1997/98
NU2
Ärendet
I detta betänkande behandlas
dels proposition 1997/98:1 (budgetpropositionen) såvitt gäller utgiftsområde
21 Energi,
dels - helt eller delvis - 29 motioner från allmänna motionstiden,
dels - delvis - en motion som väckts med anledning av proposition 1996/97:176
om lag om kärnkraftens avveckling.
Sistnämnda proposition jämte motioner behandlas i betänkande 1997/98: NU5, som
avlämnas samtidigt med föreliggande betänkande.
Sammanfattning
Inom utgiftsområdet prioriteras under år 1998 det energipolitiska program för
omställningen av det svenska energisystemet som riksdagen beslutat om våren
1997. Den svenska energipolitikens mål är att på kort och lång sikt trygga
tillgången på energi på med omvärlden konkurrenskraftiga villkor.
Energipolitiken skall skapa förutsättningarna för en effektiv energianvändning
och en kostnadseffektiv svensk energiförsörjning med låg negativ påverkan på
hälsa, miljö och klimat samt underlätta omställningen till ett ekologiskt
uthålligt samhälle. Enligt beslutet skall de två kärnkraftsreaktorerna i
Barsebäck ställas av. Ett omställningsprogram som avser tiden fram t.o.m. år
2004 och har en kostnadsram på sammanlagt 9 miljarder kronor skall påbörjas.
Programmet omfattar dels insatser för forskning och utveckling under sju år om
totalt 5,6 miljarder kronor, dels åtgärder för att kompensera bortfallet av
elproduktion från kärnkraftverket i Barsebäck på 3,1 miljarder kronor.
Åtgärderna syftar till att på ett kostnadseffektivt sätt minska användningen av
el för uppvärmning, utnyttja det befintliga elsystemet effektivare och öka
tillförseln av el och värme från förnybara energikällor. En ny energimyndighet
med ansvar att genomföra huvuddelen av omställningsprogrammet skall inrättas.
Särskilda insatser genomförs för att utveckla el- och värmeförsörjningen i
Sydsverige.
I betänkandet avstyrker utskottet ett flertal motioner med yrkanden om en
principiellt annan inriktning på energipolitiken. Motionerna följs upp i
reservationer (m; fp; mp; kd). Innehållet i reservationerna överensstämmer i
allt väsentligt med dem som framfördes i utskottets betänkande (bet. 1996/97:
NU12) våren 1997 när regeringens förslag (prop. 1996/97:84) om en uthållig
energiförsörjning behandlades.
Riksdagen har i november 1997 godkänt (bet. 1997/98:FiU1) den i
budgetpropositionen föreslagna ramen för utgiftsområdet för år 1998 till 1 583
miljoner kronor. För år 1999 beräknas ramen till 1 842 miljoner kronor och för
år 2000 till 1 603 miljoner kronor.
I betänkandet tillstyrker utskottet regeringens förslag till fördelning av
utgiftsramen på anslag. Likaså tillstyrks övriga förslag till riksdagsbeslut
som regeringen framlägger under utgiftsområdet.
Företrädarna i utskottet för Moderata samlingspartiet, Folkpartiet
liberalerna, Miljöpartiet de gröna och Kristdemokraterna deltar inte i beslutet
om anslag. De erinrar i särskilda yttranden om de budgetförslag som framlagts
av respektive parti.
Propositionen
I proposition 1997/98:1 föreslås under utgiftsområde 21 Energi att riksdagen
1. godkänner förslaget till ekonomisk planeringsram för verksamheten under
perioden 1998-1999 (avsnitt B 9), perioden 1998-2002 (avsnitten B 1-B 3) och
perioden 1998-2004 (avsnitten B 4-B 7),
2. bemyndigar regeringen att under år 1998 åta sig ekonomiska förpliktelser i
samband med bidrag för att minska elanvändningen innebärande åtaganden om högst
400 miljoner kronor för år 1999, högst 350 miljoner kronor för år 2000, högst
350 miljoner kronor för år 2001 och högst 245 miljoner kronor för år 2002,
3. bemyndigar regeringen att under år 1998 åta sig ekonomiska förpliktelser i
samband med bidrag till investeringar i elproduktion från förnybara
energikällor innebärande åtaganden om högst 215 miljoner kronor för år 1999,
högst 215 miljoner kronor för år 2000, högst 180 miljoner kronor för år 2001
och högst 95 miljoner kronor för år 2002,
4. godkänner regeringens förslag till huvudsaklig inriktning för bidrag till
den kommunala energirådgivningen,
5. bemyndigar regeringen att under år 1998 åta sig ekonomiska förpliktelser i
samband med stöd till forskning och utveckling inom energiområdet in-nebärande
åtaganden om högst 90 miljoner kronor för år 1999, högst 60 miljoner kronor för
år 2000, högst 40 miljoner kronor för år 2001, högst 30 miljoner kronor för år
2002, högst 20 miljoner kronor för år 2003 och högst 10 miljoner kronor för år
2004,
6. bemyndigar regeringen att under år 1998 åta sig ekonomiska förpliktelser i
samband med stöd för introduktion av ny energiteknik innebärande åtaganden om
högst 90 miljoner kronor för år 1999, högst 90 miljoner kronor för år 2000,
högst 50 miljoner kronor för år 2001, högst 50 miljoner kronor för år 2002,
högst 50 miljoner kronor för år 2003 och högst 50 miljoner kronor för år 2004,
7. medger att fullföljande av de åtaganden som gjorts med stöd av
förordningen (1992:854) om stöd för att främja användningen av biobränsle skall
finansieras med medel från det nya energiteknikbidraget,
8. medger att anslagssparande från anslaget A 3 Åtgärder för
energieffektivisering m.m. i bl.a. Baltikum och Östeuropa överförs till
anslaget B 7 Energipolitiskt motiverade internationella klimatinsatser,
9. som inriktning godkänner investerings- och finansieringsplanen för
Affärsverkskoncernen svenska kraftnät för perioden 1998-2000,
10. godkänner omfattning och inriktning av Affärsverket svenska kraftnäts
beredskapsåtgärder,
11. bemyndigar regeringen att ge Affärsverket svenska kraftnät finansiella
befogenheter i enlighet med vad som anförts,
12. för budgetåret 1998 anvisar anslagen under utgiftsområde 21 Energi enligt
uppställning i bilaga.
Motionerna
De motioner från allmänna motionstiden som behandlas här är följande:
1997/98:K715 av Alf Svensson m.fl. (kd) såvitt gäller yrkandet (6) att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en
ny energipolitik.
1997/98:Fi510 av Anne Wibble m.fl. (fp) såvitt gäller yrkandet (5) att
riksdagen med följande ändringar i förhållande till regeringens förslag anvisar
anslagen under utgiftsområde 21 Energi enligt följande uppställning (tkr):
1997/98:U412 av Eva Goës m.fl. (mp) såvitt gäller yrkandena att riksdagen
3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att
Sverige bör ge en oberoende utredning i uppdrag att specificera användningen av
uran i det svenska energisystemet,
6. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att
Sverige bör ta initiativ för en kärnkraftsavveckling internationellt.
1997/98:Jo785 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) såvitt gäller yrkandet (7) att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
ett hållbart energisystem och behovet av en fri forskning kring detta.
1997/98:N203 av Stig Grauers (m) vari yrkas att riksdagen beslutar att upphäva
6 § kärntekniklagen och förklara forskningen kring fusionsenergi fri i enlighet
med vad som anförts i motionen.
1997/98:N210 av Eva Björne (m) såvitt gäller yrkandena att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att
bidrag inte skall utgå till investeringar i biobränslebaserade kraftvärmeverk,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att
bidrag till småskalig vattenkraft och vindkraftverk samt s. k. miljöbonus tas
bort.
1997/98:N211 av Jan Backman m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att kärnkraftsproduktionen
i Barsebäck skall behållas.
1997/98:N216 av Dan Ericsson m.fl. (kd) såvitt gäller yrkandena att riksdagen
1. godkänner vad i motionen anförts om riktlinjer för energipolitiken,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
energipolitiska insatser på klimatområdet, såväl nationellt som
internationellt,
3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
åtgärder för att minska elanvändningen,
4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en
miljökonsekvensanalys om effekterna av ökat biobränsleuttag från skogen,
5. beslutar i enlighet med vad i motionen anförts om investeringsbidrag för
vindkraft och småskalig vattenkraft,
6. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
investeringsbidrag till vindkraft och småskalig vattenkraft,
7. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
inriktningen på anslaget för information och utbildning,
8. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
utveckling av teknik för framtidens energisystem,
9. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
avveckling av Delegationen för åtgärder för el- och värmeförsörjningen i
Sydsverige,
10. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att
återta tillstånden för naturgaseldade kraftverk i Malmö och Göteborg,
12. med ändring av regeringens förslag för budgetåret 1998 anvisar anslagen
under utgiftsområde 21 Energi enligt följande uppställning (tkr):
--------------------------------------------------------
|Anslag | Regeringens | Anslagsändring|
| | förslag | |
--------------------------------------------------------
|B 2 Bidrag till | | |
|investeringar i | | |
|elproduktion från | | |
|förnybara | 215 000 | +30 000 |
|energikällor | | |
--------------------------------------------------------
|B 9 Åtgärder för | | |
|el- och | | |
|värmeförsörjningen| 200 000 | ( 180 000 |
|i Sydsverige | | |
--------------------------------------------------------
|Totalt | | |
| | 415 000 | ( 150 000 |
--------------------------------------------------------
1997/98:N220 av Per Lager m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att bidraget till kommunal
energirådgivning bör utgå till både energi- och miljörådgivning.
1997/98:N221 av Mikael Odenberg m.fl. (m, fp, kd) vari yrkas att riksdagen
beslutar upphäva 6 § kärntekniklagen (1984:3) i enlighet med vad som anförts i
motionen.
1997/98:N222 av Ingvar Eriksson och Olle Lindström (båda m) vari yrkas att
riksdagen
1. hos regeringen begär en bred miljökonsekvensanalys av vad den aviserade
kärnkraftsavvecklingen innebär för miljön i enlighet med vad som anförts i
motionen,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ökade
koldioxidutsläpp vid en kärnkraftsavveckling i Sverige.
1997/98:N223 av Carl Bildt m.fl. (m) såvitt gäller yrkandena att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
energipolitikens betydelse för den ekonomiska utvecklingen,
2. beslutar godkänna riktlinjer för energipolitiken i enlighet med vad som
anförts i motionen,
3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
effektivisering och hushållning med energi,
4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
fortsatt användning av s.k. avkopplingsbara elpannor,
5. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om de
energipolitiska programmen,
6. beslutar slopa investeringsstöd för ny energiproduktion i enlighet med vad
som anförts i motionen,
7. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
energiforskningens betydelse,
9. beslutar upphäva det s.k. tankeförbudet i 6 § kärntekniklagen i enlighet
med vad som anförts i motionen,
10. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
hushållens energikostnader,
11. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
industrins elkostnadsläge,
12. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
energipolitikens regionalpolitiska effekter,
13. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
utslagning av arbetsplatser vid en förtida avveckling av kärnkraften,
14. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att
utslaget i 1980 års folkomröstning bör följas,
15. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
energipolitikens nya förutsättningar på en avreglerad elmarknad,
16. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en
?naturlig? utfasning av den svenska kärnkraften,
17. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
riskerna för kärnsäkerheten vid en förtida avveckling av svensk kärnkraft,
19. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
kärnkraftens kostnader,
20. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
utformningen av en offensiv klimatpolitik,
21. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
miljöeffekterna av ökad elimport,
22. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
fortsatt drift vid kärnkraftverket i Barsebäck,
23. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
storskalig biobränsleanvändning,
24. hos regeringen begär en utredning av miljökonsekvenserna vid en
storskaligt ökad biobränsleanvändning i enlighet med vad som anförts i
motionen,
26. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en
storskalig fossilgasintroduktion i Sverige,
31. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
Vattenfalls oberoende och affärsmässighet,
32. hos regeringen begär förslag om breddning av ägandet i Vattenfall AB i
enlighet med vad som anförts i motionen,
33. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en
ny energimyndighet ej skall inrättas,
35. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten
av besked rörande de långsiktiga förutsättningarna för att investera i
industriell verksamhet i Sverige.
1997/98:N224 av Gullan Lindblad och Göthe Knutson (båda m) vari yrkas att
riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att
tillgången till billig energi är avgörande för de värmländska företagens
livskraft,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
glesbygdens beroende av billig energi,
3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att den
förtida avvecklingen av kärnkraftverket i Barsebäck har en negativ inverkan på
miljön vad beträffar såväl koldioxidutsläpp som försurande ämnen,
4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att de
enskilda hushållen inte bör drabbas av kostnader för elkonvertering,
5. avslår regeringens förslag om en förtida avveckling av kärnkraften i
enlighet med vad som anförts i motionen.
1997/98:N226 av Per Lager m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär förslag till en särskild miljöbonus för solvärme enligt vad som anförts i
motionen.
1997/98:N240 av Sten Tolgfors (m) vari yrkas att riksdagen
1. hos regeringen begär en utredning av substansen i regeringens plan för att
ersätta den el som bortfaller om Barsebäcksverket stängs i enlighet med vad som
anförts i motionen,
2. hos regeringen begär en utredning av vilka ekonomiska effekter den förtida
kärnkraftsavvecklingen får för staten, hushållen och kraftbolagen i enlighet
med vad som anförts i motionen,
3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den
förtida kärnkraftsavvecklingen.
1997/98:N244 av Britta Sundin m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den elintensiva industrins
konkurrenssituation.
1997/98:N245 av Bo Nilsson och Christin Nilsson (båda s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av fortsatt forskning om biobaserade drivmedel.
1997/98:N253 av Ingbritt Irhammar och Birgitta Hambraeus (båda c) vari yrkas
att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att
kärnkraftsavvecklingen skall fortsätta i jämn takt,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tydliga
instruktioner till Vattenfall AB och den nya energimyndigheten.
1997/98:N258 av Bodil Francke Ohlsson m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att fullständig
klarhet skall råda över ansvarsförhållandena för ett avstängt kärnkraftverk.
1997/98:N260 av Roland Larsson (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär förslag till lagändring som innebär att vattenkraft och andra
elproduktionsanläggningar inte får utgöra säkerhet för kärnkraftens
avfallshanteringskostnader.
1997/98:N266 av Carin Lundberg m.fl. (s) såvitt gäller yrkandena att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten
av att tillgodose basindustrins behov av god tillgång till elkraft till
konkurrenskraftiga priser,
3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
småskalig kraftvärmeproduktion,
4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
förutsättningar för företag som arbetar med miljövänlig teknik.
1997/98:N269 av Eva Goës m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen
1. hos regeringen begär förslag till precisering och skärpning av
kärntekniklagen,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att
beräkningsunderlaget för skärpning av kärntekniklagen skall redovisas.
1997/98:N272 av Dan Ericsson (kd) såvitt gäller yrkandena att riksdagen
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att
pröva frågan om stimulansåtgärd för tilläggsisolering,
3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
modifiering av dagens bidrag till installation av biobränslekälla.
1997/98:N273 av Eva Goës m.fl. (mp) såvitt gäller yrkandena att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att
hindra framställning av MOX-bränsle efter upparbetning av det utbrända
kärnbränslet,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att
stoppa införsel av MOX-bränsle,
3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att
aldrig producera eller använda MOX-bränsle i de svenska reaktorerna.
1997/98:N277 av Elving Andersson m.fl. (c, s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stöd till
energiomställning i allmänna samlingslokaler som har direktverkande el.
1997/98:N282 av Karin Falkmer m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen
1. avslår regeringens förslag om anslag till ny energimyndighet i enlighet
med vad som anförts i motionen,
2. avslår regeringens förslag om medel till bidrag för minskad elanvändning i
enlighet med vad som anförts i motionen,
3. avslår regeringens förslag om medel till investeringar i elproduktion från
förnybara energikällor i enlighet med vad som anförts i motionen,
4. beslutar att under anslaget B 3 Åtgärder för effektivare energianvändning
inom utgiftsområde 21 anvisa ett anslag om 32 000 000 kr i enlighet med vad som
anförts i motionen,
5. beslutar att under B 4 Energiforskning inom utgiftsområde 21 anvisa ett
anslag om 290 000 000 kr i enlighet med vad som anförts i motionen,
6. avslår regeringens förslag om medel för åtgärder för el- och
värmeförsörjningar i Sydsverige i enlighet med vad som anförts i motionen.
1997/98:N283 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
energipolitiken,
2. avslår propositionens förslag om Svenska kraftnät såvitt avser Polen
kabeln i enlighet med vad i motionen anförts,
3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bidrag
för konvertering från elvärme samt bidrag till fjärrvärmeanslutning,
4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
biobränslebaserad kraftvärme,
5. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
vindkraft,
6. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
småskalig vattenkraft,
7. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
upphandlingsförfarande för ny elproduktionsteknik med förnybara energislag,
8. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
teknikupphandling av energieffektiv teknik,
9. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
kommunal energirådgivning m.m.,
10. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
motoralkoholproduktion från skogsråvara,
11. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
kompletterande användning av anslaget för introduktion av ny energiteknik,
12. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
investeringsstöd för solvärme,
13. beslutar att för budgetåret 1998 anvisa anslagen under utgiftsområde 21
Energi enligt Miljöpartiets förslag i den i motionen redovisade tabellen enligt
uppställning på följande sida (mkr),
14. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
beräknad fördelning på anslag inom utgiftsområde 21 Energi för åren 1999 och
2000 enligt förslag i den i motionen redovisade tabellen enligt följande
uppställning (mkr),
---------------------------------------------------------
|Anslag |Regeringens förslag |Miljöpartiet |
---------------------------------------------------------
| |Förslag|Beräknat|Beräknat|Avvikelse från|
| | | | |regeringen |
-------------------------------------------------------
| |1998 | 1999 | 2000 |1998|1999|2000|
-------------------------------------------------------
|Totalt | 1 |1 842 |1 604 |+433|+470|+455|
|utgiftsområdet |583 | | | | | |
-------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------
|A 1 | | | | | | |
|Energimyndighet: | | 125 | | | | |
|Förvaltningskostnader|138| | 128 | | | |
-------------------------------------------------------
|A 2 Kostnader för | | | | | | |
|bildande av en ny | | | | | | |
|energimyndighet | | 0 | | | | |
| | 25 | | 0 | | | |
-------------------------------------------------------
|B 1 Bidrag för | | | | | | |
|att minska | | 400 | |+80 |+110|+95|
|elanvändningen |290 | | 350 | | | |
-------------------------------------------------------
|B 2 Bidrag till | | | | | | |
|investeringar i | | | | | | |
|elproduktion från | | | | | | |
|förnybara | | 215 | |+160|+157|+157|
|energikällor |215 | | 215 | | | |
-------------------------------------------------------
|B 3 Åtgärder för | | | | | | |
|effektivare | 90 | | |+65 |+65 |+65|
|energianvändning | | 90 | 90 | | | |
-------------------------------------------------------
|B 4 | | 398 | |+10 |+13 |+13|
|Energiforskning |320 | | 405 | | | |
-------------------------------------------------------
|B 5 Bidrag till | | | | | | |
|Energiteknikfonden| | 130 | |+13 |+20 |+20|
| | 90 | | 130 | | | |
-------------------------------------------------------
|B 6 Introduktion | | | | | | |
|av ny | | 230 | |+55 |+55 |+55|
|energiteknik |160 | | 230 | | | |
-------------------------------------------------------
|B 7 | | | | | | |
|Energipolitiskt | | | | | | |
|motiverade | | | | | | |
|internationella | 50 | 50 | 50 | | | |
|klimatinsatser | | | | | | |
-------------------------------------------------------
|B 8 Täckande av | | | | | | |
|förluster i | | | | | | |
|anledning av | | | | | | |
|statliga | 5 | | | | | |
|garantier inom | | 5 | 5 | | | |
|energiområdet | | | | | | |
-------------------------------------------------------
|B 9 Åtgärder för | | | | | | |
|el- och | | | | | | |
|värmeförsörjningen| | 200 | | | | |
|i Sydsverige |200 | | | | | |
-------------------------------------------------------
|B 10 Nytt anslag: | | | | | | |
|Bidrag till | | | | | | |
|investeringar i | | | | | 50 | 50|
|solvärme | | | |50 | | |
-------------------------------------------------------
15. godkänner ekonomiska planeringsramar för verksamheten avseende anslagen B
1, B 2, B 3, B 4, B 5, B 6 och ett nytt anslag B 10 i enlighet med vad i
motionen anförts,
16. bemyndigar regeringen att under år 1998 åta sig ekonomiska förpliktelser
i samband med bidrag för att minska elanvändningen innebärande åtagande om
högst 510 miljoner kronor för år 1999, högst 445 miljoner kronor för år 2000,
högst 390 miljoner kronor för år 2001 och högst 385 miljoner kronor för år
2002,
17. bemyndigar regeringen att under år 1998 åta sig ekonomiska förpliktelser
i samband med bidrag till investeringar i elproduktion från förnybara
energikällor innebärande åtaganden om högst 385 miljoner kronor för år 1999,
högst 385 miljoner kronor för år 2000, högst 275 miljoner kronor för år 2001
och högst 270 miljoner kronor för år 2002,
18. godkänner regeringens förslag till huvudsaklig inriktning för bidrag till
den kommunala energirådgivningen med tillägg av vad i motionen anförts i denna
del,
19. bemyndigar regeringen att under år 1998 åta sig ekonomiska förpliktelser
i samband med stöd för introduktion av ny energiteknik innebärande åtaganden om
högst 115 miljoner kronor för år 1999, högst 115 miljoner kronor för år 2000,
högst 60 miljoner kronor för år 2001, högst 60 miljoner kronor för år 2002,
högst 60 miljoner kronor för år 2003 och högst 60 miljoner kronor för år 2004,
20. bemyndigar regeringen att under år 1998 åta sig ekonomiska förpliktelser
i samband med bidrag till investeringar i solvärme innebärande åtaganden om
högst 50 miljoner kronor för vart och ett av åren 1999 t.o.m. 2002.
1997/98:N286 av Ronny Olander (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om en fortsatt naturgasutbyggnad.
1997/98:Bo517 av Eva Goës m.fl. (mp) såvitt gäller yrkandet (5) att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om gasnät och
klimatkonventionen.
Den motion som väckts med anledning av proposition 1996/97:176 och som
behandlas här är
1997/98:N6 av Birger Schlaug m.fl. (mp) såvitt gäller yrkandena att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
utgångspunkter för kärnkraftsavvecklingen,
6. hos regeringen begär förslag till precisering och skärpning av
kärntekniklagen i enlighet med vad i motionen anförts.
Utskottet
Allmänt om energipolitiken
Mål- och resultatstyrning
I budgetpropositionen för år 1998 (prop. 1997/98:1 utg.omr. 21) hänvisar
regeringen till riksdagens energipolitiska beslut våren 1997 (prop. 1996/97:
84, bet. NU12). Det påpekas att resultaten av 1991 års energipolitiska program
redovisades vid detta tillfälle. I propositionen som låg till grund för nämnda
beslut framhölls (s. 31) att det är av central betydelse att resultaten av de
åtgärder som vidtas för att minska elanvändningen och öka tillförseln av el
fortlöpande kan mätas, sammanställas och avrapporteras. Det är viktigt,
underströks det, att resultatuppföljningen utvecklas så att den kan utgöra
underlag för kommande utvärderingar. Metoder borde utvecklas som gör det
möjligt att utvärdera effektiviteten hos och mäta resultaten av åtgärderna.
Vidare betonades vikten av att ett system för uppföljning och utvärdering
planeras så att det kan användas redan när de energipolitiska åtgärderna börjar
tillämpas.
I propositionen sades också att resultaten bör belysas utifrån en systemsyn,
där också indirekta ekonomiska och tekniska effekter kan inkluderas. Riksdagen
och regeringen skall ha möjlighet att regelbundet bedöma resultaten av de
energipolitiska åtgärderna, framhölls det. Resultatet från utvärderingarna
skall - tillsammans med erfarenheterna från stängningen av reaktorerna i
Barsebäcksverket - utgöra underlag för kommande beslut om hur den fortsatta
omställningen skall genomföras. Av propositionen framgick att det är en uppgift
för regeringen att utfärda närmare anvisningar om hur utvärderingarna av det
energipolitiska programmet skall läggas upp. Regeringens avsikt är, sades det,
att årligen informera riksdagen om de resultat som har uppnåtts. Den första
redovisningen kommer att lämnas i budgetpropositionen för år 1999.
Utskottet vill först - oavsett inställning till energipolitiken - välkomna
den ambition som regeringen har gett uttryck för beträffande redovisningen till
riksdagen av resultaten från 1997 års omställningsprogram. En slutsats som
utskottet dragit från egen uppföljningsverksamhet av 1991 års
energiomställningsprogram är att det behövs en bättre redovisning av
energiomställningens resultat i förhållande till insatta resurser. En
förutsättning för detta är en tydlig verksamhetsindelning med väl formulerade
målsättningar - nedbrutna från de övergripande energipolitiska riktlinjerna -
som gör det lättare att följa hur resurserna används och de resultat som blir
följden av statens insatser. Det är t.ex. viktigt att bidragen från
Energiteknikfonden - som är en finansieringskälla och inte ett
verksamhetsområde - inordnas i en sådan verksamhetsstruktur som möjliggör en
tydligare resultatredovisning från fondens verksamhet. I vissa fall kan också
konstateras att det funnits resultat-information tillgänglig, men som inte
använts i Regeringskansliets beredningsarbete och därmed inte kommit riksdagen
till del. Ett annat förhållande som utskottet har uppmärksammat gäller
förekomsten av anslagsreservationer inom vissa delar av 1991 års
omställningsprogram som successivt hade byggts upp utan att något klarläggande
om orsakerna till detta lämnades till riksdagen.
I det energipolitiska betänkandet våren 1997 med anledning av den
inledningsvis nämnda propositionen (bet. 1996/97:NU12 s. 40) underströks vikten
av att omställningsprogrammen blir föremål för en kontinuerlig och ingående
uppföljning. I uppföljningen skall uppnådda resultat ställas mot de anvisade
resurserna och de uppställda målen för åtgärderna. Vidare betonades det
önskvärda i att denna redovisning görs i samlad form och att den ger
information dels om hur insatta medel har använts, dels - på sikt - om
åtgärdernas effekter. Bakom detta önskemål ligger iakttagelsen att de årsvisa
rapporter som togs fram under det förra omställningsprogrammet endast
redovisade vissa delar till förfång för en mer energipolitiskt motiverad,
heltäckande bild av insatserna.
Utskottet menar att det i inledningsskedet, men även fortsättningsvis, av det
nya omställningsprogrammet är viktigt att riksdagen får del av en relevant
uppföljningsinformation - uppdelad på berörda verksamhetsområden - som visar på
t.ex. antalet beviljade ansökningar, påbörjade forskningsprojekt, beräknade
sparnivåer, etc. Först på längre sikt inställer sig frågan om vilka effekter
som insatserna har medfört. Detta talar för, enligt utskottets uppfattning, att
den nämnda redovisningen inledningsvis bör byggas upp kring ett antal lämpliga
s.k. nyckeltal på en för riksdagen anpassad nivå.
I budgetpropositionen (prop. 1997/98:1 finansplan m.m. avsnitt 7.7) sägs att
det för den fortsatta utvecklingen av resultatstyrningen är av stor vikt att
riksdagen och regeringen kontinuerligt för en dialog ur ett styrningsperspektiv
om de beslutsunderlag som regeringen redovisar. Denna dialog bör utvecklas,
framhålls det, både på politisk nivå och på tjänstemannanivå. Regeringens
strävan i årets budgetproposition har varit, uttalas det i samma del (avsnitt
6.1), att utveckla resultatbedömningarna på utgiftsområdes- och
verksamhetsområdesnivå och fokusera på de viktigaste målen. Ambitionen i
utvecklingsarbetet är att skapa bättre förutsättningar för riksdagens och
regeringens prövning och prioritering av verksamheter.
Utskottets bedömning är att dessa strävanden från regeringens sida kommer att
ha stor betydelse för riksdagens möjligheter att inom ramen för en ordnad
budgetdialog erhålla en god resultatinformation. Den metodutveckling av
resultatstyrningen som nu pågår och den utbyggda budgetdialog som planeras
mellan regering och riksdag skapar förutsättningar för en förbättrad
uppföljning av det energipolitiska programmet. Det bör i detta sammanhang
erinras om den bestämmelse i lagen (1996:1059) om statsbudgeten där (2 §) en
skyldighet föreskrivs för regeringen att för riksdagen redovisa mål och
resultat på olika verksamhetsområden. Ett av motiven bakom bestämmelsen är att
den skall underlätta för riksdagens utskott att i ökad utsträckning ägna sig åt
uppföljning och utvärdering av resultaten av den verksamhet som riksdagen
beslutat om.
