets budget för att stimulera den
öppna missbrukarvården samt för olika alkohol- och drogförebyggande insatser.
Medlen disponeras av länsstyrelsen. Länsstyrelsen har inom ramen för sin
tillsynsfunktion till uppgift att följa utvecklingen inom missbrukarvården och
ge kommunerna erforderligt stöd samt bevaka den enskildes rättssäkerhet.
Mot bakgrund av det anförda ansåg utskottet att något tillkännagivande till
regeringen inte behövdes med anledning av de då aktuella motionerna. Motionerna
avstyrktes.
Alkoholinspektionen (C 6)
I budgetpropositionen föreslås att 14 548 000 kr anvisas under anslaget C 6
Alkoholinspektionen.
Alkoholinspektionen skall övervaka efterlevnaden av alkohollagen, dvs. tillse
att lagar och bestämmelser avseende hanteringen av alkoholdrycker efterlevs och
bidrar till att samhällets alkoholpolitiska mål uppfylls. Verksamheten har,
efter uppbyggnadsskedet, nu stabiliserats och man har inlett arbetet med att
bygga upp och utveckla tillsynsarbetet tillsammans med länsstyrelserna.
I motion So803 av Gullan Lindblad m.fl. (m) yrkas att riksdagen beslutar avslå
regeringens förslag att anslå medel till C 6 Alkoholinspektionen för år 1998 i
enlighet med vad som anförts i motionen (yrkande 10). Motionärerna anför att
EU-kommissionen har påtalat att den svenska alkoholinspektionen strider mot
gällande EG-rätt. Mot den bakgrunden bör myndigheten avskaffas från den 1
januari 1998. Ett likartat yrkande framställs i motion So610 av Gullan Lindblad
m.fl. (m) yrkande 14.
Alkohollagen, som trädde i kraft den 1 januari 1995, ersatte de tidigare
lagarna om handel med och tillverkning av drycker. Import-, export-,
tillverknings- och partihandelsmonopolet inom alkoholhanteringen avskaffades
och ersattes av ett nytt system för tillstånd, kontroll och tillsyn inom
alkoholområdet. Alkoholinspektionen, som startade sin verksamhet samma dag som
alkohollagen trädde i kraft, ansvarar för utfärdandet av tillstånd för
tillverkning av sprit samt tillverkning av och partihandel med spritdrycker,
vin och starköl.
EG-domstolen avkunnade den 23 oktober 1997 dom i mål angående en begäran från
Landskrona tingsrätt att EG-domstolen skulle meddela ett förhandsavgörande i
det vid tingsrätten anhängiga brottmålet mot Harry Franzén. Domen rör i första
hand detaljhandelsmonopolet, men berör även bestämmelser i den nationella
lagstiftningen som påverkar monopolets funktionssätt.
Med anledning av domen beslutade regeringen den 24 oktober 1997 om ändringar i
alkoholförordningen (1994:2046). Avgift för prövning av ansökan om
tillverkningstillstånd och partihandelstillstånd tas ut med 2 000 kr.
Avgifterna för tillsynen har sänkts med ca 30 %.
Alkohol- och narkotikapolitiska åtgärder (C 8)
I budgetpropositionen föreslås att 30 000 000 kr anvisas under anslaget C 8
Alkohol- och narkotikapolitiska åtgärder.
Internationaliseringen och det svenska EU-inträdet har ändrat
förutsättningarna för att bedriva en traditionell svensk alkoholpolitik, anförs
det i budgetpropositionen. Ungdomar är i dag mer intresserade av, och positiva
till, olika typer av narkotika. Samtidigt är narkotikan alltmer lättillgänglig.
De förebyggande insatserna blir av avgörande betydelse när det gäller att
motverka alkohol- och narkotikamissbrukets utbredning. Riksdagen har i
tilläggsbudget för budgetåret 1997 beslutat att förstärka det alkohol- och
narkotikaförebyggande arbetet med 30 miljoner kronor. Regeringen föreslår nu
samma belopp för år 1998.
I budgetpropositionen redovisas under anslaget till Folkhälsoinstitutet (A 9)
att Folkhälsoinstitutets tobaksarbete har utvärderats av en internationell
grupp som har funnit att arbetet är handlingsinriktat och kännetecknas av hög
produktivitet, kvalitet och kostnadseffektivitet.
I motion So804 av Birger Schlaug m.fl. (mp) yrkas att riksdagen anslår
ytterligare 20 miljoner kronor under anslaget och samtidigt byter namnet på
anslaget till C 8 Alkohol-, narkotika- och tobakspolitiska åtgärder (yrkande 1,
delvis). Motionärerna oroas av att bruket av tobak ökar kraftigt, främst bland
unga kvinnor. De vill därför förstärka anslaget med 20 miljoner kronor för att
bl.a. ?A non-smoking generation? skall kunna få möjlighet att utveckla och
fullfölja sitt nödvändiga upplysningsarbete riktat mot skolor.
I betänkandet 1996/97:SoU4 uttalade utskottet följande om behovet av
information och upplysning om tobakens skadeverkningar (s. 18):
Information och upplysning om tobakens skadeverkningar ingår som en mycket
viktig del i samhällets åtgärder för att minska tobaksbruket. Även om andra
åtgärder vidtas för att minska tobaksbruket är enligt utskottet olika former av
information och utbildning fortfarande en grundläggande del av den nationella
tobakspolitiken. Folkhälsoinstitutets tobaksprogram har inneburit att de
hälsoupplysande och informativa insatserna stärkts på nationell nivå men också
på regional nivå. Utskottet vill i detta sammanhang understryka vikten av att
information och opinionsbildning sker kontinuerligt. Information och utbildning
om tobakens skadeverkningar måste utvecklas och fortlöpande bedrivas även på
lokal nivå inom skolor, primärvården, arbetsplatser, frivilliga organisationer
etc. Utskottet ser positivt på att Folkhälsoinstitutet avser att ge
tobaksprogrammet ökad prioritet och att insatserna för att minska tobaksbruket
inom de grupper som man i dag vet utgör högriskgrupper för tobaksrelaterad
ohälsa kommer att vidareutvecklas.
Bidrag till hemlösa (C 9 - förslag till nytt anslag)
I motion So804 av Birger Schlaug m.fl. (mp) yrkas att riksdagen anvisar ett
belopp på 50 miljoner kronor till ett nytt anslag Bidrag till projekt för
hemlösa (yrkande 1, delvis). Motionärerna anser att de hemlösa kommit i
skymundan när kommuner och landsting bedriver förebyggande arbete. För att
stimulera kommuner och landsting att samverka i utvecklandet av boendeformer,
behandling m.m. för hemlösa bör statliga projektmedel ställas till förfogande.
I motion So611 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att 50 miljoner
kronor anslås som delfinansiering av ombyggnad av lämpliga lokaler till
härbärgen eller dagcentrum (yrkande 1).
Utskottet behandlade de bostadslösas situation senast i betänkande
1996/97:SoU1. Utskottet anförde då följande (s. 94-95):
Utskottet har vid flera tillfällen uttryckt sin oro över situationen med de
många bostadslösa i samhället. På initiativ från utskottet har Socialstyrelsen
i samråd med Boverket gjort en riksomfattande kartläggning av hemlösa i
Sverige. I sin rapport till regeringen har Socialstyrelsen också lämnat en rad
förslag till hur samhällets insatser kan förbättras i syfte att förebygga eller
minska hemlösheten. Socialtjänsten har det yttersta ansvaret för att stödja och
hjälpa de människor som vistas i kommunen. Utskottet vill ånyo understryka
vikten av att kommunerna ägnar de hemlösas problem stor uppmärksamhet och att
stödinsatserna blir så effektiva som möjligt. Socialstyrelsen och
länsstyrelserna bör inom ramen för tillsynsansvaret aktivt följa verksamheten.
Utskottet är mot denna bakgrund inte berett att ställa sig bakom krav på ett
särskilt anslag till projekt för hemlösa vare sig under 1997 eller under 1998
och 1999.
I kommuner, men även i landsting, har vidtagits åtgärder på detta område.
I Stockholms stad t.ex. finns förutom de åtgärder som socialtjänsten kan
erbjuda människor utan bostad också en särskild socialvårdsbyrå för
bostadslösa. Budgeten för verksamheten uppgår till 153,3 miljoner kronor för år
1997. Stockholm ger Frälsningsarmén och Stadsmissionen bidrag för
härbärgesverksamhet. Staden har också egen härbärgesverksamhet och andra
boendeformer. Stockholms läns landsting har nyligen beslutat om ett mobilt team
för uppsökande verksamhet bland psykiskt sjuka, hemlösa, missbrukare och andra
uteliggare. För att erbjuda tillgång till akut psykiatrisk bedömning skall
teamet samarbeta med det mobila akut- och kristeam som finns på S:t Görans
sjukhus.
Övriga medelsanvisningar under C
Regeringens förslag till medelsanvisningar till Statens nämnd för
internationella adoptionsfrågor (C 4) och Alkoholsortimentsnämnden (C 7) har
inte mött någon erinran i form av motioner.
Socialstyrelsen (D 1)
I budgetpropositionen föreslås att 369 636 000 kr anvisas under anslaget D 1
Socialstyrelsen.
Socialstyrelsen är central expert- och tillsynsmyndighet inom socialtjänst,
hälso- och sjukvård, tandvård, hälsoskydd, smittskydd, stöd och service till
vissa funktionshindrade samt frågor som rör alkohol, tobak och andra
missbruksmedel såvitt det inte är en uppgift för någon annan statlig myndighet
att handlägga sådana ärenden. De övergripande målen för myndigheten är att
verka för en god hälsa och social välfärd samt omsorg och vård av hög kvalitet
på lika villkor för hela befolkningen.
I propositionen sägs att för år 1998 skall hög prioritet ges åt att
vidareutveckla verksamhetstillsynen inom hälso- och sjukvården, åt att följa
upp förändringarna inom läkemedelsområdet och åt olika insatser med anledning
av förändringarna inom socialtjänstlagen. Socialstyrelsen skall noga följa,
analysera och vid behov föreslå åtgärder med anledning av strukturförändringar
och neddragningar i hälso- och sjukvården.
Vid beräkning av anslaget för år 1998 har hänsyn tagits till att ansvaret för
tillsyn, uppföljning, utvärdering och utveckling av förskoleverksamhet och
skolbarnsomsorg övergår från Socialstyrelsen till Statens skolverk. Samtidigt
tillförs Socialstyrelsen 8,3 miljoner kronor för förstärkt verksamhetstillsyn
inom hälso- och sjukvården och vissa insatser inom läkemedelsområdet.
