1997/98
NU12
Ärendet
I detta betänkande behandlas - helt eller delvis - fem motioner från allmänna
motionstiden om vissa elmarknadsfrågor.
Sammanfattning
Utskottet avstyrker samtliga motionsyrkanden. Bland annat hänvisar utskottet
till den fortlöpande uppföljning av elmarknadens utveckling som numera görs av
den nya myndigheten på energiområdet - Statens energimyndighet. Vidare erinras
om att vissa av de i motionerna aktualiserade frågorna kommer att beröras i den
proposition om ändringar i ellagstiftningen som har aviserats till i maj 1998.
Motionsyrkandena om fasta avgifter och om el från kooperativa föreningar följs
upp i reservationer (v, mp respektive mp).
Motionerna
De motioner som behandlas här är följande:
1997/98:Fö216 av Eva Goës m.fl. (mp) såvitt gäller yrkandet (2) att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vindkraft
och andra regler för kooperativa vindkraftsföreningar.
1997/98:N227 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen
1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ge
konsumenter med låg förbrukning av elenergi en reell möjlighet att påverka sin
totala kostnad,
2. hos regeringen begär att frågan om förhållandet mellan fasta och rörliga
elkostnader utreds.
1997/98:N276 av Sivert Carlsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av tillägg i ellagen om
producentskydd för elleveranser från små produktionsanläggningar.
1997/98:N299 av Mats Berglind och Björn Kaaling (båda s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
elkraftens avreglering.
1997/98:N310 av Martin Nilsson och Carina Hägg (båda s) såvitt gäller yrkandet
(3) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en översyn av elmarknadens funktionssätt.
Utskottet
Bakgrund
Riksdagen beslutade hösten 1995 om ny ellagstiftning (prop. 1994/95:222, bet.
1995/96:NU1), vilken trädde i kraft den 1 januari 1996. Lagstiftningen innebär
att konkurrens införts i handeln med el, vilket skapar förutsättningar för en
ökad pris- och kostnadspress i elförsörjningen och i princip en ökad valfrihet
för elkonsumenterna. En huvudprincip i den nya lagstiftningen är att det skall
vara en klar boskillnad mellan å ena sidan produktion och försäljning av el och
å andra sidan överföring av el (nätverksamhet). Lagbestämmelserna på elområdet
finns numera i den nya ellag (1997:857) som trädde i kraft den 1 januari 1998.
Den som har nätkoncession är skyldig att ansluta alla leverantörer som önskar
det till nätet och att överföra el på skäliga och icke-diskriminerande villkor.
Skäligheten i nättariffer och andra överföringsvillkor kan granskas av
nätmyndigheten vid Statens energimyndighet (tidigare Närings- och teknik-
utvecklingsverket - NUTEK).
Ellagstiftningens bestämmelser om leveranskoncession syftar till att ge
konsumenter med låg elförbrukning ett särskilt skydd. I varje område skall det
finnas en leverantör av el som har leveranskoncession. Den som har sådan
koncession är skyldig att leverera el för normala förbrukningsändamål till alla
konsumenter inom området som inte väljer en annan leverantör av el. Konsumenten
är således garanterad leverans av el till priser som kan prövas av
nätmyndigheten.
En proposition om vissa kompletteringar av ellagstiftningen har aviserats
till i maj 1998. Propositionen föranleds främst av genomförandet av EU:s
elmarknadsdirektiv. I det sammanhanget kommer, enligt uppgift, vissa andra
ändringar i ellagstiftningen att föreslås.
Elmarknadens funktionssätt
Motionen
I motion 1997/98:N310 (s) föreslås en översyn av elmarknadens funktions-sätt.