Riktlinjer för energipolitiken
Propositionen
På basis av en överenskommelse i februari 1997 mellan företrädare för
Socialdemokraterna, Centerpartiet och Vänsterpartiet och en senare framlagd
proposition i ärendet (prop. 1996/97:84) beslutade riksdagen i juni 1997 om nya
riktlinjer för energipolitiken (bet. 1996/97:NU12). Enligt beslutet är målet
för den svenska energipolitiken att på kort och lång sikt trygga tillgången på
energi på med omvärlden konkurrenskraftiga villkor. Syftet är att främja en god
ekonomisk och social utveckling i Sverige. En säker tillgång på el till ett
rimligt pris är en viktig förutsättning för den svenska industrins
internationella konkurrenskraft. Landets elförsörjning skall tryggas genom ett
energisystem som grundas på varaktiga, helst inhemska och förnybara,
energikällor samt en effektiv energianvändning. Energipolitiken skall skapa
villkoren för en effektiv energianvändning och en kostnadseffektiv svensk
energiförsörjning med låg negativ påverkan på hälsa, miljö och klimat samt
underlätta omställningen till ett ekologiskt uthålligt samhälle.
Enligt riktlinjerna för energipolitiken skall en reaktor i Barsebäcksverket
ställas av före den 1 juli 1998. Den andra reaktorn i Barsebäck skall ställas
av före den 1 juli 2001. Ett villkor för stängningen av den andra reaktorn i
Barsebäck är att bortfallet av elproduktion kan kompenseras genom tillförsel av
ny elproduktion och minskad användning av el. Innan en stängning av den andra
reaktorn kan genomföras skall riksdagen ges möjlighet att pröva att
förutsättningen för stängningen av kärnkraftsreaktorn är uppfylld.
I budgetpropositionen erinras om det i proposition 1996/97:176 framlagda
lagförslaget om kärnkraftens avveckling. I denna proposition föreslås en lag
enligt vilken regeringen får besluta att rätten att driva en kärnkraftsreaktor
för att utvinna kärnenergi skall upphöra vid en viss tidpunkt. Lagen föreslås
träda i kraft den 1 januari 1998. Under förutsättning att riksdagen antar
lagförslaget avser regeringen att besluta om att en reaktor i Barsebäcksverket
skall ställas av den 1 juli 1998. Nämnda proposition jämte motioner behandlar
utskottet i betänkande 1997/98:NU5, som avlämnas samtidigt med detta
betänkande.
Regeringen förordnade i juni 1997 f.d. generaldirektören Kaj Janérus att vara
statens förhandlare för avvecklingen av kärnkraftverket i Barsebäck.
Förhandlaren skall fortlöpande redovisa resultaten av sitt uppdrag samt därmed
sammanhängande ersättningsfrågor till chefen för Närings- och
handelsdepartementet. Regeringen avser att återkomma till riksdagen i
ersättningsfrågan när ytterligare information finns att redovisa, påpekas det i
budgetpropositionen.
Det energipolitiska programmets huvudinriktning är en kraftfull, långsiktig
satsning på forskning, utveckling och demonstration av ny energiteknik. Målet
är att under de närmaste tio till femton åren kraftigt öka el- och
värmeproduktionen från förnybara energikällor och utveckla kommersiellt lönsam
teknik för energieffektivisering. Bortfallet av el skall kompenseras genom
effektivare energianvändning, elhushållning, konvertering från el samt
tillförsel av el från andra energikällor. Ett villkor för stängningen av den
andra reaktorn är, som nyss nämnts, att bortfallet av elproduktion kan
kompenseras genom tillförsel av ny elproduktion och minskad användning av el.
De energipolitiska riktlinjerna innebär att investeringsbidrag kommer att ges
under ytterligare en femårsperiod för att stimulera en fortsatt utbyggnad av
ekologiskt uthållig elproduktion.
Sammanlagt löper energiomställningsprogrammet över en sjuårsperiod fram
t.o.m. år 2004. Kostnaden beräknas totalt komma att uppgå till ca 9 miljarder
kronor. Den nya centrala energimyndigheten, som skall inrättas den 1 januari
1998, kommer att ha huvudansvaret för att verkställa merparten av det
energipolitiska programmet.
Regeringen konstaterar i budgetpropositionen att Sveriges medlemskap i EU har
skapat delvis nya förutsättningar för energipolitiken. Fullbordandet av den
inre marknaden för el och gas, liksom strävandena att utvidga EU, ställer ökade
krav på att de energipolitiska åtgärder som vidtas i Sverige står i samklang
med utvecklingen i vår omvärld.
Utgiftsområde 21 omfattar frågor avseende tillförsel, distribution och
användning av energi samt det energipolitiska omställnings- och
utvecklingsprogram som godkändes av riksdagen våren 1997. Till utgiftsområdet
hör också energipolitiskt motiverade internationella klimatinsatser,
innefattande ett program för utveckling av energisystemet i bl.a. Baltikum och
Östeuropa.
Riksdagen har ställt sig bakom att lägga samman myndigheten Statens oljelager
med Sveriges geologiska undersökning (prop. 1996/97:150, bet. FiU20). Från och
med år 1998 anvisas därför medel för den fortsatta avvecklingen av oljelager
och lagringsanläggningar m.m. under utgiftsområde 24 Näringsliv.
Motionerna
I det följande refereras inledningsvis framförda yrkanden om energipolitiska
riktlinjer i parti- och kommittémotioner. Därefter behandlas motsvarande
yrkanden i enskilda motioner.
I Moderata samlingspartiets partimotion 1997/98:N223 sägs att en god ekonomisk
och social utveckling blir omöjlig om inte energiförsörjningen är långsiktigt
tryggad till konkurrenskraftiga priser. Riksdagens energipolitiska beslut våren
1997 är mot den bakgrunden djupt olyckligt och skadar Sverige som
industrination, menar motionärerna. En förtida kärnkraftsavveckling strider
uppenbart mot utslaget i 1980 års folkomröstning, anför motionärerna och
framhåller att det innebär en kapitalförstöring som saknar motstycke i
historien och som kommer att medföra välfärdsförluster. Fossila bränslen kommer
att ersätta kärnkraften med ökade luftföroreningar och utsläpp av koldioxid som
följd. Enligt motionärerna tas ingen hänsyn till påverkan på sysselsättning och
välfärd.
Dagens svenska reaktorer har föga gemensamt med dem som var föremål för
folkomröstningen för 17 år sedan, sägs det. Det är säkra reaktorer som stängs
vid en förtida kärnkraftsavveckling i Sverige. Om Sverige frivilligt avhänder
sig egna elproduktionsresurser ökar därför avsättningsmöjligheterna för el från
produktionsanläggningar i vår omvärld, bl.a.från ryska kärnkraftverk. En
paradoxal och djupt oroande effekt av en förtida kärnkraftsavveckling i Sverige
kan bli en försämrad kärnsäkerhet i hela norra Europa, sägs det.
En stängning av den första reaktorn i Barsebäcksverket får omedelbara och
direkta konsekvenser för statens finanser, menar motionärerna.
Budgetpropositionen innehåller ingen bedömning av vilken kostnad som en
stängning åsamkar staten, och därmed de svenska skattebetalarna. Det har inte
heller klargjorts hur den åsyftade stängningen av kärnkraftverket i Barsebäck
egentligen skall gå till. Den mest närliggande slutsatsen är enlig motionärerna
att regeringen med hjälp av den nya lagstiftningen skall försöka tvinga
Sydkraft AB till en skenbart frivillig förhandlingsuppgörelse. Detta sätt att
använda den lagstiftande makten inger oro, heter det.
I motionen riktas vidare kritik mot att regeringen i förhandlingar med övriga
EU-länder utverkat en rätt för Sverige att öka utsläppen av koldioxid med 5 %
till år 2010 i stället för att minska utsläppen som de flesta andra EU-länder
kommer att göra. Växthusgasernas klimatpåverkan har karaktären av en global
överlevnadsfråga, varnar motionärerna. De hänvisar till att Sverige under år
1996 nettoimporterade drygt 5 TWh elkraft, vilket motsvarar mer än halva
årsproduktionen vid Barsebäcksverket. Runt om Sveriges gränser finns ledig
elproduktionskapacitet. Den har det gemensamt att produktionen sker i former
som vi av miljöskäl inte vill acceptera i vårt land. Allvarligt är enligt
motionärerna också att kärnkraftsavvecklingen snabbt bygger upp ett motiv för
att introducera naturgasen (fossilgasen) i stor skala i Sverige. Om naturgas
ersätter kärnkraft för elproduktion blir resultatet kraftigt ökade utsläpp av
såväl koldioxid som kväveoxider. Motionärerna fruktar också att en storskalig
gasintroduktion snabbt skulle slå ut biobränsleanvändningen i kraftvärme- och
fjärrvärmeproduktion. Dessutom, hävdas det, är uppbyggnaden av ett gasnät
utomordentligt kapitalkrävande.
Om vi även framgent vill slå vakt om den svenska basindustrin finns det inte
något utrymme för en energipolitik som försämrar konkurrenskraften ytterligare,
fortsätter motionärerna. Svensk basindustri är elintensiv och känslig för en
energipolitik som höjer priserna. En kärnkraftsavveckling hotar inte bara
elintensiv basindustri, utan också ett stort antal underleverantörer och
serviceföretag. I många regioner är den offentliga sektorn helt beroende av att
den tunga industrin har en framtid. Det framhålls också att en förtida
kärnkraftsavveckling leder till att boendekostnaderna ökar. Skall den
elintensiva industrins konkurrenskraft skyddas får hushållen bära den största
delen av bördan. De investeringar i elvärme som staten tidigare har uppmuntrat
kommer nu att stå hushållen dyrt, hävdas det.
Regeringens förslag att hindra användningen av avkopplingsbara elpannor i
fjärrvärmesystemen leder inte till en ökad hushållning med el, anförs det
vidare i motionen. Om elpannorna fasas ut ur fjärrvärmesystemen blir
alternativet att producera motsvarande energimängd genom förbränning av främst
olja, sägs det.
Motionärerna vill erinra om att det på den avreglerade elmarknaden råder
fundamentalt ändrade förutsättningar jämfört med tidigare. Prissättningen,
investeringsbesluten och planeringen sker nu på grundval av den information som
elmarknaden förmedlar till konsumenter och producenter. De nya
förutsättningarna måste tillvaratas i stället för att man återfaller i ett
traditionellt plantänkande. Den fortlöpande omställningen, miljöanpassningen
och förnyelsen av energisystemet gagnas bäst om statsmakterna kan ge
långsiktigt stabila förutsättningar för kraftföretagen, industrin och
hushållen, hävdas det i motionen. Kraftbranschen får då själv ta det fulla
ansvaret för sin utveckling. Motionärerna menar att avregleringen av
elmarknaden innebär att ansvaret för förnyelse, utveckling och omställning av
produktionsapparaten läggs hos kraftbranschen själv. Följden blir att en
reaktor kan drivas så länge ägaren anser det vara kommersiellt lönsamt att
årligen reinvestera de belopp som behövs för att svara upp till säkerhetskrav
och driftssäkerhet. När lönsamheten i dessa reinvesteringar är tveksam kommer
annan produktion att fasas in och reaktorn läggs ned.
I motionen framhålls också vikten av att Vattenfall AB skall vara ett strikt
affärsmässigt bolag som deltar i konkurrensen på jämbördiga villkor med andra
kraftproducenter. Motionärerna uppfattar det som ett stort steg tillbaka när nu
Vattenfall AB tilldelas en ?strategisk roll i omställningsarbetet? och menar
att företagets ledning politiseras. Bolagets fortsatta utveckling hämmas, sägs
det, när politiska skäl lägger hinder i vägen för ett affärsmässigt agerande. I
stället borde Vattenfall AB även fortsättningsvis bedriva sin verksamhet
självständigt och på affärsmässiga grunder. Därutöver bör, anser motionärerna,
ägandet i bolaget breddas.
I motionen anförs att de nya energipolitiska omställningsprogrammen utgör
väsentligen en upprepning av de program som infördes i samband med 1991 års
energipolitiska uppgörelse. Olika utvärderingar av dessa program har alla
påvisat allvarliga brister, menar motionärerna. Programmens struktur har
ansetts vara svåröverskådlig och resultatuppföljningen bristfällig. Programmen
har gripit in i varandra på ett osystematiskt sätt, vilket försvårat
möjligheterna att utvärdera kostnadseffektiviteten i de enskilda programmen.
Energisystemet måste ställas om globalt för att bli ekologiskt hållbart, är
budskapet i Folkpartiet liberalernas partimotion 1997/98:Jo785.
Energiframställning genom fossila bränslen som kol, olja och naturgas samt
kärnkraften skall fasas ut ur energisystemet och ersättas av ekologiskt
hållbara energikällor, som inte förorsakar skadliga utsläpp eller avfall och
inte förbrukar ändliga resurser. Samtliga fossila bränslen kommer att utgöra
parenteser i mänsklighetens energiförsörjning, heter det i motionen. En
successiv omställning av energisystemet är dock att föredra framför kortsiktiga
beslut som leder till snabba och kraftiga energiprishöjningar. I motionen
framförs farhågor för att kortsiktiga beslut riskerar att kullkasta
förutsättningarna för viktiga delar av industrin, försämra sysselsättning och
välfärd, urholka de offentliga finanserna och försvåra för hushållen. Förnybara
energislag måste ges tid att utvecklas och erbjudas till konkurrenskraftiga
priser.
Enligt motionärerna bör staten använda sig av ekonomiska styrmedel i
energipolitiken och därigenom sätta pris på miljöförstöringen från de fossila
energikällorna. Utöver ekonomiska styrmedel som miljöavgifter behövs aktiva
insatser som teknikupphandling, utveckling av biobränsleteknik och annan
miljövänlig energiproduktion samt forskning. Motionärernas förhoppning är att
framtiden kan komma att erbjuda nya energikällor och ny teknik som är
ekologiskt hållbar. För att nå dithän måste forskningen kring
energiförsörjningen vara fri, påpekas det.
I Miljöpartiet de grönas partimotion 1997/98:N283 framträder ett annat synsätt
vad gäller hur de energipolitiska riktlinjerna bör utformas. Här sägs det att
Sveriges energipolitik inte är inriktad på en omställning av energisys-temet,
utan leder i bästa fall till en stängning av två kärnkraftsreaktorer.
Miljöpartiets energipolitik, understryks det, innebär däremot en total
omställning av energisystemet till elproduktion med förnybara energislag och en
slutgiltig avveckling av kärnkraften till år 2010. Den strategi för vilken det
pläderas i motionen går ut på att aktivt utnyttja marknadsekonomiska styrmedel
för att åstadkomma huvuddelen av kärnkraftsavvecklingen. Utgångspunkten för
motionärerna är att alla energislag skall betala sina fulla kostnader. En
avvecklingslag bör emellertid utnyttjas i inledningen som komplement till de
ekonomiska styrmedlen i syfte att påskynda nedtrappningen av
kärnkraftsproduktionen. Enligt motionärernas strategi skall en minskad andel
kärnkraftsel kompenseras av dels en minskad elanvändning genom konvertering
från eluppvärmning, effektivare elanvändning och hushållning, dels en utbyggnad
av ny elproduktion med förnybara energislag.
I motionerna 1997/98:K715 och 1997/98:N216 från företrädare för
Kristdemokraterna argumenteras ävenledes för att en ny energipolitik skall
utarbetas. Långsiktigt, sägs det i den sistnämnda motionen, bör Sveriges
energiförsörjning baseras på inhemska förnybara energikällor och bränslen. På
så sätt byggs det ekologiskt uthålliga energisystemet. Industri och hushåll
skall, understryks det, tillförsäkras säkra elleveranser till fortsatt
konkurrenskraftiga och rimliga priser. Strävan skall vara att möjliggöra en
successiv utfasning av kärnkraftsreaktorer genom elsparande och nyproduktion av
el från förnybara energikällor. Utgångspunkten, anser motionärerna, skall vara
eleffektivisering och utveckling av förnybar elproduktion som skall göra
kärnkraft obehövlig, liksom energisystem som bygger på fossila bränslen.
Partiets uppfattning är att den första kärnkraftsreaktorn kan tas ur produktion
när motsvarande mängd el kan kompenseras med ny tillförsel och sparande.
Motionärerna anser det vara en oansvarig politik att fatta beslut om att stänga
en reaktor utan vetskap om hur detta skall gå till i praktiken, vilka
miljökonsekvenser detta får och vilka samhällsekonomiska kostnader detta
medför.
Motionärerna uppmärksammar också att regeringen gett tillstånd till både
Malmö Energi AB och Göteborg Energi AB om att få uppföra naturgaseldade
kraftvärmeverk. Det är helt uppenbart, anför motionärerna, att regeringen nu
avser att storskaligt satsa på naturgas - eller riktigare benämnt fossilgas -
för att ersätta kärnkraft. Motionens budskap i denna del är att en politik som
går ut på att ersätta biobränslen med naturgas är ett direkt hot mot strävan
att ställa om energisystemet till det ekologiskt hållbara.
Motionärerna riktar kritik mot avsaknaden av ett samlat klimatpolitiskt
handlingsprogram från regeringens sida och påpekar att denna brist är
anmärkningsvärd. Regeringen och de partier som står bakom energiuppgörelsen
bidrar nu dessvärre till en negativ utveckling vad gäller växthuseffekten,
anförs det.
Utskottet övergår nu till att referera övriga motioner med bäring på
riktlinjerna för energipolitiken. Motionerna är grupperade partivis.
Elanvändningen inom industrin i Sundsvalls kommun är lika stor som inom
industrin i Södermanlands län inklusive Stockholm, påpekas det i motion
1997/98:N244 (s). De tre största elintensiva företagen i Sundsvall svarar -
inräknat indirekta sysselsättningseffekter - för 17 % av den totala
sysselsättningen i kommunen. Den höjda elbeskattningen har medfört en försämrad
konkurrenssituation för bl.a. landets enda aluminiumsmältverk, understryker
motionärerna.
Ett liknande budskap framförs i motion 1997/98:N266 (s). Näringslivet i
skogslänen är starkt beroende av att ha god tillgång till energi till
internationellt konkurrenskraftiga priser. Motionärerna välkomnar att det i
överenskommelsen om kärnkraftsavveckling som träffats slås fast att
basindustrin skall garanteras tillräcklig tillgång på elkraft till
konkurrenskraftiga priser och att ersättningskraft till konkurrenskraftiga
priser skall finnas framme innan ytterligare steg tas i kärnkraftsavvecklingen.
I motion 1997/98:N286 (s) argumenteras för en utbyggnad av naturgasen i syfte
att åstadkomma ett långsiktigt hållbart energisystem. Motionären pekar på att
naturgasen i dag har en marknadsandel på endast 3 % i den svenska
energiförsörjningen. Mot denna bakgrund är en fortsatt naturgasutbyggnad från
Syd- och Västsverige mot Mälardalen och Bergslagen motiverad, lyder slutsatsen
i motionen. Naturgasprojektet är dessutom identifierat som ett samarbetsprojekt
mellan Östersjöns stater och de nordiska länderna, heter det.
I motion 1997/98:N211 (m) anförs att Barsebäcksverket fortsatt kan producera
stora mängder elektricitet på ett kostnadseffektivt och miljövänligt sätt. I
motionen argumenteras på ett flertal teman för denna ståndpunkt. Det hänvisas
till att verket har en hög säkerhetsnivå och en lång återstående livslängd samt
åsamkar omgivningen en mycket liten miljö- och strålningspåverkan. Det erinras
också om att personalen vill bevara kraftverket och att produktionen vid
Barsebäck skapar många arbetstillfällen i Skåne. I motionen framhålls att en
stängning leder till en sämre miljö i Skåne och att det är förknippat med stora
kostnader att stänga kärnkraftverket.
Sverige klarar inte uppställda mål för minskade koldioxidutsläpp vid en
avveckling av den svenska kärnkraften, hävdas det i motion 1997/98:N222 (m).
Därför begärs en bred miljökonsekvensanalys av en kärnkraftsavveckling i
Sverige, betraktat såväl i ett kort som i ett längre perspektiv.
Ett budskap som tar sikte på effekterna för Värmlands vidkommande framförs i
motion 1997/98:N224 (m). Det sägs att stängningen av kärnkraftverket i
Barsebäck kan få mycket allvarliga konsekvenser för Värmlands län som i hög
grad är beroende av sina basindustrier. Flera av dessa basindustrier är belägna
i glesbygdsområden. Om elpriserna stiger kraftigt, vilket blir följden av en
kärnkraftsnedläggning, hotas flera orter av stigande arbetslöshet, orter som
redan i dagsläget är hårt drabbade av arbetslöshet. Var är nu de stolta
deviserna om att hela Sverige skall leva, lyder en fråga i motionen. Även
enskilda hushåll kommer att påverkas då många värmländska familjer bor i småhus
med eluppvärmning, konstaterar motionärerna. De påpekar vidare att utsläppen av
försurande ämnen som svavel och kväveoxider kommer att öka och att detta i
första hand drabbar sydvästra Sverige.
Energiuppgörelsen mellan Socialdemokraterna, Centerpartiet och Vänsterpartiet
möter kritik också i motion 1997/98:N240 (m). Innebörden i denna uppgörelse,
anförs det, är att Sverige inleder en nedläggning av världens kanske säkraste
kärnkraftverk baserat på politiska och inte på ekonomiska eller
säkerhetsmässiga grunder. Motionären betraktar det som en ren kapitalförstöring
och misshushållning med landets resurser. En förtida avveckling av kärnkraften
kommer att ge höjda elpriser och det är hushållen som kommer att få bära
bördorna, sägs det. I motionen begärs att en utredning skall genomföras som
skall visa på hur den bortfallande elproduktionen skall ersättas om
Barsebäcksverket stängs och hur ersättningskraften påverkar nivån på
koldioxidutsläppen. Vidare påpekas att investeringar i existerande teknik för
alternativ elproduktion tar tid att planera och genomföra, vilket talar emot
regeringens tidsplan för avveckling av de båda reaktorerna i Barsebäck. Den
sammanlagda tiden för tillståndsprövning, projektering och byggande av nya
anläggningar kan uppskattas till fyra-sex år, anförs det.
Diametralt motsatta ståndpunkter jämfört med de sistnämnda motionerna förs
till torgs i motion 1997/98:N253 (c). Här välkomnas den förestående
avvecklingen av kärnkraften. Det är oerhört glädjande att riksdagen nu äntligen
beslutat inleda avvecklingen av kärnkraften, menar motionärerna. Tanken på en
ny, energipolitiskt motiverad, roll för Vattenfall AB får ett oreserverat stöd
i motionen. Enligt motionärerna är det väsentligt att den nya inriktningen på
energipolitiken tydligt avspeglar sig i regeringens instruktioner till de
statliga aktörerna på elmarknaden. För dem borde det vara en prioriterad
uppgift att verkställa omställningen bort från olje- och kärnkraftssystemet
till ett kretsloppsinriktat energisystem som bygger på effektivisering och
förnybara energikällor. Detta bör, anser motionärerna, framgå av ett tillägg i
bolagsordningen för Vattenfall AB.
Polenlänken är inte en isolerad företeelse utan den är en i raden av stora
energipolitiskt motiverade infrastrukturprojekt, lyder ett kritiskt
konstaterande i motion 1997/98:Bo517 (mp). Gasnät byggs ut för att knyta samman
de europeiska el- och energinäten för en gemensam energimarknad och elbörs.
Motionärernas slutsats är att förbindelser av den typ som Polenlänken och
gasnätet representerar måste stoppas.
Vissa kompletterande uppgifter
En översyn av energibeskattningssystemet har nyligen påbörjats i
Regeringskansliet genom en arbetsgrupp med företrädare för vissa departement
samt Riksskatteverket. Översynen skall, med hänsynstagande till det inom EU
pågående arbetet med ett nytt energibeskattningsdirektiv, beakta riktlinjerna
för energibeskattningen i 1997 års energiöverenskommelse. I uppdraget ingår
vidare att analysera och precisera den energiskattemodell som presenterats i
Skatteväxlingskommitténs betänkande Skatter, miljö och sysselsättning (SOU
1997:11) och att behandla Alternativbränsleutredningens förslag som framlagts i
betänkandet Bättre klimat, miljö och hälsa med alternativa drivmedel (SOU
1996:184). Tidsplanen för arbetsgruppens arbete är att skriftligen redovisa
resultatet av sitt arbete under hösten 1998 och att regeringen efter sedvanlig
remissbehandling kan lägga fram en proposition i ämnet under våren 1999.
Den övergripande uppgiften för arbetsgruppen är att göra en i huvudsak
lagteknisk översyn och skapa ett väl fungerande energibeskattningssystem. En
ökad miljörelatering av skattesystemet skall därvid eftersträvas och ambitionen
är att skapa ett enklare och mer överskådligt system med en klarare uppdelning
mellan skatternas fiskala och miljöstyrande roller. Inom denna ram skall
behandlas uformningen av beskattningen för industrin, trädgårds- och
jordbruksnäringarna samt energiproduktionen inom fjärr- och
kraftvärmesektorerna. En fråga som kommer att tas upp är beskattningen av
biobränslen. Hur naturgasens miljöfördelar jämfört med olja och kol skall
beaktas i energibeskattningen skall också prövas. De samhällsekonomiska
konsekvenserna samt möjligheten att genom skattesystemet styra mot de mål som
uttalats i den energipolitiska propositionen kommer att analyseras.
Frågan om användningen av elpannor i fjärrvärmesystemet tas upp i
budgetpropositionen (prop. 1997/98:1 finansplan m.m. avsnitt 8). Enligt
riksdagens beslut skall energiskatten höjas från den 1 januari 1998 med 1,4 öre
per kWh. Elanvändningen i fjärrvärmesystemet bör enligt regeringen minskas
främst när så är ekonomiskt och miljömässigt motiverat utifrån
driftsförhållanden i det samlade el- och värmeförsörjningssystemet. Under
sommarmånaderna, anför regeringen, då det normalt finns god tillgång på
vattenkraft, fyller elpannorna en viktig reglerande funktion. En förhöjd
skattesats bör därför inte gälla under den perioden. Därmed kan, sägs det,
vattenkraften fortsätta att användas effektivt under s.k. våtår, då
vattentillrinningen under vårfloden inte kan tas till vara i vattenmagasinen.
Höjningen bör därför inskränkas till att gälla endast under perioden
november-april. Av administrativa skäl bör endast pannor med en installerad
effekt överstigande 1 MW omfattas. Regeringen avser att under våren 1998
presentera ett förslag till beskattning av el som används i fjärrvärmesystemets
elpannor med ikraftträdande den 1 juli 1998.
Frågan om sammankoppling av naturgas- och elnäten i Östersjöregionen behandlas
i 1997 års energipolitiska överenskommelse. Där understryks att en förbättrad
infrastruktur på energiområdet avsevärt skulle öka försörjningstryggheten i
Sverige och övriga Europa. Enligt överenskommelsen skall Sverige aktivt verka
för en integrering av de nationella energisystemen i Norden och
Östersjöregionen. Sverige har ställt sig bakom en förstudie om den s.k.
nordiska gasaxeln (en ledning från Finland genom Mellansverige till Nordsjön).
Lönsamheten för den nordiska gasaxeln är starkt beroende av att naturgas kan
avsättas på den svenska marknaden. En nordisk studie om naturgasanvändning och
miljöpåverkande utsläpp i Norden och Baltikum har nyligen genomförts. I studien
har man bl.a. försökt att uppskatta möjligheterna att genom ökad
naturgasanvändning minska utsläppen av koldioxid. Slutsatsen är att en ökad
användning av naturgas - under vissa förutsättningar - skulle kunna bidra
väsentligt till att minska miljöpåverkande utsläpp i de nordiska länderna och i
närområdet. I ett gemensamt uttalande i Bergen i Norge i juni 1997 underströk
de nordiska statsministrarna att de är eniga om att arbeta för att förverkliga
visionen om en uthållig energiförsörjning i Östersjöregionen. Viktiga inslag i
ett sådant försörjningssystem är ökade satsningar på förnybara energikällor och
utvecklingen av ett integrerat gasnät som kan leverera gas till länderna runt
Östersjön. De nordiska energiministrarna har av statsministrarna fått i uppdrag
att lämna en rapport om vissa förutsättningar av betydelse för en sådan
utveckling. I uppdraget ingår att ta inledande kontakter med övriga länder i
Östersjöregionen och övriga intressenter för att belysa möjligheten till
utveckling av el- och gasnäten.
Enligt preliminära uppgifter för år 1996 uppgick utsläppen i Sverige av
koldioxid till 63,5 miljoner ton, metangas 6,2 miljoner ton och lustgas 3,1
miljoner ton. Av koldioxidutsläppen svarar biltrafiken för ca 20 miljoner ton.
Av återstoden på drygt 40 miljoner ton koldioxid kommer drygt 14 miljoner ton
från kraftvärme- och fjärrvärmeverk samt raffinaderier, drygt 14 miljoner ton
från förbränning inom industri m.m., medan ca 11 miljoner härrör från bostäder
och service.
Utskottets ställningstagande
Riksdagens energipolitiska beslut våren 1997 är av väsentlig betydelse för
omställningen av Sverige till ett ekologiskt hållbart samhälle. Energipolitiken
skall medverka till en effektiv energianvändning och en kostnadseffektiv svensk
energiförsörjning med låg negativ påverkan på hälsa, miljö och klimat. Landets
elförsörjning skall tryggas genom ett energisystem som grundas på varaktiga,
helst inhemska och förnybara, energikällor samt en effektiv energianvändning.