I motion So804 av Birger Schlaug m.fl. (mp) yrkas att anslaget D 1
Socialstyrelsen erhåller 5 miljoner kronor mer än vad regeringen föreslagit i
budgetpropositionen (yrkande 1, delvis). Motionärerna anser att
budgetförstärkningen bör användas till det projekt om utveckling av
familjerådslag som Socialstyrelsen och Kommunförbundet driver sedan några år
tillbaka. Resursförstärkningen bör användas för att utveckla
handledningsmetoder så att familjerådslag så snart som möjligt kan spridas över
landet.
I motion So677 av Johan Lönnroth m.fl. (v) yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av 1 miljon kronor,
utgörande projektmedel till studieförbunden för bedrivande av
föräldrautbildning (yrkande 6). Enligt en enkätundersökning från
Socialstyrelsen år 1995 framgår att nästan alla förstföderskor deltar i
föräldrautbildning vid mödra- och barnavårdscentralerna. Motionärerna
understryker att föräldrautbildning och stöd är något som kan behövas under
barns hela uppväxttid och att det är viktigt att utveckla formerna för
föräldraträffar så att alla föräldrar känner sig delaktiga. Föräldrar bör ges
ökade möjligheter till fortsatt föräldrautbildning när mödra- och
barnavårdscentralernas ansvar upphör. Studieförbunden kan, enligt motionärerna,
vara lämpliga anordnare av sådan utbildning. Socialstyrelsen bör få
projektmedel för att tillsammans med studieförbunden utveckla kursprogram för
detta.
Familjerådslag behandlades av utskottet i betänkande 1996/97:SoU18. Utskottet
konstaterade att Svenska Kommunförbundet hade beviljats medel från
Socialdepartementet till att genomföra ett tvåårigt projekt för att pröva
modellen med familjerådslag. Modellen har utvecklats i Nya Zeeland och är
baserad på den maoriska kulturens sätt att lösa konflikter. Försöksveksamheten
beräknades pågå till september 1997. En av Socialstyrelsen utsedd forskargrupp
hade påbörjat arbetet med att utvärdera projektet och kommer att avlämna en
rapport under år 1998. Utskottet delade regeringens bedömning att arbetsmetoden
med familjerådslag borde utvärderas innan ytterligare satsningar på modellen
gjordes. Utskottet avstyrkte därmed de då aktuella motionerna.
I betänkande 1990/91:SoU2 föreslog utskottet ett tillkännagivande till
regeringen om vikten av att föräldrautbildning kommer till stånd. Utskottet
ansåg att det borde skapas förutsättningar för en föräldrautbildning för
föräldrar till barn som passerat spädbarnstiden. En sådan föräldrautbildning
borde vara frivillig för föräldrarna men borde genomföras så att alla föräldrar
får praktiska möjligheter att delta. Riksdagen följde utskottet (rskr.
1990/91:5).
En särskild arbetsgrupp (1996:A) inom Socialdepartementet har under år 1996
haft till uppgift att kartlägga, beskriva och analysera verksamheter med
föräldrautbildning och föräldrastöd. Arbetsgruppen har avlämnat en rapport Stöd
i föräldraskapet (Ds 1997:6).
Regeringen beslutade i mars 1997 att tillkalla en särskild utredare med
uppdrag att föreslå hur stödet till föräldrar i form av föräldrautbildning och
andra verksamheter för föräldrar med barn i förskole- och skolåldern kan
utvecklas och stimuleras.
Utredningen avlämnade i början av november 1997 betänkandet Stöd i
föräldraskapet (SOU 1997:161). Utredningen kommer att remissbehandlas.
Stöd till forskning (E)
Socialvetenskapliga forskningsrådet: Forskning (E 1)
I budgetpropositionen föreslås 94 610 000 kr anvisas under anslaget E 1
Socialvetenskapliga forskningsrådet: Forskning. Vidare föreslås riksdagen
bemyndiga regeringen att, i fråga om ramanslaget Socialvetenskapliga
forskningsrådet: Forskningsmedel, under år 1998 åta sig ekonomiska
förpliktelser så att dessa, tillsammans med tidigare åtagna förpliktelser i
fråga om detta ramanslag, uppgår till högst 90 miljoner kronor under år 1999,
högst 60 miljoner kronor år 2000 och högst 80 miljoner kronor under år 2001 och
senare.
Regeringens förslag till medelsanvisning till Socialvetenskapliga
forskningsrådet: Forskning (E 1) och begäran om bemyndigande har inte mött
någon erinran i form av motioner.
Socialvetenskapliga forskningsrådet: Förvaltning (E 2)
Regeringens förslag till medelsanvisning till Socialvetenskapliga
forskningsrådet: Förvaltning (E 2) har inte mött någon erinran i form av
motioner.
Utskottets bedömning
Riksdagen har den 20 november 1997 fastställt utgiftsramen för utgiftsområde 9
Hälsovård, sjukvård och social omsorg för budgetåret 1998 till 22 499 516 000
kr (1997/98:FiU1, rskr. 35). Summan av de till utgiftsområdet hörande
utgifterna får alltså högst uppgå till detta belopp. I ett flertal motioner har
framställts yrkanden om ändringar, huvudsakligen ökningar, jämfört med
regeringens förslag till enskilda anslag. Utskottet har i sitt yttrande till
finansutskottet i ärendet avstyrkt motionsyrkanden om motsvarande ökningar av
utgiftsramen för området (1997/98:SoU1y). Utifrån den fastställda utgiftsramen
gör utskottet följande bedömning vad gäller anslagens storlek och användning.
Hälso- och sjukvård (A 1-A 13)
Regeringen föreslår som framgår av den tidigare redovisningen att 1 550 000 000
kr anvisas under anslaget A 1 Sjukvårdsförmåner m.m. avseende
tandvårdsförsäkringen och vissa ersättningar till sjukvårdshuvudmännen m.m.
Moderaterna, som önskar en annan tandvårdspolitik, föreslår att anslaget
bestäms till 1 250 000 000 eller 300 000 000 kr lägre än regeringen föreslagit.
Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Kristdemokraterna föreslår att anslaget höjs
med 250 miljoner kronor respektive 500 miljoner kronor och 450 miljoner kronor.
Utskottet ställer sig bakom regeringens förslag om medelsanvisning till
Sjukvårdsförmåner m.m. och avvisar samtliga motions-yrkanden om ändringar av
anslagsbeloppet. Utskottet avvisar också motionsförslag från Moderaterna om
avskaffande av anslutningskontroller och prisreglering inom tandvården och från
Miljöpartiet om återgång till de nivåer i tandvårdsförsäkringen som gällde före
den 1 oktober 1997. Regeringen har för avsikt att under våren 1998 förelägga
riksdagen en proposition om en ny inriktning på tandvårdsförsäkringen fr.o.m.
år 1999. Det nuvarande ersättningssystemet förutsätts enligt
budgetpropositionen komma att gälla under år 1998.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag att till sjukvårdshuvudmännen
fr.o.m. 1998 föra över administrationen av avgiftssystemet vid sjukhusvård för
pensionärer. Utskottet vill däremot inte ställa sig bakom motion So246 (s) om
att införa möjlighet att teckna frivillig överenskommelse mellan landstingen
och försäkringskassorna om att administrera pensionärernas avgifter för
sjukhusvård. Den mellan staten och Landstingsförbundet träffade
överenskommelsen innebär att varje sjukvårdshuvudman beslutar om principerna i
fråga om underlag för avgiftsdebiteringen och fastställer avgiftsnivåer i olika
inkomstintervall samt beslutar om vilka regler för nedsättning av avgift som
skall tillämpas. För pensionärer yngre än fyrtio år skall även fortsättningsvis
- enligt överenskommelsen - halv avgift tas ut under de 30 första dagarna av
varje vårdtillfälle. Vidare gäller att högsta avgiftsbelopp som får tas ut
under år 1998 är 80 kronor per vårddag. Detta belopp gäller tills vidare så
länge parterna inte kommit överens om annat. Utskottet tillstyrker förslaget
till ändringar i lagen (1962:381) om allmän försäkring. Utskottet anser att
också bestämmelserna i 26 § HSL om vårdavgifter bör ändras på så sätt att
följande tillägg görs till paragrafens första stycke: Landstinget får dock för
sluten vård fastställa avgiftsnivåer i olika inkomstintervall och besluta om
vilka regler om nedsättning av avgiften som skall gälla. Högsta avgiftsbelopp
för sluten vård är 80 kronor för varje vårddag. Utskottet föreslår att
riksdagen antar det av utskottet utarbetade förslaget till lag om ändring i
hälso- och sjukvårdslagen (1982:763), bilaga 4.
Regeringen föreslår som tidigare redovisats att 13 491 000 000 kr anvisas under
anslaget A 2 Bidrag för läkemedelsförmånen. Från anslaget skall utbetalas
statsbidrag till sjukvårdshuvudmännen till följd av deras övertagande av
kostnadsansvaret för läkemedelsförmånen från den allmänna sjukförsäkringen
fr.o.m. år 1998. Moderaterna vill anslå 4 100 000 000 kr mindre än regeringen.
Partiet föreslår bl.a. en återgång till ett nationellt läkemedelsförmånssystem,
avskaffande av det s.k. receptregistret och ett nytt högkostnadsskydd.
Vänsterpartiet vill anslå 465 000 000 kr mer än regeringen för att
låginkomstpensionärer skall få frikort för medicindelen i högkostnadsskyddet.
Kristdemokraterna föreslår 500 000 000 kr mer än regeringen under anslaget samt
vill ha en återgång till det tidigare kostnadstaket för läkemedel och ett
återinförande av den s.k. fria listan.
Utskottet ställer sig bakom regeringens förslag till medelsanvisning till
Bidrag för läkemedelsförmånen. Utskottet avvisar motionsyrkandena om ändringar
av anslagsbeloppet. Utskottet vidhåller inställningen att kostnadsansvaret för
läkemedelsförmånen fr.o.m. år 1998 bör föras över till landstingen. Utskottet
motsätter sig yrkandet om avskaffande av receptregistret på de grunder som
anfördes för införandet av registret förra hösten. Utskottet motsätter sig
också yrkandet om ändrad prissättning av medel mot blödarsjuka i avvaktan på
att arbetsgruppen med uppdrag att utarbeta en långsiktig strategi för hur
Sverige skall uppfylla EU:s resolution om säkerhet vid blodtransfusioner och
självförsörjning av blod redovisar sitt uppdrag i början av år 1998. Utskottet
vill inte heller ändra nivån på högkostnadsskyddet för läkemedelskostnader
eller införa frikort för vissa pensionärer för sådana kostnader. Utskottet vill
inte återinföra den fria listan för vissa läkemedel. Utskottet har inte ändrat
uppfattning i denna fråga sedan förra hösten. Utskottet kan inte heller ställa
sig bakom de förslag till ytterligare besparingar inom läkemedelsområdet som
föreslås av moderaterna och motionären i motion So298 (fp).
