Utskottet behandlar i detta betänkande regeringens förslag till anslag inom
utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp, utgiftsområde 11
Ekonomisk trygghet vid ålderdom och utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för
familjer och barn samt motioner som rör anslagen eller anslutande frågor.
Vidare behandlas ett lagförslag och motioner som avser socialförsäkringssektorn
vid sidan av statsbudgeten.
Inom utgiftsområde 10 föreslås att försäkringskassan skall få träffa
överenskommelse med kommun, landsting och länsarbetsnämnd om att delta i
gemensamma projekt i syfte att uppnå en effektivare användning av tillgängliga
resurser. Vidare skall kommuner och landsting få sluta avtal med varandra samt
med försäkringskassan och länsarbetsnämnden om att inom ramen för
socialtjänstens respektive hälso- och sjukvårdens områden delta i och bidra
till finansieringen av gemensamma projekt. Riksrevisionsverket skall därtill ha
rätt att ta del av kommuners och landstings redovisning avseende sådan
verksamhet som bedrivits och delvis finansierats i samverkan med
försäkringskassan. De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 januari 1998.
Regeringen föreslår samtidigt att särskilda medel skall ställas till
försäkringskassornas förfogande för bedrivande av olika projekt i syfte att
uppnå samverkansvinster. Sammanlagt beräknas de särskilda medlen till 714
miljoner kronor, varav högst 100 miljoner kronor skall få användas för
försäkringskassornas administration.
I propositionen föreslås vidare att riksdagen skall godkänna dels målen för
utgiftsområdet, dels vad regeringen anfört angående gemensamt mål för samverkan
inom rehabiliteringsområdet.
I propositionen föreslås också att arbetsgivares lagstadgade ansvar för att
utge ersättning till en arbetstagare i form av sjuklön ändras till att omfatta
de första 14 dagarna av ett sjukfall (sjuklöneperioden) fr.o.m. den 1 april
1998.
Inom utgiftsområde 11 föreslår regeringen att gränsen för förtida uttag av
ålderspension skall höjas från 60 år till 61 år. Regeringen föreslår att
pension som uppgår till högst 2 400 kr per år skall kunna betalas ut en eller
två gånger per år. Regeringen anger också att folkpension, tilläggspension och
bostadstillägg skall betalas ut den 18 respektive den 19 i varje månad.
Regeringen föreslår vidare att annan pensionsförsäkring än
tjänstepensionsförsäkring och pensionssparkonto inte skall räknas med vid
inkomstprövningen av änkepension. Vad gäller bostadstillägget till pensionärer
föreslår regeringen att nivån skall höjas från 83 % till 85 %. Vid beräkningen
av bostadstillägget föreslås att samboende skall likställas med gifta. Dessutom
föreslår regeringen att utbildningsbidrag som utges vid
arbetsmarknadsutbildning skall räknas in i årsinkomsten vid beräkningen av
bostadstillägg och inkomstprövad änkepension. Slutligen föreslår regeringen att
vid beräkningen av bostadstillägg till pensionär som har sin bostad i särskild
boendeform skall värdet av privatbostad inte beaktas om den utgör
permanentbostad för pensionärens make. Ändringarna föreslås träda i kraft den 1
januari 1998 utom vad avser förslagen om utbetalning av små pensionsbelopp och
att samboende skall likställas med gifta. Dessa ändringar föreslås träda i
kraft den 1 juli respektive den 1 april 1998.
Inom utgiftsområde 12 föreslår regeringen ett flertal ändringar. Barnbidragen
föreslås fr.o.m. den 1 januari 1998 höjda med 110 kr per barn och månad.
Beträffande flerbarnstilläggen, som avskaffades fr.o.m. år 1996, föreslås att
dessa återinförs fr.o.m. den 1 januari 1998. Flerbarnstillägg skall lämnas med
2 400 kr om året för det tredje barnet, 7 200 kr om året för det fjärde barnet
och 9 000 kr för det femte barnet och varje ytterligare barn. Vidare föreslås
att vid vårdbidrag för funktionshindrade barn skall ersättning kunna utges
enbart för merkostnader. Även andra smärre förändringar inom utgiftsområdet
föreslås.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag inom utgiftsområde 10 med den
ändringen att det, såvitt gäller samverkan, klargörs att det handlar om en
permanent och långsiktig verksamhet. Utskottet föreslår vidare ett
tillkännagivande om att sammanlagt 814 miljoner kronor av anslaget A 1
Sjukpenning och rehabilitering, m.m. skall få användas i syfte att uppnå
samverkansvinster på rehabiliteringsområdet. Av dessa medel får
försäkringskassorna disponera högst 200 miljoner kronor för administration.
Med anledning av en motion föreslår utskottet också ett tillkännagivande om
kvinnors rehabilitering.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag inom utgiftsområde 11 med den
ändringen att förslaget om utbetalning av små pensionsbelopp skall träda i
kraft den 1 januari 1999.
Även beträffande utgiftsområde 12 tillstyrks regeringens förslag.
Med anledning av ett motionsyrkande om underhållsstöd föreslår utskottet ett
tillkännagivande om att regeringen bör återkomma i vårpropositionen med förslag
som innebär att man i vissa fall skall kunna frångå principen om att
återbetalningsskyldigheten skall grundas på inkomster från senast tillgängliga
taxering.
Utskottet avstyrker motionsyrkandena i övrigt.
M-, fp-, v-, mp- och kd-ledamöterna har i särskilda yttranden redovisat sina
respektive partiers budgetförslag.
Till betänkandet har fogats 44 reservationer och 15 särskilda yttranden.
Propositionerna
Proposition 1997/98:1
Regeringen (Socialdepartementet) har i proposition 1997/98:1
Budgetpropositionen för 1998 volym 6 föreslagit riksdagen att
under utgiftsområde 10
dels
1. godkänna målen inom utgiftsområdet i enlighet med vad regeringen förordar
under avsnitt 3.1,
2. godkänna vad regeringen anfört angående gemensamt mål för samverkan inom
rehabiliteringsområdet under avsnitt 3.4.1,
dels anta regeringens förslag till
1. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,
2. lag om ändring i lagen (1997:313) om ändring i socialtjänstlagen
(1980:620),
3. lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763),
4. lag om ändring i lagen (1991:1047) om sjuklön,
dels för budgetåret 1998 anvisa anslagen under utgiftsområde 10 Ekonomisk
trygghet vid sjukdom och handikapp enligt följande uppställning:
- A 1. Sjukpenning och rehabilitering, m.m.; ramanslag; 17 881 000 000 kr,
- A 2. Förtidspensioner; ramanslag; 13 375 000 000 kr,
- A 3. Handikappersättningar; ramanslag; 1 001 900 000 kr,
- B 1. Riksförsäkringsverket; ramanslag; 665 012 000 kr,
- B 2. Allmänna försäkringskassor; ramanslag; 4 269 564 000 kr,
under utgiftsområde 11
dels att godkänna målen inom utgiftsområdet i enlighet med vad regeringen
förordar under avsnitt 3.1,
dels anta regeringens förslag till
1. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,
2. lag om ändring i lagen (1994:308) om bostadstillägg till pensionärer,
dels för budgetåret 1998 anvisa anslagen under utgiftsområde 11 Ekonomisk
trygghet vid ålderdom enligt följande uppställning:
- A 1. Ålderspensioner; ramanslag; 52 492 000 000 kr,
- A 2. Efterlevandepensioner till vuxna; ramanslag; 555 000 000 kr,
- A 3. Bostadstillägg till pensionärer; ramanslag; 9 654 000 000 kr,
under utgiftsområde 12
dels godkänna målen inom utgiftsområdet i enlighet med vad regeringen förordar
under avsnitt 3.1,
dels anta regeringens förslag till
1. lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag,
2. lag om ändring i lagen (1986:378) om förlängt barnbidrag,
3. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,
5. lag om ändring i lagen (1996:1350) om ändring i lagen (1996:1030) om
underhållsstöd,
dels för budgetåret 1998 anvisa anslagen under utgiftsområde 12 Ekonomisk
trygghet för familjer och barn enligt följande uppställning:
- A 1. Allmänna barnbidrag; ramanslag; 17 018 000 000 kr,
- A 2. Föräldraförsäkring; ramanslag; 14 759 000 000 kr,
- A 3. Underhållsstöd; ramanslag; 2 125 661 000 kr,
- A 4. Bidrag till kostnader för internationella adoptioner; ramanslag;
24 000 000 kr,
- A 5. Barnpensioner; ramanslag; 291 000 000 kr,
- A 6. Vårdbidrag för funktionshindrade barn; ramanslag; 1 595 900 000 kr.
under socialförsäkringssektorn vid sidan av budgeten
anta regeringens förslag
2. till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring.
Lagförslagen 4 (utgiftsområde 10), 1-2 (utgiftsområde 11) 1-3 och 5
(utgiftsområde 12) och 2 (statsbudgeten vid sidan av budgeten) återfinns som
bilaga 1 till betänkandet.
Proposition 1997/98:9
I proposition 1997/98:9 Skydd för förföljda personer, samordningsnummer, m.m.
har regeringen (Finansdepartementet) föreslagit att riksdagen antar regeringens
förslag till lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763), såvitt
avser 3 § (delvis).
Denna proposition i övrigt behandlas av skatteutskottet i deras betänkande
1997/98:SkU5.
Motionerna
Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1996/97
1996/97:Sf207 av Ragnhild Pohanka (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att två
kontaktdagar per läsår bör återinföras för besök i skolan för barn mellan åtta
och tolv år,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att dagarna
villkoras till ordinarie skoldagar.
1996/97:Sf223 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om införande av ett samordnat familjestöd i form av ett barnkonto.
1996/97:Sf236 av Barbro Johansson m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av att tre månader av föräldraledigheten kvoteras för uttag
av den förälder som tidigare ej varit föräldraledig,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att den totala rätten till ledighet bör utsträckas till arton
månader.
1996/97:Sf239 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av konsekvensanalys av vad olika beslut om förändringar av
familjepolitiken sammantaget får för konsekvenser.
1996/97:Sf253 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas
12. att riksdagen hos regeringen begär förslag om beskattat barnbidrag enligt
vad som i motionen anförts.
1996/97:Sf254 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas
29. att riksdagen hos regeringen begär utredning om ett behovsprövat
barnbidrag i enlighet med vad som anförts i motionen.
1996/97:A707 av Inger Davidson m.fl. (kd) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att återinföra kontaktdagarna.
1996/97:A820 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utformningen av föräldraförsäkringen i allmänhet och den s.k. mamma-
och pappamånaden i synnerhet.
1996/97:So636 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om direktiven till den översyn som aviserats angående familjepolitiken.
1996/97:So637 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om successiv utökning av kvoterad föräldraledighet.
1996/97:So638 av Ingbritt Irhammar m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om barnkonto.
1996/97:So639 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om inriktningen av den framtida familjepolitiken.
Motion väckt med anledning av proposition 1996/97:63 Samverkan,
socialförsäkringens ersättningsnivåer och administration, m.m.
1996/97:Sf37 av Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) vari yrkas
2. att riksdagen beslutar om möjlighet att spara åtta föräldrapenningdagar
per barn upp till 12 år.
Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1997/98
1997/98:Sf201 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag innebärande att beslut om förtidspension inte skall få
fattas under tid som fängelsetid eller rättspsykiatrisk vårdtid löper i
enlighet med vad som anförts i motionen.
1997/98:Sf202 av Åke Carnerö och Rose-Marie Frebran (kd) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en
förändring av förtidspensionsreglerna.
1997/98:Sf203 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att privat pensionsförsäkring inte skall ingå i
inkomsten vid beräkningen av bostadstillägget för pension i enlighet med vad
som anförts i motionen,
2. att riksdagen beslutar att fritidsfastighet inte skall ingå vid
beräkningen av bostadstillägget i enlighet med vad som anförts i motionen.
1997/98:Sf204 av Stig Grauers och Kent Olsson (m) vari yrkas att riksdagen
beslutar avskaffa inkomstprövning av folkpensionsdelen i änkepensionerna i
enlighet med vad som anförts i motionen.
1997/98:Sf205 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag rörande egenföretagarnas rätt till ersättning i form
av sjukpenning och förtidspension i enlighet med vad som anförts i motionen.
1997/98:Sf206 av Marietta de Pourbaix-Lundin och Gullan Lindblad (m) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om behovet av en flexibel tillämpning av halvt sjukbidrag.
1997/98:Sf207 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en aktiv
användning av socialförsäkringsmedel för att korta vårdköer.
1997/98:Sf208 av Cinnika Beiming m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om äldre invandrare som
saknar rätt till svensk pension.
1997/98:Sf209 av Sigge Godin (fp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär
förslag till sådan ändring av sjukförsäkringen att ersättning vid
närståendevård kan utgå till föräldrar som deltar i behandlingen av barn med
anorexia nervosa och andra ätstörningar.
1997/98:Sf212 av Lennart Fridén och Gullan Lindblad (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om riktlinjer rörande behandlingen av personer som drabbats av
elöverkänslighet, magnetism och olika former av strålning,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ersättningsfrågor enligt lagen om allmän försäkring.
1997/98:Sf213 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om principer för nya trygghetssystem,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utredning och om att återkomma med förslag om ett nytt familjestöd.
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en ny arbetslivs- och ohälsorelaterad försäkring,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om socialbidragsnormen,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av en välfärdsreform.
1997/98:Sf214 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sjukpenningberäkning för
försäkrade med blandinkomster i enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag som innebär att timanställd
personal får sjukpenning under arbetsgivarperioden i enlighet med vad som
anförts i motionen.
1997/98:Sf218 av Rolf Gunnarsson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om resurser till
försäkringskassorna.
1997/98:Sf219 av Hans Karlsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om försöksverksamhet
med sjukbidrag/förtidspension som alternativ till lönebidrag.
1997/98:Sf220 av Ingvar Eriksson och Jan-Olof Franzén (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
änkepensionerna.
1997/98:Sf221 av Catharina Elmsäter-Svärd och Marietta de Pourbaix-Lundin (m)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om betalningsansvaret för äldre invandrare.
1997/98:Sf223 av Sinikka Bohlin m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utvärdering av
underhållsstödet.
1997/98:Sf224 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om rättvisa principer för stöd till barnfamiljerna,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om hemarbetet,
10. att riksdagen beslutar om införande av vårdnadsbidrag för vård av barn
upp till tre års ålder från den 1 januari 1998,
11. att riksdagen beslutar om regler för barnbidrag i enlighet med motionens
förslag,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om bättre kontroll inom föräldraförsäkringen,
13. att riksdagen beslutar i enlighet med motionens förslag om
underhållsstöd,
14. att riksdagen beslutar om nya regler för internationella adoptioner i
enlighet med motionens förslag.
1997/98:Sf225 av Göran Lindblad (m) vari yrkas att riksdagen i enlighet med vad
som anförts i motionen hos regeringen begär ändring av reglerna om pension till
äkta makar.
1997/98:Sf226 av Catherine Persson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att fler
försöksverksamheter avseende samverkan mellan socialförsäkring, hälso- och
sjukvård samt socialtjänst kommer till stånd.
1997/98:Sf227 av Eva Johansson och Carina Moberg (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om de äldres
möjlighet att få bostadstillägg i stället för socialbidrag.
1997/98:Sf229 av Christer Erlandsson och Björn Ericson (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av att ha ett helhetsperspektiv vid bedömning av ohälsoförsäkring.
1997/98:Sf230 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar om statliga bidrag till Kilens verksamhet för
läkemedelsberoende i enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen beslutar att de statliga bidragen till Kilen på 6 miljoner
kronor 1998 belastar utgiftsområde 10, anslag A 1 Sjukpenning och
rehabilitering, m.m. i enlighet med vad som anförts i motionen.
1997/98:Sf231 av Hans Karlsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om ekonomiska resurser för
rehabilitering.
1997/98:Sf232 av Eva Persson Sellin och Lars U Granberg (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
överlåtelse av föräldrapenningen.
1997/98:Sf233 av Birgitta Gidblom (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en framtida uppräkning av
basbeloppet.
1997/98:Sf234 av Margareta Sandgren och Marianne Carlström (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vikten av att noga följa
utvecklingen när det gäller försäkringskassornas arbetssituation.
1997/98:Sf235 av Margareta Sandgren (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en skyndsam utvärdering av
underhållsstödet.
1997/98:Sf236 av Chatrine Pålsson (kd) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att skapa förutsättningar
för Kilen att fortsätta sin verksamhet.
1997/98:Sf237 av Chatrine Pålsson och Inger Davidson (kd) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
ersättning vid internationell adoption.
1997/98:Sf238 av Karl-Gösta Svenson (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ändring av beräkningsgrunderna för återbetalningsskyldigheten så att
den aktuella inkomsten skall ligga till grund för denna beräkning,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att såväl underhållsstödets förskottsdel som utfyllnadsbidraget bör
bli föremål för behovsprövning,
1997/98:Sf239 av Agne Hansson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om att vård av anhörig i hemmet
skall bli kvalificerande för allmän tjänstepension (ATP).
1997/98:Sf240 av Gullan Lindblad m.fl. (m, c, fp, v, mp, kd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att kvinnors rehabilitering särskilt bör uppmärksammas när det
gäller försäkringskassornas samordnade insatser med andra myndigheter,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att ökade utbildningsinsatser rörande kvinnors och mäns olika behov
och förutsättningar bör ske för personal med rehabiliteringsuppgifter.
1997/98:Sf242 av Ingbritt Irhammar och andre vice talman Görel Thurdin (c) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förlängd omställningstid till 12 månader,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att hushåll med barn under 18 år inte skall beröras av
inkomstprövningen.
1997/98:Sf243 av Ingbritt Irhammar och Ingrid Skeppstedt (c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en
ny arbetslivs- och ohälsorelaterad försäkring.
1997/98:Sf245 av Marie Engström m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utestängningseffekterna på arbetsmarknaden,
2. att riksdagen beslutar om att undanta företag med högst 10 anställda från
kravet att betala sjuklön i enlighet med vad i motionen anförts.
1997/98:Sf246 av Marina Pettersson och Lisbeth Staaf-Igelström (s) vari yrkas
att riksdagen beslutar om sådan ändring av lagtexten 4 § AFL att den innefattar
följande: Den som är ensamstående rättslig vårdnadshavare har rätten att kunna
överlåta 195 dagar av de 450 på närstående anhörig till barnet, likställt med
mor- och farförälder och syskon. I de fall annan person kommer i fråga skall en
enkel prövning ske av socialnämnden där barnet är mantalsskrivet.
1997/98:Sf248 av Elizabeth Nyström och Ulla Löfgren (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
återställda änkepensioner.
1997/98:Sf249 av Bengt Silfverstrand (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utvärdering av
underhållsstödet.
1997/98:Sf250 av Eva Goës (mp) vari yrkas att riksdagen begär att regeringen
tillsätter en utredning om medborgarlön.
1997/98:Sf252 av Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en parlamentarisk kommitté med uppdrag att utreda ett samordnat och
renodlat välfärdssystem,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en bred kommission med uppdrag att utreda en välfärdskontomodell.
1997/98:Sf253 av Roland Larsson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om försäkringskassornas
situation.
1997/98:Sf255 av Marie Engström m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om möjligheterna för försäkringskassorna att klara sin arbetssituation,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om rehabilitering särskilt när det gäller långtidssjuka kvinnor,
3. att riksdagen till A 1 Rehabilitering för budgetåret 1998 anvisar
100 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller således
17 981 000 000 kr,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om försäkringskassans arbete med återställandet av sjuklöneperioden,
5. att riksdagen till B 2 Allmänna försäkringskassor för budgetåret 1998
anvisar 200 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller således 4 469 564
000 kr.
1997/98:Sf257 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas
(1) att riksdagen med följande ändringar i förhållande till regeringens
förslag anvisar anslagen under utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom
och handikapp enligt uppställning:
(2) A 1 Sjukpenning och rehabilitering m.m., regeringens förslag: 17 881 000
kr, anslagsförändring: + 105 000 kr,
(3) A 2 Förtidspensioner, regeringens förslag: 13 375 000 kr,
anslagsförändring: + 5 000 kr,
(4) B 2 Allmänna försäkringskassor, regeringens förslag: 4 269 564 kr,
anslagsförändring: + 200 000 kr.
1997/98:Sf258 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas
(1) att riksdagen med följande ändringar i förhållande till regeringens
förslag under utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn anvisar
anslagen enligt uppställning:
(2) A 2 Föräldraförsäkring, regeringens förslag 14 759 000 kr;
anslagsförändring; + 200 000 kr.
1997/98:Sf259 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag till sådan lagändring att förtidspensionärer som
fortfarande omfattas av den gamla lagstiftningen slipper detta enligt vad i
motionen anförts.
1997/98:Sf260 av Gullan Lindblad m.fl. (m, s, c, fp, v, mp, kd) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
samverkan mellan försäkringskassan och handikapporganisationerna.
1997/98:Sf261 av Margitta Edgren (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om översyn av reglerna för
rehabiliteringsersättning vid ätstörningssjukdomar.
1997/98:Sf262 av Ingbritt Irhammar och Kerstin Warnerbring (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utvärdering av vårdnadsersättningen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att utreda och återkomma med förslag om reformering av det
familjepolitiska stödet.
1997/98:Sf263 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kvinnorna och välfärden,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att slå vakt om inkomstbortfallsprincipen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en 90-procentsnivå när det gäller sjuk- och föräldraförsäkringen,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att permanenta FINSAM för bättre rehabilitering och ekonomisk
samordning,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vårt framtida socialpolitiska system.
1997/98:Sf264 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär regelförändringar när det gäller
underhållsstödet så att det inte kränker de underhållsskyldiga,
2. att riksdagen hos regeringen begär omedelbara förändringar av
inkomstbegreppet enligt vad i motionen anförts om att tillämpa samma regler som
vid återbetalning av studiestöd,
3. att riksdagen beslutar att underskott på grund av räntekostnader skall få
dras av vid beräkning av inkomstunderlaget.
1997/98:Sf267 av Eva Eriksson och Kenth Skårvik (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om urholkad rättssäkerhet,
2. att riksdagen beslutar utse en kommitté med uppgift att göra en översyn av
försäkringskassornas ekonomi utifrån rättssäkerhetsaspekten,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att aktivera försäkringspengar i syfte att korta vårdköer och
förbättra rehabiliteringen m.m.
1997/98:Sf269 av Erik Arthur Egervärn (c) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om beräkning av de
allmänna pensionerna.
1997/98:Sf270 av Erik Arthur Egervärn (c) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om gemensam pott för
samordnad rehabilitering.
1997/98:Sf272 av Helena Frisk och Inger Lundberg (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om analys av
gymnasiefamiljernas ekonomi.
1997/98:Sf273 av Magnus Johansson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att underhållsstöd
bör betalas efter aktuell inkomst.
1997/98:Sf275 av Roy Ottosson (mp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär förslag till överföring av trafikolyckornas sjukförsäkringskostnader till
trafikförsäkringen i enlighet med vad som anförts i motionen.
1997/98:Sf276 av Lars Lilja och Karin Olsson (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att
noga följa utvecklingen när det gäller försäkringskassornas arbetssituation.
1997/98:Sf277 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att kompensationsnivån i sjukpenningförsäkringen
skall utgöra 75 % av den sjukpenninggrundande inkomsten i enlighet med vad som
anförts i motionen,
2. att riksdagen beslutar införa ytterligare en karensdag i
sjukpenningförsäkringen i enlighet med vad som anförts i motionen,
3. att riksdagen beslutar avskaffa den förlängda sjuklöneperioden den
1 januari 1998 i enlighet med vad som anförts i motionen,
4. att riksdagen beslutar om förändringar av beräkningen av den
sjukpenninggrundande inkomsten i enlighet med vad som anförts i motionen,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kontroll av sjukpenningförsäkringen och förtidspensioner,
6. att riksdagen beslutar anslå 9 420 000 000 kr till anslag A 1 Sjukpenning
och rehabilitering, m.m. för 1998 i enlighet med vad som anförts i motionen,
7. att riksdagen beslutar anslå 11 625 000 000 kr till anslag A 2
Förtidspensioner för 1998 i enlighet med vad som anförts i motionen,
8. att riksdagen beslutar anslå 865 012 000 kr till anslag B 1
Riksförsäkringsverket för 1998 i enlighet med vad som anförts i motionen.
1997/98:Sf278 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en höjning av den faktiska pensionsåldern,
2. att riksdagen beslutar räkna upp basbeloppet vid beräkning av folkpension
med 100 % av konsumentprisindex redan från den 1 januari 1998 i enlighet med
vad som anförts i motionen,
3. att riksdagen beslutar att inkomstprövningen av änkepensionen slopas den 1
januari 1998 i enlighet med vad som anförts i motionen,
4. att riksdagen beslutar att omställningspensionen skall betalas ut i tolv
månader fr.o.m. den 1 januari 1998 i enlighet med vad som anförts i motionen,
5. att riksdagen beslutar att fritidsfastigheter inte skall medräknas som
inkomst vid beräkningen av BTP i enlighet med vad som anförts i motionen,
6. att riksdagen beslutar anslå 53 092 000 000 kr till anslag A 1 Ålders-
pensioner för 1998 i enlighet med vad som anförts i motionen,
7. att riksdagen beslutar anslå 1 455 000 000 kr till anslag A 2
Efterlevandepensioner till vuxna 1998 i enlighet med vad som anförts i
motionen,
8. att riksdagen beslutar anslå 9 769 000 000 kr till anslag A 3
Bostadstillägg för pensionärer 1998 i enlighet med vad som anförts i motionen.
1997/98:Sf279 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att barnbidraget skall utgå med 7 680 kr per barn
och år i enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen beslutar att kompensationsnivån i föräldraförsäkringen skall
utgöra 75 % av den sjukpenninggrundande inkomsten i enlighet med vad som
anförts i motionen,
3. att riksdagen beslutar om förändringar av beräkningen av den
sjukpenninggrundande inkomsten i enlighet med vad som anförts i motionen,
4. att riksdagen beslutar att havandeskapspenningen samordnas med
sjukpenningförsäkringen i enlighet med vad som anförts i motionen,
5. att riksdagen hos regeringen begär utredning om ett reformerat
underhållsstöd i enlighet med vad som anförts i motionen,
6. att riksdagen beslutar införa en avdragsrätt för styrkta
barnomsorgskostnader och ett vårdnadsbidrag i enlighet med vad som anförts i
motionen,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om uppföljning av utnyttjandet av den tillfälliga föräldraförsäkringen,
8. att riksdagen beslutar anslå 14 718 000 000 kr för anslag A 1 Allmänna
barnbidrag 1998 i enlighet med vad som anförts i motionen,
9. att riksdagen beslutar anslå 13 059 000 000 kr för anslag A 2
Föräldraförsäkringen 1998 i enlighet med vad som anförts i motionen,
10. att riksdagen beslutar anslå 2 400 000 000 kr för anslag A 7
Vårdnadsbidrag 1998 i enlighet med vad som anförts i motionen.
1997/98:Sf280 av Ingemar Josefsson och Kristina Nordström (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
översyn av arbetsskadebegreppet.
1997/98:Sf281 av Ewa Larsson (mp) vari yrkas
1. att riksdagen begär att vårpropositionen återkommer med ett förslag till
hur föräldraförsäkringen under en försöksperiod kan byggas ut till två år och
kvoteras mellan båda föräldrarna,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att försöket bör finansieras med medel från
Arbetsmarknadsdepartementet.
1997/98:Sf282 av Per Sundgren (v) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om återinförande av kontaktdagar
med rätt till föräldrapenning.
1997/98:Sf283 av Rune Berglund m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om samordning mellan
sjukförsäkringen och reumatikervården.
1997/98:Sf288 av Birgitta Gidblom och Eva Persson Sellin (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
vikten av att noga följa utvecklingen när det gäller försäkringskassornas
arbetssituation.
1997/98:Sf289 av Birgitta Gidblom och Leif Marklund (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av en kartläggning och analys av de beskrivna utsatta grupperna samt
deras behov av insatser.
1997/98:Sf290 av Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om beräkningen av underhållsskyldigs återbetalningsskyldighet,
2. (1) att riksdagen med följande ändringar i förhållande till regeringens
förslag anvisar anslagen under utgiftsomåde 12 Ekonomisk trygghet för familjer
och barn enligt följande uppställning:
(2) A 1 Allmänna barnbidrag, regeringens förslag: 17 018 000 000 kr,
anslagsförändring: - 1 040 000 000 kr,
(3) A 2 Föräldraförsäkring, regeringens förslag: 14 759 000 000 kr,
anslagsförändring: -1 600 000 000 kr,
(4) A 3 Underhållsstöd, regeringens förslag: 2 125 661 000 kr,
anslagsförändring: 250 000 000 kr,
(5) A 4 Bidrag till kostnader för internationella adoptioner, regeringens
förslag: 24 000 000 kr; anslagsförändring: 26 000 000 kr,
(6) Nytt anslag: Vårdnadsbidrag: 4 000 000 000 kr.
1997/98:Sf291 av Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om FINSAM-verksamhet i hela landet,
2. att riksdagen beslutar om att införa en andra karensdag i sjukförsäkringen
med bibehållet högkostnadsskydd,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av regeländringar i karensdagssystemet,
4. att riksdagen beslutar om ny beräkningsgrund för SGI i enlighet med vad
som anförts i motionen,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om satsningar för ökad rehabilitering,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en försöksverksamhet under 1998 med centrala medel för
arbetslivsinriktad rehabilitering för gravt synskadade med omfattande behov,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förbättrad kontroll av sjukpenningutbetalning och förtidspension,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av ökade resurser till försäkringskassan,
9. att riksdagen beslutar om förkortning av arbetsgivarnas sjuklöneansvar
från 28 till 14 dagar fr.o.m. den 1 januari 1998,
10. att riksdagen beslutar om att införa en ny modell för trafikförsäkringen
i enlighet med vad som anförts i motionen,
11. (1) att riksdagen med följande ändringar i förhållande till regeringens
förslag anvisar anslag under utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom
och handikapp enligt följande uppställning:
(2) A 1 Sjukpenning och rehabilitering, m.m., regeringens förslag;
17 881 000 000 kr, anslagsförändring: - 6 260 000 000 kr,
(3) A 2 Förtidspensioner, regeringens förslag: 13 375 000 000 kr:
anslagsförändring: - 1 750 000 000 kr,
(4) B 2 Allmänna försäkringskassor, regeringens förslag: 4 269 564 000 kr:
anslagsförändring: + 300 000 000 kr ,
1997/98:Sf292 av Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) vari yrkas
3. (1) att riksdagen med följande ändringar i förhållande till regeringens
förslag anvisar anslagen under utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom
enligt följande uppställning:
(2) A 1 Ålderspension, regeringens förslag: 52 492 000 000 kr:
anslagsförändring: + 1 585 000 000 kr ,
(3) A 2 Efterlevandepensioner till vuxna: Regeringens förslag; 555 000 000
kr, Anslagsförändring; + 595 000 000 kr,
(4) A 3 Bostadstillägg till pensionärer, regeringens förslag: 9 654 000 000
kr: anslagsförändring: + 195 000 000 kr.
1997/98:Sf293 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om grundskyddsprincipen som huvudsaklig grund för de statliga
socialförsäkringarna,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om olika principer för kortvariga och långvariga ersättningar,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om samordning i stället för renodling av försäkringar,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om framtidens arbetsmarknadspolitik,
5. att riksdagen hos regeringen begär utredning om alternativ användning av
kostnaden för en individs socialförsäkringsskydd i ett livsperspektiv i form av
medborgarlön,
6. att riksdagen hos regeringen begär förslag på höjning av garantinivåerna i
föräldraförsäkringen till 180 kr per dag och borttagande av de tre månaderna på
garantinivå i föräldraförsäkringen,
7. att riksdagen hos regeringen begär förslag på höjning av garantinivån i
sjukförsäkringen till motsvarande 5 400 kr per månad efter 6 månaders sjukdom,
8. att riksdagen hos regeringen begär förslag på ersättningsnivåer enligt
?brutet tak? principen i sjuk-, föräldra- och arbetslöshetsförsäkringen i
enlighet med vad som anförts i motionen,
9. att riksdagen hos regeringen begär förslag på en enhetlig taknivå i sjuk-,
föräldra- och arbetslöshetsförsäkringarna vid en inkomst på ca 6,5 basbelopp i
enlighet med vad som anförts i motionen,
10. att riksdagen hos regeringen begär förslag på ett försörjningstillägg i
enlighet med vad som anförts i motionen,
11. att riksdagen hos regeringen begär förslag på inrättande av en gemensam
försäkring vid långvarig ohälsa och arbetslöshet i enlighet med vad som anförts
i motionen,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i
motionen om att människans hela situation skall beaktas vid bedömning av
kvalifikationskrav till långvariga försäkringar,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om enhetliga ersättningar på grundskyddsnivå vid långvarig ohälsa och
arbetslöshet,
1997/98:Sf294 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas
1. (1) att riksdagen beslutar att för budgetåret 1998 anvisa anslagen under
utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp enligt
Miljöpartiets förslag i tabell:
(2) A 1 Sjukpenning och rehabilitering m.m, regeringens förslag 1998: 17 881,
avvikelse: - 950.
(3) B 2 Allmänna försäkringskassor, regeringens förslag 1998: 4 269,6,
avvikelse: 140,
2. (1) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om beräknad fördelning på anslag inom utgiftsområde 10 Ekonomisk
trygghet vid sjukdom och handikapp för åren 1999 och 2000 enligt tabell:
(2) A 1 Sjukpenning och rehabilitering: regeringens förslag 1999: 19 380,
avvikelse: - 950, regeringens förslag 2000: 20 215, avvikelse: - 950,
(3) A 2 Förtidspensioner, regeringens förslag 1999: 13 552, avvikelse: 65,
Regeringens förslag 2000: 13 876 avvikelse: 135,
(4) B 2 Allmänna försäkringskassor regeringens förslag 1999: 4 363,2;
avvikelse: 140
3. (1) att riksdagen beslutar att för budgetåret 1998 anvisa anslagen under
utgiftsområde 11 "Ekonomisk trygghet vid ålderdom" enligt Miljöpartiets förslag
i tabell:
(2) A 3 Bostadstillägg till pensionärer, regeringens förslag 1998: 9 654,
avvikelse: 20,
4. (1) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om beräknad fördelning på anslag inom utgiftsområde 11 "Ekonomisk
trygghet vid ålderdom" för åren 1999 och 2000 enligt tabell:
(2) A 1 Ålderspensioner; regeringens förslag 1999: 52 786, avvikelse: 265,
Regeringens förslag 2000: 53 418, avvikelse: 530,
(3) A 3 Bostadstillägg till pensionärer; regeringens förslag 1999: 9 580,
avvikelse: 20, Regeringens förslag 2000: 9 480; avvikelse: 20.
5. (1) att riksdagen beslutar att för budgetåret 1998 anvisa anslagen under
utgiftsområde 12 "Ekonomisk trygghet för familjer och barn" enligt
Miljöpartiets förslag i tabell:
(2) A 2 Föräldraförsäkring; regeringens förslag 1998: 14 759, avvikelse:
- 220,
(3) A 3 Underhållsstöd: regeringens förslag 1998: 2 215,7, avvikelse: -220,
6. (1) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om beräknad fördelning på anslag inom utgiftsområde 12 "Ekonomisk
trygghet för familjer och barn" för åren 1999 och 2000 enligt tabell:
(2) A 2 Föräldraförsäkring; regeringens förslag 1999: 15 282, avvikelse:-220,
Regeringens förslag 2000: 15 818: avvikelse 220,
(3) A 3 Underhållsstöd, regeringens förslag 1999: 2 054,9, avvikelse: 100,
Regeringens förslag 2000: 1 968; avvikelse: 100,
7. att riksdagen hos regeringen begär förslag till höjt och beskattat
barnbidrag i enlighet med vad som anförts i motionen.
1997/98:Sf295 av Kerstin Warnerbring och Roland Larsson (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av att utreda ökad samordning mellan socialförsäkringen och
hälso- och sjukvården,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av att speciellt studera värdet av de insatser som
Reumatikerförbundet gör genom att bedriva hälso- och sjukvårdsverksamhet.
1997/98:Sf296 av Berndt Ekholm m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av
bidragssystemen.
1997/98:Sf297 av Sonja Fransson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om att behovet av särskilda
åtgärder vid tillämpningen av steg-för-steg-modellen bör ses över.
1997/98:Sf298 av Barbro Hietala Nordlund och Per Erik Granström (s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vikten av att noga följa
utvecklingen när det gäller försäkringskassornas arbetssituation.
1997/98:Sf299 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas
(1) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om beräknad fördelning på anslag inom Socialförsäkringar vid sidan av
statsbudgeten för åren 1999 och 2000 enligt tabell.
(2) Allmän tilläggspension, ATP: regeringens förslag 1999: 137 928,
anslagsförändring 1999: 630, regeringens förslag 2000: 144 351,
anslagsförändring 2000: 1 300.
1997/98:Sf300 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas
(1) att riksdagen med följande förändringar i förhållande till regeringens
förslag anvisar anslagen under utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom
enligt följande uppställning:
(2) A 1 Ålderspensioner: regeringens förslag: 52 492 000, anslagsförändring:
+10 000,
(3) A 2 Efterlevandepensioner till vuxna: regeringens förslag: 555 000,
Anslagsförändring: +800 000.
1997/98:Sf301 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en lagstiftning som inte
särbehandlar vissa hivsmittade och vissa anhöriga till hivsmittade,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om att anhörigbegreppet fullt
ut skall gälla även homosexuella.
1997/98:Sf302 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att behovsprövningen av änkepensionerna bör avskaffas då den är
fördelningspolitiskt felaktig,
2. att riksdagen till A 2 Efterlevandepensioner till vuxna för budgetåret
1998 anvisar 800 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller således
1 358 000 000 kr.
1997/98:Sf303 av Barbro Westerholm och Kerstin Heinemann (fp) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar höja ersättningen till 80 % i närståendepenningen
fr.o.m. 1 januari 1998.
2. att riksdagen beslutar förlänga rätten till närståendepenning samt den
därtill kopplade rätten till ledighet från nuvarande 60 dagar till 120 dagar,
7. att riksdagen till utgiftsområde 10 A 1 för budgetåret 1998 anvisar 45 000
000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller således 17 926 000 000 kr.
1997/98:Sf304 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att avskaffa delpensionen fr.o.m. den 1 januari
1998 i enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen beslutar att livräntenivån i arbetsskadeförsäkringen för
nytillkommande skall vara 80 % i enlighet med vad som anförts i motionen,
1997/98:Sf305 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en ny socialförsäkringsreform,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om principerna för socialförsäkringarna,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att beivra fusket,
5. att riksdagen beslutar att förkortningen av omställningspensionen från
tolv till sex månader ej längre skall gälla,
6. att riksdagen beslutar att inkomstprövning av änkepensioner ej skall ske,
7. att riksdagen beslutar att innehav av fritidsfastighet ej skall beaktas
vid fastställandet av rätt till bostadstillägg för pensionärer,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en ohälsoförsäkring,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att arbetsgivaren skall åläggas att teckna arbetsskadeförsäkring vid
arbetsolycksfall,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att tillsätta en kommission som utreder förutsättningarna för en
bred parlamentarisk överenskommelse om socialförsäkringssystemet,
14. att riksdagen till utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom A 2
Efterlevandepension till vuxna för budgetåret 1998 anvisar 1 070 000 000 kr mer
än vad regeringen föreslagit eller således 16 250 000 000 kr,
15. (1) att riksdagen med följande ändringar i förhållande till regeringens
förslag anvisar anslagen under utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom
och handikapp enligt följande uppställning:
(2) B 2 Allmänna försäkringskassor: regeringens förslag: 4 269 564,
anslagsförändring; + 80 000,
(3) A 2 Förtidspensioner: regeringens förslag: 13 375 000, anslagsförändring:
- 1 500 000.
1997/98:Sf306 av Barbro Westerholm m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att höja ersättningen i de s.k. pappa- och mammamånaderna till 90 %
från den 1 januari 1998,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att slopa garantidagarna,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett nytt underhållsstöd,
6. (1) att riksdagen med följande ändringar i förhållande till regeringens
förslag anvisar anslagen under utgiftsområde 12:
(2) A 2 Föräldraförsäkringen, regeringens förslag: 14 759 000,
anslagsförändring: - 465 000,
(3) A 3 Underhållsstöd regeringens förslag: 2 125 661, anslagsförändring: -
300 000.
1997/98:A270 av Lennart Beijer m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen avslår regeringens förslag om höjning av åldersgränsen för
förtida uttag till 61 år.
1997/98:A271 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas
6. att riksdagen beslutar återställa arbetsskadebegreppet och bevisregeln
till vad som gällde före den 1 januari 1993 i enlighet med vad som i motionen
anförts,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att klassa elöverkänslighet som arbetsskada,
1997/98:A272 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utredning av transfereringssystemen,
1997/98:A804 av Barbro Johansson m.fl. (mp) vari yrkas
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att utöka den s.k. pappamånaden till tre månader,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att lagstadgad rätt till föräldraledighet i 18 månader borde
införas,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att de 90 dagars föräldraledighet med ersättning på garantinivå kan
omvandlas till en ekonomisk grundtrygghet för de föräldrar som i dag enbart får
föräldrapenning på garantinivå,
1997/98:A806 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om den högre ersättningen i pappa/mammamånaden.
1997/98:Bo203 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om bostadstillägget för pensionärer.
1997/98:Bo518 av andre vice talman Görel Thurdin och Marianne Andersson (c)
vari yrkas
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om försäkringskassornas arbetssituation och resurstilldelning sett i
ett helhetsperspektiv.
1997/98:Fi912 av Ingbritt Irhammar och Karin Israelsson (c) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett moratorium i förändringar i välfärdssystemen.
1997/98:Ju911 av Gun Hellsvik m.fl. (m) vari yrkas
7. att riksdagen hos regeringen begär en kartläggning av kriminella mc-
klubbmedlemmars missbruk av det svenska välfärdssystemet i enlighet med vad som
anförts i motionen.
1997/98:N217 av Gullan Lindblad m.fl. (m, fp, kd) vari yrkas
4. att riksdagen beslutar att den förlängda sjuklönen bör upphöra redan
fr.o.m. den 1 januari 1998 i enlighet med vad som anförts i motionen,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att småföretagens försäkring mot ökade kostnader på grund av
arbetsgivaransvaret bör förbättras.
1997/98:Sk326 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas
23. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sjukförsäkringsregler för
företag med högst tio anställda enligt vad i motionen anförts under avsnitt
5.2.
1997/98:Sk327 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas
34. att riksdagen beslutar om en ny trafikförsäkring i enlighet med vad som i
motionen anförts.
1997/98:Sk698 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att intensifiera kampen mot fusket i de olika försäkrings- och
bidragssystemen.
1997/98:So230 av Per Lager m.fl. (mp) vari yrkas
2. att riksdagen hos regeringen begär utredning om möjligheterna till
transfereringar mellan sjukvården och försäkringskassan enligt vad som anförts
i motionen.
1997/98:So240 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om finansiell samordning mellan socialförsäkringen, hälso- och
sjukvården och kommunerna,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om försäkring vid arbetsskada,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om sjukfall som beror på trafikskador,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om principer i ett nytt socialförsäkringssystem,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en bred diskussion om framtidens socialförsäkringssystem,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en inkomstbortfallsförsäkring och sparkonton,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om inriktningen av familjepolitiken,
16. att riksdagen beslutar införa ett avdrag för styrkta barnomsorgskostnader
och ett vårdnadsbidrag i enlighet med vad som anförts i motionen,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om inriktningen av den framtida familjepolitiken.
1997/98:So305 av Ingbritt Irhammar och Karin Israelsson (c) vari yrkas
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att kvinnor inte får diskrimineras på grund av kön när det gäller
rehabiliterande insatser.
1997/98:So307 av Roland Larsson m.fl. (c) vari yrkas
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förslag som möjliggör en finansiell samverkan för alla
vårdbehövandes bästa.
1997/98:So308 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om lokala möjligheter till finansiell samordning och ändrade
huvudmannaskap,
32. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av en helhetsbedömning som grund för rätt till sjukpenning.
1997/98:So344 av Sigge Godin och Kenth Skårvik (fp) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om försäkringskassornas gemensamma syn på diagnoser vid fibromyalgi.
1997/98:So346 av Marianne Andersson och andre vice talman Görel Thurdin (c)
vari yrkas
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att de som är sjuka av dentala material skall omfattas av
sjukvårdsförsäkringen,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att kvicksilverförgiftning måste erkännas som sjukdom.
1997/98:So403 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas
9. att riksdagen beslutar avskaffa den förlängda sjuklöneperioden från den 1
januari 1998 i enlighet med vad som anförts i motionen.
1997/98:So430 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en bättre samverkan mellan försäkringskassa och
handikapporganisationer.
1997/98:So431 av Ingbritt Irhammar och Ingrid Skeppstedt (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om höjning av pensionstillskottet.
1997/98:So432 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas
11. att riksdagen beslutar att folkpensionen och ATP räknas upp med hela
basbeloppet med början från år 1999,
12. att riksdagen beslutar att höjningen av folkpensionen och ATP till ett
helt basbelopp finansieras ur AP-fonden.
1997/98:So677 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om successiv utökning av kvoterad föräldraledighet,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förhöjd ersättning för den s.k. pappamånaden.
1997/98:So678 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar om ett återinförande av möjligheten för kommunerna
att ansöka om ett underhållsstöd för familjehemsplacerade barn.
1997/98:So805 av Thomas Julin m.fl. (mp) vari yrkas
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag på att utöka kvotering vid
föräldraledighet från en till tre månader i enlighet med vad som anförts i
motionen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att rätten till föräldraledigheten bör förlängas till 18 månader.
Utskottet
Utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp
Utgiftsområdet omfattar två verksamhetsområden, ekonomisk trygghet vid sjukdom
och handikapp samt socialförsäkringsadministrationen. Förmånerna ges i form av
dagersättningar såsom sjukpenning, rehabiliteringsersättning, närståendepenning
samt vissa yrkesskadeersättningar. Därutöver ingår i utgiftsområdet
handikappersättning, folkpension och pensionstillskott i form av
förtidspension. Förmånerna inom verksamhetsområdet Ekonomisk trygghet vid
sjukdom och handikapp bekostas från anslagen A 1 Sjukpenning och
rehabilitering, m.m., A 2 Förtidspensioner och A 3 Handikappersättningar.
Socialförsäkringsadministrationen omfattar anslagen B 1 Riksförsäkringsverket
och B 2 Allmänna försäkringskassor.
Riksdagen har för budgetåret 1998 i enlighet med regeringens förslag
fastställt ramen för utgiftsområde 10 till 37 192 476 000 kr (bet. 1997/98:
FiU1, rskr. 1997/98:35).
Principer för socialförsäkringarna
Propositionen
Enligt vad som anges i propositionen skall socialförsäkringarna uppfylla kraven
på trygghet, rättvisa och effektivitet. Målen skall uppnås genom en generell
offentlig försäkring som ger standardtrygghet genom inkomstbortfallsprincipen.
Socialförsäkringarna skall understödja arbetslinjen i välfärdspolitiken.
Tilltron till försäkringssystemen kräver ett samband mellan avgifter och
förmåner. En väl fungerande socialförsäkring kräver vidare en administration
som säkerställer likformighet, kvalitet och kostnadseffektivitet.
Administrationen skall genomsyras av tillgänglighet och god service samt bygga
på ett brett förtroendemannainflytande.
Motionerna
Moderaterna
I motion So240 av Carl Bildt m.fl. (m) begärs i yrkande 12 ett tillkännagivande
om principer för ett nytt socialförsäkringssystem. Enligt motionärerna bör
systemet vara robust och ha en klar koppling mellan avgifter och förmåner. Det
bör vidare vara överblickbart, garantera grundläggande trygghet samt betona
arbetslinjen.
I samma motion yrkande 14 begärs ett tillkännagivande om
inkomstbortfallsförsäkring och sparkonton. Motionärerna anser att ett
socialförsäkringssystem bör utformas antingen som en obligatorisk försäkring
vid inkomstbortfall på grund av sjukdom, skada och arbetslöshet kombinerad med
individuella tilläggsförsäkringar eller som ett system med sparkonton.
I yrkande 13 begär motionärerna ett tillkännagivande om en bred diskussion om
framtidens socialförsäkringssystem.
Centerpartiet
I motion Sf213 av Olof Johansson m.fl. (c) begärs i yrkande 1 ett
tillkännagivande om principer för nya trygghetssystem. Motionärerna anser att
systemet skall bygga på grundtrygghet med möjlighet att teckna egna
försäkringar samt vara generellt, robust och lättöverskådligt.
I samma motion yrkande 3 begärs ett tillkännagivande om en ny arbetslivs- och
ohälsorelaterad försäkring. Försäkringen bör ge en inkomstrelaterad ersättning
i form av grundpenning vid arbetslöshet, sjukdom, arbetsskada och
förtidspension. Den bör vidare utformas så att den stärker arbetslinjen lika
väl som rehabilitering.
I yrkande 4 begärs ett tillkännagivande om socialbidragsnormen. Införandet av
en grundpenning i arbetslivsförsäkringen innebär enligt motionärerna att det
inte behövs någon statlig socialbidragsnorm.
I yrkande 5 begär motionärerna ett tillkännagivande om behovet av en
välfärdsreform. De anser att nuvarande lapptäcke saknar helhetsperspektiv.
I motion A272 yrkande 2 av Olof Johansson m.fl. (c) begärs ett
tillkännagivande om utredning av transfereringssystemen.
Även Ingbritt Irhammar och Ingrid Skeppstedt (c) begär i motion Sf243 ett
tillkännagivande om en ny arbetslivs- och ohälsorelaterad försäkring.
I motion Fi912 yrkande 4 av Ingbritt Irhammar och Karin Israelsson (c) begärs
ett tillkännagivande om ett moratorium i förändringar i välfärdssystemen.
Motionärerna anser att man bör avstå från alltför omvälvande och inte
ordentligt övertänkta åtgärder. Stabila och robusta spelregler måste
eftersträvas bl.a. inom välfärdspolitiken.
Folkpartiet
I motion Sf305 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs i yrkande 1 ett
tillkännagivande om en ny socialförsäkringsreform. Enligt motionärerna bör det
finnas allmänna obligatoriska försäkringar vid pension, sjukdom och
arbetslöshet. De skall vara fristående och ge incitament till arbete och
rehabilitering. De bör i största möjliga utsträckning finansieras med
egenavgifter. En avgiftsväxling bör ske genom att både egenavgifter och löner
höjs samtidigt som arbetsgivaravgifterna sänks.
I samma motion yrkande 2 begärs ett tillkännagivande om principerna för
socialförsäkringarna. Motionärerna anser att det skall finnas ett direkt
samband mellan avgifter och förmåner. Försäkringen skall utformas så att den
gynnar rehabilitering samtidigt som den motverkar utslagning. Det skall finnas
självrisk, och försäkringarna skall vara autonoma och finansieras med avgifter
och statsbidrag. Vidare skall förmåns- och avgiftstaken vara desamma samt detta
bestämmas så att de flesta hamnar under taket.
I yrkande 10 (delvis) begär motionärerna ett tillkännagivande om en
ohälsoförsäkring. De anser att försäkringen bör ge ersättning för långa och
korta fall inklusive förtidspension och att ersättningsnivån bör vara 80 % av
inkomsten under de senaste tolv månaderna. Vidare skall försäkringen innehålla
regler om karensdag och rehabilitering prioriteras. Arbetsgivare bör ha ett
medansvar samt försäkringen vara frikopplad från statsbudgeten.
I yrkande 13 begärs ett tillkännagivande om att tillsätta en kommission som
utreder förutsättningarna för en bred parlamentarisk överenskommelse om
socialförsäkringssystemet.
Vänsterpartiet
I motion Sf263 av Johan Lönnroth m.fl. (v) begärs i yrkande 1 ett
tillkännagivande om kvinnorna och välfärden. Enligt motionärerna slår
besparingar inom offentlig sektor hårdast mot kvinnor.
I samma motion yrkande 2 begärs ett tillkännagivande om att slå vakt om
inkomstbortfallsprincipen.
I yrkande 7 begär motionärerna ett tillkännagivande om det framtida
socialpolitiska systemet. Motionärerna anser att det skall vara omfördelande,
bidra till jämställdhet och omfatta alla samt vara stabilt.
Miljöpartiet
I motion Sf293 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) begärs tillkännagivanden om
grundskyddsprincipen som huvudsaklig grund för de statliga socialförsäkringarna
(yrkande 1), olika principer för kortvariga och långvariga ersättningar
(yrkande 2), samordning i stället för renodling av försäkringar (yrkande 3) och
om framtidens arbetsmarknadspolitik (yrkande 4).
I samma motion begärs förslag om höjning av garantinivån i sjukförsäkringen
till motsvarande 5 400 kr per månad efter 6 månaders sjukdom (yrkande 7),
ersättningsnivåer enligt "brutet tak" principen i sjuk-, föräldra- och
arbetslöshetsförsäkringarna (yrkande 8 delvis), en enhetlig taknivå i sjuk-,
föräldra- och arbetslöshetsförsäkringarna vid en inkomst på ca 6,5 basbelopp
(yrkande 9 delvis), försörjningstillägg (yrkande 10) samt om inrättande av en
gemensam försäkring vid långvarig ohälsa och arbetslöshet (yrkande 11).
Vidare begär motionärerna tillkännagivanden om att människans hela situation
skall beaktas vid bedömning av kvalifikationskrav till långvariga försäkringar
(yrkande 12) och enhetliga ersättningar på grundskyddsnivå vid långvarig ohälsa
och arbetslöshet (yrkande 13).
I två motionsyrkanden tas frågan om medborgarlön upp. I motion Sf293 yrkande 5
begärs en utredning om alternativ användning av kostnaden för en individs
socialförsäkringsskydd i ett livsperspektiv i form av medborgarlön.
Även i motion Sf250 av Eva Goës (mp) begärs en utredning av frågan om
medborgarlön.
Kristdemokraterna
I motion Sf252 av Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) begärs i yrkande 1 ett
tillkännagivande om en parlamentarisk kommitté med uppdrag att utreda ett
samordnat och renodlat välfärdssystem. Motionärerna anser att välfärdssy-
stemet behöver ändras i grunden. Som ett första steg bör en kommitté tillsättas
för att utreda hur dagens socialförsäkringssystem kan samordnas, renodlas och
göras mer överskådligt i avvaktan på mer genomgripande ändringar.
I samma motion yrkande 2 begärs ett tillkännagivande om en bred kommission
med uppdrag att utreda en välfärdskontomodell. Inriktning bör enligt
motionärerna vara att införa en sådan modell.
Utskottet
Utskottet har i sitt av riksdagen godkända betänkande 1996/97:SfU12 behandlat
flera av de frågor som tas upp i de ovan redovisade motionsyrkandena.