Branschstrukturen på elmarknaden gynnar inte en effektiv resursallo-kering,
anför motionärerna. De menar att det för närvarande inom elområdet pågår en
koncentration till ett fåtal företag och konstaterar att fåtalsdominans på
många marknader har givit upphov till kartellbildning. Vidare hävdas att
marknadsföringen av s.k. produktspecificerad el har utvecklats på ett ohäm-mat
sätt. Enligt motionärerna bör regeringen uppdra åt Konkurrensverket att granska
konkurrensen på den nya elmarknaden. Särskild uppmärksamhet borde i detta
sammanhang ägnas åt marknadsföring, produktionsspecificerad el,
branschstrukturens betydelse för konkurrens och gemensamt agerande av
producenter och köpare.
Vissa kompletterande uppgifter
Näringsutskottet underströk i samband med införandet av den nya
ellagstiftningen (bet. 1995/96:NU1) vikten av en skärpt uppföljning och
övervakning av elmarknadens utveckling. Den nya energimyndigheten (tidigare
NUTEK) har regeringens uppdrag att årligen - senast den 15 november - redovisa
sina erfarenheter av utvecklingen på elmarknaden. I detta uppdrag torde också
ingå att följa utvecklingen vad gäller marknadsföring av s.k.
produktionsspecificerad el.
Senast redovisade NUTEK (nätmyndigheten) sina erfarenheter i november 1997 i
rapporten Utvecklingen på elmarknaden 1997. Uppdraget att följa utvecklingen
har den 1 januari 1998, som nämnts, övertagits av Statens energimyndighet.
Konkurrensverket följer också utvecklingen på elmarknaden vad gäller
konkurrensförhållandena. Konkurrensverket redovisade år 1996 en uppföljning i
rapporten Fungerar elmarknaden?
Utskottets ställningstagande
Utskottet kan alltså konstatera att elmarknaden är föremål för årliga
uppföljningar, numera av den nya energimyndigheten. Härtill kommer att
Konkurrensverket följer den konkurrensmässiga utvecklingen på elmarknaden. Mot
denna bakgrund kan utskottet inte finna skäl till något initiativ av riksdagen
med anledning av det här aktuella yrkandet i motion 1997/98:N310 (s), som
alltså avstyrks av utskottet.
Tätort - glesbygd
Motionen
En utjämning av tarifferna för överföring av el mellan tätort och landsbygd
efterlyses i motion 1997/98:N299 (s). Där hävdas att resultatet av elreformen
generellt har blivit att landsbygden fått betydligt högre elkostnader än
tätorter. Detta beror enligt motionärerna på att tätorterna inte alltid är med
och bidrar till att täcka höga nätkostnader i glesbygden. I motionen framhålls
att såväl regeringen som riksdagen har uttalat att taxorna och överförings-
tarifferna bör utjämnas mellan tätorts- och glesbygdskunder. Motionärerna
understryker vikten av att beslut och åtgärder vidtas så att denna utjämning
kan åstadkommas.
Vissa kompletterande uppgifter
En uttalad målsättning med elreformen är att överföringskostnaderna för el
skall utjämnas mellan tätort och glesbygd (prop. 1994/95:222 s. 48). Enligt den
nuvarande ellagen får geografiska indelningar av kunderna inom samma
nätkoncessionsområde inte göras, exempelvis med olika tariffer för tätort och
omgivande landsbygd. Kunder inom samma kategori skall ha samma nättariff
oavsett var inom koncessionsområdet uttagspunkten är belägen, utom vad avser
engångsavgifter för anslutning. Vidare har i ellagstiftningen införts en
möjlighet för nätmyndigheten att medge att koncessionsområden som geografiskt
gränsar till varandra och som har samma ägare får redovisas samlat. Det innebär
att nättarifferna beräknas för det samlade området och att kunder inom samma
kategori i det samredovisade området skall ha samma nättariffer.