Användningen av fossila bränslen bör hållas på en låg nivå. Det befintliga
ledningsnätet för naturgas, som är det fördelaktigaste fossila bränslet, bör
utnyttjas effektivare. Energipolitiken skall även främja ett breddat energi-,
miljö- och klimatsamarbete i Östersjöregionen. Härutöver är energipolitikens
mål att tillförsäkra svensk industri och samhällslivet i övrigt el till
internationellt konkurrenskraftiga priser. Stabila förutsättningar skapas för
ett konkurrenskraftigt näringsliv, liksom för en förnyelse och utveckling av
den svenska industrin.
Utskottets uppfattning är att en energiomställning i riktning mot de mål som
finns uppsatta i 1997 års omställningsprogram inte kommer till stånd med mindre
än att staten aktivt påverkar aktörerna. Enligt utskottets mening måste
aktörerna på energimarknaden få en bestämd signal från staten att
kärnkraftsavvecklingen skall inledas och att en övergång till elproduktion med
nya energikällor skall ske. Om inte en sådan viljeyttring tydligt manifesteras
tar det mycket längre tid att åstadkomma den önskvärda förändringen i
produktionsapparatens sammansättning. Det åligger riksdag och regering att
hitta en lämplig avvägning i den målkonflikt som på kort sikt föreligger mellan
strävan att snabbt finna nya former för en mer ekologiskt uthållig
energiförsörjning och kraven på att främja en effektiv elproduktion som kan
tillhandahålla industri och hushåll låga elpriser. Det energipolitiska beslut
som har träffats innebär, menar utskottet, att den nämnda målkonflikten
hanteras på ett ändamålsenligt sätt. Bestämda steg tas i riktning mot att bygga
upp en ny elproduktion under samtidigt hänsynstagande till utvecklingen av
nivån på elpriserna i syfte att säkra industrins internationella
konkurrenskraft och därmed vidmakthålla resursbasen för finansiering av den
svenska välfärden.
Enligt det energipolitiska beslutet skall, som tidigare beskrivits, de två
kärnkraftsreaktorerna i Barsebäck - varav den andra under vissa villkor -
ställas av. Detta kraftverk är olämpligt lokaliserat till ett mycket
tätbefolkat område. Åtgärder skall vidtas för att under de närmaste åren
kompensera bortfallet av el genom effektivare energianvändning, konvertering
samt hushållning med och tillförsel av el från andra energikällor. Samtidigt
gäller inte längre år 2010 som s.k. slutår för kärnkraftsavvecklingen.
Härigenom ges tillräckligt lång tid för omställningen. Frågan om den fortsatta
omställningen av energisystemet skall baseras på resultaten av de
energipolitiska programmen och på erfarenheterna av stängningen av
kärnkraftverket i Barsebäck. Före nästkommande mandatperiods utgång skall
beslut fattas avseende hur den fortsatta avställningen av kärnkraftsreaktorer
skall genomföras.
De invändningar som riktas mot det energipolitiska beslutet i motionerna
1997/98:N223 (m), 1997/98:N211 (m), 1997/98:N224 (m) och 1997/98: N240 (m) är
enligt utskottets mening våldsamt överdrivna. I beslutet framhålls vikten av
att omställningen till en mer ekologiskt hållbar produktion av elektricitet
sker på sådant sätt att svensk industri och samhällslivet i övrigt
tillförsäkras el till internationellt konkurrenskraftiga priser. Ett villkor
för stängningen av den andra reaktorn i Barsebäck är, som tidigare beskrivits,
att bortfallet av elproduktion kan kompenseras genom tillförsel av ny
elproduktion och minskad användning av el. Innan en stängning av den reaktorn
kan genomföras skall riksdagen ges möjlighet att pröva om förutsättningarna för
en stängning av reaktorn är uppfyllda (se bet. 1996/97:NU12 s.39).
I det energipolitiska beslutet behandlades också energipolitikens inverkan på
Sveriges internationella åtaganden inom klimatpolitiken. I motionerna
1997/98:N222 (m) och 1997/98:N223 (m) riktas kritik mot att Sverige med de nya
energipolitiska riktlinjerna går ifrån sina internationella förpliktelser
beträffande koldioxidmålet. Med anledning av dessa invändningar vill utskottet
redovisa följande. I det energipolitiska betänkandet våren 1997 (bet.
1997/98:NU12 s. 81) ställde sig utskottet bakom regeringens bedömning att
stängningen av den första reaktorn i Barsebäck inte innebär någon avgörande
förändring av Sveriges möjligheter att bidra till att uppnå sådana långsiktiga
mål som kan komma att beslutas om inom ramen för FN:s ramkonvention om
klimatförändringar, den s.k. klimatkonventionen. 1997 års energipolitiska
beslut innebär inte någon förändring av den nationella strategin - uttalad i
riksdagens beslut år 1993 (prop. 1992/93:179, bet. JoU19) - att utsläppen av
koldioxid från fossila bränslen skall stabiliseras till 1990 års nivå år 2000,
för att därefter minska. EU har inom ramen för de pågående globala
klimatförhandlingarna - som just nu pågår i Japan (Kyoto) - beslutat att
föreslå att industriländerna skall minska sina sammanvägda utsläpp av
koldioxid, metan och lustgas med 15 % till år 2010 jämfört med nivån år 1990.
En första indikativ fördelning inom unionen av medlemsländernas andelar av
detta åtagande har gjorts. Enligt denna varierar de olika ländernas beting från
en minskning med 25 % till en ökning med 40 % av utsläppen till år 2010 jämfört
med nivån år 1990. För Sveriges del finns enligt fördelningen ett utrymme att
öka utsläppen med 5 % till år 2010.
Beträffande användningen av de avkopplingsbara elpannorna i
fjärrvärmesystemen - som berörs i motion 1997/98:N223 (m) - vill utskottet
hänvisa till det som sägs härom i budgetpropositionen. Avsikten är att
differentierade skattesatser skall tillämpas för sådana pannor med en förhöjd
skatt under perioden november-april och lägre uttag under årets övriga månader.
Regeringen ämnar, som nämnts, under våren 1998 presentera ett förslag till
beskattning av el som används i fjärrvärmesystemets elpannor med ikraftträdande
den 1 juli 1998.
Med hänvisning till vad utskottet nu har anfört avstyrker utskottet
motionerna 1997/98:N211 (m), 1997/98:N222 (m), 1997/98:N223 (m), 1997/98: N224
(m) och 1997/98:N240 (m) i här berörda delar.
Utskottet konstaterar att ett i långa stycken likartat resonemang förs i
motionerna 1997/98:Jo785 (fp), 1997/98:K715 (kd) och 1997/98:N216 (kd). I
motionerna förordas en energipolitik som skall främja en energiförsörjning
baserad på ekologiskt hållbara energikällor. Energiframställning genom
kärnkraft och fossila bränslen som kol, olja och naturgas skall enligt
motionärerna på sikt fasas ut ur produktionen. Utskottet ser i den delen ingen
principiell skillnad mellan dessa ståndpunkter och det synsätt som ligger bakom
det energipolitiska beslut som riksdagen fattade våren 1997. Ett väl planerat
omställningsarbete, som beaktar de faktorer som utskottet nyss nämnt, kommer
att förhindra att de hot mot sysselsättning, välfärd och uppsatta miljömål som
målas upp i motionerna blir verklighet. Mot denna bakgrund avstyrker utskottet
de aktuella motionerna i här berörda delar.
De frågor som tas upp i motionerna 1997/98:N244 (s) och 1997/98:N266 (s) om
effekterna för den elintensiva industrin behandlade utskottet i sitt betänkande
våren 1997. Där betonade utskottet (bet. 1996/97:NU12 s. 39) att en säker
tillgång på el till ett rimligt pris är en viktig förutsättning för den svenska
industrins internationella konkurrenskraft. Energipolitiken måste utformas så
att denna förutsättning bevaras. Elanvändningen för industrins produktion ges
möjlighet att öka under det närmaste decenniet. Parallellt med detta måste
emellertid en effektiv elanvändning främjas såväl i industrin som i andra
samhällssektorer. Utskottet vill alltså understryka att detta är viktiga mål i
energiomställningen och att de ingår som centrala delar i den uppföljning som
kommer att ske efter avställningen av Barsebäcksverket. De framställda
yrkandena i de två nämnda motionerna om den elintensiva industrins
konkurrenssituation bör därmed inte föranleda något initiativ från riksdagens
sida.
Frågan om naturgasutbyggnad i den omfattning som aktualiseras i motion
1997/98:N286 (s) och som möter kritik i motion 1997/98:Bo517 (mp) utreds
fortfarande i olika sammanhang. Ett omfattande beredningsarbete pågår inom
ramen för det nordiska samarbetet, det framväxande Östersjösamarbetet och det
arbete inom EU som ser på möjligheterna till investeringar i ett nordiskt
Trans-European Network (TEN) på gasområdet. Utskottet erinrar om att det i 1997
års energipolitiska beslut uttalas att naturgasen är det fördelaktigaste
fossila bränslet och att det befintliga naturgasnätet bör utnyttjas på ett
effektivare sätt. Innan slutliga underlag har presenterats från de nyssnämnda
aktiviteter som för närvarande pågår saknar utskottet anledning att i nuläget
närmare gå in på denna fråga. Utskottet avstyrker därmed de två motionerna; den
sistnämnda avstyrks i här berörd del.
Det synsätt som ligger bakom 1997 års energipolitiska riktlinjer innebär att
den strategi om en snabbare kärnkraftsavveckling för vilken pläderas i motion
1997/98:N283 (mp) måste avvisas. Det finns betydande risker förknippade med att
beträda den väg som utpekas från Miljöpartiets sida. Enligt utskottets
uppfattning är det betydelsefullt att omställningen och utvecklingen av
energisystemet sker under tillräckligt lång tid så att inte problem uppstår för
sysselsättning, välfärd, konkurrenskraft och miljö. Med det sagda avstyrker
utskottet den berörda motionen i här aktuell del.
Det nyssnämnda innebär också att utskottet avstyrker yrkandet i motion
1997/98:N253 (c) i vilket sägs att kärnkraftsavvecklingen skall fortsätta i
jämn takt. Här vill utskottet erinra om att det inte har förutsatts någon
mekanisk avveckling av kärnkraften med bestämda tidsintervaller i 1997 års
energipolitiska beslut. Tillsammans med erfarenheterna från stängningen av
reaktorerna i Barsebäck skall resultaten av energiomställningsprogrammen utgöra
underlag för kommande beslut om hur den fortsatta omställningen skall
genomföras.
Om den energipolitiska roll som Vattenfall AB bör spela framöver anförde
utskottet i det tidigare nämnda betänkandet våren 1997 (bet. 1996/97: NU12 s.
46) att bolagets aktiva medverkan är av avgörande betydelse för omställningen
av energisystemet. Bolaget, som svarar för ungefär 50 % av elproduktionen,
borde enligt utskottet ges en strategisk roll i detta omställningsarbete. I
Vattenfalls långsiktiga utvecklings- och investeringsplaner borde, menade
utskottet, utvecklingen av ny ekologisk elproduktionsteknik och investeringar i
el- och värmeproduktion från förnybara energislag spela framträdande roller.
Men samtidigt, underströks det, är det för ett företag som Vattenfall som
verkar på en konkurrensutsatt marknad, och som har i huvuduppgift att på ett
effektivt sätt producera och leverera el till sina kunder, viktigt att nu
nämnda insatser görs inom ramen för kraven på affärsmässighet. Bolagets beslut
om satsningar på utveckling av ny elproduktionsteknik och investeringar i el-
och värmeproduktion från förnybara energislag borde därför baseras på att
Vattenfall kan uppfylla marknadsmässiga avkastnings- och utdelningskrav i sin
verksamhet, sades det. Vad beträffar ägarfrågan ansåg utskottet att Vattenfall
borde förbli i statlig ägo. Mot denna bakgrund torde enligt utskottets
uppfattning något tillägg i bolagsordningen för Vattenfall AB på det sätt som
begärs i motion 1997/98:N253 (c) inte vara erforderligt, och det aktuella
yrkandet avstyrks. Av det sagda framgår vidare att någon breddning av ägandet i
Vattenfall AB i enlighet med ett yrkande i motion 1997/98:N223 (m) inte är
aktuellt; även denna motion avstyrks i här berörd del.
Sammanfattningsvis avstyrker utskottet med det anförda samtliga här
behandlade motionsyrkanden.
Vissa kärnkraftsfrågor
Forskning och kärntekniklagen
Motionerna
Riksdagen måste upphäva den bestämmelse (6 §) i lagen (1984:3) om kärnteknisk
verksamhet (den s.k. kärntekniklagen) som förbjuder vissa typer av kärnteknisk
forskning - ?tankeförbudet? - begärs det i motion 1997/98:N223 (m). Det handlar
ytterst om att slå vakt om den akademiska friheten, sägs det. Förbudet kan
därtill få skadliga effekter genom att försvåra forskning kring effektivare
utnyttjande av kärnbränslet, minimering av avfallsmängder, transmutation av
befintligt kärnavfall m.m., menar motionärerna.
Ett identiskt yrkande framförs i motion 1997/98:N221 (m, fp, kd). Det kan
ifrågasättas, menar motionärerna, om det över huvud taget är möjligt - utan
lagbrott - att presentera genomarbetade och kostnadsberäknade alternativ till
prövning i den energipolitiska debatten. Den omständigheten att principiell
kritik mot tankeförbudet numera framförs helt oberoende av inställningen till
kärnkraftens utnyttjande i Sverige borde möjliggöra en omprövning av
tankeförbudet utan ovidkommande hänsynstaganden, lyder motionärernas slutsats.
I motion 1997/98:N203 (m) riktas uppmärksamheten mot kärnfusionen som enligt
motionären kan bli en mycket viktig framtida, outtömlig energikälla. För att
Sverige skall kunna delta i den tekniska utvecklingen krävs, understryks det,
att förbudet i kärntekniklagen upphävs och att forskning i energifrågor kan
bedrivas fritt.
Vissa kompletterande uppgifter
Enligt den berörda lagbestämmelsen, som infördes i kärntekniklagen den 1
februari 1987, får ingen utarbeta konstruktionsritningar, beräkna kostnader,
beställa utrustning eller vidta andra sådana förberedande åtgärder i syfte att
inom landet uppföra en kärnkraftsreaktor. Förbudets funktion är att motverka
att personer inom en viss begränsad krets föranstaltar om resurskrävande
förberedande åtgärder i syfte att uppföra en viss kärnkraftsreaktor.
I näringsutskottets betänkande (bet. 1996/97:NU12 s. 48) våren 1997 lämnades
upplysningar om införandet av den aktuella lagparagrafen. Av redogörelsen
framgår att det aktuella förbudet mot vissa förberedande åtgärder tillkom
samtidigt som det i kärntekniklagen infördes en bestämmelse om att tillstånd
att uppföra en kärnkraftsreaktor inte får meddelas (prop. 1986/87:24, bet.
NU13). Vid behandlingen av förslaget om förstnämnda förbud diskuterade
utskottet först utformningen och innebörden av förslaget. Härvid klargjorde
utskottet att förbudets funktion skulle vara att motverka att personer i en
åsyftad begränsad krets - ansvariga för kraftföretag vilka är tänkbara som
reaktorinnehavare - vidtar något slags resurskrävande, förberedande åtgärder
med avsikt att uppföra en viss kärnkraftsreaktor. Utskottet underströk
(enhälligt) att förbudet inte skulle förhindra personer i nämnda krets att
t.ex. muntligen eller skriftligen plädera för fortsatt och ökad
kärnkraftsanvändning, inklusive uppförande av ytterligare kärnkraftsaggregat.
Det skulle inte heller, betonade utskottet, inkräkta på möjligheterna till
forskning och utvecklingsarbete på det kärntekniska området och till svenskt
deltagande i internationellt samarbete inom detta område. Därefter tog
utskottet ställning till frågan om införande av förbudet. Med vissa
redaktionella förändringar tillstyrkte utskottet att förbudet skulle införas,
medan en motsatt uppfattning fördes fram i en reservation (m, fp).
I utredningsbetänkandet Översyn av lagstiftningen på kärnenergiområdet (SOU
1991:95) föreslogs att den berörda paragrafen (6 §) i kärntekniklagen om förbud
mot vissa förberedande åtgärder skulle avskaffas. Enligt utredningen kunde
bestämmelsen inte anses vara motiverad av säkerhetsskäl och borde därför inte
höra hemma i nämnda lag, vilken är att betrakta som en säkerhetslag. Huvuddelen
av förslagen i utredningsbetänkandet låg till grund för de ändringar i
kärntekniklagen som riksdagen på regeringens förslag beslutade om i december
1992 (prop. 1992/93:98, bet. NU11). Utredningens förslag beträffande 6 §
berördes dock inte i den aktuella propositionen.
Energikommissionen - som tillsattes år 1994 - kom inte att beröra frågan om
förbudet i sina överväganden och förslag (SOU 1995:139). Dock anförde
representanterna för Moderata samlingspartiet och Miljöpartiet i
Energikommissionen i ett särskilt yttrande att den aktuella bestämmelsen
innebär en inskränkning i medborgerliga fri- och rättigheter. Denna begränsning
står inte i rimlig proportion till motiven, sades det, och lagstiftningen borde
därför ändras på denna punkt.
I samband med det energipolitiska beslutet våren 1997 anförde företrädarna i
utskottet för Moderata samlingspartiet, Folkpartiet och Kristdemokraterna i en
reservation (bet. 1997/98:NU12 s. 105) att det nämnda förbudet om inte direkt
så indirekt kan verka hämmande på den tekniska utvecklingen inom
kärnteknikområdet. Förbudet utgör, sades det, ett artfrämmande inslag i
kärntekniklagen och borde därför utmönstras ur lagen. De nämnda
partiföreträdarna framhöll att förbudet i praktiken inte har någon egentlig
funktion, då det enligt kärntekniklagen gäller att tillstånd för att uppföra
nya kärnkrafts-aggregat inte får lämnas. I stället är bestämmelsen, sades det,
ett uttryck för förmyndartänkande från statens sida; förbudet hör inte hemma i
en demokrati och bör tas bort.
Utskottets ställningstagande
Utskottet vidhåller sin uppfattning att det saknas skäl för riksdagen att
ompröva det nu aktuella förbudet i kärntekniklagen (6 §) mot vissa förberedande
åtgärder. Förbudet skall ses som ett komplement till bestämmelsen i lagen (5 §)
om att tillstånd att uppföra nya kärnkraftsreaktorer inte får lämnas. Som redan
nämnts är dess funktion att motverka att personer i en åsyftad begränsad krets
vidtar något slags resurskrävande, förberedande åtgärder med avsikt att uppföra
en viss kärnkraftsreaktor. Av den tidigare redogörelsen framgår att
bestämmelsen inte inkräktar vare sig på det tekniska utvecklingsarbetet,
forskningsverksamheten eller på möjligheterna till fri opionsbildning. Att
bestämmelsen skulle vara ett hot mot den akademiska friheten är sålunda helt
felaktigt. Möjligheten till forskningsverksamhet och energitekniskt
utvecklingsarbete, inklusive fusionsforskning, inom kärnkrafts- och
kärnteknikområdet begränsas alltså inte av den aktuella paragrafen i
kärntekniklagen.
Med det sagda avstyrker utskottet samtliga här aktuella yrkanden.
Säkerhetskrav i kärntekniklagen
Motionerna
Det är inte ekonomiska utan försäkringstekniska skäl som i praktiken förhindrar
reaktorägarna att teckna fulla ansvarsförsäkringar för sin verksamhet, sägs det
i motion 1997/98:N223 (m). Motionärerna bejakar dock en ordning där varje
energislag bär sina egna kostnader. Det är bra, anförs det, om olika s. k.
externa kostnader som kan uppstå vid produktionen av en vara, t.ex. i form av
miljöförstöring, också återspeglas i dess pris. Om kärnkraftens kostnader
hänvisas i motionen till rapporter framtagna dels av EU-kommissionen, dels på
uppdrag av energidepartementet i Förenta staterna, som indikerar genomgående
låga externa kostnader för kärnkraftsproducerad el i jämförelse med motsvarande
kostnader för olja, kol och bioenergi.
En annorlunda syn på kärnkraftens kostnadstäckning anmäls i motion 1997/98:N6
(mp). Här intas ståndpunkten att kärnkraften är subventionerad; ett förhållande
som motionärerna anser snarast måste upphöra. Två slags subventioner uppfattas
i motionen komma reaktorägarna till godo: dels står de inte i sin helhet för de
riskkostnader som är förknippade med verksamheten, dels svarar de inte fullt ut
för de miljö- och hälsokostnader som uppstår som följd av produktionen. Den
bedömning som görs i motionen är att kärnkraften i princip skulle avveckla sig
själv om kärnkraftsproducenterna ålades att fullständigt täcka kostnaderna i
nämnda hänseenden.
I samma motion ifrågasätts också om säkerhetskravet i kärntekniklagen i
praktiken är uppfyllt. Det faktum, säger motionärerna, att riksdagen aldrig
klart uttryckt vilken säkerhetsnivå som krävs av den svenska kärnkraften talar
för att kärntekniklagen borde preciseras och skärpas så att den mer detaljerat
uttrycker vilken säkerhetsnivå som skall krävas av de svenska kärnkraftverken.
Den begäran som framförs i motionen är att denna säkerhetsnivå bör definieras i
vetenskapliga termer och uttryckas i lagform. Formuleringarna i lagen på denna
punkt borde entydigt uttrycka riksdagens värdering i säkerhetsfrågan.
Motionärernas uppfattning är att säkerhet är en fråga om värdering och skall
komma till uttryck genom politiska beslut.
I motion 1997/98:N269 (mp) begärs likaledes en skärpning av säkerhetskraven i
kärntekniklagen. Den nya kunskapen och medvetenheten om de risker kärnkraften
medför gör det nödvändigt att kärntekniklagen uppdateras, lyder budskapet.
Vissa kompletterande uppgifter
I kärntekniklagen läggs allt ansvar för säkerheten på den som har tillstånd att
bedriva kärnteknisk verksamhet. I lagen anges vilka säkerhetsåtgärder som skall
vidtas. Villkoren för det enskilda tillståndet bygger på säkerhetskrav, och
verksamheten som omfattas av tillståndet står under fortlöpande kontroll och
tillsyn av berörda myndigheter.
För att uppnå kravet på säkerhet och strålskydd krävs en sammanhållen
bedömning - ett systemtänkande - av verksamheten. Säkerheten bestäms inte bara
av utformningen av tekniska system m.m. utan även av organisatoriska,
administrativa och personella faktorer. Avsikten är att en avvägning skall
göras av samtliga ingående komponenter i verksamhetskedjan i syfte att uppnå en
optimal säkerhetsnivå. Även om kunskaperna om de risker som är förbundna med
användningen av kärnenergi har fördjupats och utvecklats, anses det inte
möjligt att enkelt och i kvantitativa termer ange en godtagbar säkerhetsnivå
som kan infogas i lagstiftningen. Bestämmelserna om säkerhetskrav har mot den
bakgrunden getts en mera allmän formulering i kärntekniklagen som tar hänsyn
till utvecklingen i säkerhetstänkande och säkerhetskrav.
I en nyligen avlämnad departementspromemoria (Ds 1997:55) om ändringar i
atomansvarighetslagen (1968:45) (utredare: kammarrättslagmannen Harald
Dryselius) föreslås att det i denna lag införs bestämmelser med ett obegränsat
skadeståndsansvar för innehavare av anläggningar i Sverige. Promemorian skall
remitteras och en proposition avses enligt uppgift att föreläggas riksdagen
under våren 1998.
Utskottets ställningstagande
Utskottet vill med hänvisning till den nyss lämnade redogörelsen beträffande
uppbyggnaden av kärntekniklagen erinra om de komplikationer som ansetts vara
förknippade med att i lagen ange de säkerhetsnivåer som efterlyses i motionerna
1997/98:N6 (mp) och 1997/98:N269 (mp). De berörda yrkandena med krav på
skärpning av kärntekniklagen bör enligt utskottets mening inte föranleda någon
åtgärd från riksdagens sida.
Utskottet delar inte den uppfattning som framförs i motion 1997/98:N223 (m)
om kärnkraftens externa kostnader. Det går aldrig - vilket utskottet framhöll
våren 1997 (bet. 1996/97:NU12 s. 38) - att bortse från kärnkraftens risker. Ett
reaktorhaveri skulle kunna få förödande konsekvenser för människor och miljö
under lång tid. Vidare ger kärnkraften upphov till restprodukter som är farliga
för människor i hundratals generationer.
Utskottet konstaterar vidare att den departementspromemoria som nyligen
avlämnats innehåller förslag om ett obegränsat skadeståndsansvar enligt
atomansvarighetslagen för anläggningsinnehavare. Regeringens avsikt är, som
nämnts, att efter avslutad remissbehandling lägga en proposition till riksdagen
i ärendet.
Med det sagda avstyrker utskottet samtliga under detta avsnitt framlagda
motionsyrkanden.
Kärnkraftens avfallshanteringskostnader
Motionerna
I motion 1997/98:N260 (c) beskrivs principerna bakom lagen (1992:1537) om
finansiering av framtida utgifter för använt kärnbränsle m.m. (den s.k.
finansieringslagen). Motionären pekar på att finansieringen av kostnaderna för
hantering och slutförvaring av kärnkraftens avfall sker med fondmedel och
förvaltas av en särskild myndighet, Kärnavfallsfonden. Finansieringen av en del
av de beräknade avfallshanteringskostnaderna, som tidigare täckts av inbetalade
avgifter till fonden, har ersatts med garantier och säkerheter. Fondmedlen
skall, påpekas det, täcka de kostnader som med stor säkerhet kan beräknas. De
kostnader som kan uppstå därutöver skall täckas genom att kärnkraftsföretagen
lämnar säkerheter eller garantier. I motionen erinras om att garantierna inte
får utgöras av säkerheter eller inteckningar i kärnkraftsanläggningar. Ett inte
osannolikt antagande är, menar motionären, att det i stället är
vattenkraftsanläggningar och andra anläggningar för elproduktion som kommer att
intecknas. Slutsatsen i motionen är att en sådan övervältring av kostnaderna
för kärnkraftens avfall står helt i strid med principen att kärnkraften skall
bära sina egna kostnader. Motionären yrkar därför att lagen ändras så att
utnyttjande av sådana säkerheter förhindras.
I motion 1997/98:N258 (mp) - med rubriken Övergivna kärnkraftverk - varnas
för att den höjning av havsytans nivå som orsakas av växthuseffekten innebär
risk för en långsam vatteninträngning i kärnkraftverkens byggnader. Även
grundförhållandena kan försvagas och resultera i mark- och nivåförändringar.
Motionärerna frågar sig om riskerna har analyserats och kontrollerats så att
även avställda kärnkraftverks säkerhet kan garanteras om havsytan höjs.
Vissa kompletterande uppgifter
Enligt finansieringslagen skall reaktorinnehavarna ställa fullgoda säkerheter
till Kärnavfallsfonden. Med fullgoda säkerheter avses till exempel borgen,
kreditförsäkringar och fastighetsinteckningar. Av en bestämmelse i
finansieringslagen framgår att en fastighet på vilken det bedrivs kärnteknisk
verksamhet inte får utgöra säkerhet.
Det är regeringen som prövar säkerheterna. Denna prövning äger rum varje år
sedan kostnadsberäkningen fullgjorts enligt lagens bestämmelser. I denna
prövning ligger att bedöma om säkerheterna som sådana är godtagbara,
tillräckliga till belopp och om den beräkning som lämnas av reaktorinnehavarna
kan godtas. Riksgäldskontoret skall årligen till regeringen yttra sig i frågan
om de säkerheter som har ställts är fullgoda.
Regeringen beslutade i juni 1997 - i samband med nyssnämnda prövning - att
uppdra åt Riksgäldskontoret att utarbeta förslag på hur säkerheter som
motsvarar de kostnader som anges i finansieringslagen bör utformas. Syftet är
att med fullgod uthållighet kunna trygga finansieringen av framtida utgifter
för använt kärnbränsle. Riksgäldskontoret skall särskilt inrikta sig på de
säkerheter som skall ställas med avseende på de kostnader som anges i
finansieringslagen. I uppdraget ingår även att utarbeta förslag till sådana
rapporteringsrutiner som kan behövas för att staten skall kunna följa de
faktorer som påverkar säkerheternas värde. Förslag till författningsändringar
som förslagen föranleder skall lämnas. Under utredningsarbetet skall samråd ske
med Statens kärnkraftinspektion och reaktorinnehavarna. Förslagen skall
redovisas senast i maj 1998.
I kärntekniklagen anges att den som har tillstånd till kärnteknisk verksamhet
skall svara för att åtgärder vidtas som behövs för att på ett säkert sätt
hantera och slutförvara i verksamheten uppkommet kärnavfall eller däri
uppkommet kärnämne som inte används på nytt. Lagen föreskriver vidare att
tillståndshavaren på ett säkert sätt skall avveckla och riva anläggningar i
vilka verksamhet inte längre bedrivs. I kärntekniklagen anges att om ett
tillstånd återkallas eller ett tillstånds giltighetstid går ut kvarstår
skyldigheterna enligt lagen till dess de fullgjorts eller befrielse från dem
medgivits. Befrielse kan medges av regeringen eller av den myndighet regeringen
bestämmer.