Regeringen föreslår som tidigare redovisats att 939 424 000 kr anvisas under
anslaget A 3 Bidrag till hälso- och sjukvården. Från anslaget utbetalas
statsbidrag till sjukvårdshuvudmännen i enlighet med de årliga överenskommelser
som träffas mellan staten och Landstingsförbundet om vissa ersättningar till
sjukvårdshuvudmännen. Även vissa kostnader enligt smittskyddsförordningen
belastar anslaget liksom kostnader för statens patientförsäkring.
Vänsterpartiet vill, enligt två motioner, anvisa ytterligare 60 miljoner
kronor till anslaget för en förstärkt patientförsäkring och för
rökavvänjningsmedel. Varje vårdgivare är skyldig att ha en patientförsäkring.
Något statsbidrag utgår dock inte för detta ändamål. Enligt utskottet skulle
försäkringsvillkoren inte heller påverkas av om statliga medel anvisades för
ändamålet. Vad gäller begäran om medel för rökavvänjning kan utskottet
konstatera att utbildning av hälso- och sjukvårdspersonal pågår i detta
avseende och att åtgärder har vidtagits eller förbereds för att personer som
önskar sluta röka skall kunna få hjälp med detta inom hälso- och sjukvården.
Utskottet har inget att erinra mot regeringens förslag till medelsanvisning och
avvisar motionsyrkandena.
Regeringen föreslår som tidigare redovisats att 65 622 000 kr anvisas under
anslaget A 4 Insatser mot aids. Anslaget avser särskilda insatser för att
förebygga spridning av hiv/aids. Utskottet anser det glädjande att de
hivförebyggande insatserna varit framgångsrika och att smittspridningen inte
har fått den omfattning som tidigare befarats. Insatserna mot hiv/aids måste
ges fortsatt hög prioritet på alla samhällsnivåer och bör i ökad utsträckning
riktas mot de grupper där riskbeteendet är som störst och där en fortsatt hög
smittspridning sker. De preventiva insatserna bör dock så långt som möjligt
integreras i kommunernas och landstingens reguljära verksamhet. Det är också
angeläget att frivilligorganisationers och intresseorganisationers
betydelsefulla insatser och erfarenheter tas till vara i det fortsatta arbetet.
Utskottet har inget att invända mot att bidraget till storstadsregionen på 90
miljoner kronor för budgetåret 1998 utbetalas från utgiftsområde 25 anslag A 2
och avvisar därmed Moderaternas och Vänsterpartiets motioner om att behålla
bidraget till storstadsregionerna inom anslaget A 4 Insatser mot aids.
Utskottet finner den av regeringen föreslagna medelsanvisningen välavvägd och
avvisar därmed Vänsterpartiets och Miljöpartiets yrkanden om ytterligare
resurser till anslaget. Utskottet anser således inte att någon överföring av
resurser bör göras från anslaget A 10 Smittskyddsinstitutet till anslaget A 4
och avvisar således Miljöpartiets yrkande även i denna del.
Utskottet har inget att erinra mot de föreslagna medelsanvisningarna till A 5
Ersättning till Spri, A 6 Bidrag till WHO, A 7 Bidrag till WHO-enheten för
rapportering av läkemedelsbiverkningar, A 8 Bidrag till Nordiska
hälsovårdshögskolan, A 9 Folkhälsoinstitutet, A 11 Statens institut för
psykosocial miljömedicin, A 12 Statens beredning för utvärdering av medicinsk
metodik och A 13 Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd. Förslagen har inte
föranlett motioner.
Omsorg om äldre och personer med funktionshinder (B 1-B 9)
Regeringen föreslår som tidigare redovisats att 275 000 000 kr anvisas under
anslaget B 1 Vissa statsbidrag inom äldre- och handikappområdet. Vänsterpartiet
anser att ytterligare 50 miljoner kronor bör tillföras anslaget för bidrag till
kommunernas psykiatriarbete. Utskottet kan konstatera att psykiatrireformen i
inledningsskedet blev kraftigt försenad men att de flesta kommuner nu gör
intensiva insatser för att genomföra reformen. Reformen har inneburit att de
psykiskt funktionshindrade har uppmärksammats som grupp och att deras behov har
synliggjorts i landsting och kommuner. Utskottet, som inte har något att erinra
mot den föreslagna medelsanvisningen, anser att Socialstyrelsens slutrapport
angående reformen bör avvaktas innan frågan om ytterligare resurser prövas.
Vänsterpartiets motionsyrkande avvisas därmed.
I budgetpropositionen föreslås att 75 394 000 kr anvisas under anslaget B 3
Bidrag till viss verksamhet för personer med funktionshinder. Förslaget innebär
i huvudsak oförändrat stöd till de organisationer och verksamheter som tidigare
fått bidrag från anslaget. Vad gäller stödet till handikapporganisationernas
rekreationsanläggningar föreslås dock en minskning av stödet från 15 miljoner
kronor till 9 miljoner kronor, vilket innebär en minskning med 6 miljoner
kronor. Utskottet anser att detta innebär en alltför kraftig minskning av
stödet till rekreationsanläggningarna som skulle hota verksamheten. Utskottet
anser därför att en miljon kronor bör avsättas för rekreationsanläggningarna
genom att stödet till ledarhundar bibehålls på nuvarande nivå. Ytterligare 3
miljoner kronor bör tillföras genom att anslaget för statsbidrag till
vårdartjänst m.m. minskas med motsvarande belopp. Vårdartjänsten tillförs
därmed det belopp som myndigheten själv beräknat i anslagsbehov för budgetår
1998. Utskottet föreslår således att anslaget B 3 Bidrag till viss verksamhet
för personer med funktionshinder fastställs till 78 394 000 kr och att anslaget
B 2 Statsbidrag till vårdartjänst m.m. fastställs till 186 000 000 kr. De
aktuella motionerna är i huvudsak tillgodosedda och avvisas därmed.
I budgetpropositionen föreslås att 132 194 000 kr anvisas under anslaget B 4
Bidrag till handikapp- och pensionärsorganisationer. Förslaget innebär
oförändrat anslag för budgetåret 1998. Vänsterpartiet föreslår i två motioner
att anslaget höjs med 6 miljoner kronor och att utbetalningen görs kvartalsvis
i förskott. Vidare yrkas att hänsyn skall tas till organisationernas behov av
ökat anslag inför 1999 års budgetarbete. I en enskild motion (fp) begärs
omprövning av utbetalningsperioden till handikapporganisationerna, så att den
även i fortsättningen görs kvartalsvis i förskott och att hänsyn tas till
handikapporganisationernas behov av ökat stöd. Utskottet har inget att erinra
mot förslaget i propositionen till medelsanvisning och avvisar därmed de
aktuella motionerna.
Regeringen föreslår att 203 978 000 kr anvisas under anslaget B 6 Bilstöd till
handikappade. Vänsterpartiet yrkar att anslaget tillförs ytterligare 80
miljoner kronor för ett reviderat och förstärkt stöd. Utskottet konstaterar att
en översyn kommer att göras av anslagskonstruktionen och det framtida
stödbehovet varvid även anslagsnivån kommer att prövas. Utskottet är mot
bakgrund av detta inte berett att nu föreslå någon ökning av anslaget, utan
ställer sig bakom propositionens förslag till medelsanvisning. Vänsterpartiets
yrkande avvisas.
Regeringen föreslår att 4 053 000 000 kr anvisas under anslaget B 7 Kostnader
för statlig assistansersättning. Moderaterna föreslår i flera motioner att
ytterligare 1,7 miljarder kronor bör anslås till anslaget och att de
lagändringar som gjorts under senare år på området upphävs. De vill att staten
skall stå för ersättningen för de 20 första assistanstimmarna,
schabloniseringen upphävas och rätten till personlig assistans i barnomsorg,
skola och daglig verksamhet återinföras. Folkpartiet anslår ytterligare 1 415
miljoner kronor för samma ändamål. I en enskild moderatmotion begärs en
definition av personlig assistans så att även insatser i form av
?påputtningshjälp? omfattas. Likartade krav finns i en enskild folkpartimotion.
Vänsterpartiet anslår ytterligare 400 miljoner kronor till anslaget och anser
att ersättningen för de 20 första assistanstimmarna bör återgå till att bli ett
statligt ansvar. Kristdemokraterna vill tillföra anslaget ytterligare 300
miljoner kronor. De vill ta bort schabloniseringen av ersättningen och anser
att en förenklad årsredovisning bör införas. De vill också att rätten till
personlig assistans skall kunna fortsätta efter 65-årsdagen. Miljöpartiet
godtar regeringens förslag till medelsanvisning, men vill ha ett
tillkännagivande om en återgång till en individuell assistansersättning
anpassad till den enskildes assistansbehov. De vill att analyser av kostnad och
värde av reformen skall ske i samarbete med brukarna och att merkostnaderna för
assistansen skall redovisas. De vill också utreda ett statligt huvudmannaskap
för assistansen.
Utskottet noterar med tillfredsställelse att regeringen föreslår att
ytterligare 900 miljoner kronor tillförs anslaget för att möta prognostiserade
utgifter. Assistansreformen har inneburit ökad valfrihet, större inflytande och
bättre livskvalitet för många svårt funktionshindrade personer. Syftet med
reformen har därmed uppnåtts. Kostnaderna för reformen var dock från början
kraftigt underskattade och lagstiftningen oklar, bl.a. när det gäller
gränsdragningen mellan kommunernas och statens ansvar. Detta har lett till att
riksdagen vid ett flertal tillfällen tvingats gå in och tillföra ytterligare
resurser och justera i reglerna. Utskottet gör bedömningen att med det
resurstillskott som nu föreslås kan en mer balanserad utveckling väntas
framöver. Efter den offentliga utfrågningen om assistansersättningen den 28
oktober 1997 har Socialdepartementet haft överläggningar med
handikapporganisationerna och vissa kooperativ angående kooperativens problem.
Utskottet har erfarit att regeringen avser att inom kort uppdra åt
Riksförsäkringsverket att utreda möjligheterna att avlasta assistansanordnare
vissa kostnader förknippade med arbetsgivaransvaret, vilka är svåra att beräkna
och förutse samt belysa konse-kvenserna av detta. Utskottet ser positivt på att
initiativ nu tas i dessa frågor. Utskottet finner den i propositionen
föreslagna medelsanvisningen väl balanserad och avvisar samtliga
motionsyrkanden om ytterligare resurser, regeländringar och tillkännagivanden
med hänvisning till vad utskottet senast har anfört i dessa frågor. Slutligen
kan utskottet konstatera att Riksförsäkringsverket har redovisat merkostnaderna
för assistansen.