Enligt information från Närings- och handelsdepartementet har det historiskt
sett alltid varit betydande skillnader i elavgifterna mellan olika delar av
landet och mellan tätort och glesbygd. Jämförelserna försvåras av att man före
år 1996 vanligtvis inte gjorde någon uppdelning mellan elförbruknings- och
nätavgifter. Elmarknadsreformen har snarast inneburit att det har tydliggjorts
att glesbygden har högre elkostnader till följd av högre kostnader för
överföringen.
Ett koncessionsområdes sammansättning av tätorts- och glesbygdskunder kan
därför ha stor betydelse för nättariffens nivå. I samband med prövning av
områdeskoncessioner söker nätmyndigheten, enligt uppgift, att åstadkomma
områden med en lämplig blandning av tätorts- och glesbygdskunder för att nå en
utjämning av nättarifferna. De legala styrmedlen för att åstadkomma rationella
nätområden i samband med koncessionsgivningen är dock svaga och bygger främst
på frivillig medverkan från nätföretagens sida. I rapporten Utvecklingen på
elmarknaden 1997 (s. 36) konstaterar nätmyndigheten att det finns ett avsevärt
utrymme för effektiviseringar inom nätverksamheten och att det där också finns
stordriftsfördelar.
I regleringsbrevet för år 1997 gavs NUTEK i uppdrag att, som ett led i
arbetet med att skapa rationella koncessionsområden, redovisa kriterier för
lämplig enhet för nätkoncession för område. Enligt uppdraget skulle de
strukturförändringar som behöver ske för att få en rimlig fördelning av
kostnader mellan tätort och glesbygd belysas. Uppdraget redovisades i oktober
1997 i rapporten Rationella nätkoncessioner för område - kriterier för lämplig
enhet. Där sägs att det är bättre att stimulera omstrukturering genom att sätta
upp generella krav på nätföretagen och låta företagen välja medel för att uppnå
kraven än att utnyttja selektiva myndighetsbeslut. Enligt NUTEK:s bedömning
behöver dock regelverket kompletteras för att koncessionsinstrumentet skall
kunna användas för att ta bort olämpliga nätenheter. NUTEK föreslår vidare att
regler införs som under en övergångsperiod möjliggör successiv utjämning av
nättariffer vid samredovisning och sammanslagning av nätområden (legal grund
för differentiering) och att kravet på geografisk närhet vid samredovisning av
nätområden slopas.
NUTEK:s rapport har remissbehandlats. För närvarande pågår
remissammanställning av inkomma synpunkter.
Som tidigare beskrivits planerar regeringen att senare under våren 1998
överlämna en proposition till riksdagen rörande vissa elmarknadsfrågor. Med
utgångspunkt i bl.a. NUTEK:s rapport avser regeringen därvid, enligt uppgift,
att beröra behovet av åtgärder för att åstadkomma tariffutjämning mellan tätort
och glesbygd. Vissa av NUTEK:s förslag väntas dock behöva utredas ytterligare
innan de kan bli föremål för eventuella lagförslag.
Utskottets ställningstagande
Som här beskrivits syftar gällande bestämmelser i ellagen till en utjämning av
nättarifferna för tätorts- och glesbygdskunder. I samband med konces-
sionsprövningar strävar nätmyndigheten efter att åstadkomma områden med både
tätort och glesbygd för att kunna uppnå en utjämning av tarifferna. Av den
lämnade redovisningen framgår vidare att riksdagen senare under år 1998 väntas
få anledning att återkomma till frågan om behovet av åtgärder för att
åstadkomma en utjämning av nättarifferna mellan tätort och glesbygd. Med
hänvisning till det nu sagda avstyrker utskottet motion 1997/98:N299 (s).
Fasta avgifter
Motionen
I motion 1997/98:N227 (v) föreslås att systemet för elmätning skall ändras så
att det blir intressant även för vanliga hushåll och andra mindre elkonsumen-
ter att spara el. Enligt motionärerna bör man hitta ett system som både gör det
möjligt att minska kundens fasta kostnader och som innebär att principen med
skilda bolag för försäljning och överföring av el bibehålls. Som exempel anges
i motionen att nätbolagen skulle ha en viss del av den rörliga avgiften. Det
viktiga är att den rörliga elkostnaden ökar mot att den fasta nätkostnaden
minskar, menar motionärerna och föreslår att riksdagen hos regeringen be-gär en
utredning i frågan.