Utskottets ställningstagande
Utskottet kan konstatera att den fråga som tas upp i motion 1997/98:N260 (c)
beträffande säkerheter för att täcka kostnaderna för kärnkraftens
avfallshanteringskostnader är under övervägande i form av ett uppdrag till
Riksgäldskontoret. I avvaktan på slutförandet av denna utredning är inte
utskottet berett att nu närmare gå in på frågan huruvida vattenkrafts- och
andra elproduktionsanläggningar bör få utgöra säkerheter enligt
finansieringslagen. Med det sagda avstyrker utskottet motionen.
Utskottet avstyrker också motion 1997/98:N258 (mp). Enligt utskottets mening
föreligger ingen oklarhet om ansvarsförhållandena. Som framgått av den nyss
lämnade redogörelsen kvarstår de skyldigheter som enligt kärntekniklagen följer
med det lämnade tillståndet till kärnteknisk verksamhet till dess de fullgjorts
eller befrielse från dem medgivits. De av motionären påtalade omständigheterna
omfattas alltså av de nämnda skyldigheterna.
Vissa bränslefrågor
Motionerna
I motion 1997/98:N273 (mp) framläggs starkt kritiska synpunkter på användningen
av s.k. MOX-bränsle (mixed oxide fuel). MOX-bränsle består av 5 % plutonium och
95 % uran. Enligt ett avtal från år 1980 skall ca 140 ton använt kärnbränsle
från Oskarshamns Kraftgrupp AB (OKG AB) upparbetas vid Sellafieldanläggningen i
England. Vid denna upparbetning kommer enligt motionärerna ca 900 kg plutonium
att produceras. I motionen sägs att OKG AB planerar att söka myndigheternas
tillstånd att få använda plutoniet till MOX-bränsle. Det är mycket farligt att
utnyttja MOX-bränsle, anför motionärerna och framhåller att många länder ser en
möjlighet att göra goda affärer med detta bränsle. Skälet till detta är att man
räknar med att minska plutoniumberget genom att använda MOX-bränsle. Men
sanningen är, anför motionärerna, att det i slutändan blir mer plutonium i
omlopp beroende på att i en bränsleblandning där MOX-bränsle ingår är dess
andel endast en tredjedel medan två tredjedelar är vanligt kärnbränsle.
Visserligen minskar plutoniumhalten i MOX-bränslet, men samtidigt växer detta
ämne i det andra bränslet, förklarar motionärerna.
I motion 1997/98:U412 (mp) kritiseras användningen av uran i det svenska
energisystemet. Uranet används i Sverige för kärnbränsleproduktion och inom EU
för kärnvapenprov. Det enda sättet att bli av med denna miljöförstöring är att
stoppa all kärnkraft och stoppa importen av uran, argumenterar motionärerna. I
motionen begärs en utredning utförd av oberoende expertis med uppdrag att
specificera användningen av uran i det svenska energisy-stemet, i synnerhet i
den svenska kärnbränsleproduktionen. Utredningen bör, menar motionärerna,
omfatta mängden använd uran, inblandade uranbrytningsföretag, urankällor
specificerade enligt ursprungsland samt miljö- och hälsoriskbedömningar från
uranbrytning till aska.
I samma motion yrkas att Sverige skall ta initiativ för en
kärnkraftsavveckling internationellt. Skälet till detta är att IAEA, det
internationella atomenergiorganet, verkar aktivt för att sprida kärnkraften i
världen. Det är felaktigt och ologiskt, anser motionärerna, att Sverige
okritiskt deltar i IAEA:s verksamhet. I stället bör Sverige verka för
inrättandet av en solenergikommission inom FN, heter det.
Vissa kompletterande uppgifter
Beträffande MOX-bränslet har miljöminister Anna Lindh i ett frågesvar
(1996/97:740) i riksdagen redogjort för bakgrunden till OKG AB:s använda
bränsle i upparbetningsanläggningen i Sellafield i England. Av svaret framgår
att regeringens inställning är att MOX-bränsle i princip inte skall användas i
svenska reaktorer. OKG AB har alltså inte tillstånd att använda MOX-bränsle i
sina reaktorer. För att kunna göra det krävs särskilt tillstånd av regeringen.
Även för överlåtelse av plutoniet för att låta något annat kärnkraftföretag
tillverka MOX-bränsle krävs regeringens tillstånd. OKG AB har att inkomma med
en ansökan om tillstånd om man skulle vilja använda MOX-bränsle i någon av
Oskarshamnsreaktorerna eller om man vill överlåta plutoniet. En ansökan om
tillstånd kommer att beredas av Statens kärnkraftinspektion (SKI) och Statens
strålskyddsinstitut (SSI) samt prövas av regeringen. I frågesvaret nämns också
att regeringen har föreskrivit i tidigare meddelade regeringstillstånd om
utförsel att OKG AB skall samråda med SKI innan direktiv ges till British
Nuclear Fuel Limited (BNFL) - som förestår upparbetningsanläggningen i
Sellafield - angående förflyttning av det använda bränslet eller därur utvunnet
uran eller plutonium.
Utskottets ställningstagande
Utskottet anser att det av nyssnämnda frågesvar framgår att användningen av
MOX-bränsle i Sverige är omgärdad med hårda restriktioner. Den berednings- och
kontrollprocess som utövas av de svenska kontrollmyndigheterna är enligt
utskottets mening till fyllest. Principen är, som framgått av den tidigare
lämnade redogörelsen, att MOX-bränsle inte skall användas i svenska reaktorer.
Om avsikt finns att använda ifrågavarande bränsle i svenska reaktorer, skall en
ansökan därom inlämnas till regeringen som har att pröva frågan efter en
noggrann beredning utförd av SKI och SSI. De aktuella yrkandena i motion
1997/98:N273 (mp) avstyrks med det sagda.
Vidare avstyrker utskottet här behandlade yrkanden i motion 1997/98: U412
(mp). I motionen efterfrågas en utredning med uppdrag att specificera
användningen av uran i det svenska energisystemet. Utskottet vill påminna om
att det nyligen genomförts en internationell utvärdering av tillsynen i Sverige
av kärnteknisk verksamhet (SOU 1996:73). Denna utvärdering gav ett gott betyg
till de svenska tillsynsmyndigheterna SSI och SKI. Utskottets slutsats av
utvärderingen är att de berörda tillsynsmyndigheterna har en god överblick över
urananvändningen i svenska kärntekniska anläggningar och att en särskild
utredning om detta framstår som obehövlig. Mot denna bakgrund ser utskottet
ingen anledning att tillmötesgå denna begäran i motionen.
Beträffande det svenska deltagandet i IAEA, det internationella
atomenergiorganet, ser utskottet ingen anledning att ompröva detta deltagande.
Enligt utskottets mening är det av stor vikt att det finns en effektiv
internationell organisation som syftar till att säkerheten vid kärnkraftens
fredliga användning skall främjas och spridning av kärnenergi för militära
ändamål motverkas.
Vissa biobränslefrågor
Användning av skogsråvara
Motionen
Omställningen av energisystemet skapar möjligheter att utnyttja skogsråvara för
uppvärmning, värme- och elproduktion samt framställning av fordonsbränslen,
förutses det i motion 1997/98:N266 (s). Det är viktigt för både skogslänen och
Sveriges ekonomi och sysselsättning att skogsråvaran utnyttjas maximalt. Ur
miljösynpunkt torde det vara bättre att använda skogsråvaran till papper och
träprodukter innan den eldas upp, framhålls det. För att eldningen av biomassa
skall ge maximalt utbyte är det viktigt med ökade forsknings- och
utvecklingsinsatser inom området småskalig elproduktion. Motionärerna
understryker vikten av att det satsas på ny teknik som gör småskalig
elproduktion konkurrenskraftig, vilket är en förutsättning för att många mindre
orter i skogslänen skall få acceptabel ekonomi i sina fjärrvärmenät. En mängd
företag och forskningsinstitutioner i skogslänen arbetar nu för att utveckla
energiteknik som är baserad på eller nära knuten till skogsråvara, sägs det.
Det är viktigt, fortsätter motionärerna, att stödet till utveckling och
installation av ny energiteknik utformas på ett sådant sätt att konkurrensen
mellan olika tekniker blir rättvis. Risken är annars att det uppstår en minskad
efterfrågan i väntan på politiska besked om stödens utformning.
Utskottets ställningstagande
I det omställningsprogram som regeringen föreslagit och som riksdagen godkände
våren 1997 ingår förstärkta insatser för utveckling av teknik för framtidens
energisystem. Det är viktigt för att Sverige skall kunna upprätthålla en hög
teknisk kompetens på energiområdet och för att en ny miljöanpassad teknik med
utsikter till lönsamhet skall kunna introduceras på marknaden. Det arbete som
nu har påbörjats i skogslänen, som omnämns i motion 1997/98:N266 (s), för att
utveckla energiteknik som är baserad på eller nära knuten till skogsråvara är
enligt utskottets uppfattning värdefullt. De statliga insatserna bör stödja ny
teknik, genom att bl.a. medverka till en reducerad risk för företagen när det
gäller att utveckla ny teknik i full skala och demonstrera den inför
kommersiell användning. Enligt utskottets uppfattning är ett nära och aktivt
samarbete mellan staten och näringslivet en grundläggande förutsättning för att
de statliga insatserna för forskning och utveckling skall ge långsiktigt
uthålliga resultat. Utskottet vill också erinra om det nya energiteknikbidraget
som skall användas för att reducera risken för företag som vill prova ny teknik
i större skala inför kommersiell användning.
Med det anförda avstyrker utskottet i detta avsnitt berörda yrkanden i den
nämnda motionen.
Storskalig biobränsleanvändning
Motionerna
Biobränsleanvändning har en stor fördel eftersom den inte bidrar till
växthuseffekten, påpekas det i motion 1997/98:N223 (m). Emellertid går det inte
att bortse från att biobränslen kan leda till utsläpp av cancerframkallande,
polyaromatiska kolväten och andra miljö- och hälsoskadliga substanser, anför
motionärerna. Om bioenergi motsvarande elproduktionen vid kärnkraftverket i
Barsebäck skulle odlas i Sydsverige skulle nästan hela åkerarealen i Skåne
behöva tas i anspråk. Enligt motionärerna framförs det farhågor för att den
biologiska mångfalden i de svenska skogarna kan komma att hotas vid en
forcerad, storskalig användning av biobränsle. Alla slag av energiproduktion
har sina fördelar men också nackdelar. I motionen yrkas därför att riksdagen
hos regeringen skall begära en miljökonsekvensbeskrivning av en storskaligt
ökad biobränsleanvändning.
Även i motion 1997/98:N216 (kd) begärs en miljökonsekvensanalys om effekterna
av ett kraftigt ökat biobränsleuttag från skogen. Ett sådant uttag måste, menar
motionärerna, ske på sådant sätt att den biologiska mångfalden också
fortsättningsvis garanteras.
Utskottets ställningstagande
När utskottet behandlade motsvarande motionsyrkanden i det energipolitiska
betänkandet (bet. 1996/97:NU12 s. 79) våren 1997 framhölls att det behövs ökad
kunskap om de begränsningar av uttaget av biobränslen som krävs för att
miljömålen i skogen skall kunna uppnås. Som exempel på viktiga
forskningsområden nämndes frågorna om resurser, ekonomi och miljöpåverkan i
delar av biobränslekedjan, inklusive hantering och nyttiggörande av askor.
Enligt utskottets bedömning är det viktigt att ökningen av
biobränsleanvändningen i energisektorn kan ske i en sådan takt att miljö- och
hälsomässiga konsekvenser kan beaktas. Utskottet menar att den utbyggnad av
biobränslebaserad kraftvärme som ingår i omställningsprogrammet skall kunna
genomföras på ett miljöacceptabelt sätt. Den lagstiftning och de regler som i
dag finns för den aktuella typen av anläggningar bedömer utskottet som en god
grund för att utbyggnaden kan ske miljöanpassat. Någon särskild
miljökonsekvensutredning finner utskottet inte påkallad; den miljöbevakning som
från olika utgångspunkter utförs av tillsynsmyndigheter inom miljö- och
skogsområdet, t.ex. Statens naturvårdsverk, Skogsstyrelsen, länsstyrelser etc.,
samt från forskarsamhället t.ex. Sveriges lantbruksuniversitet, säkerställer
att den bevakning av effekterna på skogen som motionärerna efterlyser kommer
att bli utförd.
Med det sagda avstyrker utskottet de aktuella motionsyrkandena.
Anslag m.m. inom utgiftsområde 21 Energi
Inledning
Riksdagen har nyligen på finansutskottets förslag (prop. 1997/98:1, bet. FiU1)
fastställt ramarna för de olika utgiftsområdena. För utgiftsområde 21 Energi
innebär det att utgiftsramen för år 1998 är fastställd till ca 1 583 miljoner
kronor. I ett yttrande till finansutskottet (1997/98:NU1y) förordades
minskningar av utgiftsramen av företrädarna för Moderata samlingspartiet (med
956 miljoner kronor), Folkpartiet (863 miljoner kronor) och Kristdemokraterna
(150 miljoner kronor). En höjning av ramen (med 433 miljoner kronor)
förespråkades av Miljöpartiets representant i utskottet.
I det följande redovisas regeringens förslag till olika anslag inom
utgiftsområdet och motsvarande förslag i aktuella motioner. Därefter redovisas
utskottets ställningstagande samlat i ett avslutande avsnitt. En
sammanställning av regeringens och oppositionspartiernas förslag till anslag
inom utgiftsområdet redovisas i bilaga.
Energimyndighet: Förvaltningskostnader (A 1)
Propositionen
Förslag Beräknat
1998 1999 2000
138,0 125 128 (milj. kr.)
Som tidigare nämnts har riksdagen beslutat att en ny central energimyndighet
skall inrättas. Härigenom tydliggörs och förstärks myndighetsfunktionen inom
energiområdet. Till energimyndigheten förs myndighetsuppgifterna inom
tillförsel- och distributionsområdet, energiberedskapen och den kommunala
energiplaneringen samt vissa myndighetsuppgifter med anknytning till
naturresursplaneringen.
Energimyndigheten skall svara för planering och utredningsverksamhet inom
områdena energimarknaderna och energisystemets utveckling. Vidare skall det
ingå i uppgifterna att delta i internationellt arbete och allmänt följa den
internationella utvecklingen inom verksamhetsområdet. Myndigheten skall stödja
svenskt deltagande i det internationella samarbetet samt hjälpa regeringen med
faktaunderlag och expertkunnande i det energipolitiska samarbetet. Ett annat
ansvarsområde gäller utformning och genomförande av programmet för forskning,
utveckling och demonstration av ekologiskt och ekonomiskt uthållig
energiteknik. I uppdraget ingår också att erbjuda information och utbildning på
energiområdet, vilket även innebär ett ansvar att samordna myndigheternas
information till allmänheten.
Energimyndigheten skall inom miljöområdet ha sektorsansvaret för frågor som
rör energi. Ett viktigt område är klimatfrågorna, vilket motiverar insatser
från myndigheten såväl internationellt som nationellt.
Huvudansvaret för att verkställa merparten av de energipolitiska programmen
och ta ett samordningsansvar för omställningsåtgärderna ligger hos den nya
myndigheten. Den skall följa programmens genomförande och ta fram metoder och
underlag för utvärdering av åtgärderna och redovisning av effekterna.
Energimyndigheten kommer också att helt eller delvis ansvara för
förvaltningen av följande anslag på 1998 års statsbudget som ingår i programmet
för en omställning till en hållbar energiförsörjning: B 1 Bidrag för att minska
elanvändningen; B 2 Bidrag till investeringar i elproduktion från förnybara
energikällor; B 3 Åtgärder för effektivare energianvändning; B 4
Energiforskning; B 5 Bidrag till Energiteknikfonden; B 6 Introduktion av ny
energiteknik; B 7 Energipolitiskt motiverade internationella klimatinsatser; B
8 Täckande av förluster i anledning av statliga garantier inom energiområdet.
Den 1 juli 1994 inrättades en särskild myndighetsfunktion (Nätmyndig-heten)
vid Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) med uppgift att dels pröva
ärenden om koncessionshavarnas skyldigheter, dels utöva tillsyn över att
föreskrifterna i ellagen följs utom i frågor som rör elsäkerhet. Medel för
verksamheten har för budgetåret 1997 anvisats över statsbudgeten via NUTEK:s
förvaltningsanslag (utgiftsområde 24). Verksamheten finansieras genom en årlig
nätövervakningsavgift som betalas av innehavare av nätkoncession. Avgiften tas
ut enligt förordningen (1995:1296) om vissa avgifter på elområdet och motsvarar
den årliga beräknade kostnaden för verksamheten som uppgår till ca 20 miljoner
kronor. Organisationsutredningen om en ny energimyndighet har föreslagit att
nätverksamheten inom den nya myndigheten skall ges ställning som en avdelning
inom energimyndigheten samtidigt som beslutsfattandet i ärenden som innebär
lagtillämpning regleras i myndighetens instruktion. Regeringen avser med
inrättandet av den nya energimyndigheten att genomföra en sådan ordning,
meddelas det i budgetpropositionen.
Regeringen beräknar energimyndighetens kostnader för myndighetsuppgifter och
programanknuten verksamhet till ca 169 miljoner kronor för år 1998. Regeringen
föreslår att ca 138 miljoner kronor anvisas för år 1998 till anslaget A1
Energimyndighet: Förvaltningskostnader. Detta nya anslag på statsbudgeten
finansieras genom att ca 108 miljoner kronor överförs till energimyndigheten
från NUTEK:s förvaltningsanslag och att 30 miljoner kronor av den ekonomiska
ramen för de energipolitiska programmen utnyttjas. Regeringen meddelar att den
avser att noga följa förvaltningskostnaderna för att tillse att anslaget i
största möjliga utsträckning långsiktigt kan användas för programverksamheten.
Kostnader för bildande av en ny energimyndighet (A 2)
Propositionen
Förslag Beräknat
1998 1999 2000
25,0 - - (milj. kr.)
Anslaget disponeras för täckande av kostnader i samband med inrättandet av den
nya energimyndigheten. Inrättandet av en ny myndighet är förenat med vissa
kostnader av tillfällig karaktär, främst beroende på utökade ansvarsområden
föranledda av 1997 års energipolitiska överenskommelse, påpekas det. Vidare kan
i övergångsskedet extraordinära kostnader för bl.a. lokaler och personal komma
att uppstå. Riksdagen har i beslutet om 1997 års ekonomiska vårproposition
anvisat 30 miljoner kronor för budgetåret 1997 för bildande av en ny
energimyndighet (prop. 1996/97:150, bet. FiU20).
Motionerna
Några egentliga skäl för att bryta sönder NUTEK har aldrig redovisats, sägs det
i motion 1997/98:N223 (m). De statliga myndighetsinsatserna inom
energipolitiken ställer krav på kompetens inte bara inom energiområdet, utan
också när det gäller teknisk forskning, utveckling och demonstration,
företagsutveckling och transportfrågor. Sådan kompetens finns samlad hos NUTEK,
menar motionärerna. Att organisera en ny myndighet innebär en ökad politisk
styrning, vilket energisektorn inte är betjänt av. Motionärernas uppfattning är
att myndighetsuppgifterna på energiområdet fortsättningsvis kan och även bör
skötas av NUTEK.
Från samma utgångspunkt yrkas i motionerna 1997/98:N282 (m) och 1997/98:Fi510
(fp) avslag på regeringens förslag om medel till den nya energimyndigheten över
anslagen A 1 och A 2. Motionärernas motsvarande yrkanden om ökade anslag till
NUTEK behandlar utskottet i betänkande 1997/98:NU1, där anslagen inom
utgiftsområde 24 Näringsliv tas upp.
Bidrag för att minska elanvändningen (nytt anslag) (B 1)
Propositionen
Förslag Beräknat
1998 1999 2000
290,0 400 350 (milj. kr.)
Anslaget disponeras för stöd enligt förordningen (1997:635) om statligt bidrag
till vissa investeringar för att minska elanvändningen i bostäder och vissa
lokaler samt förordningen (1997:634) om statligt bidrag till investering för
ombyggnad och anslutning av eluppvärmda byggnader till fjärrvärme. Stöd lämnas
i form av bidrag.
Boverket är ansvarigt för stöd enligt den förstnämnda förordningen.
Länsstyrelsen prövar ärenden om bidrag.
NUTEK är ansvarigt för stöd enligt den andra förordningen om statligt bidrag
till investering för ombyggnad och anslutning av eluppvärmda byggnader till
fjärrvärme. Detta ansvar skall fr.o.m. år 1998 övertas av den nya
energimyndigheten. Länsstyrelsen prövar ärenden om bidrag. Förutom bidrag för
anslutning av fastigheter till fjärrvärmen bör enligt regeringen även stöd
kunna ges som kan bidra till ett ökat kraftvärmeutnyttjande, t.ex. stöd till
sammankoppling av fjärrvärmenät. Avsikten är att ett förslag till förordning
med detta innehåll skall anmälas till Europeiska kommissionen för granskning av
stödets förenlighet med statsstödsreglerna.
Med ny teknik med lägre kostnader beräknas det under vissa förhållanden vara
möjligt att ansluta områden med lägre värmetäthet till fjärrvärme, bl.a.
småhusområden, påpekas det i propositionen. Konvertering av eluppvärmda hus
till fjärrvärme medför att elbehovet minskar och att underlaget för
elproduktion i kraftvärmeverk ökar.
Målet är att under en femårsperiod minska den årliga elanvändningen med 1,5
TWh genom konvertering till fjärrvärme. Förutsättningar bör enligt regeringen
även skapas för att minska elanvändningen i den eluppvärmda bebyggelse där
fjärrvärmeanslutning inte är möjlig. Genom att bidrag betalas ut till
konvertering från elvärme i småhus till annan uppvärmning som inte kan
fjärrvärmeanslutas kan elanvändningen minskas ytterligare.
För den aktuella verksamheten föreslår regeringen en ekonomisk planeringsram
för perioden 1998-2002 om sammantaget 1 650 miljoner kronor. Regeringen
föreslås vidare få möjlighet att göra åtaganden även efter det aktuella
budgetåret och fördela åtaganden med 400 miljoner kronor år 1995, 350 miljoner
kronor år 2000 och 595 miljoner kronor år 2001 och senare.
Motionerna
Regeringen föreslår att bidrag skall införas för investeringar som minskar
elanvändningen i bostäder och vissa lokaler, konstateras det i motion
1997/98:N282 (m). Motionärerna framhåller att förslaget är en del i planerna på
en förtida avveckling av kärnkraften, som bl.a. leder till kraftigt ökade
kostnader för hushållen. I motionen yrkas att anslaget skall minskas med 290
miljoner kronor jämfört med regeringens förslag.
I motion 1997/98:N277 (c, s) understryks att bland de allmänna
samlingslokalerna finns åtskilliga lokaler som ?lockats in? i ett stort
elberoende då det vid tidpunkten för installationen ansågs klokt med
direktverkande el. Samlingslokalföreningar som har bundit upp sig för sådan
eluppvärmning har inte några reella möjligheter att ta sig ur detta förhållande
med mindre än att ekonomiskt stöd tas emot, sägs det. De allmänna
samlingslokalerna bör få samma möjlighet till stöd som bostadsfastigheter,
menar motionärerna.
I motion 1997/98:Fi510 (fp) sägs att energiomställningsprogrammen bör
genomföras. Programmen behöver dock inte fullföljas i den takt som regeringen
föreslår, eftersom motionärerna motsätter sig stängningen av kärnkraftverket i
Barsebäck. De anser i stället att programmen kan utsträckas i åtminstone två
år, vilket minskar de årliga utgifterna. För detta anslag innebär denna
ståndpunkt en besparing på 140 miljoner kronor jämfört med regeringens förslag.
För den närmaste femårsperioden bör inriktningen vara att konvertera 2 TWh
elvärme, huvuddelen till fjärrvärme, anförs det i motion 1997/98:N283 (mp). I
motionen beräknas detta motsvara ca 100 000 småhus. Om en grov uppskattning
görs, fortsätter motionärerna, med utgångspunkt i att investeringar på i
genomsnitt 70 000 kr per hus genomförs, blir den totala kostnaden för
konverteringen 7 miljarder kronor under femårsperioden. För en bidragsnivå på
30 % fordras en planeringsram på 2 800 miljoner kronor, konstateras det. I
Miljöpartiets budgetförslag för år 1998, vilket omfattar en skatteväxling,
föreslås att 370 miljoner kronor, dvs. 80 miljoner kronor utöver regeringens
förslag, skall tillföras det aktuella anslaget. För åren 1999 och 2000 beräknar
motionärerna att anslaget behöver tillföras 510 respektive 445 miljoner kronor,
dvs. 110 respektive 95 miljoner kronor utöver regeringens beräkning. I motionen
yrkas också att riksdagen bemyndigar regeringen att under år 1998 åta sig
ekonomiska förpliktelser i samband med bidrag för att minska elanvändningen på
högre nivåer än enligt förslaget i propositionen. Sådana åtaganden borde uppgå
till högst 510 miljoner kronor för år 1999, högst 445 miljoner kronor för år
2000, högst 390 miljoner kronor för år 2001 och högst 385 miljoner kronor för
år 2002.
I motion 1997/98:N216 (kd) rekommenderas en metod som går ut på att med
ekonomiska incitament stimulera elbolag och leverantörer att hjälpa hushåll och
industrier att spara el. Ju mer företagen får konsumenten att spara, ju mer
skulle elleverantörerna premieras. Motionärerna efterlyser även förslag - som
regeringen bör redovisa för riksdagen - om möjligheten att installera
solpaneler för att spara elvärme.
Tilläggsisolering ger en stark effekt vad gäller energibesparing, påpekas det
i motion 1997/98:N272 (kd). Regeringen bör i det fortsatta arbetet med
energiomställningsprogrammet pröva frågan om stimulansåtgärd för
tilläggsisolering på motsvarande sätt som gäller för konvertering från elvärme
till annan uppvärmning. I motionen hänvisas också till att det nya bidraget för
installation av biobränsleeldad källa i småhus är villkorat med att denna måste
vara miljögodkänd och eldas mot ackumulatortank. På denna punkt anser
motionären att fullt bidrag bör betalas ut till de anordningar som har lägst
utsläpp av exempelvis stoft, koldioxid och tjärämnen.
Vissa kompletterande uppgifter
Enligt den tidigare nämnda förordningen om statligt bidrag för ombyggnad och
anslutning av eluppvärmda byggnader till fjärrvärme - som avses träda i kraft
den 1 januari 1998 - får ett bidrag per bostadslägenhet eller lokal utgå med
högst 50 % av bidragsunderlaget motsvarande högst 30 000 kr för di-rektelvärmda
byggnader och högst 8 000 kr för byggnader med vattenburen elvärme. En
förutsättning för bidrag är att det sker en fullständig konvertering. En annan
bestämmelse är att regelverket inte omfattar lokaler som används för
kommersiella eller industriella ändamål.
I överensstämmelse med förordningen om statligt bidrag till vissa
investeringar för att minska elanvändningen i bostäder och vissa lokaler - som
även den avses träda i kraft den 1 januari 1998 - får bidrag lämnas dels för
eleffektminskande åtgärder (engångsbidrag), dels för konvertering från elvärme
i bostäder som används för permanent bruk. Stöd kan betalas även till vissa
lokaler som inte används för kommersiella eller industriella ändamål. Vad
gäller bidrag för effektminskande åtgärder får sådant lämnas för effektvakt
(regleranordning som håller uttaget från elnätet inom ramen för mätarsäkringens
belastningsförmåga) med 4 000 kr, sekundär värmeproduktionsanläggning
(kakelugn, kamin, insats i öppen spis eller andra anordningar för uppvärmning
som komplement till elvärme) med 6 000 kr och utrustning för värmeackumulering
med 6 000 kr. Bidrag till sekundär värmeproduktionsanläggning eller utrustning
för värmeackumulering förutsätter att effektvakt installeras samtidigt eller
att en sådan finns i lägenheten eller i lokalen. Om bidrag lämnas för flera
åtgärder får det totala bidrag som utgår inte överstiga 10 000 kr per
bostadslägenhet eller lokal. Vad gäller bidrag för konvertering från elvärme
får bidrag lämnas för konvertering till individuell bränsleeldning baserad på
ett vattenburet eller luftburet system om åtgärden genomförs i småhus eller
flerbostadshus. Bidrag får även lämnas om åtgärderna utförs i bostadsanknuten
lokal som inte används för kommersiella eller industriella ändamål. Storleken
på bidraget får uppgå till högst 30 % av bidragsunderlaget motsvarande 30 000
kr per bostadslägenhet eller lokal.
Enligt Boverket, som utfärdar detaljbestämmelser, gäller att den utrustning
som installeras skall vara typgodkänd eller uppfylla de av Boverket
rekommenderade högsta värdena på utsläpp av förbränningsgaser.
Bidrag kan alltså utgå till omställning i lokaler. NUTEK och Boverket har
till uppgift att utforma närmare föreskrifter om förordningarnas tillämpning
och att behandla frågan om bidragens avgränsning avseende typ av lokal. Mot
bakgrund av att användningen av föreningslokaler kan ha olika karaktär kommer
bidragsberättigande i det enskilda fallet att avgöras av länsstyrelsen.
Bidrag till investeringar i elproduktion från förnybara energikällor
(B 2)
Propositionen
Förslag Beräknat
1998 1999 2000
215,0 215 215 (milj. kr.)
Anslaget skall disponeras för bidrag till vissa investeringar inom
energiområdet. Stödet lämnas i form av bidrag till investeringar i
biobränslebaserad kraftvärme, vindkraftverk och småskalig vattenkraft samt för
utveckling och provning av ett upphandlingsförfarande för ny teknik för
elproduktion med förnybara energislag.