I budgetpropositionen föreslås att 7 746 000 kr anvisas under anslaget B 9
Handikappombudsmannen. Vänsterpartiet föreslår att anslaget tillförs
ytterligare 1,5 miljoner kronor för att öka myndighetens juridiska kompetens.
Motionärerna anser att Handikappombudsmannen skall ges rätt att föra processer
i enskilda mål. Utskottet anser anslaget välavvägt. Utskottet konstaterar att
en särskild utredare har i uppdrag att ge förslag om hur en lagstiftning som
förbjuder diskriminering i arbetslivet bör vara utformad. Utredaren skall också
lämna förslag om vilka förfaranderegler som skall vara tillämpliga hos
Handikappombudsmannen. Utskottet anser att utredarens förslag bör avvaktas och
avvisar därmed motionsyrkandena.
Moderaterna föreslår i en motion att ett särskilt bostadsstöd till
funktionshindrade införs och att 100 miljoner kronor anslås för ändamålet.
Utskottet motsätter sig förslaget till nytt anslag. Under den fyraåriga
övergångsperioden för införandet av det statliga bostadstillägget kan en kommun
som så beslutar komplettera det statliga bostadsbidraget.
Moderaterna föreslår vidare att 300 miljoner kronor under ett nytt anslag
anvisas till statsbidrag till psykiskt sjuka. Motionärerna vill införa ett
särskilt stimulansbidrag för att kommunerna mer aktivt än i dag skall arbeta
med de psykiskt funktionshindrade. Socialstyrelsen som noga följer psykia-
trireformen har gjort bedömningen att reformen är på rätt väg och att det i
många kommuner nu görs intensiva insatser för att genomföra planerade projekt.
Utskottet anser att Socialstyrelsens slutrapport bör avvaktas innan frågan om
ytterligare resurser tas upp. Utskottet avvisar därmed motionsyrkandet.
Utskottet har inget att erinra mot de föreslagna medelsanvisningarna till B 5
Ersättning för texttelefoner och B 8 Statens institut för särskilt
utbildningsstöd. Förslagen har inte föranlett motioner.
Åtgärder för barn, socialt behandlingsarbete samt alkohol- och narkotikapolitik
(C 1-C 8)
I budgetpropositionen föreslås att 52 000 000 kr anvisas till anslaget C 1
Bidrag till ungdomsvård och missbrukarvård samt alkohol- och
narkotikaförebyggande arbete. Utskottet anser att det är angeläget med en
fortsatt hög ambitionsnivå när det gäller det förebyggande arbetet på lokal och
regional nivå. Utskottet delar därmed regeringens uppfattning att det även
fortsättningsvis behövs särskilda utvecklingsmedel för att stimulera kommunerna
att utveckla insatser i öppen vård för ungdomar och missbrukare. Staten har ett
starkt intresse av att balans råder mellan institutionsvården och de
förebyggande insatser och öppenvårdsinsatser som görs av kommunerna. Sedan år
1997 finns också särskilda resurser i form av ett anslag för information,
opinionsbildning och andra alkohol- och narkotikaförebyggande insatser. Mot
denna bakgrund har utskottet inget att erinra mot den av regeringen föreslagna
medelsanvisningen. Kristdemokraternas begäran om ytterligare 20 miljoner kronor
till anslaget avvisas.
Regeringen föreslår som tidigare redovisats att 64 341 000 kr anvisas under
anslaget C 2 Bidrag till organisationer på det sociala området. Anslaget avser
bidrag till olika frivilliga organisationer inom det sociala området.
Vänsterpartiet yrkar att Roks kvinnojourer och Kilen skall erhålla 3 miljoner
kronor vardera i statligt stöd och att anslaget därför bör tillföras
ytterligare 6 miljoner kronor.
Utskottet anser att kvinnojourerna utför ett viktigt arbete med att stödja
misshandlade kvinnor. Kvinnojourerna har också fått utökat statligt stöd under
senare år. I propositionen föreslås nu en förstärkningen av anslaget. En halv
miljon kronor föreslås avsättas till kunskaps- och informationssatsningar
rörande sexuell exploatering av barn. Sex miljoner kronor föreslås för insatser
för särskilt svaga kvinnogrupper. Utskottet ställer sig bakom propositionens
förslag till medelsanvisning och avvisar Vänsterpartiets yrkande om ytterligare
resurser till kvinnojourerna.
Utskottet är inte heller berett att föreslå medel över budgeten till Kilen.
Hälso- och sjukvården har ansvaret för att personer som hamnat i ett beroende
av läkemedel får det stöd och den vård och behandling som behövs.
I budgetpropositionen föreslås att 7 550 000 kr anvisas till anslaget C 3
Barnombudsmannen. Barnombudsmannen har enligt utskottet en viktig funktion när
det gäller att följa och bevaka barns och ungas rättigheter och intressen.
Utskottet vidhåller dock sin tidigare uppfattning att Barnombudsmannens
uppgifter huvudsakligen skall ligga på det generella planet. Ombudsmannen skall
verka för att barns och ungdomars intressen får en mer central plats i
samhällsplaneringen och vid tillämpningen av lagar och beslut som rör dem.
Utskottet delar således inte Vänsterpartiets uppfattning att Barnombudsmannen
skall ges rätt att driva enskilda processer. Utskottet anser förslaget i
budgetpropositionen välavvägt och avvisar Vänsterpartiets och Miljöpartiets
yrkanden om ytterligare resurser till Barnombudsmannen.
Regeringen föreslår som tidigare redovisats att 503 986 000 kr anvisas under
anslaget C 5 Statens institutionsstyrelse. Statens institutionsstyrelse (SiS)
har ansvar för planering, ledning och drift av de särskilda ungdomshemmen och
av vissa institutioner för vård enligt LVM. Vänsterpartiet föreslår att
anslaget ökas med 8 miljoner kronor för att ge unga omhändertagna en adekvat
och differentierad vård. Miljöpartiet vill öka anslaget med 94 miljoner kronor
för att kunna sänka vårdavgifterna.
Utskottet anser att de åtgärder som genomförts vid Statens
institutionsstyrelses ungdomshem och LVM-hem för att effektivisera och
omstrukturera vården är nödvändiga för att uppnå balans mellan den vård som
efterfrågas och de resurser som kan erbjudas. Utskottet vill dock betona att
omstruktureringen måste genomföras på ett sådant sätt att vårdens kvalitet inte
eftersätts. Vad gäller ytterligare resurser till SiS vill utskottet avvakta den
särskilda utredarens överväganden och förslag. Av utredningsdirektiven framgår
att den särskilde utredaren skall bedöma om målen för SiS verksamhet ryms inom
de ekonomiska ramar som för närvarande gäller eller om det kan finnas skäl att
omformulera målen. Utredaren skall också analysera för- och nackdelar med den
nuvarande blandfinansierade modellen och föreslå alternativa
finansieringsmodeller om de nuvarande bedöms som olämpliga. Den särskilde
utredaren skall avlämna sina förslag senast den 1 april 1998. De aktuella
motionsyrkandena avstyrks därmed.
Moderaterna begär i två motioner att Alkoholinspektionen avvecklas och att
riksdagen därför inte anvisar några medel till myndigheten för år 1998.
Utskottet anser att Alkoholinspektionen har en viktig roll på det
alkoholpolitiska området. Förutom ansvaret för att utfärda tillstånd för
tillverkning av sprit samt tillverkning av och partihandel med spritdrycker,
vin och starköl åligger det myndigheten att utöva aktiv tillsyn över att lagar
och bestämmelser avseende alkoholhanteringen efterlevs samt bidra till att de
av riksdagen fastställda alkoholpolitiska målen uppfylls. Utskottet anser att
den i propositionen föreslagna medelsanvisningen till Alkoholinspektionen är
väl avvägd och avvisar därmed de aktuella motionsyrkandena.
När det gäller att motverka alkohol- och narkotikamissbrukets utbredning är de
förebyggande insatserna av avgörande betydelse, anser utskottet. Det är därför
mycket positivt att den förstärkning av de alkohol- och narkotikapolitiska
åtgärder som regeringen föreslog på tilläggsbudget nu föreslås bli ett stående
anslag för de kommande åren. 30 000 000 kr föreslås till C 8 Alkohol- och
narkotikapolitiska åtgärder. Detta skapar utrymme för information och
opinionsbildning på lokal och regional nivå för att påverka attityder och
beteenden vad gäller alkohol och narkotika.
Miljöpartiet begär att anslaget också skall omfatta tobakspolitiska frågor
och förstärkas med 20 miljoner kronor för information och upplysning angående
tobakens skadeverkningar. Utskottet anser att information och utbildning är en
grundläggande del av tobakspolitiken. Folkhälsoinstitutets tobaksprogram har
denna inriktning och institutet kommer att fortsätta att arbeta med frågan.
Miljöpartiets yrkande avstyrks i denna del.
I två motioner från Miljöpartiet förslås ett nytt anslag för bidrag till
projekt för hemlösa. Utskottet vill understryka vikten av att kommunerna ägnar
de hemlösas problem stor uppmärksamhet och att stödinsatserna blir så effektiva
som möjligt. Socialtjänsten har det yttersta ansvaret för att stödja och hjälpa
de människor som vistas i kommunen. Utskottet kan konstatera att åtgärder har
vidtagits av såväl kommuner som landsting för att bistå de hemlösa.
Socialstyrelsen och länsstyrelserna bör inom ramen för sitt tillsynsansvar
aktivt följa verksamheten. Utskottet avser att belysa dessa frågor ytterligare
i samband med en offentlig utfrågning i början av år 1998. Utskottet är inte
berett att anslå särskilda medel för detta ändamål.
De i budgetpropositionen föreslagna medelsanvisningarna till C 4 Statens nämnd
för internationella adoptionsfrågor och C 7 Alkoholsortimentsnämnden har inte
mött någon erinran i form av motioner. Utskottet har inget att erinra mot de
föreslagna medelsanvisningarna.
Socialstyrelsen (D 1)
Regeringen föreslår som tidigare redovisats att 369 636 000 kr anvisas under
anslaget D 1 Socialstyrelsen. Miljöpartiet yrkar att ytterligare 5 miljoner
kronor anvisas till Socialstyrelsen för utveckling av familjerådslag. I
betänkandet 1996/97:SoU18 behandlade utskottet motioner med begäran om att
införa modellen med familjerådslag. Utskottet konstaterade då att en
forskargrupp hade påbörjat arbetet med att utvärdera det försöksprojekt med
familjerådslag som Svenska kommunförbundet beviljats medel för. En rapport från
forskarna kommer att avlämnas under år 1998. Utskottet vidhåller sin tidigare
uppfattning att arbetsmetoden med familjerådslag bör utvärderas innan
ytterligare satsningar på modellen görs. Utskottet är därmed inte berett att nu
ge Socialstyrelsen särskilda resurser för detta arbete.