Såvitt gäller principer för en allmän försäkring vid sjukdom och
rehabilitering anförde utskottet bl.a. att starka skäl talade för att det är
staten som skall stå för inkomstskyddet upp till en viss nivå och för ett
grundläggande skydd vid varaktig ohälsa för grupper som inte fått fotfäste på
arbetsmarknaden. Utskottet ansåg vidare att försäkringssystem som ersätter
bortfall av inkomst har stora fördelar framför försäkringar som bygger på en
ren grundtrygghetsprincip. Ett grundtrygghetssystem riskerar enligt vad
utskottet anförde att leda till att grupper av individer ställs utanför ett
skydd mot en kraftigt försämrad levnadsstandard. Även ett system som bygger på
principen om ett s.k. brutet tak, som endast i begränsad omfattning ersätter
inkomstbortfall över ett tak på 4,2 basbelopp, skulle för många innebära en
försämrad levnadsnivå. Utskottet ansåg att inkomstborfallsprincipen bör vara
utgångspunkten för försäkringsskyddet även framdeles. Utskottet ansåg också att
en allmän försäkring måste uppfylla kraven på rättvisa och effektivitet, dvs.
ges på lika villkor för alla och innehålla ett betydande mått av utjämning
mellan grupper som löper olika risk att drabbas av sjukdom och skada. Vidare
ansåg utskottet att det skall finnas möjligheter att kontrollera och begränsa
samhällets kostnader för försäkringen samt att försäkringsskyddet bör utformas
så det inte motverkar jämställdhet mellan könen.
Vad därefter gäller samordning av olika socialförsäkringar anförde utskottet
bl.a. att en renodling av de olika försäkringssystemen är nödvändig då den
tydliggör gränserna för vad som bör ersättas från socialförsäkringen respektive
från andra trygghetssystem, t.ex. arbetslöshetsförsäkringen. Enligt utskottet
skulle en samordnad försäkring vid sjukdom och arbetslöshet kräva sådana
anpassningar av bl.a. ersättningsnivåer som antingen riskerar att leda till
svåra ekonomiska påfrestningar för stora och kanhända redan utsatta grupper
eller till kraftiga utgiftsökningar för staten. Utskottet kunde mot denna
bakgrund inte förorda en samordnad försäkringslösning. Utskottet ansåg dock
att mycket kan vinnas på att göra socialförsäkringssystemet tydligare och mer
lättöverskådligt och att de enhetliga ersättningsnivåer som gäller sedan år
1996 är ett viktigt steg i den riktningen. Med det anförda avstyrktes motioner
i ämnet.
Även frågan om medborgarkonton eller sparkonton var föremål för utskottets
behandling i det nämnda betänkandet. Utskottet, som hänvisade till att
utskottet hade uttalat sig för att en allmän försäkring vid sjukdom och
rehabilitering skall ges på lika villkor till alla och innehålla ett betydande
mått av utjämning mellan grupper som löper olika risk att drabbas av sjukdom
och skada, kunde därför inte förorda ett system med medborgarkonton. Utskottet
avstyrkte motioner härom.
Mot bakgrund av vad som nu anförts anser utskottet att de ovan redovisade
principerna för en allmän försäkring vid sjukdom och rehabilitering, som
riksdagen nyligen ställt sig bakom, bör vara vägledande även i fortsättningen.
Enligt utskottets mening finns det inte skäl för riksdagen att frångå tidigare
ställningstagande i frågan.
Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna So240 yrkandena 12
och 14, Sf213 yrkandena 1 och 3-5, Sf243, Sf305 yrkandena 1, 2 (delvis) och 10
(delvis), Sf293 yrkandena 1-5, 7, 8 (delvis) och 10-13 samt Sf250. Motion Sf263
yrkandena 1, 2 och 7 får anses i huvudsak tillgodosedd med vad utskottet anfört
ovan.
Även frågan om förmåns- och avgiftstak var föremål för utskottets behandling
i betänkandet 1996/97:SfU12. Utskottet noterade att regeringen i proposition
1996/97:63 hade förklarat att frågan om förmåner och allmänna egenavgifter över
7,5 basbelopp skulle beredas vidare inom Regeringskansliet i samband med
löneindexering av taket inom det nya ålderspensionssy-
stemet. Mot bakgrund härav ansåg utskottet att det inte var påkallat med något
ställningstagande från riksdagens sida i fråga om höjning och/eller anpassning
av taket för förmåner och avgifter. Vad gällde frågan om sänkning av taket
ansåg utskottet att en sådan åtgärd skulle innebära att man närmar sig gränsen
till ett system som bygger på grundtrygghet, vilket utskottet hade motsatt sig.
Utskottet avstyrkte därför motionerna i fråga.
Utskottet noterar att Förtidspensionsutredningen nyligen har lagt fram
förslag till en ny utformning av ett system för ersättning vid långvarigt
nedsatt arbetsförmåga till följd av sjukdom. I betänkande Ohälsoförsäkringen -
Trygghet och aktivitet (SOU 1997:166) föreslås bl.a. att förmånstaket i
ohälsoförsäkringen skall följa den framtida realinkomstutvecklingen och att
inkomster över det nuvarande taket på 7,5 basbelopp på sikt bör kunna ligga
till grund för ersättningen från ohälsoförsäkringen. Utskottet anser att
beredningen av utredningens förslag bör avvaktas liksom den beredning av frågan
om förmåns- och avgiftstak som pågår inom Regeringskansliet och avstyrker
därför bifall till motionerna Sf293 yrkande 9 (delvis) och Sf305 yrkande 2
(delvis).
Utskottet behandlar härefter krav på utredning m.m. av socialförsäkringssy-
stemet. Såväl Centerpartiet som Folkpartiet och Kristdemokraterna begär i sina
respektive motioner någon form av utredning av socialförsäkringssystemet.
Moderaterna efterlyser en bred diskussion om framtidens system.
Utskottet konstaterar att riksdagen har godkänt såväl principer för en allmän
försäkring vid sjukdom och rehabilitering som riktlinjer för samverkan inom
rehabiliteringsområdet och för förändringar i den nuvarande organisationen
avseende socialförsäkringsadministrationen (prop. 1996/97:63, bet.
1996/97:SfU12, rskr. 1996/97:273). Utskottet återkommer i det följande till
nämnda riktlinjer, se avsnitten Samverkan bl.a. inom rehabiliteringsområdet och
B 1 Riksförsäkringsverket och B 2 Allmänna försäkringskassor. Vidare har som
redan nämnts Förtidspensionsutredningen nyligen lagt fram förslag till en ny
utformning av ett system för ersättning vid långvarigt nedsatt arbetsförmåga
till följd av sjukdom. Utskottet anser med hänsyn härtill att det för
närvarande inte föreligger något behov av en utredning och/eller översyn av
trygghetssystemet.
Mot bakgrund av det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna So240
yrkande 13, A272 yrkande 2, Sf305 yrkande 13 och Sf252 yrkandena 1 och 2.
Utskottet har däremot förståelse för önskemålet om stabila och robusta
spelregler liksom för en dämpning av takten i det pågående förändringsarbetet.
Det finns enligt utskottet en risk att ständiga förändringar leder till att
systemet blir krångligt att administrera och svårt för de försäkrade att ta
till sig. Emellertid innebär, som utskottet framhållit ovan, enhetliga
ersättningsnivåer ett steg mot ett tydligare och mer lättöverskådligt
försäkringssystem. Bland annat krav på balans i statsfinanserna liksom
samhälleliga förändringar av t.ex. demografisk karaktär skapar dock inte sällan
behov av ändrade regler. Med hänsyn härtill kan utskottet inte ställa sig bakom
ett krav på moratorium. Med det anförda avstyrks motion Fi912 yrkande 4.
Samverkan bl.a. inom rehabiliteringsområdet
Allmänt om rehabilitering m.m.
Regler om rehabilitering och rehabiliteringsersättning finns i 22 kap. lagen
(1962:381) om allmän försäkring (AFL). Enligt dessa skall arbetsgivaren, om det
inte framstår som obehövligt, påbörja en rehabiliteringsutredning bl.a. när den
försäkrade till följd av sjukdom helt eller delvis har varit frånvarande från
sitt arbete under längre tid än fyra veckor i följd eller när den försäkrades
arbete ofta har avbrutits av kortare sjukperioder. I arbetsgivarens ansvar
ingår också att vidta de arbetslivsinriktade rehabiliteringsåtgärder som kan
genomföras inom eller i anslutning till den egna verksamheten.
Försäkringskassan skall samordna och utöva tillsyn över de insatser som
behövs för rehabiliteringsverksamheten och ansvara för att rehabilitering
kommer till stånd när arbetsgivare saknas eller inte fullgör sina åtaganden.
Försäkringskassan skall också upprätta en rehabiliteringsplan om den försäkrade
är i behov av någon arbetslivsinriktad åtgärd.
Rehabiliteringsersättning utges under vissa förutsättningar när en försäkrad,
vars arbetsförmåga till följd av sjukdom är nedsatt med minst en fjärdedel,
deltar i en arbetslivsinriktad rehabilitering. Rehabiliteringsersättning består
av rehabiliteringspenning, som för närvarande utges med 75 % av den
sjukpenninggrundande inkomsten, och ett särskilt bidrag.
Riksdagen har beslutat att ersättningsnivån för bl.a. rehabiliteringspenning
skall höjas till 80 % av den sjukpenninggrundande inkomsten fr.o.m. den 1
januari 1998 (prop. 1996/97:63, bet. 1996/97:SfU12, rskr. 1996/97:273).
För köp av arbetslivsinriktade rehabiliteringstjänster avsätts särskilda
medel som får användas av försäkringskassorna för köp av sådana tjänster. För
budgetåret 1997 har avsatts 500 miljoner kronor för detta ändamål.
Inom ramen för den årliga överenskommelsen mellan regeringen och företrädare
för sjukvårdshuvudmännen om vissa ersättningar till sjukvårdshuvudmännen m.m.
har under senare år avsatts särskilda medel för rehabiliterings- och
behandlingsinsatser inom hälso- och sjukvården, s.k. Dagmarmedel. Medlen
utbetalas av försäkringskassan efter det att en överenskommelse har träffats
mellan kassan och huvudmannen om medlens användning. För år 1997 har avsatts
250 miljoner kronor för detta ändamål.
Enligt lagen (1992:863) om lokal försöksverksamhet med finansiell samordning
mellan socialförsäkring och hälso- och sjukvård bedrivs sedan år 1993
försöksverksamhet på lokal nivå inom fem försöksområden (FINSAM). Försökstiden
är förlängd till utgången av år 1997. Syftet med försöksverksamheten är att
skapa drivkrafter inom systemen för socialförsäkring respektive hälso- och
sjukvård för ett bättre utnyttjande av de gemensamma resurserna.
Riksförsäkringsverket och Socialstyrelsen har i en gemensam rapport (Finansiell
samordning 1997:1) anfört bl.a. att samarbetet mellan de deltagande
organisationerna påtagligt har förbättrats och att viktiga insatser har kunnat
göras i försöket för att skapa insikt och medvetenhet om vilka fördelar som kan
utvinnas för patienter och försäkrade av gemensamma insatser.
Enligt rapporten uppgick den finansiella ramen för de tre försöksåren
(1993-1995) till 12,7 miljarder kronor, varav 2,5 miljarder kronor från
socialförsäkringen. Upp till 10 % av socialförsäkringens tillskott kunde
disponeras för särskilda insatser. Genom det disponibla beloppet har insatser
för 39 miljoner kronor finansierats, t.ex. inköp av medicinsk utrustning.
Enligt rapporten har FINSAM gett en ekonomisk besparing i socialförsäkringen på
154 miljoner kronor under perioden 1993-1995 i de fem försöksområdena.
Resultatet utgör skillnaden mellan kostnaderna för sjukpenning och
rehabiliteringsersättning och de beräknade kostnaderna som skulle ha uppstått
om försöket inte hade bedrivits. Försökets fulla effekt, som uppskattas ha
uppnåtts under år 1995, beräknas motsvara en besparing på 9 %. Det ekonomiska
resultatet har dock varierat mellan de olika områdena. Fyra av fem områden
uppvisade klara överskott medan det femte hade ett litet underskott. Att det
gick sämre i ett av områdena förklaras av att det området hade delvis
annorlunda förutsättningar. Vidare minskade sjukfrånvaron mätt som ohälsotalet
i försöksområdena med 2,5 procent mellan åren 1992 och 1995. Under samma period
ökade ohälsotalet i landet med 2,1 procent.
Enligt lagen (1994:566) om lokal försöksverksamhet med finansiell samordning
mellan socialförsäkring, hälso- och sjukvård och socialtjänst får, om
regeringen medger det, en allmän försäkringskassa, ett landsting och en kommun
som har kommit överens om det bedriva sådan försöksverksamhet i syfte att pröva
möjligheterna till en effektivare användning av tillgängliga resurser (SOCSAM).
Försöksverksamheten, som är begränsad till högst tio försöksområden, startade
den 1 juli 1994 och skall avslutas senast vid utgången av år 2000.
Riksdagen har godkänt förslag till riktlinjer för samverkan inom
rehabiliteringsområdet fr.o.m. år 1998. Enligt dessa skall bl.a. gemensamma
verksamhets- och handlingsplaner upprättas på central myndighets- och
regionnivå liksom program för gemensam utbildning. Vidare skall
försäkringskassorna inom ramen för särskilda medel ges möjlighet att bedriva
olika projekt i syfte att bl.a. uppnå samverkansvinster. Samverkansprojekt
skall vidare ges en gemensam ram för åtgärder och insatser, men de ekonomiska
besluten fattas av respektive myndighet/förvaltning. Regeringen aviserade sin
avsikt att återkomma till riksdagen med erforderliga lagförslag.
Propositionen
Regeringen har nu återkommit till riksdagen med förslag som innebär att
försäkringskassan skall få träffa överenskommelse med kommun, landsting och
länsarbetsnämnd om att delta i gemensamma projekt i syfte att uppnå en
effektivare användning av tillgängliga resurser. Vidare skall kommuner och
landsting få sluta avtal med varandra samt med försäkringskassan och
länsarbetsnämnden om att inom ramen för socialtjänstens respektive hälso- och
sjukvårdens områden delta i och bidra till finansieringen av gemensamma
projekt. Riksrevisionsverket skall därtill ha rätt att ta del av kommuners och
landstings redovisning avseende sådan verksamhet som bedrivits och delvis
finansierats i samverkan med försäkringskassan och länsarbetsnämnden. De nya
reglerna föreslås träda i kraft den 1 januari 1998.
Som framgår av det följande (avsnittet A 1 Sjukpenning och rehabilitering
m.m.) föreslår regeringen att särskilda medel skall ställas till
försäkringskassornas förfogande för bedrivande av olika projekt i syfte att
uppnå samverkansvinster. Sammanlagt beräknas de särskilda medlen till 714
miljoner kronor, varav högst 100 miljoner kronor skall få användas för
försäkringskassornas administration.
I propositionen föreslås också att riksdagen skall godkänna vad regeringen
anfört angående gemensamt mål för samverkan inom rehabiliteringsområdet.
Arbetsmarknadsstyrelsen, Riksförsäkringsverket och Socialstyrelsen skall enligt
regeringen ha som gemensamt mål att genom att främja samverkan inom
rehabiliteringsområdet uppnå en effektivare användning av tillgängliga resurser
i syfte att underlätta för den enskilde att försörja sig genom eget arbete.
Motioner
I flera av motionerna föreslås att sådan finansiell samordning mellan
socialförsäkringen och hälso- och sjukvården (FINSAM) som bedrivs enligt lagen
1992:863 bör permanentas och införas i hela landet. Detta gäller såväl
Moderaterna, Centerpartiet och Folkpartiet som Vänsterpartiet och
Kristdemokraterna. Även Miljöpartiet har yrkande härom.
Moderaterna
I motion So240 yrkande 9 av Carl Bildt m.fl. (m) begärs ett tillkännagivande om
finansiell samordning mellan socialförsäkringen, hälso- och sjukvården och
kommunerna. Motionärerna anser att FINSAM bör införas som en permanent
samverkansform i rehabiliteringsarbetet fr.o.m. den 1 juli 1998.
I motion Sf207 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) begärs ett tillkännagivande
om en aktiv användning av socialförsäkringsmedel för att korta vårdköer. Enligt
motionären finns det överkapacitet inom vissa delar av sjukvården samtidigt som
det är köer till operation av t.ex. höftleder. Socialförsäkringsmedel bör
nyttjas för att korta köerna.
Centerpartiet
I motion So307 yrkande 6 av Roland Larsson m.fl. (c) begärs ett
tillkännagivande om förslag som möjliggör en finansiell samverkan för alla
vårdbehövandes bästa. Motionärerna anser att regeringen skyndsamt bör komma med
förslag som möjliggör en stabil och långsiktig reform av FINSAM-modell.
I motion Sf270 av Erik Arthur Egervärn (c) begärs ett tillkännagivande om
gemensam pott för samordnad rehabilitering. Motionären anser att de samverkande
myndigheterna bör få använda gemensamma potter för att t.ex. finansiera
operationer i syfte att minska väntetider. Enligt motionären bör ett försök
genomföras i Jämtlands län.
Folkpartiet
I motion Sf305 yrkande 10 (delvis) av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs ett
tillkännagivande att medlen för rehabilitering bör ökas för att korta vårdköer
och försäkringspengar aktiveras i ett Riksfinsam.
Även i motion Sf267 yrkande 3 av Eva Eriksson och Kenth Skårvik (fp) begärs
ett tillkännagivande om att aktivera försäkringspengar i syfte att korta
vårdköer och förbättra rehabiliteringen m.m. Enligt motionärerna ger en friare
användning av medel för rehabilitering och förebyggande stora besparingar på
sikt. Försöksverksamheten inom FINSAM är exempel på detta. Motionärerna är av
den uppfattningen att vinsterna av samverkan oavkortat skall användas i vården,
främst för att korta vårdköerna.
Vänsterpartiet
I motion Sf263 yrkande 5 av Johan Lönnroth m.fl. (v) begärs ett
tillkännagivande om att permanenta FINSAM för bättre rehabilitering och
ekonomisk samordning. Motionärerna anser att FINSAM-modellen bör införas i hela
landet och permanentas.
Miljöpartiet
I motion So308 yrkande 6 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) begärs ett
tillkännagivande om lokala möjligheter till finansiell samordning och ändrade
huvudmannaskap. Motionärerna anser att staten bör ge tillåtelse till alla
kreativa förslag som initieras på lokal nivå. Vem som är huvudman och vem som
tidigare hållit i pengarna är enligt motionärerna inte viktigt.
I motion So230 yrkande 2 av Per Lager m.fl. (mp) begärs en utredning om
möjligheterna till transfereringar mellan sjukvården och försäkringskassan.
Motionärerna anser att finansiell samordning av FINSAM- och SOCSAM- modell bör
utvidgas till hela landet.
Kristdemokraterna
I motion Sf291 yrkande 1 av Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) begärs ett
tillkännagivande om FINSAM-verksamhet i hela landet. Enligt motionärerna bör
FINSAM stå modell för samverkan i hela landet i stället för de av regeringen
föreslagna samverkansprojekten.
Övriga motioner
I motion Sf226 av Catherine Persson (s) begärs ett tillkännagivande om vikten
av att fler försöksverksamheter avseende samverkan mellan socialförsäkring,
hälso- och sjukvård samt socialtjänst kommer till stånd. Enligt motionären är
det angeläget att försöksverksamheter kommer till stånd. Motionären anser att
de olika huvudmännen bör uppmuntras att lokalt genomföra olika typer av
samverkansprojekt på försök.
I motion Sf229 av Christer Erlandsson och Björn Ericson (s) begärs ett
tillkännagivande om behovet av att ha ett helhetsperspektiv vid bedömning av
ohälsoförsäkring. Motionärerna anser att individen skall bedömas av en nämnd på
lokal nivå bestående av representanter från försäkringskassan,
arbetsförmedlingen och kommunen. Nämnden skall ha ett helhetsperspektiv och
bedöma om och i så fall vilken åtgärd som lämpligen kan hjälpa individen
vidare.
I motion Sf289 av Birgitta Gidblom och Leif Marklund (s) begärs
tillkännagivande om behovet av en kartläggning och analys av utsatta grupper
samt deras behov av insatser. För ett effektivt resursutnyttjande behövs större
kunskap om olika grupper av individer som behöver stöd att återställa
arbetsförmågan.
Det finns vidare motionsyrkanden som tar sikte på samverkan med
handikapporganisationerna.
I flerpartimotionen Sf260 av Gullan Lindblad m.fl. (m, s, c, fp, v, mp, kd)
begärs ett tillkännagivande om samverkan mellan försäkringskassan och
handikapporganisationerna. Motionärerna förutsätter att man i de nya
samverkansformerna tar till vara kompetensen inom handikapporganisationerna.
I motion Sf283 av Rune Berglund m.fl. (s) begärs ett tillkännagivande om
samordning mellan sjukförsäkringen och reumatikervården. Enligt motionärerna
kan en bättre samordning mellan sjukförsäkringen och reumatikersjukhusen
medföra stora besparingar.
I motion Sf295 av Kerstin Warnerbring och Roland Larsson (c) begärs i yrkande
1 ett tillkännagivande om behovet av att utreda ökad samordning mellan
socialförsäkringen och hälso- och sjukvården för att aktivt rehabilitera
reumatiker och sänka samhällets kostnader. I samma motion yrkande 2 begärs ett
tillkännagivande om behovet av att speciellt studera värdet av de insatser som
Reumatikerförbundet gör genom att bedriva hälso- och sjukvårdsverksamhet.
Motionärerna anser att om inte förbundet drev sina två sjukhus skulle sluten
reumatologisk rehabilitering i princip inte förekomma.
I motion So430 yrkande 4 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) begärs ett
tillkännagivande om en bättre samverkan mellan försäkringskassan och
handikapporganisationer i syfte att ta till vara organisationernas kunskaper
och erfarenheter.
Utskottet
I proposition 1996/97:63 har regeringen föreslagit en fördjupning och
utveckling av rehabiliteringsarbetet genom en ökad samverkan på lokal nivå
mellan hälso- och sjukvård, socialtjänst, arbetsförmedling och
försäkringskassa. Som framgår ovan har riksdagen godkänt regeringens förslag
till inriktning av samverkan inom rehabiliteringsområdet.
I samband med riksdagens behandling av den nämnda propositionen framhöll
utskottet (bet. 1996/97:SfU12) att människors möjligheter att återvända till
ett normalt liv efter sjukdom eller skada måste genomsyra den allmänna
försäkringen och att en bra och effektiv rehabilitering är viktig både ur
individens och samhällets perspektiv. För individen leder den till minskat
lidande och en större möjlighet att komma tillbaka till ett aktivt liv. För
samhället innebär den minskade kostnader för både sjukförsäkringen och hälso-
och sjukvården.
Utskottet anförde vidare att det inte i första hand är behov av
regeländringar eller avsaknaden av resurser totalt sett som är det stora
bekymret när det gäller att åstadkomma en bättre och samordnad rehabilitering.
Inte heller är en sammanslagning av resurser och/eller myndigheter någon
lösning på problemet. Däremot ansåg utskottet att mål- och resultatstyrning är
av avgörande betydelse och att en sådan styrning bör komma till uttryck bl.a. i
regleringsbreven till myndigheterna. Dessa bör följas upp av angivna gemensamma
verksamhets- och handlingsplaner upprättade på central myndighets- och
regionnivå. Även program för gemensam utbildning skulle enligt utskottet
underlätta en gemensam utveckling. Utskottet ansåg vidare att det generellt bör
införas en möjlighet till frivillig samverkan för berörda myndigheter i syfte
att stödja personer som är i behov av särskilda insatser. Enligt utskottet var
det nödvändigt med en gemensam ram för åtgärder och insatser men något särskilt
godkännande av regeringen eller någon annan myndighet skulle inte behövas.
Riksförsäkringsverket och Socialstyrelsen har i den ovan redovisade rapporten
Finansiell samordning 1997:1 bl.a. framhållit att samarbetet mellan de i
försöksverksamheten deltagande organisationerna påtagligt har förbättrats och
att viktiga insatser har kunnat göras för att skapa insikt och medvetenhet om
vilka fördelar som kan uppnås för patienter och försäkrade av gemensamma
insatser.
Utskottet har erfarit att Arbetsmarknadsstyrelsen, Arbetarskyddsstyrelsen,
Riksförsäkringsverket och Socialstyrelsen har initierat ett arbete tillsammans
med Kommunförbundet och Landstingsförbundet i syfte att stimulera de lokala och
regionala aktörerna till fördjupad samverkan utifrån en helhetssyn på
människan. Arbetet med att formulera gemensamma mål, verksamhets- och
handlingsplaner liksom program för utbildning har påbörjats. Fyra re-gionala
konferenser har genomförts under oktober-november 1997 med de berörda
länscheferna och företrädare för den nationella nivån med inriktning att
klargöra förväntningar och underlätta den fortsatta planeringen på lokal nivå.
Genom regeringens förslag utvidgas möjligheterna till en fördjupad samverkan
till att omfatta fyra parter. Det finns dock inget som hindrar att samverkan
bedrivs mellan två eller tre parter. En samverkan mellan t.ex. kommunens
socialtjänst och arbetsförmedlingen i syfte att hjälpa personer till arbete är
således fullt tänkbar. En fördjupad samverkan gör det enligt utskottets mening
möjligt att utnyttja de samlade resurserna bättre, både kvalitativt och
kvantitativt. Utskottet anser att det är angeläget att de redovisade insikterna
om förbättrad metodutveckling och effektivare administration från FINSAM-
försöken tas till vara och får genomslag i det utvecklade samverkansarbetet.
Genom en fördjupad samverkan mellan flera parter skapas enligt utskottets
mening möjligheter att utifrån det individuella perspektivet åstadkomma en
lösning som tar hänsyn till helheten i individens situation. Samtidigt kan
enskilda besparas olägenheten med att i onödan slussas från den ena myndigheten
till den andra och problem för individen minskas som annars kan uppstå vid
övergång från en myndighet till en annan. Därmed kan man undvika att det
uppstår svårigheter för en person att försörja sig av det skälet att
handläggningen av ärendet drar ut på tiden eller att han eller hon förlorar
motivationen att återvända till ett aktivt liv på grund av långa väntetider för
att få t.ex. en rehabiliteringsåtgärd. En fördjupad samverkan kommer enligt
utskottet att underlätta för individen att komma tillbaka till ett aktivt liv.
Från myndigheternas perspektiv kommer - bortsett från effektivitetsvinsterna
- en fördjupad samverkan att underlätta uppnåendet av en sådan samsyn i vissa
frågor som är nödvändig i och med det nya synsättet med renodling av
trygghetssystemen, som bl.a. kommit uttryck i de nya reglerna för bedömning av
rätten till sjukpenning och förtidspension. Det gäller t.ex.
försäkringskassornas och arbetsmarknadsmyndigheternas respektive bedömning av
när en person skall anses som arbetsför. Vissa personer har en så komplicerad
situation, medicinskt, socialt och arbetsmarknadsmässigt, att det är helt
nödvändigt med samverkan mellan flera myndigheter.
Mot bakgrund av vad nu anförts anser utskottet att det är angeläget att det
generellt införs en möjlighet till samverkan mellan berörda parter utifrån
lokala förutsättningar och behov. Denna samverkan, som inte är begränsad till
en viss specifik sektor, kommer därmed att bli ett permanent inslag i
verksamheterna. Utskottet anser vidare att det är viktigt att det fastställs
ett gemensamt mål om samverkan för de berörda myndigheterna.
Som framgår ovan anser utskottet att det inte i första hand är brist på
resurser som är det stora bekymret när det gäller att åstadkomma en bättre och
samordnad rehabilitering. Enligt utskottets mening är det dock nödvändigt att
vissa medel kan disponeras av de samverkande parterna i syfte att få i gång en
fungerande verksamhet. Som redan nämnts har regeringen föreslagit att för
budgetåret 1998 särskilda medel skall ställas till försäkringskassornas
förfogande genom en sammanslagning av vissa rehabiliteringsmedel i syfte att
uppnå samverkansvinster. Utskottet anser i enlighet med sitt yttrande till
finansutskottet (1997/98:SfU1y) att ytterligare 100 miljoner kronor av medlen
för rehabilitering skall få användas på angivet sätt för att
samverkansåtgärderna skall få snabb effekt. De särskilda medlen kommer därmed
att uppgå till 814 miljoner kronor, varav 200 miljoner kronor får användas för
försäkringskassornas administration. Utskottet återkommer till denna fråga
under avsnittet A 1 Sjukpenning och rehabilitering m.m. Utskottet vill också
betona att inte bara försäkringskassan utan även de övriga inblandade parterna
samtidigt har att bidra till finansieringen av de verksamheter som bedrivs i
samverkan.
Utskottet vill också framhålla de s.k. Dagmarmedlen, som avsatts för
rehabiliterings- och behandlingsinsatser inom hälso- och sjukvården, samt att
regeringen för budgetåren 1998-2000 föreslagit att sammanlagt 16 miljarder
kronor tillförs den kommunala sektorn för att stärka vården, skolan och
omsorgen.
För att slå fast att det handlar om en permanent och långsiktig verksamhet
anser utskottet att de föreslagna lagtexterna bör justeras så att detta klart
framgår. Utskottet föreslår därför att ordet projekt utmönstras ur lagtexterna.
Utskottet lägger i bilaga 2 fram förslag till lagtexter. Utskottet tillstyrker
regeringens förslag i övrigt liksom det gemensamma målet för samverkan inom
rehabiliteringsområdet. Som utskottet tidigare påpekat kan den föreslagna
samverkan bedrivas också mellan två och tre parter.
Det är enligt utskottets uppfattning angeläget att resultatet av
samverkansarbetet systematiskt följs upp och utvärderas och att de kunskaper
och erfarenheter som en fördjupad samverkan ger upphov till förmedlas till de
berörda parterna. Regeringen bör i 1999 års budgetproposition återkomma till
riksdagen med en redovisning av det inledande årets samverkansarbete och i det
sammanhanget göra en samlad bedömning av de medel som behövs för samverkan.
Utskottet förutsätter att detta sker utan något särskilt tillkännagivande i
frågan.
Mot bakgrund av det anförda får motionerna So307 yrkande 6, Sf270, Sf263
yrkande 5 och Sf226 anses tillgodosedda. I den mån motionerna So240 yrkande 9,
Sf207, Sf267 yrkande 3, Sf305 yrkande 10 (delvis), So308 yrkande 6, So230
yrkande 2, Sf291 yrkande 1, Sf229 och Sf289 inte anses tillgodosedda med vad
som anförts avstyrker utskottet bifall till dessa motionsyrkanden.
När det därefter gäller frågan om samverkan med handikapporganisationerna
förutsätter utskottet att det inom flertalet försäkringskassor redan finns ett
etablerat samarbete eller samverkan med dessa organisationer. Organisationerna
i fråga har djupa insikter och kunskaper på sina respektive områden, och det
finns all anledning för försäkringskassorna att tillgodogöra sig dessa för att
öka kvaliteten i ärendehandläggningen. En fördjupad kunskap om olika sjukdomar
och funktionshinder är till gagn inte bara för försäkringskassan utan även för
de försäkrade. För det fall att samarbete eller samverkan inte redan har kommit
till stånd vill utskottet understryka vikten av att sådant snarast inleds. Med
det anförda får motionerna Sf260, Sf283, Sf295 yrkande 1 och So430 yrkande 4
anses vara tillgodosedda. I den mån motion Sf295 yrkande 2 inte anses
tillgodosedd med vad utskottet anfört avstyrker utskottet motionsyrkandet i
fråga.
A 1 Sjukpenning och rehabilitering m.m.
Mål inom utgiftsområde 10
Inom utgiftsområde 10 föreslår regeringen att riksdagen skall godkänna målen
inom utgiftsområdet.
Enligt förslaget skall socialförsäkringen vara generell och tillgodoses inom
ramen för en offentlig försäkring. Den skall bygga på standardtrygghet och ge
ersättning relaterad till inkomstbortfall samt präglas av arbetslinjen. Vidare
skall försäkringen uppfylla kraven på trygghet, rättvisa och effektivitet.
Socialförsäkringsadministrationen skall administrera och verka för en allmän
socialförsäkring som ger ekonomisk trygghet vid sjukdom, handikapp, ålderdom
och vård av barn. Den skall vidare verka för att förebygga och minska ohälsa
samt genom att offensivt arbeta med och samordna rehabiliteringen bidra till
att ge sjuka och funktionshindrade personer möjlighet att åter kunna arbeta.
Den skall också säkerställa likformighet, kvalitet och kostnadseffektivitet i
handläggningen samtidigt som kravet på snabbhet och god service tillgodoses.
Eftersom de av regeringen angivna målen för utgiftsområdet stämmer väl
överens med de ovan redovisade och av riksdagen antagna principerna tillstyrker
utskottet regeringens förslag om mål inom utgiftsområdet.
Gällande ordning
Enligt lagen (1991:1047) om sjuklön (SjLL), som reglerar rätten till
sjukersättning vid korta sjukdomsfall för anställda, har en arbetstagare rätt
att under de första 28 dagarna av varje sjukdomsfall (sjuklöneperioden) behålla
en viss del av lön och andra anställningsförmåner. För den första dagen i
sjuklöneperioden betalas ingen ersättning (karensdag). För de återstående
dagarna i perioden har den anställde rätt att behålla för närvarande 75 % av
lön och andra anställningsförmåner som han eller hon gått miste om till följd
av nedsättningen i arbetsförmågan. Enligt SjLL är antalet karensdagar begränsat
till tio under en tolvmånadersperiod. Antalet karensdagar beräknas i
förhållande till sjuklön från varje arbetsgivare för sig och i förhållande till
sjukpenning för sig.
Efter sjuklöneperioden utges sjukpenning enligt AFL. Sjukpenningen utgör för
närvarande 75 % av den sjukpenninggrundande inkomsten. För den som inte
omfattas av SjLL, t.ex. egenföretagare och uppdragstagare, utges sjukpenning
enligt AFL från sjukperiodens början. Sjukpenning utges dock inte för den
första dagen i sjukperioden (karensdag). För tid därefter utges sjukpenning med
75 % av den sjukpenninggrundande inkomsten. Även enligt AFL är antalet
karensdagar begränsat till högst tio under en tolvmånadersperiod.
Den sjukpenninggrundande inkomsten är enligt reglerna i AFL den årliga
inkomst i pengar som en försäkrad kan antas komma att tills vidare få för eget
arbete, antingen såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst (inkomst av
anställning) eller på annan grund (inkomst av annat förvärvsarbete).
För rätt till sjukpenning krävs att den försäkrade har en
sjukpenninggrundande inkomst som uppgår till för närvarande minst 6 000 kr. Vid
beräkning av sjukpenninggrundande inkomst bortses från sådan inkomst av
anställning och annat förvärvsarbete som överstiger 7,5 basbelopp.
Som redan nämnts utges rehabiliteringsersättning under vissa förutsättningar
när en försäkrad, vars arbetsförmåga till följd av sjukdom är nedsatt med minst
en fjärdedel, deltar i en arbetslivsinriktad rehabilitering.
Rehabiliteringsersättning består av rehabiliteringspenning, som utges med för
närvarande 75 % av den sjukpenninggrundande inkomsten, och ett särskilt bidrag.
För köp av arbetslivsinriktade rehabiliteringstjänster och för rehabiliterings-
och behandlingsinsatser inom hälso- och sjukvården avsätts särskilda medel, som
för budgetåret 1997 uppgår till 500 respektive 250 miljoner kronor.
Närståendepenning utges enligt lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet
för närståendevård till den som avstår från förvärvsarbete för att vårda en
närstående svårt sjuk person. Ersättning kan utges även om vården sker på
sjukvårdsinrättning. Antalet ersättningsdagar är begränsat till 60 dagar för
varje person som vårdas.
Närståendepenning kan även utges under högst 240 dagar vid vård av en person
som blivit hivsmittad vid användning av blod eller blodprodukter inom den
svenska hälso- och sjukvården. Detsamma gäller om den som vårdas blivit smittad
av en sådan person, om de är eller varit gifta med varandra eller sammanbott
under äktenskapsliknande förhållanden och om smittan ägt rum innan den först
smittade fått kännedom om sin infektion. Närståendepenning utges för närvarande
med 75 % av den sjukpenninggrundande inkomsten för samtliga dagar i
ersättningsperioden och kan utges som hel, halv eller fjärdedels förmån.
Även sjuklön, sjukpenning och närståendepenning kommer enligt riksdagens ovan
angivna beslut att utges med 80 % av förmånsgrundande inkomst fr.o.m. den 1
januari 1998. Riksdagen har samtidigt beslutat att den lägsta gränsen för rätt
till sjukpenning skall höjas från 6 000 kr till 24 % av basbeloppet fr.o.m.
samma tidpunkt.
Propositionen
Regeringen har i propositionen föreslagit att riksdagen för budgetåret 1998
till anslaget A 1 Sjukpenning och rehabilitering, m.m. anvisar ett ramanslag på
17 881 000 000 kr.
Vid beräkningarna av anslagen har regeringen utgått från de
besparingsåtgärder som angavs i vårpropositionen (prop. 1996/97:150). Därutöver
föreslås att arbetsgivarens lagstadgade ansvar för att utge ersättning till en
arbetstagare i form av sjuklön ändras till att omfatta de första 14 dagarna av
ett sjukfall (sjuklöneperiod) fr.o.m. den 1 april 1998. Förslaget kommer enligt
propositionen att öka utgifterna för anslaget med 1 340 miljoner kronor. I
propositionen anges att regeringen avser att återkomma vad gäller ökade
administrationskostnader till följd av sjuklöneförslaget i samband med
tilläggsbudgeten för budgetåret 1998.
Vid beräkningarna har vidare beaktats att ersättningsnivån för bl.a.
sjukpenning och rehabiliteringspenning höjs till 80 % fr.o.m. den 1 januari
1998. Avsikten är enligt propositionen att höjningen skall finansieras av bl.a.
förändringar i beräkningen av den sjukpenninggrundande inkomsten. Enligt vad
som anförs i propositionen har regeringen för avsikt att under hösten 1997
återkomma till riksdagen med förslag avseende sjukpenninggrundande inkomst.
Som redan nämnts föreslår regeringen att särskilda medel skall ställas till
försäkringskassornas förfogande genom en sammanläggning av vissa
rehabiliteringsmedel. Inom ramen för de särskilda medlen skall
försäkringskassorna ges möjlighet att bedriva olika projekt bl.a. i syfte att
uppnå samverkansvinster. De medel som avses är medlen för köp av
arbetslivsinriktade rehabiliteringstjänster, arbetstekniska hjälpmedel,
läkarutlåtanden och läkarundersökningar, rehabiliteringsersättning i form av
särskilt bidrag samt medlen för resor till och från arbetet i stället för
sjukpenning. Med visst ytterligare tillskott beräknas de särskilda medlen uppgå
till 714 miljoner kronor. Av dessa får enligt vad som anges i propositionen
högst 100 miljoner kronor användas för försäkringskassornas administration.
Regeringen föreslår vidare att 235 miljoner kronor avsätts för
rehabiliterings- och behandlingsinsatser inom hälso- och sjukvården, s.k.
Dagmarmedel, samt att 163 miljoner kronor avsätts för
rehabiliteringsundersökningar vid Riksförsäkringsverkets sjukhus.
Motioner
Moderaterna
I motion Sf277 yrkande 6 av Gullan Lindblad m.fl. (m) begärs att riksdagen
beslutar att för budgetåret 1998 till anslaget A 1 anvisa 8 461 miljoner kronor
mindre än regeringen föreslagit. Enligt motionärerna finns det stora ekonomiska
fördelar med finansiell samordning, vilket avspeglas i motionärernas
ramförslag. En sådan samordning skall dock inte enbart omfatta projekt som
regeringen föreslagit.
I samma motion yrkande 1 begärs beslut att kompensationsnivån i
sjukpenningförsäkringen skall utgöra 75 % av den sjukpenninggrundande
inkomsten. Motionärerna anser att ersättningsnivån inte skall höjas fr.o.m. den
1 januari 1998. I yrkandena 2 och 3 begärs beslut att införa ytterligare en
karensdag i sjukpenningförsäkringen samt om förkortning av sjuklöneperioden
till 14 dagar redan fr.o.m. den 1 januari 1998. I yrkande 4 begärs beslut om
förändringar av beräkningen av sjukpenninggrundande inkomst.
Sjukpenninggrundande inkomst bör enligt motionärerna beräknas på de senaste 24
månadernas inkomst och räknas upp med basbeloppet. I yrkande 5 (delvis) begärs
ett tillkännagivande om kontroll av sjukpenningförsäkringen och
förtidspensioner. Enligt motionärerna ger en ökad kontroll minskade kostnader.
I motion Sf279 yrkande 3 (delvis) av Gullan Lindblad m.fl. (m) begärs beslut
om förändringar av beräkningen av sjukpenninggrundande inkomst. Motionärerna
anser att sjukpenningen bör beräknas på de senaste 24 månadernas inkomst och
räknas upp med basbeloppet.
I motion So240 yrkande 11 av Carl Bildt m.fl. (m) begärs ett tillkännagivande
om sjukfall som beror på trafikskador. Motionärerna anser att ersättning för
personskador till följd av trafikolyckor bör ingå i trafikskadeförsäkringen.
Den enskilde bör kompenseras genom sänkta egenavgifter.
Även i motion So403 yrkande 9 av Gullan Lindblad m.fl. (m) begärs beslut att
förkorta sjuklöneperioden redan fr.o.m. den 1 januari 1998.
I motion Sf230 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) begärs i yrkande 1 beslut
om bidrag på 6 miljoner kronor för år 1998 till Kilens verksamhet för
läkemedelsberoende och i yrkande 2 beslut att bidraget till Kilen skall belasta
anslaget A 1. Motionären framhåller att Kilens verksamhet är viktig och att en
neddragning av verksamheten kan få negativa konsekvenser för
socialförsäkringssystemet genom ökade kostnader för sjukskrivningar och
förtidspensioner.
Folkpartiet
I motion Sf303 yrkande 7 av Barbro Westerholm och Kerstin Heinemann (fp) begärs
att riksdagen beslutar att för budgetåret 1998 till anslaget A 1 anvisa 45
miljoner kronor mer än regeringen föreslagit.
I samma motion yrkande 1 begärs beslut att höja närståendepenningen till 80 %
fr.o.m. den 1 januari 1998 och i yrkande 2 beslut att förlänga rätten till
närståendepenning samt den därtill kopplade rätten till ledighet från nuvarande
60 dagar till 120 dagar.
Vänsterpartiet
I motion Sf257 (delvis) av Johan Lönnroth m.fl. (v) begärs att riksdagen
beslutar att för budgetåret 1998 till anslaget A 1 anvisa 105 miljoner kronor
mer än regeringen föreslagit.
I motion Sf255 yrkande 3 av Marie Engström m.fl. (v) begärs att ytterligare
100 miljoner kronor anslås till rehabilitering.
I motion Sf301 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) begärs i yrkande 1 förslag till en
lagstiftning som inte särbehandlar vissa hivsmittade och vissa anhöriga till
hivsmittade. Enligt motionärerna bör närståendepenning och avgiftsfria
sjukvårdsförmåner utges till alla hivsmittade och deras anhöriga och inte bara
till dem som smittats inom den svenska hälso- och sjukvården. I samma motion
yrkande 2 begärs förslag om att anhörigbegreppet fullt ut skall gälla även
homosexuella sambor.
I motion Sf245 av Marie Engström m.fl. (v) begärs i yrkande 1 ett
tillkännagivande om utestängningseffekterna på arbetsmarknaden. Trots
återställd sjuklöneperiod kan enligt motionärerna t.ex. kroniskt sjuka och
arbetshandikappade komma att stängas ute från arbetsmarknaden. I samma motion
yrkande 2 begärs beslut att undanta företag med högst tio anställda från kravet
att betala sjuklön. Rädslan för höga sjuklönekostnader motverkar enligt
motionärerna att företag expanderar. De anser vidare att det är i de små
företagen som risken för utestängningseffekter är som störst.
Även i motion Sk326 yrkande 23 av Johan Lönnroth m.fl. (v) begärs förslag
till sjukförsäkringsregler för företag med högst tio anställda.
Miljöpartiet
I motion Sf294 yrkande 1 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) begärs att riksdagen
beslutar att för budgetåret 1998 till anslaget A 1 anvisa 950 miljoner kronor
mindre än regeringen föreslagit. Motionärerna anser att ett s.k. brutet tak i
sjuk-, föräldra- och arbetslöshetsförsäkringarna bör införas, dvs. att
ersättningsnivån bestäms till 85 % på inkomster upp till 4,2 basbelopp och till
40 % på inkomster däröver. Vidare bör enligt motionärerna det övre taket för
ersättning i sjukförsäkringen sänkas till 6,5 basbelopp.
I motion Sf275 av Roy Ottosson (mp) begärs förslag om att trafikolyckornas
sjukförsäkringskostnader överförs till trafikförsäkringen. De som orsakar
kostnaderna skulle därmed i högre grad få betala kostnaderna för dem.
Kristdemokraterna
I motion Sf291 yrkande 11 (delvis) av Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) begärs att
riksdagen beslutar att för budgetåret 1998 till anslaget A 1 anvisa 6 260
miljoner kronor mindre än regeringen föreslagit.
I samma motion yrkande 2 begärs beslut att införa en andra karensdag i
sjukförsäkringen med bibehållet högkostnadsskydd. I yrkande 4 (delvis) begärs
beslut om ny beräkningsgrund för sjukpenninggrundande inkomst. Motionärerna
anser att sjukpenninggrundande inkomst bör beräknas på genomsnittsinkomsten
under de senaste två åren samt att skattepliktiga förmåner och
semesterersättning skall vara sjukpenninggrundande. I yrkande 5 begär
motionärerna ett tillkännagivande om satsningar för ökad rehabilitering. De
anser att genom att anslå ytterligare 200 miljoner kronor till rehabilitering
kan kostnaderna för sjukpenning och förtidspension minskas med totalt 2 050
miljoner kronor. I yrkande 6 begärs ett tillkännagivande om en
försöksverksamhet under år 1998 med centrala medel för arbetslivsinriktad
rehabilitering för gravt synskadade med omfattande behov. Enligt motionärerna
bör Riksförsäkringsverket behålla 10 miljoner kronor för att finansiera
rehabilitering av denna grupp. I yrkande 7 (delvis) begärs ett tillkännagivande
om förbättrad kontroll av sjukpenningutbetalning och förtidspension. Genom ökad
kontroll kan besparingar göras. I yrkande 9 begärs beslut om förkortning av
arbetsgivarnas sjuklöneansvar från 28 till 14 dagar fr.o.m. den 1 januari 1998.
I yrkande 10 begärs beslut om att införa en ny modell för trafikförsäkringen.
Även i motion Sk327 yrkande 34 av Alf Svensson m.fl. (kd) begärs beslut om en
ny trafikförsäkring. Motionärerna anser att samtliga personskadekostnader i
samband med trafikolyckor bör föras över till trafikskadeförsäkringen samtidigt
som trafikanterna kompenseras för ökade premier genom sänkt fordonsskatt.
I motion Sf236 av Chatrine Pålsson (kd) begärs ett tillkännagivande om att
skapa förutsättningar för Kilen att fortsätta sin verksamhet.
Övriga motioner
I motion N217 yrkande 4 av Gullan Lindblad m.fl. (m, fp, kd) begärs beslut om
en förkortning av sjuklöneperioden från 28 till 14 dagar redan fr.o.m. den 1
januari 1998.
I motion Sf231 av Hans Karlsson (s) begärs ett tillkännagivande om ekonomiska
resurser för rehabilitering. Riksförsäkringsverket bör under år 1998 behålla 10
miljoner kronor för rehabilitering av gravt synskadade personer.
Utskottet
Utskottet behandlar först förslaget att särskilda medel skall ställas till
försäkringskassornas förfogande genom en sammanläggning av vissa
rehabiliteringsmedel. Medlen skall enligt förslaget få användas för att bedriva
olika projekt bl.a. i syfte att uppnå samverkansvinster och beräknas till 714
miljoner kronor, varav högst 100 miljoner kronor skall få användas för
försäkringskassornas administration.
Som framgår ovan har utskottet i yttrande till finansutskottet
(1997/98:SfU1y) ansett att ytterligare 100 miljoner kronor av medlen för
rehabilitering skall få användas på angivet sätt för att samverkansåtgärderna
skall få snabb effekt. I yttrandet framhöll utskottet vikten av att
socialförsäkringen liksom anslutande bidragssystem hanteras effektivt och
rättssäkert. Utskottet ansåg att försäkringskassorna måste förfoga över
tillräckliga resurser för att arbeta aktivt med rehabilitering. De måste också
ha nödvändiga resurser för att förebygga fusk och missbruk av systemen.
Utskottet, som såg mycket positivt på att de ifrågavarande medlen skulle kunna
avsättas för en friare hantering och ge samordningsvinster, uttalade dock sin
avsikt att i det fortsatta beredningsarbetet med budgeten, som en extraordinär
åtgärd för att samverkansåtgärderna skall få snabb effekt, föreslå att
ytterligare 100 miljoner kronor av medlen för rehabilitering skulle få användas
på samma sätt, dvs. totalt 814 miljoner kronor. Enligt utskottet skall 200
miljoner kronor få användas för försäkringskassornas administration. Med det
anförda godtog utskottet regeringens förslag till utgiftsram för budgetåret
1998 liksom förslagen till preliminär fördelning av utgifterna för budgetåren
1999 och 2000. Utskottet avstyrkte de aktuella motionerna.
Utskottet anser i enlighet med vad utskottet anförde i yttrandet till
finansutskottet att försäkringskassorna, som en extraordinär åtgärd för att
samverkansåtgärderna skall få snabb effekt, skall få disponera ytterligare 100
miljoner kronor av medlen för rehabilitering under anslaget A 1 i syfte att
uppnå samverkansvinster. Enligt utskottets förslag ovan skall dock
samverkansarbetet inte vara begränsat till projekt. Utskottet har därför
föreslagit en ändring i regeringens lagförslag så att detta klart framgår. Vad
nu sagts innebär att de särskilda medlen bestäms till 814 miljoner kronor. Av
dessa får försäkringskassorna använda högst 200 miljoner kronor för sin
administration. De villkor som således skall gälla för dessa medel bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Regeringen har som nämnts föreslagit att sjuklöneperioden skall förkortas
från 28 till 14 dagar fr.o.m. den 1 april 1998. Tre av partierna (m, fp och kd)
anser att sjuklöneperioden skall förkortas till 14 dagar redan fr.o.m. den 1
januari 1998. Utskottet, som inte har något att erinra mot regeringens förslag,
konstaterar att förslaget innebär att kostnaderna för anslaget för budgetåret
1998 beräknas öka med 1 340 miljoner kronor. Riksdagen har som en följd av
förslaget nyligen beslutat om en höjning av sjukförsäkringsavgiften för
arbetsgivare med 0,11 procentenheter fr.o.m. den 1 januari 1998 och med 0,03
procentenheter fr.o.m. den 1 januari 1999 (bet. 1997/98:FiU1, rskr.
1997/98:35). Utskottet anser inte att det finns ekonomiskt utrymme att
tidigarelägga reformen och kan därför inte förorda en sådan tidigareläggning.
Vad därefter gäller frågan om att undanta företag med färre än tio anställda
från kravet att betala sjuklön anser utskottet att redan det förhållandet att
sjuklöneperioden halveras fr.o.m. den 1 april 1998 innebär en avsevärd lättnad
inte minst för de små företagen. I övrigt noterar utskottet att AGRA-
utredningen i ett delbetänkande (SOU 1997:142) har lagt fram förslag om ett
högkostnadsskydd mot sjuklönekostnader. Förslaget innebär att den nuvarande
försäkringen mot sjuklönekostnader upphör och att ett högkostnadsskydd införs.
Syftet är att små företag inte skall behöva bära större kostnader för sjuklön
än vad som svarar mot det riksvärde som erhålls när samtliga arbetsgivares
totala sjuklönekostnader ställs i relation till deras sammanlagda årslönesumma.
Utskottet anser att resultatet av en kommande remissbehandling liksom
beredningen i övrigt av förslaget bör avvaktas.
Vad härefter gäller ersättningsnivån i sjukpenningförsäkringen erinrar
utskottet om betänkande 1996/97:SfU12, vari utskottet behandlade bl.a.
förslaget om att höja ersättningsnivån från 75 % av förmånsgrundande inkomst
till 80 % fr.o.m. den 1 januari 1998. Utskottet, som tillstyrkte förslaget,
uttalade att en rimlig ersättningsnivå enligt utskottets mening inte bör
understiga 80 % av förmånsgrundande inkomst. Utskottet finner inte skäl att
frångå detta ställningstagande.
Vad gäller frågan om införandet av ett s.k. brutet tak i socialförsäkringarna
respektive en sänkning av förmånstaket har utskottet ovan avstyrkt yrkanden
härom. Utskottet finner inte skäl att frångå dessa ställningstaganden.
Frågan om att införa ytterligare en karensdag har vid flera tillfällen varit
föremål för utskottets behandling, bl.a. i betänkande 1996/97:SfU12. Utskottet
avstyrkte då yrkanden härom med hänvisning till att ytterligare en karensdag
skulle innebära alltför stora påfrestningar för redan utsatta gruppers
försörjningssituation. Utskottet vidhåller denna uppfattning.
I nämnda betänkande avstyrktes också motionsyrkanden om att beräkna
sjukpenninggrundande inkomst på grundval av de senaste 24 månadernas inkomst.
Utskottet hänvisade bl.a. till att regeringen hade aviserat att en proposition
med förslag om ändringar av reglerna för sjukpenninggrundande inkomst skulle
komma att föreläggas riksdagen under september 1997. Utskottet ansåg att
propositionen borde avvaktas. I budgetpropositionen har regeringen upprepat sin
avsikt att under hösten 1997 återkomma till riksdagen med förslag om
sjukpenninggrundande inkomst. Enligt vad utskottet har erfarit kommer den
aviserade propositionen att föreläggas riksdagen vid en senare tidpunkt. Även
om propositionen har senarelagts vidhåller utskottet att den bör avvaktas.
Också kravet att skattepliktiga förmåner och semesterersättning skall vara
sjukpenninggrundande har utskottet behandlat i tidigare sammanhang. I sitt av
riksdagen godkända betänkande 1996/97:SfU1 avstyrkte utskottet mo-tionsyrkanden
härom. Utskottet anförde att frågan om huruvida den s.k. semesterlönefaktorn
respektive skattepliktiga förmåner m.m. skall ingå i sjukpenninggrundande
inkomst eller inte hade behandlats i utskottets betänkande 1996/97:SfU4.
Utskottet hade då tillstyrkt regeringens förslag att fr.o.m. den 1 januari 1997
slopa semesterlönefaktorn vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst liksom
att andra skattepliktiga förmåner än lön m.m. inte skall ingå i den
sjukpenninggrundande inkomsten samt avstyrkt motionsyrkanden härom. Detta hade
också blivit riksdagens beslut. Utskottet fann inte skäl att frångå denna
uppfattning. Utskottet vidhåller sitt tidigare ställningstagande i frågan.