Regeringen föreslår för verksamheten en ekonomisk planeringsram om
sammantaget 920 miljoner kronor för perioden 1998-2002. Ramen fördelas enligt
följande: 405 miljoner kronor avser biobränslebaserad kraftvärme, 270 miljoner
kronor avser vindkraftverk, 145 miljoner kronor avser småskalig vattenkraft och
100 miljoner kronor avser utveckling och provning av ett upphandlingsförfarande
för ny teknik för elproduktion med förnybara energislag.
I propositionen föreslås härutöver att riksdagen bemyndigar regeringen att
göra åtaganden även efter det aktuella budgetåret och fördela åtaganden över
femårsperioden med 215 miljoner kronor vartdera åren 1999 och 2000 samt 275
miljoner kronor år 2001 och senare.
Motionerna
Det är olyckligt med statliga bidrag som tenderar att bli en löpande subvention
av gammal, befintlig teknik, framhålls det i motion 1997/98:N223 (m). Staten
bör heller inte subventionera en vattenkraftsutbyggnad som regelmässigt leder
till konflikt med viktiga miljöintressen, anförs det. I stället bör riksdagen
dra slutsatserna av gjorda utvärderingar och slopa investeringsstöden helt, är
motionärernas slutsats.
I motion 1997/98:N282 (m) föreslås att det nu aktuella anslaget skall minskas
med 215 miljoner kronor jämfört med regeringens förslag.
I dag belastas svensken av höga priser på el genom elskatter av olika slag
och moms, heter det i motion 1997/98:N210 (m). Vi betalar också via skattsedeln
bidrag till vindkraftverk, småskalig vattenkraft och biobaserad kraftvärme,
sägs det vidare. Kostnaden för att producera småskalig vattenkraftsel liksom
vindkraftsel är betydligt högre än för produktion av vattenkrafts- och
kärnkraftsel, hävdar motionären. Subventioner sätter alla sunda
marknadsprinciper ur spel, lyder en slutsats i motionen. Innan införandet av
olika elproducerande tekniker uppmuntras, skall de enligt motionärens
uppfattning vara utvecklade och kunna konkurrera med etablerad elteknik. I
motionen yrkas att bidrag inte skall utgå till investeringar i
biobränslebaserade kraftvärmeverk och att bidrag till småskalig vattenkraft och
vindkraftverk samt s.k. miljöbonus skall tas bort.
I motion 1997/98:Fi510 (fp) yrkas - med den motivering som tidigare
redovisats - att anslaget minskas med 103 miljoner kronor jämfört med
regeringens förslag.
Biobränslebaserad kraftvärme är en miljöacceptabel energiproduktion som ger
ett effektivt energiutnyttjande, eftersom den värme som bildas direkt kan tas
till vara i fjärrvärmenäten, anförs det i motion 1997/98:N283 (mp). Det finns
möjlighet, hävdas det, att öka produktionen av el och värme i biobräns-
lebaserad kraftvärme med ca 33 TWh, varav 13 TWh är elproduktion. Med
föreslagna bidragsnivåer och utbyggnadstakt beräknar motionärerna för
biobränslebaserad kraftvärme en planeringsram på 600 miljoner kronor under
femårsperioden. Motionärernas bedömning av vindkraften är en ökad årlig
elproduktion om ca 1,5 TWh över en femårsperiod. Totalt bedöms i motionen att
potentialen är 12 TWh ökad elproduktion för att ersätta kärnkraftselen.
Miljöpartiet föreslår i motionen - under förutsättning av att en skatteväxling
genomförs - en stödnivå för vindkraft om 10 % samt ett anslag på 80 miljoner
kronor per år, dvs. en planeringsram om totalt 400 miljoner kronor över fem år.
Däremot accepteras inte regeringens utbyggnadsplaner beträffande småskalig
vattenkraft. Som en konsekvens av detta undantas 145 miljoner kronor som
regeringen avsatt för utbyggnad av småskalig vattenkraft från planeringsramen.
Vidare anser motionärerna att anslaget skall kunna tillämpas på all ny
produktionsteknik för förnybara energislag, och inte bara ny
elproduktionsteknik. I motionen föreslås att 375 miljoner kronor, dvs. 160
miljoner kronor utöver regeringens förslag, skall tillföras anslaget. För åren
1999 och 2000 bör anslaget, enligt motionärerna, beräknas till 372 miljoner
kronor för respektive år. Härutöver yrkas att riksdagen får bemyndiga
regeringen att under år 1998 åta sig ekonomiska förpliktelser i samband med
bidrag till investeringar i elproduktion från förnybara energikällor
innebärande åtaganden om högst 385 miljoner kronor för år 1999, högst 385
miljoner kronor för år 2000, högst 275 miljoner kronor för år 2001 och högst
270 miljoner kronor för år 2002.
Riksdagens beslut att sänka investeringsbidraget till vindkraft från 35 %
till 15 % betraktas i motion 1997/98:N216 (kd) vara en felaktig signal om
syftet är att få till stånd en massiv vindkraftsutbyggnad. Investeringsbidraget
borde i stället vara 25 %. Likaså bör investeringsstödet till småskalig
vattenkraft höjas till 25 %. Mot denna bakgrund anser motionärerna att anslaget
bör höjas med 30 miljoner kronor jämfört med regeringens förslag. Regeringen
bör lämna förslag till riksdagen om förändringar i lagstiftning och regelverk
som möjliggör en effektiv och snabb utbyggnad av vindkraften i Sverige, anser
motionärerna.
Åtgärder för effektivare energianvändning (B 3)
Propositionen
Förslag Beräknat
1998 1999 2000
90,0 90 90 (milj. kr.)
Anslaget disponeras för åtgärder för en effektivare energianvändning i enlighet
med riktlinjerna för 1997 års energipolitiska beslut. En slutsats som
framkommit genom de utvärderingar som gjorts är enligt regeringen att det finns
behov av att ytterligare utveckla rutiner för resultatmätning och utvärdering
av denna typ av energipolitiska åtgärder. Enligt riksdagens beslut skall de
tidigare årens insatser för effektivare energianvändning fortsätta i delvis nya
former. Anslaget avser åtgärder för effektivare energianvändning och skall i
kombination med ett utvidgat europeiskt samarbete för energieffektivisering
bidra till att ytterligare minska användningen av el och öka hushållningen med
energi. Ett förslag till förordning med detta innehåll avses anmälas till
Europeiska kommissionen för granskning av dess förenlighet med
statsstödsreglerna.
I programmet ingår åtgärder avseende information och utbildning, teknik-
upphandling av energieffektiv teknik, provning, märkning och certifiering av
energikrävande utrustning samt kommunal energirådgivning. Regeringen föreslår
för verksamheten en ekonomisk planeringsram om sammantaget 446 miljoner kronor
för perioden 1998-2002. Ramen fördelas enligt följande: 60 miljoner kronor
avser information och utbildning, 100 miljoner kronor avser teknik-upphandling
av energieffektiv teknik, 40 miljoner kronor avser provning, märkning och
certifiering av energikrävande utrustning samt 250 miljoner kronor avser
kommunal energirådgivning.
Enligt de riktlinjer som riksdagen tidigare har godkänt skall bidragssystemet
avseende kommunal energirådgivning träda i kraft den 1 januari 1998, men avse
verksamhet som har påbörjats tidigast den 1 juli 1997. Stödet bör enligt
regeringen utformas så att det bidrar till att underlätta för kommunerna att ge
en objektiv, lokalt och regionalt anpassad information och rådgivning både till
enskilda och till lokala organisationer. Den nya energimyndigheten skall
ansvara för bidragssystemet. Alla kommuner skall ges möjlighet, efter ansökan
till energimyndigheten, att få bidrag. Bidrag lämnas i form av dels ett
grundbidrag, dels ett invånarrelaterat bidrag. En utgångspunkt är att alla
kommuner har rätt till ett grundbidrag på minst 150 000 kr per år under
femårsperioden. Regeringen anser vidare att kommuner med fler än 30 000
invånare bör ha rätt till ett tilläggsstöd. Stödet skall fördelas
schablonmässigt med hänsyn till kommunernas folkmängd.
Motionerna
I motion 1997/98:N282 (m) understryks att satsningar på informationsåtgärder
bör genomföras för att minska sökkostnaderna för hushåll och företag.
Motionärerna vill att NUTEK:s verksamhet med upphandling av energieffektiv
teknik också bör ges ett fortsatt stöd. I motionen yrkas ett anslagsbelopp på
32 miljoner kronor, vilket innebär ett minskat anslag med 58 miljoner kronor
jämfört med regeringens förslag.
I motion 1997/98:Fi510 (fp) yrkas - med den motivering som tidigare
redovisats - att anslaget minskas med 43 miljoner kronor jämfört med
regeringens förslag.
Helt andra ståndpunkter förs till torgs i motion 1997/98:N283 (mp). Här sägs
inledningsvis att den nya energimyndigheten i det fortsatta
teknikupphandlingsprogrammet bör hålla fast vid det gamla programmets
inriktning och tilldela det rimliga resurser motsvarande 60 miljoner kronor per
år, dvs. en total planeringsram om 300 miljoner kronor över fem år. Den
kommunala energirådgivningen bör vidare få stöd från central nivå med
specialkompetens och resurser för att stödja kommunerna utifrån deras
varierande förutsättningar. Motionärerna föreslår inledningsvis 75 miljoner
kronor per år, totalt 375 miljoner kronor över perioden 1998-2002, till
kommunal energirådgivning. I Miljöpartiets budgetförslag för år 1998 föreslås
ett anslag på 155 miljoner kronor, vilket innebär 65 miljoner kronor utöver
regeringens förslag. För åren 1999 och 2000 beräknas ett oförändrat anslag,
dvs. 155 miljoner kronor.
I motion 1997/98:N220 (mp) framförs uppfattningen att det vid sidan av
energirådgivning inför den stora energiomställningen finns ett lika stort behov
av kompetent miljörådgivning. En sådan kommunal energi- och miljörådgivning,
byggd på försiktighets- och substitutionsprinciperna samt på kommunens eget
Agenda-21 arbete, skulle innebära en snabbare kunskapsspridning, anser
motionären. I motionen yrkas därför att bidraget till kommunal energirådgivning
skall utgå till både energi- och miljörådgivning.
Tydliga anvisningar måste ges, sägs det i motion 1997/98:216 (kd), om att de
som är direkt involverade i arbetet med effektivare energianvändning och som
bäst bör kunna bedöma användningsområdet får del av anslaget.
Anslaget disponeras för bidrag till stöd för forskning och utveckling på
energiområdet. Insatserna för forskning och utveckling skall bidra till en
ekologiskt och ekonomiskt uthållig samhällsutveckling. Såväl den tillämpade som
den grundläggande energiforskningen ges därför större resurser.
Resurser avsätts för att bevaka den internationella forskningen och för att
utnyttja resultaten nationellt. I programmet ingår stöd till energiforskning,
forskning om energisystemet och forskningssamarbete med länderna i
Östersjöregionen samt forsknings- och utvecklingsinsatser avseende
etanolproduktion från skogsråvara. Regeringen föreslår för verksamheten en
ekonomisk planeringsram om sammantaget 2 800 miljoner kronor för perioden
1998-2004. Ramen fördelas enligt följande: 2 310 miljoner kronor avser
energiforskning, 210 miljoner kronor avser forskning om energisystemet,
70 miljoner kronor avser forskningssamarbete med länderna i Östersjöregionen
och 210 miljoner kronor avser insatser avseende etanolproduktion från
skogsråvara.
Riksdagen har årligen bemyndigat regeringen att i samband med stöd till
energiforskning göra åtaganden även efter det aktuella budgetåret. Sådana
bemyndiganden föreslås även för år 1998 för att möjliggöra kontinuitet och
långsiktighet i forsknings- och utvecklingsarbetet. Regeringen beräknar behovet
av åtaganden inom energiforskningsområdet för åren 1999-2004 till 90, 60, 40,
30, 20 respektive 10 miljoner kronor.
Motionerna
Statens stöd till utvecklingen på energiområdet bör koncentreras till de
områden där få andra aktörer har möjlighet att ta ansvar, anförs det i motion
1997/98:N223 (m). Forskning och utveckling är ett mycket långsiktigt och
tålamodsprövande arbete. Regeringen behandlar fusionsforskningen alltför
lättvindigt, kritiserar motionärerna. Denna forskning präglas av mycket långa
tidsperspektiv och kräver långsiktigt internationellt samarbete för att nå
framgång. Fortsatta ansträngningar i samarbete med andra stater är motiverade,
och Sveriges medverkan inom fusionsforskningen bör därför säkerställas,
understryks det.
Statligt stöd till energiforskning bör finnas även fortsättningsvis,
framhålls det i motion 1997/98:N282 (m). Dock vill motionärerna lyfta ur
satsningarna på etanolproduktion ur den sjuåriga ekonomiska planeringsramen.
Därför föreslås att anslaget minskas med 30 miljoner kronor jämfört med
regeringens förslag.
I motion 1997/98:Fi510 (fp) yrkas - med den motivering som tidigare
redovisats - att anslaget minskas med 120 miljoner kronor jämfört med
regeringens förslag.
Det behövs ny kunskap inom hela området för biobaserade drivmedel, slås det
fast i motion 1997/98:N283 (mp). Såväl miljöeffekter som produktionsteknik och
distributionssystem behöver utredas och utvecklas. Den största resursbasen för
ett svenskt förnybart drivmedelssystem är skogen. Därför är det av största vikt
att forskning och utveckling avseende drivmedel från skogsråvara intensifieras,
argumenterar motionärerna. De föreslår att en planeringsram om 300 miljoner
kronor, dvs. 90 miljoner kronor utöver regeringens förslag, skall beräknas för
utveckling av ny teknik för motoralkoholproduktion från skogsråvara under en
sjuårsperiod fr o m år 1998. I fråga om övriga planeringsramar under anslaget
för energiforskningen ansluter sig motionärerna till regeringens förslag. I
Miljöpartiets budgetförslag för år 1998 föreslås 340 miljoner kronor till
anslaget, villket innebär en nivå som ligger 10 miljoner kronor över
regeringens förslag. För åren 1999 och 2000 beräknas anslaget till 411
respektive 418 miljoner kronor, dvs. 13 miljoner kronor årligen utöver
regeringens beräkning.
I motion 1997/98:N216 (kd) uttalas stöd för regeringens uppfattning om
programmen Energiforskning, Bidrag till Energiteknikfonden och Introduktion av
ny energiteknik. Nödvändigheten av demonstrationsanläggningar för att i full
skala pröva förgasningsteknik för biobränslen betonas. En framgångsrik
utveckling av solceller kan, enligt motionärerna, bli av betydelse för
energiförsörjningen i Sverige.
Bidrag till Energiteknikfonden (B 5)
Propositionen
Förslag Beräknat
1998 1999 2000
90,0 130 130 (milj. kr.)
Anslaget disponeras för stöd till utveckling av ny energiteknik i företag och
branscher. Forskningsinsatser som är strategiska för teknikutvecklingen skall
genomföras i samverkan mellan staten och näringslivet. Verksamheten innebär en
fortsatt användning och förstärkning av det stöd som hittills givits för
branschgemensam forskning.
Energiteknikfonden bör även fortsättningsvis bidra till att främja
konkurrensneutralt samarbete, menar regeringen. I propositionen sägs att medel
från Energiteknikfonden bör kunna användas för att täcka upp till 50 % av
kostnaden för investeringar eller forskningssamarbete. Regeringen avser att
bemyndiga den nya energimyndigheten att ansvara för verksamheten och samordna
den med berörda sektorsmyndigheter.
Regeringen föreslår en ekonomisk planeringsram om sammantaget 870 miljoner
kronor avseende perioden 1998-2004 för Energiteknikfondens
finansieringsverksamhet.
Motionerna
I motion 1997/98:N245 (s) påpekas att Kommunikationsforskningsberedningen (KFB)
har fått regeringens uppdrag att genomföra ett s k FUD-program (Forsknings-,
Utvecklings- och Demonstrationsprogram) inom området biobaserade drivmedel.
Programmets resultat, sägs det, pekar på att biodrivmedel har stor potential
för förbättring av emissioner. Det är enligt motionärerna angeläget att nu ägna
uppmärksamhet åt bl a utveckling av motorer och demonstration av fordon.
Motionärerna anser att FUD-insatserna inom KFB bör fortsätta inom områdena ren
etanol, blandbränsle och biogas. Förslagsvis kan, heter det i motionen, en del
av de energimedel som avsätts i budgeten för år 1998 till Energiteknikfonden
anvisas till en fortsättning av biodrivmedelsprogrammet hos KFB.
I motion 1997/98:Fi510 (fp) yrkas - med den motivering som tidigare
redovisats - att anslaget minskas med 34 miljoner kronor jämfört med
regeringens förslag.
I motion 1997/98:N283 (mp) anläggs en mer expansiv syn på Energiteknikfondens
verksamhet. Motionärerna anser att en ekonomisk planeringsram om sammantaget 1
miljard kronor behövs för förstärkning av Energiteknikfonden under perioden
1998-2004. Detta motiveras i motionen bl a med behovet av en kraftig satsning
på demonstrationsanläggningar i full skala för ny biobränslebaserad
kraftvärmeteknik och nya tillämpningar av vindkraft.
I Miljöpartiets budgetförslag för 1998 föreslås att 103 miljoner kronor, dvs
13 miljoner kronor utöver regeringens förslag, skall tillföras anslaget. För
åren 1999 och 2000 beräknas anslaget till 150 miljoner kronor, dvs 20 miljoner
kronor utöver regeringens beräkning.
Introduktion av ny energiteknik (B 6)
Propositionen
Förslag Beräknat
1998 1999 2000
160,0 230 230 (milj. kr.)
Anslaget disponeras för stöd till ny teknik baserad på förnybara energislag.
Energiteknikbidraget inrättas för att stödja ny teknik som, med reducerad risk
för företagen, kan utvecklas i full skala och demonstreras inför kommersiell
användning. I budgetpropositionen sägs att energiteknikbidrag skall kunna
lämnas med högst 50 % av investeringen. Det blir en uppgift för den nya
energimyndigheten att i samarbetet med industrin komma fram till områden som
skall prioriteras. Regeringen föreslår en ekonomisk planeringsram om
sammantaget 1 610 miljoner kronor för perioden 1998-2004 för introduktion av ny
energiteknik.
Våren 1992 beslöt riksdagen att anvisa 625 miljoner kronor till ett anslag
för utveckling av ny teknik för elproduktion med biobränsle under en
femårsperiod t.o.m. första halvåret 1997 (prop. 1991/92:97, bet. NU25).
Kvarvarande, ej utbetalda, medel på anslaget drogs in efter årsskiftet 1996/97
i enlighet med bestämmelserna i lagen (1996:1059) om statsbudgeten. Regeringen
beslöt senare i maj 1997 att föreskriva att NUTEK fr.o.m. budgetåret 1997
skulle kunna rekvirera och använda högst 380 miljoner kronor ur
Energiteknikfonden för att fullfölja gjorda åtaganden samt för beslut om stöd
före utgången av juni månad 1997 till nya projekt enligt förordningen
(1992:854) om stöd för att främja användningen av biobränsle. Därefter har
beslut fattats bl.a. om ett projekt i Piteå för förgasning av svartlut på
totalt 237 miljoner kronor.
De åtaganden som NUTEK har gjort med stöd av förordningen om stöd för att
främja användningen av biobränsle, och som leder till anslagsbelastning fr.o.m.
den 1 januari 1998, bör enligt regeringens förslag finansieras med medel från
det nu aktuella anslaget. Därigenom kan, anför regeringen, stödet till
utveckling av ny teknik för elproduktion med biobränsle utvidgas till ett
generellt stöd till ny teknik baserad på förnybara energislag i enlighet med
riksdagens tidigare beslut. Medel ur Energiteknikfonden bör därför inte längre
disponeras för detta ändamål.
För att möjliggöra kontinuitet och långsiktighet i det industriella
forsknings- och utvecklingsarbetet är det nödvändigt att åtaganden kan göras
även efter det aktuella budgetåret, heter det. Regeringen beräknar behovet av
åtaganden för åren 1999-2004 till 90, 90, 50, 50, 50 respektive 50 miljoner
kronor eller totalt 380 miljoner kronor och föreslår att riksdagen bemyndigar
regeringen att besluta om sådana åtaganden.
Motionerna
I motion 1997/98:Fi510 (fp) yrkas - med den motivering som tidigare redovisats
- att anslaget minskas med 60 miljoner kronor jämfört med regeringens förslag.
För att minska risken för det energiföretag som står bakom en
demonstrationsanläggning med ny energiteknik bör vissa garantier kunna ställas
som kan täcka kostnader för driftsavbrott m.m., anförs det i motion 1997/98:
N283 (mp). Medel för detta borde kunna tas ur det nu aktuella anslaget.
Motionärerna anser att anslaget bör ges en planeringsram om sammantaget 2 000
miljoner kronor för perioden 1998-2004, vilket är 390 miljoner kronor utöver
regeringens förslag. I Miljöpartiets budgetförslag för år 1998 föreslås 215
miljoner kronor, ett belopp som överstiger regeringens förslag med 55 miljoner
kronor. För vartdera åren 1999 och 2000 beräknas anslaget i detta
budgetalternativ till 285 miljoner kronor, en nivå som innebär en ökning med 55
miljoner kronor jämfört med regeringens beräkningar. I motionen yrkas också att
riksdagen bemyndigar regeringen att under år 1998 åta sig ekonomiska
förpliktelser i samband med stöd för introduktion av ny energiteknik
innebärande åtaganden om högst 115 miljoner kronor för år 1999, högst 115
miljoner kronor för år 2000, högst 60 miljoner kronor för år 2001, högst 60
miljoner kronor för år 2002, högst 60 miljoner kronor för år 2003 och högst 60
miljoner kronor för år 2004.
Energipolitiskt motiverade internationella klimatinsatser (B 7)
Propositionen
Förslag Beräknat
1998 1999 2000
50,0 50 50 (milj. kr.)
Anslaget disponeras för energipolitiskt motiverade internationella
klimatinsatser. Sådana insatser ingår som en viktig del i strategin för minskad
klimatpåverkan från energisektorn. Insatserna skall huvudsakligen inriktas på
bilateralt och multilateralt samarbete avseende s.k. gemensamt genomförande
inom ramen för klimatkonventionen. Ett exempel som nämns i propositionen gäller
fortsättningen och utvecklingen av programmet för svenska klimatpolitiskt
motiverade insatser - inriktat på energieffektivisering och förnybara
energislag - i bl.a. Baltikum och Östeuropa. Ansvarig myndighet i detta fall är
NUTEK, som har utarbetat rapporter i fråga om flertalet av de projekt som
hittills genomförts i de baltiska länderna. Av rapporteringen framgår att
insatserna hittills resulterat i en minskning av koldioxidutsläpp på drygt
300 000 ton per år.
Enligt det energipolitiska beslutet skall inriktningen av det nyssnämnda
programmet för insatser i Baltikum och Östeuropa omprövas inför budgetåret
1999. I det sammanhanget skall också myndighetsansvaret för de statliga svenska
insatserna på energiområdet i Baltikum och Östeuropa ses över.
Regeringen föreslår för verksamheten en ekonomisk planeringsram om
sammantaget 350 miljoner kronor för perioden 1998-2004.
Täckande av förluster i anledning av statliga garantier inom energiområdet (B
8)
Propositionen
Förslag Beräknat
1998 1999 2000
5,0 5 5 (milj. kr.)
Anslaget disponeras för utgifter för förluster i samband med lånegarantier som
har lämnats enligt förordningen (1981:717) om statlig garanti för utvinning
m.m. av olja, naturgas eller kol och förordningen (1988:805) om statligt stöd
ur Energiteknikfonden, m.m.
Förluster i garantisystemet t.o.m. år 1995/96 uppgår till sammantaget ca
93,8 miljoner kronor. Prognosen för anslagsbelastningen visar att inga
garantier beräknas behöva bli infriade under innevarande budgetår. Beräknade
förluster uppgår till 5 miljoner kronor för vart och ett av åren 1998, 1999 och
2000.
Åtgärder för el- och värmeförsörjningen i Sydsverige (B 9)
Propositionen
Förslag Beräknat
1998 1999 2000
200,0 200 - (milj. kr.)
Anslaget disponeras för åtgärder som stärker el- och värmeförsörjningen i
Sydsverige. Regeringen beslöt i juni 1997 att inrätta en delegation med uppgift
att utveckla el- och värmeförsörjningen i Sydsverige. Delegationen skall
redovisa sitt arbete till regeringen senast den 1 oktober 1999.
Åtgärder skall vidtas för att under de närmaste åren kompensera bortfallet av
el från de bägge reaktorerna i Barsebäck genom effektivare energianvändning,
konvertering samt hushållning med och tillförsel av el från andra energikällor.
Även om de föreslagna insatserna innebär en full kompensation med avseende på
energibalansen i landet som helhet, krävs särskilda åtgärder för att utveckla
el- och värmeförsörjningen i Sydsverige, anför regeringen. I delegationens
uppdrag ligger att initiera åtgärder som stärker regionens el- och
värmeförsörjning. Åtgärderna skall kunna gälla såväl energihushållning och
minskad elanvändning som utbyggnad av el- och värmeproduktion. Delegationen
skall bidra med planerings- och projekteringsstöd och utreda behovet av
investeringar i infrastruktur. Effektivare energianvändning och en ökad
användning av förnybara energislag är angelägna mål liksom ett bättre
utnyttjande av det befintliga naturgasnätet.
Regeringen föreslår en ekonomisk planeringsram för verksamheten om
sammantaget 400 miljoner kronor för åren 1998 och 1999.
Motionerna
I motion 1997/98:N282 (m) betraktas förslaget om ett särskilt åtgärdsprogram
för Sydsveriges energiförsörjning som en följd av den planerade, förtida
avvecklingen av Barsebäcksverket. Åtgärden, fortsätter motionärerna, får till
följd att elproduktion motsvarande 60 % av elbehovet i Skåne bortfaller. Mot
denna bakgrund avvisas regeringens förslag till anslag för detta ändamål.
I motion 1997/98:Fi510 (fp) framförs i sak samma yrkande - mot bakgrund av
att Folkpartiet motsätter sig stängningen av Barsebäcksverket - att anslaget
inte skall uppföras på statsbudgeten.
Den särskilda delegation som nu tillsätts för Sydsverige är enligt vad som
sägs i motion 1997/98:N216 (kd) obehövlig. I motionen föreslås att delegationen
skall avvecklas. De särskilda insatser som kan komma att behövas för el- och
värmeförsörjningen i Sydsverige kan hanteras av den nya energimyndigheten, sägs
det. Mot denna bakgrund yrkas att det föreslagna beloppet för ändamålet minskas
med 180 miljoner kronor för år 1998.
Bidrag till investeringar i solvärme (B 10)
Motionen
Miljöpartiet står fast vid sin uppfattning att det är nödvändigt med fortsatt
stimulans till solvärmeutbyggnaden, framhålls det i motion 1997/98:N283 (mp).
Motionärerna anser att det även fortsättningsvis bör finnas ett
investeringsstöd om 25 % av investeringskostnaden för utbyggnad av solvärme i
bostäder och andra tillämpningar. För att finansiera denna bidragsnivå föreslår
motionärerna att 50 miljoner kronor per år - en total planeringsram om 250
miljoner kronor över perioden 1998-2001 - avsättes till investeringsbidrag för
solvärme. Motionärerna yrkar också att riksdagen bemyndigar regeringen att
under år 1998 åta sig ekonomiska förpliktelser i samband med bidrag till
investeringar i solvärme innebärande åtaganden om högst 50 miljoner kronor för
vart och ett av åren 1999 fram till 2002.
Vid byggande av ett hållbart energisystem kommer solenergin att utgöra en
viktig del, understryks det i motion 1997/98:N226 (mp). Ändå, fortsätter
motionärerna, nämns inte solvärmen i diskussionen om den svenska
energiomställningen. Att det statliga stödet, som funnits i olika former sedan
1970-talet, tagits bort är mycket negativt för branschens utveckling, heter
det. Stödet har på ett effektivt sätt medverkat till att svensk solvärme blivit
världsledande. Investeringsbidraget har under de senaste åren legat på 25 %. I
motionen sägs att subventionen var det incitament som skapade extra intresse
för långsiktig och mindre sårbar energiförsörjning. Tekniken och marknaden
måste få möjlighet att utvecklas, lyder budskapet. Solvärmen, som mycket
begränsat påverkar miljön, har nu ett sämre konkurrensläge än andra energislag,
hävdar motionärerna. I motionen yrkas därför att regeringen skall återkomma
till riksdagen med förslag till särskild miljöbonus för solvärmen.
Utskottets ställningstagande
Riksdagen beslöt våren 1997 om riktlinjer för energipolitiken. Den svenska
energipolitikens mål är att på kort och lång sikt trygga tillgången på energi
på med omvärlden konkurrenskraftiga villkor. Den skall skapa villkoren för en
effektiv energianvändning och en kostnadseffektiv svensk energiförsörjning med
låg negativ påverkan på hälsa, miljö och klimat samt underlätta omställningen
till ett ekologiskt uthålligt samhälle.
