1997/98
NU13
Ärendet
I detta betänkande behandlas - helt eller delvis - 10 motioner från allmänna
motionstiden med yrkanden om vissa utrikeshandelsfrågor.
Handelsminister Leif Pagrotsky har tillsammans med medarbetare från Ut-
rikesdepartementet vid två tillfällen i utskottet redogjort för olika aktuella
handelspolitiska frågor inför kommande ministerråds- och ministermöten i OECD
och WTO. Vidare har statssekreterare Yvonne Gustafsson tillsammans med Sveriges
chefsförhandlare ambassadör Lennart Klackenberg informerat utskottet om de
pågående förhandlingarna i OECD om ett multilateralt investeringsavtal (MAI-
avtalet).
Sammanfattning
I betänkandet behandlas en rad handelspolitiska frågeställningar med
tyngdpunkten lagd på de prioriteringar som bör gälla för det svenska agerandet
i WTO och EU, liksom för förhandlingarna inom OECD om ett nytt multilateralt
investeringsavtal (MAI). Samtliga motioner avstyrks.
Utskottet understryker att Sverige även fortsättningsvis aktivt bör delta i
ett systematiskt arbete för att befästa och stärka förtroendet för det
multilaterala handelssystemet, liksom för WTO. Det sägs att frihandel är en av
de viktigaste förutsättningarna för näringslivets tillväxt och konkurrenskraft.
Utskottet erinrar om att både Sverige och EU i WTO:s arbete med handel och
miljö verkar för att handelsregelverket skall kunna stödja handelsbegränsande
åtgärder vidtagna inom ramen för miljökonventioner. I djurskyddsfrågorna utgår
utskottet från att regeringen inom ramen för EU-samarbetet inför de kommande
WTO-förhandlingarna fortsatt framhåller betydelsen av bättre djurskydd och
humanare djurtransporter som en viktig del i handelspolitiken.
I en reservation (m, fp, kd) sägs att Sverige med kraft måste motverka de
tendenser till förtäckt protektionism som framskymtar när begreppet
socialklausul förs fram. Reservanterna vill också varna för att med
miljöfrågorna som utgångspunkt göra ingrepp i det internationella
handelssystemets allmänna regler. På motsvarande sätt som gäller för
avtalsklausuler om arbetsvillkor kan miljöklausuler leda till införandet av
protektionistiska handelsregler som hindrar u-länderna i deras utveckling mot
en bättre ekonomisk situation och förmåga att komma till rätta med egna mil-
jöproblem.
När det gäller MAI-avtalet konstaterar utskottet att förhandlingsarbetet är
starkt försenat beroende på den omfattande diskussion som uppstått kring
avtalet. Enligt utskottets uppfattning hade det varit en styrka om ett
enhetligt, globalt regelverk för investeringar hade kunnat förhandlas fram inom
ramen för WTO. Med hänvisning till att avtalet långt ifrån är färdigförhandlat
finns det enligt utskottets uppfattning ingen anledning för riksdagen att göra
något särskilt uttalande i frågan.
I en reservation (v, mp) anförs att det föreliggande avtalsutkastet om MAI
uppvisar mycket stora brister där hänsyn inte tas till miljö- och kulturfrågor
eller till sociala frågor. Reservanterna anser att regeringen bör utnyttja
nuvarande paus i förhandlingarna (till oktober 1998) till att med kraft hävda
staters rätt att på demokratisk grund besluta om regelverk som syftar till
skydd mot t.ex. miljöförstöring, djurplågeri och utnyttjande av arbetskraft,
utan att det uppfattas som handelshinder.
Vidare behandlar utskottet yrkanden om miljöprövning av produktion och
subventioner samt om utvecklingsländerna och utformningen av handelspolitiken;
i båda fallen föranleder utskottets ställningstagande reservationer från
företrädarna för Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna. I frågan om statligt
stöd för ökad import från östländer menar utskottet att de åtgärder som nu
vidtas från både EU:s och Sveriges sida är mycket kraftfulla och målmedvetna. I
reservationer (m; fp, kd) kritiseras från olika utgångspunkter regeringens
särskilda Östersjöprogram.
Motionerna
De motioner som behandlas här är följande:
1997/98:Fi209 av Johan Lönnroth m.fl. (v) såvitt gäller yrkandet (19) att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
global konkurrenslagstiftning och WTO.
1997/98:L716 av Birgitta Carlsson m.fl. (c) såvitt gäller yrkandet (5) att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
märkning av produktionsland på alla kläder och textilier.
1997/98:U202 av Carl Bildt m.fl. (m) såvitt gäller yrkandet (3) att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige
måste värna frihandeln genom att inom EU och WTO ständigt arbeta för lägre
tullar och avskaffande av handelshinder.
1997/98:U807 av Johan Lönnroth m.fl. (v) såvitt gäller yrkandet (5) att
riksdagen hos regeringen begär förslag för att underlätta import av varor från
Östeuropa.
1997/98:Jo230 av Alf Svensson m.fl. (kd) såvitt gäller yrkandet (6) att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
svensk hållning inför kommande WTO-runda.
1997/98:Jo784 av Olof Johansson m.fl. (c) såvitt gäller yrkandet (9) att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
WTO och miljön.
1997/98:N249 av Lena Klevenås (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om fattigdomsbekämpningen som ett
övergripande mål för EU:s, och därmed Sveriges, handelspolitik.
1997/98:N275 av Hanna Zetterberg m.fl. (v) såvitt gäller yrkandena att
riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att
Sverige internationellt skall kräva att projekt som får statligt stöd skall
miljöprövas, oavsett om stödet utgår i form av exportstöd eller nationell
kredit,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att
regeringen nationellt skall driva frågan att vid utlovande av statliga
garantier underställa projekten miljöprövning oavsett om stödet utgår i form av
exportstöd eller nationell kredit,
3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att
subventionsreglerna bör utvidgas så att de förbjuder alla allmänna subventioner
av miljöförstörande processer och produkter,
4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att
frakttransporter skall bära de ekonomiska kostnaderna för sin miljöbelastning,
5. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
miljöanpassning och krav på MAI-avtalet,
7. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att
regeringen skall föreslå initiativ om hur vi kan stödja u-länders
handelspolitiska intressen,
8. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att
handelspolitiken bör utformas så att den ger stöd för olika informationssystem,
t.ex. produktmärkning, så att konsumenterna lättare kan bedöma
djurskyddsaspekter,
9. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att
?animal welfare? skall lyftas fram vid tolkningen av WTO-avtalen.
1997/98:N279 av Roy Ottosson (mp) vari yrkas att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
globaliseringens möjligheter och risker,
2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att
arbeta aktivt för införande av socialklausuler i internationella handelsavtal,
3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att
arbeta aktivt för införande av miljöklausuler i internationella handelsavtal,
4. hos regeringen begär att den arbetar för vad i motionen anförts om att
aktivt arbeta för internationell avreglering av dolda subventioner till
exportindustri.
1997/98:N301 av Gudrun Lindvall (mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att frågan om ?animal
welfare? måste lyftas upp vid tolkningen av WTO-avtalen.
Utskottet
Världshandelsorganisationen
Motionerna
På samma sätt som välståndet i Sverige och andra utvecklade länder har sin
grund i övergången till fri företagsamhet, frihandel inom rättsstatens ram och
en höjd utbildningsnivå är motsvarande process en nödvändig förutsättning för
en snabb utrotning av fattigdomen i u-länderna, anförs det i motion
1997/98:U202 (m). Det påpekas att världsmarknaden växer kraftigt i betydelse
och omfattar allt fler länder på jordens alla kontinenter. För anhängare av
kastväsende, apartheid eller annan diskriminering, fortsätter motionärerna, ses
världsmarknaden som ett hot, därför att den främjar en konkurrens som
tillvaratar resurser och förmåga hos människor. Fortfarande, konstateras det,
domineras de stora handelsströmmarna av Nordamerika, Västeuropa och västra
Stillahavsområdet. Men länder i övriga regioner integreras i världsmarknaden,
vilket radikalt förbättrar förutsättningarna för en snabb fattigdomsutrotning.
Erfarenheten visar, hävdar motionärerna, att ny teknologi och organisation och
nya företagsformer främst överförs via handel och direktinvesteringar. De
utländska direktinvesteringarna i u-länderna ökar snabbt och är nu cirka fyra
gånger större än biståndet. Sådana investeringar är särskilt värdefulla,
framhålls det, eftersom det handlar om privata investeringar som utförs efter
noggranna riskbedömningar. Enligt vad som sägs i motionen är det utmärkande
draget hos denna typ av investeringar att de har en högre tillväxtpotential än
offentligt utvecklingsbistånd och att effekten blir att sådant bistånd kan
nedbringas till ett minimum eller upphöra helt.