Vissa kompletterande uppgifter
En huvudprincip i ellagstiftningen är, som nämnts, att det skall vara en klar
åtskillnad mellan å ena sidan produktion och försäljning av el och å andra
sidan nätverksamhet. För att dessa två funktioner inte skall blandas ställs i
lagstiftningen krav på organisation och ekonomisk redovisning av nätverk-
samhet. Kraven innebär att en juridisk person som bedriver produktion eller
handel med el inte får bedriva nätverksamhet. Den som bedriver nätverk-samhet
och annan verksamhet inom samma juridiska person skall ekono-miskt redovisa
nätverksamheten som en särskild rörelsegren.
Kraven tar sikte på att minska riskerna för s.k. korssubventionering, dvs.
att nätverksamhet utnyttjas för subvention av annan verksamhet eller omvänt
måste finansieras också på annat sätt än genom nättariffer.
Enligt ellagstiftningen skall tarifferna för nätverksamhet vara skäliga och
utformade på sakliga grunder. Med saklig grund avses att de skall vara
objektiva och icke-diskriminerande. Skälighetsprövningen skall baseras på de
intäkter och kostnader som kan hänföras till det aktuella koncessionsområdet.
Tarifferna skall således återspegla kostnaderna - såväl fasta som rörliga
kostnader - i verksamheten. Allmänt sett är överföring av el (nätverksamhet) en
kapitalintensiv verksamhet med höga fasta kostnader. Kostnader för el-
överföring till en viss elabonnent utgörs därmed till stor del av fasta
kostnader som inte påverkas av mindre variationer i elförbrukningen.
Frågan om relationen mellan fast och rörlig tariff har inte behandlats i
lagstiftningen, utan skälighetsprövningen kommer att vara vägledande. En
princip för utformningen av nättariffer är att den som förorsakar kostnader
också skall betala för dessa, vilket innebär att tarifferna skall vara
kostnadsriktiga för varje kundkategori.
Enligt de tariffprinciper som tillämpas av de flesta nätföretag stiger den
fasta avgiften med den abonnerade uttagseffekten. Det är således möjligt för en
elkonsument att minska den fasta nätavgiften genom att minska den abonnerade
uttagseffekten. Därmed begränsas det totala effektuttaget som elkonsumenten kan
göra, vilket också kan leda till en minskad elförbrukning.
Våren 1997 behandlade riksdagen motioner med liknande innebörd som den nu
aktuella. På förslag av utskottet (bet. 1996/97:NU11) avslogs motionerna, som
fick stöd i en reservation (v, mp).
Utskottets ställningstagande
Nättariffen och det pris som betalas för den förbrukade elenergin är två helt
skilda avgifter som finansierar verksamheter som enligt lagstiftningen skall
hållas åtskilda. Motionärernas förslag om att den rörliga elkostnaden skall
öka, samtidigt som den fasta nätavgiften minskar, bryter mot denna för
ellagstiftningen grundläggande princip.
Enligt utskottets mening bör inte heller statsmakterna gripa in i elmarknaden
genom att reglera förhållandet mellan fasta och rörliga avgifter. Däremot anser
utskottet att konsumenterna har en viktig roll att fylla när det gäller att
uppmärksamma nätmyndigheten på de fall av avvikelser från skäligheten i
tariffer som kan förekomma. Det är också angeläget att nätmyndigheten agerar
snabbt och effektivt i dessa fall.
Med det anförda avstyrks motion 1997/98:N227 (v).