Utskottet är inte heller berett att biträda Vänsterpartiets begäran om
ytterligare en miljon kronor till Socialstyrelsen för projektmedel till
studieförbunden för föräldrautbildning. Utskottet finner den i propositionen
föreslagna medelsanvisningen välavväg.
Stöd till forskning (E)
Utskottet har inget att erinra mot förslaget till medelsanvisningar till
anslagen Socialvetenskapliga forskningsrådet: Forskning och Socialvetenskapliga
forskningsrådet: Förvaltning.
Sammanfattning
Med hänsyn till vad som anförts om anslagens storlek och användning föreslår
utskottet att riksdagen bifaller utskottets förslag och anvisar anslag för
budgetåret 1998 enligt Utskottets förslag i bilaga 3. Samtliga motioner
förtecknade i bilaga 5 avstyrks.
Begäran om bemyndiganden
Utskottet tillstyrker att riksdagen bemyndigar regeringen att, i fråga om ram-
anslaget Statens institutionsstyrelse, under år 1998 åta sig ekonomiska
förpliktelser så att dessa, tillsammans med tidigare åtagna förpliktelser i
fråga om detta ramanslag, uppgår till högst 20 miljoner kronor under år 1999,
högst 20 miljoner kronor år 2000 och högst 20 miljoner kronor under år 2001 och
senare.
Utskottet tillstyrker även att riksdagen bemyndigar regeringen att i fråga om
ramanslaget Socialvetenskapliga forskningsrådet: Forskning under år 1998 åtar
sig ekonomiska förpliktelser så att dessa, tillsammans med tidigare åtagna
förpliktelser i fråga om detta ramanslag, uppgår till högst 90 miljoner kronor
under år 1999, högst 60 miljoner kronor år 2000 och högst 80 miljoner kronor
under år 2001 och senare.
Motioner med anknytning till utgiftsområde 9
Apoteksbolaget AB
I motion So329 av Gullan Lindblad m.fl. (m) yrkas att riksdagen hos regeringen
begär förslag om upphävande av Apoteksbolagsmonopolet i enlighet med vad som
anförts i motionen (yrkande 5). Motionärerna anför att Apoteksbolagets
detaljhandelsmonopol snart utretts i tre omgångar under 1990-talet. Regeringens
handlingsoförmåga har, enligt dem, lett till en rad missförhållanden inom
monopolet. Motionärerna anser att staten inte tagit sitt ägaransvar utan ställt
oprecisa och inte operationella krav på Apoteksbolaget. Från en låt-gå-styrning
har staten nu börjat tillämpa en form av direktstyrning på ett aktiebolag som
enligt motionärerna inte är förenligt med aktiebolagslagen. Regeringens krav
att Apoteksbolaget skall minska sina kostnader med 300 miljoner kronor år 1998
har lett till förslag om nedläggning av 25 apotek. Motionärerna finner det
också märkligt att Apoteksbolaget självt uppger att de av staten begärda
kostnadsnedskärningarna uppgår till 400 miljoner kronor.
Motionärerna anser att monopolet nu måste upphöra. Lagen om
detaljhandelsmonopol med läkemedel bör avskaffas från den 1 juli 1998.
Bestämmelser om kompetensreglering gällande rätten att bedriva apoteksrörelse
liksom bestämmelser om distansförsäljning av läkemedel bör införas i
läkemedels-lagen. Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag om detta.
I motion So234 av Lennart Fridén (m) begärs tillkännagivande till regeringen
om vad i motionen anförts om privatisering av apoteken och ett avskaffande av
Apoteksbolagets monopol. Motionären anser att förstatligandet av apoteken inte
har lett till bättre service eller lägre medicinkostnader för samhället eller
den enskilde. Apotek i fri konkurrens och med bibehållet krav på medicinsk
kompetens skulle, enligt honom, kunna bli en betydelsefullare del av den
förebyggande hälsovården och inte bara ha en roll när problemen redan har
inträffat.
I motion N309 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs tillkännagivande till
regeringen om vad i motionen anförts om att bryta Apoteksbolagets
försäljningsmonopol (yrkande 5). Motionärerna anför att alla västeuropeiska
länder har någon form av reglering av läkemedelsförsäljningen utan att som i
Sverige ha koncentrerat detta till ett företag. Konkurrensverkets bedömning är
att Läkemedelsverket bör få i uppgift att utfärda tillstånd att bedriva
detaljhandel med läkemedel till sådan fysisk eller juridisk person som
uppfyller vissa krav på farmaceutisk kompetens. Motionärerna anser att det
pågående beredningsarbetet bör påskyndas.
I motion So802 av Johan Lönnroth m.fl. (v) yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att inte ålägga
Apoteksbolaget ett besparingskrav på 300 000 000 kr (yrkande 1). Motionärerna
motsätter sig regeringens förslag att Apoteksbolaget skall spara 300 miljoner
kronor eftersom det innebär nedläggningar av ett 30-tal apotek företrädesvis i
glesbygd.
I motion So263 av Thomas Julin m.fl. (mp) begärs tillkännagivande till
regeringen om vad i motionen anförts om att avvakta med besparingskraven på
Apoteksbolaget tills pågående utredning slutförts och en konsekvensutredning
genomförts. Regeringen har tillsatt en särskild utredare med uppdrag att
förutsättningslöst analysera och lämna förslag till hur
läkemedelsdistributionen bör organiseras och regleras för att målet med en
rationell läkemedelsförsörjning skall uppnås och befolkningens behov av säkra
och effektiva läkemedel till lägsta möjliga samhällskostnad skall kunna
tillgodoses. Den särskilda utredaren skall lämna sitt förslag under hösten
1997. Motionärerna anser att Apoteksbolagets ledning och regeringen borde ha
avvaktat resultatet av den pågående utredningen innan de lägger sina förslag
och krav på besparingar.
I budgetpropositionen redovisas att Apoteksbolaget AB för närvarande till två
tredjedelar ägs av staten och till en tredjedel av Apoteksbolagets
pensionsstiftelse. Riksdagen har bemyndigat regeringen att vidta de åtgärder
som behövs för att nå ett hundraprocentigt statligt ägande av bolaget (prop.
1995/96:141, bet.1995/96:NU26, rskr. 1995/96:302).
Läkemedelsdistributionen sker inom den öppna vården genom ca 800 apotek och 1
050 apoteksombud. De senare är enskilda näringsidkare som mot provision
förmedlar paket med receptbelagda läkemedel företrädesvis i glesbygd. Den sluta
vårdens behov av läkemedel tillgodoses av Apoteksbolaget via ettåriga
entreprenadavtal med sjukvårdshuvudmännen genom ca 100 särskilda sjukhusapotek.
Vidare redovisas att regeringen tillsatt en särskild utredare (dir. 1996:119)
med uppdrag att förutsättningslöst analysera och lämna förslag till hur
läkemedelsdistributionen framdeles bör organiseras och regleras för att målet
om en rationell läkemedelsförsörjning skall uppnås och befolkningens behov av
säkra och effektiva läkemedel till lägsta möjliga samhällskostnad skall kunna
tillgodoses. Utredaren skall lämna sitt förslag under hösten 1997.
Ett nytt avtal mellan staten och Apoteksbolagets AB om bolagets verksamhet
har slutits för åren 1997 och 1998.
Regeringen har vid Apoteksbolaget AB:s ordinarie bolagsstämma framfört att
bolaget måste vidta åtgärder för att minska kostnaderna inom bolaget med minst
300 miljoner kronor för verksamhetsåret 1998. Detta mot bakgrund av riksdagens
tidigare beslut (prop. 1996/97:150, bet. 1996/97:FiU20, rskr. 1996/97:284).
Kostnadsminskningen förutsätts genomföras inom ramen för gällande avtal mellan
staten och bolaget.
I den ekonomiska vårpropositionen 1996/97:150 redovisade regeringen att den
avsåg att i särskilda ägardirektiv ålägga Apoteksbolaget att vidta
kostnadsminskningar om minst 300 miljoner kronor år 1998 och ytterligare 100
miljoner kronor för år 1999.
Utskottets bedömning
Statens avtal med Apoteksbolaget AB om bolagets verksamhet gäller för åren 1997
och 1998. I den ekonomiska vårpropositionen aviserade regeringen att staten
avsåg att i särskilda ägardirektiv ålägga Apoteksbolaget att vidta
kostnadsminskningar om minst 300 miljoner kronor år 1998 och ytterligare 100
miljoner kronor för år 1999. Denna information föranledde inga motioner och
inte heller något uttalande av riksdagen. Regeringen har nu ålagt
Apoteksbolaget dessa ägardirektiv. Utskottet anser inte att riksdagen bör ta
något initiativ med anledning av motionerna So802 (v) yrkande 1 och So263 (mp).
När det gäller frågan om Apoteksbolagets monopol anser utskottet att den
särskilda utredarens förslag till hur läkemedelsdistributionen framdeles bör
organiseras och regleras bör avvaktas liksom regeringens beredning av
förslagen. Utskottet avstyrker därmed motionerna So234 (m), So329 (m) yrkande 5
och N309 (fp) yrkande 5.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande mål inom utgiftsområde 9, m.m.
att riksdagen godkänner de mål inom utgiftsområdet som förordas i propositionen
och avslår motionerna 1997/98:So218 yrkande 1, 1997/98:So240 yrkande 1,
1997/98:So282 yrkande 1, 1997/98:
So285 yrkande 1, 1997/98:So307 yrkande 1 och 1997/98:So423 yrkande 1,
2. beträffande beräkning av anslagen under utgiftsområdet för åren
1999 och 2000
att riksdagen avslår motion 1997/98:So804 yrkande 2,
3. beträffande anslag inom utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och
social omsorg
att riksdagen
a) antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om
allmän försäkring i bilaga 1,
b) antar utskottets förslag till lag om ändring i hälso- och
sjukvårdslagen (1982:763) i bilaga 4,
c) med anledning av regeringens förslag anvisar anslag inom utgiftsområde
9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg för budgetåret 1998 enligt
utskottets förslag i bilaga 3 och
d) avslår de motionsyrkanden som förtecknats i bilaga 5,
4. beträffande bemyndiganden angående ramanslaget Statens
institutionsstyrelse
att riksdagen bemyndigar regeringen att, i fråga om ramanslaget Statens
institutionsstyrelse, under år 1998 åta sig ekonomiska förpliktelser så
att dessa, tillsammans med tidigare åtagna förpliktelser i fråga om detta
ramanslag, uppgår till högst 20 miljoner kronor under år 1999, högst 20
miljoner kronor år 2000 och högst 20 miljoner kronor under år 2001 och
senare,
5. beträffande bemyndigande angående ramanslaget Socialvetenskapliga
forskningsrådet:Forskning
att riksdagen bemyndigar regeringen att, i fråga om ramanslaget
Socialvetenskapliga forskningsrådet: Forskning, under år 1998 åta sig
ekonomiska förpliktelser så att dessa, tillsammans med tidigare åtagna
förpliktelser i fråga om detta ramanslag, uppgår till högst 90 miljoner
kronor under år 1999, högst 60 miljoner kronor år 2000 och högst 80
miljoner kronor under år 2001 och senare,
6. beträffande besparingar inom Apoteksbolaget AB
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:So263 och 1997/98:So802 yrkande 1,
7. beträffande Apoteksbolagets försäljningsmonopol
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:So234, 1997/98:So329 yrkande 5 och
1997/98:N309 yrkande 5.