I motion 1997/98:Jo784 (c) påpekas att mycket hårt förhandlingsarbete kommer
att krävas i Världshandelsorganisationens (World Trade Organization, WTO)
miljökommitté för att i praktisk handling integrera miljöhänsynen i
handelsreglerna. Ett mål för sådana förhandlingar, sägs det, måste vara att nå
överenskommelse om att handelsrestriktioner i internationella miljöavtal inte
skall anses vara otillåtna handelshinder. Tvärtom, menar motionärerna, måste
internationella miljöavtal överordnas handelsreglerna och med automatik
erkännas av WTO. Med internationella miljöavtal skall enligt motionärerna
förstås sådana avtal som förhandlats fram inom ramen för FN:s
verksamhetsområde, som varit öppna för deltagande för alla länder och som
omfattar minst lika många länder som det i normalfallet krävs för att ett
internationellt avtal skall träda i kraft. En viktig uppgift för WTO:s
miljökommitté skall också vara, anförs det, att göra en miljökonsekvensanalys
av det nya WTO-avtalet som en grund för en framtida miljöanpassning av avtalet.
Temat i motion 1997/98:Fi209 (v) handlar om den kontroll av världshandeln som
utövas av stora transnationella företag. Motionärerna hävdar att världens 500
största företag står för en fjärdedel av världens produktion av varor och
tjänster, samtidigt som dessa företag kontrollerar 70 % av världshandeln. Det
hänvisas vidare till att en fjärdedel av all handel i världen sker inom och
mellan dessa företagskonglomerat. För att motverka denna monopolistiska
situation argumenteras i motionen för att en internationell
konkurrenslagstiftning införs som möjliggör delning av alltför
marknadsdominerande företag. Världshandelsorganisationen (WTO) skulle kunna
användas som verktyg för att övervaka en sådan lagstiftning. Även enskilda
nationer, fortsätter motionärerna, skall ha rätt att utöka kontrollen och
insynen i transnationella företag och i internationella kapitalrörelser.
I motion 1997/98:N275 (v) anförs att handelspolitiken bör utformas så att den
tillåter olika informationssystem som t.ex. produktmärkning, så att
konsumenterna lättare kan bedöma djurskyddsaspekter. Motionärerna vill också se
ett riksdagsuttalande om att frågan om djurens välbefinnande i handeln skall
lyftas fram vid tolkningen av WTO-avtalen. I motionen argumenteras för att den
gemensamma handelspolitiken bör vara utformad på ett sådant sätt att den
främjar arbetet för djurens välbefinnande, särskilt när det gäller handeln med
levande djur.
De företrädare för Miljöpartiet de gröna som står bakom motion 1997/98: N279
understryker inledningsvis att de friare kapitalrörelserna och företagens
internationalisering medför att investeringar i högre grad än tidigare kan
läggas där de ger bäst resultat. Det medför ökad konkurrens och förnyelse där
goda idéer och förmåga ges ett större utrymme i utvecklingen. Det betyder,
fortsätter motionärerna, att vi får mer och billigare produktion för samma
insats, vilket både kan öka tillgängligheten av nyttigheter och minska
resursförbrukningen. Detta har också öppnat nya och bättre möjligheter för
utvecklingsländer att dra till sig investeringar. I globaliseringen ligger,
framhålls det, en verklig chans till rättvisare global fördelning av ekonomiska
resurser, investeringar och ekonomisk utveckling. Men samtidigt vill
motionärerna fästa uppmärksamheten på att denna process inneburit att sociala
orättvisor och miljöförstöring på många håll har förstärkts. Förutsättningarna
för att de positiva effekterna ska kunna tas till vara är både att
protektionistiska reaktioner motverkas och att de växande globala marknaderna
för produkter och resurser omfattas av spelregler som förhindrar socialt och
miljömässigt missbruk. I motionen yrkas därför att riksdagen gör ett uttalande
om att regeringen systematiskt och pådrivande skall arbeta för att social- och
miljöklausuler införs i WTO-systemet och inom ramen för handelspolitiska
överenskommelser i EU och FN.
I likhet med den tidigare refererade motionen 1997/98:N275 (v) begärs i
motion 1997/98:N301 (mp) att frågan om djurens välbefinnande måste lyftas upp
vid tolkningen av WTO-avtalen. Vad motionären säger sig känna till så bedriver
den svenska regeringen inte något arbete alls för att driva på denna fråga i
WTO-sammanhang. Det är snarare så, hävdar hon, att Sverige accepterar
försämringar av djurskyddet då djurens skydd står i strid med WTO-avtalen. Om
detta vittnar t.ex. Sveriges agerande i kosmetikafrågan där Sverige godtog EU-
kommissionens förklaring att ett försäljningsförbud skulle strida mot WTO-
avtalens krav på undanröjande av handelshinder, anför motionären och menar att
regeringen borde ha tagit strid för ett försäljningsförbud.
Inför kommande WTO-runda måste Sverige och EU inta mer bestämda krav utifrån
de miljö- och djurskyddskrav som ställs på svenskt och europeiskt jordbruk,
anförs det i motion 1997/98:Jo230 (kd). En mer offensiv hållning krävs för att
slå vakt om svenska och europeiska intressen i jordbruksproduktionen, lyder
budskapet. Enligt motionärerna skall inriktningen vara att få till stånd ett
mer ekologiskt uthålligt jordbruk med en animalieproduktion som kännetecknas av
god djurhållning.
Vissa kompletterande uppgifter
WTO kommer att inleda förberedelsearbetet för en ny omfattande förhandling om
handelsliberaliseringar i samband med organisationens andra ministerkonferens i
maj 1998. Beslut om sådana förhandlingar förväntas komma att tas vid påföljande
ministerkonferens, som troligen äger rum under hösten 1999. Det är ännu oklart
vad som skulle kunna ingå i en sådan kommande, större
liberaliseringsförhandling. Enligt planerna skall sektorerna tjänster och
jordbruk förhandlas från år 2000. EU verkar för att dessa förhandlingar skall
bli så omfattande som möjligt. Gemenskapen befrämjar också att det skall vara
möjligt att integrera miljöaspekter i förhandlingen. Sverige är, tillsammans
med ett flertal andra länder, pådrivande i detta arbete.
Sverige har sedan tillsättandet av WTO:s kommitté för handel och miljö år
1995 sökt att internt inom EU närma politikområdena handel och miljö inom ramen
för den gemensamma handelspolitiken. En prioriterad fråga gäller att utforma
bestämmelser i regelverket som tillåter att handelsåtgärder vidtas inom ramen
för multilaterala miljökonventioner. Målet är att undanröja riskerna för
konflikt mellan berörda legala system och att söka främja att WTO-regelverket i
större utsträckning är anpassat till det multilaterala konventionsarbetet på
miljöområdet. Det finns i WTO:s regelverk vissa möjligheter att ställa miljö-
och hälsorelaterade krav på importerade produkter, så länge inhemska och
importerade produkter behandlas lika enligt principerna om icke-diskriminering.
Artikel XX, som är den allmänna undantagsparagrafen i WTO-regelverket,
innehåller t.ex. undantagsmöjligheter som kan tillämpas på miljöområdet, liksom
för djurskydd. Här sägs att det ska vara möjligt att under vissa
förutsättningar vidta åtgärder om de kan anses nödvändiga för att skydda
människors, djurs eller växters liv eller hälsa, eller om de är vidtagna för
att bevara uttömliga naturtillgångar, om sådana åtgärder genomförs i samband
med begränsningar av inhemsk produktion eller konsumtion.
När det gäller förhållandet mellan det handelspolitiska regelverket och
grundläggande arbetsnormer förklarade WTO:s medlemsländer vid
ministerkonferensen i Singapore år 1996 att den Internationella
arbetsorganisationen (ILO) är det behöriga organet för att fastställa och
behandla sådana normer. Ministerkonferensen bekräftade sitt stöd för ILO:s
arbete att främja dessa principer och noterade att WTO:s och ILO:s sekretariat
skall fortsätta sitt nuvarande samarbete. Av uttalandet framgick också att
ministrarna avvisade utnyttjandet av arbetsnormer i protektionistiskt syfte och
var överens om att ländernas komparativa fördelar, särskilt i u-länder med låg
lönenivå, inte skall ifrågasättas. ILO har därefter fortsatt sitt arbete med
att stärka efterlevnaden av framför allt sju ILO-konventioner vilka bl.a.
omfattar rätten att organisera sig och förhandla kollektivt, förbud mot
diskriminering, tvångsarbete och minimiålder för barn att arbeta. Det som
närmast pågår inom ILO är utarbetandet av en deklaration till stöd för dessa
konventioner. Slutbehandling och eventuellt beslut om denna deklaration
förväntas ske i samband med ILO-konferensen i juni 1998. I tillägg till detta
planeras på sikt även en ny konvention om skadligt barnarbete.