El från kooperativa föreningar
Motionen
Motion 1997/98:Fö216 (mp) innehåller ett yrkande om el från kooperativa
vindkraftsföreningar. Enligt motionären bör gällande regler ändras så att
medlemmarna i en sådan förening befrias från kravet att installera en mätare
för timvis mätning av el från den egna föreningen. Just nu planeras för ett
stort antal vindkraftverk i Sundsvallstrakten, påpekar motionären och anför att
dessa kraftverk måste kunna drivas utan krångliga regler som är utformade för
stora abonnenter och inte för vanliga kooperativ.
Vissa kompletterande uppgifter
Kravet på timvis mätning för kunder som köper el från annan än
leveranskoncessionären har införts för att säkerställa elsystemets effektiva
drift och för att en rättvisande kostnadsfördelning skall kunna åstadkommas
genom den nationella balansavräkningen. Kravet hänger samman med att
produktionskostnaderna i det svenska elsystemet varierar till följd av den
blandade produktionsstruktur som finns i landet.
Samtliga lämnade leveranskoncessioner gäller t.o.m. år 2000. Inför utgången
av giltighetstiden skall systemet med leveranskoncessioner utvärderas i
enlighet med vad som förutskickades i samband med att systemet infördes.
Härigenom skall skapas underlag för ställningstagande till om systemet bör
avvecklas eller förändras. Enligt uppgift från Närings- och
handelsdepartementet skall en sådan översyn inledas inom kort.
Våren 1997 avslog riksdagen på förslag av utskottet (bet. 1996/97:NU11) en
motion med samma syfte som det nu aktuella motionsyrkandet. Utskottet
redovisade att de speciella förhållanden som gäller vid försäljning av el från
kooperativa föreningar som äger och driver vindkraftverk och som vill sälja el
direkt till sina medlemmar kunde förväntas bli behandlade i översynen av
leveranskoncessionssystemet. Motionen följdes upp i en reservation (mp).
Utskottets ställningstagande
Utskottet hänvisar återigen till den förestående översynen av
leveranskoncessionssystemet och avstyrker därmed det aktuella yrkandet i motion
1997/98: Fö216 (mp).
Producentskydd för el från små produktionsanläggningar
Motionen
Producentskydd i ellagen är rubriken på motion 1997/98:N276 (c). Där påtalas
behovet av ett tillägg i ellagstiftningen för att tillskapa ett producentskydd
avseende el från små produktionsanläggningar. Motionären anser att det bör
införas ett skadeståndsansvar - motsvarande de regler som införts rörande
konsumentskydd på elmarknaden - om en liten producent av nätägaren undanhålls
möjligheten att leverera el till nätet. Bland annat hävdas att nätägaren kan
stänga ute elproducentens möjlighet att leverera el till nätet genom att
åberopa behov av långvariga reparationer på just den nätdel där inleveransen
skall ske.
Vissa kompletterande uppgifter
Den småskaliga elproduktionen utgör ett särskilt skyddsintresse på elmarknaden.
Bestämmelserna om leveranskoncession i den tidigare s.k. elhan-delslagen
infördes bl.a. för att skapa stabila förutsättningar och skydd för den
småskaliga elproduktionen vid övergången till en reformerad marknad. Dessa
bestämmelser har förts över till den nya ellagen (5 kap.).
Den som har leveranskoncession är skyldig att köpa el från
produktionsanläggning som är belägen inom koncessionsområdet och som kan
leverera en effekt om högst 1 500 kW. Ersättningen baseras på
koncessionshavarens genomsnittliga försäljningsintäkter per kWh över året, med
avdrag för skäliga kostnader för administration m.m. och skälig vinstmarginal
för koncessionshavaren. Dessa regler innebär att små elproduktionsanläggningar
är garanterade avsättning för den el som produceras till rimliga priser.
Producenterna är inte förhindrade att sälja el till någon annan än
leveranskoncessionshavaren. Mindre elproducenter har således möjlighet att
utnyttja det stöd som leveranskoncessionärens inköpsplikt innebär men kan
också, när det är ekonomiskt fördelaktigt, välja att sälja el till andra.