När det gäller frågan om ytterligare resurser till rehabilitering respektive
frågan om att inom Riksförsäkringsverket koncentrera vissa medel för
arbetslivsinriktad rehabilitering till gruppen gravt synskadade noterar
utskottet att regeringen, enligt vad som anges i propositionen, har uppdragit
åt Statskontoret att göra en översyn av resultaten och effekterna av de senaste
årens rehabiliteringssatsningar med tyngdpunkt på den arbetslivsinriktade
rehabiliteringen. Uppdraget skall redovisas senast den 15 december 1997.
Utskottet finner inte skäl att föregripa översynen och anser därför att
resultatet av denna bör avvaktas.
Frågan om att förlänga rätten till närståendepenning samt den därtill
kopplade rätten till ledighet från 60 till 120 dagar har också varit föremål
för behandling i betänkandet 1996/97:SfU12. Utskottet anförde bl.a. att även om
budgetläget då hade förbättrats fanns enligt utskottets mening inte utrymme för
en sådan förbättring. Utskottet finner inte skäl att frångå detta
ställningstagande. Vad gäller kravet på en höjd ersättningsnivå konstaterar
utskottet att riksdagen har beslutat om en höjning av nivån för
närståendepenning till 80 % fr.o.m. den 1 januari 1998.
När det gäller kravet att närståendepenning respektive avgiftsfria
sjukvårdsförmåner enligt lagen (1993:332) om avgiftsfria sjukvårdsförmåner m.m.
för vissa hivsmittade skall utges till dem som smittats av hiv inte enbart vid
behandling inom den svenska hälso- och sjukvården vill utskottet betona att
samhället har ett särskilt ansvar för personer som fått sin smitta vid
behandling inom den svenska hälso- och sjukvården. Som nyss nämnts saknas
förutsättningar att göra förbättringar av rätten till ersättning vid
närståendevård. Detsamma gäller i fråga om rätt till avgiftsfria
sjukvårdsförmåner. Utskottet kan därför inte förorda en sådan utvidgning som
den föreslagna.
Beträffande frågan om även sekundärsmittade homosexuella sambor skall
omfattas av rätt till närståendepenning under 240 dagar och avgiftsfria
sjukvårdsförmåner erinrar utskottet om sitt av riksdagen godkända betänkande
1992/93:SfU17. I nämnda betänkande behandlade och tillstyrkte utskottet
proposition 1992/93:178 med förslag om att personer som fått infektion av hiv
genom smitta vid användning av blod eller blodprodukter inom den svenska hälso-
och sjukvården skulle ges rätt till avgiftsfria sjukvårdsförmåner m.m. liksom
till en utökad rätt till närståendepenning. Utskottet behandlade samtidigt ett
yrkande om att personkretsen som omfattas av de avgiftsfria sjukvårdsförmånerna
skulle gälla även homosexuella som sammanbor. Utskottet, som hade inhämtat att
samtliga sekundärsmittade personer var gifta med den först smittade personen,
ansåg att homosexuella sambor skulle omfattas av dessa förmåner och förutsatte
samtidigt att regeringen skulle återkomma med förslag i frågan om något sådant
fall skulle visa sig.
Utskottet, som inte har anledning att frångå sitt ställningstagande att
homosexuella sambor bör omfattas av rätten till avgiftsfria sjukvårdsförmåner
m.m., anser att detta bör gälla även den utökade rätten till närståendepenning.
Såvitt utskottet har kunnat utröna finns det dock i dag inte något fall där de
aktuella reglerna kan bli tillämpliga. Med hänsyn härtill anser utskottet att
någon åtgärd från riksdagens sida inte är påkallad.
Utskottet konstaterar att enligt 3 kap. 1 § lagen (1994:1117) om registrerat
partnerskap, som trätt i kraft den 1 januari 1995, har ett registrerat
partnerskap - med vissa undantag som huvudsakligen rör bestämmelser som ger
upphov till gemensamt föräldraskap eller gemensam vårdnad om barn - samma
rättsverkningar som ett äktenskap.
I två av motionerna begärs tillkännagivanden om förbättrad kontroll av
sjukpenning och förtidspension. Utskottet konstaterar att försäkringskassan
sedan den 1 oktober 1997 med stöd av 20 kap. 8 § AFL - för bedömningen av
rätten till ersättning enligt AFL - får göra förfrågan hos den försäkrade eller
annan som antas kunna lämna nödvändiga uppgifter samt besöka den försäkrade.
Uppgifter som den enskilde lämnar om faktiska förhållanden skall enligt samma
paragraf lämnas på heder och samvete. Enligt 20 kap. 3 § AFL får vidare
ersättning dras in eller sättas ned för den som underlåter att lämna uppgifter
eller vägrar ta emot besök (prop. 1996/97:121, 1996/97:SfU10, rskr.
1996/97:231, SFS 1997:275). Mot bakgrund av att förbättrade utrednings- och
kontrollmöjligheter helt nyligen har införts anser utskottet att något
tillkännagivande härom inte är påkallat.
I flera motioner tas frågan upp om att överföra vissa kostnader till
trafikförsäkringen. Även denna fråga har tidigare varit föremål för utskottets
behandling. I betänkande 1996/97:SfU12 uttalade utskottet bl.a. att ett system
där vissa skadetyper inte längre inryms i den allmänna försäkringen knappast är
tänkbart med hänsyn till försäkringskassans ansvar för samordning och tillsyn
av rehabiliteringsverksamheten. Utskottet kunde därför inte förorda ett sådant
överförande. Utskottet vidhåller sin tidigare inställning i frågan.
Vad därefter gäller frågan om statlig bidrag till Kilen, konstaterar
utskottet att Stockholms tingsrätt genom beslut den 30 oktober 1997 (dnr
K6-2683-97) har försatt Kilen - Institut för läkemedelsberoende, ekonomisk
förening i konkurs. Den verksamhet som bedrivits av Kilen har bestått av hjälp
och stöd åt människor som drabbats av beroende och andra
läkemedelsbiverkningar. Verksamheten i övrigt har omfattat bl.a. information
och utbildning rörande läkemedelsberoende. Kilen - Institut för
läkemedelsberoende finansierade sin verksamhet främst genom bidrag från
Stockholms läns landsting, dels projektmedel ur de s.k. Dagmarmedlen för
rehabiliterings- och behandlingsinsatser, dels organisationsbidrag. Bidrag till
verksamheten har också lämnats av t.ex. Stockholms kommun, Folkhälsoinstitutet
och Socialstyrelsen samt också av EU.
Utskottet anser i likhet med motionärerna att den verksamhet som bedrivits av
Kilen är viktig. Utskottet anser emellertid att det främst är hälso- och
sjukvården som har ansvar för att personer som hamnat i ett beroende eller
missbruk får vård och behandling för detta. Enligt utskottets mening finns det
inga möjligheter att inom anslaget A 1 avsätta medel för en verksamhet av den
typ Kilen bedrivit. Mot bakgrund även av att Kilen - Institut för
läkemedelsberoende har försatts i konkurs anser utskottet att motionsyrkandena
i fråga inte bör föranleda någon riksdagens åtgärd.
Utskottet, som ovan föreslagit ett tillkännagivande om att ytterligare 100
miljoner kronor - utöver vad regeringen föreslagit - skall få disponeras av
försäkringskassorna i syfte att uppnå samverkansvinster, har i övrigt inte
något att erinra mot regeringens förslag till medelsfördelning.
Utskottets samlade överväganden och ställningstaganden rörande utgiftsområde
10 redovisas nedan under rubriken Utskottets ställningstagande.
A 2 Förtidspensioner
Gällande ordning
Enligt 7 kap. 1 § AFL utges förtidspension till försäkrad som fyllt 16 år för
tid före den månad då han fyller 65 år om hans arbetsförmåga på grund av
sjukdom eller annan nedsättning av den fysiska eller psykiska
prestationsförmågan är nedsatt med minst en fjärdedel och nedsättningen kan
anses varaktig. Kan nedsättningen av arbetsförmågan inte anses varaktig men kan
den antas bli bestående för avsevärd tid har den försäkrade rätt till ett
tidsbegränsat sjukbidrag.
Förtidspension/sjukbidrag utges sedan den 1 juli 1993 som hel, tre
fjärdedels, halv eller en fjärdedels förmån, allt efter graden av nedsättningen
av arbetsförmågan. För rätt till hel förmån krävs att arbetsförmågan är helt
nedsatt.
Sedan den 1 januari 1997 gäller i fråga om rätt till sjukpenning och
förtidspension att vid bedömning av i vad mån arbetsförmågan är nedsatt skall i
sista hand beaktas den försäkrades förmåga att försörja sig själv genom sådant
förvärvsarbete som är normalt förekommande på arbetsmarknaden, eller genom
annat lämpligt arbete som är tillgängligt för den försäkrade. Bedömningen skall
i fråga om rätt till förtidspension göras efter samma grunder oavsett arten av
den föreliggande nedsättningen av prestationsförmågan. Om det finns särskilda
skäl för det får vid bedömningen av arbetsförmågans nedsättning beaktas den
försäkrades ålder samt den försäkrades bosättningsförhållanden, utbildning och
tidigare verksamhet och liknande omständigheter. Bedömningen av arbetsförmågans
nedsättning skall vidare göras i förhållande till ett heltidsarbete (prop.
1996/97:28, bet. 1996/97:SfU6, rskr. 1996/97:125).
Från och med den 1 januari 1997 har vidare de särskilda regler om
förtidspension som gällde för försäkrade som är 60 år eller äldre avskaffats
(prop. 1994/95:147, bet. 1994/95:SfU10, rskr. 1994/95:343).
Propositionen
Regeringen har i propositionen föreslagit att riksdagen för budgetåret 1998
till anslaget A 2 Förtidspensioner anvisar ett ramanslag på 13 375 000 000 kr.
I propositionen anförs att de nya reglerna fr.o.m. den 1 januari 1997 ännu
inte har börjat tillämpas i någon större omfattning. Enligt regeringen är det
därför osäkert hur utgiftsutvecklingen kommer att påverkas. Aktuella prog-noser
pekar emellertid på att det för år 1998 föreslagna anslaget kan komma att
överskridas, dock inom ramen för anslagskrediten.
Motioner
Moderaterna
I motion Sf277 yrkande 7 av Gullan Lindblad m.fl. (m) begärs att riksdagen
beslutar att för budgetåret 1998 till anslaget A 2 anvisa 1 750 miljoner kronor
mindre än regeringen föreslagit.
I samma motion yrkande 5 (delvis) begärs ett tillkännagivande om kontroll av
sjukpenningförsäkringen och förtidspensioner. Ökad kontroll minskar enligt
motionärerna kostnaderna för dessa förmåner.
I motion Sf278 yrkande 1 av Gullan Lindblad m.fl. (m) begärs ett
tillkännagivande om en höjning av den faktiska pensionsåldern. Motionärerna
anser bl.a. att insatserna inom rehabilitering bör ökas.
Folkpartiet
I motion Sf305 yrkande 15 (delvis) av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs att
riksdagen beslutar att för budgetåret 1998 till anslaget A 2 anvisa 1 500
miljoner kronor mindre än regeringen föreslagit. Enligt motionärerna kan detta
ske genom en ökad kontroll och en effektivare rehabilitering.
Vänsterpartiet
I motion Sf257 (delvis) av Johan Lönnroth m.fl. (v) begärs att riksdagen
beslutar att för budgetåret 1998 till anslaget A 2 anvisa 5 miljoner kronor mer
än regeringen föreslagit.
I motion Sf259 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) begärs förslag till sådan lag-
ändring att förtidspensionärer som fortfarande omfattas av de numera upphävda
reglerna om s.k. undantagande slipper detta. Motionärerna framhåller att
undantag från inbetalning av ATP-avgifter försvann år 1981. De som gått i
konkurs innan dess omfattas dock alltjämt. Det är enligt motionärerna inte
rimligt att människor som mer eller mindre tvingats av kronofogden att begära
att få slippa betala avgifterna skall straffas dubbelt.
Kristdemokraterna
I motion Sf291 yrkande 11 (delvis) av Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) begärs att
riksdagen beslutar att för budgetåret 1998 till anslaget A 2 anvisa 1 750
miljoner kronor mindre än regeringen föreslagit.
I samma motion yrkande 7 (delvis) begärs ett tillkännagivande om förbättrad
kontroll av sjukpenningutbetalning och förtidspension. Motionärerna anser att
genom kvalitetshöjning i besluten och ökad kontroll kan besparingar göras.
Utskottet
Vad först gäller frågan om ökad kontroll av sjukpenning och förtidspension har,
som redan nämnts, försäkringskassan sedan den 1 oktober 1997 fått förbättrade
utrednings- och kontrollmöjligheter. Försäkringskassan får göra förfrågan hos
den försäkrade eller annan som antas kunna lämna nödvändiga uppgifter.
Försäkringskassan får också besöka den försäkrade. Ersättning får dras in eller
sättas ned för den som underlåter att lämna uppgifter eller vägrar ta emot
besök. Vidare skall uppgifter som den enskilde lämnar om faktiska förhållanden
lämnas på heder och samvete. Mot bakgrund härav anser utskottet att något
tillkännagivande om ökad kontroll av dessa förmåner inte är påkallat.
Vad därefter gäller frågan om höjning av den faktiska pensionsåldern genom
bl.a. ökade insatser på rehabiliteringsområdet har som redan nämnts regeringen
uppdragit åt Statskontoret att göra en översyn av resultaten och effekterna av
de senaste årens rehabiliteringssatsningar med tyngdpunkt på den
arbetslivsinriktade rehabiliteringen. Utskottet anser att resultatet av
översynen bör avvaktas.
Beträffande s.k. undantagande konstaterar utskottet att den försäkrade, när
den allmänna tilläggspensioneringen infördes, fick möjlighet att ställa sig
utanför systemet såvitt gällde inkomst av annat förvärvsarbete än anställning,
s.k. undantagande. En försäkrad som hade begärt undantagande betalade inte ATP-
avgift för inkomst av annat förvärvsarbete. När pensionstillskott infördes år
1969 beslöts att detta skulle avräknas inte bara mot faktiskt uppburen ATP utan
även mot den ATP som skulle ha utgivits om undantagande inte hade gällt.
Motsvarande skulle gälla vid omräkning, s.k. omdebitering, till följd av att
ATP-avgifter inte erlagts. Fr.o.m. år 1982 är det inte längre möjligt att vara
undantagen från ATP, och fr.o.m. den 1 juli 1990 utges pensionstillskott till
s.k. undantagandepensionär med beaktande endast av faktiskt utgående ATP.
Fortfarande beaktas dock den tilläggspension som skulle ha utgetts om
omdebitering inte hade skett.
I sitt av riksdagen godkända betänkande 1990/91:SfU11 behandlade utskottet
frågan om fullt pensionstillskott vid underlåten avgiftsbetalning. Utskottet
framhöll att en rätt att erhålla pensionstillskott vid underlåten
avgiftsinbetalning skulle beröra även dagens och framtidens förvärvsverksamma.
I praktiken skulle detta innebära att egenföretagare med låga inkomster skulle
kunna välja att stå utanför ATP-systemet utan att detta behövde medföra
minskade pensionsförmåner. Utskottet kunde inte medverka därtill och avstyrkte
en motion härom.
Utskottet, som vidhåller sin tidigare inställning i frågan, vill tillägga
följande. De s.k. omdebiteringsfallen kan sägas omfatta personer som antingen
inte har haft råd att betala ATP-avgifter eller som haft råd men som ändå valt
att inte betala avgifterna. En ändring som enbart tar sikte på den första
gruppen är enligt utskottets mening inte möjlig på grund av svårigheterna att i
det enskilda fallet avgöra av vilket skäl avgifterna inte erlagts. Att
särbehandla personer som försatts i personlig konkurs, men inte övriga i
gruppen utan ekonomisk möjlighet erlägga avgifter, är enligt utskottet inte
lämpligt. Utskottet, som konstaterar att avgifterna i huvudsak tas ut i
relation till faktisk inkomst av annat förvärvsarbete, kan därför inte förorda
en sådan lösning.
Utskottet noterar att fr.o.m. inkomståret 1998 gäller - efter en ändring i 11
kap. 6 § AFL (SFS 1997:485) - att pensionspoäng för inkomst av annat
förvärvsarbete skall tillgodoräknas på den andel av den pensionsgrundande
inkomsten som motsvarar den andel av ATP-avgiften som har betalats. Det innebär
att om t.ex. hälften av de sammanlagda skatterna och avgifterna för inkomståret
har betalats så tillgodoräknas pensionspoäng för halva inkomsten.
Utskottet har inte något att erinra mot regeringens förslag till
medelsanvisning.
Utskottets samlade överväganden och ställningstaganden rörande utgiftsområde
10 redovisas nedan under rubriken Utskottets ställningstagande.
A 3 Handikappersättningar
Propositionen
Handikappersättning utges enligt 9 kap. 2 § AFL till försäkrad som fyllt 16 år
och som före 65 års ålder för avsevärd tid fått sin funktionsförmåga nedsatt i
sådan omfattning att han i sin dagliga livsföring behöver mera tidskrävande
hjälp av annan eller behöver hjälp av annan för att förvärvsarbeta eller eljest
får vidkännas betydande merutgifter på grund av sitt handikapp.
Handikappersättning utbetalas med belopp som per år motsvarar 69 %, 53 %
eller 36 % av basbeloppet allt efter hjälpbehovets omfattning eller
merutgifternas storlek. Ersättningen kan utges tillsammans med t.ex.
förtidspension eller ålderspension, eller som självständig förmån.
Regeringen har föreslagit att riksdagen för budgetåret 1998 till anslaget A 3
Handikappersättningar anvisar ett ramanslag på 1 001 900 000 kr.
Utskottet
Regeringens förslag till medelsanvisning har inte föranlett några
motionsyrkanden. Utskottet har inte något att erinra mot förslaget.
Utskottets samlade överväganden och ställningstaganden rörande utgiftsområde
10 redovisas nedan under rubriken Utskottets ställningstagande.
B 1 Riksförsäkringsverket och B 2 Allmänna försäkringskassor
Allmänt om socialförsäkringsadministrationen
Riksförsäkringsverket utövar enligt 18 kap. 2 § AFL tillsyn över
försäkringskassorna och är enligt förordningen (1988:1204) med instruktion för
Riksförsäkringsverket central förvaltningsmyndighet för socialförsäkringen och
anslutande bidragssystem. Riksförsäkringsverket skall särskilt svara för den
centrala ledningen och för tillsynen av försäkringskassornas verksamhet samt
verka för att socialförsäkrings- och bidragssystemet tillämpas likformigt och
rättvist. Riksförsäkringsverket skall följa utvecklingen av de olika grenarna
inom trygghetssystemet och utvärdera trygghetsanordningarnas effekter för
individ och samhälle.
De allmänna försäkringskassorna har till uppgift att handlägga enskilda
ärenden inom socialförsäkrings- och bidragssystemen på regional och lokal nivå.
För närvarande finns 25 försäkringskassor. I slutet av år 1996 fanns ca 350
lokalkontor och ett trettiotal mindre servicepunkter i landet. Den 31 december
samma år var 15 437 personer anställda vid försäkringskassorna.
På förslag av utskottet har riksdagen godkänt riktlinjer för förändringar i
den nuvarande organisationen avseende socialförsäkringsadministrationen (prop.
1996/97:63, bet. 1996/97:SfU12, rskr. 1996/97:273).
Enligt nämnda riktlinjer bör socialförsäkringen även i framtiden vara
nationellt enhetlig samtidigt som organisationsstrukturen måste tillgodose
kraven på en likformig och rättssäker tillämpning av socialförsäkringen och
övriga förmåner som handhas av socialförsäkringsadministrationen.
Försäkringskassornas roll bör stärkas och Riksförsäkringsverkets roll
klargöras.
Riksförsäkringsverkets ledningsroll inom socialförsäkringen skall tydliggöras
genom preciseringar i verkets instruktion så att det framgår att verket skall
tolka och förtydliga de mål och krav på förväntat utfall av försäkringarna som
riksdag och regering ställer. I Riksförsäkringsverkets uppdrag skall ligga att
svara för den normgivning som skall vara styrande för försäkringskassornas
tillämpning av lagstiftningen på socialförsäkringsområdet och verket skall ha
ansvar för att följa upp att försäkringskassorna efterlever kraven som ställs
på dem och återrapportera utfallet till såväl den enskilda försäkringskassan
som till regeringen. Riksförsäkringsverket skall också vara ansvarig
systemägare när det gäller ADB-systemen.
Vidare skall enligt riktlinjerna försäkringskassans styrelse utses av
regeringen. Styrelsen skall bl.a. besluta om inrättande av
socialförsäkringsnämnder och utseende av ledamöter i dessa och om
lokalkontorsnätets utformning. Styrelsen skall efter hörande av
Riksförsäkringsverket lämna förslag om anställning av direktören till
regeringen. Beslut fattas därefter av regeringen.
En proposition om socialförsäkringsadministrationen med förslag till
erforderliga lagändringar har aviserats till slutet av år 1997. Reformeringen
av administrationen bör enligt regeringen vara genomförd den 1 januari 1999.
Propositionen
Regeringen har i propositionen föreslagit att riksdagen för budgetåret 1998
till anslaget B 1 Riksförsäkringsverket anvisar ett ramanslag på 665 012 000
kr.
Vissa av Riksförsäkringsverkets administrationskostnader finansieras via
ersättningar som lämnas från Allmänna pensionsfonden och de affärsdrivande
verken. Dessa inkomster kan enligt regeringen för budgetåret 1998 beräknas till
64,7 miljoner kronor. Regeringen anger vidare att Riksförsäkringsverket fr.o.m.
år 1998 bör få ersättning från Arbetsskadefonden för administration av
arbetsskadeförsäkringen med 45,5 miljoner kronor. Anslaget minskas i
motsvarande mån. Budgetåret 1997 överfördes 53 miljoner kronor från
Riksförsäkringsverkets ramanslag till försäkringskassorna. Enligt regeringen
återförs 40 miljoner kronor av dessa till Riksförsäkringsverkets ramanslag.
I propositionen föreslås vidare att till anslaget B 2 Allmänna
försäkringskassor anvisas ett ramanslag på 4 269 564 000 kr.
Även försäkringskassornas administrationskostnader finansieras till viss del
av avgiftsinkomster från Allmänna pensionsfonden samt från Arbetsskadefonden.
För budgetåret 1998 beräknas dessa inkomster till 503 miljoner kronor. Detta
belopp reduceras enligt vad som anförs i propositionen med 13 miljoner kronor
som en delbetalning för tidigare överuttag för de verksamheter som finansieras
med avgifter. Det sammanlagda övertaget anges till 143,8 miljoner kronor.
Vid beräkningen av anslaget har beaktats att försäkringskassorna
fortsättningsvis inte skall handha utbetalning av KAS-ersättning samt att
samtliga finansieringsbidrag fr.o.m. den 1 januari 1998 skall administreras av
Arbetsmarknadsstyrelsen. Förslaget att försäkringskassorna skall handha bl.a.
utbetalningar till personer som till följd av ett s.k. generationskontrakt
lämnar arbetsmarknaden i förtid har också beaktats.
Enligt propositionen innebär det förhållandet att sjuklöneperioden förkortas
från 28 till 14 dagar att 165 000 fler sjukfall kommer att hanteras av
försäkringskassorna. Såvitt gäller frågan om den ökade administrationskostnaden
till följd härav avser regeringen att återkomma i samband med tilläggsbudgeten
år 1998.
Av propositionen framgår att regeringen avser att prioritera utveckling av
det administrativa stödet för att ytterligare kunna effektivisera verksamheten.
Vidare skall rollfördelningen inom socialförsäkringsadministrationen
tydliggöras genom ändrat regelverk och ärendehanteringen kvalitetssäkras.
Motioner
Moderaterna
I motion Sf277 yrkande 8 av Gullan Lindblad m.fl. (m) begärs att riksdagen
beslutar att för budgetåret 1998 till anslaget B 1 anvisa 200 miljoner kronor
mer än regeringen föreslagit. Med hänsyn till ökade insatser för rehabilitering
och samordning samt till den arbetsbörda som försäkringskassorna har anser
motionärerna att socialförsäkringsadministrationen måste få ytterligare
resurser.
Folkpartiet
I motion Sf305 yrkande 15 (delvis) av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs att
riksdagen beslutar att för budgetåret 1998 till anslaget B 2 anvisa 80 miljoner
kronor mer än regeringen föreslagit.
I samma motion yrkande 3 begärs ett tillkännagivande om att beivra fusket.
Enligt motionärerna är det avgörande för socialförsäkringssystemets legitimitet
att fusk beivras. Av det skälet bör försäkringskassorna tillföras ytterligare
80 miljoner kronor.
I motion Sf267 yrkande 1 av Eva Eriksson och Kenth Skårvik (fp) begärs ett
tillkännagivande om urholkad rättssäkerhet. Ytterligare personalneddragningar
inom försäkringskassorna ger försämringar i kvalitet, service och
tillgänglighet. Försäkringskassorna bör därför få mer resurser.
Vänsterpartiet
I motion Sf257 (delvis) av Johan Lönnroth m.fl. (v) begärs att riksdagen
beslutar att för budgetåret 1998 till anslaget B 2 anvisa 200 miljoner kronor
mer än regeringen föreslagit.
I motion Sf255 yrkande 5 av Marie Engström m.fl. (v) finns ett liknade
yrkande. I samma motion yrkande 1 begärs ett tillkännagivande om möjligheterna
för försäkringskassorna att klara sin arbetssituation. Ett minskat antal
handläggare och en lång rad regeländringar har lett till att
försäkringskassorna inte fått tillräckligt med utrymme för inlärning och
utbildning. I yrkande 4 begär motionärerna ett tillkännagivande om
försäkringskassornas arbete med återställandet av sjuklöneperioden. Enligt
motionärerna är det ohållbart om en redan hårt pressad administration skall åta
sig att hantera den ökning av antalet sjukfall som blir en följd av den kortare
sjuklöneperioden.
Miljöpartiet
I motion Sf294 yrkande 1 (delvis) av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) begärs att
riksdagen beslutar att för budgetåret 1998 till anslaget B 2 anvisa 140
miljoner kronor mer än regeringen föreslagit.
Kristdemokraterna
I motion Sf291 yrkande 11 (delvis) av Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) begärs att
riksdagen beslutar att för budgetåret 1998 till anslaget B 2 anvisa 300
miljoner kronor mer än regeringen föreslagit.
I samma motion yrkande 8 begärs ett tillkännagivande om behovet av ökade
resurser till försäkringskassorna. Motionärerna anser att
socialförsäkringsadministrationen bör tillföras 300 miljoner kronor för att
rätt ersättning skall kunna betalas ut samt fusk och missbruk beivras.
Utskottet
Administrationen har under de senaste åren befunnit sig i en omvälvande period
där försäkringskassan har haft till uppgift att klara befintlig verksamhet
samtidigt som ett stort antal regelförändringar har genomförts. Detta har skett
samtidigt som budgetramen har minskat. Av propositionen framgår att prognosen
för budgetåret 1997, trots vidtagna förenklings- och effektiviseringsåtgärder,
visar ett överskridande på ca 260 miljoner kronor. Utskottet noterar att
regeringen enligt beslut den 16 oktober 1997 har höjt anslagskrediten för
försäkringskassorna från 220 629 000 kr till 308 880 000 kr. Genom beslutet
förhindras att försäkringskassorna överskrider medgiven anslagskredit.
Såvitt gäller budgetåret 1998 har utskottet ovan föreslagit ett
tillkännagivande med innebörd att ytterligare 100 miljoner kronor - utöver vad
regeringen föreslagit - skall avsättas av medlen för rehabilitering under
anslaget A 1 för att uppnå samverkansvinster. Av dessa medel, 814 miljoner
kronor, skall försäkringskassorna få använda 200 miljoner kronor för sin
administration, dvs. 100 miljoner kronor utöver propositionens förslag. Genom
denna åtgärd anser utskottet att försäkringskassorna har fått rimliga
möjligheter att bemästra en annars svårhanterad situation och att
förutsättningar därmed ges för försäkringskassan att uppfylla målen att bl.a.
arbeta aktivt med rehabilitering liksom med förebyggande av fusk och missbruk.
Med hänsyn härtill anser sig utskottet kunna godta regeringens förslag till
medelsanvisning såväl vad gäller anslaget B 1 som anslaget B 2. Utskottet
förutsätter att regeringen med stor uppmärksamhet följer den fortsatta
utvecklingen och vid behov överväger lämpliga åtgärder.
Utskottets samlade överväganden och ställningstaganden rörande utgiftsområde
10 redovisas nedan under rubriken Utskottets ställningstagande.
Utskottets ställningstagande (utgiftsområde 10)
Som redovisats i det föregående har riksdagen för budgetåret 1998 fastställt
ramen för utgiftsområde 10 till 37 192 476 000 kr. Utskottet har nu att ta
ställning till regeringens förslag till fördelning av medlen till anslagen A 1
-B 2.
Utskottet har ovan föreslagit ett tillkännagivande om att ytterligare 100
miljoner kronor - utöver propositionens förslag - av de särskilda
samverkansmedlen skall få disponeras av försäkringskassorna för administration.
Medlen kommer därmed att uppgå till sammanlagt 814 miljoner kronor, varav högst
200 miljoner kronor får användas för försäkringskassornas administration. I
övrigt har utskottet inte något att erinra mot den av regeringen föreslagna
medelsfördelningen. Med hänsyn härtill och då utskottet inte har ansett sig
kunna ställa sig bakom motionsyrkanden i skilda delfrågor föreslår utskottet
att riksdagen med anledning av regeringens förslag anvisar anslag för
budgetåret 1998 enligt Utskottets förslag i bilaga 3, utgiftsområde 10.
Samtliga i bilaga 4, utgiftsområde 10, förtecknade motionsyrkanden avstyrks.
Utskottet behandlar även ett i proposition 1997/98:9 framlagt förslag rörande
3 § hälso- och sjukvårdslagen. Bestämmelsen i första stycket i denna paragraf
skall enligt vad som anges i den propositionen kompletteras med en ny andra
mening med innebörd att personer som är kvarskrivna enligt 16 §
folkbokföringslagen (1991:481) skall jämställas med personer bosatta inom det
landsting där han eller hon stadigvarande vistas. Även detta ändringsförslag
föreslås träda i kraft den 1 januari 1998. Skatteutskottet har i sitt
betänkande 1997/98:SkU5 tillstyrkt proposition 1997/98:9 men överlämnat
ifrågavarande del av lagförslaget till socialförsäkringsutskottet för
lagteknisk samordning.
Utskottet tillstyrker förslaget i proposition 1997/98:9 till ändring i 3 §
första stycket hälso- och sjukvårdslagen och föreslår att de berörda
lagförslagen samordnas i det förevarande betänkandet.
Mot bakgrund av vad ovan anförts om samverkan inom rehabiliteringsområdet
föreslår utskottet att riksdagen antar av utskottet framlagda förslag till lag
om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring, lag om ändring i lagen
(1997:313) om ändring i socialtjänstlagen (1980:620) och lag om ändring i
hälso- och sjukvårdslagen (1982:763). Utskottet biträder vidare förslaget till
lag om ändring i lagen (1991:1047) om sjuklön.
Vidare tillstyrker utskottet regeringens förslag till mål för utgiftsområdet
liksom vad regeringen anfört angående gemensamt mål för samverkan inom
rehabiliteringsområdet.
Motioner med anknytning till utgiftsområde 10
Beräkning av anslag för åren 1999 och 2000
I motion Sf294 yrkande 2 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) begärs ett
tillkännagivande om beräknad fördelning på anslag inom utgiftsområde 10 för
åren 1999 och 2000.
Det föreligger inte någon anledning för riksdagen att nu besluta om beräkning
av anslag för budgetåren 1999 och 2000. Utskottet avstyrker därför bifall till
motion Sf294 yrkande 2.
Kriterier för rätt till sjukpenning och förtidspension m.m.
Gällande ordning
Som nämnts i det föregående gäller sedan den 1 januari 1997 i fråga om rätt
till sjukpenning och förtidspension att vid bedömning av i vad mån
arbetsförmågan är nedsatt skall i sista hand beaktas den försäkrades förmåga
att försörja sig själv genom sådant förvärvsarbete som är normalt förekommande
på arbetsmarknaden, eller genom annat lämpligt arbete som är tillgängligt för
den försäkrade (steg 5 i den s.k. steg för steg-modellen). Endast vid särskilda
skäl får beaktas andra faktorer såsom ålder och bosättningsförhållanden.
Motioner
I motion Sf205 av Gullan Lindblad m.fl. (m) begärs förslag rörande
egenföretagarnas rätt till ersättning i form av sjukpenning och förtidspension.
Motionärerna anser att steg 5 i den s.k. steg för steg-modellen skall slopas
för egenföretagare.
I motion So308 yrkande 32 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) begärs ett
tillkännagivande om behovet av en helhetsbedömning som grund för rätt till
sjukpenning. Enligt motionärerna är det en samlad helhetsbedömning av
arbetsförmågan som bör göras i stället för att tillämpa de nya kriterierna
enligt vilka utrymmet för annat än medicinska skäl har minskat.
I motion Sf297 av Sonja Fransson (s) begärs ett tillkännagivande om att
behovet av särskilda åtgärder vid tillämpningen av steg för steg-modellen bör
ses över. Motionärerna anser att man bör utvidga möjligheten att ge
rehabiliteringspenning då någon av medicinska skäl inte kan återgå i tidigare
arbete eller annat liknande arbete.
Utskottet
Frågan om bedömning av arbetsförmågans nedsättning såvitt gäller egenföretagare
har behandlats i betänkande 1996/97:SfU6. Utskottet var införstått med att
vissa av dem som saknar arbetsgivare, efter prövning enligt steg 5, skulle
komma att anses ha en restarbetsförmåga och att de därmed i praktiken skulle
komma att hänvisas till annat på arbetsmarknaden normalt förekommande arbete.
Om något sådant inte finns tillgängligt kan de, om de inte är eller kan vara
medlemmar i en arbetslöshetskassa eller inte uppfyller villkoren för rätt till
arbetslöshetsersättning, komma att ställas utan ersättning från såväl
socialförsäkringen som arbetslöshetsförsäkringen. Enligt utskottets mening var
detta ett problem men dock inte ett problem som borde lösas inom
socialförsäkringen. Att helt undanta en viss kategori från att bedömas enligt
steg 5 var därför enligt utskottet inte en framkomlig väg.
Utskottet anser inte att det finns skäl att frångå detta ställningstagande
och avstyrker bifall till motion Sf205.
Utskottet noterar i övrigt att det av budgetpropositionen framgår att
Riksförsäkringsverket har fått i uppdrag att i samråd med Socialstyrelsen och
Arbetsmarknadsstyrelsen göra en uppföljning av effekterna av de nya kriterierna
för rätt till sjukpenning och förtidspension. Uppdraget skall redovisas till
regeringen den 15 januari 1998.
Utskottet noterar vidare att en särskild utredare har fått i uppdrag att
belysa effekter som kan uppstå i samband med företagares rätt till ersättning
från arbetslöshets- och socialförsäkring (dir. 1997:137). Utredaren skall
kartlägga antalet företagare med partiell arbetsförmåga som på grund av
nuvarande ersättningsregler avvecklar sin rörelse och i vilken utsträckning de
övergår till annan verksamhet eller blir arbetslösa. Vidare skall utredaren vid
behov lämna förslag på vilka regelförändringar som bedöms vara erforderliga för
att eliminera eventuella oönskade effekter. Om förslag lämnas skall utredaren
bl.a. värna viktiga principer om att löntagare och företagare så långt som
möjligt behandlas lika i trygghetssystemen.
Vad gäller frågan om att anlägga en helhetssyn vid arbetsförmågebedömningen
vill utskottet framhålla att den renodling av socialförsäkringen som de nya
kriterierna är ett uttryck för ger utrymme för att i det enskilda fallet väga
in även andra omständigheter, t.ex. ålder och bosättningsförhållanden.
Utskottet har ovan redovisat sin syn på de möjligheter till helhetssyn som en
fördjupad samverkan ger. Utskottet har med en ändring tillstyrkt förslaget om
en sådan samverkan. Med det anförda anser utskottet att det inte är påkallat
med något tillkännagivande i frågan. Utskottet avstyrker bifall till motion
So308 yrkande 32.
Med hänvisning till det nyss redovisade uppföljningsuppdraget är det enligt
utskottets mening inte heller aktuellt att föreslå ett tillkännagivande med
anledning av motion Sf297. Utskottet avstyrker därför bifall till motionen.
Sjukpenning till timanställda och sjukpenningberäkning vid blandade inkomster
I motion Sf214 yrkande 1 av Gullan Lindblad m.fl. (m) begärs förslag till
sjukpenningberäkning för försäkrade med blandinkomster. Med nuvarande regler
får personer med såväl företags-, anställnings- som uppdragsinkomster alltför
låg sjukpenning i förhållande till sina inkomster och inbetalda avgifter. I
samma motion yrkande 2 begärs förslag som innebär att timanställd personal får
sjukpenning under arbetsgivarperioden. Motionärerna anser att
anställningsformen inte får innebära att rätten till sjukersättning åsidosätts.
Vad först gäller frågan om sjukpenning till timanställd personal har
utskottet i betänkande 1996/97:SfU12 avstyrkt ett liknande yrkande med
hänvisning till en utredning om inkomstbegreppet och till en aviserad
proposition om sjukpenninggrundande inkomst.
Utskottet noterar att Utredningen om översyn av inkomstbegreppen inom
bidrags- och socialförsäkringssystemen i betänkandet Förmån efter inkomst (SOU
1997:85) bl.a. har föreslagit en alternativregel för sjukpenningförsäkrade som
inte är fast anställda och inte heller har anställningsavtal som omfattar
sammanlagt tolv månader i följd. Enligt denna skall sjukpenninggrundande
inkomst beräknas på den inkomst som en försäkrad haft under en tid av tolv
månader före bedömningstidpunkten. Enligt utredningen skulle försäkringskassan
med stöd av denna regel och med utgångspunkt från hur mycket en person i
genomsnitt arbetat kunna fastställa hur många dagar per vecka som vederbörande
har rätt till sjukpenning.
Vad därefter gäller frågan om sjukpenningberäkning vid blandade inkomster har
utskottet i det nämnda betänkandet behandlat ett liknande yrkande. Utskottet
uttalade sin förståelse för uppfattningen att de aktuella reglerna i ett fall
som detta ger ett mindre tillfredsställande resultat. Utskottet kunde dock
konstatera att denna effekt av reglerna hade förutsetts vid införandet av de
s.k. timsjukpenningreglerna (prop. 1986/87:69, bet. 1986/87:SfU12, rskr.
1986/87:182). I propositionen hade uttalats att det föreslagna beräkningssättet
för personer med blandad inkomst kan få till följd att ersättning till en
försäkrad vars sammanlagda sjukpenninggrundande inkomst helt eller delvis
överstiger 7,5 basbelopp kan bli för låg eller helt utebli. Det kan, enligt vad
som anfördes i propositionen, inträffa om en försäkrad med hög
anställningsinkomst på grund av sjukdom måste avstå från arbete en dag då han
inte skulle ha utfört arbete i anställningen men väl i den andra
sysselsättningen. Regeringen var bl.a. av administrativa skäl inte beredd att
föreslå särskilda regler för dessa fall. Utskottet, som i betänkande
1996/97:Sf12 bl.a. hänvisade till ett av regeringen aviserat förslag om
ändringar av reglerna för sjukpenninggrundande inkomst, ansåg att den aviserade
propositionen borde avvaktas och avstyrkte därför den aktuella motionen.
Som redan nämnts kommer den av regeringen aviserade propositionen att
föreläggas riksdagen vid en senare tidpunkt. Utskottet vidhåller sin
uppfattning att propositionen bör avvaktas och avstyrker bifall till motion
Sf214 yrkandena 1 och 2.
Karensdag vid flera arbetsgivare m.m.
Som ovan nämnts utges sjuklön och sjukpenning med vissa undantag inte för den
första dagen i sjukperioden/sjuklöneperioden. Sjuklön eller sjukpenning utges
för övriga dagar med viss andel av den förmånsgrundande inkomsten. Antalet
karensdagar är begränsat till tio dagar under en tolvmånadersperiod och
beräknas i förhållande till sjuklön från varje arbetsgivare för sig.
Arbetstagare med koncentrerad arbetstid kan till följd av reglerna om karensdag
få en större självrisk än personer med jämnt fördelad arbetstid och den som har
flera arbetsgivare kan drabbas av flera karensdagar under en och samma
sjukperiod.
I motion Sf291 yrkande 3 av Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) begärs ett
tillkännagivande om behovet av regeländringar i karensdagssystemet.
Motionärerna anser att skift- och deltidsarbetande, timanställda och
arbetstagare med mer än en arbetsgivare missgynnas och att regeringen bör
återkomma med förslag för att rätta till detta förhållande.
Liknande yrkanden har tidigare behandlats av utskottet. Redan när nuvarande
karensdagsregler infördes diskuterades frågan om särregler för arbetstagare med
koncentrerad arbetstid och för dem med flera arbetsgivare. Regeringen var dock
inte beredd att föreslå några sådana särlösningar. På förslag av utskottet
godkändes propositionens förslag om karensdag i sjukersättningssystemen (prop.
1992/93:31, bet. 1992/93:SfU9, rskr. 1992/93:157). Även i utskottets av
riksdagen godkända betänkande 1993/94:SfU12 var frågan aktuell. Utskottet
förutsatte då att man inom Regeringskansliet övervägde möjligheter till
ändringar i regelsystemet som kan ha en åtminstone dämpande effekt på de
påtalade konsekvenserna av karensdagen. Utskottet ansåg att något särskilt
tillkännagivande till regeringen inte var påkallat och avstyrkte
motionsyrkanden härom. I betänkande 1996/97:SfU12 förutsatte utskottet att
regeringen skulle återkomma i frågan om det visar sig vara möjligt att finna en
lämplig åtgärd för att mildra de nämnda konsekvenserna och avstyrkte motioner i
frågan.
Utskottet vidhåller sitt tidigare ställningstagande och avstyrker bifall till
motion Sf291 yrkande 3.
Ersättningsnivån
I AFL finns särskilda regler om minskning av sjukpenning i vissa fall.
Minskningsreglerna blir tillämpliga om den försäkrade erhåller lön av
arbetsgivaren för samma tid som sjukpenning utges. Fri gruppsjukförsäkring som
åtnjuts enligt grunder som fastställs i kollektivavtal anses därvid som lön. Om
den försäkrade får sjukpenning samtidigt som han får sådana förmåner från
arbetsgivaren minskas under de första 90 dagarna i en sjukperiod sjukpenningen
med det belopp som förmånerna överstiger 10 % av vad den försäkrade skulle ha
fått i motsvarande förmåner om han varit i arbete. Fr.o.m. den 91:a dagen
minskas sjukpenningen med förmånernas hela belopp.
Fr.o.m. den 1 januari 1998 gäller att kompletterande ersättning får ges även
efter den 90:e dagen i en sjukperiod utan att sjukpenningen minskas.
Möjligheten att komplettera ersättningen från den allmänna försäkringen
begränsas till en sammanlagd kompensationsnivå om 90 % av vad den försäkrade
skulle ha haft i lön om han eller hon varit i arbete (prop. 1996/97:63, bet.
1996/97:SfU12, rskr. 1996/97:273).
I motion Sf263 yrkande 3 av Johan Lönnroth m.fl. (v) begärs tillkännagivande
om 90-procentsnivå när det gäller sjuk- och föräldraförsäkringen. Motionärerna
anser att nivån som ett första steg bör höjas till 85 % fr.o.m. den 1 januari
1999.
Utskottet konstaterar att arbetsgivaren fr.o.m. den 1 januari 1998 kommer att
ha möjlighet att lämna kompletterande sjukersättning, förutom under
sjuklöneperioden, med 10 % utan att sjukpenningen minskas och att den
sammanlagda sjukersättningen i sådana fall - som en följd av höjd
ersättningsnivå till 80 % fr.o.m. samma tidpunkt - kommer att kunna uppgå till
90 % av den förmånsgrundande inkomsten. Som framgår av det föregående har
utskottet med anledning bl.a. av ett yrkande om oförändrad ersättningsnivå
upprepat sin uppfattning att en rimlig ersättningsnivå inte bör understiga 80 %
av förmånsgrundande inkomst. Riksdagen har så sent som under våren 1997
beslutat om en höjd ersättningsnivå till 80 % fr.o.m. den 1 januari 1998.
Utskottet har inte anledning att nu föreslå riksdagen en ytterligare höjning.
Med hänsyn härtill avstyrker utskottet bifall till motion Sf263 yrkande 3.
Försäkringen mot kostnader för sjuklön
Företag med en viss högsta lönekostnad har enligt 17 § SjLL möjlighet att
försäkra sig hos försäkringskassan mot sjuklönekostnader avseende tid fr.o.m.
den tredje ersättningsdagen. Rätt att teckna en sådan försäkring har
arbetsgivare vars sammanlagda lönekostnader under ett kalenderår - exklusive
sociala avgifter och särskild löneskatt - inte beräknas överstiga 130 gånger
basbeloppet. Försäkringen ersätter försäkringstagarens kostnader för sjuklön
liksom kostnaderna för socialavgifter, allmän löneavgift och särskild
löneskatt. Avgiften är 2,5 % av de sammanlagda lönekostnaderna år 1997.
I motion N217 yrkande 5 av Gullan Lindblad m.fl. (m, fp, kd) begärs ett
tillkännagivande om att småföretagens försäkring mot ökade kostnader på grund
av arbetsgivaransvaret bör förbättras och förbilligas.
Som redan nämnts har AGRA-utredningen lagt fram förslag om ett
högkostnadsskydd mot sjuklönekostnader. Utskottet anser att resultatet av en
kommande remissbehandling liksom beredningen i övrigt av förslaget bör
avvaktas. Motion N217 yrkande 5 får anses tillgodosedd med det anförda.
Kvinnors rehabilitering
Motioner
I motion Sf240 av Gullan Lindblad m.fl. (m, c, fp, v, mp, kd) begärs i yrkande
1 ett tillkännagivande om att kvinnors rehabilitering särskilt bör
uppmärksammas när det gäller försäkringskassans samordnade insatser med andra
myndigheter. Enligt motionärerna är samverkansformerna inte tillräckliga för en
rättvis rehabilitering. I yrkande 2 begärs ett tillkännagivande om att ökade
utbildningsinsatser rörande kvinnors och mäns olika behov och förutsättningar
bör ske för personal med rehabiliteringsuppgifter.
I motion So305 yrkande 13 av Ingbritt Irhammar och Karin Israelsson (c)
begärs ett tillkännagivande om att kvinnor inte får diskrimineras på grund av
kön när det gäller rehabiliterande insatser.
I motion Sf255 yrkande 2 av Marie Engström m.fl. (v) begärs ett
tillkännagivande om rehabilitering särskilt när det gäller långtidssjuka
kvinnor. Motionärerna framhåller att dessa kvinnor får sämre villkor vid
rehabilitering än män.
Utskottet
I samband med riksdagens behandling av förslaget till inriktning av
samverkansformer inom rehabiliteringsområdet konstaterade utskottet i sitt
betänkande 1996/97:SfU12 att det av kommittébetänkandet Egon Jönsson - en
kartläggning av lokala samverkansprojekt inom rehabiliteringsområdet (SOU
1996:85) framgick att det så gott som helt saknades ett genomtänkt könsper-
spektiv i de projekt som utredningen hade studerat. Enligt utskottets mening
var detta nedslående, i synnerhet som det av utvärderingsrapporten Finansiell
samordning 1997:1 framgick att en kraftig systematisk ökning av kvinnors
sjukskrivning hade skett under senare år samt att rehabiliteringens effekter
var mindre påtagliga för kvinnor än för män. Utskottet noterade dock med
tillfredsställelse att regeringen i proposition 1996/97:63 hade anfört att
kravet på ett könsperspektiv särskilt bör framgå av uppdragen till de
samverkande myndigheterna och förvaltningarna samt att könsperspektivet bör ges
utrymme i t.ex. utbildningar. Med det anförda ansåg utskottet att motioner
rörande olika villkor för kvinnors och mäns rehabilitering fick anses i vart
fall i huvudsak tillgodosedda.
Utskottet anser att det närmast är en självklarhet att det är behovet av
rehabiliteringsinsatser som skall styra valet av en rehabiliteringsåtgärd. I
det fall det skulle råda någon tveksamhet på denna punkt måste erforderliga
åtgärder vidtas. Utskottet har tidigare (bet. 1994/95:SfU10) påtalat vikten av
att frågor om kvinnors rehabilitering och eventuella särskilda insatser
ytterligare belyses inom ett samlat åtgärdsprogram eller i annat lämpligt
sammanhang. Detta gavs regeringen till känna. Utskottet, som nödgas konstatera
att något mer påtagligt inte har hänt sedan dess, anser att frågan om kvinnors
rehabilitering särskilt måste uppmärksammas i försäkringskassornas
samverkansarbete men även eljest.
Bristande kunskaper, i den mån sådana förekommer, rörande kvinnors och mäns
olika behov och förutsättningar av rehabilitering kan enligt utskottets mening
bäst undanröjas med kompetensutveckling och/eller utbildning. Som påpekats har
regeringen i proposition 1996/97:63 förklarat att könsperspektivet bör ges
utrymme bl.a. i utbildningar. Utskottet vill understryka vikten av att
utbildningar med sådan inriktning kommer till stånd.
Vad utskottet anfört om kvinnors rehabilitering bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna. Utskottet tillstyrker således bifall till motionerna
Sf240 yrkandena 1 och 2, So305 yrkande 13 och Sf255 yrkande 2.
Rehabiliteringsersättning m.m. vid ätstörningssjukdomar
I motion Sf261 av Margitta Edgren (fp) begärs ett tillkännagivande om översyn
av reglerna för rehabiliteringsersättning vid ätstörningssjukdomar.
I motion Sf209 av Sigge Godin (fp) begärs förslag till sådan ändring av
sjukförsäkringen att ersättning vid närståendevård kan utges till föräldrar som
deltar i behandlingen av barn med anorexia nervosa och andra ätstörningar.
Utskottet har förståelse för önskan att åstadkomma förbättringar för dem som
drabbats av ätstörningssjukdomar liksom för deras anhöriga. De aktuella
förmånerna har en generell räckvidd och för rätt till förmånerna krävs inte och
bör inte heller krävas att den försäkrade har en speciell diagnos eller
sjukdom. Utskottet anser inte att det finns skäl att ändra på detta förhållande
och avstyrker därför bifall till motionerna Sf261 och Sf209.
Förtidspension och arvode för politiska uppdrag
Som nämnts i det föregående kan förtidspension/sjukbidrag utges som hel, tre
fjärdedels, halv eller en fjärdedels förmån. För rätt till hel förmån krävs att
arbetsförmågan är helt nedsatt. Inom ramen för hel förmån accepteras enligt
Riksförsäkringsverkets allmänna råd 1993:5 (ändring 1994-03-29) visst mått av
ideellt arbete liksom mycket små inkomster. I de nämnda råden rekommenderas
försäkringskassan att vid bedömningen av arbetsförmågan bortse från
arbetsinkomst som understiger lägsta sjukpenninggrundande inkomst, dvs. för
närvarande 6 000 kr. I de allmänna råden rekommenderas vidare att
försäkringskassan bortser från sådana aktiviteter som kan jämställas med sådana
fritidsaktiviteter som en yrkesverksam person i normalfallet utför på sin
fritid.
I motion Sf202 av Åke Carnerö och Rose-Marie Frebran (kd) begärs ett
tillkännagivande om en förändring av förtidspensionsreglerna. Personer med
förtidspension eller sjukbidrag bör enligt motionärerna ges möjlighet att delta
i arvoderade verksamheter.
Utskottet har i betänkande 1996/97:SfU12 behandlat liknande yrkanden.
Utskottet anförde bl.a. att utskottet i samma betänkande hade tillstyrkt
förslaget om höjning av den lägsta gränsen för rätt till sjukersättning från
6 000 kr till 24 % av basbeloppet och att denna ändring torde få effekt även
för gruppen förtidspensionärer som uppbär en mindre inkomst.
I övrigt noterade utskottet att Sjuk- och arbetsskadekommittén i sitt
slutbetänkande SOU 1996:113 hade föreslagit att försäkrade som uppbär hel
månadsersättning, dvs. sådan förmån som föreslågs ersätta nuvarande
förtidspension, under vissa förutsättningar skall ges möjlighet att utnyttja
sin restarbetsförmåga genom att månadsersättningen minskas med del av
arbetsinkomsten. Utskottet noterade vidare att regeringen hade gett en särskild
utredare i uppdrag att med utgångspunkt i kommitténs princip om
månadsersättning utforma förslag till ett system för ekonomisk ersättning vid
långvarigt nedsatt arbetsförmåga som skall ersätta dagens system med
förtidspension och sjukbidrag. Med det anförda avstyrkte utskottet motionerna i
fråga.
Utskottet noterar att Förtidspensionsutredningen i betänkande SOU 1997:166
lagt fram förslag som innebär att det skall finnas möjligheter för den som är
förtidspensionerad att arbeta utan att pensionen dras in. Enligt förslaget
skall pensionen reduceras med 80 % av arbetsinkomsterna.
Utskottet anser att Regeringskansliets beredning av utredningsförslaget bör
avvaktas och avstyrker därför bifall till motion Sf202.
Förtidspensionsfrågor i övrigt
I motion Sf219 av Hans Karlsson m.fl. (s) begärs ett tillkännagivande om
försöksverksamhet med sjukbidrag/förtidspension som alternativ till lönebidrag.
Motionärerna anser att en funktionshindrad person bör få ta med sig åtminstone
del av sin förtidspension/ sjukbidrag ut i arbetslivet.
I motion Sf206 av Marietta de Pourbaix-Lundin och Gullan Lindblad (m) begärs
ett tillkännagivande om behovet av en flexibel tillämpning av halvt sjukbidrag.
Motionärerna anser att man bör utgå från arbetsmängden och inte från den
faktiska arbetstiden.
I motion Sf201 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) begärs förslag att beslut
om förtidspension inte skall få fattas under tid som fängelsetid eller
rättspsykiatrisk vårdtid löper. Motionären anser att det förhållandet att man
redan under fängelsetiden bedömer att någon inte kan klara sig under normala
förhållanden är cyniskt.
Utskottet anser att regeringens beredning av Förtidspensionsutredningens
nyligen framlagda förslag i betänkande SOU 1997:166 bör avvaktas, och utskottet
avstyrker bifall till motionerna Sf219, Sf206 och Sf201.
Fusk och missbruk av försäkrings- och bidragssystemen
I motion Sk698 yrkande 5 av Olof Johansson m.fl. (c) begärs ett
tillkännagivande om att intensifiera kampen mot fusket i de olika försäkrings-
och bidragssystemen. Motionärerna anser att en ökad samkörning av register bör
användas som medel att motverka fusk.
I motion Ju911 yrkande 7 av Gun Hellsvik m.fl. (m) begärs en kartläggning av
kriminella mc-klubbmedlemmars missbruk av det svenska välfärdssystemet.