Avsaknaden av ett internationellt regelverk på konkurrensområdet har gett
upphov till farhågor för att de vinster som uppnås när världshandeln
liberaliseras riskerar att gå förlorade om företag, såväl privata som statliga,
tillåts agera på ett sätt som begränsar konkurrensen. Sverige var tillsammans
med övriga EU-länder initiativtagare till att det vid ministermötet i Singapore
upprättades en arbetsgrupp med uppgift att studera sambandet mellan handel och
konkurrens. Ett första möte i arbetsgruppen ägde rum i juli 1997 och dess
mandat sträcker sig till utgången av år 1998. Syftet med arbetsgruppens arbete
är att utforma ett underlag för ett ställningstagande om huruvida förhandlingar
i denna fråga skall inledas. EU har bl.a. föreslagit att utvecklingen av
konkurrenspolitiken i WTO-länderna skall belysas. I arbetsgruppens mandat bör,
enligt EU, ingå att söka identifiera en kärna av gemensamma konkurrensrättsliga
principer som skulle kunna antas av samtliga WTO-länder. Även frågan om hur
samarbetet mellan WTO-ländernas konkurrensmyndigheter kan främjas bör finnas
med på dagordningen, anser EU.
Senast våren 1997 behandlade utskottet (bet. 1996/97:NU8) frågor med anknytning
till WTO-avtalet. Utskottets ställningstagande var föranlett av regeringens
skrivelse 1996/97:71 om Sverige, EU och handelspolitiken inför 2000-talet samt
väckta motioner i ärendet. Vid detta tillfälle underströk utskottet det starka
samband som föreligger mellan en liberaliserad världshandel och
förutsättningarna för att åstadkomma ekonomisk utveckling, tillväxt och
sysselsättning. Förhållandet gäller för såväl industri- som utvecklingsländer,
menade utskottet. I betänkandet framhölls att frihandel är en av de viktigaste
förutsättningarna för näringslivets tillväxt och konkurrenskraft. Att värna
frihandelns principer och ständigt upppmärksamma protektionistiska inslag i det
internationella handelsutbytet är hörnstenar i den svenska handelspolitiken,
konstaterade utskottet. Likaså fanns det enligt utskottet ett ömsesidigt
samband mellan en öppnare handel och förutsättningarna för att åtgärda
bristande arbetsvillkor och miljöskydd. Även i fråga om djurskyddets ställning
i handelspolitiken var det utskottets bedömning att ensidigt vidtagna åtgärder
som inte har grund i internationella överenskommelser riskerar att motverka
sitt syfte och att det globala djurskyddet inte främjas av sådana, unilateralt
fattade beslut.
I en reservation (m, fp, kd) framhölls vikten av att Sverige med kraft
motverkar de tendenser till förtäckt protektionism som framskymtar när
begreppet socialklausul förs fram. Det finns, fortsatte reservanterna, en risk
för att bestämmelser om arbetsvillkor kan få en motsatt verkan i förhållande
till det man önskar åstadkomma. De nämnda partiföreträdarna varnade också för
att med miljöfrågorna som utgångspunkt göra ingrepp i det internationella
handelssystemets allmänna regler. Miljöklausuler kan leda till att
protektionistiska handelsregler införs som hindrar u-länderna i deras
utveckling.
Företrädaren från Vänsterpartiet ville i en annan reservation rikta
uppmärksamhet på de ohållbara miljöproblem som den fria rörligheten för varor
och personer orsakar. Det finns, ville han påpeka, en motsättning mellan en
expanderande världshandel och de miljöproblem som transporterna förorsakar.
Därför ansåg han att internationella överenskommelser borde träffas om
gemensamma miniminivåer för beskattning av transporternas externa effekter.
I en ytterligare reservation (mp) anfördes att miljö- och socialklausuler kan
införas utan att detta skall betraktas som icke-tariffära handelshinder.
Sverige bör, sades det, på ett tydligare sätt än hittills uppmärksamma
arbetsvillkor och miljö i sin egen handelspolitik och i sitt internationella
utvecklingssamarbete. Även här argumenterades för att i det internationella
samarbetet borde träffas en överenskommelse om gemensamma miniminivåer för
beskattning av transporternas externa effekter.
I en annan reservation (v, mp) underströks betydelsen av att även frågan om
hur djur behandlas skall ingå vid tolkningen av WTO-avtalen och förordades att
Sverige skulle ta initiativ i den riktningen.
Utskottets ställningstagande
Sverige bör även fortsättningsvis aktivt delta i ett systematiskt arbete för
att befästa och stärka förtroendet för det multilaterala handelssystemet,
liksom för WTO. Frihandel är en av de viktigaste förutsättningarna för
näringslivets tillväxt och konkurrenskraft. Det är angeläget att Sverige
fortlöpande bevakar frihandelsintresset i EU-samarbetet och driver på övriga
medlemsstater i riktning mot en större öppenhet mot omvärlden, inte minst
beträffande u-ländernas viktigaste exportvaror. Utskottet vill även nu
understryka det starka samband som råder mellan en liberaliserad världshandel
och förutsättningarna för att åstadkomma ekonomisk utveckling, tillväxt och
sysselsättning. Minskade restriktioner för det gränsöverskridande varu- och
tjänsteutbudet ger positiva effekter i de enskilda ländernas ekonomier och
avspeglas i form av förbättrad konkurrenskraft, ökade varuflöden och en
förbättrad tillväxt. Förhållandet gäller för såväl i-länder som u-länder. Att
värna frihandelns principer och ständigt uppmärksamma protektionistiska inslag
i det internationella handelsutbytet måste vara hörnstener i den svenska
handelspolitiken.
Utskottet vill härutöver framhålla betydelsen av den koppling som finns
mellan öppnare handel mellan länder och förutsättningarna för att åtgärda
bristande arbetsvillkor och miljöskydd. Samtidigt vill utskottet erinra om att
både Sverige och EU i WTO:s arbete med handel och miljö verkar för att
handelsregelverket skall kunna stödja handelsbegränsande åtgärder vidtagna inom
ramen för miljökonventioner. Det kommer att krävas ett mycket hårt
förhandlingsarbete i WTO:s miljökommitté för att i praktisk handling integrera
miljöhänsynen i handelsreglerna.
Det sagda gäller också beträffande djurskyddsfrågorna där utskottet utgår
från att regeringen inom ramen för EU-samarbetet inför de kommande WTO-
förhandlingarna fortsatt framhåller betydelsen av bättre djurskydd och humanare
djurtransporter som en viktig del i handelspolitiken. Utskottet anser att det
är angeläget att Sverige internationellt verkar för ett förbättrat djurskydd.
Dessa frågor hanteras bäst inom ramen för internationellt konventionsarbete där
handelsåtgärder kan utgöra en viktig komponent i syfte att bl.a. stimulera ett
mer ekologiskt jordbruk. Ensidigt vidtagna åtgärder som inte har grund i
internationella överenskommelser riskerar dock enligt utskottets bedömning att
motverka sitt syfte; det globala djurskyddet skulle inte främjas av sådana,
unilateralt fattade beslut.
Även om det sagda ligger delvis i linje med vad som i denna del sägs i motion
1997/98:Jo784 (c) är något riksdagsuttalande med anledning av vad som där
framförs inte erforderligt. Den avstyrks därför liksom övriga motioner i här
berörda delar.
Det multilaterala investeringsavtalet
Motionen
I motion 1997/98:N275 (v) påpekas att OECD (Organization for Economic Co-
operation and Development) förbereder ett avtal - Multilateral Agreement on
Investment (MAI) - som bl.a. skall reglera förhållandet mellan transnationella
företag och nationella regeringar när det gäller investeringsverksamhet.
Motionärerna anser att det bör inhämtas mer information om eventuella effekter
på miljön av avtalet innan detta undertecknas. Dessutom bör eventuella
konflikter mellan MAI-avtalet och övriga miljöregler identifieras före vidare
beredning av ärendet, sägs det. I motionen påpekas att den lista som i nuläget
presenterats vad gäller tänkbara konflikter mellan miljölagstiftning och MAI är
väldigt osäker eftersom en systematisk genomgång av avtalets effekter på
miljölagstiftningen ännu inte genomförts. I motionen pläderas för att avtalet
skall vara sådant att det uppmuntrar eller ålägger företag att följa de av
hemlandets eller värdlandets miljöbestämmelser som är mest strikta. Samtidigt
konstateras att detta skulle vara en så långtgående bestämmelse att den skulle
strida mot principen om icke-diskriminering. Men, menar motionärerna, en sådan
ordning skulle ge mycket stora positiva effekter för miljön, för flera
frivilliga uppförandekoder och för Agenda 21- intentionerna.
Vissa kompletterande uppgifter
Förhandlingarna om ett multilateralt avtal om investeringar (MAI) har pågått
sedan hösten 1995 mellan de 29 OECD-länderna samt Europeiska kommissionen.
Målet för förhandlingarna är att skapa ett avtal med hög standard på åtaganden
om investeringsliberalisering, att värna om icke-diskriminering och
investeringsskydd samt att åstadkomma en effektiv tvistlösningsmekanism.
Avsikten är att avtalet skall vara öppet för anslutning även för icke-OECD-
länder.