Ett annat skydd för den småskaliga elproduktionen omfattar reglering av
villkoren för anslutning till elnätet. Små producenter har enligt ellagen rätt
till reducerad nättariff. Enligt bestämmelsen (4 kap. 10 §) skall små
elproducenter endast betala den del av nättariffen som motsvarar den årliga
kostnaden för mätning och rapportering. Elproducenten skall dessutom betala
engångsavgift för anslutning samt avgift för mätare med tillhörande
insamlingsutrustning och dess installation i inmatningspunkten. Den del av
nättariffen som därmed bortfaller är den årliga avgiften för själva
överföringen.
Skäligheten i den ersättning som producenten får från leveranskoncessionären
för inlevererad el kan prövas av nätmyndigheten. Vidare kan skäligheten i
nättariffen, dvs. anslutnings- och överföringsvillkor som det aktuella
nätföretaget tillämpar, prövas av nätmyndigheten. Oskäligt tidsmässigt utdragna
reparationer av nät, som förhindrar producenten från att leverera in el i
elsystemet, torde kunna bli föremål för prövning av nätmyndigheten.
Nätmyndigheten vid NUTEK redovisade i rapporten Utvecklingen på elmarknaden
1997 (s. 75) bedömningen att de ekonomiska villkoren för den småskaliga
elproduktionen har försämrats. Anledningen till detta är bl.a. att
leveranskoncessionärer och nätföretag av konkurrensskäl inte är villiga att
betala mer än nödvändigt för sina elinköp samt att regionnättariffernas
utformning har ändrats på ett sätt som är ofördelaktigt för många små
elproducenter.
Nätmyndigheten påpekade samtidigt att koncentrationen av småskalig
elproduktion, främst vindkraft, i vissa delar av landet har skapat problem för
såväl nätkoncessionären som leveranskoncessionären i dessa områden. Det kan
befaras, sägs det i rapporten, att elkunderna i de berörda områdena kommer att
få betala såväl ett högre elpris som en högre nättariff än de skulle ha gjort
med en mindre omfattande etablering av småskaliga elproduktionsanläggningar.
Ett annat problem som lyfts fram i rapporten är att den legala gränsen för
småskaliga elproduktionsanläggningar (1 500 kW) kan motverka utvecklingen mot
större och effektivare vindkraftverk.
Som tidigare redovisats kommer en översyn av systemet med
leveranskoncessioner att påbörjas inom kort. Enligt uppgift väntas i det
sammanhanget även villkoren för avsättning av el från småskaliga
produktionsanläggningar komma att ses över.
Utskottets ställningstagande
Bestämmelserna i ellagen om leveranskoncession har tillkommit bl.a. i syfte att
skydda den småskaliga elproduktionen i samband med elreformen. Enligt
utskottets mening är det angeläget att de små elproducenterna tillförsäkras
rimliga villkor för sin avsättning på elmarknaden.
I den översyn av systemet med leveranskoncessioner som nu skall påbörjas
väntas också, som nämnts, villkoren för de små elproducenterna komma att ingå.
Utskottet förutsätter att de synpunkter i frågan som nätmyndigheten vid NUTEK
redovisat beaktas i den kommande översynen. Med det sagda avstyrker utskottet
motion 1997/98:N276 (c).
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande elmarknadens funktionssätt
att riksdagen avslår motion 1997/98:N310 yrkande 3,
2. beträffande tätort - glesbygd
att riksdagen avslår motion 1997/98:N299,
3. beträffande fasta avgifter
att riksdagen avslår motion 1997/98:N227,
res. 1 (v, mp)
4. beträffande el från kooperativa föreningar
att riksdagen avslår motion 1997/98:Fö216 yrkande 2,
res. 2 (mp)
5. beträffande producentskydd för el från små
produktionsanläggningar
att riksdagen avslår motion 1997/98:N276.