Stockholm den 27 november 1997
På socialutskottets vägnar
Sten Svensson
I beslutet har deltagit: Sten Svensson (m)*, Ingrid Andersson (s), Rinaldo
Karlsson (s), Hans Karlsson (s), Christina Pettersson (s), Liselotte Wågö (m)*,
Marianne Jönsson (s), Roland Larsson (c), Conny Öhman (s), Leif Carlson (m)*,
Mariann Ytterberg (s), Stig Sandström (v)*, Christin Nilsson (s), Birgitta
Wichne (m)*, Thomas Julin (mp)*, Chatrine Pålsson (kd)* och Kerstin Heinemann
(fp)*.
________________
*Har ej deltagit i beslutet
Särskilda yttranden
1. Sten Svensson, Liselotte Wågö, Leif Carlson och Birgitta Wichne (alla m)
anför:
Den 20 november 1997 beslutade riksdagens majoritet bestående av
socialdemokrater och centerpartister att fastställa ekonomiska ramar för de
olika utgiftsområdena i den statliga budgeten och en beräkning av statens
inkomster avseende budgetåret 1998. Samtidigt beslutades en preliminär
fördelning av statens utgifter på utgiftsområden för budgetåren 1999 och 2000.
Moderata samlingspartiet har i parti- och kommittémotioner förordat en annan
inriktning av den ekonomiska politiken och budgetpolitiken. Våra förslag syftar
till att skapa förutsättningar för ett ekonomiskt, kulturellt och socialt
växande Sverige. Genom en större enskild sektor och ett starkare civilt
samhälle kan både företag och människor växa. Massarbetslösheten kan steg för
steg pressas tillbaka samtidigt som den sociala tryggheten också i andra
bemärkelser kan öka genom att hushållen får en större ekonomisk
självständighet.
Vi har föreslagit en långtgående växling från subventioner och bidrag till
omfattande skattesänkningar för alla, främst för låg- och medelinkomsttagare.
Samtidigt värnar vi de människor som är i störst behov av gemensamma insatser
och som har små eller inga möjligheter att påverka sin egen situation. Vi slår
också fast att det allmänna skall tillföras resurser för att på ett
tillfredsställande sätt kunna genomföra de uppgifter som måste vara gemensamma.
När riksdagens majoritet nu genom riksdagsbeslutet om ramar för de olika
utgiftsområdena valt en annan inriktning av politiken, deltar vi inte i
beslutet om anslagsfördelning inom utgiftsområde 9, mål för verksamhetsområdet
m.m.
Vi vill dock redovisa att vi för budgetåret 1998 förordar en ny
tandvårdspolitik med etableringsfrihet och avskaffande av anslutningskontroller
och prisreglering inom tandvården. Vi vill införa en ny läkemedelsförsäkring
och genomföra rationaliseringar inom läkemedelsförsörjningen. Dessa förslag
innebär besparingar på 4,4 miljarder kronor.
Vi anser att insatserna mot aids skall ligga kvar på tidigare nivå och att
det riktade stödet till storstadsregionerna skall bibehållas inom
anslagsområdet. Vi anser att avvecklingen av det riktade anslaget ger fel
signaler inte minst till ungdomar, men också till homo- och bisexuella män, som
lätt kan få uppfattningen att det offentliga inte anser att hiv är farligt.
Handikapporganisationernas rekreationsanläggningar bör få oförändrat stöd med
15 miljoner kronor även år 1998. Vidare anser vi att assistansreformen bör
återställas till sin ursprungliga utformning, vilket innebär att rätten till
assistans vid vistelse i barnomsorg, skola och dagcenter bör återinföras,
schabloniseringen av assistansersättningen bör avskaffas och
finansieringsansvaret för de 20 första assistanstimmarna per vecka återgå till
staten.
Vi vill införa ett särskilt bostadsstöd till personer med funktionshinder för
att underlätta för dem att bo kvar i handikappanpassade bostäder. Kostnaden har
vi beräknat till 100 miljoner kronor.
De psykiskt funktionshindrade bör ingå i personkretsen enligt lagen om stöd
och service för vissa funktionshindrade. I avvaktan på detta anser vi att ett
särskilt stimulansbidrag bör utgå till kommunerna för att dessa mer aktivt än i
dag skall arbeta med denna glömde grupp funktionshindrade. För detta har vi
beräknat 300 miljoner kronor.
Vi anser att Alkoholinspektionen skall avskaffas fr.o.m. den 1 januari 1998
då den strider mot gällande EG-rätt. Inga medel borde därför anvisas till
verksamheten.
Utskottet får anledning att återkomma till frågan om Apoteksbolagets monopol
med anledning av att utredningen om den framtida läkemedelsdistributionen blir
klar inom kort. Vi kommer då att närmare utveckla våra motiv för monopolets
avveckling.
2. Roland Larsson (c) anför:
Centerpartiet står bakom riksdagens beslut den 20 november 1997 om den
ekonomiska ramen för utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg för
budgetåret 1998 liksom beslutet om preliminär ram för budgetåren 1999 och 2000.
En stark ekonomi är en förutsättning för välfärdssamhället. Genom
Centerpartiets medverkan har regeringen lyckats skapa bättre balans i svensk
ekonomi och därmed också en tryggare grund för den sociala välfärden.
Ett gott samhälle förutsätter tillgång till god vård. Vården skall vara lika
för alla och finansieras solidariskt. Vården skall utgå från den enskildes
intresse. Patientens makt måste stärkas. Vem som ger vården är inte avgörande.
Olika vårdgivare stärker tillsammans den enskildes möjligheter att välja och
bidrar till att utveckla kvaliteten i vården. Jag anser att hemsjukvården är
grunden för all vård. Möjligheterna att välja vård i hemmet måste därför
stärkas.
Resurserna måste samordnas kring patienten. Detta handlar inte minst om
samordning mellan försäkringskassan och sjukvården. Jag anser att regeringen
borde återkomma till riksdagen med förslag till finansiell samverkan kring
patienten.
Jag anser också att vården måste tillföras ytterligare resurser och att hög
prioritet måste ges åt att arbeta bort de växande köerna. Det finns utrymme för
att utvidga vårdgarantin att gälla generellt med en tidsram på tre månader till
operation. Regeringen borde skyndsamt ta upp överläggningar med
Landstingsförbundet i frågan.
Utskottet får anledning att återkomma till frågan om Apoteksbolagets monopol
med anledning av att utredningen om den framtida läkemedelsdistributionen blir
klar inom kort. Jag kommer då att närmare utveckla mina motiv.
3. Kerstin Heinemann (fp) anför:
Riksdagens majoritet bestående av ledamöter för Socialdemokraterna och
Centerpartiet fastställde den 20 november 1997 ekonomiska ramar för de olika
utgiftsområdena i den statliga budgeten och en beräkning av statens inkomster
avseende budgetåret 1998. Samtidigt godkändes den preliminära fördelningen av
statens utgifter på utgiftsområden för budgetåren 1999 och 2000.
Folkpartiet liberalerna har i parti- och kommittémotioner förordat en
alternativ budget för 1998. Vårt budgetförslag har temat ?jobb, vård, skola?
och innebär i sina huvuddrag sänkta skatter för företagande och tillväxt med
utgiftsökningar framför allt när det gäller vård och omsorg men även för
utbildning, bistånd, miljö och rättssäkerhet (för en utförligare redovisning se
reservationerna nr 1 och 29 i bet. 1997/98:FiU1). När riksdagens majoritet nu
genom riksdagsbeslutet den 20 november 1997 valt en annan inriktning av
politiken, deltar jag inte i utskottets beslut om anslagsfördelning under
utgiftsområdet, målen m.m.
Jag vill dock anföra att alla, oavsett inkomst och livssituation, skall ha
rätt till god vård och omsorg. Problemen i svensk sjukvård är mycket stora.
Operationsköerna växer och många gamla får inte den hemsjukvård och hemtjänst
de behöver för att kunna leva ett mänskligt och värdigt liv. Patienter skickas
hem i förtid utan ett fungerande omhändertagande i bostaden. Många äldre
tvingas fortfarande bo i flerbäddsrum på våra sjukhem. Jag anser att vårdens
resurser måste få öka. Det är omöjligt att klara vården utan större resurser,
ekonomiskt och personalmässigt. Folkpartiet liberalerna har under andra
utgiftsområden föreslagit bl.a. en aktivering av pengar i sjukförsäkringen som
nu används till passiva sjukskrivningar. Partiet har också föreslagit ett
särskilt statsbidrag till utbyggnad av äldreboende.
Jag anser att en effektiv vårdgaranti måste införas. Den bör omfatta alla
diagnoser och berättiga till behandling inom tre månader från det patienten
fått besked av specialistläkare. Även väntetiderna från remitterande läkare
till det första besöket hos specialistläkare måste kortas och bör aldrig få
överstiga tre månader. Garantin bör ge en sådan form att den för den enskilde
är likställd med ett civilrättsligt bindande avtal. Patienten bör också få rätt
till en ?second opinion?.
Privata vårdgivare måste behandlas korrekt och rättvist. Det finns enligt min
mening många goda skäl att hälsa alternativa vårdgivare vid sidan om
kommunernas och landstingens egna institutioner välkomna. Även dess
småföretagare behöver stabila villkor och rimliga konkurrensförutsättningar.
Jag anser stödet till de handikappades rekreationsanläggningar angeläget.
Barn, ungdomar och vuxna med funktionshinder får härigenom möjlighet till
rekreation i en tillgänglig miljö med särskild personal och service.