Som redovisats ovan har försäkringskassan sedan den 1 oktober 1997 fått
förbättrade utrednings- och kontrollmöjligheter. Försäkringskassan får göra
förfrågan hos den försäkrade eller annan som antas kunna lämna nödvändiga
uppgifter samt besöka den försäkrade. Ersättning får dras in eller sättas ned
för den som underlåter att lämna uppgifter eller vägrar att ta emot besök.
Vidare skall uppgifter som den enskilde lämnar om faktiska förhållanden lämnas
på heder och samvete.
Utskottet har nyligen i sitt av riksdagen godkända betänkande 1997/98:SfU5
tillstyrkt förslag till en enhetlig registerlagstiftning. Enligt lagen, som
träder i kraft den 1 januari 1998, skall de allmänna försäkringskassorna och
Riksförsäkringsverket, inom ramen för de ändamål som anges i lagen, själva få
avgöra vilka register som behövs för verksamheten. Vidare skall
socialförsäkringsregister genom sambearbetning få tillföras uppgifter från
andra socialförsäkringsregister och även genom sambearbetning få tillföras
uppgifter som lämnas till försäkringskassan eller Riksförsäkringsverket med
stöd av särskild bestämmelse.
Mot bakgrund av vad nu anförts får motion Sk698 yrkande 5 anses tillgodosedd.
I den mån motion Ju911 yrkande 7 inte tillgodosetts med det anförda avstyrker
utskottet motionsyrkandet i fråga.
Försäkringskassorna
Motioner
I motion Sf218 av Rolf Gunnarsson (m) begärs ett tillkännagivande om resurser
till försäkringskassorna. Det behövs enligt motionärerna ytterligare 200
miljoner kronor för att försäkringskassorna skall kunna bedriva en vettig,
resultatinriktad och bra verksamhet.
I motion Sf253 av Roland Larsson m.fl. (c) begärs ett tillkännagivande om
försäkringskassornas situation. Försäkringskassorna behöver ytterligare 100
miljoner kronor på grund av omfattande ändringar av socialförsäkringssy-
stemet och ökad arbetsbelastning. Regeringen bör återkomma med förslag om
resurser i tilläggsbudgeten för 1998.
I motion Bo518 yrkande 6 av andre vice talman Görel Thurdin och Marianne
Andersson (c) begärs ett tillkännagivande om försäkringskassornas
arbetssituation och resurstilldelning sett i ett helhetsperspektiv. Enligt
motionärerna är det stor risk att besparingar går ut över humanitet och
rättssäkerhet. Besparingarna måste ses i ett helhetsperspektiv.
I motion Sf267 yrkande 2 av Eva Eriksson och Kenth Skårvik (fp) begärs beslut
att utse en kommitté med uppgift att göra en översyn av försäkringskassornas
ekonomi utifrån rättssäkerhetsaspekten.
I motion Sf234 av Margareta Sandgren och Marianne Carlström (s) begärs ett
tillkännagivande om vikten av att noga följa utvecklingen när det gäller
försäkringskassornas arbetssituation. Enligt motionärerna kommer ytterligare
neddragningar att leda till försämringar i kvalitet, service och
tillgänglighet.
I motion Sf276 av Lars Lilja och Karin Olsson (s) begärs ett tillkännagivande
om vikten av att noga följa utvecklingen när det gäller försäkringskassornas
arbetssituation. Motionärerna hänvisar bl.a. till Justitieombudsmannens kritik
och det stora antalet regeländringar.
I motion Sf288 av Birgitta Gidblom och Eva Persson Sellin (s) begärs ett
tillkännagivande om vikten av att noga följa utvecklingen när det gäller
försäkringskassornas arbetssituation. Enligt motionärerna måste arbetsmiljön
göras acceptabel och en fortsatt minskning av personalen undvikas.
Även i motion Sf298 av Barbro Hietala Nordlund och Per Erik Granström (s)
begärs ett tillkännagivande om vikten av att noga följa utvecklingen när det
gäller försäkringskassornas arbetssituation. Motionärerna anser att en noggrann
analys bör göras av konsekvenserna av minskningen av försäkringskassornas
anslag. Försäkringskassorna behöver ett förbättrat IT-stöd och bör få
kompensation för den egna personalens pensionskostnader.
Utskottet
Utskottet har tidigare uttalat att försäkringskassornas arbetssituation med
ständiga regeländringar i kombination med kraven enligt det s.k.
besparingsprogrammet inger oro. Vid den offentliga utfrågning som utskottet
anordnade med anledning av proposition 1996/97:63 (se bet. 1996/97:SfU12)
uppgav justitieombudsmannen Jan Pennlöv att förutsättningarna för
försäkringskassans handläggare synes ha försämrats, bl.a. genom den mycket
snabba lagstiftningstakten där data, blanketter, utbildning och undervisning
inte följt med. Vid nämnda utfrågning redovisades dock av Riksförsäkringsverket
att en aktionsgrupp hade utsetts för att ta fram olika förslag till åtgärder,
att riktlinjer för internkontroll hade utarbetats samt att ett antal s.k.
kvalitetssäkringsinstrument hade utarbetats.
Utskottet har ovan föreslagit att försäkringskassorna för sin administration
skall få använda sammanlagt 200 miljoner kronor av medlen för rehabilitering,
dvs. 100 miljoner kronor mer än vad regeringen föreslagit.
Det nämnda tillskottet i kombination med de nyss nämnda åtgärderna, bl.a.
framtagandet av ett antal s.k. kvalitetssäkringsinstrument, ger enligt
utskottet betydligt ökade förutsättningar för försäkringskassorna att bedriva
en verksamhet som uppfyller kraven på rättssäkerhet, effektivitet och kvalitet
i handläggningen. En god service och ett korrekt bemötande som svarar mot de
försäkrades rättmätiga krav är därvid viktiga beståndsdelar.
Med det anförda får motionerna Sf218 och Sf253 anses tillgodosedda. Även
motion Bo218 yrkande 6 får anses i huvudsak tillgodosedd med det anförda.
Vad gäller krav på en översyn av försäkringskassornas ekonomi respektive en
uppföljning av arbetssituationen inom försäkringskassorna förutsätter utskottet
att regeringen utan något särskilt tillkännagivande härom noga följer
utvecklingen såväl vad gäller försäkringskassornas ekonomi som i fråga om
rättssäkerhetsaspekterna.
Beträffande frågan om ett förbättrad IT-stöd noterar utskottet att regeringen
har givit Statskontoret i uppdrag att se över de organisatoriska formerna för
socialförsäkringens ADB-verksamhet. Vidare arbetar enligt nämnda proposition en
grupp inom Socialdepartementet som ett led i den fortsatta beredningen av
frågorna beträffande socialförsäkringens ADB-verksamhet. Enligt regeringen
kommer resultatet härav att vägas in i den aviserade propositionen om
socialförsäkringsadministrationen. Utskottet, som i annat sammanhang (bet.
1996/97:SfU12) har betonat vikten av att teknikstödet och då främst att ADB får
en tillfredsställande lösning, anser i första hand att den aviserade
propositionen bör avvaktas.
När det gäller frågan om kompensation för försäkringskassornas
pensionskostnader konstaterar utskottet att medel för dessa kostnader ingår i
anslaget B 2 Allmänna försäkringskassor. På grund av ökade pensionskostnader
har Riksförsäkringsverket i budgetunderlaget för år 1998 föreslagit att
anslaget skall ökas med 20 miljoner kronor för budgetåret 1998 för att täcka
kostnadsökningen. Enligt uppgift avser regeringen, som vid sin anslagsberäkning
inte tagit ställning i denna fråga, att återkomma i frågan i samband med
tilläggsbudgeten år 1998.
Med det nu anförda får motionerna Sf267 yrkande 2, Sf234, Sf276, Sf288 och
Sf298 anses tillgodosedda.
Vissa sjukdomar
Motioner
I motion Sf212 av Lennart Fridén och Gullan Lindblad (m) begärs i yrkande 1
ett tillkännagivande om riktlinjer rörande behandling av personer som drabbats
av elöverkänslighet, magnetism och olika former av strålning. Enligt
motionärerna måste de som drabbas av ohälsa få en likvärdig, mänsklig och
respektfull behandling så snart som möjligt. I yrkande 2 begärs ett
tillkännagivande om ersättningsfrågor enligt AFL. Motionärerna framhåller att
vissa får sjukpenning vid el- och magnetkänslighet men inte andra, dvs.
försäkringskassans bedömningar är godtyckliga.
I motion So346 av Marianne Andersson och andre vice talman Görel Thurdin (c)
begärs i yrkande 7 ett tillkännagivande om att kvicksilverförgiftning måste
erkännas som sjukdom. De drabbade kan då få behandling med minskad
sjukskrivning som följd. I yrkande 6 begärs ett tillkännagivande om att de som
är sjuka av dentala material skall omfattas av sjukvårdsförsäkringen. Personer
med symtom relaterade till kvicksilverförgiftning från amalgam bör få sin
sanering inom ramen för högkostnadsskyddet i sjukvården i stället för inom
tandvårdsförsäkringen.
I motion So344 yrkande 2 av Sigge Godin och Kenth Skårvik (fp) begärs ett
tillkännagivande om försäkringskassornas gemensamma syn på diagnoser vid
fibromyalgi. Försäkringskassornas bedömningar varierar stort, och
Riksförsäkringsverket bör tillse att kassorna får en gemensam syn på
diagnosen.
Utskottet
När det först gäller frågan om elöverkänslighet och försäkringskassornas
bedömning av rätten till sjukpenning i dessa fall noterar utskottet att
Riksförsäkringsverket på regeringens uppdrag har studerat hur den allmänna
försäkringens ersättningsregler har tillämpats i ärenden där elöverkänslighet
redovisas. Enligt en rapport till Socialdepartementet den 27 novenber 1996 (dnr
10149/95) arbetar försäkringskassorna aktivt med dessa ärenden. I över hälften
av ärendena har arbetslivsinriktade rehabiliteringsåtgärder vidtagits och i ca
80 % av alla fall har också försäkringsläkare konsulterats. I rapporten anges
dels att antalet ärenden där elkänslighet redovisas - 227 ärenden i september
1996 - varierar mellan 1 och 34 per försäkringskassa, dels att handläggningen
av ärenden där elkänslighet redovisas sker på samma sätt som i andra ärenden.
Mot bakgrund av vad nu anförts är det enligt utskottets mening inte påkallat
med något tillkännagivande i frågan.
Beträffande kravet på en likvärdig och respektfull behandling i dessa fall
har utskottet ingen annan uppfattning än motionärerna. Utskottet anser således
att det är av stor vikt att försäkrade som har sjukdomsbesvär relaterade till
elöverkänslighet behandlas med respekt och detta oberoende av om orsaken till
besvären med säkerhet har kunnat fastställas eller inte. Enligt utskottets
mening bör dock detta synsätt tillämpas generellt och inte bara i förhållande
till de nu aktuella sjukdomsbesvären. Något särskilt tillkännagivande från
riksdagens sida om riktlinjer rörande elöverkänslighet är därför enligt
utskottets mening inte påkallat.
I frågan om att erkänna kvicksilverförgiftning som sjukdom konstaterar
utskottet att sjukpenning utges vid sjukdom som sätter ned den försäkrades
arbetsförmåga med minst en fjärdedel. Rätt till förtidspension eller sjukbidrag
föreligger om den försäkrades arbetsförmåga på grund av sjukdom eller annan
nedsättning av den fysiska eller psykiska prestationsförmågan är nedsatt med
minst en fjärdedel och nedsättningen kan anses varaktig eller bestående för
avsevärd tid. Huruvida sjukdomen i fråga har åsatts diagnosen
kvicksilverförgiftning eller den försäkrade har fått någon annan diagnos är
inte avgörande för rätten till dessa förmåner. Något tillkännagivande är enligt
utskottet inte påkallat med anledning av motionen i fråga.
Vad därefter gäller frågan om personer med symtom relaterade till
kvicksilverförgiftning från amalgam skall få sin tandvårdssanering inom ramen
för högkostnadsskyddet i sjukvården i stället för inom tandvårdsförsäkringen
noterar utskottet att regeringen har tillkallat en särskild utredare som enligt
sina direktiv (dir. 1997:86) skall lämna förslag till en ny inriktning av
tandvårdsförsäkringen. Utredaren skall bl.a. föreslå ett bättre ekonomiskt stöd
till vuxna personer som till följd av sjukdom eller funktionshinder har
särskilda tandvårdsbehov. Utskottet anser att resultatet av utredningen bör
avvaktas.
Som nämnts i det föregående har riksdagen godkänt förslag till riktlinjer för
förändringar i den nuvarande organisationen avseende
socialförsäkringsadministrationen. Enligt dessa skall Riksförsäkringsverket
bl.a. svara för den normgivning som skall vara styrande för
försäkringskassornas tillämpning av lagstiftningen på socialförsäkringsområdet.
Vidare skall Riksförsäkringsverket ha ansvar för att följa upp att
försäkringskassorna efterlever kraven som ställs på dem och återrapportera
utfallet såväl till den enskilda försäkringskassan som till regeringen. En
proposition om socialförsäkringsadministrationen har aviserats till slutet av
år 1997. Med hänsyn härtill anser utskottet att inte heller kravet på en
gemensam syn på diagnosen fibromyalgi påkallar något tillkännagivande från
riksdagens sida.
Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna Sf212 yrkandena 1
och 2, So346 yrkandena 6 och 7 och So344 yrkande 2.
Utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom
Utgiftsområdet omfattar folkpension och pensionstillskott i form av ålders-
pension, efterlevandepension till vuxna samt bostadstillägg till pensionärer.
Förmånerna inom utgiftsområdet bekostas från anslagen: A 1 Ålders-pensioner
(folkpension i form av ålderspension och pensionstillskott, barntillägg till
ålderspension, hustrutillägg och särskilt pensionstillägg till ålders-pensionär
som vårdat sjukt eller handikappat barn), A 2 Efterlevandepensioner till vuxna
(folkpension i form av omställningspension, särskild efterlevandepension och
änkepension samt pensionstillskott till dessa förmåner),
A 3 Bostadstillägg till pensionärer (bostadstillägg till pensionärer och
särskilt bostadstillägg till pensionärer).
Riksdagen har för budgetåret 1998 i enlighet med regeringens förslag
fastställt ramen för utgiftområde 11 till 62 701 000 000 kr (bet. 1997/98:
FiU1, rskr. 1997/98:35).
Målen för utgiftsområde 11
I budgetpropositionen föreslår regeringen att riksdagen skall godkänna mål för
utgiftsområdet. Målet för utgiftsområdet anges vara att ge ekonomisk trygghet
till äldre som tillgodoser ett rimligt och grundläggande konsumtionsbehov och
tillgång till en bostad med tillfredsställande standard. Pensionssystemet skall
vara långsiktigt, stabilt och pålitligt oavsett förändringar i omvärlden.
Utskottet, som inte har något att erinra mot regeringens förslag till mål för
utgiftsområdet, återkommer i avsnittet Utskottets ställningstagande och
redovisar där utskottets sammantagna överväganden och ställningstaganden.
A 1 Ålderspensioner
Gällande ordning
Det grundläggande ekonomiska skyddet vid ålderdom garanteras genom
folkpensioneringen i 5-6 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL). Som
tilläggsförmåner till folkpension kan utges särskilda folkpensionsförmåner i
form av pensionstillskott och bostadstillägg till pensionärer. Övergångsvis
utges som särskild folkpensionsförmån också hustrutillägg.
Rätt till folkpension kan intjänas enligt två alternativa regler. Enligt den
ena regeln skall folkpension utges i förhållande till bosättningstid i landet
och enligt den andra regeln i förhållande till antalet år för vilka
tillgodoräknats ATP-poäng. Den regel som ger det mest fördelaktiga resultatet
skall tillämpas. För rätt till oavkortad folkpension krävs 40 bosättningsår
mellan 16 och 64 års ålder respektive 30 år med ATP-poäng. Om kravet på 40
respektive 30 år inte uppfyllts reduceras pensionen.
För flyktingar m.fl. som beviljats uppehållstillstånd i Sverige finns i 5
kap. 7 § AFL regler som innebär att de som bosättningstid skall få
tillgodoräkna sig hela eller viss del av tiden i hemlandet eller annat land där
de tillfälligt erhållit en fristad.
Hel folkpension i form av ålderspension utges med 96 % av basbeloppet minskat
med 2 % eller, för gift försäkrad, med 78,5 % av basbeloppet minskat med 2 %.
Den ålderspensionär som har låg eller ingen ATP har rätt till pensionstillskott
enligt lagen (1969:205) om pensionstillskott. Pensionstillskott till
ålderspension utges med högst 55,5 % av basbeloppet minskat med 2 %.
Propositionen
Regeringen har i budgetpropositionen föreslagit att riksdagen för budgetåret
1998 till anslaget A 1 Ålderspensioner anvisar ett ramanslag på 52 492 miljoner
kronor.
I budgetpropositionen anges att aktuella prognoser pekar på att det för år
1998 föreslagna anslaget kan komma att överskridas, dock inom ramen för
anslagskrediten.
Vid beräkningen av medelsbehovet har regeringen beaktat de förslag till
regeländringar på området som föreslås i propositionen.
I det reformerade pensionssystemet föreslås att ålderspension skall kunna tas
ut tidigast från 61 års ålder. Med den nuvarande nedre gränsen 60 år för
förtida uttag av ålderspension kan personer födda 1938 komma att ta ut
ålderspension innan det reformerade pensionssystemet trätt i kraft. Detta kan
enligt regeringen medföra komplikationer. Förtida uttag före
omräkningstillfället skapar också en rad problem av mer teknisk art. Regeringen
föreslår därför att den nedre gränsen för uttag av ålderspension höjs från 60
år till 61 år den 1 januari 1998. Personer födda 1937 eller tidigare föreslås
inte omfattas av regeländringen.
I dag betalas pension ut den 23 respektive den 24 i varje månad. Regeringen
anser att de offentliga finanserna i dag utvecklas positivt varför folkpension,
tilläggspension och bostadstillägg fr.o.m. den 1 januari 1998 kan betalas ut
den 18 respektive den 19 i varje månad.
Vidare anges i propositionen att pension som uppgår till högst 2 400 kr per
år skall betalas ut en till två gånger per år i efterskott. Denna ändring
föreslås träda i kraft den 1 juli 1998. Ändringen innebär enligt regeringen en
mer rationell hantering vid utbetalning av små pensionsbelopp.
Motionerna
Enligt motion Sf278 av Gullan Lindblad m.fl. (m) är det viktigt att pensionerna
värdesäkras. Motionärerna begär därför att basbeloppet skall räknas upp med
100 % redan från den 1 januari 1998 (yrkande 2). Ytterligare 600 miljoner
kronor bör därför tillföras anslaget A 1 Ålderspensioner (yrkande 6).
I motion Sf292 av Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) anges att pensionstillskottet
för de sämst ställda pensionärerna bör höjas med 200 kr per månad. Motionärerna
anser vidare att det är rimligt att återställa pensionerna genom att avskaffa
reduktionen av basbeloppet med 2 % som infördes 1993, eftersom statens finanser
nu förbättrats. Dessa åtgärder beräknas kosta 485 miljoner kronor respektive
1 100 miljoner kronor. Motionärerna yrkar därför att anslaget A 1
Ålderspensioner tillförs ytterligare 1 585 miljoner kronor (yrkande 3 delvis).
Enligt motion Sf300 (delvis) av Johan Lönnroth m.fl. (v) finns det många
äldre invandrare som inte får folkpension och därför är hänvisade till att söka
socialbidrag för sin försörjning. Motionärerna anser att staten skall ta ansvar
för de pensionerade invandrare som lever på socialbidrag och anvisar därför 10
miljoner kronor mer än vad regeringen föreslagit till anslaget A 1 Ålders-
pensioner.
Även motionerna Sf221 av Catharina Elmsäter-Svärd och Marietta de Pourbaix-
Lundin (m) och Sf208 av Cinnika Beiming m.fl. (s) tar upp frågan om äldre
invandrare som inte har folkpension. I motion Sf221 begärs ett tillkännagivande
om att staten bör ha betalningsansvaret för äldre invandrare. Motionärerna i
motion Sf208 anser att frågan om de äldre invandrarnas försörjning är en
nationell angelägenhet och inte de enskilda kommunernas ansvar. I motionen
begärs ett tillkännagivande om äldre invandrare som saknar rätt till svensk
pension.
Enligt motion A270 av Lennart Beijer m.fl. (v) bör man inte försvåra för de
äldre att gå i pension då stora grupper ungdomar och personer runt 55 år är
arbetslösa. Motionärerna yrkar därför avslag på regeringens förslag att höja
åldersgränsen för förtida uttag av pension till 61 år (yrkande 1).
Utskottets bedömning
Omfattande åtgärder har krävts för att sanera statens finanser. Också
pensionsområdet har varit föremål för besparingar. Bland annat sker sedan 1995
en begränsad uppräkning av basbeloppet och sedan 1993 beräknas pensionerna
utifrån 98 % av basbeloppet. Dessa åtgärder har enligt utskottets mening varit
nödvändiga. De offentliga finanserna utvecklas i dag positivt. Trots detta är
det enligt utskottets uppfattning inte möjligt att för närvarande beräkna
pensionerna utifrån basbeloppet utan reducering. Vad gäller den begränsade
uppräkningen av basbeloppet har konsekvenserna av denna åtgärd begränsats på
grund av sjunkande inflationstakt. Basbeloppet för år 1999 kommer också enligt
de prognoser som redovisats att räknas upp med 100 %. Utskottet anser det
emellertid inte möjligt att räkna pensionerna på ett helt basbelopp redan
budgetåret 1998.
Då det gäller förslaget om en höjning av pensionstillskottet anser utskottet
att detta för närvarande inte är möjligt. Utskottet vill dock erinra om
utskottets tidigare uttalande om behovet av en analys som tar sikte på
levnadsnivån för hela pensionärskollektivet, vilket riksdagen på förslag av
finansutskottet gav regeringen till känna (yttr. 1994/95:SfU6y och bet.
1994/95:FiU1). Regeringen uttalar också i budgetpropositionen att en fortsatt
undersökning och analys av pensionärernas levnadsförhållanden med särskild
belysning av de kommunala avgifternas inverkan på levnadsförhållandena kommer
att prioriteras under budgetåret 1998.
Frågan om äldre invandrares rätt till pension har utskottet behandlat vid ett
flertal tillfällen tidigare. Senast i betänkande 1996/97:SfU1 om anslagen för
budgetåret 1997 erinrade utskottet om att frågan om försörjningen av vissa
äldre invandrare togs upp i samband med behandlingen av proposition 1992/93:7
om rätten till folkpension m.m., med anledning av då väckta motioner. Riksdagen
gjorde vid det tillfället ett tillkännagivande om att det fanns anledning för
regeringen att göra en närmare utredning av de problem som fanns och som kunde
uppkomma i framtiden när det gällde försörjningen av invandrade
ålderspensionärer som inte hade rätt till folkpension. I samband med
behandlingen av propositionen om ny socialtjänstlag uttalade socialutskottet
att det finns vissa grupper som det borde vara möjligt att finna andra
stödformer för än socialbidrag. Socialutskottet nämnde bl.a. pensionärsgrupper
som inte är berättigade till svensk eller utländsk pension (1996/97:SoU18 s.
22). Regeringen har i september i år tillsatt en särskild utredare med uppgift
att se över vissa frågor rörande socialtjänstlagen och socialtjänstens
uppgifter. Av direktiven (dir. 1997:109) framgår bl.a. att utredaren skall
analysera sambandet mellan socialbidraget och övriga trygghetssystem utifrån de
olika övergripande förändringar som skett i samhället under 1990-talet.
Utskottet vill också i detta sammanhang erinra om att de utlänningar som
fr.o.m. den 1 januari i år får uppehållstillstånd i landet som skyddsbehövande
får rätt att tillgodoräkna sig bosättningstid i hemlandet. Detta innebär en
utvidgning av de grupper som enligt 5 kap. 7 § AFL har rätt att tillgodoräkna
sig sådan bosättningstid.
Den s.k. Genomförandegruppen har behandlat denna fråga. I Ds 1997:66
Garantipension och samordningsfrågor m.m. anges att det för oavkortad
garantipension i det nya systemet krävs 40 års försäkringstid. Eftersom
försäkringstid huvudsakligen avser tid då den enskilde är bosatt i Sverige
innebär kravet att personer som har flyttat till Sverige i högre ålder inte
omfattas av ett grundskydd motsvarande de föreslagna basnivåerna. För att
tillgodose önskemålet om att även personer med endast kort anknytningstid till
Sverige skall få sin försörjning tryggad genom pensionssystemets försorg
samtidigt som totalkostnaderna för garantipensionssystemet hålls inom
uppställda ramar har en tudelning av garantipensionen diskuterats. I
promemorian beskrivs principerna för hur en sådan tudelad garantipension skulle
kunna konstrueras. Av beredningstekniska skäl lämnas dock inte några förslag
(s. 127 f.).
Utskottet, som anser det nödvändigt att snarast finna en lösning på problemet
med invandrade ålderspensionärer som inte har rätt till folkpension, utgår från
att regeringen återkommer med förslag till lösningar. Utskottet anser det
därför inte nödvändigt med något tillkännagivande till regeringen. Utskottet
avstyrker bifall till motionerna Sf221 och Sf208 samt Sf300 i denna del.
Genom regeringens förslag om att höja den nedre åldersgränsen för förtida
uttag av ålderspension uppnås överensstämmelse med de föreslagna reglerna i det
reformerade pensionssystemet. Förändringen innebär också att en rad problem av
mer teknisk art kan undvikas. Utskottet har inget att erinra mot förslaget.
Utskottet tillstyrker ändringarna i 6 kap. 1 § och 12 kap. 1 § AFL och
avstyrker motion A270 yrkande 1.
Regeringen föreslår i budgetpropositionen att pension skall betalas ut en
eller två gånger per år i efterskott om den årliga pensionen uppgår till högst
2 400 kr. Utbetalning skall dock ske månadsvis även för små belopp om det finns
särskilda skäl härför. Förslaget föreslås träda i kraft den 1 juli 1998. Enligt
AFL bestäms pensionsbelopp för år räknat. Enligt 16 kap. 4 § första stycket
framgår att pensionen skall utges månadsvis och av andra stycket framgår att
beräkningen av pensionsbelopp för månad utgår från årspensionen. Det månatliga
utbetalningsbeloppet följer således årspensionen. Utskottet utgår från att även
beslutade utbetalningstillfällen justeras vid en eventuell ändring av
årspensionen. För att tydliggöra detta föreslår utskottet att orden ?den årliga
pensionen? i 4 § första stycket ersätts med ordet ?årspensionen? i regeringens
förslag till ny lydelse av 16 kap. 4 § första stycket. Utskottet föreslår
vidare att tidpunkten för ikraftträdandet av bl.a. datatekniska skäl skall
bestämmas till den 1 januari 1999. Den av utskottet föreslagna
ikraftträdandetidpunkten beräknas inte medföra några ytterligare kostnader.
Utskottet är också positivt till regeringens förslag om att folkpension,
tilläggspension och bostadstillägg från den 1 januari 1998 skall utbetalas den
18 respektive den 19 varje månad. Utskottet noterar vidare att regeringen
beslutat att även i december 1997 skall pensionerna betalas ut den 18
respektive den 19 i månaden (SFS 1997:789).
Utskottet har inget att erinra mot regeringens förslag till medelsanvisning.
Utskottet återkommer i avsnittet Utskottets ställningstagande och redovisar
där utskottets sammantagna överväganden och ställningstaganden.
A 2 Efterlevandepensioner till vuxna
Gällande ordning
Omställningspension och särskild efterlevandepension
Omställningspension och särskild efterlevandepension, som infördes den 1
januari 1990, utges till efterlevande make oavsett kön och omfattar såväl
folkpension som ATP.
Omställningspension utges till efterlevande make som inte har fyllt 65 år och
som vid tiden för dödsfallet antingen sammanbott med maken under de fem år som
föregått dödsfallet eller då stadigvarande bodde tillsammans med barn under
tolv år som stod under vårdnad av makarna eller en av makarna. Med efterlevande
make likställs vissa efterlevande som varit samboende med den avlidne.
Omställningspension utges under en tid som begränsats till sex månader från
dödsfallet. Därefter utges omställningspension endast om den efterlevande har
vårdnaden om och stadigvarande sammanbor med barn under tolv år som vid
dödsfallet stadigvarande vistades i makarnas hem. Sedan rätten till
omställningspension upphört kan efterlevande make med nedsatt förvärvsförmåga
beviljas särskild efterlevandepension, som allt efter förvärvsförmågans
nedsättning utges som hel, tre fjärdedels, halv eller fjärdedels förmån.
Hade den avlidne maken inte uppfyllt bosättnings- eller ATP-kravet för
oreducerad folkpension utges folkpension i form av efterlevandeförmån med
reducerat belopp.
Rätt till omställningspension och särskild efterlevandepension upphör om den
efterlevande gifter om sig eller sammanlever med någon som han eller hon har
varit gift med eller har eller har haft barn med.
Änkepension
Före den 1 januari 1990 fanns i 8 och 14 kap. AFL bestämmelser om folk-och
tilläggspension i form av änkepension. Till följd av omfattande
övergångsbestämmelser kommer änkepension enligt dessa äldre bestämmelser att
nybeviljas och betalas ut under en lång tid framöver.
Rätt till folkpension i form av änkepension har en änka, som antingen fyllt
36 år vid mannens bortgång och då varit gift med honom i minst fem år eller har
vårdnaden om och stadigvarande bor tillsammans med barn, som är under 16 år och
som stadigvarande vistades hos makarna eller hos änkan vid tiden för
dödsfallet. Med änkor likställs vissa grupper icke gifta kvinnor som varit
samboende med den avlidne.
Enligt huvudregeln utges oreducerad folkpension i form av änkepension till
änka som var minst 50 år då mannen avled eller som då vårdade barn under 16 år.
I sist nämnda fall utges oreducerad pension i första hand fram till dess att
barnet fyller 16 år, men även därefter om änkan vid denna tidpunkt uppnått 50
års ålder. I övriga fall utges reducerad pension. Även om änkan uppfyller nu
nämnda krav för oreducerad folkpension reduceras folkpensionen om den avlidne
mannen inte uppfyllt bosättnings- eller ATP-kravet för oreducerad folkpension.
Detta kan även gälla änkor som är födda år 1945 eller senare, eftersom
folkpensionen för dessa änkor är knuten till det antal år den avlidne mannen
vid utgången av år 1989 tillgodoräknats pensionspoäng.
Folkpension i form av änkepension utges till änka fram till dess att änkan
fyller 65 år eller dessförinnan får folkpension. Pensionsförmånen upphör dock
om änkan gifter om sig eller sammanlever med någon som hon har varit gift med
eller har eller har haft barn med.
Änkepension från ATP utges till änka som varit gift med den avlidne i minst
fem år eller som har gemensamt barn med denne. Pensionen från ATP utges
oberoende av änkans ålder och oberoende av om hon har egen ålders- eller
förtidspension men upphör om hon gifter om sig. Pensionen reduceras om änkan
får tilläggspension i form av ålderspension. För änkor som är födda år 1945
eller senare gäller att de får änkepension från ATP endast i förhållande till
mannens intjänade pensionspoäng vid utgången av år 1989.
Före införandet av AFL fr.o.m. år 1963 fanns bestämmelser om änkepension i
1946 års lag om folkpensionering. Enligt 16 § lagen (1962:382) angående
införande av lagen om allmän försäkring har den som blev änka före den 1 juli
1960 fortsatt rätt till folkpension enligt äldre bestämmelser. För dem som blev
änkor under tiden den 1 juli 1958-den 30 juni 1960 är änkepensionen till viss
del inkomstprövad.
Sedan den 1 april år gäller att folkpension i form av änkepension och
pensionstillskott till denna skall inkomstprövas. Inkomstprövningen, som
således omfattar även de pensioner som utges vid ikraftträdandet, skall dock
inte göras under de första sex månaderna efter dödsfallet och inte heller så
länge änkan vårdar barn under tolv år. Prövningen görs enligt de regler som
gäller för bostadstillägg för pensionärer och sker integrerat på så sätt att
inkomsten först reducerar bostadstillägget och därefter änkepensionen. Vid
inkomstprövningen fastställs en årsinkomst. Årsinkomsten innefattar i princip
alla inkomster utom folkpension samt vissa bidrag och kostnadsersättningar.
Inkomst av förmögenhet beräknas som en schablonmässigt bestämd procentuell
andel av varje förmögenhetsslag. Vid beräkning av förmögenhetens avkastning
ökar den procentuella andelen då det gäller förmögenhet överstigande visst
belopp. Änkepensionens folkpensionsdel minskas med 30 % av årsinkomsten som
inte reducerat bostadstillägget.
Efterlevandeförmånernas storlek
Oreducerad folkpension i form av änkepension eller omställningspension och hel
särskild efterlevandepension utges med 90 % av basbeloppet minskat med 2 %.
Pensionstillskottet till dessa förmåner utgör 61,5 % av basbeloppet minskat med
2 %. Till pensionstagare som inte har någon tilläggspension till aktuell
efterlevandeförmån utges pensionstillskottet i sin helhet. Till pensionstagare
som har tilläggspension utges pensionstillskott endast i den mån
pensionstillskottet överstiger tilläggspensionen. Utges reducerad
efterlevandeförmån reduceras även pensionstillskottet.
Propositionen
Regeringen har i budgetpropositionen föreslagit att riksdagen för budgetåret
1998 till anslaget A 2 Efterlevandeförmåner till vuxna anvisar ett ramanslag på
555 miljoner kronor.
Vid beräkningen av medelsbehovet har regeringen beaktat de förslag till
regeländringar på området som föreslås i propositionen.
Enligt regeringens mening är det ur samhällelig synpunkt väsentligt att
stimulera pensionssparande. I budgetpropositionen föreslås därför att fr.o.m.
den 1 januari 1998 skall vid inkomstprövningen av folkpension i form av
änkepension inte annan pensionsförsäkring än tjänstepensionsförsäkring och
individuellt pensionssparkonto räknas med i årsinkomsten. Inte heller skall
kapital som betalats in till pensionsförsäkring tas med vid beräkningen.
Motionerna
Gullan Lindblad m.fl. (m) anför i motion Sf278 att beslutet att införa
inkomstprövning av änkepensionerna måste upphävas (yrkande 3). Vidare bör
omställningspensionen återgå till att gälla i tolv månader i stället för
nuvarande sex månader (yrkande 4). Ändringarna bör gälla fr.o.m. den 1 januari
1998. I yrkande 7 anges att ytterligare 900 miljoner kronor bör föras till
anslaget A 2 Efterlevandepensioner till vuxna.
I motion Sf305 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkas att riksdagen beslutar att
förkortningen av omställningspensionen från tolv till sex månader ej längre
skall gälla (yrkande 5) och att inkomstprövning av änkepensioner ej skall ske
(yrkande 6). Motionärerna anser att anslaget bör tillföras 1 079 miljoner
kronor mer än vad regeringen föreslagit till A 2 Efterlevandepensioner till
vuxna (yrkande 14).
I motionerna Sf300 (delvis) av Johan Lönnroth m.fl. (v) och Sf302 yrkande 2
av Ulla Hoffmann m.fl. (v) hemställs att anslaget A 2 Efterlevandepensioner
till vuxna tillförs 800 miljoner kronor mer än vad regeringen föreslagit. I
motion Sf302 yrkande 1 begärs ett tillkännagivande om att behovsprövningen av
änkepensionerna bör avskaffas då den är fördelningspolitiskt felaktig.
Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) anför i motion Sf292 att trots en omfattande
och berättigad kritik kvarstår inkomstprövningen av änkepensionerna.
Motionärerna säger nej till inkomstprövningen och kan inte heller acceptera
förkortningen av omställningspensionen till sex månader. I yrkande 3 (delvis)
föreslås därför att anslaget tillförs ytterligare 595 miljoner kronor utöver
vad regeringen föreslagit.
Vad gäller inkomstprövningen av änkepensionerna finns ytterligare tre
motioner. Stig Grauers och Kent Olsson (m) yrkar i motion Sf204 att riksdagen
beslutar avskaffa inkomstprövningen av folkpensionsdelen i änkepensionerna. I
motionerna Sf220 av Ingvar Eriksson och Jan-Olof Franzén (m) och Sf248 av
Elizabeth Nyström och Ulla Löfgren (m) begärs tillkännagivanden om
återställande av änkepensionerna.
I motion Sf242 av Ingbritt Irhammar och andre vice talman Görel Thurdin (c)
begärs tillkännagivanden om att hushåll med barn under 18 år inte skall beröras
av inkomstprövningen (yrkande 2) och om förlängd omställningstid till tolv
månader (yrkande 1).
Utskottets bedömning
Inkomstprövningen av änkepensionernas folkpensionsdel och förkortningen av
tiden för omställningspensionen var nödvändiga insatser för att sanera statens
finanser. Enligt utskottets mening finns det inte i dag, trots det något
positivare läget, utrymme för att fullt ut återgå till tidigare regler på detta
område. Utskottet delar emellertid regeringens bedömning att det är väsentligt
att stimulera pensionssparande. Utskottet har därför inget att erinra mot
regeringens förslag om att inkomst av annan pensionsförsäkring än
tjänstepensionsförsäkring och pensionssparkonto (IPS) undantas från
årsinkomsten vid inkomstprövningen av änkepensionen. Med inkomst av
pensionsförsäkring avses även insatt kapital som inte förfallit till betalning.
Därför bör inte heller kapital som betalats in till pensionsförsäkring ingå i
den förmögenhet som fastställs.
Utskottet har inget att erinra mot regeringens förslag till medelsanvisning.
Utskottet återkommer i avsnittet Utskottets ställningstagande och redovisar
där utskottets sammantagna överväganden och ställningstaganden.
A 3 Bostadstillägg till pensionärer
Gällande ordning
Det kommunala bostadstillägget till pensionärer ersattes fr.o.m. den 1 januari
1995 med ett statligt bostadstillägg till pensionärer (BTP). BTP regleras i
lagen (1994:308) om bostadstillägg till pensionärer.
BTP är en inkomstprövad förmån som kan utges till den som uppbär folkpension
i form av ålderspension, förtidspension eller efterlevandepension. BTP kan dock
aldrig utgå i samband med ålderspension före den månad pensionären fyller 65
år. BTP utges fr.o.m. den 1 januari i år med högst ett belopp som motsvarar 83
% av bostadskostnaden mellan 100 kr och 4 000 kr per månad. Detta maximibelopp
utges till pensionärer utan andra inkomster än folkpension samt
pensionstillskott och/eller tilläggspension till ett belopp som motsvarar ett
oreducerat pensionstillskott. För pensionärer med andra inkomster görs ett
inkomstavdrag från maximibeloppet. Inkomstavdraget grundas enbart på dessa
andra inkomster.
Då det gäller inkomst av förmögenhet beräknas denna som en schablonmässigt
bestämd procentuell andel av varje förmögenhetsslag. Vid beräkning av
förmögenhetens avkastning ökar den procentuella andelen då det gäller
förmögenhet överstigande visst belopp.
Före den 1 januari 1991 beräknades avkastningen av en - eller
tvåfamiljsfastighet, som den pensionsberättigade bodde i, enligt en i
förhållande till den pensionsberättigade mer generös metod än då det gällde
avkastning av annan förmögenhet. Före den 1 januari 1990 gjordes också
förmögenhetsberäkningen avseende förmögenhet överstigande visst belopp då det
gällde sådan fastighet på ett förmånligare sätt än beräkningen av annan
förmögenhet. Från den 1 januari 1991 beaktades vid inkomstprövningen av
bostadstilläggen till pensionärer inte längre inkomst av privatbostad. Detta
gällde oavsett om bostaden användes för permanent boende eller inte. Inte
heller beaktades skulder och skuldräntor som var hänförliga till sådana
bostäder. Motsvarande gällde privatbostadsfastighet.
Från och med den 1 april i år gäller att endast privatbostadsfastighet eller
privatbostad som permanent bebos av den pensionsberättigade skall vara
undantagen från inkomstprövningen av BTP. Detta innebär att även innehav av
fritidsfastighet kan påverka bostadstilläggets storlek. För en pensionär i
särskilt boende kan regeln medföra att bl.a. en med make gemensamt ägd bostad
tas med vid inkomstberäkningen.
Avkastning av förmögenheten beräknas till 5 % av förmögenheten upp till 60
000 kr för den som är gift och upp till 75 000 kr för annan. Överstiger
förmögenheten dessa belopp beräknas avkastningen till 15 % av det överstigande
beloppet.
Inkomstavdrag görs med 40 % av den beaktade årsinkomsten upp till ett och ett
halvt basbelopp och med 45 % av den överstigande årsinkomsten.
Särskilt bostadstillägg till pensionärer (SBTP) betalas ut som en inkomst-
utfyllnad om pensionärens inkomst sedan en skälig bostadskostnad är betald
understiger en skälig levnadsnivå. De inkomster som anses utgöra en skälig
levnadsnivå skall enligt 7 § tredje stycket lagen om bostadstillägg till
pensionärer alltid uppgå till lägst 122 % av basbeloppet för den som är ogift
och till lägst 101 % av basbeloppet för den som är gift.
Från och med den 1 april i år gäller att högsta skäliga bostadskostnad reg-
leras i lagen om bostadstillägg till pensionärer. Som skälig bostadskostnad
anses en bostadskostnad som uppgår till högst 5 200 kr i månaden.
Propositionen
Regeringen har i budgetpropositionen föreslagit att riksdagen för budgetåret
1998 till anslaget A 3 Bostadstillägg till pensionärer anvisar ett ramanslag på
9 654 miljoner kronor.
Vid beräkningen av medelsbehovet har regeringen beaktat de förslag till
regeländringar på området som föreslås i propositionen.
I propositionen anges att regeringen avser att under år 1998 se över
regelsystemet vid inkomstprövning för BTP.
Regeringen föreslår mot bakgrund av det förbättrade ekonomiska läget att
ersättningsnivån i bostadstillägget höjs från 83 % till 85 % fr.o.m. den
1 januari 1998.
Vad gäller beräkningen av årsinkomsten är det enligt regeringens mening inte
rimligt att en bostad som för den ena maken utgör permanentbostad, samtidigt
för den andra maken betraktas som fritidsfastighet. Regeringen föreslår därför
att undantaget för tillgångar i form av bostäder utökas för pensionärer som har
sin bostad i en särskild boendeform till att omfatta även permanentbostad för
dennes make. De ändrade reglerna föreslås gälla från den 1 januari 1998.
Regeringen föreslår vidare att man och kvinna som utan att vara gifta med
varandra lever tillsammans och är skrivna på samma adress skall likställas med
makar vid beräkningen av BTP om inte särskilda skäl visas för annat.
Förändringen föreslås gälla från den 1 april 1998.
Utbildningsbidrag vid arbetsmarknadsutbildning är i dag samordnat med
änkepension. Detta har medfört att det varit förmånligare att erhålla t.ex.
arbetslöshetsersättning än utbildningsbidrag för kvinnor med änkepension.
Regeringen anser därför att samordningen av utbildningsbidraget med
änkepensionen skall avskaffas (regeländring föreslagen under utgiftsområde 14
Arbetsmarknad och arbetsliv). Regeringen anser att det bör gälla samma
förutsättningar för de olika ersättningarna och föreslår därför att
utbildningsbidrag skall ingå vid beräkningen av BTP och folkpension i form av
änkepension. Förändringen föreslås träda i kraft den 1 januari 1998.
Motionerna
I motionerna Sf203 yrkande 2 och Sf278 yrkande 5 båda av Gullan Lindblad m.fl.
(m) yrkas att riksdagen beslutar att fritidsfastighet inte skall ingå vid
beräkningen av bostadstillägget. I Sf203 yrkande 1 hemställs att riksdagen
beslutar att privat pensionsförsäkring inte skall ingå i inkomsten vid
beräkningen av bostadstillägget för pensionärer. Förslagen medför ökade
kostnader varför ytterligare 115 miljoner kronor utöver vad regeringen
föreslagit bör anvisas till anslaget A 3 Bostadstillägg till pensionärer (Sf278
yrkande 8).
Enligt motionärerna i Sf294, Marianne Samuelsson m.fl. (mp), är det tveksamt
om man skall ta upp värdet av pensionärernas fritidsbostäder i
beräkningsunderlaget för bostadstillägg. För att ge pensionärer möjlighet att
behålla mindre fritidshus föreslår motionärerna att 20 miljoner kronor mer än
vad regeringen föreslagit tillförs anlaget A 3 Bostadstillägg till pensionärer
(yrkande 3 delvis).
I motion Sf292 av Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) anförs att fritidsfastighet
inte bör räknas som förmögenhet vid beräkningen av BTP. Kostnaden blir 195
miljoner kronor vilket bör anvisas under anslaget A 3 Bostadstillägg till
pensionärer (yrkande 3 delvis).
Även i motion Sf305 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkas att riksdagen
beslutar att innehav av fritidsfastighet ej skall beaktas vid fastställandet av
rätt till bostadstillägg för pensionärer (yrkande 7).
Utskottets bedömning
För att uppnå saneringsmålet för statens finanser genomfördes
besparingsåtgärder även vad gäller bostadstillägget till pensionärer. Bland
annat sänktes kompensationsgraden för bostadstillägget den 1 april i år.
Utskottet delar emellertid regeringens bedömning att det i dag, på grund av det
förbättrade ekonomiska läget, finns utrymme för att återställa ersättningsnivån
i bostadstillägget till 85 %. Enligt utskottets mening är det angeläget och
viktigt att prioritera en höjning av bostadstillägget av bl.a.
fördelningspolitiska skäl. En höjning av bostadstillägget påverkar också direkt
situationen för de pensionärer som har små ekonomiska marginaler.
Sedan den 1 april i år gäller att alla fastigheter och bostäder med undantag
för privatbostadsfastighet eller privatbostad som permanent bebos av den
pensionsberättigade tas med i inkomsten vid beräkningen av BTP. Detta innebär
att om den ena av två makar, som bor i en gemensam bostad, flyttar till ett
permanent boende i särskild boendeform så skall makarnas bostad räknas som
förmögenhet vid beräkningen av bostadstillägget, om bostaden ägs helt eller
delvis av den senare maken. Utskottet delar regeringens bedömning att detta
inte är rimligt. Utskottet har således inget att erinra mot förslaget om att
undantaget för tillgångar i form av bostäder utökas för pensionärer som har sin
bostad i särskild boendeform till att omfatta även permanentbostad för dennes
make. Det saknas, enligt utskottets mening, förutsättningar för att ytterligare
utöka undantaget till att gälla även fritidsfastigheter.
Utskottet har inte heller någon erinran mot förslagen om att samboende
pensionärer skall likställas med gifta vid beräkningen av BTP om inte skäl
visas för annat och att utbildningsbidrag som utges vid
arbetsmarknadsutbildning skall räknas in i årsinkomsten vid beräkning av BTP.
Utskottet har inget att erinra mot regeringens förslag till medelsanvisning.
Utskottet återkommer i avsnittet Utskottets ställningstagande och redovisar
där utskottets sammantagna överväganden och ställningstaganden.
Utskottets ställningstagande (utgiftsområde 11)
Tidigare har redovisats att riksdagen för budgetåret 1998 har fastställt
utgiftsramen för utgiftsområde 11 till 62 701 miljoner kronor. Med utgångspunkt
från den fastställda utgiftsramen anser utskottet att fördelningen av medel på
anslagen inom utgiftsområdet är anpassad efter de utgifter anslagen, med
hänsyn tagen till de av utskottet godtagna besparingsförslagen, har att täcka.
Med hänsyn härtill och då utskottet ovan inte har ansett sig kunna ställa sig
bakom motionsyrkanden i skilda delfrågor föreslår utskottet att riksdagen med
bifall till regeringens förslag anvisar anslag för budgetåret 1998 enligt
Utskottets förslag i bilaga 3, utgiftsområde 11. Samtliga i bilaga 4
förtecknade motionsyrkanden avstyrks.
Mot bakgrund av vad nu sagts och vad utskottet tidigare anfört i betänkandet
föreslår utskottet vidare att riksdagen dels godkänner målen inom
utgiftsområdet i enlighet med vad regeringen förordat, dels antar regeringens
förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring, med den
ändring av ikraftträdandetidpunkten och ändringen av orden ?den årliga
pensionen? till ordet ? årspensionen? som angetts ovan, dels antar regeringens
förslag till lag om ändring i lagen (1994:308) om bostadstillägg till
pensionärer.
Motioner med anknytning till utgiftsområde 11
Pension till makar
Göran Lindblad (m) begär i motion Sf225 en ändring av reglerna om pension till
äkta makar. Motionären anser att pensionen inte bör reduceras för gifta
pensionärer. Pension skall vara relaterad till intjänandet och inte variera
enbart på grund av civilstånd.
Riksdagen har i juni 1994 lagt fast principerna för det nya
ålderspensionssystemet. I det reformerade pensionssystemet föreslås att
ålderspension beräknas utifrån summan av under livet intjänad pensionsrätt
delad med ett delningstal. Vidare skall ett kompletterande premiereservsystem
med individuella peremiereservkonton skapas. Avkastningen från dessa konton
utgår enligt försäkringsmässiga grunder. Det inkomstrelaterade systemet
kompletteras med en garantipension. Lägsta garantinivå föreslås för ogift
pensionär vara 2,13 basbelopp och för gift pensionär 1,9 basbelopp. Enligt
utskottets mening bör det till våren 1998 aviserade förslaget till reformerat
pensionssystem avvaktas. Utskottet avstyrker bifall till motion Sf225.
Bostadsstöd till pensionärer
Sedan den 1 januari 1995 är bostadstillägget till pensionärer statligt. Utöver
det statliga bostadsstödet kan en kommun enligt övergångsbestämmelserna t.o.m.
år 1998 lämna kompletterande bostadstillägg som helt finansieras av respektive
kommun. Den 1 september 1997 betalades sådant stöd ut till 38 400 pensionärer.
I motion Sf227 av Eva Johansson och Carina Moberg (s) begärs ett
tillkännagivande om äldres möjlighet att få bostadstillägg i stället för
socialbidrag. Motionärerna anser att kommunerna bör ges fortsatt möjlighet att
komplettera bostadstillägget till pensionärer. Tillägget, som fullt ut
finansieras av kommunen, skulle minska gruppen äldre som behöver söka
socialbidrag.
I motion Bo203 anser Olof Johansson m.fl. (c) att kostnaden för
bostadstillägget till pensionärer bör inlemmas i pensionssystemet. Motionärerna
begär ett tillkännagivande om att regeringen bör tillsätta en utredning som ser
över frågan (yrkande 7).
Möjligheten för kommunerna att under åren 1995-1998 lämna ett kom-pletterande
bostadsstöd till pensionärer infördes enbart för att mildra effekten av de
minskningar som vissa pensionärer drabbades av vid övergången från KBT till ett
enhetligt statligt system (BTP).
Som nämnts tidigare har riksdagen i juni 1994 lagt fast riktlinjerna för ett
nytt ålderspensionssystem. Riksdagen förutsatte på grundval av
princippropositionen att ett särskilt till pensionärer riktat bostadsstöd
kommer att vara erforderligt även med det nya pensionssystemet. Detta
bostadsstöd måste emellertid anpassas till reglerna för det nya grundskyddet.
Utskottet utgår från att det i samband med utredningen av detta nya
bostadsstöd tas hänsyn till de frågor som berörs i motionerna. I
budgetpropositionen anger regeringen att en analys av pensionärernas
levnadsförhållanden kommer att prioriteras för år 1998.
Utskottet anser, med hänsyn till vad som anförts, det inte påkallat med några
tillkännagivanden och avstyrker bifall till motionerna Sf227 och Bo203 yrkande
7.
Framtida uppräkning av basbeloppet
Vad gäller beräkningen av pensionerna utifrån ett med 2 % minskat basbelopp
begärs i motion So432 av Johan Lönnroth m.fl. (v) att folkpension och ATP skall
räknas på hela basbeloppet från år 1999 (yrkande 11). Motionärerna anser att
pensionärerna tagit sin del av nedskärningarna och att landets ekonomi nu
stabiliserats. Det finns därför all anledning att återge de allmänna
pensionerna sin köpkraft. Motionärerna yrkar att höjningen skall finansieras ur
AP-fonderna (yrkande 12).
I motion Sf233 av Birgitta Gidblom (s) begärs ett tillkännagivande om en
framtida uppräkning av basbeloppet. Motionären anser att reduceringen med 2 %
successivt bör kunna minskas med 0,5 procentenheter för att förbättra för
pensionärerna.
I motion Sf269 av Erik Arthur Egervärn (c) begärs ett tillkännagivande om
beräkningen av de allmänna pensionerna. Motionären anser att det med hänsyn
till det förbättrade ekonomiska läget är dags att åter beräkna pensionerna utan
2 % avdrag och andra justeringar.
Omfattande åtgärder har krävts för att sanera statens finanser. Bland annat
beräknas sedan 1993 pensionerna utifrån 98 % av basbeloppet. De offentliga
finanserna utvecklas i dag positivt. Utskottet utgår från att regeringen, om
ekonomiska möjligheter finns, återkommer med förslag om pensionernas beräkning.
Med hänsyn till det anförda anser utskottet att någon åtgärd från riksdagens
sida inte är påkallad. Utskottet avstyrker bifall till motionerna Sf233, Sf269
samt So432 yrkandena 11 och 12.
Framtida höjning av pensionstillskottet
En höjning av pensionstillskottet föreslås också i motion So431 av Ingbritt
Irhammar och Ingrid Skeppstedt (c). I yrkande 1 begär motionärerna ett
tillkännagivande om att regeringen bör återkomma i vårpropositionen med ett
förslag om höjning av pensionstillskottet för pensionärer med låg pension.
Som utskottet tidigare uttalat har nedskärningar krävts även inom
pensionsområdet i syfte att sanera statens finanser. Detta drabbar bl.a.
pensionärer med små ekonomiska marginaler. En höjning av pensionstillskottet,
som föreslås i motion So431 liksom i den tidigare behandlade motionen Sf292
yrkande 3 (delvis), är enligt utskottets mening en av många möjliga åtgärder.
Utskottet utgår även här från att regeringen, om ekonomiska möjligheter finns,
återkommer med förslag till förbättringar för pensionärskollektivet. Utskottet,
som inte anser något tillkännagivande påkallat, avstyrker bifall till motion
So431 yrkande 1.
Beräkning av anslag för åren 1999 och 2000
I motion Sf294 begär Marianne Samuelsson m.fl. (mp) ett tillkännagivande om att
utgifterna under anslagen A 1 Ålderspensioner och A 3 Bostadstillägg till
pensionärer för budgetåren 1999 och 2000 bör, med hänsyn till Miljöpartiets
förslag till skatteväxling, beräknas till högre belopp än vad regeringen
angivit i budgetpropositionen (yrkande 4).
Det föreligger inte någon anledning för riksdagen att nu besluta om beräkning
av anslag för budgetåren 1999 och 2000. Utskottet avstyrker därför bifall till
motion Sf294 yrkande 4.
Utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn
Utgiftsområdet omfattar ett verksamhetsområde, Ekonomisk trygghet för familjer
och barn (förutom bostadsbidragen som återfinns i utgiftsområde 18 och
studiebidragen som återfinns i utgiftsområde 15). Förmånerna inom området
utgörs av anslagen A 1 Allmänna barnbidrag, A 2 Föräldraförsäkring, A 3
Underhållsstöd, A 4 Bidrag till kostnader för internationella adoptioner, A 5
Barnpensioner och A 6 Vårdbidrag för funktionshindrade barn (tidigare benämnt
Vårdbidrag till handikappade barn). Samtliga anslag inom området är ramanslag.
Riksdagen har i enlighet med regeringens förslag för budgetåret 1998
fastställt utgiftsramen för utgiftsområdet till 35 813 561 000 kr (1997/98:
FiU1, rskr. 1997/98:35).
Allmänna riktlinjer
Propositionen
I propositionen framhåller regeringen att för att underlätta för barnfamiljerna
har samhället byggt upp ett stödsystem som syftar till att ge en ekonomisk
grundtrygghet under den period de har en stor försörjningsbörda. Genom de olika
stödens utformning omfördelas resurser över livscykeln mellan familjer med och
utan barn. Det ekonomiska familjestödet är också utformat så att det
tillgodoser ett antal specifika stödbehov hos bl.a. ensamföräldrar.
För utgiftsområdet sätts upp vissa mål för vilka regeringen begär riksdagens
godkännande. Målen är formulerade som att:
- utjämna levnadsvillkoren mellan familjer med och utan barn,
- stödja föräldrars möjligheter att kombinera förvärvsarbete med
föräldraskap,
- särskilt ekonomiskt stöd lämnas till barnfamiljer i utsatta situationer.
Utskottet
Regeringens förslag till mål för utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för
familjer och barn har inte föranlett några motionsyrkanden och utskottet har
inga erinringar mot förslaget.
Utskottets samlade överväganden och ställningstaganden som rör utgiftsområde
12 redovisas nedan under rubriken Utskottets ställningstagande.
A 1 Allmänna barnbidrag
Gällande ordning
Från anslaget bekostas barnbidrag, flerbarnstillägg och förlängt barnbidrag.
Barnbidrag utges med 7 680 kr per barn och år. Flerbarnstillägg utges med 2 400
kr för det tredje barnet, 7 200 kr för det fjärde barnet och 9 000 kr för det
femte och varje ytterligare barn. Vidare gäller att flerbarnstilläggen på sikt
avskaffas genom att inga nya tillägg beviljas efter utgången av år 1995. De
familjer som före den 1 januari 1996 beviljats flerbarnstillägg får behålla
dessa tills rätten till stödet upphör enligt gällande regler. Förlängt
barnbidrag utbetalas med samma belopp som barnbidraget fr.o.m. kvartalet efter
det att barnet har fyllt 16 år om barnet studerar vid grundskola eller deltar i
viss annan motsvarande utbildning.
Propositionen
Regeringen har i budgetpropositionen föreslagit att riksdagen till anslaget A 1
Allmänna barnbidrag anvisar ett ramanslag på 17 018 miljoner kronor.
Regeringen gör den bedömningen att efter att ha avslutat en framgångsrik
budgetsanering finns det utrymme för att genom en höjning av barnbidraget
förstärka det ekonomiska stödet till barnfamiljerna. I propositionen föreslås
därför en höjning av barnbidraget och det förlängda barnbidraget fr.o.m. den 1
januari 1998 till 750 kr per barn och månad. Motsvarande höjning föreslås också
gälla studerande i gymnasieskolan (utgiftsområde 15).
Enligt regeringen har den fördelningspolitiska analysen av
saneringsprogrammet visat att flerbarnsfamiljer drabbats något hårdare än andra
familjetyper. Regeringen föreslår därför att flerbarnstilläggen återinförs
fr.o.m. den 1 januari 1998 med belopp som nu gäller för de barnfamiljer som
fortfarande på grund av övergångsbestämmelserna får sådant tillägg.
Flerbarnstillägg föreslås således lämnas med 200 kr per månad för det tredje
barnet, 600 kr per månad för det fjärde barnet och 750 kr per månad för det
femte barnet och därefter följande barn. Regeringens förslag innebär också att
de familjer som av olika skäl fått sänkt flerbarnstillägg efter den 31 december
1995 har möjlighet att på nytt söka bidraget. Vidare innebär förslaget att
flerbarnsfamiljer som fått barn under åren 1996 och 1997 kommer att omfattas av
de nya reglerna. Regeringens förslag innebär ändringar i lagarna om allmänna
barnbidrag och förlängt barnbidrag.
Utgiftsökningen inom anslaget beräknas på grund av höjningen av barnbidrag
och förlängt barnbidrag samt flerbarnstillägg till ca 2,6 miljarder kronor.
Motioner
Moderaterna
I motion Sf279 yrkande 8 av Gullan Lindblad m.fl. (m) begärs att riksdagen till
A 1 anvisar 2 300 miljoner kronor mindre än vad regeringen föreslagit. I
yrkande 1 begärs att riksdagen beslutar att barnbidrag skall utges med 7 680 kr
per barn och år. Motionärerna avvisar således regeringens förslag om höjda
barnbidrag och föreslår i stället införande av ett grundavdrag vid den
kommunala beskattningen med 10 000 kr per barn och år. Enligt motionärerna
innebär detta ett nettobidrag med 900 kr per barn och månad.
Kristdemokraterna
I motion Sf290 yrkande 2 (delvis) av Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) begärs att
riksdagen till anslaget A 1 anvisar 1 040 miljoner kronor mindre än vad
regeringen föreslagit.
I motion Sf224 yrkande 11 av Alf Svensson m.fl. (kd) begärs att riksdagen
beslutar om en höjning av barnbidraget till 700 kr per barn och månad. De
resurser som därvid frigörs i förhållande till regeringens förslag, enligt
motionärerna ca 1 040 miljoner kronor, bör överföras till den barnrelaterade
delen i bostadsbidraget. På det sättet kommer pengarna de sämst ställda
barnfamiljerna till del.
Utskottet
Den ekonomiska krisen under 1990-talet har enligt tillgängliga analyser drabbat
barnfamiljerna något hårdare än andra familjetyper. Dessa har fått bära den
tyngsta bördan när statsfinanserna sanerats. Utskottet anser det positivt att
den sanering som genomförts nu möjliggör vissa reformer som syftar till att
förstärka barnfamiljernas ekonomi. Utskottet tillstyrker därför regeringens
förslag att höja barnbidragen och att återinföra flerbarnstilläggen.
Att införa ett grundavdrag vid den kommunala beskattningen skulle enligt
utskottets uppfattning innebära att skattebasen för kommunerna minskar i inte
oväsentlig omfattning och att kommunernas redan hårt ansträngda ekonomi
ytterligare skulle försämras. Utskottet anser att det inte finns skäl att
införa ett barnrelaterat grundavdrag.
I samband med budgetbehandlingen föregående år avstyrkte utskottet ett
motionsyrkande om att sänka barnbidraget och att överföra frigjorda resurser
till bostadsbidragssystemet, bl.a. med motiveringen att detta skulle slå
alltför hårt mot många barnfamiljer. Vid en avvägning av regeringens förslag
och förslaget om en begränsad höjning av barnbidragen och överförande av
resurser till bostadsbidragssystemet anser utskottet att regeringens förslag
bäst gynnar flertalet barnfamiljer.
Utskottet har inget att erinra mot vare sig regeringens förslag till
medelsanvisning eller mot de föreslagna lagändringarna.
Utskottets samlade överväganden och ställningstaganden som rör utgiftsområde
12 redovisas nedan under rubriken Utskottets ställningstagande.
A 2 Föräldraförsäkringen
Gällande ordning
Bestämmelserna om föräldraförsäkringsförmånerna finns i 4 kap. lagen om allmän
försäkring (AFL). Rätten till havandeskapspenning regleras i 3 kap. 9 § samma
lag.
Föräldrapenning utges under 450 dagar i anslutning till barns födelse eller
adoption. När båda föräldrarna är vårdnadshavare har de rätt till hälften var
av det totala antalet ersättningsdagar. En förälder kan överlåta rätten till
föräldrapenningsdagar till den andre föräldern med undantag av 30 dagar (de
s.k. pappa- och mammamånaderna). Under 360 dagar utges fr.o.m. den 1 januari
1998 ersättning med 80 % av den sjukpenninggrundande inkomsten (SGI) (prop.
1996/97:63, bet. 1996/97:SfU12, rskr. 1996/97:273). En förutsättning härför är,
för de första 180 ersättningsdagarna, att föräldern under minst 240 dagar i
följd före barnets födelse eller den beräknade tidpunkten härför har varit
försäkrad för en sjukpenning över garantinivån och skulle ha varit det om
försäkringskassan känt till samtliga förhållanden. Ersättning utges dock alltid
lägst enligt garantinivån som är 60 kr om dagen. För resterande 90 dagar är
ersättningen lika med garantinivån.
Tillfällig föräldrapenning utges till en förälder som behöver stanna hemma
för att tillfälligt vårda sjukt barn under 12 år, i vissa fall även vid vård av
barn över 12 år. Tillfällig föräldrapenning kan också utges när barnets
ordinarie vårdare är sjuk, när förälder behöver följa med barnet till
barnavårdscentral m.m. samt vid vårdbehov som uppkommer när den andra föräldern
besöker läkare med annat barn till någon av föräldrarna. Tillfällig
föräldrapenning kan utges för 60 dagar per barn och år. Ersättning kan betalas
ut under ytterligare 60 dagar, men inte vid ordinarie vårdarens sjukdom eller
smitta. Fr.o.m. år 1995 kan föräldern överlåta sin rätt till tillfällig
föräldrapenning till en sjukpenningförsäkrad som i stället för föräldern avstår
från sitt förvärvsarbete för att vårda barnet i samband med sjukdom eller
smitta hos barnet eller dess ordinarie vårdare. Fadern har en särskild rätt
till tillfällig föräldrapenning under högst 10 dagar i samband med barns
födelse eller adoption. Fr.o.m. år 1998 är ersättningsnivån 80 % av SGI för
alla dagar med tillfällig föräldrapenning.
Föräldrapenning och tillfällig föräldrapenning kan utges på fyra nivåer, hel,
halv, tre fjärdedels och en fjärdedels.
Havandeskapspenning kan utges till blivande mödrar som under graviditetens
senare del på grund av arbetets art inte kan fortsätta i sitt vanliga arbete
och inte heller kan omplaceras. Förmånen utges tidigast fr.o.m. den sextionde
dagen och längst t.o.m. den elfte dagen före den beräknade förlossningen.
Ersättningsnivån vid havandeskapspenning är fr.o.m. år 1998 80 % av SGI.
Propositionen
Regeringen har i budgetpropositionen föreslagit att riksdagen till anslaget A 2
anvisar ett ramanslag på 14 759 miljoner kronor.
I propositionen framhålls att tillfällig föräldrapenning endast kan utges
när barnet vårdas på sjukhus eller om tillsynen av barnet är stadigvarande
ordnad inom barnomsorg. Landstinget i Stockholms län bedriver i omsorgsnämndens
regi ett övergångsboende i en s.k. mellanvårdsform för barn med stora
medicinska omvårdnadsbehov och som torde omfattas av personkretsen enligt lagen
om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS). Föräldrar till barn som
vårdas på övergångsboende kan inte få tillfällig föräldrapenning. Mot bakgrund
härav föreslår regeringen att tillfällig vård av barn i övergångsboende skall
jämställas med sjukhusvistelse och att föräldrarna därmed ges rätt att ta ut
tillfällig föräldrapenning. Förslaget föranleder en ändring i 4 kap. 10 § AFL.
Motioner
Moderaterna
I motion Sf279 yrkande 9 av Gullan Lindblad m.fl. (m) begärs att riksdagen till
A 2 anvisar 1 700 miljoner kronor mindre än vad regeringen föreslagit.
Motionärerna begär vidare ett beslut om att kompensationsnivån i
föräldraförsäkringen skall var 75 % av SGI och att riksdagen således bör riva
upp beslutet att ersättningsnivån fr.o.m. år 1998 skall vara 80 % (yrkande 2).
Föräldrapenningen bör liksom sjukpenningen beräknas på en sjukpenninggrundande
inkomst som utgör ett genomsnitt av de senaste 24 månadernas inkomster och
räknas upp med basbeloppet (yrkande 3 delvis). Vidare föreslår motionärerna att
havandeskapspenningen samordnas med sjukpenningförsäkringen fr.o.m. den
1 januari 1998 (yrkande 4). De resurser som under anslaget A 2 åtgår till
havandeskapspenning skall överföras till utgiftsområde 10 anslaget A 1
Sjukpenning och rehabilitering. I yrkande 6 begärs beslut om införande av ett
vårdnadsbidrag samt avdragsrätt för styrkta barnomsorgskostnader och i yrkande
10 begärs att riksdagen till ett nytt anslag A 7 Vårdnadsbidrag beslutar anvisa
2 400 miljoner kronor. Enligt motionärerna skapar ett vårdnadsbidrag rättvisa
mellan alla barnfamiljer och möjliggör för alla att välja den omsorg som bäst
passar den egna familjen. Även i motion So240 yrkande 16 Carl Bildt m.fl. (m)
begärs införande av ett vårdnadsbidrag och avdragsrätt för styrkta
barnomsorgskostnader.
Folkpartiet
I motion Sf306 yrkande 6 (delvis) av Barbro Westerholm m.fl. (fp) begärs att
riksdagen till A 2 anvisar 465 miljoner kronor mindre än vad regeringen
föreslagit. I yrkande 1 begärs ett tillkännagivande om att ersättningsnivån för
den s.k. mamma/pappamånaden fr.o.m. den 1 januari 1998 skall vara 90 % av SGI.
Motionärerna framhåller att kvinnor i regel har lägre lön än män. För att
stimulera männen att ta ut sin pappamånad bör denna månad ha en högre
ersättningsnivå så att den ekonomiska förlusten inte blir av den
storleksordningen att männen av ekonomiska skäl väljer att inte ta ut
pappamånaden. För att finansiera denna högre ersättningsnivå föreslår
motionärerna ett tillkännagivande om att de 90 dagar som enbart ersätts på
garantinivå slopas (yrkande 2). Även i motion A806 yrkande 21 av Lars
Leijonborg m.fl. (fp) begärs tillkännagivande om en högre ersättningsnivå för
mamma/pappamånaden.
Vänsterpartiet
I motion Sf258 av Johan Lönnroth m.fl. (v) begärs att riksdagen till A 2
anvisar 200 miljoner kronor mer än vad regeringen föreslagit. Motionärerna
anser att ett viktigt jämställdhetsmål är att männen tar ett större ansvar för
barnen. Detta borde kunna ske utan ekonomisk stimulans, men en sådan kan vara
viktig då männen oftast har högre lön än kvinnan och det av familjeekonomiska
skäl kan bli så att pappan avstår från att ta ut sin ledighet. Ersättningsnivån
för pappamånaden bör därför höjas till 90 % fr.o.m. den 1 januari 1998. I
motion So677 yrkande 4 av Johan Lönnroth m.fl. (v) begärs ett tillkännagivande
om förhöjd ersättning för pappamånaden.
Miljöpartiet
I motion Sf294 yrkande 5 (delvis) av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) begärs att
riksdagen till A 2 anvisar 220 miljoner kronor mindre än vad regeringen
föreslagit. I motion Sf293 yrkandena 8 och 9 (delvis) av Marianne Samuelsson
m.fl. (mp) begärs förslag till att ersättningsnivån i föräldraförsäkringen
under de första tolv månaderna skall vara 85 % av SGI på inkomster upp till 4,2
basbelopp samt 40 % på överskjutande inkomstdel och att det s.k. taket i
föräldraförsäkringen bör sänkas till 6,5 basbelopp. I yrkande 6 begärs förslag
till höjning av garantinivån från 60 till 180 kronor per dag samt att de 90
dagarna med ersättning enbart på garantinivå slopas.
Kristdemokraterna
I motion 290 yrkande 2 (delvis) av Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) begärs att
riksdagen till A 2 anvisar 1 600 miljoner kronor mindre än vad regeringen
föreslagit samt att den till ett nytt anslag A 7 Vårdnadsbidrag anvisar 4 000
miljoner kronor. I motion Sf224 yrkande 12 av Alf Svensson m.fl. (kd) begärs
ett tillkännagivande om bättre kontroll i föräldraförsäkringen. Motionärerna
framhåller att man under utgiftsområde 10 föreslagit en förstärkning av
försäkringskassornas administration och att man inom föräldraförsäkringen
räknar med en besparing på 500 miljoner kronor på grund av bättre underbyggda
beslut samt ökad kontroll. Vidare bör beräkningsgrunden för SGI utgöras av
snittinkomsten under de senaste två åren, och även skattepliktiga förmåner samt
semesterersättning bör ingå i beräkningsgrunden, Sf291 yrkande 4 (delvis) av
Rose-Marie Frebran m.lf. (kd). I motion Sf224 yrkande 10 av Alf Svensson m.fl.
(kd) begärs beslut om införande av ett vårdnadsbidrag som kan användas för att
betala barnomsorg eller för att möjliggöra för någon av föräldrarna att stanna
hemma. Ett sådant bidrag skapar valfrihet, ökad flexibilitet och ökad rättvisa
mellan olika barnfamiljer. Vårdnadsbidraget skall vara beskattningsbart och
avdragsgillt för styrkta kostnader upp till bidragsbeloppet. Alla föräldrar
skall vara berättigade till ett vårdnadsbidrag på 10 % av basbeloppet per månad
och barn som fyllt ett men inte tre år.
Utskottet
Moderaterna, Folkpartiet, Miljöpartiet och Kristdemokraterna begär att
riksdagen anvisar ett lägre belopp än vad regeringen föreslagit medan
Vänsterpartiet begär att riksdagen anvisar ett högre belopp. Partierna
redovisar också förslag till ändringar i fråga om anslagets användning.
Utskottet konstaterar att i princip samtliga frågor som tas upp i motionerna
tidigare åtminstone vid något tillfälle behandlats av riksdagen.
Utskottet tar först upp frågan om ersättningsnivån i föräldraförsäkringen.
Riksdagen har som framgått ovan efter förslag från regeringen beslutat om en
höjning av ersättningsnivån i bl.a. föräldraförsäkringen till 80 % fr.o.m. den
1 januari 1998. I samband med beredningen av förslaget anförde utskottet att
sänkningen av ersättningsnivån till 75 % fr.o.m. den 1 januari 1996 ingick i
det s.k. saneringsprogrammet, dvs. som ett led i strävandena att sanera statens
finanser. Utskottet ansåg att åtgärden när den genomfördes var nödvändig på
grund av den ekonomiska situation som landet då befann sig i. Enligt utskottets
mening borde emellertid en rimlig ersättningsnivå inte understiga 80 % av
förmånsgrundande inkomst. Utskottet vidhåller denna inställning. Utskottet ser
dock inga möjligheter att för närvarande genomföra ytterligare förbättringar
inom föräldraförsäkringen.
Vad därefter gäller frågan om ett system som bygger på principen om ett s.k.
brutet tak och med dess begränsade ersättning på inkomstdelar över 4,2
basbelopp har utskottet ovan under utgiftsområde 10 samt vid flera tidigare
tillfällen, senast i det ovan nämnda betänkandet 1996/97:SfU12, avstyrkt sådana
yrkanden med hänvisning till att inkomstbortfallsprincipen bör vara vägledande
i försäkringssystemen och att ett införande av ett brutet tak skulle bryta mot
denna princip. Utskottet vidhåller denna uppfattning.
Även frågan om att beräkna sjukpenninggrundande inkomst dels på ett
genomsnitt av de senaste 24 månadernas inkomster, dels med tillägg för
semesterersättning och skattepliktiga förmåner har behandlats ovan under
utgiftsområde 10. Utskottet har där avvisat sådana förslag och utskottet finner
inte skäl att inta annan ståndpunkt såvitt avser föräldraförsäkringen.
Utskottet har också under nämnda utgiftsområde avstyrkt ett motionsyrkande om
extra anslag till försäkringskassornas administration. Utskottet vill i detta
sammanhang också hänvisa till proposition 1996/97:121 Systembrister och
missbruk inom socialförsäkringssystemen. I propositionen föreslogs ett antal
olika åtgärder avsedda att förbättra försäkringskassornas utrednings- och
kontrollmöjligheter i försäkrings- och bidragsärenden. Utskottet tillstyrkte
förslagen och detta blev också riksdagens beslut (bet. 1996/97:SfU10, rskr.
1996/97:231).
Frågor om vårdnadsbidrag har tidigare behandlats av utskottet, senast i
betänkande 1996/97:SfU1. Utskottet har därvid hänvisat till att i proposition
1994/95:61 föreslogs att lagen om vårdnadsbidrag skulle upphöra att gälla vid
utgången av år 1994. Socialutskottet tillstyrkte förslaget och anförde därvid
bl.a. att införandet av ett vårdnadsbidrag var ett steg i fel riktning ur
jämställdhetssynpunkt.
Socialförsäkringsutskottet anser att det saknas anledning att frångå tidigare
uppfattning, och varken vårdnadsbidrag eller avdrag för styrkta
barnomsorgskostnader därför bör införas.
Slutligen tar utskottet upp motionsförslaget om samordning mellan
sjukförsäkringen och havandeskapspenningen. Genomförande av ett sådant förslag
skulle innebära att gravida kvinnor som av olika anledningar inte kan utföra
sina arbetsuppgifter skulle kunna komma att missgynnas i förhållande till andra
gravida kvinnor. Eftersom arbetsförmågan i dessa fall inte kan anses nedsatt på
grund av sjukdom är de inte berättigade till sjukpenning. De skulle sålunda
vara hänvisade till att använda sig av möjligheten att vara lediga med
föräldrapenning. Utskottet kan inte ställa sig bakom förslaget.
Utskottet har inget att erinra vare sig mot regeringens förslag till
medelsanvisning eller mot den föreslagna lagändringen.
Utskottets samlade överväganden och ställningstaganden som rör utgiftsområde
12 redovisas nedan under rubriken Utskottets ställningstagande.
A 3 Underhållsstöd
Gällande ordning
Underhållsstödet ersatte fr.o.m. februari 1997 bidragsförskottssystemet (inkl.
det förlängda bidragsförskottet) och det särskilda bidraget till vissa
adoptivbarn. Underhållsstöd lämnas med högst 1 173 kr per månad och barn. För
det underhållsstöd som lämnas till barnet skall den förälder som inte bor
tillsammans med barnet vara återbetalningsskyldig gentemot staten.
Återbetalningsskyldigheten är utformad som en viss procent av den
återbetalningsskyldiges årliga bruttoinkomst efter ett grundavdrag på 24 000
kr. Procentsatsen för fastställande av återbetalningsbelopp är för ett barn 10
%, för två barn 6,25 % för varje barn och för tre barn 5 % per barn. Den totala
procentsatsen ökar med 1 % för varje ytterligare barn utöver tre.
Återbetalningsskyldigheten skall omprövas årligen och fastställas utifrån
senast tillgängliga taxering efter grundavdraget på årsinkomsten med 24 000 kr.
Propositionen
Regeringen har i budgetpropositionen föreslagit att riksdagen till anslaget A 3
Underhållsstöd anvisar ett ramanslag på 2 125 661 000 kr.
I propositionen framhålls att utgiftsutvecklingen för underhållsstödet är
beroende av en mängd faktorer. De viktigaste är de återbetalningsskyldigas
inkomstutveckling, de återbetalningsskyldigas totala antal barn och antalet
separationer. Styrande för utgiftsutvecklingen är vidare underhållsstödets
nivå, storleken på de procentsatser som bestämmer återbetalningsskyldigheten
samt storleken på det grundavdrag på inkomsten som får göras innan
återbetalningsskyldigheten beräknas. RFV menar att det inte är möjligt att få
en klar bild av anslagsbelastningen förrän man kan se hur stor del av
anståndsbeloppen som kommer att betalas in och vilka ränteintäkter de ger, hur
kravverksamheten i såväl det gamla som det nya systemet fungerar och i vilken
omfattning det sker beteendeförändringar i utnyttjandet av systemet.
Vidare anförs i propositionen att i juni 1997 fanns det totalt 187 251
personer, varav ca 22 300 kvinnor, med fastställda återbetalningsbelopp enligt
lagen om underhållsstöd. Av antalet ärenden var 15 432 utlandsärenden. Vidare
uppges att av det totala antalet ärenden var 16 064 utfyllnadsärenden. Totalt
har drygt 25 % av de bidragsskyldiga fått en minskad månadsdebitering med det
nya systemet. Knappt 10 % har en oförändrad debitering och ca 65 % har fått en
ökad debitering. Av dessa har knappt 19 % fått en ökning på mer än 1 000 kronor
i månaden. I juni 1997 hade 14 975 av de bidragsskyldiga beviljats anstånd och
anståndsbeloppen motsvarar drygt 8 % av den totala debiteringen. Andelen
anstånd förväntas öka under året.
I propositionen föreslås också att beloppsgränsen över vilken den
bidragsskyldiges skattepliktiga förmögenhet skall påverka
återbetalningsbeloppet skall höjas från 800 000 till 900 000 kronor. Förslaget
föranleder en ändring i 26 § lagen om underhållsstöd.
Motioner
Folkpartiet
I motion Sf306 yrkande 6 (delvis) av Barbro Westerholm m.fl. (fp) begärs att
riksdagen till A 3 anvisar 300 miljoner kronor mindre än vad regeringen
föreslagit. Motionärerna anser att till följd av det extra anslag till
försäkringskassorna som föreslagits under utgiftsområde 10 anslag B 2 för att
öka kontrollen av fusk bedöms utgifterna för underhållsstödet kunna minskas.
Miljöpartiet
I motion Sf294 yrkande 5 (delvis) av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) begärs att
riksdagen till A 3 anslår 100 miljoner kronor mer än vad regeringen föreslagit.
Motionärerna framhåller att den nya lagen är ett steg i rätt riktning men att
en stor grupp av återbetalningsskyldiga föräldrar hårt drabbats av de nya
bestämmelserna. Motionärerna vill därför höja grundavdraget till 48 000 kr, och
man föreslår att avdrag skall kunna göras för resor vid umgänge med barn.
Kristdemokraterna
I motion Sf290 yrkande 2 (delvis) av Rose-Marie Frebran m.fl. (mp) begärs att
riksdagen till A 3 anslår 250 miljoner kronor mer än vad regeringen föreslagit.
Bristen på konsekvensanalyser av förslaget till lagen om underhållsstöd har
enligt motionärerna medfört att effekterna för de återbetalningsskyldiga inte
gick att förutse. Bl.a. anser motionärerna att grundavdraget är för lågt och
föreslår en höjning av detta till 48 000 kr. Ett sådant yrkande förs också fram
i motion Sf224 yrkande 13 av Alf Svensson m.fl. (kd).
Utskottet
Utskottet har ovan under utgiftsområde 10 avstyrkt yrkanden om extra anslag
till försäkringskassorna i syfte att öka kontrollen. Utskottet vill vidare
hänvisa till vad som ovan under anslaget A 2 Föräldraförsäkringen anförts om
riksdagens beslut med avseende på regeringens förslag i proposition 1996/97:121
Systembrister och missbruk i socialförsäkringssystemen. De i propositionen
föreslagna åtgärderna avser också lagen om underhållsstöd.
Beträffande frågan om höjt grundavdrag vill utskottet framhålla att grund-
avdragets storlek är en av de faktorer som styr utgiftsutvecklingen inom
området. Med ett lägre grundavdrag betonas också alla föräldrars ansvar att
bidra till sina barns försörjning. Utskottet anser att i avvaktan på den
utvärdering som RFV på regeringens uppdrag genomför beträffande
underhållsstödet bör inga andra åtgärder än de regeringen nu föreslår företas i
regelsystemet.
I proposition 1997/98:7 Vårdnad, boende och umgänge föreslås bl.a. att den
förälder som barnet bor hos skall ta del i de resekostnader som kan uppkomma i
samband med att barnet umgås med den andre föräldern. Resekostnadernas
fördelning skall bestämmas efter vad som är skäligt med hänsyn till
föräldrarnas ekonomiska förmåga och övriga omständigheter. Förslaget bereds för
närvarande i riksdagen.
I yttrandet 1997/98:SfU1y till finansutskottet angående utgiftsramen för
utgiftsområde 12 anförde utskottet att det enligt utskottets uppfattning
föreligger faktorer som gör det svårt att göra säkra bedömningar beträffande
utgifterna för underhållsstödet. Utskottet utgår ändå från de bedömningar som
regeringen gjort och tillstyrker regeringens förslag till medelsanvisning.
Utskottets samlade överväganden och ställningstaganden som rör utgiftsområde
12 redovisas nedan under rubriken Utskottets ställningstagande.
A 4 Bidrag till kostnader för internationella adoptioner
Propositionen
Enligt från den 1 juli 1997 gällande bestämmelser i lagen (1988:1463) om bidrag
vid adoption av utländska barn lämnas bidrag med 24 000 kronor per barn.
Bidraget administreras av Riksförsäkringsverket (RFV) och de allmänna
försäkringskassorna. Statens nämnd för internationella adoptioner (NIA) räknar
med att ca 1 000 adoptivbarn skall komma till Sverige år 1998.
Regeringen har i budgetpropositionen föreslagit att riksdagen till A 4 Bidrag
till kostnader för internationella adoptioner anvisar ett ramanslag på 24
miljoner kronor.
Motioner
I motion Sf290 yrkande 2 delvis av Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) begärs att
riksdagen till A 4 anvisar 26 miljoner kronor mer än vad regeringen föreslagit.
Motionärerna framhåller att den genomsnittliga kostnaden för en adoption i dag
är ca 91 000 kr. Bidraget till de adopterande föräldrarna täcker därför endast
drygt en fjärdedel av kostnaderna. Motionärerna föreslår en höjning av bidraget
till 50 000 kr per barn. Begäran om höjning av bidraget till 50 000 kr förs
också fram i motionerna Sf224 yrkande 14 av Alf Svensson m.fl. (kd) och Sf237
av Chatrine Pålsson och Inger Davidson (kd).
Utskottet
I samband med beredningen av proposition 1996/97:91 Internationella
adoptionsfrågor, vari bl.a. förslogs enhetliga adoptionsbidrag, behandlade
socialutskottet några motionsyrkanden om en översyn av ett ökat stöd till
personer som önskar adoptera utländska barn. Socialutskottet anförde därvid
(1996/97:SoU15) att NIA enligt sin instruktion särskilt skall följa
utvecklingen av kostnaderna för adoptioner av utländska barn. Socialutskottet
ansåg också att i nuvarande statsfinansiella läge saknas förutsättningar för en
höjning av det ekonomiska stödet till de adoptionssökande och avstyrkte
motionsyrkandena. Riksdagen följde socialutskottets förslag (rskr.
1996/97:192).
Socialförsäkringsutskottet delar socialutskottets uppfattning och har heller
inget att erinra mot regeringens förslag till medelsanvisning.
Utskottets samlade överväganden och ställningstaganden som rör utgiftsområde
12 redovisas nedan under rubriken Utskottets ställningstagande.
A 5 Barnpensioner
Propositionen
Regeringen har i budgetpropositionen föreslagit att riksdagen till anslaget A 5
Barnpensioner anvisar ett ramanslag på 291 000 000 kr. Från anslaget bekostas
barnpension från folkpensioneringen. Sådan barnpension betalas ut till barn
under 18 år vars far eller mor eller båda föräldrar har avlidit. För barn som
går i grundskola, gymnasium eller liknande kan barnpensionen förlängas och
betalas ut t.o.m. juni månad det år barnet fyller 20 år. Utöver barnpension
från detta anslag betalas barnpension från ATP ut med 30 % av den avlidnes egen
pension för det första barnet och 20 % för varje ytterligare barn. Det
sammanlagda ATP-beloppet delas sedan lika mellan barnen. Folkpension i form av
barnpension betalas ut med minst 25 % av basbeloppet sedan detta minskats med 2
%, vilket år 1997 motsvarar 8 894 kr per år. Barnet är dock garanterat en total
pension, folkpension och ATP, motsvarande 40 % av basbeloppet. För ett barn som
inte är berättigat till ATP utges således folkpension med 40 % av basbeloppet.
Utskottet
Regeringens förslag till medelsanvisning har inte föranlett några
motionsyrkanden. Utskottet har inget att erinra mot förslaget.
Utskottets samlade överväganden och ställningstaganden som rör utgiftsområde
12 redovisas nedan under rubriken Utskottets ställningstagande.
A 6 Vårdbidrag för funktionshindrade barn
Gällande ordning
Från anslaget bekostas vårdbidrag till förälder med hemmavarande barn under 16
år som är i behov av särskild tillsyn och vård. Vid bedömning av rätt till
vårdbidrag beaktas även merkostnader på grund av barnets sjukdom eller
handikapp. För barn som normalt vistas på institution eller enskilt hem genom
samhällets försorg kan, för den tid barnet vistas hemma, under vissa
förutsättningar utbetalas ferievårdbidrag. Vårdbidrag utbetalas som hel, tre
fjärdedels, halv eller en fjärdedels förmån. Vårdbidraget relateras till
basbeloppet, och hel förmån utgör 250 % av basbeloppet. Helt vårdbidrag uppgår
under år 1997 till 90 750 kr per år. Vårdbidraget är skattepliktigt och
pensionsgrundande. Viss del av vårdbidraget kan fastställas som skattefri
ersättning för merkostnader. Ersättning för merkostnader som motsvarar minst 18
% av basbeloppet kan betalas ut utöver det annars gällande maximibeloppet för
helt vårdbidrag om vård- och tillsynsbehovet för ett barn är så stort att det
räcker för att grunda rätt till helt vårdbidrag. Den del av vårdbidraget som
motsvarar merkostnader är skattefri och inte pensionsgrundande.
Propositionen
Regeringen föreslår att riksdagen till A 6 Vårdbidrag för funktionshindrade
barn anvisar ett ramanslag på 1 595 900 000 kr.
I propositionen anges att antalet vårdbidrag tenderar att öka. Orsaken kan
troligen förklaras med att regelverket utvecklats, att kännedomen om förmånen
hos föräldrarna har ökat samt att det finns fler barn som är berättigade till
förmånen, bl.a. som ett resultat av den s.k. avinstitutionaliseringen.
Regeringen föreslår vissa regeländringar av vårdbidraget. RFV har analyserat
hur utgående vårdbidrag och handikappersättningar påverkats antalsmässigt och
nivåmässigt av assistansersättningen (RFV Anser 1997:2). Efter vissa ändringar
i lagen om assistansersättning under år 1996, vilka bl.a. innebar att
assistansersättning inte utges för tid då en person vistas i förskola, skola
eller daglig verksamhet om inte särskilda skäl föreligger, har konstaterats ett
väsentligt ökat antal omprövningar men även en svag tendens till sjunkande
vårdbidragsnivåer. Enligt propositionen finns det dock en risk för att det sker
en viss överkompensation av vårdbidrag för att ge möjlighet att ersätta
merkostnader när ett barn samtidigt har beviljats assistansersättning, detta
eftersom merkostnaderna inte kan ersättas separat inom vårdbidragssystemet. I
propositionen framhålls vidare att om vårdbidrag kunde beviljas enbart när det
är fråga om merkostnader skulle bidragsnivån bättre kunna anpassas till
stödbehovet, bl.a. när barnet har beviljats assistansersättning. En sådan
ordning skulle enligt propositionen medföra en renodling av merkostnaderna och
möjliggöra ersättning för faktiska merkostnader. Regeringen föreslår mot
bakgrund härav att om vårdbidrag skall utges enbart för merkostnader bör
minimigränsen sättas vid 36 % av basbeloppet, som i dag är den nedre gränsen
för handikappersättning. Nästa nivå föreslås vara 62,5 % av basbeloppet, som
innebär samma ersättningsnivå som en fjärdedels vårdbidrag. I propositionen
framhålls vidare att när det föreligger merkostnader på grund av ett barns
funktionshinder finns också alltid ett visst behov av vård och tillsyn. Detta
behov kan dock vara tillgodosett av annat samhällsstöd såsom
assistansersättning eller förmån utanför socialförsäkringen. Det är enligt
propositionen i sådana fall som det kan bli aktuellt att söka vårdbidrag enbart
för merkostnader.
Regeringen föreslår också att vårdbidrag skall kunna utges till föräldrar för
barn som vårdas på institution längre tid än sex månader. Ersättning skall
kunna utges för högst tolv månader om föräldern i betydande omfattning
regelbundet behöver vara närvarande på institutionen som en del i behandlingen
av barnet. Slutligen föreslås att begreppet handikappad byts ut mot begreppet
funktionshindrad och begreppet psykiskt utvecklingsstörd mot begreppet
utvecklingsstörd i reglerna för vårdbidrag.
Utskottet
Vare sig regeringens förslag till medelsanvisning eller förslag till
regeländringar har föranlett några motionsyrkanden. Förslagen till
regeländringar föranleder ändringar i 9 kap. 4 och 5 §§ AFL samt 19 §
kommunalskattelagen. I 19 § kommunalskattelagen föreslås också införande av en
bestämmelse avseende ersättning som lämnas av kommuner enligt lagen (1997:000)
om kommuners ansvar för ungdomar mellan 20 och 24 år. Sist nämnda lag berör
arbetsmarknadsutskottets beredningsområde inom utgiftsområde 14 Arbetsmarknad
och arbetsliv. Denna lag behandlas av arbetsmarknadsutskottet i dess betänkande
1997/98:AU1. Då detta betänkande kommer att behandlas senare av riksdagen än
socialförsäkringsutskottets nu ifrågavarande betänkande har utskottet
överlämnat regeringens förslag till ändringar i 19 § kommunalskattelagen i sin
helhet till i arbetsmarknadsutskottet. Arbetsmarknadsutskottet har därvid
föreslagit en redaktionell ändring så att det klart framgår att vårdbidrag till
den del det inte utgör ersättning för merkostnader är skattepliktig inkomst.
Socialförsäkringsutskottet har inga erinringar med anledning av regeringens
förslag i övrigt.
Utskottets samlade överväganden och ställningstaganden som rör utgiftsområde
12 redovisas nedan under rubriken Utskottets ställningstagande.
Utskottets ställningstagande (utgiftsområde 12)
Som redovisats i det föregående har riksdagen för budgetåret 1998 fastställt
ramen för utgiftsområde 12 till 35 813 561 000 kr. Utskottet, som nu har att ta
ställning till regeringens förslag till fördelning av medlen till anslagen A1-A
6, anser att det inte finns skäl att frångå den av regeringen föreslagna
medelsfördelningen. Med hänsyn härtill och då utskottet ovan inte har ansett
sig kunna ställa sig bakom motionsyrkanden i skilda delfrågor föreslår
utskottet att riksdagen med bifall till regeringens förslag anvisar anslag för
budgetåret 1998 enligt Utskottets förslag i bilaga 3, utgiftsområde 12.
Samtliga i bilaga 4, utgiftsområde 12, förtecknade motionsyrkanden avstyrks.
Utskottet tillstyrker också att riksdagen godkänner målen inom utgiftsområdet
samt förslagen till ändringar i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag, lagen
(1986:378) om förlängt barnbidrag, lagen (1962:381) om allmän försäkring och
lagen (1996:1030) om underhållsstöd.
Motioner med anknytning till utgiftsområde 12
Familjepolitiken
Moderaterna
I motion So240 yrkandena 15 och 18 av Carl Bildt m.fl. (m) begärs
tillkännagivanden om den nuvarande och den framtida familjepolitiken. Ett
yrkande om den framtida familjepolitiken återfinns också i motion 1996/97:So639
yrkande 4 av Gullan Lindblad m.fl. (m). Inledningsvis framhålls i motionerna
att det är angeläget att de politiska besluten har en klar förankring i en
familjepolitisk grundsyn. Den politik som hittills förts har enligt
motionärerna varit olycklig för familjerna och för samhällsutvecklingen i vid
mening genom att ansvar förts från de enskilda familjerna till politiker och
den offentliga sektorns beslutsfattare. Dagens familjepolitik måste kunna möta
en ny tids verklighet och krav. I motionerna framhålls vidare att familjen är
en av samhällets viktigaste hörnstenar. Familjen skall värnas, föräldrarollen
stärkas, valfriheten respekteras och öka. Väl fungerande familjer ger trygghet
åt den enskilde och stabilitet åt samhället i stort. Mot bl.a. denna bakgrund
anser motionärerna att familjepolitiken måste byggas på följande fyra
grundpelare. Ett skattesystem som är baserat på försörjningsbörda måste
införas. Detta sker genom att skatten på arbete i form av egenavgifter och
kommunalskatt sänks och att det allmänna grundavdraget höjs. Barnomsorgen måste
förändras genom att en avdragsrätt för styrkta barnomsorgskostnader och ett
vårdnadsbidrag införs. Välfärden måste genomgå en omfattande valfrihetsreform,
innebärande bl.a. familjens rätt att själv välja barnomsorg. Familjens ansvar
och betydelse skall betonas. Föräldrarna har ett oavvisligt ansvar för barnen.
Genom de förändringar som föreslås, ett nytt grundavdrag för barn, den
lagstadgade rätten och skyddet för alternativa barnomsorgsformer, avdragsrätten
för styrkta barnomsorgskostnader och ett vårdnadsbidrag, tas enligt
motionärerna ett stort steg mot ökad rättvisa och valfrihet för barnfamiljerna.
Motionärerna anser att dessa förslag utgör en grund som man kan bygga vidare
på. Viktiga förutsättningar därvidlag är att man skall kunna leva på sin lön
och därmed minska behoven av bidrag. Det fortsatta stödet när det gäller
barnomsorgen skall ha som mål att det skall vara neutralt i förhållande till
barnomsorgsform och gå direkt till föräldrarna och inte till kommunen eller den
som tillhandahåller barnomsorgen. Det är också väsentligt för familjens
trygghet att dessa kan spara och ha tillgång till ett grundkapital.
Centerpartiet
I motion Sf213 yrkande 2 av Olof Johansson m.fl. (c) begärs ett
tillkännagivande om en utredning om ett nytt familjestöd och att regeringen bör
återkomma med förslag om ett sådant. Centerpartiet anser att stöden till
barnfamiljerna bör samordnas. För barn i förskoleåldern bör föräldraförsäkring,
barnbidrag och flerbarnstillägg slås ihop till ett samlat stöd lika för varje
barn i åldersgruppen 0-6 år. På så sätt anser motionärerna att grundtrygghet
ges under hela förskoletiden. Stödet garanterar en grundnivå varje månad och
möjlighet att disponera detta under den tid och på det sätt som passar
familjens behov, något som enligt motionärerna motsvarar dagens
föräldraförsäkring. Det ger också möjlighet att välja att vara hemma med barnen
eller att betala för barnomsorg på sätt som passar familjen bäst. Stödet ger
vidare möjlighet till konsumtion, motsvarande dagens barnbidrag. Stödet skall
vara beskattat och ge rätt till avdrag för styrkta barnomsorgskostnader. Båda
föräldrarna ges möjlighet att ta föräldraledighet, och för att stimulera detta
vill motionärerna behålla den nuvarande pappamånaden. Stödet blir rättvist och
ger stor valfrihet. För barn i åldersgrupperna 7-16 år skall nuvarande
obeskattade barnbidrag behållas.
En reformering av det familjepolitiska stödet enligt motionärernas förslag
skall kombineras med att rätten till full tjänstledighet för vård av barn
förlängs till dess barnet fyllt tre år och rätt till förkortad arbetstid till
dess barnet fyllt 8 år.
Likadana överväganden om ett samlat familjestöd i form av ett barnkonto förs
också fram i motionerna 1996/97:Sf223 yrkande 1 av Olof Johansson m.fl. (c),
Sf262 yrkande 2 av Ingbritt Irhammar och Kerstin Warnerbring (c) samt i
1996/97:So638 yrkande 1 av Ingbritt Irhammar m.fl. (c). I motion Sf262 yrkande
1 begärs dessutom ett tillkännagivande om en utvärdering av
vårdnadsbidragsreformen. Denna bör enligt motionärerna utvärderas trots att de
anser att det inte längre är möjligt att få en politisk majoritet för att
återinföra vårdnadsersättningen.
Folkpartiet
I motion 1996/97:Sf239 yrkande 8 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs ett
tillkännagivande om behovet av konsekvensanalys av vad olika beslut om
förändringar av familjepolitiken sammantaget får för konsekvenser. En sådan
analys är viktig och bör enligt motionärerna alltid genomföras.
Familjepolitiken är ett område som i synnerhet under senare år varit utsatt för
en rad olika beslut som oftast resulterat i försämringar av exempelvis
barnfamiljers ekonomi och valfrihet. Därför är det enligt motionärerna väl
motiverat med en sammanhållen konsekvensanalys av vad de olika besluten har
resulterat i för de människor som berörs. En sådan analys kan sedan ligga till
grund för att värdera kommande förändringar inom området.
Kristdemokraterna
I motion Sf224 yrkandena 8 och 9 av Alf Svensson m.fl. (kd) begärs
tillkännagivanden om rättvisa principer för stöd till barnfamiljerna och om
värdering av arbete i hemmet. Enligt motionärerna strider nuvarande stöd till
barnfamiljerna mot viktiga principer som rättvisa, valmöjligheter och god
fördelningspolitik. Kostnaden för den som själv ordnar sin barnomsorg blir
orimligt stor genom den höga inkomstbeskattningen på låga inkomster kombinerad
med inkomstrelaterade bidrag och taxor. För att motverka detta och skapa
drivkrafter för förvärvsarbete tillhandahåller stat och kommun kraftigt
subventionerad offentlig barnomsorg där sambandet mellan verkliga kostnader och
den avgift som betalas är mycket svagt. Den som på hel- eller deltid själv
velat sköta barnomsorgen eller velat ha en annan lösning har svårt att
förverkliga sin önskan. Det system som byggts upp har brister ur
fördelningspolitisk synvinkel. Barnomsorgssubventionerna går i stor
utsträckning till redan resursstarka hushåll. Föräldrapenningen är lägre ju
sämre ekonomisk situation kvinnan har innan hon får barn och omvänt högre för
redan välavlönade kvinnor. Barnbidraget utbetalas lika för alla. I motionen
framhålls vidare att hemarbetet inte värderas. Ett sådant arbete måste alltid
utföras och är viktigt inte minst ur livskvalitetssynpunkt och är dessutom
störst under perioder då barnen är små. Vård och underhåll av maskiner är en
skattebas men enligt motionärerna räknas vård och underhåll av människor inom
hemmet inte i skattesammanhang och registreras inte i den ekonomiska
statistiken. Enligt motionärerna kan en ökad insikt om detta skönjas i det nya
ålderspensionssystemet, men denna insikt borde också gälla andra reformer.
I motion 1996/97:So636 yrkande 8 av Alf Svensson m.fl. (kd) begärs ett
tillkännagivande om en översyn av familjepolitiken. Motionärerna förordar en
översyn av hela det ekonomiska stödet till barnfamiljerna, barnbidrag inklusive
flerbarnstilläggen, föräldraförsäkringen och kostnaderna för den offentliga
barnomsorgen. Ett syfte är att få ett bättre underlag för vad eventuella
förändringar i någon del av systemet leder till. Ett annat syfte bör enligt
motionärerna vara att ge föräldrar och vårdnadshavare större inflytande över
hur resurserna används.
Utskottet
Svensk familjepolitik sätter enligt utskottets uppfattning barnens bästa i
centrum och har som mål att stödja föräldrarna i uppgiften att ge barnen en god
uppväxt oavsett familjetyp. Familjepolitiken är samtidigt en del av den
generella välfärdspolitiken. Den bygger på principer om jämställdhet mellan
kvinnor och män och individuella rättigheter. Målet är att ge barnen en god
start i livet och att ge båda föräldrarna möjlighet att delta i arbetslivet och
rätt till nära och tidiga relationer till sina barn. Den svenska
familjepolitiken spänner över ett vitt område som inte bara innefattar det
ekonomiska stödet utan också bygger på respekt för barn och ungdomar som egna
sociala individer. Sverige har också kommit långt när det gäller att utveckla
det barnperspektiv som bl.a. FN:s barnkonvention ger uttryck för.
I budgetpropositionen framhålls att centrala delar av familjepolitiken är
utformade för att stödja föräldrarnas möjligheter att förvärvsarbeta. Vidare
anförs att för att underlätta för barnfamiljerna har samhället byggt upp ett
stödsystem som syftar till att ge en ekonomisk grundtrygghet under den period
de har en stor försörjningsbörda. Genom de olika stödens utformning omfördelas
resurser över livscykeln och mellan familjer med och utan barn. Det ekonomiska
familjestödet är också utformat så att det tillgodoser ett antal specifika
stödbehov hos bl.a. ensamföräldrar och hos föräldrar till funktionshindrade
barn.
De tre senaste årens sanering av statsfinanserna är enligt regeringen i och
med årets budgetproposition fullt ut genomförd. Flerbarnsfamiljer och
ensamföräldrar har enligt regeringens fördelningspolitiska analys drabbats
något hårdare av de företagna budgetåtgärderna i jämförelse med andra
familjetyper. Flera studier har analyserat barnens situation i det svenska
samhället. Rapporten Barn idag (Ds 1996:57) och en under våren 1997 genomförd
uppföljningsstudie Barnens bästa - Vår framtid har enligt regeringen visat att
barnen i Sverige till övervägande del lever under goda förhållanden. Trots
vissa försämringar i de generella stödsystemen går det i flertalet fall att
upprätthålla en bra kvalitet i basverksamheten. Det förtjänar också enligt
utskottets mening att framhållas att Riksrevisionsverket (RRV) i två rapporter
(1997:24 och 1997:7) framhållit att effektiviteten i barnbidragssystemet är hög
och att målen nås på ett tillfredsställande sätt samtidigt som läckagen av
statliga medel är små och effektiviteten i föräldraförsäkringen är
förhållandevis hög. Försäkringen uppfyller enligt RRV i huvudsak de i systemet
uppsatta målen nämligen kort- och långsiktig försörjningsförmåga, jämställdhet
mellan kvinnor och män och barnens möjligheter till kontakt med båda
föräldrarna.
Enligt utskottets mening bör den nuvarande inriktningen av familjepolitiken
bibehållas då denna erbjuder flexibla lösningar av olika familjesituationer och
främjar jämställdheten samt har en god fördelningspolitisk inriktning.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionerna 1996/97:Sf223
yrkande 1, 1996/97:Sf239 yrkande 8, 1996/97:So636 yrkande 8, 1996/97:So638
yrkande 1, 1996/97:So639 yrkande 4, So240 yrkandena 15 och 18, Sf213 yrkande 2,
Sf262 yrkande 2 och Sf224 yrkandena 8 och 9.
Utskottet avstyrker också motion Sf262 yrkande 1 om en utvärdering av
vårdnadsbidragsreformen.
Övrig motion rörande ekonomisk familjepolitik
Helena Frisk och Inger Lundberg (s) begär i motion Sf272 ett tillkännagivande
om en analys av gymnasiefamiljernas ekonomi. Enligt motionärerna har i
praktiken föräldrarna numera ansvar för sina barns försörjning till det år de
fyller 19 år. Kostnaderna för en tonåring är betydligt högre än för yngre
skolbarn. Samtidigt är samhällsstödet till tonårsfamiljernas ekonomi enligt
motionärerna mindre än till de yngre skolbarnens. Den rätt till fria måltider
som slås fast för grundskolan finns inte i den formellt frivilliga
gymnasieskolan. Enligt motionärerna ställer också allt fler gymnasieskolor krav
på egna insatser för visst skolmaterial, ibland till ganska höga belopp.
Familjer som måste inackordera barn på skolorten får ofta höga kostnader, som
inte täcks av inackorderingsbidragen. Vidare har gymnasieungdomarna inte rätt
till studiebidrag under sommarferierna. Sammantaget måste enligt motionärerna
ett långsiktigt stabilt stöd till barnfamiljerna baseras på en ingående kunskap
om köpkraften hos olika barnfamiljer. Det är därför angeläget med en mer
djupgående analys av ekonomin hos familjer med gymnasieelever i förhållande
till andra barnfamiljer.
Utskottet
Att gymnasieungdomar och tonårsbarn över huvud taget är mer kostnadskrävande än
yngre barn och att i princip alla ungdomar numera går i skola till dess de
fyller 18 eller 19 år är givet. Samtidigt kan de äldre barnen genom feriearbete
och liknande i många fall ha egna inkomster och på så sätt själva finansiera
exempelvis kläder och fritidsaktiviteter i åtminstone viss utsträckning. Vidare
kan beträffande skolmåltider noteras att utbildningsutskottet i betänkande
1997/98:UbU5 anför att enligt utskottets mening är det naturligt att
kostnadsfria måltider erbjuds elever i gymnasieskolan. Utbildningsutskottet
delar härvidlag den uppfattning som regeringen i proposition 1997/98:6
Förskoleklass och andra skollagsfrågor ger uttryck för. Utskottet anser dock i
likhet med regeringen att eftersom det är fråga om en frivillig utbildning bör
det inte lagstiftas härom. Utbildningsutskottet noterar också att regeringen
informerat om att den noga kommer att följa utvecklingen på området. Med
hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion Sf272.
Barnbidrag
I motion 1996/97:Sf254 yrkande 29 av Gullan Lindblad m.fl. (m) begärs en
utredning om ett behovsprövat barnbidrag. Motionärerna ifrågasätter om
barnfamiljer med mycket höga inkomster skall ha rätt till ett offentligt stöd
som de egentligen inte behöver, särskilt i tider då statsfinanserna är
ansträngda. Även om det finns argument mot ett behovsprövat barnbidrag anser
motionärerna att det finns skäl att utreda möjligheterna och konsekvenserna av
ett behovsprövat barnbidrag.
I motion Sf294 yrkande 7 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) begärs förslag
till höjt och beskattat barnbidrag. Av fördelningspolitiska skäl bör ett sådant
bidrag på 1 100 kronor per barn och månad införas. Detta medför att
barnfamiljer med lägst inkomst får en förstärkning av ekonomin. I motion
1996/97:Sf253 yrkande 12 av Birger Schlaug m.fl. (mp) begärs också förslag om
ett höjt och beskattat barnbidrag.
Utskottet
Det allmänna barnbidraget har under det senaste halvseklet utgjort en viktig
del i svensk generell välfärdspolitik. Barnbidrag utgår med ett belopp lika för
alla barn. Ett sådant system omfördelar resurser dels mellan familjer utan barn
och familjer med barn, dels mellan hög- och låginkomsttagare genom att skatt
betalas i relation till inkomst samtidigt som bidraget betalas ut lika för alla
barn.
RRV har som ovan nämnts i en effektivitetsrevision granskat det allmänna
barnbidraget. Sammanfattningsvis anser RRV att tre huvudsakliga mål kan
identifieras bakom barnbidragssystemet. Målen är försörjningsförmåga,
socialpolitisk målsättning samt fördelningspolitisk målsättning. Enligt RRV
indikerar granskningen en förhållandevis hög måluppfyllelse i
barnbidragssystemet. Bidraget kännetecknas av låg risk och stor väsentlighet
och har en viktig roll i svensk socialpolitik.