Inom utgiftsområdet prioriteras under år 1998 det energipolitiska program för
omställningen av det svenska energisystemet som beslutats av riksdagen (prop.
1996/97:84, bet. NU12). Detta program omsluter totalt ca 9 miljarder kronor och
avser tiden fram t.o.m. år 2004. Det nämnda beloppet omfattar dels insatser för
forskning och utveckling under sju år om totalt 5,6 miljarder kronor, dels
åtgärder för att kompensera bortfallet av elproduktion från kärnkraftverket i
Barsebäck på 3,1 miljarder kronor. Åtgärderna syftar till att på ett
kostnadseffektivt sätt minska användningen av el för uppvärmning, utnyttja det
befintliga elsystemet effektivare och öka tillförseln av el och värme från
förnybara energikällor. Särskilda åtgärder planeras för att utveckla el- och
värmeförsörjningen i Sydsverige. Energipolitiska insatser på klimatområdet
planeras. En ny central energimyndighet skall inrättas den 1 januari 1998.
Riksdagen har godkänt (bet. 1997/98:FiU1 s. 197) den i budgetpropositionen
för år 1998 föreslagna ramen för utgiftsområdet om 1 583 miljoner kronor. För
år 1999 beräknas ramen till 1 842 miljoner kronor och för år 2000 till 1 603
miljoner kronor. Utskottet har i det föregående motiverat sin principiella syn
på energipolitiken. Mot denna bakgrund finner utskottet regeringens förslag
till fördelning av utgiftsramen på anslag välavvägd. Anslagen har grovt delats
upp på två verksamhetsområden inom utgiftsområdet: energisystemfrågor och
anslag för omställning och utveckling av energisystemet. I det följande kommer
utskottet att behandla några särskilda frågor som aktualiserats i olika
motioner och sedan samlat ta ställning till de av regeringen föreslagna
anslagsbeloppen.
Både Moderata samlingspartiet och Folkpartiet motsätter sig inrättandet av
den nya energimyndigheten; regeringens förslag till anslagsbelopp för denna
myndighet avvisas av de två partierna. I stället yrkas att NUTEK även
fortsättningsvis skall vara ansvarigt för omställningsarbetet på energiområdet.
Utskottet kan inte dela denna syn; en renodlad energimyndighet med ett uttalat
uppföljnings- och utvärderingsansvar mot regering och riksdag kan vara till
stor fördel i energipolitiken. Utskottets bedömning är att kraven på den nya
myndigheten beträffande resultatinformation till regering och riksdag kommer
att vara mer omfattande än de som gällt för NUTEK:s vidkommande. I övrigt vad
gäller de synpunkter som framförs från företrädarna för Moderata
samlingspartiet är dessa kopplade till den principiella syn på
kärnkraftsavvecklingen som utskottet tidigare har behandlat i betänkandet. Det
anslag som föreslås för el- och värmeförsörjningen i Sydsverige skall enligt
företrädarna för de nämnda två partierna, men även Kristdemokraterna, inte
anslås. Även här är kritiken kopplad till det som utskottet tidigare diskuterat
beträffande synen på konsekvenserna av kärnkraftsavvecklingen och takten i
omställningsarbetet.
Utskottet kan konstatera att Kristdemokraterna stöder regeringens förslag
till anslag, förutom avstyrkan av anslaget till åtgärder i Sydsverige och krav
på ytterligare resurser till investeringar i elproduktion från förnybara
energikällor.
Miljöpartiet föreslår kraftiga ökningar på samtliga anslag inom
omställningsprogrammet. Partiet föreslår ett nytt anslag för bidrag till
investeringar i solvärme; här vill utskottet anföra, i likhet med vad som sades
våren 1997, att stödet på området lett till att marknadssituationen för
solvärme påtagligt förbättrats under de senaste åren. Den prioritering som
gäller är att åtgärder som medför ett eltillskott eller en direkt elbesparing
går före t.ex. satsningar på solvärme som ger minst energitillskott under den
del av året när behovet av en effektminskning i elnätet är som störst.
Med det anförda tillstyrker utskottet de av regeringen föreslagna anslagen
för budgetåret 1998 inom utgiftsområde 21 Energi (se bilaga). Likaså tillstyrks
de övriga här aktuella förslagen till riksdagsbeslut som lagts fram i
budgetpropositionen. Samtliga nu berörda motionsyrkanden avstyrks därmed.
Affärsverket svenska kraftnät
Propositionen
Affärsverket svenska kraftnät (Svenska kraftnät) driver och förvaltar det
svenska stamnätet och de statligt ägda utlandsförbindelserna (prop. 1990/91:
87, bet. NU38). Svenska kraftnät är enligt förordningen (1994:1806) om
systemansvaret för elektrisk ström sedan den 1 januari 1995 systemansvarig
myndighet enligt den s.k. ellagen (1902:71 s. 1). Svenska kraftnät skall enligt
riksdagens beslut ansvara för driften av stamnätet, den löpande momentana
elbalansen och det svenska kraftsystemets övergripande driftsäkerhet.
Verksamheten vid Svenska kraftnät finansieras helt genom intäkterna från
verkets affärsverksamhet, med undantag för elberedskapsverksamheten som täcks
med anslag på statsbudgeten.
Enligt Svenska kraftnäts årsredovisning för år 1996 har verksamheten under
året präglats främst av ikraftträdandet av det nya regelverket för elmarknaden
och tillkomsten av den gemensamma svensk-norska elmarknaden.
I juni 1996 ansökte verket om koncession för den s.k. Polenlänken, en
likströmsförbindelse mellan Sverige och Polen. Regeringen har genom beslut i
juli 1997 med stöd av ellagen beviljat Svenska kraftnät koncession för
Polenlänken.
Svenska kraftnäts omsättning under år 1996 uppgick till ca 2 279 miljoner
kronor, varav ca 2 192 miljoner kronor utgjordes av nät- och systemintäkter.
Intäkterna var något lägre än år 1995, då intäkterna uppgick till ca 2 300
miljoner kronor. Detta beror på minskade överföringar på stamnätet till följd
av den låga vattenkraftproduktionen under år 1996. Resultatet år 1996 uppgick
till ca 592 miljoner kronor. Räntabiliteten på justerat kapital efter skatt var
10,3 % och soliditeten 46,8 %.
Regeringen konstaterar att Riksrevisionsverket inte har haft några
invändningar i revisionsberättelsen över Svenska kraftnäts årsredovisning för
år 1996. Regeringen bedömer att verksamheten vid Svenska kraftnät har bedrivits
i enlighet med de mål och den inriktning som verket ålagts. Regeringen har
fastställt årsredovisningen och Svenska kraftnäts förslag till utdelning.
Svenska kraftnäts förslag till investerings- och finansieringsplan för åren
1998-2000 för affärsverkskoncernen bygger på verkets långsiktiga
investeringsplanering för stamnätet inklusive utlandsförbindelserna. De
planerade investeringarna inom affärsverkskoncernen under perioden beräknas
beloppsmässigt till ca 4 400 miljoner kronor. Planen omfattar dels
investeringar i stamnätet och utrustning för telekommunikation (inklusive
optofibrer) om ca 1 680 miljoner kronor, dels investeringen i Polenlänken om ca
2 720 miljoner kronor.
Investeringarna i stamnätet avser enligt förslaget dels åtgärder i befintliga
anläggningar (s.k. reinvesteringar) om sammanlagt ca 510 miljoner kronor, dels
nyinvesteringar om sammanlagt ca 590 miljoner kronor. Reinvesteringarna syftar
i första hand till att behålla driftsäkerheten och överföringskapaciteten i
elsystemet och till att uppfylla gällande säkerhetskrav i befintliga
anläggningar. Enligt Svenska kraftnät ökar förnyelsebehovet under de kommande
åren till följd av en stigande åldersstruktur i anläggningarna i det svenska
stamnätet.
Investerings- och finansieringsplanen omfattar även åtgärder till följd av
avvecklingen av kärnkraftsreaktorerna i Barsebäck. Dessa beräknas uppgå till
sammanlagt 360 miljoner kronor, varav 240 miljoner kronor utfaller under
perioden 1998-2000. Svenska kraftnät bedömer att det inom affärsverket inte
uppkommer något ytterligare lånebehov under perioden 1998-2000. Affärsverkets
investeringsverksamhet kommer att finansieras med egna medel. Investeringarna i
Polenlänken, som är avsedda att genomföras i dotterbolaget SwePol Link AB,
planeras att finansieras dels genom extern upplåning om ca 2 040 miljoner
kronor, dels genom delägarlån om sammanlagt ca 680 miljoner kronor. Svenska
kraftnäts andel av delägarlånen beräknas till ca 347 miljoner kronor.
Svenska kraftnäts förslag till investerings- och finansieringsplan för åren
1998-2000 sammanfattas i tabellen på nästa sida. Svenska kraftnäts
verksamhetsplan för åren 1998-2000 innebär ett budgeterat resultat på 563, 453
respektive 468 miljoner kronor. Därvid beräknas en avkastning på justerat eget
kapital på 9 % år 1998 och 7 % åren 1999 och 2000.
Svenska kraftnät föreslår en oförändrad ram på 2 500 miljoner kronor för
affärsverkets upplåning. Därutöver föreslår verket att det får disponera en
rörlig kredit i Riksgäldskontoret om 100 miljoner kronor. Svenska kraftnät
föreslår inga förändringar av det nuvarande soliditetsmålet på lägst 38 %.
Svenska kraftnät hemställer i verksamhetsplanen att verket även
fortsättningsvis skall bemyndigas att dels bilda aktiebolag med ett
aktiekapital om högst 10 miljoner kronor, dels att inom en sammanlagd ram om 10
miljoner kronor få besluta om förvärv av aktier och andelar i bolag. Vidare
föreslås att det i bemyndigandet skall ingå en rätt att avyttra aktier och
andelar i bolag i vilka Svenska kraftnät för statens räkning förvaltar sådana
tillgångar.
Affärsverkskoncernens svenska kraftnäts investeringar m.m. åren 1998-2000
(miljoner kronor)
Regeringen har inget, meddelas det i budgetpropositionen, att erinra mot de
överväganden och de förslag om verksamhetens mål och inriktning som presenteras
i Svenska kraftnäts treårsplan och anser att den nu redovisade investerings-
och finansieringsplanen för treårsperioden 1998-2000 bör godkännas.
Riksdagens bemyndigande till regeringen att ta upp lån till staten regleras i
lagen (1988:1387) om statens upplåning. Regeringen har i annan del av
budgetpropositionen för år 1998 (prop. 1997/98:1 finansplan m.m. avsnitt 6.2)
föreslagit att det i lagen skall tas in bestämmelser som ger regeringen
möjlighet att efter bemyndigande av riksdagen låta affärsverken ta upp lån och
lämna garantier. Dessa bemyndiganden skall lämnas för varje affärsverk och för
ett år i taget. Riksdagen har i november 1997 godkänt lagändringen (bet.
1997/98:FiU1 s. 214).
Regeringen föreslår mot bakgrund härav att Svenska kraftnät under år 1998
skall få rätt att ta upp lån i och utanför Riksgäldskontoret inom en sammanlagd
ram om 2 500 miljoner kronor, vilket motsvarar nivån på den nuvarande
upplåningen i Riksgäldskontoret. Regeringen föreslår vidare i
budgetpropositionen att verket därutöver i enlighet med vad som gäller för
närvarande får disponera en rörlig kredit i Riksgäldskontoret inom en ram av
100 miljoner kronor.
Regeringen har riksdagens bemyndigande att för år 1997 teckna borgen för och
lämna kreditgarantier till bolag, i vilka Svenska kraftnät förvaltar statens
aktier och andelar, intill ett sammanlagt belopp om 1 500 miljoner kronor.
Nivån är beräknad på förutsättningen att Svenska kraftnät skall lämna borgen
eller kreditgarantier till bolaget för Polenlänken. Regeringen föreslår att
detta bemyndigande kvarstår oförändrat under år 1998.
Regeringen har vidare av riksdagen bemyndigats att under år 1997 inom en
total ram om 135 miljoner kronor besluta i frågor som rör förvärv av aktier
eller bildande av bolag inom Svenska kraftnäts verksamhetsområde. Regeringen
föreslår att detta bemyndigande kvarstår oförändrat under år 1998. Vidare har
regeringen bemyndigats att ge Svenska kraftnät rätt att under år 1997 besluta
om förvärv och avyttring av aktier och bildande av bolag inom en ram av högst
10 miljoner kronor. Regeringen föreslår att även detta bemyndigande kvarstår
oförändrat under år 1998. Vad gäller placering av likvida medel föreslår
regeringen att riksdagen bemyndigar regeringen att under år 1998 låta Svenska
kraftnät placera likvida medel i och utanför Riksgäldskontoret.
Motionen
Likströmsförbindelsen mellan Sverige och Polen måste stoppas, framhålls det i
motion 1997/98:N283 (mp). Motionärerna ser en stor risk för att ett ännu större
behov av kärnkraft uppstår för att tillgodose marknaden nere på kontinenten.
Vidare kommer kabeln, menar motionärerna, att leda till ökade svavelutsläpp som
en följd av att elproduktionen i Polen domineras av kolkondenskraft samt
kraftvärme baserad på olja och gas. I motionen yrkas därför avslag på
regeringens förslag om Svenska kraftnät såvitt avser Polen-länken.
Vissa kompletterande uppgifter
Regeringen gav i juli 1997 Svenska kraftnät tillstånd enligt ellagen att
anlägga den s.k. Polenkabeln. Regeringen angav också att kabelns miljöpåverkan
i den aktuella sträckningen inte kunde anses vara av den omfattningen att en
prövning enligt 4 kap. i lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m.
- den s.k. naturresurslagen (NRL) - var nödvändig. Regeringsprövning enligt 4
kap. 1 § i NRL är obligatorisk för vissa anläggningar med stor miljö- eller
omgivningspåverkan. Sjökabelförbindelser ingår inte bland dessa. Enligt 4 kap.
2 § i NRL kan dock regeringen i det enskilda fallet besluta att även andra
anläggningar än de som nämns i förstnämnda paragraf skall prövas enligt 4 kap.
NRL. Det gäller anläggningar som kan antas få betydande omfattning eller bli av
ingripande beskaffenhet.
I ett skriftligt svar på en fråga (1997/98:89) av Eva Goës (mp) i riksdagen i
november 1997 sade näringsminister Anders Sundström bl.a. att en förutsättning
för Polenkabeln är att ett utbyte av el kommer att ske mellan länderna, vilket
kommer att innebära att Sverige under vissa tider kommer att importera el från
Polen. Enligt den bedömning som näringsministern gjorde kommer Sverige att
exportera mer el via kabeln än vad som importeras. Därmed kommer, fortsatte
statsrådet, den fossilbaserade energiproduktionen i Polen att minska. Det finns
inte heller några förutsättningar för import av rysk kärnkraftsbaserad el via
Polenkabeln eftersom det inte finns någon ledningsförbindelse mellan ryska
eller baltiska kärnkraftverk och Polen.
Utskottets ställningstagande
Utskottet vill understryka att det för närvarande pågår ett beredningsarbete på
kommunal nivå beträffande den s.k. Polenkabeln. Ett stort antal motions-
yrkanden från den allmänna motionstiden har remitterats för beredning till
bostadsutskottet, under vars ansvarsområde frågor som har anknytning till
tillämpning av naturresurslagen hör. Med det sagda avstyrker utskottet det
aktuella motionsyrkandet.
Utskottet tillstyrker därmed regeringens förslag som berör verksamheten vid
Svenska kraftnät.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande riktlinjer för energipolitiken
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:K715 yrkande 6, 1997/98: Jo785 yrkande
7, 1997/98:N211, 1997/98:N216 yrkandena 1, 2 och 10, 1997/98:N222,
1997/98:N223 yrkandena 1-5, 10-17, 20-22, 26, 31, 32 och 35, 1997/98:N224,
1997/98:N240, 1997/98:N244, 1997/98:N253, 1997/98:N266 yrkande 1,
1997/98:N283 yrkande 1, 1997/98:N286 och 1997/98:Bo517 yrkande 5,
res. 1 (m)
res. 2 (fp)
res. 3 (mp)
res. 4 (kd)
2. beträffande forskning och kärntekniklagen
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:N203, 1997/98:N221 och 1997/98:N223
yrkande 9,
res. 5 (m, fp, kd)
3. beträffande säkerhetskrav i kärntekniklagen
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:N6 yrkandena 1 och 6, 1997/98:N223
yrkande 19 och 1997/98:N269,
res. 6 (m, fp)
res. 7 (mp)
4. beträffande kärnkraftens avfallshanteringskostnader
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:N258 och 1997/98:N260,
res. 8 (c)
res. 9 (mp)
5. beträffande vissa bränslefrågor
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:U412 yrkandena 3 och 6 och 1997/98:N273
yrkandena 1-3,
res. 10 (mp)
6. beträffande användning av skogsråvara
att riksdagen avslår motion 1997/98:N266 yrkandena 3 och 4,
res. 11 (m) - motiv.
7. beträffande storskalig biobränsleanvändning
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:N216 yrkande 4 och 1997/98:N223
yrkandena 23 och 24,
res. 12 (m, fp, kd)
8. beträffande anslag m.m. inom utgiftsområde 21 Energi
att riksdagen med bifall till proposition 1997/98:1 utgiftsområde 21 momenten
1-8 och 12 och med avslag på motionerna 1997/98:Fi510 yrkande 5,
1997/98:N210 yrkandena 1 och 2, 1997/98:N216 yrkandena 3, 5-9 och 12,
1997/98:N220, 1997/98:N223 yrkandena 6, 7 och 33, 1997/98:N226,
1997/98:N245, 1997/98:N272 yrkandena 2 och 3, 1997/98:N277, 1997/98:N282
och 1997/98:N283 yrkandena 3-20
a) godkänner förslaget till ekonomisk planeringsram dels för verksamheten
under åren 1998 och 1999 avseende anslaget B 9, dels för verksamheten
under perioden 1998-2002 avseende anslagen B 1-B 3, dels för verksamheten
under perioden 1998-2004 avseende anslagen B 4-B 7,
b) bemyndigar regeringen att under år 1998 åta sig ekonomiska
förpliktelser i samband med bidrag för att minska elanvändningen
innebärande åtaganden om högst 400 miljoner kronor för år 1999, högst 350
miljoner kronor för år 2000, högst 350 miljoner kronor för år 2001 och
högst 245 miljoner kronor för år 2002,
c) bemyndigar regeringen att under år 1998 åta sig ekonomiska
förpliktelser i samband med bidrag till investeringar i elproduktion från
förnybara energikällor innebärande åtaganden om högst 215 miljoner kronor
för år 1999, högst 215 miljoner kronor för år 2000, högst 180 miljoner
kronor för år 2001 och högst 95 miljoner kronor för år 2002,
d) godkänner regeringens förslag till huvudsaklig inriktning för bidrag
till den kommunala energirådgivningen,
e) bemyndigar regeringen att under år 1998 åta sig ekonomiska
förpliktelser i samband med stöd till forskning och utveckling inom
energiområdet innebärande åtaganden, inräknat redan fattade beslut, om
högst 90 miljoner kronor för år 1999, högst 60 miljoner kronor för år
2000, högst 40 miljoner kronor för år 2001, högst 30 miljoner kronor för
år 2002, högst 20 miljoner kronor för år 2003 och högst 10 miljoner kronor
för år 2004,
f) bemyndigar regeringen att under år 1998 åta sig ekonomiska
förpliktelser i samband med stöd för introduktion av ny energiteknik
innebärande åtaganden om högst 90 miljoner kronor för år 1999, högst 90
miljoner kronor för år 2000, högst 50 miljoner kronor för år 2001, högst
50 miljoner kronor för år 2002, högst 50 miljoner kronor för år 2003 och
högst 50 miljoner kronor för år 2004,
g) medger att fullföljande av de åtaganden som gjorts med stöd av
förordningen (1992:854) om stöd för att främja användningen av biobränsle
skall finansieras med medel från det nya energiteknikbidraget,
h) medger att anslagssparande från anslaget A 3 Åtgärder för
energieffektivisering m.m. i bl.a. Baltikum och Östeuropa överförs till
anslaget B 7 Energipolitiskt motiverade internationella klimatinsatser,
i) för budgetåret 1998 anvisar anslagen under utgiftsområde 21 Energi
enligt regeringens förslag i bilaga, dock att anslaget A 1 skall benämnas
Statens energimyndighet: Förvaltningskostnader,
9. beträffande Affärsverket svenska kraftnät
att riksdagen med bifall till proposition 1997/98:1 utgiftsområde 21 momenten
9-11 och med avslag på motion 1997/98:N283 yrkande 2
a) som inriktning godkänner investerings- och finansieringsplanen för
Affärsverkskoncernen svenska kraftnät för perioden 1998-2000 i enlighet
med vad som anges i propositionen,
b) godkänner omfattning och inriktning av Affärsverket svenska kraftnäts
beredskapsåtgärder i enlighet med vad som anges i propositionen,
c) bemyndigar regeringen att ge Affärsverket svenska kraftnät finansiella
befogenheter i enlighet med vad som anges i propositionen.
res. 13 (mp)
Stockholm den 2 december 1997
På näringsutskottets vägnar
Birgitta Johansson
I beslutet har deltagit: Birgitta Johansson (s), Reynoldh Furustrand (s), Karin
Falkmer (m)*, Sylvia Lindgren (s), Mikael Odenberg (m)*, Barbro Andersson (s),
Kjell Ericsson (c), Marie Granlund (s), Chris Heister (m)*, Dag Ericson (s),
Lennart Beijer (v), Nils-Göran Holmqvist (s), Ola Karlsson (m)*, Eva Goës
(mp)*, Göran Hägglund (kd)*, Laila Bäck (s) och Torsten Gavelin (fp)*.
*) Har ej deltagit i beslutet under moment 8.
Reservationer
1. Riktlinjer för energipolitiken (mom. 1)
Karin Falkmer, Mikael Odenberg, Chris Heister och Ola Karlsson (alla m) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om riktlinjer för
energipolitiken bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning och i enlighet med vad som anförs i motion
1997/98:N223 (m) står riksdagens energipolitiska beslut våren 1997 i strid med
utslaget i 1980 års folkomröstning om kärnkraften. Riktlinjerna avviker också
ifrån 1991 års energipolitiska beslut, enligt vilket resultatet av
hushållningen med el, tillförseln av el från miljöacceptabel kraftproduktion
och möjligheterna att behålla internationellt konkurrenskraftiga elpriser skall
avgöra när kärnkraftsavvecklingen kan inledas och i vilken takt den kan
genomföras. Med utgångspunkt i såväl folkomröstningen som 1991 års
energipolitiska beslut finns det enligt utskottets mening inga sakliga skäl för
att fatta beslut om stängning av kärnkraftverk i förtid.
I likhet med vad som sägs i nyssnämnda motion, men som också framförs i
motionerna 1997/98:N224 (m) och 1997/98:N240 (m), innebär en nedläggning av
världens kanske säkraste kärnkraftverk en kapitalförstöring som är unik i
svensk industrihistoria. Den nya inriktningen på energipolitiken kan komma att
skada Sverige som industrination och i en omfattning som utskottet känner stor
oro inför. Utskottet konstaterar vidare att regeringens budgetförslag inte
närmare behandlar hur den förtida avvecklingen skall finansieras.
I fråga om Barsebäcksverket ansluter sig utskottet till den uppfattning som,
förutom i de nyssnämnda motionerna, redovisas i motion 1997/98:N211 (m). Verket
är en energiproducerande kärnkraftsanläggning med hög säkerhetsnivå som innebär
att verket fortsatt kan producera stora mängder elektricitet på ett
kostnadseffektivt och miljövänligt sätt. Utskottets bedömning är att
reaktorerna i Barsebäck har en lång återstående livslängd. En förtida
avstängning leder till att Sverige återfår den fossilanvändning som vi undgick
när kärnkraftverket i Barsebäck en gång laddades. Bortfallet av el kommer till
väsentlig del att kompenseras med import av kolbaserad el från Danmark.
Avställningen av de två Barsebäcksreaktorerna kommer att leda till ökade
utsläpp av koldioxid, men också förorsaka ökade utsläpp av svaveldioxid och
kväveoxider som bidrar till en ökad försurning. Med hänsyn till de alltmer
sammankopplade elnäten i Östersjöregionen kommer avvecklingen att öka
underlaget för elproduktion vid kärnkraftverk i Östeuropa. Enligt utskottets
mening leder detta till en försämrad kärnsäkerhet i hela norra Europa. Även
kärnsäkerheten vid de svenska reaktorerna kan komma att påverkas. Det faktum
att förslaget om avställning av reaktorerna i Barsebäck uppfattas som
godtyckligt och irrationellt motverkar det aktiva ansvarstagande och
säkerhetstänkande hos personalen som är ett bärande inslag i det svenska
säkerhetskonceptet.
Utskottet vill erinra om att det på den avreglerade elmarknaden råder
fundamentalt ändrade förutsättningar jämfört med tidigare. Prissättningen,
inve-steringsbesluten och planeringen sker nu på grundval av den information
som elmarknaden förmedlar till konsumenter och producenter. Det finns anledning
att framhålla den bristande överensstämmelse som föreligger mellan 1997 års
energipolitiska riktlinjer - som bygger på ett planmässigt tänkande - och den
nyligen avreglerade svenska elmarknaden; den otillfredsställande kongruensen
blir ännu större med hänsyn till att en öppnare europeisk elmarknad är på väg
att etableras. Energipolitiken i stort måste enligt utskottets mening bygga på
samma principer som dem som gäller för elmarknaden. Den fortlöpande
omställningen, miljöanpassningen och förnyelsen av energisystemet gagnas bäst
om statsmakterna kan ge långsiktigt stabila förutsättningar för kraftföretagen,
industrin och hushållen. Kraftbranschen får då själv ta det fulla ansvaret för
sin utveckling och miljöanpassning. Utskottet menar att avregleringen av
elmarknaden innebär att ansvaret för förnyelse, utveckling och omställning av
produktionsapparaten läggs hos kraftbranschen själv. En reaktor kan därmed
drivas vidare så länge ägaren anser det vara kommersiellt lönsamt att årligen
reinvestera de belopp som behövs för att svara upp till säkerhetskrav och
driftssäkerhet. När lönsamheten i dessa reinvesteringar är tveksam kommer annan
produktion in som ersättning och reaktorn läggs ned.
Utskottet finner också väl grundad anledning till farhågor - vilka också
kommer till uttryck i samtliga nyssnämnda motioner men även i motion
1997/98:N222 (m) - för att riktlinjerna för klimatpolitiken nu i praktiken har
övergivits. Enligt riksdagens beslut år 1993 (prop. 1992/93:179, bet. JoU19)
skall utsläppen av koldioxid från fossila bränslen stabiliseras till 1990 års
nivå år 2000, för att därefter minska. Utskottet konstaterar att Sverige i EU
förhandlat till sig en möjlighet att öka de svenska utsläppen med 5 % till år
2010. I detta sammanhang bör betonas att utskottet avvisar alla planer på en
storskalig introduktion av naturgas på det sätt som föreslås i motion
1997/98:N286 (s). En sådan ökad användning av naturgasen skulle leda till en
väsentlig ökning av koldioxidutsläppen och omintetgöra koldioxidmålet.
Därigenom skulle Sverige tvingas att bryta mot den klimatkonvention som vi
själva bidragit till och undertecknat. Denna politik - att motivera en
ogenomtänkt, förtida avveckling av en fungerande energiproduktion med en
övergång till ett ekologiskt hållbart samhälle, samtidigt som denna politik
leder till kraftigt höjda koldioxidutsläpp - kommer internationellt att
välmotiverat karakteriseras som svensk dubbelmoral. Utskottet vill understryka
att en sådan otydlig hållning i energipolitiken i längden inte låter sig
försvaras. I likhet med vad som sägs i motionerna 1997/98:N223 (m) och
1997/98:N224 (m) - och i linje med vad som anförs i motionerna 1997/98:N244 (s)
och 1997/98:N266 (s) - vill utskottet härutöver erinra om att svensk
basindustri är elintensiv och därför känslig för en energipolitik som leder
till höjda elpriser. Även om det i riksdagens beslut påstås att industrin skall
skyddas från kärnkraftsavvecklingens oundvikliga konsekvenser, kommer
avställningen av kärnkraftsreaktorer att medföra ett försämrat konkurrensläge
för den elintensiva industrin. Detta får negativa effekter för de olika
regioner som är starkt beroende av denna industri. På sikt kommer även ett
stort antal underleverantörer och serviceföretag till basindustrin att drabbas
av kärnkraftsavvecklingen.
Utskottet anser vidare att regeringen knyter orealistiska förhoppningar till
möjligheterna att undvika de negativa effekter som en kärnkraftsavveckling för
med sig genom att minska elförbrukningen i hushållssektorn. Att bygga om ett
småhus med direktverkande elvärme till annan uppvärmningsform beräknas kosta
mellan 80 000 och 150 000 kr enligt vad utskottet erfarit. Trots statliga
investeringsstöd kommer de berörda husägarna därmed att tvingas att betala upp
till ca 100 000 kr för att ersätta sin nuvarande, oftast fullt
funktionsdugliga, elvärme.
Utskottet övergår nu till att behandla vissa åtgärder som skall vidtas för
att minska elanvändningen. I denna del av 1997 års energipolitiska beslut stod
frågan om utnyttjandet av elpannor i fjärrvärmesystemet i förgrunden.