Handikappreformen har successivt urholkats. Beslutet om att övervältra
alltmer av ansvaret på kommunerna innebär en återgång till situationen före
reformen då människor med funktionshinder ofta fick finna sig i att servicen
radikalt kunde skilja sig åt mellan kommunerna. Genom schabloniseringen av
assistansersättningen försämras situationen radikalt för flera brukarkooperativ
och enskilda funktionshindrade. Jag anser också att den personliga assistansen
bör användas mer i arbetslivet, studieverksamhet, skolarbete och barnomsorg.
Regeringen borde vidare tillse att lagstiftningen följs så att även de psykiskt
funktionshindrade får stöd enligt LSS och LASS. Folkpartiet liberalerna avsatte
1,4 miljarder kronor för att återställa handikappreformen till dess
ursprungliga skick. Först när detta är gjort och ekonomin ger utrymme anser jag
att det finns anledning att blicka framåt mot nya reformer.
Utskottet får anledning att återkomma till frågan om Apoteksbolagets monopol
med anledning av att utredningen om den framtida läkemedelsdistributionen blir
klar inom kort. Jag kommer då att närmare utveckla mina motiv.
4. Stig Sandström (v) anför:
Den 20 november 1997 fastställde riksdagens majoritet bestående av ledamöterna
för Socialdemokraterna och Centerpartiet den ekonomiska ramen för utgiftsområde
9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg. Samtidigt godkändes en preliminär
fördelning av statens utgifter på utgiftsområden för budgetåren 1999 och 2000.
Vänsterpartiet har i parti- och kommittémotioner föreslagit en annan
inriktning av den ekonomiska politiken och budgetpolitiken. Vi anser att
ytterligare resurser måste satsas på vården, omsorgen och skolan och att detta
kan göras genom att resurser förs över från passivt understöd till aktivt
arbete inom vård, omsorg och skola. Endast med fler människor i arbete kan vi
trygga vår gemensamma välfärd. När riksdagens majoritet nu genom
riksdagsbeslutet den 20 november 1997 valt en annan inriktning av politiken,
deltar jag inte i utskottets beslut i fråga om anslagsfördelningen under
utgiftsområdet, målen m.m.
Jag oroas av att ett omvårdnadsunderskott utvecklats inom den svenska
sjukvården. Den strukturomvandling som påtvingats sjuk- och hälsovården har
inneburit att de omvårdande insatserna reducerats medan den s.k.
kärnverksamheten, dvs. de operativa hantverksinsatserna, gått relativt oskadda.
Omvårdnadsunderskottet visas bl.a. av att patienter i äldrevården försummas och
att läkarkontakten har minskats till en nivå som är otillständig. Detta strider
helt mot Prioriteringsutredningen som lyfte fram vården i livets slutskede.
Alla måste ha rätt till ett värdigt slut på livet. Detta innebär möjligheter
till effektiv smärtlindring och individuellt anpassad vård. Ingen skall behöva
dö ensam. Detta kräver en omprövning av resursanvändningen i samhället. Jag
anser att den svenska hälso- och sjukvården måste tillåtas utvecklas på samma
nivå som tillväxten. Sverige är det enda land som har som målsättning att
sjukvårdens andel skall minskas i förhållande till BNP.
Tandvårdsförsäkringen måste reformeras. Medicinskt motiverad tandvård bör
jämställas med vanlig läkarvård och erbjudas till samma taxa. Vänsterpartiet
avsatte 200 miljoner kronor för denna förbättring. Samtidigt avsattes 50
miljoner kronor för hjälpmedel till funktionshindrade, för ökad utbildning om
hjälpmedel och bättre kvalitet av dessa.
Jag anser att låginkomstpensionärerna skall få frikort för medicindelen i
högkostnadsskyddet och att patienternas rättssäkerhet behöver stärkas. Resurser
borde vidare avsättas för rökavvänjningsmedel för personer som vill sluta röka
under kontrollerade former.
Enligt min mening borde regeringen ges till känna att det riktade stödet till
storstadsregionerna för insatser mot aids borde vara kvar. Jag anser vidare att
anslaget borde ökas med 5 miljoner kronor.
Statens stöd till kommunernas psykiatriarbete har trappats av för snabbt.
Därför borde ytterligare medel avsättas under 1998 för detta arbete.
Stödet till handikapp- och pensionärsorganisationerna har inte höjts sedan
budgetåret 1992/93. För år 1998 borde stödet ökas med 6 miljoner kronor och
regeringen ges till känna att utbetalningen av bidrag bör ske kvartalsvis i
förskott liksom tidigare. Bilstödet borde ökas med 80 miljoner kronor och
stödet revideras och förstärkas. De bidragsberättigade anpassningskostnaderna
omfattar nu t.ex. inte servostyrning, automatväxel och klimatväxlare.
Vad gäller assistansersättningen anser jag att schabloniseringen borde
avskaffas och ett bättre och tydligare regelverk utarbetas enligt vad
Intressegruppen för assistansberättigade föreslagit. Vidare borde
Handikappombudsmannen ges rätt att driva enskilda mål och därför erhålla
ytterligare 1,5 miljoner kronor för att kunna öka myndighetens juridiska
kompetens. Det samma gäller Barnombudsmannen.
Jag anser också att Statens institutionsstyrelse borde ha tillförts
ytterligare 8 miljoner kronor för att kunna ge unga omhändertagna en adekvat
och differentierad vård. Socialstyrelsen borde ha tillförts ytterligare en
miljon kronor för stöd till föräldrautbildning.
Enligt min mening borde inte Apoteksbolaget åläggas ett besparingskrav på 300
miljoner kronor för år 1998 eftersom detta innebär nedläggningar av ett 30-tal
apotek främst i glesbygd.
5. Thomas Julin (mp) anser:
Riksdagens majoritet bestående av ledamöter för Socialdemokraterna och
Centerpartiet fastställde den 20 november 1997 ekonomiska ramar för de olika
utgiftsområdena i den statliga budgeten och en beräkning av statens inkomster
avseende budgetåret 1998. Samtidigt godkändes den preliminära fördelningen av
statens utgifter på utgiftsområden för budgetåren 1999 och 2000.
Miljöpartiet har i parti- och kommittémotioner föreslagit en annan inriktning
av den ekonomiska politiken och budgetpolitiken. Vi anser att regeringens
förslag om förstärkningar av anslaget till kommuner och landsting är bra, men
det innebär inte några förbättringar utan endast att försämringarna inom den
hårt ansträngda vården, äldreomsorgen och grundskolan blir mindre än vad som
annars varit fallet. Ytterligare förbättringar måste göras för kommuner,
landsting och de grupper som har de minsta ekonomiska marginalerna.
När riksdagens majoritet nu genom riksdagsbeslutet den 20 november 1997 valt
en annan inriktning av politiken, deltar jag inte i utskottets beslut om
anslagsfördelningen under utgiftsområdet, målen m.m.
Jag vill dock betona att utgiftsområde 9 behöver mer pengar. Tandvård får
inte bli en klassfråga. Jag anser att försämringen av tandvårdstaxan som trädde
i kraft den 1 oktober 1997 måste upphävas och att regeringen borde utreda en
ändring av tandvårdsförsäkringen. Miljöpartiet avsatte 500 miljoner kronor för
detta ändamål.
Informationsinsatserna om aids är så angelägna att jag anser att anslaget
borde ha förstärkts med 7 miljoner kronor genom en överföring från
Smittskyddsinstitutet till anslaget för insatser mot aids.
Handikapporganisationernas rekreationsanläggningar uppskattas av
funktionshindrade och deras närstående. Eftersom alla funktionshindrade sins-
emellan har olika behov har dessa kursgårdar genom åren utvecklat en speciell
kännedom om vad de enskilda besökarna behöver för ett optimalt deltagande i
verksamheten. Bidraget är viktigt. Jag anser därför att
handikapporganisationernas rekreationsanläggningar bör få oförändrat stöd med
15 miljoner kronor även budgetåret 1998.
Vad gäller assistansersättningen anser jag att denna skall vara individuell
och att ersättningen bör vara anpassad till den enskildes assistansbehov.
Schabloniseringen innebär att de som har störst assistansbehov tvingas genomgå
starkt integritetskränkande prövningar för att eventuellt beviljas en högre
ersättning. En schabloniserad ersättning kan aldrig tillgodose det faktiska
assistansbehovet. Vidare anser jag att staten bör vara huvudman och ges ansvar
för assistansreformen, för utredning, administration och ekonomi. Formerna för
detta borde utredas.
Barnombudsmannen borde ges extra resurser för att kunna utveckla sitt
angelägna arbete med att granska barns situation, och Socialstyrelsen borde få
5 miljoner kronor extra för att utveckla familjerådslagen.
Statens institutionsstyrelse borde tillföras ytterligare 94 miljoner kronor
för att kunna sänka vårdavgifterna. De kommuner som av ekonomiska skäl inte
anser sig ha råd att köpa LVM-vård skulle därmed ges ekonomiska incitament att
ompröva sina ställningstaganden. Det finns situationer i en människas liv när
hon behöver återhämta sig för att inte riskera sitt eget eller andras liv.
Kommunerna måste ha råd att erbjuda personer i denna situation livsnödvändig
vård.
Jag oroas av det ökande tobaksbruket inte minst bland unga kvinnor. Därför
skulle jag vilja förstärka tobaksinformationen med 20 miljoner kronor för att
kunna stödja bl.a. ?A non-smoking generation? i organisationens viktiga
informationsarbete inom skolorna.
När kommuner och landsting har bedrivit sitt förebyggande arbete har de
hemlösa kommit i skymundan. För att stimulera kommuner att utveckla
boendeformer, behandling m.m. för hemlösa borde statliga projektmedel ställas
till förfogande.
Slutligen vill jag anföra att regeringen borde avvakta med besparingskraven
på Apoteksbolaget tills pågående utredning slutförts och konsekvensutredning
genomförts.
6. Chatrine Pålsson (kd) anser:
Den 20 november 1997 beslutade riksdagens majoritet bestående av
socialdemokrater och centerpartister att fastställa ekonomiska ramar för de
olika utgiftsområdena i den statliga budgeten och en beräkning av statens
inkomster avseende budgetåret 1998. Samtidigt beslutades en preliminär
fördelning av statens utgifter på utgiftsområden för budgetåren 1999 och 2000.
Kristdemokraterna har i parti- och kommittémotioner föreslagit en annan
inriktning av den ekonomiska politiken och budgetpolitiken. Vi anser att vård
och omsorg måste få en särställning och tillförsäkras tillräckliga resurser. En
grundläggande princip är att aldrig tumma på kvaliteten inom sjukvård och
äldreomsorg oavsett om det är kommunen eller landstinget som är huvudman för
verksamheten. Äldreomsorgen skall vara ett prioriterat område så att äldre
människor garanteras vård och omsorg. De skall kunna välja att bo kvar hemma.