Utskottet anser inte att barnbidraget bör beskattas. Även detta skulle bryta
mot principen om ett barnbidrag lika för alla barn. Det skulle också öka
rundgången av pengar i systemen och därmed öka administrationen.
Utskottet avstyrker bifall till motionerna 1996/97:Sf254 yrkande 29, Sf256
och Sf294 yrkande 7.
Föräldraförsäkringen
Föräldrapenning i samband med barns födelse
I motion Sf232 av Eva Persson Sellin och Lars U Granberg (s) begärs ett
tillkännagivande om överlåtelse av föräldrapenning. Enligt motionärerna skulle
det vara av stort värde om föräldrapenningen kunde överlåtas till far- och
morföräldrar. Detta skulle ge barnets föräldrar möjlighet att gå tillbaka till
arbetslivet tidigare eller att utbilda sig samtidigt som de skulle veta att
deras barn hade en bra omsorg. Marina Pettersson och Lisbeth Staaf Igelström
(s) begär i motion Sf246 ett beslut om att den som är ensam rättslig
vårdnadshavare skall ha rätt att överlåta 195 dagar av föräldraledigheten på
närstående anhörig till barnet. Om fall förekommer där annan person än anhörig
kommer i fråga skall en prövning ske av socialnämnden.
I motion 1996/97:A820 yrkande 18 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs ett
tillkännagivande om utformningen av föräldraförsäkringen i allmänhet och den
s.k. mamma/pappamånaden i synnerhet. Ett mål för såväl familjepolitiken som
jämställdhetspolitiken är enligt motionärerna att både kvinnor och män skall
kunna vara föräldrar och ta det praktiska ansvaret för sina barn samtidigt som
de har ett arbete för sin försörjning. Det är viktigt för barnen att fäderna
utnyttjar sina möjligheter att vara föräldralediga. Enligt motionärerna kan en
ökad föräldraledighet för fäder medverka till att förändra attityder hos chefer
och arbetsledare så att de ser föräldraledigheten som något naturligt att utgå
från vid planering och organisation av arbetet. Ett annat skäl för att öka
fädernas uttag av föräldrapenning är att kvinnors möjlighet att nå jämställdhet
med männen på arbetsmarknaden är begränsad så länge det praktiska ansvaret för
hushåll och barn huvudsakligen vilar på kvinnorna. Motionärerna anser att en
kombination av morot och piska, ett villkorat stöd i form av en individuell och
högre ersatt månad i föräldraförsäkringen, är användbart i det ekonomiska
stödet till småbarnsföräldrar.
I motion So677 yrkande 3 av Johan Lönnroth m.fl. (v) begärs ett
tillkännagivande om en successiv utökning av kvoterad föräldraledighet. Enligt
motionärerna är det ett viktigt jämställdhetsmål att männen tar större ansvar
för barnen. Pappan skall ha rätt till föräldraledighet, men denna skall inte
kunna överlåtas på mamman. Därför bör den kvoterade föräldraledigheten byggas
ut. I motion 1996/97:So637 yrkande 1 av Gudrun Schyman m.fl. (v) framförs ett
likadant yrkande.
I motion Sf281 yrkande 1 av Ewa Larsson (mp) begärs att regeringen i
vårpropositionen återkommer med förslag till hur föräldraförsäkringen under en
försöksperiod kan byggas ut till två år och kvoteras mellan båda föräldrarna.
Enligt motionären borde ett genomförande av förslaget innebära att viljan att
föda barn skulle öka och barnet ges bättre förutsättningar till nära kontakt
med båda föräldrarna. Dessutom skulle det ge flera personer möjlighet att komma
in på arbetsmarknaden eftersom fler vikarier då måste anställas. I yrkande 2
begärs ett tillkännagivande om att försöket bör finansieras med medel från
Arbetsmarknadsdepartementet.
I motion So805 yrkande 3 av Thomas Julin (mp) begärs förslag på att utöka
kvoteringen av föräldraledigheten från en till tre månader. I yrkande 4 begärs
ett tillkännagivande om att rätten till föräldraledighet förlängs till 18
månader. Likadana yrkanden förs fram i motion A804 yrkandena 12 och 14 av
Barbro Johansson m.fl. (mp) och i motion 1996/97:Sf236 yrkandena 1 och 2 av
Barbro Johansson m.fl. (mp). I motionerna framhålls bl.a. att kvantitet i
umgänge är lika med kvalitet när man har små barn och att det är viktigt att
fler pappor tar aktiv del i omvårdnaden om sina barn och det dagliga
omsorgsarbetet i hemmet. I A804 yrkande 15 av Barbro Johansson m.fl. (mp)
begärs dessutom ett tillkännagivande om att de 90 dagarna i
föräldraförsäkringen med ersättning enbart på garantinivå kan omvandlas till en
ekonomisk grundtrygghet för de föräldrar som i dag får ersättning enbart på
garantinivå.
Utskottet
Föräldraförsäkringen kan sägas ha fyra huvudsakliga mål: kort- och långsiktig
försörjningsförmåga, jämställdhetspolitiska ambitioner samt målsättningen att
barnet skall få en god och nära kontakt med föräldrarna. Vad gäller
jämställdhetsmålet är föräldraförsäkringen i sig neutral men markerar också en
tydlig viljepolitisk inriktning om att främja ett mera lika beteende mellan
kvinnor och män när det gäller vård och omhändertagande av barn.
Föräldraförsäkringen har enligt utskottets uppfattning på ett avgörande sätt
bidragit till en förändring av traditionell arbetsfördelning i hemmet mellan
kvinnor och män samt gjort det möjligt att förena förvärvsarbete med
föräldraskap. Införandet av den s.k. pappamånaden var ett sätt att få fäder att
i större utsträckning utnyttja föräldraförsäkringen och markera att vården av
barnen är båda föräldrarnas ansvar.
Ovan har utskottet tillstyrkt en höjning av barnbidragen och att flerbarns-
tilläggen återinförs. Vidare har riksdagen beslutat att fr.o.m. den 1 januari
1998 höja ersättningsnivån i bl.a. föräldraförsäkringen till 80 %. Sammantaget
innebär detta ett betydande tillskott med avseende på barnfamiljernas ekonomi
men också stora utgiftsökningar inom utgiftsområdet. Redan av statsfinansiella
skäl anser utskottet att det inte finns möjlighet att höja ersättningsnivån i
föräldraförsäkringen eller att utöka antalet dagar med rätt till
föräldrapenning. Utskottet har betonat vikten av att barn får god kontakt med
båda sina föräldrar och detta gäller kanske i än högre grad under barnets
tidiga levnadsålder. Utskottet anser därför att rätten till föräldrapenning
skall vara knuten till föräldraskapet. En utökning av kvoteringen av
föräldraförsäkringen skulle möjligen vara ett sätt att öka fädernas utnyttjande
av föräldraförsäkringen. En sådan kvotering inom ramen för den nuvarande
föräldraförsäkringen skulle dock i många fall innebära en ökad belastning för
såväl mödrar som barn i de fall där fäder av olika anledningar inte kan eller
inte vill utnyttja möjligheten till ledighet. Utskottet anser därför att en
sådan kvotering nu inte bör genomföras. Även garantidagarna är kopplade till
barnens rätt att se mer av sina föräldrar. För förvärvsarbetande föräldrar
fungerar dessa dagar som en förlängning av den tid som de kan vara hemma i
samband med barnets födelse. Det är heller inte ovanligt att garantidagar
sparas för att användas under barnets uppväxt, inte minst i samband med
inskolning i barnomsorgen och i grundskolan. Utskottet anser att garantidagarna
skall finnas kvar i föräldraförsäkringen. Utskottet erinrar också om att enligt
föräldraledighetslagen har en förälder rätt till hel ledighet för vård av barn
till dess barnet är 18 månader oavsett om föräldern får föräldrapenning eller
inte. Som villkor gäller att arbetstagaren varit anställd hos arbetsgivaren
antingen de senaste sex månaderna eller sammanlagt minst tolv månader de
senaste två åren.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionerna 1996/97:Sf236,
1996/97:So637 yrkande 1, 1996/97:So677 yrkande 3, Sf232, Sf246, Sf281, So805
yrkandena 3 och 4 samt A804 yrkandena 12, 14 och 15.
Tillfällig föräldrapenning
I motion Sf279 yrkande 7 av Gullan Lindblad m.fl. (m) begärs ett
tillkännagivande om uppföljning av den tillfälliga föräldrapenningen. Enligt
motionärerna finns det signaler om att föräldrar vid egen sjukdom och för att
slippa karensdagen utnyttjar möjligheten att ta ledigt för vård av sjukt barn.
Detta kan enligt motionärerna inte accepteras, varför det är väsentligt att
regeringen och RFV mycket noga följer utvecklingen så att missbruk kan beivras.
Utskottet avstyrker bifall till motion Sf279 yrkande 7 med hänvisning till
att utskottet ovan under anslaget A 2 avstyrkt motioner med hänvisning till att
riksdagen beslutat om åtgärder avsedda att förbättra försäkringskassornas
utrednings- och kontrollmöjligheter.
Per Sundgren (v) framhåller i motion Sf282 att slopandet av de s.k.
kontaktdagarna innebar en försämring av möjligheterna till kontakter mellan
föräldrar och förskola och skola. Rätt till kontaktdagar med föräldrapenning
bör därför återinföras. Motionären begär ett tillkännagivande om det anförda.
I motion 1996/97:Sf207 av Ragnhild Pohanka (mp) framhåller motionären att
beslutet att slopa kontaktdagarna fått till konsekvens att föräldrabesöken i
skolorna minskats drastiskt. Beslutet strider dessutom mot den nya läroplanens
intentioner om en utökad samverkan mellan skolan, eleven och föräldrarna. I
yrkandena 1 och 2 begärs tillkännagivanden om att två kontaktdagar per läsår
bör återinföras för besök i skolan för barn mellan åtta och tolv år samt att
besöken skall ske under ordinarie skoldagar och inte på exempelvis
examensdagar.
Även i motion 1996/97:A707 yrkande 3 av Inger Davidson m.fl. (kd) begärs ett
tillkännagivande om att återinföra kontaktdagarna. Enligt motionärerna har få
föräldrar i dag råd att vara borta från arbetet för att besöka barnens skola. I
motion 1996/97:Sf37 yrkande 2 av Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) begärs mot
bakgrund av att kontaktdagarna slopats en alternativ lösning innebärande att
det införs en rätt att spara åtta föräldrapenningdagar per barn upp till tolv
år.
Slopandet av kontaktdagarna fr.o.m. den 1 juli 1995 gjordes i syfte att bidra
till saneringen av statens finanser. Att återinföra dessa dagar i
föräldraförsäkringen skulle innebära ytterligare utgiftsökningar inom
utgiftsområdet. Utskottet anser att utöver höjda barnbidrag och återinförda
flerbarnstillägg saknas ekonomiskt utrymme för ytterligare utgifter inom
området. Utskottet kan inte heller tillstyrka ett sparande av
föräldrapenningdagar. Dessa dagar är i första hand avsedda för yngre barn då de
är i störst behov av föräldrarna.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionerna 1996/97:Sf37
yrkande 2, 1996/97:Sf207, 1996/97:A707 yrkande 3 och Sf282.
Underhållsstöd
I motion Sf279 av Gullan Lindblad m.fl. (m) framhålls att föräldrar aldrig kan
komma från sitt försörjningsansvar. Om den underhållsskyldige inte har
tillräckliga resurser för att klara detta ansvar får hans eller hennes fall
prövas av de sociala myndigheterna på samma sätt som vid andra tillfällen när
resurser saknas för att täcka nödvändiga utgifter. Om underhållskraven gör att
den underhållsskyldige hamnar under socialbidragsnormen skall det offentliga
träda in med lån och inte med bidrag. Den underhållsskyldige föräldern betalar
själv underhållet och sätts i skuld till det offentliga. Vidare anser
motionärerna att en underhållskyldigs förbehållsbelopp inte skall baseras på
barn som kan finnas i ett nytt förhållande och som han eller hon inte är
förälder till. Även en inkomstprövning mot vårdnadshavarens inkomst bör göras.
I yrkande 5 begärs en utredning om ett reformerat underhållsstöd i enlighet med
det anförda.
I motion Sf238 yrkandena 1 och 2 av Karl-Gösta Svensson (m) begärs
tillkännagivanden om att återbetalningsskyldigheten skall fastställas med
utgångspunkt från aktuell inkomst samt att såväl underhållsstödets förskottsdel
som utfyllnadsbidraget bör bli föremål för behovsprövning.
Yrkanden om att aktuell inkomst skall ligga till grund för
återbetalningsskyldigheten förs också fram i motion Sf290 yrkande 1 av Rose-
Marie Fre-
bran m.fl. (kd) och i motion Sf273 av Magnus Johansson m.fl. (s).
Barbro Westerholm m.fl. (fp) anför i motion Sf306 beträffande
underhållsstödet att utgångspunkten bör vara föräldrarnas gemensamma ansvar för
sina barn och den gemensamma skyldigheten att sörja för barnens ekonomiska
behov. När en förälder av någon anledning inte klarar att försörja sina barn
upp till den nivå som Socialstyrelsen rekommenderar, är det enligt motionärerna
det allmännas ansvar att sörja för barnen. Stödet skall inte vara generellt
utan behovsprövat. Motionärerna förordar en modell som tar hänsyn till behoven
och där utfyllnadsbidraget fyller ut delen mellan vad föräldrarna och
eventuella styvföräldrar kan betala. Därvid skall samtliga involverades
inkomster beaktas. I yrkande 4 begärs ett tillkännagivande om ett nytt
underhållsstöd.
Ulla Hoffmann m.fl. (v) framhåller i motion Sf264 att de står bakom
grundprincipen att återbetalningsskyldigheten skall baseras på den
underhållsskyldiges inkomst. Vissa förändringar av stödet bör dock göras så att
bestämmelserna inte kränker de underhållsskyldiga och förhindrar barnen att ha
god relation med båda föräldrarna. I yrkande 1 begärs ett tillkännagivande
härom. Motionärerna menar att återbetalningsskyldighetens bestämmande utifrån
senaste taxeringen slår hårt mot exempelvis dem som därefter blivit arbetslösa.
Enligt motionärerna bör samma regler som återbetalning av stu-
diestöd tillämpas även när det gäller återbetalningsskyldighet för
underhållsstöd. Detta innebär att om inkomsten förändrats med minst 15 % skall
återbetalningsskyldigheten beräknas på aktuell inkomst. Det nuvarande systemet
leder till att många återbetalningsskyldiga inte kan betala och att ärendena
lämnas över till kronofogdemyndigheten. Motionärerna kräver också att de
återbetalningsskyldiga som fått sin inkomst fastställd efter nuvarande regler
skall få dessa belopp korrigerade i efterhand. Enligt yrkande 2 bör riksdagen
hos regeringen begära omedelbara ändringar med avseende på det anförda. Enligt
yrkande 3 begäs ett beslut om att räntekostnader skall beaktas vid
fastställande av inkomstunderlaget. I motion So678 yrkande 1 av Johan Lönnroth
m.fl. (v) begärs ett beslut om återinförande av rätt för kommunerna att ansöka
om underhållsstöd för familjehemsplacerade barn.
I motionerna Sf223 av Sinnika Bohlin m.fl. (s), Sf235 av Margareta Sandgran
(s), Sf249 av Bengt Silfverstrand (s) och Sf296 av Berndt Ekholm m.fl. (s)
begärs en utvärdering av det nya underhållsstödet. I motionerna framhålls bl.a.
att det kan finnas skäl att beräkna inkomstunderlaget på aktuell inkomst samt
vidta åtgärder för att öka inbetalningsgraden.
Utskottet
Lagen om underhållsstöd trädde i kraft den 1 februari 1997 och ersatte det
tidigare bidragsförskottssystemet och det särskilda bidraget till vissa
adoptivbarn. Syftet med det nya systemet är att genomföra besparingar genom
bl.a. en bättre kostnadskontroll och så långt möjligt eliminera de negativa
verkningar som den tidigare samordningen mellan reglerna för underhållsbidrag
och bidragsförskott innebar. Ett annat och grundläggande syfte från principiell
synpunkt är att föräldrarnas ekonomiska ansvar tydliggörs och att barnet
garanteras en rimlig försörjning. Utskottet vill redan här klargöra att
utskottet bestämt motsätter sig ett system där en boförälder, i fall där den
underhållsskyldige inte kan eller vill sörja för sitt barn eller är okänd,
skall hänvisas till att söka socialbidrag om han eller hon inte ensam kan sörja
för sitt barn. Utskottet avstyrker sålunda motionerna Sf238 yrkande 2 och Sf279
yrkande 5.
Enligt de nya bestämmelserna lämnas underhållsstöd med 1 173 kr per månad och
barn. När barnet bor växelvis hos föräldrarna utges underhållsstödet i form av
ett utfyllnadsbidrag. För det underhållsstöd som lämnas till barnet är den
förälder som inte bor tillsammans med barnet återbetalningsskyldig gentemot
staten. Återbetalningsskyldigheten är utformad som en viss procent av den
återbetalningsskyldiges årliga bruttoinkomst efter ett grund-avdrag på 24 000
kr. Procentsatsen för fastställande av återbetalningsbelopp är för ett barn 10
%, för två barn 6,25 % för varje barn och för tre barn 5 % per barn. Den totala
procentsatsen ökas med 1 % för varje ytterligare barn utöver tre.
Inkomstprövningen av återbetalningsskyldigheten är grundad på inkomst av tjänst
samt intäkt av kapital och inkomst av näringsverksamhet.
Återbetalningsskyldigheten grundas på det senaste taxeringsbeslutet och
omräknas årligen.
I betänkandet Förmån efter inkomst (SOU 1997:85) föreslås bl.a. att vid
inkomstberäkningen skall för återbetalningsskyldigheten för underhållsstöd
beaktas kvittningsgilla realisationsförluster och uppskovsavdrag vid byte av
bostad enligt de regler som finns i bostadsbidragssystemet. Förslagen bereds
för närvarande inom Regeringskansliet.
I regleringsbrevet för år 1997 fick RFV i uppdrag att vad avser
underhållsstöd utvärdera genomförandet av reformen. Uppdraget har i augusti
1997 redovisats i en delrapport, RFV anser 1997:8 Bostadsbidrag till
barnfamiljer och ungdomar respektive Underhållsstöd till barn till särlevande
föräldrar. Vidare skall RFV utvärdera effekter och resultat av de nya
bestämmelserna. Utvärderingen skall bl.a. ligga till grund för fortsatt
prognos-arbete, och redovisat underlag skall vara uppdelat på kvinnor och män.
Enligt uppgift kommer RFV att den 2 februari 1998 till Socialdepartementet
överlämna en rapport där verket kommer att peka på åtgärder som enligt verkets
uppfattning bör företas med avseende på bestämmelserna om underhållsstöd. Den 1
april 1998 kommer så en slutrapport med bl.a. statistikuppgifter.
I några motioner tas frågan om vilken inkomst som skall ligga grund för
återbetalningsskyldigheten upp. Den gällande metoden innebär att åter-
betalningsbeloppet anpassas till ändrade inkomstnivåer. När
återbetalningsbeloppet fastställs hänför sig dock inkomsterna till förhållanden
som gällde cirka två år tidigare eftersom fastställandet grundar sig på den
senaste taxeringen. Metoden kan innebära att den som efter aktuellt inkomstår
fått väsentligt minskade inkomster på grund av exempelvis arbetslöshet kan få
svårigheter att erlägga fastställt återbetalningsbelopp. I en sådan situation
kan visserligen anstånd beviljas men skulden ackumuleras och dessutom tas ränta
ut på beloppet. Inkomstunderlaget bestäms utifrån bruttolön med avdrag för vid
beskattningen medgivna avdrag i inkomstslaget tjänst såsom resor till och från
arbetet och resor i tjänsten samt med tillägg av ränteintäkter och andra
kapitalinkomster. Avdrag på grund av ränteutgifter etc. beaktas inte.
I proposition 1996/97:208 om underhållsstödet gjordes en jämförelse med
reglerna om inkomstprövning i bostadsbidraget. För bostadsbidrag tillämpas ett
system som innebär att preliminärt bostadsbidrag lämnas för högst tolv månader
efter prövning av uppskattad aktuell årsinkomst. Bidraget fastställs därefter
slutligt på grundval av de inkomstuppgifter som skattemyndigheten fastställer
vid taxeringen varefter för högt eller för lågt bostadsbidrag korrigeras. Ränta
och avgift betalas på återbetalade respektive utbetalade belopp. I systemet för
bostadsbidrag regleras förutsättningarna för inkomstprövning av ett bidrag som
lämnas av samhället till en enskild person, medan förhållandet när det gäller
underhållsstödet snarast är det motsatta. I propositionen pekades på vissa
principiella skillnader mellan systemen för bostadsbidrag och underhållsstöd.
När det gäller underhållsstöd är det inte den som ansöker om underhållsstöd var
inkomster skall beräknas. Utbetalningen av underhållsstöd påverkas inte om den
bidragsskyldige vägrar medverka vid inkomstberäkningen. Enligt propositionen ka
det bli svårt att få tillförlitliga uppgifter för en preliminär beräkning av
inkomsten och justeringarna vid en slutlig avräkning kan bli många och stora.
Riksdagen hade inga invändningar härvidlag och utskottet är av den uppfattninge
att ett system med inkomstprövning efter aktuell inkomst knappast kan införas i
underhållsstödet.
Utskottet vill vidare framhålla vikten av att regelsystemet i underhållsstödet
för inkomstberäkning är förutsebart och enkelt och att underlaget för
procentberäkningen är lätt att få fram. Föräldrar kan också välja att låta
barnet bo växelvis hos dem. I sådana fall kan endast utfyllnadsbidrag utges och
någon återbetalningsskyldighet kan inte åläggas någon. Som ovan nämnts skall RF
utvärdera bl.a. effekterna av det nya underhållsstödet. Utskottet har dock på
olika sätt erfarit att metoden att utgå från senaste taxeringen för många
inneburit svåra påfrestningar på ekonomin, framför allt gäller detta i fall där
någon blivit arbetslös efter det aktuella inkomståret. I de fall anstånd
beviljats byggs en skuld upp som på sikt kan komma att uppgå till betydande
belopp. När så inkomstförhållandena förbättras så att vederbörande ånyo kan
börja fullgöra sin återbetalningsskyldighet skall den ackumulerade skulden
betalas vilket kan få till följd att nya betalningsproblem uppstår. De beskrivn
problemen främjar enligt utskottets uppfattning inte heller den
återbetalningsskyldiges kontakter med barnet.
Socialförsäkringsministern har vid flera tillfällen under våren som svar på
frågor och vid interpellationsdebatter informerat riksdagen om sin avsikt att
pröva om det är lämpligt att i lagen om underhållsstöd införa en regel av samma
innebörd som återfinns i studiemedelssystemet. En sådan regel innebär att om
den återbetalningsskyldiges inkomst under betalningsåret kan beräknas bli
väsentligt lägre än den inkomst efter vilket återbetalningsbeloppet beräknats
får återbetalningsskyldigheten sättas ned. Enligt CSN:s regler innebär
väsentligt minskade inkomster en minskning med mer än 15 % under
betalningsåret jämfört med den inkomst som ligger till grund för årsbeloppet
som bestäms med hänsyn till senast kända taxering. Ett sådant system föreslås i
motion Sf264. Utskottet anser att införande av bestämmelser i underhållsstödet
som bygger på principer som återfinns i studiemedelssystemet i många fall
skulle få till följd att de som hårt drabbats av inkomstminskningar skulle
kunna få återbetalningsskyldigheten fastställd till ett belopp som i större
utsträckning motsvarar deras betalningsförmåga. Ett sådant system minimerar
också risken för att långsiktiga skulder byggs upp. Regeringen bör i den
kommande vårpropositionen återkomma till riksdagen med förslag i berört
avseende. Vad utskottet med anledning av motion Sf264 yrkande 2 sålunda anfört
bör som riksdagens mening ges regeringen till känna. Motionerna Sf238 yrkande
1, Sf273 och Sf290 yrkande 1 avstyrks.
Utskottet anser att i övrigt bör såväl pågående berednings- som
utredningsarbete avvaktas, och utskottet avstyrker motionerna Sf223, Sf235,
Sf249, Sf264 yrkandena 1 och 3, Sf296 och Sf306 yrkande 4.
I bidragsförskottssystemet gällde att i fall där barn var placerade i
familjehem fick ansökan om bidragsförskott göras av socialnämnden.
Bidragsförskottet betalades då ut till det kommunala organ som svarade för
vårdkostnaden. Denna möjlighet föreligger inte enligt bestämmelserna om
underhållsstöd. Frågan har inte närmare berörts i den proposition (1996/97:208)
som låg till grund för den nya lagen. I 11 § lagen om underhållsstöd anges
bl.a. att sådant stöd inte lämnas för sådan kalendermånad då barnet vårdas i
familjehem eller hem för vård eller boende inom socialtjänsten. I
författningskommentaren till 11 § anges att bestämmelserna i denna paragraf kan
sägas vara en komplettering av kriteriet i 3 § för när stöd kan utges. I de
situationer som räknas upp i 11 § har föräldern inte längre det fulla
ekonomiska ansvaret för barnet. Kommunen har tagit över det direkta ansvaret
för att barnet lever under såväl socialt som ekonomiskt tillfredsställande
förhållanden. Föräldrarna är dock enligt socialtjänstlagen skyldiga att i
skälig utsträckning delta i kommunens kostnader. Underhållsbidrag som är
fastställt enligt föräldrabalken kan uppbäras av kommunen. Mot denna bakgrund
avstyrker utskottet motion So678 yrkande 1.
Beräkning av anslag för åren 1999 och 2000
I motion Sf294 yrkande 6 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) begärs ett
tillkännagivande om beräknad fördelning på anslag inom utgiftsområde 12
Ekonomisk trygghet för familjer och barn för åren 1999 och 2000.
Det föreligger inte någon anledning för riksdagen att nu besluta om beräkning
av anslag för budgetåren 1999 och 2000. Utskottet avstyrker därför bifall till
motion Sf294 yrkande 6.
Socialavgifter
I budgetpropositionen 1997/98:1 föreslogs bl.a. ändringar i lagen (1981:691) om
socialavgifter. I övergångsbestämmelserna punkt 2 stadgas att de nya
bestämmelserna i 2 kap. 1 § tillämpas i fråga om avgiftspliktig ersättning som
betalas ut från och med den 1 januari 1999. På avgiftspliktig ersättning som
betalas ut under år 1998 är sjukförsäkringsavgiften 7,90 procent. Riksdagen har
beslutat i enlighet härmed (1997/98:FiU1, rskr. 1997/98:35). Utskottet har
uppmärksammats på att de nya bestämmelserna i 2 kap. 1 § skall tillämpas,
förutom såvitt avser sjukförsäkringsavgiften, från och med den 1 januari 1998.
Utskottet lägger i bilaga 2 fram ett lagförslag i enlighet med det anförda.
Socialförsäkringssektorn vid sidan av statsbudgeten
Till vissa delar redovisas socialförsäkringarna vid sidan av statsbudgeten.
Detta gäller försäkringen för allmän tilläggspension (ATP), försäkringen för
delpension och arbetsskadeförsäkringen. Riksdagen har fastställt utgiftstaket
för staten inklusive socialförsäkringssektorn vid sidan av statsbudgeten för år
1998 till 720 miljarder kronor. Utgifterna för socialförsäkringssektorn vid
sidan av statsbudgeten har beräknats till 132 744 miljoner kronor för
budgetåret 1998 (bet. 1997/98:FiU1). I propositionen anges att regeringen avser
att återkomma till riksdagen med förslag beträffande de i vårpropositionen
aviserade förändringarna i reglerna för beräkning av antagandepoäng i samband
med beslut om förtidspension. Detta har beaktats vid beräkningarna. Vidare
anges i propositionen att frågan om hur budgetlagen och principen om
bruttoredovisning skall tillämpas på de delar av socialförsäkringssektorn som
ligger vid sidan av statsbudgeten för närvarande bereds. Regeringen avser att
återkomma i dessa frågor i den aviserade propositionen om
socialförsäkringsadministrationen.
Allmän tilläggspension
I motion Sf239 av Agne Hansson (c) begärs ett tillkännagivande om att vård av
anhörig i hemmet skall bli kvalificerande för ATP. Motionären anser att det är
otillfredsställande att vård av anhörig i hemmet inte i dag är kvalificerande
för ATP. Det visar att samhället inte värderar vårdinsats i hemmet som ett
lönearbete vilket som helst. Motionären menar att dagens regler bör ändras i
avvaktan på att det nya pensionssystemet blir verklighet.
Riktlinjerna för det reformerade pensionssystemet lades fast av riksdagen i
juni 1994. Därefter har arbetet med att utforma systemet fortskridit. En
proposition är aviserad till våren 1998. Utskottet anser därför att några
förändringar av nu gällande regler inte bör göras. Utskottet avstyrker bifall
till motion Sf239.
Delpension
I motion Sf304 yrkande 1 av Gullan Lindblad m.fl. (m) begärs ett beslut om att
avskaffa delpensionen. Inga nya delpensioner skall beviljas i anledning av
ansökningar efter den 1 januari 1998, anser motionärerna. Motionärerna
framhåller att delpensionen inte fyller någon egentlig socialpolitisk uppgift
utan bör ses som en möjlighet till lugnare avtrappning inför den egentliga
pensionen.
Utskottet har tidigare behandlat liknande yrkanden. I samband med att
riksdagen beslöt om riktlinjer för en reformering av det allmänna
pensionssystemet ansåg såväl regeringen (prop. 1993/94:250) som riksdagen (bet.
1993/94:SfU24, rskr. 1993/94:439) att delpension inte skulle kunna nybeviljas
sedan utbetalningar börjat göras enligt det reformerade systemet fr.o.m. år
2000. Utskottet har senast i sitt betänkande 1996/97:SfU1 ansett att det inte
fanns skäl att frångå den tidigare uppfattningen i annat än vad som följde av
att pensionsutbetalningarna i det reformerade systemet skjutits upp till år
2001. Utskottet vidhåller denna sin inställning och avstyrker därför bifall
till motion Sf304 yrkande 1.
Arbetsskadeförsäkring
Från arbetsskadeförsäkringen utbetalas vid arbetsskada bl.a. egenlivräntor och
efterlevandelivräntor. Inkomstförlust till följd av bestående nedsatt
arbetsförmåga om minst en femtondel ersätts. Försäkringen finansieras genom
socialavgifter och inkomster och utgifter regleras via Arbetsskadefonden.
Med arbetsskada förstås skada till följd av olycksfall eller annan skadlig
inverkan i arbetet. Med skadlig inverkan avses inverkan av en faktor som med
hög grad av sannolikhet kan ge upphov till en sådan skada som den försäkrade
har. Skadan skall anses vara orsakad av den skadliga inverkan om övervägande
skäl talar för det.
I juni i år tillkallades en särskild utredare för att se över
arbetsskadeförsäkringen. Uppdraget skall redovisas den 30 januari 1998 och
utredaren skall bl.a.
- analysera de senaste årens förändringar i arbetsskadeförsäkringen i syfte
att se över frågan om försäkringen ger en tillfredsställande trygghet för den
som drabbas av en arbetsskada,
- se över grunderna för vad som skall betraktas som arbetsskada, i första
hand inom ramen för en offentlig försäkring,
- pröva om det finns anledning att ompröva ersättningsreglerna utifrån
principen att en skadad så långt som möjligt skall hållas ekonomiskt skadelös,
- belysa vilka effekter förslagen kan få för kvinnor respektive män,
- pröva ett alternativ till nuvarande arbetsskadeförsäkring innebärande att
arbetsmarknadens parter tar över det organisatoriska och finansiella ansvaret
för en obligatorisk tilläggsförsäkring vid arbetsskada samt
- analysera de ekonomiska effekter för såväl försäkringen som
administrationen som kan vara förenade med de olika alternativen.
Motioner
I motion So240 av Carl Bildt m.fl. (m) begärs ett tillkännagivande om
försäkring vid arbetsskada (yrkande 10). I motionen anförs att det har visat
sig att arbetsskadeförsäkringen i offentlig regi inte gett tillräckliga
incitament för enskilda arbetsgivare att förbättra arbetsförhållandena.
Motionärerna anser att det egentligen inte finns några skäl för att
arbetsskadorna skall omfattas av en offentlig försäkring. I stället bör den
nuvarande försäkringen ersättas med en obligatorisk arbetsskadeförsäkring som
tecknas av arbetsgivaren och som är fri från statlig styrning och finansiering.
Motionärerna anser emellertid att denna skyldighet inte skall omfatta
enmansföretag. För dessa får en vanlig olycksfallsförsäkring bli lösningen.
Lars Leijonborg m.fl. (fp) begär i motion Sf305 ett tillkännagivande om att
arbetsgivaren skall åläggas att teckna arbetsskadeförsäkring vid
arbetsolycksfall (yrkande 11). Motionärerna anser att arbetsgivaren i lag skall
åläggas att teckna en arbetsskadeförsäkring för arbetsolycksfall. Försäkringen
skall kunna tecknas på den privata försäkringsmarknaden och bör vara primär,
dvs. den bör överta de kostnader för arbetsolycksfall som ligger på
sjukförsäkringen.
Ingemar Josefsson och Kristina Nordström (s) begär i motion Sf280 ett
tillkännagivande om en översyn av arbetsskadebegreppet. Motionärerna önskar ett
tilläggsdirektiv till utredningen om arbetsskadebegreppet. Utredningen bör
titta på hur belastningsskador och andra arbetssjukdomar i ökad omfattning kan
ingå i begreppet, anser motionärerna.
Enligt motion A271 av Johan Lönnroth m.fl. (v) bör riksdagen besluta att
återställa arbetsskadebegreppet och bevisregeln till vad som gällde före den 1
januari 1993 (yrkande 6). Vidare begärs ett tillkännagivande om att klassa
elöverkänslighet som arbetsskada (yrkande 7). Motionärerna anser att den
skärpning i arbetsskadelagstiftningen som skedde 1993 i första hand fått
betydelse för rätten till ersättning vid belastningsskador. Detta har drabbat
främst kvinnor. Ändringen har också inneburit att arbetsgivarens incitament för
att vidta sanerande åtgärder minskat. Att klassa elöverkänslighet som
arbetsskada skulle omedelbart öka kraven på arbetsgivarna att skapa
arbetsmiljöer som förhindrar framtida skador, menar motionärerna.
I motion Sf304 av Gullan Lindblad m.fl. (m) hemställs att riksdagen beslutar
att livräntenivån i arbetsskadeförsäkringen för nytillkommande från den 1
januari 1998 skall vara 80 % (yrkande 2). I motionen anförs att detta ger
ekonomiska effekter först budgetåret 1999.
Utskottet
Som redogjorts för ovan genomförs för närvarande en omfattande översyn av
arbetsskadelagstiftningen. Utskottet anser därför att det inte nu bör ske någon
ändring av lagstiftningen.
Med hänsyn till det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna Sf280,
Sf305 yrkande 11, A271 yrkande 6 samt So240 yrkande 10.
Vad gäller yrkandet om att elöverkänslighet skall klassas som arbetsskada
varken kan eller bör utskottet ha några synpunkter på frågor som rör lagens
tillämpning i praxis. Utskottet avstyrker därför bifall till motion A271
yrkande 7.
På grund av den översyn som för närvarande genomförs av
arbetsskadelagstiftningen anser utskottet inte heller att någon ändring av
livräntenivån i dag bör genomföras. Utskottet avstyrker bifall till motion
Sf304 yrkande 2.
Beräkningar för åren 1999 och 2000
I motion Sf299 begär Marianne Samuelsson m.fl. (mp) ett tillkännagivande om att
den allmänna tilläggspensionen för budgetåren 1999 och 2000 bör, med hänsyn
till Miljöpartiets förslag om skatteväxling, beräknas till högre belopp än vad
regeringen gjort i budgetpropositionen.
Det föreligger inte någon anledning för riksdagen att besluta om
beräkningarna på detta område. Utskottet avstyrker därför bifall till motion
Sf299.
Hemställan
Utskottet hemställer
Utgiftsområde 10
1. beträffande principer för socialförsäkringarna
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Sf213 yrkandena 1 och 3-5,
1997/98:Sf243, 1997/98:Sf250, 1997/98:Sf263 yrkandena 1, 2 och 7,
1997/98:Sf293 yrkandena 1-5, 7, 8 i denna del, 9 i denna del och 10-13,
1997/98:Sf305 yrkandena 1, 2 och 10 i denna del, 1997/98:So240 yrkandena
12 och 14,
res. 1 (m)
res. 2 (c)
res. 3 (fp)
res. 4 (mp)
2. beträffande utredning m.m. av socialförsäkringssystemet
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Sf252, 1997/98:Sf305 yrkande 13,
1997/98:Fi912 yrkande 4, 1997/98:So240 yrkande 13 och 1997/98:A272 yrkande
2,
res. 5 (m, c, fp, mp, kd)
3. beträffande samverkan med handikapporganisationer
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Sf260, 1997/98:Sf283,
1997/98:Sf295 och 1997/98:So430 yrkande 4,
4. beträffande anslag inom utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid
sjukdom och handikapp
att riksdagen
a) med anledning av regeringens förslag
dels anvisar anslagen inom utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom
och handikapp för budgetåret 1998 enligt utskottets förslag i bilaga 3,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
storleken på och ändamålet med de särskilda medlen för samverkan,
b) dels med anledning av regeringens förslag och motionerna 1997/98:Sf226,
1997/98:Sf263 yrkande 5, 1997/98:Sf270 och 1997/98:So307 yrkande 6 antar
av utskottet i bilaga 2 framlagda förslag till
1. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,
2. lag om ändring i lagen (1997:313) om ändring i socialtjänstlagen
(1980:620),
3. lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763),
dels godkänner regeringens förslag till mål inom utgiftsområdet samt
gemensamt mål för samverkan inom rehabiliteringsområdet,
c) antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1991:1047) om
sjuklön,
d) avslår de motionsyrkanden som förtecknats i bilaga 4 Utgiftsområde 10,
res. 6 (fp, mp, kd)
5. beträffande anslag inom utgiftsområde 10 budgetåren 1999 och
2000
att riksdagen avslår motion 1997/98:Sf294 yrkande 2,
6. beträffande kriterier för rätt till sjukpenning m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Sf205, 1997/98:Sf297 och 1997/98:So308
yrkande 32,
res. 7 (m, fp)
res. 8 (mp)
7. beträffande sjukpenning till timanställda och sjukpenningberäkning
vid blandade inkomster
att riksdagen avslår motion 1997/98:Sf214,
res. 9 (m, kd)
8. beträffande karensdag vid flera arbetsgivare m.m.
att riksdagen avslår motion 1997/98:Sf291 yrkande 3,
res. 10 (m, fp, kd)
9. beträffande ersättningsnivån
att riksdagen avslår motion 1997/98:Sf263 yrkande 3,
res. 11 (v)
10. beträffande försäkringen mot kostnader för sjuklön
att riksdagen avslår motion 1997/98:N217 yrkande 5,
res. 12 (m, fp, kd)
11. beträffande kvinnors rehabilitering
att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:Sf240, 1997/98: Sf255 yrkande
2 och 1997/98:So305 yrkande 13 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört om kvinnors rehabilitering,
12. beträffande rehabiliteringsersättning m.m. vid
ätstörningssjukdomar
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Sf209 och 1997/98:Sf261,
res. 13 (fp, mp, kd)
13. beträffande förtidspension och arvode för politiska uppdrag
att riksdagen avslår motion 1997/98:Sf202,
res. 14 (mp, kd)
14. beträffande förtidspensionsfrågor i övrigt
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Sf201, 1997/98:Sf206 och 1997/98:Sf219,
res. 15 (m)
15. beträffande fusk och missbruk av försäkrings- och
bidragssystemen
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Sk698 yrkande 5 och 1997/98:Ju911
yrkande 7,
res. 16 (m)
res. 17 (c)
16. beträffande försäkringskassorna
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Sf218, 1997/98:Sf234, 1997/98:Sf253,
1997/98:Sf267 yrkande 2, 1997/98:Sf276, 1997/98:Sf288, 1997/98:Sf298 och
1997/98:Bo518 yrkande 6,
res. 18 (m)
res. 19 (fp)
17. beträffande vissa sjukdomar
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Sf212, 1997/98:So344 yrkande 2 och
1997/98:So346 yrkandena 6 och 7,
res. 20 (c)
res. 21 (fp)
Utgiftsområde 11
18. beträffande anslag inom utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid
ålderdom
att riksdagen
a) godkänner målen inom utgiftsområdet i enlighet med vad regeringen
förordar,
b) antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring med den
ändringen i 16 kap. 4 § att orden ?den årliga pensionen? ersätts med ordet
?årspensionen? och att ikraftträdandetidpunkten skall vara den 1 januari
1999,
2. lag om ändring i lagen (1994:308) om bostadstillägg till pensionärer,
c) med bifall till regeringens förslag anvisar anslagen inom utgiftsområde
11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom för budgetåret 1998 enligt utskottets
förslag i bilaga 3,
d) avslår de motionsyrkanden som förtecknats i bilaga 4 Utgiftsområde 11,
19. beträffande pension till makar
att riksdagen avslår motion 1997/98:Sf225,
20. beträffande bostadsstöd till pensionärer
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Sf227 och 1997/98:Bo203 yrkande 7,
res. 22 (c)
21. beträffande framtida uppräkning av basbeloppet
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Sf233, 1997/98:Sf269 samt 1997/98:So432
yrkandena 11 och 12,
22. beträffande framtida höjning av pensionstillskottet
att riksdagen avslår motion 1997/98:So431 yrkande 1,
res. 23 (m) - motiv
23. beträffande anslag inom utgiftsområde 11 budgetåren 1999 och
2000
att riksdagen avslår motion 1997/98:Sf294 yrkande 4,
Utgiftsområde 12
24. beträffande anslag inom utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för
familjer och barn
att riksdagen
a) godkänner regeringens förslag till mål inom utgiftsområdet,
b) antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag,
2. lag om ändring i lagen (1986:378) om förlängt barnbidrag,
3. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,
4. lag om ändring i lagen (1996:1350) om ändring i lagen (1996:1030) om
underhållsstöd,
c) med bifall till regeringens förslag anvisar anslagen inom utgiftsområde 12
Ekonomisk trygghet för familjer och barn för budgetåret 1998 enligt
utskottets förslag i bilaga 3,
d) avslår de motionsyrkanden som förtecknats i bilaga 4 Utgiftsområde 12,
25. beträffande familjepolitiken
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Sf223 yrkande 1, 1996/97:Sf239
yrkande 8, 1996/97:So636 yrkande 8, 1996/97:So638 yrkande 1, 1996/97:So639
yrkande 4, 1997/98:Sf213 yrkande 2, 1997/98:Sf224 yrkandena 8 och 9,
1997/98:Sf262 yrkande 2 och 1997/98:So240 yrkandena 15 och 18,
res. 24 (m)
res. 25 (fp, mp)
res. 26 (c)
res. 27 (kd)
26. beträffande utvärdering av vårdnadsbidragsreformen
att riksdagen avslår motion 1997/98:Sf262 yrkande 1,
res. 28 (c)
27. beträffande gymnasiefamiljers ekonomi
att riksdagen avslår motion 1997/98:Sf272,
28. beträffande behovsprövade barnbidrag
att riksdagen avslår motion 1996/97:Sf254 yrkande 29,
29. beträffande beskattat barnbidrag
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Sf253 yrkande 12 och 1997/98:Sf294
yrkande 7,
res. 29 (mp)
30. beträffande överlåtelse av föräldrapenning
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Sf232 och 1997/98:Sf246,
31. beträffande utformningen av föräldraförsäkringen
att riksdagen avslår motion 1996/97:A820 yrkande 18,
res. 30 (fp)
32. beträffande kvoterad föräldraledighet
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:So637 yrkande 1 och 1997/98:So677
yrkande 3,
res. 31 (v)
33. beträffande utbyggnad av föräldraförsäkringen m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Sf236, 1997/98:Sf281, 1997/98:A804
yrkandena 12, 14 och 15 samt 1997/98:So805 yrkandena 3 och 4,
res. 32 (mp)
34. beträffande uppföljning av tillfällig föräldrapenning
att riksdagen avslår motion 1997/98:Sf279 yrkande 7,
res. 33 (m)
35. beträffande kontaktdagar
att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Sf37 yrkande 2, 1996/97: Sf207,
1996/97:A707 yrkande 3 och 1997/98:Sf282,
res. 34 (mp)
36. beträffande reformerat underhållsstöd
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Sf238 yrkande 2, 1997/98: Sf279 yrkande
5 och 1997/98:Sf306 yrkande 4,
res. 35 (m)
res. 36 (fp)
37. beträffande fastställande av inkomst i underhållsstödet
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Sf264 yrkande 2 och med avslag på
motionerna 1997/98:Sf238 yrkande 1, 1997/98:Sf273 och 1997/98:Sf290
yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
38. beträffande behandling av de underhållsskyldiga
att riksdagen avslår motion 1997/98:Sf264 yrkandena 1 och 3,
res. 37 (v)
39. beträffande utvärdering av underhållsstödet
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Sf223, 1997/98:Sf235, 1997/98:Sf249 och
1997/98:Sf296,
40. beträffande underhållsstöd för familjehemsplacerade barn
att riksdagen avslår motion 1997/98:So678 yrkande 1,
res. 38 (v)
41. beträffande anslag inom utgiftsområde 12 budgetåren 1999 och
2000
att riksdagen avslår motion 1997/98:Sf294 yrkande 6,
Socialavgifter
42. beträffande socialavgifter
att riksdagen antar av utskottet i bilaga 2 framlagt förslag till lag om
ändring i lagen (1997:938) om ändring i lagen (1981:691) om
socialavgifter,
Socialförsäkringssektorn vid sidan av statsbudgeten
43. beträffande allmän tilläggspension
att riksdagen avslår motion 1997/98:Sf239,
44. beträffande delpension
att riksdagen avslår motion 1997/98:Sf304 yrkande 1,
res. 39 (m)
45. beträffande arbetsskadeförsäkring
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Sf280, 1997/98:Sf305 yrkande 11,
1997/98:A271 yrkande 6 samt 1997/98:So240 yrkande 10,
res. 40 (m)
res. 41 (fp)
res. 42 (v)
46. beträffande elöverkänslighet som arbetsskada
att riksdagen avslår motion 1997/98:A271 yrkande 7,
res. 43 (v)
47. beträffande livräntenivån
att riksdagen avslår motion 1997/98:Sf304 yrkande 2,
res. 44 (m)
48. beträffande beräkning av utgifterna för åren 1999 och 2000
att riksdagen avslår motion 1997/98:Sf299,
49. beträffande förtida uttag från ATP
att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1962:381)
om allmän försäkring.
Stockholm den 2 december 1997
På socialförsäkringsutskottets vägnar
Börje Nilsson
I beslutet har deltagit: Börje Nilsson (s), Gullan Lindblad (m), Margareta
Israelsson (s), Anita Jönsson (s), Margit Gennser (m), Lennart Klockare (s),
Ingrid Skeppstedt (c), Sven-Åke Nygårds (s), Sigge Godin (fp), Ronny Olander
(s), Ulla Hoffmann (v), Mona Berglund Nilsson (s), Ulf Kristersson (m),
Ragnhild Pohanka (mp), Rose-Marie Frebran (kd), Marina Pettersson (s) och Åke
Sundqvist (m).
Reservationer
1. Principer för socialförsäkringarna (mom. 1)
Gullan Lindblad, Margit Gennser, Ulf Kristersson och Åke Sundqvist (alla m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Principer för
socialförsäkringarna börjar med ?Såvitt gäller? och slutar med ?anfört ovan.?
bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att det är nödvändigt att i grunden förändra nuvarande
trygghetssystem. Socialförsäkringssystemet bör bygga på ett antal vägledande
principer. Bl.a. bör systemet vara robust i den meningen att det är
förutsägbart och finansiellt stabilt. Det bör vidare finnas en klar koppling
mellan avgifter och förmåner. Enligt utskottets mening bör systemet utformas så
att det är överblickbart samtidigt som det skall garantera grundläggande
trygghet och betona arbetslinjen. Utskottet anser att ett
socialförsäkringssystem bör utformas antingen som en obligatorisk försäkring
vid inkomstbortfall på grund av sjukdom, skada och arbetslöshet kombinerad med
individuella tilläggsförsäkringar eller som ett system med sparkonton. Vad nu
anförts bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande principer för socialförsäkringarna
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:So240 yrkandena 12 och 14 och med
avslag på motionerna 1997/98:Sf213 yrkandena 1 och 3-5, 1997/98:Sf243,
1997/98:Sf250, 1997/98:Sf263 yrkandena 1, 2 och 7, 1997/98:Sf293 yrkandena
1-5, 7, 8 i denna del, 9 i denna del och 10-13 och 1997/98:Sf305 yrkandena
1, 2 och 10 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
2. Principer för socialförsäkringarna (mom. 1)
Ingrid Skeppstedt (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Principer för
socialförsäkringarna börjar med ?Såvitt gäller? och slutar med ?anfört ovan.?
bort ha följande lydelse:
Utskottet anser det nuvarande trygghetssystemet är ett ?lapptäcke? som saknar
helhetsperspektiv. Enligt utskottets mening bör ett nytt trygghetssystem bygga
på principen om grundtrygghet med möjlighet att teckna egna försäkringar.
Systemet bör vara generellt, robust och lättöverskådligt. Utskottet anser
vidare att en ny arbetslivs- och ohälsorelaterad försäkring bör införas som vid
arbetslöshet, sjukdom, arbetsskada eller förtidspension ger grundtrygghet i
form av grundpenning till var och en och därutöver en inkomstrelaterad del vars
storlek är baserad på den inkomst man har som företagare eller anställd.
Försäkringen bör vidare utformas så att den stärker arbetslinjen likaväl som
rehabilitering. Enligt utskottet innebär införandet av en grundpenning i
arbetslivsförsäkringen att det inte behövs någon statlig socialbidragsnorm. Vad
utskottet anfört bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande principer för socialförsäkringarna
att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:Sf213 yrkandena 1 och 3-5 och
1997/98:Sf243 samt med avslag på motionerna 1997/98:Sf250, 1997/98:Sf263
yrkandena 1, 2 och 7, 1997/98:Sf293 yrkandena 1-5, 7, 8 i denna del, 9 i
denna del och 10-13, 1997/98:Sf305 yrkandena 1, 2 och 10 i denna del och
1997/98:So240 yrkandena 12 och 14 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
3. Principer för socialförsäkringarna (mom. 1)
Sigge Godin (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Principer för
socialförsäkringarna börjar med ?Såvitt gäller? och slutar med ?2 (delvis).?
bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att socialförsäkringarna måste reformeras. Enligt utskottet
bör det finnas tre allmänna obligatoriska försäkringar, en vid pension, en vid
sjukdom och en vid arbetslöshet. Försäkringarna skall vara fristående och ge
incitament till arbete och rehabilitering samt motverka utslagning.
Försäkringarna skall vidare vara autonoma och finansieras med avgifter och
statsbidrag. En avgiftsväxling bör ske genom att både egenavgifter och löner
höjs samtidigt som arbetsgivaravgifterna sänks. Det skall också finnas
självrisk samt ett direkt samband mellan avgifter och förmåner. Dessutom bör
förmåns- och avgiftstaken vara desamma och bestämmas så att de flesta hamnar
under taket.
Ohälsoförsäkringen bör enligt utskottets mening lämna ersättning för långa
och korta fall inklusive förtidspension med en ersättningsnivå motsvarande 80 %
av inkomsten under de senaste tolv månaderna. Vidare bör försäkringen innehålla
karens och rehabilitering bör prioriteras. Utskottet anser dessutom att
arbetsgivare bör ha ett medansvar.
Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge riksdagen till känna.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande principer för socialförsäkringarna
att riksdagen med med bifall till motion 1997/98:Sf305 yrkandena 1, 2 och 10 i
denna del och med avslag på motionerna 1997/98:Sf213 yrkandena 1 och 3-5,
1997/98:Sf243, 1997/98:Sf250, 1997/98:Sf263 yrkandena 1, 2 och 7,
1997/98:Sf293 yrkandena 1-5, 7, 8 i denna del, 9 i denna del och 10-13 och
1997/98:So240 yrkandena 12 och 14 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
4. Principer för socialförsäkringarna (mom. 1)
Ragnhild Pohanka (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Principer för
socialförsäkringarna börjar med ?Såvitt gäller? och sluta med ? 2 (delvis).?
bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening bör de statliga socialförsäkringarna huvudsakligen
bygga på grundskyddsprincipen. Alla skall garanteras en grundtrygghet när de
inte kan försörja sig själva. Det är dock inte samhällets uppgift att garantera
en hög levnadsstandard. Systemet bör enligt utskottet bygga på olika principer
för kortvariga respektive långvariga ersättningar. Den kortvariga försäkringen
bör ge ersättning under två år vid arbetslöshet, ohälsa och föräldraskap.
Försäkringarna mot ohälsa och arbetslöshet bör vidare slås ihop till en
arbetslivsförsäkring samtidigt som det är viktigt att trygghetssystemet
utformas så att det klarar förändringar i arbetslivet.
Utskottet anser vidare att regeringen bör återkomma till riksdagen med
förslag om en höjning av garantinivån i sjukförsäkringen till motsvarande 5 400
kr per månad efter sex månaders sjukdom. Vidare bör regeringen återkomma med
förslag dels om ersättningsnivåer enligt brutet tak-principen i sjuk-,
föräldra- och arbetslöshetsförsäkringarna, dels om en enhetlig taknivå i nämnda
försäkringar. Ersättningsnivåerna bör enligt utskottet vara 85 % av
inkomstbortfallet för inkomstdelar upp till 4,2 basbelopp i årsinkomst och 40 %
för inkomstdelar däröver. Det övre taket för ersättning, som bör vara detsamma
i alla försäkringar, bör ligga vid en inkomst på 6,5 basbelopp. Utskottet anser
också att regeringen bör återkomma med förslag om ett försörjningstillägg, som
bör utformas som ett förenklat socialbidrag och utges till personer utan
egentliga sociala problem men där ersättning från socialförsäkringen inte är
tillräcklig. Utskottet vill vidare ha förslag på inrättande av en gemensam
försäkring vid långvarig ohälsa och arbetslöshet med enhetliga ersättningar på
grundskyddsnivå motsvarande ca 7 200 kr per månad efter skatt för ensamstående.
Därtill kommer barntillägg och bostadstillägg. Enligt utskottets mening är det
viktigt att människans hela situation beaktas vid bedömning av
kvalifikationskrav till långvariga försäkringar och att försäkringarna -
alldeles oavsett om de slås ihop eller inte - har gemensamma regler och
ersättningsnivåer samt att de administreras från ett ställe.
Slutligen anser utskottet att frågan om alternativ användning av kostnaden
för en individs socialförsäkringsskydd i ett livsperspektiv i form av
medborgarlön bör utredas.