Elpannornas viktigaste uppgift är att utnyttja det överskott på elenergi som
tidvis uppstår när tillgången på vattenkraft är god, främst under vår och
sommar. Om användningen av elpannor fördyras på det sätt som förutsattes i det
energipolitiska beslutet är risken, enligt utskottets mening, för resursslöseri
överhängande. Som påpekas i motion 1997/98:N223 (m) kan det bli mer lönsamt att
släppa vattnet förbi kraftverken än att ta till vara det för att producera el.
Om fjärrvärmebolagen hindras att använda sina elpannor - genom skatteåtgärder
eller på annat sätt - kommer den omedelbara konsekvensen att bli en ökad
användning av olja med de negativa konsekvenser för miljön och handelsbalansen
som detta för med sig.
Enligt utskottets uppfattning är det också motsägelsefullt att på det sätt
som sker lägga fast energipolitiska riktlinjer som i så hög grad avviker från
1991 års riktlinjer och samtidigt i väsentlig omfattning hålla fast vid de
omställningsprogram som infördes vid 1991 års energipolitiska uppgörelse. På
initiativ av bl.a. utskottet har olika delar av 1991 års energipolitiska
omställningsprogram utvärderats. Dessa utvärderingar har alla påvisat
allvarliga brister. Programmens struktur har ansetts vara svåröverskådlig och
resultat-uppföljningen bristfällig. Programmen har gripit in i varandra på ett
osystematiskt sätt, vilket försvårat möjligheterna att utvärdera
kostnadseffektiviteten i de enskilda programmen. Utskottet kan inte finna att
de i budgetpropositionen föreslagna programmen innebär någon förbättring i
dessa avseenden.
Utskottet kan vidare konstatera att det fortfarande råder oklarhet om
Vattenfalls framtida roll. Det är ingen tvekan om att en politisk styrning av
bolaget skadar förtroendet för Vattenfall, både i Sverige och utomlands. En
sådan styrning riskerar också att snedvrida konkurrensen på elmarknaden. Enligt
utskottets uppfattning - som överensstämmer med ett yrkande i motion
1997/98:N223 (m) - bör Vattenfall även i fortsättningen bedriva sin verksamhet
självständigt och på affärsmässiga grunder. Utskottet ansluter sig också till
vad som sägs i nyssnämnda motion om att ägandet av Vattenfall måste breddas.
Med det anförda tillstyrker utskottet de nu aktuella yrkandena i motionerna
1997/98:N223 (m), 1997/98:N211 (m), 1997/98:N222 (m), 1997/98:N224 (m) och
1997/98:N240 (m). Det sagda ligger också delvis i linje med de i detta avsnitt
berörda yrkandena i motionerna 1997/98:N244 (s), 1997/98: N266 (s),
1997/98:Jo785 (fp), 1997/98:K715 (kd) och 1997/98:N216 (kd).
Av de nyss redovisade ställningstagandena framgår att utskottet bestämt
avvisar den syn som uttrycks i motion 1997/98:N283 (mp) om hur ekonomiska
styrmedel skall användas inom energipolitiken. Att använda ekonomiska styrmedel
i syfte att uppnå en slutlig avveckling av kärnkraften till år 2010 är enligt
utskottets uppfattning inte realistiskt. En sådan energipolitik skulle få
förödande konsekvenser för svenskt näringsliv och därmed för sysselsättning,
välfärd och konkurrenskraft. Denna politik skulle även få till följd en
drastiskt försämrad miljö med negativ klimatpåverkan.
Slutligen avstyrker utskottet även det aktuella yrkandet i motion
1997/98:N253 (c) beträffande takten i kärnkraftsavvecklingen; ett bestämt
schema för kärnkraftsavvecklingen utan hänsynstagande till effekterna på
samhällsekonomin och påverkan på industrins internationella konkurrenskraft -
som utskottet i det föregående har redogjort för - kan inte bilda utgångspunkt
för energipolitiken inför 2000-talet.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande riktlinjer för energipolitiken
att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:N211, 1997/98:N222,
1997/98:N223 yrkandena 1-5, 10-17, 20-22, 26, 31, 32 och 35, 1997/98:N224
och 1997/98:N240, med anledning av motionerna 1997/98:K715 yrkande 6,
1997/98:Jo785 yrkande 7, 1997/98:N216 yrkandena 1, 2 och 10, 1997/98:N244
och 1997/98:N266 yrkande 1 och med avslag på motionerna 1997/98:N253,
1997/98:N283 yrkande 1, 1997/98:N286 och 1997/98:Bo517 yrkande 5 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
2. Riktlinjer för energipolitiken (mom. 1)
Torsten Gavelin (fp) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om riktlinjer för
energipolitiken bort ha följande lydelse:
I likhet med vad som anförs i bl.a. motion 1997/98:Jo785 (fp) vill utskottet
understryka vikten av att utformningen av den framtida energipolitiken anpassas
till de nya omständigheter som tillkommit under senare år: energifrågornas mer
tydliga globala karaktär, den förändrade bedömningen av de svenska
kärnkraftsreaktorernas tekniska livslängd och avregleringen av den svenska
elmarknaden, som innebär att elkunderna fått större makt att påverka de
produkter och de tjänster som erbjuds.
De energipolitiska besluten bör enligt utskottets uppfattning begränsas till
att fastställa övergripande mål och de styrmedel som behövs för att målen skall
nås. Enligt utskottets uppfattning bör staten använda sig av ekonomiska
styrmedel i energipolitiken. Med ekonomiska styrmedel kan man sätta pris på
miljöförstöringen från de fossila energikällorna. I tillämpningen av styrmedlen
måste hänsyn tas till att förnybara energislag kräver tid för att utvecklas och
erbjudas på marknaden till konkurrenskraftiga priser. Med rådande höga
arbetslöshet och instabila offentliga finanser är en långsiktig energipolitik
som syftar till en successiv omställning av energisystemet att föredra framför
en kortsiktig politik som leder till snabba och kraftiga elprishöjningar.
Riksdagens beslut våren 1997 att snabbavveckla kärnkraften kommer med stor
sannolikhet att medföra en försämrad miljö. Likaså riskerar det långsiktiga
investeringsklimatet att fördärvas i sådan omfattning att det innebär ett
direkt hot mot arbetstillfällena och välfärden. Mot denna bakgrund beklagar
utskottet avsaknaden av bedömningar och analyser av konsekvenserna av den
förordade avvecklingen av kärnkraftverket i Barsebäck - inte minst de budgetära
effekterna. De medel som är kopplade till stängningen av kärnkraftverket i
Barsebäck borde i stället användas för en kraftfull satsning på kärnsäkerhet i
Östeuropa.
Enligt utskottets mening skall energipolitiken långsiktigt vara inriktad på
att underlätta och medverka till att fossila bränslen som kol, olja och
naturgas (riktigare benämnt fossilgas) samt kärnkraft byts ut i
energiframställningen. De skall ersättas av ekologiskt hållbara energikällor,
som inte förorsakar skadliga utsläpp eller avfall och inte förbrukar ändliga
resurser. Denna omställning av energisystemet måste ske med hänsyn tagen till
Sveriges behov av tillväxt och ökad sysselsättning. Den kortsiktighet som
enligt utskottet präglar 1997 års energipolitiska riktlinjer riskerar att
kullkasta förutsättningarna för viktiga delar av industrin att upprätthålla sin
konkurrenskraft. Följderna blir ytterligare försämrad sysselsättning och
välfärd, urholkade offentliga finanser samt krympande ekonomiska ramar för
hushållen.
Enligt utskottets uppfattning bör riksdagen bekräfta att 1993 års beslut om
riktlinjer för den svenska klimatpolitiken står fast. Enligt detta uttalande av
riksdagen (prop. 1992/93:179, bet. JoU19) skall utsläppen av koldioxid från
fossila bränslen stabiliseras till 1990 års nivå år 2000, för att därefter
minska. Utskottet konstaterar att Sverige i EU erhållit en möjlighet att öka de
svenska utsläppen med 5 % till år 2010. I detta sammanhang bör betonas att
utskottet avvisar alla planer på en storskalig introduktion av naturgas - på
det sätt som föreslås i motion 1997/98:N286 (s) - för att ersätta kärnkraften.
En sådan ökad användning av naturgasen skulle leda till en väsentlig ökning av
koldioxidutsläppen, omintetgöra koldioxidmålet samt allvarligt försämra
konkurrensförutsättningarna för biobränslet. Därigenom skulle Sverige tvingas
att bryta mot den klimatkonvention som vi själva bidragit till och
undertecknat. Denna dubbla politik - att motivera en ogenomtänkt, förtida
avveckling av en fungerande energiproduktion med en övergång till ett
ekologiskt hållbart samhälle, samtidigt som denna politik leder till kraftigt
höjda koldioxidutsläpp - kommer internationellt att med rätta karakteriseras
som svensk dubbelmoral. Utskottet vill understryka att en sådan otydlig
hållning i energipolitiken i längden inte låter sig försvaras. I den
utvärdering som kommer att företas i början av 2000-talet måste denna tydliga
målkonflikt få en tydlig genomlysning.
Utskottet vill - delvis i överensstämmelse med vad som anförs i motionerna
1997/98:N244 (s) och 1997/98:N266 (s) - erinra om att svensk basindustri är
elintensiv och därför känslig för en energipolitik som leder till höjda
elpriser. Även om det i 1997 års energipolitiska beslut sägs att industrin
skall skyddas från kärnkraftsavvecklingens oundvikliga konsekvenser, kommer
avställningen av kärnkraftsreaktorer att medföra ett försämrat konkurrensläge
för den elintensiva industrin. Detta leder till negativa effekter för de olika
regioner som är starkt beroende av denna industri. På sikt kommer även ett
stort antal underleverantörer och serviceföretag till basindustrin att drabbas
av kärnkraftsavvecklingen.
Utskottet övergår nu till att behandla vissa åtgärder som skall vidtas för
att minska elanvändningen. I denna del av 1997 års energipolitiska beslut stod
frågan om utnyttjandet av elpannor i fjärrvärmesystemet i förgrunden.
Elpannornas viktigaste uppgift är att utnyttja det överskott på elenergi som
tidvis uppstår när tillgången på vattenkraft är god, främst under vår och
sommar. Om användningen av elpannor fördyras på det sätt som förutsattes i det
energipolitiska beslutet är risken, enligt utskottets mening, för resursslöseri
överhängande. Det kan bli mer lönsamt att släppa vattnet förbi kraftverken än
att ta till vara det för att producera el. Om fjärrvärmebolagen hindras att
använda sina elpannor - genom skatteåtgärder eller på annat sätt - kommer den
omedelbara konsekvensen att bli en ökad användning av olja med de negativa
konsekvenser för miljön och handelsbalansen som detta för med sig.
Utskottet kan vidare konstatera att det fortfarande råder oklarhet om
Vattenfalls framtida roll. Enligt utskottets uppfattning kan inte bolaget både
medverka på affärsmässig basis i energiomställningen och ges en från statlig
utgångspunkt strategisk roll i omställningsarbetet. Ett sådant
tillvägagångssätt innebär att dubbla budskap skickas till Vattenfall. Det kan
befaras att Vattenfall inte längre kommer att drivas som ett företag utan som
ett statligt verk, till nackdel för elkonsumenterna. En politisk styrning
riskerar att snedvrida konkurrensen på elmarknaden. Det kan skada förtroendet
för Vattenfall, både i Sverige och utomlands, och försvåra Vattenfalls
upplåning på kapitalmarknaden. Enligt utskottets uppfattning bör Vattenfall
även i fortsättningen bedriva sin verksamhet självständigt och på affärsmässiga
grunder, och en breddning av ägandet i Vattenfall bör eftersträvas på sikt.
Utskottet har i det föregående redovisat de fördelar som finns förknippade
med att använda ekonomiska styrmedel i energipolitiken. Det bör framhållas att
denna ståndpunkt avviker från den syn på ekonomiska styrmedel som uttrycks i
motion 1997/98:N283 (mp). Att använda ekonomiska styrmedel i syfte att uppnå en
slutlig avveckling av kärnkraften till år 2010 är enligt utskottets uppfattning
inte realistiskt. Detta kommer att kräva ett mycket högt skatteuttag på
kärnkraftsel för att uppnå den styreffekt som krävs för att nå en sådan
måluppfyllelse. Följdverkningarna av en sådan tillämpning av ekonomiska
styrmedel kommer att bli mycket kraftiga. En sådan generell höjning av
prisnivån på el leder till att industrins kostnadsläge kommer att stiga mycket
brant, vilket riskerar att allvarligt urholka den internationella
konkurrenskraften. Detta medför minskad sysselsättning och försvagade
skattebaser vilket påverkar finansieringen av den gemensamma sektorn. Det
aktuella yrkandet avstyrks.
Även det här berörda yrkandet i motion 1997/98:N253 (c) avvisas av utskottet;
ett bestämt schema för kärnkraftsavvecklingen utan hänsynstagande till
effekterna på samhällsekonomin och påverkan på industrins internationella
konkurrenskraft kan inte bilda utgångspunkt för energipolitiken inför 2000-
talet.
Med det anförda tillstyrker utskottet det nu aktuella yrkandet i motion
1997/98:Jo785 (fp). Det sagda ligger också delvis i linje med berörda yrkanden
i motionerna 1997/98:K715 (kd), 1997/98:N216 (kd), 1997/98:N211 (m),
1997/98:N222 (m), 1997/98:N223 (m), 1997/98:N224 (m), 1997/98: N240 (m),
1997/98:N244 (s) och 1997/98:N266 (s). Övriga motionsyrkanden avstyrks av
utskottet.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande riktlinjer för energipolitiken
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Jo785 yrkande 7, med anledning av
motionerna 1997/98:K715 yrkande 6, 1997/98:N211, 1997/98:N216 yrkandena 1,
2 och 10, 1997/98:N222, 1997/98:N223 yrkandena 1-5, 10-17, 20-22, 26, 31,
32 och 35, 1997/98:N224, 1997/98:N240, 1997/98:N244 och 1997/98:N266
yrkande 1 och med avslag på motionerna 1997/98:N253, 1997/98:N283 yrkande
1, 1997/98:N286 och 1997/98:Bo517 yrkande 5 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.
3. Riktlinjer för energipolitiken (mom. 1)
Eva Goës (mp) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om riktlinjer för
energipolitiken bort ha följande lydelse:
Utskottet vill ansluta sig till den principiella syn på energipolitikens
utformning som uttrycks i motion 1997/98:N283 (mp). Energisystemet måste
genomgå en total omställning som innebär en elproduktion med förnybara
energislag och en slutgiltig avveckling av kärnkraften till år 2010. Detta år
bör återinföras som slutår för kärnkraftsavvecklingen. Under de närmaste fem
åren bör minst tre kärnkraftsreaktorer stängas, samtidigt som
koldioxidutsläppen från energisektorn minskar.
Utskottet anser att den svenska energipolitikens mål skall vara att inom
ramen för en ekologiskt bärkraftig utveckling på kort och lång sikt skapa
förutsättningar för att förse landet med förnybar energi på ett sätt som medför
att bl.a. näringslivet ges konkurrenskraftiga villkor och hushållen får rimliga
totalkostnader. En skatteväxling med högre skatter på energi och miljöutsläpp
och lägre skatter på arbete bör genomföras. Den allmänna energiskatten, som bör
utgå med en enhetlig skatt per kWh, bör kompletteras med produktions- och
miljörelaterade skatter. Enligt utskottets mening bör den i budgetpropositionen
för år 1998 aviserade översynen av energibeskattningen göras utifrån vad
utskottet nu anfört.
Med utgångspunkt i nyssnämnda mål för energipolitiken bör såväl kärnkraften
som fossila bränslen avvecklas ur det svenska energisystemet. Kärnkraften bör
avvecklas helt, medan målsättningen för fossila bränslen bör vara att
användningen skall minska med minst 80 %. Samtidigt bör målet vara att
bortfallet av energi inte skall ersättas fullt ut. En minskad andel
kärnkraftsel bör kompenseras av dels en minskad elanvändning genom konvertering
från eluppvärmning samt effektivare elanvändning och hushållning, dels en
utbyggnad av ny elproduktion med förnybara energislag. Även för miljövänliga
energislag gäller det att finna en optimal snarare än en maximal nivå på
användningen. Sålunda får t.ex. biobränslen inte användas i en sådan omfattning
att skogen och den biologiska mångfalden utarmas. Inte heller får energigrödor
drivas fram med hjälp av ett intensivt jordbruk baserat på konstgödsel och
kemikalier. Vikten av en effektivisering av energianvändningen kan därför inte
nog understrykas.
Utskottet förordar mot denna bakgrund en strategi som går ut på att aktivt
utnyttja marknadsekonomiska styrmedel för att åstadkomma huvuddelen av
kärnkraftsavvecklingen. Alla energislag skall betala sina fulla kostnader.
Effekterna av dessa styrmedel kommer emellertid inte att nås så fort att de kan
utnyttjas för inledningen av kärnkraftsavvecklingen. För att åstadkomma en
påbörjad avveckling av kärnkraften och för att säkerställa att avvecklingen
sker i en jämn och rimlig takt behövs därför en kompletterande lagstiftning i
form av en avvecklingslag. Med utnyttjandet av ekonomiska styrmedel och
införandet av en avvecklingslag - vars utformning utskottet behandlar i ett
parallellt betänkande (bet. 1997/98:NU5) - är det utskottets uppfattning att
tre kärnkraftsreaktorer kan stängas under de närmaste fem åren.
De farhågor som uttrycks i motionerna 1997/98:N211 (m), 1997/98:N222 (m),
1997/98:N223 (m), 1997/98:N224 (m) och 1997/98:N240 (m) för sysselsättningen,
den industriella framtiden i Sverige och effekter på miljön menar utskottet
vara överdrivna. Det finns utomordentligt goda förutsättningar för att
genomföra en radikal omställning av vårt energisystem. De effekter på miljö,
sysselsättning och välfärd som beskrivs i de nämnda motionerna - som delvis
också återfinns i motionerna 1997/98:N244 (s) och 1997/98:N266 (s) om den
elintensiva industrin - kommer inte att uppstå om omställningsarbetet är väl
planerat och uppbyggt kring miljöprövade prisrelationer som ger de rätta
incitamenten för energiföretagen att satsa resurser på ny och på sikt mycket
lönsam energiproduktion. Den miljöskadliga energiproduktion som skulle hota
Sveriges åtaganden inom ramen för det internationella klimatarbetet kommer,
enligt utskottets uppfattning, vid en sådan tillämpning av ekonomiska styrmedel
inte till stånd. De energialternativ som leder till ökade koldioxidutsläpp
skulle beläggas med så höga avgifter att någon lönsamhet aldrig skulle kunna
förknippas med att investera i sådan produktion. Den storskaliga introduktion
av naturgas som beskrivs i motion 1997/98:N286 (s) kommer alltså enligt
utskottets mening aldrig att bli aktuell att införa för svenskt vidkommande.
Det kunnande som finns i Sverige inom det energitekniska området och den goda
nivån på vår energiforskning är faktorer som gör att utskottet med tillförsikt
räknar med att strategin för avvecklingen av kärnkraften i den takt som här
nämnts kan realiseras. Detta låter sig göras utan att konsekvenserna för den
konkurrensutsatta industrin och sysselsättningen skulle bli - av de skäl som
utskottet nu har anfört - sådana som beskrivs av företrädarna för Moderata
samlingspartiet i de nyss nämnda motionerna.
Utskottet anser vidare att den långsamma takt i omställningen som förordas i
motionerna 1997/98:Jo785 (fp), 1997/98:K715 (kd) och 1997/98:N216 (kd) inte är
acceptabel; en sådan inriktning på energipolitiken leder inte till en
omställning av energisystemet, utan i bästa fall till en stängning av två
kärnkraftsreaktorer. En långt större kraft krävs i energipolitiken för att de
högt ställda målsättningarna skall kunna nås och göra Sverige till ett
ekologiskt föregångsland inom denna sektor. Även i dessa motioner talas om att
mycket svåra effekter väntar det svenska samhället av energiomställningen; av
de skäl som nyss nämndes har utskottet mycket svårt att ta dessa svarta
profetior på allvar. Tvärtom menar utskottet att regeringens tillvägagångssätt
för energiomställningen är alltför försiktig; en långt mer målmedveten och
kraftfull strategi måste utformas för att åstadkomma ett förändrat beteende på
marknaden bland såväl producenter som konsumenter.
Det är utomordentligt viktigt, anser utskottet, att Sverige står fast vid den
hittills förda internationella klimatpolitiken och att Sverige som ett
föregångsland kraftfullt skall verka för en skärpning av insatserna mot
växthuseffekten inom Nordiska rådet, EU och FN. För att nå det av riksdagen
uppsatta målet att stabilisera utsläppen av koldioxid till 1990 års nivå år
2000, varefter utsläppen skall minska, behövs krafttag inom både energisektorn
och transportsektorn. I enlighet med vad utskottet nyss anfört krävs för detta
stora satsningar på utbyggnad av kraft- och värmeproduktion från förnybara
energikällor.
Utskottet menar, med anledning av det som sägs i motion 1997/98:N253 (c), att
Vattenfall AB av regeringen bör få tydliga instruktioner att det är en
prioriterad uppgift för bolaget att verkställa omställningen bort från olje-
och kärnkraftsbaserad energiproduktion till ett kretsloppsinriktat
energisystem. En strävan skall också vara, anser utskottet, att på sikt föra
över bolagets vattenkraftstillgångar till respektive region och där förvaltas
av någon form av länsparlament. Därigenom kan den demokratiska kontrollen över
vattenkraften behållas samtidigt som en ökad konkurrens på elmarknaden kan
uppnås.
Med det sagda tillstyrker utskottet motionerna 1997/98:N283 (mp) och
1997/98:Bo517 (mp) i här berörda delar. Vad utskottet anfört om takten i
kärnkraftsavvecklingen och instruktioner till Vattenfall AB ligger också i
linje med vad som sägs i motion 1997/98:N253 (c). Övriga här aktuella yrkanden
avstyrks av utskottet.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande riktlinjer för energipolitiken
att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:N283 yrkande 1 och
1997/98:Bo517 yrkande 5, med anledning av motion 1997/98:N253 och med
avslag på motionerna 1997/98:Jo785 yrkande 7, 1997/98:K715 yrkande 6,
1997/98:N211, 1997/98:N216 yrkandena 1, 2 och 10, 1997/98:N222,
1997/98:N223 yrkandena 1-5, 10-17, 20-22, 26, 31, 32 och 35, 1997/98:N224,
1997/98:N240, 1997/98:N244, 1997/98:N266 yrkande 1 och 1997/98:N286 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
4. Riktlinjer för energipolitiken (mom. 1)
Göran Hägglund (kd) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om riktlinjer för
energipolitiken bort ha följande lydelse:
I likhet med vad som anförs i motionerna 1997/98:K715 (kd) och 1997/98:N216
(kd) anser utskottet att en ny energipolitik skall utarbetas. Långsiktigt skall
Sveriges energiförsörjning baseras på inhemska förnybara energikällor och
bränslen. Strävan skall vara att möjliggöra en successiv utfasning av
kärnkraftsreaktorer genom elsparande och nyproduktion av el från förnybara
energikällor. Den första kärnkraftsreaktorn bör alltså tas ur produktion först
när motsvarande mängd el kan kompenseras med ny tillförsel och sparande.
Eleffektivisering och utveckling av förnybar elproduktion skall på sikt göra
kärnkraft obehövlig, liksom energisystem som bygger på fossila bränslen. På så
sätt byggs ett ekologiskt uthålligt energisystem upp. Inom ramen för en sådan
principiell inriktning på energipolitiken skall industri och hushåll
tillförsäkras säkra elleveranser till fortsatt konkurrenskraftiga och rimliga
priser.
Mot bakgrund av vad som sägs i de nyssnämnda motionerna finner utskottet det
vara nästintill oansvarigt att fatta beslut om att stänga en reaktor utan
vetskap om hur det skall gå till i praktiken, vilka miljökonsekvenser det får
och vilka samhällsekonomiska kostnader det medför. Som utskottet nyss påpekade
kan den första kärnkraftsreaktorn fasats ut först när motsvarande el tillförts
eller sparats bort.
Utskottet vill påminna om att de ökade koldioxidutsläppen med påföljande
växthuseffekt är det allt överskuggande miljöhotet för vårt jordklot. Om
elproduktionen i en reaktor i kärnkraftverket i Barsebäck skulle kompenseras
med import av kolbaserad el från Danmark av samma storlek, skulle utsläppen av
koldioxid öka med motsvarande ca 5 % av nivån på Sveriges totala
koldioxidutsläpp. För att förhindra växthuseffekten måste alla länder - också
Sverige - ta ansvar för att minska utsläppen av koldioxid. Att gå i motsatt
riktning och öka utsläppen är definitivt att gå i fel riktning. Varken inom
energi- eller transportsektorn kan ökade utsläpp tillåtas - tvärtom måste
kraftfulla handlingsprogram upprättas som minskar utsläppen.
Enligt utskottets uppfattning bör riksdagen bekräfta att 1993 års beslut om
riktlinjer för den svenska klimatpolitiken står fast. Enligt detta uttalande av
riksdagen (prop. 1992/93:179, bet. JoU19) skall utsläppen av koldioxid från
fossila bränslen stabiliseras till 1990 års nivå år 2000, för att därefter
minska. Utskottet konstaterar att Sverige i EU erhållit en möjlighet att öka de
svenska utsläppen med 5 % till år 2010. I detta sammanhang bör betonas att
utskottet avvisar alla planer på en storskalig introduktion av naturgas - på
det sätt som föreslås i motion 1997/98:N286 (s) - för att ersätta kärnkraften.
En sådan ökad användning av naturgasen skulle leda till en väsentlig ökning av
koldioxidutsläppen och omintetgöra koldioxidmålet. Därigenom skulle Sverige
tvingas att bryta mot den klimatkonvention som vi själva bidragit till och
undertecknat. Denna dubbla politik - att motivera en ogenomtänkt, förtida
avveckling av en fungerande energiproduktion med en övergång till ett
ekologiskt hållbart samhälle, samtidigt som denna politik leder till kraftigt
höjda koldioxidutsläpp - kommer internationellt att med rätta karakteriseras
som svensk dubbelmoral. Utskottet vill understryka att en sådan otydlig
hållning i energipolitiken i längden inte låter sig försvaras. I den
utvärdering som kommer att företas i början av 2000-talet måste denna tydliga
målkonflikt få en tydlig genomlysning.
Utskottet vill - delvis i överensstämmelse med vad som anförs i motionerna
1997/98:N244 (s) och 1997/98:N266 (s) - erinra om att svensk basindustri är
elintensiv och därför känslig för en energipolitik som leder till höjda
elpriser. Även om det i 1997 års energipolitiska beslut sägs att industrin
skall skyddas från kärnkraftsavvecklingens oundvikliga konsekvenser, kommer
avställningen av kärnkraftsreaktorer att medföra ett försämrat konkurrensläge
för den elintensiva industrin. Detta kommer att få negativa effekter för de
olika regioner som är starkt beroende av denna industri. På sikt kommer även
ett stort antal underleverantörer och serviceföretag till basindustrin att
drabbas av kärnkraftsavvecklingen.
Utskottet övergår nu till att behandla vissa åtgärder som skall vidtas för
att minska elanvändningen. I denna del av 1997 års energipolitiska beslut stod
frågan om utnyttjandet av elpannor i fjärrvärmesystemet i förgrunden.
Elpannornas viktigaste uppgift är att utnyttja det överskott på elenergi som
tidvis uppstår när tillgången på vattenkraft är god, främst under vår och
sommar. Om användningen av elpannor fördyras på det sätt som förutsattes i det
energipolitiska beslutet är risken, enligt utskottets mening, för resursslöseri
överhängande. Det kan bli mer lönsamt att släppa vattnet förbi kraftverken än
att ta till vara det för att producera el. Om fjärrvärmebolagen hindras att
använda sina elpannor - genom skatteåtgärder eller på annat sätt - kommer den
omedelbara konsekvensen att bli en ökad användning av olja med de negativa
konsekvenser för miljön och handelsbalansen som detta för med sig.
Utskottet kan vidare konstatera att det fortfarande råder oklarhet om
Vattenfalls framtida roll. Enligt utskottets uppfattning kan inte bolaget både
medverka på affärsmässig basis i energiomställningen och ges en från statlig
utgångspunkt strategisk roll i omställningsarbetet. Ett sådant
tillvägagångssätt innebär att dubbla budskap skickas till Vattenfall. Det kan
befaras att Vattenfall inte längre kommer att drivas som ett företag utan som
ett statligt verk, till nackdel för elkonsumenterna. En politisk styrning
riskerar att snedvrida konkurrensen på elmarknaden. Det kan skada förtroendet
för Vattenfall, både i Sverige och utomlands, och försvåra Vattenfalls
upplåning på kapitalmarknaden. Enligt utskottets uppfattning bör Vattenfall
även i fortsättningen bedriva sin verksamhet självständigt och på affärsmässiga
grunder, och en breddning av ägandet i Vattenfall bör eftersträvas på sikt.