Stockholm den 24 mars 1998
På näringsutskottets vägnar
Birgitta Johansson
I beslutet har deltagit: Birgitta Johansson (s), Christer Eirefelt (fp),
Reynoldh Furustrand (s), Karin Falkmer (m), Sylvia Lindgren (s), Barbro
Andersson (s), Marie Granlund (s), Chris Heister (m), Dag Ericson (s), Lennart
Beijer (v), Nils-Göran Holmqvist (s), Ola Karlsson (m), Eva Goës (mp), Laila
Bäck (s), Sten Tolgfors (m) och Kerstin Warnerbring (c).
Reservationer
1. Fasta avgifter (mom. 3)
Lennart Beijer (v) och Eva Goës (mp) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om fasta avgifter bort ha
följande lydelse:
Ur samhällets synvinkel är det viktigt att elsparandet ökar och att det
uppfattas som intressant av både stora och små elkonsumenter. Enda sättet att
intressera konsumenter med låg elförbrukning att spara och delta aktivt i
handeln med el är, enligt utskottets uppfattning, att den rörliga kostnadens
andel av totalkostnaden ökas.
Riksdagen bör därför anmoda regeringen att föreslå åtgärder så att en annan
relation mellan fasta och rörliga avgifter kan komma till stånd. Detta bör vara
möjligt utan att boskillnaden mellan nätbolag och elleverantör förändras.
Utskottet tillstyrker sålunda motion 1997/98:N227 (v).
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande fasta avgifter
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:N227 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.
2. El från kooperativa föreningar (mom. 4)
Eva Goës (mp) anser
dels att utskottets ställningstagande i avsnittet om el från kooperativa
föreningar bort ha följande lydelse:
Kooperativa föreningar som äger och driver vindkraftverk kan inte med
gällande regler sälja el direkt till sina medlemmar utan att kravet på
timmätning blir aktuellt. Enligt utskottets mening är en sådan ordning inte
tillfredsställande, allra minst mot bakgrund av behovet att underlätta för den
småskaliga elproduktionen på den avreglerade elmarknaden. Kravet på timmätare
bör för övrigt undanröjas generellt för små elkonsumenter.
Det finns en stor potential till fortsatt vindkraftsutbyggnad i Sverige. Det
förutsätter emellertid att den inte försvåras av regler som inte beaktar
förhållandena i små kooperativ. Utskottet föreslår därför att regeringen skall
anmodas att låta utreda de nu påtalade omständigheterna för kooperativa
vindkraftsföreningar och därefter återkomma till riksdagen med erforderliga
förslag till förändringar. Med ett uttalande av riksdagen härom blir det
berörda yrkandet i motion 1997/98:Fö216 (mp) tillgodosett.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande el från kooperativa föreningar
att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Fö216 yrkande 2 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.
Innehållsförteckning
Ärendet.............................................1
Sammanfattning......................................1
Motionerna..........................................1
Utskottet...........................................2
Bakgrund 2
Elmarknadens funktionssätt 2
Motionen 2
Vissa kompletterande uppgifter 3
Utskottets ställningstagande 3
Tätort glesbygd 3
Motionen 3
Vissa kompletterande uppgifter 3
Utskottets ställningstagande 5
Fasta avgifter 5
Motionen 5
Vissa kompletterande uppgifter 5
Utskottets ställningstagande 6
El från kooperativa föreningar 6
Motionen 6
Vissa kompletterande uppgifter 6
Utskottets ställningstagande 7
Producentskydd för el från små produktionsanläggningar 7
Motionen 7
Vissa kompletterande uppgifter 7
Utskottets ställningstagande 8
Hemställan 9
Reservationer.......................................9
1. Fasta avgifter (v, mp) 9
2. El från kooperativa föreningar (mp) 10