Vad utskottet anfört ovan bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande principer för socialförsäkringarna
att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:Sf293 yrkandena 1-5, 7, 8 i
denna del, 9 i denna del och 10-13 och 1997/98:Sf250 och med avslag på
motionerna 1997/98:Sf213 yrkandena 1 och 3-5, 1997/98:Sf243, 1997/98:Sf263
yrkandena 1, 2 och 7, 1997/98:Sf305 yrkandena 1, 2 och 10 i denna del och
1997/98:So240 yrkande 12 och 14 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
5. Utredning m.m. av socialförsäkringssystemet (mom. 2)
Gullan Lindblad (m), Margit Gennser (m), Ingrid Skeppstedt (c), Sigge Godin
(fp), Ulf Kristersson (m), Ragnhild Pohanka (mp), Rose-Marie Frebran (kd) och
Åke Sundqvist (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som som i avsnittet Principer för
socialförsäkringarna börjar med ?Utskottet behandlar? och sluta med ?och 2.?
bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att det framtida socialförsäkringssystemets utformning måste
diskuteras i grunden och att en reformering av systemet måste ske. Det finns
olika vägar att gå. Man kan förbättra och utveckla det nuvarande systemet.
Sannolikt behövs dock en mer genomgripande förändring. En viktig beståndsdel i
ett framtida system är att det inte ställer människor utanför
försäkringssystemet.
En parlamentarisk kommitté bör enligt utskottet snarast tillsättas för att nå
en bred överenskommelse om socialförsäkringssystemet. Vad nu anförts bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande utredning m.m. av socialförsäkringssystemet
att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:Sf252, 1997/98: Sf305 yrkande
13, 1997/98:So240 yrkande 13 och 1997/98:A272 yrkande 2 samt med avslag på
motion 1997/98:Fi912 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
6. Anslag inom utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp
(mom. 4)
Sigge Godin (fp), Ragnhild Pohanka (mp) och Rose-Marie Frebran (kd), som har
andra alternativ till medelsanvisning för utgiftsområdet men till följd av den
nya budgetprocessen inte i denna gemensamma reservation kan ge uttryck för
detta, anser
dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Samverkan inom
rehabiliteringsområdet börjar med ?Mot bakgrund? och slutar med ?dessa
motionsyrkanden.? bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att regeringens förslag till ökad möjlighet för kommuner,
landsting, de allmänna försäkringskassorna och länsarbetsnämnden att samverka i
syfte att förbättra rehabiliteringen är ett steg i rätt riktning. Särskilt mot
bakgrund av att regeringen så sent som våren 1997 i samband med proposition
1996/97:63 inte var beredd att med konkreta lagändringar underlätta ett mer
omfattande samarbete. Utskottet anser dock att den naturliga och självklara
utgångspunkten i alla former av rehabilitering skall vara ett organiserat
samarbete mellan kommunerna, hälso- och sjukvården, försäkringskassorna och
arbetsförmedlingarna. Erfarenheterna av FINSAM och andra liknande projekt har
på ett tydligt sätt visat att effekterna av ett organiserat samarbete har varit
mycket positiva för såväl den enskilde individen som samhället i stort i form
av minskat mänskligt lidande och minskade kostnader. Vad FINSAM-projektet också
påvisat och som också redogörs för i rapporten ?FINSAM - en slutrapport
(Finansiell samordning 1997:1) av Riksförsäkringsverket och Socialstyrelsen är
att det inte skett en omfördelning mellan sjukförsäkringen, socialbidragen och
arbetslöshetsersättningen.
Frivilliga försök till finansiell samordning på ett antal håll i landet har
tyvärr inte visat sig fungera beroende på motstånd från en eller flera av de
instanser som varit aktuella. Detta är enligt utskottet otillfredsställande och
understryker vikten av att kravet på samordning tydligt lagregleras. Utskottet,
som kan konstatera att det såvitt framgår av motionerna i fråga finns en klar
majoritet för att införa en samverkansform med finansiell samordning av det
slaget som FINSAM-modellen utgör, anser att regeringens förslag till
samverkansform även med de av utskottet ovan föreslagna förändringarna inte är
tillräckligt för att uppnå detta syfte.
Mot denna bakgrund anser utskottet att det av de föreslagna lagändringarna
måste framgå att kommunerna, landstingen, försäkringskassorna och
arbetsförmedlingarna skall samarbeta såväl organisatoriskt som finansiellt.
Utskottet vill också understryka vikten av att kostnaderna för sjukpenning
ingår i denna finansiella samordning. Av lagen bör framgå att försäkringskassan
har full beslutanderätt över sjukpenninganslaget och att medel som frigjorts
genom besparingar kan användas till såväl vård som medicinsk rehabilitering.
Sekretessfrågan vid en administrativ och finansiell samordning kan enligt
utskottets mening lösas på ett enkelt sätt genom ett fullmaktsförfarande, där
den enskilde medger att information ges från en myndighet till en annan. Enligt
utskottet torde människor i allmänhet inte neka att ge en sådan fullmakt,
eftersom det ligger i den enskildes eget intresse att erhålla en snabb
rehabilitering eller annat bistånd.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande anslag inom utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid
sjukdom och handikapp
att riksdagen
a) med anledning av regeringens förslag
dels anvisar anslagen inom utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom
och handikapp för budgetåret 1998 enligt utskottets förslag i bilaga 3,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
storleken på och ändamålet med de särskilda medlen för samverkan,
b) dels med anledning av regeringens förslag antar av utskottet i bilaga 2
framlagda förslag till
1. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,
2. lag om ändring i lagen (1997:313) om ändring i socialtjänstlagen
(1980:620),
3. lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763),
dels godkänner regeringens förslag till mål inom utgiftsområdet samt
gemensamt mål för samverkan inom rehabiliteringsområdet,
c) med bifall till motionerna 1997/98:Sf207, 1997/98:Sf263 yrkande 5,
1997/98:Sf267 yrkande 3, 1997/98:Sf291 yrkande 1, 1997/98:
Sf305 yrkande 10 (delvis), 1997/98:So230 yrkande 2, 1997/98:So240 yrkande
9 och 1997/98:So307 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört om ett mer organiserat samarbete med finansiell
samordning,
d) antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1991:1047) om
sjuklön,
e) avslår motionerna 1997/98:Sf226 och 1997/98:Sf270 samt de
motionsyrkanden i övrigt som förtecknats i bilaga 4 Utgiftsområde 10,
7. Kriterier för rätt till sjukpenning m.m. (mom. 6)
Gullan Lindblad (m), Margit Gennser (m), Sigge Godin (fp), Ulf Kristersson (m)
och Åke Sundqvist (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Kriterier för rätt till
sjukpenning och förtidspension m.m. börjar med ?Frågan om? och slutar med
?motion Sf205.? bort ha följande lydelse:
Enligt riksdagens beslut med anledning av regeringens proposition 1996/97:28
innebär steg 5 i den s.k. steg för steg-modellen att försäkringskassan skall
bedöma om den försäkrade kan klara ett annat arbete som normalt finns på
arbetsmarknaden. Detta innebär att t.ex. en egenföretagare som är lantbrukare
och som inte kan fortsätta sitt arbete på grund av förslitningsskador eller
astma får vända sig till arbetsförmedlingen för att få ett nytt arbete. Om ett
sådant inte finns riskerar han eller hon att bli arbetslös. En allmän och
sammanhållen arbetslöshetsförsäkring införs fr.o.m. den 1 januari 1998. Enligt
den nya lagen, som omfattar även företagare, gäller att företagares
arbetslöshet skall avgöras utifrån en samlad bedömning av om den personliga
verksamheten har upphört. Vidare införs en möjlighet att låta företag vara
vilande. Trots denna förbättring kan en företagare få svårigheter att erhålla
arbetslöshetsersättning. Problemet kan dock enligt utskottets mening lätt
undanröjas genom att prövningen enligt steg 5 slopas för egenföretagare.
Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag härom. Detta bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande kriterier för rätt till sjukpenning m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sf205 och med avslag på motionerna
1997/98:Sf297 och 1997/98:So308 yrkande 32 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
8. Kriterier för rätt till sjukpenning m.m. (mom. 6)
Ragnhild Pohanka (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Kriterier för rätt till
sjukpenning och förtidspension m.m. börjar med ?Vad gäller? och slutar med
?yrkande 32.? bort ha följande lydelse:
Genom införandet av de nya kriterierna för rätt till bl.a. sjukpenning har
utrymmet för annat än medicinska skäl minskat. Utskottet anser dock att enbart
medicinsk bedömning vid prövning av rätt till sjukpenning är otillräcklig. Det
bör finnas möjlighet att göra en helhetsbedömning av arbetsförmågan. Detta bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande kriterier för rätt till sjukpenning m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:So308 yrkande 32 och med avslag på
motionerna 1997/98:Sf205 och 1997/98:Sf297 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
9. Sjukpenning till timanställda och sjukpenningberäkning vid blandade
inkomster (mom. 7)
Gullan Lindblad (m), Margit Gennser (m), Ulf Kristersson (m), Rose-Marie
Frebran (kd) och Åke Sundqvist (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Sjukpenning till
timanställda och sjukpenningberäkning vid blandade inkomster börjar med ?Vad
först? och slutar med ?och 2.? bort ha följande lydelse:
En person med timanställning kan bl.a. på grund av de s.k.
timsjukpenningreglerna ha problem att få sjukpenning under de första 28 dagarna
av sjukperioden. Inte heller utges sjuklön eftersom personen inte anses ha
tillträtt en anställning. Enligt utskottets mening skall en person med
anknytning till arbetsmarknaden ha rätt till ersättning vid sjukdom.
Anställningsformen får inte innebära ett åsidosättande av denna rätt. Utskottet
anser således att regeringen snarast bör återkomma till riksdagen med förslag
innebärande att även timanställda ges rätt till sjukpenning under
arbetsgivarperioden.
I motion Sf214 redovisas ett fall där den försäkrade arbetar både som
anställd och som egen företagare och där reglerna i AFL leder till alltför låg
ersättning, inte minst i förhållande till inbetalda avgifter. Detta problem kan
uppstå på grund av att dagens sjukpenningregler har som huvudsaklig
utgångspunkt att den försäkrade har löneinkomster. Med hänsyn till att allt
fler personer har inkomster från såväl företagande som anställningar och olika
uppdrag är det enligt utskottets mening viktigt att reglerna för
sjukpenningberäkningen vid blandade inkomster ändras. Regeringen bör återkomma
till riksdagen med förslag härom.
Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande sjukpenning till timanställda och sjukpenningberäkning vid
blandade inkomster
att riksdagen med med bifall till motion 1997/98:Sf214 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
10. Karensdag vid flera arbetsgivare m.m. (mom. 8)
Gullan Lindblad (m), Margit Gennser (m), Sigge Godin (fp), Ulf Kristersson (m),
Rose-Marie Frebran (kd) och Åke Sundqvist (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Karensdag vid fler
arbetsgivare m.m. börjar med ?Liknande yrkanden? och slutar med ?yrkande 3.?
bort ha följande lydelse:
Många anställda missgynnas enligt utskottets mening av de nuvarande
karensdagsreglerna. Det gäller t.ex. arbetstagare som har mer än en
arbetsgivare. En sådan person kan i dag drabbas av fler karensdagar vid varje
sjuktillfälle. Detsamma gäller dem med deltids- eller skiftarbete samt
timanställda. Utskottet anser att regeringen bör återkomma till riksdagen med
förslag till regeländringar. Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:
8. beträffande karensdag vid flera arbetsgivare m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sf291 yrkande 3 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
11. Ersättningsnivån (mom. 9)
Ulla Hoffmann (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Ersättningsnivån börjar
med ?Utskottet konstaterar? och slutar med ?yrkande 3.? bort ha följande
lydelse:
Utskottet anser att ersättningsnivån i sjuk- och föräldraförsäkringen skall
vara 90 %. Som ett första steg bör dock nivån höjas till 85 % fr.o.m. den
1 januari 1999. Regeringen bör återkomma med förslag härom. Detta bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:
9. beträffande ersättningsnivån
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sf263 yrkande 3 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
12. Försäkringen mot kostnader för sjuklön (mom. 10)
Gullan Lindblad (m), Margit Gennser (m), Sigge Godin (fp), Ulf Kristersson (m),
Rose-Marie Frebran (kd) och Åke Sundqvist (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Försäkringen mot
kostnader för sjuklön börjar med ?Som redan? och slutar med ?det anförda.? bort
ha följande lydelse:
Utskottet anser att det förhållandet att sjuklöneperioden förkortas till 14
dagar fr.o.m. den 1 april 1998 underlättar för de små företagen. Enligt
utskottets mening finns det ändå anledning att göra förbättringar för denna
grupp. För att ytterligare hjälpa de små företagen anser utskottet att
försäkringen mot kostnader för sjuklön bör förbättras och framför allt göras
billigare. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:
10. beträffande försäkringen mot kostnader för sjuklön
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:N217 yrkande 5 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
13. Rehabiliteringsersättning m.m. vid ätstörningssjukdomar (mom. 12)
Sigge Godin (fp), Ragnhild Pohanka (mp) och Rose-Marie Frebran (kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet
Rehabiliteringsersättning m.m. vid ätstörningssjukdomar börjar med ?Utskottet
har? och slutar med ?och Sf209.? bort ha följande lydelse:
Anorexi och andra ätstörningar är ett stort och växande tonårsproblem som
kräver nya och utvecklade behandlingsmetoder. Uppskattningsvis rör det sig om
200-300 barn som drabbas i landet per år. Tidigare har patienterna vårdats på
sjukhus under långa perioder. Ett projekt vid Sundsvalls sjukhus har visat att
man når bättre resultat om patienten vårdas hemma samtidigt som någon förälder
finns till hands och hjälper honom eller henne att successivt börja äta igen. I
detta skede har patienten och familjen bl.a. regelbunden poliklinisk kontakt.
Tillfällig föräldrapenning utges till dess barnet fyllt 16 år men inte
därefter. Föräldrar till anorexipatienter över 16 år har därför ofta stora
ekonomiska svårigheter till följd av inkomstbortfall. Utskottet anser att
föräldrar som deltar i behandlingen av barn med anorexia nervosa och andra
ätstörningar bör ges rätt till ersättning vid närståendevård. Regeringen bör
återkomma till riksdagen med förslag härom. Detta bör ges regeringen till
känna.
dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:
12. beträffande rehabiliteringsersättning m.m. vid ätstörningssjukdomar
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sf209 och med avslag på motion
1997/98:Sf261 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
14. Förtidspension och arvode för politiska uppdrag (mom. 13)
Ragnhild Pohanka (mp) och Rose-Marie Frebran (kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Förtidspension och
arvode för politiska uppdrag börjar med ?Utskottet har? och slutar med ?motion
Sf202.? bort ha följande lydelse:
Många människor är politiskt förtroendevalda och utför som fritidspolitiker
ett viktigt samhällsarbete. Personer med sjukbidrag eller förtidspension som
uppbär arvode från politiska uppdrag som överstiger för närvarande 8 700 kr per
år får dock sin pension minskad på ett oproportionerligt sätt på grund av detta
arvode. Genom att arvodena för politiska uppdrag varierar från kommun till
kommun kan förtidspensionerade i kommuner med låga ersättningar delta i
samtliga fullmäktigemöten medan förtidspensionerade i en kommun med högre
ersättning kan tvingas att avstå från möten. Detta är enligt utskottets mening
inte rimligt ur demokratisk synpunkt. Utskottet anser att reglerna bör ändras
och att detta bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:
13. beträffande förtidspension och arvode för politiska uppdrag
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sf202 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
15. Förtidspensionsfrågor i övrigt (mom. 14)
Gullan Lindblad, Margit Gennser, Ulf Kristersson och Åke Sundqvist (alla m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Förtidspensionsfrågor i
övrigt börjar med ?Utskottet anser? och slutar med ?och Sf201.? bort ha
följande lydelse:
Utskottet anser att det måste ifrågasättas om det är rätt att ge en dömd
person förtidspension under vistelse i fängelse eller vid rättspsykiatrisk
klinik. Enligt utskottets mening måste det betecknas som cyniskt att man redan
under fängelsetiden bedömer att någon inte kan försörja sig under normala
förhållanden. Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag att beslut om
förtidspension inte skall få fattas under tid som fängelsetid eller
rättspsykiatrisk vårdtid löper.
Vidare anser utskottet att tillämpningen av reglerna för halvt sjukbidrag bör
göras mer flexibla. Att arbeta fyra timmar varje dag passar inte alla. En del
vill arbeta fem timmar en dag och tre timmar dagen därpå. Detta bör vara
möjligt. Utskottet anser att man bör utgå från arbetsmängden och inte från den
faktiska arbetstiden. Reglerna bör enligt utskottet ses över.
Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:
14. beträffande förtidspensionsfrågor i övrigt
att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:Sf201, 1997/98:Sf206 och med
avslag på motion 1997/98:Sf219 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
16. Fusk och missbruk av försäkrings- och bidragssystemen (mom. 15)
Gullan Lindblad, Margit Gennser, Ulf Kristersson och Åke Sundqvist (alla m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Fusk och missbruk av
försäkrings- och bidragssystemen börjar med ?Som redovisats? och slutar med ?i
fråga.? bort ha följande lydelse:
Utskottet har i tidigare sammanhang (bet. 1993/94:SfU2) uttalat bl.a. att det
är viktigt att åtgärder vidtas mot den som medvetet missbrukar försäkrings- och
bidragssystemen och att detta är nödvändigt inte minst för att allmänheten
skall ha ett fortsatt förtroende för de gemensamma systemen. Utskottet ansåg
det värdefullt om regeringen lät göra en kartläggning av i vilken omfattning
det förekommer fusk med förmåner och bidrag av social karaktär och, beroende på
vad kartläggningen utvisade, föreslå åtgärder för att komma till rätta med
bidragfusk. Detta gavs regeringen till känna. Riksrevisionsverket har därefter
gjort en sådan kartläggning, och i en rapport till regeringen bedömt att
effekterna av fusk, överutnyttjande och systembrister totalt uppgår till mellan
5 och 7 miljarder kronor årligen. Efter beslut av riksdagen (bet.
1996/97:SfU10, rskr. 1996/97:231) har försäkringskassan sedan den 1 oktober
1997 fått förbättrade utrednings- och kontrollmöjligheter.
När det gäller medlemmar i kriminella mc-gäng har frågan om hur de får sin
försörjning ställts många gånger och i olika sammanhang. Utskottet anser att
det är hög tid att en kartläggning görs för att utröna hur man skall kunna
hindra medlemmar i dessa mc-gäng från att missbruka välfärdssystemet. Riksdagen
bör därför begära att regeringen gör en sådan kartläggning. Detta bör ges
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:
15. beträffande fusk och missbruk av försäkrings- och bidragssystemen
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Ju911 yrkande 7 och med avslag på
motion 1997/98:Sk698 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
17. Fusk och missbruk av försäkrings- och bidragssystemen (mom. 15)
Ingrid Skeppstedt (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Fusk och missbruk av
försäkrings- och bidragssystemen börjar med ?Som redovisats? och slutar med ?i
fråga.? bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att bidragsfusk och fusk inom försäkringssystemen är ett hot
mot välfärdspolitiken och ambitionerna att uppnå en rättvis fördelning. En ökad
samkörning av register bör användas som ett medel för att motverka fusk. Det
måste enligt utskottet ankomma på regeringen att med samma iver som när det
gäller bekämpningen av skattefusk bekämpa fusket inom de olika
försäkringssystemen. Alla myndigheter och organisationer som har ansvar för
olika försäkringssystem bör åläggas att uppvisa vilken strategi man har för att
kunna ställa personer rättsligt till svars för brott mot reglerna. Detta bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:
15. beträffande fusk och missbruk av försäkrings- och bidragssystemen
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sk698 yrkande 5 och med avslag på
motion 1997/98:Ju911 yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
18. Försäkringskassorna (mom. 16)
Gullan Lindblad, Margit Gennser, Ulf Kristersson och Åke Sundqvist (alla m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Försäkringskassorna
börjar med ?Utskottet har? och slutar med ?det anförda.? bort ha följande
lydelse:
Med tanke på de svårigheter som försäkringskassorna har för närvarande anser
utskottet att det finns anledning att ifrågasätta alltför stora besparingar på
socialförsäkringsadministrationen. Utskottet befarar att alltför kraftiga
resursminskningar leder till både längre handläggningstider och sämre service.
Risken är således stor att besparingarna drabbar enskilda försäkrade. Även
personalens möjligheter att fullgöra sitt viktiga arbete med rehabilitering och
förebyggande insatser riskerar att försämras. Moderaterna har i motion
1997/98:Sf277 yrkande 8 föreslagit att Riksförsäkringsverket skall erhålla
ytterligare 200 miljoner kronor för att användas bl.a. till
försäkringskassornas administration. Utskottet delar denna uppfattning och
anser på de skäl som framförs av Moderaterna och i de nu behandlade motionerna
att försäkringskassorna bör få ytterligare resurser. Detta bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:
16. beträffande försäkringskassorna
att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:Sf218, 1997/98: Sf253 och
1997/98:Bo518 yrkande 6 och med anledning av motionerna 1997/98:Sf234,
1997/98:Sf276, 1997/98:Sf288 och 1997/98:Sf298 samt med avslag på motion
1997/98:Sf267 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
19. Försäkringskassorna (mom. 16)
Sigge Godin (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Försäkringskassorna
börjar med ?Utskottet har? och slutar med ?det anförda.? bort ha följande
lydelse:
Utskottet anser att situationen för försäkringskassorna är mycket
problematisk. Prognoserna visar att anslaget för budgetåret 1997 kommer att
överskridas med 260 miljoner kronor. Överskridandet överstiger i så fall den
medgivna anslagskrediten med 40 miljoner kronor. Utgångsläget inför år 1998 är
därmed mycket besvärligt, vilket kommer att få konsekvenser för
försäkringskassornas arbete med socialförsäkringarna. Ytterligare
personalneddragningar kommer att innebära försämringar i kvalitet, service och
tillgänglighet. Rättssäkerheten kan därmed hotas. Mot bakgrund härav anser
utskottet att regeringen bör utse en kommitté med uppgift att göra en översyn
av försäkringskassornas ekonomi utifrån rättssäkerhetsaspekten.
dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:
16. beträffande försäkringskassorna
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sf267 yrkande 2 och med avslag på
motionerna 1997/98:Sf218, 1997/98:Sf234, 1997/98:Sf253, 1997/98:Sf276,
1997/98:Sf288, 1997/98:Sf298 och 1997/98:Bo518 yrkande 6 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
20. Vissa sjukdomar (mom. 17)
Ingrid Skeppstedt (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Övriga frågor börjar
med ?I fråga? och slutar med ?yrkande 2.? bort ha följande lydelse:
Personer med symtom relaterade till kvicksilverförgiftning från amalgam bör
enligt utskottets mening få sin amalgamsanering utförd inom ramen för
högkostnadsskyddet i sjukvården i stället för inom tandvårdsförsäkringen.
Eftersom en sådan sanering är både fysiskt och psykiskt påfrestande orkar
personerna i fråga ofta inte med att få den utförd inom den föreskrivna perio-
den om ett år.
Utskottet anser vidare att kvicksilverförgiftning måste erkännas som sjukdom.
De som drabbats härav kan då få behandling med minskad sjukskrivning som följd.
Vad utskottet anfört bör regeringen som sin mening ge riksdagen till känna.
dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse:
17. beträffande vissa sjukdomar
att riksdagen med bifall till av motion 1997/98:So346 yrkandena 6 och 7 och med
avslag på motionerna 1997/98:Sf212 och 1997/98: So344 yrkande 2 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
21. Vissa sjukdomar (mom. 17)
Sigge Godin (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Övriga frågor börjar
med ?Som nämnts? och slutar med ?yrkande 2.? bort ha följande lydelse:
Fibromyalgi är en mjukdelsreumatisk sjukdom som drabbar ca 2 % av
befolkningen. I Sverige finns 150 000-200 000 fibromyalgisjuka. Personer med
fibromyalgi upplever sig vara i händerna på vårdpersonal och försäkringskassans
handläggare. Försäkringskassornas bedömningar varierar stort. Vissa
försäkringskassor accepterar diagnosen medan andra har en helt motsatt
uppfattning. Utskottet anser att Riksförsäkringsverket bör tillse att
försäkringskassorna får en gemensam syn på diagnosen fibromyalgi. Detta bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse:
17. beträffande vissa sjukdomar
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:So344 yrkande 2 och med avslag på
motionerna 1997/98:Sf212 och 1997/98:So346 yrkandena 6 och 7 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
22. Bostadsstöd till pensionärer (mom. 20)
Ingrid Skeppstedt (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Bostadsstöd till
pensionärer börjar med ?Som nämnts? och slutar med ?Bo203 yrkande 7.? bort ha
följande lydelse:
Utskottet anser att bostadstillägget för pensionärer i själva verket är en
del av pensionssystemet varför kostnaden också borde inlemmas i detta system.
Det bör övervägas om en sådan förändring kan komma till stånd. Regeringen bör
av detta skäl tillsätta en utredning som ser över frågan. Detta bör ges
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 20 bort ha följande lydelse:
20. beträffande bostadsstöd till pensionärer
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Bo203 yrkande 7 och med avslag på
motion 1997/98:Sf227 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
23. Framtida höjning av pensionstillskottet (mom. 22, motiveringen)
Gullan Lindblad, Margit Gennser, Ulf Kristersson och Åke Sundqvist (alla m)
anser att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Framtida höjning av
pensionstillskottet börjar med ?Som utskottet? och slutar med ?So431 yrkande
1.? bort ha följande lydelse:
Saneringen av statens finanser har drabbat pensionärerna hårt. Många
pensionärer lever i dag med mycket små marginaler. Utskottet anser emellertid
att andra former för förbättringar än en höjning av pensionstillskottet, som
föreslås i motion So431, bör väljas. En förändring av pensionstillskottet kan
medföra oacceptabla följdverkningar för genomförandet av pensionsreformen.
Utskottet avstyrker därför bifall till motion So431 yrkande 1.
24. Familjepolitiken (mom. 25)
Gullan Lindblad, Margit Gennser, Ulf Kristersson och Åke Sundqvist (alla m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Familjepolitiken börjar
med ?Svensk familjepolitik? och slutar med ?yrkandena 8 och 9.? bort ha
följande lydelse:
Utskottet delar den grundläggande och principiella syn på familjepolitiken
som förs fram i motionerna So240 och So639. Den politik som i dag förs präglas
av en kollektivistisk familjesyn innebärande att familjen ses mer som en
hushållsenhet och inte som samhällets viktigaste gemenskap. Denna politiska
utgångspunkt är att det offentliga skall ha en avgörande kontroll över
familjens viktiga beslut och val. Familjen har i dag enligt utskottets mening
en lika viktig roll som i det historiska perspektivet. Väl fungerande familjer
ger trygghet åt den enskilde och stabilitet åt samhället i stort. Kärnfamiljen
är viktig liksom äktenskapet och andra familjebildningar och samlevnadsformer
som, bygger på frivillighet. Familjepolitiken bör bl.a. mot denna bakgrund
bygga på principer om grundavdrag för barn i skattelagstiftningen, en
lagstadgad rätt och skydd för alternativa barnomsorgsformer, avdragsrätt för
styrkta barnomsorgskostnader och vårdnadsbidrag samt valfrihet i välfärden när
det gäller rätt att välja barnomsorg, skola och sjukvård, för att nämna några
exempel. De föreslagna förändringarna inom familjepolitiken innebär enligt
utskottets mening ett stort steg mot ökad rättvisa och valfrihet. På detta sätt
skapas en grund för familjepolitiken som man bör bygga vidare på. En framtida
inriktning måste vara att människorna skall kunna leva på sin inkomst. För att
detta skall bli möjligt krävs bl.a. skatteuttag efter bärkraft och
försörjningsbörda. Med en sådan grundförutsättning minskar också behovet av
bidrag. Det fortsatta stödet i barnomsorgen skall ha som mål att det skall vara
neutralt i förhållande till barnomsorgsform och gå direkt till föräldrarna
eller den som tillhandahåller barnomsorgen. Därmed kan föräldrarna både välja
grad av förvärvsarbete och inriktning av barnomsorg. Det är vidare väsentligt
att varje familj genom sparande kan få tillgång till ett grundkapital. Att äga
sin bostad är också en trygghetsfaktor och en sådan möjlighet bör alla ha.
Enligt utskottet är det klart belagt att ägande ökar tryggheten.
Vad utskottet nu anfört om familjepolitiken och den framtida inriktningen av
denna bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 25 bort ha följande lydelse:
25. beträffande familjepolitiken
att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:So639 yrkande 4 och
1997/98:So240 yrkandena 15 och 18 och med avslag på motionerna
1996/97:Sf223 yrkande 1, 1996/97:So638 yrkande 1, 1997/98:Sf213 yrkande 2,
1997/98:Sf262 yrkande 2, 1996/97:Sf239 yrkande 8, 1996/97:So636 yrkande 8
samt 1997/98:Sf224 yrkandena 8 och 9 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
25. Familjepolitiken (mom. 25)
Sigge Godin (fp) och Ragnhild Pohanka (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Familjepolitiken börjar
med ?Svensk familjepolitik? och slutar med ?Sf224 yrkandena 8 och 9.? bort ha
följande lydelse:
Det är enligt utskottets mening viktigt att det sker en samlad bedömning av
vad de olika besluten om förändringar av familjepolitiken sammantaget får för
konsekvenser. Konsekvensanalyser av beslut om förändringar inom olika områden
bör alltid genomföras. Familjepolitiken är ett område som i synnerhet under de
senaste åren varit utsatt för en rad skilda beslut, som enligt utskottets
uppfattning oftast resulterat i försämringar av exempelvis barnfamiljers
ekonomi och valfrihet. Därför är det väl motiverat med en sammanhållen
konsekvensanalys av vad de olika besluten har fått för resultat i olika
situationer för de människor som berörs av dem. En sådan analys kan sedan ligga
till grund för att värdera kommande förändringar inom området.
Vad utskottet sålunda anfört bör riksdagen med anledning av motion Sf239
yrkande 8 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 25 bort ha följande lydelse:
25. beträffande familjepolitiken
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Sf239 yrkande 8 samt med avslag på
motionerna 1996/97:So636 yrkande 8, 1996/97:Sf223 yrkande 1, 1996/97:So638
yrkande 1, 1996/97:So639 yrkande 4, 1997/98Sf213 yrkande 2, 1997/98:Sf224
yrkandena 8 och 9, 1997/98:Sf262 yrkande 2 samt 1997/98:So240 yrkandena 15
och 18 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
26. Familjepolitiken (mom. 25)
Ingrid Skeppstedt (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Familjepolitiken börjar
med ?Svensk familjepolitik? och slutar med ?Sf224 yrkandena 8 och 9.? bort ha
följande lydelse:
Dagens familjepolitiska system omfattar alla barnfamiljer men innehåller
enligt utskottets mening flera oacceptabla orättvisor. Utskottet anser inte det
vara god fördelningspolitik att föräldraförsäkringen ger mest bidrag till dem
som tjänar mest och missgynnar deltidsarbetande och lågavlönade. Den
inkomstrelaterade föräldraförsäkringen har bidragit till att ensamstående
kvinnor med barn i allt större utsträckning blivit beroende av socialbidrag.
Dagens familjepolitiska system saknar den flexibilitet och valfrihet som borde
vara självklar i ett modernt välfärdssamhälle. Familjen är mycket viktig och
samhällets insats måste grundas på insikten att familjer är olika, inte alltid
s.k. kärnfamiljer, men alltid lika mycket värda. Familjepolitiken enligt dagens
modell gynnar ensidigt en form av lösning och bygger på en standardiserad syn
på familjebildningen. Utskottet anser att stöden till barnfamiljerna bör
samordnas. För barn i förskoleåldern bör föräldraförsäkring, barnbidrag och
flerbarnstillägg slås ihop till ett samlat stöd lika för varje barn i
åldersgruppen 0-6 år. På så sätt ges grundtrygghet under hela förskoletiden.
Det garanterar en grundnivå varje månad och möjlighet att disponera stödet
under den tid och på det sätt som passar familjens behov, något som motsvarar
dagens föräldraförsäkring. Det ger möjlighet att välja att vara hemma eller
betala för barnomsorg på det sätt som passar familjen bäst. Stödet ger också
möjlighet till konsumtionsstöd, motsvarande dagens barnbidrag. Familjestödet
skall vara beskattat och ge rätt till avdrag för styrkta barnomsorgskostnader.
Båda föräldrarna skall ges möjlighet att ta ut föräldraledighet och för att
stimulera detta anser utskottet att dagens s.k. pappamånad skall bibehållas.
Familjestödet blir rättvist eftersom det är lika för varje barn. Dessutom ger
det föräldrarna stor valfrihet. För åldersgruppen 7-16 år skall nuvarande
obeskattade barnbidrag bibehållas. En reformering av det familjepolitiska
stödet såsom här beskrivits skall kombineras med att rätten till full
tjänstledighet för vård av barn förlängs till dess barnet fyllt 3 år och rätt
till förkortad arbetstid till dess barnet fyller 8 år. Regeringen bör enligt
utskottets uppfattning tillsätta en utredning om det familjepolitiska stödet
och därefter återkomma med förslag till ett samlat familjestöd byggt på
grundtrygghet. Detta bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 25 bort ha följande lydelse:
25. beträffande familjepolitiken
att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:Sf223 yrkande 1, 1996/97:So638
yrkande 1, 1997/98:Sf213 yrkande 2 och 1997/98: Sf262 yrkande 2 och med
avslag på motionerna 1996/97:Sf239 yrkande 8, 1996/97:So636 yrkande 8,
1996/97:So639 yrkande 4, 1997/98: Sf224 yrkandena 8 och 9 samt
1997/98:So240 yrkandena 15 och 18 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
27. Familjepolitiken (mom. 25)
Rose-Marie Frebran (kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Familjepolitiken börjar
med ?Svensk familjepolitik? och slutar med ?yrkandena 8 och 9.? bort ha
följande lydelse:
Dagens stöd till barnfamiljer strider enligt utskottets uppfattning mot
viktiga principer som rättvisa, valmöjligheter och en god fördelningspolitik.
Genom att styra alla resurser till ett fåtal barnomsorgsformer har staten i
praktiken tagit över beslut som familjerna själva borde fatta. Det system som
byggts upp har flera anmärkningsvärda brister ur fördelningspolitisk synvinkel.
Barnomsorgssubventionerna har i stor utsträckning tillfallit redan resursstarka
hushåll. Föräldrapenningen är lägre ju sämre ekonomisk situation kvinnan har
innan hon får barn och omvänt högre för redan välavlönade kvinnor. Barnbidraget
utbetalas lika för alla. Endast bostadsbidraget kan sägas gynna resurssvaga
hushåll. Enligt utskottets mening värderas heller inte hemarbete i den
utsträckning som borde ske. Hemarbete måste utföras och är viktigt, inte minst
ur livskvalitetssynpunkt, men signalerna i dagens samhälle är att alla bör
förvärvsarbeta på heltid även under perioder då arbetsbelastningen i hemmet är
som störst, till exempel under småbarnsperioden. Arbete som utförs utanför den
etablerade arbetsmarknaden värderas lågt. Det kan noteras att vård och
underhåll av maskiner utgör en skattebas och räknas som ett värde i BNP, medan
däremot vård och underhåll av människor inte räknas i skattesammanhang och inte
alls registreras i den ekonomiska statistiken. Enligt utskottets mening bör en
bred översyn av hela det ekonomiska stödet till barnfamiljer företas.
Det anförda bör riksdagen med bifall till motionerna So636 yrkande 8 och
Sf224 yrkandena 8 och 9 ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 25 bort ha följande lydelse:
25. beträffande familjepolitiken
att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:So636 yrkande 8 och
1997/98:Sf224 yrkandena 8 och 9 och med avslag på motionerna 1996/97:Sf223
yrkande 1, 1996/97:Sf239 yrkande 8, 1996/97:So638 yrkande 1, 1996/97:So639
yrkande 4, 1997/98:Sf213 yrkande 2, 1997/98:Sf262 yrkande 2 samt
1997/98:So240 yrkandena 15 och 18 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
28. Utvärdering av vårdnadsbidragsreformen (mom. 26)
Ingrid Skeppstedt (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Familjepolitiken börjar
med ?Utskottet avstyrker? och slutar med ?vårdnadsbidragsreformen.? bort ha
följande lydelse:
Vårdnadsbidraget var ett sätt att få ett mer rättvist familjestöd, och det
ökade valfriheten för barnfamiljerna. Avskaffandet av bl.a. denna förmån har
bidragit till att barnfamiljerna varit särskilt utsatta under den tid som den
ekonomiska saneringen pågått. Enligt utskottets uppfattning finns det starka
skäl som talar för att en utvärdering av denna reform bör ske oaktat förmånen
inte längre finns.
dels att utskottets hemställan under 26 bort ha följande lydelse:
26. beträffande utvärdering av vårdnadsbidragsreformen
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sf262 yrkande 1 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
29. Beskattat barnbidrag (mom. 29)
Ragnhild Pohanka (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Barnbidrag börjar med
?Det allmänna? och slutar med ?Sf294 yrkande 7.? bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening bör av fördelningspolitiska skäl ett höjt och
beskattat barnbidrag på 1 100 kr per barn och månad införas. På så sätt får
barnbidragsmottagare med lägst förvärvsinkomst en förstärkning av sin ekonomi,
vilken betalas av dem med höga inkomster.
dels att utskottets hemställan under 29 bort ha följande lydelse:
29. beträffande beskattat barnbidrag
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sf294 yrkande 7 och med anledning
av motion 1996/97:Sf253 yrkande 12 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
30. Utformningen av föräldraförsäkringen (mom. 31)
Sigge Godin (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Föräldraförsäkringen
börjar med ?Ovan har? och slutar med ?yrkandena 12, 14 och 15.? bort ha
följande lydelse:
Utskottet delar de uppfattningar som förs fram i motion A820.
Förvärvsfrekvensen hos kvinnor och män är i dag i stort sett lika. Emellertid
har fördelningen av ansvaret för hem och familj inte ökat i samma grad. Kvinnor
utnyttjar i väsentligt högre grad tiden i föräldraförsäkringen och är också de
som oftast är hemma för vård av sjukt barn. En lång rad av förändringar måste
enligt utskottets mening komma till stånd för att ändra denna ojämna
ansvarsfördelning. Införandet av den s.k. pappamånaden kan successivt innebära
att fler fäder utnyttjar en större del av tiden i föräldraförsäkringen, och
kanske också får en större insikt i och kunskap om arbetsuppgifterna i hemmet.
En ökad föräldraledighet för fäderna är inte bara viktig för barnen utan kan
också medverka till att förändra attityder hos chefer och arbetsledare så att
de ser föräldraledigheten som något naturligt att utgå från vid planering och
organisation av arbetet. Ett ytterligare skäl att öka fädernas uttag av
föräldrapenning är att kvinnors möjligheter att nå jämställdhet på
arbetsmarknaden är begränsade så länge det praktiska ansvaret för hushåll och
barn huvudsakligen vilar på dem. Enligt utskottets mening är en kombination av
morot och piska, ett villkorat stöd, användbar i det ekonomiska stödet till
småbarnsföräldrar.
Vad utskottet sålunda anfört bör riksdagen med bifall till motion A820
yrkande 21 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 31 bort ha följande lydelse:
31. beträffande utformningen av föräldraförsäkringen
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:A820 yrkande 18 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
31. Kvoterad föräldraledighet (mom. 32)
Ulla Hoffmann (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Föräldraförsäkringen
börjar med ?Ovan har? och slutar med ?A804 yrkandena 12, 14 och 15.?. bort ha
följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning skall ersättningen i föräldraförsäkringen år
1999 höjas till 85 % av SGI och med en målsättning att höja ersättningen till
90 %. Det finns skäl att öka pappornas möjligheter att självständigt ta ansvar
för barn och hem och då räcker det inte med bara en månads kvoterad ledighet
vardera för mamman och pappan. Utskottet anser därför att de kvoterade
föräldramånaderna successivt skall byggas ut. Då män oftast har en högre
inkomst än kvinnorna och fall kan inträffa där pappan av familjeekonomiska skäl
avstår från sin föräldraledighet bör den den s.k. mamma/pappamånaden ersättas
på en högre nivå. Riksdagen har beslutat höja ersättningen i
föräldraförsäkringen till 80 % men utskottet anser att detta ger otillräckliga
incitament för pappornas uttag av föräldraledighet. Den kvoterade månaden bör
därför ersättas med 90 %.
dels att utskottets hemställan under 32 bort ha följande lydelse:
32. beträffande kvoterad föräldraledighet
att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:So637 yrkande 1 och
1997/98:So677 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
32. Utbyggnad av föräldraförsäkringen m.m. (mom. 33)
Ragnhild Pohanka (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Föräldraförsäkringen
börjar med ?Ovan har? och slutar med ?12, 14 och 15.?. bort ha följande
lydelse:
Enligt utskottets uppfattning är ett av de viktigaste stegen in i framtiden
att fler pappor tar aktiv del i omvårdnaden av barnen och i det dagliga
omsorgsarbetet i hemmet. Pappor som en gång tagit aktiv del i omvårdnaden av
sina barn släpper inte kontakten med dem vid en eventuell separation. Män bör
därför enligt utskottets mening mer än som sker i dag ställa krav på sin rätt
till föräldraledighet. Utskottet menar att den nuvarande pappamånaden inte är
tillräcklig utan att den bör utökas till tre månader.
För många tusen kvinnor per år innebär föräldraskapet att de sätter sig i
ekonomisk beroendeställning antingen till en partner eller till socialtjänsten.
Detta gäller de kvinnor som i dag uppbär föräldrapenning enbart på garantinivån
60 kr per dag. En sådan ersättning kan man inte försörja sig på. Utskottet
anser därför att för att förbättra den ekonomiska situationen för den som
saknar sjukpenninggrundande inkomst bör ersättning enligt föräldraförsäkringen
utges med 180 kr per dag eller 5 400 kr per månad före skatt. På så sätt
erhålles en ekonomisk grundtrygghet i en av livets sårbara faser. Utskottet
anser att förslaget kan finansieras genom bl.a. ett slopande av de
föräldrapenningdagar som ersätts enbart på garantinivå. Vad utskottet nu anfört
bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 33 bort ha följande lydelse:
33. beträffande utbyggnad av föräldraförsäkringen m.m.
att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:Sf236 yrkande 1, 1997/98:A804
yrkandena 12 och 15 och 1997/98:So805 yrkande 3 samt med avslag på
motionerna 1996/97:Sf236 yrkande 2, 1997/98:A804 yrkande 14, 1997/98:Sf281
och 1997/98:So805 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
33. Uppföljning av tillfällig föräldrapenning (mom. 34)
Gullan Lindblad, Margit Gennser, Ulf Kristersson och Åke Sundqvist (alla m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Föräldraförsäkringen
börjar med ?I motion? och slutar med ?och kontrollmöjligheter.? bort ha
följande lydelse:
Enligt vad utskottet erfarit lär det förekomma att föräldrar vid egen sjukdom
och för att slippa karensdagen i sjukförsäkringen utnyttjar möjligheten att ta
ledigt för vård av sjukt barn. Ett sådant förfarande är oacceptabelt, och
enligt utskottets mening bör såväl regeringen som RFV noga följa utvecklingen
så att missbruk kan beivras.
dels att utskottets hemställan under 34 bort ha följande lydelse:
34. beträffande uppföljning av tillfällig föräldrapenning
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sf279 yrkande 7 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
34. Kontaktdagar (mom. 35)
Ragnhild Pohanka (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Föräldraförsäkringen
börjar med ?Slopandet av? och slutar med ?Sf282.? bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning bör två kontaktdagar för varje läsår införas
för skolbarn mellan åtta och tolv år. Detta kommer att främja samarbetet och
samverkan mellan skolan, barnet och föräldrarna. Sådana kontaktdagar skall dock
endast få förläggas till ordinarie skoldagar och inte till sådana dagar som
exempelvis examensdagar.
dels att utskottets hemställan under 35 bort ha följande lydelse:
35. beträffande kontaktdagar
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Sf207 och med anledning av
motionerna 1996/97:A707 yrkande 3 och 1997/98:Sf282 samt med avslag på
motion 1996/97:Sf37 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
35. Reformerat underhållsstöd (mom. 36)
Gullan Lindblad, Margit Gennser, Ulf Kristersson och Åke Sundqvist (alla m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Underhållsstöd börjar
med ?Lagen om? och slutar med ?Sf238 yrkande 2.? bort ha följande lydelse:
Utskottets uppfattning är att föräldrarna aldrig kan komma ifrån sitt
försörjningsansvar. Om den underhållsskyldige inte har tillräckligt med
resurser för att klara detta ansvar får hans eller hennes fall prövas av de
sociala myndigheterna på samma sätt som vid andra tillfällen när resurser
saknas för att täcka de nödvändiga utgifterna. Socialbidragsnormen skall vara
den gräns vid vilken det ekonomiska ansvaret inte längre utkrävs direkt. Om
under-hållskraven gör att den underhållsskyldige hamnar under
socialbidragsnormen träder det offentliga in med lån och inte med bidrag. Det
statliga engagemanget i systemet blir att se till att man bevakar denna
eventuella skuld och ser till att den betalas tillbaka. Underhållsskulder bör
behandlas med hög prioritet och jämföras med t.ex. skatteskulder. Ett stort
problem är att den återbetalningsskyldiga förälderns samlade försörjningsbörda
beaktas på så sätt att den procentsats per barn som används vid beräkningen av
återbetalningsskyldigheten minskar med antalet barn som han eller hon skall
försörja. Således minskar återbetalningsskyldigheten om föräldern får barn i
ett nytt förhållande. Detta har uppmuntrat till nya familjebildningar utan att
den underhållsskyldige har fått vidkännas det naturliga ansvaret för tidigare
barn. Denna möjlighet bör därför tas bort i det system som utskottet nu
förordar. Utskottet anser också att inkomstprövning gentemot vårdnadshavarens
inkomst bör göras. Med ett sådant reformerat underhållsstöd uppnår man samma
materiella trygghet för barnet som i dag. Föräldraansvaret blir mycket
tydligare och det kommer inte längre att gå att smita ifrån sitt ansvar
samtidigt som incitamenten för den typ av fusk och överutnyttjande vi i dag ser
försvinner. Kostnaden för underhållsstöd begränsas i systemet till de barn vars
faderskap är helt okänt samt för bevakning av utbetalt socialbidrag i form av
underhållsstöd. Utskottet vill slutligen framhålla att om grundavdraget i det
nuvarande systemet med underhållsstöd varit 48 000 kr i stället för 24 000
kronor hade detta inneburit att de med lägst inkomster inte hade drabbats så
hårt som de nu gjort.
dels att utskottets hemställan under 36 bort ha följande lydelse:
36. beträffande reformerat underhållsstöd
att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:Sf279 yrkande 5 och
1997/98:Sf238 yrkande 2 samt med avslag på motion 1997/98:Sf306 yrkande 4
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
36. Reformerat underhållsstöd (mom. 36)
Sigge Godin (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande i avsnittet Underhållsstöd som börjar
med ?Utskottet anser? och slutar med ?Sf306 yrkande 4.? bort ha följande
lydelse:
Utskottets utgångspunkt är densamma som föräldrabalkens, nämligen
föräldrarnas gemensamma ansvar för sina barn och den gemensamma ekonomiska
skyldigheten att sörja för barnens ekonomiska behov. Enligt föräldrabalken
skall föräldrarna gemensamt sörja för underhåll av barnet efter vad som är
skäligt med hänsyn till barnets behov och föräldrarnas samlade ekonomiska
möjligheter. Föräldrarnas försörjningsskyldighet är dock inte absolut utan
beroende av föräldrarnas ekonomiska förmåga och barnets behov. När föräldrarna
av någon anledning inte klarar att sörja för sina barn upp till den nivå som
Socialstyrelsen enligt Konsumentverkets beräkningar har kommit fram till, är
det dock det allmännas ansvar att gå in och försörja barnen så att de når upp
till den rimliga försörjningsnivån. Detta stöd skall dock inte vara generellt
utan behovsprövat. Utskottet förordar en modell som tar hänsyn till behoven och
där utfyllnadsbidraget just fyller ut den del mellan vad de båda föräldrarna
kan betala och barnets behov. Det innebär att underhållsbidraget storlek
bestäms genom att man fördelar kostnaderna för barnet mellan föräldrarna i
relation till storleken av deras nettoinkomster. Därefter kontrolleras att
varje förälder kan försörja sig själv. Om då det preliminära underhållsbidrag
man kommit fram till är så stort att den bidragsansvarige inte får kvar
tillräckligt med pengar för att klara sin egen försörjning måste
underhållsbidraget minskas. Är det så att boföräldern efter det preliminära
underhållsbidraget inte har tillräckligt mycket pengar kvar för att klara sin
försörjning får den bidragsansvarige föräldern, om han eller hon kan, betala
mer i underhållsbidrag. När underhållsstödet till barnet skall bedömas måste
man utgå från barnets behov. Detta behov bör man, som i dag, beräkna utifrån
schabloner som motsvarar vad ett barn i en viss ålder kostar. Enligt vår
uppfattning bör inte utfyllnadsbidrag utgå om barnet på grund av egna inkomster
eller tillgångar saknar behov av underhåll från föräldrarna. Inte heller bör
utfyllnadsbidrag utgå om föräldrarna själva gemensamt har förmåga att försörja
sina barn. En förälder bör alltid få förbehålla sig ett visst belopp för sin
egen försörjning. Hur stort detta belopp skall vara kan dock diskuteras. I
princip anser utskottet att ensamstående föräldrar skall få förbehålla sig ett
större belopp än andra.
Vad utskottet sålunda anfört bör riksdagen med bifall till motion Sf306
yrkande 4 ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 36 bort ha följande lydelse:
36. beträffande reformerat underhållsstöd
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sf306 yrkande 4 samt med avslag på
motionerna 1997/98:Sf279 yrkande 5 och 1997/98: Sf238 yrkande 2 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
37. Behandling av de underhållsskyldiga (mom. 38)
Ulla Hoffmann (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Underhållsstöd börjar
med ?Utskottet anser? och slutar med ?Sf306 yrkande 4.? bort ha följande
lydelse:
Utskottet anser att grundprinciperna i det nya underhållsstödet väsentligen
är riktiga och innebär att föräldrarnas ekonomiska ansvar för sina barn
klargörs. Vissa underhållsskyldiga i små ekonomiska omständigheter har dock
drabbats oskäligt hårt av det nya systemet. Enligt uppgift av RFV kommer
anslaget för innevarande år att överskridas med ca 588 miljoner kronor. Detta
överskridande beror enligt utskottets mening bl.a. på en felbedömning av
effekten av att grundavdragets storlek är 24 000 kr och inte 48 000 kr som
föreslogs i den departementspromemoria som låg till grund för propositionen.
Utskottet har accepterat att anslaget för underhållsstödet ökats på
tilläggsbudget för att täcka ett underskott men anser det inte acceptabelt att
innevarande års överskridande skall finansieras genom nedjusteringar
nästkommande fyra år. Risken blir då stor att detta kommer att påverka nivån i
underhållsstödet. De som kommer att drabbas är underhållsskyldiga och
boföräldrar. Många underhållsskyldiga föräldrar har heller inte råd att träffa
sina barn då ekonomin inte tillåter dem att ha sådana utgifter som är
förknippade med umgänge eller att resa och träffa barnen om de är bosatta på
annan ort. Enligt utskottets mening finns det ingen anledning att vidhålla
sådana bestämmelser som kränker de underhållsskyldiga och förhindrar barnen att
ha en god och nära kontakt med sina föräldrar.
Utskottet anser vidare att kostnader för ränta skall beaktas vid
fastställandet av inkomstunderlaget.