Bakgrunden till förhandlingarna är bl.a. det arbete som under lång tid har
pågått med att liberalisera kapitalrörelserna mellan OECD-länderna och att
säkerställa likabehandling för investeringar. Volymen av investeringar mätt
både som befintliga investeringar och som nya investeringsströmmar har ökat
dramatiskt under de senaste åren. Värdet på investeringsströmmarna ökade under
åren 1973-1995 från 25 miljarder dollar till 315 miljarder dollar, vilket är en
kraftigare ökning än för världshandeln. Samtidigt med denna utveckling har
problemen med olika investeringsvillkor framstått som allt tydligare. Bristen
på överskådliga, lätt tillgängliga regler och ett sammanhängande gemensamt
synsätt har inneburit ett stort mått av osäkerhet och oförutsägbarhet både för
offentliga och privata aktörer på marknaden. Det finns för närvarande ca 1 600
bilaterala investeringsavtal. Därutöver existerar ett stort antal olika
internationella avtal som i varierande grad innehåller skilda former av regler
för internationella direktinvesteringar. Ett enhetligt multilateralt regelverk
för investeringar bedöms ge en större tydlighet, en minskad osäkerhet både för
enskilda stater och investerare samt innebära förenklingar jämfört med den
nuvarande situationen.
En av hörnstenarna i MAI är likabehandling mellan utländska och inhemska
investerare. En utländsk investerare skall inte behandlas sämre - men heller
inte gynnas - i förhållande till en inhemsk investerare. Ett land som ansluter
sig till MAI tvingas inte att avreglera sin investeringsregim förutsatt att den
tillämpas icke-diskriminerande. Om ett land t.ex. har höga miljökrav kan dessa
behållas och förstärkas under förutsättning att reglerna inte skiljer mellan
utländska och inhemska investerare. Undantag kan begäras i avtalet om ett land
till följd av den nationella lagstiftningen bedömer att det inte fullt ut kan
rätta sig efter vissa MAI-åtaganden.
En annan viktig del av MAI är egendomsskyddet för investeringar, dvs. rätten
till ersättning vid t.ex. expropriation. Enligt uppgift skiljer sig det
nuvarande avtalsförslaget i stort inte från redan existerande internationell
rätt på investeringsskyddsområdet. Vad MAI avser att tillföra på detta område
är en bindande internationell tvistlösningsmekanism mellan såväl de
fördragsslutande parterna som mellan investerare och värdland.
Trots att MAI är ett avtal med mellanstatliga förpliktelser är avsikten att
OECD:s riktlinjer för multinationella företag skall biläggas avtalet. Dessa
icke-bindande riktlinjer behandlar internationella företags ansvar avseende
bl.a. miljö och arbetstagares rättigheter. Ytterligare förslag för att
tillvarata miljöintressen och rättigheter för arbetstagare diskuteras för
närvarande. En legal översyn av relationen mellan MAI och multiltaterala
miljöavtal har genomförts av OECD-sekretariatet.
I ett interpellationssvar den 27 mars 1998 med anledning av sju
interpellationer framställda av företrädare för Vänsterpartiet och Miljöpartiet
om MAI-avtalet framhöll handelsminister Leif Pagrotsky att han bedömde att
tidsplanen för MAI-förhandlingarna inte skulle komma att hålla och att något
avtal inte skulle vara möjligt att träffa i april 1998 enligt de ursprungliga
intentionerna. Handelsministerns förutsägelse var i stället att förhandlingarna
kommer att utsträckas i ett eller ett par år. Han framhöll vikten av att
riksdagen deltar i diskussionen om det avtal som successivt växer fram och är
informerad om de svenska reservationer som begärs i förhandlingarna. Det
underströks också i svaret att avtalet inte gäller för Sverige innan det har
godkänts av riksdagen. Han förklarade att regeringen har för avsikt att
fortsättningsvis visa stor öppenhet beträffande förhandlingarna. Avtalet skall
vidare utvärderas av någon som är fristående från Regeringskansliet innan det
lämnas över till riksdagen för beslut. Dessutom, fortsatte statsrådet, är
avsikten att oberoende konsekvensanalyser av delområden i det föreslagna
avtalet skall göras innan förhandlingarna slutförts. Under interpellationsde-
batten framkom i ett inlägg av handelsministern att regeringen planerar att
hålla en hearing om MAI-förhandlingarna i juni 1998.
Utskottet har nyligen i ett yttrande (1997/98:NU4y) till utrikesutskottet med
anledning av en skrivelse (1997/98:60) från regeringen om verksamheten i
Europeiska unionen under år 1997 tagit upp frågan om MAI-avtalet. Härvid
underströk utskottet (s. 9) att det svenska stödet för MAI och det aktiva
deltagandet i förhandlingarna inom OECD är i linje med det traditionella
svenska engagemanget för en fri och öppen världshandel. Utskottet konstaterade
att den omfattande diskussion som förevarit om bl.a. miljöhänsyn och
arbetsrättsliga frågeställningar samt i övrigt om MAI-avtalets överensstämmelse
med andra viktiga internationella avtal har lett till att förhandlingarna
kraftigt har försenats. I yttrandet framhöll utskottet att det hade det varit
en styrka om ett enhetligt, globalt regelverk för investeringar hade kunnat
förhandlas fram inom ramen för WTO. De i sammanhanget aktuella motionsyrkandena
avstyrktes av näringsutskottet med hänvisning till att MAI-avtalet långt ifrån
är färdigförhandlat och att det mot denna bakgrund saknades anledning för
riksdagen att göra något särskilt uttalande i frågan.
I en avvikande mening (v, mp) riktades kritik mot att MAI-förhandlingarna
förts i tysthet och att den nödvändiga demokratiska insynen i processen har
varit undermålig. Det anfördes att avtalsutkastet inte tar hänsyn till miljö-
och kulturfrågor samt till sociala frågor. Dessutom framstod avtalets
förhållande till konventioner om skydd för mänskliga rättigheter som ytterst
oklart. Inriktningen på det fortsatta förhandlingsarbetet borde därför vara att
hävda staters rätt att på demokratisk grund besluta om regelverk som syftar
till skydd mot t.ex. miljöförstöring, djurplågeri och utnyttjande av
arbetskraft, utan att det uppfattas som handelshinder.
Vid OECD:s ministerrådsmöte den 28 april 1998 beslutade organisationen att
förhandlingarna om MAI-avtalet skall återupptas i oktober 1998.
Utskottets ställningstagande
I det nämnda yttrandet till utrikesutskottet framhöll näringsutskottet de
bakomliggande motiven - för vilka nyss har redogjorts - för förhandlingarna om
ett multilateralt investeringsavtal. Det erinrades också om de svenska
positionerna i förhandlingsarbetet som innebär förord för bestämmelser i
avtalet som förbjuder s.k. positiv diskriminering på miljö- och
arbetsrättsområdet samt att skrivningar skall inarbetas i avtalet så att
statens normala regleringsmöjligheter på t.ex. miljöområdet inte kan
ifrågasättas. Utskottet konstaterade att förhandlingsarbetet är starkt försenat
beroende på den omfattande diskussion som uppstått kring avtalet. Enligt
utskottets uppfattning hade det varit en styrka om ett enhetligt, globalt
regelverk för investeringar hade kunnat förhandlas fram inom ramen för WTO. Med
hänvisning till att avtalet långt ifrån är färdigförhandlat fanns det enligt
utskottets uppfattning ingen anledning för riksdagen att göra något särskilt
uttalande i frågan.
Läget är i sak oförändrat och utskottet finner därför inget skäl att göra
någon annan bedömning än vad som gjordes i nyssnämnda sammanhang. Det aktuella
motionsyrkandet avstyrks alltså.
Miljöprövning av produktion och subventioner
Motionerna
Subventioner av en viss produktion inom ett land gynnar de egna företagen och
snedvrider därmed priserna på världsmarknaden, konstateras det i motion
1997/98:N275 (v). Enligt motionärernas uppfattning är produktionssubventioner
en form av protektionism. I motionen görs gällande att flera av de omfattande
subventioner som ges i olika länder medför en negativ miljöpåverkan.
Jordbrukspolitiken inom EU är ett tydligt sådant exempel, betonas det. Många
länder subventionerar i dag delar av sin export till högriskländer, främst u-
länder, genom statsfinansierade exportkreditgarantier. Motionärerna vill
hänvisa till att särskilt de långsiktiga krediterna och garantierna till
storskaliga projekt i tredje världen har inslag av statligt stöd. I motionen
uttalas att det i dagsläget endast är Förenta staterna som miljöprövar statligt
exportstöd. Ett riksdagsuttalande begärs om att den svenska regeringen
internationellt skall kräva att projekt som får statligt stöd skall
miljöprövas, oavsett om stödet utgår i form av exportstöd eller nationell
kredit. Om subventionsreglerna utvidgades, fortsätter motionärerna, så att
allmänna subventioner av miljöförstörande processer och produkter förbjöds, så
skulle det kunna ge mycket positiva miljöeffekter. Även en ökad lokal
produktion av basvaror och en specialisering för produktion av mer förädlad
karaktär skulle innebära stora miljövinster. Ett sätt att påverka detta
förhållande, utan att skapa nya handelshinder, vore att se till att
frakttransporterna betalar sin miljöbelastning. I motionen påpekas att detta i
första hand gäller transporter som utförs med hjälp av fossila bränslen.