Utskottets avvisar den syn som uttrycks i motion 1997/98:N283 (mp) om hur
ekonomiska styrmedel skall användas inom energipolitiken. Att använda
ekonomiska styrmedel i syfte att uppnå en slutlig avveckling av kärnkraften
till år 2010 är enligt utskottets uppfattning inte realistiskt. Detta kommer
att kräva ett mycket högt skatteuttag på kärnkraftsel för att uppnå den
styreffekt som krävs för att nå en sådan måluppfyllelse. Följdverkningarna av
en sådan tillämpning av ekonomiska styrmedel kommer att bli mycket kraftiga. En
sådan generell höjning av prisnivån på el leder till att industrins
kostnadsläge kommer att stiga mycket brant, vilket riskerar att allvarligt
urholka den internationella konkurrenskraften. Detta medför minskad
sysselsättning och försvagade skattebaser vilket påverkar finansieringen av den
gemensamma sektorn. Det aktuella yrkandet avstyrks alltså av utskottet.
Även yrkandet i motion 1997/98:N253 (c) beträffande takten i
kärnkraftsavvecklingen avstyrks. Ett bestämt schema för kärnkraftsavvecklingen
innan motsvarande mängd el har kompenserats på det sätt som tidigare har
förordats och utan hänsynstagande till effekterna på samhällsekonomin och
påverkan på industrins internationella konkurrenskraft kan inte bilda
utgångspunkt för energipolitiken inför 2000-talet.
Med det anförda tillstyrker utskottet yrkandena i motionerna 1997/98: K715
(kd) och 1997/98:N216 (kd). Det sagda ligger också delvis i linje med berörda
yrkanden i motionerna 1997/98:Jo785 (fp), 1997/98:N211 (m), 1997/98:N222 (m),
1997/98:N223 (m), 1997/98:N224 (m), 1997/98:N240 (m), 1997/98:N244 (s) och
1997/98:N266 (s). Övriga motionsyrkanden avstyrks av utskottet.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande riktlinjer för energipolitiken
att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:K715 yrkande 6 och
1997/98:N216 yrkandena 1, 2 och 10, med anledning av motionerna
1997/98:Jo785 yrkande 7, 1997/98:N211, 1997/98:N222, 1997/98: N223
yrkandena 1-5, 10-17, 20-22, 26, 31, 32 och 35, 1997/98: N224,
1997/98:N240, 1997/98:N244 och 1997/98:N266 yrkande 1 och med avslag på
motionerna 1997/98:N253, 1997/98:N283 yrkande 1, 1997/98:N286 och
1997/98:Bo517 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.
5. Forskning och kärntekniklagen (mom. 2)
Karin Falkmer (m), Mikael Odenberg (m), Chris Heister (m), Ola Karlsson (m),
Göran Hägglund (kd) och Torsten Gavelin (fp) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om forskning och
kärntekniklagen bort ha följande lydelse:
Utskottets bestämda uppfattning är att riksdagen måste upphäva den
bestämmelse i kärntekniklagen (6 §) som förbjuder vissa typer av kärnteknisk
forskning - tankeförbudet. Som anförs i motion 1997/98:N223 (m) handlar det
ytterst om att slå vakt om den akademiska friheten. Utskottet hyser farhågor
för att tankeförbudsparagrafen kan få skadliga effekter genom att försvåra
forskning kring effektivare utnyttjande av kärnbränslet, minimering av
avfallsmängder, transmutation av befintligt kärnavfall m.m. Som påpekas i
motion 1997/98:N221 (m, fp, kd) kan det ifrågasättas, vilket utskottet finner
allvarligt, om det över huvud taget är möjligt att utan lagbrott presentera
genomarbetade och kostnadsberäknade alternativ till prövning i den
energipolitiska debatten. Samtidigt öppnar sig nya forskningsfält. Det är i dag
omöjligt att veta hur forskningen inom kärnteknikområdet kommer att utveckla
sig sett på några decenniers sikt. Ett exempel som nämns i motion 1997/98:N203
(m) gäller forskning kring kärnfusionen, där också svenska forskare deltar i
internationellt samarbete. I detta perspektiv är en bestämmelse som inskränker
handlingsfriheten i forsknings- och utvecklingsarbetet inte av godo.
Med det sagda tillstyrker utskottet nu berörda yrkanden i här nämnda
motioner. Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande forskning och kärntekniklagen
att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:N203, 1997/98:N221 och
1997/98:N223 yrkande 9 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.
6. Säkerhetskrav i kärntekniklagen (mom. 3)
Karin Falkmer (m), Mikael Odenberg (m), Chris Heister (m), Ola Karlsson (m) och
Torsten Gavelin (fp) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om säkerhetskrav i
kärntekniklagen bort ha följande lydelse:
De internationella konventionernas begränsning av reaktorägares
ansvarsförsäkringar utgör enligt utskottet inte en dold subventionering av
kärnkraften, utan har försäkringstekniska orsaker. De strikta begränsningarna
av försäkringsbolagens möjligheter att göra åtaganden mot en och samma kund
leder till att det saknas nödvändigt utrymme på den kommersiella
försäkringsmarknaden. Det är dock möjligt att teoretisk beräkna vad
försäkrings-premierna skulle ha varit på försäkringsmarknaden om detta utrymme
hade funnits. Utskottet delar bedömningen i motion 1997/98:N223 (m) att det
handlar om jämförelsevis blygsamma belopp och att en sådan, tänkt
försäkringspremie ryms flera gånger om inom ramen för den särskilda
produktionsskatt som staten redan tar ut på kärnkraftsproducerad el. Utskottets
sammantagna bedömning blir att de externa kostnaderna för kärnkraftsproducerad
el är låga jämfört med andra energislag. Detta sammanhänger främst med att det
vid kärnkraftsproduktion inte avges några miljöfarliga utsläpp av koldioxid,
svaveldioxid och kväveoxider.
Med det sagda tillstyrker utskottet det aktuella yrkandet i motion
1997/98:N223 (m) och avstyrker övriga nu behandlade motionsyrkanden.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande säkerhetskrav i kärntekniklagen
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:N223 yrkande 19 och med avslag på
motionerna 1997/98:N6 yrkandena 1 och 6 och 1997/98:N269 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
7. Säkerhetskrav i kärntekniklagen (mom. 3)
Eva Goës (mp) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om säkerhetskrav i
kärntekniklagen bort ha följande lydelse:
Utskottet kan i enlighet med vad som anförs i motion 1997/98:N6 (mp)
konstatera att riksdagen aldrig klart uttryckt vilken säkerhetsnivå den kräver
av den svenska kärnkraften. Mot denna bakgrund anser utskottet att
kärntekniklagen måste skärpas så att den mer detaljerat uttrycker vilken
säkerhetsnivå som skall krävas för de svenska kärnkraftverken. Kraven på
reaktorsäkerhet skall alltså framgå av lagen. Vid en sådan lagändring är det
viktigt att, som begärs i motion 1997/98:N269 (mp), beräkningsunderlaget som
ligger till grund för lagskärpningen öppet redovisas. Därigenom ges riksdagen
möjlighet att klargöra sin värdering av riskerna med reaktordrift och de
oerhörda konsekvenser som kan följa av ett reaktorhaveri.
Det sagda innebär att utskottet vänder sig mot det synsätt som redovisas i
motion 1997/98:N223 (m). En korrekt riskbedömning ger vid handen att
kärnkraften är en av de mest förödande produktionsformer av energi som
förekommit. Uranbrytning ger upphov till miljö- och strålningsskador. Ett
reaktorhaveri får under olyckliga omständigheter förödande konsekvenser för
människor och miljö under lång tid. Vidare ger kärnkraften upphov till
restprodukter som är farliga för människor i hundratals generationer. Plutonium
är redan i mycket små doser direkt dödande, samtidigt som denna restprodukt
används för kärnvapenframställning.
Med hänvisning till vad utskottet nu anfört tillstyrks här berörda yrkanden i
motionerna 1997/98:N6 (mp) och 1997/98:N269 (mp) och avstyrks det aktuella
yrkandet i motion 1997/98:N223 (m).
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande säkerhetskrav i kärntekniklagen
att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:N6 yrkandena 1 och 6 och
1997/98:N269 och med avslag på motion 1997/98:N223 yrkande 19 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
8. Kärnkraftens avfallshanteringskostnader (mom. 4)
Kjell Ericsson (c) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om kärnkraftens
avfallshanteringskostnader bort ha följande lydelse:
I likhet med vad som sägs i motion 1997/98:N260 (c) anser utskottet det ur
principiella synpunkter vara högst betänkligt om vattenkraftsanläggningar och
andra anläggningar för elproduktion intecknas som säkerheter i enlighet med
finansieringslagen. En sådan övervältring av kostnaderna för kärnkraftens
avfall står helt i strid med principen att kärnkraften skall bära sina egna
kostnader. Utskottet anser mot den bakgrunden att det i uppdraget till
Riksgäldskontoret bör framgå att de nämnda typerna av säkerheter inte får
användas av reaktorinnehavarna. Detta bör ges regeringen till känna. Med det
sagda tillstyrker utskottet motion 1997/98:N260 (c).
Vad beträffar motion 1997/98:N258 (mp) menar utskottet att de skyldigheter
som kärntekniklagen föreskriver för tillståndshavarna för kärnteknisk
verksamhet även omfattar de av motionärerna påtalade omständigheterna. Något
särskilt initiativ från riksdagens sida i denna del är därför inte
erforderligt.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande kärnkraftens avfallshanteringskostnader
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:N260 och med avslag på motion
1997/98:N258 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.
9. Kärnkraftens avfallshanteringskostnader (mom. 4)
Eva Goës (mp) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om kärnkraftens
avfallshanteringskostnader bort ha följande lydelse:
I enlighet med vad som sägs i motion 1997/98:N258 (mp) vill utskottet
ifrågasätta om de skyldigheter som åligger tillståndshavarna enligt
kärntekniklagen är anpassade till de effekter som följer av växthuseffekten. En
höjning av havsytans nivå är en sådan effekt och utskottet kan konstatera att
denna omständighet inte var förutsedd vid lagens tillblivelse. De synpunkter
som framförs i motionen bör enligt utskottets uppfattning bli föremål för
närmare juridiskt övervägande. Detta bör ges regeringen till känna.
Med anledning av det som sägs i motion 1997/98:N260 (c) anser utskottet
vidare att det ur principiella synpunkter vara högst betänkligt om
vattenkraftsanläggningar och andra anläggningar för elproduktion intecknas som
säkerheter i enlighet med finansieringslagen. En sådan övervältring av
kostnaderna för kärnkraftens avfall står helt i strid med principen att
kärnkraften skall bära sina egna kostnader. Utskottet utgår ifrån att
Riksgäldskontoret i sitt uppdrag beaktar den nu aktuella aspekten på ställda
säkerheter.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande kärnkraftens avfallshanteringskostnader
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:N258 och med anledning av motion
1997/98:N260 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.
10. Vissa bränslefrågor (mom. 5)
Eva Goës (mp) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om vissa bränslefrågor bort
ha följande lydelse:
Utskottet vill för sin del konstatera - i likhet med det som sägs i motion
1997/98:N273 (mp) - att riskerna med att använda det s.k. MOX-bränslet är
uppenbara. Det är en felsyn att tro, vilket vissa länder gör, att
plutoniumberget kan minskas genom att använda detta bränsle. I stället blir
effekten att mer plutonium kommer i omlopp. Utskottet finner också anledning
att erinra om - vilket också påpekas i den nämnda motionen - att det ligger 24
ton utländskt MOX-avfall i mellanlagret i Oskarshamn. Inga förslag finns hur
detta avfall skall lagras, och det bör uppmärksammas att MOX-avfallet har en
många gånger kraftigare neutronstrålning än vanligt kärnavfall.
Plutoniuminnehållet gör det farligare att hantera än vanligt uranbränsle.
Utskottet ansluter sig också till begäran i motion 1997/98:U412 (mp) om att
en utredning skall tillsättas, bestående av oberoende expertis, med uppdrag att
specificera användningen av uran i det svenska energisystemet. I
utredningsuppdraget skall ingå att kartlägga och värdera mängden använd uran,
inblandade uranbrytningsföretag, urankällor specificerade enligt ursprungsland
samt miljö- och hälsoriskbedömningar från uranbrytning till aska.
Utskottet finner det också motiverat att Sverige tar ett kraftfullt
internationellt initiativ för att påbörja en global kärnkraftsavveckling. Med
hänsyn till den omställning av energisystemet som nu skall påbörjas i Sverige -
även om den är alltför försiktig - är det inkonsekvent av Sverige att vara
medlem av IAEA, det internationella atomenergiorganet. Denna organisation
verkar aktivt för att sprida kärnkraften i världen, och det är felaktigt att
Sverige okritiskt deltar i IAEA:s verksamhet. I linje med den ekologiskt
motiverade omställning av energisystemet som nu skall inledas är det mer
logiskt att Sverige verkar för inrättandet av en solenergikommission inom FN.
Med det sagda tillstyrker utskottet de aktuella yrkandena i de två
motionerna.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:
5. beträffande vissa bränslefrågor
att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:U412 yrkandena 3 och 6 och
1997/98:N273 yrkandena 1-3 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.
11. Användning av skogsråvara (mom. 6, motiveringen)
Karin Falkmer, Mikael Odenberg, Chris Heister och Ola Karlsson (alla m) anser
att utskottets ställningstagande i avsnittet om användning av skogsråvara bort
ha följande lydelse:
De problem med konkurrens om skogsråvaran som antyds i motion 1997/98:N266
(s) sammanhänger i huvudsak med den utformning av energipolitiken som
regeringen - tillsammans med Centerpartiet och Vänsterpartiet - har
genomdrivit. Utskottet instämmer i och för sig i bedömningen om vikten av att
det satsas på ny teknik för bl.a. småskalig elproduktion. Med den utformning av
energipolitiken som utskottet förordar saknar emellertid de aktuella yrkandena
i nyssnämnda motion aktualitet. De avstyrks följaktligen.
12. Storskalig biobränsleanvändning (mom. 7)
Karin Falkmer (m), Mikael Odenberg (m), Chris Heister (m), Ola Karlsson (m),
Göran Hägglund (kd) och Torsten Gavelin (fp) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om storskalig
biobränsleanvändning bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning kan en ökad biobränsleanvändning ha påtagliga
fördelar, särskilt om användningen innebär en ersättning av olja i
värmeproduktionen. Utskottets uppfattning är dock att en storskalig satsning på
biobränsle förutsätter att en ingående analys av biobränsleanvändningens
miljöpåverkan genomförs innan den påbörjas. Utskottet ser med oro på att det
saknas överväganden om effekterna på den biologiska mångfalden av ett ökat
hyggesuttag. Även direkt påverkan på människan kan komma att uppstå;
biobränslen kan leda till utsläpp av cancerframkallande, polyaromatiska
kolväten och andra miljö- och hälsoskadliga substanser. Dessutom kan en ökad
användning av biobränsle få mycket allvarliga konsekvenser för bl.a. den
svenska pappers- och trävaruindustrin, eftersom en brist på råvara kan uppstå.
Tillsammans med följderna av stigande elpriser vid en kärnkraftsavveckling
skulle en sådan utveckling leda till att denna för Sverige centrala näringsgren
tvingas att förlägga nyinvesteringarna till andra länder.
Utskottet anser mot denna bakgrund att riksdagen - i linje med vad som
föreslås i motionerna 1997/98:N223 (m) och 1997/98:N216 (kd) - hos regeringen
bör begära en miljökonsekvensanalys av att öka tillförseln av el från
biobränslebaserad produktion samt en analys av effekterna på den svenska
pappers- och trävaruindustrin i enlighet med vad utskottet anfört.
Med det sagda tillstyrker utskottet de yrkanden i de nämnda motionerna som
aktualiserats under detta avsnitt.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande storskalig biobränsleanvändning
att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:N216 yrkande 4 och
1997/98:N223 yrkandena 23 och 24 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört.
13. Affärsverket svenska kraftnät (mom. 9)
Eva Goës (mp) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om Affärsverket svenska
kraftnät bort ha följande lydelse:
I likhet med vad som anförs i motion 1997/98:N283 (mp) anser utskottet att
projektet med likströmsförbindelsen mellan Sverige och Polen skall stoppas.
Utskottet ser med denna förbindelse betydande risker för att ett ännu större
behov av kärnkraft uppstår för att tillgodose marknaden nere på kontinenten.
Vidare kommer kabeln, menar utskottet, att leda till ökade svavelutsläpp som en
följd av att elproduktionen i Polen domineras av kolkondenskraft samt
kraftvärme baserad på olja och gas. Utskottet tillstyrker därmed det aktuella
yrkandet i den nämnda motionen och avstyrker regeringens förslag beträffande
Svenska kraftnät i de delar som avser Polenlänken.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:
9. beträffande Affärsverket svenska kraftnät
att riksdagen med anledning av proposition 1997/98:1 utgiftsområde 21 momenten
9-11 och med bifall till motion 1997/98:N283 yrkande 2
a) som inriktning godkänner investerings- och finansieringsplanen för
Affärsverkskoncernen svenska kraftnät för perioden 1998-2000 i enlighet
med vad utskottet anfört,
b) godkänner omfattning och inriktning av Affärsverket svenska kraftnäts
beredskapsåtgärder i enlighet med vad utskottet anfört,
c) bemyndigar regeringen att ge Affärsverket svenska kraftnät finansiella
befogenheter i enlighet med vad utskottet anfört.
Särskilda yttranden
1. Forskning och kärntekniklagen (mom. 2)
Eva Goës (mp) anför:
Vad gäller frågan om förbudet i kärntekniklagen mot vissa förberedande åtgärder
framgår av betänkandet att den aktuella bestämmelsen inte inkräktar vare sig på
det tekniska utvecklingsarbetet eller på möjligheterna till fri
opinionsbildning. Detta hindrar inte att jag anser att förbudet kan tas bort
när varje energislag - och alltså även kärnkraften - får bära sina fulla miljö-
och riskkostnader.
2. Anslag m.m. inom utgiftsområde 21 Energi (mom. 8)
Karin Falkmer, Mikael Odenberg, Chris Heister och Ola Karlsson (alla m) anför:
En riksdagsmajoritet bestående av Socialdemokraterna och Centerpartiet beslöt i
november 1997 att fastställa ekonomiska ramar för de olika utgiftsområdena i
den statliga budgeten och en beräkning av statens inkomster avseende år 1998.
Samtidigt fattades beslut om en preliminär fördelning av statens utgifter på
utgiftsområden för budgetåren 1999 och 2000.
Vi har under moment 1 i detta betänkande angivit de principiella
utgångspunkter som bör gälla för energipolitiken. Denna principiella syn har
varit styrande för den anslagsfördelning som Moderata samlingspartiet ansett
bör gälla inom utgiftsområdet.
I den avvikande mening som företrädarna för Moderata samlingspartiet stod
bakom i yttrandet till finansutskottet (1997/98:NU1y) om regeringens förslag
till utgiftsramar för budgetåret 1998 anfördes att förslaget till ett femårigt
omställningsprogram med stöd till investeringar på energiområdet är betingat av
den förtida avvecklingen av kärnkraften. I likhet med vad som anförs i
motionerna 1997/98:N223 (m) och 1997/98:N282 (m) har vi motsatt oss det
energipolitiska omställningsprogrammet. Detta innebär att vi ansett att
anslaget (B 9) Åtgärder för el- och värmeförsörjningen i Sydsverige kan utgå,
liksom de två anslagen som avser inrättande av en ny energimyndighet (A 1 och A
2). Härutöver sades i det nämnda yttrandet till finansutskottet att 15 miljoner
kronor avsedda för energiforskning borde föras till Naturvetenskapliga
forskningsrådet inom utgiftsområde 16 Utbildning och universitetsforskning samt
att ca 40 miljoner kronor borde föras från det här aktuella utgiftsområdet till
utgiftsområde 24 Näringsliv för att möjliggöra fortsatt verksamhet vid NUTEK:s
energienhet. Sammanlagt har vi föreslagit - med anförda motiveringar under
berörda anslag i detta betänkande - en minskning av ramen för utgiftsområde 21
Energi med 956 miljoner kronor för år 1998, med 1 028 miljoner kronor för år
1999 och med 981 miljoner kronor för år 2000.
3. Anslag m.m. inom utgiftsområde 21 Energi (mom. 8)
Torsten Gavelin (fp) anför:
En riksdagsmajoritet bestående av Socialdemokraterna och Centerpartiet beslöt i
november 1997 att fastställa ekonomiska ramar för de olika utgiftsområdena i
den statliga budgeten och en beräkning av statens inkomster avseende år 1998.
Samtidigt fattades beslut om en preliminär fördelning av statens utgifter på
utgiftsområden för budgetåren 1999 och 2000.
Jag har under moment 1 i detta betänkande angivit de principiella
utgångspunkter som bör gälla för energipolitiken. Denna principiella syn har
varit styrande för den anslagsfördelning som Folkpartiet ansett bör gälla inom
utgiftsområdet.
I den avvikande mening som företrädaren för Folkpartiet stod bakom i
yttrandet till finansutskottet (1997/98:NU1y) om regeringens förslag till
utgiftsramar för budgetåret 1998 anfördes - som här har berörts i motion
1997/98:Fi510 (fp) - att ramen för utgiftsområde 21 Energi bör minskas med 863
miljoner kronor för år 1998, med 694 miljoner kronor för år 1999 och med 488
miljoner kronor för år 2000. Jag menar att någon snabbstängning av
kärnkraftverket i Barsebäck inte får komma i fråga. Mot denna bakgrund anser
jag - med de motiveringar som anförs i motion 1997/98:Jo785 (fp) om
energipolitiken och den tidigare nämnda motionen - att det beslutade
energiomställningsprogrammet, avseende anslagen B1-B 6, inte skall genomföras i
den forcerade takt som regeringen föreslagit, utan det kan utsträckas över
ytterligare åtminstone två år. Vidare borde en ny energimyndighet inte
inrättas, och de särskilda åtgärderna för el- och värmeförsörjningen i
Sydsverige slopas.
4. Anslag m.m. inom utgiftsområde 21 Energi (mom. 8)
Eva Goës (mp) anför:
En riksdagsmajoritet bestående av Socialdemokraterna och Centerpartiet beslöt i
november 1997 att fastställa ekonomiska ramar för de olika utgiftsområdena i
den statliga budgeten och en beräkning av statens inkomster avseende år 1998.
Samtidigt fattades beslut om en preliminär fördelning av statens utgifter på
utgiftsområden för budgetåren 1999 och 2000.
Jag har under moment 1 i detta betänkande angivit de principiella
utgångspunkter som bör gälla för energipolitiken. Denna principiella syn har
varit styrande för den anslagsfördelning som Miljöpartiet ansett bör gälla inom
utgiftsområdet.
I den avvikande mening som företrädaren för Miljöpartiet stod bakom i
yttrandet till finansutskottet (1997/98:NU1y) om regeringens förslag till
utgiftsramar för budgetåret 1998 anfördes - som här har berörts i motionerna
1997/98:N283 (mp) och 1997/98:N226 (mp) - att ramen för utgiftsområde 21 Energi
borde ökas med 433 miljoner kronor för år 1998, med 470 miljoner kronor för år
1999 och med 455 miljoner kronor för år 2000. Genom de föreslagna
anslagsökningarna som framgår av detta betänkande skulle möjliggöras ökade
satsningar på vindkraft och solvärme samt ökade insatser för att minska
elanvändningen, effektivisera energianvändningen och främja introduktionen av
ny energiteknik.
5. Anslag m.m. inom utgiftsområde 21 Energi (mom. 8)
Göran Hägglund (kd) anför:
En riksdagsmajoritet bestående av Socialdemokraterna och Centerpartiet beslöt i
november 1997 att fastställa ekonomiska ramar för de olika utgiftsområdena i
den statliga budgeten och en beräkning av statens inkomster avseende år 1998.
Samtidigt fattades beslut om en preliminär fördelning av statens utgifter på
utgiftsområden för budgetåren 1999 och 2000.
Jag har under moment 1 i detta betänkande angivit de principiella
utgångspunkter som bör gälla för energipolitiken. Denna principiella syn har
varit styrande för den anslagsfördelning som Kristdemokraterna ansett bör gälla
inom utgiftsområdet.
I den avvikande mening som jag stod bakom i yttrandet till finansutskottet
(1997/98:NU1y) om regeringens förslag till utgiftsramar för budgetåret 1998
anfördes - som här har berörts i motionerna 1997/98:K715 (kd), 1997/98: N216
(kd) och 1997/98:N272 (kd) - att ramen för utgiftsområde 21 Energi borde
minskas med 150 miljoner kronor åren 1998, 1999 och 2000. Regeringens beslut -
i samverkan med Centerpartiet och Vänsterpartiet - om att stänga en reaktor
utan att veta hur det skall gå till i praktiken, vilka miljökonsekvenser det
får och vilka samhällsekonomiska kostnader det medför är en oansvarig politik
som inte bör genomföras. Mot bakgrund härav har jag föreslagit att den
särskilda delegationen för energiförsörjningen i Sydsverige skall avvecklas.
För att påskynda omställningen av energisystemet har Kristdemokraterna ansett
att ytterligare 30 miljoner kronor borde anvisas för ökat investeringsbidrag
till vindkraft och småskalig vattenkraft.
Regeringens och oppositionspartiernas förslag till anslag för år 1998
Belopp i 1000-tal kronor
Ärendet...............................................1
Sammanfattning........................................1
Propositionen.........................................2
Motionerna............................................3
Utskottet............................................11
Allmänt om energipolitiken.........................11
Mål- och resultatstyrning........................11
Riktlinjer för energipolitiken...................13
Propositionen..................................13
Motionerna.....................................14
Vissa kompletterande uppgifter.................20
Utskottets ställningstagande...................21
Vissa kärnkraftsfrågor.............................25
Forskning och kärntekniklagen....................25
Motionerna.....................................25
Vissa kompletterande uppgifter.................25
Utskottets ställningstagande...................27
Säkerhetskrav i kärntekniklagen..................27
Motionerna.....................................27
Vissa kompletterande uppgifter.................28
Utskottets ställningstagande...................28
Kärnkraftens avfallshanteringskostnader..........29
Motionerna.....................................29
Vissa kompletterande uppgifter.................29
Utskottets ställningstagande...................30
Vissa bränslefrågor..............................30
Motionerna.....................................30
Vissa kompletterande uppgifter.................31
Utskottets ställningstagande...................32
Vissa biobränslefrågor.............................32
Användning av skogsråvara........................32
Motionen.......................................32
Utskottets ställningstagande...................33
Storskalig biobränsleanvändning..................33
Motionerna.....................................33
Utskottets ställningstagande...................34
Anslag m.m. inom utgiftsområde 21 Energi...........34
Inledning........................................34
Energimyndighet: Förvaltningskostnader ..........34
Propositionen..................................34
Kostnader för bildande av en ny energimyndighet .36
Propositionen..................................36
Motionerna.....................................36
Bidrag för att minska elanvändningen ............37
Propositionen..................................37
Motionerna.....................................37
Vissa kompletterande uppgifter.................39
Bidrag till investeringar i elproduktion från förnybara
energikällor 39
Propositionen..................................39
Motionerna.....................................40
Åtgärder för effektivare energianvändning .......41
Propositionen..................................41
Motionerna.....................................42
Energiforskning .................................43
Propositionen..................................43
Motionerna.....................................43
Bidrag till Energiteknikfonden ..................44
Propositionen..................................44
Motionerna.....................................45
Introduktion av ny energiteknik .................45
Propositionen..................................45
Motionerna.....................................46
Energipolitiskt motiverade internationella klimatinsatser 47
Propositionen..................................47
Täckande av förluster i anledning av statliga garantier inom
energiområdet 47
Propositionen..................................47
Åtgärder för el- och värmeförsörjningen i Sydsverige 48
Propositionen..................................48
Motionerna.....................................48
Bidrag till investeringar i solvärme ............49
Motionen.......................................49
Utskottets ställningstagande.....................49
Affärsverket svenska kraftnät......................51
Propositionen..................................51
Motionen.......................................54
Vissa kompletterande uppgifter.................54
Utskottets ställningstagande...................55
Hemställan.........................................55
Reservationer........................................57
1. Riktlinjer för energipolitiken (m)..............57
2. Riktlinjer för energipolitiken (fp).............61
3. Riktlinjer för energipolitiken (mp).............64
4. Riktlinjer för energipolitiken (kd).............66
5. Forskning och kärntekniklagen (m, fp, kd).......69
6. Säkerhetskrav i kärntekniklagen (m, fp).........69
7. Säkerhetskrav i kärntekniklagen (mp)............70
8. Kärnkraftens avfallshanteringskostnader (c).....71
9. Kärnkraftens avfallshanteringskostnader (mp)....71
10. Vissa bränslefrågor (mp).......................72
11. Användning av skogsråvara (m)..................73
12. Storskalig biobränsleanvändning (m, fp, kd)....73
13. Affärsverket svenska kraftnät (mp).............74
Särskilda yttranden..................................74
1. Forskning och kärntekniklagen (mp)..............74
2. Anslag m.m. inom utgiftsområde 21 Energi (m)....75
3. Anslag m.m. inom utgiftsområde 21 Energi (fp)...75
4. Anslag m.m. inom utgiftsområde 21 Energi (mp)...76
5. Anslag m.m. inom utgiftsområde 21 Energi (kd)...76
Bilaga
Regeringens och oppositionspartiernas förslag till anslag för år 1998