När de önskar annan boendeform skall de kunna erhålla boende så långt möjligt
efter eget val. Service, vård och omsorg skall ges utifrån en helhetssyn med
hänsynstagande till den enskildes behov och med respekt för självbestämmande
och integritet. Helhetssynen på människan med betoning av individens ansvar för
medmänniskorna och för sitt liv, liksom behovet av integritet, gemenskap och
trygghet är fundament i vårdpolitiken. Den förda politiken i riksdag och
regering sedan valet 1994 har drabbat kommuner och landsting mycket hårt. Till
följd av den allmänna ekonomiska utvecklingen med minskade skatteintäkter,
minskade statliga bidrag, sänkta ersättningsnivåer, höjda egenavgifter och
ökade sociala kostnader har den kommunala sektorn under de senaste åren varit
utsatt för mycket omfattande ekonomiskt tryck.
När riksdagens majoritet nu genom riksdagsbeslutet om ramar för de olika
utgiftsområdena valt en annan inriktning av politiken deltar jag inte i det nu
aktuella beslutet om anslagsfördelning inom utgiftsområde 9, målen m.m.
Jag vill dock anföra att jag anser att en översyn borde göras i syfte att
inkludera tandvårdsförsäkringen i den allmänna sjukförsäkringen. I avvaktan på
denna föreslog Kristdemokraterna att 415 miljoner kronor skulle anvisas för att
kunna undvika en smärtsam ökning av självrisken i tandvårdsförsäkringen. Jag
anser att ingen skall behöva avstå från vård av ekonomiska skäl. Därför borde
en översyn göras så att högkostnadsskyddet verkligen inkluderar alla
vårdavgifter. Jag har tidigare motsatt mig att högkostnadstaket för mediciner
höjdes. Jag anser också att den fria listan borde återinföras.
De funktionshindrade har drabbats hårt av regeringens schablonisering av
assistansersättningen. Schabloniseringen innebär att vissa grupper får för
mycket i ersättning, medan andra inte klarar att anställa personliga
assistenter. Schablonen innebär ett ifrågasättande av de svårast
funktionshindrades assistansbehov. Jag anser att en förenklad årsredovisning i
likhet med förslaget från Intressegruppen för assistansberättigade kan
användas. För kontinuitet och en god omvårdnad bör rätten till
assistansersättning även gälla efter 65-årsdagen.
Jag anser att det förebyggande arbetet inom alkohol- och narkotikaområdet
måste förstärkas ytterligare.
Utskottet får anledning att återkomma till frågan om Apoteksbolagets monopol
med anledning av att utredningen om den framtida läkemedelsdistributionen blir
klar inom kort. Jag kommer då att närmare utveckla mina motiv.
I propositionen framlagt lagförslag
Förslag till
Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1962:381) om allmän försäkring[1]
dels att 2 kap. 12, 12 a och 12 c §§ samt 20 kap. 8 a § skall upphöra att
gälla,
dels att 2 kap. 10 § och 20 kap. 10 § skall ha följande lydelse.
-------------------------------------------------------
|Nuvarande lydelse |Föreslagen lydelse |
--------------------------------------------------------
| 2 kap. |
| 10 §2 |
| Frågor om ersättning enligt detta kapitel prövas i|
|andra fall än som avses i andra stycket av den allmänna|
|försäkringskassa, hos vilken den försäkrade är|
|inskriven eller skulle ha varit inskriven, om han|
|uppfyllt åldersvillkoret i 1 kap. 4 §. Denna|
|försäkringskassa får dock uppdra åt en annan|
|försäkringskassa att pröva sådana frågor. |
| Frågor om ersättning enligt 2, 3 och 6 §§ samt|
|ersättning enligt 4 och 5 §§ som inte hänför sig till|
|visst vårdtillfälle prövas av den försäkringskassa inom|
|vars verksamhetsområde vårdgivaren eller annan som får|
|ersättning bedriver sin verksamhet. Detsamma gäller|
|ersättning i övrigt i de fall där den försäkrade eller|
|vårdtagaren inte är och inte heller under den|
|förutsättning som sagts i första stycket skulle ha|
|varit inskriven hos allmän försäkringskassa. Frågor om|
|ersättning enligt 5 § får efter bemyndigande av|
|regeringen även prövas av Riksförsäkringsverket. |
-------------------------------------------------------
|Frågor om avgift enligt 12 | |
|och 12 a §§ prövas av | |
|den försäkringskassa hos | |
|vilken den försäkrade är | |
|inskriven. | |
-------------------------------------------------------
Lagen omtryckt 1982:120.
Senaste lydelse av 2 kap. 12 § 1995:509.
Senaste lydelse av 2 kap. 12 a § 1989:121.
Senaste lydelse av 2 kap. 12 c § 1992:1737.
Senaste lydelse av 20 kap. 8 a § 1997:275.
2 Senaste lydelse av 2 kap. 10 § 1994:1814.
Ändringen innebär att tredje stycket upphävs.
-------------------------------------------------------
| Beslut av en allmän | Beslut av en allmän|
|försäkringskassa som har |försäkringskassa som har|
|fattats av tjänsteman i |fattats av tjänsteman i|
|ärenden om försäkring |ärenden om försäkring|
|enligt denna lag skall |enligt denna lag skall|
|omprövas av kassan, om det |omprövas av kassan, om det|
|begärs av en enskild som |begärs av en enskild som|
|beslutet angår och |beslutet angår och|
|beslutet inte har |beslutet inte har|
|meddelats med stöd av 10 a |meddelats med stöd av 10 a|
|§. Omprövningen skall |§. Omprövningen skall|
|göras av |göras av|
|socialförsäkringsnämnden |socialförsäkringsnämnden |
|om beslutet gäller fråga |om beslutet gäller fråga|
|som avses i 2 kap. 12 a |som avses i 3 kap. 7-9|
|eller 12 b §, 3 kap. 7-9 |eller 17 §, 20 kap. 3 §|
|eller 17 §, 20 kap. 3 § |eller 22 kap. 7-10 eller|
|eller 22 kap. 7-10 eller |16 §. Omprövningen skall|
|16 §. Omprövningen skall |också göras av|
|också göras av |socialförsäkringsnämnden |
|socialförsäkringsnämnden |om beslutet gäller|
|om beslutet gäller |återbetalningsskyldighet |
|återbetalningsskyldighet |enligt 20 kap. 4 § och det|
|enligt 20 kap. 4 § och det |belopp som har utbetalats|
|belopp som har utbetalats |för mycket överstiger 10|
|för mycket överstiger 10 |procent av basbeloppet. |
|procent av basbeloppet. | |
-------------------------------------------------------
Vid omprövningen får beslutet inte ändras till den enskildes nackdel.
Om omprövning begärs av ett beslut och Riksförsäkringsverket överklagar samma
beslut, skall försäkringskassan inte ompröva beslutet. Begäran om omprövning
skall anses som ett överklagande.
______________
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998. De upphävda bestämmelserna skall
dock fortfarande tillämpas på avgift för sjukhusvård som avser tid före
ikraftträdandet.
3 Senaste lydelse av 20 kap. 10 § 1991:1976.
Ändringen innebär att hänvisningen till 2 kap.
12 a och 12 b §§ tas bort (12 b § upphävd 1993:50).
Innehållsförteckning
Sammanfattning........................................1
UTGIFTSOMRÅDE 9.......................................2
Propositionen.........................................2
Motionerna............................................3
Motioner om mål inom utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social
omsorg, m.m. 3
Motioner om anslag..................................4
Motioner under A..................................4
Motioner under B..................................6
Motioner under C..................................9
Motioner under D.................................10
Motioner angående Apoteksbolaget AB................11
Utskottet............................................11
Mål inom utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg, m.m.11
Utskottets bedömning.............................18
Anslag...............................................21
Hälsovård och sjukvård (A 1 A 13)..................21
Sjukvårdsförmåner m.m. (A 1).....................21
Bidrag för läkemedelsförmånen (A 2)..............24
Bidrag till hälso- och sjukvården (A 3)..........31
Insatser mot aids (A 4)..........................33
Smittskyddsinstitutet (A 10).....................34
Övriga medelsanvisningar under A.................35
Omsorg om äldre och personer med funktionshinder (B 1 B 9)35
Vissa statsbidrag inom äldre- och handikappområdet (B 1)35
Statsbidrag till vårdartjänst m.m. (B 2).........37
Bidrag till viss verksamhet för personer med funktionshinder (B 3)37
Bidrag till handikapp- och pensionärsorganisationer (B 4)40
Bilstöd till handikappade (B 6)..................41
Kostnader för statlig assistansersättning (B 7)..41
Handikappombudsmannen (B 9)......................48
Bostadsstöd till funktionshindrade (B 10 förslag till nytt anslag)
49
Statsbidrag till psykiskt sjuka (B 11 förslag till nytt anslag)49
Övriga medelsanvisningar under B.................50
Åtgärder för barn, socialt behandlingsarbete samt alkohol- och
narkotikapolitik (C 1 C 8) 50
Bidrag till ungdomsvård och missbrukarvård samt alkohol- och
narkotikaförebyggande arbete (C 1)
50
Bidrag till organisationer på det sociala området (C 2)51
Barnombudsmannen (C 3)...........................53
Statens institutionsstyrelse (C 5)...............54
Alkoholinspektionen (C 6)........................56
Alkohol- och narkotikapolitiska åtgärder (C 8)...57
Bidrag till hemlösa (C 9 förslag till nytt anslag)57
Övriga medelsanvisningar under C.................58
Socialstyrelsen (D 1)..............................58
Stöd till forskning (E)............................60
Socialvetenskapliga forskningsrådet: Forskning (E 1)60
Socialvetenskapliga forskningsrådet: Förvaltning (E 2)60
Utskottets bedömning...............................60
Hälso- och sjukvård (A 1 A 13)...................61
Omsorg om äldre och personer med funktionshinder (B 1 B 9)63
Åtgärder för barn, socialt behandlingsarbete samt alkohol- och
narkotikapolitik (C 1 C 8)
66
Socialstyrelsen (D 1)............................68
Stöd till forskning (E)..........................68
Sammanfattning...................................69
Begäran om bemyndiganden.............................69
Motioner med anknytning till utgiftsområde 9.........69
Apoteksbolaget AB..................................69
Utskottets bedömning.............................71
Hemställan...........................................71
Särskilda yttranden..................................74
Bilagor:
1. I propositionen framlagt lagförslag
Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring81
2. Regeringens och oppositionspartiernas förslag till anslag inom
utgiftsområde 9 83
3. Utskottets förslag till medelsanvisning på anslag inom utgiftsområde
9 86
4. Av utskottet utarbetat lagförslag
Förslag till lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763)88
5. Av utskottet avstyrkta motionsyrkanden..........89