Även i motion 1997/98:N279 (mp) är budskapet att en internationell
avreglering av subventioner till exportindustrin framstår som angelägen. En
sådan avreglering, anförs det, skulle sannolikt ge ett bättre utnyttjande av
befintliga resurser. Motionärens uppfattning är att en sådan åtgärd skulle
möjliggöra genomförandet av en rad synnerligen legitima miljökrav i alla
inblandade länder.
Vissa kompletterande uppgifter
Handelsminister Leif Pagrotsky framhöll hösten 1997 i ett svar på frågor
(1996/97:783 och 1996/97:791) av Eva Goës (mp) om Exportkreditnämnden (EKN) och
miljön respektive om exportkrediter efter miljöprövning att EKN inte har något
uppdrag från regeringen att göra miljökonsekvensbedömningar av projekt annat än
ur risksynpunkt, dvs. hur miljöaspekter påverkar projektets
återbetalningsförmåga. Statsrådet betonade att en EKN-garanti bara är giltig om
lagstiftningen i importlandet, t.ex. på miljöområdet, följs. Detta är i princip
också vad som gäller för motsvarande institut i företagens konkurrentländer. I
svaret erinrades om den i motion 1997/98:N275 (v) omnämnda miljöprövningen i
Förenta staterna och det framhölls att vid deras garantigivning granskas vissa
typer av större projekt ur miljösynpunkt, bl.a. vattenkraftsprojekt.
Handelsministern hänvisade till att dittills hade ingen ansökan avslagits av
miljöskäl, varför han menade att det var för tidigt att dra slutsatser om
effektiviteten i det amerikanska systemet. Handelsministern meddelade också i
svaret att diskussioner förs internationellt, bl.a. inom ramen för OECD, om hur
miljöaspekter skall kunna beaktas i de statsstödda exportfinansieringssystemen.
I ett nyligen avlämnat betänkande, Staten och exportfinansieringen (SOU
1998:23; särskild utredare: generaldirektör Mats Rönnberg), framläggs förslag
bl.a. om att EKN skall skaffa sig egen miljöbedömningskompetens för att bedöma
de kreditrisker som ligger i miljökonsekvenserna i investeringar för vilka
exportföretag söker exportkreditgarantier.
Utskottets ställningstagande
Utskottet finner det angeläget att det även inom detta område träffas
internationella överenskommelser som gör att affärer om miljöprövning av
investeringar som stöds av statliga garantisystem hanteras på ett likartat
sätt. Det finns därför skäl att välkomna de diskussioner i ämnet som förs inom
ramen för OECD. Vidare vill utskottet understryka rätten för enskilda nationer
att själva få bestämma över utformningen av sin miljöpolitik. Det är således
det land som är mottagare av den tänkta investeringen som skall avgöra
omfattningen av eventuella miljöstörningar. Enligt utskottets uppfattning är
det fel väg att gå att låta kreditgarantiinstitutet i det land från vilket
investeringen kommer avgöra den frågan.
Däremot kan utskottet principiellt dela den uppfattning som framförs i
motionerna att subventioner och statsstöd som snedvrider den internationella
konkurrensen inte kan accepteras. I denna fråga är också Sverige aktivt inom
ramen för EU:s inre marknad och de regler för statsstöd som finns inom
gemenskapen. Utskottet vill med kraft understryka vikten av att
statsstödskontrollen inom EU förbättras och i ökad omfattning tillåter insyn.
Det är av största betydelse att öppenheten förstärks så att konkurrenternas
ställning i statsstödsärenden kan förbättras. En generell förbättring av
regelefterlevnaden från berörda staters sida leder enligt utskottets
uppfattning till en förbättrad konkurrens, där produkters kvalitetsegenskaper i
form av miljövänlighet får fälla avgörandet i konsumenternas val på marknaden.
Med det sagda avstyrker utskottet de aktuella motionsyrkandena.
Utvecklingsländerna och utformningen av handelspolitiken
Motionerna
Att öppna sig för världsmarknaden i ett läge när produktionskapaciteten inom
såväl jordbruk som industri är svag inom ett land riskerar att leda till
underutveckling och avindustrialisering, framförs det som en varning i motion
1997/98:N249 (s). Enligt motionären är detta vad som nu sker i Afrika söder om
Sahara. De afrikanska länderna har under 15 års tid genomfört
handelsliberaliseringar och strukturanpassningar av sina ekonomier, men de har
inte fått en förbättrad handelssituation och har inte heller dragit till sig
utländska investeringar. Budskapet i motionen är att protektionism i vissa
sammanhang kan vara bra och nödvändig. I motionen påpekas att försök har gjorts
för att få med u-länderna på ett bra sätt inom handeln. Det s.k. Loméavtalet -
ett ramavtal för EU:s bistånd som skapades år 1975 - omfattar ett sjuttiotal
f.d. kolonier till några av EU-länderna, de s.k. ACP-länderna (African,
Caribbean and Pacific States). Men, hävdar motionären, fortfarande är dessa
ACP-länder fattigast i världen, och deras genomsnittsinkomst är lägre än den
var för tio år sedan. I motionen dras därför slutsatsen att Loméavtalet, som
skall omförhandlas år 2000, inte har lyckats. I motionen hänvisas till att
enskilda organisationer, kyrkor och näringsliv har utarbetat ett dokument där
det viktigaste kravet är att EU skall prioritera fattigdomsbekämpningen och ta
upp den som en integrerad del av utrikespolitiken och handelspolitiken.
Motionärens uppfattning är att detta krav överensstämmer med Maastricht-
avtalet, i vilket står att en hållbar ekonomisk och social utveckling skall
främjas.
Vänsterpartiet skulle välkomna initiativ för att stödja u-länders
handelspolitiska intressen, uttalas det i motion 1997/98:N275 (v). Vad gäller
EU:s handel med utomstående länder så finns det ambitioner att vilja förbättra
u-ländernas möjligheter till ökad export. Men i praktiken, hävdas det, finns en
rad handelshinder som riktar sig främst mot länder i Afrika, Sydamerika och
Asien. Som exempel anförs en förordning om ekoodling där motionärernas analys
säger att inga u-länder uttalat utesluts, men där lagstiftningen är så utformad
att inga u-länder kan uppfylla kraven.
Vissa kompletterande uppgifter
För att stimulera handel och utveckling har både handelspolitiska åtgärder och
biståndsinstrument utnyttjats inom ramen för det nuvarande Lomé-avtalet (Lomé
IV). Handeln med industrivaror och tekoprodukter ges tullfrihet till EU. Vissa
jordbruksvaror är undantagna från tullfrihet, medan andra genom s.k. protokoll
är garanterade ett visst marknadstillträde (t.ex. bananer, rom, socker och
nötkött). EU har ett särskilt preferenssystem för MUL-länderna (de minst
utvecklade länderna) inom ACP-gruppen. Genom olika biståndsinstrument ges
kompensation för fluktuationer i världsmarknadspriserna och ACP-länderna
garanteras import till EU till gemenskapspris. Privatsektorns utveckling stöds
också med biståndsmedel.
Lomé IV löper ut i februari 2000. Förhandlingar om samarbete mellan EU och
ACP-länderna efter Lomé IV skall inledas senast i september 1998.
Förberedelserna inför dessa förhandlingar påbörjades i samband med att
kommissionen vid utvecklingsrådet (EU:s biståndsministrar) i november 1996
presenterade en grönbok om förbindelserna mellan EU och ACP-länderna inför
2000-talet (KOM/96/570). I grönboken konstaterades att Lomé-konventionen har
varit till gagn för handel och utveckling, samtidigt som det bekräftas att
effekterna varierar från land till land beroende på de förutsättningar som
gällt för det enskilda landet. När biståndet inte lett till förväntad
utveckling förklaras detta bl.a. av dåligt fungerande institutioner och av att
den ekonomiska politiken i mottagarländerna inte varit sammanhängande. Vidare
har det stora antalet biståndsinstrument medfört problem i de fall då kraven
som ställs på mottagarländerna inte varit samordnade. En slutsats i grönboken
är att biståndet varit mest effektivt i de länder som i utgångsläget haft minst
tillgång till kapital och mänskliga resurser, i de länder som fört en
stabiliseringspolitik och i de länder som följt ett strukturanpassningsprogram.
I november 1997 lade kommissionen fram förslag till politiska riktlinjer för
samarbetet mellan EU och ACP-länderna (KOM/97/537) på vilket EU:s
förhandlingsmandat skall bygga. I riktlinjerna inbegrips bl.a. frågorna om ett
integrerat förhållningssätt till fattigdomsbekämpning och en övergång från
handelspreferenser till ett bredare ekonomiskt samarbete.