Vad utskottet med anledning av motion Sf264 yrkandena 1 och 3 sålunda anfört
bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 38 bort ha följande lydelse:
38. beträffande behandling av de underhållsskyldiga
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sf264 yrkandena 1 och 3 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
38. Underhållsstöd för familjehemsplacerade barn (mom. 40)
Ulla Hoffmann (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som i avsnittet Underhållsstöd börjar
med ?I bidragsförskottssystemet? och slutar med ?So678 yrkande 1.? bort ha
följande lydelse:
Enligt utskottets mening skall föräldrar inte behöva ansöka om jämkning av
beslut som innebär att de trots dålig ekonomi skall bidra till kostnaderna för
familjehemsplacering. Kommunerna bör därför återfå möjligheten att ansöka om
underhållsstöd för barn som är familjehemsplacerade.
dels att utskottets hemställan under 40 bort ha följande lydelse:
40. beträffande underhållsstöd för familjehemsplacerade barn
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:So678 yrkande 1 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
39. Delpension (mom. 44)
Gullan Lindblad, Margit Gennser, Ulf Kristersson och Åke Sundqvist (alla m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande i avsnittet Delpension som börjar med
?Utskottet har? och slutar med ?Sf304 yrkande 1.? bort ha följande lydelse:
Delpensionen är någonting mellan förtidspension och förtida uttag av
ålderspension. Enligt utskottets mening fyller delpensionen inte något
socialpolitiskt mål. Den ger snarare en möjlighet till en lugnare avtrappning
inför den egentliga pensionen. Utskottet anser att delpensionen bör avskaffas
från den 1 januari 1998. Efter detta datum bör inga nya ansökningar godtas.
dels att utskottets hemställan under 44 bort ha följande lydelse:
44. beträffande delpension
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sf304 yrkande 1 beslutar att
avskaffa delpensionen fr.o.m. den 1 januari 1998,
40. Arbetsskadeförsäkring (mom. 45)
Gullan Lindblad, Margit Gennser, Ulf Kristersson och Åke Sundqvist (alla m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande i avsnittet Arbetsskadeförsäkring som
börjar med ?Som redogjorts? och slutar med ?So240 yrkande 10.? bort ha följande
lydelse:
En väl fungerande arbetsskadeförsäkring skall konstrueras så att den
motverkar arbetsskador och arbetsolycksfall. Försäkringen måste stimulera till
att motverka skadliga arbetsmiljöer och dåliga arbetsbetingelser. Enligt
utskottets uppfattning ger en arbetsskadeförsäkring i offentlig regi inte
sådana stimulanser. Arbetsskadeförsäkringen bör därför vara fri från statlig
styrning och finansiering. Utskottet anser att det måste finnas ett direkt
samband mellan den enskilda arbetsgivarens utgifter för arbetsskadeförsäkringen
och skadeutfallet. Detta kan endast åstadkommas genom att den nuvarande
försäkringen ersättts med en obligatorisk arbetsskadeförsäkring tecknad av
arbetsgivaren. Denna skyldighet skall dock, enligt utskottets mening, inte
omfatta enmansföretag. Dessa får i stället teckna en vanlig
olycksfallsförsäkring. Vad utskottet anfört bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 45 bort ha följande lydelse:
45. beträffande arbetsskadeförsäkring
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:So240 yrkande 10 samt med avslag
på motionerna 1997/98:Sf280, 1997/98:Sf305 yrkande 11 och 1997/98:A271
yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
41. Arbetsskadeförsäkring (mom. 45)
Sigge Godin (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande i avsnittet Arbetsskadeförsäkring som
börjar med ?Som redogjorts? och slutar med ?So240 yrkande 10.? bort ha följande
lydelse:
Enligt utskottets mening bör arbetsgivaren i lag åläggas att teckna en
arbetsskadeförsäkring för arbetsolycksfall. Försäkringen skall kunna tecknas på
den privata försäkringsmarknaden och bör vara primär, dvs. den bör överta de
kostnader för arbetsolycksfall som ligger på sjukförsäkringen. Utskottet anser
att det anförda bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 45 bort ha följande lydelse:
45. beträffande arbetsskadeförsäkring
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Sf305 yrkande 11 och med avslag på
motionerna 1997/98:Sf280, 1997/98:A271 yrkande 6 samt 1997/98:So240
yrkande 10 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
42. Arbetsskadeförsäkring (mom. 45)
Ulla Hoffmann (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande i avsnittet Arbetsskadeförsäkring som
börjar med ?Som redogjorts? och slutar med ?So240 yrkande 10.? bort ha följande
lydelse:
Den 1 januari 1993 skärptes både begreppet skadlig inverkan och sambandet
mellan skadlig inverkan och aktuell ohälsa. Skärpningen fick främst betydelse
för rätten till arbetsskadeersättning vid belastningsskador, vilket i stor
utsträckning drabbat kvinnor. Enligt utskottets mening har också incitamenten
för arbetsgivaren att vidta sanerande åtgärder minskat. Utskottet anser att
arbetsskadebegreppet och bevisregeln skall återställas till vad som gällde före
den 1 januari 1993.
dels att utskottets hemställan under 45 bort ha följande lydelse:
45. beträffande arbetsskadeförsäkring
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:A271 yrkande 6 samt med avslag på
motionerna 1997/98:Sf280, 1997/98:Sf305 yrkande 11 och 1997/98:So240
yrkande 10 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
43. Elöverkänslighet som arbetsskada (mom. 46)
Ulla Hoffmann (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande i avsnittet Arbetsskadeförsäkring som
börjar med ?Vad gäller? och slutar med ?A271 yrkande 7.? bort ha följande
lydelse:
I Sverige finns i dag tusentals personer som får allvarliga besvär när de
vistas i närheten av elektrisk utrustning. Elöverkänslighet drabbar också
oftare kvinnor än män. Enligt utskottets mening bör elöverkänslighet erkännas
som arbetsskada. Det skulle medföra ökade krav på arbetsgivare och tillverkare
av elektrisk teknik. Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 46 bort ha följande lydelse:
46. beträffande elöverkänslighet som arbetsskada
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:A271 yrkande 7 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
44. Livräntenivån (mom. 47)
Gullan Lindblad, Margit Gennser, Ulf Kristersson och Åke Sundqvist (alla m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande i avsnittet Arbetsskadeförsäkring som
börjar med ?På grund? och slutar med ?Sf304 yrkande 2.? bort ha följande
lydelse:
I enlighet med vad som anförts i motion Sf304 anser utskottet att
livräntenivån i arbetsskadeförsäkringen bör sänkas till 80 % för nytillkommande
efter den 1 januari 1998.
dels att utskottets hemställan under 47 bort ha följande lydelse:
47. beträffande livräntenivån
att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Sf304 yrkande 2 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Särskilda yttranden
1. Moderaternas anslagsförslag (mom. 4, 18 och 24)
Gullan Lindblad, Margit Gennser, Ulf Kristersson och Åke Sundqvist (alla m)
anför:
Den 20 november beslutade riksdagens majoritet bestående av Socialdemokraterna
och Centerpartiet att fastställa ekonomiska ramar för de olika utgiftsområdena
i den statliga budgeten och en beräkning av statens inkomster avseende år 1998.
Samtidigt beslutades en preliminär fördelning av statens utgifter på
utgiftsområden för budgetåren 1999 och 2000.
Moderata samlingspartiet har i parti- och kommittémotioner förordat en annan
inriktning av den ekonomiska politiken och budgetpolitiken. Våra förslag syftar
till att skapa förutsättningar för ett ekonomiskt, kulturellt och socialt
växande Sverige. Genom en större enskild sektor och ett starkare civilt
samhälle kan både företag och människor växa. Massarbetslösheten kan steg för
steg pressas tillbaka samtidigt som den sociala tryggheten också i andra
bemärkelser kan öka genom att hushållen får en större ekonomisk
självständighet.
Vi har föreslagit en långtgående växling från subventioner och bidrag till
kraftiga skattesänkningar för alla, främst låg- och medelinkomsttagare.
Samtidigt värnar vi de människor som är i störst behov av gemensamma insatser
och som har små eller inga möjligheter att påverka sin egen situation. Vi slår
också fast att det allmänna skall tillföras resurser för att på ett
tillfredsställande sätt kunna genomföra de uppgifter som skall vara gemensamma.
Rättsväsendet måste fungera tillfredsställande och försvaret skall vara så
starkt att Sverige kan försvaras.
När riksdagens majoritet nu genom beslutet den 20 november valt en annan
inriktning av politiken redovisar vi i detta särskilda yttrande den del av vår
politik som berör utgiftsområdena 10, 11 och 12.
Anslag inom utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp (mom.
4)
A 1 Sjukpenning och rehabilitering m.m.
Moderaterna föreslår besparingar inom anslaget A 1 på sammanlagt 8 461 miljoner
kronor.
De föreslagna besparingarna har som mål att ytterligare betona arbetslinjen i
socialförsäkringen. Förslagen skall ses mot bakgrund av de i annat sammanhang
föreslagna skattesänkningarna för låg- och medelinkomsttagare. Vi anser att det
finns stora ekonomiska fördelar med finansiell samordning, vilket avspeglas i
vårt ramförslag, se även nedan under rubiken Särskilt om finansiell samordning
(FINSAM).
Besparingarna i övrigt uppnås genom att ersättningsnivån i
sjukpenningförsäkringen inte höjs den 1 januari 1998, att ytterligare en
karensdag införs i sjukpenningförsäkringen samt att den sjukpenninggrundande
inkomsten beräknas på de senaste 24 månadernas inkomst och räknas upp med
basbeloppet. Även föräldrapenningen bör beräknas på samma sätt. Vidare minskas
kostnaderna genom ökad kontroll av sjukpenningförsäkringen. Besparingar uppnås
vidare genom att personskador till följd av trafikolyckor förs över till
trafikskadeförsäkringen. Den enskilde bör till följd härav kompenseras med
sänkta egenavgifter.
Däremot anser vi att förkortningen av sjuklöneperioden till 14 dagar bör
genomföras redan fr.o.m. den 1 januari 1998. Vi anser vidare att Kilens
verksamhet för läkemedelsberoende är viktig och att en neddragning av den kan
få negativa konsekvenser genom ökade kostnader för sjukskrivningar och
förtidspensioner. På grund härav anser vi att 6 miljoner kronor av anslaget A 1
bör avsättas för Kilens verksamhet för budgetåret 1998.
A 2 Förtidspensioner
Moderaterna föreslår besparingar inom anslaget A 2 på sammanlagt 1 750 miljoner
kronor.
Enligt vår uppfattning bör nödvändiga besparingar genomföras genom åtgärder
som höjer den faktiska pensionsåldern, t.ex. genom att öka insatserna inom
rehabiliteringen. Vidare kan kostnaderna för förtidspension minska genom en
ökad kontroll av förtidspensioner.
B 1 Riksförsäkringsverket
Moderaterna föreslår en utgiftsökning inom anslaget B 1 på sammanlagt 200
miljoner kronor.
Med hänsyn dels till ökade insatser för rehabilitering och samordning, dels
till den arbetsbörda som försäkringskassorna har anser vi att
socialförsäkringsadministrationen bör få ytterligare medel. Vi har i
reservation nr 18 redovisat att vi anser att försäkringskassorna bör få
ytterligare resurser.
Särskilt om finansiell samordning (FINSAM)
I en reservation (nr 6) ovan av Folkpartiet, Miljöpartiet och Kristdemokraterna
har dessa partier framhållit att regeringens förslag till samverkansform även
med de av utskottsmajoriteten föreslagna förändringarna är otillräckligt för
att uppnå ett sådant organiserat samarbete mellan försäkringskassa, kommuner,
landsting och arbetsförmedling som erfordras för att förbättra
rehabiliteringen. Moderaterna delar helt den uppfattning som framförs i
reservationen, nämligen att en sådan finansiell samordning som bedrivs enligt
lagen 1992:863 bör permanentas och införas i hela landet. Liksom dessa partier
anser vi att det av de föreslagna lagändringarna måste framgå att kommunerna,
landstingen, försäkringskassorna och arbetsförmedlingarna skall samarbeta såväl
organisatoriskt som finansiellt. Vi vill också understryka vikten av att
kostnaderna för sjukpenning ingår i denna finansiella samordning och anser
liksom nämnda partier att försäkringskassan skall ha full beslutanderätt över
sjukpenninganslaget och att medel som frigjorts genom besparingar kan användas
till såväl vård som medicinsk rehabilitering.
På grund av reglerna för den nya budgetprocessen med dess krav på att
riksdagen för varje utgiftsområde skall ta ställning till fördelningen mellan
anslagen och andra frågor som har budgeteffekter - även om effekterna som med
en FINSAM-modell innebär minskade utgifter - genom ett enda beslut har vi inte
kunnat delta i reservationen eftersom det i så fall innebär ett aktivt
stödjande av regeringens förslag till medelsfördelning för utgiftsområde 10.
Anslag inom utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom
(mom. 18)
Moderaterna anser att det är positivt att bostadstillägget för pensionärer höjs
till 85 % och att pensionsutbetalningarna tidigareläggs. Den ryckighet som
kännetecknar regeringens politik bör dock påpekas i detta sammanhang.
Moderaterna föreslår att utgiftsområde 11 tillförs ytterligare 1 615 miljoner
kronor. Av dessa medel bör anslaget A 1 Ålderspensioner tillföras 600 miljoner
kronor för att värdesäkra pensionerna. Vidare bör anslaget för
efterlevandepensioner tillföras ytterligare 900 miljoner kronor för att
inkomstprövningen av änkepensionerna skall kunna tas bort och
omställningspensionen förlängas till tolv månader. Moderaterna står fast vid
kravet på att fritidsfastighet och privat pensionssparande inte skall räknas
med i inkomsten vid beräkningen av bostadstillägget. För bostadstillägg till
pensionärer bör därför anslås 120 miljoner kronor utöver vad regeringen
föreslagit.
Moderaterna anser vidare att frågan om äldre invandrare som inte har
folkpension måste lösas. Det är inte rimligt att kommunernas ekonomi urholkas
alltmer på grund av ökade socialbidrag till grupper som egentligen borde
kompenseras av staten. Staten bör ta över ansvaret och betala någon form av
pension till dessa äldre invandrare.
Anslag inom utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn (mom. 24)
A 1 Barnbidrag
Moderaterna föreslår besparingar inom anslaget A 1 på 2 300 miljoner kronor.
Besparingarna skall uppnås genom att den föreslagna höjningen av barnbidraget
inte genomförs. I stället skall ett grundavdrag på 10 000 kr per barn och år
införas vid den kommunala beskattningen. Detta innebär ett nettobidrag med 900
kronor per barn och månad.
A 2 Föräldraförsäkringen
Moderaterna föreslår besparingar inom anslaget A 2 på 1 700 miljoner kronor.
Besparingarna uppnås genom att riksdagens beslut om att kompensationsnivån i
föräldraförsäkringen skall vara 80 % fr.o.m. den 1 januari 1998 rivs upp så att
den nuvarande nivån på 75 % även kommer att gälla från nämnda tidpunkt. Vidare
skall föräldrapenningen i likhet med sjukpenningen beräknas på ett genomsnitt
av de senaste 24 månadernas inkomst och räknas upp med basbeloppet.
Havandeskapspenningen skall samordnas med sjukpenningförsäkringen fr.o.m. den 1
januari 1998 och frigjorda resurser skall överföras till anslaget A 1
Sjukpenning och rehabilitering m.m.
Vidare skall ett vårdnadsbidrag införas och rätt till avdrag för styrkta
barnomsorgskostnader medges. På så sätt skapas rättvisa mellan alla
barnfamiljer och möjliggör för alla att välja den omsorg som bäst passar den
egna familjen.
2. Folkpartiets anslagsförslag (mom. 4, 18 och 24)
Sigge Godin (fp) anför:
Folkpartiet liberalernas förslag till budget för år 1998 har temat ?jobb, vård,
skola? och innebär i sina huvuddrag sänkta skatter för företagande och tillväxt
med utgiftsökningar framför allt när det gäller vård och omsorg men även för
utbildning, bistånd, miljö och rättssäkerhet (för en utförligare redovisning se
reservationen 1 och 29 i bet. 1997/98:FiU1). Även om våra anslagsyrkanden för
något utgiftsområde ryms inom den beslutade utgiftsramen är vårt budgetförslag
en helhet, och det är i detta andra steg inte meningsfullt att fullfölja våra
anslagsyrkanden.
Anslag inom utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp (mom.
4)
A 1 Sjukpenning och rehabilitering m.m.
Folkpartiet föreslår en utgiftsökning inom anslaget A 1 på sammanlagt 45
miljoner kronor.
Folkpartiet anser att en väsentlig förbättring bör göras av närståendepenning
och den därtill kopplade rätten till ledighet för vård av en svårt sjuk person.
Antalet dagar bör enligt vår mening fördubblas fr.o.m. den 1 januari 1998. En
sådan åtgärd ger både humanitära och ekonomiska vinster och innebär en minskad
belastning på vårdplatser inom landstingen. Vi anser vidare att föräldrar till
barn i åldern 16 till 18 år som behandlas mot anorexi eller andra ätstörningar
skall kunna få närståendepenning när de stannar hemma med barnet under
vårdtiden. Enligt Folkpartiets mening bör vidare sjuklöneperioden förkortas
fr.o.m. den 1 januari 1998. Som framgår av reservation nr 6 anser vi att
samverkan av FINSAM-modell bör införas i hela landet.
A 2 Förtidspensioner
Folkpartiet föreslår besparingar inom anslaget A 2 på sammanlagt 1 500 miljoner
kronor. Besparingarna uppnås enligt vår mening genom en ökad kontroll av
förtidspensioner, aktivering av sjukpenningmedel och en effektivare
rehabilitering av långtidssjukskrivna.
B 2 Allmänna försäkringskassor
Folkpartiet föreslår en utgiftsökning inom anslaget B 2 på sammanlagt 80
miljoner kronor.
Enligt Folkpartiets mening är det avgörande för socialförsäkringssystemets
legitimitet att fusk beivras. Av det skälet bör försäkringskassorna tillföras
ytterligare 80 miljoner kronor för att motverka fusk och överutnyttjande av
socialförsäkringen. Om inte försäkringskassorna får mer resurser kommer de
ytterligare personalneddragningar som blir nödvändiga att ge försämringar i
kvalitet, service och tillgänglighet.
Anslag inom utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom
(mom. 18)
Folkpartiet föreslår utgiftsökningar inom utgiftsområdet på totalt 1 070
miljoner kronor för att täcka en återgång till tolv månaders
omställningspension och för att inkomstprövningen av änkepensionerna skall
kunna upphöra. Vidare anser Folkpartiet att fritidsfastigheter inte bör tas med
i inkomsten vid beräkningen av bostadstillägg till pensionärer. Folkpartiet har
konsekvent motsatt sig dessa försämringar. Regeringen använder
socialförsäkringssystemet som en budgetregulator. Den ryckighet detta innebär
är otillfredsställande. Folkpartiet förordar i stället ett stabilt
socialförsäkringssystem som innehåller tre obligatoriska försäkringar för
pension, sjukdom och arbetslöshet.
Anslag inom utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn (mom. 24)
A 2 Föräldraförsäkringen
Folkpartiet föreslår en besparing inom anslaget A 2 på sammanlagt 465 miljoner
kronor. Besparingarna genomförs enligt följande. Vi anser att ersättningen för
den s.k. mamma/pappamånaden fr.o.m. den 1 januari 1998 skall vara 90 % av SGI.
På så sätt stimuleras männen att ta ut sin pappamånad. Om förhöjd ersättning
inte utgår finns risk för att pappan av familjekonomiska skäl väljer bort denna
månad. Samtidigt vill vi slopa ersättningsrätten för de 90 dagar som ersätts
enbart på garantinivån, 60 kr per dag. På detta sätt erhålls en nettobesparing
inom anslaget på 465 miljoner kronor.
A 3 Underhållsstöd
Folkpartiet föreslår en besparing inom anslaget A 3 på 300 miljoner kronor.
Genom det nya system för underhållsstöd som vi föreslår uppnås nämnda
besparing.
Anslag inom utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp (mom.
4)
A 1 Sjukpenning och rehabilitering m.m.
Vänsterpartiet föreslår en utgiftsökning inom anslaget A 1 på sammanlagt 105
miljoner kronor.
Enligt Vänsterpartiets uppfattning är det inte rimligt att använda resurser
som egentligen är avsedda för rehabilitering till att i stället förstärka
socialförsäkringsadministrationen. Vi föreslår därför, i förhållande till
förslagen i budgetpropositionen, att ytterligare 100 miljoner kronor avsätts
för rehabilitering.
Vi anser vidare att närståendepenning och avgiftsfria sjukvårdsförmåner skall
utges till alla hivsmittade och deras anhöriga och inte bara till dem som
smittats inom den svenska hälso- och sjukvården samt att anhörigbegreppet fullt
ut skall gälla även homosexuella sambor.
Enligt Vänsterpartiets uppfattning bör företag med högst tio anställda
undantas från kravet att betala sjuklön. Trots återställd sjuklöneperiod kan
rädslan för höga sjuklönekostnader motverka att företag expanderar. Samtidigt
är det i de små företagen som risken för utestängningseffekter är som störst i
den meningen att kroniskt sjuka och arbetshandikappade kan komma att stängas
ute från arbetsmarknaden.
A 2 Förtidspensioner
Vänsterpartiet föreslår en utgiftsökning inom anslaget A 2 på sammanlagt 5
miljoner kronor.
Vänsterpartiet anser att förtidspensionärer som fortfarande omfattas av de
numera upphävda reglerna om s.k. undantagande i vissa fall skall slippa detta.
Undantag från inbetalning av ATP-avgifter försvann år 1981 men de som gått i
konkurs innan dess omfattas alltjämt. Det är enligt vår mening inte rimligt att
dessa människor, som mer eller mindre tvingats av kronofogden att begära att få
slippa betala avgifterna, skall straffas dubbelt.
B 2 Allmänna försäkringskassor
Vänsterpartiet föreslår en utgiftsökning inom anslaget B 2 på sammanlagt 200
miljoner kronor.
De senaste åren har försäkringskassorna fått vidkännas kraftiga besparingar.
Ett minskat antal handläggare och en lång rad regeländringar har lett till att
försäkringskassorna inte getts tillräckligt med utrymme för vare sig inlärning
eller utbildning. Om en redan hårt pressad administration skall åta sig att
hantera den ökning av antalet sjukfall som blir en följd av den kortare
sjuklöneperioden torde situationen bli närmast ohållbar. På grund av den ökade
arbetsbelastningen för försäkringskassorna anser Vänsterpartiet att
försäkringskassorna bör få ytterligare resurser till sitt förfogande.
Anslag inom utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom
(mom. 18)
Vänsterpartiet tillför utgiftsområdet 810 miljoner kronor mer än vad regeringen
föreslagit. Bland annat bör anslås 10 miljoner kronor till ålderspensioner för
att staten skall ta ansvar för de pensionerade invandrare som i dag tvingas
leva på socialbidrag. Vidare anser Vänsterpartiet att inkomstprövningen av
änkepensionerna innebär en grundstöt mot tilliten och förtroendet för de
generella och obligatoriska socialförsäkringarna. Behovsprövningen är
fördelningspolitiskt felaktig och bör avskaffas. Anslaget för
efterlevandepensioner tillförs av denna anledning 800 miljoner kronor.
Anslag inom utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn (mom. 24)
Vänsterpartiet föreslår en utgiftsökning inom anslaget A 2 på sammanlagt 200
miljoner kronor. Ett viktigt jämställdhetsmål är att männen tar större ansvar
för barnen. Rimligen borde detta kunna ske utan ekonomisk stimulans, men en
sådan kan vara viktig då männen oftast har högre lön än kvinnorna och det av
familjeekonomiska skäl kan bli så att pappan avstår från att ta ut sin
ledighet. Vänsterpartiet anser därför att ersättningsnivån för pappamånaden
fr.o.m. den 1 januari 1998 skall vara 90 % av SGI.
Anslag inom utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp (mom.
4)
A 1 Sjukpenning och rehabilitering m.m.
Miljöpartiet föreslår besparingar inom anslaget A 1 på sammanlagt 950 miljoner
kronor.
Besparingarna uppnås enligt Miljöpartiets uppfattning genom införandet av ett
s.k. brutet tak i sjuk-, föräldra- och arbetslöshetsförsäkringarna, dvs. att
ersättningsnivån bestäms till 85 % på inkomster upp till 4,2 basbelopp och till
40 % på inkomster däröver. Vidare anser vi att det övre taket för ersättning i
sjukförsäkringen skall sänkas till 6,5 basbelopp. Vi anser också att samverkan
av FINSAM-modell bör införas i hela landet, se reservation nr 6.
B 2 Allmänna försäkringskassor
Miljöpartiet föreslår en utgiftsökning inom anslaget B 2 på sammanlagt 140
miljoner kronor.
Vi anser att en ny gemensam organisation skall skapas genom en sammanslagning
av försäkringskassan, arbetsförmedlingen samt vissa delar av kommunens
socialtjänst och landstingets öppensjukvård. En sådan organisation, som innebär
effektiviseringsvinster vad gäller administrationen, beräknas dock ge full
effekt fr.o.m. år 2000. I avvaktan härpå behöver försäkringskassornas budget
förstärkas.
Anslag inom utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom
(mom. 18)
Miljöpartiet anser att den statliga pensionen skall bygga på principen om
grundtrygghet. Det reformerade pensionssystemet som riksdagen fattat ett
principbeslut om anser Miljöpartiet vara ett steg helt i fel riktning. För att
ge pensionärer möjlighet att behålla mindre fritidshus bör anslaget A 3
Bostadstillägg till pensionärer tillföras 20 miljoner kronor.
Anslag inom utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn (mom. 24)
A 2 Föräldraförsäkringen
Miljöpartiet föreslår besparingar inom anslaget A 2 på sammanlagt 220 miljoner
kronor. Vi anser att ersättningen i föräldraförsäkringen under de första tolv
månaderna skall vara 85 % av SGI på inkomster upp till 4,2 basbelopp samt 40 %
på överskjutande inkomstdel och att det s.k. taket i föräldraförsäkringen skall
sänkas till 6,5 basbelopp. Vidare anser vi att garantinivån i
föräldraförsäkringen skall vara 180 kr per dag och att i stället de 90 dagarna
med ersättning på enbart garantinivå bör slopas. En sådan förändring kan ge de
föräldrar som saknar SGI, och således enbart får ersättning med 60 kr per dag,
en grundtrygghet uppgående till 5 400 kronor per månad.
5. Kristdemokraternas anslagsförslag (mom. 4, 18 och 24)
Rose-Marie Frebran (kd) anför:
Mer tid för barnen och en bra vård och omsorg är viktiga förutsättningar i
Kristdemokraternas budgetalternativ. Genom en rättvis fördelningspolitik görs
en stor satsning på pensionärerna. För att klara välfärden innehåller det
kristdemokratiska alternativet omfattande förslag på tillväxt- och
företagarfrämjande åtgärder.
Kristdemokraternas förslag till ramar för utgiftsområdena 10, 11 och 12
avviker från de av riksdagens majoritet fastslagna. Därför redovisar vi våra
förslag i detta särskilda yttrande med undantag för en reservation (nr 6) om
FINSAM-samverkan.
Anslag inom utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp (mom.
4)
A 1 Sjukpenning och rehabilitering m.m.
Kristdemokraterna föreslår besparingar inom anslaget A 1 på sammanlagt 6 260
miljoner kronor.
De av Kristdemokraterna föreslagna besparingarna uppnås genom införandet av
ytterligare en karensdag i sjukförsäkringen med bibehållet högkostnadsskydd och
genom en ny beräkningsgrund för sjukpenninggrundande inkomst. Vi anser att
sjukpenninggrundande inkomst bör beräknas på genomsnittsinkomsten under de
senaste två åren samt att skattepliktiga förmåner och semesterersättning skall
vara sjukpenninggrundande. Vidare anser vi att besparingar kan göras genom
bättre underbyggda beslut och ökad kontroll av sjukpenningutbetalningar. Som
framgår av reservation nr 6 anser vi att samverkan av FINSAM-modell bör införas
i hela landet.
Däremot anser vi att det måste till en ökad satsning på rehabilitering. Genom
att anslå ytterligare 200 miljoner kronor till rehabilitering kan kostnaderna
för sjukpenning minskas med totalt 800 miljoner kronor. När det gäller
kostnaden för arbetslivsinriktad rehabilitering för gravt synskadade anser vi
att Riksförsäkringsverket bör behålla 10 miljoner kronor för att finansiera
rehabilitering av denna grupp. En sådan lösning bör prövas som en
försöksverksamhet under år 1998. Vi anser också att förkortningen av
arbetsgivarnas sjuklöneansvar från 28 till 14 dagar skall införas redan fr.o.m.
den 1 januari 1998.
Enligt vår uppfattning bör samtliga personskadekostnader i samband med
trafikolyckor föras över till trafikskadeförsäkringen. En sådan ordning skulle
leda till att samhällets kostnader minskar med 3,8 miljarder kronor. Samtidigt
bör trafikanterna kompenseras för ökade premier genom sänkt fordonsskatt.
A 2 Förtidspensioner
Kristdemokraterna föreslår besparingar inom anslaget A 2 på sammanlagt 1 750
miljoner kronor.
Vi anser att de av oss föreslagna förbättringarna av resurserna till
rehabilitering leder till minskade kostnader för förtidspension med totalt 1
250miljoner kronor. Vidare anser vi att besparingar kan göras genom bättre
underbyggda beslut och ökad kontroll av utbetalning av förtidspensioner.
B 2 Allmänna försäkringskassor
Kristdemokraterna föreslår en utgiftsökning inom anslaget B 2 på sammanlagt 300
miljoner kronor.
Vi anser att försäkringskassornas svåra arbetssituation kommer att leda till
beslut på felaktiga grunder, fusk och missbruk som inte upptäcks på grund av
bristande kontroll. För att rätt ersättning skall kunna betalas ut samt fusk
och missbruk beivras bör socialförsäkringsadministrationen tillföras
ytterligare resurser.
Anslag inom utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom
(mom. 18)
Kristdemokraterna säger fortsatt nej till inkomstprövningen av änkepensionerna
och förkortningen av omställningspensionen. Ytterligare 595 miljoner kronor bör
därför läggas till anslaget för efterlevandepensioner till vuxna.
Bostadstillägget till pensionärer bör tillföras 195 miljoner kronor för att
fritidsfastigheter inte skall behöva tas med som inkomst vid beräkningen av
bostadstillägget.
Pensionärerna har fått bära en stor del av saneringsbördan. Kristdemokraterna
anser därför att pensionstillskottet bör höjas med 200 kr per månad för de
sämst ställda pensionärerna. När ekonomin nu förbättras bör också reduceringen
av basbeloppet med 2 % kunna avskaffas. Medlen för ålderspensionerna bör för
detta tillföras ytterligare 1 585 miljoner kronor.
Anslag inom utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn (mom. 24)
A 1 Allmänna barnbidrag
Kristdemokraterna föreslår besparingar inom anslaget A 1 på sammanlagt 1 040
miljoner kronor.
De av oss föreslagna besparingarna innefattar en begränsad höjning av
barnbidragen till 700 kr per barn och månad. De frigjorda resurserna skall
överföras till den barnrelaterade delen av bostadsbidraget. På detta sätt
kommer pengarna de familjer med sämst ekonomi bäst till del.
A 2 Föräldraförsäkringen
Kristdemokraterna föreslår besparingar inom anslaget A 2 på sammanlagt 1 600
miljoner kronor.
Ovan under utgiftsområde 10 har redogjorts för Kristdemokraternas förslag om
extra anslag till försäkringskassornas administration. Härigenom kan 500
miljoner kronor sparas på föräldraförsäkringen genom bättre underbyggda beslut
och ökad kontroll av fusk. Vi anser också att beräkningsgrunden för SGI skall
utgöras av snittinkomsten under de senaste två åren och att skattepliktiga
förmåner samt semesterersättning skall ingå i beräkningsunderlaget. Vidare
anser vi att vårdnadsbidrag skall införas som kan användas för att betala
barnomsorg eller för att möjliggöra för någon av föräldrarna att stanna hemma.
Vårdnadsbidraget skall vara skattepliktigt och avdragsgillt för kostnader upp
till bidragsbeloppet. Alla föräldrar skall vara berättigade till ett
vårdnadsbidrag på 10 % av basbeloppet per månad och barn som fyllt ett men inte
tre år. Ett sådant bidrag anser vi skapa valfrihet, ökad flexibilitet och ökad
rättvisa mellan olika barnfamiljer. Vårdnadsbidraget som kostar 4 000 miljoner
kronor netto inom anslagsområdet finansieras genom att motsvarande reglering
görs mot kommunerna, vars kostnader minskar och vars skatteintäkter och
avgiftsintäkter påverkas positivt.
A 3 Underhållsstöd
Kristdemokraterna föreslår en utgiftsökning inom anslaget A 3 på 250 miljoner
kronor. Vi anser att bristen på konsekvensanalyser av det förslag till lag om
underhållsstöd som regeringen lade fram föregående år innebar att effekterna
för de återbetalningsskyldiga inte gick att förutse. I den
departementspromemoria som låg till grund för propositionen om underhållsstöd
föreslogs ett grundavdrag på 48 000 kronor. Regeringen valde dock att sänka
detta avdrag till 24 000 kronor. Det stora antalet beviljade anstånd och
tillkommande ansökningar härom, liksom de många fordringsanspråk som
överlämnats till kronofogdemyndigheten tyder på att denna sänkning av
grundavdraget var olycklig. Vi anser därför att grundavdraget skall höjas till
48 000 kr.
A 4 Bidrag till kostnader för internationella adoptioner
Kristdemokraterna föreslår en utgiftsökning inom anslaget A 4 på 26 miljoner
kronor. En genomsnittlig kostnad för en internationell adoption är i dag ca 91
000 kr per barn. Då bidraget är 24 000 kr per barn täcker detta således endast
drygt en fjärdedel av kostnaderna. Vi vill därför höja detta bidrag till 50 000
kr per barn.
6. Principer för socialförsäkringarna (mom. 1)
Ulla Hoffmann (v) anför:
Vänsterpartiet anser att det är nödvändigt att för framtiden se över och
förbättra trygghetssystemen. Det framtida socialpolitiska systemet skall enligt
vår mening vara omfördelande för att minska inkomstklyftor. Det skall vidare
bidra till ökad jämställdhet, vara stabilt och omfatta alla. Vi anser också att
det är viktigt att slå vakt om inkomstbortfallsprincipen så att man inte via
förändringar i systemet hamnar i ett system med grundskydd. Vi vill framhålla
att besparingar inom offentlig sektor slår hårdast mot kvinnor och att detta är
oacceptabelt ur jämställdhetssynpunkt.
7. Utredning m.m. av socialförsäkringssystemet (mom. 2)
Rose-Marie Frebran (kd) anför:
Kristdemokraterna anser att det finns ett stort behov av en samordning,
renodling och förenkling av det nuvarande socialförsäkringssystemet. Det finns
i princip två huvudlinjer att följa. Antingen kan dagens system reformeras för
att göra det mer samordnat, renodlat och överskådligt. I så fall är
försäkringstanken den dominerande. Det andra alternativet är en genomgripande
förändring av systemet. Då är ett system med välfärdskonton genom obligatoriskt
sparande i kombination med omfördelning en intressant principlösning.
Regeringen bör enligt vår uppfattning snarast tillsätta en kommitté med
uppdrag att nå en överenskommelse om socialförsäkringssystemet. Som ett första
steg bör dock utredas hur dagens socialförsäkringssystem kan samordnas,
renodlas och göras mer överskådligt i avvaktan på mer genomgripande ändringar.
I steg två bör uppdraget vara att utreda en välfärdskontomodell.
8. Samverkan med handikapporganisationer (mom. 3)
Ingrid Skeppstedt (c) och Ragnhild Pohanka (mp) anför:
Reumatikerförbundet, som är ett ideellt arbetande handikappförbund, äger och
driver två sjukhus specialiserade inom reumatologisk rehabilitering. Sjukhusen
har dock på senare år haft svårt att bära sina egna kostnader. Den aktuella
situationen tyder på att det finns ett underförsörjt medicinskt behov av
reumatologisk rehabilitering samtidigt som det finns outnyttjad vårdkapacitet.
Samhällets kostnader för de reumatiska sjukdomarna är mycket hög. Enligt vår
mening bör det vara möjligt att aktivt rehabilitera fler reumatiker i stället
för att de sjukskrivs eller förtidspensioneras. Vi anser därför att det bör
utredas om inte försäkringskassan skall få ökade möjligheter att använda en del
av sina medel för köp av vård och rehabilitering. Vidare bör värdet av de
insatser som Reumatikerförbundet gör speciellt studeras.
9. Fusk och missbruk av försäkrings- och bidragssystemen (mom. 15)
Sigge Godin (fp) anför:
Folkpartiet har ovan uttalat sig för en reformering av
socialförsäkringssystemen som skall bygga på vissa principer. En av de
viktigaste är enligt vår uppfattning att systemet skall vara
försäkringsmässigt. Det skall finnas ett direkt samband mellan inbetalda
avgifter och förmåner. Där inga fömåner finns skall det heller inte tas ut
några avgifter. Ett socialförsäkringssystem som har tydliga principer och där
det finns raka rör mellan avgifter och förmåner kan enligt vår uppfattning
vinna en bred uppslutning bland medborgarna samtidigt som fusk och
överutnyttjande motverkas. Enligt vår uppfattning kan kontroll av fusk och
överutnyttjande leda till stora besparingar.
10. Vissa sjukdomar (mom. 17)
Gullan Lindblad (m), Ulla Hoffmann (v), Ulf Kristersson (m), Ragnhild Pohanka
(mp), Rose-Marie Frebran (kd) och Åke Sundqvist (m) anför:
Elallergikerna är en grupp som varit aktuell under flera år och som ständigt
ökar i antal. Någon vetenskaplig enighet har ännu inte uppnåtts vad gäller
orsaken till sjukdomsbesvären, vilket bl.a. framgår av den diskussion som
förevarit mellan försäkringskassan och Socialstyrelsen. Mellan myndigheterna
står den sjuka människan som på grund av de otydliga och motstridiga signalerna
upplever situationen som närmast försämrad. Många av patienterna upplever att
försäkringskassans bedömningar av rätten till sjukpenning är godtyckliga. Vi
anser med hänsyn härtill att det behövs riktlinjer rörande behandling av
personer som drabbats av elöverkänslighet, magnetism och olika former av
strålning. Detsamma gäller enligt vår uppfattning personer med symtom
relaterade till kvicksilverförgiftning från amalgam samt de fibromyalgisjuka.
Vi menar att det är viktigt att de som drabbas av ohälsa till följd av sådana
sjukdomsbesvär/symtom får en likvärdig, mänsklig och respektfull behandling så
snart som möjligt och att man vid bedömning av rätten till ersättning skall se
till sjukdomsbesvären och inte till diagnosen.
11. Ekonomisk trygghet vid ålderdom (mom. 18)
Ingrid Skeppstedt (c) anför:
Centerpartiet delar den uppfattning som framförs i motion So431 att hushåll med
barn under 18 år inte skall beröras av inkomstprövningen av änkepensionerna och
att omställningspensionen skall förlängas till tolv månader.
12. Framtida uppräkning av basbeloppet (mom. 21)
Ulla Hoffmann (v) anför:
Sedan år 1993 beräknas pensionerna utifrån ett med 2 % reducerat basbelopp. När
reduceringen infördes angavs att sänkningen var en tillfällig åtgärd. Sveriges
ekonomi har nu stabiliserats och statsbudgeten visar ett överskott.
Pensionärerna har bidragit till detta genom att ta sin del av nedskärningarna.
Vänsterpartiet anser därför att från år 1999 bör folkpension och ATP åter
räknas utifrån ett oreducerat basbelopp. Det utrymme som skapas om minskningen
på 2 % upphör kommer också med största sannolikhet att användas för konsumtion,
vilket ytterligare ökar statens inkomster.
13. Framtida höjning av pensionstillskottet (mom. 22)
Ingrid Skeppstedt (c) anför:
Som en följd av saneringen av statens finanser har pensionärerna fått vidkännas
neddragningar. Nu är det emellertid enligt Centerpartiets uppfattning rimligt
att, inom ramen för det statsfinansiella utrymmet, höja pensionstillskottet för
pensionärer med låg pension. Regeringen bör återkomma med förslag i
vårpropositionen.
14. Fastställande av inkomst i underhållsstödet (mom. 37)
Gullan Lindblad (m), Margit Gennser (m), Ulf Kristersson (m), Ragnhild Pohanka
(mp), Rose-Marie Frebran (kd) och Åke Sundqvist (m) anför:
Beräkningen av återbetalningsskyldigheten grundas på det senaste tillgängliga
taxeringsbeslutet. Detta innebär att återbetalningsbeloppet kan grundas på upp
till två år gamla inkomster. En sådan ordning kan inte vara tillfredsställande.
I många fall har det hänt att en person som blivit arbetslös fått sig ålagd en
återbetalningsskyldighet som han inte kan klara då inkomsterna i nuläget inte
alls motsvarar de inkomster han tidigare hade och på vilka
återbetalningsskyldigheten grundas. Det av utskottet föreslagna
tillkännagivandet om en jämkning av återbetalningsbeloppet då vederbörande fått
väsentligt minskade inkomster anser vi vara ett steg i rätt riktning. Rimligen
bör dock återbetalningsskyldigheten grundas på den aktuella inkomsten, såsom
sker i bostadsbidragssystemet. Farhågor därvidlag om att de
återbetalningsskyldiga kan komma att underskatta sina inkomster bör inte
överdrivas. Att en tillfredsställande kontroll av lämnade inkomstuppgifter
uppnås förutsätts dock.
15. Elöverkänslighet som arbetsskada (mom. 46)
Ragnhild Pohanka (mp) anför:
I Sverige finns i dag tusentals personer som får allvarliga besvär när de
vistas i närheten av elektrisk utrustning. Elöverkänslighet drabbar också
oftare kvinnor än män. Miljöpartiet anser i likhet med vad som anförts i motion
A271 yrkande 7 att elöverkänslighet bör erkännas som arbetsskada. Det skulle
medföra ökade krav på arbetsgivare och tillverkare av elektrisk utrustning.
I propositionen framlagda lagförslag
Lagförslag 4 (utgiftsområde 10)
Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1047) om sjuklön
Lagförslag 1 (utgiftsområde 11)
Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring
Lagförslag 2 (utgiftsområde 11)
Förslag till lag om ändring i lagen (1994:308) om bostadstillägg till
pensionärer
Lagförslag 1 (utgiftsområde 12)
Förslag till lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag
Lagförslag 2 (utgiftsomåde 12)
Förslag till lag om ändring i lagen (1986:378) om förlängt barnbidrag
Lagförslag 3 (utgiftsområde 12)
Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring
Lagförslag 5 (utgiftsområde 12)
Förslag till lag om ändring i lagen (1996:1350) om ändring i lagen (1996:1030)
om underhållsstöd
Lagförslag 2 (socialförsäkringssektorn vid sidan av budgeten)
Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring
Av utskottet framlagda lagförslag
--------------------------------------------------------
| 1Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om |
| allmän försäkring |
--------------------------------------------------------
|Härigenom föreskrivs att 18 kap. 5 § lagen (1962:381)|
|om allmän försäkring1 skall ha följande lydelse. |
---------------------------------------------------------
|nuvarande lydelse | |
| |föreslagen lydelse |
--------------------------------------------------------
| 18 kap. |
| 5 §2 |
--------------------------------------------------------
|Allmän försäkringskassa må ej utan stöd av särskilt|
|lagstadgande bedriva annan verksamhet än som angives i|
|denna lag eller i bestämmelser, som utfärdats med stöd|
|av densamma. |
| I den mån regeringen så förordnar, är allmän|
|försäkringskassa pliktig att biträda vid handhavandet|
|av annan verksamhet. |
| Myndighet, som handhar arbetslöshetsförsäkring, eller|
|lokalt organ som i 1 kap. 2 § sägs må ej av allmän|
|försäkringskassa förvägras begärt biträde. |
---------------------------------------------------------
| | Den allmänna|
| |försäkringskassan får|
| |träffa överenskommelse med|
| |kommun, landsting och|
| |länsarbetsnämnd om att|
| |samverka i syfte att uppnå|
| |en effektivare användning|
| |av tillgängliga resurser. |
--------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------
|Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998. |
--------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------
|1 Lagen omtryckt 1982:120. |
|2 Senaste lydelse 1990:784. |
--------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------
|2 Förslag till lag om ändring i lagen (1997:313) om |
| ändring i socialtjänstlagen (1980:620) |
--------------------------------------------------------
|Härigenom föreskrivs att 4 § socialtjänstlagen|
|(1980:620)1 i paragrafens lydelse enligt lagen|
|(1997:313) om ändring i nämnda lag skall ha följande|
|lydelse. |
---------------------------------------------------------
|Nuvarande lydelse | |
| |Föreslagen lydelse |
--------------------------------------------------------
| 4 § |
--------------------------------------------------------
|Kommunens uppgifter inom socialtjänsten fullgörs av den|
|eller de nämnder som kommunfullmäktige bestämmer. |
| Vad som i denna lag eller annan författning sägs om|
|socialnämnd gäller i förekommande fall den eller de|
|nämnder som utses enligt första stycket. |
| Kommunen får sluta avtal med någon annan om att|
|utföra kommunens uppgifter inom socialtjänsten. Genom|
|ett sådant avtal får en kommun tillhandahålla tjänster|
|åt en annan kommun. Uppgifter som innefattar|
|myndighetsutövning får dock inte med stöd av denna|
|bestämmelse överlämnas till ett bolag, en förening, en|
|samfällighet, en stiftelse eller en enskild individ. |
---------------------------------------------------------
| | Kommunen får även träffa|
| |överenskommelse med|
| |landstinget, den allmänna|
| |försäkringskassan och|
| |länsarbetsnämnden om att,|
| |inom ramen för|
| |socialtjänstens uppgifter,|
| |samverka i syfte att uppnå|
| |en effektivare användning|
| |av tillgängliga resurser.|
| |Kommunen skall bidra till|
| |finansieringen av sådan|
| |verksamhet som bedrivs i|
| |samverkan. |
| | Riksrevisionsverket får|
| |granska sådan verksamhet|
| |som bedrivits i samverkan|
| |med och delvis finansierats|
| |av försäkringskassan eller|
| |länsarbetsnämnden. Vid en|
| |sådan granskning har|
| |Riksrevisionsverket rätt|
| |att ta del av de uppgifter|
| |som behövs för att granska|
| |verksamheten. |
---------------------------------------------------------
|1 Lagen omtryckt 1988:871. | |
---------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------
| 3Förslag till lag om ändring i hälso- och |
|sjukvårdslagen (1982:763) |
--------------------------------------------------------
|Härigenom föreskrivs att 3 § hälso- och sjukvårdslagen|
|(1982:763)1 skall ha följande lydelse. |
---------------------------------------------------------
|Nuvarande lydelse | |
| |Föreslagen lydelse |
--------------------------------------------------------
| 3 §2 |
---------------------------------------------------------
|Varje landsting skall |Varje landsting skall|
|erbjuda en god hälso- och |erbjuda en god hälso- och|
|sjukvård åt dem som är |sjukvård åt dem som är|
|bosatta inom landstinget. |bosatta inom landstinget.|
|Även i övrigt skall |Detsamma gäller dem som är|
|landstinget verka för en |kvarskrivna enligt 16 §|
|god hälsa hos hela |folkbokföringslagen |
|befolkningen. Vad som i |(1991:481) och|
|denna lag sägs om landsting |stadigvarande vistas inom|
|gäller också kommuner som |landstinget. Även i övrigt|
|inte ingår i ett landsting, |skall landstinget verka för|
|i den mån inte annat följer |en god hälsa hos hela|
|av 17 §. Vad här sagts |befolkningen. Vad som i|
|utgör inte hinder för annan |denna lag sägs om landsting|
|att bedriva hälso- och |gäller också kommuner som|
|sjukvård. |inte ingår i ett landsting,|
| . |i den mån inte annat följer|
| |av 17 §. Vad här sagts|
| |utgör inte hinder för annan|
| |att bedriva hälso- och|
| |sjukvård. |
---------------------------------------------------------
|Landstingets ansvar omfattar dock inte sådan hälso- och|
|sjukvård som en kommun inom landstinget har ansvar för|
|enligt 18 § första och tredje styckena. |
| Ett landsting får sluta avtal med någon annan om att|
|utföra de uppgifter som landstinget ansvarar för enligt|
|denna lag. En uppgift som innefattar myndighetsutövning|
|får dock inte med stöd av denna bestämmelse överlämnas|
|till ett bolag, en förening, en samfällighet, en|
|stiftelse eller en enskild individ. |
---------------------------------------------------------
| | Landstinget får även|
| |träffa överenskommelse med|
| |kommun, den allmänna|
| |försäkringskassan och|
| |länsarbetsnämnden om att|
| |inom ramen för landstingets|
| |uppgifter enligt denna lag|
| |samverka i syfte att uppnå|
| |en effektivare användning|
| |av tillgängliga resurser.|
| |Landstinget skall bidra|
| |till finansieringen av|
| |sådan verksamhet som|
| |bedrivs i samverkan. |
| | Riksrevisionsverket får|
| |granska sådan verksamhet|
| |som bedrivits i samverkan|
| |med och delvis finansie- |
| | |
| | |
| | |
| |rats av försäkringskassan|
| |eller länsarbetsnämnden.|
| |Vid en sådan granskning har|
| |Riksrevisionsverket rätt|
| |att ta del av de uppgifter|
| |som behövs för att granska|
| |verksamheten. |
--------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------
|Denna lag träder i kraft den 1 januari 1998. |
--------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------
|1 Lagen omtryckt 1992:567. |
|2 Senaste lydelse 1992:1382. |
--------------------------------------------------------
4. Förslag till
Lag om ändring i lagen (1997:938) om ändring i lagen (1981:691) om
socialavgifter
Härigenom föreskrivs att punkt 2 i ikraftträdande- och
övergångsbestämmelserna till lagen (1997:938) om ändring i lagen (1981:691) om
socialavgifter1 skall ha följande lydelse.
-------------------------------------------------------
|Nuvarande lydelse |Utskottets förslag |
--------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------
| 2. De nya bestämmelserna i 2 kap. 1 § tillämpas i|
|fråga om avgiftspliktig ersättning som betalas ut från|
|och med den 1 januari 1999. På avgiftspliktig|
|ersättning som betalas ut under år 1998 är|
|sjukförsäkringsavgiften 7,90 procent. |
--------------------------------------------------------
| 2. De nya bestämmelserna i 2 kap. 1 § tillämpas i|
|fråga om avgiftspliktig ersättning som betalas ut från|
|och med den 1 januari 1998. På avgiftspliktig|
|ersättning som betalas ut under år 1998 är dock|
|sjukförsäkringsavgiften 7,90 procent. |
--------------------------------------------------------
--------------------------------------------------------
1 Lagen omtryckt 1989:633
Förslag till beslut om anslag inom utgiftsområdena 10, 11 och 12
Utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp
Belopp i 1 000-tal kronor
Utskottets förslag överensstämmer med regeringens förslag till anslagsför-
delning.
Sammanfattning........................................1
Propositionerna.......................................3
Motionerna............................................4
Utskottet............................................23
Utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp23
Principer för socialförsäkringarna.................23
Samverkan bl.a. inom rehabiliteringsområdet........28
Allmänt om rehabilitering m.m....................28
A 1 Sjukpenning och rehabilitering m.m.............36
Mål inom utgiftsområde 10........................36
A 2 Förtidspensioner...............................45
A 3 Handikappersättningar..........................48
B 1 Riksförsäkringsverket och B 2 Allmänna försäkringskassor49
Allmänt om socialförsäkringsadministrationen.....49
Utskottets ställningstagande (utgiftsområde 10)....52
Motioner med anknytning till utgiftsområde 10......53
Kriterier för rätt till sjukpenning och förtidspension m.m.53
Sjukpenning till timanställda och sjukpenningberäkning vid blandade
inkomster
55
Karensdag vid flera arbetsgivare m.m.............56
Ersättningsnivån.................................56
Försäkringen mot kostnader för sjuklön...........57
Kvinnors rehabilitering..........................58
Rehabiliteringsersättning m.m. vid ätstörningssjukdomar59
Förtidspension och arvode för politiska uppdrag..59
Förtidspensionsfrågor i övrigt...................60
Fusk och missbruk av försäkrings- och bidragssystemen60
Försäkringskassorna..............................61
Vissa sjukdomar..................................63
Utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom...64
Målen för utgiftsområde 11.........................65
A 1 Ålderspensioner................................65
A 2 Efterlevandepensioner till vuxna...............69
A 3 Bostadstillägg till pensionärer................72
Utskottets ställningstagande (utgiftsområde 11)....75
Motioner med anknytning till utgiftsområde 11......76
Pension till makar...............................76
Bostadsstöd till pensionärer.....................76
Framtida uppräkning av basbeloppet...............77
Framtida höjning av pensionstillskottet..........78
Beräkning av anslag för åren 1999 och 2000.......78
Utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn78
Allmänna riktlinjer................................78
A 1 Allmänna barnbidrag............................79
A 2 Föräldraförsäkringen...........................81
A 3 Underhållsstöd.................................85
A 4 Bidrag till kostnader för internationella adoptioner87
A 5 Barnpensioner..................................88
A 6 Vårdbidrag för funktionshindrade barn..........89
Utskottets ställningstagande (utgiftsområde 12)....90
Motioner med anknytning till utgiftsområde 12......91
Familjepolitiken.................................91
Övrig motion rörande ekonomisk familjepolitik....94
Barnbidrag.......................................95
Föräldraförsäkringen.............................96
Underhållsstöd...................................99
Beräkning av anslag för åren 1999 och 2000......103
Socialavgifter....................................103
Socialförsäkringssektorn vid sidan av statsbudgeten103
Allmän tilläggspension..........................104
Delpension......................................104
Arbetsskadeförsäkring...........................104
Beräkningar för åren 1999 och 2000..............106
Hemställan........................................106
Reservationer.......................................112
1. Principer för socialförsäkringarna (mom. 1)....112
2. Principer för socialförsäkringarna (mom. 1)....113
3. Principer för socialförsäkringarna (mom. 1)....113
4. Principer för socialförsäkringarna (mom. 1)....114
5. Utredning m.m. av socialförsäkringssystemet (mom. 2)115
6. Anslag inom utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och
handikapp (mom. 4)
115
7. Kriterier för rätt till sjukpenning m.m. (mom. 6)117
8. Kriterier för rätt till sjukpenning m.m. (mom. 6)118
9. Sjukpenning till timanställda och sjukpenningberäkning vid blandade
inkomster (mom. 7)
118
10. Karensdag vid flera arbetsgivare m.m. (mom. 8)119
11. Ersättningsnivån (mom. 9).....................119
12. Försäkringen mot kostnader för sjuklön (mom. 10)120
13. Rehabiliteringsersättning m.m. vid ätstörningssjukdomar (mom. 12)120
14. Förtidspension och arvode för politiska uppdrag (mom. 13)121
15. Förtidspensionsfrågor i övrigt (mom. 14)......121
16. Fusk och missbruk av försäkrings- och bidragssystemen (mom. 15)122
17. Fusk och missbruk av försäkrings- och bidragssystemen (mom. 15)123
18. Försäkringskassorna (mom. 16).................123
19. Försäkringskassorna (mom. 16).................124
20. Vissa sjukdomar (mom. 17).....................124
21. Vissa sjukdomar (mom. 17).....................125
22. Bostadsstöd till pensionärer (mom. 20)........125
23. Framtida höjning av pensionstillskottet (mom. 22, motiveringen)126
24. Familjepolitiken (mom. 25)....................126
25. Familjepolitiken (mom. 25)....................127
26. Familjepolitiken (mom. 25)....................127
27. Familjepolitiken (mom. 25)....................128
28. Utvärdering av vårdnadsbidragsreformen (mom. 26)129
29. Beskattat barnbidrag (mom. 29)................130
30. Utformningen av föräldraförsäkringen (mom. 31)130
31. Kvoterad föräldraledighet (mom. 32)...........131
32. Utbyggnad av föräldraförsäkringen m.m. (mom. 33)131
33. Uppföljning av tillfällig föräldrapenning (mom. 34)132
34. Kontaktdagar (mom. 35)........................132
35. Reformerat underhållsstöd (mom. 36)...........133
36. Reformerat underhållsstöd (mom. 36)...........134
37. Behandling av de underhållsskyldiga (mom. 38).135
38. Underhållsstöd för familjehemsplacerade barn (mom. 40)135
39. Delpension (mom. 44)..........................136
40. Arbetsskadeförsäkring (mom. 45)...............136
41. Arbetsskadeförsäkring (mom. 45)...............137
42. Arbetsskadeförsäkring (mom. 45)...............137
43. Elöverkänslighet som arbetsskada (mom. 46)....137
44. Livräntenivån (mom. 47).......................138
Särskilda yttranden.................................138
1. Moderaternas anslagsförslag (mom. 4, 18 och 24)138
2. Folkpartiets anslagsförslag (mom. 4, 18 och 24)141
3. Vänsterpartiets anslagsförslag (mom. 4, 18 och 24)143
5. Kristdemokraternas anslagsförslag (mom. 4, 18 och 24)146
6. Principer för socialförsäkringarna (mom. 1)....148
7. Utredning m.m. av socialförsäkringssystemet (mom. 2)149
9. Fusk och missbruk av försäkrings- och bidragssystemen (mom. 15)149
10. Vissa sjukdomar. (mom. 17)....................150
11. Ekonomisk trygghet vid ålderdom (mom. 18).....150
12. Framtida uppräkning av basbeloppet (mom. 21)..150
13. Framtida höjning av pensionstillskottet (mom. 22)150
14. Fastställande av inkomst i underhållsstödet (mom. 37)151
15. Elöverkänslighet som arbetsskada (mom. 46)....151
Bilagor
1. Regeringens lagförslag...........................152
2. Utskottets lagförslag..........................169
3. Förslag till beslut om anslag inom utgiftsområdena 10, 11 och 12174
4. Motionsyrkanden angående anslagen budgetåret 1998176