I näringsutskottets betänkande 1996/97:NU8 om Sverige, EU och handelspolitiken
inför 2000-talet, som framlades våren 1997, framhöll utskottet (s. 15) att när
det gäller handel och fattigdomsbekämpning så anläggs både från EU:s och
Sveriges sida ett sammanhållet synsätt på frågor som rör handel, miljö och
utveckling. Utskottet noterade att Sverige kommer att vara aktivt både i WTO-
sammanhang och i EU-arbetet vad gäller utformningen av den globala
handelspolitiken i förhållande till u-ländernas intressen. Det är angeläget,
menade utskottet, att olika politikområden som t.ex. handels- och
biståndspolitiken samordnas och samverkar så att de fattiga länderna blir
delaktiga i den ökade globaliseringen. Det underströks också från utskottets
sida att det är angeläget att behandla de minst utvecklade länderna enhetligt
och på ett WTO-förenligt sätt.
Utskottets ställningstagande
Utskottet finner i denna del inget skäl till att avvika från den ståndpunkt som
intogs när motsvarande motionsyrkanden behandlades våren 1997. Sverige är och
kommer att vara aktivt i både WTO-sammanhang och i EU-arbetet vad gäller
utformningen av den globala handelspolitiken i förhållande till u-ländernas
intressen. Av den nyss lämnade redogörelsen framgår inriktningen på de kommande
förhandlingarna mellan EU och ACP-staterna, vilket innebär att de mottagande
ländernas intressen i ökad utsträckning kommer att tillgodoses. Den samordnade
politiken från EU:s sida i förhållande till berörda utvecklingsländer skall
enligt utskottets mening vara så utformad att den förstärker processen mot ett
ökat deltagande i globaliseringen. Det är viktigt att främja sådana
utvecklingsprocesser som understöder ökad investeringsaktivitet från de rika
ländernas sida och i vars spår goda utvecklingscirklar kan följa i form av
lokal produktion utförd av nya, inhemska företag. För att berörda
utvecklingsländer skall kunna dra nytta av globaliseringsprocessen och
stimulera framväxten av små företag är det angeläget att institutionsstärkande
åtgärder prioriteras så att varaktigheten i genomförda investeringar kan
säkras.
Med det sagda avstyrker utskottet här aktuella motionsyrkanden.
Import från Östeuropa
Motionen
I motion 1997/98:U807 (v) anförs att svenska staten måste vara beredd att ta
ett större ekonomiskt ansvar i samarbetet och handeln med öst. Motionärerna
föreslår att det svenska stödet till Östeuropa för de närmaste åren höjs till
åtminstone 2 miljarder kronor om året. En sådan satsning skall, menar
motionärerna, finansieras genom att medel slussas över från militär verksamhet
till civila projekt. I motionen begärs också att regeringen skall komma med
förslag för att underlätta import av varor från Östeuropa. Även inom ramen för
EU bör det vara möjligt att underlätta handeln, sägs det. Förutsättningen är i
detta fall att de interna stöden inom EU minskar och att EU:s tullmurar rivs.
Vissa kompletterande uppgifter
EG har ingått s.k. Europaavtal med länderna i Central- och Östeuropa. Dessa är
associeringsavtal som syftar till medlemskap i EU. Sådana avtal har tecknats
med Bulgarien, Polen, Rumänien, Slovakien, Slovenien, Tjeckien och Ungern samt
med Estland, Lettland och Litauen. Europaavtalens mål är att ge en ram för
politisk dialog, främja ökning av handeln, etablera goda ekonomiska relationer,
ge en ram för tekniskt och ekonomiskt bistånd från EU och allmänt vara en ram
för associeringsländernas gradvisa integration i gemenskapen. För de länder som
numera ingår i OSS (Commonwealth of the Independent States - Oberoende staters
samvälde) har EG valt en annorlunda avtalsmodell än Europaavtalen. Dessa avtal
kallas partnerskaps- och samarbetsavtal (PCA - Partnership and Co-operation
Agreement). I december 1997 trädde partnerskaps- och samarbetsavtalet mellan EU
och Ryssland i kraft. Målet för partnerskapet är bl.a. att skapa
förutsättningar för ett framtida frihandelsområde mellan gemenskapen och
Ryssland. Sverige medverkade vidare till att rådet i november 1997 debatterade
relationerna till Ryssland i syfte att bl.a. se över möjligheterna att
eliminera vissa handelshinder, inte minst i syfte att stödja Ryssland i den
anpassning som är nödvändig för ett framtida WTO-medlemskap. Samarbetsrådet
EU-Ryssland inrättades vid ett sammanträde i januari 1998 till följd av
partnerskapsavtalet. Då diskuterades bl.a. förutsättningarna för
förhandlingarna om ett frihandelsavtal, Rysslands anslutning till WTO,
industriellt samarbete inom t.ex. områdena rymd-teknik, miljö samt
gränsöverskridande samarbete.
I 1998 års ekonomiska vårproposition (prop. 1997/98:150) föreslår regeringen
ett nytt treårigt program på 800 miljoner kronor årligen för
utvecklingssamarbetet med Central- och Östeuropa. Samarbetet inriktas på att
påskynda Estlands, Lettlands, Litauens och Polens medlemskap i EU samt att
ytterligare integrera Ryssland och Ukraina i europeiska samarbetsstrukturer.
Vidare föreslår regeringen i nämnda proposition att 1 miljard kronor tillförs
Östersjösamarbetet under den kommande femårsperioden, dvs. 200 miljoner kronor
per år. Syftet med denna resursinsats är att uppnå ökat deltagande i
Östersjöhandeln av de små och medelstora företagen. Därmed avses Sverige bidra
till att Östersjöregionen blir Europas främsta tillväxtregion. Regeringens
förslag jämte motioner behandlas av finansutskottet (bet. 1997/98: FiU20).
Utskottets ställningstagande
Utskottet kan konstatera att både Sverige och EU vidtar en rad åtgärder när det
gäller att stärka den ekonomiska aktiviteten inom Östeuropa. Gemenskapens
Europaavtal och partnerskapsavtal, liksom de svenska insatserna för
Östersjöområdet, har till syfte att stärka framväxten av en marknadsekonomi i
Östeuropa och att öka handelsströmmarna mellan de forna blocken. Enligt
utskottets uppfattning är de åtgärder som nu är på gång mycket kraftfulla och
målmedvetna. Utskottets bedömning är att de effekter som under de närmaste åren
kommer att kunna avläsas kommer att vara i linje med vad motionärerna
eftersträvar.
Med det sagda avstyrker utskottet det aktuella yrkandet i motion 1997/98:
U807 (v).
Ursprungsmärkning
Motionen
I motion 1997/98:L716 (c) hänvisas till den överenskommelse som finns mellan
detaljhandeln och konsumenterna om en frivillig ursprungsmärkning av varor.
Enligt motionärerna förekommer det emellertid alltför ofta brister när det
gäller denna märkning. Därför, sägs det, bör Sverige driva på frågan om ett
brett införande av ursprungsmärkning inom EU.
Vissa kompletterande uppgifter
Utskottet behandlade senast frågan om ursprungsmärkning i ett betänkande (bet.
1993/94:NU15 s. 89) våren 1994. Utskottet konstaterade att konsumenternas
möjligheter att välja miljövänliga produkter underlättas av en informativ
märkning. Den motion som vid detta tillfälle behandlades hade särskilt tagit
sikte på ursprungsmärkning av produkter inom textilsektorn, och utskottet
hänvisade till att sådan märkning förekom på frivilligt initiativ av
tillverkarna. Utskottet såg positivt på detta och ansåg inte att staten borde
ta något initiativ i frågan. I en meningsyttring av suppleanten från
Vänsterpartiet anfördes att staten borde ta ansvar för att en överskådlig
miljömärkning av textilprodukter skulle komma till stånd.
Utskottets ställningstagande
Utskottet finner ingen anledning att göra en annan bedömning än den som gjordes
våren 1994. Att införa krav på obligatorisk ursprungsmärkning för textilsektorn
inom EU vore enligt utskottets mening inte lämpligt; det svenska systemet med
ursprungsmärkning uppfattades vid tiden för EES-förhandlingarna som ett
handelshinder och bestämmelsen togs bort.
Med det sagda avstyrker utskottet motionen i berörd del.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande Världshandelsorganisationen
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Fi209 yrkande 19, 1997/98:U202 yrkande
3, 1997/98:Jo230 yrkande 6, 1997/98:Jo784 yrkande 9, 1997/98:N275
yrkandena 8 och 9, 1997/98:N279 yrkandena 1-3 och 1997/98:N301,
res. 1 (m, fp, kd)
res. 2 (v, mp)
2. beträffande det multilaterala investeringsavtalet
att riksdagen avslår motion 1997/98:N275 yrkande 5,
res. 3 (v, mp)
3. beträffande miljöprövning av produktion och subventioner
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:N275 yrkandena 1-4 och 1997/98:N279
yrkande 4,
res. 4 (v, mp)
4. beträffande utvecklingsländerna och utformningen av
handelspolitiken
att riksdagen avslår motionerna 1997/98:N249 och 1997/98:N275 yrkande 7,
res. 5 (v, mp)
5. beträffande import från Östeuropa
att riksdagen avslår motion 1997/98:U807 yrkande 5,
res. 6 (m)
res. 7 (fp, kd)
6. beträffande ursprungsmärkning
att riksdagen avslår motion 1997/98:L716 yrkande 5.
Stockholm den 5 maj 1998
På näringsutskottets vägnar
Birgitta Johansson
I beslutet har deltagit: Birgitta Johansson (s), Christer Eirefelt (fp),
Reynoldh Furustrand (s), Karin Falkmer (m), Mats Lindberg (s), Sylvia Lindgren
(s), Barbro Andersson (s), Marie Granlund (s), Chris Heister (m), Lennart
Beijer (v), Nils-Göran Holmqvist (s), Ola Karlsson (m), Eva Goës (mp), Göran
Hägglund (kd), Laila Bäck (s), Kerstin Warnerbring (c) och Jan Backman (m).
Reservationer
1. Världshandelsorganisationen (mom. 1)
Christer Eirefelt (fp), Karin Falkmer (m), Chris Heister (m), Ola Karlsson (m),
Göran Hägglund (kd) och Jan Backman (m) anser
dels att den del av utskottets ställningstagande i avsnittet om
Världshandelsorganisationen som börjar med ?Utskottet vill? och slutar med
?berörda delar? bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att Sverige med kraft måste motverka de tendenser till
förtäckt protektionism som framskymtar när begreppet socialklausul förs fram.
Enligt utskottets uppfattning är det mycket tveksamt om det går att integrera
regler om arbetsvillkor i de internationella handelsavtalen och samtidigt
behålla en i verklig mening fri handel. Dessa farhågor bekräftas av att u-
länderna så gott som enhälligt har motsatt sig initiativ från i-ländernas sida
att införa krav i fråga om arbetsvillkor. Motståndet från u-ländernas sida
bottnar i att de ser det intresse som en del i-länder visar för dessa frågor
som ett uttryck för protektionistiska strävanden som - om de förverkligas -
hindrar u-länderna från att få exportinkomster som kan användas för att
successivt förbättra välståndet och arbetsvillkoren i de berörda länderna. Det
finns alltså en risk för att bestämmelser om arbetsvillkor kan få en motsatt
verkan mot den avsedda.
Utskottet vill också varna för att med miljöfrågorna som utgångspunkt göra
ingrepp i det internationella handelssystemets allmänna regler. På motsvarande
sätt som gäller för avtalsklausuler om arbetsvillkor kan miljöklausuler leda
till införandet av protektionistiska handelsregler som hindrar u-länderna i
deras utveckling mot en bättre ekonomisk situation och förmåga att komma till
rätta med egna miljöproblem.
Det sagda gäller också beträffande djurskyddsfrågorna där utskottet utgår
från att regeringen inom ramen för EU-samarbetet inför de kommande WTO-
förhandlingarna fortsatt framhåller betydelsen av bättre djurskydd och humanare
djurtransporter som en viktig del i handelspolitiken. Utskottet anser att det
är angeläget att Sverige internationellt verkar för ett förbättrat djurskydd.
Ensidigt vidtagna åtgärder som inte har grund i internationella
överenskommelser riskerar dock enligt utskottets bedömning att motverka sitt
syfte; det globala djurskyddet skulle inte främjas av sådana, unilateralt
fattade, beslut.
Även om det sagda ligger delvis i linje med vad som i denna del sägs i motion
1997/98:Jo230 (kd) är något riksdagsuttalande med anledning därav inte
erforderligt. Den avstyrks därför medan motion 1997/98:U202 (m) i här berörd
del tillstyrks. Övriga nu behandlade motionsyrkanden avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande Världshandelsorganisationen
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:U202 yrkande 3 och med avslag på
motionerna 1997/98:Fi209 yrkande 19, 1997/98:Jo230 yrkande 6,
1997/98:Jo784 yrkande 9, 1997/98:N275 yrkandena 8 och 9, 1997/98:N279
yrkandena 1-3 och 1997/98:N301 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört.
2. Världshandelsorganisationen (mom. 1)
Lennart Beijer (v) och Eva Goës (mp) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om
Världshandelsorganisationen bort ha följande lydelse:
Utskottet vill ansluta sig till det som sägs i motionerna 1997/98:Fi209 (v),
1997/98:N275 (v), 1997/98:N279 (mp) och 1997/98:N301 (mp) om de krav som från
svensk sida bör intas inför kommande WTO-förhandlingar.
Sverige måste arbeta för att en konkurrenslagstiftning införs som möjliggör
delning av alltför marknadsdominerande företag. Enligt utskottets uppfattning
vore WTO det lämpliga organet för att övervaka en sådan lagstiftning.
Regelverket måste dessutom vara så utformat att det även tillåter enskilda
nationer att utöka kontrollen och insynen i transnationella företag och i
internationella kapitalrörelser.
Vidare måste Sverige aktivt och på ett konstruktivt sätt driva frågorna om
arbetsvillkor och miljö i den internationella handelspolitiken. Utskottets
uppfattning är att en överenskommelse bör kunna nås inom WTO om vissa
minimistandarder när det gäller både miljö och arbetsvillkor. Det är angeläget
att regeringen arbetar systematiskt och pådrivande för att sådana villkor
inarbetas i WTO-systemet och i andra handelsavtal. Utskottet menar att miljö-
och socialklausuler kan införas utan att detta skall betraktas som icke-
tariffära handelshinder.
En humanistisk livssyn kräver - på samma sätt som gäller för människors
arbetsvillkor - att även frågan om hur djur behandlas skall ingå vid
tolkningen av WTO-avtalen. Utskottet anser att Sverige bör ta initiativ i den
riktningen. Den gemensamma handelspolitiken bör vara utformad på ett sådant
sätt att den främjar arbetet för djurens välbefinnande och att den stöder olika
instrument, t.ex. produktmärkning, som underlättar för konsumenterna att ta
hänsyn till hur djur behandlats då de gör sina val av varor. Utskottet menar
att den tydliga opinion som finns i Sverige för ett ökat djurskydd på europeisk
nivå, och som präglar det svenska agerandet i ministerrådet på
jordbruksområdet, också skall motsvaras av en svensk aktivitet när det gäller
gemenskapens handelspolitik.
Med det sagda tillstyrker utskottet tidigare nämnda motioner i berörda delar.
Det som utskottet nu har anfört ligger delvis i linje med vad som sägs i motion
1997/98:Jo784 (c) i denna del. Övriga här aktuella motionsyrkanden avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande Världshandelsorganisationen
att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:Fi209 yrkande 19, 1997/98:N275
yrkandena 8 och 9, 1997/98:N279 yrkandena 1-3 och 1997/98:N301, med
anledning av motion 1997/98:Jo784 yrkande 9 och med avslag på motionerna
1997/98:U202 yrkande 3 och 1997/98: Jo230 yrkande 6 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.
3. Det multilaterala investeringsavtalet (mom. 2)
Lennart Beijer (v) och Eva Goës (mp) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om det multilaterala
investeringsavtalet bort ha följande lydelse:
Utskottet delar de farhågor som framförs i motion 1997/98:N275 (v) för att
många länder - särskilt utvecklingsländer - är i underläge i förhållande till
de stora transnationella företagen. För att attrahera investeringar tvingas
dessa länder att locka med billiga råvaror, billig arbetskraft, låga skatter
och en bra infrastruktur. Så länge som de flesta u-länder är i akut behov av
utländskt kapital för att betala sina utlandsskulder och räntor till
västvärlden, kommer de inte att kunna reglera dessa investeringar till egen
fördel.
Det föreliggande avtalsutkastet om MAI uppvisar enligt utskottets mening
mycket stora brister där hänsyn inte tas till miljö- och kulturfrågor samt till
sociala frågor. Dessutom framstår avtalets förhållande till konventioner om
skydd för mänskliga rättigheter som ytterst oklart. Så här långt är det
investerarens rätt till en oavkortad handlingsfrihet som har styrt utformningen
av avtalet. Regeringen bör utnyttja uppskovet i förhandlingarna (till oktober
1998) till att med kraft hävda staters rätt att på demokratisk grund besluta om
regelverk som syftar till skydd mot t.ex. miljöförstöring, djurplågeri och
utnyttjande av arbetskraft, utan att det uppfattas som handelshinder. Utskottet
betvivlar emellertid möjligheterna att ändra på förhandlingarnas inriktning
inom ramen för EU då den gemensamma handelspolitiken i alltför liten
utsträckning tar hänsyn till utvecklingsländernas behov och förutsättningar.
Med hänvisning till det som nu har sagts tillstyrker utskottet motion
1997/98:N275 (v) i här berörd del.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande det multilaterala investeringsavtalet
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:N275 yrkande 5 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.
4. Miljöprövning av produktion och subventioner (mom. 3)
Lennart Beijer (v) och Eva Goës (mp) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om miljöprövning av
produktion och subventioner bort ha följande lydelse:
Utskottet vill ansluta sig till det som sägs i motionerna 1997/98:N275 (v)
och 1997/98:N279 (mp) om att en internationell avreglering av subventioner till
exportindustrin framstår som angelägen. En sådan avreglering skulle sannolikt
ge ett bättre utnyttjande av befintliga resurser och möjliggöra genomförandet
av en rad synnerligen legitima miljökrav i alla inblandade länder. Subventioner
av en viss produktion inom ett land gynnar de egna företagen och snedvrider
därmed priserna på världsmarknaden. Utskottet anser att den svenska regeringen
internationellt skall kräva att projekt som får statligt stöd skall
miljöprövas, oavsett om stödet utgår i form av exportstöd eller nationell
kredit.
Vidare vill utskottet förorda att regeringen verkar internationellt för att
ekonomiska styrmedel införs där varje transportmedel får betala för den
miljöpåverkan den orsakar. I det internationella samarbetet bör överenskommelse
nås om gemensamma miniminivåer för beskattning av transporternas externa
effekter. Ett sätt att påverka detta förhållande, utan att skapa nya
handelshinder, vore att se till att frakttransporterna betalar sin
miljöbelastning, särskilt sådana som utförs med hjälp av fossila bränslen.
Med det sagda tillstyrker utskottet de aktuella yrkandena i nu behandlade
motioner.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande miljöprövning av produktion och subventioner
att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:N275 yrkandena 1-4 och
1997/98:N279 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.
5. Utvecklingsländerna och utformningen av handelspolitiken (mom. 4)
Lennart Beijer (v) och Eva Goës (mp) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om utvecklingsländerna och
utformningen av handelspolitiken bort ha följande lydelse:
I enlighet med vad som sägs i motion 1997/98:N275 (v) - men också i motion
1997/98:N249 (s) - anser utskottet att det är hög tid att främja
utvecklingsländernas handelspolitiska intressen. Som läget är nu är handeln med
jordbruksprodukter och råvaror - som är av avgörande betydelse för främst u-
länder - en köparens marknad. Det är enligt utskottets mening angeläget att
åstadkomma en långt större samordning mellan givarländernas biståndspolitik och
utvecklingsländernas handelspolitik. Fattigdomsbekämpning och exportfrämjande
insatser och stöd måste gå hand i hand med varandra. Det underläge som
utvecklingsländerna befinner sig i mot de rika länderna kan inte undanröjas med
mindre än att tullmurar rivs och att t.ex. EU öppnar sin marknad för
jordbruksprodukter och råvaror från utvecklingsländerna. De konstlade skydd som
rika producenter i i-världen åtnjuter måste enligt utskottets mening undanröjas
genom internationella överenskommelser, framför allt inom EU och i synnerhet
när det gäller gemenskapens jordbrukspolitik, och mellan de stora
handelsblocken. Annars kommer inte, enligt utskottets uppfattning, denna
snedvridna och orättfärdiga utveckling att kunna brytas.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande utvecklingsländerna och utformningen av
handelspolitiken
att riksdagen med bifall till motionerna 1997/98:N249 och 1997/98: N275 yrkande
7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
6. Import från Östeuropa (mom. 5)
Karin Falkmer, Chris Heister, Ola Karlsson och Jan Backman (alla m) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om import från Östeuropa bort
ha följande lydelse:
Utskottet kan konstatera att både Sverige och EU sedan ett antal år tillbaka
har vidtagit en rad åtgärder när det gäller att stärka den ekonomiska
aktiviteten inom Östeuropa. Gemenskapens Europaavtal och partnerskapsavtal,
liksom de svenska insatserna för Östersjöområdet, har till syfte att stärka
framväxten av en marknadsekonomi i Östeuropa och att öka handelsströmmarna
mellan de forna blocken. I detta sammanhang finner utskottet det lämpligt att
något mer utförligt uppehålla sig vid effektiviteten i de svenska insatserna
för Central- och Östeuropa.
Det finns svagheter i den svenska organisationen av stödet till de forna
östländerna. Ett uttryck för detta är att regeringen frångått sitt eget
arrangemang för samarbetet. Ett särskilt anslag för samarbete och utveckling
inom Östersjöregionen har tidigare anvisats för att via Statsrådsberedningen
användas för insatser i närområdet - den s.k. Östersjömiljarden. En sådan
ordning är enligt utskottets uppfattning inte tillfredsställande. Utskottet
ställer sig därför avvisande till regeringens förslag i den ekonomiska
vårpropositionen att anslå ytterligare 1 miljard kronor för de kommande fem
åren, dvs. 200 miljoner kronor per år, för denna typ av satsningar på
Östersjöregionen. Konstruktionen att avsätta särskilda resurser vid sidan av
ordinarie program är ineffektivt och leder till dålig samordning. Vidare kan
det med fog ifrågasättas huruvida statliga subventioner som utgår för att öka
den svenska sysselsättningen kan vara att anse som ett stöd till
Östersjöländerna. Stödinsatserna bör i stället på sedvanligt sätt ingå i det
normala budgetarbetet och bli föremål för de avvägningar som riksdagen gör. Det
särskilda anslaget bör enligt utskottets bestämda mening i stället upplösas och
pengarna tillföras den av riksdagen beslutade anslagsramen för stöd till
Central- och Östeuropa.
Med det sagda avstyrker utskottet det aktuella yrkandet i motion 1997/98:
U807 (v).
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:
5. beträffande import från Östeuropa
att riksdagen avslår motion 1997/98:U807 yrkande 5.
7. Import från Östeuropa (mom. 5)
Christer Eirefelt (fp) och Göran Hägglund (kd) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om import från Östeuropa bort
ha följande lydelse:
Utskottet kan konstatera att både Sverige och EU sedan ett antal år tillbaka
har vidtagit en rad åtgärder när det gäller att stärka den ekonomiska
aktiviteten inom Östeuropa. Gemenskapens Europaavtal och partnerskapsavtal,
liksom de svenska insatserna för Östersjöområdet, har till syfte att stärka
framväxten av en marknadsekonomi i Östeuropa och att öka handelsströmmarna
mellan de forna blocken. I detta sammanhang finner utskottet det lämpligt att
något mer utförligt uppehålla sig vid effektiviteten i de svenska insatserna
för Central- och Östeuropa.
De hittillsvarande svenska insatserna utgör och har utgjort ett värdefullt
bidrag att stödja reformprocessen och demokratiseringen i de nya spirande
demokratierna efter kommunismens fall. När det gäller utvecklingen på det
sociala området, finns det dock enligt utskottets mening anledning till oro.
Särskilt utsatta är kvinnor och barn, och den dramatiskt sjunkande
medellivslängden för män understryker allvaret i den sociala utvecklingen.
Tyvärr tvingas utskottet konstatera att det återstår mycket att göra när det
gäller den sociala utvecklingen och att den i vissa avseenden fortfarande går
åt fel håll. Utskottet vill understryka att social utveckling hänger nära
samman med den ekonomiska omvandlingen. Det gäller att åstadkomma en socialt
hållbar ekonomisk omvandling. Om inte den sociala utvecklingen får en ökad
uppmärksamhet, riskerar även den ekonomiska omvandlingen att upphöra.
De tre baltiska staterna står i fokus för det svenska samarbetet. Utskottet
vill ifrågasätta huruvida statliga subventioner som utgår för att öka den
svenska sysselsättningen kan vara att anse som ett stöd till Östersjöländerna.
Utskottet ställer sig avvisande till regeringens förslag i den ekonomiska
vårpropositionen att anslå 1 miljard kronor för de kommande fem åren, dvs. 200
miljoner kronor per år, för satsningar på Östersjöregionen. Det bör ankomma på
regeringen att till riksdagen lämna förslag som syftar till att skapa goda
generella betingelser för företagen i stället för att stöd anvisas till vissa
sektorer.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:
5. beträffande import från Östeuropa
att riksdagen avslår motion 1997/98:U807 yrkande 5.
Innehållsförteckning
Ärendet...............................................1
Sammanfattning........................................1
Motionerna............................................2
Utskottet.............................................4
Världshandelsorganisationen.........................4
Motionerna........................................4
Vissa kompletterande uppgifter....................6
Utskottets ställningstagande......................8
Det multilaterala investeringsavtalet...............9
Motionen..........................................9
Vissa kompletterande uppgifter....................9
Utskottets ställningstagande.....................11
Miljöprövning av produktion och subventioner.......12
Motionerna.......................................12
Vissa kompletterande uppgifter...................12
Utskottets ställningstagande.....................13
Utvecklingsländerna och utformningen av handelspolitiken13
Motionerna.......................................13
Vissa kompletterande uppgifter...................14
Utskottets ställningstagande.....................15
Import från Östeuropa..............................15
Motionen.........................................15
Vissa kompletterande uppgifter...................16
Utskottets ställningstagande.....................17
Ursprungsmärkning..................................17
Motionen.........................................17
Vissa kompletterande uppgifter...................17
Utskottets ställningstagande.....................17
Hemställan.........................................18
Reservationer........................................19
1. Världshandelsorganisationen (m, fp, kd).........19
2. Världshandelsorganisationen (v, mp).............20
3. Det multilaterala investeringsavtalet (v, mp)...21
4. Miljöprövning av produktion och subventioner (v, mp)21
5. Utvecklingsländerna och utformningen av handelspolitiken (v, mp)
22
6. Import från Östeuropa (m).......................23
7. Import från Östeuropa (fp, kd)..................23